3108267G50220181981/822018motmotMotion 1981/82:2018 av Gösta Bohman m. fl.MotionMotion201801982-01-26 00:00:002014-11-04 17:12:272014-11-04 00:00:00Riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m.av Gösta Bohman m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022018/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022018https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022018
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_39"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Motion</p>
<p>1981/82:2018</p>
<p>av Gösta Bohman m. fl.</p>
<p>Riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m.</p>
<p>I denna sammanfattande partimotion redovisas, utan anspråk på fullständighet,<br />
moderata samlingspartiets syn på väsentliga frågor, aktuella dels<br />
under vårriksdagen 1982, dels under den kommande mandatperioden<br />
1982-1985.</p>
<p>Direkta yrkanden ställs i denna motion dock endast i anslutning till sådana<br />
krav som det ankommer på riksdagens finansutskott att behandla. Övriga<br />
yrkanden framställs i särskilda följdmotioner, i vilka det hänvisas till vad som<br />
anförts i denna motion.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_33" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Innehållsförteckning</p>
<p style="margin-left:12px;">De områden som behandlas i denna motion är följande: Sid.</p>
<p>Det moderata alternativet 3</p>
<p>Fördjupad demokrati 9</p>
<p>Sverige i världen 16</p>
<p>Säkerhetspolitik och försvar 24</p>
<p>Biståndspolitiken 35</p>
<p>Rättstrygghet och kriminalpolitik 47</p>
<p>Den ekonomiska politiken 56</p>
<p>Budgetpolitiken 85</p>
<p>Skattepolitiken 94</p>
<p>Ett spritt ägande 107</p>
<p>Näringspolitik 120</p>
<p>Arbetsmarknadspolitik 130</p>
<p>Datorerna i samhället 140</p>
<p>Socialpolitik 146</p>
<p>Familjepolitik 160</p>
<p>Alkohol- och narkotikamissbruket 169</p>
<p>Jämställdhet 177</p>
<p>En skola för livet 181</p>
<p>Högre utbildning, forskarutbildning och forskning 198</p>
<p>Kulturpolitik 210</p>
<p>Massmedia 214</p>
<p>Kyrkan 220</p>
<p>Mark- och bostadspolitik 222</p>
<p>Regionalpolitik 238</p>
<p>Jord, skog och fiske 247</p>
<p>Miljöpolitik 255</p>
<p>Fritid i frihet 261</p>
<p>Trafikpolitik 270</p>
<p>Energi för tillväxt 276</p>
<p>Hemställan 289</p>
</div>
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_10" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Det moderata alternativet</p>
<p>Vägval inför 1980-talet</p>
<p>Det står nu klarare än tidigare, att valet för 1980-talet står mellan en<br />
moderat och en mer eller mindre tydlig socialistisk politik. Detta vägval är av<br />
avgörande betydelse för utvecklingen av vår välfärd och vår industriella<br />
styrka, för den enskildes valfrihet och rätt att ta ansvar för sig själv och de sina<br />
samt därmed för vår demokratiska vitalitet.</p>
<p>De frågor som vårriksdagen 1982 har att ta ställning till visar i många fall på<br />
betydelsen av detta vägval.</p>
<p>Skall riksdagen fortsätta att godta en statsfinansiell utveckling som leder<br />
till allt högre underskott? Eller skall den nu slå in på en kurs som genom<br />
sparsamhet och ökad tillväxt steg för steg kan få våra offentliga finanser i<br />
balans?</p>
<p>Skall riksdagen besluta om ett skattesystem som uppmuntrar den enskilde<br />
individen till arbete och sparande såväl genom sänkta marginalskatter som<br />
genom ett fullgott inflationsskydd? Eller skall ett urgröpt inflationsskydd och<br />
andra skattehöjningar tillåtas urholka de angelägna marginalskattesänkningarna<br />
och gradvis höja det totala skattetrycket?</p>
<p>Skall riksdagen satsa på att åter få till stånd en expansiv industriell utveckling<br />
som kan garantera morgondagens sysselsättning och genom framgång på<br />
exportmarknaderna åstadkomma balans i våra utrikes betalningar? Eller<br />
skall den låta en fortsatt offentlig utgiftsexpansion och en allt dyrare statlig<br />
industriell subventionspolitik underminera de framtidsinriktade delarna av<br />
näringslivet och hålla föråldrade branscher och företag under armarna?</p>
<p>Skall vi kunna hejda central styrning, byråkrati och statliga detaljregleringar?<br />
Eller skall vi åter komma in i en utveckling där framsteg anses kunna<br />
mätas i antalet nya lagar, förordningar, regleringar och förbud?</p>
<p>Skall riksdagen besluta om en bostadsmarknad där det blir möjligt för den<br />
enskilde individen och familjen att med egna medel äga eller hyra den bostad<br />
de själva vill ha? Eller skall utvecklingen få fortsätta mot en bostadsmarknad<br />
där alltmer bestäms av myndigheter och organisationer, av statliga eller<br />
kommunala regleringar, lånebestämmelser och lagar?</p>
<p>I alla dessa hänseenden står en moderat grundsyn mot socialdemokraternas<br />
socialistiskt inspirerade strävanden.</p>
<p>Vårriksdagen 1982 utgör också inledningen till en valrörelse som kommer<br />
att avgöra vårt lands fortsatta utveckling under 1980-talet. Det är inte minst<br />
mot denna bakgrund som vi strävat efter att sammanhållet redovisa moderata<br />
samlingspartiets syn på de viktiga frågor som kommer att spela en betydelsefull<br />
roll i valrörelsen. Denna partimotion är resultatet av dessa strävanden.</p>
<p>Trepartiregeringarna</p>
<p>Sedan valet 1976 har moderata samlingspartiet medverkat i de två trepartiregeringarna<br />
1976-1978 samt 1979-1981.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Politiskt samarbete inom en koalitionsregering ställer krav på lojalitet och<br />
kompromissvilja. För moderata samlingspartiet var det naturligt att sätta<br />
omsorgen om trepartisamarbetet före det egna partiets uppfattning i många<br />
sakfrågor. Att skapa ett långsiktigt hållbart regeringsalternativ till socialdemokraterna<br />
har varit och är fortfarande ett av de viktigaste målen för vårt<br />
partis arbete.</p>
<p>I många betydelsefulla hänseenden lyckades trepartiregeringarna vända<br />
den tidigare politiska och ekonomiska utvecklingen i vårt land. Visst fanns<br />
det inte sällan bland oss moderater en otålighet över den tröghet som utmärkte<br />
regeringsarbetet och mot den obenägenhet att markera en ny politisk kurs<br />
som ibland kunde spåras hos de övriga regeringspartierna. Men i allt väsentligt<br />
har Sverige till följd av regeringssamarbetet blivit en öppnare nation och<br />
en mer livaktig demokrati med ett friare näringsliv än vad fallet skulle ha varit<br />
om socialdemokraterna fått behålla regeringsmakten efter valen 1976 och<br />
1979.</p>
<p>Under den första trepartiregeringen 1976—1978 skedde den delvis dramatiska<br />
omläggning av den ekonomiska politiken som förmådde bryta den<br />
närmast katastrofala ekonomiska kurs som Sverige befann sig på hösten<br />
1976. Avvecklingen av löneskatten och införandet av full inflationssäkring av<br />
den statliga inkomstskatten var betydelsefulla inslag i en politik ägnad att<br />
stimulera till nya arbetsinsatser och initiativ. Trots en besvärlig ekonomisk<br />
situation lyckades regeringen motverka en fortsatt höjning av skattetrycket.</p>
<p>Politiken var emellertid icke odelat positiv. En starkt selektiv och med<br />
tiden oerhört dyrbar industristödspolitik belastade statskassan och hindrade<br />
andra mer offensiva industriella satsningar. Svårigheter att få ett fast grepp<br />
om de statliga utgifterna ledde också till att den utveckling mot allt större<br />
budgetunderskott som pågått sedan början av 1970-talet accelererade på ett<br />
oroande sätt. På vissa områden — t. ex. då det gällde avvecklingen av regleringarna<br />
på bostadsområdet - gick reformarbetet alltför långsamt.</p>
<p>Sedan den första trepartiregeringen avgått i oktober 1978 på grund av<br />
oenighet i kärnkraftsfrågan och en ny trepartiregering bildats efter valet 1979<br />
var dess omedelbara uppgift att förbereda den folkomröstning som skulle<br />
avgöra kärnkraftens roll i vår framtida energiförsörjning. Det gällde därefter<br />
att snarast återknyta till den ekonomiska politik som förts 1977 och 1978 och<br />
att bemästra inte bara de strukturproblem i den svenska ekonomin som<br />
tidigare inte hunnit angripas med tillräcklig kraft utan också de nya ekonomiska<br />
problem som tillkommit till följd av nya oljeprishöjningar och den<br />
alltför expansiva ekonomiska politiken under år 1979 fram till valet.</p>
<p>Genom folkomröstningen i mars 1980 kunde kärnkraftsfrågan föras fram<br />
till de avgörande beslut som fattades av riksdagen under 1980. Samtidigt<br />
hade regeringen att hantera starka motsättningar på arbetsmarknaden, som<br />
resulterade i en storkonflikt i maj 1980. Det avtal som träffades och de<br />
kompletterande åtgärder som regeringen sett sig tvingad att utlova försvårade<br />
ansträngningarna att få balans i ekonomin.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Regeringens sparprogram i september 1980 inledde en ny ekonomiskpolitisk<br />
offensiv. Kraftfulla sparinsatser och en klar vilja att stimulera ekonomins<br />
utbudssida markerade en delvis ny ekonomisk-politisk inriktning. Därmed<br />
ökade emellertid påfrestningarna på samarbetet inom regeringen. Först<br />
efter segslitna förhandlingar kunde den ena sig om det program för en<br />
offensiv ekonomisk politik som lades fram den 3 februari 1981. Dess viktigaste<br />
inslag var — strök regeringen under - en sänkning av marginalskatten till<br />
50% för den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare med<br />
början den 1 januari 1982.</p>
<p>I slutet av april 1981 valde emellertid likväl de två mittenpartierna att<br />
överge februariprogrammets skatteöverenskommelse till förmån för en skattepolitik<br />
som i sina väsentliga beståndsdelar dikterats av socialdemokraterna.<br />
Därmed omöjliggjordes fortsatt trepartisamverkan i regeringsställning.<br />
En närmare belysning av de avgörande skillnaderna mellan trepartiregeringens<br />
eget skatteförslag och det som blev följden av samarbetet med socialdemokraterna<br />
lämnas i denna motions skattepolitiska avsnitt.</p>
<p>Det kan hävdas att den andra trepartiregeringen lyckades sämre än den<br />
första motsvara trepartisamarbetets förutsättningar. Detta berodde inte på<br />
att den ekonomiska politiken ställde större krav utan på att förmågan brast<br />
då det gällde att göra härav betingade helhetsbedömningar. Visserligen<br />
accepterade regeringen den uppläggning av den ekonomiska politiken som vi<br />
moderater hävdat i bl. a. 1979 års valrörelse. Detta var en framgång. Men<br />
regeringen i sin helhet insåg inte att en sådan politik i längden inte gick att<br />
förena med en politisk strategi som förutsatte socialdemokraternas stöd och<br />
samverkan i avgörande frågor. När konflikten mellan mål och möjligheter<br />
blev uppenbar, valde mittenpartierna att knyta an till socialdemokraterna<br />
framför fortsatt borgerlig trepartisamverkan.</p>
<p>En betydelsefull reformverksamhet skedde dock på många andra områden.<br />
Inom försvarspolitiken igångsattes arbetet med det för vår framtida<br />
säkerhets- och industripolitik viktiga JAS-projektet. Inom skolpolitiken förbättrades<br />
kvaliteten i undervisningen och underströks vikten av normer i<br />
skolarbetet. På det handelspolitiska området fördjupades Sveriges kontakter<br />
med EG, och utvidgade exportansträngningar gjordes på nya och betydelsefulla<br />
marknader. På kommunikationsområdet fullföljdes den betydelsefulla<br />
lågprissatsningen på inrikesflyg och tåg och strävanden efter att göra järnvägen<br />
mer konkurrenskraftig fick en ny inriktning. Markpolitiken började<br />
läggas om till förmån för den enskildes intressen. När det gällde prövningen<br />
av enskilda bygg- och planärenden ändrades regeringens politik dramatiskt i<br />
positiv riktning. På sjukvårdssidan togs betydelsefulla steg för att förbättra<br />
omsorgen i vården. Inom rättsväsendets område har ökade insatser skett mot<br />
särskilt våldsbrottsligheten, narkotikabrottsligheten och den ekonomiska<br />
och den organiserade brottsligheten.</p>
<p>Det förblir moderata samlingspartiets uppfattning, att en icke-socialistisk<br />
trepartisamverkan skapar de bästa förutsättningarna för en gynnsam politisk</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och ekonomisk utveckling i Sverige. Varje annan politisk konstellation innebär<br />
att det blir socialdemokraterna som utifrån sina socialistiska värderingar<br />
blir den avgörande politiska kraften i landet. Därför kommer moderata<br />
samlingspartiet att, med hänsyn tagen till de skiftande erfarenheter som<br />
vunnits av trepartisamverkan sedan 1976, verka för ett så nära, omfattande<br />
och varaktigt samarbete som möjligt mellan de tre icke-socialistiska partierna.</p>
<p>Om socialdemokraterna vunnit 1976 och 1979 . . .</p>
<p>Hade socialdemokraterna vunnit valen 1976 och 1979, skulle Sveriges<br />
ekonomiska och politiska utveckling ha fått en helt annan inriktning än vad<br />
som nu blev fallet. Tydligast är detta på den ekonomiska politikens och<br />
näringspolitikens område.</p>
<p>Under den första trepartiregeringens år motsatte sig socialdemokraterna<br />
varje åtgärd i den kursomläggning som ägde rum 1977 och 1978. Kostnadsproblemet<br />
i det svenska näringslivet förnekades helt. De motsatte sig såväl de<br />
sänkta skatterna som de nödvändiga devalveringarna. Samtidigt förordades<br />
dramatiskt höjda arbetsgivaravgifter, högre inkomstskatt och starkt ökade<br />
statsutgifter.</p>
<p>Under den andra trepartiregeringens period började socialdemokraterna<br />
gradvis godta huvuddelen av de åtgärder som vidtagits av den första trepartiregeringen.<br />
Nu riktades motståndet främst mot de borgerliga strävandena att<br />
komma till rätta med den lavinartade offentliga utgiftsökningen och de<br />
snabbt växande statliga underskotten. Utom då det gällde försvaret motsatte<br />
de sig varje försök att minska statsutgifterna. På flera områden förordade de i<br />
stället ökade utgifter. Deras budgetalternativ skulle, trots förslag om skatteökningar,<br />
varje år ha medfört större underskott än regeringens.</p>
<p>Om en regering sedan 1976 skulle ha fört den politik som den socialdemokratiska<br />
oppositionen förordat, hade vi i dag varit ett land med en utslagen<br />
industrisektor, väldig sysselsättningskris, ett än mer tyngande skattetryck<br />
och en finansiell situation för staten som fått den politiska konkursen att<br />
framstå som ett näraliggande hot.</p>
<p>Vi skulle också ha varit ett land där de fackliga organisationerna redan<br />
övertagit ägandet av en betydande del av vårt näringsliv. Sverige hade stått<br />
mitt uppe i en strukturomvandling från ett fritt marknadsekonomiskt system<br />
till ett alltmer slutet fondsocialistiskt samhälle. I såväl 1976 som 1979 års<br />
valrörelse begärde socialdemokraterna mandat att påbörja marschen in i ett<br />
fondsocialistiskt Sverige. De icke-socialistiska majoriteterna i riksdagen blev<br />
en garanti för att den marschen hejdades. Enbart detta har varit en insats av<br />
avgörande betydelse för vårt öppna samhälles fortbestånd.</p>
<p>Den nödvändiga frigörelsen</p>
<p>Dagens djupgående problem i det svenska samhället är i allt väsentligt en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>följd av den socialdemokratiskt inspirerade utveckling som ägt rum under de<br />
senaste decennierna. Sverige kännetecknas i dag av den socialdemokratiska<br />
utvecklingsmodellens strukturkris.</p>
<p>Efterkrigstidens utbyggnad av ett omfattande socialt trygghetssystem och<br />
ett bredare skol- och utbildningssystem var en naturlig och riktig följd av en<br />
politik syftande till att ge varje individ större möjligheter i livet. Det ledde till<br />
en utbyggnad av den offentliga sektorn som var gemensam för alla utvecklade<br />
industristater under dessa decennier.</p>
<p>Men i denna utveckling låg också fröet till det sena 1960-talets och 1970talets<br />
kriser. Den snabba expansionen av de offentliga utgifterna medförde<br />
krav på skatteintäkter, vilka i sin tur förutsatte snabb ekonomisk tillväxt.<br />
Men även om en sådan tillväxt hade kunnat åstadkommas, vilket visade sig<br />
vara omöjligt, bl. a. därför att incitamenten därtill försvagades i takt med<br />
skattehöjningarna, skulle de stora utgiftsökningarna förr eller senare ha<br />
behövt bromsas upp om inte själva basen för välfärden skulle skadas.</p>
<p>När statsapparaten byggdes ut och myndighetsutövningen ökade, blev<br />
byråkratisering och centralstyrning en naturlig följd. Utvecklingen mot ett<br />
alltmer politiserat och överbyråkratiserat samhälle blev närmast oundviklig,<br />
när den statliga och kommunala byråkratins tillväxt blev något av en ideologisk<br />
grundsats för socialdemokraterna.</p>
<p>Det är självklart att det moderna samhället har ett kollektivt ansvar för att<br />
hjälpa och stödja de människor som under någon del av sitt liv kan möta<br />
svårigheter och problem. Denna självklara utgångspunkt får emellertid inte<br />
bli liktydig med att kollektivet gradvis skall överta ett samlat ansvar för de<br />
enskilda individernas, familjernas och företagens tillvaro och verksamhet.<br />
När politiker, myndigheter och ämbetsmän ser som sin uppgift att även i<br />
detalj lösa de mest skiftande problem för enskilda medborgare och näringsliv,<br />
leder detta alltför lätt till att initiativ och självklara ansvarstaganden<br />
skjuts i bakgrunden. Kommande generationers välfärd äventyras.</p>
<p>När politiken på detta sätt starkt inriktas på att kvantitativt utveckla<br />
kraven på det allmänna i olika hänseenden, skjuts de kvalitativa aspekterna i<br />
bakgrunden. Särskilt tydligt blev detta på skolans område. Strävan efter att<br />
ge så många som möjligt utbildning ansågs förutsätta minskade krav på<br />
kvalitet. Därmed lades en grund för de senaste decenniernas djupgående<br />
skolproblem. På motsvarande sätt utgör också betydande delar av bostadspolitiken<br />
exempel på vart en utveckling med tyngdpunkten lagd på kvantitet<br />
kan leda.</p>
<p>Gradvis blev vårt samhälle alltmer statiskt. Det förlorade en stor del av den<br />
dynamik som varit en av de avgörande förutsättningarna för utvecklingen<br />
mot ökad välfärd. Central planering, styrning och myndighetsutövning kom<br />
att prägla utvecklingen mera än den enskildes oberoende och företagsamhetens<br />
förmåga till förändring och förnyelse. Nätet av förbud och förordningar,<br />
fördomar och fackliga restriktioner blev allt finmaskigare. Öppenheten,<br />
initiativkraften och förmågan till förändringar försvagades.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">En strategi för att lösa det kommande decenniets problem måste därför<br />
präglas av en liberal frigörelse. Politiken måste syfta till att stärka den<br />
enskilde och familjen i stället för att stärka staten och politikerna. En sådan<br />
ny reformpolitik måste inriktas på att åstadkomma en gradvis avreglering och<br />
”avpolitisering” av samhället - att göra det friare och öppnare. Den enskilde<br />
individen måste ges ökat inflytande över och ansvar för sin egen och sin<br />
familjs tillvaro.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är denna i grunden liberala strategi som utgjort utgångspunkten för<br />
moderata samlingspartiets politiska handlande under det senaste decenniet.<br />
Det är i en sådan politik som vi ser den enda möjliga lösningen på de<br />
strukturproblem som den socialdemokratiska politiken steg för steg fört in<br />
vårt land i. I denna vår politik förenas liberalismens frihetspatos och reformsträvanden<br />
med konservatismens ansvarskänsla och krav på samhällsgemenskap.<br />
Motsättningen till socialismens dogmatiska kollektivism blir därmed<br />
självklar. Därför är det med den moderata politiken som grundval som<br />
förutsättningar skapas att möta socialismen och att åstadkomma det ansvarstagande<br />
och den initiativkraft som 1980-talets Sverige behöver.</p>
<p style="margin-left:3px;">En stark regering</p>
<p style="margin-left:3px;">Varje utvecklat samhälle behöver en stark, målmedveten och folkligt<br />
förankrad statsmakt. En sådan är inte möjlig utan en regering utgående från<br />
och stödd av en majoritet i riksdagen.</p>
<p style="margin-left:3px;">I vissa speciella lägen kan minoritetsregeringar temporärt bli ofrånkomliga.<br />
Men i längden försvagar minoritetsregerande statsmakten och riskerar<br />
därmed att vara till skada för tilltron till det parlamentariska systemet.<br />
Politiken blir alltför lätt ett spel mellan partierna om kortsiktiga taktiska<br />
vinster. I ett sådant läge brister alltför lätt förmåga och vilja att ta ansvar för<br />
de åtgärder som kan behövas för att garantera en sund samhällsutveckling i<br />
överensstämmelse med väljarmajoritetens krav. Väljarna har rätt att kräva<br />
att deras i val lagda röster skall respekteras och att den majoritet som<br />
framkommer vid valet skall vara avgörande för innehavet av regeringsmakten.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är därför vår bestämda övertygelse att en majoritetsregering bör bildas<br />
i vårt land efter 1982 års val. Det är bara en regering som är fast förankrad i<br />
riksdagen som i längden kan förverkliga medborgarnas önskemål och krav.<br />
Sverige behöver en majoritetsregering för att säkerställa statens styrka i<br />
samhället och tilltron till den politiska demokratins arbetssätt. Moderata<br />
samlingspartiet avvisar följaktligen minoritetsparlamentarism.</p>
<p style="margin-left:3px;">Bevara det öppna samhället</p>
<p style="margin-left:3px;">Perioden 1982—1985 kommer att bli avgörande för om vi skall bevara ett<br />
samhälle med fri och öppen ekonomi, som ger förutsättningar för att trygga<br />
den fortsatta välfärden och att stärka den enskildes valfrihet och oberoende,<br />
eller om vi skall föras in i ett annorlunda samhällssystem präglat av central</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">styrning och planering, kollektivt beslutsfattande, ökad byråkratisering av<br />
skilda samhällsfunktioner samt väsentligt vidgad makt för fackliga och andra<br />
korporationer.</p>
<p>Denna motion anger hur en politik för att bevara och stärka vårt öppna och<br />
fria samhälle kan utformas. Socialdemokraternas program och deras krav på<br />
samhällsomvandling genom kollektiva tvångsfonder visar hur ett motsatt<br />
alternativ ser ut.</p>
<p>Det är mellan dessa två vägar valet står.</p>
<p>En fördjupad demokrati</p>
<p>Grundlagsfrågor</p>
<p>1970-talet innebar stora förändringar för det svenska statsskicket. Enkammarriksdagens<br />
införande, ny utskottsorganisation i riksdagen och gemensam<br />
valdag är viktiga exempel på de reformer som genomförts.</p>
<p>Flera viktiga grundlagsfrågor är dock fortfarande aktuella. Nyligen har en<br />
statlig utredning, grundlagskommittén, föreslagit bl. a. fyraåriga mandatperioder<br />
och skilda valdagar. Någon politisk enighet har emellertid inte kunnat<br />
uppnås kring detta förslag. Socialdemokraterna har t. v. vidare stannat för att<br />
behålla det nuvarande systemet med gemensam valdag och treåriga mandatperioder.</p>
<p>Hösten 1981 förekom partiledaröverläggningarom möjligheterna att trots<br />
allt arbeta vidare med de frågor som grundlagskommittén behandlade. Det<br />
överenskoms att en grupp under ledning av justitieministern skulle bereda<br />
frågan ytterligare. Bl. a. skulle informationsmaterial framställas för att användas<br />
inom bl. a. partiorganisationerna och bland andra politiskt intresserade.</p>
<p>Om enighet kan uppnås mellan de politiska partierna om nya reformer<br />
skall dessa kunna framläggas för riksdagen för ett första beslut före valet<br />
1985.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att arbetet bör inriktas på två huvudfrågor.<br />
Den ena är frågan om den gemensamma valdagen.</p>
<p>Den gemensamma valdagen har lett till att de kommunala frågorna i<br />
valrörelserna ofta kommit i skymundan av rikspolitiken.</p>
<p>Detta är olyckligt. Det finns all anledning att uppmuntra till självständiga<br />
kommunala valrörelser och till en livligare offentlig kommunal debatt.</p>
<p>Detta sker bäst genom att kommunalvalen görs fristående. I samband<br />
därmed skapas förutsättningar för att lösa den andra huvudfrågan i sammanhanget,<br />
nämligen en förlängning av mandatperioderna.</p>
<p>De nuvarande treåriga mandatperioderna är icke tillräckligt långa för att<br />
ge möjligheter till önskvärd planering och genomförande av viktiga uppgifter.<br />
Det är i hög grad önskvärt med en förlängning. En återgång till de<br />
fyraåriga mandatperioder som tidigare fanns bör därför ske.</p>
<p>Detta innebär att kommunal- resp. riksdagsval kan ske var för sig vartan</p>
</div>
<div class="block ml_0"><p>.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nät år med fyraåriga mandatperioder. Beredningsarbetet under justitieministerns<br />
ledning bör inriktas på att genomföra en sådan reform och arbeta<br />
med ett sådant tidsschema att de två riksdagsbesluten kan fattas före och<br />
omedelbart efter 1985 års val.</p>
<p>I samband med frågan om den kommunala demokratin bör understrykas<br />
det angelägna i att den proportionalitet som finns på såväl riks- som landstingsplanet<br />
också införs i primärkommunerna. Med det nuvarande systemet<br />
uppnås inte alltid en tillfredsställande proportionalitet. En majoritet i väljarkåren<br />
behöver inte motsvaras av majoritet också i kommunfullmäktige.<br />
Detta bör lösas genom att tilläggsmandat införs vid val till kommunfullmäktige.</p>
<p>Kommunal demokrati</p>
<p>Den kommunala självstyrelsen i vårt land har en internationellt sett unik<br />
ställning. Hundratusentals människor har genom den engagerats i praktiskt<br />
kommunalpolitiskt arbete och fått kunskap om och tagit ansvar för sin egen<br />
bygds politiska problem. Det är en självklar uppgift att bevara och utveckla<br />
den kommunala självstyrelsen.</p>
<p>Den kommunala verksamheten har under 1960- och 1970-talen expanderat<br />
kraftigt. Den gemensamma valdagen har emellertid lett till att de kommunala<br />
frågorna ofta kommit i skymundan av rikspolitiken. En återgång till ett<br />
system med skilda valdagar skulle uppmuntra till självständiga kommunala<br />
valrörelser där de lokalpolitiska frågorna mer uppmärksammades och till en<br />
livligare offentlig kommunal debatt.</p>
<p>Genom att kommunalvalen görs fristående skapas förutsättningar för att<br />
åstadkomma en förlängning av mandatperioderna.</p>
<p>Genom kommunsammanslagningarna har de förtroendevaldas antal kraftigt<br />
minskat. Många förut självständiga kommunala enheter saknar egen<br />
representation och därmed fullgott lokalt inflytande. Det är viktigt att få en<br />
bättre lokal förankring av kommunala avgöranden. Det är därför positivt att<br />
kommunfullmäktige numera kan inrätta s. k. lokala organ. Dessas kompetens<br />
bestäms och ledamöterna utses av fullmäktige. De lokala organen bör<br />
inte utses i direkta val utan ha samma politiska fördelning som kommunfullmäktige.</p>
<p>Kommunallagen har öppnat möjlighet för kommunfullmäktige och landsting<br />
att besluta om folkomröstning. Rådgivande folkomröstningar bör<br />
anordnas när behov föreligger av en aktuell avläsning av medborgaropinionen<br />
i viss fråga. Det är särskilt viktigt då kommunala skattehöjningar kommer<br />
i fråga.</p>
<p>Effektivitet i riksdagsarbetet</p>
<p>Riksdagen spelar en central roll i vårt politiska liv. Dess effektivitet i olika<br />
avseenden, t. ex. förmågan att grundligt men ändå under rimlig tid behandla<br />
olika frågor, är avgörande för många typer av ärenden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Enkammarriksdagen har nu funnits i tio år. Det är hög tid att dra slutsatser<br />
av dess förmåga att lösa sina uppgifter.</p>
<p>Riksdagens arbetsformer är inte bara en fråga för ledamöterna själva utan<br />
har betydelse för det politiska arbetet i stort.</p>
<p>Genomgående under tioårsperioden har varit en ökning av plenitiden,<br />
vilken jämfört med tvåkammarriksdagen varit kraftig. Vidare har arbetet<br />
kommit att kännetecknas av ett stort antal voteringar, ofta i rena detaljfrågor.<br />
Möjligheterna att hålla uppgjorda arbetsscheman har därigenom minskats<br />
med åtföljande problem för ledamöterna att sköta andra viktiga uppgifter<br />
med anknytning till riksdagsarbetet.</p>
<p>Försök har gjorts att rätta till dessa förhållanden, men den arbetsgrupp<br />
som tillsattes 1980 av konstitutionsutskottet har inte fått gehör för sina<br />
förslag. Det är emellertid av största vikt att detta arbete fortsätter. Härvid<br />
bör ånyo frågan om mera samlade voteringar tas upp. I syfte att göra debatterna<br />
mer intresseväckande bör utredas möjligheterna att tidsbegränsa anförandena<br />
samtidigt som möjligheterna till flera korta repliker ökas.</p>
<p>Offentliga utskottsutfrågningar</p>
<p>Den politiska verksamheten måste präglas av öppenhet. Inte minst gäller<br />
detta riksdagens arbete. Allmänhetens insyn i beslutsprocessen måste göras<br />
så stor som möjligt.</p>
<p>En viktig del av riksdagens arbete sker i utskotten. Dessa sammanträder<br />
emellertid inför stängda dörrar. Möjligheten att anordna offentliga utskottsutfrågningar<br />
saknas i Sverige till skillnad från i många andra länder.</p>
<p>Utskotten organiserar numera i betydande utsträckning som ett led i sitt<br />
beredningsarbete utfrågning av företrädare för regeringen, förvaltningen,<br />
organisationer m. m. Detta utgör ett viktigt inslag i arbetet att samla beslutsunderlag<br />
men utfrågningarna är inte offentliga. I viss utsträckning nedtecknas<br />
de stenografiskt och bifogas sedan i utskrivet skick utskottsbetänkandet.<br />
Detta har inneburit en ökad öppenhet.</p>
<p>Rätten att anordna öppna utskottsutfrågningar bör införas. En sådan<br />
åtgärd skulle stimulera intresset för riksdagens verksamhet och leda till en<br />
från demokratisk synpunkt önskvärd insyn i beslutsprocessen. Däremot bör<br />
utskottens överläggningar och beslut liksom hittills inte vara offentliga.</p>
<p>Det är viktigt att offentliga utskottsutfrågningar kan komma till stånd om<br />
så önskas av en minoritet. Om en tredjedel av ett riksdagsutskotts ledamöter<br />
kräver att offentlig utskottsutfrågning skall anordnas i viss fråga, skall sådan<br />
ske.</p>
<p>Skydd för enskild äganderätt och näringsfrihet</p>
<p>Frågan om grundlagsskyddad näringsfrihet har varit föremål för riksdagens<br />
prövning ett flertal gånger under senare år. 1 samband med den nya<br />
grundlagens tillkomst och de förändringar som därefter skett vad avser frioch<br />
rättighetsavsnittet har frågan diskuterats ingående. Mot att grundlags</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>skydda näringsfriheten har bl. a. införts praktiska svårigheter. Det har hävdats<br />
att området är stort och att ett eventuellt grundlagsskydd måste förses<br />
med så många inskränkningar att dess värde blir föga meningsfullt.</p>
<p>Mot detta kan anföras att rätten att driva näringsverksamhet i ett västerländskt<br />
samhälle måste anses så grundläggande och av stor principiell och<br />
praktisk betydelse att detta bör komma till uttryck i konstitutionen. Den<br />
marknadsekonomi vårt öppna samhälle förutsätter bygger på såväl enskild<br />
äganderätt som näringsfrihet. Om näringsfriheten inskränks genom det allmännas<br />
åtgärder genom t. ex. monopol, bidragsbestämmelser, långtgående<br />
reglerings- och styrningsåtgärder, auktorisationskrav och liknande företeelser,<br />
kan marknadshushållningens funktionsförmåga och bestånd äventyras.</p>
<p>Utvecklingen i Sverige har gått mot att näringsfriheten i praktiken begränsats<br />
på en rad områden. Till skillnad från många andra länder har möjligheterna<br />
hos oss för enskild verksamhet i näringssyfte inom t. ex. vård- och<br />
undervisningssektorerna genom olika ingripanden från statsmakterna starkt<br />
begränsats. Här föreligger ofta de facto inga möjligheter till enskilda initiativ<br />
även om några formel!a beslut inte föreligger om att upphäva näringsfriheten<br />
på dessa områden.</p>
<p>Oavsett om näringsfriheten grundlagsskyddas eller ej är det av största vikt<br />
att se till att den reellt kan upprätthållas. Noggrannare än hittills måste i<br />
lagstiftningsarbete och näringspolitiken undersökas vilka hinder för enskild<br />
näringsverksamhet och därmed marknadsekonomins effektivitet som kan<br />
uppstå genom statsmakternas handlande. På redan befintliga områden, några<br />
har nämnts ovan, måste en översyn komma till stånd som undanröjer de<br />
inskränkningar som finns för enskild näringsverksamhet såvida inte synnerliga<br />
skäl talar för deras bibehållande.</p>
<p>I många andra länder finns bestämmelser i författningen som ger uttryck<br />
för en positiv syn på den enskilda äganderätten och på fri företagsamhet.<br />
Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna bygger exempelvis<br />
på liknande tankegångar.</p>
<p>Också när det gäller minoritetsskydd finns det i andra författningar exempel<br />
på långtgående bestämmelser när det gäller att skydda t. ex. egendomsrätten.<br />
Finland är ett näraliggande exempel på detta. Förbättringar har<br />
emellertid skett också i Sverige på detta område tack vare det förslag som<br />
framlades av rättighetsskyddsutredningen och som antogs av riksdagen 1979.</p>
<p>Trots detta återstår emellertid mycket att göra innan ett fullgott rättighetsskydd<br />
finns också i den svenska författningen. Inte minst de ökande angreppen<br />
mot den enskilda äganderätten, manifesterat bl. a. i tanken på kollektiva<br />
löntagarfonder, motiverar fortsatt arbete i denna riktning. I det fortsatta<br />
reformarbetet med vår författning är det därför nödvändigt att skyddet för<br />
den enskilda äganderätten och näringsfriheten intar en framskjuten plats.</p>
<p>MBL i statsförvaltningen</p>
<p>Ett avtal om MBL i statsförvaltningen slöts hösten 1976. Detta har innebu</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>rit att MBL-förhandlingar förs om bl. a. propositioner och andra regeringsförslag.<br />
Även om det är sagt att tillämpningen skall ske så att den politiska<br />
demokratin inte träds förnär, vilket en särskild nämnd är satt att kontrollera,<br />
är det i hög grad stötande att möjligheten finns till MBL-förhandlingar om<br />
frågor som faller inom den politiska demokratins råmärken.</p>
<p>Konstitutionsutskottet gjorde i sitt granskningsbetänkande 1978/79:30 en<br />
genomgång av tillämpningen av medbestämmandelagen i samband med<br />
beredningen av regeringsärenden. Utskottet gjorde då följande uttalande:<br />
”Av största vikt i förhandlingsarbetet är det självfallet att båda parter respekterar<br />
den politiska demokratin.”</p>
<p>Detta uttalande finns det all anledning att instämma i. Men sedan dess har<br />
en facklig organisation stämt staten för att den inte förhandlat om läroplanen<br />
för grundskolan. Detta visar att här finns en oklarhet var gränsen skall gå,<br />
åtminstone från de fackliga organisationernas sida.</p>
<p>Konstitutionsutskottet anförde vidare att det avsåg ”att med uppmärksamhet<br />
följa den fortsatta utvecklingen beträffande den berörda förhandlingsverksamheten”.<br />
Det är nu dags att därutöver göra en förnyad översyn av det<br />
avtal som finns i syfte att undanröja varje tveksamhet på området. Fem år har<br />
nu gått sedan avtalet om inrättande av statens förhandlingsråd, FHR, och det<br />
torde finnas goda möjligheter att nu göra en översyn. Formerna för detta,<br />
särskild utredningsman, parlamentarisk utredning eller utvärdering inom<br />
regeringskansliet, bör det ankomma på regeringen att besluta om. Det är<br />
emellertid väsentligt att den sker snabbt och att riksdagen bereds tillfälle att<br />
ta ställning till dess arbete.</p>
<p>Det är över huvud taget av största vikt att frågan om MBL och de fackliga<br />
organisationernas medverkan i beslutsprocessen utreds. Det gäller inte bara<br />
aspekterna på demokratin utan också sådant som effektivitet i verksamheten<br />
och frågan om att minska byråkratin. Berörda statliga utredningar bör ingående<br />
belysa dessa problem i sitt arbete och komma med förslag till lösningar.</p>
<p>Lekmannastyreiser i statliga verk</p>
<p>I ökad utsträckning har lekmannastyrelser inrättats i statliga verk och<br />
andra institutioner. Tanken har varit att bredda insynen och tillföra sakkunskap<br />
utifrån.</p>
<p>Rekryteringen till lekmannastyrelserna har ofta skett på politiska grunder<br />
liksom det eftersträvats att olika intresseorganisationer blir representerade.<br />
Mera sällan har oberoende företagsledningskapacitet eller annan expertis<br />
knutits till styrelserna.</p>
<p>Detta förhållande har bl. a. lett till att styrelseledamöterna ofta i första<br />
hand kommit att företräda egna parts- eller organisationssynpunkter och<br />
mindre de naturliga verksintressena. Vid besvarandet av remisser etc. har<br />
ofta en uppdelning skett efter partipolitiska riktlinjer eller organisationstillhörighet.<br />
De synpunkter som verket ansett sig böra föra fram har lekmannaledamöterna<br />
kunnat rösta bort till men för den objektiva sakkunniga myndig</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>hetsgranskningen.</p>
<p>Någon utvärdering av systemet med lekmannastyrelser som bl. a. innefattar<br />
detta problem har inte gjorts. En sådan utvärdering bör komma till stånd<br />
och innefatta hela problematiken med lekmannaledamöter i styrelserna.<br />
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna och det bör ankomma på<br />
regeringen att i lämpliga former genomföra den begärda översynen.</p>
<p>Riksdagens kontrollmakt</p>
<p>Det har blivit allt angelägnare att riksdagen ges en bättre insyn i statsförvaltningen.<br />
Flera statsvetenskapliga studier har visat att tjänstemännens<br />
inflytande har ökat markant på bekostnad av de politiskt valda förtroendemännen.<br />
Det är därtill ofta svårt att följa upp de reformer som beslutas i<br />
riksdagen.</p>
<p>För att det skall vara möjligt för riksdagen att få en effektiv kontroll över<br />
den statliga verksamheten krävs att riksdagen ges effektiva kontrollmöjligheter.<br />
I dag är dessa inte tillräckliga. Kontrollorganen har olika huvudmän och<br />
tillräcklig samordning föreligger inte. Riksdagsrevisorerna har riksdagen<br />
som huvudman liksom JO-ämbetet medan statskontoret och riksrevisionsverket<br />
sorterar under regeringen.</p>
<p>Riksdagen beslutade i december 1981 att under 1982 starta en översyn av<br />
JO-ämbetet.</p>
<p>Det är av vikt att en sådan utredning kommer till stånd och att den arbetar<br />
snabbt. Strävan måste vara att ge JO-ämbetet en sådan ställning att det<br />
effektivt kan ingripa mot missförhållanden i statsförvaltningen. Detta förutsätter<br />
att ämbetet förfogar över effektiva sanktionsmöjligheter.</p>
<p>Översynen bör bl. a. inriktas på frågan om sanktionsmöjligheterna. Det<br />
bör vidare övervägas om inte en koncentration av ombudsmännens verksamhet<br />
kan ske, bl. a. genom att större del av arbetsinsatserna ägnas åt principiellt<br />
intressanta ärenden. JO-ämbetet måste också vara ett instrument för<br />
riksdagens kontrollmakt och får inte uppfattas enbart som en klagoinstans<br />
för allmänheten.</p>
<p>I detta sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till JO:s möjligheter att ta<br />
egna initiativ och inte bara behandla gjorda anmälningar. Det bör övervägas<br />
om inte JO direkt bör kunna fästa riksdagens uppmärksamhet på sådana<br />
förhållanden inom statsförvaltningen som förtjänar uppmärksamhet och bör<br />
leda till ingripanden från riksdagen. Det är vidare avvikt att inspektionsverksamheten<br />
ges rimligt utrymme.</p>
<p>Den utredning om JO-ämbetet som konstitutionsutskottet aviserat bör ges<br />
en sådan inriktning att bl. a. de frågor som här har berörts behandlas. Det är<br />
vidare viktigt att frågan om riksdagens kontrollmakt i stort tas upp till<br />
behandling så snart förvaltningsutredningen avslutat sitt arbete, vilket uppgivits<br />
skall ske under innevarande budgetår.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Integritet för den enskilde</p>
<p>Inte minst datateknikens frammarsch har ökat betydelsen av ett effektivt<br />
skydd för den enskildes integritet. 1 denna partimotions dataavsnitt behandlas<br />
möjligheterna att öka skyddet på detta område.</p>
<p>Skyddet för den enskildes integritet är särskilt viktigt i politiska sammanhang.<br />
Det är allvarligt för den svenska demokratin att det fortfarande förekommer<br />
kollektivanslutning till ett politiskt parti.</p>
<p>Riksdagen har åtta gånger uttalat sig mot detta. Det parti som tillämpar<br />
kollektivanslutningen, det socialdemokratiska partiet, har emellertid inte<br />
ansett riksdagsuttalandena värda att beakta. Fortfarande är en stor del av<br />
dess medlemmar kollektivt anslutna. Inget tyder på att partiet verkligen är<br />
berett att ändra sin inställning. Dess förslag till förändringar har endast gällt<br />
metoderna för kollektivanslutningen och innebär inte grundläggande förändringar.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har krävt lagstiftning mot kollektivanslutning<br />
till politiskt parti. Det som hänt under 1970-talet - dvs. åtta riksdagsuttalanden<br />
mot kollektivanslutningen utan att den upphört - visar att metoden med<br />
uttalanden inte har någon effekt. Om riksdagen önskar att dess vilja respekteras<br />
i detta sammanhang är lagstiftning det enda möjliga. Det är beklagligt<br />
att sådan skall behöva tillgripas, men det finns uppenbart inga andra möjligheter.</p>
<p>De partier som hittills endast önskat uttalanden måste ta ställning till om<br />
konkreta resultat skall uppnås. Med tanke på kollektivanslutningens allvarliga<br />
natur finns det all anledning att slå in på vägar som ger resultat. Den enda<br />
väg som återstår är lagstiftning.</p>
<p>Ramlagstiftning för ideella föreningar</p>
<p>Föreningsfriheten utgör en viktig del av det demokratiska livet. Samhället<br />
stöder också organisationer och föreningar av skiftande slag på olika sätt.<br />
inte minst ekonomiskt. Stödet har ökat avsevärt under senare år.</p>
<p>Det är mot denna bakgrund naturligt, inte minst i ett genomorganiserat<br />
samhälle som det svenska, att vissa grundläggande krav ställs på föreningarna.<br />
Inte minst gäller detta dem som erhåller betydande belopp för sin verksamhet<br />
från stat, landsting och kommun.</p>
<p>Frågan om en ramlagstiftning för ideella föreningar har diskuterats länge.<br />
Från moderat håll har krävts att frågan utreds. Förslagen har emellertid<br />
avvisats av riksdagen. Justitieminister Carl Axel Petri meddelade emellertid i<br />
en riksdagsdebatt förra året att han kunde tänka sig en sådan lagstiftning.</p>
<p>En utredning om ramlagstiftning för ideella föreningar bör sålunda komma<br />
till stånd. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p>
<p>I detta sammanhang bör också frågan om negativ föreningsrätt, dvs. rätten<br />
för den enskilde att stå utanför en förening, utredas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att mandatperioden vid kommunal- och riksdagsval skall förlängas frän</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nuvarande tre till fyra år,<br />
att kommunal- och riksdagsval skall ske var för sig vartannat år,<br />
att MBL i statsförvaltningen inte skall tillämpas på frågor som faller inom<br />
den politiska demokratins råmärken,<br />
att en översyn av JO-ämbetet skall göras enligt ovan redovisade riktlinjer,<br />
att riksdagens kontrollmakt skall förstärkas,<br />
att kollektivanslutning till politiskt parti skall förbjudas i lag,<br />
att frågan om lekmannastyrelsernas roll i de statliga verken utreds,<br />
att offentliga utskottsutfrågningar införs,<br />
att frågan om ramlagstiftning för ideella föreningar utreds,<br />
att arbetet på en förstärkning av skyddet för enskild äganderätt och<br />
näringsfrihet fortsätter.</p>
<p>Sverige i världen</p>
<p>Sambandet mellan in- och utrikespolitik<br />
Med vår utrikes-, försvars-, handels- och biståndspolitik strävar vi efter att<br />
trygga en framtid i fred, frihet och välstånd såväl för vårt eget land som för<br />
andra länder. Att trygga vårt oberoende och vår frihet är säkerhetspolitikens<br />
grundläggande mål.</p>
<p>Det råder ett intimt samband mellan in- och utrikespolitik. Vårt beroende<br />
av omvärlden ökar ständigt på så gott som samtliga samhällslivets områden.<br />
Dagens svenska välfärd är i hög grad avhängig av handelns och havens<br />
frihet, därför att vårt lands välstånd i så hög grad bygger på deltagande i det<br />
internationella handelsutbytet. Störningar i den internationella ekonomin —<br />
valutaoro, tendenser till protektionism, kartellbildningar och mycket annat<br />
— påverkar numera direkt och omedelbart svenskt näringsliv och svensk<br />
ekonomisk politik. Vi är mer beroende av importerad energi än de flesta<br />
länder i världen. Därför är vi särskilt känsliga för politiska händelser i de<br />
oljeproducerande regionerna i världen.</p>
<p>Säkerhetspolitiskt lever vi - trots vår alliansfrihet - i ett tillstånd av starkt<br />
beroende av supermakterna. Våra möjligheter att med utsikt till framgång<br />
hävda vår neutralitet i händelse av krig eller kris i vår omvärld påverkas till<br />
stor del av balansen mellan de bägge supermakterna såväl i Europa som på<br />
det strategiska kärnvapenområdet. Utvecklingen av supermaktsrelationerna<br />
påverkar direkt vår säkerhetspolitiska situation.</p>
<p>På samma sätt som händelser utanför vårt lands gränser omedelbart griper<br />
in i vår vardag, påverkar självfallet inhemska förhållanden våra möjligheter<br />
att hävda våra intressen och våra ideal utanför Sveriges gränser.</p>
<p>Den politiska stabiliteten i Sverige, och uppslutningen bakom huvuddragen<br />
i vår utrikes- och försvarspolitik, har en väsentlig betydelse när det gäller<br />
att övertyga omvärlden om vår beslutsamhet att i alla lägen verkligen motsvara<br />
våra deklarationer.</p>
<p>Den utveckling mot ökat beroende mellan stater och regioner som skett</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>under de senaste årtiondena kommer med all sannolikhet att fortgå. Det<br />
kommer inte att vara möjligt för ett land att isolera sig från skeendet utanför<br />
dess gränser. En konflikt kring Golanhöjderna, strider i Centralamerika,<br />
terroristattacker mot fartyg på världshaven, krig i södra Afrika - allt sådant<br />
påverkar direkt våra möjligheter att driva politik också inom vårt eget lands<br />
gränser.</p>
<p>Detta innebär att kraven på vår utrikes-, försvars- och handelspolitik i<br />
framtiden kommer att skärpas. Det kommer att krävas en helhetssyn på våra<br />
utrikes relationer och på vår plats i världen på ett helt annat sätt än vad som<br />
var fallet under den tid när världshandeln automatiskt liberaliserades, västekonomierna<br />
expanderade och Norden var ett hörn av Europa som endast i<br />
begränsad utsträckning var föremål för supermakternas och maktblockens<br />
intresse.</p>
<p>Alliansfrihet och neutralitet</p>
<p>Vår alliansfria politik, som syftar till att med stöd av ett starkt totalförsvar<br />
hålla vårt land neutralt i ett möjligt framtida krig i vår del av världen, har ett<br />
starkt stöd i det svenska folket. Som huvudlinje för vår säkerhetspolitik står<br />
alliansfriheten oomstridd!</p>
<p>Att neutraliteten är starkt förankrad i vårt land beror delvis på att vi har<br />
goda historiska erfarenheter av den. Vi lyckades att hålla oss utanför två<br />
världskrig, och med rätt eller orätt har neutralitetspolitiken setts som en<br />
väsentligt bidragande faktor till detta.</p>
<p>Men vår geografiska belägenhet och vårt strategiska läge är en betydligt<br />
mer konkret motivering till neutralitetspolitiken. Sverige är ekonomiskt<br />
starkt bundet till västvärlden och beläget i skärningslinjen mellan viktiga<br />
strategiska intressen, i omedelbar närhet till den ena supermaktens befolkningsmässigt,<br />
ekonomiskt och militärt mest betydelsefulla områden. Sverige<br />
bör i detta läge sträva efter två ting, å ena sidan att inte komma under den<br />
närbelägna supermaktens inflytande, å andra sidan att inte uppfattas som<br />
den andra supermaktens utpost. Neutralitetspolitik är den logiska slutsatsen.</p>
<p>Genom vår alliansfria ställning hoppas vi också kunna ge ett bidrag till<br />
stabiliteten och säkerheten i det nordeuropeiska området i dess helhet.<br />
Genom att de bägge maktblocken inte står direkt mot varandra, kan motsättningarna<br />
i vissa lägen mildras och bättre förutsättningar skapas för de nordiska<br />
ländernas självständiga utveckling. Vi tror att den svenska alliansfria<br />
linjen, stödd av ett efter förhållandena starkt totalförsvar, har betydelse även<br />
för andra länders förmåga att bevara sin självständighet och sitt oberoende.</p>
<p>Vår säkerhetspolitiska linje finns inte reglerad i internationella traktater<br />
eller garantier. Dess innehåll och inriktning avgör vi själva, utifrån vår egen<br />
bedömning av vad som i varje givet läge är bäst ägnat att tjäna vårt lands och<br />
den nordiska stabilitetens intresse. Därför finns det inga en gång för alla<br />
givna regler för vad vår alliansfria politik kräver i olika lägen. På samma sätt<br />
som omvärlden skall vara övertygad om vår nations samlade vilja att stå fast</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>vid vår säkerhetspolitiska huvudlinje skall den veta att vi själva avgör vilka<br />
krav denna ställer i varje givet läge.</p>
<p>Den nordiska stabiliteten</p>
<p>Utifrån krigsårens erfarenheter valde de olika nordiska länderna i slutet av<br />
1940-talet skilda säkerhetspolitiska vägar.</p>
<p>Medan Sverige fortsatte sin neutralitetspolitik, stödd på ett starkt försvar,<br />
valde Danmark och Norge ett medlemskap i NATO som förenades med vissa<br />
restriktioner. Med utgångspunkt i 1948 års vänskaps- och biståndspakt med<br />
Sovjetunionen sökte Finland successivt att befästa en neutralitetslinje i sin<br />
säkerhetspolitik.</p>
<p>De olika inriktningarna på de olika ländernas säkerhetspolitik har tillsammans<br />
kommit att bilda ett stabilitetsmönster, som under de gångna decennierna<br />
visat sin styrka och uthållighet och som under senare år snarare<br />
ytterligare förstärkt detta stabilitetsmönster.</p>
<p>Under de senaste årtiondena har de grundläggande dragen i den säkerhetspolitiska<br />
bilden i det nordeuropeiska och nordatlantiska området undergått<br />
en genomgripande förändring. Från att ha varit ett relativt sett perifert<br />
område i de bägge supermakternas strategiska tänkande har området successivt<br />
kommit att spela en alltmer central roll. I dag är området av avgörande<br />
betydelse för upprätthållandet av den strategiska nukleära balansen mellan<br />
supermakterna. Den teknologiska utvecklingen i kombination med konstruktionen<br />
av de rustningsbegränsningsavtal som ingåtts och kan förväntas<br />
komma att ingås kommer av allt att döma att ytterligare accentuera denna<br />
situation under det kommande decenniet.</p>
<p>Att det nordeuropeiska och nordatlantiska området förändrats från ett för<br />
supermakterna perifert till ett för dem centralt område påverkar självfallet<br />
såväl direkt som indirekt de olika nordiska ländernas säkerhetspolitik. Uppmärksamheten<br />
från bägge håll har skärpts när det gäller förändringar i det<br />
säkerhetspolitiska läget. Beredskapen från bägge blocken att möta vad man<br />
uppfattar som förändringar i motsidans intentioner eller dispositioner i Nordeuropa<br />
har höjts. Den politiska och militära bevakningen av Norden har<br />
intensifierats. Allt detta är naturligt och logiskt och behöver i sig inte medföra<br />
att stabiliteten rubbas. Men det kräver ett aktsamt, bestämt och målmedvetet<br />
utrikes- och försvarspolitiskt agerande från samtliga nordiska länders<br />
sida. Med sin alliansfrihet och sitt läge mitt i Norden är Sveriges ansvar därvid<br />
inte mindre än andra nordiska länders.</p>
<p>Europeiskt samarbete</p>
<p>Historiskt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt är Sverige liksom övriga<br />
nordiska länder en naturlig del i den europeiska gemenskapen. Vi bygger<br />
större delen av vårt välstånd på vårt intima ekonomiska samarbete med<br />
framför allt de västeuropeiska länderna, och vi har genom tiderna utvecklats i<br />
intimt samarbete med andra europeiska länder, i dag uppdelade i ett västligt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>och ett östligt Europa.</p>
<p>Svensk utrikespolitik måste innefatta ett klart erkännande av vår europeiska<br />
identitet och sträva efter att fördjupa samarbetet mellan Sverige och<br />
övriga europeiska länder på samhällslivets alla områden.</p>
<p>Speciell vikt måste självfallet läggas vid våra relationer till Europeiska<br />
gemenskapen (EG). Sedan 1972 har vi ett omfattande frihandelsavtal med<br />
EG, som dessutom ger möjlighet till att successivt utvidga samarbetet till nya<br />
områden av ömsesidigt intresse. I samarbete med andra länder med motsvarande<br />
avtal har vi arbetat på att successivt förbättra villkoren för den fria<br />
handeln i hela det västeuropeiska området.</p>
<p>Frihandelsavtalet med EG har i stort sett fungerat tillfredsställande. Genom<br />
det säkrades vitala svenska intressen. Men framtiden kan komma att te<br />
sig mer bekymmersam. I ett läge där den internationella ekonomiska utvecklingen<br />
inte markant förbättras kommer protektionistiska strömningar av<br />
olika slag att växa sig allt starkare. Den redan i dag fullt tydliga tendensen att<br />
reglera delar av världshandeln genom överenskommelser mellan de stora<br />
handelsmakterna EG, Japan och USA kommer att förstärkas. I en sådan<br />
situation kommer många av världsekonomins problem att med stor kraft<br />
vältras över på små industriländer som står utanför dessa tre. Sverige riskerar<br />
att drabbas hårt av en sådan utveckling.</p>
<p>Under de borgerliga trepartiregeringarna sedan 1976 har det funnits en<br />
medveten strävan att fördjupa Sveriges förbindelser med bl. a. EG.</p>
<p>En lång rad specialavtal om samarbete mellan Sverige och EG har ingåtts,<br />
och nu det finns sammanlagt ett åttiotal avtal på områden av starkt skiftande<br />
karaktär.</p>
<p>Besöksutbytet mellan Sverige och EG-kommissionen har utvecklats mycket<br />
starkt under senare år, och det är viktigt att den utvecklingen icke bryts.<br />
För att markera den ökade politiska vikt som nu läggs vid relationerna, har<br />
det beslutats att ett av de två årliga mötena med den biandkommission som<br />
finns mellan Sverige och EG skall ske på politisk nivå mellan den svenska<br />
regeringen och EG-kommissionen. Därmed ges avsevärt bättre möjligheter<br />
att ta till vara svenska intressen och att ta olika initiativ för att ytterligare<br />
bygga ut relationerna.</p>
<p>Under de närmaste åren kommer EG:s utveckling sannolikt främst att<br />
präglas av ansträngningarna att i gemenskapens arbete integrera Grekland,<br />
Spanien och Portugal. Det finns en risk för att detta kommer att göra det<br />
svårare för EG:s olika institutioner att ta hänsyn till icke-medlemsstaters<br />
intressen i olika frågor, och det är därför av största vikt att Sverige på alla<br />
nivåer strävar efter att bygga ut sina kontakter med de olika EGinstitutionerna.</p>
<p>I ett längre perspektiv kan det komma att finnas anledning att aktualisera<br />
frågan om en närmare svensk anknytning till EG. Då skall självfallet - inom<br />
neutralitetens ram — även medlemskap kunna övervägas. Under de närmaste<br />
åren är det emellertid viktigt att arbetet koncentreras på att ytterligare</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">bredda och fördjupa de kontakter som redan i dag finns.</p>
<p style="margin-left:3px;">I det sammanhanget bör den s. k. utvecklingsklausulen i avtalet mellan<br />
Sverige och EG kunna åberopas med större tydlighet än vad som hitintills<br />
varit fallet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sverige har varit medlem i Europarådet sedan dess tillkomst 1949. EG:s<br />
växande betydelse och inte minst tillkomsten av ett direktvalt parlament för<br />
EG 1949 har kommit, och kommer i framtiden än mer, att påverka Europarådets<br />
verksamhet. Därför bör Sverige aktivt verka för att det samarbete som<br />
redan finns mellan Europarådet och EG byggs ut och förstärks. På det sättet<br />
kan dubbelarbete undvikas, samtidigt som Europarådet kan bidra till att<br />
tillvarata intressen för länder utanför EG där detta är lämpligt och möjligt.</p>
<p style="margin-left:3px;">I slutakten från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa i Helsingfors<br />
1975 lades fast ett antal principer för utvecklingen av förbindelserna<br />
mellan samtliga europeiska stater. Det är ett starkt svenskt intresse att dessa<br />
principer förs vidare till praktisk politik i samtliga berörda länder och att den<br />
utveckling av samarbetet på olika områden som förutsätts i slutakten också<br />
realiseras. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna kommer med nödvändighet<br />
att påverka möjligheterna att svara mot även andra delar av slutaktens<br />
bestämmelser. Genom den har de medborgerliga fri- och rättigheterna i<br />
Europa blivit en legitim angelägenhet för alla europeiska stater som ett led i<br />
utvecklingen mot ett allt närmare alleuropeiskt samarbete på samhällslivets<br />
alla områden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Aktivt stöd åt Förenta nationerna</p>
<p style="margin-left:3px;">Det har sedan lång tid tillbaka varit en central del av svensk utrikespolitik<br />
att ge ett aktivt stöd åt Förenta nationerna och dess ansträngningar att med<br />
hjälp av sin stadga åstadkomma en fast internationell fredsordning. En<br />
världsutveckling baserad på rätt snarare än makt ligger alldeles självklart i<br />
vårt lands intresse.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att Förenta nationerna inte förmått leva upp till de förväntningar som<br />
ställdes på organisationen vid dess grundande är knappast förvånande.<br />
Världspolitiken avgörs i dag i minst lika hög grad som då av maktkampen<br />
mellan stormakterna. Det är svårt att föreställa sig att de skulle överlämna sin<br />
makt och sitt inflytande till en organisation där deras roll är starkt inskränkt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Icke desto mindre har FN betydelsefulla uppgifter att fullgöra och Sverige<br />
bör på alla sätt ge FN det stöd som organisationen behöver. Inte minst<br />
arbetet i FN:s olika fackorganisationer spelar en betydelsefull roll för att<br />
utveckla det internationella samarbetet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Men förutsättningarna för att FN:s ställning skall kunna stärkas är att dess<br />
majoritet är beredd att verka inom ramen för FN-stadgans bestämmelser.<br />
Att t. ex. stödja våldsanvändning i andra fall än dem som entydigt definieras i<br />
stadgan försvagar organisationens ställning, liksom olika resolutioner som i<br />
de demokratiska länderna allmänt uppfattas som extremistiska eller starkt<br />
partiska. Svensk FN-politik måste grundas på vår fasta uppslutning kring</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>FN-stadgans uttryckliga regler och de grundläggande principerna för vår<br />
utrikes- och säkerhetspolitik i övrigt, även om detta leder till att vårt land i<br />
åtskilliga frågor kommer att befinna sig på en annan sida än majoriteten av<br />
världsorganisationens medlemsstater.</p>
<p>Internationellt ekonomiskt och monetärt samarbete</p>
<p>Sverige deltar aktivt i det internationella ekonomiska samarbete som<br />
bedrivs främst inom ramen för OECD och Internationella valutafonden<br />
(IMF), men också inom mera informella grupper som t. ex. den s. k. tioklubben<br />
och de nordiska finans- och ekonomiministermötena.</p>
<p>Vårt beroende av den internationella ekonomiska utvecklingen har understrukits<br />
åtskilliga gånger i det föregående. Onder de senaste årens besvärliga<br />
ekonomiska situation har det internationella samarbetet på det ekonomiska<br />
området fått starkt ökad betydelse. Därmed ökar också den vikt som Sverige<br />
måste tillmäta sitt deltagande i detta sammanhang.</p>
<p>Som på många andra av det internationella samarbetets områden finns det<br />
här en tendens till att det reella inflytandet koncentreras till grupperingar, i<br />
vilka Sverige inte har något säte eller någon röst. På de s.k. toppmötena<br />
mellan de sju stora västländerna fattas i dag beslut som direkt påverkar även<br />
vår ekonomi. Sverige står också i väsentliga avseenden utanför det betydelsefulla<br />
ekonomiska arbete som sker inom ramen för EG.</p>
<p>Desto större vikt måste läggas vid arbetet inom OECD och IMF, liksom<br />
vid uppbyggandet av ett informellt samarbete på det ekonomisk-politiska<br />
området med de länder vilkas ekonomiska utveckling har direkt betydelse för<br />
vår egen — främst de nordiska länderna, Västtyskland, Storbritannien,<br />
Frankrike och USA. De konsultationer med EG som inleddes under trepartiregeringen<br />
bör fortsätta och vidareutvecklas.</p>
<p>Intill augusti 1977 deltog Sverige inom den s. k. valutaormen i ansträngningarna<br />
att söka skapa en ökad monetär stabilitet i Europa i den situation<br />
som inträtt efter det att systemet med fasta växelkurser dukat under i början<br />
av 1970-talet.</p>
<p>När Sverige lämnade valutaormen förklarade regeringen, att Sverige strävade<br />
efter att senare åter kunna knyta den svenska kronan till ett bredare<br />
europeiskt valutasamarbete.</p>
<p>Etablerandet av det europeiska monetära systemet (EMS) 1978 möttes på<br />
många håll med stark skepsis, men systemet har under de gångna åren visat<br />
sig framgångsrikt. Sverige valde emellertid 1978 att då icke ansluta sig till<br />
EMS, bl. a. mot bakgrund av att för Sveriges handel viktiga länder som<br />
Norge och Storbritannien då ställde sig utanför.</p>
<p>Erfarenheterna av den valutakorg som valdes 1977 har varit något blandade.<br />
Det förtjänar att noteras att den kraftiga uppvärdering av den svenska<br />
kronan som skedde från mitten av 1980, och som gjorde devalveringen med<br />
10% i september 1981 oundviklig, delvis var en följd av valutakorgens<br />
konstruktion och att en svensk EMS-anknytning under denna period skulle</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ha givit oss en avsevärt bättre utveckling.</p>
<p>Det är därför viktigt att riksbanken noga följer den fortsatta utvecklingen<br />
av EMS-systemet och prövar i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att<br />
knyta den svenska kronan närmare EMS. Skulle något av de för Sverige<br />
betydelsefulla länder som i dag står utanför EMS besluta om inträde i<br />
systemet framstår motiven för en svensk anknytning som starka.</p>
<p>En realistisk nedrustningspolitik</p>
<p>Traditionellt har Sverige spelat en pådrivande roll i strävandena att åstadkomma<br />
olika former av rustningskontroll och nedrustning. Det ligger alldeles<br />
självklart i vårt lands direkta intresse att uppnå en situation där de olika<br />
staterna kan tillgodose sina säkerhetskrav på lägre och därmed mindre kostnadskrävande<br />
rustningsnivåer än i dag.</p>
<p>De framgångar som nedrustningsansträngningarna hitintills haft har varit<br />
begränsade och har i flertalet fall uppnåtts genom direkta förhandlingar<br />
mellan de båda supermakterna.</p>
<p>I slutet av 1981 inleddes förhandlingar mellan USA och Sovjetunionen om<br />
begränsning av bl. a. medeldistanskärnvapen i Europa, och i början av 1982<br />
kommer förhandlingarna om en begränsning också av de strategiska kärnvapenstyrkorna<br />
att återupptas. Det finns all anledning att uttala förhoppning<br />
om att dessa förhandlingar skall leda till resultat, även om det i båda fallen rör<br />
sig om förhandlingar som kan komma att ta avsevärd tid i anspråk och där<br />
även dellösningar måste betecknas som framsteg.</p>
<p>Under de senaste åren har frågan om olika åtgärder för rustningskontroll i<br />
Europa och i Nordeuropa tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Icke minst<br />
gäller detta frågan om kärnvapenfria zoner.</p>
<p>Inom ramen för den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) har Sverige<br />
tillsammans med andra stater lagt fram förslag om en utvidgning av s.k.<br />
förtroendeskapande åtgärder, innefattande bl. a. förhandsanmälan av större<br />
militära övningar eller truppförflyttningar. Hitintills har det emellertid icke<br />
varit möjligt att nå överenskommelser om åtgärder utöver de som ingick i<br />
avtalet i Helsingfors 1975. Det är också värt att notera att Sovjetunionen<br />
under bl. a. de olika uppladdningarna mot Polen 1980 och 1981 valde att icke<br />
respektera Helsingforsavtalet på denna punkt.</p>
<p>Utbyggnaden av de förtroendeskapande åtgärderna skulle innebära ett<br />
betydelsefullt steg mot en ökad säkerhet mot plötsliga förändringar i det<br />
militära läget och vore därför ett värdefullt bidrag till rustningskontrollansträngningarna<br />
i Europa. De svenska insatserna i denna fråga måste därför<br />
föras vidare under kommande år.</p>
<p>De ansträngningar för att uppnå rustningskontroll som Sverige gör bör ske<br />
på ett sätt som ger utsikter till varaktig framgång. Detta torde förutsätta att<br />
de utgår från strävan att bevara den militära balansen och söka lösningar som<br />
ökar de deltagande staternas säkerhet.</p>
<p>Ensidiga nedrustningsåtgärder är ingen väg till en fredligare utveckling. I</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>stället riskerar sådana att leda till en obalans som föder en instabilitet som<br />
kan komma att hota freden. Den del av den s. k. fredsrörelsen som ensidigt<br />
ställer sig bakom krav på nedrustning i det ena maktblocket men förtiger vad<br />
som pågår i det andra tjänar icke fredens sak.</p>
<p>Kärnvapenfri zon i Norden</p>
<p>Frågan om inrättandet av en kärnvapenfri zon i Norden har under det<br />
senaste året fått förnyad aktualitet genom den inrikespolitiska debatten i<br />
vissa nordiska länder och genom intensiva ansträngningar från sovjetiskt håll<br />
att ge olika förslag i denna riktning sitt stöd.</p>
<p>I fredstid finns i dag inga kärnvapen lagrade på de nordiska staternas<br />
territorium. Danmark och Norges medlemskap i NATO-alliansen innebär<br />
ytterst att de medverkar i det västliga kärnvapenförsvaret gentemot Sovjetunionen<br />
men inte tillåter stationering av kärnvapen på sina territorier.</p>
<p>De kärnvapen som förekommer i det nordeuropeiska området är främst de<br />
som finns på olika sovjetiska marina enheter i Östersjön och de som finns i<br />
Sovjetunionens nordvästra delar. Det ter sig självklart att arbetet med att<br />
uppnå en kärnvapenfri zon i Norden i första hand koncentreras på att göra<br />
Östersjön kärnvapenfritt och att ta bort de kärnvapen i nordvästra Sovjetunionen<br />
som uppenbarligen är avsedda för insats mot mål i Norden.</p>
<p>Grunderna för den svenska inställningen i dessa frågor lades fast av riksdagen<br />
i juni 1981. Därav framgår att den svenska regeringen skall hålla kontakt<br />
med övriga nordiska länder, att en kärnvapenfri zon måste ses i ett europeiskt<br />
sammanhang samt att den måste omfatta de kärnvapen som faktiskt förekommer<br />
i det nordeuropeiska området.</p>
<p>Den svenska regeringen har senare, enligt uppgift, sökt att få klarläggande<br />
från Sovjetunionen om dess vilja att vidta konkreta åtgärder för att föra<br />
undan kärnvapen ur Östersjön och från Sovjetunionens nordiska område.<br />
Några sådana klarlägganden har emellertid icke stått att få. I brist på sådana<br />
är det svårt att se hur frågan skall kunna föras vidare.</p>
<p>Förekomsten av kärnvapen ombord på den sovjetiska ubåten 137 i Blekinge<br />
skärgård har på ett dramatiskt sätt illustrerat nödvändigheten av att<br />
Östersjön blir en direkt del av en nordisk kärnvapenfri zon. Kränkningen<br />
kunde icke undgå att negativt påverka tilltron till Sovjetunionens goda vilja,<br />
eftersom den sammanföll med ett skede av stark sovjetisk propaganda för en<br />
kärnvapenfri zon i Norden. Det är mot denna bakgrund självklart att ett<br />
eventuellt zonarrangemang måste vara försett med starka kontrollinstrument<br />
för att vara effektivt.</p>
<p>Grunddragen i svensk utrikespolitik</p>
<p>Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat sig om grunderna för vår<br />
utrikespolitik, bl. a. med utgångspunkt i motioner från moderata samlingspartiet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill att svensk utrikespolitik alltfort skall baseras</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>på följande principer:</p>
<p>- en fast neutralitetspolitik stödd av ett starkt försvar,</p>
<p>- en vidgad nordisk samverkan,</p>
<p>- en utveckling av de kulturella och ekonomiska förbindelserna med<br />
Europa,</p>
<p>- ett fortsatt aktivt stöd åt Förenta nationerna,</p>
<p>- en pådrivande verksamhet rörande realistiska, allmänna och balanserade<br />
nedrustningssträvanden,</p>
<p>- en effektiv biståndspolitik.</p>
<p>Säkerhetspolitik och försvar</p>
<p>Svensk säkerhetspolitik</p>
<p>Målet för svensk säkerhetspolitik är att trygga vårt land som fri och<br />
oberoende nation och därigenom garantera det svenska folkets rätt att i<br />
demokratisk ordning forma sitt samhälle. Grunderna för den svenska säkerhetspolitiken<br />
har beskrivits i avsnittet Sverige i världen.</p>
<p>Efter mått av vår begränsade förmåga bör vi sträva efter att förebygga<br />
konflikter i vår omvärld. Om konfliktorsaker blir undanröjda blir också de<br />
hot som kan riktas mot Sverige färre eller av lägre dignitet. De svenska<br />
insatserna i fråga om internationell nedrustning och åtaganden inom FN:s<br />
fredsbevarande verksamhet är exempel på åtgärder för att skapa en tryggare<br />
säkerhetsmiljö.</p>
<p>Sveriges alliansfria ställning och läge mellan de två stora maktblocken<br />
ställer krav på insatser som går utöver vad jämförbara alliansbundna stater<br />
har att prestera. De jämförelsevis höga försvarsutgifterna i Sverige beror på<br />
att vi i politisk enighet valt att själva garantera vår frihet.</p>
<p>Säkerhetspolitiken innefattar olika politiska områden vid sidan av utrikesoch<br />
försvarspolitiken. Handelspolitiken och biståndspolitiken har fått ökad<br />
betydelse som säkerhetspolitiska element. Under senare tid har, som tidigare<br />
anförts, nedrustningspolitiken alltmera fått karaktär av säkerhetspolitiskt<br />
instrument.</p>
<p>Försvarspolitiken är dock grunden för svenskt säkerhetspolitiskt tänkande<br />
och handlande. De krav som ställs på det svenska totalförsvaret är främst<br />
beroende av de militära förhållandena i Europa.</p>
<p>Den internationella utvecklingen</p>
<p>Utvecklingen under de senaste åren har visat att de förhoppningar som<br />
knöts till avspänningssträvandena i början av 1970-talet inte kunnat infrias. I<br />
stället har motsättningarna mellan de bägge supermakterna skärpts, rustningsansträngningarna<br />
åter intensifierats och antalet möjliga konflikthärdar<br />
snarare ökat än minskat.</p>
<p>Den sovjetiska invasionen av Afghanistan i december 1979 visade entydigt<br />
den sovjetiska supermaktens strävan efter att med militär makt tillvarata vad<br />
den anser vara i sitt intresse. Invasionen av Afghanistan markerade inled</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ningen till ett nytt skede i de internationella relationerna.</p>
<p>Antalet konflikthärdar i olika delar av världen har snarare ökat än minskat<br />
under senare år. Den instabila situationen i Iran, kriget mellan Iran och Irak,<br />
säkerhetsproblemen kring Mellersta Österns oljetillgångar, de bestående<br />
motsättningarna mellan Israel och vissa av dess grannstater, den vietnamesiska<br />
ockupationen av Cambodja och den fortgående konfrontationen mellan<br />
Vietnam och Cambodja liksom utvecklingen i Centralamerika och södra<br />
Afrika innebär alla i varierande grad risker för konflikter som plötsligt kan<br />
flamma upp och breda ut sig på ett sätt som kan komma att beröra även<br />
situationen i vårt närområde.</p>
<p>I Europa har händelseutvecklingen i och kring Polen tydligt visat på de<br />
spänningar som finns i den uppdelning av Europa i en Sovjetdominerad och i<br />
en fri hälft som blev ett av andra världskrigets resultat. Den sovjetiska<br />
makten över Östeuropa är icke accepterad av dessa nationer och folk och<br />
utgör därmed en ständig källa till instabilitet och oro.</p>
<p>Under de senaste decennierna har Sovjetunionen med stor konsekvens<br />
satsat på att förstärka sin militära styrka på så gott som samtliga områden. På<br />
det kärnvapenstrategiska området har utvecklingen gått från amerikansk<br />
överlägsenhet i början av 1960-talet över jämvikt i mitten av 1970-talet till en<br />
situation där Sovjetunionen i dag på viktiga områden är USA överlägset.<br />
Under denna period har den sovjetiska flottan gradvis byggts ut med moderna<br />
enheter för operationer ute på världshaven, långt från det sovjetiska<br />
moderlandet. I Europa och längs gränsen till Kina har de sovjetiska arméstridskrafterna<br />
moderniserats samtidigt som deras numerär ökat.</p>
<p>I Västeuropa och USA har försvarsansträngningar icke uppvisat samma<br />
enhetliga mönster. Under en stor del av 1960- och 1970-talet - bortsett från<br />
de ansträngningar som kriget i Indokina medförde för USA - snarast minskade<br />
de västliga försvarsansträngningarna. Detta leder till en förskjutning i<br />
styrkeförhållandena mellan de bägge maktblocken. Först under 1970-talets<br />
sista år inleddes inom NATO en real ökning av försvarsåtgärderna i linje med<br />
vad som skett inom Sovjetunionen sedan mitten av 1960-talet.</p>
<p>Det nordeuropeiska området</p>
<p>Under efterkrigstiden har det nordeuropeiska området i huvudsak kännetecknats<br />
av betydande säkerhetspolitisk stabilitet. Detta gäller i synnerhet de<br />
nordiska staternas säkerhetspolitiska situation. Den svenska alliansfriheten,<br />
stödd av ett starkt försvar, har tillsammans med Danmark och Norges NATO-medlemskap<br />
och dess villkor samt den finländska neutralitetspolitiken<br />
skapat ett stabilitetsmönster som varit till gagn för såväl de nordiska staterna<br />
själva som de bägge maktblocken.</p>
<p>Under det senaste decenniet har dock den strategiska betydelsen av det<br />
nordeuropeiska och nordatlantiska området, varav Norden är en del, ökat<br />
starkt. Detta hänger intimt samman med Sovjetunionens behov av att säkra<br />
delar av sina kärnvapenstridskrafter genom att basera dem på ubåtar basera</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>de i Murmanskbasen och med Ishavet och Nordatlanten som sina naturliga<br />
operationsområden.</p>
<p>De bägge maktblockens ökade intresse för detta område har kommit till<br />
uttryck på olika sätt.</p>
<p>På den sovjetiska sidan är det främst den mycket starka militära uppbyggnaden<br />
på Kolahalvön som är värd att uppmärksamma. Men även i Östersjön<br />
har den sovjetiska aktiviteten ökat. Den mycket stora landstigningsövningen<br />
sommaren 1981 bekräftade den vikt som numera läggs vid sådana operationer.<br />
Sedan 1977 har kärnvapenbärande robotubåtar varit permanent stationerade<br />
i Östersjön. Genom upptäckten av kärnvapen ombord på U 137 i<br />
Blekinge skärgård klargjordes att en mycket stor del av den sovjetiska<br />
Östersjömarinens fartyg är avsedda för kärnvapeninsatser.</p>
<p>I debatten har under senare år stor uppmärksamhet getts åt den ökade<br />
betydelse som svenskt luftrum i framtiden kan förväntas ha för de bägge<br />
maktblocken. I ett tidigt skede av en konflikt kan det främst vara fråga om<br />
sovjetiskt flygs möjligheter att från sina baser nå ut mot sina mål på Nordatlanten<br />
över Sverige, medan det i ett senare skede av ett krig som trappats upp<br />
till den strategiska kärnvapennivån kan vara fråga om amerikanska kryssningsrobotar<br />
på väg mot mål i nordvästra Sovjetunionen.</p>
<p>Även om grunddragen i det säkerhetspolitiska mönstret i det nordeuropeiska<br />
och nordatlantiska området kan förväntas bestå, riskerar spänningarna i<br />
området att tillta i takt med att dess strategiska betydelse ökar. Detta innebär<br />
också att risken för snabba förändringar blir större. Svensk säkerhets- och<br />
försvarspolitik måste anpassas efter de delvis nya krav som detta ställer.</p>
<p>Den militära utvecklingen</p>
<p>Den militära utvecklingen går mycket snabbt, inte minst på det konventionella<br />
vapenområdet. Supermakterna satsar huvuddelen av sina försvarsanslag<br />
på konventionella vapen. Även i de storstrategiska sammanhangen<br />
spelar dessa en viktig roll. Detta glöms ofta bort i den kärnvapendominerade<br />
diskussionen.</p>
<p>En viktig utgångspunkt är att kärnvapnen kan sägas vara alltför farliga för<br />
att användas, eftersom ett totalt kärnvapenkrig bara kan ha förlorare. Få<br />
bedömare anser därför att en väpnad konflikt skulle börja som ett kärnvapenkrig.<br />
Mera sannolikt är att det i vart fall inledningsvis förs med konventionella<br />
vapen.</p>
<p>När det gäller den militära balansen i Europa har Warszawapakten ett<br />
betydande övertag på den konventionella sidan. Dess styrkor är organiserade<br />
och utbildade för en snabb pansaroffensiv mot Västeuropa. Inte minst<br />
beror detta på att den militärtekniska utvecklingen medfört att det blivit<br />
möjligt att genomföra snabba, överraskande operationer, som ger motsidan<br />
kort förvarningstid. Stora styrkor kan nu snabbt framföras på marken, i<br />
luften och till sjöss. De civila kommunikationerna byggs ut. Samtidigt bygger<br />
militärblocken upp allt större rent militära transportresurser. Eldkraften har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>också ökat oerhört sedan andra världskriget samtidigt som truppen skyddas i<br />
pansarfordon.</p>
<p>Flygstridskrafterna moderniseras i snabb takt. Det kan vara värt att notera<br />
att Sovjetsidans flyg tidigare haft en mer defensiv uppbyggnad med uppgift<br />
att skydda de utpräglat offensivt organiserade markstridskrafterna. Fram till<br />
mitten av 1970-talet hade NATO-flyget ensamt en mer offensiv uppbyggnad.<br />
Tonvikten låg på möjlighet till flygattacker på djupet av motståndarens<br />
territorium. De senaste åren har Sovjet producerat ett stort antal vapensystem<br />
med lång räckvidd avsedda att slå mot NATO:s bakre linjer. Samtidigt<br />
har NATO tagit fram flygplanstyper som är bättre ägnade att luftförsvara det<br />
egna territoriet och planerar stationering av nya medeldistansrobotar i<br />
Europa.</p>
<p>Med hjälp av robotar har även små fartygs eldkraft ökat betydligt. NATO:s<br />
tidigare överlägsenhet på haven har försvagats genom tillkomsten av<br />
den sovjetiska högsjöflottan, som numera omfattar också hangarfartyg. För<br />
svensk del kan det vara värt att notera att det sker en snabb upprustning av<br />
specialfartyg för landstigningsoperationer.</p>
<p>Denna utveckling berör inte enbart Europa. En klar tendens är att supermakterna<br />
satsar stora resurser på att skapa styrkor, speciellt avsedda att<br />
sättas in på stora avstånd och var som helst i världen. Som exempel kan<br />
nämnas den amerikanska enhet som sätt upp bl. a. med tanke på eventuell<br />
insats i Mellersta Östern. Sovjet visade i samband med invasionen av Afghanistan<br />
att det har stor kapacitet att snabbt och överraskande sätta in betydande<br />
styrkor även inom avlägset belägna områden.</p>
<p>Utvecklingen kan öka risken för att supermaktsstyrkor ställs direkt emot<br />
varandra utanför vår världsdel — något som inte inträffat under efterkrigstiden.<br />
En sådan konfrontation skulle med stor sannolikhet få spridningseffekter<br />
också till Europa.</p>
<p>Kärnvapenhotet</p>
<p>Kärnvapen och kärnvapendoktrinernas främsta syfte är att avskräcka från<br />
kärnvapenanvändning och väpnade konflikter över huvud. I den officiella<br />
sovjetiska doktrinen har kärnvapnen framställts som om de vore helt vanliga<br />
vapen ehuru kraftigare. På västsidan har doktrinerna genomgått en utveckling<br />
som framställer det som mer möjligt att föra ett kärnvapenkrig på lägre<br />
nivå, utan att kriget trappas upp till ett totalt kärnvapenkrig.</p>
<p>Både i öst och väst finns dock en grundläggande insikt om att utvecklingen<br />
kan bli omöjlig att kontrollera så snart den s. k. kärnvapentröskeln överskrids.<br />
Många officiella uttalanden vittnar om detta. En insats av kärnvapen.<br />
skulle därför bli mest tänkbar om ett krig utbrutit i Europa och ena sidan<br />
håller på att överflyglas av motståndarens konventionella styrkor.</p>
<p>Under slutet av 1970-talet anses det sovjetiska kärnvapenhotet mot Västeuropa<br />
ha ökat kraftigt, främst genom utplaceringen av s. k. SS20-robotar<br />
med stor räckvidd, träffsäkerhet och sprängstyrka.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Delvis som svar härpå har NATO fattat beslut om att fr. o. m. slutet av<br />
1983 påbörja utplaceringen av kryssnings- och medeldistansrobotar som från<br />
baser i olika västeuropeiska länder kan nå mål i Sovjetunionen.</p>
<p>I november 1981 inleddes i Genéve förhandlingar mellan USA och Sovjetunionen<br />
om begränsning av dessa och andra liknande vapensystem. Medan<br />
Sovjetunionen föreslagit stopp för utplacering av alla nya vapen, vilket skulle<br />
innebära att dagens sovjetiska överläge permanentades, har USA föreslagit<br />
en s. k. noll-lösning, innebärande stopp för alla färdigställda och planerade<br />
vapen av denna art.</p>
<p>Vi anser att ett krigsavhållande svenskt försvar, huvudsakligen uppbyggt<br />
för att möta ett konventionellt angrepp är vårt bästa skydd också mot kärnvapen.<br />
Våra möjligheter att undgå ett kärnvapenangrepp ökar rimligen starkt<br />
om vi lyckas förbli neutrala i en inledande konventionell fas av en eventuell<br />
europeisk väpnad konflikt.</p>
<p>Om vi inte blir indragna i kriget då kärnvapentröskeln överskrids torde<br />
sannolikheten vara liten för att någon part har militära motiv för att sätta in<br />
kärnvapen mot oss.</p>
<p>Hot mot vårt oberoende</p>
<p>Aggression mot vårt land kan ta sig olika uttryck, från diplomatiska påtryckningar,<br />
ekonomiska sanktioner, avspärrning etc. ända till regelrätt militär<br />
invasion och terroranfall.</p>
<p>Genom ett starkt svenskt försvar, gott befolkningsskydd och genom olika<br />
typer av försörjningsberedskap etc. kan vi göra oss mindre sårbara för hot<br />
eller aggression på lägre konfliktnivåer. En stat som verkligen vill kränka vår<br />
integritet och hota vår frihet tvingas därför ta till militära medel. Försvaret<br />
bör vara så starkt att kostnaderna för att sätta anfallsplanerna i verket ter sig<br />
dyrbarare än de fördelar som kan uppnås.</p>
<p>Totalförsvarets olika grenar måste därför byggas upp och verka så att de<br />
ömsesidigt kompletterar varandra och i samverkan åstadkommer största<br />
möjliga effekt. Befolkningsskyddet består t. ex. både av skyddsrum, skyddsmasker,<br />
utrymningsplaner m. m. och av militärt luftförsvar i form av jaktflyg<br />
och luftvärnsrobotar.</p>
<p>En utgångspunkt för våra bedömningar är att Sverige i sig knappast är ett<br />
så viktigt strategiskt mål för någon stormakt att det bedöms som värt att gå i<br />
krig för med ett isolerat angrepp. Det är först i inledningen av eller i samband<br />
med en europeisk konflikt som ett angrepp mot Sverige torde kunna bli<br />
aktuellt. I en sådan situation måste emellertid de båda blocken avdela huvuddelen<br />
av sina militära styrkor mot varandra. Endast en begränsad del av dessa<br />
kan avdelas mot oss.</p>
<p>Möjligheterna för en angripare att rikta olika slags hot både i tid och rum<br />
mot oss har dock ökat. Hela skalan av aggressionsmedel kan utnyttjas i<br />
snabba och växlande former och riktas mot befolkning, förnödenhets- och<br />
energiförsörjning och mot vårt militära försvar. En sådan hotbild förutsätter</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att det militära och civila försvarets olika resurser i varje läge måste kunna<br />
utnyttjas så att största möjliga totala försvarseffekt uppnås. En god samverkan<br />
och ett gott samarbete mellan alla olika funktioner i vårt samhälle måste<br />
därför finnas för att möta de hot som kan uppkomma.</p>
<p>Totalförsvaret</p>
<p>Vår samlade försvarsförmåga är avgörande för det stöd som kan ges vår<br />
strävan efter neutralitet och oberoende i ett läge av kris eller krig i vår<br />
omvärld.</p>
<p>Det samlade totalförsvarets förmåga till snabba beredskapshöjningar måste<br />
förbättras för att bättre kunna svara mot de ökade risker för snabbt<br />
uppflammande kriser som den internationella utvecklingen medfört. Även<br />
om det i första hand är mot det militära försvaret som krav på en mycket<br />
snabb höjning av beredskap och insatsmöjligheter måste riktas kan denna<br />
utveckling inte undgå att påverka även andra delar av totalförsvaret.</p>
<p>För att totalförsvaret skall kunna använda det civila samhällets samlade<br />
resurser vid ett kris- eller krigstillstånd är det nödvändigt att samverkan<br />
redan i fredstid är väl planerad och övad. Inte minst gäller detta den samlade<br />
ledningsorganisationen för olika delar av samhället. De åtgärder som försvarskommittén<br />
förordat för att ytterligare förbättra samverkan framstår<br />
som angelägna.</p>
<p>Ökad uppmärksamhet måste riktas mot totalförsvarets roll vid spänning,<br />
kris eller krig i vårt närområde. Då kan olika typer av hot uppkomma som<br />
ställer delvis annorlunda krav på totalförsvaret än de som ställs vid ett<br />
regelrätt militärt anfall från en stormakts sida. Då måste det militära försvaret<br />
besitta förmåga att effektivt och under lång tid bevaka och värna vårt<br />
land-, luft- och sjöterritorium mot olika former av medvetna eller omedvetna<br />
kränkningar. Det ekonomiska försvaret måste kunna mildra verkningarna<br />
för utsatta delar av vår ekonomi av de störningar i den internationella<br />
handeln som kan uppkomma och måste ge statsledningen möjlighet att stå<br />
emot de försök till ekonomiska påtryckningar som inte kan uteslutas. Civilförsvaret<br />
måste kunna motverka de effekter av krigshandlingar i andra delar<br />
av Europa som kan komma att påverka också den svenska civilbefolkningen.</p>
<p>Det militära försvaret</p>
<p>Det svenska försvarets styrka har under 1970-talet minskat i relation till<br />
omvärldens militära stridskrafter till följd av socialdemokraternas politik.</p>
<p>Till skillnad från den övriga statliga sektorn har försvarsramen räknat i<br />
fasta priser sänkts. Nedanstående tabell åskådliggör detta:</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1965/66</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1970/71</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1975/76</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1980/81</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Totalförsvarsutgifternas<br />
andel av BNP*</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4.5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">3,7%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,7%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3,6%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalförsvarets andel<br />
av statsutgifterna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">16.6%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">12,5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">10.9%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">9.4%- (1979/80)</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>‘BNP värderad till faktorpris (produktionskostnad).</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>För försvaret krävs det ca tio år mellan beslut att anskaffa exempelvis ett<br />
nytt vapensystem och den tidpunkt då systemet är i produktion och soldater<br />
utbildas. Det tar tid att vända en utveckling som en gång lagts fast genom<br />
ekonomiska ramar. 1982 års försvarsbeslut gäller femårsperioden fram till<br />
1987, men kommer att bli bestämmande för försvarets styrka och inriktning<br />
in på nästa sekel.</p>
<p>Neddragningen av försvaret i början på 1970-talet skedde medan den<br />
svenska ekonomin var stark. Uppgiften att upprätthålla försvarets styrka på<br />
minst nuvarande nivå är desto svårare nu när den svenska ekonomin är<br />
ansträngd. Återhållsamhet måste prägla anslagen till hela den offentliga<br />
sektorn. Säkerhetspolitiken är dock av så fundamental betydelse och så<br />
beroende av internationella faktorer över vilka vi inte råder att försvarskostnaderna<br />
måste betraktas som en grundkostnad för det svenska samhället.<br />
Hänsyn måste också tas till att försvaret som enda del av den offentliga<br />
sektorn faktiskt sparat under 1970-talet. Bl. a. har åtskilliga fredsförband<br />
lagts ned och den fast anställda personalen har minskats med drygt 5000<br />
personer. Den samhällsekonomiska situationen medför dock en ännu starkare<br />
press på att även försvaret måste fortsätta att rationalisera så att vi får<br />
mesta möjliga försvarseffekt av varje satsad krona.</p>
<p>Inom den senaste trepartiregeringen rådde enighet om att försvaret skulle<br />
tilldelas i stort sett oförändrade reala resurser. I regeringens direktiv till ÖB<br />
för programplaneringen preciserades detta till att innebära en planeringsram<br />
för det militära försvaret i prisläge februari 1980 om 15 400 milj. kr. Programdirektiven<br />
grundades på överläggningar mellan de dåvarande tre regeringspartierna.<br />
Den dåvarande, som oförändrad angivna, planeringsnivån motsvarar<br />
den nivå på 16980 milj. kr i prisläge februari 1981 som de moderata<br />
representanterna i försvarskommittén förordat.</p>
<p>Moderata samlingspartiet ser starka säkerhetspolitiska skäl för en höjning<br />
av försvarsramarna på grund av det skärpta säkerhetspolitiska läget. Försvaret<br />
får inte — allra minst i nuvarande spända internationella läge — straffas<br />
för att det som enda del av den offentliga sektorn har sparat redan under<br />
1970-talet.</p>
<p>Att vi detta till trots stannat för att kräva oförändrade ramar för nästa<br />
försvarsbeslutsperiod beror på det ytterligt ansträngda statsfinansiella läget.<br />
Det moderata alternativet utgår från att det militära försvaret skall tilldelas<br />
oförändrade resurser under den kommande femårsperioden, trots att en<br />
höjning av ramen hade varit säkerhetspolitiskt motiverad.</p>
<p>Genom en omdisponering inom en oförändrad ram kan dock åstadkommas<br />
en rad förbättringar när det gäller beredskap, kvalitet och förmåga att<br />
snabbt möta hastigt uppkomna hot mot vårt oberoende. Den av ÖB i sin s. k.<br />
oförändrade nivå i programplanen 1982—1987 föreslagna nionde divisionen<br />
JA 37 Viggen bör således utgå. Genom trepartiregeringens beslut om att<br />
livstidsförlänga tre divisioner J 35 Draken intill mitten av 1990-talet har<br />
luftförsvaret redan förstärkts i förhållande till planeringen i 1977 års försvars</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>beslut. Starka skäl talar dessutom för en så snabb övergång som möjligt inom<br />
flygindustrin och flygvapnet till det nya JAS-systemet.</p>
<p>Det är glädjande att enighet kunnat uppnås mellan de borgerliga representanterna<br />
i försvarskommittén om att anslå totalt 200 milj. kr. under perioden<br />
för att stärka våra möjligheter att ingripa mot den typ av gränskränkningar<br />
som den sovjetiska ubåten i Gåsefjärden gav exempel på. Regeringen bör<br />
redan i vår redovisa den detaljerade användningen av dessa medel. Enligt<br />
moderat uppfattning bör dock en permanent basering av ubåtsjaktshelikoptrar<br />
även i södra Sverige eftersträvas.</p>
<p>I det moderata alternativet inryms också en femte ubåt i A 17-serien, som<br />
då kan erhållas till en mer begränsad kostnad på grund av seriefördelarna.<br />
Därmed möjliggörs att våra ubåtsförband mot slutet av 1980-talet kommer<br />
att omfatta 13 moderna ubåtar, vilket är av central betydelse såväl för<br />
invasionsförsväret som för möjligheterna till insats mot främmande ubåtar.<br />
Med det moderata alternativet möjliggörs en fortsatt om än reducerad sysselsättning<br />
vid Karlskronavarvet, bl. a. genom beställning av minjaktfartyg.</p>
<p>En förstärkning av arméförbands möjligheter till snabba insatser i hotade<br />
delar av vårt land, och då främst övre Norrland och Gotland, är enligt vår<br />
uppfattning starkt påkallad. I det moderata alternativet inryms därför dels en<br />
fortsatt utbyggnad av flygvapnets transportflyg, dels en utökad anskaffning<br />
av krigsbroar för att möjliggöra en säker transport av mobiliserade arméförband<br />
till dess nordligaste delar.</p>
<p>Stormakternas möjligheter att genom överraskande luftlandsättningar<br />
skaffa sig kontrollen över viktiga områden har, som ovan anförts, förbättrats<br />
avsevärt och demonstrerats tydligt under de senaste åren. Användningen av<br />
sovjetiska luftlandsättningsförband vid invasionen av Afghanistan är ett<br />
exempel på detta. För att möjliggöra ett gott försvar mot denna typ av<br />
angrepp, icke minst i mellersta Sverige, omfattar det moderata alternativet<br />
ytterligare tre mekaniserade bataljoner med utnyttjande av i huvudsak äldre<br />
materiel.</p>
<p>Det är angeläget att förbättra kvaliteten på arméstridskrafternas utbildning<br />
och beredskap, bl. a. genom att möjligheterna att mera regelbundet<br />
genomföra större övningar i den planerade krigsuppgiften utökas. Detta är<br />
väsentligt för tilltron till vårt vpl-systems effektivitet - både inåt och utåt.<br />
Medel för detta avsätts därför i det moderata alternativet.</p>
<p>Fredsorganisationen</p>
<p>För att det skall vara möjligt att inom den angivna ramen upprätthålla den<br />
krigsorganisation som avsetts är det nödvändigt att genomföra kraftiga besparingar<br />
i försvarets fredsorganisation. En enig försvarskommitté delar<br />
överbefälhavarens uppfattning att besparingsmålet, minst 7900 milj. kr.<br />
måste uppnås under perioden 1982—1992. Kommittén ansluter sig därför i<br />
stort till uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>som skall ske enligt överbefälhavarens förslag. Beslut om fredsförbandsindragningar<br />
måste därför fattas redan under våren 1982.</p>
<p>Var och en som vill slå vakt om försvaret och därmed om respekten för den<br />
svenska säkerhetspolitiken inser att krigsorganisationens styrka är helt avgörande.<br />
Det gäller dess numerär, dess utbildning och kvaliteten på dess vapen<br />
och övriga materiel.</p>
<p>Fredsorganisationsfrågorna är politiskt känsliga, eftersom neddragning<br />
eller nedläggning av fredsförband kan få både lokala och regionala konsekvenser<br />
för försvarsvilja och sysselsättning. Mot denna bakgrund är det<br />
angeläget att så långt sekretessen gör det möjligt förankra och levandegöra<br />
krigsorganisationens förband och insatser i medborgarnas medvetande.</p>
<p style="text-align:right;">JAS</p>
<p>En betydelsefull fråga inför 1982 års försvarsbeslut är flygplansfrågan.<br />
Svensk industri har lämnat en offert på ett s. k. JAS-flygplan (Jakt-AttackSpaning)<br />
som uppfyller de prestandakrav myndigheterna uppställt och som<br />
ryms inom de ekonomiska ramar som fastställts. ÖB har rekommenderat att<br />
detta i huvudsak svenskutvecklade projekt fullföljs, och försvarskommittén<br />
har anslutit sig till denna ståndpunkt.</p>
<p>Militärledningen är enig om att ett nytt flygplanssystem behövs för att<br />
ersätta Viggen med början 1992. ÖB och försvarsgrenscheferna är ense om<br />
den stora betydelse luftförsvaret och däri ingående flygplan har i framtidens<br />
försvar. Flygplan är nödvändiga även för attack- och spaningsuppgifter.</p>
<p>Beslutet i flygplansfrågan har stor betydelse ur både säkerhetspolitisk och<br />
militär synvinkel. Andra faktorer som sysselsättning och industripolitiska<br />
önskemål måste självfallet vägas in i beslutet. Under alla förhållanden måste<br />
ett beslut fattas 1982. Frågan tål inte att förhalas längre.</p>
<p>Ett beslut om ett svenskt JAS-flygplan bidrar till att bevara den långsiktiga<br />
trovärdigheten för vår säkerhetspolitik. Vår neutralitetspolitik förutsätter ett<br />
starkt försvar och ett starkt flygvapen med i Sverige utvecklade och tillverkade<br />
flygplan. Skulle vi i dagens oroliga läge tveka om nödvändigheten att<br />
bibehålla ett starkt flygvapen och en svensk militär flygindustri påverkar det<br />
omvärldens tilltro till vår säkerhetspolitik.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har gett JAS-arbetet sitt stöd. När det föreslagna<br />
flygplanet fyller överbefälhavarens operativa och ekonomiska krav anser<br />
vi ett positivt beslut som självklart. Att en enig militärledning så klart<br />
förordar anskaffning av avancerade stridsflygplan även i framtiden är av stor<br />
betydelse.</p>
<p style="text-align:right;">Civilförsvaret</p>
<p>Sverige hör till de länder som har den bäst utbyggda civilförsvarsorganisationen<br />
i västvärlden.</p>
<p style="text-align:right;">Ändå finns det brister på detta område liksom inom övriga delar av<br />
totalförsvaret. Det gäller både våra faktiska förberedelser och civilförsvarets</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ledning. En enig försvarskommitté har nu föreslagit en höjd anslagsram för<br />
befolkningsskyddet.</p>
<p>Risken för att Sverige kan drabbas i någon form — direkt eller indirekt av<br />
verkan från kärnvapen kan inte uteslutas. Även om risken bedöms som<br />
liten måste betydande resurser avsättas för befolkningens skydd. Sådant<br />
skydd blir självfallet av största betydelse även mot konventionell vapeninsats.</p>
<p>Det är därför angeläget att öka skyddsrumsbyggandet. Brister finns bl. a. i<br />
storstädernas centrala delar. Tidigare planerades omfattande utrymningsåtgärder<br />
som skulle tömma storstäderna på människor. Därför gjordes bedömningen<br />
att skyddsrum inte behövde byggas där annat än i begränsad omfattning.<br />
Numera är den ”totala” utrymningsfilosofin modifierad, eftersom det<br />
står allt klarare att den var orealistisk. Det är speciellt angeläget att skyddsrumsbyggandet<br />
forceras i tätorter som ligger nära militärt viktiga mål.</p>
<p>Skyddsrumsbyggande är en långsiktig verksamhet. Bäst och billigast byggs<br />
skyddsrum i samband med nybyggnad. Därför måste civilförsvarsverksamheten<br />
också inriktas på möjligheten att improvisera s. k. skyddade utrymmen.<br />
Dessa ger visserligen inte lika gott skydd som regelrätta skyddsrum. De<br />
kan trots detta betydligt nedbringa förlusterna hos civilbefolkningen. Möjliga<br />
skyddade utrymmen bör rekognoseras redan i fred.</p>
<p>Effekten av fientliga stridshandlingar kan minskas genom lokal omflyttning<br />
av befolkningen till mindre utsatta områden eller genom att särskilt<br />
hotade områden utryms i vissa situationer. På detta sätt kan olika åtgärder<br />
komplettera varandra. Detta ställer stora krav på den lokala ledningsorganisationen<br />
och dess utbildning. Försvarskommittén har föreslagit åtgärder som<br />
förbättrar ledningsorganisationens handlingsförmåga.</p>
<p>Kommittén har också föreslagit en forcerad tillverkning av skyddsmasker<br />
så att alla medborgare inom en tioårsperiod skall ha tillgång till en egen<br />
skyddsmask. Moderata samlingspartiet stöder detta förslag.</p>
<p>Civilförsvaret ges nu en mer lokalt förankrad organisation än tidigare. Den<br />
nya organisationen bör utnyttjas för att göra civilförsvaret känt på det lokala<br />
planet. Detta borde kunna ske desto lättare som kommunerna nu skall få en<br />
större roll och ett större ansvar än förut för civilförsvaret. Grunden för<br />
verksamheten blir de räddningsresurser som finns redan i fredstid, t. ex.<br />
inom brandförsvaret. I krig byggs denna organisation ut med utbildad civilförsvarspersonal<br />
och speciell utrustning. Därmed är civilförsvaret inne på en<br />
linje som överensstämmer med grundprincipen för hela totalförsvaret. Den<br />
som har ansvar för en verksamhet i fred skall också ha ansvaret i krig.</p>
<p>Ekonomiskt försvar</p>
<p>Under de senaste decennierna har förutsättningarna för vår självförsörjning<br />
försämrats. Strukturomvandlingen i det svenska samhället, som i och för<br />
sig har varit nödvändig för att utveckla näringslivets konkurrenskraft och<br />
styrka och därmed varit positiv även för vår försörjningsberedskap, har lett</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>3 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>till ökad känslighet för störningar, till större sårbarhet och till ökat beroende<br />
av utlandet. Samtidigt har samhällets komplexitet och olika funktioners<br />
inbördes beroende gjort det allt svårare att följa utvecklingen och överblicka<br />
behovet av beredskapsåtgärder.</p>
<p>Det ekonomiska försvaret har inte möjlighet att med rimliga medel överblicka<br />
och ta ansvar för alla försörjningsbehov i samhället. Det måste koncentrera<br />
sig på att vidta sådana åtgärder som bidrar till att trygga de<br />
oundgängliga behoven för befolkningens överlevnad och samhällets fortbestånd.<br />
I övriga avseenden blir det nödvändigt att förlita sig på näringslivets<br />
förmåga att anpassa sig till eventuella kriser. Utgångspunkten för verksamheten<br />
inom det ekonomiska försvaret bör vara att vår försörjningsberedskap<br />
i allt väsentligt bestäms härav. De åtgärder som vidtas genom berörda myndigheter<br />
skall vara en komplettering till det fredstida näringslivet och främst<br />
syfta till att förbereda dess omställning i krissituationer.</p>
<p>Detta kräver emellertid att totalförsvarssamordning och beredskapsaspekter<br />
beaktas på ett bättre sätt än hittills i bl. a. samhällsplaneringen. Om<br />
så sker minskar också behovet av särskilda beredskapsåtgärder, vilket i<br />
många fall torde leda till lägre totala kostnader.</p>
<p>Berörd personal, i både myndigheter och företag, med ansvar för verksamheten<br />
i kriser och krig måste därför bibringas förståelse för riskerna för<br />
försörjningskriser och kunskaper om samhällets och näringslivets möjligheter<br />
till anpassning och omställning i sådana situationer.</p>
<p>Beredskapslagringen av importerade insatsvaror har hittills varit den dominerande<br />
beredskapsåtgärden. Självfallet är det fortfarande nödvändigt att<br />
lagra vissa viktiga råvaror, särskilt olja. Lagring är emellertid dyr och binder<br />
kapital. Samhällets ökade svåröverskådlighet och större importberoende<br />
även i fråga om halvfabrikat och komponenter medför också att andra<br />
metoder än lagring måste sökas för att upprätthålla en god försörjningsberedskap.<br />
För de mest prioriterade behoven bör det eftersträvas att uppnå<br />
största möjliga försörjningskapacitet genom att utnyttja inhemska resurser.</p>
<p>Det kan därför i vissa fall vara nödvändigt att lämna finansiellt stöd till<br />
sådan beredskapsviktig industri som har svårt att hävda sig i en internationell<br />
konkurrens. Den typen av stöd bör dock begränsas och får inte komma i<br />
konflikt med t. ex. våra internationella åtaganden. Sådant stöd skall självfallet<br />
vara motiverat endast av beredskapsskäl.</p>
<p>Beredskapsåtgärderna inom ekonomiskt försvar bör så långt möjligt syfta<br />
till att förbereda framställning av - och övergång i kristider till - inhemska<br />
substitut för importerade varor. Detta arbete bör ske med utgångspunkt i att<br />
standard och kvalitetskrav i kristider måste kunna sänkas betydligt. En viktig<br />
fråga är därvid vilken minimistandard som bör eftersträvas. De normer som<br />
har föreslagits i överstyrelsens för ekonomiskt försvar programplan och som<br />
försvarskommittén biträtt bör därför vara vägledande.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>De frivilliga försvarsorganisationerna<br />
De frivilliga försvarsorganisationerna, som har en ideell och bred folklig<br />
förankring, spelar en väsentlig roll i vårt totalförsvar. Både genom att i stor<br />
omfattning tillföra olika delar av totalförsvaret kompetent personal för olika<br />
funktioner och genom sin viktiga opinionsbildande roll, utgör frivilligförsvaret<br />
ett viktigt stöd för att vidmakthålla och stärka försvarsviljan.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna<br />
bör stärkas och att åtgärder bör vidtas för att i ökad utsträckning<br />
göra det möjligt för fler att delta i frivillig utbildning. Vidare bör övervägas<br />
möjligheter att bredda de områden inom totalförsvaret där frivillig personal<br />
kan utnyttjas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att planeringen för det framtida försvarets struktur och omfattning skall<br />
ske mot bakgrund av de hotbilder som redovisas av en enig försvarskommitté,</p>
<p>att beredskapen för att möta olika typer av hot skall förbättras,<br />
att försvarets möjligheter att snabbt ingripa mot kränkningar av vårt<br />
territorium skall förbättras,</p>
<p>att det militära försvaret skall tilldelas oförändrade reella resurser under<br />
försvarsbeslutsperioden 1982-1987 i förhållande till försvarsbeslutet<br />
1977-1982,</p>
<p>att besparingsmålet minst 7900 milj. kr. skall uppnås under perioden<br />
1982-1992 genom bl. a. nedläggning av fredsförband,<br />
att ett svenskt JAS-flygplan skall utvecklas,</p>
<p>att tillverkning av skyddsmasker skall forceras och att byggandet av<br />
skyddsrum skall ökas,<br />
att verksamheten inom ekonomiskt försvar skall inriktas på att främst<br />
komplettera det fredstida näringslivet samt förbereda dess omställning i<br />
krissituationer,</p>
<p>att de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet skall främjas i ökad<br />
utsträckning.</p>
<p>Biståndspolitiken</p>
<p>Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken</p>
<p>Biståndets syfte<br />
Målet för den svenska utvecklingshjälpen skall vara att stödja u-ländernas<br />
egna ansträngningar till ekonomisk och social utveckling. Biståndspolitikens<br />
syfte är att bidra till långsiktig ekonomisk utveckling. Biståndet skall alltså<br />
medverka till att utvecklingen fortsätter av egen kraft i den riktning länderna<br />
själva bestämmer. I praktiken är en ökad produktivitet och därmed sammanhängande<br />
ekonomisk tillväxt i såväl u- som i-länder en nödvändig förutsättning<br />
för att avskaffa massfattigdomen i världen. Grundläggande måste emellertid<br />
u-ländernas egna ansträngningar vara. Strävan efter social rättvisa<br />
måste omfatta respekt för mänskliga rättigheter och den politiska demokra</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tins grundläggande värderingar.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har alltid hävdat att hjälpbehovet och möjligheterna<br />
att uppnå en god utvecklingseffekt måste vara riktlinjer för svensk<br />
biståndspolitik. De befolkningsgrupper och de länder där fattigdomen och<br />
nöden är störst måste i första hand hjälpas. Eftersom den politiska verkligheten<br />
i u-länderna ofta avviker från de demokratiska ideal vi allmänt omfattar i<br />
västerlandet är det särskilt viktigt att det svenska biståndssamarbetet utformas<br />
så att det stöder de fattiga människornas strävan efter en bättre tillvaro,<br />
större åsiktsfrihet och tillgång till demokratiska rättigheter. I vårt länderval<br />
bör vi, vid sidan av fattigdomskriteriet, lyfta fram demokratimålet. Vi bör<br />
prioritera sådana u-länder som slår vakt om de mänskliga rättigheterna och<br />
strävar efter en demokratisk utveckling.</p>
<p>U-landspolitik — helhetssyn</p>
<p>Förhållandet mellan industri- och u-länderna är inte bara begränsat till det<br />
biståndspolitiska fältet. Beroendet är långt mer omfattande och ömsesidigt.<br />
Begreppet u-landspolitik har blivit ett samlande begrepp för relationerna<br />
mellan industriländerna och u-världen. Det omfattar delar av vår handels-,<br />
sjöfarts- och valutapolitik samt övrig utrikesekonomisk politik. Hit hör också<br />
kulturpolitiska förbindelser mellan länderna. Även inrikespolitiska åtgärder<br />
kan få konsekvenser för u-länderna, exempelvis åtgärder på jordbrukspolitikens,<br />
regionalpolitikens, industripolitikens och arbetsmarknadspolitikens<br />
områden.</p>
<p>Svensk u-landspolitik får inte vara passiv. Den skall medvetet inriktas på<br />
att de mål som här angivits kan uppnås. Politiken skall därför inte begränsas<br />
till enbart insatser genom SIDA utan omfatta även handelspolitiska åtgärder,<br />
forskningssamarbete och kulturutbyte samt vidgade möjligheter för<br />
svenskt näringsliv, missionen och humanitära och fackliga organisationer att<br />
var och en på sitt område bidra till en framgångsrik utveckling av u-ländernas<br />
ekonomiska, sociala och kulturella struktur. Den svenska biståndspolitiken<br />
bör syfta till att, utifrån ett bredare u-landspolitiskt perspektiv, vidga samarbetet<br />
med programländerna och pröva nya samarbetsformer även med andra<br />
u-länder och u-landsgrupper.</p>
<p>Ett bredare samarbete</p>
<p>Hittills har i alltför hög grad uppmärksamheten ensidigt inriktats på det<br />
statliga biståndsflödet till u-länderna. Sverige är ett högt utvecklat industriland<br />
med ett näringsliv som besitter hög teknologisk och administrativ kompetens.<br />
Detta bör tas till vara i utvecklingsamarbetet. U-länderna har själva<br />
framställt önskemål om ett utvidgat samarbete med svenskt näringsliv. I<br />
deras egna utvecklingsplaner ingår industrialisering som en viktig del. Samtidigt<br />
som u-ländernas önskemål om industrialisering öppnar möjligheter för<br />
svensk industri till investeringar och export av kunskaper, varor och tjänster,<br />
kommer den framväxande u-landsindustrin att utsätta delar av vår egen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>industri för konkurrens. Men nya konkurrenter är också nya kunder. På sikt<br />
leder den ekonomiska och industriella utvecklingen i u-världen till fördelar<br />
för alla.</p>
<p>I förmedlingen och utbytet av kunskaper och erfarenheter bör Sverige med<br />
sin höga utbildningsnivå kunna göra betydelsefulla insatser, om verksamheten<br />
decentraliseras. Kontakter behöver knytas över gränserna inte bara på<br />
myndighetsnivå utan också mellan människor och organisationer av olika<br />
slag. SIDA bör i större utsträckning än hittills stödja sådan kontaktförmedlande<br />
verksamhet mellan universitet och skolor, föreningar, organisationer<br />
och institutioner med motsvarande instanser i u-länderna.</p>
<p>Ekonomisk tillväxt</p>
<p>Ett viktigt bidrag till u-ländernas levnadsstandard på något eller några<br />
decenniers sikt ger vi genom att överföra vårt specialkunnande i vad gäller<br />
naturtillgångars bearbetning och förädling. Sverige bör därför satsa mer på<br />
att utnyttja de resurser i detta hänseende som finns både inom den statliga<br />
och privata sektorn. Som exempel kan nämnas vattenkraftsutbyggnad som<br />
för de flesta u-länder har stor betydelse genom att de därigenom kan minska<br />
sitt oljeberoende.</p>
<p>I ett längre framtidsperspektiv bör u-hjälpen inordnas i ett målmedvetet<br />
arbete på att återställa och bygga upp förödda naturkapital och att återskapa<br />
den ekologiska balans som gått förlorad. Hit hör exempelvis skogsplantering<br />
och upprustning av degenererade vegetationsbälten i syfte att återskapa en<br />
fungerande vattencykel och att hejda ökenspridningen.</p>
<p>Det är särskilt angeläget att bidra till uppbyggnaden av en fungerande<br />
infrastruktur. Skapande aktivitet hos stora grupper i u-länderna behöver<br />
frigöras. Social rörlighet måste underlättas, och produktiva insatser belönas.</p>
<p>U-landsregeringarnas vilja och förmåga att stimulera ekonomisk tillväxt<br />
och social utveckling är en avgörande faktor.</p>
<p>Val av mottagarländer</p>
<p>En åtgärd för att förbättra det svenska biståndets anseende är att ompröva<br />
den politik som inneburit ett alltför ensidigt val av mottagarländer ur kretsen<br />
av socialistiska enpartistater. Mottagarländernas inställning till och respekt<br />
för de grundläggande mänskliga rättigheterna måste utgöra en väsentlig<br />
faktor för hur det svenska biståndet skall utformas i framtiden. Långvariga<br />
och allvarliga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter bör, som<br />
riksdagen uttalat, påverka vår beredvillighet att fortsätta samarbetet med<br />
enskilda u-länder. Moderata samlingspartiet anser att biståndet måste omprövas<br />
och i sista hand avbrytas gentemot sådana länder. Självfallet måste<br />
detta också gälla gentemot mottagarländer som bedriver anfallskrig eller har<br />
trupper på främmande territorier.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Landprogrammering och landramar<br />
Flera problem är förenade med landprogrammering som metod. Landprogrammering<br />
tenderar att leda till en fastlåsning till en viss programkrets. Den<br />
leder också till automatik i biståndet och till att programländerna förväntar<br />
sig och budgeterar ett successivt växande bistånd från Sverige. Det kan inte<br />
vara önskvärt från vare sig mottagares eller givares synpunkt att ett enskilt<br />
givarlands bistånd blir en stor post i ett lands utvecklingsbudget. Sverige bör<br />
undvika att bli en alltför dominerande biståndsgivare till enskilda länder och<br />
till att ytterligare koncentrera biståndet till ett fåtal länder. En växande del av<br />
biståndsanslaget bör i stället användas för speciella insatser inom områden<br />
där Sverige har god kompetens, t. ex. miljö och energi.</p>
<p style="margin-left:3px;">Reserverade medel<br />
Vissa länder har haft svårt att effektivt utnyttja biståndet, vilket bl. a. fått<br />
till följd att stora reservationer uppkommit. Som aktuella exempel kan<br />
nämnas Vietnam, Tanzania, Indien, Angola och Mocambique. Reservationerna<br />
på det bilaterala biståndsanslaget har 1973/74-1980/81 varje år uppgått<br />
till mellan 600 och 1200 milj. kr.</p>
<p style="margin-left:3px;">Reservationer på anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete budgetåren<br />
1973/74-1980/81 (milj. kr.).</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Budgetår</p>
</td>
<td><p>Anvisade</p>
<p style="margin-left:4px;">medel</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Utgående</p>
<p style="margin-left:7px;">reservation</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Utgående<br />
reservation<br />
i % av anvisade<br />
medel</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Utgående</p>
<p style="margin-left:10px;">ointecknad</p>
<p style="margin-left:10px;">reservation</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1973/74</p>
</td>
<td><p>960,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">783,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">82%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">87,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1974/75</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1 298,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">629,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">49%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1975/76</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1 736,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">784,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">45%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">47,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1976/77</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1 987,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">783,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">39%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">151,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1977/78</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2 268,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">738,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">33%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">202,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1978/79</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2 464,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">765,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">31%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">128,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1979/80</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2 872,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">873,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">30%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">26,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1980/81</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">3 253,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 221,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">38%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Enligt SIDA:s kvartalsrapport från den 30 juni 1981 beräknas reservationen<br />
på enbart landramarna per den 30 juni 1982 bli 750 milj. kr., dvs. en viss<br />
minskning från 1980/81. Reservationen på hela det bilaterala anslaget torde<br />
dock komma att uppgå till minst 1000 milj. kr. Också reservationerna på de<br />
multilaterala biståndsanslagen är betydande.</p>
<p style="margin-left:3px;">De stora reservationerna kan ha olika orsaker, men i många fall torde<br />
utnyttjandegraden vara så låg att det finns anledning att ifrågasätta om<br />
biståndet används på ett effektivt sätt. Det bör ankomma på UD och SIDA<br />
att i petitaarbetet ta större hänsyn till dessa stora reservationer. Reservationerna<br />
bör inte automatiskt överföras till följande budgetår och hänsyn till<br />
befintliga reservationer bör tas vid fastställandet av anslagsbelopp för nästkommande<br />
budgetår.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förekomsten av stora reservationer bör leda till antingen en frysning av<br />
anslagsnivån eller att den årliga anslagsnivån reduceras med t. ex. 30% av</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">den utgående reservationen. På så sätt borde bättre balans kunna åstadkommas<br />
mellan biståndsbehov och utnyttjandegrad.</p>
<p>Samarbetsavtal i stället för biståndsavtal<br />
Ett sätt att bredda samarbetet med programländerna och göra detta mera<br />
flexibelt och mindre biståndsinriktat vore att bredda biståndsavtalen till<br />
samarbetsavtal mellan länderna innebärande att insatser inom t. ex. utbildning,<br />
hälsovård och jordbruk kompletterades med samarbete på handelsutbytets,<br />
industrins och vetenskapens områden. De årliga biståndsförhandlingarna<br />
skulle därvid breddas till att motsvara överläggningarna i s. k. blandade<br />
kommissioner som finns med de länder med vilka vi har samarbetsavtal.</p>
<p>Utvärdering och forskning<br />
Den utvärdering av biståndet som i dag äger rum ger inte tillräckliga<br />
kunskaper om resultat och effektivitet. Utvärderingen och kontrollen av<br />
biståndet bör därför förbättras. Även för det multilaterala samarbetet bör<br />
Sverige ställa ökade krav på utvärdering och större effektivitet.</p>
<p>Svenska biståndsinsatser bör i ökad utsträckning kunna bedömas av experter<br />
och organ fristående från de svenska biståndsmyndigheterna. Ett ökat<br />
internationellt forskningsarbete på detta område är också angeläget. Debatten<br />
om den svenska biståndspolitiken bör stimuleras och föras i från SIDA<br />
fristående organ och tidskrifter.</p>
<p>Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) har varit verksam i ett antal år.<br />
Dess ändamålsenlighet bör nu bli föremål för översyn. I syfte att stimulera<br />
och bredda forskningsinsatserna bör också möjligheterna att utnyttja forskningsrådens<br />
kapacitet studeras.</p>
<p>Återflöde och bundet bistånd</p>
<p>Både bindningsgraden och det totala återflödet av svenskt bistånd ligger<br />
vid internationella jämförelser mycket lågt. SIDA räknar med att ca 33% av<br />
de totala biståndsanslagen utnyttjas för upphandling av varor och tjänster i<br />
Sverige. Av denna upphandling, som för 1982/83 kan beräknas till ca 2<br />
miljarder kronor, svarar det bundna biståndet för ca hälften.</p>
<p>Den formella bindningsgraden hos våra viktigaste exportkonkurrenter<br />
ligger i allmänhet mellan 50 och 75% (Storbritannien, Frankrike, USA,<br />
Japan m. fl.). Även hos dem som formellt har en något lägre bindningsgrad,<br />
som Västtyskland, ligger det reella återflödet på minst 60%. Hos övriga<br />
ovannämnda länder kan återflödet gå upp till 60% och högre, och för länder<br />
som Storbritannien och Frankrike, som får stora order från internationella<br />
biståndsorganisationer, har den totala biståndsgenererade upphandlingen<br />
beräknats överstiga de egna biståndsanslagen. Man bör ha i minnet att de<br />
svenska exportprodukterna i hög utsträckning består av varor som förädlats<br />
från utländska råvaror.</p>
<p>Förutsättningen för ett på sikt ökat återflöde är intensifierade exportan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>strängningar från svensk sida riktade mot utvecklingsländerna och de internationella<br />
biståndsorganen. Lokal kunskap och i vederbörande land tillgänglig<br />
serviceorganisation är förutsättningen för t. ex. rationell användning av<br />
enkel teknisk utrustning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det bristande återflödet från de internationella biståndsorganisationerna<br />
måste också uppmärksammas. Medan återflödet från det bilaterala biståndet<br />
ligger på ca 50% är det genomsnittliga återflödet från de multilaterala biståndsanslagen<br />
endast ca 20%. Om man undantar livsmedelsbiståndet sjunker<br />
siffran till 12%. Det snabbaste och säkraste sättet att öka återflödet vore<br />
således att minska bidraget till de internationella organisationerna och öka<br />
det bilaterala samarbetet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Då Sveriges stöd till de internationella biståndsorganen är ett led i Sveriges<br />
traditionella FN-politik är detta emellertid inte en väg som kan förordas<br />
annat än i begränsad utsträckning. Det borde emellertid vara möjligt för<br />
Sverige att kraftigt öka återflödet även från de multilaterala anslagen. Detta<br />
ter sig särskilt rimligt med hänsyn till Sveriges stora totala engagemang och<br />
att vi utgör en av huvudbidragsgivarna till många internationella organ. I<br />
vissa biståndsprojekt som utförs i samfinansiering med de internationella<br />
organen kan Sverige sägas vara både bilateral och multilateral finansiär. Det<br />
är därför särskilt befogat att Sverige också kommer i fråga när det gäller<br />
upphandling av varor och tjänster.</p>
<p style="margin-left:3px;">Om återflödet till Sverige höjdes till i internationella sammanhang blygsamma<br />
60 %, skulle detta medföra en minskad belastning på betalningsbalansen<br />
på ca 1 miljard kronor. Genom avvägning av bindningsgrad och planering<br />
av kompletterande åtgärder bör detta mål kunna uppnås.</p>
<p style="margin-left:3px;">Följande konkreta åtgärder bör komma i fråga för att öka återflödet:</p>
<p style="margin-left:3px;">a) Bindning av importstödet</p>
<p style="margin-left:3px;">Så länge en internationell överenskommelse om allmän avbindning inte<br />
kommit till stånd, kan Sverige inte ha råd att ge importstöd som till stor del<br />
leder till upphandling i andra i-länder. Hela importstödet bör bindas till<br />
upphandling i Sverige eller i andra u-länder.</p>
<p style="margin-left:3px;">b) Okad satsning pä områden där Sverige har goda resurser</p>
<p style="margin-left:3px;">SIDA bör satsa mer på att utnyttja de resurser som finns i Sverige både<br />
inom den statliga och privata sektorn. Biståndsanslaget bör därför i ökad<br />
utsträckning användas för speciella insatser inom områden där Sverige har<br />
god kompetens, t. ex. miljö och energi. Som exempel kan nämnas vattenkraftsutbyggnad<br />
som har särskild betydelse för u-länder som behöver minska<br />
sitt oljeberoende.</p>
<p style="margin-left:3px;">c) Förmånliga u-landskrediter</p>
<p style="margin-left:3px;">Användning av mjuka krediter för leveranser från Sverige för projekt med<br />
hög utvecklingseffekt är ägnat att öka resursöverföringen till u-länderna och<br />
leder till ökad upphandling i Sverige. Med 25% förmånlighetsgrad räcker 300<br />
milj. kr. till krediter på totalt 1000 milj. kr.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>41</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>d) Särskilda åtgärder gentemot u-länder med hög landram</p>
<p>I sin strävan att öka kontakterna mellan svenskt näringsliv och programländerna<br />
bör SIDA särskilt uppmärksamma dels länder med hög årlig landram<br />
men låg svensk export, exempelvis Mozambique, dels länder som redan<br />
har en sådan industriell bas att de har goda möjligheter att utnyttja svenska<br />
produkter, exempelvis Zimbabwe.</p>
<p>e) Vidgning av biständsavtal till samarbetsavtal</p>
<p>Samtidigt som utvecklingssamarbetet är det primära i kontakterna mellan<br />
Sverige och många av programländerna vet vi att programländerna är intresserade<br />
av att utveckla och bredda kontakterna med Sverige också till andra<br />
områden.</p>
<p>Sveriges ekonomiska läge</p>
<p>Den svenska samhällsekonomin präglas av obalans i en rad hänseenden:<br />
o Svag ekonomisk tillväxt och otillräcklig investeringsaktivitet,<br />
o Alltför hög inflationstakt,<br />
o Alltför snabb offentlig utgiftsexpansion.</p>
<p>o Bristande jämvikt mellan den offentliga sektorns inkomster och utgifter,<br />
o En i förhållande till konsumtionen otillräcklig produktion och produktionskapacitet,<br />
o Otillräcklig lönsamhet i näringslivet.</p>
<p>o Obalans på arbetsmarknaden mellan privat och offentlig sysselsättning.</p>
<p>0 Ökande arbetslöshet</p>
<p>Summan av dessa balansbrister återspeglas i det svenska bytesbalansunderskottet<br />
i förhållande till omvärlden. Det uppgick 1980 till drygt 20<br />
miljarder kronor eller till drygt 4% av nationalprodukten (BNP). Mot bytesbalansens<br />
underskott svarar ett motsvarande behov av utländsk upplåning.</p>
<p>Det är bl. a. mot denna bakgrund den svenska biståndspolitiken måste<br />
utformas med hänsyn till u-ländernas behov av bistånd och med beaktande av<br />
den ekonomiska verkligheten i Sverige.</p>
<p>Sverige har länge utgjort en förebild när det gällt att avsätta en del av vårt<br />
välstånd för bistånd till tredje världens länder.</p>
<p>Sverige, jämte Norge och Nederländerna, avstår procentuellt mest av BNP</p>
<p>1 förhållande till andra länder och ligger betydligt högre än stormakterna i<br />
väst för att inte tala om öststaterna, vars bistånd är ringa och som därtill ofta<br />
lämnar sitt bistånd i icke konvertibla valutor.</p>
<p>Därtill har Sverige ofta varit främst när det gäller särskilda anslag till<br />
multilateral hjälp. Sverige är, näst efter USA, bland de främsta i fråga om<br />
anslag till multilaterala organisationer såsom UNICEF, UNDP etc.</p>
<p>Den anpassning av biståndet till dagens ekonomiska förhållanden som vi<br />
anser nödvändig får inte uppfattas som uttryck för en försvagad vilja att bidra<br />
till ekonomisk och social utveckling i u-länderna utan är grundad på uppfattningen<br />
att åtgärder för att förbättra den svenska ekonomin måste vidtas över<br />
hela budgetfältet. Så länge budgetunderskottet är så stort som det är och vår</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>42</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>utlandsupplåning betydande kommer en fortsatt kraftig höjning av vårt<br />
internationella bistånd, som regeringen nu föreslår, att framstå som ett<br />
tecken på oförmåga att anpassa våra utgifter till realistiska ekonomiska<br />
förutsättningar. Att biståndet skall vara den utgiftspost som undgår besparingar<br />
och i stället t. o. m. får en betydande höjning kan inte vara rimligt.</p>
<p>För svensk biståndspolitik har 1-procentsmålet varit angeläget. Under<br />
flera år översteg också våra insatser 1 % av BNP, vilket skall ses i relation till<br />
att tio år efter det att FN fastställde 0,7—procentsmålet industriländerna i<br />
snitt endast avstår 0,37% av BNP för bistånd. Självklart är det angeläget att<br />
vi också fortsättningsvis strävar efter att vårt bistånd når 1% av BNP, men<br />
denna målsättning får inte undaröja betydelsen av att vårt eget lands ekonomi<br />
blir sådan att förutsättningar skapas för ett långvarigt och stabilt bistånd<br />
utan ianspråktagande av i utlandet upplånade medel för dess verkställande.</p>
<p>De besparingar som vi i det följande förordar är desto mera motiverade<br />
som stora reservationer finns på biståndsanslaget.</p>
<p>Frysning av anslagsposter vid oförändrad nivå eller de direkta nedskärningar<br />
som i vissa fall föreslås torde inte medföra svårigheter vad gäller<br />
fullföljande av redan påbörjade projekt. När det gäller nya projekt bör<br />
Sverige i förhandlingarna med programländerna bedöma i vad mån dessa kan<br />
rymmas inom de medel som anvisas.</p>
<p>Besparingsförslag</p>
<p>Med hänvisning till vad som ovan anförts om behovet av återhållsamhet<br />
och krav på besparingar samt med hänsyn till de stora utgående reservationer<br />
som återfinns på såväl multilaterala som bilaterala anslag föreslår vi att<br />
följande anslag fryses vid 1981/82 års nivå eller reduceras enligt nedan.</p>
<p>Anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram</p>
<p>Regeringen föreslår att multilateralt bistånd på anslaget C 1. Bidrag till<br />
internationella biståndsprogram 1982/83 skall öka med 60 milj. kr. Vi anser<br />
att de utfästelser som görs gentemot internationella organisationer måste stå<br />
i överensstämmelse med vårt ekonomiska läge. Då Sverige, som ovan framhållits,<br />
redan nu utgör den relativt sett största bidragsgivaren till internationella<br />
organisationer och utvecklingsprogram, anser vi inte en sådan ökning<br />
motiverad.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 60 milj. kr.</p>
<p>Anslaget C 1 hade den 30 september 1981 en utgående ackumulerad och<br />
ointecknad reservation uppgående till ca 210 milj. kr. Regeringen har i sitt<br />
budgetförslag finansierat vissa bidrag genom denna ointecknade reservation;<br />
totalt 74,2 milj. kr. Vi anser att ytterligare 50 milj. kr. av dessa reserverade<br />
medel kan ianspråktas för anslaget C 1 under budgetåret 1982/83. Besparing<br />
gentemot regeringens budgetförslag: 50 milj. kr.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>43</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:12px;">Anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete</p>
<p>Regeringen föreslår att anslaget bör öka med 11 % i förhållande till innevarande<br />
budgetår, en ökning med 387,8 milj. kr. Denna ökning föreslås, trots<br />
att utgående reservationer 1980/81 under anslaget uppgår till över 1200 milj.<br />
kr.</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts om Sveriges statsfinansiella situation<br />
samt vår principiella syn på reservationens inverkan på kommande anslagsnivå<br />
föreslås följande förändringar:</p>
<p>Landramarna fryses på 1981/82 års nivå för nedan uppräknade länder:<br />
Bangladesh, Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau, Kap Verde, Kenya,<br />
Laos, Lesotho, Nicaragua, Sri Lanka, Swaziland, Zambia och Zimbabwe.<br />
Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 118 milj. kr.</p>
<p>Tanzania, Indien, Angola och Mozambique<br />
Några länder har särskilt stora reservationer, vilket tyder på att utnyttjandegraden<br />
inte står i rimlig paritet med biståndsbehovet. Betydande reservationer<br />
uppvisar — förutom Vietnam, som behandlas nedan — Tanzania,<br />
Indien, Angola och Mgcambique. Tillsammans uppgår reservationerna för<br />
dessa fyra länder till över 350 milj. kr den 30 juni 1981. Vi anser att anslagen<br />
för budgetåret 1982/83, förutom den ovan föreslagna frysningen, ytterligare<br />
kan minskas med en summa motsvarande ca 30% av den utgående reservationen<br />
på resp. land.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 175 milj. kr.</p>
<p>Beträffande landramen för Vietnam<br />
Vietnams invasion i Kampuchea samt brotten mot de mänskliga rättigheterna<br />
i Vietnam, som tagit sig uttryck i flyktingströmmen från landet, hård<br />
censur, fångläger m. m., utgör enligt vår mening skäl för en nedtrappning av<br />
biståndet till Vietnam. I enlighet härmed bör ramen för Vietnam budgetåret<br />
1982/83 vara 180 milj. kr., vilket räcker för att detta år fullfölja de åtaganden<br />
Sverige gjort. Några nya åtaganden från svensk sida gentemot Vietnam bör<br />
icke göras.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 165 milj. kr.</p>
<p style="margin-left:12px;">Humanitärt bistånd och regionala insatser</p>
<p>Regeringen har föreslagit en ökning av anslagsposterna Humanitärt bistånd<br />
i Latinamerika, Humanitärt bistånd i södra Afrika samt Regionala<br />
insatser på tillsammans 70 milj. kr. I konsekvens med tidigare resonemang<br />
om behovet av besparingar föreslår vi att även dessa anslagsposter får utgå på<br />
oförändrad nivå.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 70 milj. kr.</p>
<p style="margin-left:12px;">Miljö- och markvård samt energi<br />
Med hänvisning till de principer för biståndets inriktning som vi redovisat</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>44</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>under avsnittet Landprogram och landramar, och förordat i det föregående,<br />
vill vi framhålla vikten av att svenskt bistånd i högre utsträckning omfattar<br />
insatser inom områden där Sverige har särskild kompetens. Miljö- och markvård<br />
samt energiområdet tillhör sektorer där svenska insatser skulle kunna<br />
göra särskild nytta. Bidrag under detta anslag bör kunna utgå t. ex. till<br />
angelägna vattenkraftsprojekt.</p>
<p>Vi anser att en sådan omorientering och koncentration på ett mer ämnesinriktat<br />
bistånd, med särskilt goda förutsättningar, ter sig utomordentligt angelägen.<br />
Vi vill därför föreslå en i förhållande till regeringens budgetförslag<br />
höjd nivå med 25 milj. kr. Detta anslag bör alltså fastställas till 100 milj. kr.</p>
<p>Särskilda program</p>
<p>Genom ett ämnes- och projektinriktat bistånd kan nya metoder och nya<br />
lösningar på utvecklingsproblemen åstadkommas. Härvid erbjuds en angelägen<br />
nyorientering av biståndsinsatserna som bryter det traditionella landramstänkandet.<br />
Det är angeläget att man inom Särskilda program i större<br />
utsträckning utnyttjar svenska resurser.</p>
<p>Utnyttjandegraden är dock relativt låg för anslaget, varför ett minskat<br />
anslag synes motiverat. 5 milj. kr. har tidigare belastat denna anslagspost<br />
men överförs i årets budgetproposition till annat anslag. Vi anser därför att<br />
denna summa kan sparas.</p>
<p>Besparing i förhållande till regeringens budgetförslag: 5 milj. kr.</p>
<p>Katastrofer m. m.</p>
<p>Anslaget för katastrofer m. m. är utomordentligt viktigt och utgör en<br />
nödvändig garanti för att svenskt bistånd skall kunna sättas in med kort varsel<br />
t. ex. för flyktinghjälp, hungersnöd och naturkatastrofer. Medelsförbrukningen<br />
har under budgetåret 1980/81 klart understigit det anvisade beloppet.<br />
Utgående reservation uppgick den 30 juni 1981 till ca 130 milj. kr. och<br />
utnyttjandegraden för halvåret därefter har varit ca 12%. Vi anser att anslaget<br />
kan fylla sin funktion på en nivå av 185 milj. kr.</p>
<p>Besparing i förhållande till regeringens budgetförslag: 165 milj. kr.</p>
<p>Enskilda organisationer</p>
<p>De enskilda organisationerna har en viktig roll att spel inom det svenska<br />
biståndet och utgör ett värdefullt komplement till det direkta statliga utvecklingssamarbetet.<br />
I sin biståndsgivning har de enskilda organisationerna alldeles<br />
särskilda möjligheter att nå eftersatta grupper, vilket - mot bakgrund av<br />
den svenska biståndspolitiken — utgör ett starkt skäl för statligt stöd till<br />
verksamheten. Bistånd genom enskilda organisationer är ofta mycket effektivt.<br />
De enskilda organisationernas biståndsverksamhet bidrar också till att i<br />
vida befolkningsgrupper öka förståelsen för u-ländernas problem och för<br />
behovet av bistånd. I årets budgetproposition föreslås ett anslag på 190 milj.<br />
kr.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>45</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Moderata samlingspartiet anser att detta är en lämpligt avvägd nivå och<br />
förutsätter att dessa medel fördelas huvudsakligen till missionssamfunden<br />
och de humanitära organisationerna.</p>
<p>Bredare samarbete<br />
Vi har ovan redovisat vår syn på behovet av bredare samarbete. En<br />
höjning av anslaget är motiverad utifrån det u-landspolitiska synsätt som<br />
utvecklats tidigare i motionen. Av ovan nämnda statsfinansiella skäl kan vi<br />
emellertid inte föreslå en höjning utan tillstyrker den anslagsnivå som förordas<br />
i budgetpropositionen.</p>
<p>Särskilt förmånlig kreditgivning till u-land</p>
<p>För att bl. a. öka återflödet har vi föreslagit att de s. k. mjuka krediterna<br />
bör utnyttjas i högre utsträckning än vad som hittills varit fallet. Särskilt<br />
förmånlig kreditgivning till u-land har ju också, som framhålls i propositionen,<br />
visat sig vara ett verksamt medel för Sverige att bidra till att utländsk<br />
valuta ställs till vissa u-länders förfogande för finansiering av utvecklingsfrämjande<br />
projekt med stor andel svenska varor och tjänster.</p>
<p>Förmånlig u-landskredit ges med utnyttjande av SEK-systemet (AB<br />
Svensk Exportkredit) för statsstödd exportkreditfinansiering. Villkoren för<br />
sådan finansiering är anpassade till den s. k. consensus-överenskommelsen<br />
inom OECD-kretsen. Länderna förbinder sig att inte konkurrera med räntesatser<br />
och andra lånevillkor utöver vissa gränser. Om gåvoelementet är minst<br />
25% betraktas krediten som u-hjälp. Det bör understrykas att om gåvoelementet<br />
uppgår till minst denna nivå räknas hela kreditvolymen in i den<br />
biståndsstatistik som OECD:s kommitté för biståndsfrågor redovisar. Om<br />
hela kreditbeloppet inte räknas in i biståndsvolymen kommer denna att bli<br />
långt högre än avsett, eftersom de förmånliga krediterna i stor utsträckning<br />
ges till så betalningssvaga länder att man får räkna med att lånen oftast inte<br />
blir återbetalda.</p>
<p>Den länderkrets till vilken särskilt förmånliga krediter kan ges bör omfatta<br />
alla u-länder om projektet i fråga bedöms ha utvecklingsbefrämjande effekter.</p>
<p>Vi anser att det föreslagna beloppet 300 milj. kr. är väl avvägt och bör<br />
kunna räcka till krediter på totalt 1 000 milj. kr. Härigenom kommer, trots de<br />
besparingar på skilda anslag som här föreslagits, Sveriges samlade insatser<br />
enligt vedertagna internationella beräkningar att uppgå till 1% av<br />
bruttonationalinkomsten.</p>
<p>Anslaget C 3. Information</p>
<p>I budgetpropositionen framhålls att informationsanslaget är mycket högt i<br />
förhållande till andra informationsändamål i den statliga verksamheten. Vi<br />
delar denna bedömning och anser att en effektivisering av verksamheten ter<br />
sig mycket angelägen. I detta sammanhang kan nämnas att SIDA:s egen</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>46</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>materialproduktion omfattar ett 25-tal publikationer. Vi anser att anslaget<br />
bör skäras ned med 5 milj. kr.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: 5 milj. kr.</p>
<p>Anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)</p>
<p>I avsnittet om utvärdering och forskning inom u-hjälpsområdet har vi<br />
behandlat styrelsen för u-landsforskning (SAREC). I konsekvens med tidigare<br />
resonemang om behovet av sparåtgärder och i avvaktan på att en<br />
översyn av verksamheten verkställs, anser vi att detta anslag bör frysas vid<br />
nuvarande nivå.</p>
<p>Besparing gentemot regeringens budgetförslag: ca 12 milj. kr.<br />
Sammanfattningsvis har här framlagts besparingsförslag, som totalt uppgår<br />
till 800 milj. kr.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill<br />
att målet för den svenska utvecklingshjälpen skall vara att stödja uländernas<br />
egna ansträngningar till ekonomisk och social utveckling,<br />
att det svenska biståndssamarbetet skall utformas så att det stöder de<br />
fattiga människornas strävan mot en bättre tillvaro, större åsiktsfrihet och<br />
tillgång till demokratiska rättigheter,<br />
att en helhetssyn skall prägla Sveriges relationer till u-länderna så att<br />
också näringslivets och de enskilda organisationernas kompetens och erfarenhet<br />
tas till vara,<br />
att samarbetet med programländerna skall vidgas och nya samarbetsformer<br />
även med andra u-länder och u-landsgrupper skall prövas,<br />
att vi i vårt länderval bör prioritera sådana u-länder som slår vakt om de<br />
mänskliga rättigheterna och strävar efter en demokratisk utveckling,<br />
att biståndssamarbetet skall omprövas och i sista hand avbrytas med mottagarländer<br />
som bedriver anfallskrig eller har trupper på främmande territorier<br />
eller i vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna kränks,<br />
att Sverige skall undvika såväl att bli en alltför dominerande biståndsgivare<br />
till enskilda länder som att ytterligare koncentrera biståndet till ett fåtal<br />
länder,</p>
<p>att en växande del av biståndsanslaget skall användas för speciella insatser<br />
inom områden där Sverige har god kompetens t. ex. miljö och energi.</p>
<p>att hänsyn skall tas till befintliga reservationer vid fastställande av anslagsbelopp<br />
för nästa budgetår samt att förekomsten av stora reservationer på<br />
vissa anslag inom biståndsbudgeten skall leda till antingen en frysning eller en<br />
reducering av anslagsnivån för att åstadkomma bättre balans mellan biståndsbehov<br />
och utnyttjandegrad,</p>
<p>att biståndsavtalen skall breddas till samarbetsavtal,<br />
att utvärderingen och kontrollen av biståndets effektivitet skall förbättras,</p>
<p>att styrelsens för u-landsforskning (SAREC) verksamhet skall ses över</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>47</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">och utvärderas,</p>
<p style="margin-left:3px;">att åtgärder för att öka återflödet av bistånd skall vidtas på det sätt som<br />
finns angivet i motionen,<br />
att den länderkrets till vilken förmånliga krediter kan ges skall omfatta<br />
alla u-länder,</p>
<p style="margin-left:3px;">att hela det belopp som utgör särskilt förmånliga u-landskrediter skall<br />
räknas som u-hjälp i enlighet med vedertagen internationell konvention,<br />
att de i motionen föreslagna besparingsåtgärderna skall genomföras i syfte<br />
att spara 800 milj. kr. på biståndsbudgeten i förhållande till regeringens<br />
budgetförslag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Rättstrygghet och kriminalpolitik</p>
<p style="margin-left:3px;">Lagstiftningen i rättssamhället<br />
Lagstiftningstakten är hög. I ett tekniskt komplicerat samhälle ställs ofta<br />
krav på en lagreglering för att lösa problem inom olika områden. Det är<br />
viktigt att se till att lagstiftningen — och därmed samhällets totala normgivning<br />
— inte blir så omfattande att den försvårar för den enskilde, organisationer<br />
och myndigheter att överblicka alla påbud och att rätta sitt handlande<br />
efter dem.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den enskildes ställning skall beaktas i lagstiftningsarbetet samtidigt som<br />
krångel och onödig byråkrati förhindras. Lagstiftningen bör vara ett uttryck<br />
för en avvägning mellan olika intressen. Det kan gälla hänsynen till de svaga<br />
och utsatta, skyddet för natur och miljö, möjligheterna att ta till vara initiativ<br />
och dådkraft etc. Intresseavvägningen mellan enskilda och samhället får inte<br />
leda till att det förmenta samhällsintresset ensidigt tillgodoses. Objektivitet i<br />
intresseavvägningen måste vara en grundläggande princip för en ny eller<br />
ändrad lagstiftning. Vid bedömningen av framställningar från myndigheter<br />
eller organisationer bör beaktas att sådana från de synpunkter som myndigheten<br />
har att bevaka kan synas väl motiverade men att regering och riksdag<br />
som medborgarnas företrädare måste ta en mera övergripande hänsyn till<br />
andra intressen. Att så sker är en av de viktigaste uppgifterna för lagstiftaren.</p>
<p style="margin-left:3px;">En utgångspunkt i lagstiftningsarbetet bör vara att samhällets företrädare<br />
inte alltid är bättre skickade än enskilda individer att styra och ställa på olika<br />
områden. Med ett motsatt synsätt växer lätt fram ett förmyndar- och regleringssamhälle<br />
där medborgarna drunknar i lagbud och andra föreskrifter.<br />
Klyftan mellan individ och samhälle blir då allt vidare. Det blir svårare att<br />
konsekvent beivra överträdelser av olika förbud. Respekten för gällande lag<br />
urholkas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Återhållsamhet i lagstiftningen är motiverad inte bara för att begränsa<br />
antalet författningar utan också för att höja lagarnas kvalitet. Lagförslagen<br />
kan bättre övervägas och genomarbetas. Domstolar och andra myndigheter<br />
liksom organisationer och enskilda får bättre möjligheter att överblicka och<br />
ställa sig lagstiftningen till efterrättelse.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>48</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Rättsvillfarelse, dvs. okunnighet om lagen, utgör i svensk rätt inte någon<br />
ursäkt för den som bryter mot lagen. Detta utgör ett starkt skäl för att dämpa<br />
lagstiftningsivern. Lagarna skall skrivas så entydigt och klart att medborgarna<br />
kan göra klart för sig var gränsen går mellan det som är tillåtet och det som<br />
är otillåtet.</p>
<p>Lagarna måste förankras i de enskilda medborgarnas rättsmedvetande.<br />
Tillfälliga stämningar eller hastigt uppblossande opinioner får inte påverka<br />
lagstiftningen. Lagar och förordningar skall inte träda i kraft så snabbt att<br />
medborgarna inte får rimlig tid att sätta sig in i och anpassa sig till nya regler.<br />
Regleringar på nya områden bör efter viss tid omprövas. I lagen om allmän<br />
skatteflyktsklausul har uttryckligen angetts att så skall ske efter en femårsperiod.<br />
I vissa fall kan det vara motiverat att lagen ges en begränsad giltighetstid<br />
och alltså upphör automatiskt om ej riksdagen fattar beslut om förlängning.<br />
Ett exempel på sådan lagstiftning utgör lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder<br />
i spaningssyfte i vissa fall. Denna lag förlängs för ett år i sänder, senast med<br />
anledning av proposition 1981/82:45 där det föreslogs att giltighetstiden för<br />
lagen skulle förlängas till utgången av år 1982, vilket också blev riksdagens<br />
beslut.</p>
<p>Den besvärliga samhällsekonomiska situationen måste också avspeglas i<br />
lagstiftningens omfattning och inriktning. Lagförslag som betyder ökade<br />
kostnader för stat och kommun skall undvikas. Detsamma gäller sådan<br />
lagstiftning som lägger ökade ekonomiska förpliktelser på enskilda och företag.</p>
<p>Mycket av lagstiftningen på centrala rättsområden har tillkommit i nordiskt<br />
samarbete. Detta har i stor utsträckning resulterat i överensstämmande<br />
lagregler i de nordiska länderna. Detta är av stor betydelse. Det finns<br />
anledning att inte bara vidmakthålla utan också bygga ut det nordiska lagstiftningssamarbetet.</p>
<p>Kampen mot brottsligheten</p>
<p>Den ökande brottsligheten gör behovet av effektiva ingripanden i brottsbekämpande<br />
syfte allt angelägnare. Medborgarna i en rättsstat har rätt att<br />
kräva att det allmänna skall skydda dem mot brottsliga angrepp på hälsa, liv<br />
och egendom.</p>
<p>För att på sikt komma till rätta med brottsligheten krävs åtgärder på många<br />
områden. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt hur vi tar hand om våra<br />
barn. I otryggheten finns en av de främsta grogrunderna för brott och annat<br />
asocialt beteende. Mycket skulle se annorlunda och bättre ut i dagens Sverige<br />
om inte så många barn for illa, inte så mycket på grund av materiell nöd som<br />
till följd av brist på omtanke, kärlek och omvårnad. Ett barn behöver känna<br />
att de vuxna verkligen bryr sig om det. Däri ligger också en skyldighet för de<br />
vuxna att lära barn vilka normer som skall gälla i relationen mellan människor<br />
och i samhället i övrigt. Att ge barnet handlingsmönster och lära det att i<br />
växande utsträckning ta hänsyn och ansvar för sig själv, sina medmänniskor</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>49</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>och sin livsmiljö är bästa vägen att förebygga brottslighet.</p>
<p>Familjernas möjligheter att ta hand om sina barn och ungdomar måste<br />
förbättras. När familjegemenskap saknas eller försvagas blir följden ofta en<br />
otrygg uppväxtmiljö. Sociala vård- och stödåtgärder bör sättas in på ett tidigt<br />
stadium när barn riskerar att fara illa, t. ex. i samband med föräldrarnas<br />
missbruk.</p>
<p>Kampen mot brottsligheten kräver i första hand insatser från det allmännas<br />
sida. Skolan, socialvården och polisen spelar en stor roll. Men även<br />
sammanslutningar, företag och enskilda bör medverka. Det är i det brottsbekämpande<br />
arbetet viktigt att inte visa en överslätande attityd mot lagbrott.</p>
<p>Polisens uppgift, utöver att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten,<br />
är att förebygga och beivra brott. Kvarterspoliser kan göra betydande<br />
insatser i förebyggande syfte, särskilt i kampen mot ungdomsbrottslighet.</p>
<p>Risken för upptäckt avhåller många från brott. Det är därför viktigt att en<br />
hög andel av brotten klaras upp. Polisen bör även i ett kärvt ekonomiskt läge<br />
få tillräckliga resurser för sin brottsbekämpande verksamhet. Både allmänheten<br />
och politikerna bör på allt sätt underlätta polisens svåra arbete.</p>
<p>Såväl våldsbrott som egendomsbrott medför allvarliga konsekvenser för<br />
den drabbade. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning hållas skadeslös.<br />
Brottsoffrets intressen bör därför beaktas i större utsträckning än hittills.</p>
<p>De som utsatts för allvarliga brott måste även på annat sätt ges hjälp och<br />
stöd. De skall inte hamna i en känsla av otrygghet och hjälplöshet. Situationen<br />
för kvinnor som utsatts för misshandel och andra övergrepp kräver<br />
särskild uppmärksamhet. Förutom samhällets åtgärder kan olika frivilliga<br />
insatser som bygger på medmänsklighet vara betydelsefulla.</p>
<p>Reglerna om häktning och anhållande är viktiga för brottsbekämpningen.<br />
Särskilt när brottsligheten ökar är det angeläget att de brottsbekämpande<br />
myndigheterna har de medel som behövs för att kunna bedriva utredningsoch<br />
lagföringsarbete på ett effektivt sätt. Institutet åtalsunderlåtelse måste<br />
användas med stor försiktighet.</p>
<p>Tiden mellan brott och straff är i dag ofta alltför lång. Den skyldige får inte<br />
sambandet mellan gärning och påföljd klart för sig. Möjlighet till inrättande<br />
av jourdomstolar bör därför prövas. Målet skall vara en enkel och smidig<br />
handläggning utan att rättssäkerheten sätts åt sidan.</p>
<p>Strafflagstiftningen måste bygga på att den enskilde har ett ansvar för sina<br />
handlingar samt rättvisa och konsekvens i påföljderna. Samhället måste<br />
reagera särskilt starkt när det gäller personer som inte kan avhålla sig från<br />
våldshandlingar mot andra människors liv och hälsa eller från svårare angrepp<br />
mot andras egendom. Detta gäller inte minst i fråga om narkotikabrott,<br />
organiserad brottslighet och svåra ekonomiska förbrytelser.</p>
<p>Även i tider då samhällsekonomin är i obalans måste rättsväsendet få de<br />
resurser som erfordras för att dess uppgifter skall kunna fullgöras på ett<br />
effektivt sätt.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>4 Riksdagen 1981/82. 3 sami Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>50</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Narkotikabrottsligheten</p>
<p>Den brottslighet som narkotikamissbruket är förbundet med är endast en<br />
del av vårt samhälles totala missbruksproblem. Alkohol- och biandmissbruk i<br />
olika former ligger i hög grad bakom olika slags allvarliga brott. Narkotikan<br />
spelar emellertid en mer hänsynslös kriminell roll än övrigt missbruk beroende<br />
på att missbrukaren, till skillnad från vad som gäller för alkohol, måste<br />
skaffa narkotikan illegalt och till mycket höga priser. På grund av den stora<br />
sociala och kriminalpolitiska betydelse som narkotikamissbruk och övrigt<br />
missbruk har behandlas dessa frågor i ett särskilt avsnitt i denna partimotion.</p>
<p>Den ekonomiska brottsligheten</p>
<p>Under senare år har åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten kommit<br />
att stå i centrum för den kriminalpolitiska diskussionen. Prioriteringen av<br />
brottsbekämpningen på detta område och den intensiva satsningen på lagstiftningssidan<br />
är förhållandevis nya företeelser. Först under det borgerliga<br />
regeringsinnehavet fr. o. m. 1976 har ett samlat grepp över den ekonomiska<br />
brottsligheten tagits. För att komma åt ekonomisk kriminalitet krävs inte<br />
bara resursförstärkningar utan också en effektiv lagstiftning ägnad att motverka<br />
sådan kriminalitet. I december 1977 uppdrog regeringen åt brottsförebyggande<br />
rådet (BRÅ) att göra en övergripande översyn av lagstiftningen<br />
mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. För ändamålet<br />
har inom BRÅ byggts upp en organisation som i sina huvuddrag består av en<br />
styrgrupp med parlamentariskt inflytande och ett antal arbetsgrupper. De<br />
har efter hand redovisat resultatet av sitt arbete på olika områden främst i<br />
form av promemorior. I dessa har lagts fram förslag till ändrad eller ny<br />
lagstiftning eller till andra åtgärder som legat till grund för lagstiftning på<br />
åtskilliga områden. Trots detta har klarhet inte kunnat vinnas om den ekonomiska<br />
brottslighetens omfattning. Det bör kunna bättre klarläggas i vad mån<br />
det är fråga om en mer omfattande organiserad brottslighet eller olika slags<br />
åtgärder som vidtas i syfte att undgå skatt. I detta syfte bör en expertgrupp<br />
tillsättas.</p>
<p>I förmögenhetsbrottsutredningens (Ju 1976:04) uppdrag att göra en översyn<br />
av förmögenhetsbrotten ingår också att pröva behovet av ny eller ändrad<br />
lagstiftning för att möta avarter på det ekonomiska området. Straffpåföljder<br />
för olika brott ses vidare över av fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04).<br />
Enligt kommitténs direktiv skall bl. a. prövas om insatserna mot den organiserade<br />
och den ekonomiska brottsligheten kan behöva stödjas av ändringar i<br />
de straffvärden som kommer till uttryck i brottsbalken och andra författningar.</p>
<p>Kampen mot den ekonomiska brottsligheten kräver ett smidigt och väl<br />
fungerande samarbete mellan berörda myndigheter. Polisen har sedan budgetåret<br />
1977/78 tillförts mer än 100 tjänster för bekämpande av denna brottslighet.<br />
En särskild organisation för ändamålet har — förutom vid rikspolisstyrelsen<br />
— tillskapats i de tre storstäderna och på ytterligare åtta orter i<br />
landet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>51</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>En kraftig satsning har gjorts på utbildning av poliser, åklagare och domare.<br />
Medel har ställts till förfogande för att fastare knyta utomstående expertis<br />
till brottsutredningar. Resurserna för bl. a. skatte- och avgiftskontroll har<br />
fortgående förstärkts.</p>
<p>På grundval av en promemoria från riksåklagaren, riskpolisstyrelsen, riksskatteverket,<br />
generaltullstyrelsen och riksbanken (den s. k. SAMEBrapporten)<br />
har regeringen uppdragit åt BRÅ att se över bestämmelserna om<br />
informationsutbyte och anmälningsskyldighet mellan myndigheterna samt<br />
föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Utöver ovanstående har nya och skärpta lagregler införts mot illegala<br />
spelklubbar, mot sakhäleri, om konkurskarantän, om miljöbrott m. m.</p>
<p>Liksom annan lagstiftning bygger de skärpta reglerna mot den ekonomiska<br />
brottsligheten på att genom utvidgade kontrollföreskrifter söka förebygga<br />
brottsligt förfarande. Här som i andra sammanhang ökar givetvis risken för<br />
att ett omfattande kontrollsystem kan bli ett hot mot den enskildes integritet<br />
eller i varje fall fattas. De bördor som läggs på företag och enskilda kan bli<br />
alltför betungande. Det är viktigt att beakta detta när ytterligare lagar och<br />
förbud övervägs.</p>
<p>Bestämmelser av administrativ, skatterättslig eller straffrättslig natur som<br />
tillkommit för att stävja ekonomisk brottslighet kan redan genom oklarhet<br />
om själva begreppet ekonomisk brottslighet liksom genom osäkerhet om<br />
tolkningen av ifrågavarande bestämmelser verka hämmande på en fullt acceptabel<br />
verksamhet bedriven av seriösa företagare. Kontrollåtgärder eller<br />
andra begränsningar i den enskildes handlingsfrihet får inte heller ges sådan<br />
utformning att de för det stora flertalet uppfattas som integritetskränkande<br />
eller alltför betungande. I så fall kan åtgärderna motverka sitt syfte. Också<br />
regler som riktar sig mot ekonomisk kriminalitet måste utformas så att de<br />
uppfyller de krav på rättssäkerhet som gäller i vårt land. De får inte innebära<br />
avsteg från våra grundläggande civilrättsliga och näringsrättsliga principer.<br />
Moderata samlingspartiet tar bestämt avstånd från åtgärder som kan få<br />
sådana effekter.</p>
<p>Vid bedömningen av vad som kan uppnås i samhällets kamp mot ekonomisk<br />
brottslighet kan man tyvärr inte bortse från att de ekonomiska transaktioner<br />
varom här är fråga ofta har ett direkt samband med det nuvarande<br />
skatte- och avgiftstrycket. Den brist på rättsmedvetande som det ofta ytterst<br />
rör sig om torde inte kunna hävas utan åtgärder som tar sikte på att nedbringa<br />
skatter och avgifter till en ur den enskildes synvinkel rimligare nivå.</p>
<p>Snatterier</p>
<p>Tillgreppsbrotten ökade väsentligt under 1970-talet. Särskilt oroande är<br />
snatteribrottens utveckling. En stor del av snatterierna sker i form av butikstillgrepp.</p>
<p>Under senare år har betydande ansträngningar lagts ned från de enskilda<br />
företagens, organisationernas, polisens och BRÅ:ssida på att intensifiera de</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>52</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>brottsförebyggande åtgärderna mot butikstillgreppen. Övervakningen har<br />
skärpts. Personalens utbildning när det gäller åtgärder mot tillgrepp har<br />
förbättrats.</p>
<p>BRÅ har gett ut broschyren Miljoner som försvinner - om butikstillgrepp.<br />
Den behandlar bl. a. planering av försäljningslokaler, varuexponering, bevakning<br />
och tekniska hjälpmedel. Under hösten 1981 har också en brett<br />
upplagd kampanj genomförts under mottot Aktion mot butiksstölder.</p>
<p>Affärsföretagens svinn beräknades år 1977 till 1% av omsättningen. Numera<br />
uppskattar handeln svinnet till 2% av omsättningen eller omkring 2<br />
miljarder kronor per år.</p>
<p>Det svinn som uppstår till följd av butikstillgrepp utgör visserligen bara en<br />
del av det totala svinnet. Enligt samstämmiga uppgifter från handelns organisationer<br />
har emellertid svinnet på grund av butikstillgrepp ökat kraftigt<br />
under senare tid. Kundsnatterier har utvecklats till ett av handelns största<br />
problem. De kan beräknas kosta butiker och varuhus nästan 1 miljard kronor<br />
om året. Kostnaderna som motsvarar ca 500 kr. per år för varje tvåbarnsfamilj<br />
får i sista hand bäras av konsumenterna.</p>
<p>Butikstillgreppen är ett allvarligt problem i sig. I ett vidare perspektiv<br />
torde det dock vara ännu mera betänkligt om det i vissa kretsar och åldersgrupper<br />
skulle sprida sig den föreställningen att butikstillgrepp inte beivras<br />
av samhället och därför utgör en mer eller mindre lovlig verksamhet. Detta<br />
kan leda till en uppluckring av rättsmoralen. En sådan utveckling måste<br />
motverkas.</p>
<p>Den s. k. stöldutredningen som tillsattes av den senaste trepartiregeringen,<br />
har till uppgift att närmare undersöka svinnets omfattning på grund av<br />
butikstillgrepp. Utredningen skall också lämna förslag till åtgärder. Det är<br />
viktigt att stöldutredningen så snart som möjligt lägger fram sina förslag, så<br />
att erforderligt underlag finns för statsmakternas ställningstagande. Moderata<br />
samlingspartiet anser det vara självklart att snatteribrott måste beivras.</p>
<p>Våldsbrottsligheten</p>
<p>Utvecklingen av våldsbrottsligheten inger särskild oro. I rapporten Offer<br />
för vålds- och egendomsbrott redovisar statistiska centralbyrån en intervjuundersökning<br />
från 1978 och 1979. I rapporten görs den uppskattningen,<br />
att den vuxna befolkningen under ett år drabbats av omkring 690000 våldshändelser.<br />
Av dessa kan ca 47% hänföras till någon form av ”gatuvåld”.<br />
Markant är att våldshandlingar förekommer särskilt hos de yngre åldersgrupperna.<br />
Mer än 20% av män i åldern 16—24 år har berättat om någon<br />
våldshandling de blivit utsatta för.</p>
<p>Orsakerna får sökas på flera olika håll. Familjebandens upplösning, oro i<br />
skolan, ungdomsarbetslöshet och ett omfattande missbruk av alkohol och<br />
narkotika också i de yngre åldrarna har stor betydelse.</p>
<p>De åtgärder som under trepartiregeringens tid påbörjades för att komma<br />
till rätta med våldet i skolan är exempel på konstruktiva insatser för att på ett</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>53</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>tidigt skede förebygga våldsbeteende. Dessa insatser måste fullföljas. Ett<br />
nära samarbete mellan skola, hem, polis och sociala myndigheter är nödvändigt.<br />
Polisens brottsförebyggande verksamhet bör främst ta sikte på ungdom<br />
som befinner sig i brottsbenägna miljöer. En förstärkning av kvarterspoliser i<br />
sådana områden kan verksamt bidra till minskad brottsbenägenhet.</p>
<p>Påföljder och kriminalvård</p>
<p>För att komma till rätta med kriminaliteten måste de påföljder som vi<br />
redan har i vårt straffsystem göras så ändamålsenliga som möjligt. Också nya<br />
vägar måste prövas. Den villkorliga frigivningen i sin nuvarande form bör<br />
omprövas. I vart fall bör s. k. obligatorisk villkorlig frigivning i normalfallet<br />
inte ske förrän två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Att låta den<br />
dömde utföra någon form av samhällsnyttigt arbete bör också prövas, liksom<br />
veckosluts- eller fritidsfängelse, där avtjänande av straff förläggs till den<br />
dömdes fritid.</p>
<p>Kriminalvården måste utmärkas av fasthet i kombination med praktiska<br />
åtgärder för att ge den brottslige möjlighet att återanpassa sig till ett laglydigt<br />
liv.</p>
<p>Den tendens som tidigare funnits till en minskad beläggning på landets<br />
kriminalvårdsanstalter har nu förbytts i sin motsats. Förhållandet är detsamma<br />
vid häktena. Beläggningen har stigit kraftigt under de senaste åren. Det<br />
finns tyvärr inga tecken på att beläggningssituationen kommer att förbättras<br />
under närmaste överblickbara tid.</p>
<p>Den 1 oktober 1981 fanns inom kriminalvården 3862 platser. Av dessa<br />
fanns 1332 på slutna riksanstalter och 2 530 på övriga anstalter. På de allmänna<br />
häktena och häktesavdelningarna vid vissa kriminalvårdsanstalter fanns<br />
1158 platser.</p>
<p>Den hårda beläggningen vid häkten och kriminalvårdsanstalter är allvarlig.<br />
På grund därav hämmas påtagligt genomförandet av en del av intentionerna<br />
i 1973 års kriminalpolitiska reform. Differentieringen av anstaltsklientelet<br />
försvåras och fördelningen mellan lokal- och riksanstalterna påverkas.<br />
Inom regionerna får ledningen ”ragga” sängplatser. Bristen medför<br />
vidare att förflyttning av en intagen oftast medför ”kedjebyten”. Anstalterna<br />
tillförs alltför ofta interner för vilka de inte är avsedda. Detta stör verksamheten<br />
samtidigt som personalen utsätts för hårda påfrestningar. Möjligheten att<br />
bemästra narkotikaproblemet på anstalterna försämras.</p>
<p>En principplan för förändring av lokalanstaltsorganisationen har godkänts<br />
av riksdagen i samband med behandlingen av 1980 års budgetproposition.<br />
Principplanen får dock inte tillämpas statiskt. En snabbare utbyggnad än vad<br />
som förutsatts i planen måste prövas i relation till de kostnader som drabbar<br />
kriminalvården med hänsyn till dagens belastningssituation. Detsamma gäller<br />
också för riksanstalterna. Därvid måste också kostnaderna för de häktade<br />
beaktas. Häktade från södra och mellersta Sverige kan - med den platsbrist<br />
som råder i dag - ibland tvingas bli placerade i häkten i norra Sverige. Detta</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>54</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>medför kraftigt ökade kostnader i form av resor och försvårade utredningar.</p>
<p>En alltför lång tid mellan domen och straffets verkställighet verkar negativt<br />
för den dömde med risk för nya återfall och försvårad rehabilitering. Det<br />
kan få negativa sociala konsekvenser, vilket i sin tur drar med sig samhällsekonomiska<br />
kostnader.</p>
<p>I debatten om den svåra beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstalterna<br />
har bl. a. framförts synpunkten att en omprövning av påföljden för<br />
vissa brott skulle frigöra anstaltsplatser. Moderata samlingspartiet anser att<br />
brottspåföljden aldrig får baseras på antalet tillgängliga platser inom kriminalvården<br />
vid ett givet tillfälle. Frihetsberövande påföljd skall vara grundad<br />
på noggranna, rättsliga och kriminalpolitiska överväganden och vara förankrad<br />
i det allmänna rättsmedvetandet. Eventuella förändringar i brottspåföljd<br />
eller frigivningspraxis måste vara avhängiga andra bedömningsgrunder än<br />
tillgången på anstaltsplatser inom kriminalvården.</p>
<p>Den 1973 antagna kriminalvårdsreformen har tyvärr inte infriat de förväntningar<br />
som då ställdes. Problemen inom kriminalvården har under tiden<br />
därefter blivit alltmer svårlösta. Det är önskvärt att gjorda erfarenheter<br />
sammanställs och värderas. Riksdagen bör begära en sådan utvärdering av<br />
kriminalvårdsreformen.</p>
<p>När det gäller den förhållandevis lilla grupp brottslingar som upprepade<br />
gånger återfallit i särskilt grov brottslighet eller annars visat sig farliga för<br />
andras säkerhet, t. ex. mycket grova narkotikabrottslingar, måste samhällets<br />
skyddsintressen träda i förgrunden. Permission och de övriga möjligheter<br />
som finns för de intagna att under anstaltstiden hålla kontakt med yttervärlden<br />
fyller i flertalet fall en betydelsefull funktion som ett led i kriminalvårdens<br />
åtgärder för att underlätta de intagnas anpassning i samhället och att<br />
motverka skadliga följder av frihetsberövande!. Klart är dock att tillämpningen<br />
skall ske under beaktande av kravet på samhällsskydd. Den avvägning<br />
som sålunda måste ske vid den praktiska tillämpningen representerar en<br />
av de svåraste, men samtidigt en av de från allmän synpunkt mest betydelsefulla<br />
uppgifterna för kriminalvården.</p>
<p>Det är belagt att de långtidsdömda i betydande omfattning missköter sig på<br />
olika sätt under straffverkställigheten. I stor utsträckning begås nya brott och<br />
i några fall mycket allvarliga brott. Användning av och handel med narkotika<br />
förekommer på anstalterna. Detta kan inte accepteras.</p>
<p>För att komma till rätta med dessa missförhållanden har den av trepartiregeringen<br />
1980 tillsatta permissionsutredningen föreslagit dels att vissa särskilt<br />
brottsbenägna långtidsdömda skall avskiljas från andra intagna och<br />
särbehandlas under verkställigheten, dels — beträffande övriga intagna - att<br />
den kontrollverksamhet som förekommer av kontakterna med personer<br />
utanför anstalten intensifieras och effektiviseras.</p>
<p>BRÅ:s arbete bör koncentreras på att samordna samhällets brottsförebyggande<br />
åtgärder. Verksamheten bör inte splittras upp på alltför många intresseområden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>55</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Polisen</p>
<p>Polisväsendets uppgift är att förebygga brottslig verksamhet och att ingripa<br />
mot den som begått brott. Det har också viktiga sociala och hjälpande<br />
funktioner. Samhällsutvecklingen har inneburit påtagliga förändringar i<br />
polisarbetet. Det moderna samhällets anonymitet, brister i normanpassningen,<br />
ökade missbruksproblem och som en följd därav social utslagning har<br />
medfört nya arbetsuppgifter för den enskilde polismannen. Detta har också<br />
inneburit ökade risker vid tjänsteutövningen. Polisen möter en oftast välorganiserad<br />
och resursstark brottslighet. Våldsmentaliteten och bristande respekt<br />
för polisens arbetsuppgifter är påtagligt försvårande faktorer. Den<br />
enskilde polismannen löper ökad risk att hamna i en våldssituation. Den<br />
växande omfattningen av nya lagregler har också påverkat polisens arbetsuppgifter.<br />
Allmänhetens avoga inställning till lagar och bestämmelser drabbar<br />
den enskilde polismannen trots att denne enbart fullföljer sina åligganden<br />
inom ramen för sin tjänsteutövning.</p>
<p>Den enskilde polismannen måste känna stöd från statsmakterna i sin<br />
yrkesutövning. Gjorda undersökningar har visat att befattningshavare inom<br />
polisen, och då framför allt de yngre, tycker sig sakna detta. Detta är i hög<br />
grad ägnat att försvåra polisens arbete.</p>
<p>I en hård prioriteringssituation är det naturligt att den brottsbekämpande<br />
uppgiften ges hög prioritet. Den hjälpande och sociala verksamheten är<br />
emellertid viktig för polisarbetet i stort och inte minst i relationen mellan<br />
polisen och allmänheten. Här har - i synnerhet när det gäller kontakten med<br />
ungdomar — kvarterspolisorganisationen en stor och betydelsefull uppgift.<br />
Genom ökad och förbättrad kontakt mellan olika samhällsorgan skulle polisarbetet<br />
underlättas. Detta gäller inte minst kontakten mellan polisen och de<br />
sociala myndigheterna. I polisinstruktionen är klart angivet att polisen skall<br />
samarbeta med andra myndigheter. Det borde föreligga motsvarande samarbetsskyldighet<br />
från de sociala myndigheternas sida. Ett ökat samspel och<br />
ansvarstagande skulle vara av värde bl. a. vad gäller bekämpandet av ungdoms-<br />
och narkotikabrottsligheten. Det framstår också som angeläget gentemot<br />
allmänheten att olika samhällsorgan inte har skilda målsättningar när<br />
det gäller samhällsutvecklingen i stort.</p>
<p>Genom att polisutbildningen nu sker på högskolenivå underlättas integrering<br />
gentemot den övriga högre utbildningen i samhället. Detta gäller inte<br />
minst forskningen. Polisarbetet är en viktig samhällsfunktion, som motiverar<br />
ytterligare forskningsinsatser. En kontinuerligt bedriven polisforskning bör<br />
etableras med organisatorisk anknytning till polishögskolan. En professur i<br />
ämnet bör inrättas. Medel härför bör ställas till förfogande genom att nuvarande<br />
anslag till brottsförebyggande rådet minskar i motsvarande grad.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att lagstiftningens omfattning skall begränsas till det absolut nödvändiga,</p>
<p>att det nordiska lagstiftningssamarbetet skall byggas ut,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>56</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att rättsväsendet även i ett kärvt ekonomiskt läge skall få sådana resurser<br />
att den brottsbekämpande verksamheten effektivt kan fullgöras,<br />
att en expertgrupp skall tillsättas med uppdrag att kartlägga omfattningen<br />
och inriktningen av den ekonomiska brottsligheten,<br />
att samarbetet mellan skola, hem, sociala myndigheter och polismyndigheter<br />
skall effektiviseras,</p>
<p>att nuvarande påföljdssystem skall förbättras och nya straffpåföljder införas,</p>
<p>att åtgärder skall vidtas så att beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstalter<br />
och häkten förbättras,</p>
<p>att anstaltsorganisationen inom kriminalvården skall prövas med hänsyn<br />
till de extra kostnader som belastar rättsväsendet i samband med den höga<br />
beläggningen vid häkten och anstalter,<br />
att polisen skall ges det moraliska stöd som erfordras i deras betydelsefulla<br />
arbete,</p>
<p>att polisens sociala och hjälpande verksamhet även i fortsättningen skall<br />
utgöra en viktig funktion i polisarbetet,<br />
att sociala myndigheter skall ges en samarbetsskyldighet gentemot polisen<br />
på motsvarande sätt som polisen har i polisinstruktionen,<br />
att polisforskning skall komma till stånd vid polishögskolan bl. a. genom<br />
att en professur i ämnet inrättas.</p>
<p>Den ekonomiska politiken</p>
<p>Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1981 blev svagare än vad<br />
som förutsågs för ett år sedan. Totalproduktionen minskade, investeringsutvecklingen<br />
var mer ogynnsam och arbetslösheten låg på en högte nivå än<br />
enligt då aktuella prognoser.</p>
<p>Till väsentlig del sammanhänger detta med den internationella utvecklingen.<br />
Den internationella ekonomin präglades under 1981 av låg aktivitet.<br />
Bruttonationalproduktens tillväxt inom OECD-området stannade vid 1,25<br />
% och uteblev inom europeiska OECD. Den internationella handeln utvecklades<br />
svagt och valutamarknaden präglades därtill av stora kursfluktuationer.<br />
Som en följd av den låga ekonomiska aktiviteten nådde arbetslösheten<br />
en hög nivå i flertalet industriländer.</p>
<p>I Europa steg arbetslösheten från i genomsnitt 7,1% under 1980 till 8,7%<br />
under 1981.</p>
<p>Sveriges ekonomisk-politiska svårigheter i dagsläget är sålunda långt ifrån<br />
unika. De problem som den svenska ekonomin möter återfinns i högre eller<br />
mindre grad i flertalet jämförbara länder. Att den vändning uppåt i den<br />
internationella konjunkturen under 1981 som förutsågs för ett år sedan inte<br />
kommit till stånd har haft återverkningar på såväl exportutvecklingen som på<br />
produktionsutveckling och sysselsättning och sålunda bidragit till den svagare<br />
utvecklingen under året.</p>
<p>Det måste emellertid starkt understrykas att Sveriges ekonomiska pro</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>57</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>blem inte enbart eller huvudsakligen sammanhänger med den internationella<br />
konjunkturen utan till väsentlig del är av långsiktig, strukturell natur. Utvecklingen<br />
i Sverige har under den senaste tioårsperioden på en rad punkter<br />
varit mer ogynnsam än i jämförbara länder, och orsakerna härtill måste sökas<br />
i den interna ekonomisk-politiska utvecklingen sedan 1960-talets senare<br />
hälft.</p>
<p>Moderata samlingspartiet redovisade i sin motion 1981/82:8 en utförlig<br />
genomgång av de långsiktiga orsakerna till dagens ekonomisk-politiska svårigheter.<br />
Bakgrundsbeskrivningen nedan sammanfaller till betydande delar<br />
med denna.</p>
<p>Sveriges ekonomiska svårigheter — bakgrunden</p>
<p>Den svenska samhällsekonomin präglas av obalans i en rad hänseenden:</p>
<p>o Svag ekonomisk tillväxt och otillräcklig investeringsaktivitet.</p>
<p>o Hög inflationstakt.</p>
<p>o Bristande jämvikt mellan den offentliga sektorns inkomster och utgifter.</p>
<p>o Alltför snabb offentlig utgiftsexpansion.</p>
<p>o En i förhållande till konsumtionen otillräcklig produktion och produktionskapacitet.</p>
<p>o Otillräcklig lönsamhet i näringslivet.</p>
<p>o Obalans på arbetsmarknaden mellan privat och offentlig sysselsättning.</p>
<p>Summan av dessa balansbrister återspeglas i det svenska bytesbalansunderskottet<br />
i förhållande till omvärlden. Bytesbalansens underskott svarar<br />
definitionsmässigt mot en överförbrukning av varor och tjänster i förhållande<br />
till produktionen eller - sett från ett finansiellt perspektiv - mot ett sparandeunderskott<br />
i den svenska samhällsekonomin. Bytesbalansunderskottet<br />
uppgick 1980 till nästan 19 miljarder kronor eller drygt 4% av bruttonationalprodukten<br />
och till 14 miljarder kronor 1981.</p>
<p>Mot bytesbalansens underskott svarar ett motsvarande behov av utländsk<br />
upplåning. Om upplåningen hade använts till produktiva investeringar i<br />
näringslivet, hade den i mindre grad varit ägnad att inge oro. I så fall hade vi<br />
fått en ökad produktionskapacitet och därigenom ökade möjligheter att<br />
klara de påfrestningar som räntor och amorteringar på utlandslånen ofrånkomligen<br />
kommer att medföra.</p>
<p>Så har dock inte varit fallet. Tvärtom har investeringarnas andel av bruttonationalprodukten<br />
minskat sedan mitten av 1960-talet; de motsvarade 1965<br />
nästan 22% av BNP men vid utgången av 1970-talet inte mer än ca 19%. Inte<br />
minst har, också sedan mitten av 1960-talet, industriinvesteringarna ökat<br />
långsammare i Sverige än i flertalet jämförbara länder. I stället är det till<br />
ökad konsumtion som utlandsupplåningen huvudsakligen har använts.</p>
<p>Den otillräckliga investeringsutvecklingen under lång tid är en av orsakerna<br />
till att den ekonomiska tillväxten i Sverige varit lägre än genomsnittet<br />
inom OECD-området under 1970-talet. Den svagare investeringsbenägen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>58</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>heten beror i sin tur på en rad faktorer. Hit hör en trendmässigt försämrad<br />
lönsamhet, minskad solidaritet, minskad självfinansieringsförmåga och därmed<br />
sammanhängande ökande beroende av upplånat kapital — en utveckling<br />
som dessutom eftersträvades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen<br />
inom ramen för dess s. k. aktiva näringspolitik. Den snabbt växande<br />
offentliga sektorns resursanspråk är en annan orsak.</p>
<p>Den offentliga utgiftsexpansionen har också medverkat till att skapa de<br />
nuvarande problemen genom de negativa effekter på samhällsekonomin som<br />
dess finansiering genom en fortlöpande skärpning av skattetrycket har medfört.<br />
Det gäller i särskilt hög grad den hårda marginalbeskattningen och den<br />
fortlöpande skärpningen av progressiviteten i skattesystemet och det sociala<br />
bidragssystemet. Skattetrycket har successivt nått och genombrutit den nivå<br />
där ytterligare skatteskärpningar inte längre leder till ökade skatteinkomster<br />
för stat och kommun. Under det att de offentliga utgifterna fortsatt att öka i<br />
snabb takt, har skatteinkomsterna inte kunnat hålla jämna steg. Resultatet<br />
har blivit det växande statliga budgetunderskottet - en under hela 1970-talet<br />
och i början av 1980-talet fortlöpande utveckling.</p>
<p>Den överefterfrågan som bytesbalansunderskottet återspeglar, de höga<br />
marginalskatterna och de lönemässiga kompensationskrav som dessa har<br />
skapat samt den påspädning av likviditeten i den svenska samhällsekonomin<br />
som budgetunderskottets finansiering lett till har tillsammans bidragit till det<br />
ökade inflationstrycket. Inflationen har därtill i sig och i kombination med de<br />
höga marginalskatterna verkat ytterligare destabiliserande på den ekonomiska<br />
utvecklingen, bl. a. genom att medverka till en ur samhällsekonomisk<br />
synvinkel icke-optimal resursanvändning.</p>
<p>Vid sidan av ovannämnda faktorer har också ändrade institutionella förhållanden<br />
medverkat till 1970-talets mindre gynnsamma ekonomiska utveckling.<br />
Marknadsekonomins funktionsförmåga har undergrävts genom åtgärder<br />
på lagstiftningens område och genom statsmakternas och myndigheternas<br />
ökade ambitioner att kontrollera och detaljreglera. Arbetsmarknaden<br />
har kommit att präglas av minskad rörlighet. Det stora statliga upplåningsbehovet<br />
har ökat behovet av att styra och reglera kapitalmarknaden. Affärsbankerna<br />
har i växande utsträckning blivit förvaltare av statspapper och<br />
bostadsobligationer snarare än riskbedömare och kreditförmedlare till ett<br />
dynamiskt näringsliv — den uppgift de tillkommit för att hantera.</p>
<p>Vi har i den föregående redovisningen berört varken 1970-talets oljeprishöjningar<br />
eller effekterna av överbryggningspolitiken 1974-1976. Naturligtvis<br />
har dessa i hög grad påverkat och påskyndat krisutvecklingen under<br />
1970-talet. Vi återkommer härtill. Vår bedömning är emellertid att den<br />
svenska ekonomin skulle ha haft betydande problem att brottas med i dagsläget<br />
även om dessa företeelser inte inträffat. Att den utvecklingen måste<br />
komma att leda till svårigheter inom en överskådlig framtid kunde förutses<br />
och förutsågs också redan i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.</p>
<p>o 1965 års långtidsutredning (SOU 1966:1) innehöll en utblick mot 1980</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>59</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>där bl. a. effekterna av en fortsatt snabb sysselsättningstillväxt inom den<br />
offentliga sektorn diskuterades: ”För 1970-talet skulle detta ge en ökning av<br />
sysselsättningen i offentlig sektor med inte mindre än 380000 personer.</p>
<p> Det är alldeles uppenbart att en ökning av denna storleksordning ej är</p>
<p>förenlig med balans på arbetsmarknaden.” Den faktiska sysselsättningsökningen<br />
inom den offentliga sektorn under 1970-talet översteg 450 000 personer.</p>
<p>o Ett huvudtema i 1970 års långtidsutredning var hur jämvikten i bytesbalansen<br />
skulle kunna återställas — Sverige hade också i slutet av 1960-talet<br />
problem med bristande balans i förhållande till omvärlden. Utredningen<br />
underströk dels nödvändigheten av större restriktivitet i fråga om de offentliga<br />
utgifterna, dels nödvändigheten att få till stånd en acceleration av industrins<br />
investeringar. Trots att de yttre förutsättningarna blivit sämre än vad<br />
1970 år långtidsutredning förutsatte och BNP-tillväxten svagare har, som<br />
redan konstaterats, de offentliga utgifterna under större delen av 1970-talet<br />
fortsatt att öka i snabb takt.</p>
<p>o Också 1975 års långtidsutredning (SOU 1975:89) pekade bl. a. på de<br />
problem som den snabba offentliga utgiftsexpansionen innebar och på nödvändigheten<br />
att begränsa den totala konsumtionens tillväxt för att balansen i<br />
förhållande till utlandet skulle kunna återvinnas. Trots detta tillät den tidigare<br />
socialdemokratiska regeringen under sina sista år i regeringsställning den<br />
privata konsumtionen att öka snabbare än enligt långtidsutredningens privatkonsumtionsintensiva<br />
alternativ och den offentliga konsumtionen tilläts samtidigt<br />
att öka snabbare än i utredningens offentligkonsumtionsintensiva alternativ.</p>
<p>o Moderata samlingspartiet varnade i ett flertal ekonomisk-politiska motioner<br />
i början av 1970-talet för följderna av en fortsatt snabb offentlig<br />
utgiftsexpansion. I motion 1971:562 anfördes att de svårigheter som Sverige<br />
hade att brottas med i främsta rummet var långsiktiga problem med strukturell<br />
bakgrund. I motion 1972:294 anfördes: ”En framskrivning av nu aktuella<br />
trender ger vid handen att den offentliga sektorn under 1970-talet kommer<br />
att öka från 48,9 procent av BNP till omkring 55 procent 1980, förutsatt att<br />
inga nya reformer tillkommer. Med den reformtakt som präglat 1960-talet</p>
<p>skulle siffran nå upp till omkring 65 procent —. Beräkningar av detta</p>
<p>slag måste naturligtvis tas med stor försiktighet eftersom kalkylens olika<br />
delar ej är fullt förenliga — — —. Beräkningen belyser emellertid utomordentligt<br />
väl de utomordentligt allvarliga problem som svensk ekonomi i dag<br />
har att lösa. En väsentligt långsammare tillväxt av den offentliga sektorn i<br />
förhållande till BNP måste uppnås.”</p>
<p>Dagens problem skulle ha varit betydligt mindre allvarliga om varningssignalerna<br />
från 1970-talets början hade tagits på allvar. I stället har erforderliga<br />
saneringsåtgärder gång på gång skjutits på framtiden med växande problem<br />
som följd. En angelägen uppgift för 1980-talets ekonomiska politik måste<br />
vara att inte upprepa det misstaget.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Utvecklingen efter 1973</p>
<p>De kraftiga oljeprishöjningarna i samband med 1973 års Mellanösternkonflikt<br />
innebar dramatiskt ändrade ekonomiska förutsättningar för hela<br />
den industrialiserade världen. OECD-staterna, som år 1973 tillsammans<br />
hade haft ett bytesbalansöverskott på 2,5 miljarder dollar i förhållande till<br />
övriga världen, drabbades 1974 av ett underskott på inte mindre än 37,5<br />
miljarder dollar. Kostnaderna för OECD-ländernas oljeimport ökade på ett<br />
år med så mycket som 59 miljarder dollar.</p>
<p>De höjda oljepriserna ledde också till ett ökat inflationstryck i flertalet<br />
länder. Under det att konsumentpriserna inom OECD-området genomsnittligt<br />
ökade med 7,8% under 1973, uppgick prisstegringen under 1974 till hela<br />
13,5%. Samtidigt ledde oljeprisökningen till en reallönesänkning med depressiva<br />
effekter på den ekonomiska utvecklingen som resulterade i en ökad<br />
arbetslöshet. Den ekonomiska politiken ställdes inför en situation med hög<br />
inflation och stora bytesbalansunderskott och samtidigt en växande arbetslöshet.<br />
Den allmänt accepterade ekonomiska teorin hade inga entydiga<br />
recept för hur den situationen skulle bemästras.</p>
<p>OECD rekommenderade efter 1973 års oljeprishöjningar att den ekonomiska<br />
politiken skulle ges en expansiv utformning för att motverka oljeprishöjningarnas<br />
depressiva effekter. Ett fåtal länder — däribland Sverige och<br />
Norge - följde dessa rekommendationer. Flertalet länder valde emellertid<br />
att genom en stram ekonomisk politik ge prioritet åt kampen mot inflationen<br />
och bytesbalansunderskotten.</p>
<p>I flera hänseenden drabbades Sverige hårdare än många andra länder av<br />
1973 års oljeprishöjningar. Sverige hör till världens mest oljeberoende länder.<br />
Medan kostnaden för vår oljeimport 1972 motsvarade 1,9% av bruttonationalprodukten,<br />
hade siffran två år senare stigit till närmare 5%. Sverige<br />
drabbades också av indirekta effekter av oljeprishöjningarna — först genom<br />
den nedgång för rederinäringen som minskad efterfrågan på oljefrakttonnage<br />
medförde, sedan genom den kris för varvsindustrin som följde och de<br />
ökade svårigheter detta medförde för den svenska stålindustrin som haft<br />
varven som en av sina viktigaste avnämare. Som ett land med en stor<br />
utrikeshandelssektor drabbades Sverige också hårt av den nedgång i världshandeln<br />
som följde på oljekrisen.</p>
<p>Än större betydelse för problemutvecklingen i Sverige har emellertid den<br />
ekonomiska politik haft som fördes mellan 1974 och 1976. Sverige hörde,<br />
som redan omnämnts, till det fåtal länder som satsade på att möta oljeprishöjningarnas<br />
depressiva effekter genom en omläggning av den ekonomiska<br />
politiken i expansiv riktning. Det var den s. k. överbryggningspolitiken som<br />
därmed tog sin början. Tanken var att vi i Sverige, genom att hålla den<br />
inhemska efterfrågan uppe och genom att stimulera till produktion på lager,<br />
skulle kunna undgå effekterna av den internationella konjunkturnedgång<br />
som kulminerade år 1975 och därefter med förstärkt industriell kapacitet och<br />
med välfyllda lager haka på en uppåtgående internationell konjunktur. För</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>61</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att åstadkomma detta stimulerades såväl privat som offentlig konsumtion<br />
och ett särskilt stöd för lagerproduktion utformades.</p>
<p>Resultatet blev dock inte det åsyftade. Den högt uppdrivna inhemska<br />
efterfrågenivån ledde till att rekordhöga krav på löneökningar ställdes och<br />
genomdrevs. Härtill medförde de s. k. Hagauppgörelserna att företagen<br />
drabbades av kraftiga arbetsgivaravgiftshöjningar. De lagstadgade arbetsgivaravgifterna<br />
som 1973 uppgick till i genomsnitt 15,6% av bruttolönen för en<br />
arbetare hade 1976 höjts till 28,3%. Resultatet blev en ökning av arbetskraftskostnaderna<br />
under åren 1975 och 1976 på inte mindre än 40% - väsentligt<br />
mycket mer än i vår omvärld.</p>
<p>Överbryggningspolitiken kom att få orimliga effekter för svensk industri<br />
genom att den svenska kronan inom ramen för det s. k. valutaormssamarbetet<br />
under dessa år var knuten bl. a. till den tyska D-marken. I Västtyskland<br />
fördes en betydligt stramare ekonomisk politik med betydligt mindre<br />
arbetskraftskostnadsökningar som följd. Det ledde till att arbetskraftskostnaderna<br />
per producerad enhet i Sverige ökade med över 28% jämfört med<br />
Västtyskland mellan 1973 och 1976. Resultatet blev en kraftigt försämrad<br />
konkurrenssituation för svensk exportindustri och importkonkurrerande industri<br />
med förlorade marknadsandelar och en i förhållande till exporten<br />
kraftigt ökad import som resultat. Handels- och bytesbalansens underskott<br />
ökade.</p>
<p>1*70 * 100 1970 ' 100</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>m</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p>Reallön</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1IC</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>Real nationalinkomst</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>9S L_</p>
<p>l#> r</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>i»</p>
</div>
<div class="block ml_15"><p>Offentlig konsumtion</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>Privat konsumtion</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>Real national inkoms</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>i»</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>170</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>.10 </p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>Bruttoinves</p>
<p>teringar</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>1G0</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>1979</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>1977</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>197?</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 1: Reallön, konsumtion och real nationalinkomst 1970-1980.<br />
Källa: OECD.</p>
</div>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_33" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>62</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Överbryggningspolitiken misslyckades såväl i fråga om att överbrygga för<br />
att sedan haka på en uppåtgående internationell konjunktur som att hålla<br />
den inhemska produktionen uppe och stärka Sveriges industriella kapacitet.<br />
Den svenska industriproduktionen sjönk fr. o. m. 1975 fram till första halvåret<br />
1978 då en vändning uppåt på nytt kom till stånd. En kraftigt försämrad<br />
lönsamhet inom näringslivet efter 1974 ledde till minskande investeringar. 1<br />
stället för att förstärkas försvagades den industriella kapaciteten.</p>
<p>Av diagram 1 framgår hur utvecklingen efter 1973 kommit att präglas av en<br />
snabbt växande överförbrukning i förhållande till den reala nationalinkomsten.<br />
Det framgår också att det i särskilt hög grad är den offentliga<br />
konsumtionens utveckling som medverkat härtill.</p>
<p>I diagram 2 redovisas den svenska kostnadsutvecklingen — arbetskraftskostnader<br />
per producerad enhet - i förhållande till OECD-länderna och<br />
kostnadsutvecklingens effekter på exporten. Diagrammet visar entydigt hur<br />
de stora kostnadsökningarna efter 1974 resulterade i en relativt sett svagare<br />
exportutveckling och i förlorade marknadsandelar.</p>
<p>1670 - 100 1910 - ICC</p>
<p>WC<br />
180</p>
<p>1ÉP</p>
<p>140</p>
<p>1?0</p>
<p>ICO<br />
110<br />
1C5<br />
100<br />
95<br />
90<br />
85</p>
<p>8C<br />
175</p>
<p>170</p>
<p>115</p>
<p>110</p>
<p>105</p>
<p>100</p>
<p>95</p>
<p>30</p>
<p style="margin-left:18px;">19/0 19/1 1977 1973 1974 1975 1976 I9;7 13.6 1979 1960 ’.9c!'</p>
<p>Diagram 2: Kostnadsutvecklingen i Sverige och Sveriges position på exportmarknaden.</p>
<p>Källa: OECD.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_6"><p>Svensk export och exportmarknaden</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>180</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p>utlandsmarknaden</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>160</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>170</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>svensk export</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Sveriges relativa exportutveckling</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>I </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>175 r</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_6"><p>Den svenska kostnads<br />
utvecklingen</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>Relativ unit<br />
labor cost</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>90 1 I I I » I I l I L 1 1 1</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_33" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>63</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 3 illustrerar de höjda oljeprisernas, överförbrukningens och kostnadsutvecklingens<br />
effekter på bytesbalansen. I diagrammet har också hushållssparandets<br />
och det offentliga budgetsaldots utveckling lagts in. Sambandet<br />
mellan den totala överförbrukningen — bytesbalansunderskottet — och<br />
det offentliga sparandeunderskottet är påtagligt.</p>
<p>Diagram 4 visar industriproduktionens utveckling i ett antal OECDländer.<br />
Överbryggningens misslyckande vad gäller ambitionen att hålla industriproduktionen<br />
uppe efter 1973 års oljeprishöjningar är entydig. Visserligen<br />
sjönk industriproduktionen efter 1974 något långsammare i Sverige än i<br />
flertalet andra länder men nedgången blev i stället desto mer långvarig. Det<br />
typiska mönstret inom OECD-området var att det skedde en återhämtning<br />
redan mot slutet av 1975 och 1976. Nedgången i Sverige fortsatte som redan<br />
konstaterats ända in på första halvåret 1978.</p>
<p>Det har i sammanhanget sitt intresse att notera att Norge, som också sökte<br />
föra överbryggningspolitik, företer en med Sverige nästan parallell utveck</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>ling. Industriproduktionens nedgång mellan 1974 och 1978 var visserligen</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>Det offentliga budgetsa Idot</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>Hushåll ssparandet</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>B.vtesbalan-"</p>
<p>sen</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>IV)</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 3: Bytesbalansens, det offentliga budgetsaldots och hushållssparandets<br />
utveckling 1970-1980.</p>
<p>Källa: OECD.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_35" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>64</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>mindre, men återhämtningen under 1978 och 1980 var i motsvarande mån<br />
svagare. Sverige och Norge utmärker sig - tillsammans med Storbritannien<br />
— genom en i förhållande till övriga OECD-länder väsentligt svagare utveckling<br />
av industriproduktionen under hela 1970-talet. Inte minst är kontrasten i<br />
förhållande till ett tredje nordiskt land — Finland - högst påtaglig. Finland<br />
förde efter 1973 en helt annan ekonomisk politik än Sverige med mycket litet<br />
av arbetsmarknads- och industripolitiska stödåtgärder. Följden blev en inte</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_7"><p>Industriproduktionens utveckling</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>w</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>in</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>IK</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>Ilo</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>IM</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>/ vMTiO tf.NCDQM</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Sveriges relativa<br />
utveckling</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>IM</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>IK</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>IS</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>IVI</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p>11/1</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>IVI</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 4: Industriproduktionens utveckling i Sverige och övriga OECD-länder<br />
under 1970-talet.</p>
<p>Källa: OECD.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_20" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>65</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>obetydlig uppgång i arbetslösheten kring mitten av 1970-talet men också en<br />
mer konkurrenskraftig industri och en jämfört med Sverige och Norge<br />
mycket gynnsammare utveckling av industriproduktionen.</p>
<p>Skattetryckets och den offentliga utgiftsutvecklingens betydelse för problemtillväxten<br />
i Sverige har framhållits i det föregående. Utvecklingen under<br />
1970-talet framgår av diagram 5. Sverige tillhörde i början av 1970-talet den<br />
grupp länder som ”tävlade” om det högsta skattetrycket och den största<br />
offentliga sektorn. Den expansion av den offentliga sektorn som var ett av<br />
inslagen i överbryggningspolitiken ledde till att Sverige efter 1975 hade en<br />
betydligt snabbare tillväxt av offentliga inkomster och utgifter än övriga<br />
jämförbara länder. Särskilt snabb var den offentliga utgiftsexpansionen under<br />
1976.</p>
<p>Vi har ovan pekat på att 1970-talets problemutveckling i Sverige till betydande<br />
del har kunnat förutses. Det gäller också effekterna av överbryggningspolitiken.<br />
Moderata samlingspartiet varnade i slutet av 1974 för vad den<br />
löne- och arbetsgivaravgiftsexplosion som då kunde befaras skulle leda till i<br />
fråga om inflation och försämrad internationell konkurrenskraft och lade<br />
fram förslag till åtgärder för att förhindra en sådan utveckling. Hade dessa</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>i %</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_5"><p>Offentliga inkomster</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ia</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>w</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>«</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>«</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>»</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>n</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Offentliga utgifter</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>«</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1)70</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>1972</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>1973</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 5: Den offentliga sektorns inkomster och utgifter i förhållande till BNP i ett<br />
antal OECD-länder 1970-1980.</p>
<p>Källa: OECD.</p>
<p>5 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_34" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>66</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>realiserats, hade utvecklingen under de följande åren kunnat bli betydligt<br />
mindre ogynnsam för det svenska folkhushållet.</p>
<p>Stabiliseringspolitiken efter 1976</p>
<p>Närden första borgerliga trepartiregeringen tillträdde hösten 1976 befann<br />
sig den svenska ekonomin i en akut valuta- och kostnadskris. Under sommarmånaderna<br />
före regeringsskiftet hade en tredjedel av den svenska valutareserven<br />
runnit ur landet. En rad stora företag brottades med utomordentligt<br />
allvarliga problem. Den primära uppgiften för den ekonomiska politiken<br />
blev i det perspektivet dels att bemästra kostnadsläget, dels att söka lindra<br />
överbryggningspolitikens omedelbara konsekvenser för svenskt näringsliv.</p>
<p>Det främsta inslaget i strävan att komma till rätta med kostnadsläget i<br />
förhållande till utlandet blev de tre successiva devalveringar som genomfördes<br />
i oktober 1976 och i april och augusti 1977. I samband med den sista av<br />
dessa devalveringar lämnade Sverige också den europeiska s.k. valutaormen.<br />
En av den tidigare socialdemokratiska regeringen beslutad arbetsgivaravgiftshöjning<br />
fr. o. m. 1977 halverades. Under 1978 avskaffades den<br />
s. k. allmänna arbetsgivaravgiften i två steg.</p>
<p>En allmän åtstramning av den ekonomiska politiken skedde också i samband<br />
med devalveringen i april 1977 genom att mervärdeskatten höjdes och<br />
genom vissa utgiftsbegränsningar inom den offentliga sektorn. Fr. o. m. 1978<br />
indexreglerades den statliga inkomstskatteskalan bl. a. i syfte att förhindra<br />
att inflationen automatiskt skulle skärpa progressiviteten i skattesystemet.<br />
Därmed reducerades dess inflationsdrivande effekter.</p>
<p>De vidtagna åtgärderna fick också i väsentlig utsträckning avsedd verkan.<br />
Som kan utläsas ur diagram 2 skedde en betydande förbättring av Sveriges<br />
relativa kostnadsläge under andra hälften av 1977 och under 1978. Exporttillväxten<br />
accelererade och Sverige lyckades i viss utsträckning återvinna tidigare<br />
förlorade marknadsandelar. Bytesbalansen förbättrades påtagligt och<br />
Sverige hade 1978 ett betydande överskott i handelsbalansen och, som diagram<br />
3 visar, i stort sett jämvikt i bytesbalansen. Industriproduktionen vände<br />
på nytt uppåt under första halvåret 1978 - se diagram 4 - och detta medverkade<br />
i sin tur till att industriinvesteringarnas negativa utveckling bröts under<br />
1979 och 1980. Åtstramningen av den ekonomiska politiken medverkade<br />
också till att inflationstakten dämpades påtagligt under loppet av 1978.</p>
<p>Hösten 1978 avgick den första borgerliga trepartiregeringen till följd av<br />
motsättningar i kärnkraftsfrågan. Detta fick också följder för utformningen<br />
av den ekonomiska politiken. OECD konstaterar i sin senaste Sverigerapport:<br />
”Under loppet av 1977 genomfördes en betydande omorientering av<br />
den ekonomiska politiken innefattande växelkursjusteringar och en stramare<br />
finanspolitik. Under 1979 blev emellertid politiken återigen alltför expansiv<br />
när myndigheterna försökte dämpa effekterna på arbetsmarknaden av<br />
1977-1978 års recession och eftersom de kommunala utgifterna fortsatte att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>67</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>expandera i allt för snabb takt. Under de senaste tolv månaderna eller så har<br />
emellertid politiken lagts om mot ett effektivare bemästrande av den offentliga<br />
sektorns tillväxt.”</p>
<p>Trots att den borgerliga trepartiregeringen 1978 träffat en överenskommelse<br />
med kommunerna om att begränsa den kommunala konsumtionsökningen<br />
till 3 % per år under 1979 och 1980, tilläts den kommunala konsumtionen<br />
öka med inte mindre än 5% under 1979. Också de statliga utgifterna<br />
ökade snabbare än avsett. Moderata samlingspartiet kunde i sin motion med<br />
anledning av 1979 års reviderade finansplan konstatera att aldrig tidigare<br />
hade diskrepansen mellan i budgetförslag och reviderat budgetförslag beräknade<br />
utgifter varit större.</p>
<p>Den alltför expansiva inriktningen av den ekonomiska politiken under<br />
1979 i förening med de nya kraftiga oljeprishöjningar som inträffade under<br />
loppet av året och i början av 1980 ledde till att den svenska handels- och<br />
bytesbalansen på nytt kraftigt försämrades. Underskottet i bytesbalansen<br />
blev drygt 11 miljarder kronor 1979, nästan 19 miljarder kronor 1980 och 14<br />
miljarder kronor 1981.</p>
<p>Uppgiften för den andra borgerliga trepartiregering som bildades efter<br />
valet 1979 blev att på nytt knyta an till den första trepartiregeringens ekonomisk-politiska<br />
strategi. Det skedde dels genom 1980 års i förhållande till<br />
tidigare strama budgetproposition, dels genom de ytterligare åtstramningsåtgärder<br />
som beslutades i september 1980 av den då inkallade urtima riksdagen<br />
och dels genom den särskilda besparingsproposition som förelädes 1980 års<br />
höstriksdag. Under det att den finanspolitiska effekten av den offentliga<br />
sektorns åtgärder 1979 uppgick till 3,8% av bruttonationalprodukten stannade<br />
motsvarande siffra för 1980 vid 1,2%.</p>
<p>Strävan att återställa balansen i den svenska ekonomin präglade också<br />
under 1981 den ekonomiska politiken sådan den redovisades av trepartiregeringen<br />
i förra årets finansplan och reviderade finansplan samt i det ekonomiska<br />
handlingsprogrammet i februari liksom genom under våren 1981 beslutade<br />
sparåtgärder och insatser för att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen.</p>
<p>Inte minst betonades nödvändigheten av åtgärder för att bemästra det<br />
statliga budgetunderskottet och för att förbättra ekonomins funktionsförmåga.<br />
I det förra syftet förband sig trepartiregeringen att utarbeta förslag till<br />
sparåtgärder på 12 miljarder kronor i förhållande till långtidsbudgeten. Ett<br />
centralt inslag i det senare hänseendet var utfästelsen från trepartiregeringen<br />
i det ekonomiska handlingsprogrammet att genomföra en omfattande marginalskattereform.<br />
Reformen skulle genomföras i tre steg under åren 1982.<br />
1983 och 1984 och syfta till att marginalskatterna för den helt dominerande<br />
delen av de heltidsarbetande inkomsttagarna inte skulle överstiga 50%. En<br />
motsvarande marginalskattenedjustering skulle också genomföras i de högre<br />
inkomstskikten. En skattereform av detta slag betecknades i 1981 års reviderade<br />
finansplan som ”en nödvändig förutsättning för att vi skall återvinna</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_49" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>68</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>balansen i den svenska ekonomin”.</p>
<p>Vi återkommer till skattefrågan nedan. När centerpartiet och folkpartiet<br />
efter sin överenskommelse med socialdemokraterna våren 1981 inte längre<br />
stod fast vid trepartiregeringens ekonomisk-politiska handlingsprogram,<br />
fann moderata samlingspartiet det nödvändigt att lämna trepartiregeringen.<br />
Huvudlinjerna i trepartiregeringens ekonomisk-politiska strategi blev emellertid<br />
enligt uttrycklig därom gjord utfästelse vägledande för den nuvarande<br />
minoritetsregeringen, och de tre borgerliga partierna har i riksdagen gemensamt<br />
format riktlinjer för den ekonomiska politiken. Genom devalveringen<br />
av den svenska kronan den 14 september har ekonomins internationella<br />
konkurrensförmåga förbättrats, och genom vissa av de åtgärder som regeringen<br />
föreslog i sin proposition 1981/82:30 — i förening med andra förslag<br />
från moderata samlingspartiet - har arbetet mot återställd ekonomisk balans<br />
fortsatt. Icke desto mindre måste konstateras att arbetet förlorat i tempo<br />
efter trepartiregeringens avgång. Den nödvändiga marginalskattesänkningen<br />
har blivit uppskjuten och skall därtill enligt överenskommelsen mellan<br />
socialdemokraterna och mittenpartierna kopplas ihop med en urholkning av<br />
indexregleringen av inkomstskattesystemet samt med begränsningar i rätten<br />
till underskottsavdrag, vilket inte kommer att befrämja den ekonomiska<br />
utvecklingen. Därtill kan nu konstateras att minoritetsregeringen inte heller<br />
har kraft att fullfölja av riksdagen beslutat besparingsprogram eller hindra en<br />
fortsatt ökning av budgetunderskottet. Vi återkommer också till denna<br />
fråga.</p>
<p>Såsom vi också framhöll i motion 1981/82:8, vill vi inte med genomgången i<br />
det föregående göra gällande att alla åtgärder på det ekonomiskpolitiska<br />
området som vidtagits av regeringar med moderat medverkan varit balanserade<br />
och väl avvägda och att andra regeringar fört en i allt felaktig politik.<br />
Den åtstramning av den ekonomiska politiken som den då sittande socialdemokratiska<br />
regeringen genomförde under 1970-talets första år och som bl. a.<br />
innefattade en begränsning av den offentliga utgiftsexpansionen måste i<br />
ljuset av händelseutvecklingen efter 1973 beskrivas som finanspolitiskt riktig.<br />
Dess fundamentala fel låg på det skattepolitiska planet. Socialdemokraterna<br />
var ur stånd att se de långsiktiga effekterna av den förda skattepolitiken<br />
med dess fortlöpande skärpning av marginalskatterna och progressiviteten i<br />
skattesystemet. Däremot måste konstateras att omläggningen av den ekonomiska<br />
politiken efter 1973 och fram t. o. m. 1976 stod i bjärt kontrast till den<br />
strategi som förordades i 1970 års långtidsutredning och bidrog starkt till den<br />
fortsatta problemutvecklingen.</p>
<p>Det kan också i ljuset av senare års ekonomiska förlopp konstateras att<br />
omläggningen av den ekonomiska politiken efter 1976 borde ha skett snabbare<br />
och mer målmedvetet. De arbetsmarknads- och industripolitiska satsningar<br />
som gjordes efter 1976 blev alltför omfattande och kostsamma och<br />
kom i viss utsträckning att fördröja och motverka den ofrånkomliga strukturomvandlingen<br />
av svenskt näringsliv. Inte minst fick stödinsatserna till svensk</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>69</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>varvsindustri en alltför stor omfattning. Samtidigt bör dock framhållas, att<br />
den socialdemokratiska oppositionen regelmässigt betraktade regeringens<br />
stödinsatser som otillräckliga och ville gå längre. Det kan också konstateras<br />
att åtgärder syftande till att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen och<br />
hejda budgetunderskottets tillväxt borde ha kommit tidigare liksom åtgärder<br />
syftande till att förbättra den svenska ekonomins funktionsduglighet och till<br />
att stimulera ekonomins utbudssida. Inte minst borde insatser mot de orimliga<br />
marginalskatterna ha satts in på ett tidigare stadium. Å andra sidan fanns<br />
då inte det allmänna krismedvetande som i vår öppna demokrati är en viktig<br />
förutsättning för den mer genomgripande omläggning av den ekonomiska<br />
politiken som borde ha kommit till stånd redan hösten 1976. Socialdemokraterna<br />
hävdade ju fortfarande att den svenska samhällsekonomin var stark<br />
och statsfinanserna sunda.</p>
<p>Politik för återställd balans<br />
Moderata samlingspartiet har i den av den moderata partistämman hösten<br />
1981 antagna skriften Ny väg - Ett program för återställd ekonomisk balans<br />
skisserat huvudlinjerna i en politik ägnad att återge den svenska ekonomin<br />
dess styrka. I motion 1981/82:8 sammanfattades huvudlinjerna i detta program<br />
med beaktande av bl. a. OECD:s Sverigerapport och regeringens proposition<br />
1981/82:30. Där konstaterades bl. a. följande.</p>
<p>I nuvarande ekonomiska läge måste återställd jämvikt i bytesbalansen vara<br />
det centrala målet för den ekonomiska politiken. Ju längre kravet på jämvikt<br />
skjuts på framtiden, desto större problem och uppoffringar kommer dess<br />
realiserande att medföra. Fortsatta underskott av nuvarande storleksordning<br />
leder till att en orimlig börda läggs på kommande generationer.</p>
<p>I princip finns endast en väg till återställd jämvikt. Vi måste exportera mer<br />
i förhållande till vad vi importerar och vi måste förbruka mindre i förhållande<br />
till vad vi producerar. För att åstadkomma detta måste en större del av<br />
tillgängliga resurser avsättas för produktiva investeringar.</p>
<p>Det bör så långt som möjligt vara den ekonomiska politikens ambition att<br />
åstadkomma en förbättrad bytesbalans inom ramen för ett fullt kapacitetsutnyttjande,<br />
dvs. full sysselsättning och fullt utnyttjande av vårt lands ekonomiska<br />
resurser i övrigt. Huruvida detta blir möjligt beror dels på den inhemska<br />
kostnadsutvecklingen i förhållande till omvärlden, dels på ekonomins<br />
anpassningsförmåga. En s. k. offensiv politik som syftar till att Sverige skall<br />
”exportera sig ur” det nuvarande bytesbalansunderskottet förutsätter:</p>
<p>För det första att Sverige kan producera varor och tjänster som omvärlden<br />
efterfrågar och som är lika bra som eller överlägsna dem omvärlden erbjuder;</p>
<p>för det andra att vi kan sälja till konkurrenskraftiga priser — nya marknadsandelar<br />
förutsätter lägre priser och/eller bättre produkter än omvärldens;</p>
<p>för det tredje att vi kan producera tillräckligt mycket — produktionskapaciteten<br />
måste svara mot kravet på återvunnen balans.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>70</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Huvudalternativet i 1980 års långtidsutredning representerade en exportoffensiv<br />
strategi av detta slag. Det mål som utredningen uppsatte var att<br />
underskottet i bytesbalansen skulle hävas under loppet av 1980-talet och att<br />
underskottet skulle halveras till 1985. Utredningen förutsatte att en BNPtillväxt<br />
på i genomsnitt 2,5% skulle kunna upprätthållas 1980—1985. Med de<br />
förhållandevis optimistiska antaganden om den internationella konjunkturutvecklingen<br />
och oljeprisernas utveckling som utredningen utgick ifrån,<br />
förutsattes det:</p>
<p>o att för perioden 1980-1985 den svenska exporten volymmässigt skulle<br />
öka dubbelt så snabbt som importen;</p>
<p>o att ca 60% av BNP-tillväxten — dvs. i genomsnitt 1,5 procentenheter<br />
per år - skulle tas i anspråk för real bytesbalansförbättring, för ökade räntor<br />
till utlandet och för u-hjälpsändamål samt för en sänkning av den svenska<br />
exportens relativpris;</p>
<p>o att ca 25% av BNP-ökningen - ca 0,6 procentenheter — avsätts för<br />
investeringsändamål;</p>
<p>o att ökningen av den totala konsumtionen begränsades till 0,5% per år,<br />
dvs. bara en femtedel av vad vi tillåtit oss under 1970-talet och inte mer än en<br />
åttondel av konsumtionsökningen under 1960-talets senare hälft.</p>
<p>Långtidsutredningen gjorde den bedömningen att en rimlig ekonomiskpolitisk<br />
strategi inte kunde förutsätta en långsammare ökning av den privata<br />
konsumtionen än ca 0,5 % per år — större delen av denna ökning skulle tas i<br />
anspråk av pensionärsgruppen. För den genomsnittlige, yrkesaktive inkomsttagaren<br />
motsvarade detta en sänkning av reallönen efter skatt med<br />
0,6% per år eller sammanlagt 3,5% under perioden 1979-1985.</p>
<p>Det angivna utrymmet för den privata konsumtionens ökning förutsatte i<br />
sin tur:</p>
<p>o att den offentliga konsumtionsökningen skulle begränsas till 0,4% per<br />
år 1980-1985;</p>
<p>o att den statliga konsumtionen skulle minska med 0,8% per år;</p>
<p>o att den kommunala konsumtionsökningen nedbringades till 1 % per år.</p>
<p>1980 års långtidsutredning bygger som redan framhållits på en rad förhållandevis<br />
optimistiska antaganden. Om dessa inte skulle infrias — om t. ex.<br />
den internationella konjunkturutvecklingen blir svagare, om oljepriserna<br />
skulle stiga mer, om det svenska kostnadsläget i förhållande till utlandet inte<br />
förbättras såsom antagits eller om rörligheten på arbetsmarknaden inte ökar<br />
på det sätt som långtidsutredningen har förutsatt - kommer ett förverkligande<br />
av bytesbalansmålet att ställa än större krav på en återhållsam ekonomisk<br />
politik.</p>
<p>Redan under mycket gynnsamma omständigheter förutsätter alltså en<br />
politik som syftar till att Sverige skall ”exportera sig ur” sina svårigheter en<br />
återhållsamhet som av många — inte minst kommuner och löntagarorganisationer<br />
- skulle uppfattas som hård svångremspolitik. Den föreställningen är i<br />
grunden falsk, att man genom ”en annan ekonomisk politik” - innefattande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>71</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>t. ex. som socialdemokraterna förordar ökad stimulans av bostadsbyggandet,<br />
investeringar i brobyggen och allmänna kommunikationer, en snabbare utgiftsökning<br />
inom den kommunala sektorn än den av långtidsutredningen<br />
antagna osv. - skulle kunna nå uppsatta balansmål på ett för medborgarna<br />
mindre kännbart sätt.</p>
<p>Socialdemokraterna har heller inte gjort några som helst seriösa försök att<br />
visa hurén sådan ”annan ekonomisk politik” skulle fungera. En gynnsammare<br />
standardutveckling för den enskilde fordrar en väsentligt större återhållsamhet<br />
med de offentliga utgifterna än den av långtidsutredningen förutsatta.<br />
En snabbare offentlig utgiftsökning å andra sidan förutsätter en än mer<br />
långtgående begränsning av den privata konsumtionen.</p>
<p>I motion 1981/82:8 påvisade vi att utvecklingen under 1980 och 1981 i<br />
viktiga hänseenden legat långt ifrån den i 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ<br />
angivna vägen mot återställd ekonomisk balans. I tabell 1 nedan<br />
görs en motsvarande jämförelse mellan långtidsutredningens siffror och den<br />
faktiska utvecklingen under 1980 och 1981 med nu aktuella siffror. Vi har<br />
också lagt in finansplanens prognos för 1982. På många punkter har som<br />
synes utvecklingen snarare sammanfallit med långtidsutredningens s. k. katastrofscenario<br />
- utredningens alternativ 2. Den ekonomiska tillväxten har<br />
varit svagare, den offentliga konsumtionen har vuxit snabbare, bruttoinvesteringarna<br />
har utvecklats svagare osv. Däremot tillfredsställer den privata<br />
konsumtionens utveckling mer långtidsutredningens krav liksom uppbromsningen<br />
av importen under 1981.</p>
<p>Tabell 1: Utvecklingen 1980—1982 jämfört med 1980 års långtidsutredning</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Genomsnittlig ökning<br />
enl. LU 80</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Faktisk utveckling</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>Alt. 1 Alt. 2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1980</p>
</td>
<td><p>1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1982'</p>
</td>
</tr></table><table class="skannad"><tr><td><p>BNP</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">2,5</p>
</td>
<td><p>1,3</p>
</td>
<td><p>1,8</p>
</td>
<td><p>-0.8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Privat konsumtion</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,6</p>
</td>
<td><p>1,5</p>
</td>
<td><p>0,0</p>
</td>
<td><p>-1,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">-1.8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">0,9</p>
</td>
<td><p>2,7</p>
</td>
<td><p>2,5</p>
</td>
<td><p>1.8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">0,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bruttoinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3,6</p>
</td>
<td><p>1,2</p>
</td>
<td><p>3,1</p>
</td>
<td><p>-6,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">-4.4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Export</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">6.0</p>
</td>
<td><p>2,2</p>
</td>
<td><p>-1,5</p>
</td>
<td><p>-0,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">6,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Import</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3,3</p>
</td>
<td><p>3,8</p>
</td>
<td><p>1,1</p>
</td>
<td><p>-6,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1,0</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>Källor: LU 80 och 1982 års finansplan.</p>
<p>1 Prognos.</p>
<p>Avvikelserna från långtidsutredningens huvudalternativ får enligt vår uppfattning<br />
inte tas till intäkt för att balansmålen skjuts ytterligare på framtiden.<br />
Dessa bör enligt vår uppfattning ses som minimimål — strävan bör snarare<br />
vara att återställa jämvikten i bytesbalansen inom en tidsperiod på tre till fem<br />
år. Slutsatsen av den svagare utvecklingen måste snarare vara att kraven på<br />
den ekonomiska politiken bör skärpas.</p>
<p>Det bör enligt vår bedömning vara möjligt att uppnå en snabbare ekonomisk<br />
tillväxt än de 2,5% per år som långtidsutredningen räknat med. En<br />
sådan utveckling skulle underlätta balansmålens förverkligande. Förutsätt</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>72</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ningen för att detta skall vara möjligt är emellertid än större strukturella<br />
förändringar i den svenska samhällsekonomin än vad som diskuterades i<br />
långtidsutredningen i fråga om arbetsmarknadens rörlighet, industri- och<br />
arbetsmarknadspolitikens inriktning, lönsamhetsutvecklingen osv. Det fordrar<br />
målmedvetna insatser på en rad områden, dels sådana som syftar till att<br />
stimulera ekonomins utbudssida, dels besparingsåtgärder.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Marknadsekonomins funktionsförmåga måste förbättras och bättre incitament<br />
skapas för arbete, initiativ, sparande, risktagande och företagande.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Lönsamheten i näringslivet måste förstärkas för att öka investeringsbenägenheten.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Tyngdpunkten i näringspolitiken måste förskjutas från selektiva subventioner<br />
i olika former mot mer generellt verkande insatser för att skapa ett<br />
gynnsammare klimat för näringsliv och företagande.</p>
<p style="margin-left:3px;">o En fri prisbildning måste upprätthållas. Prisövervakning och subventioner<br />
till konsumtionen måste på sikt avvecklas.</p>
<p style="margin-left:3px;">o En bättre fungerande kapitalmarknad måste eftersträvas,<br />
o Ett spritt ägande är av vital betydelse för en fungerande marknadsekonomi.<br />
Statsmakterna måste stimulera till ett ökat och breddat privat sparande.</p>
<p style="margin-left:3px;">o En fungerande arbetsmarknad måste på nytt skapas. Arbetsmarknadslagstiftningen<br />
måste reformeras.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Skogsindustrins råvaruförsörjning måste tryggas. Det måste bli mer<br />
lönsamt att avverka skog.<br />
o Marginalskatterna måste sänkas.</p>
<p style="margin-left:3px;">0 Den offentliga utgiftsexpansionen måste målmedvetet angripas. Inom<br />
den statliga sektorn måste nolltillväxt eftersträvas för den totala, reala utgiftsutvecklingen.<br />
För kommunerna bör krav på nolltillväxt uppställas i fråga<br />
om konsumtionstillväxten fr. o.m. 1983, och det bör kombineras med ett<br />
kommunalt skattestopp.</p>
<p style="margin-left:3px;">1 diagram 5 påvisades att den offentliga sektorn — mätt såväl från inkomstsom<br />
från utgiftssidan - under 1970-talet vuxit väsentligt mycket snabbare i<br />
Sverige än i jämförbara länder. OECD har i årets Sverigerapport utförligt<br />
diskuterat de problem som den offentliga utgiftsexpansionen skapat. Dess<br />
effekter på arbetsmarknaden har, framhåller man, bidragit till att skapa<br />
flaskhalsar, gett inflationstrycket näring och hämmat exportproduktion och<br />
konkurrenskraft. Den snabba ökningen av skattetrycket har vidare, framhåller<br />
OECD-sekretariatet, vältrats vidare på löner och priser och därigenom<br />
förvärrat konkurrensläget i förhållande till utlandet. Den har också resulterat<br />
i de högsta marginalskatterna inom OECD-området och därigenom givit<br />
upphov till skatteflykt, en ”svart ekonomi” och en snedvriden resursanvändning.<br />
Det växande budgetunderskottet som blivit en följd av att de offentliga<br />
inkomsterna inte ökat i takt med utgifterna har bidragit till höjningen av<br />
ränteläget och haft negativa effekter på produktiva investeringar och bostadsbyggande.<br />
OECD-sekretariatets slutsats är att ”ett kraftfullt tyglande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>73</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">av den offentliga utgiftsexpansionen framstår som en förutsättning för en<br />
återgång till en bättre fungerande ekonomi och en resursöverföring till konkurrensutsatta<br />
sektorer”. Det kan ifrågasättas, heter det vidare, om med<br />
hänsyn till storleksordningen av den obalans som utvecklats inte direkta<br />
nedskärningar i de statliga utgifterna kommer att erfordras för att åstadkomma<br />
bättre ekonomisk balans inom rimlig tid.</p>
<p>Vi instämmer i OECD:s bedömning i dessa hänseenden. Enligt vår mening<br />
kommer varje ekonomi, där den offentliga sektorn överstiger 50% av bruttonationalprodukten<br />
att ställas inför allvarliga svårigheter. En strävan för den<br />
ekonomiska politiken måste vara att under loppet av 1980-talet bringa ned<br />
den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten till åtminstone<br />
nivån från början av 1970-talet. Ett medel härför är kravet på nolltillväxt på<br />
utgiftssidan.</p>
<p>Vi delar också OECD:s bedömning att direkta utgiftsnedskärningar kommer<br />
att erfordras för att åstadkomma balans inom rimlig tid. Vi har sett det<br />
12-miljardersprogram som såväl den tidigare trepartiregeringen som den<br />
nuvarande regeringen bundit sig för som nödvändiga inslag i en sådan politik.<br />
Vi menar att därutöver ytterligare besparingsinsatser erfordras för att skapa<br />
utrymme för positiva, produktionsstimulerande insatser och därvid i främsta<br />
rummet en betydande sänkning av marginalskatterna.</p>
<p>Avgörande betydelse för att jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas<br />
är att obalansen i den offentliga sektorn kan bemästras. Detta kan inte<br />
åstadkommas genom en höjning av skattetrycket såsom förordas från socialdemokratiskt<br />
håll. En sådan politik skulle tvärtom skapa ökade problem,<br />
minskade resurser och successivt undergräva förutsättningarna för vårt lands<br />
välstånd. Obalansen i den offentliga sektorn kan å andra sidan heller inte<br />
inom rimlig tid bemästras enbart genom besparingar och utgiftsnedskärningar.<br />
En sådan politik skulle leda till ett underutnyttjande av vårt lands resurser<br />
och skapa svårigheter på arbetsmarknaden av en storleksordning som skulle<br />
stå i motsättning till den höga prioritering av den fulla sysselsättningen som<br />
det traditionellt rått bred enighet om i svensk ekonomisk-politisk debatt.<br />
Vad som erfordras är en blandad strategi som rymmer såväl besparingsinsatser<br />
som stimulansåtgärder. Vi återkommer i det följande till konkreta förslag<br />
i detta hänseende.</p>
<p>Vi vill i detta sammanhang slutligen understryka vikten av att den strategi<br />
som här skisserats konsekvent fullföljs. Det ligger i den politiska processens<br />
natur att åtgärder som för stunden kan framstå som obekväma kan komma<br />
att skjutas på framtiden under åberopande av särskilda omständigheter.<br />
Naturligtvis måste hänsyn alltid tas till aktuella behov men varje åtgärd som<br />
vidtas måste vara sådan att den harmoniserar med den långsiktiga strategin<br />
och de övergripande balansmålen. Ingen sådan åtgärd bör med andra ord<br />
vidtas som står i motsättning till dessa mål.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>74</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Utvecklingen under 1981</p>
<p>En rad omständigheter medverkade till att den ekonomiska utvecklingen<br />
under 1981 blev svagare än vad som förutsades i 1981 års finansplan. Den<br />
internationella konjunkturen präglades som inledningsvis konstaterats av låg<br />
aktivitet, och den vändning uppåt under årets senare del som man hoppades<br />
på kom inte till stånd. Detta fick givetvis återverkningar på den svenska<br />
exportutvecklingen. I stället för den exportökning på 2,5% i volym som<br />
finansplanen räknade med, pekar nu tillgängliga siffror på en i stort sett<br />
oförändrad exportvolym.</p>
<p>Till den svagare exportutvecklingen har också medverkat den inhemska<br />
kostnadsutvecklingen som hängt samman med löneavtalen på den svenska<br />
arbetsmarknaden. Om än det senaste avtalet har kunnat beskrivas som<br />
återhållsamt har det ändå inte varit ägnat att medverka till den sänkning av<br />
Sveriges kostnadsläge i förhållande till omvärlden som är en förutsättning för<br />
ökad export och återvunna marknadsandelar i den internationella handeln.</p>
<p>Därtill påverkade den internationella valutakursutvecklingen fram till september<br />
1981 Sveriges konkurrenskraft och relativa kostnadsläge på ett<br />
ogynnsamt sätt. Genom konstruktionen av den s. k. valutakorgen och dollarns<br />
vikt i denna, ledde stigande dollarkurser under våren och sommaren till<br />
en appreciering av kronan i förhållande till flertalet europeiska valutor. I<br />
förhållande till de s. k. EMS-valutorna steg kronan under denna period med<br />
6% och i förhållande till D-marken med inte mindre än 9%. Detta ledde till<br />
den situation som vi hade i september, då en devalvering av kronan framstod<br />
som ofrånkomlig. Moderata samlingspartiet delade den bedömning som<br />
regeringen därvidlag gjorde.</p>
<p>Den svagare utlandsefterfrågan verkade i sin tur dämpande på den totala<br />
efterfråge- och produktionsutvecklingen i Sverige under året. Bruttonationalprodukten<br />
minskade under året enligt de nu aktuella beräkningarna med<br />
0,8% mot den ökning på 0,7% som förutsågs i 1981 års finansplan. Den<br />
svagare produktionsutvecklingen har också medverkat till en ökning av<br />
arbetslösheten och till en fortsatt investeringsnedgång. I det senare hänseendet<br />
bidrog också den höjning av diskontot från 10 till 12% som riksbanken<br />
fann sig nödgad att vidta i januari förra året.</p>
<p>Klart svagare än tidigare beräknat utvecklades också bostadsinvesteringarna<br />
under 1981. Också härtill torde räntehöjningen i januari ha medverkat<br />
men av betydelse var också den osäkerhet om rätten till ränteavdrag som<br />
uppkom till följd av skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna och mittenpartierna<br />
under våren.</p>
<p>Ett positivt inslag i utvecklingsbilden under 1981 har varit handels- och<br />
bytesbalansen. Enligt beräkningen i årets finansplan blev underskottet i<br />
handelsbalansen inte större än 400 milj. kr. mot ett för ett år sedan befarat<br />
underskott på 10,5 miljarder kronor. Det totala bytesbalansunderskottet<br />
stannade vid 14,1 miljarder kronor mot för ett år sedan beräknade 22,8<br />
miljarder kronor. Åtminstone delvis är denna förbättring resultatet av tidiga</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>75</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>re vidtagna åtstramningsåtgärder. Delvis hänger den givetvis också samman<br />
med den svagare produktionsutvecklingen och därmed sammanhängande<br />
mindre behov av bl. a. importerade energiråvaror och med de minskade<br />
investeringarna.</p>
<p>Till de mer positiva inslagen i utvecklingsbilden hör också dämpningen av<br />
prisstegringstakten jämfört med 1980. Under loppet av 1981 steg konsumentpriserna<br />
med ca 10% mot 13,7% året innan. Också den något lugnare<br />
prisutvecklingen kan delvis återföras på tidigare vidtagna åtstramningsåtgärder.<br />
Devalveringens effekter på prisnivån har kunnat balanseras av diskontosänkningen<br />
under hösten och av den begränsade sänkning av mervärdeskatten<br />
som de borgerliga partierna i riksdagen enades om. Detta medverkade till<br />
att den s. k. prisklausulen i 1981 års avtal inte utlöstes.</p>
<p>En utveckling mot återställd ekonomisk balans måste ofrånkomligen innebära<br />
att konsumtionsutvecklingen hålls tillbaka. En av orsakerna till förbättringen<br />
av bytesbalansen under 1981 var som redan framhållits de åtstramningsåtgärder<br />
som vidtagits, höjningen av mervärdeskatten 1980 samt sparåtgärder<br />
på den offentliga sidan. Den privata konsumtionen minskade under<br />
1981 med 1,3% genom att hushållens realinkomster minskade med ca 2%.<br />
Också den statliga konsumtionen minskade — enligt finansplanens beräkningar<br />
med 1,4%.</p>
<p>Däremot fortsatte den kommunala konsumtionen att öka snabbt också<br />
under 1981. Ökningen uppgick till inte mindre än 3,3% och detta medverkade<br />
till att den totala offentliga konsumtionen steg under året med ca 1,8%.<br />
Det betyder att kommunsektorn ännu 1981 inte hade kommit ned till den takt<br />
i volymökning som man i överenskommelsen med statsmakterna 1978 åtog<br />
sig att förverkliga fr. o. m. 1979. Det är allvarligt, bl. a. därför att det i<br />
motsvarande mån har skärpt kraven på anpassning inom andra delar av<br />
ekonomin. Varje extra procentenhets kommunal konsumtionsökning leder<br />
till att utrymmet för privat konsumtion och för real löneutveckling minskar<br />
med 0,3 å 0,4%.</p>
<p>Den 10-procentiga devalveringen har i årets finansplan beskrivits som en<br />
offensiv ekonomisk-politisk åtgärd. På flera ställen beskrivs devalveringens<br />
gynnsamma effekter i ett nästan lyriskt tonläge. Detta är enligt vår bedömning<br />
inte en riktig verklighetsbeskrivning. Moderata samlingspartiet delade<br />
visserligen regeringens bedömning att devalveringen var ofrånkomlig i den<br />
uppkomna situationen. Men vi reagerar mot beskrivningen av devalveringen<br />
som en offensiv ekonomisk-politisk åtgärd. Devalveringen var nödvändig på<br />
grund av den inträffade kostnadsutvecklingen, men det hade förvisso varit<br />
bättre för den svenska ekonomin om devalveringen hade kunnat undvikas.<br />
En devalvering är inget offensivt ekonomiskt-politiskt instrument.</p>
<p>Finansplanens prognos för 1982</p>
<p>En utgångspunkt för regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen<br />
under 1982 är att en vändning uppåt i den internationella konjunktu</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>76</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ren kommer att inträffa under året. Samma bedömning har OECDsekretariatet<br />
gjort i sin decemberrapport, enligt vilken BNP-tillväxten inom<br />
OECD-området under året skulle komma att uppgå till 1,25%. Inom europeiska<br />
OECD skulle dock tillväxten bli något större — 1,5%. OECDsekretariatets<br />
bedömning innebär också att den ekonomiska uppgången<br />
successivt kommer att tillta i styrka under året. Under det att BNP-tillväxten<br />
inom OECD-området under första halvåret skulle stanna vid 0,75% i helårstakt<br />
— mot 0% under andra halvåret 1981 - skulle tillväxten under andra<br />
halvåret uppgå till inte mindre än 3,25%. Prognosen är emellertid förenad<br />
med osäkerhet. I OECD:s decemberrapport framhålls speciellt två huvudpunkter<br />
där osäkerheten är stor: dels effekterna i såväl USA och i det övriga<br />
OECD-området av en fortsatt hög räntenivå, dels utvecklingen av handeln<br />
med OPEC.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen gör mot denna bakgrund en relativt optimistisk förutsägelse<br />
för 1982. ”Regeringens ekonomiska offensiv innebär att en rad åtgärder<br />
vidtagits för att få fart på den svenska ekonomin”, heter det. Och vidare:<br />
”Devalveringen ökar industrins konkurrenskraft och lägger grunden för en<br />
påtaglig exportökning. Därmed kommer - med en viss tidsförskjutning —<br />
också investeringarna att öka och sysselsättningen att förbättras.”</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta skulle enligt finansplanen leda till att exporten under 1982 volymmässigt<br />
skulle öka med inte mindre än 6,7%. Exporten av bearbetade varor<br />
skulle öka än mer eller med hela 8%. Vid en beräknad marknadstillväxt på<br />
4% skulle detta ge den svenska exporten en andelsvinst på 4%. Det måste<br />
tyvärr konstateras att risken är stor för att denna prognos kommer att visa sig<br />
vara alltför optimistisk och att den volymmässiga exportökningen blir<br />
mindre.</p>
<p style="margin-left:3px;">I fråga om importutvecklingen räknar regeringen med att ökningen kommer<br />
att stanna vid 1 %. Vi har inga avgörande invändningar mot den prognosen<br />
— inte minst med hänsyn till att vi tror att den privata konsumtionen kan<br />
komma att minska mer än vad regeringen förutsett. Regeringens förväntningar<br />
i det senaste hänseendet bygger nämligen på förutsättningen att den<br />
privata konsumtionen kommer att hållas uppe genom en nedgång i hushållssparande!.<br />
Inte minst hotet om nya avdragsregler kan mycket väl komma att<br />
leda till en annan konsumtionsutveckling än den av regeringen antagna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den i finansplanen beräknade exportutvecklingen skulle leda till en fortsatt<br />
smärre minskning av bytesbalansunderskottet under 1982. Det skulle<br />
stanna vid 13,6 miljarder kronor mot 14,1 miljarder kronor för 1981. Den<br />
osäkerhet som vidlåder exportprognosen gäller emellertid givetvis också<br />
bedömningen av handels- och bytesbalansen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Finansplanens prognos avseende export- och importutvecklingen innebär<br />
att nettoefterfrågan från utlandet under 1982 skulle komma att ge ett positivt<br />
bidrag till den totala efterfrågeutvecklingen av storleksordningen 2% av<br />
BNP. Däremot skulle den inhemska efterfrågan fortsätta att minska. Nedgången<br />
i inhemsk efterfrågan beräknas till 1 %. Det motsvarar sammantaget</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>77</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">en BNP-ökning på ca 1%, vilket är något mindre än såväl OECDgenomsnittet<br />
som genomsnittet för europeiska OECD. I detta hänseende<br />
instämmer vi i regeringens bedömning som i realiteten innebär att risken är<br />
betydande att Sverige också under 1982 - liksom under en stor del av<br />
1970-talet — kommer att få en svagare BNP-utveckling än flertalet jämförbara<br />
länder.</p>
<p>Enligt finansplanen kommer industriproduktionen, som minskat under<br />
1981, att på nytt vända uppåt under 1982. Enligt vår bedömning kan det dock<br />
ifrågasättas om den ökning på i genomsnitt 3,5% som förutses kommer att<br />
realiseras. Vändningen i produktionsutvecklingen torde också komma att<br />
medverka till att en förbättring av sysselsättningsläget inträder under året.<br />
Åtminstone under första halvåret kommer emellertid sysselsättningsproblemen<br />
sannolikt att tilldra sig en betydande del av uppmärksamheten i den<br />
ekonomisk-politiska debatten.</p>
<p>Den privata konsumtionen kommer enligt finansplanen att minska med<br />
1,8% under 1982. Detta bygger som ovan konstaterats på det osäkra antagandet<br />
om en nedgång i hushållssparandet. Hushållens reala disponibla<br />
inkomster beräknas nämligen komma att minska med inte mindre än 2,5%.<br />
Utvecklingen av den privata konsumtionen kan därför komma att bli svagare.</p>
<p>I fråga om den offentliga konsumtionen bedöms denna komma att öka<br />
med 0,5 %. Den statliga konsumtionen förutsätts minska men den kommunala<br />
antas öka med 1,7%. Därmed överskrids det av statsmakterna angivna<br />
konsumtionsutrymmet, vilket för 1982 angivits till 1%. Risken torde vara<br />
betydande att ökningen i själva verket blir än större. Detta är enligt vår<br />
uppfattning inte acceptabelt. Statsmakterna bör inte tillåta att uppställda<br />
ramar på detta sätt överskrids år efter år. Åtgärder bör därför vidtas med<br />
effekt redan på utvecklingen under 1982 i syfte att förverkliga uppställda mål<br />
i fråga om konsumtionsåterhållsamhet. Vi återkommer till detta nedan.</p>
<p>Finansplanen räknar med att också 1982 kommer att präglas av vikande<br />
investeringar. Tyvärr torde denna bedömning vara realistisk. Endast i fråga<br />
om de offentliga investeringarna skulle en ökning komma till stånd. Industriinvesteringarna<br />
skulle minska med 5% under året. För bostadsinvesteringarna<br />
förutses en nedgång på inte mindre än 9,5%. Vad gäller de senare finner vi<br />
det direkt anmärkningsvärt att regeringen inte med ett ord berört effekterna<br />
på småhusbyggandet av skatteuppgörelsen med socialdemokraterna och den<br />
däri förutsatta begränsningen av rätten till underskottsavdrag.</p>
<p>I fråga om inflationsutvecklingen under 1982 refererar finansplanen konjunkturinstitutets<br />
bedömning, att konsumentpriserna kommer att stiga med<br />
8% under året. Det skulle, konstaterar man, medföra ett genombrott i<br />
avtalsklausulen under hösten. Man fortsätter: "Den ekonomiska politiken<br />
har utformats för att motverka en sådan utveckling. Jag har tidigare erinrat<br />
om att valutapolitiken kan användas för att appreciera bort genomslag från<br />
utifrån kommande prisimpulser.” Det senare är ett i och för sig korrekt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>konstaterande men genom överenskommelsen med socialdemokraterna att<br />
en kommande skatteomläggning i sin helhet skall finansieras genom höjda<br />
arbetsgivaravgifter eller genom införandet av en produktionsfaktorsskatt,<br />
torde den möjligheten ha eliminerats. Den svenska ekonomin kommer inte<br />
att tåla såväl en kronuppskrivning som införandet av proms eller höjda<br />
arbetsgivaravgifter. Det skulle leda till att resultatet av förra årets devalvering,<br />
vars klokskap regeringen i en rad andra sammanhang prisar, i ett slag<br />
skulle upphävas. Näringslivets optimism inför framtiden torde heller inte<br />
befrämjas av uttalanden som antyder en sådan utveckling.</p>
<p>Det är i fråga om skatteuppgörelsen och inflationsutvecklingen också värt<br />
att notera att regeringen i sin finansplan inte kommenterar att prisutvecklingen<br />
under 1982 kommer att ligga betydligt över de 5,5% som indexregleringen<br />
av inkomstskatteskalan nu skall begränsas till. För den för indexregleringen<br />
relevanta tidsperioden — augusti 1981 till augusti 1982 - torde prisstegringarna<br />
komma att uppgå till 8 å 9%, vilket kommer att leda till en inte<br />
obetydlig automatisk skatteskärpning i förhållande till vad bibehållen indexreglering<br />
hade inneburit.</p>
<p>Kamp mot inflationen<br />
En central del i den ekonomiska politiken måste vara en målmedveten<br />
strävan att komma till rätta med inflationen. Ett huvudmål för den ekonomiska<br />
politiken under 1980-talets första hälft måste vara att få ner inflationstakten<br />
till nivån under 1950- och 1960-talet.</p>
<p>o Inflationen leder till att ekonomiska tillgångar inte utnyttjas på ett<br />
effektivt och ändamålsenligt sätt.</p>
<p>o Inflationen motverkar och försvårar investeringar i produktiva tillgångar<br />
till förmån för mer kortsiktiga finansiella placeringar.</p>
<p>o Inflationen försvårar företagens planering och framtidsbedömning och<br />
hämmar därigenom en positiv utveckling inom näringslivet.</p>
<p>o Inflationen medverkar till en orättfärdig förmögenhetsfördelning och<br />
urgröper den samhällsekonomiska moralen genom att gynna skuldsättning<br />
och missgynna sparande.</p>
<p>o Inflationen motverkar i det längre perspektivet strävan att upprätthålla<br />
den fulla sysselsättningen.</p>
<p>Den höga inflationen under 1970-talet kan inte förklaras av någon enskild<br />
faktor. Tvärtom har en rad faktorer medverkat till de snabba prisstegringarna.<br />
Sådana är, vid sidan av höjda oljepriser, det stora statliga budgetunderskottet,<br />
de alltför stora löneökningarna och genomslaget av internationella<br />
prisstegringar. Inflationen måste angripas på bred front och åtgärder vidtas<br />
på en rad samhällsområden.</p>
<p>o De höga marginalskatternas betydelse för inflationsutvecklingen har<br />
understrukits i det föregående. Ett av instrumenten för att dämpa inflationstakten<br />
är sålunda en sänkning av marginalskatten.</p>
<p>o Det stora budgetunderskottet verkar långsiktigt inflationsdrivande ge</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>79</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>nom att leda till en ökning av penningmängden i samhället som är oförenlig<br />
med prisstabilitet. Att komma till rätta med det växande budgetunderskottet<br />
är därför en viktig del i kampen mot inflationen.</p>
<p>o Av central betydelse för inflationen är givetvis den inhemska löne- och<br />
kostnadsutvecklingen. Det går inte att bemästra inflationen med upprätthållen<br />
full sysselsättning om inte parterna på arbetsmarknaden är i stånd att enas<br />
om utomordentligt återhållsamma avtal.</p>
<p>o Betydelsefullt för en framgångsrik kamp mot inflationen är också att<br />
ekonomins funktionsförmåga förbättras, så att tillgängliga resurser effektivare<br />
kan utnyttjas och så att uppkomsten av flaskhalsar i ekonomin kan motverkas.</p>
<p>o Långsiktigt är det önskvärt att effekterna av utländska prisstegringar<br />
kan begränsas genom en anpassning av den svenska kronans kurs. Det<br />
förutsätter emellertid att den inhemska kostnadsutvecklingen bemästras så<br />
att sådana åtgärder inte leder till en försämring av den svenska industrins<br />
internationella konkurrensförmåga.</p>
<p>Det finansiella perspektivet<br />
Genomgången i det föregående har koncentrerats till ett realekonomiskt<br />
perspektiv. En växande finansiell obalans har emellertid successivt fått allt<br />
större betydelse för den realekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Underskottet i bytesbalansen kan som framhållits i det föregående beskrivas<br />
som det samlade underskottet på finansiellt sparande i samhällsekonomin.<br />
Detta är i sin tur lika med summan av det finansiella sparandet i<br />
ekonomins olika sektorer. Med finansiellt sparande menas skillnaden mellan<br />
totala utgifter och inkomster. Av tabell 2 framgår hur det finansiella sparandet<br />
är fördelat mellan olika sektorer i vår ekonomi.</p>
<p>Nödvändigheten att återställa jämvikten i bytesbalansen har understrukits<br />
i det föregående. Fortsatta underskott av nuvarande storleksordning leder<br />
till att orimliga bördor läggs på kommande generationer. Ju längre återgången<br />
till balans skjuts på framtiden, desto större uppoffringar kommer den att<br />
kräva. Redan i dagsläget består bytesbalansunderskottet till mycket stor del<br />
av ränteutbetalningar till omvärlden, och denna andel växer snabbt. Detta</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 2: Det finansiella sparandets utveckling 1979—1982 (miljarder kronor, löpande<br />
priser)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1979</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">19821</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hushåll</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">11,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Näringsliv</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">13,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">25,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>därav: icke finansiella företag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 6,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-16,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-12,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 4.4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bostäder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-11,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-12,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-11,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 9,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig sektor</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-21,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-27,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">-41,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa bytesbalans</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 9,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-18,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-14,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">-13,6</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>Källa: 1982 års preliminära nationalbudget.<br />
1 Prognos.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Mot. 1981/82: 2018 80</p>
<p>Tabell 3: Handelsbalans, bytesbalans och ränteutveckling 1978—1981</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1978</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1979</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1981</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Handelsbalans</p>
</td>
<td><p>5,1</p>
</td>
<td><p>-5,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-11,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 1,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans för varor och</p>
</td>
<td><p style="margin-left:19px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">tjänster</p>
</td>
<td><p>4,4</p>
</td>
<td><p>-4,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 9,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Avkastning på kapital, netto</p>
</td>
<td><p>-3,1</p>
</td>
<td><p>-3,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 6,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">-11,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>därav: Räntenetto stat och</p>
</td>
<td><p style="margin-left:19px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">riksbank</p>
</td>
<td><p>0,2</p>
</td>
<td><p>0,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 1,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 4,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">övriga</p>
</td>
<td><p>-3,7</p>
</td>
<td><p>-3,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 4,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 7,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Övriga transfereringar</p>
</td>
<td><p>-4,8</p>
</td>
<td><p>-5,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 6,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">- 6,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Korrigering av transfereringar</p>
</td>
<td><p>3,5</p>
</td>
<td><p>3,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans för varor, tjänster</p>
</td>
<td><p style="margin-left:19px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">och transfereringar</p>
</td>
<td><p>0,0</p>
</td>
<td><p>-9,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-18,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">-14,1</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: Preliminär nationalbudget.</p>
<p>framgår av tabell 3. För 1981 hade vi jämvikt i bytesbalansen för varor och<br />
tjänster enligt den preliminära nationalbudgetens beräkningar. Hela underskottet<br />
för förra året kan alltså hänföras till transfereringssidan. Av bytesbalansens<br />
underskott på 14,1 miljarder kronor motsvarade räntenettot ett<br />
underskott på 11,7 miljarder kronor. På bara tre år har det negativa räntenettot<br />
ökat med över 8 miljarder kronor. Om denna utveckling skulle tillåtas<br />
fortsätta - och ökningen av skuldsättningen i förhållande till utlandet fortsätter<br />
så länge vi har ett underskott i bytesbalansen — kommer om några år<br />
enbart räntebetalningarna till utlandet att erfordra stora överskott i handelsbalansen<br />
och i bytesbalansen för varor och tjänster.</p>
<p>Underskottet i bytesbalansen — eller i det totala finansiella sparandet har<br />
inte uppkommit på grund av obalansen inom den statliga sektorn utan av<br />
andra orsaker såsom behandlats i det föregående. Det är däremot klart att<br />
det växande budgetunderskottet i allt högre grad kommit att utgöra ett<br />
hinder för att komma till rätta med bytesbalansens underskott. Också detta<br />
illustreras av tabell 2. Trots ett kraftigt ökat finansiellt sparande i framför allt<br />
näringslivet och ett minskat underskott inom bostadssektorn minskar enligt<br />
finansplanens prognoser det finansiella sparandeunderskottet obetydligt<br />
mellan 1981 och 1982 på grund av den fortsatta snabba ökningen av underskottet<br />
inom den offentliga sektorn. Till bilden hör också att ökningen av det<br />
finansiella sparandet inom näringslivssektorn till inte obetydlig del sammanhänger<br />
med en minskad investeringsaktivitet som inte bör och inte kan<br />
förväntas bli bestående. En förutsättning för återställd jämvikt i bytesbalansen<br />
är i det perspektivet att underskottet i den statliga budgeten kan bemästras.</p>
<p>En av de samhällsekonomiskt allvarliga effekterna av den finansiella obalansen<br />
i den svenska ekonomin är att denna framtvingar en hög räntenivå.<br />
Diskontot i Sverige har under större delen av 1981 legat högre än genomsnittet<br />
i jämförbara länder. Detta är dels en följd av nödvändigheten att åstadkomma<br />
den mot bytesbalansen svarande utländska upplåningen, dels för att<br />
göra det möjligt för staten att finansiera sitt budgetunderskott. Den höga<br />
räntan torde inte minst ha medverkat till att pressa ned näringslivets investeringar<br />
under 1981. Det höga ränteläget motverkar realinvesteringar till för</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>81</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>mån för olika slags finansiella placeringar och riskerar därmed i det längre<br />
perspektivet att undergräva förutsättningarna för en acceptabel takt i den<br />
ekonomiska tillväxten.</p>
<p>Det moraliseras understundom i den ekonomisk-politiska debatten över<br />
att de finansiella placeringarna ökar på realinvesteringarnas bekostnad och<br />
över den ”spekulationsekonomi” som därmed skapas. I själva verket är det<br />
emellertid just detta som den höga räntan och en rad kreditpolitiska regleringar<br />
syftar till att åstadkomma, nämligen tillräckliga finansiella placeringar<br />
i statspapper. Den finansiella obalansen har inte minst lett till att affärsbankerna<br />
i stor utsträckning fått se sin funktion förändrad — från bedömare av<br />
affärsmässiga risker och institutioner för kanalisering av riskvilligt kapital till<br />
näringslivet till förvaltning av statspapper.</p>
<p>Realiserandet av långsiktiga ekonomisk-politiska mål förutsätter att den<br />
finansiella obalansen i den svenska ekonomin bemästras lika väl som den<br />
realekonomiska. I själva verket är det ena en förutsättning för det andra.</p>
<p>Kreditpolitiken</p>
<p>Enligt finansplanens bedömning av budgetunderskottets finansiering under<br />
1982 skall ca 10 miljarder lånas upp direkt hos allmänheten, 16 miljarder<br />
hos kapitalmarknadsinstituten och hela 40—46 miljarder i bankväsendet.<br />
Utomlands skulle då staten behöva låna 10-14 miljarder, vilket skulle innebära<br />
den näst största statliga utlandsupplåningen någonsin - endast 1980 var<br />
den högre.</p>
<p>Det är uppenbart att med ett budgetunderskott av nuvarande omfattning<br />
kan felslagen i förhållande till prognosen uppgå till stora belopp. Det går inte<br />
att bortse från risken att behovet av statlig utlandsupplåning kan visa sig<br />
betydligt större än förutsatt med alla de påfrestningar detta skulle medföra.</p>
<p>Finansieringsprognosen gör det under alla omständigheter alldeles klart<br />
att snedvridningen av bankernas verksamhet skulle behöva fortsätta. De har<br />
under senare år tvingats använda huvuddelen av sin inlåningsökning för att<br />
finansiera statsskulden och bostadsbyggandet. Detta har hämmat affärsbankernas<br />
traditionella kreditgivning till näringslivet.</p>
<p>Större delen av statspapperen är långfristiga och löper med bunden ränta.<br />
Denna har hittills bestämts till en nivå under den marknadsmässiga räntan.<br />
Förlusten drabbar i slutändan insättarna i bankerna och försäkringstagarna.</p>
<p>Från många synpunkter vore det välkommet om de prioriterade obligationerna<br />
kunde placeras direkt hos allmänheten. Detta förutsätter uppkomsten<br />
av en fungerande obligationsmarknad i Sverige. Det bör ligga i bankernas<br />
intresse att medverka till att obligationsinnehavaren flyttas ut från deras<br />
balansräkningar till hushållen. Ett system med särskilda obligationsfonder,<br />
administrerade av bankerna, vore tänkbart. Det bör då observeras att om<br />
inte obligationsräntan marknadsanpassas, måste det tillkomma någon form<br />
av stimulans, t. ex. av skattekaraktär.</p>
<p>Kreditmarknaden kännetecknas nu av en låg kreditefterfrågan från nä</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>6 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>82</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ringsliv och företag. Placeringsmöjligheterna på den oreglerade marknaden<br />
krymper. Särskilt den korta räntan visar en fallande tendens.</p>
<p>Till följd av dessa förhållanden har vi — trots att kreditregleringarna<br />
fortfarande är i kraft — fått något av en fungerande marknad. Likviditetskvoterna<br />
är för tillfället verkningslösa, och ränteregleringen uppfattas inte som<br />
en restriktion. Enligt moderata samlingspartiets mening bör detta tillfälle<br />
utnyttjas för att inleda ett återinförande av marknadsprincipen inom kreditväsendet.</p>
<p>Om regleringarna av bankernas räntor och placeringar avskaffas, får riksbanken<br />
använda en annan typ av likviditetsstyrande politik. De viktigaste<br />
inslagen i denna är räntestyrning genom variationer i villkoren för lån i<br />
riksbanken (diskonto, straffränta), kassakvoter för att styra bankernas likviditetsutveckling<br />
på kort sikt samt operationer på öppna marknaden med<br />
statspapper.</p>
<p>Under den borgerliga regeringsperioden har åtgärder vidtagits för att<br />
avreglera kreditmarknaden. Som exempel kan nämnas borttagandet av etableringskontrollen<br />
för bankkontor. Under 1981, som var det första året utan<br />
sådan kontroll, minskade antalet kontor med 47. Bakom denna förändring<br />
döljer sig 21 nyetableringar, varav 7 i storstäderna, och 68 nedläggningar,<br />
varav 9 i storstäderna.</p>
<p>Exemplet visar att när en onödig reglering tas bort, blir följden ingen alls<br />
eller t. o. m. motsatt den förväntade. Enligt moderata samlingspartiets mening<br />
bör det uppkomna läget på kreditmarknaden utnyttjas för att slopa<br />
likviditetskraven och ränteregleringen. När kreditpolitiska utredningen och<br />
banklagsutredningen inom kort slutfört sina uppgifter, bör liberaliseringen<br />
fullföljas. Även valutakommitténs arbete bör kunna leda fram till en betydande<br />
avreglering.</p>
<p style="text-align:right;">Den kommunala ekonomin</p>
<p>Vi har i det föregående diskuterat de speciella problem som den alltför<br />
snabba utgiftsexpansionen inom den kommunala sektorn inneburit. Enligt<br />
finansplanens bedömning skulle också för 1982 den kommunala konsumtionsökningen<br />
komma att ligga över av statsmakterna angivna ramar —<br />
konsumtionsökningen skulle bli 1,7% i stället för 1%. Statsmakterna bör<br />
inte tillåta att uppställda ramar på detta sätt år efter år överskrids.</p>
<p>Två metoder står till buds då det gäller att hålla den kommunala konsumtionsökningen<br />
under 1982 under 1%. Den ena innebär att en särskild ”expansionsavgift”<br />
införs. Avgiften bör givetvis vara så utformad att den enbart<br />
drabbar de kommuner där konsumtionsökningen överstiger 1%. Avgiften<br />
bör utgå med ett belopp som är lika med 50% av den del av konsumtionsutgifterna<br />
som svarar mot en ökning överstigande 1%. Dispens från avgiften<br />
bör kunna beviljas av regeringen om synnerliga skäl föreligger.</p>
<p style="text-align:right;">Alternativet till en ”expansionsavgift” är att motsvarande belopp indras<br />
och ”fryses” på räntefritt konto i riksbanken under viss minimitid, förslagsvis</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>83</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>två år. En förutsättning för att innehållet belopp skall återbetalas är att<br />
vederbörande kommun sedermera anpassat omfattningen av sin verksamhet<br />
till de mål statsmakterna kan komma att fastlägga.</p>
<p>Regeringen redovisar i sitt budgetförslag hur kommunsektorns finansiella<br />
situation beräknas komma att utvecklas 1981 — 1983. Man påvisar att denna<br />
kan förväntas komma att bli god. För 1983 beräknas den kommunala sektorns<br />
finansiella sparande under förutsättning av en konsumtionsökning på<br />
1% komma att uppgå till 5 miljarder kronor. Regeringen föreslår mot den<br />
bakgrunden att åtgärder vidtas i syfte att begränsa kommunsektorns finansiella<br />
utrymme. Vid sidan av de i budgetpropositionen aktualiserade besparingsåtgärderna<br />
på 600 milj. kr. är de föreslagna åtgärderna:</p>
<p>1. Indragning av kommunala skattemedel från den del av skatteunderlaget<br />
som överstiger 136% av medelskattekraften — Danderyd, Lidingö, Solna<br />
och Stockholm berörs. Ca 200 milj. kr. skulle dras in på detta sätt.</p>
<p>2. Reducering av skatteunderlaget för juridiska personer från 80% till<br />
60%. Det skulle minska det finansiella utrymmet med ca 1,1 miljarder<br />
kronor.</p>
<p>3. Ytterligare begränsning av det kommunala skatteunderlaget genom att<br />
de kommunala skatteinkomsterna för primärkommunerna skulle räknas på<br />
ett med 1 % reducerat underlag och för landstingskommunerna på ett med<br />
4% reducerat underlag. Statskassan skulle därmed kunna tillgodogöra sig<br />
kommunala skattemedel motsvarande ca 2 miljarder kronor.</p>
<p>4. Av de indragna kommunalskattemedlen avsätts 200 milj. kr. till kommuner<br />
som skulle drabbas särskilt hårt av de föreslagna åtgärderna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet delar regeringens bedömning att åtgärder bör<br />
vidtas för att begränsa det finansiella utrymmet för kommunerna. All erfarenhet<br />
ger vid handen att det är mycket vanskligt att åstadkomma en<br />
önskad utgiftsåterhållsamhet i en situation där kommunerna står finansiellt<br />
starka. Inte minst erfarenheterna i samband med reformeringen av reglerna<br />
för den kommunala skatteutjämningen talar för detta.</p>
<p>Storleksordningen av de av regeringen föreslagna åtgärderna utgår som<br />
ovan konstaterats från att den kommunala konsumtionen år 1983 skulle öka<br />
med 1 %. Det kan ifrågasättas om begränsningen till denna nivå är tillräcklig.<br />
Den kommunala konsumtionsökningen har under åren 1980 och 1981 legat<br />
betydligt över den av statsmakterna angivna — och av 1980 års långtidsutredning<br />
beräknade — utrymmesramen. I avsnittet om politik för återställd<br />
ekonomisk balans ovan har vi förordat en politik som syftar till att få ner den<br />
kommunala konsumtionsökningen till 0% fr. o. m. 1983. Trots de av regeringen<br />
föreslagna åtgärderna skulle den kommunala sektorns finansiella<br />
sparande vid en konsumtionsökning på 1 % öka med drygt 1 miljard kronor<br />
mellan 1981 och 1983. Under sådana omständigheter torde risken för en<br />
konsumtionsökning överstigande 1% vara betydande.</p>
<p>Vad gäller valet av åtgärder för att åstadkomma den avsedda begränsningen<br />
avvisar vi den av regeringen valda utformningen. Att beröva kommunerna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>84</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>en del av de skatteinkomster som deras skatteunderlag faktiskt genererar<br />
framstår som principiellt betänkligt. Enligt vår mening är det en avgörande<br />
skillnad mellan att å ena sidan till staten indra kommunala skatteinkomster<br />
och att å andra sidan dra ner på statliga bidrag till kommunerna. Detta gäller<br />
särskilt beträffande fysiska personer. Vad gäller juridiska personer för vilka<br />
en begränsning redan inletts finner vi inte de principiella invändningarna lika<br />
tungt vägande och kan till denna del i princip acceptera en omläggning av det<br />
slag som regeringen föreslår.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förordar att följande åtgärder vidtas för att<br />
begränsa kommunernas finansiella utrymme:</p>
<p>1. Minskning av skattekraftsgarantin med 2% för primärkommunerna<br />
och med 1 % för landstingen. Det ger en kostnadsminskning för staten på 950<br />
milj. kr. (700 milj. kr. för kommuner och 250 milj. kr. för landstingen).</p>
<p>2. Begränsning av skatteunderlaget för juridiska personer, för primärkommuner<br />
från 80% till 40% och för landstingskommuner från 80% till 0%.<br />
Det tillför statskassan ca 3,0 miljarder kronor (1,27 miljarder för kommunerna<br />
och 1,75 miljarder för landstingen).</p>
<p>Den sålunda förordade metoden kan komma att innebära att vissa kommuner<br />
och landsting drabbas oproportionerligt hårt. Med anledning härav<br />
synes det motiverat att avsätta 300 milj. kr. som en särskild ram för bidrag till<br />
kommuner och landsting, som för år 1983 drabbas speciellt av ovannämnda<br />
åtgärder och som har en särskilt svag ekonomisk situation. (Regeringen har<br />
för motsvarande ändamål avsatt 200 milj. kr.)</p>
<p>Åtgärderna leder till en neddragning av det finansiella utrymmet för kommuner<br />
och landsting med 3,7 miljarder kronor, mot 3,0 miljarder med<br />
regeringens förslag.</p>
<p>Skäl talar för att en ytterligare reduktion av kommunernas finansiella<br />
utrymme erfordras för att säkerställa den av samhällsekonomiska skäl nödvändiga<br />
totala dämpningen av den kommunala volymexpansionen, så att<br />
denna för år 1983 helt uteblir. Som ett led i arbetet att underlätta detta bör<br />
statlig detaljreglering av den kommunala verksamheten successivt avvecklas.</p>
<p>Det ter sig vidare naturligt att gränsen för den av oss ovan förordade<br />
”expansionsavgiften” justeras ned för 1983, så att konsumtionsökning överstigande<br />
0% avgiftsbeläggs. De budgetmässiga effekterna härav torde vara<br />
begränsade — syftet är ju inte att få in avgifter utan att bromsa konsumtionsökningen.<br />
Ett alternativ utgör även härvidlag en "frysning” av vissa kommunala<br />
medel.</p>
<p>I avsnittet om politik för återställd ekonomisk balans har vi förordat ett<br />
kommunalt skattestopp fr. o. m. 1983. I samband med beslut om ett sådant<br />
bör också en utredning tillsättas för att utarbeta förslag om införandet av<br />
kommunalt skattetak. Det är i sammanhanget av intresse att notera att<br />
konstitutionsutskottet i sitt yttrande 1980/81:22 fastslog att grundlagsregleringen<br />
av den kommunala självstyrelsen inte hindrar lagstiftning om skattetak.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>85</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>En lagstiftning rörande kommunalt skattestopp för år 1983 kan enligt vår<br />
uppfattning utformas på det sätt kommunalekonomiska utredningen i sitt<br />
slutbetänkande (SOU 1977/78:78, bil. 4, s. 477) angivit.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att den ekonomiska politiken skall inriktas på att genom utbudsstimulerande<br />
åtgärder förbättra ekonomins funktionsförmåga och därigenom skapa<br />
förutsättningar för återvunnen ekonomisk balans,</p>
<p>att fortsatta, målinriktade åtgärder skall vidtas för att begränsa den<br />
offentliga sektorns utgifter,<br />
att ett system med obligationsfonder för allmänheten skall övervägas,<br />
att det uppkomna balansläget på kreditmarknaden skall utnyttjas för en<br />
avreglering,</p>
<p>att resultatet av arbetet i kreditpolitiska utredningen, banklagsutredningen<br />
och valutakommittén skall leda till en liberalisering av kreditmarknad och<br />
valutarörelser,</p>
<p>att genom införandet av en kommunal expansionsavgift eller frysning av<br />
kommunala medel den kommunala konsumtionsökningen under 1982 skall<br />
pressas ned till högst 1%,<br />
att den kommunala konsumtionsökningen under 1983 skall begränsas till<br />
0%,</p>
<p style="margin-left:11px;">att ett kommunalt skattestopp skall införas från 1983,<br />
att en utredning om kommunalt skattetak skall tillsättas.</p>
<p>Budgetpolitiken</p>
<p>I avsnittet om den ekonomiska politiken har vi berört sambandet mellan<br />
statligt budgetunderskott och underskott i bytesbalansen samt mellan realekonomiska<br />
och finansiella obalanser. Det statliga budgetunderskottet har<br />
under de senaste åren vuxit till en sådan storleksordning att det i dag måste<br />
anses vara ett av våra centrala ekonomisk-politiska problem. I tabell 1<br />
belyses budgetunderskottets utveckling sedan 1970.</p>
<p>Tabell 1: Budgetunderskottets utveckling från 1970</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Budgetår</p>
</td>
<td><p>Budgetunderskott</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1970/71</p>
</td>
<td><p>- 2,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1971/72</p>
</td>
<td><p>- 3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1972/73</p>
</td>
<td><p>- 6,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1973/74</p>
</td>
<td><p>- 9,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1974/75</p>
</td>
<td><p>-10,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1975/76</p>
</td>
<td><p>- 3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1976/77</p>
</td>
<td><p>-10,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1977/78</p>
</td>
<td><p>-25,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1978/79</p>
</td>
<td><p>-38,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1979/80</p>
</td>
<td><p>-50,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1980/81</p>
</td>
<td><p>-60,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1981/82</p>
</td>
<td><p>-78,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1982/83</p>
</td>
<td><p>-82,6</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>Källa: Finansplanerna.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>86</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Av tabellen framgår att budgetunderskottet vuxit under hela 1970-talet.<br />
Från socialdemokratiskt håll brukar anföras att underskottet uppkommit<br />
efter 1976 med hänvisning till den låga underskottssiffran för 1975/76. Denna<br />
berodde emellertid på de stora löneökningarna vid denna tid och var inte<br />
något ekonomiskt-politiskt sundhetstecken — snarare tvärtom.</p>
<p>I takt med det växande budgetunderskottet har också den konsoliderade<br />
offentliga sektorns saldo försämrats i motsvarande mån. År 1970 uppvisade<br />
den samlade offentliga sektorn ett överskott på ca 7 miljarder kronor och<br />
1971 på drygt 10 miljarder kronor. För 1981 beräknas i stället ett underskott<br />
på 28 miljarder kronor, och detta förutses komma att öka med drygt 13<br />
miljarder kronor under 1982 till 41,3 miljarder kronor.</p>
<p>Orsaken till det växande budgetunderskottet är att de offentliga utgifterna<br />
tillåtits växa betydligt snabbare än inkomsterna. Också detta har diskuterats i<br />
det föregående. 1 det ekonomiska läge som var för handen under 1977 och<br />
1978 med bl. a. de krav som då ställdes på stora industripolitiska insatser var<br />
det också nödvändigt att acceptera en sådan utveckling. Därtill låg den<br />
konsoliderade offentliga sektorns samlade underskott inom ramen för det<br />
hanterliga. Den offentliga sektorn hade fortfarande ett positivt realt sparande.<br />
Efter 1978 borde emellertid mer målmedvetna insatser ha gjorts i syfte att<br />
få budgetutvecklingen under kontroll. I sin motion med anledning av 1979 års<br />
finansplan framhöll moderata samlingspartiet:</p>
<p>Med hänsyn till den uppgång i den svenska konjunkturen, som väntas<br />
under innevarande år, är de stora budgetunderskotten förenade med avsevärda<br />
risker. De medverkar till en likviditetsökning i den svenska ekonomin<br />
som kan komma att verka inflationsdrivande. Ökade insatser kommer under<br />
innevarande och nästa år att bli erforderliga för att hålla underskottet inom<br />
rimliga gränser. Givetvis bör dessa insatser ta sig uttryck i en allmänt restriktiv<br />
utgiftsprövning. En fortlöpande omprövning av gjorda utgiftsåtaganden<br />
bör komma till stånd. Det bör i detta syfte åläggas myndigheterna att vid<br />
sidan av vad som hittills gällt utförligt redovisa konsekvenserna av en 5procentig<br />
utgiftsbegränsning.</p>
<p>Det finns i dag all anledning att beklaga att denna striktare utgiftsprövning<br />
inte kom till stånd på detta stadium. Först sedan den andra trepartiregeringen<br />
hade bildats fick arbetet med att få budgetutvecklingen under kontroll<br />
fastare former. 11980 års reviderade finansplan formulerades som ett mål för<br />
budgetpolitiken, att budgetunderskottet som andel av BNP under perioden<br />
framt till 1984/85 skulle nedbringas med minst 1 procentenhet per år. Hösten<br />
1980 förelädes riksdagen den s. k. besparingspropositionen. 1981 fortsatte<br />
arbetet genom regeringens stabiliseringspolitiska program och genom att<br />
regeringen i 1981 års reviderade finansplan band sig för att nedbringa statsutgifterna<br />
med 12 miljarder kronor budgetåret 1982/83 i förhållande till 1981<br />
års långtidsbudget. Besparingsmålet fastställdes av höstriksdagen 1981. En<br />
central punkt i moderata samlingspartiets kritik mot regeringens nu presenterade<br />
budgetförslag är givetvis att besparingsmålet inte uppfyllts.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>87</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Den inte minst allvarliga konsekvensen av att det erforderliga saneringsoch<br />
besparingsarbetet på detta sätt kommit att skjutas på framtiden har blivit<br />
att statsskulden ökat på ett dramatiskt sätt och som en följd därav de statliga<br />
ränteutgifterna. Utvecklingen av statsskulden och statens ränteutgifter framgår<br />
av tabell 2. Sedan mitten av 1970-talet har som synes statsskulden ökat<br />
med drygt 200 miljarder kronor. Statens ränteutgifter har till följd av den<br />
ökade skuldbördan och det höjda ränteläget ökat med ca 35 miljarder kronor.<br />
Enbart mellan innevarande och kommande budgetår beräknas ränteutgifterna<br />
öka med 10 miljarder kronor, dvs. med mer än hela den av regeringen<br />
föreslagna besparingen inför budgetåret 1982/83. Även om det mot räntekostnaderna<br />
svarar icke obetydliga skatteinkomster för stat och kommun<br />
torde det vara helt uppenbart att om inte målmedvetna och kraftfulla åtgärder<br />
sätts in för att bemästra budgetunderskottet och den ökande statsskulden,<br />
kommer statens ränteutgifter inom loppet av blott ett fåtal år att<br />
utgöra en utomordentligt betungande post i den statliga budgeten.</p>
<p>Än mer bekymmersam ter sig utvecklingen om den s. k. skuldtjänstkvoten,<br />
dvs. statens utgifter för räntor och amorteringar på statsskulden i<br />
förhållande till de samlade statsinkomsterna, beaktas. Skuldtjänstkvotens<br />
utveckling framgår av diagram 1. Såsom framgår av figuren skulle skuldtjänstkvoten<br />
år 1985 uppgå till ca 80% mot ca 42% 1981 och ca 20% 1977. Att<br />
finansieringen härav kommer att bli ett högst reellt problem torde knappast<br />
kunna ifrågasättas.</p>
<p>En statlig upplåning av denna omfattning är av naturliga skäl förenad med<br />
betydande problem och risker. Om en större del av upplåningen sker via<br />
riksbanken eller banksystemet leder detta till en ökning av penningmängden<br />
i samhället, som antingen verkar inflationsdrivande eller leder till ett ökat<br />
underskott i bytesbalansen (eller bådadera). Det är önskvärt att en så stor del<br />
av upplåningen som möjligt i stället kan ske direkt från allmänheten, men<br />
möjligheterna härtill är begränsade. Ambitionen att i ökad utsträckning söka<br />
utnyttja banksystemet för upplåning från allmänheten, som den beskrivs i<br />
finansplanen, har självfallet vårt stöd.</p>
<p>Tabell 2: Utveckling av statsskulden och statens ränteutgifter. Miljarder kronor, löpande<br />
priser.</p>
<p>År Statsskuld Budgetår Ränteutgifter</p>
<p>1970 36J</p>
<p>1972 45,1</p>
<p>1974 62,0</p>
<p>1975 73,5</p>
<p>1976 80,4</p>
<p>1977 98,0</p>
<p>1978 131,2</p>
<p>1979 175,1</p>
<p>1980 229,6</p>
<p>19811 276,3</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>1976/77</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1977/78</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1978/79</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1979/80</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">14,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1980/81</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">23,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1981/82</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">29,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1982/83</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">39,4</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:4px;">1 Per '/io.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>88</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_5"><p>90</p>
</div>
<div class="block ml_18"><p>11</p>
<p>lil</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>30 jm</p>
<p style="text-align:right;">«</p>
<p>20* v'</p>
<p>tn ” ■' :<br />
to I</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 1: Skuldtjänstkvoten 1977—1985.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Också den statliga utlandsupplåningen kan komma att visa sig problemfylld.<br />
Det gäller såväl i fråga om möjligheterna att upprätthålla den svenska<br />
kreditvärdigheten som rent fysiska begränsningar av upplåningsmöjligheterna<br />
- man hinner helt enkelt inte låna hur mycket som helst. Det torde vara en<br />
allmän uppfattning att Sverige år 1980 nådde gränsen för vad vi klarade i<br />
fråga om upplåning i utlandet.</p>
<p>Av tabell 3 framgår hur det statliga budgetunderskottet finansierats under<br />
de senaste åren. I tabellen har också lagts in den prognos för finansieringen<br />
som gjordes i budgetpropositionerna för 1980 och 1981 samt i årets finansplan.<br />
Det saknar t. ex. inte intresse att notera att om finansplanens finansieringsprognos<br />
skulle förverkligas, skulle detta innebära att vi 1982 får den<br />
näst största statliga utlandsupplåningen någonsin. För 1981 räknade regeringen<br />
i för sig med en större utlandsupplåning men det valutautflöde som i<br />
början av 1981 drabbade den svenska kronan och framtvingade höjningen av<br />
diskontot ledde till att upplåningsbilden förändrades. Enligt vår bedömning<br />
motiverar också den utlandsupplåning som det nu framlagda budgetförslaget</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_34" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>89</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 3: Finansieringen av budgetunderskottet 1978—1982</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1978</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1979</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">(BP80)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">(BP81)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">(BP82)</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Banksektorn</p>
</td>
<td><p>20</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">14</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">17</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">18-25</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">38</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">18-24</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">40-46</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Kapitalmarknads</p>
<p style="margin-left:11px;">instituten</p>
</td>
<td><p>8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">13</p>
</td>
<td><p>13</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">16</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Allmänheten</p>
</td>
<td><p>3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">12</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6- 8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">6- 8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8-10</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Summa Sverige</p>
</td>
<td><p>31</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">35</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">32</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">36-41</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">58</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">34-43</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">66-70</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Utlandet</p>
</td>
<td><p>2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">22</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10-15</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">21-25</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">10-14</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Totalt (= statens<br />
utgiftsöverskott)</p>
</td>
<td><p>33</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">44</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">54</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">44</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">66</p>
</td>
<td><p>64</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">80</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:4px;">utgår ifrån att ytterligare ansträngningar görs för att minska det totala upplåningsbehovet.</p>
<p style="margin-left:4px;">Besparingsprinciper</p>
<p style="margin-left:4px;">I budgetförslaget förs ett resonemang om vilken typ av åtgärder som bör<br />
betraktas som besparingar och om hur storleksordningen av dessa bör beräknas.<br />
Vi instämmer i följande principer:</p>
<p style="margin-left:4px;">1. Som besparingar bör endast betraktas åtgärder som resulterar i direkta<br />
volymminskningar jämfört med gällande regler. Besparingar uppkommer<br />
endast genom ändringar i rådande regler.</p>
<p style="margin-left:4px;">2. Besparingarnas netto- och bruttoeffekter måste uppmärksammas. Vissa<br />
besparingar kan leda till minskade statsinkomster. Det är i så fall nettoeffekten<br />
som bör räknas som besparing.</p>
<p style="margin-left:4px;">3. De kassamässiga konsekvenserna av vissa besparingar uppkommer<br />
först med viss eftersläpning. I andra fall ökar de med tiden. Det är som<br />
allmän utgångspunkt rimligt att i kalkylerna beakta effekterna under det<br />
första hela år då en åtgärd verkar.</p>
<p style="margin-left:4px;">4. Vissa åtgärder är av konjunkturpolitisk karaktär. De bör ej ses som en<br />
”reform” när de införs och ej som besparing när de bortfaller.</p>
<p style="margin-left:4px;">5. I fråga om investeringsverksamheten bör besparingskriteriet anses uppfyllt<br />
endast när det är fråga om en bestående minskning. Det är heller inte<br />
någon besparing om en viss typ av investeringar eller utlåning lyfts ut från<br />
budgeten för att fortsättningsvis finansieras med prioriterade lån eller med<br />
stöd av statliga kreditgarantier.</p>
<p style="margin-left:4px;">6. Utgiftsnedskärningar inom socialförsäkringssektorn bör samhällsekonomiskt<br />
likställas med direkta budgetbesparingar.</p>
<p style="margin-left:4px;">Till detta fogas i budgetförslaget också ett resonemang där begreppet<br />
”skatteutgift”, vilket är okänt i svensk budgetteknik, introduceras. Minskade<br />
”skatteutgifter” uppnås genom åtgärder som leder till ökade skatteinkomster<br />
för statskassan genom t. ex. ändrade avdragsregler. Enligt vår uppfattning<br />
finns det ingen anledning att se sådana åtgärder som något annat än<br />
vad de faktiskt är, nämligen skatteskärpningar, och de bör som sådana<br />
självfallet inte räknas som besparingar.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>90</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1982 års budgetförslag</p>
<p>Det förslag till budget för budgetåret 1982/83 som regeringen redovisat i<br />
årets budgetproposition innebär att det statliga budgetunderskottet skulle<br />
öka från ett nu förutsett utfall på 78,2 miljarder kronor för innevarande<br />
budgetår till 82,6 miljarder kronor för nästa budgetår. Det medför att man<br />
inte klarar vare sig det av trepartiregeringen i 1980 års reviderade finansplan<br />
uppsatta målet att med 1 procentenhet minska det statliga budgetunderskottet<br />
i förhållande till bruttonationalprodukten eller det i 1981 års finansplan<br />
samt i proposition 1981/82:30 uttalade och av riksdagen antagna målet att<br />
skära ned de statliga utgifterna med 12 miljarder kronor i förhållande till 1981<br />
års långtidsbudgets beräkningar. De i budgetpropositionen redovisade besparingarna<br />
stannar vid 9,7 miljarder kronor. Då har därtill av regeringen<br />
redovisats som besparingar vad som i verkligheten är skattehöjningar -1, ex.<br />
begränsningen i pensionärernas avdragsrätt. Detta kan vi som ovan framhållits<br />
inte acceptera som en besparing.</p>
<p>Av de i regeringen i budgetpropositionen föreslagna besparingarna på 9,7<br />
miljarder kronor är sålunda minst 0,8 miljarder inte besparingar utan höjda<br />
skatter. Av resterande 8,9 miljarder kronor i besparingar är därtill 1,5<br />
miljarder att hänföra till den kommunala sektorn och är en verklig besparing<br />
endast om den leder till motsvarande kommunala utgiftsnedskärning; blott<br />
7,4 miljarder kronor är att hänföra till den statliga sektorn eller socialförsäkringssektorn.<br />
Vad gäller nya besparingar i förhållande till proposition 1981/<br />
82:30 inom statsbudgeten eller socialförsäkringssektorn stannar dessa vid<br />
högst 4,4 miljarder kronor.</p>
<p>Regeringen har i budgetpropositionen sökt anföra sakskäl för att sparinsatserna<br />
bör stanna vid just 9,7 miljarder kronor. Sålunda heter det: "Mot<br />
bakgrund av den jämfört med i våras något mer pessimistiska konjunkturbilden<br />
för 1982 som jag tidigare redovisat anser jag det inte motiverat att nu<br />
föreslå ytterligare besparingsåtgärder i syfte att just under budgetåret 1982/<br />
83 kassamässigt nå besparingar på 12 miljarder kronor. Besparingarna syftar<br />
till att angripa det strukturella underskottet i budgeten. De bör om möjligt<br />
sättas in så att de får sin tyngdpunkt när konjunkturen vänder uppåt. Den<br />
effekten uppnås med det nu aktuella besparingsprogrammet.” Argumenteringen<br />
har dock föga bärkraft. De nuvarande regeringspartierna har dels<br />
tidigare anfört att besparingsinsatserna är nödvändiga oberoende av konjunkturutvecklingen,<br />
dels gäller att den nu aktuella konjunkturbedömningen<br />
föga avviker från vad som förutsetts tidigare, nämligen att budgetåret 1982/<br />
83 kommer att präglas av en för den svenska ekonomin förhållandevis gynnsam<br />
konjunkturutveckling. Man räknar med en för Sverige kännbar uppgång<br />
i den internationella konjunkturen under andra halvåret 1982. 1983 bedöms<br />
komma att bli ett förhållandevis gynnsamt år. Detta är i stort sett den<br />
konjunkturutveckling som förutsattes vid fastställandet av sparmålet på 12<br />
miljarder kronor.</p>
<p>En budget som återigen leder till ett ökat budgetunderskott är enligt vår</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>91</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>mening oacceptabel. Det finns anledning att påminna om att när sparmålet<br />
på 12 miljarder kronor fastställdes, var detta i förhållande till ett beräknat<br />
underskott på 80 miljarder kronor; med de utlovade besparingarna skulle<br />
underskottet nedbringas till under 70 miljarder kronor för budgetåret 1982/<br />
83. Enligt det framlagda budgetförslaget skulle det i stället komma att uppgå<br />
till 82,6 miljarder kronor, och det torde finnas anledning att befara att det<br />
verkliga underskottet kan komma att närma sig 90 miljarder kronor. Besparingsbehovet<br />
har inte minskat, tvärtom.</p>
<p>Moderata samlingspartiets sparförslag</p>
<p>I enlighet med det ovan anförda föreslår moderata samlingspartiet att<br />
utöver de av regeringen föreslagna sparåtgärderna ytterligare utgiftsneddragningar<br />
vidtas på sammanlagt 6,0 miljarder kronor. Våra sparförslag<br />
sammanfattas i tabell 4 nedan. Förslagen utvecklas närmare i särskilda följdmotioner.<br />
I fråga om budgetens inkomstsida gör vi här inte någon från<br />
budgetpropositionen avvikande bedömning. Om våra skilda förslag i föreliggande<br />
partimotion genomförs kommer detta dock självfallet att få positiva<br />
effekter även för inkomstsidan.</p>
<p>Moderata samlingspartiet accepterar således i huvudsak de av regeringen<br />
föreslagna besparingsåtgärderna för budgetåret 1982/83. Undantag utgörs<br />
framför allt av de av regeringen föreslagna besparingarna vad avser totalförsvarsområdet,<br />
vilka vi motsätter oss. Enligt vår bedömning bör ytterligare</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 4: Av regeringen och av moderata samlingspartiet föreslagna besparingar för budgetåret 1982/83</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Huvudtitel/område</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">Regeringens</p>
<p style="margin-left:3px;">förslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">Moderat</p>
<p style="text-align:right;">förslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Differens</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">Helår</p>
</td>
<td><p>Bå 1982/83</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Helår</p>
</td>
<td><p>Bå 82/83</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Helår</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">82/83</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">1.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Prop. 1981/82:30*</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 300</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2 300</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 300</p>
</td>
<td><p>2 300</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">2.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Besparingar i prop. 1981/82:30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">vilka tillfaller socialförsäkrings</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">sektorn</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">700</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">700</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">700</p>
</td>
<td><p>700</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">3.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Kommunsektorn, generella åtgärder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1 500</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 700</p>
</td>
<td><p>1 850</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>700</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p>350</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">4.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Justitiedepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">140</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">90</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">170</p>
</td>
<td><p>120</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">30</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">5.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Utrikesdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">40</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">40</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">840</p>
</td>
<td><p>840</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>800</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p>800</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">6.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Totalförsvarsområdet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">150</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">300</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p>0</p>
</td>
<td><p>—</p>
</td>
<td><p>150</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">—</p>
</td>
<td><p>300</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">7.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Socialdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 880</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1 060</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 680</p>
</td>
<td><p>2 610</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>800</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+ 1 550</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">8.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Kommunikationsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">150</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">130</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">480</p>
</td>
<td><p>460</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>330</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p>330</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">9.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Ekonomi- och budgetdepartementen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">150</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">230</p>
</td>
<td><p>180</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">30</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">10.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Utbildningsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 230</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1 230</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 510</p>
</td>
<td><p>1 450</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>280</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p>220</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">11.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Jordbruksdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">70</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">475</p>
</td>
<td><p>465</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>405</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p>405</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">12.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Handelsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">430</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">430</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">465</p>
</td>
<td><p>465</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">35</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">35</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">13.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Arbetsmarknadsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">780</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">780</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">850</p>
</td>
<td><p>850</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">70</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">70</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">14.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Bostadsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 200</p>
</td>
<td><p>0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 830</p>
</td>
<td><p>1 925</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+ 1</p>
</td>
<td><p>630</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+ 1 925</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">15.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Industridepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">70</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">70</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">145</p>
</td>
<td><p>145</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">75</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">75</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">16.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Kommundepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">20</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">90</p>
</td>
<td><p>90</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">70</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">70</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12 360</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">8 860</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">17 465</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">14 450</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+5 105</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+5 590</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">17.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Minskade statsskuldräntor</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">350</p>
</td>
<td><p>400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+</p>
</td>
<td><p>350</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p>400</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">8 900</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">17 800</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">14 900</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">+5 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+6 000</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>‘Riksdagens beslut om en snabbare avtrappning av folkpensionärernas extra avdrag är en inkomstförstärkning<br />
(skattehöjning) och kan därför inte bokföras som en besparing.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>92</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:6px;">besparingsåtgärder om ca 6 miljarder kronor vidtas fr. o. m. budgetåret<br />
1982/83 i enlighet med uppställningen i tabell 4. De av oss föreslagna ytterligare<br />
besparingsåtgärderna listas nedan departementsvis/områdesvis. Beloppen<br />
är angivna i milj. kr. och i förhållande till budgetpropositionen.</p>
<p style="margin-left:14px;">Kommunsektorn, generella åtgärder<br />
Våra förslag specificeras i det ekonomisk-politiska avsnittet.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Justitiedepartementet</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:9px;">1. Minskning av stödet till de politiska partierna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">15</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">2. Åtgärder inom frivården</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:9px;">3. Övrigt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">Utrikesdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:8px;">4. Neddragning av biståndsramen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">800</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Socialdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:8px;">5. Ökad självrisk i sjukförsäkringen. Höjd ambitionsnivå</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 450</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:8px;">6. Ändrade preskriptionsregler och förbättrade återkravs</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:24px;">rutiner vad gäller bidragsförskott</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">80</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:8px;">7. Övrigt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Kommunikationsdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">8. Ändrade regler för investeringar i posthus m. m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">166</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">9. Bidrag till drift av enskilda vägar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">78</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">10. Bibehållet jetflyg på Bromma</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">80</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">11. Övrigt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Ekonomi- och budgetdepartementen</p>
<p style="margin-left:3px;">12. Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med skatte</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:23px;">uppbörd m. m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">30</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">13. Regeringskansliets MBL-skyldighet begränsas<br />
Utbildningsdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">14. Kulturanslagen, diverse</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">15. Minskning av presstödet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">45</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">16. Skärpta regler för hemspråksundervisningen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">40</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">17. Bidrag till samlad skoldag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">32</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">18. Särskild genomföranderesurs för skolledare</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">19. Minskning av föreslaget nytt stimulansbidrag för under</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:22px;">visningsmateriel inom gymnasieskolan</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">25</p>
</td>
</tr><tr><td><p>20. Bidrag till folkbildning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">23</p>
</td>
</tr><tr><td><p>21. Minskning av den icke-lagbundna undervisningen av</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:22px;">invandrare i svenska språket</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8</p>
</td>
</tr></table></div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>93</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>22. Central kursverksamhet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>23. Kontakttolkutbildning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>24. Vuxenstudiestöd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">22</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Jordbruksdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p>25. Neddragning av livsmedelssubventionerna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">375</p>
</td>
</tr><tr><td><p>26. Skördeskadeskydd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12</p>
</td>
</tr><tr><td><p>27. Mark för naturvårdsområden</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
</tr><tr><td><p>28. Övrigt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Handelsdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p>29. Revidering av tullens centrala uppbördssystem</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">35</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Arbetsmarknadsdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">30. Nej till 60 omplaceringstjänster</p>
<p style="margin-left:3px;">31. Minskad ambitionsnivå vad gäller yrkesinspektionens</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:23px;">föreläggande om komfortåtgärder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">15</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">32. Ökade rationaliseringskrav på Stiftelsen Samhällsföretag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">26</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">33. Stopp för fortsatt utbyggnad av AMI</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">34. Samhällsföretags fastighetsfond</p>
<p style="margin-left:3px;">35. Sänkning av högsta dagsverkskostnad från 3 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:23px;">2900 kr.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:23px;">Höjd starthjälp</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 10</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Bostadsdepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">36. Räntebidrag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 050</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">37. Lån till samlingslokaler</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">38. Energisparlån</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">900</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">39. Låneregler för olika kategorier byggare</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">25</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">40. SKBB för ensamstående utan barn avskaffas</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">107</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:24px;">Höjda bostadsbidrag i samband med minskade räntebidrag<br />
(helår 350 milj. kr.)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 175</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">41. Övrigt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">15</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">Industridepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">42. Avskrivningslån till stödområde</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">75</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">Kommundepartementet</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">43. Minskad byråkrati och administration</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">60</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">44. Slopande av regionala hemkonsulenter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">45. Minskad kungörelseannonsering</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:14px;">Ovanstående förslag utvecklas närmare i särskilda följdmotioner.</p>
<p style="margin-left:14px;">Av besparingarna avser ca 2,7 miljarder kronor socialförsäkringssektorn</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>94</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och kommer därmed inte formellt att påverka budgetunderskottet - de leder<br />
till ett större överskott inom socialförsäkringssektorn. Från samhällsekonomisk<br />
synpunkt är dock, som ovan framhållits, sådana att jämställa med<br />
utgiftsnedskämingar som får direkta budgeteffekter. Huruvida detta till trots<br />
sådana bokföringsmässiga dispositioner bör vidtas, så att besparingen formellt<br />
kan hänföras till statsbudgeten, får övervägas. En möjlighet härvidlag<br />
vore att inom ramen för ett oförändrat uttag ur socialförsäkringsavgifter<br />
justera storleksförhållandena mellan de olika avgifterna.</p>
<p>Genom besparingarna kan budgetunderskottet för budgetåret 1982/83<br />
nedbringas till 76,6 miljarder kronor. Som andel av bruttonationalprodukten<br />
nedbringas underskottet från omkring 13% till ca 12%.</p>
<p>Moderata samlingspartiet kommer att vara synnerligen restriktivt när det<br />
gäller ytterligare medelstilldelning till förlustbringande industriverksamhet.<br />
Som närmare utvecklas i det näringspolitiska avsnittet förordar vi också<br />
avveckling eller utförsäljning och börsintroduktion av delar av den statliga<br />
företagsamheten. Detta får självfallet också konsekvenser för budgetsaldot.<br />
I budgetpropositionen är upptaget 6,0 miljarder kronor under anslagsposten<br />
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Med den av oss förordade mer<br />
restriktiva industripolitiken torde behovet av tillkommande utgifter minskas<br />
med ett belopp i storleksordningen 500-1000 milj. kr. Budgetsaldot förbättras<br />
då i motsvarande mån.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att budgetpolitiken skall inriktas på att genom målmedvetna utgiftsnedskärningar<br />
minska det statliga budgetunderskottet,</p>
<p>att ett mål för budgetpolitiken bör vara att minska budgetunderskottet i<br />
förhållande till BNP med ca 1 procentenhet per år,</p>
<p>att utgiftspolitiken ges en sådan inriktning att de offentliga utgifternas<br />
andel av BNP minskas och utrymme därmed skapas för att på sikt sänka<br />
skattetrycket.</p>
<p>Skattepolitiken</p>
<p>I avsnittet om den ekonomiska politiken har starkt understrukits skattepolitikens<br />
avgörande betydelse vad gäller arbetet att återvinna balans i den<br />
svenska samhällsekonomin. Den tidigare förda skattepolitikens roll vid uppkomsten<br />
av dessa problem har också betonats.</p>
<p>1970-talet präglades fram till regeringsskiftet 1976 av snabbt stigande<br />
skattetryck. Därigenom blev också skattesystemets brister alltmer uppenbara.<br />
Årliga skattejusteringar blev nödvändiga för att korrigera de mest allvarliga<br />
bristerna; s. k. provisoriska skatteomläggningar beslutades varje år mellan<br />
1972 och 1976.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år varnat för konsekvenserna<br />
av denna utveckling. Vi har framhållit att skattesystemet driver på<br />
inflationen och hämmar den ekonomiska tillväxten. Utvecklingen har också</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>95</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>givit oss rätt i dessa hänseenden. Få kan längre blunda för de problem som<br />
skattesystemet skapat. Skatterna motverkar lusten till arbete, initiativ och<br />
företagande. Allt fler människor har uppfattningen att det inte lönar sig att<br />
arbeta och göra extra arbetsinsatser. Vi har fått en växande dold sektor i den<br />
svenska ekonomin med arbetsbyten och transaktioner utan kvitton. Djupt<br />
oroande är den uppluckring av skattemoralen som blivit alltmer påtaglig.</p>
<p>Den borgerliga valsegern 1976 innebar viktiga förändringar i den skattepolitiska<br />
utvecklingen. Sedan 1977 har det totala skattetrycket i stort sett varit<br />
oförändrat såsom framgår av tabell 1. Tabellen inkluderar kommunalskatten.<br />
Eftersom denna genomsnittligt höjts, svarar mot siffrorna i tabellen en<br />
sänkning av det statliga skattetrycket efter 1976. Vissa marginalskattenedjusteringar<br />
har också genomförts, även om de borde ha fått en större omfattning.<br />
Fr. o. m. 1978 har vi haft ett inflationsskydd i skatteskalan genom<br />
indexreglering av skiktgränserna. Därigenom skapades garantier för att inflationen<br />
inte längre skulle leda till ett automatiskt höjt skattetryck. Indexregleringen<br />
gav också ett realt innehåll åt genomförda marginalskattejusteringar.<br />
Den tidigare fortlöpande skärpningen av progressiviteten i skattesystemet<br />
hejdades. Efter 1976 har den genomsnittlige industriarbetarens marginalskatt<br />
sjunkit som framgår av tabell 2.</p>
<p>Tabell 1: Skattekvotens utveck- Tabell 2: Marginalskatteutvecklingen</p>
<p>ling 1970—1981 1966—1980. Marginalskatten av</p>
<p style="margin-left:180px;">ser genomsnittlig industriarbetarlön</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>År</p>
</td>
<td><p style="margin-left:19px;">Skattekvot<br />
i %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">År</p>
</td>
<td><p style="margin-left:20px;">Marginalskatt<br />
i %</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1970</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">41,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1966</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">33</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1971</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">43,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1968</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">36</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1972</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">43,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1970</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">41</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1973</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">41,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1972</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">52</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1974</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">42,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1974</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">62</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1975</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">44,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1976</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">64</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1976</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">48,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1978</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">62</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1977</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">51,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;">1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:37px;">58</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1978</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">50,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>1979</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">49,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">49,4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;">50,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:43px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:4px;">I februari 1981 redovisade den dåvarande borgerliga trepartiregeringen ett<br />
ekonomiskt handlingsprogram med en rejäl marginalskattesänkning som<br />
viktigaste beståndsdel. I handlingsprogrammet hette det:</p>
<p style="margin-left:4px;">Inriktningen bör vara att sänka marginalskatten till 50 procent för den helt<br />
dominerande delen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. Detta förutsätter<br />
motsvarande justering av gällande marginalskattetak. En reform med den<br />
inriktningen bör genomföras i tre steg med början 1982 och fullföljas 1983<br />
och 1984.</p>
<p style="margin-left:4px;">Handlingsprogrammet innebar att det skattepolitiska reformarbete som<br />
inletts genom regeringsskiftet 1976 skulle fullföljas i ett accelererat tempo.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_23" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>96</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Med hänsyn till det statsfinansiella läget uttalades att skatteomläggningen<br />
skulle totalfinansieras.</p>
<p>Mot bakgrund av handlingsprogrammet inleddes under våren 1981 diskussioner<br />
med socialdemokraterna om utformningen av en skatteomläggning. I<br />
slutet av april träffades en uppgörelse mellan mittenpartierna och socialdemokraterna<br />
om en skatteomläggning som i centrala avseenden avvek från<br />
trepartiregeringens handlingsprogram:<br />
o Skatteomläggningen skulle inte påbörjas 1982.<br />
o Marginalskattesänkningarna skulle bli mindre omfattande än vad trepartiregeringen<br />
hade överenskommit.</p>
<p>o En skatteomläggning skulle i sin helhet finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter<br />
eller genom införandet av en s. k. produktionsfaktorsskatt.<br />
o Indexregleringen skulle inte bibehållas i sin nuvarande form.</p>
<p>0 Rätten till underskottsavdrag, som trepartiregeringen bl. a. garanterat i<br />
1979 års regeringsförklaring, skulle inskränkas.</p>
<p>Från socialdemokratiskt håll har uttalats att uppgörelsen i allt väsentligt<br />
innebär att deras krav på skattepolitiken tillgodosågs. För moderata samlingspartiet<br />
innebar uppgörelsen däremot att fortsatt medverkan i trepartiregeringen<br />
blev omöjlig.</p>
<p>Moderata samlingspartiet får senare under detta riksmöte anledning att<br />
återkomma till de skattepolitiska frågeställningarna - inte minst i samband<br />
med att regeringen presenterar den proposition som blir resultatet av överenskommelsen<br />
med socialdemokraterna. Vi nöjer oss därför med att i detta<br />
sammanhang behandla några principiellt viktiga frågeställningar.</p>
<p>Sänkta marginalskatter<br />
Vår kritik mot uppgörelsen mellan mittenpartierna och socialdemokraterna<br />
i skattefrågan gäller självfallet inte det förhållandet att en inte obetydlig<br />
sänkning av marginalskatterna föreslås för en relativt stor grupp skattebetalare.<br />
Kravet på en sänkning av marginalskatterna har under lång tid stått i<br />
centrum för den moderata skattepolitiken, och vi instämmer i den bedömning<br />
som bl. a. gjordes i 1981 års reviderade finansplan — se avsnittet om den<br />
ekonomiska politiken — att en skattereform är "en nödvändig förutsättning<br />
för att vi skall återvinna balansen i den svenska ekonomin". En marginalskattesänkning<br />
är den viktigaste åtgärden bland de utbudsstimulerande åtgärder<br />
som svensk ekonomi behöver.</p>
<p>1 fråga om förslaget till sänkta marginalskatter gäller kritiken tvärtom att<br />
sänkningen inte får samma omfattning som trepartiregeringen föreslog.</p>
<p>o Den marginalskattereform som skisserades i trepartiregeringens ekonomiska<br />
handlingsprogram innebar att marginalskatten skulle vara högst 50%<br />
för inkomster upp till 18 basenheter - 124200 kr. till 1982 års priser. Enligt<br />
uppgörelsen mellan mittenpartierna och socialdemokraterna skulle marginalskatten<br />
överstiga 50% redan viden inkomst på 16 basenheter eller 110400<br />
kr.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>97</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>o Uppgörelsen innebär också att de högsta marginalskatterna kommer att<br />
ligga högre än enligt trepartiregeringens ekonomiska handlingsprogram vid<br />
80% i stället för 75%. 75% marginalskatt skulle inträda redan vid en<br />
inkomst på 26 basenheter eller 179 400 kr. till 1982 års priser mot 30 basenheter<br />
- 207 000 kr. - enligt förslaget i handlingsprogrammet. Vid en snabbare<br />
inflation än 5,5% nås dessa gränser vid realt sett än lägre inkomstnivåer.</p>
<p>o Förslaget om en begränsning av rätten till underskottsavdrag leder<br />
därtill till en ytterligare begränsning av den föreslagna marginalskattesänkningen.<br />
I vissa extrema fall skulle uppgörelsen t. o. m. kunna medföra marginalskatteskärpningar<br />
i förhållande till nuläget. Det framgår av tabell 3. Det<br />
gäller personer med relativt höga inkomster och stora underskottsavdrag.<br />
Vid en snabbare inflation än 5,5% blir den reala marginalskattesänkningen<br />
därtill mindre.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 3: Marginalskatteförändring 1982—1985. Inflationen 5,5 %. Kommunalskatt =<br />
30 kr.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Inkomst före<br />
underskott</p>
<p>tkr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Underskottsavdrag, tkr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">40</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">50</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">80</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">30</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">—</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">40</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p>—</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">50</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">70</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">80</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">90</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">100</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-18</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">-10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">120</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-23</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-19</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">150</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-15</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-15</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-13</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+ 10</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">180</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+ 10</p>
</td>
</tr><tr><td><p>200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">+7</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>o Uppgörelsen ledde slutligen också till att inte någon som helst nedjustering<br />
av marginalskatterna kom att genomföras för 1982. Det är första gången<br />
efter regeringsskiftet 1976 som inga åtgärder vidtagits beträffande marginalskatterna.<br />
Tvärtom genomfördes vissa inkomstskatteskärpningar.</p>
<p>Det är enligt vår uppfattning beklagligt att frågan om en marginalskattereform<br />
förlorat i tempo på detta sätt. För att undvika att tempoförlusten blir<br />
bestående bör därför en marginalskattereform genomföras i två steg i stället<br />
för tre som ursprungligen var tänkt. Marginalskattereformen skulle då ändå<br />
kunna vara fullt genomförd år 1984.</p>
<p>Bibehållen indexreglering<br />
En av huvudpunkterna i vår kritik mot skatteuppgörelsen gäller behandlingen<br />
av indexregleringen. Denna skulle om förslaget realiseras avskaffas i<br />
sin nuvarande form. Vad den skulle ersättas med framgår inte av överenskommelsen.<br />
För åren 1983, 1984 och 1985 innebär förslaget att skatteskalan</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>7 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>98</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>justeras upp med blott 5,5% per år oberoende av inflationen vilket med stor<br />
sannolikhet kommer att innebära att inflationen på nytt tillåts leda till en<br />
automatisk skärpning av skattetrycket och till en skärpning av progressiviteten<br />
i skattesystemet.</p>
<p>I avsnittet om den ekonomiska politiken har konstaterats att finansplanen<br />
över huvud taget inte diskuterar skatteuppgörelsens prisantagande på 5,5 %.<br />
Finansplanens prisprognos för 1982 torde innebära att priserna under perioden<br />
augusti 1981-augusti 1982, som är den för indexregleringen avgörande<br />
tidsperioden, torde komma att stiga med ca 9 %. Med oförändrad indexreglering<br />
skulle detta ha lett till att basenheten för 1983 skulle ha blivit 7 500 kr. I<br />
uppgörelsen med socialdemokraterna är den i stället 7 300 kr. Redan 1983<br />
leder alltså begränsningen av indexregleringen till skatteskärpningar i förhållande<br />
till bibehållen indexreglering. Vid en inkomst på t. ex. 80000 kr.<br />
uppgår skatteskärpningen till ca 370 kr. och vid en inkomst på 100 000 kr. till<br />
nästan 500 kr.</p>
<p>I ett längre perspektiv blir det naturligtvis fråga om större skatteskärpningar.<br />
Det kan ha sitt intresse att undersöka hur mycket högre skatterna skulle<br />
ha varit för innevarande år om indexregleringen sedan dess tillkomst 1978<br />
hade begränsats till en årlig skaluppjustering med 5,5%. Det framgår av<br />
tabell 4. Skatten skulle som synes ha varit väsentligt mycket högre i samtliga<br />
inkomstlägen än vad som nu är fallet. Flertalet inkomsttagare skulle dessutom<br />
ha haft högre marginalskatter.</p>
<p>Indexregleringen av inkomstskatteskalan var enligt vår bedömning den<br />
viktigaste reformen på skattepolitikens område under 1970-talet. Av tabell 2<br />
framgick hur marginalskatterna för en genomsnittlig industriarbetare steg<br />
fram t. o. m. 1976. Till viss del berodde detta på höjda kommunalskatter —<br />
den kommunala skattesatsen steg från 21% till 26,15% i genomsnitt - men<br />
huvudsakligen var den en följd av automatiska skatteskärpningar till följd av<br />
inflationen. Om indexregleringen urholkas och avskaffas i sin nuvarande<br />
form kommer detta på nytt att leda till en skärpning av progressiviteten i<br />
skattesystemet. Resultatet av en marginalskattereform urholkas successivt.<br />
Detta kan illustreras som gjorts i diagram 1. Där har skatteskalan för 1982<br />
och den av regeringen och socialdemokraterna föreslagna skatteskalan för<br />
1985 ritats in. Dessutom har den skatteskala ritats in som skulle bli följden av<br />
en ny tioårsperiod med en inflation på 10% per år. Resultatet blir som synes i<br />
stort sett en återgång till den nuvarande skatteskalan. En sådan utveckling<br />
bör inte tillåtas. Indexregleringen av skatteskalan måste bibehållas.</p>
<p>Rätten till underskottsavdrag</p>
<p>Ytterligare en huvudpunkt i vår kritik av skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna<br />
och mittenpartierna gäller förslaget om en begränsning av<br />
rätten till underskottsavdrag. Denna garanterades som redan framhållits i<br />
1979 års regeringsförklaring. Inför valet 1979 gjorde dessutom folkpartiet,<br />
centern och moderata samlingspartiet långtgående utfästelser om ett bibe</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>99</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Tabell 4: Så mycket högre hade skatten varit — allt annat oförändrat — om indexuppjusteringen<br />
1978—1982 hade begränsats till 5,5% per år</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Inkomst</p>
</td>
<td><p>Marginalskatt<br />
1982 i %</p>
</td>
<td><p>Skattehöjning</p>
<p>kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">Marginalskattehöjning<br />
i %</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">40 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">34</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">80</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">60 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">44</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 139</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;">9</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">80 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">56</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 800</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;">7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>100 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">68</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 366</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;">7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>120 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">78</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 088</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;">—</p>
</td>
</tr><tr><td><p>150 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">80</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 888</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;"></p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_1"><p style="margin-left:3px;">hållande av villaägarnas ränteavdrag. Till bilden hör också att den skärpning<br />
av realisationsvinstbeskattningen på fastigheter som genomförts liksom 1981<br />
års fastighetstaxering utgick ifrån att den nuvarande avdragsrätten skulle<br />
bibehållas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet har i sina motioner 1980/81: 2188 och 1981/82: 8<br />
relativt utförligt utvecklat kritiken mot den föreslagna begränsningen av<br />
rätten till underskottsavdrag. I den förra anförde vi bl. a. följande:</p>
<p style="margin-left:3px;">I Norge - Kleppemodellens hemland - har förslaget lagts på hyllan med<br />
hänsyn till sina tekniska och rättsliga komplikationer. I värsta fall kan hotet<br />
om skatteåtgärder av detta slag leda till mycket allvarliga störningar på bl. a.<br />
villamarknaden med följdverkningar för hela småhusindustrin. Stora prisfall<br />
med ty följande förmögenhetsförluster för enskilda människor kan inte uteslutas.<br />
Att utan något som helst utredningsunderlag binda sig för sådana<br />
åtgärder är — vi upprepar detta - ansvarslöst.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är i och för sig sant att nuvarande avdragsregler i kombination med en<br />
hög inflation och höga marginalskatter skapar problem från rättvisesynpunkt<br />
och från samhällsekonomisk synpunkt. De har under 1970-talet lett till<br />
minskad räntekänslighet och en omfattande förmögenhetsöverföring från</p>
<p>Diagram 1: Skatteskalorna för 1982 och 1985 samt 1985 års skala efter tio år med en<br />
inflation på 10%</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Marginalskatt i %</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_23"><p>1982 års skatteskala</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>.? Ip.t isa.? ue skii a „ [.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>to</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p> :</p>
</div>
<div class="block ml_18"><p style="text-align:right;">r 1</p>
<p style="margin-left:13px;">....r“J</p>
<p>J 1985 års skatteskal.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>r—</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>50</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Beskattningsbar Inkomst i t!:r</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_12" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>småspararna såväl som institutionella placerare till låntagare som kunnat<br />
realvärdesäkra sina placeringar.</p>
<p>Till betydande del kommer man till rätta med just detta problem genom en<br />
marginalskattesänkning. Avdragen blir som det brukar heta ”mindre värda”.<br />
Den vars marginalskatt sjunker från t. ex. 75 till 50% får sina lånekostnader<br />
i form av uppoffrad marginell konsumtion fördubblade. Samtidigt blir<br />
det lönsammare att spara. Motsvarande marginalskatteförändring ger en<br />
fördubbling av nettoräntebehållningen. I själva verket kan man hävda att om<br />
några acceptabla former för en avdragsbegränsning inte låter sig finnas, desto<br />
angelägnare blir en marginalskattesänkning. Logiken bakom att ange åtgärder<br />
på avdragssidan som en förutsättning för sänkta marginalskatter är<br />
obefintlig.</p>
<p>Det är dessutom naturligtvis inte så att lösningen på det rättviseproblem<br />
som kombinationen avdrag—inflation—höga marginalskatter kan medföra<br />
löses genom att statens skatteinkomster ökar utan endast genom att spararnas<br />
nettoavkastning ökar.</p>
<p>I debatten om en begränsning av rätten till underskottsavdrag har man sökt<br />
skapa ett intryck av att begränsningarna egentligen endast skulle beröra ett<br />
mycket litet antal s. k. nolltaxerare. Så är emellertid långt ifrån fallet. Den<br />
ojämförligt största delen av de totala underskottsavdragen är att hänföra till<br />
helt vanliga människors boenderäntor. Att underskottsavdragen ökat under<br />
senare år beror till väsentlig del på att räntorna stigit kraftigt. Verkligheten<br />
bakom de ökade underskottsavdragen är alltså inte att villaägaren eller<br />
någon annan grupp har tillgodogjort sig kraftigt ökade favörer utan den rakt<br />
motsatta: familjeekonomin har hårt pressats till följd av de ökade kapitalkostnaderna.<br />
Den vars ränteavdrag ökat med 12000 kr. måste varje månad<br />
betala in 1000 kr. mer till banken. Förmodligen hör villaägarna, vilkas rätt<br />
till ränteavdrag nu ifrågasätts och enligt principöverenskommelsen skall<br />
begränsas, till de grupper som drabbats hårdast av de senaste årens åtstramningsåtgärder.<br />
Det har bl. a. kommit till uttryck i ett ökat antal exekutiva<br />
auktioner, där människor måste lämna sina hem därför att de inte längre<br />
klarar de ökade kapitalkostnaderna, de stegrade uppvärmningskostnaderna<br />
osv.</p>
<p>Till bilden hör också att vi inte längre har 1970-talets situation med snabbt<br />
stigande fastighetspriser som möjliggjorde realvärdesäkrade placeringar.<br />
Fastighetspriserna ökar f. n. långsammare än inflationen. Till detta torde<br />
dels de höjda räntekostnaderna ha medverkat, dels den anpassning av realisationsvinstskattereglerna<br />
som ägt rum med uttrycklig hänvisning till gällande<br />
avdragsregler, dels också den skatteskärpning som blir en följd av de<br />
högre taxeringsvärdena.</p>
<p>Realiserandet av begränsningar i avdragsrätten enligt principerna bakom<br />
överenskommelsen mellan mittenpartierna och socialdemokraterna skulle,<br />
framhöll vi, kunna få långtgående effekter. Vi kan i dag konstatera att dessa<br />
effekter till betydande del redan är verklighet genom att avdragsbegräns</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>101</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ningen diskonterats av villamarknaden. Särskilt det dyrare fastighetsbeståndet<br />
har drabbats av ett kraftigt prisfall. Tusentals människor har gjort kapitalförluster<br />
på tiotusentals eller hundratusentals kronor. Produktionen av<br />
småhus har sjunkit och skapat sysselsättningssvårigheter för byggnadsindustrin<br />
och småhusindustrin.</p>
<p>Begränsningen av rätten till underskottsavdrag strider också mot de grundläggande<br />
principerna för inkomstbeskattningen: att det är vinster och inte<br />
förluster som skall beskattas. För personer med stora finansiella tillgångar<br />
och därmed inkomster i källan kapital blir tilläggsskatten verkningslös och<br />
avdragsrätten för räntor alltjämt värd hela deras marginalskatt, dvs. upp till<br />
fyra femtedelar av ränteutgiften. För dessa personer blir det alltså ingen<br />
skillnad i kostnaden för att bo i lyxvillor eller att äga belånade segelbåtar.<br />
Skatten blir kännbar främst för personer med huvuddelen av inkomsten i<br />
form av lön o. d.</p>
<p>Den föreslagna avdragsbegränsningen drabbar givetvis inte bara villaägarna.<br />
Också företagsamheten drabbas genom de vattentäta skott som byggs<br />
upp mellan olika förvärvskällor. LRF har i sitt remissvar påtalat att ett<br />
kvittningsförbud mellan förvärvskällorna får förödande effekter för vissa<br />
jordbrukare och rörelseidkare. Nyföretagandet missgynnas genom att riskkalkylen<br />
för den som överväger att göra en investering ändras. Den förväntade<br />
avkastningen sjunker genom att eventuella vinster alltjämt blir beskattade<br />
i full utsträckning medan eventuella förluster bara kompenseras upp till<br />
50%. Om människor skall kunna och våga starta företag är det väsentligt att<br />
de under uppbyggnadsskedet kan kvitta uppkommande underskott mot löner<br />
och andra inkomster.</p>
<p>Om någon som har 75% i marginalskatt får ett underskott i en rörelse<br />
måste överskottet ett kommande år bli minst det dubbla för att det hela skall<br />
gå ihop. Diskrepansen mellan vinstchans och risktagande kommer att bli<br />
alltmer orimlig och ytterligare motverka produktiva satsningar. Samtidigt<br />
kommer omfattande sammanläggningar och aktiebolagsbildningar att tvingas<br />
fram för att utjämna risktagandet, stick i stäv med centerns eftersträvade<br />
decentralisering.</p>
<p>Som bl. a. riksskatteverket framhållit strider förslaget mot vedertagna<br />
skatterättsliga principer, bl. a. när det gäller skatt efter förmåga och att alla<br />
skattskyldiga skall behandlas lika liksom också reciprocitetsprincipen.</p>
<p>Likformighet och rättvisa är grundläggande krav på skattesystemet. Under<br />
rubriken Förslagets effekter för skatteförvaltningen visar RSV i sitt yttrande<br />
på en rad effekter för skatteförvaltningen av att dessa grundläggande krav<br />
frångås: ”Genom att underlaget för tilläggsbelopp innefattar underskott i<br />
förvärvskälla blir det av stor betydelse att avdragsgilla kostnader belastar rätt<br />
förvärvskälla. Detta gäller inte enbart räntekostnader - och därmed frågeställningen<br />
var kapital är nedlagt - utan också de flesta övriga kostnader,<br />
exempelvis material- och arbetskostnader. Det säger sig självt att reformen<br />
kommer att innebära att de skattskyldiga i möjligaste mån strävar efter att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>102</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>fördela dessa kostnader så att en tyst kvittning sker förvärvskällor emellan<br />
vad gäller underskott och vinst. Om en sådan tyst kvittning skall kunna<br />
stävjas krävs både en förändrad inriktning och en väsentlig förstärkning av<br />
skattekontrollen. Att denna fråga dessutom kan leda till besvärliga och<br />
långdragna skatteprocesser är uppenbart.”</p>
<p>Detta innebär givetvis också att rättsosäkerheten för den enskilde kommer<br />
att öka.</p>
<p>Den föreslagna avdragsbegränsningen bör inte genomföras.<br />
Finansieringen</p>
<p>Enligt överenskommelsen mellan socialdemokraterna och mittenpartierna<br />
skall som ovan framhållits en skatteomläggning i sin helhet finansieras<br />
genom en höjning av mervärdeskatten eller genom införandet av en produktionsfaktorsskatt.</p>
<p>En tungt vägande invändning mot att en framtida skatteomläggning skulle<br />
finansieras med höjda arbetsgivaravgifter eller höjd produktionsfaktorsskatt<br />
är att detta skulle stå i motsättning till strävandena att upprätthålla den i<br />
förhållande till omvärlden gynnsamma kostnadsutveckling som är en förutsättning<br />
för en återvunnen ekonomisk balans. En sådan finansiering skulle<br />
medverka till att undergräva resultatet av den genomförda devalveringen.<br />
Det görs visserligen gällande att en produktionsfaktorsskatt skulle ”övervältras<br />
bakåt” som det brukar heta. 1970-talets entydiga erfarenhet är dock att<br />
höjda arbetsgivaravgifter - och arbetsgivaravgifter är en produktionsfaktorsskatt<br />
— leder till höjda kostnader i förhållande till omvärlden. ”Övervältringen<br />
bakåt” har åstadkommits genom devalveringsåtgärder, och alla torde<br />
vara överens om att en fortsatt sådan utveckling måste undvikas.</p>
<p>Tanken på en produktionsfaktorsskatt står också i övrigt i motsättning till<br />
långsiktiga stabiliseringspolitiska mål. Att ökade investeringar och därvidlag<br />
särskilt ökade industriinvesteringar är av vital betydelse för att stärka vårt<br />
lands produktionskapacitet och därmed möjligheterna att åstadkomma den<br />
ökade produktion som återställd balans förutsätter, torde det råda en bred<br />
enighet om. En produktionsfaktorsbeskattning innebär emellertid jämfört<br />
med nuläget en ökad beskattning av investeringar och är sålunda - allt annat<br />
lika - ägnad att minska i stället för att öka dessa. Det kan vidare befaras att<br />
en finansiering med höjda arbetsgivaravgifter eller produktionsfaktorsskatt<br />
kommer att driva upp det kommunala skatteuttaget.</p>
<p>Frågan om en kommande skatteomläggnings finansiering har också betydelse<br />
i debatten om begränsningar av rätten till underskottsavdrag. Som vi<br />
redovisat i det föregående skulle en avdragsbegränsning leda till att en<br />
betydande grupp inkomsttagare drabbas av skärpt skatt i samband med en<br />
skatteomläggning - i vissa fall också skärpt marginalskatt. Samma inkomsttagare<br />
kommer naturligtvis därtill att få vara med och bära bördan av en<br />
produktionsfaktorsskatt eller höjda arbetsgivaravgifter i form av en svagare<br />
real löneutveckling - vilket i många fall torde komma att innebära sänkt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>103</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>reallön. Det har dessutom sagts att högre inkomsttagare i samband med en<br />
marginalskattereform skulle få acceptera en mindre framtida löneökning än<br />
andra grupper med hänsyn till de skattesänkningar som skett.</p>
<p>För den grupp skattebetalare som har underskottsavdrag av sådan storleksordning<br />
att skatten inte kommer att sjunka, blir resultatet en tredubbel<br />
merbelastning i förhållande till nuläget:<br />
o skärpt i stället för sänkt skatt,</p>
<p>o minskad reallön till följd av en produktionsfaktorsskatt,<br />
o minskade löneökningar i förhållande till andra grupper.</p>
<p>Detta vore orimligt.</p>
<p>Skattesänkning för alla?</p>
<p>Vid presentationen av förslaget till skatteomläggning har man från regeringens<br />
och socialdemokraternas sida sökt skapa ett intryck av att det var<br />
fråga om stora skattesänkningar för så gott som alla. Endast nolltaxerare och<br />
en begränsad grupp höginkomsttagare med extremt stora avdrag skulle drabbas<br />
av negativa effekter. Detta är en i grunden felaktig verklighetsbeskrivning.<br />
Eftersom omläggningen skall totalfinansieras genom att andra skatter<br />
höjs i motsvarande mån som statskassan får minskade inkomster genom<br />
inkomstbeskattningen, kan den inte leda till sänkt skatt för flertalet. Genom<br />
att omläggningen kopplats ihop med en begränsning av indexregleringen och<br />
eftersom inflationen under de närmast kommande åren med stor sannolikhet<br />
kommer att överstiga 5,5 %, måste den tvärtom komma att leda till höjd skatt<br />
för flertalet skattebetalare.</p>
<p>För att rättvisande kunna bedöma effekterna av den föreslagna skatteomläggningen<br />
måste finansieringen beaktas. Kritik har också riktats mot förslaget<br />
därför att någon sådan analys inte gjorts. Kooperativa förbundet framhåller<br />
t. ex. i sitt remissvar att ”med hänsyn till att reformen har förutsatts bli<br />
totalfinansierad skulle det har varit mycket värdefullt för såväl den enskilde<br />
skattebetalaren som samhället att få klarlagt vilka kategorier skattskyldiga<br />
som skall finansiera reformen”. Något definitivt och absolut svar på frågan<br />
vilka dessa effekter blir finns inte. Det går däremot att med utgångspunkt i<br />
omläggningens förutsättningar illustrera tänkbara effekter.</p>
<p>Enligt regeringspartierna och socialdemokraterna skall en höjd arbetsgivaravgift<br />
eller produktionsfaktorsskatt ”avräknas bakåt”. Det betyder att<br />
löneanspråken skall justeras ned i motsvarande mån så att de totala arbetskraftskostnaderna<br />
inte påverkas av omläggningen. I de beräkningar som<br />
redovisas i tabell 5 har vi antagit att en höjning av arbetsgivaravgifterna med<br />
8 procentenheter skulle erfordras för att ”totalfinansiera” skatteomläggningen.<br />
Vi har vidare antagit att denna höjning avräknas på lönekraven så att<br />
lönen blir 6% lägre än vad som annars skulle ha blivit fallet. Lönesiffrorna i<br />
tabellen representerar då löner som inkl. arbetsgivaravgiftshöjningen är realt<br />
oförändrade mellan 1982 och 1985. Inflationen har antagits uppgå till 8% per<br />
år.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>104</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Som framgår av tabell 5 skulle med dessa antaganden resultatet av skatteomläggningen<br />
bli sänkt skatt för skattebetalare med inkomster på ca 100 000<br />
kr. och däröver som inte har några större underskottsavdrag. I lägre inkomstlägen<br />
leder skatteomläggningen till höjd skatt liksom för högre inkomsttagare<br />
med underskottsavdrag av viss storlek. Höginkomsttagare med stora<br />
underskottsavdrag drabbas av kraftigt skärpt skatt. En ”normal” villaägare i<br />
ett storstadsområde med en inkomst på 120000 kr. och underskottsavdrag på<br />
40000 kr. — en ganska vanlig situation för en familj med ett relativt nyinköpt<br />
småhus — drabbas av en skatteskärpning på nästan 200 kr. i månaden.</p>
<p>En del av de skatteskärpningar som tabell 5 illustrerar beror givetvis på den<br />
urholkade indexregleringen. Om inflationen verkligen skulle stanna vid<br />
5,5% årligen mellan 1981 och 1985 skulle gränsen för sänkt skatt i skatteomläggningen<br />
ligga vid ca 80000 kr. för inkomsttagare utan underskottsavdrag.<br />
Vid inkomster över 80000 kr. skulle skatten minska men på lägre inkomster<br />
skulle det bli fråga om en reell skatteskärpning.</p>
<p>Det i tabellen redovisade utfallet av den föreslagna skatteomläggningen är<br />
inte ägnat att överraska. Det ligger i sakens natur att skattesänkningar i första<br />
hand kommer dem till godo som har höga marginalskatter. Finansieringen<br />
med höjda arbetsgivaravgifter som ”avräknas” drabbar däremot degressivt.<br />
Det kan givetvis göras gällande att de bakomliggande antagandena är orealistiska<br />
— att t. ex. den förutsatta avräkningen inte kommer att ske — men det är<br />
i så fall en kritik av grunderna för omläggningen och inte av beräkningarna. I<br />
.själva verket torde risken vara mycket stor för att någon avräkning inte<br />
kommer till stånd. Arbetsgivaravgiftshöjningar under 1970-talet har i allt<br />
väsentligt vältrats framåt, inte avräknats, och därigenom medverkat till den<br />
snabba kostnadsutvecklingen och försvagningen av Sveriges internationella<br />
konkurrenskraft. Risken för att en produktionsfaktorsskatt eller höjda arbetsgivaravgifter<br />
på nytt leder till en accelererad kostnadsutveckling är också<br />
en tung punkt i den moderata kritiken mot den föreslagna finansieringen av<br />
skatteomläggningen.</p>
<p>Riktlinjer för en moderat skattepolitik</p>
<p>En marginalskattesänkning är av avgörande betydelse för att bringa ordning<br />
i den svenska ekonomin. En omläggning som leder till att den helt<br />
dominerande delen av de heltidsarbetande inkomsttagarna får marginalskatter<br />
som inte överstiger 50% bör genomföras under åren 1983 och 1984.<br />
Indexregleringen bör bibehållas liksom rätten till normala underskottsavdrag.<br />
Det senare innebär självfallet inte att stötande effekter av avdragssystemet<br />
inte behöver motverkas. Arbetet på att kartlägga och utarbeta åtgärder<br />
mot otillbörliga underskottsavdrag måste fullföljas.</p>
<p>En marginalskattereform bör så långt som möjligt finansieras genom besparingar<br />
i fråga om de offentliga utgifterna. Genom att reformen kan antas<br />
få positiva effekter på den ekonomiska utvecklingen torde därtill en inte<br />
obetydlig del av finansieringen kunna klaras genom att sådana utbudseffek</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>105</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 5: Total skattesänkning 1982—1985 med beaktande av skatteomläggningens<br />
finansiering. (Inflation 8%. 1982 års priser. — — höjd skatt)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:4px;">Inkomst före<br />
underskottsavdrag,<br />
tkr</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p>Underskottsavdrag, tkr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">30</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">40</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">50</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">60 80</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">30</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 120</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 120</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 120</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;" />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">40</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 480</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 480</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 491</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 491</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">50</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 755</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 840</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 840</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 862</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 862</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 375</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 115</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 233</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 233</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">70</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 899</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 735</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 475</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 560</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 560</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 604</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-2 610</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">80</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 572</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 172</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 094</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 834</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 919</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 927</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-2 975</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">90</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 17</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 845</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 445</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 454</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 194</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 279</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 297 -3 374</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">100</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 181</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 289</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 117</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 739</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 814</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 554</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 639 -3 716</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">110</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 097</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">907</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 563</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 391</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 040</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 175</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 915 - 4 040</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">120</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 929</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 352</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">162</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 308</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 136</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 813</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4 008 - 4 833</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">130</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6 983</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 183</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 606</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 584</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 054</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2 882</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 586 -5 580</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">140</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8 694</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5 794</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 994</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">417</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 773</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 243</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4 071 -6 117</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">150</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10 374</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7 209</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 309</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 509</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 068</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 258</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4 728 -6 315</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">180</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">13 205</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10 205</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7 205</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 205</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 040</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 860</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4 660 - 9 427</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">13 933</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10 933</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7 933</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 933</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 933</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 067</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4 232 - 9 932</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">ter också leder till ökade inkomster för statskassan. I den mån ytterligare<br />
finansiering skulle erfordras är höjda konsumtionsskatter att föredra framför<br />
skatt på produktionen.</p>
<p style="margin-left:3px;">I avsnittet om den ekonomiska politiken har frågan om ett kommunalt<br />
skattestopp behandlats.</p>
<p style="margin-left:3px;">Andra utbudsstimulerande skattereformer</p>
<p style="margin-left:3px;">Vid sidan av sänkta marginalskatter bör andra möjligheter prövas att<br />
skattevägen stimulera ekonomins utbudssida. Sedan 1976 har en rad åtgärder<br />
vidtagits för att lindra beskattningen av företagandet. Men det behövs ytterligare<br />
insatser. Det är fortfarande i hög grad angeläget att försöka förbättra<br />
villkoren för småföretagande och stimulera framväxten av nya företag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kapitalbeskattningen måste i princip utformas så att det arbetande kapitalet<br />
i företagen inte beskattas. Arvs- och gåvoskatten bör sänkas i syfte att<br />
underlätta ägar- och generationsskiften i små och medelstora företag. För<br />
exportföretagen skulle det innebära en avsevärd lättnad om energibeskattningen<br />
kunde inordnas i mervärdebeskattningen och därmed avlyftas vid<br />
export. Dubbelbeskattningen av aktier bör - för att underlätta företagens<br />
försörjning med villigt kapital - avvecklas och anpassas till det system som<br />
tillämpas bland EG-länderna. Reglerna för realisationsvinstbeskattning på<br />
aktier bör förenklas. Kvittning mellan olika inkomstslag vid beräkning av<br />
socialförsäkringsavgifter bör möjliggöras. Ett nyligen genomfört förbud mot<br />
sådan kvittning kommer annars att avsevärt försvåra de mindre företagens<br />
arbete.</p>
<p style="margin-left:3px;">Frågan om lindrigare beskattning av tillfälliga arbetsinsatser bör prövas.<br />
Riksdagen har beslutat att inkomster för svamp och viss bärplockning upp till<br />
ett belopp på 5000 kr. inte skall beskattas. Möjligheten att vidga fältet för<br />
skattefri verksamhet bör undersökas. Att tillfälligt ge skattebefrielse för<br />
övertidsarbete för helårsanställda och heltidsarbetande kan också övervägas.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>106</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Vi har i det föregående understrukit vikten av att de enskilda hushållens<br />
sparbenägenhet ökar. Sparavdraget liksom gränserna för skatte- och skattefondssparande<br />
bör successivt justeras med hänsyn till inflationen.</p>
<p>Skatt efter försörjningsbörda</p>
<p>Inkomstberoende bidrag och avgifter skapar ytterligare marginaleffekter<br />
ovanpå den progressiva inkomstbeskattningen. Dessa måste i första hand<br />
angripas genom minskad rundgång i skatte- och bidragssystemen. Skattepolitiken<br />
måste i ökad utsträckning ta hänsyn till de skattskyldigas faktiska<br />
försörjningsbörda, dvs. till hur många som skall leva på en given inkomst.<br />
Det är en rimlig utgångspunkt att den som betalar skatt inte skall behöva<br />
uppbära bidrag och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt. Vi<br />
behandlar familjebeskattningen m. m. i det familjepolitiska avsnittet.</p>
<p>Skatteflykt och skattefusk</p>
<p>Under 1970-talet har skattekontrollen byggts ut väsentligt för att bekämpa<br />
det ökade skattefusket. Statsmakterna kan inte stillatigande åse hur skatteflykten<br />
breder ut sig och hur lojala skattebetalare tvingas bära en allt tyngre<br />
börda när stora belopp genom skattefusket undandras stat och kommun. På<br />
många områden har den grå och svarta verksamheten antagit en sådan<br />
omfattning att de seriösa företagens existens hotas. En effektiv kontroll av<br />
skatter och avgifter måste finnas. Ändå måste man ställa sig frågande till<br />
mycket av det som hänt på skattekontrollens område under det gångna<br />
decenniet.</p>
<p>Den växande skattebyråkratin och den svällande lagstiftningen har inte i<br />
nämnvärd utsträckning lyckats motverka skattefusket. Däremot har den<br />
skapat en allt större rättsosäkerhet som drabbat de hederliga medborgarna.<br />
Generalklausulen i skattelagstiftningen innebär att helt lagenliga handlingar<br />
i praktiken kan komma att betraktas som olagliga. Rådande situation är ett<br />
exempel på hur den offentliga makten växt sig så stark att människorna<br />
revolterar, vilket i sin tur tvingar fram nya sanktionsbestämmelser i en<br />
ständigt fortgående spiralrörelse.</p>
<p>Nuvarande problem bottnar i det alltför höga skattetrycket och i det<br />
faktum att skattesystemet inte uppfattas som rättvist. Att ständigt skärpa<br />
skattekontrollen och med hjälp av alltmer allmänt formulerade lagtexter<br />
försöka komma åt den uppfinningsrika skattesmitaren kommer tyvärr aldrig<br />
att vara ett effektivt sätt att skapa hederliga skattebetalare. I stället kommer<br />
ännu fler lojala medborgare att drabbas av den ökade rättsosäkerheten. Ofta<br />
är det de som kommer i kläm när kontrollapparaten byggs ut, medan de<br />
ohederliga finner nya vägar att undandra sig skatt.</p>
<p>Skattemoralen måste förbättras genom att skattesystemet reformeras och<br />
genom att skattetrycket sänks. Förenklade skatteregler avlastar skatteadministrationen<br />
och gör att ytterligare resurser kan sättas in på deklarationskontroll.<br />
Avdragsrätt för reparationer i bostaden och för styrkta barntillsyns</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>107</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>kostnader kan göra en i dag stor svart marknad vit. Det borde vara möjligt att<br />
i själva skattesystemet bygga in regler som stimulerar till en öppen och ärlig<br />
redovisning av inkomstförhållanden.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att en marginalskattereform skall genomföras under 1983 och 1984 så att<br />
marginalskatterna för den helt dominerande delen av de heltidsarbetande<br />
inkomsttagarna inte överstiger 50%,<br />
att rätten till underskottsavdrag skall bibehållas och att arbetet med att<br />
kartlägga och utarbeta åtgärder mot otillbörliga avdrag skall intensifieras,<br />
att indexregleringen skall bibehållas,</p>
<p>att kostnadsuppdrivande beskattning av produktionen skall motverkas,<br />
att kapitalbeskattningen skall ses över i syfte bl. a. att underlätta företagandet<br />
samt att realisationsvinstbeskattningen skall förenklas,<br />
att rundgången i skatte- och bidragssystemet skall minskas,<br />
att skattesystemet i ökad utsträckning skall ta hänsyn till skattebetalarnas<br />
faktiska försörjningsbörda.</p>
<p>Ett spritt ägande</p>
<p>Enskilt ägande för valfrihet och oberoende<br />
Moderata samlingspartiet vill förverkliga ett samhälle, som bygger på de<br />
enskilda medborgarnas frihet att under ansvar själva forma sin tillvaro. Detta<br />
förutsätter decentraliserade beslut och därför ett spritt ägande. Om ägandet<br />
är ojämnt fördelat och många medborgare saknar nämnvärda tillgångar,<br />
begränsas den enskildes oberoende allvarligt. Detta gäller oavsett om ägandet<br />
ligger hos ett mindre antal enskilda personer eller är koncentrerat till<br />
staten eller fackliga organisationer. Men det blir särskilt allvarligt med en<br />
förening av ekonomisk och politisk makt, eftersom det utgör ett hot mot<br />
mångfalden i samhället och därmed i förlängningen också mot demokratin.</p>
<p>En spridning av ägandet syftar till att öka individens valfrihet. Därför kan<br />
målet inte nås med hjälp av tvångsåtgärder. Ett decentraliserat ägande måste<br />
åstadkommas genom enskilda arbetsinsatser och ett frivilligt sparande.</p>
<p>Strävan bör vara att åstadkomma såväl ett jämnare fördelat som ett ökat<br />
enskilt ägande. Ansträngningarna att sprida ägandet bör därför särskilt inriktas<br />
på att skapa gynnsamma villkor för sparandet hos medborgargrupper,<br />
vilka tidigare haft små eller obetydliga möjligheter att skaffa sig egendom.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill på frivillighetens väg sprida ägandet till de<br />
enskilda människorna både för att deras valfrihet och oberoende i det dagliga<br />
livet skall öka och för att en mera långsiktig utveckling mot centralism och<br />
kollektivism liksom enskild maktkoncentration skall kunna undvikas.</p>
<p>Genom personligt ägande ges den enskilda människan trygghet och självständighet.<br />
Hon får en starkare ställning som konsument och som arbetstagare<br />
ett större oberoende. Samhället i sin helhet påverkas gynnsamt av ett spritt<br />
ägande.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>108</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>I en marknadsekonomi är det konsumenterna som genom sin efterfrågan i<br />
sista hand bestämmer vilka varor och tjänster som skall produceras. Konkurrensen<br />
leder till att företag som arbetar effektivt och producerar varor som<br />
konsumenterna vill köpa når de största framgångarna. Företagen tvingas att<br />
kontinuerligt anpassa sig till ändrade krav som växer fram i Sverige och i<br />
utlandet.</p>
<p>För att marknadsekonomin skall fungera måste antalet företag på marknaden<br />
vara så stor att konkurrens råder. Företagsägandet bör vara spritt bland<br />
stora medborgargrupper. Endast om dessa två förutsättningar är uppfyllda<br />
erhåller den sociala marknadsekonomin politisk stabilitet och motståndskraft<br />
mot socialistiska angrepp.</p>
<p>Erfarenheterna från de länder där staten äger den dominerande delen av<br />
näringslivet bekräftar de risker för människors frihet som då uppkommer.<br />
Endast ett näringsliv som bygger på spritt enskilt ägande skapar betingelser<br />
för en väl fungerande marknadsekonomi, ett fritt samhälle och en livskraftig<br />
demokrati.</p>
<p>Hushällens tillgångar</p>
<p>Moderata samlingspartiet har på en råd områden lagt fram förslag som<br />
syftar till att sprida ägandet till allt fler medborgare. Våra strävanden fick<br />
först genomslag i ett breddat bostadsägande. Så mycket som hälften av<br />
hushållens samlade tillgångar utgörs i dag av egna bostäder. Läggs härtill<br />
innehavet av jordbruks- och hyresfastigheter stiger andelen till två tredjedelar.</p>
<p>Däremot motverkades länge våra ansträngningar att sprida ägandet i näringslivet<br />
av den dåliga reala avkastningen på aktieplaceringar, vilken i sin<br />
tur sammanhängde med bl. a. den låga lönsamhetsnivån i näringslivet och<br />
den ogynnsamma skattebehandlingen av aktier under 1970-talet. Efter regeringsskiftet<br />
1976 har det dock vidtagits flera åtgärder, främst införandet av<br />
skattefondssparandet och uppmjukningen av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar,<br />
vilka satt i gång en utveckling i rätt riktning.</p>
<p>I det följande behandlas endast ägandespridningen i näringslivet, medan<br />
åtgärder för ett breddat bostadsägande föreslås i avsnittet om bostadspolitik.</p>
<p>Hushållens tillgångar ökade kraftigt under 1970-talet. Kapitalvinstkommittén<br />
anger i sitt delbetänkande Stimulans av aktiesparandet (Ds 1980:11)<br />
vidstående skattning.</p>
<p>Tillgångarna i aktier utgör dock endast ca 3% av de totala. Ändå är hushållssektorn<br />
den dominerande aktieägaren. Hälften av de börsnoterade aktierna<br />
ägs av hushållen. Till detta kommer aktieinnehav i icke börsnoterade företag.<br />
Ca 90% av aktiekapitalet i dessa företag torde ägas av privatpersoner.</p>
<p>I Sverige var efter andra världskriget förutsättningarna stora för att kraftigt<br />
sprida ägandet. Men den socialdemokratiska fördelningspolitiken gjorde<br />
inte nya grupper delaktiga i förmögenhetstillväxten i den utsträckning som<br />
var möjlig. Socialdemokraternas motvilja mot att sprida det enskilda ägandet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
<p>Hushållens tillgångar</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>109</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:179px;">1970 1978</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p style="margin-left:141px;">Miljarder Proc.andel Miljarder Proc.andel</p>
<p style="margin-left:141px;">kr av totala kr av totala</p>
<p style="margin-left:188px;">tillgångar tillgångar</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:11px;">Villafastigheter inkl. fritidshus<br />
och bostadsrätter 109 35 437 48</p>
<p>Hyresfastigheter 23 7 37 4</p>
<p>Jordbruksfastigheter 38 12 126 14</p>
<p>Aktier (noterade på A-listan) 16 5 30 3</p>
<p style="margin-left:11px;">Försäkringsfordringar (liv-,<br />
pensions-, SPP, AMF m. m.) 27 9 67 7</p>
<p>Bankmedel och kontanter 86 27 175 19</p>
<p>Obligationer m. m. 8 3 31 3</p>
<p style="margin-left:11px;">Fordringar (handelskrediter och<br />
övriga fordringar) 7 2 9 1</p>
<p>Summa tillgångar 314 100 912 100</p>
<p>Skulder 77 25 211 23</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Nettoförmögenhet 237 701</p>
<p>Källa: SNS Konjunkturrapporten 1979-80 (Ragnar Bentzel och Lennart Ehrsson).</p>
<p>har medfört att förmögenhetsfördelningen i Sverige fortfarande är ojämn.<br />
Ändå har förmögenhetsutjämningen varit påtaglig under de senaste 50 åren.<br />
Förmögenhetsfördelningen i Sverige är därtill jämnare än i flertalet andra<br />
länder.</p>
<p>Utvecklingen fortgår alldeles klart i samma riktning. Andelen hushåll med<br />
positiv nettoförmögenhet steg från 27% 1930 till över 50% 1951 och till 64%<br />
1975. Förändringen framgår också av nedanstående tabell.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Andel av taxerad nettoförmögenhet (%)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>För gruppen</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1930</p>
</td>
<td><p>1951</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1975</p>
</td>
</tr><tr><td><p>de 2% rikaste</p>
</td>
<td><p>58</p>
</td>
<td><p>43</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">28</p>
</td>
</tr><tr><td><p>de 5% rikaste</p>
</td>
<td><p>74</p>
</td>
<td><p>60</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">44</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: R. Spånt, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling, SOU 1979:9.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Enligt avgivna självdeklarationer hade 64% av hushållen 1966 förmögenhet.<br />
1970 hade andelen stigit till 67% och 1975 till 70%.</p>
<p>Aktieägandet blev alltmer utbrett under 1960- och 1970-talen. Under ett<br />
drygt årtionde har antalet aktieägare nära fyrfaldigats. I dag äger närmare en<br />
miljon svenskar aktier. De gynnsamma reglerna för skattefondssparandet<br />
bidrog under 1981 till en kraftig breddning av detta slags ägande.</p>
<p>Det är under senare tid framför allt privatpersoner som köpt aktier i<br />
börsnoterade företag och i företag på den s. k. fondhandlarlistan, samtidigt<br />
som de enskilda aktieinnehaven har minskat i storlek. I stället har det<br />
institutionella aktieägandet, dvs. företags, stiftelsers, försäkringsbolags och<br />
liknande institutioners ägande, ökat kraftigt under de senaste 25 åren. 1950<br />
ägde hushållen 70% av aktievärdet i Sverige, i dag är motsvarande siffra</p>
</div>
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>50%. Rent formellt har alltså ägandet av aktier koncentrerats. Men i sak<br />
har utvecklingen inneburit en fortsatt utjämning och spridning av ägandet,<br />
då privatpersoner ofta i sin tur äger andelar i dessa institutioner och alltså<br />
via dessa äger aktier i företag.</p>
<p>Räntabilitet och soliditet i näringslivet</p>
<p>En viktig orsak till aktiemarknadens bristande attraktionskraft under<br />
1970-talet var företagens dåliga lönsamhet. Räntabiliteten i industrin, uttryckt<br />
som resultatet i procent av justerat eget kapital, pendlade i början av<br />
årtiondet kring 10%. Efter en topp 1974 på över 14% sjönk den till praktiskt<br />
taget noll 1977. Den efterföljande konjunkturuppgången medförde en viss<br />
återhämtning, som dock inte nådde normalläget från 1970-talets början.</p>
<p>Som en följd av den dåliga lönsamheten och det bristande intresset för<br />
nyplaceringar i aktier försämrades företagens soliditet, vilket framgår av<br />
nedanstående tabell.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Börsföretagens soliditet (%)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1968</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1973</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">1978</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Redovisad soliditet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">38</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">29</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">23</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Justerad soliditet (inkl. dolda reserver)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">43</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">37</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">32</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Källa: Budgetdepartementet stencil 1980: 11.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Näringslivets investeringar bestäms främst av den förväntade lönsamheten.<br />
Men soliditeten spelar också in. Lånekapitalet är inte riskvilligt utan<br />
kräver under alla omständigheter avkastning. När dess andel är hög, växer<br />
kravet på att avkastningen på investeringen framstår som säker. Allt färre<br />
investeringsprojekt blir alltså genomförda, när soliditeten sjunker.</p>
<p>En förutsättning för att svenskt näringsliv skall kunna återvinna konkurrenskraft<br />
är att ett mera normalt förhållande mellan det egna kapitalet och<br />
totalkapitalet återställs. Det kan i princip ske på två vägar: genom att vinstmedel<br />
hålls kvar i företagen eller genom nyemission av aktier. Av bl. a.<br />
fördelningspolitiska skäl är det varken möjligt eller lämpligt att gå enbart den<br />
förstnämnda vägen — det skulle medföra en kraftig förmögenhetsökning hos<br />
tidigare aktieägare. Det är inte heller möjligt att inom marknadsekonomins<br />
ram enbart lita till den andra vägen - för att nyemitterade aktier skall finna<br />
köpare måste vinstläget förbättras. Slutsatsen blir att det för en industriell<br />
expansion krävs både en ökad lönsamhet och ett tillskott av riskvilligt kapital.</p>
<p>Näringslivets försörjning med riskkapital</p>
<p>Sverige dras f. n. med ett besvärande sparandeunderskott. Detta tar sig<br />
uttryck i stora underskott i bytesbalansen.</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>lil</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Nedanstående tabell visar det finansiella sparandet (bruttosparandet minus<br />
investeringar), totalt och fördelat på sektorer.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Finansiellt sparande (% av BNP)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1970</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1975</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1979</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentliga sektorn</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,3</p>
</td>
<td><p>2,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-2,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Staten</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1.9</p>
</td>
<td><p>0,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-6,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Kommunerna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,8</p>
</td>
<td><p>-1,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">0,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Socialförsäkringarna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,2</p>
</td>
<td><p>3,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">3,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bostäder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3,8</p>
</td>
<td><p>-2,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-2,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Företagen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3,0</p>
</td>
<td><p>-2,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">1,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hushållen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,7</p>
</td>
<td><p>1,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">1,6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt (=bytesbalansens saldo)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,8</p>
</td>
<td><p>-0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-2,5.</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Traditionellt har hushållen och den offentliga sektorn (tack vare socialförsäkringarna)<br />
gett positiva bidrag till sparandebalansen, medan bostadsbyggandet<br />
och företagssektorn har gett underskott. Men under 1970-talet inträffade<br />
två anmärkningsvärda förskjutningar. Företagen sparar nu mer än vad<br />
de investerar. Likviditeten i näringslivet är högre än någonsin tidigare. Den<br />
offentliga sektorn hamnar däremot på minus. Det kan då knappast vara<br />
hushållens och företagens sak att öka sitt sparande för att uppväga bristen<br />
inom den offentliga sektorn.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det finns dock ett samband mellan sparandeunderskottet inom den offentliga<br />
sektorn och den låga investeringstakten i industrin. Som tidigare framgått<br />
beror det inte på att företagen saknar kapital. Inte heller saknar de nya<br />
idéer och projekt. Men för att det finansiella kapital de har tillgängligt skall<br />
användas till reala investeringar, måste den tilltänkta satsningen bedömas bli<br />
räntabel.</p>
<p style="margin-left:3px;">Med nuvarande inflationstakt, räntenivå och skatteförhållanden blir dock<br />
alltför få investeringskalkyler positiva. Den viktigaste åtgärden för att återställa<br />
investeringsviljan i näringslivet är därför att skära ned de offentliga<br />
utgifterna. Därmed minskas behovet av statlig upplåning, vilket dämpar<br />
inflationen och medger en lägre räntenivå. Investeringsprojekt, som tidigare<br />
bedömts olönsamma, blir därmed aktuella för genomförande.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vid ett sådant uppsving i investeringsaktiviteten stiger företagens efterfrågan<br />
på riskkapital. Två frågor inställer sig då: Hur mycket behövs? Och<br />
varifrån skall det komma?</p>
<p style="margin-left:3px;">Kalkyler över behovet av nytt riskkapital måste med nödvändighet bli<br />
ungefärliga. Beräkningar som utförts av bl. a. kapitalvinstkommittén och<br />
löntagarfondsutredningen tyder på att behovet av nyemissioner under 1980talet<br />
vid normal räntabilitet skulle ligga vid ca 3 miljarder kronor om året.</p>
<p style="margin-left:3px;">Är då detta mycket eller litet? Det kan naturligtvis förefalla mycket i ljuset<br />
av att den högsta årliga emissionsvolymen under 1970-talet var 1,6 miljarder<br />
kronor, vilket noterades 1976. Men det är obetydligt sett i relation till<br />
hushållens samlade tillgångar (1978 över 900 miljarder). Det gäller även om<br />
man inskränker jämförelsen till deras finansiella tillgångar (300 miljarder).</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>112</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det skulle alltså räcka om 1% av hushållens finansiella tillgångar, dvs. en<br />
tredjedels % av de totala tillgångarna, varje år fördes över till aktiemarknaden.</p>
<p>Vad som behövs är således en ökad lönsamhet i näringslivet och ett ökat<br />
sparande i aktier. Är det då möjligt att på frivillig väg - med hjälp av<br />
stimulanser - åstadkomma den nödvändiga ökningen av sparandet och<br />
samtidigt bredda aktieägandet till nya grupper?</p>
<p>Erfarenheter från Västtyskland</p>
<p>I Sverige har det inte förrän på den allra senaste tiden gjorts några försök<br />
att föra en förmögenhetspolitik i positiv mening. För att hämta erfarenheter<br />
måste vi gå utomlands. Särskilt Västtyskland har under efterkrigstiden på ett<br />
mycket ambitiöst sätt stimulerat ett brett hushållssparande. Resultatet kan<br />
avläsas i form av en sparkvot på ca 14%, vilket är ungefär tre gånger så högt<br />
som i Sverige. De olika sparstimulansprogrammen ger tillsammans ett årligt<br />
sparande på ca 26 miljarder D-mark, varav ca 7 miljarder är kollektivavtalsbestämt<br />
och resten - dvs. 19 miljarder - är frivilligt, individuellt sparande.</p>
<p>Fondsocialismen</p>
<p>Som redan framhållits hyser socialdemokraterna ingen ambition att sprida<br />
ägandet av företagen. Den grundläggande tanken i socialismen är att produktionsmedlen<br />
i stället skall koncentreras till staten. Under senare år har de<br />
svenska socialdemokraterna utvecklat en variant på det temat, som innebär<br />
att ägandet av företag skall överföras till fackligt styrda kollektiva löntagarfonder.</p>
<p>Fondsocialismen aktualiserades på allvar första gången genom att det s. k.<br />
Meidnerförslaget presenterades 1975. Tyngdpunkten lades där vid själva<br />
övertagandet av makten i företagen. När det stod klart för fondförespråkarna<br />
att tanken inte lät sig säljas med maktspråk, sköt de i stället fram som motiv<br />
näringslivets behov av riskvilligt kapital. Så skedde i det gemensamma LO/<br />
SAP-förslaget 1978. Sedan dess har ytterligare en fondsocialistisk modell<br />
lagts fram i början av 1981. LO-kongressen och den socialdemokratiska<br />
partikongressen beslöt hösten 1981 att ställa sig bakom de grundläggande<br />
principer och förslag som där kommit till uttryck. Det bör betonas att även<br />
om andra motiv för fondsocialism nu framförs (t. ex. stöd för den solidariska<br />
lönepolitiken, ökat löntagarinflytande) är det fortfarande maktmotivet som<br />
är det grundläggande i fondsocialismen.</p>
<p>Från det ursprungliga Meidnerförslaget finns fortfarande kvar tanken på<br />
vinstdelning. Med den föreslagna konstruktionen skulle den under normala<br />
förhållanden ge ca 2,5 miljarder kronor per år. Men inte ens löntagarfondsutredningen<br />
kunde komma förbi att vinstdelning måste verka höjande på<br />
företagens kapitalkostnader och därmed motverka investeringsviljan, dvs.<br />
raka motsatsen till vad som sagts vara avsikten. Vid sidan av vinstdelning har<br />
därför tillkommit ett förslag om en särskild ATP-avgift på 1%. Denna, som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>113</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>alltså skulle belasta inte bara de vinstgivande företagen, skulle ge ungefär<br />
lika mycket som vinstdelningen. Totalt kan fonderna därför påräkna att<br />
årligen tillföras bortåt 5 miljarder kronor.</p>
<p>Fonderna avses använda sina pengar för att förvärva aktier i näringslivet.<br />
De är inte hänvisade till aktiebörsen utan kan gå in i vilket aktiebolag som<br />
helst. För att få tillgång till aktier i större företag kan t. o. m. nyemission av<br />
aktier framtvingas. Ett flertal undersökningar visar att löntagarfonderna på<br />
ett par år kan bli den största aktieägaren i ett stort antal börsnoterade<br />
företag.</p>
<p>Även om man får räkna med att fondernas aktieköp främst kommer att<br />
riktas mot de större börsnoterade företagen, är det fel att småföretagen inte<br />
skulle beröras av fondsocialismen. Övervinstdelning och höjd ATP-avgift<br />
okar naturligtvis också de små företagens kostnader och försämrar deras<br />
möjligheter att själva finansiera nya investeringar. Många små företag har<br />
stora företag som kunder och konkurrerar samtidigt med andra stora företag.<br />
Tar fonderna över de stora företagen, skulle både konkurrenter och kunder<br />
till de små företagen kunna ha samma ägare, nämligen fonderna, vilket<br />
motverkar en konkurrens på lika villkor. Andra småföretag är direkta underleverantörer<br />
till större företag. I kärva tider kan fackligt ägda företag tänkas<br />
ta över underleverantörernas uppgifter för att slippa minska arbetsstyrkan.<br />
Klimatet för småföretagen blir över huvud taget dåligt. Det kan inte stimulera<br />
till nyföretagande att veta att om man lyckas och företaget blir stort och<br />
framgångsrikt tar fonderna över.</p>
<p>Enligt det aktuella fondförslaget skall det finnas en fond i varje län.<br />
Beträffande dess ledning tvekar socialdemokraterna mellan två modeller.<br />
Styrorganet skall utses antingen i allmänna val eller av de fackliga organisationerna<br />
i länet. Enligt kongressbeslutet i höstas skall t. v. facket utse ledamöterna<br />
i fondstyrelserna i avvaktan på att fondernas ägarandel i företagen<br />
vuxit och en modell för politiska val har konstruerats. Men i praktiken torde<br />
skillnaden inte bli så stor, eftersom avsikten är att en majoritet i styrelsen<br />
under alla omständigheter skall vara fackliga ledare.</p>
<p>Uppdelningen på 24 länsfonder har valts för att möta kritiken för maktkoncentration.<br />
Men avgörande är att fonderna inte blir inbördes oberoende,<br />
eftersom de alla byggs upp på samma sätt och lätt kan samordnas från<br />
fackliga och politiska utgångspunkter.</p>
<p>Om löntagarfonder införs, tvingas fackliga företrädare efter några år i<br />
kraft av sina företagsledande och företagsägande uppgifter att ikläda sig ett<br />
slags arbetsgivarroll. De skulle t. o. m. kunna utse styrelse och ledning i<br />
Svenska arbetsgivareföreningen genom sin kontroll över medlemsföretagen.<br />
Detta skulle försätta de fackliga organisationerna i en helt ny situation. Vi<br />
riskerar att få en fackföreningsrörelse av öststatsmodell. Den förvandlas till<br />
en organisation som förvaltar produktionsmedlen och får en övervakande<br />
funktion över medlemmarna och ser till att de fyller produktionsnormerna.</p>
<p>Mot bakgrund av den socialdemokratiska ivern att via tvångsfonder ta över</p>
<p>8 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>114</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>företagen framstår det som egendomligt att man inte för länge sedan utnyttjat<br />
fackföreningsrörelsens stora ekonomiska resurser till aktieköp. Man skulle<br />
ju på det sättet ha kunnat bevisa sin påstått överlägsna förmåga att leda<br />
företag.</p>
<p>Principen för fondernas placeringspolitik sägs vara att eftersträva — inte<br />
högsta möjliga — men väl god avkastning. Problemet är bara att det inte finns<br />
någon som har intresse av att bevaka avkastningskravet. Däremot har det<br />
tydligt framgått att många ser fram emot att kunna använda fondmedlen för<br />
sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska och andra syften. Men dessa önskemål<br />
måste bevakas på andra vägar. Låter man dem styra fördelningen av<br />
kapitalresurser i näringslivet, får man inte bästa möjliga användning av<br />
kapitalet, och då har man övergett marknadsekonomin.</p>
<p>Det är uppenbart att fonder med den föreslagna konstruktionen skulle ha<br />
en inbyggd tendens att motverka omställningar i produktionslivet, med andra<br />
ord verka strukturbevarande. Den dominerande strävan skulle bli att<br />
”rädda jobb”. Inget företag skulle tillåtas konkurrera ut ett annat. Om<br />
konkurrensen från andra länder bli besvärande — vilket snabbt skulle inträffa<br />
— skulle ingen bjuda motstånd mot protektionism och handelshinder.</p>
<p>Socialdemokraterna försöker möta kritiken mot att löntagarna inte får<br />
någon personlig fördel av fondsocialismen genom att föreslå, att en viss<br />
avkastning på fondernas aktieinnehav skulle inlevereras till ATP-systemet.<br />
Men denna anordning är lika konstlad som talet om att den tryggar pensionärernas<br />
pengar är falskt. ATP-pensionen skall ju i princip betalas med avgifter<br />
som inflyter samma år. Genom att bidra till en ineffektiv näringsstruktur och<br />
kapitalanvändning äventyrar tvärtom tvångsfonderna pensionärernas<br />
pengar.</p>
<p>Löntagarfonderna och vårt ekonomiska system</p>
<p>Vad skulle hända med det ekonomiska systemet, om fonderna fick kontrollen<br />
över de börsnoterade företagen? Oavsett den egna politiska utgångspunkten<br />
torde alla vara ense om att omvälvningarna kommer att bli genomgripande,<br />
i vissa avseenden rentav dramatiska.</p>
<p>Vårt ekonomiska system grundar sig på enskilt ägande, fri konkurrens och<br />
en social marknadsekonomi. I ett marknadsekonomiskt system tävlar olika<br />
företag med varandra på en fri marknad om vilket av dem som bäst och<br />
billigast kan tillgodose de olika behov av varor och tjänster som finns i<br />
samhället. Man konkurrerar t. ex. med priser och kvalitet. Det företag som<br />
bäst lyckas tillgodose konsumenternas behov av en viss vara eller en viss<br />
tjänst blir det företag som gör störst vinst.</p>
<p>Strävan efter en viss vinst är grundläggande för varje företag. Ett företag<br />
som under en längre period går med förlust har misslyckats med sin uppgift i<br />
samhället. Ett företag som går med vinst har visat att det på ett så effektivt<br />
och bra sätt som möjligt lyckats fylla sin samhällsuppgift.</p>
<p>Misslyckade företag läggs ner. Lyckade företag — sådana som under en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>115</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>längre period går med vinst — kan expandera. Men ett företag kan aldrig vara<br />
säkert på att ständigt lyckas. Nya företag söker sig till marknader där de tror<br />
att de kan göra en bättre insats än de företag som redan finns där. Ett företag<br />
som tar ut för höga vinster riskerar alltid att ett annat företag går in och löser<br />
samma uppgift till ett lägre pris. Den fria konkurrensen är en av marknadsekonomins<br />
grundläggande beståndsdelar. Utan konkurrens fungerar inte<br />
ekonomin.</p>
<p>Ett införande av löntagarfonder skulle innebära att fonderna snabbt kommer<br />
att äga och kontrollera de börsnoterade företagen. Löntagarfonderna<br />
ersätter då den miljon personer och institutioner som i dag äger aktier.<br />
Utmärkande för dagens ägarbild är att ägarna bildar väl åtskilda ägargrupper,<br />
vilka ofta sinsemellan konkurrerar. De kan därför ha helt skilda åsikter i<br />
snart sagt alla vitala frågor. Löntagarfonderna kommer inte enbart att omöjliggöra<br />
privat ägande inom ett vitalt område av vår ekonomi utan också att<br />
förringa värdet av privat ägande på andra områden.</p>
<p>Vår ekonomi är en ramekonomi. Staten skall dra upp ramarna för företagens<br />
verksamhet. Dessa ramar har till primär uppgift att se till att företagen i<br />
sin strävan efter vinst inte äventyrar viktiga samhällsintressen. Det är många<br />
regler som bestämmer ett företags agerande. På snart sagt varje område finns<br />
lagar och förordningar som måste följas.</p>
<p>Men detta system förutsätter ett stort antal sinsemellan och i förhållande<br />
till staten oberoende beslutsfattare. Annars riskerar staten att bli en mygelstat.<br />
Hur skall staten klara att behandla alla företag lika, när de som skall<br />
besluta har dubbla lojaliteter - både som företrädare för den offentliga<br />
makten och som representant för ägare och företagsledning? Hur skall man<br />
undvika att företag, fackliga organisationer och staten smälter ihop till ett<br />
enda gigantiskt maktblock, oåtkomligt för den enskilda människan?</p>
<p>Den moderata frivilliglinjen<br />
Mål</p>
<p>Ett viktigt mål för moderat politik är att åstadkomma en jämnare förmögenhetsfördelning<br />
i samhället. Åtgärderna på detta område bör således sikta<br />
till en ökad spridning av aktieägandet bland de enskilda medborgarna. Med<br />
ägande av andelar i näringslivet följer också ett inflytande över företagens<br />
beslut. Även små innehav kan därvid få betydelse, bl. a. genom många<br />
småsparares samverkan i kollektiva former som vid ställningstagandet till<br />
Volvos Norgeavtal.</p>
<p>Ett annat viktigt mål är att trygga näringslivets försörjning med riskkapital.<br />
Det räcker dock inte att ställa kapital till förfogande. Förutsättningarna för<br />
produktiv verksamhet måste också bli sådana att företagen finner det lönsamt<br />
att investera i nya anläggningar och maskiner.</p>
<p>Det finns ett samband mellan målet att sprida aktieägandet och målet att<br />
trygga kapitalförsörjningen, så till vida att en jämnare förmögenhets- och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>116</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>inflytandefördelning kan sägas vara en fördelningspolitisk förutsättning för<br />
den ökning av lönsamheten i näringslivet som krävs både för att höja investeringstakten<br />
och för att locka fram det kapital som erfordras.</p>
<p>Skattesparande och aktiesparfonder</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under lång tid pläderat för ett spritt enskilt<br />
ägande. Men det var först i samband med regeringsskiftet 1976 som vi fick<br />
möjlighet att på ett avgörande sätt påverka utvecklingen. Ett exempel på den<br />
kursomläggning som skedde genom den borgerliga trepartiregeringens tillträde<br />
var inrättandet år 1978 av skattefondssparandet. Genom de förbättringar<br />
av villkoren för skattefondssparandet som inträdde vid årsskiftet<br />
1980—1981 har aktiesparfonderna vuxit i explosionsartad takt. Bara sedan<br />
utgången av 1980 har antalet deltagare i det bankanknutna skattefondssparandet<br />
ökat från 65000 till drygt 300000. Insättningarna steg från i genomsnitt<br />
12 milj. kr. per månad 1980 till ca 120 milj. kr. per månad november<br />
1981. Det bankanknutna aktiefondssparandet kommer i år att resultera i ett<br />
sparande på ca 1,5 miljarder kronor.</p>
<p>Vid årsskiftet 1980-1981 skapades möjligheter till s. k. företagsanknutna<br />
aktiefonder. Redan under det första året inrättades sådana av ett stort antal<br />
börsnoterade företag. I sparandet deltog mot slutet av 1981 50000 anställda i<br />
företagen i fråga. Det betyder, att så snabbt som ett knappt år efter lagändringen<br />
har de anställda i en tredjedel av de börsnoterade aktiebolagen getts<br />
möjlighet att utnyttja de nya möjligheterna att delta i det företagsanknutna<br />
aktiefondssparandet.</p>
<p>Helårseffekten av de företagsanknutna aktiesparfonderna uppskattas i år<br />
uppgå till ca 300 miljoner. Sammantaget tillför således skattefondssparandet<br />
detta år aktiemarknaden närmare 2 miljarder kronor i kapital.</p>
<p>Det främsta instrumentet för att uppnå en ökad ägandespridning och en<br />
tryggad riskkapitalförsörjning är ett bevarat och förstärkt skattefondssparande.<br />
En stor fördel med aktiesparfonderna är att deltagandet bygger på<br />
frivilliga, individuella beslut.</p>
<p>Det förtjänar påpekas att aktiesparfonder redan med nuvarande bestämmelser<br />
kan startas av vem som helst. Det står således öppet för t. ex. fackliga<br />
och ideella organisationer att inleda sådan verksamhet. De kan naturligtvis<br />
lägga tyngdpunkten i sin placeringspolitik på annat sätt än de hittillsvarande<br />
avkastningsinriktade aktiesparfonderna.</p>
<p>En brist i det företagsanknutna aktiefondssparandet är att denna sparform<br />
enligt dagens regler enbart kan inrättas i börsnoterade företag. Utredningen<br />
om de små och medelstora företagens kapitalförsörjning har bl. a. haft tili<br />
uppgift att undersöka vilka möjligheter det finns att utvidga denna sparform<br />
till att även omfatta icke börsnoterade företag. I ett delbetänkande - SOU<br />
1981:95 — föreslår utredningen bl. a. att det skapas möjlighet för icke börsnoterade<br />
företag att köpa aktier för högst 20-25% av det egna fondkapitalet<br />
i företaget. Samtidigt skall de bankanknutna aktiesparfonderna ges rätt att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>117</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>köpa aktier i icke börsnoterade företag för högst 10% av fondkapitalet. Utan<br />
att ta ställning i detalj ser moderata samlingspartiet positivt på dessa förslag.<br />
Vi anser att stora och små företag bör få konkurrera om det riskvilliga<br />
kapitalet på så lika villkor som möjligt.</p>
<p>Tillkomsten av nya fonder ökar konkurrensen om sparmedlen. I samma<br />
riktning verkar en förbättring av spararnas möjligheter att under den femåriga<br />
spärrtiden flytta sina sparmedel från en fond till en annan. Redan i dag är<br />
det möjligt att byta aktiesparfond för nytillskott för skattefondssparandet däremot<br />
kan man inte flytta behållningen mellan olika aktiesparfonder utan<br />
att skattereduktionen återförs (35% av det uttagna beloppet). Kravet på<br />
rörlighet skulle bli än bättre tillgodosett om den medgavs även mellan fonderna<br />
med oförändrade skattefavörer. En sådan förändring i syfte att öka<br />
konkurrensen och förbättra kapitalallokeringen måste dock vägas mot det<br />
administrativa merarbete och de kontrollproblem som sannolikt skulle bli<br />
följden.</p>
<p>Det finns vidare skäl att överväga åtgärder för att stimulera till fortsatt<br />
sparande efter den femåriga spärrtidens utgång. Visserligen dröjer det till<br />
slutet av 1984, innan sparmedel för första gången blir tillgängliga för uttag.<br />
Och visserligen visar utländska erfarenheter att den största delen av sparbeloppen<br />
står kvar även efter det att de blir disponibla. Men det bör ändå i god<br />
tid prövas, om inte någon mindre skattefavör skulle kunna medverka till att<br />
hålla uttagen på en låg nivå. Man skulle exempelvis kunna tänka sig fortsatt<br />
skattebefrielse för utdelning och/eller värdestegring under förutsättning att<br />
sparmedel binds t. ex. ytterligare tre år.</p>
<p>För företagsanknutna aktiesparfonder i börsnoterade företag gäller inte<br />
regeln att högst 10% av fondkapitalet får placeras i ett och samma företags<br />
aktier. Tvärtom föreskrivs att sådana fonder uteslutande skall placera sina<br />
medel i aktier eller konvertibla skuldebrev i det egna företaget eller i företag i<br />
den egna koncernen — dock får inte andelen i företagets röstvärde överstiga<br />
5%. I några fall har emellertid företagsanknutna aktiesparfonder erhållit<br />
dispens för placeringar även i andra företags aktier. Med hänsyn till angelägenheten<br />
av att man inte skall behöva gå dispensvägen för att uppnå en ökad<br />
riskspridning finns det skäl att överväga att sänka kravet på placering i det<br />
egna företaget från 100 till 50%.</p>
<p>I samband med införandet av företagsanknutna aktiesparfonder har det<br />
uppstått debatt om de lån till låg eller ingen ränta som vissa arbetsgivare<br />
erbjudit sina anställda för att underlätta aktiesköp. Moderata samlingspartiet<br />
anser att den skattemässiga behandlingen av räntefria lån är en fråga av<br />
vidare karaktär och därför får behandlas i annat sammanhang. Att arbetsgivarna<br />
erbjuder lån för deltagande i aktiesparande ser vi dock som positivt,<br />
eftersom det underlättar en snabb och bred anslutning.</p>
<p>Medarbetaraktier och vinstandelssystem</p>
<p>Införandet av företagsanknutna aktiesparfonder kan väntas stimulera in</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>118</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tresset för att introducera system med medarbetaraktier. Sådana har i begränsad<br />
utsträckning funnits sedan länge, men tillkomsten av nya system har<br />
motverkats av svårigheter att utan skattekonsekvenser medge de anställda<br />
förmåner vid förvärv av aktier i det egna företaget. Skattefondssparandet<br />
öppnar här en möjlighet. Flera företagsanknutna fonder löser efter femårsperiodens<br />
slut automatiskt in andelarna i aktier i det egna företaget. Eftersom<br />
medarbetaraktier är ett effektivt sätt att öka samhörigheten inom företaget<br />
och att stimulera de anställdas intresse för resultatutvecklingen, är det<br />
angeläget att man undanröjer de hinder av skattemässig och annan natur som<br />
fortfarande kan kvarstå.</p>
<p>Även företagsbundna vinstandelssystem förekommer i viss utsträckning i<br />
Sverige. Också här är syftet att stimulera personalens intresse för företagets<br />
långsiktiga resultatutveckling och att stärka samhörigheten. Dessa fördelar<br />
förutsätts då väga tyngre än det tidigare påtalade förhållandet att vinstdelning<br />
måste verka höjande på företagets kapitalkostnader. Företagen bör<br />
även fortsättningsvis vara fria att inrätta företagsbundna vinstandelssystem.<br />
För detta krävs ingen lagreglering - tvärtom kan det ses som en fördel om<br />
sådana system kan ges en skiftande utformning efter förutsättningarna i varje<br />
särskilt fall. Statsmakterna bör i stället inrikta sig på att undanröja förekommande<br />
hinder bl. a. på skatteområdet. Skattefavörer bör däremot inte komma<br />
i fråga i detta fall, eftersom dessa inte blir åtkomliga för andra medborgare<br />
än anställda i företag som drivs i vinstsyfte.</p>
<p>Under 1970-talet har vinstandelssystem inrättats bl. a. inom flertalet banker.<br />
Det är enligt moderat uppfattning angeläget att motsvarande förmån<br />
erbjuds de anställda inom den statliga PK-banken.</p>
<p>Med en vidareutveckling och förstärkning av aktiesparfonderna och genom<br />
åtgärder för att underlätta medarbetaraktie- och vinstandelssystem i<br />
företagen är det möjligt att uppnå ett spritt frivilligt och individuellt ägande<br />
av det svenska näringslivet, att trygga dess försörjning med riskvilligt kapital<br />
samt att förbättra marknadsekonomins funktionssätt, vilket i sin tur stärker<br />
vårt demokratiska samhällssystem.</p>
<p>Dubbelbeskattning av aktier</p>
<p>Aktiesparfonderna är en utmärkt introduktion till ett direkt ägande av<br />
aktier. Det personliga aktieägandet har emellertid ännu inte fått den utbredning<br />
i Sverige som är naturlig i ett välfärdssamhälle. En väsentlig förklaring<br />
är att aktiesparandet under lång tid varit missgynnat i skattemässigt avseende.</p>
<p>Ett problem är att vinster i aktiebolag beskattas först hos företaget och<br />
därefter när de tillfallit aktieägaren som utdelning. I andra länder förekommer<br />
som regel inte detta slags dubbelbeskattning av utdelningsinkomster.<br />
Efter initiativ från trepartiregeringen tillämpas fr. o. m. taxeringsåret 1982 en<br />
provisorisk begränsning av dubbelbeskattningen, varvid 30% skattereduktion<br />
lämnas på utdelningsinkomster på börsnoterade aktier upp till 7 500 kr.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>119</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>för ensamstående och 15000 kr. för makar. Kapitalvinstkommittén skall<br />
under våren 1982 framlägga ett definitivt förslag till slopande av dubbelbeskattningen.<br />
Moderata samlingspartiet ser det som angeläget att förslaget<br />
skyndsamt föreläggs riksdagen som proposition.</p>
<p>En orsak till att problemet med dubbelbeskattning uppkommer är att<br />
inkomstskatt uttas hos juridiska personer. De begränsningar som under<br />
senare år vidtagits beträffande det kommunala skatteunderlaget innebär att<br />
”bolagsskatten” håller på att förstatligas. Eftersom denna skatt ger en tämligen<br />
begränsad avkastning, kan ett sätt att på längre sikt lösa problemet med<br />
dubbelbeskattningen vara att helt slopa inkomstskatten för juridiska personer.</p>
<p>Aktievinstbeskattningen</p>
<p>Ytterligare en faktor som verkar återhållande på aktiespridningen är reglerna<br />
för realisationsvinstbeskattning av aktier. Genom att dessa inte tar<br />
hänsyn till förekomsten av inflationsvinster är de mer ofördelaktiga än vad<br />
som gäller vid t. ex. försäljning av fast egendom. Därtill kommer att reglerna<br />
för aktievinstbeskattningen är ytterst komplicerade och svåra att tillämpa för<br />
enskilda skattebetalare. Det kan ta timmar att räkna fram den beskattningsbara<br />
reavinsten vid en försäljning av delrätter för några tiotal kronor. Med<br />
nuvarande system åsamkas många aktieägare betydande rättsförluster, därför<br />
att de inte klarar ut vilken beräkningsregel som i det aktuella fallet är den<br />
mest förmånliga.</p>
<p>Kapitalvinstkommittén har även till uppgift att framlägga förslag till förenkling<br />
av aktievinstbeskattningen. Enligt moderata samlingspartiets mening<br />
bör därvid övervägas att — i likhet med vad som nyligen skett under<br />
socialdemokratisk ledning i våra grannländer Norge och Danmark - återgå<br />
till den tidigare gällande ordningen, att aktievinst efter några års innehav blir<br />
helt skattefri. Med hänsyn till vikten av att bredda aktieägandet, är det<br />
angeläget att kapitalvinstkommittén snabbt slutför sitt arbete beträffande<br />
aktievinstbeskattningen och att förslag därefter skyndsamt föreläggs riksdagen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att vårt nuvarande ekonomiska system byggt på marknadsekonomi och<br />
enskilt ägande skall bevaras och avvisar därför förslag om kollektiva löntagarfonder,</p>
<p>att möjligheter att flytta behållningen mellan olika aktiesparfonder utan<br />
att skattereduktionen återförs skall övervägas, liksom åtgärder för att stimulera<br />
till fortsatt sparande efter den femåriga spärrtidens utgång,</p>
<p>att möjligheter skall ges till aktiefondssparande även i icke börsnoterade<br />
företag,</p>
<p>att kravet för de företagsanknutna aktiesparfonderna att placera 100% av<br />
medlen i det egna företaget skall sänkas till 50%,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:13px;">att tillkomsten av medarbetaraktier skall stimuleras,<br />
att dubbelbeskattningen av aktier skall slopas,</p>
<p>att det bör övervägas att helt slopa inkomstskatten för juridiska personer,<br />
att kapitalvinstkommittén och därefter regeringen snarast skall framlägga<br />
förslag till förenklingar av aktievinstbeskattningen.</p>
<p>Näringspolitik</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Under ett antal år har olika industripolitiska subventioner och stödåtgärder<br />
använts i försök att bota företagskriser som i mycket har sin grund i att<br />
konkurrenskraften och löneläget i näringslivet inte varit tillfredsställande.</p>
<p>Orsakerna till den situation vi hamnade i var flera. Den internationella<br />
ekonomiska krisen spelade en betydelsefull roll, liksom det faktum att några<br />
av våra traditionella tunga exportindustrier mötte hårdnande konkurrens.<br />
Men avgörande för krisens djup och utbredning var den socialdemokratiska<br />
ekonomiska politikens och näringspolitikens missgrepp från slutet av 1960talet<br />
och fram till 1976. Det var inte en ”kapitalismens kris” Sverige upplevde.<br />
Det var en kris delvis frambringad och alldeles avgjort fördjupad genom<br />
en felaktig politik.</p>
<p>Det var detta som socialdemokraterna i regeringsställning aldrig insåg och<br />
i oppositionsställning fortfarande vägrar att förstå. I stället för att föra en<br />
näringspolitik som underlättade för företagen, började de att belasta dem<br />
med allt högre kostnader och allt fler restriktioner och föreskrifter på olika<br />
områden. Med öppna ögon drev de en politik ägnad att och delvis syftande<br />
till att försämra lönsamheten i näringslivet för att göra företagen mera<br />
beroende av den statliga ekonomiska politiken.</p>
<p>Trepartiregeringarnas åtgärder<br />
Att återställa näringslivets konkurrenskraft, och därmed förutsättningarna<br />
för välståndsutvecklingen, blev en av trepartiregeringarnas viktigaste<br />
uppgifter.</p>
<p>För att lösa överhängande strukturproblem vidtog trepartiregeringarna<br />
omfattande statliga åtgärder.</p>
<p>Framför allt kom insatserna att koncentreras till fyra internationellt utsatta<br />
branscher - varven, stålet, gruvorna och tekoindustrin. En näringspolitik<br />
påbörjades avsedd att på sikt förbättra förutsättningarna för företagen generellt<br />
och inte minst för de små och medelstora företagen.</p>
<p>Under sina år i opposition har socialdemokraterna försvarat den politik<br />
som ledde Sverige in i krisen. De har föreslagit åtgärder som skulle ha<br />
förvärrat de utomordentligt stora svårigheter som rått och fortfarande råder.<br />
Socialdemokraterna har motsatt sig så gott som varje åtgärd som trepartiregeringarna<br />
vidtagit för att förbättra näringslivets konkurrenskraft och därmed<br />
långsiktigt värna sysselsättningen.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>121</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>En fri ekonomi</p>
<p>Framtiden ligger i en politik som med generella medel stärker våra livskraftiga<br />
företag och tryggar ett fritt näringsliv och en ekonomi i balans.<br />
Erfarenheten har visat att en felaktig ekonomisk politik och en missriktad<br />
näringspolitik är stora hot mot vår välfärd. Näringspolitikens syfte måste<br />
därför vara att förbättra förutsättningarna för vårt näringsliv i dess helhet och<br />
att skapa gynnsammast möjliga betingelser för företag och sysselsättning i<br />
alla branscher och regioner i vårt land.</p>
<p>Det är inte i ett statsstyrt och byråkratiskt sökande efter ”niseher” och<br />
projekt som vår industriella framtid ligger. Så gott som samtliga större<br />
näringspolitiska satsningar som staten gjort har lett till omfattande förluster<br />
och problem. Det var bara några år sedan den dåvarande regeringen satsade<br />
på en framtid för en utbyggd varvs- och stålindustri.</p>
<p>Den svenska välfärden har vuxit fram tack vare enskilda initiativ och fri<br />
konkurrens. En fortsatt positiv utveckling förutsätter att marknadsekonomin<br />
stärks. Fri konkurrens driver fram effektivare produktionsmetoder samt<br />
billigare och bättre produkter. Det leder till god hushållning med tillgängliga<br />
resurser.</p>
<p>Vårt ekonomiska system måste bygga på konsumentens fria val, på frihet<br />
att starta och driva företag och på enskild äganderätt. Den enskilda äganderätten<br />
ger individen en trygghet och ett oberoende som inte finns i ett<br />
socialistiskt samhälle.</p>
<p>I den ideologiska debatten mot marknadsekonomin varnar socialister för<br />
att låta utvecklingen styras av ”anonyma marknadskrafter”. Men det är<br />
marknadskrafternas styrka att de är anonyma. De som påverkar utvecklingen<br />
i Sverige utgörs av åtta miljoner konsumenter, några hundratusen små och<br />
stora företag samt — på grund av vårt stora internationella beroende - av<br />
miljoner konsumenter och tusentals företag i utlandet. Marknadskrafterna<br />
är anonyma därför att de är så många. Just i detta faktum ligger fördelen i att<br />
förlita sig till marknadskrafterna framför att koncentrera den ekonomiska<br />
makten till ett fåtal namnkunniga personer, till politiker eller av dem utsedda<br />
administratörer eller förvaltare.</p>
<p>Om den ekonomiska utvecklingen vore anförtrodd en politisk eller byråkratisk<br />
elit skulle det finnas anledning till oro, oro för felaktiga beslut med<br />
olyckliga konsekvenser, oro för bristande utrymme för initiativ och idéer och<br />
— sist men inte minst — oro för friheten och för konsumenterna, vårt lands<br />
medborgare.</p>
<p>Marknadsekonomi är en ekonomi som styrs av många. Alternativet är en<br />
ekonomi som styrs av få. Därför måste marknadsekonomin bevaras och<br />
utvecklas. De åtgärder som kan krävas från statsmakternas sida skall följaktligen<br />
vara av generell natur så att marknadsekonomins flexibilitet och funktionsförmåga<br />
inte störs.</p>
<p>Marknadsekonomin bygger på decentraliserade beslut, på frihet för producenter<br />
och konsumenter att träffa avtal och att självständigt besluta vad de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>122</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>önskar tillverka resp. köpa. Det ankommer på staten att fastställa ramarna<br />
för företagens och de enskilda människornas verksamhet och beslut och att ta<br />
ansvar för den samhällsekonomiska balansen.</p>
<p>Frihandel</p>
<p>Liberaliseringen av den internationella handeln hade stor betydelse för<br />
den gynnsamma ekonomiska utvecklingen under 1950- och 1960-talen såväl<br />
internationellt som för svenskt vidkommande. 1970-talets tendenser till ökad<br />
protektionism är i det perspektivet oroväckande.</p>
<p>Protektionism syftar till att göra det möjligt att tillverka en given vara till<br />
högre kostnad eller vinna avsättning för den till högre pris än vad fri handel<br />
skulle medge. Även om en nation skulle kunna vinna tillfälliga ekonomiska<br />
fördelar genom protektionistiska åtgärder medför sådana långsiktiga negativa<br />
konsekvenser för den internationella handeln, den nationella ekonomin<br />
och för det enskilda hushållet. Protektionism förhindrar en rationell arbetsfördelning<br />
mellan olika länder och leder generellt sett till lägre välfärd för<br />
folken.</p>
<p>En viktig del i Sveriges internationella handlande på det ekonomiska<br />
området måste vara att slå vakt om den fria handeln och verka för fortsatta<br />
liberaliseringsåtgärder. Sverige måste i sitt eget intresse avstå från manipulationer<br />
i protektionistisk anda. De kortsiktiga fördelar sådana åtgärder skulle<br />
kunna ge förbyts mycket snabbt i sin motsats. Motåtgärder skulle sättas in av<br />
andra länder i syfte att hindra svenska exportföretags avsättning. Med tanke<br />
på vårt stora exportberoende vore detta mycket allvarligt.</p>
<p>Detta gäller också i förhållande till de nya industriländerna och utvecklingsländerna.<br />
Mot protektionism talar dessutom moraliska aspekter. Om de<br />
rika industriländerna tillgriper skyddsåtgärder när u-länderna börja utveckla<br />
en egen industri försämras levnadsförhållandena ytterligare i dessa länder.<br />
Kravet på fri handel måste gälla också de nya industriländernas politik.<br />
Deras marknader måste vara öppna också för den västliga industrivärldens<br />
produkter. Framväxten av nya industriländer ger ökade avsättningsmöjligheter<br />
för den svenska industrin. Redan nu ökar exporten till sådana länder<br />
snabbare än importen därifrån.</p>
<p>I fråga om Sveriges deltagande i internationellt ekonomiskt samarbete<br />
jämte frågor rörande valutapolitik hänvisas till avsnittet Sverige i världen.</p>
<p>Den nordiska handeln är betydelsefull för den svenska ekonomiska utvecklingen.<br />
Norden utvecklas successivt till att bli en hemmamarknad för<br />
samtliga nordiska länder vilket underlättar en framgångsrik konkurrens med<br />
utomnordiska produkter. Detta ställer ytterligare krav på harmonisering av<br />
lagstiftning, skattepolitik och näringspolitik syftande till att åstadkomma ett<br />
gynnsammare näringsklimat i Norden. Statsmakternas roll bör vara att skapa<br />
goda förutsättningar för samarbete mellan företag och branscher - inte att<br />
själva direkt medverka i industrisamarbetet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>123</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Strukturproblem</p>
<p>Strukturproblemen inom industrin kan inte lösas genom upprepade statliga<br />
förlusttäckningsbidrag till krisbranscher och krisföretag. Företag utan<br />
överlevnadsmöjligheter måste läggas ned. Även stödet till företag med tillfälliga<br />
problem bör minska. Sådana företag läggs normalt inte ned om de har<br />
långsiktiga möjligheter att utvecklas. Statliga bidrag kan i stället fördröja en<br />
önskvärd strukturomvandling inom dessa företag.</p>
<p>Även om näringspolitiken bör vara generell kan selektiva insatser inte helt<br />
undvaras. Dessa bör komma i fråga endast för att överbrygga rent tillfälliga<br />
kriser eller för att underlätta en nödvändig strukturomvandling. Statens<br />
omfattande engagemang i olönsamma branscher och företag bör begränsas. I<br />
lönsamma företag, som staten äger helt eller delvis, bör staten successivt<br />
avveckla sina intressen. Dessa företags framtidsmöjligheter säkras bäst om<br />
de tvingas anpassa sig till marknadens krav.</p>
<p>Vi beklagar att selektiva stödåtgärder i så hög grad kommit att dominera<br />
näringspolitiken under 1970-talet. (Se tabell 1.) Resurser har därmed undandragits<br />
den utvecklingsdugliga delen av näringslivet. De stora stödinsatserna<br />
till förlustföretagen har också medfört snedvridning av konkurrensen,<br />
bidragstänkande i näringslivet och en snedbelastning av kapitalmarknaden.<br />
Den bästa näringspolitiken är en ekonomisk politik som lyckas hålla det<br />
allmänna kostnadsläget på en sådan nivå att en industriell tillväxt på bred<br />
front blir möjlig.</p>
<p>En stor del av industristödet har tillkommit i syfte att förbättra den regionala<br />
balansen i vårt land. Kortsiktigt kan stödet ha bidragit till att hålla uppe<br />
sysselsättningen. Men som industristödsutredningen påpekar i sitt nyligen<br />
avgivna betänkande (SOU 1981:72) innebär det också ”att man i de aktuella<br />
regionerna ytterligare försämrar de långsiktiga förutsättningarna för en balanserad<br />
utveckling”. Medan industristrukturen i andra landsdelar utan<br />
statsingripanden successivt anpassas till ändrade förutsättningar, medverkar<br />
industristödet till att en redan otidsenlig struktur bevaras i stödregionerna.<br />
”Avveckling av konkurrenssvaga verksamheter är i många väsentliga avseenden<br />
en förutsättning för utveckling av konkurrenskraftiga nya verksamheter”,<br />
säger industristödsutredningen.</p>
<p>Utredningen hävdar vidare att en konkurs negativa effekter på sysselsättningen<br />
ofta överskattas. ”En finansiell rekonstruktion genom konkurs eller<br />
ackord synes i vissa fall kunna förbättra förutsättningarna för fortsatt drift<br />
och reducera behovet av framtida ytterligare stödinsatser.”</p>
<p>Industristödsutredningen påvisar också att flera krisbranscher (gruvor,<br />
varv) har bland de högsta lönelägena inom industrin. En förutsättning för<br />
statligt stöd bör vara att löntagarorganisationerna medverkar till en successiv<br />
nedtrappning av lönenivån i krisföretaget. I den mån företaget varit löneledande<br />
på sin ort får en sådan åtgärd också en positiv regionalpolitisk effekt<br />
och ökar möjligheterna till nylokalisering av företag.</p>
<p>Utan att nu — i avvaktan på remissutfallet - ansluta oss till de förslag som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_11"><p>Tabell 1: Det icke permanenta industristödet till sju stödmottagare 1970/71 — 1979/80, fördelat på mottagare och stödformer. Anvisat resp. utbetalat (inom<br />
parentes) stöd i löpande priser. (Milj. kr.)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Kapital</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Köp av</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Medels</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Förlust</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Bidrag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Särskild</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Eftergift</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Infriade</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">Villkor</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Lån</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Kredit</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">Förlust</p>
</td>
</tr><tr><td><p>tillskott</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">aktier</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">tillskott</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">täckning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">ersätt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">av lån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">förlust</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">liga lån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">garantier" garantier"</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">ning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">garantier</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:16px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">12</p>
</td>
</tr></table><table class="skannad"><tr><td><p>Varvsföretag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">615</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">356</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 103</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 977</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 014</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">515</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">625</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">3 635</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 990</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">23 665</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3 350</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">(615)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">(356)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(2 398)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(2 964)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(738)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">(515)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">(625)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">(1 327)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(1 138)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(11 743)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">(3 350)</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Stålföretag*</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 950</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 066</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">863</p>
</td>
<td><p>480</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">500</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">2 355</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 068</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">(1 775)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">(1 059)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(716)</p>
</td>
<td><p>(102)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(500)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">(1 450)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(2 408)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(303)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>LKAB</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">375"</p>
<p style="text-align:right;">(375)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">640</p>
<p style="text-align:right;">(640)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">700</p>
<p style="text-align:right;">(700)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">335</p>
<p style="text-align:right;">(326)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>NCB och Södra</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;text-align:right;">1 100<br />
(1 100)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">400</p>
<p style="text-align:right;">(400)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
<p style="text-align:right;">(300)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>Luxor</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100</p>
<p style="text-align:right;">(100)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">75</p>
<p style="text-align:right;">(50)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>Hälleforsnäs Bruk1'</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">47</p>
<p style="text-align:right;">(47)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">70</p>
<p style="text-align:right;">(70)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">50</p>
<p style="text-align:right;">(50)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>Datasaab1'</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">150</p>
<p style="text-align:right;">(150)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">226</p>
<p style="text-align:right;">(188)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">141</p>
<p style="text-align:right;">(82)</p>
</td>
<td><p>45</p>
<p>(45)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">350</p>
<p style="text-align:right;">(350)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 290</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">356</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 743</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6 044</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 353</p>
</td>
<td><p>525</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 462</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">625</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">6 060</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6 108</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">24 915</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3 350</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">(4 115)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">(356)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(3 038)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(4 961)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(1 862)</p>
</td>
<td><p>(147)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(1 462)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">(625)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(2 847)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(3 596)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">(12 696)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">(3 350)</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_12"><p>“ Siffror inom parentes anger ianspråktagen del av ramen.<br />
b Avser stödet till företag inom bandelsståls- och specialstålsindustrin.</p>
<p style="margin-left:10px;">c V* av 1500 mkr till ökning av aktiekapitalet i Statsföretag för att finansiera ett investeringsprogram med huvudinriktning på ASSI. Berol Kemi. LKAB och<br />
NJA.</p>
<p style="margin-left:10px;">d Angivna insatser avser insatser i samband med uppgörelsen beträffande Hälleforsnäs resp. Datasaab och innefattar i begränsad utsträckning också<br />
ersättningar till andra berörda företag.</p>
<p style="margin-left:10px;">Källa: SOU 1981:72.</p>
<p style="text-align:right;">-C.</p>
</div>
<div class="block ml_83"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_73" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_87" />
<div class="block ml_88" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>125</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>industristödsutredningen framlägger kan vi med tillfredsställelse hälsa de<br />
realistiska analyser som utredningen redovisat av den hittillsvarande politiken.<br />
Vi anser att det därav bör vara möjligt att dra värdefulla slutsatser av<br />
analyserna för hur en framsynt industripolitik bör bedrivas.</p>
<p>Generella åtgärder</p>
<p>Företagen pålades under 1970-talet i allt större utsträckning nya krav och<br />
uppgifter från samhällets sida. Samtidigt kvarstår företagens traditionella<br />
uppgift — att så effektivt som möjligt producera varor och tjänster. Varje<br />
krav eller restriktion som innebär att produktionen påverkas negativt är en<br />
kostnad som ytterst drabbar konsumenterna, sysselsättningen och samhällsekonomin<br />
i dess helhet. Nu gäller det att inte öka företagens kostnader. De<br />
måste i stället om möjligt minskas.</p>
<p>Den rollförändring mellan stat och näringsliv som vi eftersträvar på näringspolitikens<br />
område innebär att statens uppgift skall vara att främja tillväxt<br />
och sysselsättning generellt och inom olika geografiska regioner, men<br />
inte att styra utvecklingen mellan och inom olika branscher.</p>
<p>Lönsamhet är ett bevis på förmåga, ett tecken på att ett företag förmår rätt<br />
förvalta ianspråktagna resurser. Det är en bekräftelse på att dess produktion<br />
och verksamhet motsvarar efterfrågans krav. Vinsten utgör en nödvändig<br />
stimulans för förändringar och en förutsättning för nyinvesteringar. En utbyggnad<br />
av industrin är inte möjlig att åstadkomma utan förbättrad lönsamhet.</p>
<p>En viktig orsak till de låga investeringarna under senare år är att det höga<br />
avgifts- och skatteuttaget och det bl. a. av budgetunderskottet framtvingade<br />
höga ränteläget gett betydligt större avkastning på olika slag av finansiella<br />
operationer än på produktiva investeringar.</p>
<p>En förbättrad lönsamhet förutsätter ökad produktivitet. Återhållsamma<br />
lönerörelser måste kompletteras med åtgärder i form av lagändringar syftande<br />
till att höja produktiviteten i samhällsekonomin.</p>
<p>En fungerande marknadshushållning förutsätter fri prisbildning i alla led.<br />
Prisstopp, prisreglering och subventioner försvagar drivkrafterna till rationalisering,<br />
snedvrider efterfrågan, bidrar till orättvisa konkurrensförhållanden<br />
och skapar en dyr och tyngande regleringsbyråkrati. Våra samlande produktionsresurser<br />
utnyttjas sämre.</p>
<p>Prisövervakningen och de subventioner som utgår till konsumtionen bör<br />
därför på sikt avvecklas. Detta kan ske utan att levnadsstandarden generellt<br />
påverkas om skatter och avgifter i motsvarande mån sänks eller andra fördyrande<br />
åtgärder underlåts. Endast i extraordinära situationer bör prisreglering<br />
komma i fråga för undvikande av spekulativa prishöjningar. Statens<br />
konsumentpolitiska insatser bör reserveras för upplysning och konkurrensövervakning.</p>
<p>Beslut om investeringar och krediter måste styras av långsiktiga avkastningsbedömningar<br />
beroende på väntad eller faktiskt visad efterfrågan. Obli</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>126</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>gatorisk avsättning av vinstmedel eller löneandelar till fackligt eller på annat<br />
liknande kollektivt sätt styrda fonder kan inte accepteras. Den maktkoncentration<br />
som ett sådant system skulle leda till är ägnad att urholka och på<br />
sikt avskaffa den fria marknadsekonomin.</p>
<p>Staten är i dag bl. a. genom Investeringsbanken och utvecklingsfonderna<br />
en stor kreditgivare. Risken för felinvesteringar med långtgående följder för<br />
vår framtida industristruktur är erfarenhetsmässigt stor när staten uppträder<br />
som långivare. En kreditgivare på kommersiella villkor har samma effektivitetsfördelar<br />
jämfört med staten som vilket annat företag som helst. En studie<br />
av de näringspolitiska och samhällsekonomiska effekterna av den statliga<br />
kreditgivningen bör göras i syfte att begränsa statens insatser på detta område.</p>
<p>Friheten på kredit- och kapitalmarknaden måste vidgas. Den industriella<br />
nedgångsperioden under 1970-talet har skett parallellt med att en rad industripolitiska<br />
samhällsorgan skapats för lokaliseringspolitik, transportstöd,<br />
industrikredit och utvecklingsfonder. Investeringsbank, industriverk, exportkreditfinansierande<br />
institut, STU och industrifond är exempel på detta.<br />
Samtidigt har industridepartementet gjort direkta politiska insatser.</p>
<p>Under 1970-talets första hälft slussades 85% av samhällets industripolitiska<br />
stöd till företag via industripolitiska organ och 15% direkt från regeringen.<br />
Under åren därefter kanaliserades 55% genom nyssnämnda organ och<br />
45% direkt från regeringen.</p>
<p>Under decenniets första hälft gick 30% av de totala insatserna via statsbudgeten<br />
och 70% kom från den öppna kreditmarknaden. Insatserna politiserades<br />
under 1970-talet och frikopplades från marknadsmässiga villkor. Valutareglering<br />
och räntereglering bör på sikt avskaffas och ersättas med en friare<br />
räntesättning som ökar möjligheterna att finansiera riskfyllda projekt. Detta<br />
utgör ytterligare ett starkt motiv för att med all kraft söka nedbringa det<br />
alltför stora statliga budgetunderskottet. Därmed skulle åstadkommas en<br />
bättre fungerande kapitalmarknad med minskat behov av räntereglering och<br />
lägre räntesatser generellt sett. Denna fråga behandlas utförligare i det<br />
ekonomisk-politiska avsnittet.</p>
<p>Företagsbeskattningen skall utformas så att den stärker konkurrensförmågan<br />
hos det svenska näringslivet. Produktionsskatter och löneskatter som<br />
ensidigt belastar svenska varor och tjänster bör därför inte komma i fråga och<br />
energibeskattningen bör inlemmas i mervärdeskattesystemet. Konkurrerande<br />
företagsformer skall likställas vid beskattningen. Mervärdesbeskattningen<br />
skall utformas så att kommunal verksamhet i egen regi inte gynnas i<br />
förhållande till köp av tjänster.</p>
<p>Det arbete som bedrevs inom ramen för delegationen för företagens uppgiftslämnande<br />
- DEFU - , vilken inrättades av trepartiregeringen, var framgångsrikt<br />
när det gällde att begränsa myndigheternas anspråk på uppgifter<br />
från företagen. Verksamheten bör fortsätta även om nya former kan övervägas.<br />
Myndigheter som t. ex. yrkesinspektionen måste också anpassa sina krav</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>127</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>på företagen till den ekonomiska verkligheten utan att kravet på säkra<br />
arbetsmiljöer därför eftersätts. En förutsättning härför är att riksdagen begränsar<br />
sina anspråk på att detaljreglera företagens verksamhet. Åtgärder<br />
som medför betydande kostnadsökningar bör underställas regeringen för<br />
beslut.</p>
<p>Den byråkratiska lokaliseringsprövningen enligt 136 a § byggnadslagen<br />
bör delvis avvecklas för att eliminera en omotiverad regeringsprövning.<br />
Denna fråga behandlas särskilt i avsnittet om mark- och bostadspolitik.</p>
<p>Särskilda åtgärder för de mindre företagen</p>
<p>De mindre och medelstora företagen spelar en mycket viktig roll för vårt<br />
lands ekonomi och sysselsättning. Dessa företag återfinns i många branscher<br />
— inom industrin, men också inom handels- och servicenäringarna. Även<br />
jord- och skogsbruksnäringarna är till övervägande delen uppbyggda kring<br />
småföretag. Företag med mindre än 200 anställda svarar för omkring hälften<br />
av antalet sysselsatta i svenskt näringsliv eller ca 720000 arbetstillfällen.</p>
<p>En av lärdomarna från de senaste årens ekonomiska kriser inom flera<br />
betydelsefulla branscher och företag bör vara ökad insikt om riskerna att<br />
göra vårt land beroende av utvecklingen i några få branscher och av produktutvecklingen<br />
inom några få storindustrier.</p>
<p>Det finns anledning att främja utvecklingen av såväl små och medelstora<br />
företag som nya företag. Inte bara som källa till initiativ och till spridning av<br />
sysselsättningstillfällen, utan också som medel för att åstadkomma riskspridning<br />
är småföretagsamheten av stor betydelse.</p>
<p>Småföretagens betydelse för den regionala utjämningen kan inte nog<br />
understrykas. En bygd med ett litet befolkningsunderlag kan ändå upprätthålla<br />
en väl differentierad näringsstruktur om många olika småföretag verkar<br />
där. Speciellt gäller detta inom handels- och servicenäringarna.</p>
<p>De regionala utvecklingsfonderna bör prioritera sina samordnande och<br />
kreditförmedlande funktioner och mindre ägna sig åt utlåningsverksamhet.<br />
De bör koncentrera sig på att genom aktiva rådgivnings- och konsultinsatser<br />
tillsammans med konsulter på den öppna marknaden verka för att de mindre<br />
företagens kompetens inom exempelvis ekonomisk planering och marknadsföring<br />
förbättras och nya teknikområden öppnas för dessa företag. Utvecklingsfonderna<br />
bör i väsentligt högre grad än f. n. ta marknadsmässig betalning<br />
för denna typ av tjänster.</p>
<p>En börslista för mindre företag (s. k. A:III-lista) bör inrättas. Denna bör<br />
omfatta ett hundratal företag med ett aktiekapital på minst 1 milj. kr. och<br />
många delägare. Börslistan kan eventuellt kompletteras med regionala småföretagarbörser<br />
eller någon annan form av handel med aktier i regionens<br />
mindre och medelstora företag. Innan dessa förslag genomförs bör en översyn<br />
av kraven på information till skydd från t. ex. insideraffärer göras.</p>
<p>Riksdagen beslöt hösten 1980 att möjlighet skulle öppnas för anställda i ett<br />
företag att spara i en aktiesparfond med aktier enbart i det egna företaget. De</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>128</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>anställda fick därmed samma skatteförmåner som i det s. k. skattefondssparandet.<br />
Detta gäller endast företag vilkas aktier är börsnoterade eller noterade<br />
på fondhandlarlistan. En utvidgning bör nu ske till att även gälla sparande<br />
i icke börsnoterade företag. Denna fråga behandlas också i avsnittet Ett spritt<br />
ägande.</p>
<p>För det stora antalet småföretag som är aktiebolag kan införandet av<br />
vinstandelslån, där räntan sätts i nivå med den i företaget uppkomna vinsten,<br />
väsentligt förbättra kapitalförsörjningen. Därigenom skulle företaget befrias<br />
från att ge utdelning i dåliga tider.</p>
<p>Genom att gemensamt bilda ett investmentbolag och till det överlåta äganderätten<br />
till sina företag kan flera familjeföretag uppnå såväl ökad riskspridning<br />
som förbättrade möjligheter till kapitalförsörjning. Reglerna för dispens<br />
från realisationsvinstbeskattning vid bildandet av investmentföretag<br />
bör därför tillämpas liberalt.</p>
<p>Vissa lättnader i förbudet mot län i eget bolag vidtogs under den första<br />
borgerliga trepartiregeringen. För att underlätta generationsväxlingar bör<br />
ytterligare lättnader genomföras. Låneförbudet bör således inte gälla nära<br />
anhörig som vid arvsskifte behöver ta lån ur bolaget för att kunna genomföra<br />
skifte och driva företaget vidare.</p>
<p>Den del av förmögenheten som finns arbetande i ett familjeföretag bör inte<br />
minst av konkurrensskäl gentemot utlandet - snarast möjligt befrias<br />
från förmögenhets- och arvsskatt. Förslag med den huvudinriktningen har<br />
presenterats av 1980 års företagsskattekommitté.</p>
<p>För att minimera de negativa följdverkningarna av gällande ledighetslagar<br />
bör åtgärder såsom begränsning av det totala ledighetsuttaget per år för<br />
samtliga anställda samt en maximering av sammanhängande uttagen ledighet<br />
övervägas. Resultatet av den översyn som nu utförs av RRV, SNS och<br />
arbetsmarknadsdepartementet bör dock avvaktas.</p>
<p>En ökande andel av den offentliga verksamheten avseende städning,<br />
schaktverksamhet, renhållning etc. sköts i egen regi. Framför allt gäller detta<br />
inom den kommunala sektorn. Det finns flera exempel på hur egenregiverksamhet<br />
inneburit effektivitetsförluster och kostnadsfördyringar. Det viktiga<br />
från skattebetalarnas synpunkt är inte att verksamheten läggs ut på entreprenad<br />
utan att den är så effektiv som möjligt. Därför bör en kontinuerlig<br />
omprövning av den offentliga verksamheten ske av resp. statliga och kommunala<br />
myndigheter. I de allra flesta fall torde det då visa sig att upphandling av<br />
tjänster från utomstående företag ger de lägsta kostnaderna.</p>
<p>Statsföretag</p>
<p>Utvecklingen inom Statsföretagsgruppen är djupt oroande. Statsföretags<br />
delårsrapport, som täcker de två första tertialen 1981, visar att de företag som<br />
ingår i den s. k. verksamheten under normala affärsbetingelser sammantaget<br />
orsakar en förlust på 335 milj. kr. Undantas den stabila vinstmaskinen<br />
Tobaksbolaget, som arbetar under monopolliknande förhållanden, når för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>129</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>lusten för resterande företag hela 500 milj. kr. Av de sexton företag som<br />
separatredovisas under rubriken Verksamhet under normala affärsbetingelser<br />
går inte mindre än tio med förlust.</p>
<p>De nya förlustsiffrorna visar på avgörande svagheter i Statsföretagsgruppens<br />
sätt att fungera. Företag som av Statsföretag självt klassas såsom arbetande<br />
under normala affärsbetingelser borde vara lönsamma i någorlunda<br />
nivå med jämförbara enskilda företag. Ursäkt kan inte heller sökas i brist på<br />
kapital. Såsom framhålls i propositionen rörande vissa frågor om Statsföretagsgruppen<br />
har investeringarna i Statsföretagsgruppen under 1970-talet legat<br />
på en nivå som varit två tre gånger högre än i övrig industri. Via riksdagen<br />
har Statsföretag från 1971 fram till nu fått tillskott på drygt 9,3 miljarder<br />
kronor.</p>
<p>De många problemföretagen i Statsföretagsgruppen, där såväl skogsföretag<br />
som läkemedelsindustri i fråga om resultat på ett markant sätt avviker<br />
från de enskilda företagen inom motsvarande bransch, kan föranleda endast<br />
en slutsats:-staten bör inte driva företag annat än i rena undantagsfall. Det<br />
tycks vara oerhört svårt för de statliga företagen att nå den effektivitet och<br />
den affärsmässighet som präglar enskilt ägda företag. 1970-talets erfarenheter<br />
visar också att statligt ägande av företag inte bidrar till den internationella<br />
förnyelse som Sverige så väl behöver.</p>
<p>Det är hög tid att statsmakterna anger nya och mer verklighetsanpassade<br />
riktlinjer för Statsföretagsgruppens verksamhet. Sverige har inte råd att<br />
fortsätta att med stora förluster bryta järnmalm, som med stora förluster<br />
omvandlas till plåt, vilken sedan med stora förluster används för tillverkning<br />
av fartyg — till glädje för utländska rederier, eftersom vårt höga kostnadsläge<br />
hindrar Sverige att hålla sig med en egen sjöfartsnäring. Den utredning om de<br />
statliga företagens organisation och framtida ägarförhållanden som tillsattes<br />
under den borgerliga trepartiregeringen avlämnade sitt betänkande i december<br />
1978. Sedan dess har ingenting hänt. Frågorna befinner sig fortfarande<br />
under beredning har det hetat från industridepartementet, vilket väl bör<br />
tolkas så att utredningen inte kommer att föranleda någon åtgärd. Under<br />
tiden kräver de statliga företagen årligen nya tillskott.</p>
<p>Det är nödvändigt att regeringen skyndsamt utarbetar nya riktlinjer för<br />
Statsföretags verksamhet. Dessa bör syfta till en sanering och utförsäljning<br />
av de företag som ingår i den s. k. verksamheten under normala affärsbetingelser.<br />
Från moderat håll har vi sedan länge förordat en rörligare företagsstrategi<br />
inom Statsföretagsgruppen. Det skulle innebära en väsentlig lättnad för<br />
statskassan om delar av Statsföretagsgruppen kunde säljas eller börsintroduceras.<br />
En särskild kommitté med kvalificerade företagsekonomiska experter<br />
och med parlamentarisk insyn bör ges i uppdrag att pröva Statsföretags<br />
organisation också för de företag för vilka regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska<br />
stöd kan andras för ett statligt engagemang.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att näringspolitiken skall syfta till att med generella medel stärka företa9<br />
Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>130</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>gen och därmed skapa gynnsammast möjliga förutsättningar för företag och<br />
sysselsättning i alla branscher och regioner i vårt land,</p>
<p>att vårt handlande skall syfta till att slå vakt om den fria handeln och verka<br />
för fortsatta liberaliseringsåtgärder,<br />
att fördjupade kontakter med EG och dess medlemsstater skall komma<br />
till stånd inom ramen för vår alliansfria utrikespolitik,</p>
<p>att strukturproblemen inom industrin inte skall avhjälpas genom upprepade<br />
statliga förlusttäckningsbidrag till krisbranscher och krisföretag utan att<br />
företag utan överlevnadsmöjligheter skall läggas ned,</p>
<p>att de regionala utvecklingsfonderna skall prioritera sina samordnande<br />
och kreditförmedlande funktioner och mindre ägna sig åt utlåningsverksamhet<br />
i enlighet med vad som ovan anförts,</p>
<p style="margin-left:12px;">att en börslista för mindre företag skall inrättas,<br />
att vinstandelslån skall införas,</p>
<p>att aktiefondssparandet skall utvidgas till även icke börsnoterade företag,<br />
att bildandet av privata investmentföretag genom samverkan mellan flera<br />
mindre företag skall möjliggöras,<br />
att ytterligare uppmjukningar, i enlighet med vad som ovan anförts, i<br />
förbudet att låna pengar i eget bolag skall genomföras,</p>
<p>att arbetande kapital bundet i familjeföretag skall undantas från arvs- och<br />
förmögenhetsskatt,<br />
att en kontinuerlig omprövning av offentlig egenregiverksamhet skall<br />
komma till stånd i resp. myndighets regi,<br />
att nya riktlinjer för Statsföretags verksamhet skyndsamt skall utarbetas<br />
syftande till en sanering och utförsäljning av företagsenheter.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitik</p>
<p>Läget på arbetsmarknaden<br />
Arbetsmarknadsläget är dåligt i Europa. Den öppna arbetslösheten uppgick<br />
andra halvåret 1981 till över nio miljoner personer. Mest besvärlig är<br />
situationen i Storbritannien, men även länder som Tyskland, Frankrike och<br />
Italien har stora problem.</p>
<p>I jämförelse med dessa länder är läget i Sverige betydligt bättre. Vår<br />
arbetslöshetsnivå på ca 3% kan jämföras med drygt 8% öppen arbetslöshet<br />
inom EG-området. Ungdomens arbetsmarknadssituation är också bättre i<br />
vårt land än i de flesta övriga europeiska länder. Som jämförelse kan nämnas<br />
att antalet arbetslösa ungdomar i Storbritannien under andra halvåret 1981<br />
uppgick till 1200000 och att andelen arbetslösa ungdomar under 25 år är<br />
mycket hög också i övriga EG-länder.</p>
<p>Sverige står dock nu inför en uppgång i arbetslösheten om inte den ekonomiska<br />
balansen rättas till. Ända sedan mitten av 1960-talet har de offentliga<br />
utgifterna vuxit mycket snabbare än våra samlade resurser. Samtidigt har<br />
sysselsättningen inom industrin minskat. Antalet industrianställda understiger<br />
sedan 1977 antalet anställda inom den offentliga sektorn (se fig. 1).</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>131</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ANTAL<br />
1 OOO-TAL</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>1 300</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1 200</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1 000</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>900</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>800 </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>700 ._</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1970 71</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>72</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>75</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>76 77</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_32"><p>79</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Figur 1: Sysselsatta inom offentliga tjänster och inom industrin. Säsongrensat, kvartalsgenomsnitt.</p>
<p>Ökningen av den offentliga sektorn har delvis betalats med lån utomlands.<br />
Balansbristerna i ekonomin har skapats genom offentlig expansion, skärpta<br />
marginalskatter och ett ökat totalt skattetryck. Som en konsekvens av detta<br />
drabbas nu sysselsättningen.</p>
<p>Enligt AMS ökade antalet sysselsatta fortlöpande under 1970-talet. Under<br />
de två senaste åren har dock ökningen stannat upp, och i september månad<br />
1981 registrerades ett något lägre antal än motsvarande månad 1980. Vid<br />
utgången av 1981 hade dock antalet sysselsatta ökat något. Betecknande för<br />
utvecklingen är också att antalet deltidssysselsatta ökar. Sysselsättningen<br />
inom industrin fortsätter att minska. För tillverkningsindustrin var nedgången<br />
ca 30 000 under perioden september 1980 — september 1981. Arbetslösheten<br />
stiger. Den ligger nu i nivå med de siffror som kunde uppmätas perioden<br />
1971-1972 (se fig. 2).</p>
<p>Antalet nyanmälda lediga platser har minskat drastiskt under andra halvåret<br />
1981 till en nivå som är den lägsta på många år (se fig. 3). Skälen till detta<br />
är den minskade aktiviteten i industrin men också den nödvändiga åtstramningen<br />
inom den offentliga sektorn.</p>
<p>En riktig arbetsmarknadspolitik</p>
<p>Arbetslösheten måste bekämpas på bred front. Ambitionen kan inte begränsas<br />
till full sysselsättning. Målet för 1980-talets moderata politik är full<br />
produktiv sysselsättning.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken har vuxit fram under 1950-, 1960- och 1970talen.<br />
Den snabba strukturomvandlingen under 1950- och 1960-talen ställde<br />
krav på en rörlig arbetsmarknad, där arbetskraften smidigt överfördes till<br />
tillväxtbranscher och -företag. Detta gagnade människorna i vårt land och<br />
vår ekonomi. Under slutet av 1960-talet och första delen av 1970-talet sökte</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_37" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018 132</p>
<p>Antal</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>1000</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>TSLO:,A EN.IGT AKU</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>ARBE</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>ARB! TSL.OIA<br />
KASE AMEO .EMMA</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>1970 71 72</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>73 74 75</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>76</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>77</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>78 79</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>80 81</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Figur 2: Arbetslösheten säsongredovisad kvartalsgenomsnitt.</p>
<p>staten framträda som garant för en tryggad sysselsättning. Det självklara<br />
sambandet mellan lönsamhet i företagen och trygghet för de anställda sköts<br />
under 1970-talet mer och mer i bakgrunden. Sysselsättningen som sådan<br />
frikopplades från sitt sammanhang.</p>
<p>Därmed har arbetsmarknadspolitikens förutsättningar successivt ändrats.<br />
Den har mer och mer inriktats mot att med konstlade metoder skapa sysselsättning<br />
i stället för att bereda människor sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>50 000</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>42 200</p>
</div>
<div class="block ml_14"><p>41 900</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>40 000</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>28 400</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>30 000</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>19000</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>20 000</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>10 000</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>År</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>1980</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>1981</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p>1978</p>
</div>
<div class="block ml_15"><p>1979</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Figur 3: Antalet kvarstående lediga platser under tredje kvartalet 1978—1981.</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_39" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>133</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Moderata samlingspartiets politik syftar i första hand till att förbättra<br />
arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsmarknadspolitiken är ett nödvändigt<br />
komplement till den ekonomiska politikens mål om full sysselsättning.<br />
Långsiktiga åtgärder som ger förutsättningar för ekonomisk expansion, en<br />
växande näringslivssektor och därmed ökad tillgång på arbetstillfällen måste<br />
prioriteras. Nödvändiga sysselsättningspolitiska åtgärder på kort sikt skall<br />
inriktas på att underlätta för enskilda arbetstagare och arbetsgivare att finna<br />
varandra på arbetsmarknaden.</p>
<p>1980-talets arbetsmarknad</p>
<p>Frågor som rör villkoren i arbetslivet bör så långt som möjligt avgöras i<br />
samförstånd mellan arbetsmarknadens parter. Det är dessa som besitter<br />
sakkunskap och som har de bästa förutsättningarna att anpassa reglerna till<br />
de variationer som råder mellan olika branscher eller mellan stora och små<br />
företag. Att vi uppställer samverkan och förhandlingar som den lämpligaste<br />
vägen att nå ändamålsenliga lösningar innebär dock inte att vi kategoriskt<br />
avvisar lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitikens inriktning måste vara ett stöd för en förstärkt<br />
marknadsekonomi. Detta ställer stora krav på en effektivisering och omorientering<br />
av de traditionella arbetsmarknadspolitiska instrumenten. I en<br />
situation då vi måste ägna alla krafter åt att minska underskotten i såväl<br />
statsbudget som i våra utrikes affärer kommer det att ställas krav på besparingar<br />
och effektiv resursanvändning även inom arbetsmarknadspolitikens<br />
ram. Vi måste söka nya vägar för att klara våra högt ställda sysselsättningspolitiska<br />
mål.</p>
<p>En nödvändig dämpning av den offentliga sektorns tillväxttakt kommer att<br />
medföra ett mindre sysselsättningstillskott därifrån än tidigare. Detta ställer i<br />
sin tur krav på åtgärder som underlättar en nödvändig industriell expansion.</p>
<p>Lönebildningen</p>
<p>En grundläggande förklaring till våra svårigheter att genom bibehållen<br />
konkurrenskraft trygga sysselsättningen är mönstret i löneutvecklingen under<br />
1970-talet. Lönekostnadsutvecklingen i kombination med låg<br />
produktivitetsutveckling har inneburit att Sverige inom väsentliga industriella<br />
områden snabbt förlorat konkurrenskraft gentemot omvärlden och<br />
därmed också marknadsandelar. Därigenom har såväl företag som hela<br />
branscher tvingats till nedläggning.</p>
<p>Denna utveckling får inte fortsätta under 1980-talet. Vår löneutveckling<br />
och lönebildning måste anpassas efter omvärlden. I annat fall kommer utslagningen<br />
av företag och sysselsättningstillfällen att fortsätta på ett sätt som<br />
omöjliggör för oss att ge tryggad sysselsättning inom den konkurrensutsatta<br />
sektorn.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>134</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>AMS</p>
<p>Under 1970-talets sista år stod det alltmer klart att de arbetsförmedlande<br />
uppgifterna inom ramen för arbetsmarknadspolitiken inte utvecklats på ett<br />
godtagbart sätt. Målet att med högsta prioritet placera de arbetssökande i<br />
arbete ute på den öppna marknaden har fått stå tillbaka för ambitionen att<br />
hålla nere den öppna arbetslösheten genom omfattande satsningar på bl. a.<br />
beredskapsarbeten. Arbetskraftens förändrade sammansättning och beteende<br />
har också ställt allt större krav på effektiviteten i de arbetsförmedlande<br />
funktionerna. En försämrad geografisk rörlighet genom att båda makarna<br />
förvärvsarbetar och sociala faktorer av skilda slag har också resulterat i<br />
avsevärt större svårigheter att snabbt placera de arbetslösa i nya arbeten.</p>
<p>AMS måste i ökad utsträckning inrikta sina resurser mot en effektivisering<br />
och utbyggnad av de direkt arbetsförmedlande uppgifterna. Den under hösten<br />
tillsatta översynsutredningen av AMS bör arbeta med målet att skapa en<br />
bättre fungerande arbetsmarknadspolitisk administration. Nya vägar måste<br />
sökas för att bryta ner byråkratisk tröghet och ett starkt centraliserat beslutsfattande.<br />
Vägledande principer för en sådan omläggning av AMS organisation<br />
bör enligt vår uppfattning vara att arbetsförmedlingsmonopolet skall ses<br />
över inom ramen för de av Sverige ratificerade ILO-konventionerna, vilka<br />
genom sin utformning och sitt innehåll ger väsentligt större handlingsfrihet<br />
än vad som framgått av den allmänna debatten. Särskilt bör därvid beaktas<br />
sådana yrkesområden där arbetsförmedlingen visat sig ha svårt att uppfylla<br />
de arbetssökandes och arbetsgivarnas krav. En långtgående decentralisering<br />
av besluten måste dessutom genomföras till regional och lokal nivå.</p>
<p>En omläggning efter dessa riktlinjer bör enligt vår uppfattning dels lämna<br />
utrymme för en effektivisering av platsförmedlingsverksamheten, dels leda<br />
till ett betydligt bättre resultat inom ramen för sänkta kostnader. Förutsättningar<br />
skapas också för förbättrade kontakter mellan arbetsgivare, arbetsförmedling<br />
och de sökande. En bättre anpassningsförmåga till föränderliga<br />
förhållanden på lokala arbetsmarknader bör också kunna uppnås. Detta<br />
skulle vara ett väsentligt bidrag till att sänka det genomsnittliga antalet<br />
ersättningsdagar per arbetslös och därmed också minska samhällets kostnader.</p>
<p>Arbetsmarknadslagstiftningen</p>
<p>1970-talets omfattande arbetsmarknadslagstiftning i form av bl. a. MBL,<br />
Åman- och ledighetslagar har i hög grad förändrat förutsättningarna för<br />
relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Genom införandet av MBL<br />
har en väsentlig del av regleringen förts över från avtalsområdet till det<br />
lagreglerade området. Utvecklingen har visat att lagstiftningen på viktiga<br />
punkter bryter mot den samarbetsanda som tidigare var rådande. Trots<br />
åtskilliga framstötar om förändringar i lagstiftningen har till dags dato mycket<br />
litet skett. Frånvaron av medbestämmandeavtal på det privata avtalsområdet<br />
visar också att lagstiftningen inte varit ägnad att underlätta överenskom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>135</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>melser enligt traditionellt mönster.</p>
<p>Inom den offentliga sektorn har problemen främst visat sig i ett ständigt<br />
ökande krångel, ökad byråkrati och ökade kostnader. Förutom detta har<br />
väsentliga principiella frågor ställts på sin spets i takt med att de fackliga<br />
organisationerna också krävt inflytande och förhandlingsrätt över rent politiska<br />
beslut. Detta visar att det nu är nödvändigt att göra förändringar i<br />
lagstiftningen, främst vad gäller MBL, och dess verkningar ute på arbetsmarknaden.<br />
Under våren 1982 väntas nya arbetsrättskommittén (NARK)<br />
lägga fram sitt betänkande avseende MBL. Detta bör avvaktas innan vidare<br />
åtgärder vidtas. Facklig vetorätt, förhandlingsrätt vid chefstillsättningar och<br />
andra principiellt viktiga frågor hör också hemma i detta sammanhang.</p>
<p>Erfarenheterna visar att det finns skäl att mjuka upp de regler i lagen om<br />
anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder som gäller<br />
förtursrätt vid avskedanden. Möjligheterna för företagen att vid neddragning<br />
och omplacering av personal bevara förutsättningarna för en effektiv och väl<br />
fungerande produktion måste i allas intresse värnas. Frågan om generell rätt<br />
till provanställning i sex månader utan hindrande restriktioner måste omedelbart<br />
lösas. Därmed möjliggörs också för många företag vilka ej har<br />
kollektivavtal att anställa ungdomar. Detta är en väsentlig del av de åtgärder<br />
som krävs för att minska den stora ungdomsarbetslöshet vi har i vårt land.</p>
<p>Rörligheten på arbetsmarknaden</p>
<p>Rörlighet på arbetsmarknaden är enligt vår uppfattning en förutsättning<br />
för den industriella expansion vår ekonomi behöver. Såväl den yrkesmässiga<br />
som den geografiska rörligheten på arbetsmarknaden försämrades dock<br />
kraftigt under 1970-talet till följd av flera faktorer. En viktig förklaring är<br />
bristen på ekonomiskt incitament orsakad av löneutjämning, höga marginalskatter<br />
och bidragseffekter. Ytterligare en orsak som framför allt motverkat<br />
benägenheten att flytta har varit att båda makarna i ett äktenskap förvärvsarbetar<br />
i mycket större utsträckning än förr. Det ökade småhusboendet samt<br />
motstånd att bryta upp från en invand miljö har också inverkat.</p>
<p>Regional och lokal rörlighet på arbetsmarknaden är emellertid en förutsättning<br />
för att vårt lands tillgångar i kapital och arbetskraft skall kunna<br />
tillvaratas och att framtidsinriktade och expansiva företag skall kunna bidra<br />
till vårt välstånd och vår sysselsättning. Motståndet mot att byta arbete,<br />
speciellt vid driftsinskränkningar, kan motverkas bl. a. genom avgångsvederlag<br />
och flyttningsbidrag. Arbetsförmedlande insatser i intensifierade former<br />
måste också prövas vid mer omfattande driftsinskränkningar. Ett gott exempel<br />
på hur detta kan ske är det arbete som trygghetsrådet utför i samband<br />
med omställning och personalinskränkning på tjänstemannasidan.</p>
<p>Rörligheten på arbetsmarknaden kan förbättras genom ekonomiska rörlighetsfrämjande<br />
åtgärder. Arbetsmarknadslagstiftning, ledighetslagstiftning<br />
och reglerna för arbetslöshetsersättning bör också ses över i syfte att<br />
undanröja rörlighetshämmande inslag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>136</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Rörlighet på arbetsmarknaden är inte endast en fråga om rörlighet bland<br />
människor som förlorar sina arbeten. Det är också betydelsefullt att människor<br />
är öppna för de möjligheter som kan ges dem att ta till vara sina<br />
förutsättningar och att utvecklas samt att inte låsas fast i en arbetsuppgift på<br />
en och samma ort. Även av det skälet är det viktigt att villkoren för flyttning<br />
vid arbetsbyte är goda.</p>
<p>Tjänstemännens situation</p>
<p>De förändringar av arbetsmarknaden som kontinuerligt pågår har bl. a.<br />
inneburit att tjänstemännens situation på flera punkter allvarligt försämrats<br />
under den senaste tioårsperioden. Tjänstemän riskerar i dag i betydligt större<br />
utsträckning än tidigare att bli ställda utan arbete.</p>
<p>Tillgänglig statistik visar att tjänstemän i genomsnitt får gå arbetslösa<br />
längre än arbetare. Särskilt besvärlig är situationen för tjänstemän över 40 år.<br />
Många av dem som friställts har trots lång arbetslivserfarenhet inte ens efter<br />
flera års sökande kunnat få en likvärdig anställning.</p>
<p>Nyutexaminerade akademiker har sedan slutet av 1960-talet haft en kärv<br />
arbetsmarknad. Även om glädjande förbättringar på senare tid inträtt för<br />
vissa grupper har den fortsatt besvärliga situationen på arbetsmarknaden<br />
medfört att nyutexaminerade akademiker tvingats godta andra arbetsuppgifter<br />
än de förväntat sig med hänsyn till sin utbildning. Detta kan förbättras<br />
endast genom en förändrad inriktning av den ekonomiska politiken. Ökad<br />
tillväxt skapar större utrymme för kvalificerad arbetskraft.</p>
<p>Ungdomens arbetsmarknad</p>
<p>Antalet arbetslösa ungdomar uppgick i slutet av 1981 till över 60 000, vilket<br />
är 22000 fler än i slutet av 1980. Detta innebär att arbetslösheten i åldrarna<br />
16-24 år överstiger 9%, vilket skall jämföras med den genomsnittliga arbetslösheten<br />
i landet på drygt 3%. Särskilt svårt är läget för tonåringar, för vilka<br />
arbetslösheten enligt AKU uppgick till över 30% under slutet av 1981.</p>
<p>En stor del av de arbetslösa ungdomarna saknar — naturligt nog — arbetslivserfarenhet.<br />
Det är vanligare att unga flickor blir utan arbete vid övergången<br />
till arbetsmarknaden än unga pojkar. Ungdom med utländskt medborgarskap<br />
har en högre arbetslöshetsfrekvens än unga svenska medborgare, och<br />
ungdom med handikapp har svårare att få fotfäste på arbetsmarknaden än<br />
övriga.</p>
<p>Arbetslösheten bland ungdom under 25 år har ökat fortlöpande sedan<br />
början av 1960-talet, och ökningen har varit störst i åldersgruppen 16-19 år.<br />
Antalet arbetslösa i åldrarna 16-24 år var i slutet av 1980 över 40% av det<br />
totala antalet arbetslösa.</p>
<p>Under senare år har omfattande insatser gjorts för att minska ungdomsarbetslösheten.<br />
Skolan har ålagts ansvar för alla upp till 18 år. Gymnasieskolan<br />
har byggts ut till en kapacitet som motsvarar hela kullen 16-åringar, och ett<br />
omfattande uppföljningsansvar har lagts på den lokala skolstyrelsen. Stats</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>137</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>bidragen för gymnasial företagsutbildning har byggts ut. Kortkurser inom<br />
gymnasieskolans ram har införts. Försök med varvad utbildning har vidgats,<br />
och 10 000 nya årselevplatser har skapats på yrkesinriktade utbildningslinjer.<br />
Åldersgränsen för deltagande i arbetsmarknadsutbildning har sänkts, och<br />
AMS och SÖ har fått rätt att ”köpa utbildning” i företag för utbildning av<br />
arbetslösa ungdomar. Under 1978 och 1979 utgick nyrekryteringsbidrag för<br />
att stimulera företagen att tidigarelägga anställning av ungdom. Statliga<br />
praktikarbeten hos myndigheter och verk tillkom under 1979. Under de<br />
borgerliga trepartiregeringarna har också möjligheterna till lärlingsutbildning<br />
ute i företagen förstärkts, vilket ger möjlighet till individuell utformning<br />
och geografisk spridning av utbildningen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Under 1979 fattades under stark kritik från socialdemokraterna beslut med<br />
anledning av den s. k. ungdomspropositionen. Skolan tar därmed över ansvaret<br />
för 16- och 17-åringar i ett system som innehåller möjligheter till utökad<br />
gymnasieutbildning, introduktionsprogram och yrkesintroduktion för dessa<br />
åldersgrupper. Det är en kraftig markering av att de yngre åldersgrupperna<br />
är i stort behov av förbättrad utbildning för att på ett bättre sätt klara sitt<br />
inträde på arbetsmarknaden. Dessa insatser skall prioriteras. Det är också ett<br />
avståndstagande från den socialdemokratiska inställningen att beredskapsarbeten<br />
skall vara det huvudsakliga sättet att klara ungdomsarbetslösheten.<br />
Som ytterligare en stödform tillkom efter avtal mellan SAF och LO/TCO i<br />
slutet av 1981 de s.k. ungdomsplatserna - ett system där företagen med<br />
hjälp av statsbidrag skall kunna ta in ungdom för enklare uppgifter och<br />
sådana arbeten som ”normalt inte utföres”. Avtalet överensstämmer med<br />
moderata samlingspartiets sedan länge hävdade uppfattning att kostnadsläget<br />
och avtalsmässiga hinder försvårat ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Antalet stödformer och omfattningen av dem visar att ungdomsarbetslösheten<br />
skulle ha varit väsentligt högre om inte de här redovisade åtgärderna<br />
vidtagits sedan 1976.</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadens villkor</p>
<p style="margin-left:3px;">Tillgången på arbete för olika grupper på arbetsmarknaden är beroende av<br />
aktiviteten i vår ekonomi. Snabb ekonomisk tillväxt leder till efterfrågan på<br />
arbetskraft, låg tillväxt till motsatsen. Dessa villkor gäller i synnerhet för de<br />
stora grupper ungdomar som varje år söker sig ut på arbetsmarknaden. Den<br />
ekonomiska kris som präglat utvecklingen under de senaste åren har resulterat<br />
i en mycket svag efterfrågan på arbetskraft. Detta har slagit hårt mot<br />
speciellt ungdomsgruppen. Företagen har främst sökt efter arbetskraft med<br />
god utbildning och erfarenhet. Antalet platser har inte räckt till för dem som<br />
ännu inte hunnit skaffa sig kvalifikationer.</p>
<p style="margin-left:3px;">En annan viktig förändring på arbetsmarknaden är den minskade tillväxten<br />
i den offentliga sektorn, vilket understryker kravet på tillväxt i ekonomin<br />
för att kompensera bortfallet av traditionella ingångsjobb för också de unga<br />
kvinnorna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>138</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>En god utbildning har visat sig vara en grundläggande förutsättning för att<br />
unga människor skall få arbete. Vår skola tycks inte klara av att ge alla elever<br />
en väl anpassad utbildning. Alltför många hoppar av utan yrkesutbildning<br />
efter avslutad grundskola. Detta innebär att deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden<br />
allvarligt försvagas.</p>
<p>Ungdomarna får ofta genom en bristfällig studie- och yrkesvägledning inte<br />
klart för sig inom vilka områden det finns efterfrågan på arbetskraft. Många<br />
yrkesval framstår som mindre intressanta på grund av den opinionsbildning<br />
mot industriell sysselsättning som bedrivits under många år.</p>
<p>Ett hinder som tillkommit under 1970-talet är den omfattande arbetsrättsoch<br />
trygghetslagstiftningen. Den har i alltför stor utsträckning inriktats på<br />
den vuxna arbetskraftens situation. I många stycken utgör den ett allvarligt<br />
och påtagligt hinder för de ungas möjligheter att vinna inträde på arbetsmarknaden.<br />
Unga människor utestängs från möjligheter till praktik och<br />
arbete. Det finns många exempel på att lokala fackliga organisationer genom<br />
sitt ökade inflytande direkt hindrat unga människor från att delta i företagsintern<br />
utbildning, praktik m. m. Lagstiftningen har också fått en långsiktig och<br />
än mer allvarlig effekt. Fackets inställning har skapat en förklarlig försiktighet<br />
och ett motstånd bland arbetsgivarna mot att anställa unga människor.<br />
De är helt enkelt rädda att råka ut för skadestånd genom att bereda möjligheter<br />
till praktik och utbildning för ungdom i sina företag.</p>
<p>Ett annat växande hinder för ungdomens möjligheter att komma ut på<br />
arbetsmarknaden är de snabbt stigande lönekostnaderna under 1970-talet.<br />
Höga arbetsgivaravgifter och snabb löneutveckling för den unga arbetskraften<br />
utgör i dag ett stort hinder. Regeringen anför i årets finansplan att<br />
"lönesättningen på arbetsmarknaden måste anpassas så att efterfrågan på<br />
nytillträdande arbetskraft ökar”. Vi instämmer i denna bedömning. Höga<br />
ingångslöner innebär att företagen undviker att anställa oerfaren arbetskraft,<br />
även när verksamheten skulle motivera en personalökning. Undomen kommer<br />
till korta. Därmed blir deras möjligheter att skaffa sig praktik, erfarenhet<br />
och kunskaper väsentligt mindre. Eftersom lönekostnader och produktivitet<br />
är betydelsefulla faktorer för våra företags möjligheter att göra sig<br />
gällande i konkurrensen kommer den unga, oerfarna arbetskraften att ställas<br />
åt sidan. Därmed minskas deras möjligheter ytterligare att ta sig ur arbetslösheten.</p>
<p>Fler i arbete med ny politik</p>
<p>Nyckeln till en förbättrad arbetsmarknad för ungdom ligger i den ekonomiska<br />
politiken. Vi måste få fart på svensk industri och skapa förutsättningar<br />
för våra företag att investera och expandera.</p>
<p>Därigenom ökar den totala efterfrågan på arbetskraft och företagen får<br />
större möjlighet att anställa unga människor. Den ekonomiska politikens<br />
inriktning är och måste vara fundamentet i våra ansträngningar för att klara<br />
ungdomsarbetslösheten.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>139</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Förstärkta insatser på utbildningsområdet är också nödvändiga. Den reguljära<br />
skolutbildningen bör i större utsträckning förbereda ungdomen för<br />
inträde på arbetsmarknaden. Stödet till lärlingsutbildning, varvad utbildning<br />
och annan företagsintern utbildning bör byggas ut. Därigenom stimuleras<br />
företagen att öka antalet platser inom dessa utbildningsvägar. Ökade kostnader<br />
kompenseras med minskade utgifter för beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.</p>
<p>Arbetsmarknadsutbildningen bör förändras så att utbildningsresurser i<br />
större utsträckning köps direkt ute i företagen. Den mer grundläggande<br />
utbildning av reguljär karaktär som förekommer inom AMU bör tas över av<br />
SÖ inom ramen för det ordinarie utbildningssystemet. På detta sätt friställs<br />
resurser som kan satsas på att stimulera ökad företagsintern yrkesutbildning.</p>
<p>Arbetsmarknadslagstiftningen och trygghetslagstiftningen måste ändras så<br />
att den inte förhindrar unga människor att vinna inträde på arbetsmarknaden.<br />
Elever som befinner sig under utbildning är elever och icke anställda.</p>
<p>Generell rätt till sex månaders provanställning och korttidsanställning<br />
utan hämmande restriktioner bör öppnas omedelbart. Turordningsreglerna<br />
vid uppsägning bör mjukas upp.</p>
<p>Ingångslönerna och de höga kostnaderna för den yngre arbetskraften<br />
måste förändras. Större löneskillnader mellan erfaren och oerfaren arbetskraft<br />
måste accepteras. Det är bättre att kunna erbjuda ungdom arbete till<br />
något lägre betalning än att inte kunna erbjuda några arbeten alls. Arbetsmarknadens<br />
parter bör ta sitt ansvar härvidlag.</p>
<p>De resurser för beredskapsarbeten som även i framtiden skall finnas för<br />
ungdomsgrupperna bör inriktas mot den enskilda sektorn. Statens kostnader<br />
för beredskapsarbeten inom den offentliga sektorn kan samtidigt minskas.<br />
Beredskapstidens längd bör inom denna sektor förkortas från nuvarande sex<br />
månader till fem månader. En generell sänkning av ersättningsnivåerna vid<br />
beredskapsarbeten för icke försörjningspliktiga ungdomar bör övervägas.<br />
Detta skulle möjliggöra att ytterligare s. k. enskilda beredskapsarbeten tillkom<br />
ute i företagen inom ramen för minskade kostnader.</p>
<p>För att nå bättre resultat med olika arbetsmarknadspolitiska stimulansåtgärder<br />
för ungdom är det nödvändigt att förenkla administrationen. Företagen<br />
har i dag stora svårigheter att nå kontakt med de många myndigheter och<br />
institutioner som har ansvaret för olika stödåtgärder. Antalet kontaktvägar<br />
för företagen måste därför minska så mycket som möjligt. Detta skulle med<br />
stor sannolikhet innebära fler praktikplatser och beredskapsarbeten, fler<br />
utbildningsplatser m. m.</p>
<p>Ungdomsarbetslösheten ställer stora krav på insatser från många håll, inte<br />
minst från ungdomarna själva. De måste godta erbjudna arbeten och vara<br />
beredda att ta chansen till inträde på arbetsmarknaden. Ett stort ansvar<br />
åvilar alla i samhället att bidra till att lösa ungdomsarbetslöshetsproblemen.<br />
Enbart politiska och ekonomiska insatser är inte tillräckliga. Det är inte<br />
sällan fråga om attitydförändringar hos arbetsgivare, hos redan anställda och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>deras fackliga organisationer samt inte minst bland de unga. Alla berörda arbetsmarknadens<br />
organisationer, föreningsvärlden, skolan, föräldrarna och<br />
ungdomarna - måste ta sin del av ansvaret i gemensamma strävanden att<br />
bereda alla unga människor i vårt land tillfälle till produktivt, meningsfullt<br />
arbete.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att arbetslösheten skall bekämpas på bred front med målet full produktiv<br />
sysselsättning åt alla,<br />
att arbetsmarknadspolitiken främst skall inriktas på åtgärder som underlättar<br />
en nödvändig industriell expansion,</p>
<p>att löneutvecklingen och lönebildningen skall anpassas på ett sådant sätt<br />
att Sverige återvinner konkurrenskraft och nödvändiga kostnadsfördelar<br />
gentemot omvärlden,<br />
att arbetsmarknadsverket skall effektiviseras och organiseras efter ovan<br />
angivna riktlinjer,</p>
<p>att arbetsförmedlingsmonopolet skall ses över inom ramen för de av<br />
Sverige ratificerade ILO-konventionerna,<br />
att arbetsrätts- och ledighetslagstiftningen skall ses över i syfte att underlätta<br />
relationerna och funktionerna på arbetsmarknaden,<br />
att arbetsrättsliga hinder för ungdomens inträde på arbetsmarknaden undanröjs,</p>
<p>att obegränsad rätt till sex månaders provanställning och korttidsanställning<br />
vid arbetstoppar omedelbart skall införas,</p>
<p>att turordningen inom ramen för lagen om anställningsskydd skall ses<br />
över,</p>
<p>att åtgärder skall sättas in för att undanröja sådana företeelser som hämmar<br />
den yrkesmässiga och geografiska rörligheten på arbetsmarknaden,<br />
att systemen med avgångsvederlag och rörlighetsstimulanser skall utvecklas,</p>
<p>att utbildning och yrkesvägledning skall inriktas på att stimulera yrkesval<br />
som ger förutsättningar för sysselsättning inom den enskilda sektorn,<br />
att de unga kvinnornas situation på arbetsmarknaden särskilt skall uppmärksammas,</p>
<p>att stödet till lärlingsutbildning, varvad utbildning och övrig företagsintern<br />
utbildning förbättras,<br />
att arbetsmarknadsutbildningen skall effektiviseras och att resurserna i<br />
större utsträckning skall inriktas på ”köp” av utbildningskapacitet i företagen,</p>
<p>att resurserna för beredskapsarbeten skall inriktas på sysselsättning inom<br />
den enskilda sektorn.</p>
<p>Datorerna i samhället</p>
<p>Betydelsen av datateknik och automatisk databehandling har ökat väsentligt<br />
under det gångna decenniet. Automatisk databehandling används sedan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>141</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>länge för administrativa tillämpningar inom myndigheter och företag. I växande<br />
utsträckning tas tekniken i bruk för styrning av maskiner, robotar och<br />
hela produktionssystem. 1980-talet kommer att präglas av en omfattande<br />
elektronisk automatisering inom både industri och kontorsarbete. Utvecklingen<br />
kommer att innebära stora successiva förändringar i samhället. Den<br />
data- och elektroniktekniska utvecklingen representerar ett nytt skede i ett<br />
tekniskt och administrativt framåtskridande.</p>
<p>I detta framåtskridande ligger stora möjligheter. Den datapolitiska debatten<br />
har i alltför stor utsträckning kretsat kring de negativa effekter som<br />
datorernas frammarsch kan medföra. Risker för den personliga integriteten,<br />
för negativa arbetsmiljöeffekter, för utarmning av arbetsinnehållet, för en<br />
alltför stor sårbarhet i samhället och för förlust av ett stort antal arbetstillfällen<br />
har dominerat debatten. Det är i och för sig förståeligt att datadebatten<br />
har kommit att föras med sådana förtecken. Inför nya företeelser är det lätt<br />
att reagera negativt. Vi menar emellertid att debatten i ökad utsträckning<br />
borde inriktas på de väldiga möjligheter som den nya tekniken, rätt utnyttjad,<br />
erbjuder. Inte bara i tekniskt avseende utan också när det gäller att<br />
skapa ett bättre samhälle i nästan alla de hänseenden där datoriseringen i dag<br />
anses medföra risker.</p>
<p>Politikernas roll</p>
<p>För att kunna tillvarata de stora fördelar den nya tekniken erbjuder behövs<br />
ett genomtänkt synsätt på datapolitiken. En sådan samlad syn får emellertid<br />
inte innebära att politikerna anser det vara sin uppgift att styra eller fatta<br />
beslut i alla frågor som rör ADB-verksamheten i samhället. Den datatekniska<br />
utvecklingen skall i stället i första hand styras av önskemålen hos de<br />
enskilda medborgarna, ute i företagen, organisationerna och myndigheterna.</p>
<p>Politikerna har för det första ett lagstiftningsansvar. Datalagstiftningen är<br />
ett exempel på ett politiskt ingrepp syftande till att åstadkomma ett skydd för<br />
den personliga integriteten. Politikerna har vidare ett resursfördelningsansvar<br />
beträffande den offentliga sektorn. Behovet av att satsa på exempelvis<br />
utbildning rörande den nya tekniken måste komma till uttryck genom politiska<br />
prioriteringar på utbildningsområdet. Politikerna har för det tredje ett<br />
förvaltaransvar rörande den offentliga sektorn. Att i denna sektor satsa på<br />
nya avancerade hjälpmedel i syfte att åstadkomma rationaliseringseffekter är<br />
ett sätt att befrämja ny teknik samtidigt som besparingseffekter kan åstadkommas.</p>
<p>Skattereglernas utformning är av stor betydelse för teknikutvecklingen. Vi<br />
menar att skattelagstiftningen bör befrämja en sådan utveckling och avvisar<br />
därför varje tanke på beskattning av ny teknik, t. ex. i form av datorskatt.<br />
Också indirekt beskattning av ny teknik, exempelvis i form av proms, måste<br />
med denna utgångspunkt avvisas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>142</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Människan och datoriseringen</p>
<p>1979 hade mer än en miljon arbetstagare kontakt med databehandlingsinformation<br />
i sina arbeten. Inom en överskådlig framtid kommer den siffran<br />
troligtvis att ha stigit till att omfatta praktiskt taget varje yrkesarbetande.<br />
Hos många människor skapar detta en oro inför framtiden och för hur det<br />
skall gå med deras jobb. Uppenbarligen kommer arbetsmarknaden att utsättas<br />
för stora förändringar under de kommande åren. Många människor<br />
kommer att få byta arbetsuppgifter. Men detta är en nödvändig omställningsprocess<br />
just för att vi på sikt skall kunna skydda sysselsättningen. 1 debatten<br />
glöms ofta sambandet mellan ökad produktivitet och hög sysselsättning bort.</p>
<p>Med den nya teknikens hjälp kan vi öka produktiviteten. Därigenom<br />
skapas nya resurser i samhället. På så sätt vinns nya arbetstillfällen i stället<br />
för dem som försvinner i strukturomvandlingens spår. Att införa facklig<br />
vetorätt eller andra regler som syftar till att fördröja den tekniska utvecklingen<br />
är att på sikt framkalla verkligt djupgående problem. De statliga utredningar<br />
som arbetat med ifrågavarande problem, data- och elektronikkommittén<br />
samt dataeffektutredningen, har båda varnat för de risker för sysselsättningen<br />
det kan medföra att bromsa upp införandet av ny teknik i företagen.</p>
<p>Dataindustrin</p>
<p>Tillverkningen av elektronikprodukter spelar en allt viktigare roll i den<br />
svenska industriproduktionen. 1978 svarade dessa produkter för ca 2,5% av<br />
vår totalproduktion, vilket placerade Sverige i en tätposition vad gäller<br />
elektronikindustrins totala produktionsvärde.</p>
<p>Det samlade produktionsvärdet inom den svenska elektronikindustrin har<br />
ökat mycket kraftigt under 1970-talet, ca 17% per år. Samtidigt har antalet<br />
sysselsatta inom branschen vuxit betydligt. Detta kommer att bli en av de<br />
industrigrenar som med all säkerhet kommer att öka starkt även under<br />
1980-talet, såväl omsättningsmässigt som sysselsättningsmässigt. Sannolikt<br />
kommer också nyetableringsnivån att ligga på en hög nivå.</p>
<p>Utbildning och information</p>
<p>Den enskilde medborgaren möter allt oftare olika delar av ADBverksamheten<br />
och dess verkningar. Hos många har datatekniken skapat<br />
tvekan och oro t. ex. vad gäller den personliga integriteten och samhällsutvecklingen<br />
i stort. Detta förhållande inskärper vikten av en ökad utbildning<br />
och allmän information om ADB-tekniken.</p>
<p>Inom grundskolan har anpassningen till utvecklingen inom elektronikområdet<br />
släpat efter. I den nya läroplanen för grundskolan. Lgr 80. ingår dock<br />
datalära i flera moment. Detta är ett steg i rätt riktning. För gymnasieskolans<br />
del finns problem vad gäller de utbildningslinjer som inte är specifikt inriktade<br />
på elektronikområdet. Det är viktigt att tillämpning av datateknik ges ett<br />
större utrymme på många av gymnasieskolans linjer.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>143</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>På högskolenivå finns redan i dag ett relativt omfattande utbud av undervisning<br />
med anknytning till ADB. Fortfarande är dock undervisningen i<br />
tillämpad datateknik inom olika ämnesområden alltför begränsad. Inom<br />
UHÄ har arbetats fram ett förslag syftande till att i väsentlig grad stärka<br />
högskolans kapacitet på detta område. Vi ställer oss bakom den allmänna<br />
inriktningen i dessa förslag.</p>
<p>Personlig integritet</p>
<p>En stor del av debatten om datorerna har behandlat integritetsaspekter.<br />
Den första borgerliga trepartiregeringen tillsatte datalagstiftningskommittén,<br />
som avlämnat flera betänkanden. Datalagens regler och datainspektionens<br />
verksamhet har medfört att personregister har kunnat anpassas till<br />
integritetsskyddets krav. Strävan i tillämpningen av datalagen har varit att<br />
med stöd och anvisningar få fram dataregister med ett gott integritetsskydd i<br />
stället för att i tid och otid förhindra tillkomsten av nya register. Vi menar att<br />
datainspektionens verksamhet också framgent bör präglas av en sådan strävan.<br />
Vi välkomnar de förslag som framlagts från datalagstiftningskommitténs<br />
(DALK) sida om en mera begränsad tillståndsprövning och en koncentration<br />
av resurserna till sådana register som verkligen kan innebära fara<br />
från integritetssynpunkt. Det är också angeläget att datainspektionens tillsynsverksamhet<br />
ges en högre prioritet. Vi menar således att det är av största<br />
vikt att också framgent upprätthålla ett starkt skydd för den personliga<br />
integriteten.</p>
<p>Under senare år har en rad krav ställts på ökad kontroll av medborgarna i<br />
olika sammanhang. Det kan givetvis i enskilda fall framstå som motiverat att<br />
det allmänna kontrollerar exempelvis att rätten till bidrag inte missbrukas.<br />
Detta gäller bl. a. utbetalning av bostadsbidrag som kontrolleras mot anmäld<br />
inkomstuppgift till försäkringskassan.</p>
<p>Vid samköming med ADB finns emellertid samtidigt risker för den enskildes<br />
rättssäkerhet som måste beaktas. För det första finns det risk för att även<br />
personer som inte fuskat blir utsatta för misstankar. Den enskilde kommer<br />
lätt i en situation där han tvingas bevisa sin oskuld; i synnerhet gäller detta om<br />
någon uppgift genom ett handläggningsfel skulle ha blivit felaktig. En sådan<br />
”omvänd bevisbörda” strider helt mot svenska rättsprinciper och är förvisso<br />
ett hot mot den personliga integriteten. För det andra är kontroll genom<br />
samköming ofta en kostsam åtgärd.</p>
<p>För det tredje — och detta är den allvarligaste invändningen — blir ofta<br />
möjligheten till maskinell kontroll ett argument för bidragssystem eller regelsystem<br />
som inbjuder till fusk eller försök till fusk. Det finns nämligen en<br />
påtaglig risk att politikerna inrättar eller accepterar bidrags- eller avgiftssystem<br />
som är mycket komplicerade med hänvisning till att man med ADBteknikens<br />
hjälp kan både administrera systemet och bedriva kontrollverksamhet.<br />
I stället bör självfallet regler och sociala system vara så enkla och<br />
lättöverskådliga — för både allmänheten och de handläggande myndigheter</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>144</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>na — att sofistikerade kontrollåtgärder inte behövs. Med en sådan inriktning<br />
är det fullt möjligt att utnyttja den nya tekniken för att öka skyddet för den<br />
personliga integriteten. Att exempelvis minska uppgiftslämnandet för enskilda<br />
medborgare, på det sätt som genom DEFU:s försorg skett för företagen,<br />
är ett sätt att stärka rättssäkerheten och minska byråkratin och svåröverskådligheten<br />
för den enskilde. Datorerna kan, såsom sker vid flyttningsanmälan,<br />
användas för att sprida samma uppgifter till olika myndigheter. Vi menar att<br />
en delegation bör tillsättas med uppgift att, med DEFU som förebild, lämna<br />
förslag till en minskning av medborgarnas uppgiftsbörda.</p>
<p>Sårbarheten och säkerheten<br />
Genom det arbete som utförts av den 1977 tillsatta sårbarhetskommittén<br />
har en värdefull kartläggning kunnat göras av vilka sårbarhetsfaktorer som<br />
uppkommit till följd av den ökade ADB-användningen. Sårbarhetskommittén<br />
pekar i sitt slutbetänkande på att dessa faktorer är av skiftande karaktär.<br />
Databrott, datamissbruk för politiska syften, naturkatastrofer och olyckshändelser,<br />
längre strömavbrott, geografisk eller funktionell koncentration av<br />
ADB-driften, utlandsberoendet och flera andra faktorer har analyserats av<br />
kommittén. Som ett resultat av kommitténs arbete har en sårbarhetsberedning<br />
nu tillsatts med uppgift att följa utvecklingen och lämna ytterligare<br />
förslag till hur sårbarheten skall kunna minskas. Redan genom den kartläggning<br />
kommittén gjort ökar förutsättningarna för att sårbarhetsrisker skall<br />
kunna beaktas i samband med systemuppläggning och även senare. Till det<br />
skall läggas att den nya tekniken ger möjligheter till systemlösningar som är<br />
geografiskt utspridda och därmed i viktiga hänseenden mindre sårbara.<br />
Kunskapen om den nya tekniken sprids också mycket fort. Detta kan i vissa<br />
hänseenden minska utlandsberoendet. Utvecklingen mot allt större minneskapacitet<br />
och allt bättre prestanda hos datorerna verkar i samma riktning.<br />
Att, som framhållits ovan, värna svensk kompetens på det dataindustriella<br />
området också vad avser komponentsidan är ytterligare ett sätt att minska<br />
sårbarhetsriskerna.</p>
<p>Den statliga ADB-användningen<br />
ADB-användningen i den offentliga sektorn är redan i dag av mycket<br />
betydande omfattning. Totalkostnaden för ADB inom statsförvaltningen<br />
beräknas uppgå till ca 950 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Till detta kommer<br />
kringkostnader av möjligen samma storleksordning. Ändå är det uppenbart<br />
att hela den offentliga sektorn framgent kommer att i väsentligt ökad utsträckning<br />
utnyttja ADB. I tider av växande ekonomiska svårigheter och<br />
krympande anslag kommer kraven på en rationalisering av verksamheten att<br />
växa sig starkare. Det kan noteras att driftkostnaderna för den svenska<br />
statsförvaltningen, dvs. kostnaderna för den operativa verksamheten inom<br />
de statliga myndigheterna exkl. affärsverken, kan uppskattas till mellan 20<br />
och 30 miljarder kronor per år. Varje procents rationaliseringseffekt motsva</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>145</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>rar således 200—300 milj. kr. per år.</p>
<p>Av en redovisning som SCB gjort åt statskontoret framgår att det inom den<br />
statliga sektorn i dag arbetar ca 3 000 personer på heltid eller minst kvartstid<br />
med ADB-produktion. Av dessa sysslar 1000 personer med systemarbete, ca<br />
1000 med programmeringsarbete och ca 1 000 med arbete i anslutning till<br />
datamaskinerna. Ca hälften av dessa 3000 ADB-arbetande statsanställda<br />
arbetar vid sex å sju av de myndigheter som har störst ADB-verksamhet.<br />
Men självfallet berörs betydligt fler statsanställda av denna verksamhet. Det<br />
finns i dag 15 000 textskärmsterminaler eller terminalskrivare i arbete i olika<br />
statliga myndigheter och affärsverk. En uppskattning kan vara att 30000<br />
anställda helt eller delvis arbetar med denna utrustning som hjälp. Av samma<br />
studie framgår vidare att staten skulle ha behövt ca 10000 fler tjänstemän än<br />
vad som är fallet i dag om man inte haft hjälp av datorer. Det är alltså ställt<br />
utom varje tvivel att datoriseringen redan fram till i dag haft stor betydelse<br />
för den statliga verksamheten.</p>
<p>Den statliga politiken på detta område har emellertid inte varit framgångsrik.<br />
Både kostnadsmässiga och tekniska misslyckanden har varit vanliga.<br />
Politikerna har haft för dåliga förutsättningar att bedöma lämpligheten och<br />
konsekvenserna av nya system. Detta har lett till att korrekta krav inte har<br />
uppställts. Gång efter annan har regering och riksdag ställts inför fullbordat<br />
faktum avseende utvecklingen av nya ADB-system.</p>
<p>Det kanske mest flagranta exemplet är RS-systemet inom skatteadministrationen.<br />
I viktiga hänseenden har detta projekt visat sig inte kunna uppfylla<br />
de löften och förväntningar som ursprungligen angavs. I samband med en<br />
hearing anordnad av datadelegationen bekräftades mycket av den kritik mot<br />
RS-systemet som under en följd av år framförts från moderata samlingspartiets<br />
sida. De uppdagade förhållandena motiverar enligt vår mening att<br />
RS-projektet blir föremål för en genomgripande översyn.</p>
<p>Det är svårt att bedöma hur omfattande den fortsatta datoriseringen av<br />
statsförvaltningen kommer att bli. Vad som kan kallas för datorstödd handläggning<br />
inom olika områden bör kunna ge utrymme för en betydande<br />
effekti visering. Med hänsyn till det statsfinansiella läge som Sverige kommer<br />
att befinna sig i under åtminstone det kommande decenniet bör de rationaliseringseffekter<br />
som uppstår till följd av en ökad datorisering inte i första hand<br />
användas för en höjning av servicegraden i den offentliga sektorn. I stället<br />
måste det bli fråga om att tillgodogöra sig rationaliseringsvinsterna genom ett<br />
minskat personalbehov. Den hittillsvarande datoriseringen har, som nämnts,<br />
inneburit ett minskat personalbehov med uppskattningsvis 10000 personer.<br />
Det borde vara rimligt att under 1980-talet åstadkomma personalbesparingar<br />
av minst denna storleksklass. Samtidigt är det av central betydelse att regelsystemen<br />
förändras i förenklande riktning. Vi har tidigare framhållit att detta<br />
är viktigt av rättssäkerhets- och integritetsskäl. Till det skall läggas de administrativa<br />
vinster som står att vinna med förenklade system.</p>
<p>Statskontoret har det övergripande ansvaret för rationalisering och ADB</p>
<p>10 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>146</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>drift inom statsförvaltningen. Kritik har tidigare riktats mot att statskontoret<br />
medverkat i enskilda rationaliseringsprojekt samtidigt som verket haft det<br />
övergripande ansvaret för rationaliseringsverksamheten. Genom riksdagsbeslut<br />
1979 har klargjorts att myndigheterna själva i större utsträckning skall<br />
vara ansvariga för sin rationaliserings- och ADB-verksamhet. Vidare har en<br />
särskild handläggningsordning antagits av regeringen, vilken syftar till att ge<br />
de politiska beslutsfattarna större möjlighet att i god tid få bedöma lämpligheten<br />
av olika ADB-investeringar.</p>
<p>Bl. a. mot denna bakgrund bör prövas om inte de uppgifter och den<br />
kompetens som finns inom statskontoret kan överföras till regeringskansliet<br />
eller anförtros andra myndigheter. Över huvud bör diskuteras om ett verk av<br />
statskontorets karaktär behövs vid sidan om exempelvis RRV. De tjänster<br />
som statskontoret tillhandahåller kan dessutom i viss omfattning upphandlas<br />
på den privata marknaden. Frågan om statskontorets fortsatta existens bör<br />
därför utredas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att utgångspunkten för datapolitiken skall vara en strävan att utnyttja den<br />
nya teknikens möjligheter,</p>
<p>att beskattning av ny teknik skall avvisas,</p>
<p>att utbildning och information om den nya tekniken skall ges på alla<br />
undervisningsnivåer,<br />
att den personliga integriteten skall värnas genom en effektiv datalagstiftning<br />
och en återhållsamhet med samköming av olika register.</p>
<p>att integritetsskyddet och rättssäkerheten för den enskilde skall stärkas<br />
genom ett minskat uppgiftslämnande och att en delegation skall tillsättas<br />
med uppgift att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftslämnande,<br />
att den statliga ADB-användningen skall inriktas mot att ge rationaliseringsvinster<br />
i form av minskat personalbehov,<br />
att RS-systemet inom skatteadministrationen skall bli föremål för översyn,</p>
<p>att en utredning skall pröva möjligheten att avveckla statskontoret.<br />
Socialpolitik</p>
<p>Social trygghet är en medborgerlig rättighet. Om detta råder politisk<br />
enighet i Sverige.</p>
<p>För år 1982 beräknas de totala samhällsutgifterna för socialpolitiken till<br />
180 miljarder kronor. Räknat i fast penningvärde innebär det ungefär en<br />
fördubbling under den senaste tioårsperioden, eller uttryckt i andelar av<br />
bruttonationalprodukten, en ökning från 19 till 29%.</p>
<p>Den ekonomiska tillväxten är nu alldeles för långsam för att kostnaderna<br />
skall kunna fortsätta att öka som hittills. Kommande generationers välfärd är<br />
i fara. Åtgärderna inom socialpolitiken måste därför främst inriktas på en<br />
effektivisering av verksamheten och omprioritering till förmän för de mest<br />
angelägna och eftersatta behoven.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>147</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ATP-systemet sviktar. Skall pensionsutfästelserna kunna infrias, inte bara<br />
under de närmaste åren utan också efter år 2000, krävs betydande insatser för<br />
att återge den svenska ekonomin den styrka som gradvis gått förlorad alltsedan<br />
1960-talets senare hälft.</p>
<p>Men inte bara pensionstryggheten utan också all annan social trygghet<br />
förutsätter en stark samhällsekonomi. Omsorgen om och vården av barn,<br />
sjuka, handikappade och dem som är gamla ställer samma krav.</p>
<p>Mycket stora krav måste ställas på socialpolitiken under 1980-talet om<br />
trygghetsåtagandena skall kunna infrias också i framtiden. Resurserna måste<br />
utnyttjas långt mer effektivt än nu. Sjukvårdssektorn är ett exempel. Bättre<br />
vårdkontinuitet måste skapas vad gäller såväl vårdnivåer som enskilda patienter.</p>
<p>Familjeläkarsystem och hemsjukvård utgör därvid viktiga utvecklingsområden.<br />
Privatläkarvården måste, liksom enskild vårdverksamhet i övrigt, ges<br />
möjlighet inte bara att bestå utan också att expandera.</p>
<p>De enskilda vårdhemmen bör särskilt uppmärksammas, inte minst med<br />
hänsyn till den nya lagstiftningens krav på tillgång till institutioner för missbrukarvård.</p>
<p>Alkohol- och narkotikamissbruket anses allmänt utgöra det största sociala<br />
och medicinska problemet. Människoliv går till spillo. Sociala och mänskliga<br />
tragedier tillhör missbrukets vardag. Påfrestningarna på vårdsektorn är betydande.<br />
Oerhörda ekonomiska värden förstörs. Inga ansträngningar får sparas<br />
i kampen mot missbruket.</p>
<p>Hälso- och sjukvården</p>
<p>Det samhällsekonomiska läget medför att sjukvårdshuvudmännen (landstingen<br />
och de landstingsfria kommunerna) kommer att ha i stort sett oförändrade<br />
reala resurser att röra sig med. Utöver den omprioritering som bör ske<br />
inom den landstingskommunala ramen kommer något utrymme för en reell<br />
expansion av den offentliga hälso- och sjukvården knappast att finnas de<br />
närmaste åren.</p>
<p>Samtidigt kommer sjukvårdsbehovet att öka genom den kraftiga ökningen<br />
av antalet personer som är 80 år och äldre och som har ett stort vårdbehov.<br />
Detta ställer stora krav på hem- och dagsjukvård samt långvård men också på<br />
de delar av akutsjukvården som främst betjänar de äldre.</p>
<p>Det är därför angeläget att inrikta hälso- och sjukvårdspolitiken på att<br />
effektivisera, rationalisera och så långt möjligt avlasta den offentliga hälsooch<br />
sjukvården, så att angelägna behov kan mötas inom ramen för i stort sett<br />
oförändrade totala resurser. Detta förutsätter en noggrann prövning av<br />
inriktningen av sjukvården och också en strävan efter en högre produktivitet<br />
i det dagliga arbetet inom sjukvårdens olika grenar. En effektiv användning<br />
av sjukvårdens resurser såväl personellt som materiellt står inte i motsatsförhållande<br />
till en medmänsklig vård — tvärtom.</p>
<p>Olika vägar måste också sökas för att avlasta den offentliga sjukvårdens</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>148</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>uppgifter som lika bra kan klaras av andra. Privatpraktiserande läkare,<br />
tandläkare och sjukgymnaster liksom enskilda sjuk- och vårdhem samt rehabiliterings-<br />
och konvalescenthem har erfarenhetsmässigt visat sig göra goda<br />
insatser av hög kvalitet, mestadels till kostnader väsentligt understigande<br />
kostnaderna för motsvarande offentliga insatser. Redan i dag sparar samhället<br />
över 1 miljard kronor om året på att använda enskilda vårdhem som<br />
komplement till institutionsvården.</p>
<p>Riksdag och regering måste ta bort de hinder som finns för enskild vårdverksamhet<br />
av god kvalitet, som t. ex. etableringsstoppet för privatpraktiserande<br />
tandläkare och den för nyetablering och drift otillräckliga taxesättningen<br />
för privatpraktiserande läkare.</p>
<p>Forskningens och utvecklingsarbetets nya rön måste snabbt tas till vara och<br />
omformas i praktisk sjukvård. Avgörande för hälso- och sjukvården är<br />
möjligheten att med nya behandlingsmetoder kunna angripa sjukdom och<br />
ohälsa. Åtstramningen får därför inte medföra att satsningen på forskning<br />
och utveckling avstannar. Den svenska hälso- och sjukvårdens höga medicinsk-vetenskapliga<br />
standard måste bibehållas och helst ytterligare förstärkas.</p>
<p>Förebyggande åtgärder som vaccinationer, förbättrad kost, hygien och<br />
arbetsmiljö har spelat en betydande roll för att minska ohälsa och vårdbehov.<br />
Skall folkhälsan ytterligare kunna förbättras är insatser för att spåra och<br />
behandla högt blodtryck och för att nedbringa tobaksrökning, alkohol- och<br />
narkotikamissbruk av stor betydelse.</p>
<p>Hur väl utbyggt sjukvårdssystemet än är kommer alltid hälsotillståndet till<br />
väsentlig del att bero på den enskildes kunskaper om hälsans villkor och på<br />
hans eget ansvar och egna åtgärder (egenvård). Det är inte fråga om stora<br />
dramatiska reformer utan om ett tålmodigt vardagsarbete för att på olika sätt<br />
och med hjälp av modern informationsteknik stärka medvetandet om hälsa<br />
och sjukdom. Information kan ges t. ex. vid vårdcentraler, på sjukhus och<br />
apotek.</p>
<p>I en kärv ekonomi kommer prioritering mellan olika satsningar att bli än<br />
viktigare. Det får aldrig bli tal om att behandlingen av svårt sjuka eller<br />
handikappade människor av ekonomiska skäl skall försämras eller eftersättas<br />
till förmån för utbyggnad av andra delar av hälso- och sjukvården.</p>
<p>Primärvården</p>
<p>Sedan flera år har politisk enighet rått om en utbyggnad av den öppna<br />
hälso- och sjukvården i riktning mot en decentraliserad vård närmare människorna.</p>
<p>Primärvården skall skapa bättre möjlighet till vårdkontinuitet och till<br />
samverkan med främst den primärkommunala äldreomsorgen och hemtjänsten.</p>
<p>I viss utsträckning är det rationellt att låta t. ex. ett länsdelssjukhus svara<br />
för primärvården inom sitt närområde. Privatpraktiserande vårdgivare har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>149</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>också en stor uppgift att fylla.</p>
<p>För att bli effektiv måste primärvården ha tillräcklig kvalitet. Detta är<br />
nödvändigt om primärvården skall kunna avlasta länssjukvården och den<br />
slutna vården. Därför är det tillfredsställande att allmänläkarutbildningen<br />
har förlängts och fördjupats och att resurserna för distriktssköterskeutbildningen<br />
har förstärkts. Från moderat håll har ständigt understrukits behovet<br />
av pediatrisk (barnläkar-) och gynekologisk kompetens inom primärvården.<br />
Dessutom behövs konsultinsatser från länssjukvården. Den distriktsläkare<br />
som ansvarar för uppgifter inom hälso- och sjukvården för förskolebarn samt<br />
hälso- och sjukvården för kvinnor bör vara antingen läkare med fullgjord<br />
vidareutbildning inom pediatrik resp. gynekologi/obstetrik eller läkare med<br />
vidareutbildning inom allmänläkarvård med vidgad erfarenhet inom resp.<br />
verksamhetsområde.</p>
<p>Fortsatt satsning måste göras på framför allt en god vårdkontinuitet för<br />
långtidssjuka och äldre med mångfasetterat vårdbehov. Inom hemsjukvården<br />
kan genom samarbete med socialtjänsten lokala vårdlag byggas upp där<br />
distriktssköterskan bör vara en central person. Möjligheter till hembesök av<br />
sjukgymnaster, kostrådgivare och arbetsterapeuter är en viktig del i en<br />
utbyggd hemsjukvård. Planerade hembesök för främst långtidssjuka bör<br />
vara en självklar del av distriktsläkarens och privatpraktikerns arbetsuppgifter.</p>
<p>Med stöd av lokala vårdprogram och i samarbete med länssjukvården kan<br />
vidareutbildade sjuksköterskor göra stora insatser för speciella patientgrupper<br />
med långvariga vårdbehov, t. ex. diabetiker och patienter med högt<br />
blodtryck.</p>
<p>Om primärvården kan ta hand om en ökande andel av de patienter som<br />
annars skulle ha vårdats inom länssjukvården kommer detta att medföra att<br />
den slutna vården och den specialiserade öppna vården inom länssjukvårdens<br />
ram kommer att bli tyngre än tidigare. I samma riktning verkar den<br />
kraftiga förskjutningen mot högre ålder hos dem som tas in på akutsjukhusen.</p>
<p>Särskilt bör poängteras att förutsättningen för att såväl primärvården som<br />
långvården skall kunna lösa sina uppgifter är och förblir att den slutna akutsjukvården<br />
har tillräckliga resurser.</p>
<p>Mådra- och barnhälsovården</p>
<p>Den svenska mödra- och barnhälsovården är unik i världen genom att<br />
tidigt ha nått nästan 100% av målgrupperna. I län med en väl utbyggd<br />
barnhälsovård och barnsjukvård har man nu kunnat märka ett påtagligt<br />
minskat tryck på den slutna barnsjukvården. Dyrbara slutenvårdsresurser<br />
kan därigenom på sikt minskas eller överföras till andra vårdområden, t. ex.<br />
äldrevårdens olika grenar. Det har också en djupt mänsklig innebörd eftersom<br />
en sjukhusvistelse med förflyttning från den invanda hemmiljön för barn<br />
ofta är en svårförståelig och omvälvande upplevelse.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>150</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Mödrahälsovården är en viktig del av primärvården. Famil jeplaneringsrådgivning,<br />
gynekologisk hälsokontroll och gynekologisk sjukvård samt kvalificerad<br />
abortrådgivning är väsentliga inte bara för kvinnorna. Familjeplanering,<br />
abortrådgivning liksom mödrahälsovårdens föräldraundervisning bör i<br />
större utsträckning aktivt rikta sig även till männen.</p>
<p>Ökad uppmärksamhet bör riktas på behovet av gynekologer och kuratorer<br />
för att i primärvården kunna tillhandahålla kvalificerad rådgivning och stöd<br />
till kvinnor i abortsituation. Även om kvinnan enligt abortlagen ensam fattar<br />
beslutet måste abortrådgivningen utformas så att den med öppenhet för olika<br />
lösningar kan erbjuda kvinnan samhällets stöd, vilket beslut hon än fattar.</p>
<p>Den psykiatriska vården</p>
<p>Få områden inom sjukvården har genomgått så genomgripande och för<br />
patienterna betydelsefulla framsteg som psykiatrin. Betydligt fler patienter<br />
kan nu återvända till hem och arbete eller vårdas inom öppen vård. Brist på<br />
vårdresurser, framför allt på kvalificerad personal, råder dock fortfarande.<br />
Ett sätt att föra kvalificerad vård närmare människorna är en successiv<br />
utbyggnad enligt den modell med sektoriserad psykologi som nu tillämpas<br />
eller planeras i de flesta landsting. Psykiatriska vårdlag inom primärvården<br />
med ett starkt samband med länssjukvården bör ansvara för att de psykiatriska<br />
vårdbehoven inom ett visst upptagningsområde tillgodoses. Vårdlagen<br />
kan förena kontinuitet, god personkännedom och kännedom om patientens<br />
sociala miljö med tillgång till kvalificerade slutenvårdsresurser när sådana<br />
behövs.</p>
<p>Den slutna psykiatriska länssjukvården kommer att i allt större utsträckning<br />
domineras av patienter med akuta psykoser och andra mycket kvalificerade<br />
vårdbehov, vilket kommer att öka vårdtyngden.</p>
<p>Den pågående omstruktureringen inom den psykiatriska vården innebär<br />
att vissa personalkategorier delvis ersätts av andra och medför stora förändringar<br />
i personalens arbetsförhållanden liksom i utbildningsbehoven.</p>
<p>Regionsjukvården</p>
<p>Alla landets invånare har tillgång till likvärdiga sjukvårdsresurser genom<br />
en väl utvecklad utomlänsvård och regionsjukvård. För att utnyttja högkvalificerade<br />
resurser på ett rationellt sätt och för att erhålla kompetens och<br />
skicklighet inom smala specialiteter bör man eftersträva ytterligare sammanslagning<br />
av små regionsjukvårdsspecialiteter till eventuellt endast två eller<br />
tre sjukhus i landet. Att vissa människor vid en sådan centralisering vid ett<br />
enstaka eller några få vårdtillfällen i sitt liv får vårdas på längre avstånd från<br />
hemorten uppvägs mer än väl av de vinster som kan göras. Ett större patientunderlag<br />
och något större klinikenheter medger förvärvande och upprätthållande<br />
av rutin och professionell skicklighet på hög nivå. Sammanslagning<br />
bör övervägas inom t. ex. thoraxkirurgi, brännskadebehandling och<br />
transplantationskirurgi. Samverkan med övriga nordiska länder kan på vissa<br />
områden vara särskilt befogad.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>151</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Forskning och utveckling</p>
<p>Hälso- och sjukvårdens utbyggnad får ses som resultat av en historisk<br />
utvecklingsprocess. Denna har styrts av medicinska och teknologiska framsteg<br />
men även av politiskt uppsatta mål, t. ex. den under de senaste åren<br />
ökade omstruktureringen mot öppen vård utanför sjukhus. Under en lång<br />
period med snabbt ökande resurser har man kunnat satsa på nya områden<br />
utan att någon omvärdering av tidigare etablerad vård har behövt ske.<br />
Planeringsarbete har hittills haft hög status medan uppföljning, utvärdering<br />
och analys av typ ”produktionskontroll” omfattas med betydligt mindre<br />
intresse.</p>
<p>Troligen är det för hälso- och sjukvårdens struktur inte enbart negativt att<br />
stagnerade samhällsresurser nu framtvingar en bättre uppföljning beträffande<br />
resursanvändningen inom sjukvården. Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut<br />
(Spri) bör ha en viktig samordnande funktion. Tonvikten<br />
bör förskjutas från planering till rationalisering. Spri har nyligen tagit initiativ<br />
till ett nytt samordningsorgan mellan Landstingsförbundet, medicinska<br />
forskningsrådet och socialstyrelsen för att få fram objektiv information kring<br />
olika medicinska teknologiers för- och nackdelar, kostnader, risker och<br />
nytta. Liknande initiativ bör tas på fler områden.</p>
<p>Det är också viktigt att använda de nya möjligheter som primärvårdens<br />
utbyggnad innebär till inte minst epidemiologisk forskning kring hälsoriskfaktorer<br />
och sjukdomsorsaker. Forskning inom primärvården bör kunna<br />
bedrivas i samarbete med de medicinska fakulteterna.</p>
<p>En nyligen framlagd avhandling vid vårdcentralen i Dalby visar att antalet<br />
öppenvårdsbesök per invånare och år stabiliserats vid ca 2,3. Detta antyder<br />
att det av socialstyrelsen hittills använda planeringstalet 3,5 kan ligga för<br />
högt, vilket kan få stora konsekvenser för resursplaneringen. Motsvarande<br />
undersökningar bör göras i andra delar av landet så att ett säkrare underlag<br />
skapas för den framtida dimensioneringen av primärvården.</p>
<p>Enskild vårdverksamhet</p>
<p>Alla privata vårdgivare inom den öppna vården, vilka uppfyller kompetenskraven,<br />
skall ha rätt att ansluta sig till den allmänna försäkringen till en<br />
för nyetablering och drift erforderlig taxenivå.</p>
<p>Enskilda sjukhem, som uppfyller rimliga kompetens- och kapacitetskrav,<br />
är ett viktigt komplement till motsvarande offentlig vårdverksamhet. Genom<br />
sjukförsäkringen finns garantier för att läkar-, sjukgymnast- och tandvård<br />
hos enskilda vårdgivare står till patienternas förfogande till i stort sett samma<br />
avgift för patienten som den offentliga vården. ”Vårdpengen” kan här sägas<br />
följa patienten. Ett motsvarande system borde kunna skapas också för sjukhemsverksamheten<br />
genom att en större del av driftkostnaderna också för den<br />
slutna vården utbetalas genom försäkringen i stället för med landstingsmedel.</p>
<p>Utbyggt samarbete mellan offentlig och enskild vård är både önskvärt och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>152</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nödvändigt. I flera av våra storstäder är privat etablerad läkarvård i dag en<br />
oumbärlig resurs inom öppenvården. Privat meddelad vård ställer sig inte<br />
enbart billigare för samhället utan har också visat sig i hög grad kunna<br />
motsvara patienternas krav på ”husläkare”. Gruppläkarmottagningar med<br />
företrädare för olika specialiteter kan tillhandahålla effektiv och kvalitativt<br />
högtstående vård, samtidigt som vidareutbildning, semesterledighet etc. lättare<br />
kan arrangeras vid samverkan i större enheter. Det är dock nödvändigt<br />
att även områden utanför storstäderna får tillgång till de komplement i<br />
sjukvården som privat meddelad vård utgör. Som ett led i den solidariska<br />
vårdförsörjningen bör etablering i mindre städer och glesbygdsområden<br />
underlättas. Ökad samverkan mellan offentlig och privat vård bör därför<br />
eftersträvas för jourverksamhet och gemensamt patientansvar. Den s. k.<br />
Jönköpingsmodellen, där en gruppläkarmottagning åtar sig distriktsläkaransvaret<br />
för en bestämd befolkningsgrupp, bör därvid kunna prövas.</p>
<p>Inom socialdepartementet arbetar sedan 1980 en grupp i syfte att få till<br />
stånd nyrekrytering till privatläkarvården. Riksdagen bör snarast föreläggas<br />
det i budgetpropositionen aviserade förslaget i frågan.</p>
<p>Tandvården</p>
<p>Viktiga delar av regelsystemet för tandvårdsförsäkring och folktandvård<br />
upphör att gälla den 1 januari 1983.1978 års tandvårdsutredning, som haft till<br />
uppgift att göra en fullständig översyn av försäkringen och tandvårdsorganisationen,<br />
avlämnar i dagarna sitt huvudbetänkande. Dess värre har kommitténs<br />
arbete försenats avsevärt, och i budgetpropositionen meddelas nu att<br />
någon proposition inte är att vänta till 1981/82 års riksdag utan först under<br />
hösten 1982.</p>
<p>Denna försening måste av flera skäl beklagas. De beslut som kan komma<br />
att fattas på grundval av den aviserade propositionen måste - i varje fall i<br />
viktiga delar — träda i kraft vid årsskiftet 1982-1983, vilket ger berörda<br />
myndigheter och vårdgivare orimligt kort tid till omställning och förberedelser.<br />
För privattandvården, som svarar för ungefär hälften av hela tandvårdsutbudet<br />
och en helt dominerande del av vuxentandvården, förlängs den<br />
ovisshet om framtiden som rått under flera år. För att i möjlig mån begränsa<br />
nackdelarna av förseningen anser vi att riksdagen under pågående riksmöte<br />
bör ange klara riktlinjer för de kommande besluten i några viktiga avsnitt.</p>
<p>De som övergångsbestämmelser utformade reglerna om kvotering av<br />
tandläkartjänst och faktiskt förbud mot nyetablering av privattandläkare<br />
upphör, som ovan nämnts, att gälla med utgången av 1982. Det måste redan<br />
nu klargöras att giltighetstiden för dessa regler inte kommer att förlängas. De<br />
tillgreps för att råda bot på den regionala obalansen i tandvårdsutbudet. Det<br />
står nu helt klart att de snarast har motverkat det uppgivna syftet. Obalansen<br />
har konserverats, och den utjämning som kunde ha skett om privat etablering<br />
medgivits i underförsörjda områden har helt uteblivit. Privattandvården<br />
kommer även i framtiden att svara för den helt dominerande delen av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>153</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>vuxentandvården. För att kunna fylla denna viktiga uppgift måste den privata<br />
sektorn nu få planerings- och arbetsro och förvissning om att privat<br />
tandvård även framdeles kommer att vara en accepterad och uppskattad<br />
vårdform, som det är meningsfullt att satsa på.</p>
<p>Privat verksamhet som specialisttandläkare med specialisttaxa är i dag<br />
endast medgiven dem som var etablerade eller under specialistutbildning då<br />
tandvårdsförsäkringen infördes. Då vuxentandvården även i framtiden väsentligen<br />
kommer att skötas av privattandläkare finns ingen anledning till att<br />
den privata sektorn inte också skulle få inrymma specialister. Hindren mot<br />
nyetablering av specialisttandläkare bör därför undanröjas.</p>
<p>Den begränsande faktorn för tandvårdens utbyggnad i ännu underförsörjda<br />
områden är inte längre tandläkartillgången utan ekonomin. I själva verket<br />
råder redan nu balans mellan tillgång och efterfrågan på tandläkare, och de<br />
närmaste åren kommer ett tandläkaröverskott snabbt att utvecklas. Med<br />
nuvarande utbildningskapacitet och nu kända utbyggnadsplaner skulle det<br />
redan 1985 finnas ett överskott på åtminstone 800 tandläkare som inte kan<br />
beredas anställning i folktandvården och som, om etableringsbegränsningen<br />
bibehålls, inte heller skulle få verka inom privattandvården.</p>
<p>För att undvika ett mycket snabbt växande tandläkaröverskott räcker det<br />
inte att återgå till fri etablering, som snabbt skulle ge hittills missgynnade<br />
regioner tillgång till tandvård. Det är dessutom nödvändigt att drastiskt skära<br />
ned utbildningskapaciteten. I budgetpropositionen föreslår utbildningsministern<br />
att antalet intagningsplatser skall minskas från nuvarande 420 till 380.<br />
En sådan begränsning räcker inte för att hindra tandläkaröverskottet från att<br />
inom 10—15 år växa till i varje fall över 2 000.1 avvaktan på resultaten av det<br />
utredningsarbete som bedrivits inom socialstyrelsen och TU 78 avstår vi<br />
emellertid från att yrka på ytterligare omedelbar nedskärning. Vi vill dock<br />
understryka att 380 platser endast kan ses som ett etappmål och att ytterligare<br />
neddragning av utbildningskapaciteten måste ske.</p>
<p>Äldreomsorgen</p>
<p>Den allmänna debatten om de äldres situation har i Sverige i hög grad<br />
fokuserats på pensionstryggheten, trots att svenska pensionärer f. n. har den<br />
högsta ekonomiska standarden av alla världens pensionärer. Det betydligt<br />
större problemet för dem som nu kommer upp i pensionsåldern är att tillgången<br />
på äldreomsorgsresurser relativt sett tenderar att minska påtagligt<br />
trots betydande ekonomiska insatser från samhällets sida. De allra äldsta<br />
med det största behovet av vård och omsorg ökar snabbt i antal. Antalet<br />
personer som är 85 år eller däröver beräknas stiga från ca 100000 till ca<br />
170000 under de närmaste 20 åren. Samtidigt innebär den allmänna arbetstidsförkortningen,<br />
föräldraförsäkringens arbetstidsförkortande förmåner<br />
och det bl. a. genom den höga inkomstbeskattningen ökande antalet deltidsarbetande,<br />
att behovet av omsorgspersonal ökar i oproportionerligt stor<br />
omfattning om efterfrågan på äldreomsorg fortlöpande skall kunna tillgodoses.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>154</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:6px;">200</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:6px;">150</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:6px;">100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:54px;">i 1 ■ ■ — ■ . ►</p>
<p style="margin-left:46px;">1932 1988 1994 2000</p>
<p>Kostnaden för den offentliga omsorgen växer under perioden vid bibehållen servicenivå<br />
till ca 20% av BNP mot f. n. omkring 14%. Antalet anställda inom äldre- och<br />
handikappomsorgen skulle öka från 141000 personer 1982 till 216000 år 2000 och<br />
kostnaderna i 1976 års prisnivå stiga från 6,29 miljarder 1982 till 7,99 år 1988 och 11,7<br />
miljarder år 2000.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Sekretariatet för framtidsstudier har i ett omfattande projekt Omsorgen i<br />
samhället mot bakgrund av dagens siffror gjort en trendframskrivning för<br />
sysselsättning, antal anställda, prestationsnivåer, driftkostnader m. m. för<br />
den offentliga omsorgen perioden 1982-2000. Resultatet är tankeväckande,<br />
vilket bl. a. dessa två diagram visar.</p>
</div>
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_33"><p style="margin-left:6px;">Kostnader</p>
<p style="margin-left:6px;">Anta! anställda</p>
<p style="margin-left:6px;">Antal arbetstim</p>
<p style="margin-left:6px;">Prestationer</p>
<p style="margin-left:6px;">Servicenivå</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_32"><p>Kostnader</p>
<p>Antal anställda</p>
<p>Antal arbetstim</p>
<p>Verksamhetsvolym</p>
<p>Servicenivå</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Om antalet anställda hålls oförändrat under den aktuella tidsperioden blir kostnadsökningen<br />
ungefär densamma som tillväxten av BNP. Men sänkningen av servicenivån<br />
blir drastisk!</p>
</div>
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>155</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Det är nödvändigt att snarast finna lösningar för att såväl hålla kostnaderna<br />
nere som tillgodose kraven på tillräcklig personaltillgång. Inom givna<br />
personalramar måste högre effektivitet kunna uppnås. Frivilliga insatser<br />
måste välkomnas. Målet bör vara minst oförändrad servicenivå utan att<br />
kostnadsramarna sprängs. Detta kräver okonventionella och hittills icke<br />
prövade alternativ till de traditionella hjälpformerna.</p>
<p>Egenvård och friskvård<br />
Institutionsvård är den dyraste och mest personalkrävande omsorgsformen.<br />
Den innebär ett omhändertagande som de flesta värjer sig emot så<br />
länge som möjligt. Därför bör egenvård, friskvård och kostupplysning särskilt<br />
för medelålders och äldre uppmuntras. Riktad hälsokontroll är också<br />
väsentlig. Blodtryckskontroll har t. ex. givit goda resultat. Svåra följdsjukdomar<br />
kan genom tidig upptäckt av onormalt blodtryck undvikas.</p>
<p>Det bör ligga i sjukvårdshuvudmännens intresse att avdela den personal<br />
som kan behövas för informationsuppgifter i syfte att skapa intresse bland<br />
äldre för friskvård.</p>
<p>Arbete</p>
<p>Att behövas, leva i arbetsgemenskap och uträtta något motverkar hos de<br />
flesta åldrande och passivitet med åtföljande sjukdomar.</p>
<p>Sysselsättningen för äldre behandlas f. n. av äldrearbetskommittén. Vi vill<br />
emellertid redan nu framhålla vikten av att pensionärer i större utsträckning<br />
ges möjlighet att — om de så önskar — fortsätta arbeta. Detta bör gälla inom<br />
såväl den enskilda som den offentliga sektorn.</p>
<p>”Yngre äldre hjälper äldre äldre”</p>
<p>Åtskilliga av de ålderspensionärer som vill arbeta bör kunna beredas<br />
sysselsättning inom bl. a. äldreomsorgen. Insatserna kan vara ideella eller<br />
göras mot viss ersättning. Under den rubricerade devisen, ”yngre äldre<br />
hjälper äldre äldre”, diskuteras detta nu inom pensionärsorganisationerna.<br />
Ännu har inga praktiska försök utvärderats och kunnat läggas till grund för<br />
lokala initiativ. Denna hjälpverksamhet kommer dock att bli nödvändig som<br />
ett komplement till den kommunala hemhjälpen.</p>
<p>Fackligt motstånd</p>
<p>De fackliga organisationerna har länge motsatt sig frivilliga, oavlönade<br />
insatser. Men vi anser att samhället inte har råd att avstå från sådana.<br />
Behovet av personalförstärkningar blir som nämnts ovan ändå stort. Motsättningarna<br />
mellan de fackliga intressena och vård- och omsorgsintressena<br />
bör lösas i samförstånd. Går inte detta kan lagstiftning bli nödvändig.</p>
<p>Statsbidragsreglerna bör ändras</p>
<p>Statsbidragssystemet bör medge största möjliga frihet för kommunerna att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>156</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>anpassa sin äldreomsorg till de varierande förutsättningarna. Socialministern<br />
har i budgetpropositionen aviserat en översyn av reglerna för bl. a. statsbidrag<br />
till social hemhjälp. Vi anser att denna översyn bör leda till förslag om<br />
ett samlat äldreomsorgsbidrag.</p>
<p>Attityderna måste ändras</p>
<p>Risk finns att äldre människors fysiska skröplighet förleder omgivningen<br />
att undervärdera deras förmåga. De kan då förändras psykiskt och brytas ner<br />
socialt.</p>
<p>En attitydförändring gentemot de äldre måste främjas genom utbildning<br />
och information. Att personal inom äldrevården och äldreomsorgen snarast<br />
bibringas sådan utbildning och information är ett oundgängligt krav.</p>
<p>Stödet till servicehus och ålderdomshem</p>
<p>I samband med den i budgetpropositionen utlovade översynen av statsbidragsreglerna<br />
för bl. a. social hemhjälp anförs att ”konsekvenserna av olikheterna<br />
till stödet till servicehus och ålderdomshem” samtidigt skall belysas.<br />
”Reglerna bör inte utformas så att de verkar styrande på kommunernas val<br />
av omsorgsform”, framhåller föredragande statsrådet.</p>
<p>Reglerna har emellertid länge varit styrande, vilket upprepade gånger<br />
framhållits av riksdagen. I socialtjänstpropositionen 1979/80:1 gjorde dåvarande<br />
socialministern utfästelsen att frågan skulle övervägas inom regeringskansliet,<br />
och riksdagens socialutskott framhöll att det var angeläget att det<br />
skulle ske så snart som möjligt. Ingenting hände, varför utskottet hösten 1981<br />
”med skärpa” framhöll ”angelägenheten av att de förutskickade övervägandena<br />
inom regeringskansliet sker så snart som möjligt”. Riksdagen beslöt i<br />
enlighet med utskottets förslag vid båda dessa tillfällen.</p>
<p>Statsbidragets nuvarande utformning leder till dyrbara anläggningar vad<br />
gäller såväl byggande som drift. Med neutrala bidragsregler skulle enklare,<br />
billigare och framför allt av de äldre mer uppskattade omsorgsformer komma<br />
i första hand. Vår bestämda uppfattning är att dessa finansieringsfrågor skall<br />
lösas med förtur. Förslag måste föreläggas riksdagen i så god tid att beslut<br />
kan fattas före utgången av innevarande vårsession.</p>
<p>Rehabilitering av handikappade</p>
<p>De handikappades villkor i Sverige har under de senaste 15-20 åren<br />
avsevärt förbättrats. Detta är inte särskilt anmärkningsvärt. Illa skulle det ha<br />
varit, om inte en av de svårast utsatta grupperna i samhället fått förbättringar<br />
under en period då välfärdssamhället byggts ut och befästs. Ännu återstår<br />
mycket att göra innan målet är nått, sådant det formuleras i mottot för det<br />
internationella handikappåret: full delaktighet och jämlikhet.</p>
<p>Utvecklingen på handikappområdet har accelererat sedan regeringsskiftet<br />
1976. Mätt i pengar har enbart statens insatser ökat från 6200 milj. kr.<br />
budgetåret 1976/77 till 14850 milj. kr. i budgetpropositionen 1982/83. Härtill</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>157</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>kommer insatser från kommuner och landsting. Även med hänsyn tagen till<br />
penningvärdets förändring har statens kostnader för handikappändamål under<br />
dessa år vuxit med 35%, en exceptionellt hög siffra jämfört med vad<br />
praktiskt taget alla andra områden av den statliga verksamheten fått nöja sig<br />
med under senare år.</p>
<p>Trots denna utveckling är otåligheten stor bland de handikappade själva<br />
och deras organisationer för att så mycket ännu är ogjort. Missnöjet är inte<br />
svårt att förstå; det är påfrestande att veta att många viktiga förbättringar<br />
skulle vara tekniskt möjliga men uteblir eller fördröjs av brist på ekonomiska<br />
och personella resurser eller - inte sällan — på grund av bristfällig organisation<br />
och samordning.</p>
<p>Dess bättre kommer reformarbetet att fortsätta. Det råder politisk enighet<br />
om att förbättring av de handikappades situation måste prioriteras högt vid<br />
fördelning och omfördelning av knappa samhällsekonomiska resurser. Därtill<br />
kommer att handikappolitiska åtgärder i många fall är inte bara humanitärt<br />
och socialt utan också samhällsekonomiskt motiverade.</p>
<p>Ett misslyckande</p>
<p>De ovan återgivna siffrorna rörande kostnadsutvecklingen på handikappområdet<br />
representerar betydande framsteg men också ett stort misslyckande.<br />
Av nästan 15 000 milj. kr. för handikappändamål går ungefär hälften till<br />
förtidspensioner. Det finns i dag 310000 förtidspensionärer i Sverige. Även<br />
om på senare år många förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl utgörs<br />
huvuddelen av handikappade och långtidssjuka. Antalet förtidspensionärer i<br />
åldersgrupperna 16-34 år är ca 30000, och av dem är det alltför många som<br />
gått ”direkt från barnbidraget till folkpensionen”.</p>
<p>Förtidspensionen till en enda av dessa unga kostar 1 — 1,5 milj. kr. under<br />
åren fram till ålderspensionen. Det är obestritt att många av dem med<br />
effektiv rehabilitering och arbetsplacering skulle kunna helt eller delvis försörja<br />
sig själva och samtidigt göra en, produktiv insats i samhället. Varje<br />
handikappad som hålls utanför arbetslivet representerar inte bara ett socialt<br />
misslyckande utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. Att fullt ut inse att<br />
även människor med en eller annan funktionsnedsättning är en tillgång och<br />
inte en belastning för samhället är kanske den viktigaste kvarvarande handikapp-politiska<br />
reformen.</p>
<p>Underlag finns</p>
<p>Statens handikappråd framlade 1981 en på flera års utredningsarbete<br />
grundad rapport Samlad aktiv rehabilitering. Riksförsäkringsverket och flera<br />
försäkringskassor har undersökt hur rehabiliteringen fungerar och, framför<br />
allt, hur den inte fungerar. Även i övrigt finns ett stort antal aktuella<br />
undersökningar, utredningar och projekt som kan tjäna som beslutsunderlag<br />
för snabba åtgärder för en effektiviserad rehabilitering. Enbart den nämnda<br />
rapporten från statens handikappråd förtecknar 29 betänkanden och rappor</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>158</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ter som helt eller delvis behandlar rehabiliteringsfrågorna.</p>
<p>Otvivelaktigt behövs alltjämt forskning, undersökningar och försöksprojekt<br />
för att öka vår kunskap om hur handikappade skall kunna återföras till<br />
samhällsgemenskap och arbetsliv. Men det som redan finns är tillräckligt för<br />
att viktiga åtgärder skall kunna vidtas snabbt.</p>
<p>Bristande samordning<br />
Många samhällsorgan är engagerade i en rehabiliteringsprocess. Några av<br />
de viktigaste är sjukvården, socialtjänsten, utbildningsväsendet, arbetsvärden<br />
och arbetsförmedlingen. Även där de fungerar hjälpligt eller t. o. m. bra<br />
var för sig är samordningen mellan dem oftast bristfällig. Detta leder till<br />
långa tidsutdräkter som inte sällan äventyrar hela rehabiliteringsresultatet.<br />
Åtgärder som borde kunna genomföras parallellt sker i stället successivt,<br />
många gånger med långvariga avbrott. Arbetsvården kommer t. ex. sällan<br />
eller aldrig in i processen förrän den medicinska rehabiliteringen betraktas<br />
som avslutad. Slussningen från ett led till nästa sker genom remisser, ofta<br />
med köer och väntetider inför varje steg på vägen tillbaka till ett aktivt liv.</p>
<p>Denna tröghet i processen är i sig ett allvarligt hot mot en framgångsrik<br />
rehabilitering. Långa sjukskrivningar eller redan erhållen förtidspension<br />
minskar patientens motivation för rehabilitering och risken för passivisering<br />
är stor.</p>
<p>Trögheten och de långa väntetiderna förekommer sannolikt i alla led i en<br />
rehabiliteringsprocess. Men det förefaller som om den värsta flaskhalsen är<br />
arbetsvärd och arbetsförmedling. Det är förödande för självkänsla och aktivitetsvilja<br />
hos en handikappad att efter stora insatser av skilda samhällsorgan,<br />
och en ofta beundransvärd personlig kamp mot handikappet, till sist<br />
finna att slutresultatet ändå blev arbetslöshet och en fortsatt tillvaro som<br />
pensionär.</p>
<p>Kontaktperson nödvändig</p>
<p>Den handikappade som slussas från huvudman till huvudman, från institution<br />
till institution är alltför ofta lämnad att själv orientera sig i en komplicerad<br />
och ofta starkt byråkratiserad verklighet. Det är viktigt att var och en får<br />
en personlig handledare eller kontaktperson som håller i ett rehabiliteringsärende<br />
från början till slut.</p>
<p>Den pågående och planerade rationaliseringen av försäkringskassornas<br />
verksamhet kommer att frigöra en stor del av personalen från ganska rutinbetonade<br />
arbetsuppgifter. Det bör undersökas om inte en del av denna personal,<br />
efter lämplig vidareutbildning, kan användas just som kontaktpersoner<br />
till enskilda handikappade under rehabilitering, med uppgift att följa och<br />
stödja vederbörande hela vägen genom sjukvård, medicinsk rehabilitering,<br />
arbetsvärd, arbetsanpassning, social service och allt.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_50" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>159</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Arbetsförmedling</p>
<p>Det är långt kvar till målet ”arbete åt alla”. Detta beror inte bara på<br />
lågkonjunktur, strukturproblem i näringslivet och allmän arbetslöshet. De<br />
handikappade möter alltjämt, även efter rehabilitering och med bevislig<br />
betydande arbetsförmåga, alldeles särskilda hinder på arbetsmarknaden. Till<br />
stor del bottnar svårigheterna i fördomar, både hos arbetsgivare och tilltänkta<br />
arbetskamrater.</p>
<p>De ekonomiska stimulanser som numera finns för anställning av arbetshandikappade<br />
borde kunna ge bättre resultat än som hittills kunnat registreras.<br />
Intensifierad information och ytterligare prioritering av arbetsförmedlingarnas<br />
arbete med handikappade är nödvändigt.</p>
<p>Den s. k. främjandelagen, som nu varit i kraft några år, anses allmänt ha<br />
varit föga effektiv. De effekter som uppnåtts eller inte uppnåtts bör nu<br />
utvärderas. Positiva stimulanser, frivillig samverkan och effektiv information<br />
är visserligen självklart att föredra framför lagstiftning, men lika självklart är<br />
att den lag som finns skall vara möjlig att utnyttja. Vi anser att regeringen<br />
skall ta initiativ till den behövliga utvärderingen.</p>
<p>Ett handlingsprogram</p>
<p>Det är viktigt att förtidspensionen som social stödform inte kommer i<br />
vanrykte. Tendenser i den riktningen har förekommit på senare år, närmast<br />
som en bieffekt av den livliga debatten om den onödiga pensioneringen.<br />
Förtidspensionen är ofta den enda möjliga lösningen på en svårt drabbad<br />
människas försörjningsproblem. Inte minst då det gäller de s. k. socialt<br />
handikappade, bl. a. missbrukare, kan pensionen vara en nödvändig förutsättning<br />
för rehabilitering. Ofta går det inte att ens på allvar börja arbeta med<br />
andra personliga och sociala problem innan en dräglig inkomst är tryggad.<br />
Och ingen skall behöva skämmas för att vara förtidspensionär.</p>
<p>Men det viktiga är just att förtidspensionen — liksom sjukbidrag och<br />
långvarig sjukskrivning — i princip betraktas som en förutsättning, inte en<br />
ersättning för rehabilitering. Mycket få försäkringsärenden bör få betraktas<br />
som avslutade i och med att förtidspension beviljats. De allra flesta sådana<br />
ärenden bör regelbundet omprövas - reellt och inte bara formellt - och<br />
förutsättningarna för rehabilitering ständigt prövas på nytt.</p>
<p>Ett handlingsprogram som syftar till att på t. ex. tio år åtminstone halvera<br />
antalet förtidspensionärer bör utarbetas. Klart är att det skulle innebära ett<br />
rikare liv för tiotusentals handikappade och samtidigt en stor samhällsekonomisk<br />
och statsfinansiell vinning.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att vård och rehabilitering av sjuka, gamla och handikappade skall prioriteras<br />
och icke eftersättas till förmån för utbyggnad av den sociala tryggheten i<br />
övrigt,</p>
<p>att den offentliga sjukvården i större utsträckning skall kompletteras med<br />
insatser av enskilda vårdgivare och med enskilda sjuk-, vård-, rehabilite</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>160</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>rings- och konvalescenthem,<br />
att förebyggande åtgärder som riktade hälsokontroller, hälsoupplysning<br />
och egenvård skall tillämpas i större utsträckning,</p>
<p>att hemsjukvården skall byggas ut, samarbeta med socialtjänsten och<br />
arbeta med lokala vårdlag där distriktssköterskan bör inta en central position,</p>
<p>att primärvårdens behov av vidareutbildade läkare i barnmedicin, gynekologi/obstetrik<br />
och psykiatri skall tillgodoses,<br />
att smala specialiteter inom regionsjukvården skall koncentreras ytterligare,</p>
<p>att åtgärder skall vidtas som underlättar nyrekrytering av privatläkare,<br />
att det skall utredas om en större andel av den slutna sjukvårdens kostnader<br />
kan betalas via sjukförsäkringen i stället för med landstingsskatt,<br />
att etableringsbegränsningen för privattandläkare skall upphöra fr. o. m.<br />
den 1 januari 1983,<br />
att privat verksamhet som specialisttandläkare med specialisttaxa skall<br />
möjliggöras,</p>
<p>att antagningen till tandläkarutbildning skall begränsas så att överskott av<br />
tandläkare undviks,</p>
<p>att möjligheterna till arbete efter ålderspensioneringen skall främjas,<br />
att ett handlingsprogram skall utarbetas för att genom effektiv, samordnad<br />
rehabilitering radikalt nedbringa antalet förtidspensionärer, särskilt<br />
bland unga handikappade,<br />
att försäkringskassorna skall ges en ledande och samordnande roll i allt<br />
rehabiliteringsarbete,</p>
<p>att varje handikappad under rehabilitering skall tilldelas en kontaktperson<br />
som följer och samordnar hela rehabiliteringsförloppet,<br />
att arbetsförmedlingen för handikappade skall effektiviseras,<br />
att effekterna av den s. k. främjandelagen skall utvärderas.</p>
<p>Familjepolitik</p>
<p>Familjen är den naturliga grunden för individernas strävan efter gemenskap.<br />
Med familjen menar vi inte bara den traditionella kärnfamiljen utan<br />
också andra nära och fasta samlevnadsformer människor emellan. Ingenting<br />
kan ersätta familjen som en trygg uppväxtmiljö för barnen. Även de äldre<br />
generationerna måste omfattas av familjegemenskapen.</p>
<p>De senaste årens befolkningsutveckling ger en allvarlig tankeställare inför<br />
utformningen av den framtida familjepolitiken. En återblick på utvecklingen<br />
i de industrialiserade länderna ger vid handen att barnens trygghet alltför ofta<br />
har åsidosatts för andra intressen. Förutom att sjunkande födelsetal kan ha<br />
ekonomiska och andra orsaker kan de vara uttryck för människors oro för sin<br />
egen och sina barns framtid.</p>
<p>Dagens småbarnsföräldrar lever ofta under starkt pressade förhållanden.<br />
Jäkt mellan hemmet, barnstugan och arbetsplatsen och känslan av att aldrig</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>161</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>få tillräcklig tid för barnen medför stora bekymmer — och allvarlig samvetsnöd<br />
- för många. Ett stort problem är hur de skall kunna förena sin strävan<br />
att ge barnen bästa möjliga uppväxtförhållanden med egen bibehållen ekonomisk<br />
trygghet och självständighet.</p>
<p>Många barnfamiljer har svårt att nå eller upprätthålla en acceptabel ekonomisk<br />
standard om bara en av föräldrarna förvärvsarbetar. För den ensamstående<br />
föräldern är det sällan möjligt att själv ta hand om sina barn i<br />
hemmet utan att bli beroende av socialhjälp.</p>
<p>De borgerliga regeringarnas politik</p>
<p>I och med den första trepartiregeringens tillträde 1976 påbörjades en viktig<br />
kursomläggning i familjepolitiken i syfte att öka valfriheten för familjerna<br />
och därigenom skapa bättre förutsättningar för barnens trygghet.</p>
<p>Rätt till ledighet för vård av barn infördes, innebärande rätt för föräldrar<br />
med barn under åtta år att förkorta sin arbetstid till normalt sex timmar per<br />
dag, samt rätt till hel tjänstledighet från arbetet förföräldrar med barn under<br />
ett och ett halvt år.</p>
<p>Föräldraförsäkringen har byggts ut från sju till tolv månader, varav de<br />
första nio ersätts enligt inkomstbortfallsprincipen och de tre sista med ett<br />
garantibelopp (f. n. 37 kr. per dag).</p>
<p>Barnbidraget har höjts från 1800 kr. till 3000 kr. per barn och år.</p>
<p>Utbyggnaden av barnomsorgen har fortsatt. Fr. o. m. 1983 skall — enligt<br />
riksdagens beslut hösten 1981 - statsbidrag utgå med 40% av kommunernas<br />
bruttokostnad för all kommunal barnomsorg samtidigt som en rad tvingande<br />
normer i fråga om barnomsorgen avskaffas. Ett prestationsrelaterat bidragssystem,<br />
vilket vi förespråkar, skulle dock leda till bättre platsutnyttjande och<br />
mindre administration.</p>
<p>Efter ett moderat initiativ (december 1979) har flerbarnstillägg införts från<br />
1982. Detta utgår med ett halvt barnbidrag i familjer med tre barn och med<br />
ytterligare ett extra barnbidrag per barn fr. o. m. fjärde barnet.</p>
<p>Riksdagen har också beslutat att hemarbetande föräldrar skall få räkna<br />
ATP-år om de vårdar barn under tre års ålder.</p>
<p>Kvalitet i barnomsorgen</p>
<p>Barnomsorg i skilda former är ett komplement till familjens omsorg och ett<br />
stöd för föräldrarna. Det är därför viktigt att den inte är ensidigt styrd och<br />
subventionerad. Barnomsorg - enskild eller kommunal — skall kunna utnyttjas<br />
av de familjer som så behöver och önskar utan att andra familjer<br />
diskrimineras.</p>
<p>Kommunerna skall underlätta för föräldrarna att ta sitt ansvar för att<br />
barnen får en trygg uppväxt. Möjligheten att åstadkomma god kvalitet i<br />
barnomsorgen och att finna förnuftiga lösningar anpassade efter familjernas<br />
behov och de lokala omständigheterna ökar i och med att den statliga<br />
detaljregleringen slopas.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>11 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>162</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Den s. k. ytnormen har många gånger varit ett direkt hinder för ändamålsenliga<br />
lösningar. Även den s.k. tvåtredjedelsregeln har förorsakat många<br />
problem. Kommunerna har lång erfarenhet av barnomsorgen. De känner<br />
bäst till behov, omständigheter och förutsättningar och bör vara bäst ägnade<br />
att bedöma hur barnomsorgen skall utformas.</p>
<p>Ett prestationsrelaterat bidragssystem, dvs. ett system som innebär ett<br />
enhetligt bidrag per utnyttjad plats oavsett tillsynsform i den kommunala<br />
barnomsorgen, skulle öka kommunernas valfrihet och innebära en mer rättvis<br />
fördelning av de statliga resurserna. Antalet barnomsorgsplatser skulle<br />
kunna öka genom ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Regeringen<br />
skall, i enlighet med riksdagsbeslutet hösten 1981 om förenklade statliga<br />
regler inom barnomsorgen, utreda förutsättningarna för ett prestationsrelaterat<br />
bidragssystem. Regeringen bör därefter snarast förelägga riksdagen<br />
förslag i ärendet.</p>
<p>Det ovannämnda riksdagsbeslutet innebär bl. a. att det bör ankomma på<br />
socialnämnden i varje kommun att fastställa riktlinjer för det pedagogiska<br />
arbetet inom förskolan i kommunen. Personalen skall få ett mer preciserat<br />
mål för sitt arbete och klara riktlinjer för verksamhetens innehåll. Regeringen<br />
skall enligt beslutet redovisa mål och riktlinjer för riksdagen.</p>
<p>Genom mer preciserade mål och riktlinjer får kommunerna gott stöd i<br />
arbetet med att vidareutveckla barnomsorgsverksamheten och skapa god<br />
kvalitet. Moderata samlingspartiet har i många år krävt ett sådant pedagogiskt<br />
program.</p>
<p>Det är angeläget att kommunernas personal är väl utbildad för barnomsorg<br />
och att anställd personal som inte genomgått utbildning får möjlighet att göra<br />
detta. Detta gäller även familjedaghemmen.</p>
<p>Att den öppna förskolan får statsbidrag kommer att innebära en stimulans<br />
för utbyggnaden. Den öppna förskolan är en viktig del av barnomsorgen och<br />
innebär bl. a. ett betydelsefullt komplement till familjedaghemmen. Den är<br />
också viktig för hemmavarande barn och föräldrar.</p>
<p>Att en särskild statsbidragsregel tillgodoser enskilda förskolor är betydelsefullt<br />
från kvalitets- och valfrihetssynpunkt. En av förutsättningarna är att<br />
verksamheten är angiven i kommunens barnomsorgsplan. Det är därför<br />
viktigt att kommunerna tar med de enskilda institutionerna i dessa planer.</p>
<p>Betydande problem kvarstår</p>
<p>Trots trepartiregeringens insatser kvarstår betydande problem. Många<br />
småbarnsföräldrar vill förvärvsarbeta men bor på orter där de inte kan få<br />
lämpligt arbete eller kan ordna barntillsynen. Andra förvärvsarbetar av rent<br />
ekonomiska orsaker, trots att de hellre skulle vilja ta hand om barnen själva<br />
och kanske t.o.m. skulle göra en större samhällsekonomisk insats på det<br />
viset. (Daghemsvård av två barn på två och fyra år kostar t. ex. 100000<br />
kr. eller mer om året.)</p>
<p>Den kommunala barnomsorgen gynnas fortfarande ensidigt och med allt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>163</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>större belopp per år. Skulle statsbidraget till denna slås ut på alla barn från ett<br />
till sex års ålder motsvarar det 12 000 kr. om året. Till detta kommer motsvarande<br />
kommunala stöd.</p>
<p>Inkomstskatten tar hänsyn endast till hur många som tjänar in familjeinkomsten,<br />
inte till hur många som skall leva av den. Skatten på en vanlig<br />
familjeinkomst blir ofta ca 50% högre om endast en av föräldrarna tjänar in<br />
den jämfört med om den delas lika dem emellan. Utformningen av skattesystemet<br />
har starkt bidragit till att allt färre småbarnsfamiljer kan klara sin<br />
ekonomi på endast en inkomst, även om de skulle önska det. Flerbarnsfamiljerna,<br />
som mer än andra är hänvisade till att leva på en enda inkomst och som<br />
har minst möjlighet att använda sig av den kommunala barnomsorgen, är<br />
1970-talets verkliga förlorare.</p>
<p>Situationen har blivit svårare för de föräldrar som vill eller måste ordna sin<br />
barntillsyn själva. Förvärvsavdraget är alltjämt endast 2000 kr. om året. Det<br />
som blir kvar av lönen när skatten dragits räcker sällan till att betala en<br />
barnflicka eller en privat dagmamma skälig lön och sociala förmåner. När<br />
barnen inte får plats i den kommunala barnomsorgen ser sig många föräldrar<br />
i stället tvingade att betala under bordet. Det har beräknats att föräldrar till<br />
ca 150 000 barn måste betala svart för barnomsorgen för att över huvud taget<br />
kunna förvärvsarbeta.</p>
<p>Detta är givetvis helt oacceptabelt för de berörda familjerna, för de privata<br />
barnvårdarna, som går miste om social trygghet, och ur skattemoralisk<br />
synvinkel, eftersom förfarandet innebär brott mot skattelagstiftningen.</p>
<p>Den förment jämlika familjepolitiken har i stor utsträckning blivit en<br />
politik för ”de starka”, som är färdiga med sin utbildning och har fasta<br />
arbeten när barnen kommer, samtidigt som de får tillgång till dag- och sedan<br />
fritidshemsplats. Till förlorarna hör de föräldrar som inte är färdiga med sin<br />
utbildning eller bor på orter där det är svårt att få arbete eller daghemsplats,<br />
som har många barn eller som helt enkelt önskar ta hand om barnen själva<br />
under de snabbt flyende småbarnsåren.</p>
<p>Det kan ha sitt intresse att nämna att statistiska centralbyråns s. k. ULFundersökning<br />
(Undersökning av levnadsnivåförhållanden), där familjerna<br />
delades upp efter facklig tillhörighet, visade att ungefär dubbelt så stor andel<br />
av barnen i SACO-gruppen som i LO-gruppen använde den kommunala<br />
barnomsorgen.</p>
<p>Myndigförklara barnfamiljerna</p>
<p>Moderata samlingspartiet har år efter år arbetat för en rättvisare familjepolitik,<br />
där familjerna ges bättre möjlighet att själva bestämma hur de skall<br />
ordna sin tillvaro under de viktiga år när barnen är små. Det är väl känt att<br />
föräldrar som är harmoniska och trivs med tillvaron har bäst förutsättningar<br />
att ge barnen den känslomässiga trygghet de behöver. Familjepolitiken måste<br />
därför föras i termer av rättvisa, valfrihet och äkta solidaritet - inte utifrån<br />
en ogenomtänkt jämlikhetsfilosofi, som ofta gjort det särskilt svårt för dem</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>164</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>som bäst skulle behöva det allmännas stöd. Statsmakterna kan gör mycket<br />
för en sådan rättvis familjepolitik. Det kan dock aldrig ske genom att ensidigt<br />
gynna vissa alternativ samtidigt som andra missgynnas.</p>
<p>Rättvisa och valfrihet</p>
<p>Förvärvsarbete för båda föräldrarna och daghemsvård för barnen är en bra<br />
lösning för många familjer. Men den passar inte alla och får därför inte<br />
ensidigt stödjas. Statistik från socialstyrelsen visar att mer än 138000 förskolebarn<br />
saknade plats i den kommunala barnomsorgen vid årsskiftet 19801981.<br />
Bristen var särskilt stor för deltidsarbetande och för de minsta barnen.<br />
Men kommunernas möjlighet att bygga i kapp är begränsad. Driftkostnaden<br />
för en nybyggd daghemsplats för ett barn under tre års ålder beräknas nu till<br />
närmare 70000 kr. om året! Och även långtidsvård, äldreomsorg och handikappvård<br />
hör till de prioriterade områden som skall rymmas inom den<br />
samhällsekonomiskt försvarbara ramen.</p>
<p>Rättvisetänkandet måste spela en väsentlig roll för utformningen av familjepolitiken<br />
under de kommande åren. Vård av barn skall erkännas som ett<br />
viktigt arbete, även när det är föräldrarna själva som står för den.</p>
<p>Rätten till ATP för vård av barn är en åtgärd på detta område. Skattesystemet<br />
måste på sikt läggas om så att det tar hänsyn till hur många som skall leva<br />
på familjeinkomsten. Nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader bör<br />
samtidigt betraktas som en utgift för inkomsternas förvärvande och få dras av<br />
i deklarationen. Det skulle då bli möjligt att betala en mer marknadsmässig<br />
ersättning till såväl privat som kommunal barnomsorg. Samtidigt skulle<br />
kravet på att utgifterna skall vara styrkta effektivt motverka en svart sektor.</p>
<p>I avvaktan på ett sådant skattesystem är det särskilt viktigt att det samlade<br />
stödet till barnomsorgen läggs om så att det blir mer rättvist fördelat mellan<br />
de föräldrar som kan och vill utnyttja den kommunala barnomsorgen och de<br />
som vill eller måste ordna sin barnomsorg på annat sätt.</p>
<p>En rättvis familjepolitik, såsom vi här beskrivit den, skulle innebära att<br />
kommunernas barnomsorgsplatser i högre grad skulle utnyttjas av familjer<br />
som verkligen föredrar den formen av barnomsorg samtidigt som köerna<br />
torde minska.</p>
<p>Vårdnadsersättninglvårdnadsbidrag<br />
Varje familj har rätt att forma sin egen tillvaro. Samhället skall stödja<br />
föräldrarna genom en familjepolitik som är rättvis och som medger valfrihet.<br />
Vem vet bättre än familjen själv hur man bäst skall fördela och kombinera<br />
arbete och ansvar i hemmet, i förvärvslivet och i samhällslivet? Olika perioder<br />
i barns och föräldrars liv medför dessutom olika behov och önskemål.</p>
<p>Föräldraförsäkringen täcker i dag det första levnadsåret. Ett enkelt, rättvist<br />
och smidigt sätt att åstadkomma ökad rättvisa och valfrihet vore att<br />
komplettera denna med en vårdnadsersättning (-bidrag) för alla barn mellan<br />
ett och tre års ålder. Denna kan vara beskattad eller obeskattad och skall</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>166</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ningen av skattebördan och till alltmer svårbemästrade problem. Det är<br />
därför — som nedan skall visas - angeläget att en allsidig utvärdering av<br />
familjebeskattningen kommer till stånd och att förslag framläggs i syfte att<br />
komma till rätta med dess nackdelar.</p>
<p>Skatten styr hushållen</p>
<p>Syftet med den individuella beskattningen var bl. a. att underlätta kvinnors<br />
förvärvsarbete. Skatteskalans utformning har dock alltmer kommit att styra<br />
familjernas arbetsfördelning. År 1971 — särbeskattningens första år — spelade<br />
det ingen roll om en genomsnittlig industriarbetarlön fördelades lika<br />
mellan makarna eller om endast en av dem tjänade in den. Den statliga<br />
skatten var nämligen proportionell - dvs. togs ut med en och samma procentsats<br />
- nästan ända upp till dessa vanliga inkomstlägen.</p>
<p>I dag är situationen en helt annan, därför att den statliga skatteskalan blivit<br />
alltmer progressiv — dvs. skatten tas ut efter en allt högre procentsats när<br />
inkomsten ökar — redan i mycket låga inkomstlägen. Detta har lett till att<br />
skatten på en vanlig industriarbetarlön okar med ca en tredjedel, eller<br />
omkring 6 500 kr., om endast en av föräldrarna tjänar in lönen jämfört med<br />
om de tjänar in hälften var.</p>
<p>Ju jämnare fördelad familjeinkomsten är mellan makar (och eventuella<br />
barn) desto lägre blir således skatten. I många familjer medför detta inget<br />
problem, i åter andra kan det leda till en arbetsfördelning i strid med makarnas<br />
egna önskemål.</p>
<p>Möjligheten att anpassa sig till skattesystemet minskar med antalet barn i<br />
familjen och ju mer glesbygdsbetonad den plats är där familjen bor.</p>
<p>Skatten tar inte hänsyn till bärkraft<br />
Det är uppenbart att beskattningen fjärmat sig från bärkraftsprincipen.<br />
Skatten på en familjeinkomst beror nästan helt av hur många som tjänar in<br />
den, däremot inte av hur många som skall leva på den.</p>
<p>Som exempel kan nämnas att en flerbarnsfamilj med en inkomst på 80000<br />
kr. betalar ca 6000 kr., eller 30% mer i skatt än två barnlösa makar med<br />
40 000 kr. var. Trots att den taxerade inkomsten är densamma får barnfamiljen<br />
i exemplet endast behålla 20 kr. av en extra hundralapp efter skatt och<br />
bortfallande bostadsbidrag, medan de barnlösa makarna får behålla 66 kr.</p>
<p>Olika undersökningar visar att flerbarnsfamiljerna i större utsträckning än<br />
andra är hänvisade till en förvärvsinkomst och därför har stort behov av att<br />
öka inkomsten. Men ju större detta behov är, desto hårdare slår vanligtvis<br />
marginaleffekterna när inkomsten ökar.</p>
<p>Flerbarnsfamiljerna hårt drabbade<br />
Utvecklingen har lett till att allt högre inkomster krävs för att det s. k.<br />
existensminimum skall uppnås i barnfamiljer med endast en inkomst. Detta<br />
framgår av nedanstående tablå.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>165</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>kunna användas antingen som ett tillskott till familjeekonomin om föräldrarna<br />
väljer att helt eller delvis själva vårda barnet (barnen), som bidrag till<br />
täckande av kostnaderna för privat barnomsorg eller för att möjliggöra en<br />
högre, mer marknadsmässig ersättning för den kommunala barnomsorgen.<br />
En beskattad vårdnadsersättning fordrar som komplement en motsvarande<br />
avdragsrätt när ersättningen används till att betala barnflicka, privat dagmamma<br />
eller en högre avgift för den kommunala barnomsorgen.</p>
<p>Föräldraförsäkringen i dess nuvarande utformning förutsätter att en av två<br />
förvärvsarbetande föräldrar eller ensamföräldern arbetar högst sex timmar<br />
om dagen. Den kan därför inte användas som bidrag till betalning av en<br />
ersättare när föräldrarna arbetar heltid.</p>
<p>Även om kommunerna själva bestämmer utformningen av och nivån på<br />
föräldraavgifterna inom den kommunala barnomsorgen är det angeläget att<br />
föräldraavgifterna räknas upp för de barn som får vårdnadsbidrag/ersättning.<br />
I annat fall kvarstår orättvisorna mellan det allmännas stöd till den kommunala<br />
barnomsorgen och stödet till andra vårdformer i oförändrad omfattning.</p>
<p>Kostnaderna för vårdnadsersättning/vårdnadsbidrag måste främst betalas<br />
inom ramen för nuvarande statliga och kommunala stöd till den kommunala<br />
barnomsorgen. Detta kan för budgetåret 1982/83 beräknas uppgå till ca 14<br />
miljarder kronor. Den del härav som belöper sig på barn i åldern 1—6 år kan<br />
beräknas motsvara ca 20000 kr. per barn om den slås ut på alla barn i den<br />
åldern. En del av kostnaderna torde direkt täckas om motsvarande höjning<br />
sker av barnomsorgsavgifterna för de barn som uppbär vårdnadsbidrag.<br />
Vidare torde kommunernas kostnad för socialbidrag till småbarnsfamiljer<br />
komma att minska. Till detta kan beräknas komma en minskad efterfrågan<br />
på kommunal barnomsorg för de minsta barnen, vilket möjliggör en lägre<br />
utbyggnadstakt. För varje småbarnsplats som inte behöver byggas och drivas<br />
kan den statliga och kommunala besparingen beräknas uppgå till över 60000<br />
kr. per år.</p>
<p>Ett införande av vårdnadsersättning/vårdnadsbidrag torde således leda till<br />
lägre totala kostnader för såväl stat som kommuner, samtidigt som familjernas<br />
valfrihet mellan hem- och förvärvsarbete samt mellan olika former av<br />
barnomsorg ökar.</p>
<p>Vi vill i detta sammanhang också erinra om vårt förslag till minimistandardgaranti<br />
(motion 1979/80: 1667) för de ekonomiskt sämst ställda<br />
småbarnshushållen, vilket tidigare överlämnats till familjeekonomiska kommittén.<br />
Denna kommitté behandlar f. n. olika frågor som avser införande av<br />
vårdnadsersättning/bidrag. Kommittén bör skyndsamt lägga fram förslag om<br />
ett rättvist stöd till vård av barn i enlighet med ovan anförda principer.</p>
<p>Familjebeskattningen måste ses över</p>
<p>Det är nu elva år sedan sambeskattningen av makars förvärvsinkomster<br />
ersattes med individuell beskattning. Tyvärr har den individuella beskattningen,<br />
som den kommit att utformas, lett till betydande orättvisor i fördel</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018 167</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Lägsta taxerade hushållsinkomst som krävs för att nå existensminimum år 1981.<br />
Kommunalskatt 30%</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Antal</p>
<p>barn</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">Makar,<br />
en inkomst</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Makar, två inkomster,<br />
varav den ena en halv<br />
industriarbetarlön</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">Ensamstående</p>
</td>
</tr><tr><td><p>0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">45 600</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">41 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">28 500</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">54 900</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">56 200</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">26 800</p>
</td>
</tr><tr><td><p>2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">67 900</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">66 100</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">24 600</p>
</td>
</tr><tr><td><p>3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">102 900</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">78 700</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">23 700</p>
</td>
</tr><tr><td><p>4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">151 700</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">94 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">205 300</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">141 300</p>
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Tvåföräldersfamiljernas behov av egna inkomster ökar med antalet barn —<br />
mycket drastiskt för familjer med en inkomst och fyra eller fem barn —<br />
medan enföräldersfamiljernas inkomstbehov minskar något vid ökat barnantal.<br />
Det sistnämnda beror bl. a. på att enförälderhushållen med barn har<br />
särskilda skattelättnader samt obeskattade underhållsbidrag. Det är väl känt<br />
att utvecklingen stimulerat till skenskilsmässor som endast syftar till att<br />
uppnå betydande skattelättnader och bidragsökningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">En trebarnsfamilj med endast en inkomst behövde 1981 tjäna ca 103000<br />
kr. - mot knappa 72 000 kr. år 1980 - för att nå existensminimum (hyran har<br />
antagits motsvara övre hyresgränsen). Siffran är särskilt intressant eftersom<br />
den s. k. brytpunkten för högavlönade i skatteöverenskommelsen mellan<br />
socialdemokraterna och mittenpartierna anses ligga vid just den inkomstnivån!</p>
<p style="margin-left:3px;">Skulle flerbarnstilläggen ha gällt redan under 1981 skulle det för trebarnsfamiljen<br />
ovan ha ”räckt” med en inkomst på 92 300 kr. för att uppnå existensminimum.<br />
Och för fembarnsfamiljen skulle det ha ”räckt” med 183 000 kr. i<br />
stället för 205 000 kr. Beslutet om flerbarnstillägg får därför endast ses som en<br />
etapplösning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Mer behovsprövade bidrag löser inte problemen</p>
<p style="margin-left:3px;">Skattereglerna har lett till ett stort behov av behovsprövade bostadsbidrag<br />
för att i någon mån kompensera den bristande hänsynen till skatteförmågan.<br />
Det är dock uppenbart att kompensationen inte är tillräcklig, liksom att<br />
systemet inte kan bära större belopp i behovsprövade bidrag som trappas av.<br />
Marginaleffekter på över 100% kan redan uppkomma.</p>
<p style="margin-left:3px;">Till yttermera visso beräknas bostadsbidragen efter föräldrarnas taxerade<br />
inkomster, inte efter behållningen efter skatt. Detta innebär att ett hushåll<br />
med en inkomst på t. ex. 80 000 kr. får lägre bostadsbidrag än ett hushåll med<br />
samma inkomst, samma hyra och samma antal barn, men där makarna delar<br />
på inkomsten. Ändå är behållningen efter skatt ca 7 500 kr. lägre i det förra<br />
fallet. Att även bostadsbidraget blir lägre beror på att eninkomstfamiljens<br />
bidragsgrundande inkomst blir högre genom att förvärvsavdrag inte får<br />
göras.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>168</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Några sammanfattande brister</p>
<p>Det framstår således klart att skattesystemet</p>
<p>— inte tar hänsyn till bärkraft. Tvärtom blir skattebelastningen per familjemedlem<br />
vanligtvis allt större ju fler barn som finns i familjen,</p>
<p>— ger svårare marginaleffekter — ibland över 100% — ju större behovet<br />
av en inkomstökning är,</p>
<p>— styr familjernas arbetsfördelning, varvid flerbarnsfamiljer och hushåll i<br />
glesbygd eller i regioner med ensidig arbetsmarknad har svårast att anpassa<br />
sig till skattesystemet,</p>
<p>— gynnar konstlade inkomstfördelningar och t. o. m. leder till ”skatteskilsmässor”.</p>
<p>Skatt efter bärkraft<br />
Bristerna i den nuvarande familjebeskattningen är således påfallande och<br />
leder till problem som blir allt svårare att bemästra. En allsidig utvärdering av<br />
inkomstbeskattningen bör därför komma till stånd och förslag framläggas i<br />
syfte att komma till rätta med dess nackdelar.</p>
<p>Olika tänkbara åtgärder finns. En sådan kan vara frivillig tudelning av<br />
familjeinkomsten upp till belopp som skulle kunna variera efter antalet barn.<br />
Familjen får bättre möjlighet att välja den arbetsfördelning som är bäst i det<br />
enskilda fallet och i den aktuella situationen. Nackdelen är bl. a. att skattesystemet<br />
kan bli än mer svåröverskådligt för den enskilde och att andra<br />
tröskeleffekter kan uppstå.</p>
<p>En annan tänkbar åtgärd kan vara att inrikta skatteskalan mot en mer<br />
proportionell beskattning (med undantag för de allra högsta inkomsterna).<br />
Marginalskatten i vanliga inkomstlägen skulle då bli betydligt lägre än den är<br />
i dag. Avdrag skulle vidare bli lika mycket värda, vilket bl. a. underlättar<br />
åtgärder som tar större hänsyn till familjestorlek. Behovet av inkomstprövade<br />
bidrag, som genom avtrappning leder till svåra marginaleffekter, skulle då<br />
minska liksom mer eller mindre hederliga arrangemang för att nedbringa<br />
skatten.</p>
<p>Riksdagen bör därför hos regeringen begära en allsidig utvärdering av<br />
familjebeskattningen och förslag i syfte att minska marginaleffekterna och<br />
anpassa skatten till bärkraft.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att familjepolitiken skall vara rättvis och medge valfrihet så att familjerna<br />
själva kan bestämma hur de skall ordna sin tillvaro när barnen är små,<br />
att vård av egna barn skall erkännas som ett viktigt arbete,<br />
att det samlade stödet till barnomsorgen skall fördelas rättvist mellan de<br />
föräldrar som kan och vill utnyttja den kommunala barnomsorgen och de<br />
föräldrar som vill eller måste ordna sin barnomsorg på annat sätt,</p>
<p>att vårdnadsersättning/vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar snarast<br />
skall införas, varvid kostnaderna främst skall bestridas inom ramen för<br />
nuvarande statliga och kommunala stöd till barnomsorgen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>169</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att prestationsrelaterat statsbidrag till barnomsorgen skall införas,<br />
att enskilda förskolor skall tas in i kommunernas barnomsorgsplaner,<br />
att god kvalitet i barnomsorgen skall främjas genom att ett genomtänkt<br />
pedagogiskt program fastställs och all personal ges möjlighet till fullgod<br />
utbildning,</p>
<p>att beskattningen skall anpassas till hur många som måste leva på en<br />
familjeinkomst,</p>
<p>att nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader bör betraktas som utgifter<br />
för inkomstens förvärvande och få dras av i deklarationen,<br />
att de sammanlagda marginaleffekterna av marginalskatt och inkomstrelaterade<br />
bidrag skall mildras.</p>
<p>Alkohol- och narkotikamissbruket</p>
<p>Alkohol- och narkotikamissbruket har vissa gemensamma drag: missbrukarens<br />
beroende, sociala misär, psykiska och fysiska skador och skadeverkningarna<br />
på omgivningen. Däremot skiljer sig missbruket i fråga om utslagningshastighet,<br />
omgivningens attityder och omfattningen och typen av missbruksbetingad<br />
kriminalitet. En annan skillnad är att andelen mycket unga<br />
missbrukare är större när det gäller narkotika.</p>
<p>De generella förebyggande åtgärderna kan vara desamma för båda missbruksformerna.<br />
Men enligt vår mening är skillnaderna i övrigt så pass stora<br />
att man behöver skilda åtgärdsprogram. Samhället godtar inte annat än<br />
medicinskt, strängt kontrollerad användning av narkotika medan alkoholbruk<br />
är tillåtet och av folkmajoriteten accepterat.</p>
<p>Alkoholmissbruket<br />
Alkoholmissbruket är vårt största sociala och medicinska problem med<br />
allvarliga skadeverkningar inte bara för den enskilde missbrukaren utan<br />
också för hans familj, omgivning och samhället.</p>
<p>På grundval av flera olika studier kan man räkna med att ungefär en av tre<br />
patienter sorn söker vård på sjukhusens akutmottagningar är alkoholpåverkade.<br />
Missbrukets andel av sjukvårdens totala kostnad är svår att beräkna.<br />
Den utgör dock åtminstone 10 miljarder kronor. Dessutom — i kategorin<br />
män under 50 år — löper alkoholproblematikerna åtta till tio gånger så stor<br />
risk att dö som sina jämnåriga.</p>
<p>Antalet storkonsumenter i Sverige kan enligt skilda beräkningar uppskattas<br />
till ca 300000.</p>
<p>Ju tidigare stöd-, vård- eller behandlingsinsatserna kan ske, desto bättre är<br />
givetvis möjligheterna att nå goda resultat. Men alkoholmissbrukarna behandlas<br />
i dag i stor utsträckning på fel nivå och inom fel vårdsektor.</p>
<p>Behandlingsresurserna är främst koncentrerade till de hårdast drabbade,<br />
trots att möjligheterna att rehabilitera ofta är små. För många i denna grupp<br />
krävs framför allt inackordering i skyddad miljö, sysselsättning och gemenskap.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>170</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Bristen på goda vårderbjudanden är särskilt stor för dem som befinner sig i<br />
tidiga skeden av missbruksförloppet, då ”det sociala raset” och uppkomsten<br />
av svåra kroppsskador alltjämt skulle kunna förhindras.</p>
<p>Både när det gäller tidigt upptäckta och mera grava fall måste följande<br />
gälla:</p>
<p>o Stöd och behandling skall ske i öppna former så långt det över huvud<br />
taget är möjligt. Här spelar alkoholpoliklinikerna en stor roll. Det är därför<br />
viktigt att de får det stöd som behövs från samhället. (Däremot ställer vi oss<br />
tveksamma till fortsatt verksamhet med tillnyktringsenheter.)</p>
<p>o Man skall räkna med långvarigt stöd och kontakt, dvs. under flera år.<br />
o Personkontinuiteten skall upprätthållas. - Erfarna socialläkare anser<br />
att den s. k. vårdkedjan från den synpunkten är skadlig då den skapar<br />
otrygghet genom att bryta personalkontakterna. Detta bör uppmärksammas<br />
i de fall då institutionsvård anses nödvändig,<br />
o Varje uppskjutet återfall måste betraktas som en framgång.</p>
<p>Restriktivitet med förtidspensionering</p>
<p>Fr. o. m. år 1977 tillämpas nya grunder för förtidspensionering av personer<br />
med alkoholism, narkotikamissbruk och grav social missanpassning. Förtidspensionering<br />
också av unga och ganska unga missbrukare synes sedan dess ha<br />
fått ökad omfattning.</p>
<p>Grav alkoholism hos en relativt ung människa behöver inte göra vederbörande<br />
oduglig till arbete för resten av livet även om t. ex. nervskador skulle<br />
föreligga. Verkligt meningsfulla försök måste alltid göras för att rehabilitera<br />
missbrukaren, särskilt när det gäller yngre personer.</p>
<p>Samverkan mellan sjukvård och socialvård måste förbättras. Behandlingen<br />
måste oftare än nu kombineras med arbetsrehabilitering eller aktiva<br />
stödåtgärder i en föreliggande arbetssituation. Olika vård- och behandlingsformer<br />
måste kontinuerligt utvärderas och ideella organisationers insatser<br />
underlättas.</p>
<p>Socialtjänstlagen och nykterhetsvärden<br />
Socialvården har det senaste decenniet uppenbart försummat att ta till vara<br />
de möjligheter till förebyggande av missbruk och rehabilitering av missbrukare<br />
som lagen gav.</p>
<p>Moderaterna har som enda parti konsekvent arbetat för att socialvården<br />
måste kunna och skall ta sitt fulla ansvar för missbrukarna, även när det inte är<br />
möjligt på frivillig väg. Efter initiativ från moderater och centerpartister har<br />
riksdagen kompletterat socialtjänstlagen med en särskild paragraf om åtgärder<br />
mot missbruk. I denna slås fast inte bara att socialnämnden skall informera<br />
och på andra sätt arbeta för att förebygga och motverka missbruk, utan<br />
också att "nämnden skall även stödja den enskilde missbrukaren och se till<br />
att han får hjälp eller vård som behövs för att komma ifrån missbruket".<br />
Vi anser det utomordentligt viktigt att tillämpningen av socialtjänstlagen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>171</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>noga följs. Lagen trädde i kraft i januari i år. Åsidosätts nykterhetsvärden<br />
också i framtiden måste lagstiftning och organisation snarast ses över. För en<br />
framgångsrik nykterhetsvård måste krav kunna ställas både på missbrukaren<br />
och på kommunen.</p>
<p>Ca 120 000 omhändertaganden enligt lagen om tillfälligt omhändertagande<br />
av berusade (LOB) sker varje år. Dessa anmälningar följs sällan upp av<br />
socialnämnderna annat än vid upprepade omhändertaganden. Vi anser att<br />
ungdomar som omhändertas för fylleri skall kallas till socialbyråerna för<br />
ordentlig information om hur allvarligt man ser på missbruk och för utredning<br />
om eventuellt behov av hjälp och stöd av olika slag.</p>
<p>Möjlighet att förvalta missbrukarens medel</p>
<p>Socialtjänstlagen bör enligt vår mening kompletteras med fortsatta möjligheter<br />
för socialnämnd eller anhörig att förvalta missbrukares sjukpenning,<br />
föräldrapenning eller pension från den allmänna försäkringen. Fortsatt missbruk<br />
motverkas härigenom och nämnden kan försäkra sig om en fortlöpande<br />
kontakt med missbrukaren.</p>
<p>Denna utväg måste anses särskilt värdefull efter perioder i sluten vård eller<br />
på anstalt. Missbrukaren utsätts nämligen ofta under permission eller efter<br />
utskrivning för ett kraftigt kamrattryck, särskilt när stora innestående belopp<br />
i sjukpenning utfaller samtidigt.</p>
<p>Motsvarande möjligheter bör införas i fråga om studiestöd, medel som<br />
utbetalas enligt arbetsskadelagen och andra av det allmänna utgivna förmåner.</p>
<p>Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)</p>
<p>Alla är eniga om att vård utan samtycke inte skall genomföras förrän alla<br />
andra möjligheter är uttömda och klara indikationer föreligger. I många fall<br />
är dock s. k. tvångsvård oundviklig både för missbrukarens skull och hans<br />
omgivnings. Därför hälsar vi med tillfredsställelse att riksdagen nu antagit<br />
rubricerade lag om missbrukarvård. Enligt vår mening är dock den nya lagen<br />
otillräcklig på flera punkter.</p>
<p>Två månaders vård kan vara tillräckligt för en person med alkoholberoende,<br />
förutsatt att han under vårdtiden och under lång tid efteråt har kontakt<br />
med för honom kända personer inom socialvården. Detta gäller främst de<br />
äldre missbrukarna.</p>
<p>De yngre, som ej längre kan behandlas med hjälp av ”lagen om vård av<br />
unga”, är ofta i en mycket svårare belägenhet. De har missbrukat en lång tid,<br />
försummat sin skolgång, har ingen yrkesutbildning och ingen fast punkt i<br />
tillvaron. Behandlingen av dem måste omfatta utbildning och träning till ett<br />
arbetsliv, förutom att de måste kunna hantera sitt beroende. För dem är<br />
vårdtiden alldeles för kort.</p>
<p>Vi anser att man i särskilda fall bör kunna förlänga vårdtiden till dess syftet<br />
med behandlingen uppnåtts. Länsrätten skall då besluta om detta innan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>172</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>vården påbörjas, dock med en i lagen fastställd maximitid, förslagsvis tolv<br />
månader.</p>
<p>Nykterhetsvårdslagens 15 §, enligt vilken tvångsvård för en missbrukare<br />
kunde beslutas om han var ”farlig för annans personliga säkerhet eller<br />
kroppsliga eller själsliga hälsa”, försummade sina försörjningsplikter eller<br />
uppträdde grovt och störande, försvann när LVM antogs. Lagen ger nu<br />
rättsskydd endast till ”någon närstående”. Vi anser detta oacceptabelt. Skälen<br />
till inskränkningen i lagen var dels att den avses ta hänsyn endast till<br />
missbrukaren - med nämnda lilla undantag -, dels att alla övergrepp skulle<br />
falla under polisens och åklagarens domvärjo, vilket sker först när brottet är<br />
begånget.</p>
<p>Alkoholisters och narkomaners övergrepp är väl kända för allmänheten.<br />
Det är därför viktigt att riksdagen ånyo får ta ställning till denna fråga som är<br />
ett allmänt rättssäkerhetsproblem. Vi anser att riksdagen bör besluta att<br />
lagstiftningen skall skärpas så att den bättre överensstämmer med den gamla<br />
nykterhetsvårdslagen.</p>
<p style="text-align:right;">Narkotikamissbruket</p>
<p style="text-align:right;">Samhället kan inte godta något annat än medicinsk, strängt kontrollerad<br />
användning av narkotika. All annan användning av narkotika är missbruk.</p>
<p>Grunden för en restriktiv och konsekvent narkotikapolitik måste vara att<br />
varje befattning med drogerna angrips på ett verkningsfullt sätt. Det omfattande<br />
narkotikamissbruket kan inte vårdas bort.</p>
<p>I första hand bör allt innehav beivras. Praktiskt taget alla missbrukare<br />
överlåter och säljer narkotika till andra för att finansiera sitt eget behov.<br />
Varje konsument är därför en fara för sin omgivning.</p>
<p>Det är samhällets skyldighet att spåra upp narkotikamissbrukare så tidigt<br />
som möjligt och se till att deras missbruk bryts. I en del fall kan hot om<br />
rättsliga åtgärder vara nog för att få missbrukaren att avhålla sig från att<br />
fortsätta sin asociala livsföring. I andra fall krävs långsiktiga och genomgripande<br />
behandlingsinsatser.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att målet för bekämpande av drogmissbruket<br />
skall vara ett narkotikafritt samhälle.</p>
<p style="text-align:right;">Missbrukets uppkomst</p>
<p>Diskussioner om vad som är den grundläggande anledningen till missbrukets<br />
omfattning och dess ökning pågår sedan flera år. Det finns åtminstone<br />
två teorier. Smittorisken är en: det finns narkotika och den som börjat leder<br />
flera in i missbruket på olika sätt, bl. a. genom att tala om de effekter det har,<br />
genom att han måste finansiera sitt eget beroende med att övertala och sälja<br />
till andra, genom att idoler öppet använder narkotika och deras framgång<br />
tillskrivs narkotikan samt att det därigenom blir ”inne” att använda den.<br />
Genom olika undersökningar är ”smittan” statistiskt fastställd.</p>
<p>En annan teori, symptomteorin, bygger pä missbrukarens otillfredsställd</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>173</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>se i livet, svåra uppväxtförhållanden, skolans kris, arbetslöshet osv. Detta är<br />
bakomliggande orsaker till mottaglighet för missbruk, en flykt från verkligheten<br />
och ett uttryck för hopplöshet och förtvivlan.</p>
<p>Professor Nils Bejerot skriver om symptomteorin: ”De som framhärdar i<br />
åsikten att injektionsmissbruket är en yttring av individuella problem och<br />
anpassningssvårigheter i samhället har skyldighet att visa att antalet dåliga<br />
hem, kyliga mödrar och kantstötta ungar vuxit exponentiellt i landet och<br />
fördubblats var trettionde månad, och detta 18 år innan novisen sätter<br />
sprutan i armen, för de är i genomsnitt 18 år vid debuten. Sedan ska man<br />
också göra troligt att antalet dåliga hem plötsligt fördubblades på ett enda år,<br />
18 år innan man inledde experimentet med legal narkotikaförskrivning, för<br />
att därpå minska dramatiskt 18 år innan rikspolisstyrelsen startade sin omfattande<br />
kampanj 1969 mot den illegala narkotikamarknaden.”</p>
<p>Oavsett vilken teori som är den riktiga, eller om sanningen ligger någonstans<br />
mitt emellan, är det ovedersägligt att samhället fortfarande står handfallet<br />
inför missbruket.</p>
<p>Förebyggande åtgärder</p>
<p>Inga hittills vidtagna åtgärder har annat än tillfälligt kunnat minska tillflödet<br />
och missbruket av narkotika - trots att alla ansvariga varit eniga i princip<br />
om att det måste utrotas. Dyrbara försök på olika nivåer har bara blivit<br />
ineffektiva tillfälligheter, och detta trots att enskilda polismän och grupper av<br />
polismän lagt ned ett beundransvärt arbete på att spåra narkotikaligor och<br />
omintetgöra deras verksamhet. När det lyckats har inflödet minskat för en<br />
tid, men nya kanaler har därefter snabbt organiserats igen.</p>
<p>Ett långsiktigt arbete i hem och skola mot narkotikabruk, i vilket Riksförbundet<br />
Hem och Skola liksom föräldraföreningar mot narkotika, kyrkorna<br />
m. fl. har viktiga uppgifter, är nödvändigt för att minska och till slut avskaffa<br />
bruket. Barn och ungdom måste ha klara regler för vad som är rätt och orätt.<br />
De måste uppfostras till hänsyn och eget ansvar. Ungdomar utsätts ofta för<br />
motsägande budskap. Samhället strävar efter jämlikhet grupper emellan,<br />
vilket i och för sig kan vara bra, men samtidigt har detta förstört en naturlig<br />
och för tryggheten viktig auktoritetsrelation: den mellan föräldrar och barn<br />
och den mellan lärare och elev. Föräldrar har blivit osäkra därför att de sedan<br />
länge utsatts för budskapet att barn skall ha sin frihet och lära sig att ifrågasätta<br />
eftersom de annars kan bli hejdade i sin naturliga utveckling. Barnen å sin<br />
sida blir ofta förvirrade och far illa av en alltför stor frihet - en frihet som de<br />
inte alltid är vuxna.</p>
<p>Föräldrars och lärares auktoritet måste återupprättas. Det gäller att sätta<br />
gränser och inpränta regler för barnens uppförande. Detta skall göras av<br />
föräldrarna, vilket går lättare om de dessutom lokalt slår sig samman och<br />
kommer överens om vilka gemensamma regler som skall gälla för barnen.<br />
Brott mot reglerna skall påtalas och följas av lämplig åtgärd.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>174</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Missbrukets omfattning</p>
<p>Missbrukets omfattning ger anledning till stor oro. Bruket av särskilt<br />
farliga preparat, såsom heroin, blir vanligare. Den allra grövsta narkotikabrottsligheten<br />
tycks domineras av utländska gärningsmän, som ibland agerar<br />
i formliga syndikat.</p>
<p>År 1980 presenterades resultaten av utredningen om narkotikamissbrukets<br />
omfattning (UNO). Enligt UNO:s rapport (Ds S 1980:5) finns mellan<br />
10000 och 14000 personer som kan betecknas som tunga narkotikamissbrukare<br />
i landet.</p>
<p>I juli 1981 visade UNO i en ny rapport att ca 200 000 ungdomar under 25 år<br />
någon gång prövat narkotika, huvudsakligen hasch. Ca 30000 av dessa hade<br />
använt narkotika tiden strax före undersökningen.</p>
<p>Narkotika och kriminalitet</p>
<p>I samband med narkotikans inträde i Sverige skedde en markant förändring<br />
av brottsligheten. Gatuvåldet och de allmänna ordningsbrotten blev ett<br />
problem. Det skedde en snabb ökning av antalet ekonomiska brott såsom<br />
bedrägerier, stölder, rån etc. En klart iakttagbar förändring mot grövre brott<br />
med åtföljande större hänsynslöshet och råhet vid brottens begående kunde<br />
noteras.</p>
<p>Denna förändring och ökning av brottsligheten har skapat stora problem<br />
även inom kriminalvården. Det beräknas att minst hälften av de intagna på<br />
kriminalvårdsanstalter är drogmissbrukare.</p>
<p>Häleri har också en viktig funktion på den brottsliga marknaden. En<br />
yrkeshälare kan beräknas betala 10—30% av godsets värde. Man förstår då<br />
vilka värden t. ex. en heroinist behöver stjäla ihop för att finansiera sin<br />
dagsranson som kan kosta ca 1000 kr.</p>
<p>Narkotikabrott</p>
<p>Under de senaste åren har omfattande åtgärder vidtagits inom kriminalpolitikens<br />
ram för att komma till rätta med narkotikabrottsligheten, och<br />
ytterligare insatser kommer att vidtas.</p>
<p>o Straffminimum för grovt narkotikabrott har höjts från fängelse i ett till<br />
två år. Hänsynslösheten i förfarandet, t. ex. narkotikaförsäljning till ungdom,<br />
kommer att tillmätas ökad vikt vid bedömningen.</p>
<p>o Kraftiga restriktioner i fråga om åtalsunderlåtelse har genomförts. Antalet<br />
anmälda narkotikabrott har till följd härav under 1980 ökat från 22000<br />
till 63000.</p>
<p>Ytterligare skärpningar är nödvändiga.</p>
<p>Langarna utgör det rotsystem som vidmakthåller den brottsekonomi som<br />
finansierar narkotikahandeln. Missbrukaren är den ende oersättlige i hela<br />
kedjan av illegal narkotikahantering.</p>
<p>Trots successiva straffskärpningar för narkotikabrott tycks det alltid gå att<br />
rekrytera nya langare. Detta beror naturligtvis på de enorma vinster som</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>175</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p style="margin-left:3px;">finns i narkotikahandeln. Tull- och kustbevaknings- samt polismyndigheterna<br />
måste få bättre förutsättningar att bekämpa den illegala importen och<br />
möjligheter till effektivt spaningsarbete som kan leda till gripande av både<br />
små och stora langare. Rikspolisstyrelsens SPANARK-grupp har lagt fram<br />
en lång rad förslag till åtgärder i detta syfte.</p>
<p style="margin-left:3px;">Grova narkotikabrott<br />
Vi anser att de grövre narkotikabrotten kan jämföras med grovt spridande<br />
av gift eller smitta. Detta har avsevärt grövre straffskala än narkotikabrott,<br />
nämligen fängelse i mellan fyra och tio år eller på livstid. Spridande av gift<br />
eller smitta bedöms som grovt om det skett med uppsåt att skada annan till liv<br />
eller hälsa eller om många människor utsatts för faran.</p>
<p style="margin-left:3px;">Till skillnad från grovt spridande av gift eller smitta ger narkotikalangningen<br />
enorma vinster, varför det grova narkotikabrottet framstår som en gynnad<br />
form av grovt spridande av gift eller smitta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det kan, mot ovanstående bakgrund, ifrågasättas om inte minimistraffet<br />
för grova narkotikabrott — som nu är två års fängelse — borde höjas ytterligare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Narkotikamissbruk på fängelser</p>
<p style="margin-left:3px;">Även mot narkotikahanteringen på fängelserna har åtgärder vidtagits,<br />
o Nya bestämmelser om urinprov på fängelserna har införts. En intagen<br />
kan numera när som helst föreläggas att lämna urinprov för kontroll av om<br />
han är narkotikapåverkad.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Nya bestämmelser om placering på specialavdelning i fängelser har<br />
tillkommit. Placering på sådan avdelning får ske för att hindra den intagne<br />
från narkotikalangning under fängelsevistelsen.</p>
<p style="margin-left:3px;">o Permissionsreglerna för grova narkotikabrottslingar ses över i permissionsutredningen.<br />
Uppdraget omfattar bestämmelserna om brevgranskning,<br />
telefonsamtal och besök. Förslag har lämnats under 1981.</p>
<p style="margin-left:3px;">Åtgärderna är dock inte tillräckliga.</p>
<p style="margin-left:3px;">Andelen missbrukare och langare bland de intagna i fängelserna har ökat<br />
markant under senare år. Inne på anstalterna har sålunda narkotikahandlarna<br />
en stor och växande marknad. Det finns exempel på att narkotikabrottslingar<br />
även inifrån fängelset kunnat kontrollera sina narkotikaaffärer ute i<br />
samhället.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vid en undersökning hösten 1978 framkom att över 90% av förtroenderådens<br />
medlemmar på riksanstalterna var dömda för grova narkotikabrott.</p>
<p style="text-align:right;">Dessa fångar, som i förhållande till andra intagna har speciella möjligheter<br />
att hålla kontakt med omvärlden, var alltså knarklangare. Många fångvårdsanstalten<br />
av typen säkerhetsanstalter, var veritabla langarnästen. Det kan<br />
inte uteslutas att domstolar avstår från att döma till fängelse med hänsyn till<br />
risken att den dömde blir narkoman. Missbrukarna på anstalterna köper ofta<br />
knark på kredit. Inför frigivningen har de stora skulder de måste betala igen.<br />
Behandlingen i fängelserna lider starkt av detta. Interner som har möjlig</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>176</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">het att utbilda sig till ett yrke tvingas avstå från utbildningen när de kommer<br />
ut. I stället begår de brott för att kunna betala igen sina narkotikaskulder.</p>
<p>Att som i dag endast ha narkotikafria avdelningar på vissa anstalter är ej<br />
tillräckligt. Det krävs en klar differentiering av de olika kategorierna interner<br />
på olika avdelningar och olika anstalter i kombination med inrättande av<br />
mindre avdelningar.</p>
<p>En differentiering kräver ett ökat antal platser. I avvaktan på detta bör en<br />
speciallagstiftning för riksanstalterna övervägas för att möjliggöra placering i<br />
ensamcell under hela eller större delen av anstaltstiden av den som ertappas<br />
med att sälja narkotika på anstalt. Narkotikans farlighet liksom hänsynslösheten<br />
hos dem som vill föra in andra i missbruket motiverar att skärpta<br />
åtgärder vidtas för att skydda egen och annans säkerhet till liv och hälsa. Det<br />
måste vara mer rättvist att de 40 ensamceller som exempelvis finns på<br />
Kumlaanstalten används för att isolera langare än att intagna av rädsla skall<br />
sitta där i frivillig isolering.</p>
<p>När det gäller personer dömda för narkotikalangning måste full kontroll<br />
utövas över deras besök och kontakter inom och utom anstalten för att<br />
förhindra att de fortsätter sin verksamhet.</p>
<p>Haschmissbruket</p>
<p>Bagatelliseringen av hasch är en farlig kvarlevande drogliberal tendens,<br />
som kraftfullt måste bekämpas.</p>
<p>Haschmissbruket bland ungdom är, vilket UNO visade 1981, större än de<br />
flesta föreställer sig. Hasch kan ge hjärnskador och varaktiga personiighetsförändringar.<br />
Kamrater, lärare, socialarbetare, fritidspersonal och föräldrar<br />
måste därför lära sig känna igen haschmissbruk på lukt, personlighets- och<br />
vaneförändringar m. m.</p>
<p style="text-align:right;">En ny komplikation har uppstått genom restriktioner och prishöjningar på<br />
alkoholområdet. Många finner det lättare och tidvis billigare att skaffa hasch.</p>
<p>Haschmissbruket sprids också genom en del populära artister. Detta har<br />
skett även genom en del artister och popgrupper som t. o. m. uppburit statligt<br />
stöd.</p>
<p>Ytterligare en komplikation är att bruket av hasch i flera länder är tillåtet.</p>
<p>Det finns goda skäl för att samhällets narkotikainformation och antidrogpropaganda<br />
ägnar haschet särskild uppmärksamhet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att samarbetet mellan hem, skola, socialvård och polis skall utvecklas i<br />
syfte att möjliggöra tidiga och samordnade insatser för att bryta begynnande<br />
missbruk,</p>
<p>att alkoholfrågorna skall ges större utrymme i vårdutbildningen,</p>
<p>att restriktivitet med förtidspensionering av missbrukare skall iakttas,</p>
<p>att tillämpningen av socialtjänstlagen skall följas upp särskilt med avseende<br />
på missbrukarvården,</p>
<p>att för berusning omhändertagna ungdomar skall kallas till socialbyrå för<br />
utredning,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>177</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att socialtjänstlagen skall kompletteras med regler som ger möjlighet till<br />
socialnämnds eller anhörigs förvaltning av missbrukares sjukpenning, föräldrapenning<br />
eller pension från den allmänna försäkringen,<br />
att lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) skall revideras i syfte<br />
att möjliggöra längre vårdtider och bättre skydd för tredje man,<br />
att alla former av narkotikainnehav skall beivras,<br />
att kriminalvårdsanstalter skall göras narkotikafria med den kontroll av<br />
intagna och besökare som detta medför, och att insmuggling, försäljning,<br />
innehav eller bruk av narkotika på anstalt alltid skall medföra lagföring.</p>
<p>Jämställdhet</p>
<p>Respekt för individen</p>
<p>Moderata samlingspartiet har som grund för sin samhällsuppfattning en<br />
människosyn enligt vilken varje människa är unik och har samma värde som<br />
varje annan människa. Alla människor har samma rätt till respekt för sina<br />
önskemål och sin integritet och samma rätt till möjligheter att utveckla sina<br />
personliga resurser. Varje människa har samma rätt till frihet som varje<br />
annan människa och samma skyldighet att ta ansvar — för sig själv, sin familj<br />
och sina medmänniskor.</p>
<p>Ingen grund kan vara starkare än denna som utgångspunkt för arbetet med<br />
att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor.</p>
<p>Jämställdhet är en fråga om frihet — frihet för män och kvinnor att engagera<br />
sig i uppgifter och ansvarsområden utifrån sina individuella intressen,<br />
kunskaper och önskemål.</p>
<p>Jämställdhet är en fråga om valfrihet - frihet att välja livsmönster utifrån<br />
egna behov och förutsättningar.</p>
<p>Jämställdhet är en fråga om skyldigheter — samma skyldigheter för män<br />
och kvinnor att ta ansvar för hem och familj och att ta vara på och utveckla<br />
sina personliga resurser.</p>
<p>Jämställdhet är en fråga om demokrati. Demokrati förutsätter att olika<br />
erfarenheter och kunskaper kommer till uttryck i samhällsarbetet. En jämnare<br />
representation av kvinnor och män på förtroendeposter och bland beslutsfattare<br />
är därför en viktig förutsättning för verklig demokrati.</p>
<p>Formell jämställdhet och attityder till jämställdhet<br />
Målet för jämställdhetsarbetet skall vara att ge kvinnor och män frihet att<br />
välja det livsmönster som under olika perioder av livet bäst svarar mot deras<br />
förutsättningar och önskemål och som medverkar till att skapa fria och<br />
självständiga individer. Olika fördomar måste därför röjas ur vägen. Människor<br />
måste göras medvetna om och påverkas i sina attityder.</p>
<p>Det räcker inte med att de formella förutsättningarna för jämställdhet<br />
finns. Det måste också finnas en medvetenhet hos människorna om jämställdhetens<br />
innebörd och betydelse för den enskilde och för samhället.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>12 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>178</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Särskilt viktigt är att denna medvetenhet finns hos förtroende- och tjänstemän<br />
som i rådgivnings-, planerings- och beslutssituationer påverkar enskildas<br />
och familjers dagliga liv och framtid. Jämställdhet mellan kvinna och man<br />
måste vara grunden för lagar och bestämmelser.</p>
<p>Tillväxt i ekonomin underlättar i hög grad jämställdhetsarbetet, eftersom<br />
omprioriteringar eljest kan vara svåra att förverkliga. I ekonomiskt kärva<br />
tider är det därför särskilt viktigt att jämställdhetsaspekten beaktas inom alla<br />
områden av samhällsarbetet: i näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken<br />
och skattepolitiken, vid utformningen av socialförsäkringarna etc.</p>
<p>För att kvinnor och män skall ha lika möjligheter att utvecklas i familjeliv,<br />
arbetsliv och samhällsarbete i övrigt krävs att de kan delta i detta i samma<br />
utsträckning och med samma förutsättningar.</p>
<p>Både män och kvinnor måste ha möjlighet att kombinera ansvar för familj,<br />
arbetsliv och samhällsarbete i övrigt på ett meningsfullt sätt. Alla människors<br />
lika skyldigheter och lika rättigheter inom vuxenlivets olika områden måste<br />
respekteras. På litet längre sikt kan viljan att bilda familj ytterligare försvagas,<br />
om inte alla familjemedlemmars behov tillmäts samma betydelse.</p>
<p>Utbildning</p>
<p>Skolan skall förbereda eleverna för framtiden: för familjeansvar, förvärvsarbete<br />
och annat samhällsarbete. Respekt för individen oavsett kön eller<br />
annan grupptillhörighet och insikten om att varje människa är en ovärderlig<br />
tillgång bör genomsyra all undervisning.</p>
<p>Skolans undervisning måste ha som mål att eleverna oavsett kön skall<br />
kunna välja levnadsbana utifrån personliga förutsättningar samt att var och<br />
en skall kunna ta ett självständigt ansvar i praktiska vardagsfrågor.</p>
<p>Lagar, förordningar, läroplaner och andra föreskrifter för utbildning skall<br />
utformas så att de främjar jämställdhet. Läromedel får inte innehålla inslag<br />
som präglas av könsrollstänkande.</p>
<p>Redan i förskolan skall undervisningen inriktas på att föreställningar om<br />
och förväntningar på människor skall utgå ifrån individ, inte kön.</p>
<p>I grundskolan bör alla elever undervisas om hemmets skötsel och ekonomi.<br />
De bör dessutom få sådan undervisning som ger insikt om barns utveckling<br />
och om hur relationer och ansvarsfördelning inom en familj påverkar<br />
familjemedlemmarnas möjligheter att delta i hemliv, arbetsliv och annat<br />
samhällsliv. Skolan skall även meddela kunskaper om samlevnadens konsekvenser<br />
ur etisk, juridisk och ekonomisk synvinkel.</p>
<p>I studie- och yrkesvägledningen skall flickor lika väl som pojkar upplysas<br />
om vikten av att skaffa sig en yrkesutbildning. Eleverna bör stimuleras att<br />
under sin praktiska yrkesorientering också pröva arbetsområden som domineras<br />
av det andra könet.</p>
<p>Undervisning i jämställdhetsfrågor bör ingå i utbildningen av all skolpersonal<br />
liksom av personal i barnomsorgen och i den kommunala fritidsverksamheten.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>179</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Kvotering efter könstillhörighet vid antagning till viss utbildning måste<br />
avvisas.</p>
<p>Kvinnorna är starkt underrepresenterade inom forskarutbildning och<br />
forskning. Det är därför viktigt att kvinnor stimuleras att engagera sig i sådan<br />
verksamhet. Därigenom kan forskningen kompletteras och betydande begåvningsresurser<br />
tas till vara.</p>
<p>Invandrare kommer ofta från länder som präglas av en annorlunda syn på<br />
jämställdheten än den vi har i Sverige. Invandrarkvinnor kan därför ha<br />
särskilt svårt att leva upp till svenska förhållanden utan att det leder till stora<br />
påfrestningar i familjen. Åtgärder som vidtas för att stimulera invandrarkvinnor,<br />
men helst hela familjer, till gemensamma studier och utbildning är<br />
därför angelägna. Denna verksamhet bör präglas av hänsyn till invandrarnas<br />
förhållanden och traditioner.</p>
<p>Arbetsliv</p>
<p>Skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden är<br />
ännu mycket stora. Det framgår klart av tillgänglig statistik över sysselsättning,<br />
arbetsuppgifter och löneförhållanden. De hittills vidtagna åtgärderna<br />
har inriktats på förändring av kvinnornas utbildnings- och yrkesval. Dessa<br />
insatser måste kombineras med åtgärder för att bredda också männens<br />
utbildnings- och yrkesval.</p>
<p>Männens villkor är normbildande på den svenska arbetsmarknaden. De<br />
har utformats utifrån föreställningen att männens ansvar för barn och familj<br />
är mindre än kvinnornas. Denna otidsenliga föreställning skapar en situation<br />
som hindrar jämställdhet på arbetsmarknaden. Ansträngningarna måste<br />
därför koncentreras på att skapa lika förutsättningar för alla, oavsett kön.</p>
<p>Lönesättningen är av avgörande betydelse för jämställdheten. Principen<br />
lika lön för lika arbete måste tillämpas överallt. Uppmärksamhet bör ägnas<br />
det faktum att s. k. kvinnoyrken ofta har lägre status och därmed lägre lön,<br />
även om innehållet i arbetet borde ge anledning till en annan värdering.</p>
<p>Det är angeläget att personalpolitiken på arbetsplatserna inriktas på att ge<br />
kvinnor och män samma möjligheter till nya arbetsuppgifter. Vidare bör<br />
vikten av åtgärder för att främja jämställdhet betonas i all utbildning av<br />
offentliga chefstjänstemän. Ansträngningarna att rekrytera kvinnor till ledande<br />
befattningar bör ökas.</p>
<p>Många kvinnor tillhör de kategorier arbetstagare som drabbas särskilt hårt<br />
vid hög arbetslöshet. Sysselsättningspolitiken är i hög grad inriktad på de<br />
arbetslösa männens behov av beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.<br />
Arbetsmarknadsverket bör bredda utbudet av arbeten för kvinnlig<br />
arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningens effekter för den kvinnliga arbetskraften<br />
bör klarläggas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet kan inte medverka till att könstillhörighet bedöms<br />
som en merit i arbetslivet. Positiv särbehandling vid anställning och<br />
befordran kan endast komma i fråga vid eljest absolut likvärdiga meriter.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>180</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Alla kunskaper och färdigheter som kan påverka yrkesutövningen bör<br />
tillmätas betydelse vid anställning och befordran. Den manliga dominansen<br />
på större delen av arbetsmarknaden har ofta lett till en övervärdering av<br />
sådan yrkes- och erfarenhetsbakgrund som män traditionellt har kunnat<br />
tillägna sig och en undervärdering av vissa kunskaper och färdigheter som<br />
kvinnor får inom de traditionellt kvinnliga verksamhetsområdena. En rättvisare<br />
meritvärdering tillsammans med främst åtgärder inom utbildningsområdet<br />
bör leda till en jämnare fördelning av män och kvinnor inom skilda<br />
yrkesområden.</p>
<p>Hem och familj</p>
<p>En familjepolitik som tar sikte på att vård av barn är ett viktigt arbete och<br />
på att öka familjernas och de enskilda familjemedlemmarnas valfrihet är en<br />
förutsättning för verklig jämställdhet. Våra förslag i det familjepolitiska<br />
avsnittet syftar också till att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet<br />
mellan män och kvinnor.</p>
<p>Hur en familj skall fördela ansvaret för ekonomisk försörjning och för<br />
uppgifterna inom hemmet måste få avgöras av familjemedlemmarna själva.<br />
För att nå samma valfrihet för kvinnor och män fordras att opinionen påverkas<br />
till förmån för ett ökat ansvarstagande från männens sida för det praktiska<br />
arbetet med hem och barn. Även om moderna bostäder, hushållsmaskiner<br />
och livsmedel i halvfabrikat gjort det lättare att sköta ett hushåll kräver<br />
hemmen en stor, och för familjernas trivsel oerhört viktig, arbetsinsats. I<br />
särskilt hög grad gäller detta barnfamiljerna. Barnens omvårdnad och uppfostran<br />
måste komma i första hand. Bägge föräldrarna måste ha möjlighet att<br />
ägna barnen tid och kärleksfull omsorg.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att skolans undervisning skall ha som mål bl. a. att eleverna skall kunna<br />
välja levnadsbana utifrån personliga förutsättningar,<br />
att undervisningen redan i förskolan skall inriktas på att föreställningar<br />
om och förväntningar på människor skall utgå ifrån individ, inte kön,<br />
att alla elever i grundskolan skall få undervisning som förbereder dem för<br />
praktiskt ansvar för familj, hem och arbetsliv,</p>
<p>att läromedel inte skall få innehålla inslag som präglas av könsrollstänkande,</p>
<p>att kvotering efter könstillhörighet vid antagning till viss utbildning inte<br />
skall förekomma,</p>
<p>att kvinnor skall stimuleras att delta i forskarutbildning och forskning,<br />
att principen lika lön för lika arbete oavsett kön skall tillämpas överallt,<br />
att personalpolitiken på arbetsplatserna skall utformas så att den främjar<br />
jämställdhet,</p>
<p>att kvinnors och mäns möjligheter att befordras i arbetet skall vara desamma,</p>
<p>att arbetsmarknadsutbildningens effekter för den kvinnliga arbetskraften<br />
skall klarläggas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>181</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>En skola för livet</p>
<p>I en tid då svenskt näringsliv utsätts för en hårdnande internationell konkurrens<br />
blir utbildnings- och forskningsinsatserna än mer väsentliga och<br />
avgörande för vårt lands ekonomiska utveckling. Utslagsgivande är emellertid<br />
inte i första hand storleken av de ekonomiska resurser som satsas utan<br />
innehållet och kvaliteten i utbildningen samt den enskilde medborgarens<br />
attityder till och engagemang för utbildning.</p>
<p>Under åren omkring 1970 skedde en förskjutning av grundläggande attityder<br />
i det svenska samhället. Värderingar och åsikter ställdes i centrum.<br />
Respekten för kunskap och kompetens försvagades. Tecken tyder nu på att<br />
denna utveckling brutits, inte minst beroende på den ökade genomslagskraft<br />
moderat politik fått under senare år. Mycket återstår dock att göra. Det är<br />
väsentligt att arbetet med att förbättra kvaliteten i utbildningen med kraft<br />
förs vidare.</p>
<p>Få områden i samhället har reformerats så mycket som skolan. Efterkrigstidens<br />
reformer har inneburit en imponerande kvantitativ expansion av utbildningsväsendet.<br />
Alla ungdomar har i dag formell möjlighet att få en minst<br />
tolvårig skolutbildning. Samtidigt kvarstår dock många problem och nya har<br />
tillkommit. Det avgörande problemet är att kunskapskvaliteten har urholkats.<br />
Fostran, arbetsro och inlärning har inte hävdats på det sätt som leder till<br />
en god arbetsmoral, goda kunskaper och realistiska förväntningar på arbetslivet.<br />
Skolans problem speglar till en del utvecklingen i samhället med inflyttning<br />
till städer och tätorter, främlingskap och försvagade familjeband, vilket<br />
sammantaget har lett till brister i uppfostran och normöverföring. Avgörande<br />
är dock den socialdemokratiska skolpolitik som förts under en stor del av<br />
efterkrigstiden. Bristen på valfrihet och frånvaron av praktiskt inriktade<br />
studiealternativ i grundskolan har för många elever inneburit att studierna<br />
inte känts meningsfulla. Socialdemokratisk skolpolitik har syftat till att forma<br />
eleverna efter skolan genom att göra undervisningen så enhetlig som<br />
möjligt i stället för tvärtom; elevernas skilda intressen och förutsättningar har<br />
i missriktat jämlikhetsnit åsidosatts. Brister i skolan drabbar främst de elever<br />
som saknar förutsättningar att kompensera sig härför.</p>
<p>Utgångspunkten för en moderat skolpolitik är att samhället behöver alla<br />
sina medborgare och en djup respekt för den enskilde individen. Varje<br />
enskild individ skall hjälpas till en allsidig utveckling av alla sina förutsättningar<br />
samt stimuleras till ökat kunskapsinhämtande. Den enskilde individens<br />
egenart måste värnas. Elever får inte lämnas i sticket därför att deras<br />
utveckling inte följer någon sorts normalkurva eller för att de har intressen<br />
eller en inriktning som inte stämmer med skolpolitikers föreställningar.<br />
Vägarna att nå skolans centralt fastslagna mål måste varieras med hänsyn till<br />
eleverna.</p>
<p>Det krävs en tilltro till skolans möjligheter. Sverige satsar per capita mer<br />
än något annat land på utbildningsväsendet. Effekten av satsningen äventyras<br />
dock om utgångspunkten för skolans arbete är att det på grund av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>182</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>hemmens eller den sociala miljöns påverkan inte är möjligt att åstadkomma<br />
ett gott resultat. Brister i detta hänseende lägger tvärtom ett särskilt ansvar<br />
på skolan. Skolans personal måste känna samhällets förtroende för sitt<br />
kunnande och sin goda vilja. Lärarnas yrkeskunnande måste respekteras.</p>
<p>Skolans främsta mål är att ge kunskaper och färdigheter. En undervisning<br />
anpassad till elevens förutsättningar, intressen och mognad bidrar till goda<br />
kunskaper, en koncentrerad färdighetsträning och ett tillvaratagande av<br />
varje människans unika möjligheter.</p>
<p>Föräldrarna har ansvaret för barnens fostran. Skolan skall hjälpa till att<br />
fostra eleverna till demokratiskt sinnade, ansvarskännande och hänsynsfulla<br />
människor, som visar omtanke om andra. Detta står inte i motsättning till<br />
kunskapsmålet. Goda basfärdigheter och en bred allmänbildning är nödvändiga<br />
förutsättningar såväl för ett positivt och aktivt samhällsengagemang som<br />
för en positiv personlig utveckling. Samverkan mellan hem och skola måste<br />
utvecklas och fördjupas.</p>
<p>Mycket av skolans verksamhet måste utformas efter lokala förhållanden<br />
och lokala behov och önskemål. Beslut om organisation, resursutnyttjande<br />
och pedagogik måste — inom de ramar som fastlagts centralt — fattas av dem<br />
som har direktkontakt med verksamheten. I ett lokalt beslutsfattande måste<br />
självfallet inbegripas rätten att också göra misstag. Det förhållandet att inte<br />
allt från en dag till en annan sker i överensstämmelse med de intentioner som<br />
formulerats i riksdagsbeslut får inte tas till intäkt för ett återinförande av<br />
central styrning utan måste mötas med intensivare information, erfarenhetsutbyte<br />
och inspiration. Det är angeläget med en snabb spridning av idéer som<br />
visar sig framgångsrika när det gäller att förbättra skolmiljön och höja<br />
utbildningens kvalitet.Omvänt kan idéer och projekt prövas utan att deras<br />
negativa effekter får nationella konsekvenser. Många av tidigare års misslyckanden<br />
när det gäller t. ex. matematik- och språkundervisningen hade<br />
med mindre centralstyrning kunnat undvikas.</p>
<p>Fem år av förändringar</p>
<p>De borgerliga trepartiregeringarnas skolpolitik har utformats efter de här<br />
redovisade grundläggande principerna. Skolpolitiken under Britt Mogårds<br />
ledning har varit inriktad på det mest grundläggande för skolan: att slå fast<br />
skolans mål och syfte, att ge eleverna motivation för skolutbildning, att ställa<br />
kunskaper och färdigheter i centrum och — som en förutsättning för resultat<br />
— att återställa ordning och reda i skolan. De åtgärder som vidtagits har<br />
betytt inledningen på en process som — om den fullföljs med kraft och<br />
konsekvens — kan vrida utvecklingen i våra skolor rätt igen.</p>
<p>Viktiga inslag i den förda skolpolitiken är:</p>
<p>— Ett statsbidragssystem som möjliggör en friare resursanvändning och<br />
ökar det lokala inflytandet över skolans verksamhet.</p>
<p>— En avveckling av statsbidragen till kommunala skolbyggen liksom av<br />
den statliga granskningen av ritningar för sådana samt mängder av regler och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>183</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>anvisningar. Det är nu möjligt för kommunerna att planera och genomföra<br />
skolbyggen efter egen bedömning.</p>
<p>— Ett nytt arbetstidsavtal för lärarna.</p>
<p>— Förbättrad skolledarfunktion, dvs. fler skolledare och sänkt undervisningsskyldighet<br />
för skolledare. Fr. o. m. den 1 juli 1979 har kommunerna<br />
också fått eget ansvar för och förfogande över den samlade skolledarresursen<br />
för grundskolan.</p>
<p>— Genom den s. k. normgruppen, som tillsattes av Britt Mogård våren<br />
1978, har ett brett arbete i fostransfrågorna inletts. Normgruppen har också<br />
påbörjat ett utredningsarbete om skolans sanktionssystem.</p>
<p>— I läroplan för grundskolan, fastställd av regeringen 1980, har skolans<br />
kunskapsförmedlande roll framhävts starkare än tidigare. En ökad satsning<br />
görs på baskunskaper och basfärdigheter. Väsentligt ökade individuella valmöjligheter<br />
införs på högstadiet, både genom ett friare tillval och genoms, k.<br />
temastudier. En större satsning på teknik och naturorientering görs även på<br />
låg- och mellanstadiet. Läxornas betydelse för att öka färdigheter och befästa<br />
kunskaper understryks.</p>
<p>— Statsbidragen till gymnasieskolan har förändrats så att utbildning i<br />
företag och utbildning i skolinstitution jämställs. Genom försöksverksamheten<br />
med introduktionsprogram och s. k. yrkesintroduktion har möjligheter<br />
skapats att ta hand om även de ungdomar som avvisar tanken på fortsatt<br />
”skolmässig” utbildning. Nästan alla beredskapsarbeten för ungdomar under<br />
18 år har därmed kunnat avskaffas.</p>
<p>— Nya former för elev- och föräldrainflytande i grundskolan och gymnasieskolan<br />
har införts. Rektor är nu skyldig att samråda med företrädare för<br />
eleverna på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan, liksom med<br />
företrädare för föräldrarna till elever på grundskolans samtliga stadier. För<br />
att detta samråd inte skall bli en tom formalitet måste samråd äga rum innan<br />
MBL-förhandlingar med de fackliga organisationerna i motsvarande frågor<br />
kommer in i ett avgörande skede. För att personal, elever och föräldrar skall<br />
ha möjlighet att gemensamt diskutera olika frågor med rektor införs bestämmelser<br />
om skolkonferens.</p>
<p>— Beslut har fattats om en genomgripande förändring av skolforskningen<br />
och lärarfortbildningen. Ansvaret för det pedagogiska utvecklingsarbetet<br />
läggs i huvudsak på regional och lokal nivå. Särskilda medel skall varje år i<br />
statsbudgeten anslås för kurser inom högskolan som direkt vänder sig till<br />
lärare. Den nuvarande resursen för studier med s. k. B-avdrag slås samman<br />
med övriga fortbildningsmedel och ges direkt till kommunerna som har att<br />
avgöra fortbildningsbehoven.</p>
<p>— Den stora översynen av den statliga skoladministrationen har genomförts.<br />
Antalet tjänster vid skolöverstyrelsen minskas med ca en tredjedel.<br />
Ansvaret för vissa frågor decentraliseras till länsskolnämnderna, som dock<br />
inte får ökad personal.</p>
<p>— Inom lärarutbildningen skall graderade betyg i ämnesteori finnas kvar,</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>184</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>medan lärarskickligheten i fortsättningen bedöms endast som godkänd resp.<br />
icke godkänd.</p>
<p>— Under socialdemokraternas regeringsinnehav utvecklades en mycket<br />
snäv praxis i fråga om rätten att starta enskilda skolor. Under de senaste fem<br />
åren har ett antal beslut om tillstånd att starta enskilda skolor (främst Waldorfskolor)<br />
tagits. En generösare praxis — vilken också bättre stämmer<br />
överens med gällande skollag — har därmed införts.</p>
<p>Skolans arbetmiljö</p>
<p>I den nya läroplanen för grundskolan intar normfrågorna en framskjuten<br />
plats. Till skillnad från tidigare läroplaner utgör den nya läroplanens mål och<br />
riktlinjer bindande föreskrifter för skolan.</p>
<p>Fostran bygger på konsekvens. De vuxna måste ge konsekventa förebilder<br />
för de ungas normutveckling. Det finns fortfarande en stor osäkerhet även<br />
bland vuxna som yrkesmässigt arbetar med barn om vilken grad av engagemang<br />
i de ungas fostran och utveckling som de får, bör och vill ha i förhållande<br />
till barnets föräldrar. Samma rädsla för att bestämt och konsekvent söka<br />
förmedla det demokratiska samhällets normer till barnen finns hos många<br />
föräldrar.</p>
<p>Normgruppen har på olika sätt skapat underlag för den för ett gemensamt<br />
förhållningssätt från de vuxnas sida nödvändiga diskussionen inom skolan<br />
och mellan skola och hem om vad normer och moral i dagens samhälle<br />
innebär. Normgruppen måste få fullfölja sitt arbete och ges möjlighet att<br />
vidta de åtgärder den finner erforderliga för att normdebatten inte återigen<br />
skall avstanna. Regeringens beslut att lägga ner normgruppen är ett allvarligt<br />
misstag.</p>
<p>Elevernas ansvar</p>
<p>I den nya läroplanen föreskrivs bl. a. följande:</p>
<p>Med utgångspunkt i de grundläggande värderingarna måste varje klass och<br />
varje skola utforma de regler som barn, skolpersonal och föräldrar tillsammans<br />
kommer överens om är nödvändiga för att arbetet och samvaron skall<br />
fungera i klassen och i skolan. Dessa regler för vardagslivet skall kännas<br />
angelägna just i den situation som råder och upprätthållas konsekvent. Det<br />
gäller också att gemensamt bestämma vilka följder olika överträdelser av<br />
reglerna skall ha.</p>
<p>De som bryter mot skolans regler skall självfallet bära konsekvenserna av<br />
detta, vare sig det gäller uppsåtlig skadegörelse, ovarsamhet med materiel<br />
eller hänsynslöshet mot kamrater eller skolpersonal. Det finns också anledning<br />
att ständigt erinra eleverna om att lagarna inte stannar vid skolgrinden.</p>
<p>Eleverna måste få ta ett större ansvar för skolmiljön och det praktiska<br />
skolarbetet. Fostran av den unga generationen till delaktighet och ansvar<br />
åvilar alla vuxna. Det bör därför vara naturligt att eleverna - under sakkunnig<br />
ledning och med stöd från de fackliga organisationerna — får arbeta med</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>185</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>sin egen arbetsmiljö och därmed sin egen trivsel.</p>
<p>Alla människor, inte minst barn och ungdomar, har behov av att få känna<br />
att de är till nytta. Med denna utgångspunkt kan det inte accepteras att<br />
planeringen av resursanvändningen i skolan och av besparingar sker ovanför<br />
elevernas huvuden. Ett led i barns och ungdomars fostran är att lära sig<br />
hushållning med tillgängliga resurser. Deras medverkan till god hushållning<br />
bör eftersträvas och deras aktiva insatser för att nedbringa kostnader eller<br />
finna olika vägar att finansiera det som de finner angeläget efterfrågas.<br />
Ansvar kan aldrig läras med låtsasverksamhet.</p>
<p>Samverkan hem—skola</p>
<p>Samverkan mellan hemmen och skolan är av avgörande betydelse. Den<br />
skall inte enbart syfta till att ge föräldrarna information om elevernas prestationer,<br />
utveckling och uppförande utan måste i lika hög grad ge föräldrarna<br />
möjlighet att ställa krav på skolan och tillsammans med lärarna och annan<br />
skolpersonal diskutera vilka krav som skall ställas på eleverna.</p>
<p>Ett sätt att nå bättre samverkan mellan hem, samhälle och skola kan vara<br />
att uppmuntra och utveckla insatser av frivilliga — föräldrar och andra — i<br />
skolans arbete såsom sker i många andra länder. Insatserna kan bestå i att<br />
man medverkar i undervisningen genom att t. ex. berätta om sitt yrke eller<br />
om andra erfarenheter, att man tillverkar saker som behövs i skolan, hjälper<br />
till på utflykter och deltar i lägerskolor eller att man hjälper eleverna till rätta<br />
på olika sätt. Förutom att förbättra kontakten och samverkan mellan hem,<br />
samhälle och skola kan insatser av frivilliga leda till en förbättrad fostran och<br />
underlätta en individualisering i skolarbetet. Frivilliga insatser måste självfallet<br />
ske i överensstämmelse med mål och riktlinjer i läroplanerna. De<br />
frivilliga bör inte få kontant ersättning.</p>
<p>Frånvarokontroll</p>
<p>Skolan mäste på ett tidigt stadium kontakta hemmen och vidta andra<br />
nödvändiga åtgärder när det gäller elever med oanmäld frånvaro. De formella<br />
förutsättningarna har med den nya läroplanens föreskrifter radikalt förbättrats.<br />
Där slås föräldrarnas övervakningsplikt fast liksom skolans ansvar<br />
för närvarokontroll och frånvaroregistrering. Skolöverstyrelsen har nu redovisat<br />
det av regeringen 1980 givna uppdraget att kartlägga hur skolorna<br />
fastställer, registrerar och följer upp skolk. I uppdraget ingick att föreslå<br />
lämpliga åtgärder. SÖ vill verka för organisatoriska åtgärder som motverkar<br />
frånvaro och stimulerar arbetet med miljön i skolan. SÖ anser också att<br />
metoderna att ta hand om elever som börjat skolka bör förbättras. Med<br />
instämmande i dessa förslag vill vi dock hävda att en ofrånkomlig förutsättning<br />
ändå är att frånvaron snabbt fastställs och registreras. I proposition<br />
1975/76:39 avvisades SIA-utredningens förslag om enhetliga bestämmelser<br />
för frånvaroregistrering m. m., och föredragande statsrådet menade att formerna<br />
för registrering och för rapportering hem borde kunna avgöras lokalt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>186</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Läget har dock inte förbättrats i tillfredsställande grad. Vi anser därför att<br />
SIA-utredningens förslag nu bör genomföras.</p>
<p>Skolans personal</p>
<p>En fungerande skolledning</p>
<p>Skolledarna har en nyckelposition i skolan. Under senare år har också<br />
skolledarnas utbildning ägnats betydande uppmärksamhet. Skolledarrollen<br />
som sådan har dock diskuterats i mindre utsträckning trots att dagens skolledare<br />
har ett betydligt större ansvar än tidigare i ekonomiska och organisatoriska<br />
frågor. De har också förhandlingsskyldighet gentemot personalen och<br />
samrådsskyldighet gentemot elever och föräldrar. Det är nödvändigt att<br />
skolchefers och rektorers utbildning förbättras i dessa avseenden. Men det<br />
finns anledning att nu låta utreda hur ledarorganisationen i dagens skola bör<br />
utformas och att klarlägga behovet av skilda funktioner. Likaså bör skolledningens<br />
befogenheter klargöras.</p>
<p>Lärarnas fortbildning</p>
<p>Utan den drivkraft som lärarnas ambitioner utgör och det arbete de utför<br />
— ofta till betydande del ideellt — skulle skolan brottas med väsentligt<br />
allvarligare och mer djupgående problem. De flesta lärare har goda ämneskunskaper<br />
och en gedigen yrkeskunskap. För att vidmakthålla detta krävs en<br />
väl fungerande fortbildning. Genom reformeringen av lärarfortbildningen<br />
finns nu resurser och möjligheter för att lokalt avgöra var och hur fortbildningsinsatserna<br />
skall sättas in.</p>
<p>Aktuella rapporter tyder på att fortbildningsinsatserna riskerar att koncentreras<br />
till kortare tvärvetenskapliga kurser av för dagen mer populärt<br />
slag. Det är väsentligt att skolöverstyrelsen är restriktiv i bedömningen av<br />
vilken fortbildning som skall vara B-avdragsberättigad och speciellt inriktar<br />
denna mot fortbildning som innebär en fördjupning av ämneskunskaperna.<br />
De lokala skolmyndigheterna bör dessutom tillse att fortbildningen inte<br />
tidsmässigt förläggs så att skoleleverna går miste om värdefull undervisning.</p>
<p>I detta sammanhang är det nödvändigt att slå fast att varje lärare självfallet<br />
måste få disponera sin fritid på det sätt han eller hon finner bäst. Det måste<br />
vara den enskildes ensak om han under uppehållen i skolans verksamhet vill<br />
fördjupa sina ämneskunskaper genom att studera facklitteratur eller önskar<br />
delta i någon fortbildningskurs. Att som nu skett lärare blivit uteslutna ur sitt<br />
fackförbund för att de velat utnyttja sin fritid till fortbildning är stötande för<br />
normal rättsuppfattning.</p>
<p>Lärarutbildningen</p>
<p>Trots den starka och till stor del berättigade kritik som LUT74:s betänkande<br />
rönte finns det anledning att ta fasta på vissa delar av utredningens förslag<br />
som syftar till att angripa de problem elever, lärare och föräldrar upplever i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>187</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>samband med stadieövergångarna. Arbetet med en proposition om förändrad<br />
lärarutbildning var långt framskridet vid regeringsupplösningen våren</p>
<p>1981.</p>
<p>Enligt vår mening bör en proposition som bygger på följande principer<br />
snarast framläggas:</p>
<p>— förkunskapskraven för tillträde till klasslärarutbildningen bör skärpas,</p>
<p>— nuvarande låg- och mellanstadielärarutbildning bör slås samman och<br />
utbildningen förlängas i förhållande till nuvarande lågstadielärarutbildning<br />
för att medge förstärkt ämnesutbildning, särskilt i svenska,</p>
<p>— ämnesvidden bör minskas för lärare i lägre årskurser,</p>
<p>— studieorganisationen bör utformas så att den underlättar vidareutbildning<br />
för högre stadium,</p>
<p>— tidsramen för ämneslärarnas ämnesutbildning bör bibehållas,</p>
<p>— möjligheterna för de olika lärarkategorierna att samläsa enskilda<br />
ämnen bör främjas.</p>
<p>Lärarnas arbetstider</p>
<p>En översyn av nuvarande regler för uttag och förläggning av lärarnas<br />
arbetstid är önskvärd. I början av 1981 togs också initiativ från utbildningsdepartementet<br />
i den riktningen genom att de tre lärarförbunden inbjöds att<br />
ingå i en partssammansatt arbetsgrupp för företrädare för utbildningsdepartementet<br />
och statens arbetsgivarverk. Avsikten var att man gemensamt<br />
skulle studera vilka möjligheter som finns att bättre anpassa lärarnas arbetstidsreglering<br />
till den utveckling som skett i skolan de senaste åren. Vi anser<br />
det nödvändigt att detta arbete fullföljs och att överläggningarnas resultat<br />
snarast redovisas.</p>
<p>Utvärdering och betyg</p>
<p>Det relativa betygssystemet har haft en rad skadliga effekter. Det har<br />
t.o.m. lett till att betygen i skolan ifrågasätts. Moderata samlingspartiet<br />
motsatte sig systemet redan från början. I motion II 1962:717 hette det:<br />
Allvarliga invändningar måste i princip resas mot den relativa betygssättningen.<br />
Med hjälp av denna kan enbart visas hur kompetensförhållandena gestaltar<br />
sig i en viss klass ett visst år. Det tillgodoser inte elevernas och föräldrarnas<br />
uppenbara intresse av att kunna göra sig en objektiv föreställning om</p>
<p>styrka och svagheter i en elevs skolutbildning. Vi föreslår därför att</p>
<p>betygssättningen skall ske med utgångspunkt i klart definierade kursfordringar.</p>
<p>Kritiken mot det relativa betygssystemet ledde till att systemet modifierades<br />
något i samband med beslutet om ny läroplan för grundskolan 1979 (inga<br />
fasta procenttal för elevernas fördelning på betygsgrader). Samtidigt togs<br />
dock svagheterna i systemet delvis till intäkt för att minska antalet betygstillfällen<br />
i grundskolan till att gälla enbart årskurserna 8 och 9.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>188</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Betygen behövs</p>
<p>Eleverna har rätt att få sina prestationer bedömda. De har rätt att få<br />
bekräftat att de med egna ansträngningar kan påverka sin situation.</p>
<p>Betygsättningen är också ett av skolans sätt att ställa krav. Och skolan<br />
måste ställa krav, om eleverna skall få de rätta förutsättningarna att klara sig<br />
senare i livet. Undersökningar har också påvisat betygens betydelse särskilt<br />
för elever från lägre socialgrupper. Dessa är mer beroende än andra av höga<br />
betyg för att våga satsa på fortsatt utbildning. Elever från socialgrupp 3 har<br />
genomgående kommit in på sökt utbildning med högre betyg än deras kamrater<br />
från högre socialgrupper.</p>
<p>Däremot kan det ifrågasättas, om det finns något skäl att detaljerat betygsätta<br />
svaga prestationer. Betygsskalan kan vara mera graderad ju högre<br />
prestationsnivå det gäller.</p>
<p>Betygen kan och skall givetvis kompletteras med information i andra<br />
former. Men det måste understrykas att endast formella betyg som ges i en<br />
enhetlig skala har en innebörd som är entydig såväl för läraren som för eleven<br />
och föräldrarna. Betyg kan av detta skäl inte ersättas med information i form<br />
av t. ex. samtal med elever och föräldrar. Formaliserade betyg ger också — i<br />
motsats till annan information — eleverna (och deras kamrater) möjlighet att<br />
kontrollera rättvisan i de betyg som läraren satt.</p>
<p>Betygen är det hittills bästa instrumentet för urval till utbildning. Den<br />
fingerade intagning som ingått i planeringen av försöksverksamheten med<br />
betygsfri intagning i Örebro län har övertygande visat att den obalans som nu<br />
förekommer på vissa linjer kraftigt skulle förstärkas utan betyg som urvalsgrund.<br />
Nära hälften av eleverna måste då utsättas för övertalningsförsök att<br />
välja annorlunda om riksdagens uttalande att elevernas önskemål måste<br />
vägas mot samhällets och arbetsmarknadens behov samt tillgängliga utbildningsresurser<br />
fortfarande skall gälla. Lottning kan heller inte accepteras.<br />
Att, såsom också föreslagits, låta eleverna köa skulle på vissa studievägar<br />
inom kort medföra att ingen direktsökande från grundskolan skulle kunna få<br />
sitt förstahandsval tillgodosett - andra skulle vara före i kön.</p>
<p>Vi anser att betyg skall ges på alla stadier i grundskolan och i gymnasieskolan.<br />
Skolan skall genom betygen vitsorda kunskaper och färdigheter i förhållande<br />
till bestämda kursfordringar. Betygen skall bedöma gjorda prestationer<br />
och inte begåvning, möjlighet till framtida utveckling e. d. Betygsättningen<br />
skall vara officiell och öppen. En skriftlig officiell betygsättning innebär<br />
också en samhällets kontroll av skolans arbete.</p>
<p>Elever bör dessutom ha möjlighet att repetera en kurs för att få högre<br />
betyg. Kompetensbestämmelserna vid intagning till olika utbildningsvägar<br />
skall utgå från de kunskaper eleven måste besitta för att klara utbildningen,<br />
inte vid vilket tillfälle eller på vilket sätt dessa kunskaper inhämtats. Det<br />
nuvarande systemet ger eleverna bristande respekt för kunskaper och uppammar<br />
missriktat taktiktänkande.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>189</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Enskilda skolor</p>
<p>Sverige har genom sin anslutning till FN:s allmänna förklaring om de<br />
mänskliga rättigheterna, till Europarådets konvention angående skydd för<br />
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande skyldigheterna och till<br />
UNESCO-konventionen mot diskriminering inom undervisningen förpliktat<br />
sig att garantera föräldrars rätt att välja undervisning för sina barn. Den<br />
reservation som Sverige gjorde till Europarådets konvention innebär inte<br />
någon avvikande mening i denna fråga.</p>
<p>Det kan visserligen hävdas att av dessa konventioner inte följer någon<br />
rättslig förpliktelse att ge statligt och kommunalt stöd till skolor som inrättas<br />
vid sidan av det allmänna skolväsendet. I realiteten innebär dock det förhållandet<br />
att föräldrar åsamkas dryga kostnader om de väljer godkända enskilda<br />
skolor utan statligt och kommunalt stöd en väsentlig inskränkning i deras<br />
rätt, som enligt vår mening inte kan negligeras.</p>
<p>Det anstår inte en demokratisk stat att i frågor som gäller fri- och rättigheter<br />
agera inkonsekvent. Övriga fri- och rättigheter åtnjuter numera samhälleligt<br />
stöd efter vissa allmänna principer. Då det gäller enskilda skolor utgår i<br />
dag stöd selektivt. Utredningen Skolor med enskild huvudman har i sitt<br />
betänkande Fristående skolor föreslagit ett utvidgat men fortfarande selektivt<br />
stöd. Utgångspunkten för de villkor för statligt stöd som utredningen<br />
uppställt är inte föräldrarnas rätt utan statens bedömning av vilket värde för<br />
det allmänna skolväsendet som vissa enskilda skolor kan ha.</p>
<p>Det är enligt vår mening rimligt att uppställa vissa kvalitetskrav för undervisningen<br />
i enskilda skolor, så som nu sker i skollagens 34 §. Detta måste ses<br />
som ett uttryck för samhällets ansvar för alla skolpliktiga skolbarns undervisning.<br />
Därutöver anser vi det befogat att uppställa krav på visst antal elever<br />
och på stabilitet i verksamheten för att samhälleligt stöd skall utgå. Är dessa<br />
villkor uppfyllda bör såväl statligt som kommunalt bidrag till verksamheten<br />
utgå som högst motsvarar de kostnader som samhället har för elever i det<br />
allmänna skolväsendet.</p>
<p>Mindre skolor</p>
<p>1960-talet, som var det stora skolbyggnadsdecenniet i Sverige, präglades<br />
på nära nog alla samhällsområden av en överdriven tro på centralisering och<br />
storskalighet. En mycket stor del av dagens högstadieskolor och gymnasieskolor<br />
är därför byggda med utgångspunkt i tanken på stordriftsfördelar<br />
och maximal valfrihet för eleverna. De negativa följderna i form av anonymitetskänsla<br />
hos eleverna, otrivsel, stress och skadegörelse jämte andra, numera<br />
välkända psykosociala effekter som detta medfört har varit ett av huvudmålen<br />
för moderata samlingspartiets kritik av den skolpolitik som fördes<br />
fram till 1976.</p>
<p>Det bör understrykas att de båda stora parlamentariska skolutredningarna<br />
— 1946 års skolkommission och 1957 års skolberedning — ansåg det angeläget<br />
att begränsa skolanläggningarnas storlek. I praktiken kom emellertid en rad</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_17" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>190</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>statliga detaljbestämmelser jämte kommunal övertro på stora enheter att<br />
styra utvecklingen i riktning mot stora, i vissa fall rent mastodontiska, skolanläggningar.<br />
Läsåret 1977/78 gick en tredjedel av landets mellanstadieelever<br />
och hela 84% av landets högstadieelever i skolor med mer än 400 elever,<br />
vilket var den övre elevantalsgräns som skolkommissionen rekommenderade.</p>
<p>Under 1970-talet kom de negativa psykosociala effekterna av alltför stora<br />
skolor att framstå som alltmer uppenbara. Samtidigt har strävandena från<br />
samhällets sida att motverka en fortsatt utarmning av glesbygderna lett till<br />
ökade ansträngningar att bibehålla små skolor i avfolkningsbygder. Det nya<br />
statsbidragssystemet för grundskolan, med dess skolenhetsanknutna basresursstilldelning,<br />
är ett konkret uttryck för denna strävan.</p>
<p>Under de perioder efter 1976 då moderata samlingspartiet haft ett direkt<br />
ansvar för skolfrågorna i regeringsställning, har flera initiativ tagits i syfte att<br />
bibehålla resp. möjliggöra byggandet av mindre skolor. Det har skett både i<br />
form av regeringsbeslut i konkreta ärenden och genom modifiering av hittillsvarande<br />
planeringsprinciper. Den viktigaste åtgärden har varit tillkallandet<br />
av en sakkunnig med uppdrag att utreda förutsättningarna för en flexiblare<br />
skolplanering. Utredningsuppdraget, som gavs sommaren 1978, har nyligen<br />
redovisats i ett betänkande (Ds U 1981:7, En flexiblare skolplanering).</p>
<p>Om man vill åstadkomma en mer balanserad befolkningsutveckling och en<br />
acceptabel samhällsservice i alla delar av landet krävs ett mer decentraliserat<br />
skolväsende än statsmakterna hittills har varit beredda att godta. Samhällets<br />
ambition att ge alla ungdomar som lämnar grundskolan någon form av<br />
fortsatt utbildning på gymnasial nivå kräver likaså att gymnasieskolutbildningen<br />
ges en ökad geografisk spridning. Elever med svag studiemotivation<br />
kommer knappast annars att nås av utbildningserbjudandena.</p>
<p>Förslagen i betänkandet är enligt vår mening i linje med moderata skolpolitiska<br />
strävanden och i linje med önskemålet om att bättre än f. n. anpassa<br />
skolutbildningen till individernas behov. Utredningen har visat att väsentliga<br />
förbättringar kan genomföras utan att statens utgifter behöver öka och utan<br />
att kommunerna behöver åläggas några nya åtaganden. Vi finner det angeläget<br />
att de nödvändiga politiska besluten snarast blir fattade.</p>
<p>Förskolan</p>
<p>Föräldrarna har huvudansvaret för sina barns fostran och utbildning. Förskolan<br />
skall i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling<br />
hos barnen. Föräldramedverkan i förskolans planering och vardagsarbete<br />
är nödvändig, inte minst för att föräldrarna tillsammans med<br />
personalen skall kunna fastställa vilka normer och regler som bör gälla i den<br />
egna förskolan. De krav på objektivitet och allsidighet som ställs på grundskolan<br />
måste ställas också på verksamheten i förskolan.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>191</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Språkträning</p>
<p>Språkträning måste få en framskjuten plats i förskolan. Förskolan kan få<br />
stor betydelse särskilt när det gäller att stimulera språkinlärning hos barn som<br />
kommer från hemmiljöer där språket är torftigt. Att ta till vara förskolans<br />
möjligheter i detta hänseende är nödvändigt för att höja kvaliteten i utbildningen<br />
över huvud taget och för att förhindra att vissa elever i skolan drabbas<br />
av allvarliga språkliga handikapp. Hemspråksträningen är viktig för invandrarbarnens<br />
intellektuella och emotionella utveckling.</p>
<p>Övergång förskola — lågstadium</p>
<p>Det är naturligt att för de yngsta barnen i barnomsorgen stor hänsyn tas till<br />
individuella och spontant upplevda behov och önskemål. Med tilltagande<br />
mognad bör kraven öka på att barnen skall arbeta i större grupper och med<br />
samma sak under längre tidspass. Vartefter den intellektuella mognaden hos<br />
barnen ökar måste inslagen av kunskapsutveckling och färdighetsträning i<br />
verksamheten starkare betonas.</p>
<p>Samstämmiga vittnesbörd ger vid handen att nybörjare på lågstadiet visar<br />
allt större svårigheter att anpassa sig till skolmiljön. Det brister bl. a. i<br />
arbetsvanor och koncentration. En stor del av förklaringen torde ligga i<br />
förskolans organisation och inriktning.</p>
<p>Alla sexåringar, även de som vistats på daghem, skall ha möjlighet att delta<br />
i gruppverksamhet med pedagogisk inriktning mot skolstarten. Det är viktigt<br />
att reducera de problem som möter barnen vid övergången från förskola till<br />
skola. Målet måste vara att förskola och lågstadium direkt skall knyta an till<br />
varandra. Övergången mellan förskola och skola måste göras så mjuk som<br />
möjligt och ske med hänsyn till elevernas mognad.</p>
<p>På många håll i landet bedrivs olika slag av försöksverksamhet med samverkan<br />
mellan förskola och skola. Arbetet med att utvärdera försöksverksamheten<br />
och finna de för barnen bästa samverkansformerna måste bedrivas<br />
skyndsamt och de hinder som finns för samverkan elimineras. Samverkan<br />
bör bygga på ett likartat synsätt i fråga om barns utveckling och behov och<br />
innebära ett närmande av arbetssätt och pedagogisk metod mellan barnomsorg<br />
och skola.</p>
<p>Sänkt skolpliktsålder</p>
<p>Sverige är ett av de få länder i Europa som har så sen skolstart som vid sju<br />
års ålder. Det föreligger en betydande spridning i mognaden hos<br />
sex—sjuåringarna. Såväl i fysiskt som i psykiskt avseende finns det stora<br />
skillnader. De senaste årens forskning tyder på att barn mognar tidigare än<br />
förr men att spridningen består.</p>
<p>En sänkning av skolpliktsåldern till sex år skulle ha åtskilliga fördelar.<br />
Främst givetvis att man toge till vara barnens vilja och förmåga till en mer<br />
systematisk inlärning under en mycket receptiv del av deras liv. Många<br />
sexåringar visar tecken på att tröttna på verksamheten i förskolan med</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>192</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>åtföljande — av lågstadielärare omvittnad — oro i årskurs 1. Dessa problem<br />
skulle försvinna om barnen fick börja skolan tidigare.</p>
<p>Vi förordar en sänkt skolpliktsålder. Givetvis måste då hänsyn tas till de<br />
enskilda eleverna och intagningen göras flexibel med hänsyn till deras mognad<br />
och utveckling.</p>
<p>Grundskolan</p>
<p>Förutsättningarna för en rationell användning av de resurser som avsatts<br />
för barn och ungdom har avsevärt förbättrats med den senaste grundskolereformen.<br />
Likaså har möjligheterna att tillgodose varje enskild elevs behov och<br />
intressen och att bedriva en effektiv undervisning och fostran av de unga<br />
ökats i och med den nya läroplanen för grundskolan.</p>
<p>Ännu har dock inte insikten om vilka vida ramar man nu har för sitt arbete<br />
nått ut i alla skolor. Många skolor och kommuner föreställer sig också att en<br />
rad, ofta kostsamma, krav ställs från centralt håll. Det är enligt vår mening<br />
angeläget att regeringen granskar förordningar och bestämmelser i syfte att<br />
se till att de inte motverkar reformernas intentioner och att man i samlad<br />
form redovisar för kommuner och skolor vad som är krav och vad som är att<br />
betrakta som erbjudanden, möjligheter och upplysningar.</p>
<p>Reformeringen av den statliga skoladministrationen innebär att länsskolnämnderna<br />
nu skall ägna sina huvudsakliga krafter åt att hjälpa och stödja<br />
det utvecklingsarbete som pågår ute i skolorna. Därvid bör enligt vår mening<br />
särskild uppmärksamhet ges färdighetsträningen och arbetsmetodiken.</p>
<p>Skolöverstyrelsen har framställt ett material för diagnostisering av läsundervisningen.<br />
För de första skolåren finns ett läsutvecklingsschema som<br />
bör medföra att elever inte kan gå vidare utan att fått inhämta grunderna. På<br />
motsvarande sätt finns ett diagnosmaterial för elever på mellanstadienivån.<br />
Däremot har skolöverstyrelsen inte angivit vilka resurser som krävs för att<br />
göra läsundervisningen effektiv: vad som kräver särskilda lärarinsatser, hur<br />
man bör bilda grupper etc. Vi anser att ett uppdrag bör lämnas SÖ att utreda<br />
dessa frågor. Vi anser vidare att ett liknande diagnosmaterial bör utarbetas<br />
för skrivning och för matematik.</p>
<p>Elever är olika när de kommer till skolan, och skolans strävan skall heller<br />
inte, enligt läroplanens anvisningar, vara att göra dem lika. Det innebär att<br />
arbetsmetodiken måste utformas så att barns olika förutsättningar tillgodoses.<br />
Såväl en höggradigt teoretisk som en utpräglat praktisk läggning skall<br />
respekteras och mötas med uppgifter och arbetssätt som tillfredsställer de<br />
olika eleverna. Så långt möjligt bör uppgifter, teman och projekt utformas så<br />
att det blir naturligt för elever med olika läggning att samarbeta. Vi anser det<br />
nödvändigt att arbetsmetodiken enligt dessa riktlinjer behandlas i kommentarmaterial<br />
från skolöverstyrelsen.</p>
<p>Den samlade skoldagen</p>
<p>Riksdagen har upprepade gånger understrukit att alla aktiviteter inom den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>193</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>samlade skoldagen skall bilda en pedagogisk helhet. Mer än fem år efter<br />
beslutet om SIA-reformen förekommer det dock fortfarande missuppfattningar<br />
om innebörden av fria aktiviteter. Detta förhållande kan inte längre<br />
accepteras, så mycket mindre som det medfört ett resursslöseri som inte<br />
tjänar skolans intressen. Vi finner det därför nödvändigt att bestämmelserna<br />
nu förändras, så att det klarare framgår vilka aktiviteter som kan anses höra<br />
till skolans primära uppgifter. Det bör särskilt framhållas att tiden för fria<br />
aktiviteter i enlighet med SIA-utredningens förslag bör utnyttjas för stödet<br />
till svagpresterande elever eller elever som kommit efter i undervisningen.</p>
<p>Vi anser vidare att aktiviteter som avser föreningsmedverkan eller har<br />
utpräglad hobbykaraktär, dvs. det som i dag i praktiken uppfyller tiden för<br />
fria aktiviteter, bör bli frivilliga. Skolan har emellertid till uppgift inte bara<br />
att förmedla kunskaper och färdigheter utan även att fostra. Detta innebär<br />
bl. a. att skolan skall lära eleverna att ta ansvar för den egna miljön och för<br />
varandra. Så bör t. ex. äldre elever hjälpa yngre elever till rätta. Tid måste<br />
också finnas för klassråd, för elevmedverkan vid vård av lokaler och material,<br />
vid skolluncher osv. Allt detta kräver tid som inte kan tas från lektionerna.<br />
Skoldagen behöver därför omfatta viss tid utöver lektionerna som är<br />
obligatorisk för alla elever. Avvägningen mellan obligatoriska och frivilliga<br />
inslag bör avgöras i samråd mellan skola och föräldrar.</p>
<p>I de nya bestämmelserna bör det också klarläggas att i skolstyrelsens<br />
beslutsansvar ingår att besluta om införandet av samlad skoldag och att<br />
avgöra vilka resurser som skall ställas till förfogande härför, medan beslut om<br />
skoldagens längd och innehållet i de fria aktiviteterna bör ligga på skolenheten<br />
inom de uppdragna ramarna.</p>
<p>Hemspråksundervisningen</p>
<p>Hemspråksreformen har nu varit i kraft i fyra läsår i grundskolan och i<br />
gymnasieskolan. De gjorda erfarenheterna visar att en rationellare organisation<br />
av hemspråksundervisningen krävs. Hemspråksreformens ena syfte är<br />
att genom hemspråksundervisning ge elever den språkliga identitet som är<br />
nödvändig för begreppsbildning och abstrakt tänkande. Detta sker i de lägre<br />
åldrarna. Insatserna bör därför i högre grad koncentreras till förskolans<br />
hemspråksträning och lågstadiets hemspråksundervisning. Ett aktivt stöd till<br />
förskolebarnens språkutveckling kan ges genom att de placeras i familjedaghem<br />
där det egna språket talas samt genom att hemarbetande invandrarföräldrar<br />
uppmärksammas på vikten av att barnen lär sig det egna språket.<br />
Det bör vara möjligt att i större tätorter föra samman lågstadieelever med<br />
samma hemspråk till större grupper än som nu sker. Hemspråksundervisningen<br />
bör i så stor utsträckning som möjligt förläggas till tid för fria aktiviteter<br />
för att hindra att dessa elever går miste om den övriga undervisningen.</p>
<p>Då det gäller nordiska invandrare som ofta återflyttar till hemlandet bör<br />
enspråkiga, i första hand finskspråkiga, klasser vara möjliga att bilda.</p>
<p>Hemspråksreformens andra syfte är att ge eleverna möjlighet att bibehålla</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>13 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>194</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>sin kulturella identitet, vilket bör kunna ske i större grupper än bestämmelserna<br />
nu anger och i många olika former, inte nödvändigtvis i lektionsform.<br />
Det torde vara rationellare och effektivare att överlåta denna del av undervisningen<br />
till invandrarorganisationerna själva och förlägga den till tid utanför<br />
skoldagen. Resurser för stödundervisning i svenska för nytillkommande<br />
invandrarelever på högre stadier och för studiehandledning på hemspråk<br />
måste självfallet finnas kvar.</p>
<p>En omedelbar översyn av reglerna för vilka som skall komma i åtnjutande<br />
av hemspråksundervisningen måste göras. Åtskilliga exempel på icke avsedd<br />
tillämpning av reformen kan också andragas. T. ex. måste en striktare tilllämpning<br />
av regeln att hemspråket skall vara det språk som talas i hemmet<br />
göras. Om så krävs bör regeringen snarast förelägga riksdagen förslag till<br />
lagändring i syfte att uppnå vad som ovan anförts. Till följd av förändrade<br />
regler beräknar vi att en helårsbesparing bör kunna uppnås på anslaget till<br />
hemspråksundervisning på minst 100 milj. kr. För budgetåret 1982/83 bör<br />
besparingseffekten uppgå till minst 40 milj. kr.</p>
<p>Översyn av resursanvändningen</p>
<p>Som redan påpekats satsar Sverige mer än något annat industriland per<br />
capita på utbildningsväsendet. I reala termer lär resurserna för grundskolan<br />
ha mer än fördubblats sedan grundskolans införande år 1962. En översyn av<br />
hur dessa stora resurser för ungdomsskolan används bör nu komma till stånd i<br />
syfte att främja effektivitet och motverka resursslöseri. Denna översyn bör<br />
omfatta såväl de statliga resurserna som de kommunala medel som ställs till<br />
förfogande. Särskilt bör personaltillväxten i skolor och i olika kommuner<br />
belysas. Det finns också skäl att belysa effekterna av olika former av behovsrelaterad<br />
resursfördelning. Om man i en skola bedömer att man bäst gagnar<br />
alla elevers intressen genom att bilda mindre grupper bör denna åtgärd inte<br />
förkastas utifrån förutfattade meningar. En belysning av effekterna av olika<br />
former av resursfördelning är så mycket mer angelägen som kommuner och<br />
skolor är i stort behov av hjälp för att på objektiva grunder kunna fördela<br />
resurserna på bästa sätt.</p>
<p>Gymnasieskolan<br />
Ändrade krav</p>
<p>Behovet av utbildning efter grundskolan har ökat i betydande grad. Tidigare<br />
var det i stort sett endast de teoretiska yrkena som krävde lång formell<br />
utbildning. Många andra arbetstagare lärde sig sitt yrke genom att arbeta.</p>
<p>Arbetslivet ställer i dag större krav till följd av den tekniska utvecklingen<br />
och den stigande utbildningsnivån. De flesta yrken kräver i dag lång utbildningstid.<br />
Alla ungdomar måste erbjudas utbildning, praktik eller arbete efter<br />
grundskolan. Det är rimligt att anta att huvuddelen av de aktuella ungdomarna<br />
kommer att under viss tid återfinnas i gymnasieskolan.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>195</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Målet för gymnasieskolan</p>
<p>Gymnasieskolan skall erbjuda såväl i huvudsak studieförberedande som<br />
mera direkt yrkesinriktade utbildningsalternativ med individuella variationsmöjligheter.<br />
För att underlätta elevens val fordras en väl fungerande studieoch<br />
yrkesorientering.</p>
<p>Ett utbildningssystem anpassat till eleverna</p>
<p>Utbildningssystemet måste vara så flexibelt att alla ungdomars behov av<br />
utbildning kan tillgodoses. Huvudparten av utbildningen måste vara förlagd<br />
till den reguljära gymnasieskolan. Därutöver skall det finnas tillräckliga<br />
möjligheter till inbyggd utbildning, företagsutbildning, lärlingsutbildning<br />
och värvning av arbete och kortare kurser. De yrkesinriktade utbildningsvägarna<br />
bör organiseras i samarbete med arbetslivet för att garantera att<br />
utbildningen anpassas till arbetslivets aktuella krav.</p>
<p>Y rkesutbildning</p>
<p>Gymnasial yrkesutbildning med de praktiska momenten förlagda till företag<br />
liksom inbyggd företagsutbildning och lärlingsutbildning innebär en smidig<br />
övergång från utbildning till förvärvsliv. Företagsförlagd utbildning och<br />
lärlingsutbildning ger god yrkeskompetens. Näringslivet måste stimuleras att<br />
engagera sig i sådan utbildning i ökad utsträckning. Inom en rad mindre<br />
branscher råder brist på utbildad arbetskraft. Många ungdomar efterfrågar<br />
utbildning som är direkt inriktad mot dessa branscher.</p>
<p>Det kan inte helt uteslutas att de svårigheter som visat sig att i tillräcklig<br />
utsträckning anordna gymnasieutbildning i samverkan med näringslivet kan<br />
hänga samman med att bidragen - trots de betydande höjningar som skett<br />
under trepartiregeringarnas tid - alltjämt är för låga. Detta bör utredas.</p>
<p>Det stora problemet är dock vilken arbetsrättslig ställning som elever i<br />
olika utbildningsformer har. Genom beslutet hösten 1981 om provanställning<br />
upp till sex månader kan problemet till en viss del kringgås. Vi finner det<br />
ytterst angeläget att regeringen snarast klarlägger de arbetsrättsliga omständigheterna<br />
i detta sammanhang och föreslår de åtgärder som kan vara erforderliga<br />
för att likställa elever i olika utbildningsformer i arbetsrättsligt hänseende.</p>
<p>De speciella svårigheter som föreligger med lärlingsutbildning hos hantverkare<br />
som driver enmansföretag bör till en del kunna undanröjas genom att<br />
en tvåårig hantverkslinje inrättas inom gymnasieskolans ram. Den yrkesspecifika<br />
delen av utbildningen skall då ske hos en hantverksmästare eller på<br />
ett mindre företag.</p>
<p>Gymnasieskolans organisation</p>
<p>Undersökningar visar klart att benägenheten att söka gymnasieutbildning<br />
varierar med avståndet till utbildningsorten. Tidigare var detta förhållande<br />
särskilt märkbart när det gällde ungdomar med inriktning mot yrkesutbild</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>196</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ning, men alla elevers inställning till långa resor och andra besvärligheter har<br />
nu ändrats.</p>
<p>Gymnasieskolans organisation så som den beslöts 1970 förutsatte inte att<br />
nära 100% av årskullen 16-åringar skulle fortsätta till gymnasieutbildning.<br />
Med ungdomspropositionens beslut har det nu blivit möjligt att förlägga<br />
yrkesinriktad utbildning också till små orter. Riksdagens beslut i december<br />
1981 om förändringar av gymnasieskolans timplaner ökar möjligheterna till<br />
samläsning mellan framför allt de tre- och fyraåriga linjerna. Förutsättningar<br />
finns nu för att snabbt förändra riktlinjerna för gymnasieskolplaneringen.</p>
<p>Gymnasieutredningen</p>
<p>Den 1976 tillsatta gymnasieutredningen avgav i december 1981 ett principbetänkande,<br />
som inrymmer flera intressanta uppslag vad avser gymnasieskolans<br />
framtida utformning. Vissa delar av utredningsförslaget är dock bristfälligt<br />
underbyggda.</p>
<p>Ett sådant förslag rör övergången mellan grundskola och gymnasieskola.<br />
Utredningen förutsätter intagning på höstterminsbetyget i årskurs 9. Den<br />
försöksverksamhet som pågått med sådan intagning är inte utvärderad och de<br />
erfarenheter som hittills redovisats är på många håll negativa.</p>
<p>Ett annat förslag med betydande svagheter är utformningen av första<br />
årskursen i gymnasieskolan. Det är stor risk att den föreslagna konstruktionen<br />
med att två av de tre första terminerna i gymnasieskolan skall vara<br />
gemensamma för alla studieprogram inom det aktuella utbildningsområdet<br />
kommer att leda till att de målinriktade eleverna inte känner sig motiverade.<br />
Vidare är det långt ifrån säkert att de svagmotiverade eleverna bäst tillgodoses<br />
genom en nästan årslång - eller mer än årslång, om höstterminsintagning<br />
genomförs - mjuk övergång mellan skolformerna.</p>
<p>En tredje svaghet är bristen på fullständiga och hållbara kostnadsberäkningar<br />
för reformförslagets genomförande.</p>
<p>Anmärkning kan också riktas mot omfattningen av den handledda praktiken<br />
för elever med långa studieprogram, liksom mot att två års studier i<br />
gymnasieskolan skall ge allmän behörighet för högskolestudier. (Jfr våra<br />
förslag i avsnittet om den högre utbildningen.)</p>
<p>I betänkandet konstateras att dagens gymnasieskola i många, för att inte<br />
säga de flesta, avseenden fungerar bra. Trots detta föreslår utredningen en<br />
genomgripande förändring av hela systemet. Motiveringarna är inte alltid<br />
särskilt starka. Gymnasieutredningens betänkande är ett uttryck för en övertro<br />
på de praktiska utbildningsmomentens möjlighet att lösa snart sagt alla<br />
problem i gymnasieskolan.</p>
<p>Som redan framhållits kommer gymnasieskolan på grund av de förändrade<br />
timplanerna att de närmaste åren genomgå en avsevärd förändring. Ytterligare<br />
genomgripande reformer inom gymnasieskolan bör därför anstå. Gymnasieutredningens<br />
betänkande bör bli föremål för en överarbetning, som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>197</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>syftar till en kontinuerlig översyn och en rullande reformering av den gymnasiala<br />
utbildningen. Därvid måste kvalitetskravet upprätthållas i såväl yrkesutbildningen<br />
som den studieförberedande utbildningen. Gymnasieskolans<br />
uppgift att också förbereda för fortsatt högre utbildning måste starkt betonas.</p>
<p>På rätt väg</p>
<p>Skolan har de senaste decennierna undergått en lång rad av reformer.<br />
Trots det — eller på grund därav — återstår en hel del att göra. Utvecklingen<br />
under de senaste åren med borgerligt regeringsinnehav har dock gått i rätt<br />
riktning. Besluten har flyttats närmare den enskilde. Skolan har avreglerats.<br />
Attityderna till skolan har börjat förändras i positiv riktning. Huvuddelen av<br />
det som återstår att göra måste ske på kommunal nivå i nära samverkan<br />
mellan skola, föräldrar och elever. En hel del måste också ske via beslut av<br />
regering och riksdag. Vi har pekat på en del i den tidigare framställningen.</p>
<p>Samtidigt har elever och lärare rätt att ställa krav på arbetsro. De reformer<br />
som är nödvändiga för att komma till rätta med dagens problem måste ske<br />
stegvis och innebära successiva förbättringar. De stora administrativa skolreformernas<br />
tid måste vara förbi och ersättas med ett mödosamt arbete för att<br />
successivt höja utbildningens kvalitet och förbättra arbetsmiljön. Nuvarande<br />
problem kan inte lösas med ytterligare resurser.</p>
<p>Den närmaste tiden måste ägnas åt att skapa ordnade arbetsförhållanden i<br />
skolorna, åt att utveckla ett rättvist betygssystem och åt att höja kvaliteten i<br />
undervisningen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att skolans undervisning skall utformas så att varje enskild individ hjälps<br />
till en allsidig utveckling av sina förutsättningar samt stimuleras till ökat<br />
kunskapsinhämtande,<br />
att normgruppens arbete skall fullföljas,</p>
<p>att eleverna skall få ta ett större ansvar för skolmiljön och det praktiska<br />
skolarbetet,</p>
<p>att insatser av frivilliga — föräldrar och andra — i skolarbetet skall stimuleras,</p>
<p>att enhetliga bestämmelser för frånvaroregistrering skall utarbetas,<br />
att ledningsorganisationen i skolan skall ses över,<br />
att lärarutbildningen skall förändras i enlighet med ovan angivna riktlinjer,</p>
<p>att betyg skall ges på alla stadier i grundskolan och i gymnasieskolan,<br />
att möjligheter till konkurrenskomplettering av betyg skall finnas,<br />
att statligt och kommunalt bidrag skall utgå till enskilda skolor,<br />
att mindre skolor skall möjliggöras genom en flexiblare skolplanering,<br />
att en sänkt skolpliktsålder kombinerad med flexibel intagning till grundskolan<br />
skall genomföras,<br />
att bestämmelserna om samlad skoldag skall förändras, så att det klarare<br />
framgår vilka aktiviteter som hör till skolans primära uppgifter,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>198</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att aktiviteter som avser föreningsmedverkan eller har utpräglad hobbykaraktär<br />
inom ramen för den samlade skoldagen skall vara frivilliga,<br />
att hemspråksundervisning i första hand skall ske under tid för fria aktiviteter,</p>
<p>att översyn av reglerna för vilka som skall komma i åtnjutande av hemspråksundervisning<br />
skall göras och att översynen skall resultera i en helårsbesparing<br />
om minst 100 milj. kr.,<br />
att en översyn av resursanvändningen i grundskolan skall göras,<br />
att elever i skilda utbildningsformer i arbetsrättsligt hänseende alltid skall<br />
betraktas som elever även om delar av utbildningen är förlagda till företag<br />
eller i övrigt utanför skolan,<br />
att en tvåårig hantverkslinje skall inrättas inom gymnasieskolans ram,<br />
att ytterligare genomgripande reformer av gymnasieskolan inte skall äga<br />
rum.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Högre utbildning, forskarutbildning och forskning</p>
<p>Värna kvaliteten!</p>
<p>Vår välfärd har sin grund i kvalificerat kunnande. Vår varuproduktion och<br />
de framgångar som denna mött på exportmarknaderna har byggt på den höga<br />
utbildnings- och forskningskvalitet som kännetecknat det svenska utbildningsväsendet<br />
i allmänhet och universiteten och högskolorna i synnerhet. Vi<br />
är för vår fortsatta välfärd tvungna att hävda oss i internationell konkurrens<br />
med vår export av varor och tjänster. Detta kommer inte att vara möjligt om<br />
vi inte förmår värna den kvalitet som har kännetecknat vår utbildning och<br />
forskning.</p>
<p>Högskolereformer</p>
<p>Den explosionsartat ökade tillströmningen till universitet och högskolor<br />
som ägde rum från början av 1950-talet fram till slutet av 1960-talet — den<br />
årliga inskrivningen ökade från 1950/51 till 1970/71 med närmare 25000<br />
studenter — ledde till farhågor för en kommande akademikerarbetslöshet.<br />
Genom den s. k. PUKAS-reformen avsågs studierna mera inriktas mot utbildning,<br />
för vilken det kunde finnas avsättning utanför skolväsendet. 1968<br />
års utbildningsutredning - U 68 — skulle ge underlag för åtgärder som mer<br />
beständigt löste de problem med överproduktion och felutbildning av akademiker<br />
som man förutsåg.</p>
<p>Mycket snart visade sig PUKAS-reformen vara missriktad. De utbildningslinjer<br />
som inrättades underkändes i hög grad av de studerande själva.<br />
De ersatte linjerna med utbildning som de själva kombinerade med utgångspunkt<br />
i sin egen uppfattning om arbetsmarknadens behov.</p>
<p>U 68 drog inte några slutsatser av erfarenheterna från PUKAS-systemet.<br />
Utredningen arbetade vidare med förslag om administrativ styrning av de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>199</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>studerande mot mer eller mindre väl definierade yrkesområden. Samtidigt<br />
framlades förslag om demokratisering av högskolan, breddning av begreppet<br />
högskoleutbildning, större geografisk spridning av utbildningsorterna, försök<br />
att få till stånd en mindre sned social rekrytering etc. Allt skulle lösas med<br />
hjälp av regleringar och administrativa åtgärder.</p>
<p>Riksdagen fattade 1975 beslut om att den s.k. högskolereformen skulle<br />
genomföras. Genom en parlamentarisk beredningsgrupps arbete under sommaren<br />
1974 hade en politisk kompromiss träffats mellan socialdemokraterna<br />
och centerpartiet. En central — H 75 — och sex regionala organisationskommittéer<br />
tillsattes 1975 för att konkretisera innehållet i reformen. Kommittéerna<br />
arbetade under stark tidspress och strax efter regeringsskiftet 1976<br />
förelåg underlaget för en proposition till riksdagen. De politiska förutsättningarna<br />
för en radikal förändring av förslaget fanns inte i den första trepartiregeringen.<br />
Den tidigare i princip beslutade reformen trädde i kraft den 1 juli<br />
1977. Inledningsvis lyckades trepartiregeringen trots detta behålla en fri<br />
sektor som till stora delar sammanföll med de utbildningsvägar som tidigare<br />
varit ospärrade inom de filosofiska fakulteterna. En ny överenskommelse<br />
mellan socialdemokraterna och centerpartiet gjorde dock högskolan totalspärrad<br />
fr. o. m. 1979.</p>
<p>Högskolereformen i kraft</p>
<p>Det är inte möjligt att redan nu utläsa effekterna i alla avseenden av<br />
högskolereformen. Förändringar av högre utbildning och forskning får i<br />
många fall genomslag först efter en period av fem till tio år. Det finns dock i<br />
dag tillräckligt underlag för att kräva förändringar på en rad punkter. Administrationen<br />
inom högskolan har ökat på ett oroväckande sätt. Ökningen<br />
beror även av andra faktorer än själva reformen. Oavsett detta måste åtgärder<br />
vidtas så att de medel som avsätts för högre utbildning och forskning i<br />
väsentligt högre grad kommer själva verksamheten till godo och inte den<br />
administrativa kringapparaten. Anslagssystemet fungerar otillfredsställande<br />
och kan förenklas avsevärt. Antagningssystemet är oerhört komplicerat och<br />
svåröverskådligt. På ett mycket effektivt sätt har PUKAS-reformen och<br />
högskolereformen visat den tröghet som präglar administrativa regleringar<br />
av den högre utbildningen. Jämfört med administrativa regleringar utgör de<br />
studerandes egna reaktioner genom förändrade studieval och ändrade preferenser<br />
för högre utbildning en smidig och känslig anpassning av studierna till<br />
förändrade yttre förhållanden.</p>
<p>Undersökningar visar att den sociala snedrekryteringen snarare tenderar<br />
att öka än minska efter högskolereformen. Genomströmningen i den högre<br />
utbildningen har minskat kraftigt och antalet studieavbrott ökat. Medianåldern<br />
för dem som påbörjar studier har för många utbildningslinjer höjts<br />
drastiskt etc.</p>
<p>Svensk utbildningspolitik har alltför länge kännetecknats av en vilja att<br />
genom långtgående ingrepp anpassa utbildningen till aktuella politiska mål.<br />
För universitet och högskolor har detta medfört genomgripande organisa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>200</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>tionsförändringar under de senaste tjugo åren.</p>
<p>Vittgående reformer bör undvikas i framtiden. Uppgiften att rätta till de<br />
missförhållanden som uppstått är krävande i sig. Utöver detta måste huvudmålet<br />
vara att ge universitet och högskolor möjligheter att utveckla sin särart<br />
och omsätta de politiska målen efter sina egna förutsättningar.</p>
<p>Förutsättningarna för högre utbildning</p>
<p>En undersökning vid Lunds universitet över studerande antagna läsåret<br />
1977/78 visar bl. a. att av 1167 antagna till linjer inom AES-sektorn (exkl.<br />
förvaltningslinjen) hela 562 inte lyckats klara av mer än mellan 0 och 40<br />
poäng efter sex terminer! På linjerna inom f. d. matematisk fakultet hade 93<br />
av 197 presterat lika litet. För kulturvetarlinjen och religionsvetenskapliga<br />
linjen var siffrorna 67 av lil. Andelen studerande som efter sex terminer<br />
klarat av mellan 81 och 120 poäng (normalstudietakten skall motsvara 120<br />
poäng) rör sig i samtliga fall om under eller väsentligt under 30%, och i<br />
samtliga fall är andelen studerande som klarat studierna i normalstudietakt<br />
lägre än 10%.</p>
<p>En annan undersökning vid samma universitet redovisar studieresultaten<br />
för samtliga studerande på enstaka kurser vid universitetet 1979/80. Andelen<br />
godkända en termin efter kursperiodens slut anges för enstaka kurser inom<br />
det humanistiska området till 32% (både hel- och deltid), inom det teologiska<br />
området till 56% för dem som läst på heltid och 42% för dem som läst på<br />
deltid. Inom det samhällsvetenskapliga området är andelen 45 resp. 46%.</p>
<p>Det finns ingen anledning att tro att Lunds universitet i dessa hänseenden<br />
skiljer sig från övriga högskolor i någon avgörande grad. SCB har utfört en<br />
enkätuppföljning av nybörjarna på enstaka kurs i hela landet höstterminen<br />
1979. Av uppföljningen framgår t. ex. att av dem som läste företagsekonomi<br />
och matematik 56% resp. 62% avbrutit eller gjort uppehåll i sina studier.</p>
<p>Orsakerna till ovan redovisade resultat kan vara skiftande. Naturligtvis<br />
spelar bl. a. de otillräckliga studiemedlen en stor roll. Det borde dock inte<br />
vara orimligt att anta att en stor del av de studerande som avbrutit sina studier<br />
eller endast klarat en liten del av dem efter lång tid inte har tillräckliga<br />
förkunskaper för att kunna fullfölja studierna. Detta trots att undervisningsnivån<br />
knappast höjts — snarare tvärtom.</p>
<p>Det vidgade tillträdet till högskolan har medfört att de studerandes kunskapsbakgrund<br />
blivit heterogen och att den gemensamma kunskapsbasen har<br />
minskat. De allmänna förkunskapskraven om minst två årskurser engelska<br />
och svenska från gymnasieskolan syftar visserligen — tillsammans med de<br />
särskilda förkunskapskraven — till att garantera en gemensam grund och ge<br />
möjligheter att följa högskolestudierna framgångsrikt. Kraven är dock i<br />
många fall alltför knappt tilltagna eller enbart av rekommenderande karaktär.<br />
Det kan inte vara riktigt eller uppfattas som ett jämlikhetsmål att människor<br />
på grund av förkunskapskravens utformning skall lockas påbörja en<br />
högre utbildning som de inte har förutsättningar att kunna slutföra. Det bör</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>201</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>därför övervägas om inte två olika allmänna behörighetsnivåer skall införas,<br />
en för mer krävande utbildningsvägar som bör bygga på kunskaper i nivå med<br />
de tre- eller fyraåriga gymnasielinjernas och den andra för övrig högskoleutbildning,<br />
vilken kan bygga på den nuvarande allmänna behörigheten.</p>
<p>Den lägre kunskapsstandarden hos de studerande är naturligtvis inte avhjälpt<br />
enbart genom skärpta tillträdeskrav. Kunskaperna är självfallet beroende<br />
av kvaliteten på de underliggande skolformerna. Grundskolan och<br />
gymnasieskolan måste lägga större vikt vid kunskapsinlärningen. Ytterst<br />
gäller det att skapa en ny hållning till studier och till kraven för studier. Viljan<br />
att söka kunskaper måste uppmuntras redan hos förskolebarnen.</p>
<p>Förberedande utbildning</p>
<p>För att förbättra möjligheterna för studerande utan föregående gymnasieutbildning<br />
eller med enbart den tvååriga gymnasieutbildningen skulle en<br />
förberedande utbildning kunna inrättas för dessa kategorier. Utbildningen<br />
skall kunna ge behörighet för högskoleutbildning och till olika ämnen och<br />
utbildningsvägar i högskolan. Kursindelningen kan konstrueras så att två<br />
eller tre ämnespaket av olika omfattning beroende på de studerandes förkunskaper<br />
för fram dem till en nivå jämförlig med de tre- eller fyraåriga gymnasielinjernas.<br />
Kunskapsredovisningen bör ske i form av prov och betyg.</p>
<p>Den förberedande utbildningen skulle med fördel kunna förläggas till nu<br />
existerande vuxengymnasier och till de mindre högskolorna. I mån av tillgång<br />
till kvalificerade lärarkrafter skulle undervisningen också kunna kompletteras<br />
med decentraliserad universitetsutbildning.</p>
<p>En parlamentarisk utredning bör snarast tillsättas för att utreda möjligheterna<br />
att införa en förberedande utbildning av ovan skisserat slag. I sammanhanget<br />
bör också frågan om två olika behörighetsnivåer analyseras.</p>
<p>Antagningssystemet</p>
<p>Urvalsfrågorna och antagningssystemet tillhör med rätta de mest kritiserade<br />
delarna av högskolereformen. Om man inför den ovan föreslagna förberedande<br />
utbildningen kan den kvotering mellan olika sökande som nu används<br />
vid antagningen till högskolan avskaffas. Vid vägning mellan presumtiva<br />
studerande bör dessa bedömas efter sina meriter och förutsättningar och inte<br />
värderas som representanter för en grupp som de av någon anledning anses<br />
tillhöra.</p>
<p>Under den andra trepartiregeringens tid har stora ansträngningar gjorts<br />
för att få till stånd förändringar av tillträdesreglerna samt urvals- och antagningssystemet.<br />
Regeringen har lagt fram två propositioner i dessa frågor.<br />
Bland de riksdagsbeslut som fattats kan följande nämnas:</p>
<p>— en tredjedel av utbildningsplatserna på en linje garanteras sökande som<br />
kommer direkt från eller nyligen genomgått gymnasieskolan,</p>
<p>- arbetslivserfarenhetens betydelse som urvalsgrund minskas kraftigt genom<br />
dels en begränsning av poängtalet för sådan erfarenhet, dels en högre</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>202</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>värdering av den första tidens arbetslivserfarenhet jämfört med senare sådan<br />
erfarenhet,</p>
<p>— föreningsmeriterna avskaffas,</p>
<p>— uppdrag har getts till UHÄ att utreda möjligheterna att indela de<br />
enstaka kurserna i olika grupper med hänsyn till kursernas syfte,</p>
<p>— möjligheter att uppställa betyg i enskilt ämne som särskilt förkunskapskrav<br />
införs.</p>
<p>De förändringar som genomförts har undanröjt de mest orimliga konsekvenserna<br />
av det tidigare systemet. Detta är emellertid inte tillräckligt. Ett<br />
första steg i ett förändrat antagningssystem bör vara att förbättra möjligheterna<br />
för de ungdomsstuderande att få tillträde till högskoleutbildning. Detta<br />
är viktigt inte minst med tanke på den s. k. ungdomspuckeln, vilken nu når<br />
även högskolan. Garantin för direktövergång bör omedelbart höjas till 50%.</p>
<p>Utbildningens kvalitet</p>
<p>Sverige är ett litet land. Det är därför nödvändigt att ha en relativt stark<br />
koncentration och specialisering av den högre utbildningen och forskningen.<br />
Riksdagen har därför bl. a. fattat beslut om att en fast organisation för<br />
forskning och forskarutbildning får finnas endast vid de sex universitetsorterna<br />
och i Luleå. För att kunna erbjuda en kvalitativt högtstående högskoleutbildning<br />
krävs ett nära samband med forskning. Kvaliteten kan inte upprätthållas<br />
om de tillgängliga resurserna sprids ut på alltför många högskoleenheter.<br />
Det är dock angeläget att den högre utbildningen blir tillgänglig för så<br />
många som möjligt. Högskolereformen har lett till att de mindre högskolorna<br />
fått möjlighet att erbjuda traditionell universitetsutbildning - framför allt i<br />
form av enstaka kurser och lokala linjer och inom de förutvarande filosofiska<br />
fakulteternas område - förutom den postgymnasiala utbildning som gavs på<br />
dessa orter även före reformen. De lärare som används har sällan någon<br />
erfarenhet — eller i varje fall sällan någon aktuell erfarenhet — från forskningsarbete.<br />
En fördel vore om denna utbildning i stället organiserades i<br />
form av decentraliserad undervisning med lärarna hämtade från någon av<br />
forskningshögskolorna. På detta sätt kan också många nya orter temporärt<br />
erhålla högskoleutbildning utan att stora investeringar i fasta anläggningar<br />
och i personal behöver göras. Dessutom gynnas forskningsanknytningen<br />
vilket också kommer att inverka positivt på utbildningens kvalitet.</p>
<p>Uppföljningskommittén har genom sina direktiv fått i uppdrag att bl. a.<br />
utreda hithörande frågor. Kommittén förväntas presentera ett betänkande<br />
under våren 1982.</p>
<p>Förkunskapskraven är av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla<br />
en god kvalitet på utbildningen. Lika betydelsefullt är att de studerande får<br />
möjlighet att tränga på djupet inom några ämnesområden, att de får stifta<br />
bekantskap med aktuell forskning och forskningsmetodik samt att de får<br />
träna upp ett vetenskapligt och kritiskt synsätt. Det finns i dag möjligheter att<br />
ta examen utan att ha läst en enda kurs eller utbildning ovanför A-nivån.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>203</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Detta är inte rimligt. I en examen bör ingå åtminstone ett någorlunda<br />
omfattande självständigt arbete. För det förutvarande filosofiska fakultetsområdet<br />
bör fil. kand.-examen återinföras.</p>
<p>Högskolans byråkratisering</p>
<p>Den tilltagande byråkratiseringen av högskolans verksamhet tillhör de<br />
företeelser i den nya högskolan som det riktats starkast kritik mot. Att<br />
administrationen ökat är oomtvistat — orsakerna är flera och alla är inte<br />
beroende av högskolereformen. En utökad lagstiftning, bl. a. på det arbetsrättsliga<br />
området, en förbättrad forskningsinformation m. m. utgör exempel<br />
på detta. Högskolereformens bidrag till den ökade administrationen utgörs<br />
bl. a. av det komplicerade antagningssystemet, vilket har krävt ett betydande<br />
tillskott av personal, det likaledes komplicerade anslagssystemet och den<br />
stora utökningen av antalet beslutande organ inom högskolan.</p>
<p>Antagningsbyråkratin</p>
<p>Vi har tidigare visat hur antagningssystemet kan förenklas och därmed<br />
avbyråkratiseras. Genom ett förenklat anslagssystem kan antagningsproceduren<br />
göras ännu enklare. En åtgärd som på lokal nivå snarast bör vidtas är<br />
att avskaffa den vid varje högskola centrala antagningen till påbyggnadskurser<br />
och mindre eftersökta kurser. I dessa fall räcker det med anmälan och<br />
registrering vid resp. institution.</p>
<p>Anslagssystemet<br />
Högskolans arbete styrs i hög grad av det system som används för statens<br />
anslag. Dagens anslagssystem leder till en ryckig och oöverskådlig verksamhet<br />
eftersom dess struktur inte överensstämmer med den indelning i arbetsenheter<br />
som finns vid högskolan.</p>
<p>För att underlätta planerings- och arbetssituationen för alla de organ som<br />
handhar högskolefrågorna och för att möjliggöra för framför allt institutionerna<br />
att ägna sig åt en mer långsiktig planering bör riksdagen fatta beslut om<br />
ramanslag för högskolan. Dessa ramanslag bör avse nästkommande treårsperiod.</p>
<p>Petita bör omfatta detaljerade äskanden för de tre närmaste åren samt en<br />
översiktlig plan för de därpå följande två åren och lämnas vart tredje år.<br />
UHÄ:s årliga anslagsframställningar kan därmed göras enkla och kortfattade<br />
men förutsätts äga rum i vanlig ordning.</p>
<p>Antalet riksstatsanslag måste minskas radikalt. Högskolorna måste ges<br />
större frihet att disponera anslagen inom ramen för de direktiv i övrigt som<br />
ges av statsmakterna. Anslagssystemet bör utformas så att det ger möjligheter<br />
att återinföra en fri sektor, bestående av utbildningslinjer och kurser till<br />
vilka tillträdet är fritt.</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>204</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Beslutsbyråkratin</p>
<p>Genom högskolereformen tillfördes högskolan beslutande organ på en ny<br />
nivå — regionstyrelserna. De gångna årens erfarenheter visar tydligt att<br />
denna nya beslutsinstans är överflödig och att den dessutom försvårar planeringen<br />
för de enskilda högskolorna samt bidrar till en väsentligt utökad<br />
byråkrati. Regionstyrelserna bör snarast avskaffas.</p>
<p>Högskolereformen medförde också att antalet beslutande organ på framför<br />
allt mellannivå inom högskolan ökade kraftigt och med den byråkratin.<br />
En stor del av den tid som forskare och lärare måste lägga ner för arbetet i<br />
linjenämnder, fakultetsnämnder m.fl. organ kunde med fördel ha lagts på<br />
högskolans egentliga uppgifter — undervisning och forskning. En undersökning<br />
vid ett av våra största universitet visar att den nedsättning av antalet<br />
timmars undervisning som prefekter, studierektorer och lärare får för att<br />
bl. a. delta i olika beslutande organ har ökat med nästan 400% mellan år<br />
1973/74 och 1980/81! Sistnämnda år uppgick den nedsatta undervisningsskyldigheten<br />
vid detta universitet till 18075 timmar, vilket motsvarar ungefär 46<br />
hela universitetslektorstjänster! Siffrorna talar för sig själva - det är uppenbart<br />
att beslutsbyråkratin måste beskäras rejält. Våra förslag rörande antagningen,<br />
anslagssystemet m. m. kommer att medverka till detta. Dessutom<br />
måste antalet organ minskas och sambandet mellan grundutbildning och<br />
forskning återupprättas även i beslutshierarkin.</p>
<p>Vid de universitet och högskolor som tidigare varit organiserade på fakultetsbas<br />
bör på nytt fakulteter bildas, sammansatta av företrädare för de<br />
ämnen i vilka undervisning och forskning bedrivs, för dryftande av gemensamma<br />
angelägenheter.</p>
<p>Uppföljningskommittén har i uppdrag att utreda den utökade administrationen<br />
inom högskolan samt att komma med förslag till förenklingar vad<br />
gäller anslagssystem, beslutsstruktur och administration i övrigt. Förslag<br />
väntas under våren 1982. Vi avstår därför från att nu lägga fram mer detaljerade<br />
förslag i dessa hänseenden.</p>
<p>Huvudmannaskap</p>
<p>Den enskilde medborgaren och statsmakterna har ett intresse av att högskoleutbildningen<br />
kan erbjudas inom ett mycket brett spektrum av ämnesområden,<br />
från antikens kultur och samhällsliv till kvantfysik. Det är därför<br />
naturligt att staten tar huvudansvaret för högskoleutbildningen. Det är däremot<br />
inte motiverat med andra offentliga huvudmän. Den nu landstingskommunala<br />
vårdutbildningen bör därför förstatligas. Därmed vinns bl. a. en<br />
bättre samordning med den långa vårdutbildningen, ökade möjligheter till<br />
forskningsanknytning samt ett förstärkt lärår- och elevinflytande.</p>
<p>Studiefinansieringen</p>
<p>Studiemedlens totalbelopp har kommit att uppfattas som alltmer otillräckligt.<br />
Dess värde har inte följt den allmänna standardutvecklingen utan i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>205</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p style="margin-left:7px;">stället, bl. a. på grund av de studerandes konsumtionsmönster och ändrad<br />
basbeloppsberäkning, realt sett minskat.</p>
<p style="margin-left:7px;">Den tid är förbi då en framtida hög lön kunde förväntas kompensera en<br />
inskränkt ekonomi under studietiden. Skattesystemet och löneutjämningen<br />
har omöjliggjort detta. Kraven på en viss materiell rörelsefrihet under studietiden<br />
har vuxit. Effekten är att rekryteringen till sådana heltidsstudier<br />
som kräver lång studietid försvagas. Förvärvsarbete vid sidan av studierna<br />
har blivit vanligare, vilket är till nackdel för såväl enskilda som för samhället.</p>
<p style="margin-left:7px;">Studiemedlens totalbelopp bör därför kraftigt höjas. Skall detta kunna<br />
genomföras i dagens ekonomiska läge måste förändringen ges en form som<br />
inte leder till långsiktiga kostnadsökningar för staten. Det kan ske om studiemedlens<br />
bidragsdel avskaffas och ersätts med en vidgad lånerätt. En<br />
sådan omläggning kan också motiveras med att bidragsdelen nu blivit så liten<br />
— ca en tiondel av totalbeloppet - att dess rekryterande effekt får anses vara<br />
helt borta.</p>
<p style="margin-left:7px;">Studiemedlens totalbelopp bör enligt vårt förslag höjas från 140% av<br />
basbeloppet till minst 155%. Ett närmare studium av reformens detaljer och<br />
dess kortsiktiga finansiering måste dock ske. I samband därmed bör övervägas<br />
om en justering av det s. k. garantitalet är motiverad. Regeringen bör ges<br />
i uppdrag att framlägga förslag så att reformen kan träda i kraft den 1 juli</p>
<p style="margin-left:7px;">1982.</p>
<p style="margin-left:7px;">Andra önskvärda åtgärder inom studiemedelssystemet är en återgång till<br />
utbetalning en gång per termin och en höjning av fribeloppet.</p>
<p>• Forskarutbildning och forskning</p>
<p style="margin-left:7px;">Forskning och forskarutbildning är av strategisk betydelse för Sveriges<br />
industriella framtid och för vårt fortsatta välstånd. Det är via universitetsutbildningen<br />
som vi kan garantera en allmänt hög teknisk och annan kompetens<br />
och likaså locka våra begåvningar till avancerade studier. Universiteten<br />
och högskolorna måste svara för den grundläggande vetenskapliga kompetensen<br />
genom en internationellt sett kvalificerad grundforskning.</p>
<p style="margin-left:7px;">Regeringen har aviserat att den senare i vår ämnar förelägga riksdagen en<br />
särskild forskningspolitisk proposition. Vi kommer i det sammanhanget att<br />
redovisa vår samlade syn på forskningspolitiken. I denna motion inskränker<br />
vi oss därför till att ange synpunkter för några för forskarutbildning och<br />
forskning väsentliga områden.</p>
<p style="margin-left:7px;">Forskarrekryteringen</p>
<p style="margin-left:7px;">En kvalitativt högtstående forskning kan inte åstadkommas om inte de<br />
som är bäst lämpade för forskningsverksamhet kan förmås att satsa på denna.<br />
De senare årens utveckling i Sverige visar ingen positiv bild. Totala antalet<br />
nybörjare i forskarutbildningen har varit konstant under 1970-talet. Samtidigt<br />
har dock antalet avlagda forskarexamina sjunkit på ett oroväckande sätt.<br />
Examinationsfrekvensen befinner sig nu på samma nivå som i början av</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>206</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:7px;">1960-talet, vilket innebär ca 600 avlagda examina/år. Antalet personer som<br />
deltar i forskarutbildning har följaktligen ökat jämnt under hela 1970-talet<br />
och ligger nu på totalt ca 13000 personer. Det betyder att en allt mindre del<br />
av de forskarstuderande tar examen varje år. För 1979/80 är siffran för all<br />
forskarutbildning ca 10%, med bottennoteringen för humanistisk fakultet på<br />
ca 3%. Genomsnittsåldern för de forskarstuderande stiger och närmar sig<br />
snart 40 år för humanisterna. Samtidigt har den reformerade doktorsexamen<br />
inneburit en sänkning av kraven på avhandlingsarbetet och en formellt<br />
normerad studietid på fyra år.</p>
<p>Det är vanskligt att analysera de bakomliggande faktorerna till denna<br />
krisartade utveckling. Vissa bidragande orsaker är dock lätta att finna:</p>
<p>— Möjligheterna för den enskilde att finansiera forskarstudierna är begränsade.<br />
Annat förvärvsarbete ger dessutom ett i allmänhet väsentligt bättre<br />
ekonomiskt utbyte.</p>
<p>— Arbetsmarknaden för nydisputerade är svår. Karriärmöjligheterna inom<br />
högskolan är få.</p>
<p>— Meritvärdet av en doktorsexamen står oftast inte i relation till det<br />
arbete och den tid som krävs för att erhålla examen. Lönesättningen för<br />
disputerade kompenserar sällan eller aldrig de ekonomiska uppoffringar som<br />
de forskarstuderande måste göra under utbildningstiden.</p>
<p>Till detta skall läggas att urvalet till forskarutbildning inom vissa ämnen<br />
riskerar att bli negativt genom att de för forskarutbildning mest lämpade<br />
väljer att förvärvsarbeta i stället för att satsa på en osäker forskningskarriär,<br />
medan de som inte är attraktiva på arbetsmarknaden väljer forskarutbildning<br />
som ett alternativ till arbetslöshet.</p>
<p>Förkunskapskraven för forskarutbildning kan tänkas locka personer som<br />
saknar förutsättningar för kvalificerade studier och forskning att ändå påbörja<br />
en forskarutbildning. Ett grundläggande krav för påbörjande av doktorandstudier<br />
bör vara en fullständig grundexamen om minst 120 poäng med<br />
minst 60 poäng i aktuellt ämne. Examina eller genomgångna utbildningslinjer<br />
av mindre omfattning kan inte ge den presumtive doktoranden både<br />
ämnesfördjupning och den nödvändiga bredden och utblicken över besläktade<br />
ämnen.</p>
<p>Forskning och forskarutbildning är kreativa verksamheter. För att rätt<br />
personer skall söka sig till dessa måste de kunna se att de under frihet får<br />
möjlighet att arbeta med frågor av intresse och då möjlighet att göra egna<br />
inomvetenskapliga prioriteringar. De som satsar på forskning måste få en<br />
rimlig ekonomisk standard under studietiden samt möjligheter till ekonomisk<br />
kompensation i form av någorlunda välbetalda arbeten efter avlagd<br />
examen, oavsett om dessa finns inom eller utanför högskolan.</p>
<p>Finansiering av forskarutbildning</p>
<p>Deltidsdoktorerande är i praktiken den vanligaste formen av doktorandstudier<br />
och måste ofta kombineras med helt ovidkommande arbeten. Studie</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>207</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>uppehåll och deltidsarbete med låg inkomst leder till att planeringen av<br />
studierna och avhandlingsarbetet försvåras eller t.o.m. omöjliggörs. En<br />
undersökning som utförts av Lunds studentkår visar att en stor del av doktoranderna<br />
under forskarutbildningstiden tvingas leva under eller på existensminimum.</p>
<p>Doktorandstudier måste under väsentlig del av utbildningstiden vara ett<br />
heltidsengagemang för att vara framgångsrika - kanske undantaget de fall<br />
när studierna kombineras med ett för avhandlingen relevant arbete. Samhället<br />
har inte resurser att satsa på alla eller ens en större del av de forskarstuderande.<br />
I valet mellan att ge samtliga dåliga försörjningsmöjligheter eller att<br />
ge en del av dem acceptabla måste det senare alternativet väljas.</p>
<p>Nuvarande amanuens- och assistenttjänster var ursprungligen avsedda att<br />
innehålla ett väsentligt stipendieringsinslag. Så är normalt inte fallet i dag. En<br />
assistents institutionstjänstgöring kan ofta förlänga forskarstudierna med<br />
avsevärd tid. Amanuens- och assistenttjänster lider också av svagheten att<br />
deras existens är beroende av grundutbildningens omfattning och inte av<br />
gjorda avvägningar mellan skilda forskningsbehov. De bör därför ersättas av<br />
särskilda doktorandtjänster. Doktoranden bör inom ramen för dessa tjänster<br />
ges möjlighet att redan från början bedriva studierna på heltid. En fara kan<br />
dock ligga i en isolering från det övriga institutionsarbetet. Doktorandtjänsterna<br />
bör därför av dem som så önskar kunna kombineras med viss institutionstjänstgöring.</p>
<p>Företag och organisationer bör uppmuntras att i ökad utsträckning knyta<br />
doktorander med intressanta projekt till sig. Förutom att detta bidrar till<br />
doktorandernas försörjning skapar det också ett bättre samarbete mellan<br />
näringsliv och högskola.</p>
<p>Mellanexamen!specialistexamen</p>
<p>Dagens forskarutbildning är i många fall ensidigt inriktad mot en renodlad<br />
universitetskarriär. Den förhållandevis långa studietiden kan verka avskräckande<br />
för en del. Alla forskarstuderande har inte behov av en fullständig<br />
forskarutbildning, Många önskar en kortare påbyggnad inriktad mot<br />
karriär utanför högskoleväsendet. Därför bör en mellanexamen/specialistexamen<br />
inrättas i de ämnen eller ämnesområden där ett sådant behov finns.</p>
<p>Mellanexamen/specialistexamen bör bygga på ordinarie doktorandkurser<br />
kombinerade med specialkurser samt en avhandling av mindre omfattning i<br />
vilken självständigt arbete redovisas. Den föreslagna examen skall betraktas<br />
som ett slutmål och inte utgöra en etapp i utbildning för doktorsexamen.</p>
<p>Mellanexamen/specialistexamen bör anpassas till de krav som ställs på en<br />
längre akademisk utbildning med specialiseringar på särskilda områden för<br />
arbete som t. ex. ingenjörer, tekniker, administratörer och lärare i vissa<br />
ämnen på gymnasienivå. Mellanexamen kommer även att medföra en ökad<br />
jämförbarhet mellan svensk och utländsk utbildning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>208</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>En fortsatt forskarkarriär<br />
Högskolan har i dag små möjligheter att behålla begåvade yngre forskare<br />
och nyexaminerade doktorer. Det kan t. o. m. vara direkt ofördelaktigt att<br />
disputera: man blir överkvalificerad för vissa tjänster, förlorar doktorandbidrag<br />
samt har dessutom små möjligheter att stanna kvar inom högskolan,<br />
eftersom man ännu inte hunnit meritera sig för en docentur eller professur.<br />
Vi anser därför att särskilda meriteringstjänster måste finnas för nydisputerade<br />
forskare. Tjänsterna bör vara tidsbegränsade. Enbart nyligen disputerade<br />
skall vara behöriga till denna tjänstetyp.</p>
<p>Som ett komplement till dessa tjänster bör antalet postdoktorala stipendier<br />
utökas. Denna typ av stipendier finns redan inom den naturvetenskapliga<br />
sektorn, delvis enskilt finansierade.</p>
<p>Högskolans tjänsteorganisation<br />
En parlamentarisk kommitté, lärartjänstutredningen, presenterade våren<br />
1980 betänkandet Lärare i högskolan. Bakom namnet döljer sig förslag till en<br />
reform som är av vitalt intresse för utbildnings- och forskningspolitiken.<br />
Förslaget innebär bl. a. att dagens konstlade uppdelning mellan undervisningstjänster<br />
och forskningstjänster avskaffas. Alla kompetenta lärare får —<br />
i likhet med vad som gäller i de flesta andra västeuropeiska länder — möjlighet<br />
att forska inom tjänsten. Forskarna skulle, bl. a. för att förbättra forskarrekryteringen,<br />
delta i den grundläggande högskoleundervisningen i större<br />
utsträckning än nu. Det stelbenta system med detaljreglering av undervisningsskyldigheten<br />
som gäller i dag görs betydligt flexiblare. Möjligheterna<br />
att utnyttja expertis utanför universiteten förbättras. Forskningspotentialen<br />
inom högskolan ökar.</p>
<p>Utredningens förslag har i sina huvuddrag mottagits mycket positivt av<br />
flertalet remissinstanser. Vi anser att regeringen snarast bör förelägga riksdagen<br />
en proposition om förändrad tjänsteorganisation för högskolan i huvudsak<br />
baserad på de av utredningen framförda förslagen, dock med undantag<br />
för medicinsk och odontologisk fakultet.</p>
<p>Forskningens finansiering<br />
Kvalificerad forskning och utbildning är beroende av någorlunda varaktiga<br />
resurser och av en rimlig stabilitet. Forskningsinriktning, metoder och problemställningar<br />
får inte skifta enbart därför att den forskare som sysslar med<br />
ett ämne eller problem försvinner. 1 en miljö där forskningen hela tiden<br />
riskerar att upphöra kan aldrig det långsiktiga arbete bedrivas som krävs för<br />
att forskningskvaliteten skall vidmakthållas. Forskningsenheter med endast<br />
en eller några få aktiva forskare kan normalt inte utgöra grund för forskning<br />
inom högskolan. Kommunikationerna mellan ibland helt obesläktade<br />
ämnesområden är starkt bidragande till en kreativ forskningsmiljö. Dessa<br />
kontakter uppstår sällan om enbart ett fåtal forskningsinriktningar finns<br />
företrädda på en ort.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>209</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Som tidigare nämnts måste Sveriges forskningsresurser koncentreras. Detta<br />
är särskilt viktigt i ett litet land som Sverige. Vi saknar materiella och<br />
personella resurser för att upprätthålla en utspridd forskning av hög standard.</p>
<p>Vårt lands begränsade förutsättningar för ett brett forskningsarbete accentuerar<br />
behovet av internationella kontakter. Ett samarbete över gränserna<br />
möjliggör även en mer objektiv värdering av svensk forskning och högre<br />
utbildning. En sådan värdering kan göras till ett led i statsmakternas prioritering<br />
mellan skilda forskningsfält.</p>
<p>Under 1960- och 1970-talen har den s. k. sektorsforskningen vuxit i omfattning.<br />
Sektorsforskningen kan definieras som forskningssatsningar av departement<br />
och verk, där forskningen organiseras i nära samband med beslutande<br />
organ och där forskningen är direkt inriktad på att skapa underlag för<br />
beslut. Förespråkare för ökad sektorsforskning betonar vikten av att forskning<br />
och forskare engageras för att lösa aktuella samhällsproblem. Det finns i<br />
dag ett antal organ för skilda slag av problemorienterad sektorsforskning<br />
inom den offentliga sektorn. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) under<br />
industridepartementet, försvarets forskningsanstalt (FOA) under försvarsdepartementet<br />
och statens råd för byggnadsforskning under bostadsdepartementet<br />
kan nämnas som exempel.</p>
<p>Delar av sektorsforskningen är av mycket hög standard. Skilda förhållanden<br />
medverkar emellertid till att många andra satsningar på sektorsforskning<br />
inte ger det utbyte som skulle kunnat uppnås om medlen i stället kanaliseras<br />
till universitet och högskolor.</p>
<p>En olägenhet med sektorsforskningen är att den är svår att överblicka.<br />
Beloppen för sektorsforskning i skilda departement har vid undersökningar<br />
visat sig vara redovisade med stora systematiska fel. Forskning och utveckling<br />
är attraktiva anslagsposter, vilka kan användas som etiketter för andra,<br />
rent administrativa verksamheter.</p>
<p>Sektoriseringen medför att forskningens tillgänglighet och offentlighet<br />
minskar såväl för allmänheten som, vilket är än viktigare, för forskarsamhället<br />
utanför sektorsinstitutionen. Därmed minskar möjligheten att bedöma<br />
forskningens värde. De avvägningar som låg till grund för beslutet om forskningsinsatsen<br />
riskerar vid en intern bedömning att prägla utvärderingen.<br />
Forskarens karriärmässiga beroende av uppdragsgivaren kan ha en oförmånlig<br />
inverkan. Internationella kontakter och därmed sammanhängande prövning<br />
av resultaten förekommer i liten utsträckning.</p>
<p>Delar av den nu sektorsbaserade forskningen måste föras över till högskolan.<br />
Genom att statliga myndigheter beställer forskning av universitet och<br />
högskolor skapas en naturlig kanal för samhällsanknytning. Högskolan får<br />
större möjligheter att anställa kvalificerade forskare; till en del kunde sysselsättningen<br />
för nyutexaminerade doktorer och för doktorander lösas. Samspelet<br />
mellan den tillämpade forskningen och grundforskningen säkras. Idéer<br />
från den senare kan ge incitament till nya metoder och infallsvinklar</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>14 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>210</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>medan frågeställningar inom den tillämpade sektorn kan berika och stimulera<br />
grundforskningen. Regeringen bör därför i den forskningspolitiska propositionen<br />
lägga fram förslag om att en stor del av sektorsforskningsmedlen<br />
skall överföras till högskolan.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att förutsättningarna att införa en förberedande utbildning av ovan redovisat<br />
slag, som förberedelse för högskoleutbildning, skall utredas,</p>
<p>att utredningen också skall analysera möjligheterna att införa två skilda<br />
behörighetsnivåer för högskoleutbildning,</p>
<p>att garantin för s. k. direktövergång till högskolan omedelbart skall höjas<br />
till 50%,</p>
<p>att i varje examen skall ingå minst ett någorlunda omfattande självständigt<br />
arbete,</p>
<p>att filosofie kandidatexamen skall återinföras,</p>
<p>att riksdagen bör fatta rambeslut om anslagen till högskolan för treårsperioder,</p>
<p style="margin-left:12px;">att en fri sektor skall återinföras,<br />
att regionstyrelserna skall avskaffas,</p>
<p>att endast en offentlig huvudman skall finnas för högskoleutbildningen,<br />
att studiemedlens totalbelopp skall höjas till minst 155% av basbeloppet<br />
samtidigt som bidragsdelen avskaffas och att regeringen, efter ett närmare<br />
studium av reformens detaljer och dess kortsiktiga finansiering, skall framlägga<br />
förslag härom så att reformen kan träda i kraft den 1 juli 1982,<br />
att de allmänna förkunskapskraven för forskarutbildning skall skärpas,<br />
att nuvarande amanuens- och assistenttjänster skall ersättas med doktorandtjänster<br />
med möjlighet till forskarstudier på heltid,<br />
att en mellanexamen/specialistexamen med ovan redovisad innebörd och<br />
omfattning skall inrättas,<br />
att särskilda tidsbegränsade meriteringstjänster för nydisputerade forskare<br />
skall inrättas,</p>
<p>att antalet postdoktorala stipendier skall utökas,<br />
att regeringen skall förelägga riksdagen en proposition om en förändrad<br />
tjänsteorganisation inom högskolan i huvudsak baserad på lärartjänstutredningens<br />
förslag,</p>
<p>att en stor del av sektorsforskningen skall överföras till högskolan.<br />
Kulturpolitik</p>
<p>Frihet, mångsidighet och kvalitet<br />
Statliga och kommunala insatser på kulturområdet skall främja frihet,<br />
mångsidighet och kvalitet.</p>
<p>Erfarenheterna av 1970-talets kulturpolitiska insatser är inte positiva.<br />
Kulturstödet har byråkratiserats och i alltför hög grad inriktats på att genom<br />
bidrag stimulera kulturlivet. Betydligt mindre intresse har ägnats det faktum</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>211</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>att det är själva samhällsklimatet i vid mening som formar kulturskapandets<br />
villkor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sådana materiella faktorer, som t. ex. ett skattesystem som missgynnar<br />
egenföretagande, utgör dock en bidragande orsak till dagens problem för<br />
kulturskaparna. Icke-materiella faktorer, som ett snävt debattklimat bl. a.<br />
förorsakat av monopolsituationen på etermediaområdet, utgör en annan<br />
förklaring till den bristande mångfalden. Stora offentliga insatser kan aldrig<br />
skapa ett rikt kulturliv om inte samhällsklimatet präglas av frihet och öppenhet.</p>
<p style="margin-left:3px;">I takt med den offentliga sektorns ekonomiska expansion och dess växande<br />
inflytande över skilda delar av vårt samhälle har kulturlivets villkor förändrats.<br />
Utrymmet för privata insatser har minskat. Högskattepolitiken försvårar<br />
även för den enskilde att efterfråga tjänster eller produkter, vilka inte<br />
låter sig rationaliseras. I praktiken blir lätt allt som inte subventioneras<br />
diskriminerat. Kulturskaparna har blivit mer beroende av offentliga insatser.<br />
Och den samhällsmiljö som speglas i kulturlivet är väsentligt annorlunda än<br />
den var för bara tio år sedan.</p>
<p style="margin-left:3px;">Strävandena efter ett rikare kulturliv i vårt samhälle måste utgå ifrån<br />
denna verklighet. Det leder till en rad slutsatser för kulturpolitiken under<br />
1980-talet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nydaning av hela samhället som moderata samlingspartiet verkar för<br />
- i riktning mot ett friare och mer avreglerat Sverige - tar sig uttryck i ett<br />
reformarbete av stor strategisk betydelse också för kulturlivets utveckling.<br />
Det annorlunda och bättre samhällsklimat vi eftersträvar, präglat av större<br />
individuellt ansvarstagande och ökad personlig rörelsefrihet, kommer i sig<br />
att leda till att kulturlivet berikas. Debattklimatet blir öppnare. Människor<br />
ges större möjligheter att välja fritidsverksamhet. Kulturlivet kommer därigenom<br />
att i högre grad styras av de enskilda människornas önskemål och i<br />
mindre utsträckning av de offentliga organens ekonomiska prioriteringar.<br />
Tre nyckelord blir då frihet, mångsidighet och kvalitet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Friheten skall vara allmänhetens frihet att kunna möta och delta i kulturlivet.<br />
Friheten är också kulturskaparnas frihet att själva välja form och innehåll<br />
för sitt arbete. Ett statsstyrt kulturliv är svårt att förena med frihet och<br />
demokrati.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett antal konkreta åtgärder som vi föreslår på samhällsområdet utanför<br />
den traditionella kultursektorn är ägnade att väsentligt förändra kulturskaparnas<br />
villkor. Ett avskaffande av etermediamonopolet, realiserandet av<br />
Nordsatprojektet och införandet av ny medieteknik ger nya såväl uttrycksformer<br />
som kanaler för kulturskaparna. En ny yttrandefrihet skapas, inte<br />
minst för det smala kulturutbudet. En rimligare beskattningsnivå generellt<br />
och i synnerhet en lindrigare beskattning av egenföretagande skapar radikalt<br />
bättre arbetsvillkor för en grupp yrkesverksamma som i dag - kanske i högre<br />
grad än många andra — pressas av vårt skattesystem.</p>
<p style="margin-left:3px;">Mångsidigheten kräver öppenhet och tolerans. Massmedia, kulturnämn</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>212</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">der och arrangörer får inte arbeta utifrån snäva värderingar eller medvetet<br />
söka avskärma medborgarna från delar av kulturlivet. Att aktivt verka för<br />
ökad valfrihet inom etermedias område är ett annat exempel på hur samhället<br />
kan främja kulturell mångsidighet.</p>
<p>Kulturlivet har i alla tider sökt sitt innehåll såväl som sina uttrycksformer i<br />
det som människor betraktar som väsentligt i tillvaron. ”Kommersiell” kultur<br />
är definitionsmässigt den som mött så stort gensvar hos publiken att den<br />
kunnat blir självbärande. Den västerländska kulturens utveckling har i stor<br />
utsträckning varit beroende av att den vunnit gehör hos många människor.<br />
Litteraturen har gjorts till var mans egendom genom boktryckarkonsten och<br />
bokhandeln; musiken tillgänglig för alla genom skivbolagen och etermedia.<br />
Att alster av varierande kvalitet framställs hänger inte primärt samman med<br />
marknadsekonomins metoder utan med att de faktiskt efterfrågas.</p>
<p>Kriktiken mot det kommersiella kulturlivet är ofta grovt överdriven och<br />
bygger på en fundamentalt oriktig uppfattning om att kommersiell kultur helt<br />
enkelt måste vara sämre än annan kultur. Tvärtom innebär det faktum att en<br />
kulturyttring är kommersiellt gångbar att den tillgodoser ett behov hos stora<br />
medborgargrupper. Det står naturligtvis var och en fritt att göra en annan<br />
kvalitetsbedömning än flertalet av medborgarna och att verka för att dessa<br />
ändrar sin smak. Men att, som framför allt många socialistiska debattörer<br />
gör, klassa ned det kommersiella kulturlivet, döma ut det som kvalitetsmässigt<br />
ofullgånget och därav dra slutsatsen att staten genom restriktioner skall<br />
begränsa det fria utbudet och den fria efterfrågan kan vi inte godta.</p>
<p>Att ett kulturliv helt bygger på att marknaden skall kunna säkra mångfalden<br />
är likväl inte realistiskt. Att så skulle kunna vara fallet bygger på en<br />
bristande analys dels av de historiska betingelserna under vilka vårt kulturarv<br />
växt fram, dels av den verklighet som dagens kulturskapare lever i. Kulturskapare<br />
har i alla tider stötts, antingen av statsmakten eller genom privat<br />
mecenatverksamhet. Det ligger i sakens natur att nyskapande kultur i skilda<br />
samhällen och under olika tidsperioder har krävt subventioner. Mycket av<br />
det vi i dag uppfattar som omistliga delar av vårt kulturarv skulle aldrig ha<br />
tillkommit, om konstnärerna varit hänvisade enbart till rådande kommersiella<br />
krav. Det är betydelsefullt att slå vakt om det smala kulturutbudets<br />
möjligheter såväl för nyskapande kultur som av bevarandeskäl. Stödåtgärder<br />
är därför nödvändiga för att inte modeväxlingar skall leda till att viktiga<br />
kulturföreteelser inte kan utvecklas, förkvävs eller faller i glömska.</p>
<p>Kvalitet i kulturlivet skapas av goda utbildningsmöjligheter för de aktiva<br />
kulturskaparna och genom att människorna stimuleras till kritisk värdering.<br />
Kvalitetsmedvetandet växer fram genom att kulturarvet ständigt hålls levande<br />
av det traditionsbärande språket, vars vård är en viktig uppgift för skola<br />
och massmedia, av att nytänkande främjas och av att attityden gentemot vår<br />
omvärld är öppen. Möjligheterna till känslomässig och intellektuell stimulans<br />
under de tidiga barnaåren är av stor betydelse. Hemmen har ett betydande<br />
ansvar, inte minst på det personlighetsdanande området.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>213</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Daghemsmiljön utgör en viktig del av tillvaron för många barn. Där måste<br />
barnen få utveckla sinnena för bild och musik, teater och dans, såväl genom<br />
egen aktivitet som i form av passiv upplevelse.</p>
<p>I ungdomsskolan kan de ungas syn på kulturtraditionerna formas. Det är<br />
deras kommande attityder till kulturell verksamhet som etableras. Skolan<br />
måste ges möjlighet att låta eleverna möta ett kulturellt utbud av hög kvalitet.<br />
De bör genom skolans medverkan får besöka olika kulturinstitutioner,<br />
vars företrädare bör beredas tillfälle att för eleverna berätta om sin verksamhet.<br />
Pedagogiskt intresserade kulturskapare av skilda slag — författare,<br />
bildkonstnärer, konsthantverkare, skådespelare, musiker och andra — bör<br />
delta i skolans arbete och lära barnen att uppleva och själva skapa. En<br />
framgångsrik kulturell fostran i skolan kommer på sikt även att leda till en<br />
ökad efterfrågan i samhället på kultur av god kvalitet.</p>
<p>De skilda samhällsorgan som verkar på det kulturella fältet har ett ansvar<br />
för att även hos den vuxne skapa kvalitetsmedvetande. Viktiga uppgifter i<br />
detta avseende har även studieförbunden och andra ideella kulturorganisationen.</p>
<p>Det är uppenbart att entydiga gränser mellan vad som är god eller dålig<br />
kvalitet i konstnärligt skapande inte går att dra. Detta är emellertid inte ett<br />
argument mot att göra sådana kvalitetsbedömningar, men för att dessa skall<br />
göras så vidsynt och på så många håll som möjligt.</p>
<p>I samband med riksdagsbeslutet 1974 fördes inte något grundläggande<br />
resonemang i kvalitetsfrågan. Det är därför väsentligt att kvalitetsfrågorna<br />
intar en framträdande plats i diskussionerna kring den statliga kulturpolitikens<br />
framtida utformning.</p>
<p>Ansvarsfördelning och finansiering</p>
<p>Kulturpolitiken innebär många svåra avvägningar beträffande ansvarsfördelningen.<br />
Här skall pekas på några av dem.</p>
<p>Statligt kulturstöd utgår på skilda vägar. Beslut fattas av riksdag och<br />
regering, i statens kulturråd och av skilda institutioner i samband med arbetsmarknadsinsatser.<br />
Samordning sker inom utbildningsdepartementet och kulturrådet.<br />
Det finns anledning att pröva - lämpligen i anslutning till kulturrådets<br />
översyn av organisation och arbetsformer - om hanteringen av de<br />
samlade statliga insatserna inom kulturområdet f. n. sker på det mest ändamålsenliga<br />
sättet.</p>
<p>Kulturrådets verksamhet skall ha en stödjande inriktning, inte en styrande.<br />
Rådets bidragsgivning är emellertid på vissa områden av så stor betydelse<br />
att dess beslut i praktiken blir avgörande för mångsidigheten i kulturutbudet.<br />
Det bör därför klarläggas om behov föreligger att sprida ansvaret för bidragsgivningen<br />
på flera sinsemellan oberoende organ.</p>
<p>Staten har ett särskilt ansvar för kulturinstitutioner av rikskaraktär och bör<br />
ge dem möjlighet att upprätta en hög kvalitet, att utvecklas och ge service åt<br />
regionala och lokala instanser. Staten bidrar även till regionala och lokala</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>214</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>teater-, dans- och musikinstitutioner samt museer i form av grundbidrag<br />
beräknade utifrån det antal grundbelopp som fastställts för resp. institution.<br />
Oro har uttalats angående statens vilja att upprätthålla bidragsnivån. Vissa<br />
delar av landet anser sig missgynnade vid fördelningen av grundbelopp. Ur<br />
principiell synvinkel är en större regional och lokal självbestämmanderätt<br />
önskvärd. Formerna för statens stöd till regional och lokal kulturverksamhet<br />
bör därför ses över. Förändringar bör dock inte leda till en övervältring av<br />
kostnader på landsting och kommuner.</p>
<p>Kulturinstitutionerna bör uppmuntras att genom en mer marknadsanpassad<br />
prissättning, nya distributionskanaler och nya former för publikkontakt<br />
stärka sin ekonomi och konkurrensförmåga. Inte minst för teatrarna är det<br />
viktigt att ett fungerande samspel äger rum med publiken. Statens stöd till<br />
sådan verksamhet sker f. n. främst genom bidrag till Skådebanan. Skilda<br />
teatrar kan dock ha intresse av att själva handlägga en större del av publikkontakterna.<br />
En principiellt inriktad översyn av förhållandet mellan stödet<br />
till teaterinstitutioner och till regionala skådebanor bör därför ske.</p>
<p>De skärpta kraven på offentliga besparingar kommer att leda till ett<br />
växande behov av andra inkomster för kulturlivet än bidrag från stat och<br />
kommuner. Ett ökat inslag av avgiftsfinansiering är ett naturligt instrument i<br />
detta sammanhang. Avgifterna måste dock vara så utformade att de inte äts<br />
upp av administrationskostnader. Enskilda och företag bör kunna ta ett<br />
större eget ansvar för att gynna kulturlivet i vårt land.</p>
<p>Vi avvisar däremot en finansiering via specialdestinerade punktskatter.<br />
Punktskatter bör endast tillgripas när särskilda skäl föreligger, som på alkoholbeskattningsområdet.<br />
De får inte utnyttjas som kulturpolitiskt styrmedel.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att den statliga kulturpolitiken skall syfta till ett kulturliv präglat av frihet,<br />
mångsidighet och kvalitet,<br />
att hanteringen av de samlade statliga insatserna inom kulturområdet<br />
skall granskas,</p>
<p>att ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner inom kultursektorn<br />
skall bli föremål för översyn,</p>
<p>att förutsättningarna att sprida ansvaret för kulturrådets bidragsgivning<br />
till fler sinsemellan oberoende organ skall undersökas,<br />
att teaterinstitutionerna skall ges ett ökat ansvar för publikkontakterna,<br />
att nya vägar för finansiering av kulturverksamheten skall prövas.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Massmedia</p>
<p>Nya medier pä väg<br />
Våra massmedievanor undergår just nu en betydande förändring. Nya<br />
medier har fått sitt genombrott. Andra kommer att få det under 1980-talet.<br />
Den tekniska utvecklingen går oerhört snabbt och har samtidigt medfört</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>215</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>stora prissänkningar inom mediesektom — till skillnad från nästan alla andra<br />
områden.</p>
<p>Utvecklingen under 1981 kännetecknades av en omfattande anskaffning<br />
av framför allt videoapparater. Allt tyder på att detta kommer att fortsätta<br />
under de närmaste åren. Videon blir för allt fler ett alternativ till de program<br />
som sänds av det statliga TV-monopolet.</p>
<p>Satellitutvecklingen kan väntas ta fart under de närmaste åren. Redan i<br />
dag är det tekniskt möjligt att ta emot satellitsändningar från flera länder.<br />
Planer finns utomlands att snabbt ta satellittekniken i kommersiellt bruk.</p>
<p>Också kabeltelevision har stora möjligheter att snart slå igenom. I Finland<br />
finns t. ex. redan ett omfattande kabel-TV-nät i Helsingsforsområdet. Den<br />
nya norska högerregeringen har aviserat införandet av kabel-TV och på<br />
kontinenten sker i dag en mycket snabb utbyggnad av omfattande kabel-TVnät.</p>
<p>Närradioverksamheten har skapat nya möjligheter för föreningar och enskilda<br />
att medverka i opinionsbildning och idéspridning.</p>
<p>Radio- och TV-monopolet</p>
<p>Svensk radio och television har kännetecknats av ett utpräglat monopoltänkande.<br />
Den starka ställning dessa media haft i skydd av förbudet mot<br />
konkurrerande företag har lett till att nytänkandet inom Sveriges Radiokoncernen<br />
inte varit tillräckligt. I en skärpt konkurrenssituation kommer en<br />
smärtsam omprövning av stora delar av programverksamheten att tvingas<br />
fram. Samtidigt kommer det kärva ekonomiska läget att ställa stora krav på<br />
en rationell organisation.</p>
<p>Moderata samlingspartiet kan inte acceptera de starka styrmedel över<br />
massmedieutbudet som ett monopol i etern innebär. Strävan måste vara att<br />
undan för undan ta bort det skyddsnät som finns runt Sveriges Radios<br />
verksamhet. Endast genom konkurrens kan de förändringar tvingas fram<br />
som är nödvändiga för att motivera existensen av en samhällsägd radio/<br />
TV-koncern.</p>
<p>Valfrihet och yttrandefrihet är grundläggande principer för den moderata<br />
massmediepolitiken. Den enskilde måste kunna få välja inom ett så varierat<br />
massmedieutbud som möjligt med god kvalitet.</p>
<p>Detta innebär inte att vi avvisar samhälleliga insatser på etermediaområdet.<br />
Men dessa får inte ges monopolställning utan skall utgöra alternativ till<br />
vad enskilda företag och organisationer kan erbjuda.</p>
<p>Det är inte rimligt, om ens praktiskt möjligt, att alla de nya medier som nu<br />
är på frammarsch skall inordnas under Sveriges Radio-koncernen. Detta<br />
vore tvärtom av många skäl olyckligt. Sveriges Radio är redan i dag ett stort<br />
företag med mer än 6000 anställda. Det kontrolleras ytterst av staten via<br />
beslut av regering och riksdag. Det har inte den flexibilitet som behövs för att<br />
utveckla nya medier, därför att konkurrens då automatiskt uppkommer med<br />
den egna traditionella radio/TV-verksamheten. Erfarenhetsmässigt har SR</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>216</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>varit en tillbakahållande och hämmande kraft i mediautvecklingen.</p>
<p>Det är inte ens från koncernens egen synpunkt bra att anförtros alltför<br />
många uppgifter. Detta minskar möjligheterna till koncentration på den<br />
verksamhet som den primärt är tillskapad för att driva. Ur principiell synvinkel<br />
är det dessutom utomordentligt tveksamt att ett statligt företag undan för<br />
undan lägger under sig alltmer av massmedieutbudet. På just opinionsbildningsområdet<br />
är det från demokratisk synpunkt viktigt med så stor spridning<br />
som möjligt av programskapandet.</p>
<p>Television och video</p>
<p>Sveriges Radios avtal med staten utgår vid halvårsskiftet 1986. Utbildningsministern<br />
har i budgetpropositionen aviserat tillsättandet av en ny utredning<br />
som dels skall behandla övergripande massmediafrågor, dels förbereda<br />
det nya radioavtalet. Det är viktigt att denna utredning inte bara får till<br />
uppgift att på traditionellt sätt föreslå hur Sveriges Radios verksamhet skall<br />
organiseras under den kommande avtalsperioden utan också ges frihet att<br />
belysa den totala massmediesituationen i Sverige och komma med förslag på<br />
hela området. Av stor vikt är att direktiven medger förutsättningslösa överväganden<br />
och förslag på finansieringssidan. Dessutom bör det ingå i direktiven<br />
att de nya medierna skall ges en stark självständig ställning visavi såväl<br />
SR som staten.</p>
<p>Det är emellertid ofrånkomligt att det dessförinnan måste fattas en rad<br />
beslut som berör bl. a. videoområdet. De krav på import- och distributionslicenser<br />
som framförts från vänsterhåll i debatten måste bestämt avvisas.<br />
Motsvarande gäller också krav på förhandscensur av videogram som är<br />
avsedda för privat visning. Däremot är det naturligt att videogram avsedda<br />
för offentlig visning skall underkastas samma regler som gäller för offentlig<br />
visning av biograffilm.</p>
<p>Debatten om det s. k. videovåldet har handlat om behovet av att skydda<br />
både barn och vuxna mot förråande och sadistiska våldsskildringar. Beträffande<br />
skyddet för barn är denna fråga föga kontroversiell. Så långt möjligt<br />
skall åtgärder vidtas för att hindra att barn ges tillgång till olämpliga videogram.<br />
Detta gäller naturligtvis också normal spelfilm liksom televisionsprogram<br />
av denna karaktär. Insatser har redan gjorts i och med den proposition<br />
som antogs av vårriksdagen 1981 och som delvis tillkom på initiativ av den<br />
dåvarande moderate justitieministern.</p>
<p>Vad gäller skyddet för vuxna är frågan mer komplicerad. Här måste<br />
kraven på valfrihet och ansvarstagande hos vuxna människor noga vägas mot<br />
de risker som finns för negativ påverkan som kan ge bestående men. Införs<br />
lagstiftning på vuxenområdet bör den utformas så att riskerna för inskränkning<br />
i seriös konstnärlig verksamhet och opinionsbildning begränsas så långt<br />
det över huvud taget är möjligt.</p>
<p>Det försök som gjorts att snabbt driva igenom en illa genomtänkt lagstiftning<br />
på detta område har därför avvisats av moderata samlingspartiet. Skall</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>217</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>ett förslag till sådan lagstiftning ånyo framläggas för riksdagen bör detta så<br />
långt som möjligt ansluta till vad som gäller för det tryckta ordet. Det innebär<br />
bl. a. domstolsprövning i den ordning som gäller för tryckfrihetsmål.</p>
<p>Närradio</p>
<p>Närradion har breddat utbudet i etern och givit organisationer av skilda<br />
slag möjligheter att använda sig av ett nytt medium. Det finns anledning att se<br />
positivt på denna utveckling. Närradion bör permanentas och ges goda<br />
arbetsmöjligheter.</p>
<p>Det är viktigt att närradiosändarna får sådan effekt att de verkligen kan nå<br />
ut på ett tillfredsställande sätt. Möjligheten att låta organisationerna sända<br />
också regionalt bör utredas.</p>
<p>Reklamfinansiering</p>
<p>Risken är stor att massmedia blir en av 1980-talets krisbranscher. Stora<br />
delar av pressen kämpar sedan länge med ekonomiska problem. För etermedia<br />
är likaledes situationen bekymmersam. En hårdnande konkurrens på<br />
grund av videon föreligger redan. Satellitsändningar kommer ytterligare att<br />
skärpa trycket på SR att skapa program som kan locka svenska lyssnare och<br />
tittare.</p>
<p>För detta krävs emellertid ökade resurser. Dessa kan skapas bl. a. genom<br />
rationalisering inom SR-koncernen. Vidare kan försäljningen av program till<br />
externa avnämare, t. ex. utländska TV-företag, intensifieras. Möjligheterna<br />
till samproduktion med exempelvis Dramaten och Operan måste utnyttjas i<br />
långt större utsträckning än vad som hittills varit fallet.</p>
<p>Men detta är inte tillräckligt. Eftersom ytterligare licenshöjningar måste<br />
motarbetas återstår att finna nya inkomstkällor. Det är då naturligt att<br />
använda sig av vad som sedan länge finns runt om i världen, nämligen<br />
reklamfinansiering.</p>
<p>Sådan kommer att bli en nödvändighet om vi vill ge SR-koncernen de<br />
resurser som behövs för att trygga ett varierat och kvalitativt tillfredsställande<br />
programutbud. Satelliterna kommer att under alla omständigheter ge oss<br />
reklam-TV i svenska hem. Det är då bättre att ta till vara de betydande<br />
intäkter som reklam-TV kan ge för egen del än att låta pengarna gå till<br />
utländska företag.</p>
<p>En lämplig modell är att reklam får förekomma i block om högst fem<br />
minuter per timme. De skall sändas på i förväg angivna tider och får inte<br />
bryta pågående program. För att eliminera möjligheterna till påverkan på<br />
programmen från annonsörernas sida sköts reklamförsäljningen av ett fristående<br />
företag. Det skall ha till uppgift att efter avdrag för egna kostnader<br />
inleverera överskottet till Sveriges Television AB.</p>
<p>Röster har höjts för att förbjuda reklam i videogram. Detta måste bestämt<br />
avvisas. Det vore ett orimligt intrång i den enskildes valmöjligheter om han<br />
förbjöds att i den allmänna handeln köpa videogram, vilka innehåller reklambudskap.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>218</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I budgetpropositionen aviseras en ny skatt på bild- och ljudkassetter. En<br />
särskild proposition kommer senare under våren i ärendet. Vi vill redan nu<br />
markera att vi inte är beredda att acceptera införandet av en ny punktskatt på<br />
detta område.</p>
<p>Det kan däremot finnas skäl att utta en mindre avgift för att tillgodose de<br />
förluster som upphovsmännen på området kan göra genom privatkopiering.</p>
<p>Pressens situation</p>
<p>Många tidningar går i dag med betydande förluster och kan överleva<br />
endast tack vare ett omfattande direkt statligt presstöd. Det finns trots detta<br />
anledning att ifrågasätta delar av presstödet.</p>
<p>Presstödet Har visat sig inte tvinga fram de rationaliseringar som är nödvändiga<br />
för att skapa en sund ekonomi och struktur inom den svenska<br />
dagspressen. Tvärtom har presstödet ibland haft direkt motsatt effekt. Det<br />
har invaggat mindre väl skötta tidningar i trygghet. De har utgått från att<br />
staten i sista hand skall gå in och rädda dem undan nedläggning.</p>
<p>Vidare har stödet uppmuntrat till nyetablering och tidningsinnehåll som<br />
varit mera avsedda att passa presstödsreglerna och mindre vad som varit<br />
journalistiskt och marknadsekonomiskt riktigt. Editionering och nyetablering<br />
på speciella platser är exempel på tveksamma metoder som kan ge<br />
betydande nya presstödspengar.</p>
<p>Om inte åtgärder vidtas för att skapa sunda förhållanden inom pressen,<br />
finns det stor risk för att kraven på presstödsinsatserna under 1980-talet blir<br />
orimliga. Det statliga presstödet måste därför kombineras med krav på<br />
rationaliseringsåtgärder.</p>
<p>Besparingar kan och måste göras inom det nuvarande presstödet. De<br />
utvecklingsbidrag som presstödsnämnden förfogar över har tenderat att bli<br />
ett extra produktionsstöd som lämnas utan några speciella villkor till tidningar<br />
som är i akut behov av pengar. Att vissa tidningar erhåller stöd enligt 13 §<br />
förordningen om statligt stöd till dagstidningar, dvs. på grund av att andratidningen<br />
på orten får produktionsbidrag trots att upplageskillnaden mellan<br />
första- och andratidning är liten, öppnar möjligheter till besparingsåtgärder.<br />
En omvänd 13 §, dvs. ett förstatidningens pressstöd dras från andratidningens,<br />
skulle kunna innebära besparingar.</p>
<p>Produktionsbidragen svarar i dag för huvuddelen av det direkta statliga<br />
presstödet. Regeringen hade våren 1981 för avsikt att göra besparingar här<br />
men lyckades inte förverkliga detta. Det finns anledning att åter pröva<br />
storleken av produktionsbidragen liksom den s. k. samdistributionsrabatten.</p>
<p>Nordsat</p>
<p>Det internationellt sett unika nordiska samarbetet — som spänner över<br />
nästan hela det politiska fältet — bygger på och har möjliggjorts av de<br />
nordiska ländernas historiska, språkliga och kulturella gemenskap. Det är av<br />
detta skäl som åtgärder inom kulturområdet ägnats särskild uppmärksamhet<br />
i t. ex. Nordiska rådet. Inom det allmänkulturella området har vad gäller</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>219</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>t. ex. litteratur, teater, film, bildkonst och musik, eftersträvats att underlätta<br />
kommunikation över gränserna och vidga dessa uttrycksmedels tillgänglighet<br />
i hela Norden. Nordsatprojektet bör ses i detta perspektiv.</p>
<p style="margin-left:3px;">Motiven för det nordiska kultursamarbetet, och därmed också för Nordsatprojektet,<br />
framgår bl. a. av den värdering av 1970-talets samarbete som<br />
genomförts på uppdrag av ministerrådet och som publicerades hösten 1979.<br />
Där betonas att ”ju mer ekonomi och teknologi bygger på stora enheter,<br />
desto svårare blir det att hävda våra kulturer om de inte stöder varandra. Vår<br />
konst, vår litteratur, våra skolor, våra vägar att förstå oss själva, har lättare<br />
att överleva i en gemenskap.”</p>
<p style="margin-left:3px;">Enbart den omständigheten att en nordisk medborgare, då Nordsatprojektet<br />
genomförts, kan koppla in vilket nordiskt TV-program som helst<br />
kommer att i sig stärka upplevelsen av nordisk gemenskap och därmed<br />
medverka till en fortsatt utbyggnad av det allmänna nordiska samarbetet. Av<br />
omedelbar betydelse är att Nordsat ger publiken möjligheter att välja mellan<br />
ett stort antal TV- och radioprogram. Dessa starkt ökade valmöjligheter är<br />
mycket värdefulla. De förutsätter tilltro till de enskilda individernas kompetens<br />
att själva välja vad de vill ta del av.</p>
<p style="margin-left:3px;">Av särskild vikt är att nordiska invandrare kan få möjligheter att koppla in<br />
program från sina ursprungsländer. Ett Nordsatsamarbete skapar också nya<br />
möjligheter för de enskilda radioföretagen att producera program som riktar<br />
sig till smala intressegrupper.</p>
<p style="margin-left:3px;">Satellitsändningar kommer att skapa en ny situation för de nationella<br />
programföretagen. De råkar in i en konkurrenssituation gentemot grannlandsproduktionen<br />
som med all säkerhet blir fruktbar. De krav på kvalitet<br />
och mångfald som i dag ställs på bl. a. Sveriges Television AB skall naturligtvis<br />
också upprätthållas i en situation där nordiska och andra satellitsändningar<br />
är en realitet för svenska tittare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet vill</p>
<p style="margin-left:7px;">att valfrihet och yttrandefrihet skall vara de grundläggande förutsättningarna<br />
för samhällets mediapolitik,</p>
<p style="margin-left:7px;">att samhällets uppgift skall vara att stimulera till detta jämte kvalitet i<br />
utbudet, inte att styra,</p>
<p style="margin-left:7px;">att monopol på massmedieområdet när det såväl gäller traditionella som<br />
nya medier skall avskaffas,<br />
att den aviserade massmedieutredningen skall ges sådana direktiv att<br />
olika finansieringsmodeller får utredas för rundradioverksamheten och att<br />
starkt självständig ställning kan skapas för de nya medierna,</p>
<p style="margin-left:7px;">att närradion skall permanentas och att tillfälle skall ges till sändningar i<br />
hela landet där det är tekniskt möjligt och intresse finns,<br />
att den föreslagna skatten på bild- och ljudkassetter skall avvisas,<br />
att presstödet skall utformas så att det stimulerar till rationaliseringsåtgärder,</p>
<p style="margin-left:3px;">att besparingar skall vidtas i det nuvarande presstödet.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>220</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Kyrkan</p>
<p>Kristen etik</p>
<p>Den etik och den tradition av humanism och medmänsklighet som grundas<br />
på kristendomen bör enligt moderata samlingspartiets uppfattning ligga till<br />
grund för det svenska samhällets utveckling. Såväl svenska kyrkan som<br />
övriga trossamfund måste ges möjlighet att bedriva sin verksamhet och<br />
framföra sitt budskap.</p>
<p>Kyrka-stat-frågan och inomkyrkliga reformer</p>
<p>Svenska kyrkan står i ett nära förhållande till staten. Dess verksamhet styrs<br />
av ett mycket omfattande system av offentligrättsliga regler. Denna särskilda<br />
relation mellan staten och svenska kyrkan har varit ställd under debatt sedan<br />
början av detta århundrade. Utredningsarbete har pågått i olika etapper<br />
sedan mitten av 1950-talet. Den senaste utredningsfasen tog sin början år<br />
1975 genom de överläggningar i kyrka—stat-frågan som då inleddes mellan<br />
företrädare för staten och svenska kyrkan. Deltagarna i överläggningarna<br />
avlämnade gemensamt sitt förslag (SOU 1978:1) i januari 1978. Efter remissbehandling<br />
av kyrka—stat-förslaget beslöt regeringen att inhämta kyrkomötets<br />
yttrande över förslaget och remissyttrandena. Kyrkomötet uttalade sig i<br />
början av år 1979 för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan. Mötet<br />
förordade samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd<br />
för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation på stifts- och<br />
riksplan.</p>
<p>Efter kyrkomötets behandling av kyrka—stat-frågan förekom överläggningar<br />
mellan de politiska partierna angående kyrka-stat-frågans fortsatta<br />
handläggning. Vid dessa konstaterades att en majoritet i riksdagen kunde<br />
antas ställa sig avvisande till reformer inom ramen för det nuvarande statskyrkosystemet.</p>
<p>I september 1979 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att utreda<br />
frågor om kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansättning m. m. I<br />
februari 1981 framlade kommittén sitt betänkande, som remissbehandlades.<br />
En regeringsproposition förväntades bli framlagd under hösten 1981. Riksdagen<br />
har emellertid ännu inte (i januari 1982) förelagts något regeringsförslag<br />
i ämnet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet finner det angeläget att kyrkans ställning i samhället<br />
stärks och att dess bestämmanderätt i inomkyrkliga frågor ökas. Detta<br />
har varit en utgångspunkt för partiets agerande i kyrka-stat-överläggningarna.<br />
Vi finner det också naturligt att även fortsättningsvis eftersträva den<br />
breda politiska och kyrkliga enighet beträffande svenska kyrkans relationer<br />
till staten som trepartiregeringen angav som villkor för förändringar.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att svenska kyrkan även framgent måste<br />
ges möjlighet att verka som en folkkyrka, öppen för hela svenska folket. Just<br />
till följd av sin öppna karaktär har kyrkan hittills kunnat bli en hemvist för<br />
alla och envar, utan bekännelsekrav.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>221</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Väsentligt är också att svenska kyrkan kan verka i hela landet. En lösning<br />
av kyrka—stat-frågan som innebär tvivel om detta kan moderata samlingspartiet<br />
inte acceptera, så mycket mindre som många församlingar redan i dag<br />
arbetar under svåra ekonomiska förhållanden.</p>
<p>Inom kyrkan finns i dag en bred enighet om reformer som skulle medföra<br />
en anpassning av kyrkans arbetsformer till dem som är vanliga på andra håll i<br />
samhället. Inomkyrkliga reformer, i syfte att ge kyrkan en demokratisk<br />
uppbyggnad, liksom förändringar i syfte att ge kyrkan en självbestämmanderätt<br />
i sina egna angelägenheter bör därför vara en framkomlig väg för att på<br />
ett samlande sätt reglera svenska kyrkans framtida relationer till staten.</p>
<p>Angelägna förändringar är bl. a. inrättandet av en kyrklig riksstyrelse och<br />
ett reformerat kyrkomöte. Det är, enligt moderata samlingspartiets mening,<br />
viktigt att dessa reformer snarast kommer till stånd.</p>
<p>Konfessionella förskolor<br />
Förskolan skall stödja och hjälpa föräldrarna i deras fostrande roll med<br />
barnens bästa som utgångspunkt. Kravet på kvalitet är särskilt viktigt med<br />
hänsyn till att barnens personlighet i hög grad formas redan i förskoleåldern.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att fristående förskolor bidrar till den<br />
pedagogiska utvecklingen och ökar valfriheten för den enskilde. Det är<br />
därför väsentligt att religiösa och andra ideella organisationer kan driva<br />
förskoleverksamhet på samma villkor för statsbidrag som de kommunala<br />
förskolorna.</p>
<p>Att en särskild statsbidragsregel tillgodoser enskilda förskolor är betydelsefullt<br />
från kvalitets- och valfrihetssynpunkt. En av förutsättningarna är att<br />
verksamheten är angiven i kommunens barnomsorgsplan. Det är därför<br />
viktigt att kommunerna tar med de enskilda institutionerna i dessa planer.</p>
<p>U-hjälp och mission<br />
Missionen och övrigt humanitärt hjälparbete har med knappa resurser nått<br />
utomordentliga resultat i u-länderna. Moderata samlingspartiet har under en<br />
följd av år föreslagit att det statliga stödet till denna verksamhet bör byggas<br />
ut.</p>
<p>Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet utgår via SIDA.<br />
De ökade kostnaderna för t. ex. olja och livsmedel har hårt drabbat även<br />
missionens och vissa enskilda organisationers verksamhet i u-länderna. Moderata<br />
samlingspartiet anser att inom anslaget för enskilda organisationer<br />
skall en större del än f. n. gå till missionens och andra enskilda humanitära<br />
sammanslutningars arbete i utvecklingsländerna. SIDA bör också få i uppdrag<br />
att bättre än hittills ta till vara de värdefulla erfarenheter som samlas<br />
under de enskilda organisationernas arbete i u-länderna.</p>
<p>Skolans religionsundervisning</p>
<p>Skolans religionsundervisning har stor betydelse för ungdomens utveck</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>222</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ling. Den skall ge en allsidig belysning av olika livsåskådningar, varvid<br />
kristendomen självfallet måste inta en central plats. Undervisningen skall ge<br />
förståelse för att huvuddelen av de allmänt accepterade reglerna för mänsklig<br />
samlevnad i vårt land bygger på den kristna rätts- och kulturtraditionen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att frågan om de framtida relationerna mellan staten och svenska kyrkan<br />
skall lösas på ett sådant sätt att kyrkans karaktär av öppen, rikstäckande<br />
folkkyrka kan vidmakthållas,<br />
att inomkyrkliga reformer såsom inrättande av en kyrkans riksstyrelse och<br />
ett reformerat kyrkomöte snarast skall komma till stånd, liksom att svenska<br />
kyrkan skall få självbestämmanderätt i inomkyrkliga frågor,<br />
att det skall fastställas att även icke-kommunala förskolor skall inräknas i<br />
kommunernas förskoleplaner om dessa förskolor så önskar,<br />
att missionens och andra liknande enskilda sammanslutningars arbete i<br />
utvecklingsländerna skall underlättas,<br />
att kristendomen skall ges en central plats i skolans religionsundervisning.</p>
<p>Mark- och bostadspolitik</p>
<p>Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för människor att själva välja<br />
bostad och upplåtelseform. Valet innebär en avvägning mellan å ena sidan<br />
bostadens standard, kvalitet och läge samt å andra sidan kostnaden för<br />
bostaden.</p>
<p>För reell valfrihet krävs en fungerande bostadsmarknad. Bostadsproduktionen<br />
måste kunna möta efterfrågan så att spekulation eller prishöjningar<br />
undviks. Den reglering av bostadsmarknaden som kan erfordras måste utformas<br />
så att en anpassning av marknaden till de bostadssökandes önskemål och<br />
behov inte försvåras och att önskvärd rörlighet kan upprätthållas.</p>
<p>På en fri marknad anpassas produktionen av bostäder — i flerfamiljshus, i<br />
villor med hyresrätt, bostadsrätt eller enskilt ägda — till konsumenternas<br />
efterfrågan. Därför måste den svenska bostadspolitiken steg för steg läggas<br />
om i syfte att dels möjliggöra för medborgarna att fritt välja det slags bostad<br />
och upplåtelseform som vederbörande önskar, dels begränsa den offentliga<br />
styrningen av bostadsmarknaden och de höga indirekta bostadskostnaderna.</p>
<p>Ett billigare, enklare och ökat byggande</p>
<p>Under 1970-talet har bostadsbyggandet minskat. 1971 färdigställdes<br />
107200 lägenheter, 1980 färdigställdes 51400. Antaiet påbörjade lägenheter<br />
understeg då 50000. Färdigställandet uppgick 1981 till ca 41000 lägenheter<br />
och beräknas 1982 ytterligare nedgå.</p>
<p>Under tioårsperioden 1965-1975 byggdes närmare en miljon lägenheter i<br />
Sverige. Bostadsbeståndet motsvarar nu i det närmaste en lägenhet på varannan<br />
medborgare. Detta innebär att Sverige har den ojämförligt högsta bostadsstandarden<br />
i världen mätt i antalet lägenheter. Lägenhetsbeståndet har<br />
dessutom avsevärt högre teknisk och utrymmesmässig standard än andra<br />
länders bestånd.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>223</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Trots att nyproduktionen av bostäder starkt sjunkit har bostadsinvesteringarna<br />
inte fallit på motsvarande sätt. Investeringsvolymen beräknas 1980<br />
motsvara ungefär 93% av 1971 års siffra. Förklaringen till detta återfinns dels<br />
i den ökade utrymmes- och utrustningsstandarden i nyproduktionen, dels i<br />
den omfattande upprustningen av det äldre bostadsbeståndet. Dessutom har<br />
ökade kostnader uppkommit till följd av skärpta och nya byggnormer. Den<br />
totala våningsytan per lägenhet i flerfamiljshus ökade med ca 25% mellan<br />
1970 och 1978 eller med omkring 20m2 per lägenhet. Praktiskt taget hela<br />
ökningen har skett sedan 1974. 20000 kr. eller närmare en femtedel av<br />
produktionskostnadsökningen per lägenhet mellan 1974 och 1979 hänför sig<br />
till kvalitetsförändringar. Där ingår bl. a. effekterna av energinormer och<br />
krav på handikappanpassning men även av ett byggande med kortare serier,<br />
av lägre hus med ett mer varierat utförande.</p>
<p>I huvudsak råder det i dag balans mellan utbud och efterfrågan på bostäder<br />
trots det förhållandevis låga bostadsbyggandet. Bostadsbrist i mer traditionell<br />
mening är ett problem begränsat till ett mindre antal kommuner, framför<br />
allt i Stockholmsregionen.</p>
<p>Även om det inte nu föreligger bostadsbrist finns det all anledning att söka<br />
upprätthålla en sådan nyproduktion och saneringsverksamhet att en bristsituation<br />
inte uppkommer. Dagens bostadspolitik möjliggör emellertid inte ett<br />
ökat bostadsbyggande, än mindre ett byggande anpassat till människors<br />
önskemål.</p>
<p>Orsaken är att söka i den hittills förda, starkt styrda och subventionerade<br />
bostadspolitiken. Hyresgäster och boende av olika kategorier betalar en del<br />
av sina boendekostnader öppet och direkt och en del indirekt via skattsedeln<br />
eller genom sin potentiella andel av den statsskuld som uppkommer då<br />
statens utgifter — för bl. a. bostadssubventioner - år efter år inte balanseras<br />
av motsvarande inkomster.</p>
<p>I dagens samhällsekonomiska situation är en av förutsättningarna för<br />
återställd ekonomisk balans att statens och kommunernas utgifter anpassas<br />
till vårt lands reala resurser. Besparingarna måste främst gälla generella<br />
subventioner som utgår till alla vare sig de behöver dem eller inte. Det är inte<br />
längre möjligt att subventionera boendet på samma sätt som hittills. När de<br />
generella bostadssubventionerna trappas ned — och att så sker är ofrånkomligt<br />
- måste även bostadsproduktionen avregleras och effektiviseras samt<br />
anpassas till dagens ekonomiska realiteter, så att de totala bostadskostnaderna<br />
därmed kan pressas ned.</p>
<p>Låneregler och normer måste syfta till att anpassa bostäderna till konsumenternas<br />
reella önskemål och köpkraft. Kostnaderna för att administrera<br />
kvarstående låneregler måste begränsas liksom kraven på bostädernas standard.<br />
Kostnadssänkningar kan uppnås genom åtgärder rörande den yttre<br />
miljön såsom gångvägar, gräsmattor, dagvattenledningar och sophantering.<br />
Då det gäller själva bostäderna kan ytan minskas. Om normer och låneregler<br />
ger producenterna större möjligheter att variera byggandet kan sådana stan</p>
</div>
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>224</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>dardsänkningar kompenseras av bättre disposition och utnyttjande av tillgängliga<br />
utrymmen. Den enskilde kan ges stora möjligheter att själv påverka<br />
sin standard. Planeringen av småhusområden kan göras så att till- och ombyggnad<br />
underlättas, och därmed får de boende möjlighet att på ett enkelt<br />
sätt senare öka sin bostadsyta.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under många år riktat kritik mot utformningen<br />
av Svensk Byggnorm (SBN). Där blandas bindande föreskrifter med<br />
råd och exempel. Alltför många byggnadsnämnder utnyttjar sin ställning och<br />
kräver lösningar i enlighet med byggnormernas exempel. Om det anses<br />
nödvändigt att ge byggare - enskilda och företag - råd eller exempel på<br />
lämpliga utföranden bör dessa inte redovisas i byggnormen utan i annan<br />
ordning och klart ges karaktär av ren information.</p>
<p>Nu gällande bindande föreskrifter är alltför omfattande och detaljrika. Vid<br />
kommande revidering av SBN bör befintliga normer ersättas med enkla<br />
tekniska funktionskrav och ett fåtal bindande bestämmelser. Härmed skulle<br />
en stor del av det byggkrångel som den byggnadslovssökande i dag möter<br />
elimineras.</p>
<p>I dagsläget måste bostadspolitiken alltså avregleras och inriktas på att<br />
befrämja nytänkande. Det är ett angeläget samhällsintresse att ge bostadsproducenterna<br />
möjlighet att hålla bostadsproduktionen uppe trots den nu<br />
ofrånkomliga neddragningen av subventionsnivån. Annars riskerar branschen<br />
att åderlåtas på de kunskaper, den teknik och det kapital som behövs när<br />
efterfrågan återigen stiger.</p>
<p>Bostadspolitiken måste även inriktas på att förvalta och underhålla befintligt<br />
bostadsbestånd. Byggandet kommer sannolikt i stor utsträckning att ske<br />
inom redan bebyggda områden - som komplettering och sanering. Möjligheterna<br />
för storskaligt byggande kommer att vara begränsade. Förvaltning<br />
av bostäder och förtätning av beståndet kommer att spela en större roll.</p>
<p>Stadsmiljön</p>
<p>Det moderna samhällets utveckling utgör ett exempel på hur miljö utvecklas<br />
och förändras. I våra centrala tätorter och i bostadsområdena finns såväl<br />
värden att slå vakt om som brister att avhjälpa. I förhållande till nyproduktionen<br />
av byggnader och bostäder utgör det redan befintliga byggnadsbeståndet<br />
en huvuddel. Det framstår som alltmer angeläget att ökade insatser görs för<br />
att bevara och förbättra detta.</p>
<p>Såväl byggnader som själva tätortsfunktionen är viktig vid bedömningen<br />
av en väl fungerande stadsmiljö. Människorna måste kunna känna sig hemma,<br />
möta gemenskap och få behov och önskemål tillgodosedda. Detta gäller<br />
såväl kommersiell som kulturell och social service. Det sociala mönster som<br />
vuxit fram utifrån tradition och praktiska behov bör tas till vara. De enskilda<br />
människorna måste kunna känna trygghet till liv och egendom. Väl fungerande<br />
trafik- och kommunikationssystem med god trafiksäkerhet, möjlighet till<br />
gemenskap mellan generationer och för de äldre att bo kvar i sin gamla</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>225</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>invanda miljö är angelägna frågor.</p>
<p>En stor del av ansvaret för en väl fungerande tätort ligger inom ramen för<br />
den kommunala kompetensen. Statsmakterna bör dock underlätta kommunernas<br />
arbete inte minst genom ändringar av de lagar som reglerar plan- och<br />
byggområdet.</p>
<p>Det är angeläget att slå vakt om den äldre bebyggelsen. De äldre byggnaderna,<br />
oftast uppförda utifrån kvartersstadsplaner, utgör en värdefull resurs<br />
från kulturmiljösynpunkt. Alltför många sådana historiskt värdefulla och<br />
traditionsrika miljöer har sanerats bort. Många äldre tätorter har härigenom<br />
förlorat karaktär och identitet.</p>
<p>Stora delar av byggnadsbeståndet i våra tätorter är i behov av upprustning.<br />
Det är angeläget att de särskilda fördelar och den särart som bebyggelsen har<br />
tas till vara. Även från ekonomisk synpunkt är det felaktigt att lånevillkoren<br />
styr ombyggnadsföretagen så att dessa görs mera omfattande än vad som är<br />
nödvändigt. Normer och regleringar såväl inom byggnadslagstiftningen som<br />
inom bostadsfinansieringens område måste i större utsträckning förenklas<br />
och möjliggöra en anpassning till byggnadsbeståndets traditioner och förutsättningar.</p>
<p>Att förenkla regelsystemet är viktigt. Detta gäller inte enbart bostadshus<br />
utan även verkstäder, butiker och servicelokaler. En detaljerad och omfattande<br />
reglering av markanvändningen försvårar en anpassning till nya behov<br />
och kan vara ägnad att försvåra bibehållna servicefunktioner i olika stadsdelar<br />
eller bostadsområden.</p>
<p>Fler bostäder med äganderätt och bostadsrätt</p>
<p>All erfarenhet talar för att äganderätt eller bostadsrätt från samhällsekonomisk<br />
och familjeekonomisk synpunkt är att föredra framför hyresrätt.<br />
Ansvaret för bostaden och den egna miljön ökar. Driftkostnaderna kan<br />
hållas nere. Det sparande som dessa upplåtelseformer innebär är angeläget.<br />
Kravet på valfrihet på bostadsmarknaden leder dock till att även hyreslägenheter<br />
skall stå till förfogande allt efter den lokala efterfrågan.</p>
<p>En egen lägenhet i flerfamiljshus utgör ett attraktivt alternativ för många.<br />
Moderata samlingspartiet har under många år arbetat för att man även i vårt<br />
land skall kunna äga sin lägenhet. Hyreslägenheten är i dag helt dominerande<br />
inom flerfamiljshussektorn. Flera skäl, inte minst behovet av ökad valfrihet,<br />
talar för att den framtida flerfamiljshusproduktionen bör inriktas på lägenheter<br />
med ägande- och bostadsrätt. Ett system med ägarlägenheter bör snarast<br />
införas. Enskilda människor kan då äga och inteckna sin lägenhet även i<br />
flerfamiljshus enligt samma regler som gäller för småhus. Förslag härom bör<br />
kunna framläggas för riksdagen sedan den nu pågående utredningen slutförts.</p>
<p>Driftkostnaderna i det allmännyttiga bostadsbeståndet ökade 1975-1979<br />
med 78%, vilket är 70% snabbare än konsumentprisindex. Hyresformen är<br />
en dyr boendeform. Hyresgäster betalar för service som'bostadsföretaget</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>15 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>226</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tillhandahåller men som de i stället skulle kunna utföra själva. Småreparationer<br />
vållar betydande kostnader för hyresföretagen. Egnahemsägaren utför<br />
det mesta underhållsarbetet själv och kan då hålla denna del av driftkostnaderna<br />
nere.</p>
<p>De allmännyttiga företagens dåliga ekonomi kan lösas varken genom<br />
ytterligare belastning av statsbudgeten eller genom omfördelning av kostnaderna<br />
från de hyresboende till dem som bor i småhus. Företagen måste själva<br />
ta ansvaret för att reda upp sin ekonomiska situation. Stora besparingsmöjligheter<br />
föreligger genom att överföra en del av bostäderna i de allmännyttiga<br />
företagen till bostadsrättsföreningar. Denna möjlighet bör tas till vara och de<br />
allmännyttiga företagen bör därför själva ta initiativ till att bilda bostadsrätter,<br />
i första hand i de områden där konkreta ekonomiska problem föreligger.<br />
Det är ofta fråga om stora bostadsområden med hus som byggdes i slutet av<br />
1960-talet utan särskilda krav på bostadsmiljön. Bostäderna är här genomgående<br />
upplåtna med hyresrätt. Ekonomiskt utgör detta bostadsbestånd en<br />
belastning för företagen, bl. a. genom det stora underhållsbehovet. Om delar<br />
av beståndet överläts till de boende skulle den ekonomiska belastningen på<br />
bostadsföretagen minskas. De boende skulle själva kunna kontrollera underhålls-<br />
och reparationskostnaderna på ett helt annat sätt än i dag. Positiva<br />
sociala konsekvenser skulle inträda med ökat eget ansvar.</p>
<p>För att underlätta här förordad övergång till bostadsrätt bör kommunal<br />
borgen för insatsen kunna komma i fråga, speciellt när det gäller hus med<br />
statliga lån. Samhällsekonomiskt skulle sådan belåning medföra fördelar i<br />
förhållande till de alternativ som nu eljest öppnar sig.</p>
<p>Satsa på småhus</p>
<p>Socialdemokraterna motarbetade under sin regeringstid småhusbyggandet<br />
i Sverige. Från en årlig produktion på 35 000 år 1970 har nyproduktionen<br />
sedan 1975 stigit till runt 40000 småhus. Andelen småhus av den totala<br />
produktionen har under dessa år årligen uppgått till ca 70%. Efterfrågan har<br />
varit mycket stark och än i dag återfinns över 100000 småhussparare i<br />
bankernas låneköer. Trots den relativt höga produktionen av småhus under<br />
den senare delen av 1970-talet är andelen småhus av totalbeståndet bostäder<br />
icke högre i dag än den var 1970, dvs. 42%. Detta är långt lägre än i flertalet<br />
andra länder.</p>
<p>Det enskilt ägda småhuset är en utmärkt boendeform. Liksom fallet är<br />
med bostadsrättslägenheter utgör det ett aktivt sparmål för hushållen. En<br />
hög småhusproduktion ger ett högt realt sparande, vilket är till gagn för<br />
samhällsekonomin i stort. En varierande småhusmiljö skapar områden där<br />
människor har lätt att finna sig till rätta. Småhusboende erbjuder en bra<br />
uppväxtmiljö för barn.</p>
<p>Vi finner det mot denna bakgrund djupt alarmerande att nyproduktionen<br />
av småhus sjunkit drastiskt under senare tid. Sålunda sjönk antalet påbörjade<br />
småhus under 1980 till en så låg nivå som 32 500.1 år förväntas igångsätt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>227</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ningen i bästa fall komma att uppgå till 25 000.</p>
<p>De ökande boendekostnaderna samt den osäkerhet som marknaden drabbats<br />
av efter mittenpartiernas skatteuppgörelse med socialdemokraterna har<br />
skapat köpmotstånd. Köp av ett småhus är för de allra flesta den största affär<br />
de gör under sin livstid. Som regel vill de bo kvar i sitt hus under decennier.<br />
Det är därför i högsta grad naturligt att den som står i begrepp att köpa ett<br />
småhus skall känna trygghet vad gäller de skatteregler som avgör bostadsekonomin.<br />
Samtliga borgerliga partier lovade inför 1979 års val att avdragsrätten<br />
för småhusägare skulle bibehållas oförändrad, vilket bekräftades i<br />
trepartiregeringens regeringsförklaring. Vi motsätter oss att det föreliggande<br />
förslaget till begränsning av småhusägarnas underskottsavdrag genomförs.</p>
<p>Det allmänna skall underlätta — inte försvåra — för medborgarna att<br />
förvärva ett eget hem. Starka samhällsekonomiska skäl talar dock för att<br />
nivån på räntesubventionerna sänks. Som närmare utvecklas senare förordar<br />
vi en betydande förenkling av lånereglerna, sänkta ambitioner vad gäller<br />
stadsplanestandard samt förenklade byggnormer. Dessa åtgärder skulle sammantaget<br />
kunna sänka boendekostnaderna trots minskning av räntesubventionerna.<br />
Härigenom skulle nyproduktionen stimuleras.</p>
<p>Gällande låneregler medför att produktion av småhus med äganderätt<br />
försvåras. Månadskostnaden i identiska hus upplåtna med äganderätt resp.<br />
bostadsrätt är vid inflyttningstillfället ca 300 kr. högre i äganderättshuset.<br />
Orsaken härtill är att s. k. produktionskostnadsbelåning kan medges för<br />
småhus med bostadsrätt men ej för småhus med äganderätt. Dessa bestämmelser<br />
bör, i avvaktan på ett nytt lånesystem, ändras så att produktionskostnadsbelåning<br />
även kan medges för småhus med äganderätt.</p>
<p>Bostadssparande</p>
<p>I syfte att öka möjligheterna för var och en att skaffa sig en villa eller<br />
lägenhet som han själv äger — direkt eller genom bostadsrätt - bör de<br />
särskilda regler om skattefritt sparande som gäller från hösten 1978 ges en<br />
vidgad tillämpning. I princip bör således sparade medel kunna lyftas när som<br />
helst — alltså även före femårsperiodens utgång — utan att ”premien” återgår<br />
till staten, under förutsättning dock att de frigjorda medlen används till inköp<br />
av bostad för permanent- eller fritidsboende.</p>
<p>Den nu föreslagna förändringen torde inte skapa några problem annat än<br />
möjligen i avseende på de kontrollsvårigheter som kan uppstå vid förvärv av<br />
bostadsrättslägenhet. Vid köp av en bostad som ägs direkt av den boende kan<br />
kontroll av att ett köp verkligen företagits ske genom krav på att köpebrev<br />
eller sedermera lagfartsbevis skall företes. Motsvarande formella handlingar<br />
upprättas inte vid överlåtelse av bostadsrättslägenheter. En möjlighet till<br />
kontroll är att bostadsrättsföreningen intygar att överlåtelse skett. Av försäljare<br />
och förvärvare av bostadsrättslägenhet kan också krävas att en handling<br />
upprättas om överlåtelsen med angivande av köpeskillingen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>228</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Hyresgästernas förhandlingsrätt</p>
<p>Hyresgästernas rättigheter och möjligheter till inflytande regleras i dag i<br />
huvudsak av hyreslagen, bostadssaneringslagen och hyresförhandlingslagen.</p>
<p>Enligt gällande regler har hyresgästföreningar tillhörande Hyresgästernas<br />
riksförbund i allt väsentligt monopol på att representera hyresgäster.</p>
<p>Hyresgästernas riksförbund (HR) omfattar ca 650000 medlemmar, varav<br />
ca 250000 är kollektivanslutna bostadsrättshavare inom HSB, vilka i denna<br />
sin egenskap knappast har något intresse av att organisera sig som hyresgäster.<br />
Eftersom antalet hyresgäster i Sverige upptas till ca en och enhalv miljon<br />
kan hyresgäströrelsen inte sägas representera landets hyresgäster. Det finns<br />
sålunda icke något underlag för att Hyresgästernas riksförbund skall inta en<br />
särställning - än mindre ha förhandlingsmonopol.</p>
<p>Ett verkligt inflytande i demokratisk mening kan erhållas endast om individen<br />
frivilligt går in i en organisation. Den bästa formen för hyresgästinflytande<br />
inträder då den enskilde hyresgästen eller de boende i en fastighet gemensamt<br />
förhandlar med sin värd.</p>
<p>HR har sedan länge haft en förhandlingsordning med de kommunala<br />
fastighetsbolagen. Så har dock tidigare inte varit fallet med det stora flertalet<br />
privatvärdar. I juli 1978 trädde dock hyresförhandlingslagen i kraft. Lagen<br />
gäller nu för hela hyresmarknaden. Däri föreskrivs att förhandlingar skall ske<br />
mellan hyresvärd och (ospecificerad) organisation av hyresgäster avseende<br />
ett eller flera hus. Enskild hyresgäst har inte förhandlingsrätt. Förhandlingarna<br />
skall syfta till ett avtal om förhandlingsordning mellan parterna. Om<br />
avtal om förhandlingsordning inte träffas skall hyresnämnd, på begäran av<br />
någon av parterna, besluta om införande av förhandlingsordning.</p>
<p>Värd som är bunden av förhandlingsordning måste, när han vill höja<br />
hyran, påkalla förhandling med organisationen. Uppgörelse blir sedan bindande<br />
för hyresgästen genom en i lagen föreskriven förhandlingsklausul.<br />
Denna innebär att efter förhandlingsöverenskommelse inskrivs i hyreskontraktet<br />
att värden har rätt att ta ut den nya hyran utan att säga upp kontraktet<br />
för villkorsändring.</p>
<p>Om enskild hyresgäst motsätter sig klausulen eller andra delar av förhandlingsuppgörelsen<br />
kan han begära att få sin sak prövad av hyresnämnd. Denna<br />
regel är avsedd att garantera den enskildes rättigheter, men detta fungerar<br />
inte på grund av hyresnämndernas partssammansättning. Nämnden består,<br />
med undantag av en lagfaren ordförande, av parterna på hyresmarknaden.<br />
De avtalsslutande parterna sitter alltså i den instans som skall pröva av dem<br />
träffad uppgörelse.</p>
<p>Lagen uppställer inga formella krav på hur organisationen av hyresgäster<br />
skall se ut. Enligt förarbetena torde det vara fråga om en rättskapabel<br />
förening med stadgar och styrelse. Den ”bör ha förtroende bland medlemmarna”<br />
och ha ”förutsättningar att tillvarata deras intressen”.</p>
<p>I dag kan konstateras att HR-monopolet inte bara fortlever, utan att det<br />
numera har utvidgats till att gälla den privata sidan, där regelmässigt s. k.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>229</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>förhandlingsordning tilldelats hyresgästföreningen. På den offentliga sidan<br />
har den tidigare ordningen fortsatt att gälla.</p>
<p>På hela hyresmarknaden finns i dag endast tre undantag. Två ”alternativa”<br />
föreningar i Stockholm och en i Helsingborg har tilldelats förhandlingsordning<br />
med sina resp. värdar. I samtliga fall har det varit strid under uppmärksammade<br />
former. I två av fallen har ärendena avgjorts först i bostadsdomstolen,<br />
som är högsta instans.</p>
<p>Utvecklingen har berott på att det enligt lagens förarbeten inte räcker med<br />
att hyresgästerna vill förhandla och att ha förtroende för sin förening. De<br />
måste också bevisa att de, som det heter, ”förfogar över sådana resurser att<br />
de kan tillvarata medlemmarnas intressen”. Men bedömningen härav görs<br />
inte av medlemmarna själva utan av hyresnämnden eller bostadsdomstolen<br />
där HR är representerad.</p>
<p>I förarbetena sägs också att företräde skall ges organisation som är ”etablerad”<br />
och som har en ”långsiktig målsättning” samt att det finns anledning att<br />
säga upp gällande förhandlingsordning med en etablerad organisation ”bara<br />
för att det i enstaka frågor råder ett missnöje, även om den omfattas av en<br />
majoritet”!</p>
<p>Det är alldeles uppenbart att lagens förarbeten, tillsammans med den<br />
tolkning som de partssammansatta prövningsinstanserna har gjort, lett till att<br />
hyresgästföreningens monopol utvidgats till att gälla hela hyresmarknaden.</p>
<p>Detta är enligt moderata samlingspartiets uppfattning helt oacceptabelt.<br />
Den enskilde hyresgästen måste garanteras ett reellt inflytande över sitt<br />
boende. Det är en fundamental rättighet att få organisera sig i valfri förening,<br />
eller att stå utanför. Konkurrerande föreningar måste kunna arbeta under<br />
lika villkor och vara likställda inför lagen. Organisationer som är uppbyggda<br />
av frivilligt anslutna, engagerade medlemmar och som arbetar under demokratiska<br />
former tillvaratar bäst medlemmarnas intressen som hyresgäster.</p>
<p style="text-align:right;">Energisparande i byggnader</p>
<p>Det uppsatta målet för sparande av energi i byggnadsbeståndet — ca 48<br />
TWh brutto — vilket i stort bör ha nåtts 1988, ligger fast.Energisparverksamheten<br />
bör bedrivas i två program: ett energihushållningsprogram, som omfattar<br />
såväl enklare som mera omfattande energisparåtgärder, och ett konverteringsprogram,<br />
som syftar till att åstadkomma en övergång från i första hand<br />
olja till andra energislag.</p>
<p>Energisparande åtgärder är i dag, på grund av de höga energipriserna,<br />
mycket lönsamma. I årets budgetproposition förordas dessutom en höjning<br />
av skatten på olja vilket innebär en stimulans i riktning mot den ökade<br />
elanvändning som sparprogrammet likaledes skall främja. Vissa besparingar<br />
på det statliga stödet till energibesparande åtgärder är därför genomförbara<br />
utan att sparprogrammet äventyras.</p>
<p style="text-align:right;">För det första bör administrationen av lånen förenklas. Detta sker lämpligen<br />
genom att lånebestämmelserna frikopplas från bostadsfinansieringsför</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>230</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">ordningen. Länsbostadsnämnderna avlastas därmed hanteringen av lånen.</p>
<p>För det andra bör gränsen för lägsta kostnad höjas. De nuvarande gränserna,<br />
3000 kr. för åtgärder avseende övergång till elvärme, resp. 5000 kr. för<br />
andra energibesparande åtgärder, torde utan större olägenhet kunna höjas<br />
till 10000 kr. Någon svårighet att anskaffa dessa belopp på den allmänna<br />
kreditmarknaden föreligger knappast.</p>
<p>För det tredje bör lån till fasadbyten på småhus avskaffas. Tidigare har<br />
riksdagen tagit bort möjligheterna att få bidrag till fasadrenovering. Lånemöjligheten<br />
kvarstår dock. Eftersom det knappast är befogat att staten skall<br />
låna ut pengar till renovering och byte av husfasader bör denna del tas bort ur<br />
lånebestämmelserna. Schablonbeloppen, varierande från 100—180 kr/m2,<br />
bör därför utgå.</p>
<p>För det fjärde bör individuell mätning av el och varmvatten i flerbostadshus<br />
ske. Varje hushåll måste ges möjlighet att nedbringa kostnaden för el och<br />
varmvatten genom eget sparande. I dag föreligger inga tekniska hinder för en<br />
sådan reform. Däremot är problemet större när det gäller individuell mätning<br />
av värmen. Vi anser dock att denna fråga är så betydelsefull för hyresgästerna<br />
att man måste fortsätta att söka tekniska lösningar även på detta<br />
problem.</p>
<p>Taxering och småhusbeskattning</p>
<p>1981 års allmänna fastighetstaxering medförde att 1975 års taxeringsvärden<br />
i stort sett fördubblades. Orsaken härtill var den förhållandevis stora<br />
prisökningen på småhus under åren 1975—1978. Under de senaste två åren<br />
har prisökningen ersatts av ett prisfall. Försäljningspriserna har i många fall<br />
sjunkit så att taxeringsvärdet uppgår till väsentligt mer än 75% av fastighetens<br />
verkliga värde. Bostadsbeskattningens regler bör därför förändras, bl. a.<br />
så att ett smidigare beskattningssystem och mindre regionala skillnader kan<br />
åstadkommas. Ett sätt att åstadkomma detta är en mindre progressiv intäktsbeskattning<br />
av småhus.</p>
<p>Avskaffa mark- och konkurrensvillkoren, förändra förköpslagen</p>
<p>Genom beslut 1974 krävs som villkor för statliga bostadslån att marken<br />
varit i kommunal ägo samt att byggnadsobjektet upphandlas i konkurrens.<br />
Dessa villkor, mark och konkurrensvillkoren, har till huvudsaklig uppgift att<br />
minska utrymmet för enskilt byggande i egen regi. Effekterna har därigenom<br />
blivit ett starkt ökat kommunalt engagemang i bostadsbyggandet. Inte minst<br />
konkurrensvillkoret utgör en effektiv hämsko på enskilt byggande, eftersom<br />
kommunernas möjligheter att dispensera från konkurrensvillkoret är mera<br />
begränsat än i fråga om markvillkoret.</p>
<p>Båda lånevillkoren är riktade mot det traditionella byggandet av relativt<br />
stora objekt på tidigare obebyggd mark. I allt större utsträckning byggs nu<br />
inom redan ianspråktagna områden och ofta byggs endast enstaka hus.<br />
Mark- och konkurrensvillkoren har därmed överlevt sig själva nästan innan<br />
de har börjat tillämpas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>231</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Skall smidigheten och anpassningsförmågan i bostadsbyggandet åter kunna<br />
stärkas förutsätter det att enskilda markägare och enskilda byggnadsföretag<br />
ges ökade möjligheter att medverka i byggandet.</p>
<p>Vid byggande i förnyelseområden är det orealistiskt att kommunen först<br />
skall lösa in marken för att fördela den efter kommunalt beslut och att sedan<br />
byggnadsarbetena skall utlysas på entreprenad av den som väl tilldelas<br />
marken.</p>
<p>Redan hänsynen till de intressen som finns i området — till boende i ett<br />
eventuellt gammalt hus på tomten, till grannar och andra berörda omkringliggande<br />
fastighetsägare — skapar svårigheter nog för byggandet i förtätningsområden.<br />
Läggs därtill en omständlig administrativ och byråkratisk<br />
reglering blir följden att byggandet i dessa områden avsevärt hämmas.</p>
<p>Några steg i den riktning som här förordats togs genom de lättnader<br />
avseende mark- och konkurrensvillkoren som antogs av riksdagen förra året.<br />
De är dock bara temporära. De positiva effekterna kommer därför att bli<br />
begränsade. Byggnadsföretagen har inte heller givits möjlighet att planera<br />
sin verksamhet på lång sikt. Därmed kommer även fortsättningsvis arbetskraft<br />
och maskiner att utnyttjas på ett mindre rationellt sätt. Detta medverkar<br />
till att bibehålla byggnadskostnaderna på en alltför hög nivå. Företagen<br />
får inte heller möjlighet att genom samplanering av olika projekt vinna de<br />
fördelar som längre serier kan ge.</p>
<p>Förutsättningarna för att enskilda företag återigen skall kunna bidra till<br />
bättre effektivitet och god produktionsutveckling är att företagen ges möjlighet<br />
att planera sin verksamhet på längre sikt. Vi förordar därför att mark- och<br />
konkurrensvillkoren avskaffas.</p>
<p>Förköpslagen bör ändras så att kommunerna noggrannare måste motivera<br />
ett sökt förköp. Möjligheterna att förköpa fastigheter bör ges klarare men<br />
också begränsande regler. Rätten att förköpa jordbruksfastigheter bör begränsas<br />
i förköpslagen.</p>
<p>Avbyråkratisera bostadsfinansiering och långivning</p>
<p>I dag innehåller den statliga bostadslångivningen ett nätverk av regleringsmekanismer.<br />
Speciella krav ställs på standard och utformning av bostäderna.<br />
Lånereglerna styr genom sin utformning det som byggs. Lånesystemet innehåller<br />
också mekanismer syftande till kostnadskontroll.</p>
<p>De nuvarande räntesubventionerade bostadslånen — med alla dess byråkratiska<br />
regleringsmekanismer - bör ersättas med lån som utgår efter schablonmässiga<br />
regler. Statligt lån för byggande bör utgå som enhetslån per<br />
lägenhet, dock med viss reduktion av lånebeloppet för små lägenheter, och<br />
visst schablontillägg per kvadratmeter lägenhetsyta som överstiger den som<br />
ligger till grund för enhetslånet upp till en viss maximinivå. Räntebidrag kan<br />
sedan kopplas till detta lån på samma sätt som i dag. Om lägenheten kostar<br />
mer än vad som täcks av enhetslånet får denna kostnad täckas med tilläggslån<br />
till marknadsränta. Lånesystemet bör i princip inte innehålla något moment</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>232</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>av kostnadskontroll. Den byggande ges frihet att anpassa det byggda till de<br />
boendes önskemål. Den enda begränsningen är att byggnadsobjektens kreditsäkerhet<br />
inte riskeras.</p>
<p>Det här förordade lånesystemet skulle genom sin uppbyggnad innebära en<br />
starkt ökad flexibilitet. Vid snabb kostnadsökning i byggandet skulle akuta<br />
problem inte uppstå. Bristande anpassning i lånebeloppen till kostnadsutvecklingen<br />
skulle inte medföra att statliga lån uteblir. Finansieringen skulle<br />
klaras med tilläggsbelåning till marknadsränta.</p>
<p>Ökade kostnader skulle kunna finansieras på kreditmarknaden på sedvanliga<br />
villkor med osubventionerade lån. Härigenom skulle nås både ökad<br />
smidighet och ett minskat tryck på att öka subventionerna. Därmed skulle<br />
sannolikt ett första steg ha tagits till att bryta växelverkan mellan ökade<br />
kostnader och ökade subventioner.</p>
<p>De regler som nu beskrivits skulle i första hand medföra förbättrade<br />
förutsättningar för bostadsrättsbyggande och byggande av egnahem. Beroende<br />
på den relativt dyra toppbelåningen skulle större hyreslägenheter inte<br />
komma att te sig ekonomiskt attraktiva eftersom de inte skulle hamna inom<br />
de låneramar som medger fullständig räntesubventionering. Detta utgör<br />
knappast någon invändning. För det första finns det inga hållbara skäl för att<br />
genom subventioner stimulera byggandet av stora bostäder. För det andra<br />
har Sverige i dag ett alltför stort bestånd av hyreslägenheter. Det finns ingen<br />
anledning att ge nya tillskott härtill. Snarare finns det anledning att söka<br />
vägar att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter och ägarlägenheter.</p>
<p>Det lånesystem som här förordas innebär att styrningen av det svenska<br />
bostadsbyggandet skulle i grunden förändras. I stort sett hela den hantering<br />
som i dag ligger på bostadsstyrelse och länsbostadsnämnder i fråga om<br />
prövning av olika byggnadsprojekts kostnader mot olika kostnadsschabloner<br />
m. m. skulle kunna upphöra och ersättas av sedvanlig kreditriskprövning.</p>
<p>I förlängningen kan övervägas att helt avskaffa bostadsverkets befattning<br />
med bostadslångivningen. Den skulle kunna övertas av de vanliga kreditinstituten.<br />
Bottenlåneinstituten finge för sin del göra en prövning av hur stort<br />
bottenlån som rimligen svarar mot det tilltänkta byggnadsprojektet. Banker<br />
och andra kreditinstitut finge göra den slutliga kreditprövningen vid bedömningen<br />
av hur stort topplån som skulle kunna beviljas. Det statliga räntebidraget<br />
skulle enbart vara avhängigt av beslut om enhetslånets storlek.<br />
Praktiskt skulle detta innebära att det statliga beslutet begränsades till att<br />
avse huruvida enhetslån — och därmed räntebidrag - skulle utgå eller ej.<br />
Endast om lånebeslutet avsåg mindre lägenheter, som inte skulle ge fullgod<br />
säkerhet för enhetslånet, vöre en vidare prövning motiverad. Den statliga<br />
låneprövningen borde endera kunna överföras till bottenlåneinstituten eller<br />
läggas på de statliga kreditorgan som redan finns vid sidan av bostads verket.</p>
<p>Med ovan redovisade system öppnas möjligheter att på allvar ifrågasätta<br />
om bostadsverket — länsbostadsnämnder och bostadsstyrelse - behöver<br />
bibehållas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>233</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>För den byggande skulle det här förordade lånesystemet innebära att i stort<br />
sett alla typer av offentlig ekonomisk kontroll av det tilltänkta byggnadsprojektet<br />
skulle försvinna. Endast en ren kreditriskprövning skulle återstå. I den<br />
mån byggherren avsåg att bygga okonventionellt eller utnyttja tidigare ej<br />
använd teknik skulle detta över huvud taget inte föranleda någon statlig<br />
prövning, för så vitt inte byggnadsprojektets kreditvärdighet påverkades.</p>
<p>Det ovan presenterade löneregelsystemet skall börja tillämpas fr. o. m.<br />
januari 1984.</p>
<p>Räntesubventioner</p>
<p>Kostnaden för räntebidrag har på senare år ökat med mellan 1,5 och 2<br />
miljarder kronor per år. När nuvarande system infördes 1974 fastställdes den<br />
garanterade räntan för nybyggda lägenheter till 3,9% i flerfamiljshus och 6%<br />
i ägda småhus. Den garanterade räntan höjdes sedan med 0,15 procentenheter<br />
varje år i flerfamiljshus och med 0,2 procentenheter varje år för småhus.<br />
Reglerna har ändrats vid flera tillfällen. Den lägsta garanterade räntan för<br />
nybyggda hus uppgår nu till 3% i flerfamiljshus och 5,5% i småhus. Den<br />
årliga höjningen av den garanterade räntan har höjts till 0,25 procentenheter<br />
i flerfamiljshus och 0,5 procentenheter i småhus.</p>
<p>De direkta bostadssubventionerna utgår i form av räntebidrag för lån utom<br />
det statliga bostadsfinansieringssystemets ram och genom bostadsbidrag till<br />
hushållen. Bostadsfinansieringssystemet leder till att kapitalkostnader i nya<br />
hus begränsas i förhållande till äldre bostäder. Räntebidragen går till alla<br />
typer av hushåll oavsett inkomst. Bostadsbidragen är däremot ett fördelningspolitiskt<br />
instrument.</p>
<p>Med växlande inflation, snabbt föränderlig sammansättning av bostadsproduktionen<br />
och förhållandevis stora regionala förändringar är det svårt att<br />
utforma ett finansieringssystem som tillfredsställer grundläggande bostadspolitiska<br />
krav. Finansieringssystemet skall medverka till att ge rättvisa kostnader<br />
för bostäder av olika årgång och med olika upplåtelseformer. Dessa<br />
subventioner måste utformas så att de inte minskar eller snedvrider konkurrensen<br />
mellan olika bostadproducenter utan ökar konsumenternas möjlighet<br />
att välja mellan olika boendeformer. Samma lånegränser — 95% av låneunderlaget<br />
— bör gälla för olika kategorier byggherrar. En sådan förändring<br />
innebär en minskning av kostnaderna för räntebidrag med ca 25 milj. kr. för<br />
budgetåret 1982/83 och med ca 50 milj. kr. för budgetåret 1983/84.</p>
<p>Enligt moderata samlingspartiets uppfattning skall skatte-, låne- och räntereglerna<br />
utformas så att neutralitet uppnås mellan boende i småhus och<br />
flerfamiljshus, mellan olika byggherrar och upplåtelseformer. Räntesubventionerna<br />
måste på sikt avskaffas till den del de inte är motiverade av skilda<br />
skatteregler för olika upplåtelseformer. Detta förutsätter dock reformer på<br />
både bostads- och skattepolitikens område. I avvaktan på en sådan omläggning<br />
kan dock redan nu besparingar genomföras.</p>
<p>Det statliga bostadsfinansieringssystemet med en garanterad ränta som</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>234</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>höjs lika mycket varje år infördes med utgångspunkt i en betydligt lägre<br />
inflationstakt än den vi haft sedan systemet infördes. Resultatet har blivit att<br />
den garanterade räntan har höjts för litet i gamla hus i förhållande till nyare<br />
hus. Även gamla hus som varit billiga att bygga och som därmed har lägre<br />
hyror subventioneras. Med stigande räntenivå ökar subventionerna också för<br />
äldre hus. Den statsfinansiella belastningen ökar inte bara för nya hus utan<br />
också för gamla. Till en del har dessa effekter kompenserats under senare år<br />
genom engångshöjningar.</p>
<p>För flerfamiljshus föreslår vi att fr. o. m. 1983 den garanterade räntan höjs<br />
8% årligen.</p>
<p>För nya hus görs höjningen från nuvarande garanterade ränta på 3%,<br />
vilket innebär följande räntesatser för ett hus som byggs 1983 (ränta enligt<br />
gällande regler inom parentes): 1983 3,0% (3,0), 1984 3,24% (3,25), 1985<br />
3,50% (3,50), 1986 3,78% (3,75), 1987 4,08% (4,0) osv.</p>
<p>För äldre årgångar beräknas en ingående garanterad ränta för 1982. Höjningen<br />
med 8% görs för varje år av husets livslängd t. o. m. 1982. Höjningen<br />
görs med utgångspunkt i en garanterad ränta på 3,4% under nybyggnadsåret.<br />
Detta innebär exempelvis att den garanterade räntan för ett hus byggt 1978<br />
höjs från 4,6% till 5,0% år 1983. Fr. o. m. 1983 höjs den garanterade räntan<br />
8% om året såsom för nya hus.</p>
<p>Då tidigare sänkningar av den garanterade räntan motiverats av höga<br />
marginalskatter och stora ränteavdrag finns det nu anledning, inför kommande<br />
marginalskattesänkningar, att återgå till en högre ränta.</p>
<p>Vårt förslag innebär att subventioneringen av flerfamiljshusens kapitalkostnad<br />
i nuvarande ränteläge begränsas till de sjutton första åren av husens<br />
livslängd.</p>
<p>En ökning av uppräkningstakten har redan beslutats av riksdagen för<br />
småhus. Ändringen kommer att vara fullt genomförd 1983. Med de regler<br />
som gäller kommer uppräkningen under de första fem åren att vara i det<br />
närmaste identisk med den ovan föreslagna uppräkningen. De engångshöjningar<br />
som nu genomförs betyder att småhusens kapitalkostnader subventioneras<br />
under ca åtta år. En omläggning av systemet får för småhusens del<br />
därför anstå till dess att en ny engångshöjning kan bli aktuell.</p>
<p>Den föreslagna omläggningen av systemet för flerfamiljshus beräknas<br />
medföra en besparing på ca 2 miljarder kronor för helt budgetår. För budgetåret<br />
1982/83 uppgår besparingen till ca 1 miljard kronor.</p>
<p>För de boende beräknas omläggningen innebära att hyrorna höjs med<br />
omkring 150 kr. i månaden i genomsnitt. En stor kapitalkostnadsökning i<br />
vissa äldre årgångar kommer att jämnas ut med hänsyn till sammansättningen<br />
av beståndet i de allmännyttiga bostadsföretagen. Hyreshöjningen kommer<br />
att i huvudsak röra äldre hus som generellt sett har en lägre hyresnivå.<br />
Det nya beståndet berörs endast marginellt. Vårt förslag innebär att likhet i<br />
kostnaderna mellan besittningsformerna åter uppnås.</p>
<p>De från samhällsekonomisk synpunkt nödvändiga besparingarna på de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>235</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>generella bostadssubventionerna medför således begränsade kostnadsökningar<br />
för hushållen.</p>
<p>De inkomstsvaga hushållen kommer att kompenseras genom höjda bostadsbidrag<br />
eller flerbarnstillägg. Vi föreslår därför att 350 milj. kr. räknat<br />
per år reserveras för ändamålet.</p>
<p>Minskad plan- och markbyråkrati</p>
<p>En orsak till ökningen av bostadskostnaderna under 1970-talet är den<br />
omfattande byråkrati som präglat planeringen av nya bostadsområden.<br />
Samhällsinflytande i form av statliga och kommunala riktlinjer, normer och<br />
beslut samt en tidskrävande besvärsprocess inför fastställelse av detaljplaner<br />
förlänger fortfarande projekt så till den grad att en gång givna förutsättningar<br />
i kostnadskalkyler kän vara inaktuella när en detaljplan väl är färdigställd.<br />
Inte sällan resulterar detta i att planen antingen omarbetas - med risk för<br />
ännu en lång beslutsprocess - eller att man väljer att bygga med dispens från<br />
planen. I det senare fallet finns det skäl att fråga sig varför man i själva<br />
planprocessen gett i tid räknat så stort värde åt inflytande då en dispens så lätt<br />
kan göra om innehållet i en plan.</p>
<p>Även om det finns alla skäl att bevara dagens besvärsregler kan själva<br />
beslutsprocessen påskyndas.</p>
<p>En avgörande fråga är hur man skall göra med den fastställelseprövning<br />
som i dag sker hos länsstyrelsen. Eftersom kommunerna över lag förfogar<br />
över god sakkunskap bör principen om den statliga fastställelseprövningen<br />
brytas. Kommunerna bör själva äga fastställa detaljplan. För att vederbörlig<br />
hänsyn skall kunna tas till bl. a. rättssäkerhetsaspekter bör dock länsstyrelsen<br />
ha en möjlighet att inom viss tid, exempelvis tre månader , ”lyfta upp” en<br />
plan för prövning, exempelvis om den kan anses kränka någon sakägarrätt,<br />
om det föreligger brister i samrådet eller om planen kan anses strida mot<br />
riksintressen. Länsstyrelsen bör då inom en föreskriven tid behandla planen<br />
med som i dag efterföljande rätt för sakägare att ånyo besvära sig.</p>
<p>Fastställelseprövningen bör därför avskaffas. Detta kan lämpligen ske i<br />
samband med beslut om nya plan- och byggnadslagen som avses träda i kraft<br />
1985. Länsstyrelsens prövning bör emellertid redan nu begränsas genom en<br />
delreform. Den formella fastställelsen skulle då ligga kvar hos länsstyrelsen,<br />
men det anges på vilka punkter styrelsen har rätt att pröva kommunens<br />
antagandebeslut. Reformen bör komma till stånd snarast och kombineras<br />
med tidsgränser för länsstyrelsens handläggning av planärenden samt uttalade<br />
begränsningar i samrådsskedet. Besvärsrätten för sakägare berörs ej av<br />
detta förslag.</p>
<p>Ändring av 136 a § BL<br />
Enligt 136 a § byggnadslagen prövas i dag industriell eller liknande verksamhet<br />
som är av betydelse för hushållningen med:</p>
<p>— landets samlade mark- och vattentillgångar,</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>236</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>— energi,</p>
<p>— träfiberråvara.</p>
<p>För skogsindustriella anläggningar gäller att utvidgningen prövas om råvaruförbrukningen<br />
ökar med minst 10000 m3. Anläggningar för eldning med<br />
träflis prövas om användningen av flis överstiger 25000 m3.</p>
<p>Tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen får ej lämnas om ej kommunen<br />
tillstyrkt detta.</p>
<p>De tre olika prövningsgrunderna har alla tillkommit som mer eller mindre<br />
provisoriska regleringar. Mark- och vattenhushållningsprövningen tillkom<br />
1972 som provisorium i avvaktan på en ny bygglag. Energihushållning infördes<br />
som prövningsgrund i och med 1975 års energipolitiska proposition<br />
varefter ett antal olika utredningar övervägt inriktningen av denna prövning.<br />
Prövningen av förbrukning av träfiberråvara infördes 1975 i avvaktan på att<br />
ett näringspolitiskt program för skogsindustrin lades fast.</p>
<p>Under de första åtta åren som prövningssystemet var i kraft inkom 260<br />
ansökningar. Av dessa var 110 s. k. övergångsärenden rörande befintliga<br />
anläggningar - sågar m.fl., som använder träfiberråvara. Av återstående<br />
150 ärenden bifölls 82 helt eller delvis, 15 avslogs (4 kommunala veton), 27<br />
återkallades och 26 var våren 1981 ännu ej avgjorda.</p>
<p>Den nuvarande regleringen medför en utomordentligt omständlig prövningsprocess.<br />
Om en anläggning väl skall prövas enligt någon av prövningsgrunderna<br />
måste den också prövas enligt de båda andra varav bl. a. följer en<br />
omfattande remissbehandling och viss tidsutdräkt.</p>
<p>Enkla ärenden — exempelvis mindre utbyggnad av ett sågverk — tar ca tre<br />
månader från komplett ansökan till färdigt regeringsbeslut. Ärenden rörande<br />
fliseldning tar någon eller några månader längre. Mer traditionella 136<br />
a-ärenden tar minst 6—8 månader från komplett ansökan till färdigt beslut.</p>
<p>I ett begränsat antal ärenden har handläggningstiden blivit avsevärt mycket<br />
längre.</p>
<p>Under sommaren 1980 remissbehandlades ett förslag att bryta ut 136 a § ur<br />
byggnadslagen och göra en särskild lag om tillåtlighetsprövning av viss industriell<br />
verksamhet.</p>
<p>Med hänsyn till erfarenheterna av 136 a § BL bör hittillsvarande ordning<br />
förändras radikalt. I enlighet med flera remissyttranden från bl. a. naturvårdsverket,<br />
koncessionsnämnden och Sveriges industriförbund bör koncessionsnämnden<br />
ges en stärkt ställning visavi regeringen. I normalfallet bör<br />
koncessionsnämnden pröva både miljöfrågan och lokaliserings-/tillståndsfrågan<br />
vid sin behandling. Endast om ett ärende underställs regeringen eller<br />
besvär sker förs frågan till regeringen. Kretsen av organ som kan framkalla<br />
underställning och därmed en traditionell prövning enligt 136 a § kan övervägas.<br />
Åtminstone nämnden själv, sökanden och kommunen borde kunna<br />
begära underställning. Vid den nu angivna lösningen bör det övervägas om<br />
ett koncessionsnämndsbeslut skall vara bindande för efterföljande planläggning<br />
på samma sätt sorn regeringsbeslutet enligt 136 a § är i dag. För att nå</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>237</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>den tidiga prövning som varit ett av 136 a§ = prövningens syften kan<br />
övervägas att ge sökande möjlighet att begära förhandsbesked i lokaliserings-/tillståndsfrågan.<br />
Förslag av denna innebörd bör snarast föreläggas<br />
riksdagen.</p>
<p>Bebyggelse utanför planlagt område samt strandskydd</p>
<p>Socialdemokraterna har medvetet arbetat för att försvåra bebyggelse i<br />
glesbygd. Riksdagen och de borgerliga regeringarna har dock till viss del<br />
korrigerat denna utveckling. I årets budgetproposition aviserar bostadsministern<br />
att den sedan länge aktualiserade propositionen om förändring av<br />
reglerna om byggande utanför områden med stads- eller byggnadsplan skall<br />
föreläggas riksdagen i vår. De nya reglerna skall enligt moderata samlingspartiets<br />
uppfattning innebära att en kommun inte skall kunna säga nej till<br />
sådant byggande utan klart redovisade skäl.</p>
<p>Strandskyddslagarna ändrades 1974. Genom en ändring kom strandskydd<br />
att gälla generellt. Dispens erfordras för allt byggande intill 100 meter från<br />
strandlinjen. I många fall ter sig detta dispensförfarande omotiverat. De<br />
tidigare reglerna som innebar att länsstyrelserna förordnade om strandskydd<br />
i de områden där detta ansågs erforderligt, fungerade på ett smidigare och<br />
mindre byråkratiskt sätt. Inom områden som saknar intresse för det rörliga<br />
friluftslivet belastades inte byggnadslovgivningen med den särskilda dispensprövningen.<br />
Erfarenheter har nu vunnits av den 1974 genomförda förändringen<br />
och dessa erfarenheter talar för att man går tillbaka till den tidigare<br />
regleringen av strandskyddet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att byggnadslagstiftningen och bostadsfinansieringsbestämmelsema skall<br />
ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar att bevara historiskt värdefulla<br />
traditioner, rika stadsmiljöer och att undvika sterila bostadsmiljöer,<br />
att ett system som möjliggör ägarlägenheter i flerfamiljshus skall införas,<br />
att i enlighet med de boendes önskemål övergång från hyresrätt till bostadsrätt<br />
och äganderätt i framför allt de allmännyttiga företagens bostadsbestånd<br />
skall stimuleras,</p>
<p>att det allmänna skall underlätta en ökad satsning på i första hand mindre<br />
småhus med äganderätt,</p>
<p>att småhusbeskattningen skall förändras så att mindre regionala skillnader<br />
och smidigare beskattningssystem erhålls,</p>
<p>att den offentliga regleringen av byggandet skall minskas så att bättre<br />
möjligheter till enskilda initiativ skapas,</p>
<p>att räntesubventionerna på sikt skall avskaffas till den del de inte är<br />
motiverade av skilda skatteregler för olika upplåtelseformer,</p>
<p>att de generella subventionerna gradvis skall reduceras genom minskade<br />
räntebidrag, vilket motverkas av marginalskattesänkningar och förstärkta<br />
bostadsbidrag till lägre inkomsttagare,<br />
att rätten till avdrag för gäldräntor skall bibehållas full ut,<br />
att hyresförhandlingslagen skall ändras så att sammanslutning av hyres</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>238</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>gäster som företräder huvudparten av hyresgästerna i en fastighet skall ha<br />
rätt att teckna egen förhandlingsordning utan att deras kompetens ifrågasätts<br />
eller andra formkrav blir hindrande,</p>
<p>att systemet med partssammansatta hyresnämnder och bostadsdomstol<br />
skall ses över,</p>
<p>att låneadministrationen för energisparlånen skall förenklas,<br />
att gränsen för lägsta kostnad för energisparlån skall höjas från 3000 kr.<br />
resp. 5000 kr. till 10000 kr.,<br />
att schablonbeloppen för utbyte av fasad skall tas bort,<br />
att krav skall införas på individuell mätning av el och varmvatten i flerbostadshus,</p>
<p>att även mätning av värmen skall ske individuellt för varje lägenhet, när<br />
godtagbara mätinstrument finns tillgängliga,</p>
<p>att mark- och konkurrensvillkoren skall avvecklas,<br />
att förköpsmöjligheterna för kommunerna skall begränsas vad gäller<br />
jord- och skogsbruksfastigheter,</p>
<p>att ett nytt lånesystem där statliga lån skall utgå efter schablonmässiga<br />
regler i form av enhetslån per lägenhet införs,</p>
<p>att samma lånegränser — 95% av låneunderlaget - skall gälla för alla<br />
byggherrar,</p>
<p>att ett särskilt bosparande - bosparkonton — skall inrättas inom ramen<br />
för skattesparandet,<br />
att länsstyrelsernas rätt till prövning av kommunala stads- och byggnadsplaner<br />
skall begränsas,<br />
att 136 a § BL skall revideras mot bakgrund av gjorda erfarenheter,<br />
att en kommun inte skall kunna säga nej till byggande utanför planlagt<br />
område utan klart redovisade skäl,</p>
<p>att det generella strandskyddet skall ändras så att länsstyrelserna ges rätt<br />
att förordna om strandskydd där så anses erforderligt.</p>
<p>Regionalpolitik</p>
<p>Målet för regionalpolitiken är att skapa så likvärdiga förutsättningar som<br />
möjligt mellan landets olika delar. Regionalpolitiken skall i möjligaste mån<br />
göra människorna i hela landet delaktiga av vår allmänna materiella, sociala<br />
och kulturella välfärd. Strävan måste vara att skapa allsidiga regionala arbetsmarknader,<br />
där olika slags näringslivs- och samhällsaktiviteter finns<br />
representerade. En tillfredsställande offentlig och enskild service skall stå till<br />
människornas förfogande.</p>
<p>Vissa regioner i vårt land har sämre förutsättningar än andra i dessa<br />
avseenden, bl. a. beroende på de långa avstånden, klimatet och bristande<br />
industriella traditioner.</p>
<p>Om dessa nackdelar kompenseras på olika sätt kan företag i Norrland och<br />
på Gotland få bättre förutsättningar att konkurrera på jämbördiga villkor<br />
med det näringsliv som är lokaliserat i Syd- och Mellansverige.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>239</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Det är angeläget att regionalpolitiken renodlas till att skapa så lika förutsättningar<br />
som möjligt över hela landet och mellan olika regioner. Generella<br />
stimulansåtgärder är därför att föredra framför selektiv detaljstyrning.</p>
<p>Den viktigaste åtgärden, som på sikt kan förbättra situationen för näringslivet<br />
i dess helhet, är att förbättra dynamiken och tillväxten i svensk ekonomi.<br />
Ansträngningarna för att bereda ”arbete åt alla” måste baseras på ett konkurrenskraftigt<br />
näringsliv.</p>
<p>För att bevara och stärka svensk industris konkurrenskraft måste dess<br />
skalfördelar tas till vara. Den svenska hemmamarknaden är ofta för liten för<br />
att medge de långa serier som är nödvändiga för att erhålla tillfredsställande<br />
produktionsekonomi. Storindustrier genererar emellertid i sin tur arbete hos<br />
underleverantörer och legotillverkare. Som exempel kan nämnas att Volvo<br />
skapar sysselsättning hos mellan 600—700 underleverantörer på 500 orter.<br />
Götaverken Arendal erhåller leveranser från ca 2000 underleverantörer i<br />
alla län utom Gotland. Det är därför angeläget att genom regionalpolitiska<br />
och andra åtgärder tillgodose storindustrins krav på arbetskraft, kunskaper<br />
och infrastruktur så att den ges optimala möjligheter att hävda sig på exportmarknaderna.<br />
Försök att på olika sätt styra exportindustrins investeringar i<br />
regionalpolitisk! syfte utan att tillfredsställande företagsekonomiskt underlag<br />
finns får inte förekomma. I stället måste vi slå vakt om och utveckla den<br />
infrastruktur som krävs för att ge storföretagen de villkor som fordras för<br />
fortsatt expansion.</p>
<p>Det förhållandet att Sverige har en liten befolkning spridd över en stor yta<br />
ställer särskilda krav på infrastrukturen. För den regionala balansen är jordoch<br />
skogsbruket och dess förädlingsföretag av stor betydelse. Goda kommunikationer<br />
är särskilt betydelsefulla för en aktiv regionalpolitik.</p>
<p>Förutsättningarna för att investera i och driva företag måste förbättras<br />
generellt. En förutsättning är att tillfredsställande lönsamhet kan uppnås.</p>
<p>Det allmännas insatser skall därför inriktas mot sådana generella insatser<br />
som kompenserar företagen för de nackdelar som investeringar och affärsverksamhet<br />
i glesbygderna innebär.</p>
<p>Den hittillsvarande regionalpolitikens effekter</p>
<p>Betydande insatser har under snart två decennier gjorts inom ramen för<br />
regionalpolitiken i syfte att motverka trenden mot en allt snedare befolknings-<br />
och näringsstruktur. Dessa insatser har emellertid knappast förmått<br />
häva den regionala obalansen. Det finns dock skäl att anta att obalansen hade<br />
varit mycket större i dag utan dessa satsningar.</p>
<p>T. o. m. budgetåret 1980/81 har medel för nedanstående regionalpolitiska<br />
stödformer beviljats enligt följande:</p>
<p>Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån 1 698 milj. kr.</p>
<p>Lokaliseringslån 4 859 ” ”</p>
<p>Sysselsättningsstöd 242 ” ”</p>
<p>Utbildningsstöd 140 ” ”</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>240</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>För budgetåret 1981/82 har medel anslagits enligt följande:</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">305 milj. kr</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Lokaliseringslån*</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">555 ” ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Introduktionsstöd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,6 ” ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sysselsättningsstöd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">46 ” ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offertstöd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5 ” ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Utbildningsstöd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8 ” ”</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:6px;">Summa ca 924 milj. kr.</p>
<p>* Huvudparten avskrivs</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Härtill kommer regionalpolitisk! inriktat stöd inom transportsektorn. För<br />
budgetåret 1980/81 utgavs t. ex. i transportstöd för Norrland och Gotland ca<br />
231 milj. kr., i statligt stöd för icke lönsam landsbygdstrafik ca 91 milj. kr., i<br />
ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik ca 55 milj. kr. och i<br />
ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer ca 788 milj. kr.<br />
Härtill kommer de mycket stora belopp som utbetalas i direkt industristöd<br />
och som i stor utsträckning haft även regionalpolitisk! syfte.</p>
<p>Trots de många, stora och kostsamma insatserna kan resultatet knappast<br />
sägas vara tillfredsställande. En stor del av de regionalpolitiska stödåtgärderna<br />
har inriktats på Norrlandslänen. Ändå har befolkningsutvecklingen i<br />
Norrland inte förbättrats på något mer påtagligt sätt. Visserligen har vissa<br />
orter i Norrlandslänen under denna tid varit expansiva och ökat sin befolkning.<br />
Men befolkningsuttunningen i andra kommuner inom landsdelen har i<br />
gengäld varit så mycket mera markerad.</p>
<p>Den relativt ringa effekten av hittills utnyttjade regionalpolitiska stimulansmedel<br />
motiverar en förändrad syn på hur regional balans bäst kan<br />
uppnås.</p>
<p>De selektiva styrmedlen och subventionerna har blivit så omfattande och<br />
svåröverskådliga att statens industriverk har ansett det nödvändigt att utge<br />
en särskild stödkatalog. Det har beräknats att de statliga stödformernas antal<br />
f. n. uppgår till ca 300. En långtgående rationalisering av stödformerna skulle<br />
minska selektiviteten i industripolitiken.</p>
<p>En starkt bidragande orsak till att de mycket stora insatser som gjorts i<br />
sysselsättningsbevarande och regionalpolitisk! syfte inte varit framgångsrika<br />
är att kostnadsutvecklingen inom industrin inte har kunnat nedbringas. De<br />
statliga åtgärderna har snarast medverkat till att permanenta ett alltför högt<br />
kostnadsläge i nedläggningshotade industrier. Genom de statliga ingreppen<br />
har de anställda och deras organisationer invaggats i tron att det inte finns<br />
något krav på företagsekonomisk lönsamhet och konkurrensförmåga på<br />
marknaden. Den s. k. solidariska lönepolitiken har medfört att de anställda<br />
inte givits möjligheter att lönepolitiskt medverka till att återställa företagens<br />
lönsamhet.</p>
<p>Det är nödvändigt att alla berörda parter medverkar i arbetet att återge</p>
</div>
<div class="block ml_25" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>241</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>svensk industri dess konkurrenskraft. För att återta förlorade marknadsandelar<br />
fordras inte bara en kostnadsutveckling som motsvaras av den i vår<br />
omvärld; takten måste bli lägre.</p>
<p>I valet mellan att arbeta kvar i företaget och bo kvar på den invanda<br />
bostadsorten eller att flytta till en ny arbetsplats med alla de komplikationer<br />
och kostnader detta medför väljer många med all säkerhet det första alternativet,<br />
även om det innebär att den ekonomiska ersättningen blir lägre. Det<br />
lägre ekonomiska utfallet anses ofta kompenseras av att bosättning utanför<br />
storstadsregionerna medför sociala och miljömässiga fördelar.</p>
<p>Löneskatten och socialförsäkringsavgifterna</p>
<p>Skattepolitiken bör utnyttjas i regionalpolitisk syfte för att medverka till<br />
att kompensera kostnadsnackdelar och dämpa behovet av selektiva insatser.</p>
<p>1978 slopades löneskatten inom det dåvarande inre stödområdet. Några år<br />
senare borttogs den för landet i sin helhet. Dessa åtgärder överensstämmer<br />
med vår uppfattning att regionalpolitisk stöd bör inriktas mera på att ge<br />
sysselsättning och mindre på att tillhandahålla kapitalsubventioner. Den<br />
principiella inriktning som dessa åtgärder innebär bör därför fullföljas.</p>
<p>Generella stimulansåtgärder är inte behäftade med de uppenbara nackdelar<br />
som utpräglat selektiva och administrativt styrda stödåtgärder medför.<br />
De senare innebär ofta att det näringsliv som redan finns i stödområdet inte<br />
främjas. En snedvriden konkurrens till förmån för stödberättigade företag<br />
kan leda till att sysselsättningen i befintliga företag hotas. Ett selektivt system<br />
kräver dessutom ofta en byråkratisk beslutsprocess med åtföljande risk för<br />
orättvis behandling.</p>
<p>Vi avvisar därför en ytterligare utbyggnad av den selektiva regionalpolitiken<br />
liksom krav på lagstiftning om etableringskontroll eller s. k. ”frivilliga<br />
överenskommelser” mellan staten och företagen. Enligt vår mening representerar<br />
sådana överenskommelser främmande element i svensk förvaltning.<br />
De leder alltför lätt in i en ”mygelekonomi”.</p>
<p>Socialförsäkringsavgifterna bör sänkas för företag i vissa stödområden.<br />
Detta skulle verksamt bidra till att stimulera näringslivets utveckling i de<br />
områden som berörs och därmed tillkomsten av nya sysselsättningstillfällen.<br />
Samtidigt skall större delen av de selektiva medlen och subventionerna<br />
avvecklas. Därmed vidgas utrymmet för att finansiera de generellt verkande<br />
åtgärderna.</p>
<p>Vi avvisar inte sådana selektiva åtgärder som kan erfordras i vissa akuta<br />
situationer. Men handläggningen av sådana ärenden behöver läggas om. Vi<br />
föreslår att beslutanderätten i sådana frågor flyttas ned till länsplanet. Det<br />
skall i fortsättningen ankomma på länsstyrelserna att fatta beslut inom de<br />
givna anslagsramar som regering och riksdag fastlägger. Besluten skall i<br />
första hand avse kreditgarantier, varvid lånemedel etc. kanaliseras genom<br />
det reguljära kreditväsendet. Bankernas lokalkännedom och marknadsöver</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>16 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>242</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>sikt jämte deras kreditprövningserfarenhet beträffande näringslivsprojekt<br />
utifrån företagsekonomiska grunder bör bättre tas till vara.</p>
<p>Moderata samlingspartiet kommer, i anslutning till riksdagens behandling<br />
av den aviserade regionalpolitiska propositionen, att återkomma till dessa<br />
frågor i en särskild partimotion. Där kommer vi att utveckla dessa tankegångar<br />
ytterligare samt redovisa våra konkreta förslag. Här skall vi därför<br />
begränsa oss till att ange några principiella riktlinjer och belysa dem med<br />
några räkneexempel.</p>
<p>En sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområde 5 och 6 med 5 procentenheter<br />
— som vi i tidigare motioner har förordat — kan f. n. beräknas<br />
medföra ett inkomstbortfall för statskassan av storleksordningen 575 milj.<br />
kr. En sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområde 3 och 4 med 3 procentenheter<br />
medför ett inkomstbortfall på ungefär 1150 milj. kr. Sammanlagt<br />
skulle alltså en sådan generellt verkande stödinsats medföra förlorade inkomster<br />
för staten till ett belopp av 1700 milj. kr.</p>
<p>En sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområde 4 med 3 procentenheter<br />
medför en inkomstminskning med 465 milj. kr. Sammanlagt med effekterna<br />
av en sänkning med 5 procentenheter i stödområde 5 och 6 enligt ovan<br />
innebär detta ett inkomstbortfall för staten på drygt 1 miljard kronor.</p>
<p>Det bör understrykas att ovan redovisade beräkningar är approximativa<br />
och grundade på förhållandena år 1981.</p>
<p>Om man undantar de offentligt anställda i kommuner, landsting och i<br />
statlig förvaltning innebär en sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområde 5<br />
och 6 med 5 procentenheter ett inkomstbortfall för statskassan av storleksordningen<br />
388 milj. kr. Varje ytterligare procentenhets sänkning medför<br />
minskade inkomster med ca 78 milj. kr. En sänkning på motsvarande sätt —<br />
där de offentligt anställda enligt ovan undantas - i stödområde 4 med t. ex. 3<br />
procentenheter medför ett inkomstbortfall på 345 milj. kr. Varje ytterligare<br />
procentenhet medför ett påslag om 115 milj. kr.</p>
<p>Syftet med arbetsgivaravgiftssänkningen är att den skall leda till en ökad<br />
sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden genom att konkurrensförutsättningarna<br />
för företag inom stödområdet förbättras. Därigenom ökar statens<br />
och kommunernas skatteinkomster. Statens kostnader för olika arbetsmarknadspolitiska<br />
insatser minskar genom att en övergång från beredskapsarbeten<br />
till den öppna arbetsmarknaden blir möjlig.</p>
<p>Vår bedömning är att åtgärderna på sikt inte innebär någon merkostnad i<br />
förhållande till nuvarande uppläggning. Tvärtom bör de i ett längre perspektiv<br />
medföra mindre kostnader och större inkomster för det allmänna.</p>
<p>De kostnader som en sänkning av socialförsäkringsavgifterna medför bör<br />
täckas genom en omfördelning inom ramen för de regionalpolitiska anslagen<br />
i stort. En övergång till generellt verkande stödåtgärder - sänkta socialförsäkringsavgifter<br />
och transportstöd - dämpar behovet av selektiva insatser,<br />
varför huvuddelen av denna medelsarsenal kan avvecklas på sikt.</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>243</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Transportstödet</p>
<p>Till stödåtgärder av positiv karaktär hör det statliga transportstödet, som<br />
syftar till att säkerställa konkurrens på lika villkor med andra delar av landet<br />
för olika transportsätt inom samt till och från det allmänna stödområdet.<br />
Denna stödform bör fortgående anpassas till rådande kostnadsutveckling.</p>
<p>Transportstödet är till sitt syfte och sin allmänna karaktär ett generellt<br />
instrument för att utjämna konkurrensolikheter mellan olika delar av landet.<br />
Samtidigt ingår i stödet en rad selektiva moment, t. ex. sådana som utesluter<br />
vissa transportmedel och varuslag. Vi anser att de selektiva styrande inslagen<br />
bör minskas. Samtidigt bör stödets koppling till vissa särskilda transportsätt<br />
överges.</p>
<p>Stödområdesindelningen</p>
<p>Riksdagen beslöt 1979 att den tidigare stödområdesindelningen skulle<br />
ersättas av ett nytt system där berörda kommuner placeras in i olika stödklasser.<br />
Tillkomsten av de s. k. grå zonerna är ett uttryck för att den tidigare<br />
indelningen inte ansågs vara ändamålsenlig. Vi tillstyrkte den dåvarande<br />
regeringens förslag under den bestämda förutsättningen att det nya systemet<br />
skulle tillämpas på försök.</p>
<p>Stödområdesindelningen har under den tid som passerat kommit att utvecklas<br />
så att den helt dominerande delen av landet är placerat i ett eller<br />
annat stödområde. Inplacering i stödområde har ofta blivit den kosmetika<br />
som tillgripits då inga andra åtgärder har kunnat vidtas. Den till stödområdesindelningen<br />
bundna åtgärdsarsenalen har dessutom tagit alltför liten<br />
hänsyn till variationer i näringslivsstrukturen och till lokala förhållanden i<br />
övrigt. Det kan inte vara rimligt att statsmakterna fördelar det regionalpolitiska<br />
stödet kommunvis.</p>
<p>Vi har i föregående avsnitt förordat att länsstyrelserna skall tilldelas beslutanderätten<br />
över det regionalpolitiska stöd som kommer att finnas kvar efter<br />
den omläggning som vi föreslagit. Dessa medel kommer i första hand att<br />
utgöras av statliga kreditgarantier. Detta innebär att länsorganet inom vissa<br />
av staten givna ramar och i samråd med de berörda kommunerna får använda<br />
medlen på det sätt som bäst gagnar varje kommun. Härigenom uppnås större<br />
flexibilitet och effektivitet.</p>
<p>Nuvarande stödområdesindelning bör avvecklas. I stället begränsas stödområdet<br />
till de län som nu inom sig har kommuner placerade i något av<br />
stödområdena 4—6. Stödområde 1 och 2 avvecklas helt. Arbetsmarknadspolitisk!<br />
stöd skall dock kunna ges även utanför stödområdena i akuta krissituationer.<br />
Närmare utredningar får visa hur kommuner i stödområde 3, som<br />
faller utanför ett nytt sammanhållet stödområde, skall behandlas. Vi vill<br />
dock betona att restriktivitet skall iakttas vid sådan gränsdragning. Skall<br />
stödåtgärderna ge önskad effekt i de områden som är bäst betjänta av detta,<br />
får inte stödområdet omfatta alltför många län. Vi återkommer även till<br />
dessa frågor i samband med kommande motion om regionalpolitiken.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>244</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Länsplanering</p>
<p>En omfattande planeringsverksamhet har bedrivits och bedrivs fortfarande<br />
utan att verksamheten egentligen resulterar i annat än mycket allmänt<br />
hållna beslut utan styrande verkan. Även med de riktlinjer som drogs upp i<br />
riksdagsbeslutet 1979 kommer länsplaneringen att präglas av samma oklarhet<br />
och obestämdhet i fråga om mål och funktioner som tidigare. Det kan<br />
ifrågasättas om en central planering av detta slag, innefattande beslut även av<br />
regering och riksdag, över huvud taget fyller någon positiv funktion. En<br />
omprövning av länsplaneringen bör komma till stånd.</p>
<p>Den nuvarande länsplaneringen måste minskas till omfattningen och göras<br />
mer preciserad och åtgärdsinriktad. En kontinuerlig planering bör endast<br />
utföras om riksdagen så begär. Även till denna fråga återkommer vi i kommande<br />
motion.</p>
<p>Planeringsinstrument</p>
<p>Det är viktigt att planeringssystemen inte läggs fast för långa tider, så att<br />
anpassningen till nya och ändrade förhållande försvåras.</p>
<p>Befolkningsramarna får inte vara bindande, utan möjligheter måste finnas<br />
för en successiv anpassning till den faktiska utvecklingen. Befolkningsramar<br />
får inte styra regionalpolitiken.</p>
<p>Samma bedömning måste också gälla planen för den regionala strukturen,<br />
den s. k. ortsplanen. Att riksdagen har fattat beslut om att vissa orter skall<br />
vara primära centra, andra regionala centra etc. får inte innebära att indelningen<br />
en gång för alla ligger fast.</p>
<p>Servicegraden i olika orter måste självfallet växla. Orter som inte fått den<br />
beteckning som motsvarar de lokala förutsättningarna får inte åsidosättas.<br />
Det måste ges utrymme för förändringar av den formella indelningen när så<br />
är påkallat och inte minst när en kommun kan påvisa att förutsättningarna<br />
har ändrats.</p>
<p>Regionala investeringsfonder</p>
<p>Moderata samlingspartiet har tidigare föreslagit att särskilda investeringsfonder<br />
för investeringar i stödområdet skall inrättas, till vilka avsättningar<br />
skulle göras på förmånliga villkor. Vi återkommer till denna fråga i partimotion<br />
med anledning av den kommande regionalpolitiska propositionen.</p>
<p>Närservice</p>
<p>För att målet om regional balans skall kunna uppnås är möjligheterna till<br />
närservice av stor betydelse. Kan inte denna service upprätthållas saknas<br />
förutsättningar för en tryggad sysselsättning på sikt. Speciellt kännbart har<br />
detta problem blivit i utpräglade glesbygdsområden, där förutsättningarna<br />
för dagligvaruhandeln försämrats.</p>
<p>Inom dagligvaruområdet har butiksnedläggningar lett till att många konsumenter<br />
i dag saknar tillgång till inköpsställen på nära håll. Strukturomvand</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>245</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>lingen sammanhänger med både vikande kundunderlag och snabbt ökande<br />
kostnader. I vissa fall har otvivelaktigt kommunala planeringsåtgärder - inte<br />
minst då det gäller trafiken — bidragit till att försvåra främst den mindre<br />
detaljhandelns möjligheter att fortleva och ge service. För äldre människor,<br />
för handikappade och för dem som saknar bil har utvecklingen skapat problem<br />
såväl i glesbygdsområden som inom många tätortsområden.</p>
<p>Butikerna i glesbygdsområden är för sin verksmhet beroende av att kundunderlaget<br />
inte försvagas, dvs. att den allmänna ekonomiska politiken är<br />
framgångsrik och att en konstruktiv regionalpolitik bedrivs. För att stimulera<br />
glesbygdshandel är också den kampanjverksamhet som planlades på handelsdepartementets<br />
initiativ förra vintern och som avses bedrivas i år av<br />
betydelse. Den vänder sig till glesbygdshandlare för att hjälpa dessa att<br />
utveckla konkurrenskraftiga butiker, till de fast boende i glesbygd och till<br />
turister för att förbättra köptroheten och till myndigheter för att försöka ge<br />
glesbygdsbutikerna vidgade inkomstgivande verksamheter, t. ex. som ombud<br />
för olika statliga och kommunala instanser.</p>
<p>Utbildningsmöjligheterna</p>
<p>Den nuvarande skolans linjesystem och integrering har framtvingat allt<br />
större skolenheter. Tillsammans med avfolkningen i glesbygden har detta lett<br />
till att ett stort antal skolor lagts ned.</p>
<p>För en bygd är en skolnedläggning ofta förödande. Förutsättningarna att<br />
klara den framtida bosättningen och sysselsättningen i en bygd som inte kan<br />
erbjuda grundutbildning är små.</p>
<p>I många glesbygdsskolor bedrivs undervisningen i olika årskurskombinationer,<br />
vanligen i s. k. B-form. Detta medför vissa pedagogiska olägenheter,<br />
som måste accepteras om glesbygdsskolorna skall kunna bibehållas. De<br />
uppvägs dessutom nästan genomgående av en god trivsel och samvaro mellan<br />
lärare och elever och eleverna emellan.</p>
<p>Beslut om sammansättningen av årskurser i glesbygdsskolor bör i största<br />
möjliga omfattning decentraliseras till lokal nivå. Undervisningsmetodiken<br />
vid sådana skolor bör ägnas särskild uppmärksamhet.</p>
<p>Högstadieskolorna och gymnasieskolorna är redan i dag så koncentrerade<br />
att någon ytterligare nedläggning knappast kan ifrågakomma. Den metod för<br />
en flexiblare skolplanering som vi förespråkar i det utbildningspolitiska<br />
avsnittet bör i stället kunna medverka till fler skolor i glesbygden.</p>
<p>I många glesbygdsregioner är sysselsättningen ensidigt baserad på ett fåtal<br />
näringar. Trots detta önskar många ungdomar stanna kvar, om bara arbetstillfällen<br />
kan erbjudas. Det är därför rimligt att gymnasieskolan tar till vara<br />
de möjligheter till lokalt anpassad yrkesutbildning som numera finns. Dessutom<br />
bör en tvåårig hantverkslinje inrättas, vilket vi föreslår i det utbildningspolitiska<br />
avsnittet.</p>
<p>Decentraliserad högskoleundervisning och distansundervisning bör byggas<br />
ut. En utvidgning bör även ske till flera ämnesområden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>246</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Sysselsättning för ungdom</p>
<p style="margin-left:3px;">Sysselsättningsläget för ungdom är i dag besvärligt, i synnerhet i regioner<br />
med vikande sysselsättning i stort. När sysselsättningsmöjligheterna i allmänhet<br />
är dåliga drabbas ungdomarna bland de första.</p>
<p style="margin-left:3px;">En starkare satsning på lärlingsutbildningen skulle kunna få positiva effekter<br />
inom regionalpolitiken. På detta sätt erbjuds ungdom också möjlighet att<br />
stanna på hemorten, t. ex. inom småindustri och hantverk, i stället för att<br />
flytta eller bli arbetslös, på sätt som anges i det arbetsmarknadspolitiska<br />
avsnittet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Turism</p>
<p style="margin-left:3px;">Turistnäringen har i många glesbygder stor ekonomisk betydelse. Många<br />
regioner i Norrland och på Gotland tillhör landets mest frekventerade turistområden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Längtan till ett annorlunda liv än storstadens och tätorternas gör att många<br />
människor därifrån söker sig till naturen för rekreation och avkoppling.<br />
Turismen bör i framtiden kunna bli än mer betydelsefull än f. n.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tack vare turismen är det möjligt för många kommuner att upprätthålla en<br />
god service till gagn också för de fast boende. Inom större turistområden<br />
finns en välutvecklad servicenäring och hög sysselsättningsgrad även under<br />
mellansäsonger då anläggningar ses över, underhålls och utvecklas.</p>
<p style="margin-left:3px;">I allt väsentligt har turistnäringen byggts upp av enskilda företagare — ofta<br />
familjer — under ett par generationer. Det allmännas intresse är nyvaknat<br />
och karaktäriseras stundom av mindre väl underbyggda och ekonomiskt<br />
äventyrliga kommunala satsningar. Som ett alternativ till stora turistanläggningar<br />
och kommunala stugbyar bör det underlättas för jordbrukare att<br />
uppföra uthyrningsstugor på sin mark.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett annat sätt att utveckla glesbygdsturismen är charterresor från Centraleuropa<br />
till mellersta och norra Sverige. Turisterna skulle från flygplatserna<br />
med buss och tåg kunna nå närbelägna byar och kunna erbjudas de särskilda<br />
naturupplevelser som ter sig utomordentligt lockande för många européer.<br />
En förutsättning för blomstrande turism är härför anpassade kommunikationer<br />
i glesbygden. Grundläggande för denna arbetsintensiva näring är dock att<br />
kostnaderna kan hållas nere och inte drivs upp, t. ex. genom ökningar av<br />
löneskatten.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet vill</p>
<p style="margin-left:3px;">att regionalpolitiken skall bedrivas främst med hjälp av generellt verkande<br />
åtgärder,</p>
<p style="margin-left:3px;">att beslutsfattandet inom regionalpolitiken i möjligaste mån skall decentraliseras,</p>
<p style="margin-left:3px;">att den nuvarande länsplaneringen skall minskas till omfattningen och<br />
göras mer preciserad och åtgärdsinriktad,</p>
<p style="margin-left:3px;">att regionala planeringsnivåer och planer för den regionala strukturen<br />
skall utformas flexibelt för att möjliggöra en kontinuerlig anpassning till<br />
utvecklingen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>247</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att socialförsäkringsavgiften för företagen i vissa stödområden skall<br />
sänkas,</p>
<p>att stödområdesindelningen skall avvecklas till förmån för ett nytt länsbaserat<br />
system,</p>
<p>att de selektiva styrande inslagen i transportstödet skall minskas,</p>
<p>att det skall bli lättare för glesbygdsbutiker att utvidga sitt verksamhetsområde,</p>
<p>att turismen, särskilt i Norrlandslänen, skall främjas genom åtgärder för<br />
en spridd turistverksamhet.</p>
<p>Jord, skog och fiske</p>
<p>Nuvarande situation</p>
<p>Naturen och dess resurser är den primära försörjningskällan för oss alla.<br />
Även om markens avkastningsförmåga är beroende av naturgivna förutsättningar<br />
kan avkastningen höjas i avsevärd grad genom människans insatser.<br />
Ett effektivt resursutnyttjande är ett av de viktigaste målen för jordbrukspolitiken.</p>
<p>Nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken lades fast av riksdagen år<br />
1977. Härvid formulerades målet att de som är sysselsatta inom jordbruket i<br />
alla delar av landet skall tillförsäkras en ekonomisk och social standard, som<br />
är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Jordbrukets beredskaps-<br />
och försörjningsmässiga betydelse tillmäts stor vikt liksom konsumenternas<br />
behov av säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet och till rimliga<br />
priser. I orter där jordbruket och därtill knuten verksamhet har betydelse för<br />
regionalpolitiken skall detta särskilt beaktas. Beslutet innebar att de negativa<br />
inslagen i den av socialdemokraterna år 1967 genomdrivna jordbrukspolitiken<br />
till stor del kom att undanröjas.</p>
<p>Den allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige har emellertid medfört<br />
att de fastlagda målen för bl. a. jordbrukets inkomster ej kunnat förverkligas.<br />
När det gäller produktionens omfattning har däremot målet gott och väl<br />
uppfyllts. Detta har tyvärr skett till priset av en alltför snabb ökning av<br />
animalieproduktionen, varför pristryckande överskott uppstått. Över huvud<br />
taget har de ekonomiska påfrestningarna för enskilda lantbrukare och för<br />
näringen sammantaget ökat under senare tid. Samtidigt har livsmedelskostnaderna<br />
för konsumenterna ökat.</p>
<p>Åtgärder måste därför vidtas i syfte att säkra en sund ekonomisk utveckling<br />
för vårt jordbruk. Härvid spelar den allmänna ekonomiska utvecklingen<br />
en avgörande roll. De fortgående förändringarna i samhället fordrar ständiga<br />
anpassningsåtgärder inom jordbruket. Moderata samlingspartiet vill göra<br />
betingelserna så gynnsamma som möjligt för lantbruksnäringens utövare och<br />
därmed ge samhället största möjliga nytta av ett stabilt och rationellt svenskt<br />
jordbruk. Detta skall ske inom ramen för de fastlagda jordbrukspolitiska<br />
målen. Vid val av åtgärder måste därför beaktas dels livsmedelskostnaderna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>248</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>för konsumenter, dels jordbrukets möjligheter att anpassa produktionens<br />
storlek och inriktning. Detta måste ske i ett ekonomiskt läge som kräver<br />
långtgående besparingar på alla samhällsområden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt vår mening utgör medborgarnas rätt och möjlighet till personligt<br />
ägande en betydelsefull drivkraft för framåtskridandet. Enskild äganderätt<br />
ger trygghet, ansvarskänsla och vilja till personliga insatser. Den förutsätter<br />
dock en välgrundad övertygelse om att enskilt ägande skall bestå. Att driva<br />
lantbruk, att bruka jord och skog och förvalta därtill hörande byggnader är<br />
en långsiktig verksamhet. Näringens utövare måste ha siktet inställt flera<br />
generationer framåt. I många hänseenden gör nu rådande förhållanden det<br />
svårt eller i vissa fall omöjligt för lantbrukarna att planera för framtiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Jordbrukets roll i det svenska samhället kan inte mätas enbart utifrån dess<br />
bidrag till bruttonationalprodukten eller antalet sysselsatta i näringen. Dess<br />
betydelse är långt större genom dess basfunktion i det industrialiserade<br />
samhället. Jordbruket ger i dag alla våra medborgare en trygghet, som två<br />
tredjedelar av världens folk saknar, nämligen förvissningen om en säker<br />
tillgång till mat för dagen. Trots att större delen av Sverige inte ligger särskilt<br />
gynnsamt till från klimatsynpunkt uppvisar det svenska jordbruket en mycket<br />
hög produktivitet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Under efterkrigstiden har ett viktigt mål för jordbrukspolitiken varit att vi<br />
inom landet skall ha en jordbruksproduktion, som - kompletterad med viss<br />
lagring — är så stor att vi vid en eventuell avspärrning kan vara självförsörjande<br />
med livsmedel. En grundförutsättning för en oberoende utrikespolitik är<br />
att invånarnas livsmedelsförsörjning kan klaras även under avspärrning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Dagens problem inom jordbruket är inte enbart att hänföra till nu rådande<br />
ekonomiska läge med åtföljande svaga lönsamhet för enskilda jordbrukare.<br />
De ligger delvis i själva företagandets förutsättningar, liksom i ständiga<br />
förändringar i villkoren för ägandet av jord och skog. Här krävs förbättringar<br />
och förenklingar. Rättvisa och enkelhet måste eftersträvas. En begränsning<br />
av byråkratin i samband med uppgiftslämnande och olika slags tillstånd är<br />
exempel på detta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Reformer krävs också när det gäller skattelagstiftning och långsiktig kapitalförsörjning.<br />
Kapitalförsörjningen för jordbruket, främst vad gäller tillgången<br />
till långfristigt kapital motsvarar inte vad som förutsattes i den av<br />
riksdagen fastställda jordbrukspolitiken. Även om det för tillfället är kostnaderna<br />
för kapitalet, dvs. räntan, som är det största problemet måste utslitet<br />
realkapital kunna ersättas och ny teknik kunna utnyttjas. Särskilt viktigt är<br />
att kapital finns att tillgå vid generationsväxlingar. De yngre och nyetablerade<br />
jordbrukarnas problem kan lösas med en bättre kapitalförsörjning, genom<br />
att skattelagstiftningen utformas på sådant sätt att etablering och uppbyggnad<br />
av företag underlättas och att den kapitalbildning som efter hand<br />
sker inte beskattas så länge kapitalet kvarstår i rörelsen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sverige bör åta sig att efter förmåga hjälpa de fattiga länderna att öka sin<br />
jordbruksproduktion. Svenskt kunnande på det jordbruksadministrativa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>249</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p style="margin-left:3px;">området liksom vår mycket kvalificerade forskningsverksamhet på vegetabilie-<br />
och animalieområdena kan tillgodogöras i utvecklingsländerna. En betydande<br />
del av de svenska biståndsinsatserna bör inriktas mot svältdrabbade<br />
människor i u-länderna. Här finns stora möjligheter att inom ramen för ett<br />
bundet bistånd låta SIDA upphandla svenskt spannmål till inhemska inlösenpriser.<br />
Svenskt livsmedelsbistånd bör således inte bara ges vid akuta katastrofsituationer.<br />
Det kan också vara ett permanent inslag i vår hjälp till<br />
fattiga länder.</p>
<p>Jordbrukets ekonomiska läge och prispolitiken</p>
<p>Jordbrukets ekonomiska situation har försämrats under senare år. Särskilt<br />
gäller det de lantbrukare som etablerat sig under denna tid eller företagit mer<br />
omfattande investeringar.</p>
<p>Produktionsmålet i 1977 års jordbrukspolitiska beslut förutsätter att den<br />
brukbara åkerjorden skall användas för produktion av livsmedel. Det finns<br />
ingen anledning att frångå denna målsättning, bl. a. med hänsyn till livsmedelsberedskapen<br />
och regionalpolitiken. Under 1970-talet har investeringarna<br />
i jordbruket varit omfattande, vilket utgjort en förutsättning för fortsatt<br />
effektivisering av näringen och varit till båtnad för såväl producenter som<br />
konsumenter. Den har emellertid samtidigt medfört en snabbare ökning av<br />
produktionen än av den inhemska konsumtionen. Enligt 1977 års riktlinjer<br />
bör det överskott som uppkommer i första hand vara inriktat på spannmål.<br />
Det ekonomiska ansvaret för exportkostnader för spannmål delas mellan det<br />
allmänna och jordbruket. För animalieprodukter förutsätts i stort sett en<br />
balans mellan produktion och inhemsk konsumtion. Jordbruket står för det<br />
ekonomiska ansvaret vad gäller överskott, vilket sker bl. a. genom uttag av<br />
avgifter på produktionen. Förändringar i exportkostnaderna påverkar alltså<br />
avräkningspriserna till producenterna. Någon ändring av prispolitikens utformning<br />
i detta hänseende anser vi dock inte påkallad.</p>
<p>Under motstånd från bl. a. moderata samlingspartiet genomfördes<br />
fr. o. m. januari 1973 en snabb utbyggnad av ett prissystem där livsmedelssubventioner<br />
till stor del ersatte gränsskyddet. Subventionssystemet har<br />
sedermera begränsats i betydande utsträckning. Enligt vår uppfattning är<br />
budgetläget nu så allvarligt att en ytterligare reduktion av livsmedelssubventionerna<br />
är ofrånkomlig, även om detta temporärt kan medföra ökade avsättningssvårigheter<br />
för jordbruket med bl. a. sämre utnyttjande av förädlingsindustrins<br />
kapacitet.</p>
<p>Vid pågående förhandlingar om ett nytt prisavtal fr. o. m. den 1 juli 1982<br />
utgör produktionsbalansen en av de viktigaste frågor som måste lösas för att<br />
bryta den negativa utvecklingen för jordbruket. I betänkandet med vissa<br />
förslag rörande jordbruksprisregleringen efter den 30 juni 1982 (Ds Jo 1981:<br />
10), som utarbetats av en särskild kommitté, intar olika förslag om produktionsanpassning<br />
en framskjuten plats. I betänkandet presenteras förslag som<br />
innebär avgifter på produktionsmedel (på handelsgödsel och importerat</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>250</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>kraftfoder), prisdifferentiering (t. ex. högre avgift på nötkött än på kalvkött),<br />
kvantitativa regleringar (etableringskontroll, premier för utslaktning m. fl.<br />
åtgärder), särskilt stöd för vissa brukarkategorier (räntestöd för etablering),<br />
kostnadssänkande åtgärder samt sysselsättningsskapande åtgärder.</p>
<p>Kommitténs förslag utgör underlag för prisförhandlingarna. Det är jordbruksnämndens<br />
konsumentdelegation och lantbrukarnas förhandlingsdelegation<br />
som närmast har att ta ställning till vilka medel som bör tillgripas för<br />
att i första hand åstadkomma en bättre produktionsbalans inom jordbruket.<br />
Detta utgör en förutsättning för en förbättring av de ekonomiska läget inom<br />
jordbruket. Vi utgår från att några åtgärder som medför ökad belastning för<br />
statskassan inte kan komma i fråga.</p>
<p>Exporten av högförädlade livsmedel bör främjas. Visserligen har vi i vårt<br />
land höga produktionskostnader, men vi har också ett effektivt jordbruk,<br />
höga kvalitetskrav och en rationell livsmedelsindustri. Därför bör förutsättningar<br />
för en betydande export föreligga. I de fall nu gällande regler försvårar<br />
export bör dessa ändras eller tas bort. De produktionsresurser sorn finns i<br />
vårt jordbruk och i vår förädlingsindustri kan då utnyttjas bättre. Följden blir<br />
också en bättre produktionsbalans och därmed bidrag till bättre lönsamhet<br />
för lantbrukarna. Förädlingsindustrin, såväl den kooperativt ägda som den<br />
privata, har ansvar för att ytterligare exportsatsningar görs.</p>
<p>Mark- och rationaliseringspolitik</p>
<p>Moderata samlingspartiet ifrågasatte vissa av de förslag som framlades av<br />
jordförvärvsutredningen och som lagfästes i 1979 års jordförvärvslag. Vi<br />
motsatte oss sålunda att även syskons förvärv av lantbruksfastigheter skulle<br />
underkastas jordpolitisk prövning samt att priskontrollen vid förvärv av<br />
fastighet skulle skärpas. Enligt vår mening gav redan förut gällande lagstiftning<br />
möjligheter att motverka icke önskvärd spekulation med jordbruksfastigheter.<br />
Vi står sålunda bakom förbudet att utnyttja fastighetsförvärv som<br />
enbart kapitalplacering.</p>
<p>Sedan den nya jordförvärvslagen trätt i kraft för snart tre år sedan har<br />
marknadspriserna på jordbruksfastigheter inte stigit utan tvärtom realt sjunkit.<br />
Motsvarande utveckling har samtidigt skett även på villamarknaden.<br />
Reglerna om priskontroll för jordbruksfastigheter har därmed fått liten<br />
praktisk betydelse. I vissa fall kan den skärpta priskontrollen leda till orimliga<br />
konsekvenser.</p>
<p>Att fastställa avkastningsvärdet på en jordbruksfastighet, vilket i princip<br />
skall ske enligt 1979 års lag, kräver administrativa insatser som borde kunna<br />
användas för andra och mer angelägna ändamål.</p>
<p>Genom beslut av lantbruksstyrelsen har lånegarantigivning för bl. a. fläskproduktionen<br />
stramats åt. Flärigenom har investeringarna i svinstallar avstannat.<br />
Ändå råder inte balans i produktionen av fläsk. För att åstadkomma<br />
sådan bör enligt vår mening i första hand användas andra produktionsstyrande<br />
åtgärder än etableringskontroll. Moderata samlingspartiet förordar att en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>251</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>differentierad slaktdjursavgift uttas. Åtgärder syftande till ökad export av<br />
fläsk (utbytesexport) liksom export av förädlade animaliska livsmedel är<br />
också angelägna.</p>
<p>Arrenden inom jordbruket förekommer dels som gårdsarrenden, dels som<br />
sidoarrenden (tillskottsarrenden). Antalet och omfattningen av gårdsarrenden<br />
har hållit sig i stort sett oförändrat under efterkrigstiden, medan sidoarrendenas<br />
omfattning tilltagit. Tillkomsten av många nya sådana arrenden har<br />
utgjort en förutsättning för den snabba strukturomvandling det svenska<br />
jordbruket genomgått under senare decennier, då medelarealen åker per<br />
brukningsenhet ungefär fördubblats.</p>
<p>Arrendelagstiftningen genomgick 1979 en del förändringar. Främst vidtogs<br />
en skärpning av reglerna rörande besittningsskydd vid jordägares självinträde.<br />
Vi anser inte att det finns skäl att vidta några genomgripande<br />
ändringar av nuvarande lagstiftning. Det saknas anledning att ändra relationen<br />
mellan självägande brukare och arrendatorer. Arrenden bör därför inte<br />
underkastas en jordpolitisk prövning — en tanke som framfördes inom jordförvärvsutredningen<br />
men som sköts på framtiden bl. a. med hänsyn till den<br />
omfattande administration som skulle krävas.</p>
<p>Regionalpolitiken</p>
<p>Den svenska jordbrukspolitiken har sedan många år ett framträdande<br />
regionalpolitisk! inslag. Hit hör prisstödet till jordbruket i norra Sverige samt<br />
de delar av rationaliseringspolitiken som är inriktade på denna landsdel,<br />
främst det regionala rationaliseringsstödet. Också glesbygdsstödet hör hit,<br />
även om det omfattar annan verksamhet än jordbruk.</p>
<p>Den regionalpolitiskt inriktade delen av jordbrukspolitiken har otvivelaktigt<br />
haft och har fortfarande stor betydelse för särskilt de inre delarna av<br />
norra Sverige. Glesbygdsstödet bör bättre än nu samordnas med arbetsmarknadspolitiken.<br />
Det skulle kunna lämnas i större utsträckning om arbete i<br />
annans skog kunde anvisas, framför allt hos brukare av mindre lantbruksfastigheter.<br />
Detta förutsätter emellertid ett vidgat samarbete mellan lantbruksnämnder<br />
och arbetsmarknadsmyndigheter. Lantbruksstyrelsen bör få i uppdrag<br />
att i samverkan med andra berörda myndigheter utreda och lägga fram<br />
förslag i ämnet.</p>
<p>Skatteuppgörelsen</p>
<p>Den föreslagna finansieringen av skatteomläggningen medelst proms eller<br />
höjda arbetsgivaravgifter/egenavgifter skulle öka jordbrukens kostnader<br />
och försämra dess lönsamhet. En proms skulle dessutom slå särskilt hårt mot<br />
de jord- och skogsbrukare som är hårt skuldsatta, eftersom den också skulle<br />
tas ut på räntekostnader.</p>
<p>Den begränsning som föreslås i skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna<br />
och mittenpartierna av rätten till kvittning av förluster i en förvärvskälla<br />
mot överskott i en annan kan försvåra startande av jordbruk för dem som</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>252</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>har förvärvsarbete och vill behålla detta de första åren, vilka ofta är förlustbringande.</p>
<p>Investeringar för jordbrukets drift kan komma att motverkas genom att de<br />
räntekostnader som därvid kan uppkomma skall proportioneras mellan bostadsdel<br />
och jordbruket i övrigt vid beräkning av ett föreslaget s. k. räntetillägg<br />
för tilläggsskatt. Skatten på bostadsförmånen kan härigenom öka<br />
betydligt.</p>
<p>Förslaget till skatteomläggning behandlas utförligt i det skattepolitiska<br />
avsnittet.</p>
<p>Det tilltänkta förbudet enligt skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna<br />
och mittenpartierna mot kvittning av förluster i en förvärvskälla mot<br />
överskott i annan kan i vissa fall komma att försvåra för innehavare av<br />
jordbruksfastighet att utnyttja de möjligheter glesbygdsstödet ger till förbättring<br />
av den ekonomiska situationen.</p>
<p>Skogspolitik</p>
<p>Våra skogar och vår skogsindustri är centrala för Sveriges ekonomi. De<br />
spelar en nyckelroll då det gäller att återställa ekonomisk balans i vårt land.<br />
Skogen är en betydelsefull inhemsk förnyelsebar naturresurs. Vårt land<br />
förfogar här över unika möjligheter att vidmakthålla och utveckla en på<br />
inhemska råvaror baserad skogsindustri.</p>
<p>Ett bättre utnyttjande av våra skogliga produktionsförutsättningar är både<br />
önskvärt och realistiskt. Förutsättningen är att skogsägaren i frihet får inrikta<br />
sin skogsskötsel mot bästa biologiska och ekonomiska resultat. Den bästa<br />
garantin för en uthållig och hög skogsproduktion är skogsbrukarnas intresse<br />
och kunskaper för sin uppgift. Genom skogsvårdslagen och angränsande<br />
lagstiftning har samhället angivit ramarna för verksamheten.</p>
<p>Skogsvårdslagens krav på föryngringsåtgärder efter avverkning samt krav<br />
på skogsskötseln i övrigt är förenliga med vår traditionella syn på ett uthålligt<br />
skogsbruk. Det finns ett växande medvetande om att ägande av skog innebär<br />
ett ansvar att avverka mogna bestånd. Någon anledning föreligger därför<br />
inte, som virkesförsörjningsutredningen föreslagit, att införa tvingande regler<br />
för skogsavverkning. En tvångs- eller beredskapslagstiftning i sådant syfte<br />
skulle stå i strid med en av marknadsekonomins principer, nämligen dispositionsrätten<br />
till enskild egendom. Föreläggande om ”minimiavverkning”<br />
skulle dessutom hos ett stort antal nu aktiva skogsbrukare kunna leda till<br />
motsatt resultat - sänkt totalutbud.</p>
<p>Det är viktigt att den motsättning som råder mellan mål och medel i<br />
skogsvårdslagstiftningen och mellan denna och den praktiska skogspolitiken<br />
undanröjs. Detta innebär bl. a. att rationella och beprövade metoder i skogsskötsel<br />
måste tillåtas, inkl. användning av kemiska bekämpningsmedel i<br />
kontrollerade former. Likaså måste en intensifierad skogsvård, främst avseende<br />
beståndsanläggning och ungskogsgallringar, komma till stånd. Vidare<br />
måste kvaliteten på det bestånd som nu anläggs höjas. Ökad gödsling och en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>253</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ökad dikning är angelägen.</p>
<p>Frågan om kemisk lövslybekämpning har ännu inte fått en långsiktig<br />
lösning. Det tillfälliga förbudet har i avvaktan på en sådan föreslagits att t. v.<br />
förlängas. Det är viktigt att ett nytt förslag snabbt utarbetas med sådan<br />
innebörd att det kan vinna majoritet i riksdagen. Enligt moderata samlingspartiets<br />
mening kan det förslag som utredningen om användningen av kemiska<br />
medel i jord- och skogsbruket framlagt och som väl tillgodoser skogsbrukets<br />
krav på effektiv och ekonomisk lövslybekämpning läggas till grund<br />
härför.</p>
<p>Eftersom skogen täcker en mycket stor del av vårt lands yta är den också en<br />
viktig del av vår naturmiljö. Den ger rika möjligheter till friluftsliv och<br />
rekreation. Att bevara en rik och naturlig flora och fauna i skogslandskapet<br />
är ett självklart mål. Detta gäller skogsmarken i dess helhet. För att åstadkomma<br />
detta måste vissa områden behandlas särskilt varsamt och beläggas<br />
med aktsamhetsregler, exempelvis naturvårds-, naturskydds- och nationalparksföreskrifter.<br />
På den övervägande delen av skogsmarken skall dock ett<br />
rationellt skogsbruk bedrivas. Förändringar i skogsmiljön får där accepteras.<br />
Skogsmiljön och skogens ekosystem har aldrig varit statiskt. Åtgärder som<br />
vidtas och de metoder som kommer till användning måste ta biologiska<br />
hänsyn. Naturvårdens krav och skogsbrukets målsättning förenas därför att<br />
de ekologiska villkoren är grunden för utnyttjandet av våra naturresurser.</p>
<p>Om skogsskötseln inte får utvecklas och skogsproduktionen förblir konstant<br />
eller minskar, reduceras de resurser som erfordras för att tillgodose<br />
även självklara naturvårdskrav.</p>
<p>Den ökande försurningen av våra vattendrag, skogar och jord måste<br />
bemästras. Den är ett av de allvarligaste långsiktiga miljöhoten, inte minst<br />
för skogens del. Frågan är av sådan dignitet att det är nödvändigt att ytterligare<br />
åtgärder i form av forskning och internationella begränsningar av svavelutsläppen<br />
kommer till stånd.</p>
<p>Det är nödvändigt att på längre sikt eftersträva ett produktionsprogram för<br />
svenskt skogsbruk med avverkningsmål utöver nu gällande riktlinjer. För att<br />
möjliggöra detta måste lönsamheten i skogsbruket bli sådan att skogsägare<br />
stimuleras till avverkning och reinvesteringar i god skogsvård. Enligt vår<br />
mening är skattesystemets nuvarande utformning det centrala för hela utbudsproblemet<br />
- och därmed också för problemet med alltför låg ambitionsnivå<br />
inom skogsskötseln. En genomgripande reform av marginalskatterna är<br />
nödvändig för att påtagligt påverka avverkningsbenägenheten inom det privatägda<br />
skogsbruket. Intill dess att en sådan omläggning är genomförd måste<br />
särskilda, temporära regler införas. En administrativt enkel metod är att från<br />
inkomst av skogsbruk medge extra avdrag av det slag som beslutats av<br />
vårriksdagen 1981. Virkesförsörjningsutredningen har i sitt slutbetänkande<br />
redovisat att ett sådant avdrag bör, för att ge effekt, uppgå till minst<br />
10-15%. Avdraget bör därför höjas till 10% för såväl rotposter och avverkningsuppdrag<br />
som leveransvirke. På så vis uppnås en extra stimulans för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>254</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>självverksamhet. Ett avdrag kommer att leda till ökade avverkningar och<br />
bättre råvaruförsörjning. Genom de ökade avverkningarna och minskat<br />
importbehov är åtgärden samhällsekonomiskt och statsfinansiellt självfinansierande.</p>
<p>Lönsamheten inom skogsbruket är beroende av i vilken utsträckning kommunala<br />
garantiskatter och skogsvårdsavgifter tas ut. Med nu gällande regler<br />
tillämpade på kraftigt höjda taxeringsvärden blir det sammanlagda uttaget en<br />
stor fast pålaga för alla skogsägarkategorier. Enskilda fastigheters bärkraft<br />
påverkas negativt med åtföljande mindre ekonomiskt utrymme för god<br />
skogsvård.</p>
<p>Skogsvårdsavgiften får inte utvecklas till en extra pålaga på skogsbruket<br />
avsedd att tillföra statskassan pengar. Den skall inte heller utformas så att<br />
den medverkar till en ekonomisk omfördelning mellan olika skogsägarkategorier<br />
och/eller skogsbruk i skilda avkastningslägen. Så länge avgiften uttas<br />
måste medlen helt disponeras för insatser, vilka kommer hela skogsbruket till<br />
godo och därmed långsiktigt stärker industrins råvarubas. Någon uttaxering<br />
för ändamål därutöver får inte förekomma. Skogsvårdsavgiften bör sänkas<br />
till 0,3% av skogsbruksvärdet fr. o.m. den 1 juli 1982. Detta uttag är f. n.<br />
tillräckligt för att finansiera de insatser som vi anser svarar mot skogsvårdsavgiftens<br />
syfte. Regeringens förslag till sänkning av avgiften till 0,5% är otillräckligt.</p>
<p>Fisket</p>
<p>Det svenska yrkesfisket har efter några års förbättrad lönsamhet fått<br />
svårigheter. Åtgärder krävs i syfte att ge fiskeripolitiken ett meningsfullt<br />
innehåll. En sådan åtgärd är det prisregleringssystem som trädde i kraft den 1<br />
juli 1981. Emellertid måste åtgärder fortlöpande vidtas när det gäller att<br />
tillvarata svensk fiskerinärings intressen. Detta gäller främst fiskegränser och<br />
frågor rörande fiskezoner, vilka är en del av det internationella samarbetet.<br />
Sveriges avtal från 1972 med EG är oförmånligt, eftersom ett system med<br />
ensidiga tullar accepteras i detta avtal. Betydande exportsvårigheter liksom<br />
svårigheter för den inhemska fiskberedningsindustrin är en följd av detta<br />
avtal.</p>
<p>Fiskerinäringen ger alltjämt sysselsättning och utkomst för människor i<br />
bygder där det är svårt att finna ersättning för förlorade arbetstillfällen.<br />
Sysselsättningseffekten är både direkt och indirekt genom fiskets roll som<br />
råvaruleverantör till livsmedelsindustrin. Fisket och vår fiskeflotta har också<br />
stor betydelse från beredskapssynpunkt både samhällsekonomiskt och direkt<br />
för det militära försvaret.</p>
<p>Fiskerinäringens produktionsmål bör syfta till ökad försörjning med<br />
svenskfångad fisk. Förutsättningar torde föreligga att bygga ut den svenska<br />
fiskberedningsindustrin och därmed öka vårt lands fiskförsörjning.</p>
<p>För att vårda den marina resurs som värdefulla fiskarter utgör bör skydd<br />
skapas för hotade arter. Forskningsinsatser krävs för att öka kunskapen om</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>255</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>olika arters reproduktion, resistens mot miljögifter och tillgång till och val av<br />
födoämnen samt för att redovisa underlag för nödvändiga temporära begränsningar<br />
av fisket. Exempel på en viktig fiskart som behöver omedelbart<br />
skydd är laxen som minskar såväl på ost- som västkusten. Internationella<br />
överenskommelser är av största betydelse då de flesta fiskstammar är gemensamma<br />
för flera territorialvattenägare.</p>
<p>Fiske är numera också en omfattande fritidssysselsättning. Därför måste<br />
avvägningar göras så att yrkesfisket skyddas mot sådant fritidsfiske som<br />
bedrivs i betydande omfattning med yrkesmässig utrustning och till avsalu.</p>
<p>Då lönsamheten inom fiskerinäringen var som lägst i slutet av 1960-talet<br />
och i början av 1970-talet försåldes en stor del av vår moderna fiskeflotta till<br />
utlandet. Detta har resulterat i att flottan, med undantag av västkustens<br />
sillfiskeflotta, numera är åldersstigen. Flertalet båtar är byggda före 1950. En<br />
successiv modernisering av fiskeflottan är angelägen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att åtgärder vidtas för att främja svensk export av främst animaliska<br />
livsmedel,</p>
<p>att bistånd i ökad utsträckning skall ges i form av svenskt spannmål,<br />
att regleringsramen för s. k. utbyteshandel skall utvidgas,<br />
att åtgärder skall vidtas för att öka möjligheterna för lantbrukare att<br />
erhålla stöd enligt förordningen om glesbygdsstöd,<br />
att livsmedelssubventionerna på sikt skall avvecklas,<br />
att tvångslagstiftning i syfte att öka skogsavverkningen skall avvisas,<br />
att förslag till kemisk lövslybekämpning i kontrollerade former och som<br />
tillgodoser skogsbrukets behov snarast skall föreläggas riksdagen,<br />
att det extra avdraget från inkomst av skogsbruk skall höjas till 10% för<br />
inkomståret 1982,</p>
<p>att skogsvårdsavgiften skall sänkas till 0,3% av skogsbruksvärdet fr. o. m.<br />
den 1 juli 1982 och att avgiften endast skall disponeras för insatser som<br />
kommer hela skogsbruket till godo.</p>
<p>Miljöpolitik</p>
<p>En god miljö är av central betydelse för att viktiga mänskliga behov skall<br />
kunna tillgodoses. En natur så långt möjligt fri från föroreningar och nedsmutsning<br />
kan skänka den avkoppling och bereda den rekreation som hör en<br />
meningsfull och rik fritid till. Men aktiva insatser för att värna miljön är<br />
framför allt av betydelse för att säkra positiva livsbetingelser för kommande<br />
generationer.</p>
<p>Genom okunnighet och försummelser har viktiga miljö- och naturvärden<br />
kommit att hotas i Sverige och andra länder. Medvetenheten om miljöns<br />
betydelse har emellertid starkt förbättrats de senaste årtiondena. Framstegen<br />
inom miljövården — nationellt och internationellt - har under denna tid<br />
varit mycket stora. Det finns mot denna bakgrund skäl att se optimistiskt på</p>
</div>
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>256</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>våra möjligheter att åstadkomma de förbättringar av vår omgivning som<br />
ansvaret för framtiden lägger på oss.</p>
<p>Svensk miljöpolitik<br />
Sverige har gamla traditioner på miljövårdsområdet. Genom tidiga insatser<br />
i Sverige och i internationella fora har vårt land kunnat medverka till att<br />
miljöhänsyn numera uppfattas som en självklar del av välfärdspolitiken.</p>
<p>I flertalet länder har miljövårdsarbetet hittills varit inriktat på reparativa<br />
åtgärder. Vad som förstörts har man i möjligaste mån sökt återställa. Det<br />
som nu inletts är emellertid en ny fas, där miljöhänsynen blir en integrerad<br />
del av enskilda människors och industriers handlande.</p>
<p>I Sverige pågår f. n. flera utredningar, som kan förväntas lägga fram förslag<br />
om åtgärder på skilda miljövårdsområden under den närmaste tiden. I avvaktan<br />
på dessa finns det f. n. inte skäl att i detalj föreslå åtgärder i olika<br />
avseenden. Däremot finner vi det angeläget dels att skissera den grundsyn<br />
moderata samlingspartiet utgår från vid bedömningen av olika förslag inom<br />
miljövårdsområdet, dels att framföra krav som i första hand inriktas på mera<br />
grundläggande insatser för att möjliggöra det nödvändiga hänsynstagandet<br />
till sådana miljövärden som vi finner omistliga.</p>
<p>Det moderna välfärdssamhället<br />
Dagens moderna välfärdssamhälle har skapats genom att människor med<br />
kunnande och framtidstro förmått utnyttja och utveckla vad jord och natur<br />
erbjudit. I förmågan att förädla givna förutsättningar till någonting mera<br />
ligger en grundläggande förklaring till den välfärdsutveckling som den industrialiserade<br />
världen genomgått.</p>
<p>Genom tekniska och andra landvinningar har arbetet gjorts mindre betungande,<br />
fritiden kunnat utökas och kontakterna mellan människorna stärkas.<br />
Industrisamhället har förmått spränga tidigare gränser för vad som<br />
ansetts möjligt. Det har åstadkommits genom att naturresurser betraktats<br />
som möjligheter till förbättrade villkor för människorna — inte som tillgångar<br />
som inte får utnyttjas. I själva verket är det genom själva användningen som<br />
naturresurserna fått ett värde. Detta har i sin tur stimulerat uppfinningsrikedom<br />
och kunskapssökande för att göra resurserna mera uthålliga och användbara.<br />
Världen är genom denna dynamiska process i dag rikare än någonsin<br />
tidigare.</p>
<p>I övergången från det trånga lokalsamhället med dess materiellt och socialt<br />
starka begränsningar till dagens mångfasetterade och rika samhällsform<br />
ligger själva förutsättningen för den mänskliga frigörelse som är vårt århundrades<br />
främsta kännetecken. Människor tvingas inte längre acceptera tidigare<br />
sociala restriktioner. Möjligheter till personlig utveckling oavsett bakgrund<br />
kan i dag erbjudas på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>257</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Ekologisk grundsyn</p>
<p>Det görs inte sällan gällande att den utveckling som vårt samhälle genomgått<br />
skulle ha skett i strid med naturens och miljöns krav. Dagens samhälle —<br />
heter det ibland — är i otakt med naturen. Vi förbrukar mer än vad vi återför<br />
till förfång för dem som kommer efter oss.</p>
<p>Vi kan för vår del inte acceptera ett sådant synsätt.</p>
<p>Den utveckling som dagens industrisamhälle genomgått har självfallet inte<br />
varit problemfri. Utnyttjandet av naturens förutsättningar har i somliga fall<br />
kommit att ske på ett sätt som - om det får fortgå under lång tid - allvarligt<br />
skulle störa våra möjligheter till fortsatt utveckling. För att möjliggöra framsteg<br />
i något avseende har uppoffringar gjorts, vilka vid senare överväganden<br />
framstått som mindre välbetänkta. Inte minst gäller detta uppgivna omistliga<br />
naturvärden.</p>
<p>Detta slags problem, som i och för sig inte skall bagatelliseras, utgör<br />
emellertid inte motiv för de grundläggande förändringar av hela vårt<br />
samhällssystem som ibland förespråkas i syfte att skapa något som anses som<br />
ekologiskt riktigare.</p>
<p>Vetenskapen ekologi handlar om samspelet mellan olika organismer och<br />
dessas omgivning. Ekologin kan ge värdefulla bidrag till den politiska beslutsprocessens<br />
analys av olika förändringars och handlingsvägars konsekvenser.<br />
Däremot kan den inte ge besked om hur framtiden i detalj skall<br />
gestaltas. Vilka förändringar man önskar främja och vilka företeelser man<br />
vill undvika måste till slut avgöras efter att hänsyn har tagits till andra<br />
faktorer.</p>
<p>Ekologin ensam ger alltså inte något svar på hur samhället bör utvecklas.<br />
Däremot är ekologiska kunskaper ett viktigt komplement till andra vetenskaper<br />
för att skilda utvecklingsstrategiers konsekvenser skall kunna belysas<br />
så väl som möjligt.</p>
<p>Det är på detta sätt ekologin bör utnyttjas. Görs den däremot till substitut<br />
för de sammanhållna värdesystem som anger de utvecklingsmöjligheter våra<br />
samhällen har att välja mellan undergrävs dess möjligheter att bidra till våra<br />
kunskaper om framtiden. ”Ekologisk grundsyn” i denna tappning kan leda<br />
till stagnation och tillbakagång i de många hänseenden där dagens industrisamhällen<br />
förmår garantera välstånd och frihet.</p>
<p>Miljö och ekonomi</p>
<p>Dagens svenska samhälle brottas med svåra ekonomiska problem. Om<br />
inte vår ekonomiska balans återupprättas hotas grundläggande värden inte<br />
bara av materiell natur. Det kan i och för sig hävdas att ekonomiska problem<br />
inte bör påverka våra strävanden att skydda värdefull miljö till gagn för<br />
kommande generationer. I realiteten är emellertid ett sådant synsätt inte<br />
rimligt i Sverige och jämförbara länder som inte hotas av omvälvande miljöfaror<br />
som vissa andra länder lever med.</p>
<p>Att vidta miljöskyddande åtgärder av skilda slag är ytterst en fråga om</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>17 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>258</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>prioriteringar. Att bevara ett landskapsområde i stället för att utveckla det<br />
för att uppnå andra syften kräver att man kan avstå från de fördelar utvecklingen<br />
innebär. På motsvarande sätt innebär åtgärder för att snabbt - i stället<br />
för under ett antal år - frigöra oss från en i längden oacceptabel miljöförorening<br />
att man anser sig kunna avstå från andra verksamheter och insatser som<br />
också kräver resurser.</p>
<p>Insatser på miljöområdet kan alltså inte ses isolerade från insatser på<br />
övriga samhällsområden. Den svenska samhällsekonomins tillstånd är i dag<br />
så allvarligt att återställd ekonomisk styrka måste ges högsta prioritet. Därmed<br />
skapas förutsättningar för att vi skall kunna avsätta de resurser som god<br />
miljövård kräver.</p>
<p>Då de ekonomiska tillgångarna är begränsade, är det emellertid desto<br />
viktigare att olika metoder tas till vara för att åstadkomma så mycket som<br />
möjligt också inom miljöområdet. Kalkning av försurade sjöar parallellt med<br />
att ny teknik i syfte att begränsa svavelutsläppen vinner insteg är ett exempel.<br />
Ofta visar sig f. ö. sådana metoder vara väl så effektiva. Av vikt är dessutom<br />
att miljöskydds- och naturvårdsarbetet bedrivs i sådana former att största<br />
möjliga effektivitet möjliggörs.</p>
<p>Miljövårdsforskningen</p>
<p>Ett gott beslutsunderlag är en grundläggande förutsättning för ett verkningsfullt<br />
miljövårdsarbete. Forskningen är härvid av speciell betydelse.</p>
<p>Administrationen av miljövårdsforskningen är, liksom administrationen<br />
av flertalet andra prioriterade forskningssatsningar, starkt knuten till den<br />
ansvariga statliga myndigheten, i det här fallet statens naturvårdsverk. Därigenom<br />
vinns obestridligen den fördelen att områden som statsmakterna<br />
anser särskilt angelägna kan prioriteras i forskningshänseende.</p>
<p>En till den berörda statliga myndigheten hårt knuten forskningsorganisation<br />
innebär emellertid också nackdelar. Därmed ökar risken för kortsiktiga<br />
forskningsbedömningar. Den angelägna objektiviteten och mångfalden i<br />
forskningsinsatserna kan också motverkas.</p>
<p>Alternativet till dagens forskningsorganisation åren motsvarande satsning<br />
direkt på universitet och högskolor. Då kommer avvägningen mellan olika<br />
starkt specialiserade forskningsområden och andra inomvetenskapliga bedömningar<br />
att göras av dem som är bäst insatta i forskningsläget och dessutom<br />
vetenskapligt mest kompetenta.</p>
<p>Ett förslag med denna innebörd framfördes av oss till 1978/79 års riksdag.<br />
Som svar på vår hemställan framhöll jordbruksutskottet:</p>
<p>Utskottet vill erinra om att en betydande del av det statliga stödet till<br />
miljövårdsforskning utgår på andra vägar än genom nu förekommande anslag.<br />
Den under ledning av naturvårdsverket och dess forskningsnämnd<br />
bedrivna verksamheten avser företrädesvis målinriktad miljövårdsforskning<br />
av sektoriell karaktär. Utskottet vill erinra om att tillkomsten av den särskilda<br />
forskningsnämnden vid naturvårdsverket medförde en betydande sam</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_40" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>259</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>ordning och rationalisering av landets miljövårdsforskning. Genom nämndens<br />
och dess bedömningsgruppers arbete har samband med universitetsforskningen<br />
etablerats. Också med andra organ som ekonomiskt stöder<br />
miljövårdsforskning har kontakter för samordning upprättats. Bland sådana<br />
organ kan främst nämnas styrelsen för teknisk utveckling och naturvetenskapliga<br />
forskningsrådets ekologikommitté.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi finner inte utskottets argumentering övertygande. Vi tvivlar inte på att<br />
naturvårdsverket genom sin forskningsnämnd förmår stimulera samarbete.<br />
Snarare förhåller det sig så att vi ser en fara i att sektorsmyndigheten är så<br />
framgångsrik i detta hänseende att den fria sökande forskningens arbetsvillkor<br />
allvarligt undermineras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi vidhåller således vår uppfattning att en successiv omfördelning av de<br />
anslag för miljöforskningsändamål som f. n. går till statens naturvårdsverk<br />
bör inledas med det snaraste. På sikt bör huvuddelen av ifrågavarande anslag<br />
övergå till naturvetenskapliga forskningsrådet och till universitet och högskolor<br />
med på området aktuell kompetens. Inom naturvårdsverkets egen<br />
ram bör emellertid en viss grundläggande forskningskompetens kvarstå, i<br />
första hand för att rätt kunna bedöma erhållna forskningsresultat både från<br />
vårt eget land och från utlandet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Miljöpolitiska styrmedel</p>
<p style="margin-left:3px;">De styrmedel som i dag används för att nå de miljöpolitiska målen är av<br />
administrativ karaktär. Genom regleringar, i vissa fall generella men i huvudsak<br />
selektivt inriktade, anges den mängd föroreningar som en viss verksamhet<br />
får belasta miljön med.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett alternativ — eller i vissa fall ett komplement — till regleringar är<br />
avgifter. Moderata samlingspartiet anser att miljöavgifter är en användbar<br />
styrmetod. Genom avgifter belastas en förorenare med de kostnader som en<br />
viss verksamhet ger upphov till också i miljöhänseende. Används avgifter<br />
som ett komplement till regleringar kan längre gående miljöskyddsåtgärder<br />
sannolikt stimuleras. Sådana restavgifter bör verksamt bidra till en successivt<br />
nedgående föroreningsnivå och stimulera forskning kring lämplig teknik.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det bör emellertid samtidigt understrykas att svårigheterna är betydande<br />
när det gäller att fastställa lämpliga avgiftsnivåer. Avgifter kan komma att<br />
sättas mera på basis av lösa antaganden än på analyser av det pris som<br />
miljönyttigheten i fråga bör betinga. Likaså torde frestelserna vara stora att<br />
utnyttja avgifter för fiskala syften.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi vill på grund av dessa svårigheter inte nu förorda ett generellt användande<br />
av miljöavgifter. Fortsatta studier på avgiftsområdet bör emellertid göras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Internationella frågor</p>
<p style="margin-left:3px;">Miljöproblem är internationella. De flesta länder, särskilt de på ungefär<br />
samma utvecklingsnivå, möter i huvudsak samma slags föroreningar från den<br />
egna produktionen, men också föroreningar som med vindar och vatten<br />
sprids mellan länderna.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>260</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Det internationella samarbetet inom naturvård och miljö har efter hand<br />
fått en allt större omfattning. Praktiskt taget alla mellanstatliga organisationer,<br />
både de med världsomspännande och de med regional räckvidd, har<br />
sådana frågor på sina program. Flertalet av FN:s fackorgan sysslar t. ex. i<br />
någon utsträckning med naturvårds- och miljövårdsproblem.</p>
<p>Miljöpolitiken är alltså ett internationellt problemområde genom att föroreningar<br />
lätt transporteras från ett land till ett annat. Också i ett annat<br />
hänseende har miljöpolitiken en internationell dimension. Samordnas inte<br />
miljövårdsarbetet kan de kostnader som en aktiv miljöpolitik betingar leda<br />
till betydande konkurrensolikheter länderna emellan. Svensk industri är i<br />
dag belastad med betydande miljöskyddskostnader.</p>
<p>Enligt vår mening är fortsatta ansträngningar för att fördjupa det internationella<br />
samarbetet på miljövårdsområdet angelägna. Särskilt vill vi understryka<br />
betydelsen av att Sveriges samarbete med de västeuropeiska länderna,<br />
Europeiska gemenskapen och de övriga nordiska länderna förs vidare. Erfarenheter<br />
vunna genom internationellt samarbete på miljövårdsområdet måste<br />
spridas till alla dem som påverkar miljöpolitikens praktiska genomförande.<br />
Sverige bör internationellt sträva efter en harmonisering av olika miljövårdsåtgärder<br />
och deras ikraftträdanden.</p>
<p>Naturvård</p>
<p>Naturvården är en integrerad del av miljöpolitiken. Naturvården syftar till<br />
att bevara och vidareutveckla det svenska kulturlandskapet.</p>
<p>Samtidigt som naturvårdspolitiken är en del av miljöpolitiken är den också<br />
avhängig jord- och skogsbrukspolitiken. Ett lönsamt jord- och skogsbruk<br />
skapar förutsättningar för att förhindra förfulning av landskapsbilden. En<br />
naturvårdspolitik som söker stöd i det aktiva jord- och skogsbruket har större<br />
förutsättningar att nå resultat än en naturvårdspolitik som verkar isolerat.</p>
<p>Skyddet av speciellt värdefulla företeelser är en del av naturvårdspolitiken.<br />
Genom inlösen eller restriktioner beträffande markutnyttjandet har<br />
staten möjlighet att för kommande generationer bevara särskilt angelägna<br />
områden. Men staten och kommunerna bör enligt vår mening till gagn för<br />
naturvården söka ett organiserat samarbete med markägare som ett alternativ<br />
framför allt till upprättande av naturvårdsområden. Samarbetet kan t. ex.<br />
ha formen av avtal om vissa naturvårdande insatser från jordbrukets sida.<br />
Staten skall vara restriktiv med beslut om nya områden.</p>
<p>Det är i detta sammanhang väsentligt att understryka att de avtal det här är<br />
fråga om skall träffas mellan två likställda parter, som båda har legitima<br />
anspråk. Detta innebär att avtalen inte får slutas under direkta eller indirekta<br />
hot om tvångsmedel som kan fördärva den positiva effekt som samarbetsmodellen<br />
syftar till att nå. För den uppoffring som markägare genom avtal<br />
förbinder sig att göra bör ersättning utgå.</p>
<p>Förslag för att stimulera avtal av detta slag förelädes riksdagen vid riksmötet<br />
1978/79. I anledning av detta krav uttalade jordbruksutskottet:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>261</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Uppfattningen om skötselavtalets värde som komplement till förordnande<br />
enligt naturvårdslagen får ses mot bakgrund av det faktum att förordnandet<br />
som sådant i princip endast kan medföra s. k. negativa förpliktelser för<br />
markägaren; härmed avses att denne är skyldig att tåla det intrång i driften<br />
m.m. och övriga inskränkningar i den privata rättssfären som beslut om<br />
inrättande av t. ex. naturreservat eller naturvårdsområde innebär. Det finns<br />
enligt utskottets mening otvivelaktigt många fall där aktiva naturvårdande<br />
insatser från markägarens sida kan fylla en viktig funktion i bevarandearbetet.<br />
Sådana åtgärder torde ofta kunna ingå som ett naturligt led i driften av ett<br />
lantbruksföretag och därmed bli mindre kostnadskrävande för det allmänna.<br />
Enligt vad utskottet erfarit förekommer det också — om än i begränsad<br />
omfattning — att förordnanden enligt naturvårdslagen kompletteras med ett<br />
avtal mellan det allmänna och markägaren vari den senare åtar sig att mot<br />
ersättning svara för vissa skötselåtgärder. Utskottet vill för sin del understryka<br />
det angelägna i att denna möjlighet till samarbete med markägaren<br />
tillvaratas. I sammanhanget vill utskottet också betona värdet av att markägaren<br />
i förekommande fall på ett så tidigt stadium som möjligt kopplas in i<br />
beslutsprocessen och i naturvårdsplaneringen över huvud taget. Vad utskottet<br />
anfört med anledning av motion 1978/79:1439 bör riksdagen som sin<br />
mening ge regeringen till känna.</p>
<p>Lämpligheten av att träffa avtal av de slag vi här har skisserat har alltså<br />
understrukits av riksdagen. I praktiken har möjligheten emellertid utnyttjats<br />
i mycket begränsad utsträckning, vilket vi finner beklagligt. Värdefulla<br />
naturområden riskerar därmed att stå utan det skydd som skulle vara möjligt<br />
att åstadkomma, i synnerhet som resurser för andra former av naturskydd<br />
inte står till förfogande i tillräcklig utsträckning. Riksdagen bör enligt vår<br />
mening göra ett uttalande för att åstadkomma en ökad användning av avtalsformen<br />
till skydd för värdefull natur.</p>
<p>Stadsmiljön behandlas under avsnittet om mark- och bostadspolitik.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att ekologisk kunskap skall göras tillgänglig för att berika beslutsunderlaget<br />
i miljöpolitiska frågor,<br />
att försurningen skall bekämpas genom kalkning, parallellt med att ny<br />
teknik i syfte att begränsa svavelutsläppen vinner insteg,<br />
att den miljövårdsforskning som i dag administreras genom statens naturvårdsverks<br />
försorg successivt skall överföras till universitet och högskolor,<br />
att fortsatt forskning kring miljövårdsavgifter skall stimuleras,<br />
att internationellt samarbete på miljövårdsområdet skall främjas, inte<br />
minst i syfte att utjämna konkurrensolikheter mellan olika länders industrier<br />
till följd av skilda miljöskyddsbestämmelser,</p>
<p>att förstärkta insatser skall göras för att skydda värdefulla naturmiljöer<br />
genom avtal mellan staten och enskilda markägare.</p>
<p>Fritid i frihet</p>
<p>Målet för statens och kommunernas åtgärder för att stimulera fritidslivet<br />
skall vara att underlätta för medborgarna att forma sin tillvaro på det sätt som<br />
bäst passar dem själva. Måttet på en rik fritid är den enskilde själv. Endast</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>262</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>han eller hon kan avgöra behoven och önskemålen när det gäller rekreation<br />
och avkoppling efter arbetstiden. Få områden passar sämre för statlig och<br />
kommunal styrning, detaljerade regler och förordningar än just fritidssektorn.<br />
En långtgående valfrihet för den enskilde utgör i sig en förutsättning för<br />
att medborgarna skall kunna få en rik fritid.</p>
<p>Samtidigt ökar människornas krav på fritidssysselsättning. Intresset för<br />
natur, friluftsliv och fritidsboende har länge varit stort och växande i vårt<br />
land. Kortare arbetstid och stigande levnadsstandard har ökat våra möjligheter<br />
att komma i kontakt med naturen. Turism och friluftsliv i olika former har<br />
växt i takt med att kraven på rekreation och stimulans blivit större genom<br />
urbaniseringen och ett effektivare arbetsliv.</p>
<p>Fritidsboende</p>
<p>Sverige är ett av jordens mest glesbefolkade länder. Våra marktillgångar<br />
är stora och naturen omväxlande. Samtidigt har landskapsmiljön genomgått<br />
betydande förändringar i takt med efterkrigstidens urbanisering. Effektiv<br />
markanvändning har förknippats med bostadsbyggande, utnyttjande av naturtillgångarna<br />
samt ett rationellt jord- och skogsbruk. Men för ett modernt<br />
välfärdssamhälle är marktillgången för fritidsändamål ett välfärdsmått så<br />
gott som något.</p>
<p>År 1980 fanns det 670000 fritidshus i Sverige. De skulle kunna vara<br />
betydligt fler. Vårt lands marktillgångar kan tillgodose alla dem som under<br />
kommande decennier vill ha ett eget fritidshus. Även om förutsättningarna<br />
för en ytterligare utbyggnad av fritidsboendet är begränsade i stora delar av<br />
Stockholms skärgård och på väst- och sydkusterna finns stora outnyttjade<br />
markområden i Sveriges inland.</p>
<p>Det ligger ett stort egenvärde i att fler medborgare får tillgång till ett eget<br />
fritidshus. Därigenom erbjuds rika möjligheter till avkoppling och familjeliv.<br />
De långa avstånden i vårt land medför också att ett fritidshus ofta är en<br />
förutsättning för rörligt friluftsliv. Det må gälla jakt, fiske, bär- och svampplockning<br />
eller friluftsliv i största allmänhet. För många som tvingats bryta<br />
upp från hemorten utgör fritidshuset också en möjlighet att bevara kontakten<br />
med hembygden.</p>
<p>Det är fel att betrakta fritidsboendet som en lyx. För många är sommarstugan<br />
en nödvändig avkoppling från arbetet och stadsmiljön. Det stora<br />
flertalet fritidshus i vårt land är dessutom ytterst anspråkslösa när det gäller<br />
yttre och inre standard. Dyrare energikostnader och knappare resurser över<br />
huvud taget i vårt samhälle får också konsekvenser för efterfrågan på fritidshus<br />
och för dessas utformning. Mycket talar för att 1980-talets fritidsboende<br />
kommer att innebära en pånyttfödelse av den enkla svenska sommarstugan.<br />
Därigenom skulle det kunna vara möjligt att skapa utrymme för en fortsatt<br />
ökning av fritidsboendet även inom ramen för en svag utveckling av den<br />
privata konsumtionen.</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>263</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Kommunalt serviceansvar</p>
<p>Fritidshus i närheten av tätorter har under senare år ofta omvandlats till<br />
permanentbostäder. I vissa kommuner har denna omvandling inte varit<br />
problemfri. Kraven på service — kommunikationer, energiförsörjning,<br />
skolskjutsar, bibliotek etc. — blir efter hand desamma i sådana områden som<br />
i de planerade bostadsområdena. Många kommuner har därför valt att<br />
begränsa byggnadsrätten i fritidshus för att förhindra en omvandling till<br />
permanentboende. Denna lösning är av många skäl olämplig. Många familjer<br />
finner sin fritidsbostad för trång. De saknar utbyggnadsmöjligheter när<br />
familjen växer. Dessutom kan det knappast anses rimligt att kommunen<br />
inskränker en enskilds rätt att utnyttja sin mark med motivet att kommunen<br />
inte vill svara för en service som den enskilde inte ens efterfrågar. En rimlig<br />
principiell utgångspunkt för inskränkningar i byggnadsrätten måste vara att<br />
det finns en direkt intressekonflikt mellan den enskildes rättigheter att använda<br />
sin mark och samhällsintresset. Det kan knappast heller anses vara kommunernas<br />
sak att reglera i vilken omfattning människor bor i sina fritidshus,<br />
vilket har diskuterats. Exempelvis bör gamla människor som bosätter sig i sitt<br />
fritidshus efter pensioneringen självfallet kunna göra detta.</p>
<p>Fritidsboendekommittén har behandlat dessa frågor men dess majoritetsförslag<br />
har utsatts för en så förödande kritik, att bostadsministern, i likhet<br />
med den moderate reservanten, förklarat att kommitténs förslag inte kan<br />
ligga till grund för en proposition.</p>
<p>Vi menar att problemen med permanentning av fritidsbebyggelsen bör<br />
lösas genom en begränsning av det kommunala serviceansvaret och genom<br />
differentierade taxesystem vad gäller nytillkommande bebyggelse. Man bör<br />
således i den översiktliga kommunala planeringen kunna avgränsa områden<br />
för fritidsbebyggelse, inom vilka ett begränsat kommunalt serviceansvar<br />
gäller. Bestämmelserna skall medge lägre plan- och byggnadsteknisk standard.<br />
För att möjliggöra en framtida planläggning enligt dessa riktlinjer krävs<br />
en förändring av kommunallagens bestämmelser om lika behandling av<br />
kommunens medlemmar.</p>
<p>Problemet med omvandling från permanentboende till fritidsboende är av<br />
begränsad omfattning. Fritidsboendekommittén bedömer att det i något<br />
eller några hundratal omvandlingsfall per år är olämpligt att fullvärdiga<br />
bostäder blir fritidshus. Dessa omvandlingsfall hänför sig till områden där det<br />
också finns en efterfrågan på permanentbostäder. De berör samhällen där<br />
även en begränsad minskning av befolkningsunderlaget kan få allvarliga<br />
följder. De problem som uppstått, bl. a. i vissa skärgårdsområden, har sin rot<br />
i att det för den enskilde är avsevärt gynnsammare att sälja sitt hus och med<br />
hjälp av statliga lån bygga ett nytt egnahem i samhällets utkant än att rusta<br />
upp det gamla huset. Enligt moderata samlingspartiets uppfattning bör man i<br />
dessa speciella områden kunna erbjuda dem som önskar överta och rusta upp<br />
den äldre bebyggelsen för fortsatt permanentboende samma finansieringsvillkor<br />
som erbjuds för nyproduktion av statsbelånade bostäder. Statens<br />
kostnader för en dylik förändring är helt försumbar.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>264</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Uthyrning av fritidshus</p>
<p>Antalet privatägda fritidshus som hyrs ut en viss del av året är mycket litet,<br />
även om en viss ökning kunnat noteras under senare år. Den främsta orsaken<br />
till att tiotusentals fritidshusägare, som principiellt kan tänka sig att hyra ut<br />
sitt hus, ändå inte gör detta, är den snäva skattemässiga behandlingen.</p>
<p>Tidigare beskattades hyresinkomster överstigande 2 400 kr. Fr. o. m. 1981<br />
års taxering höjdes denna gräns till 4 000 kr. Vi anser att även denna gräns är<br />
alltför låg. Som jämförelse kan nämnas att den som hyr ut en villa som<br />
permanentbostad får behålla hela inkomsten över schablonintäkten obeskattad.<br />
Vi förordar att den skattefria gränsen höjs till 10000 kr. Beloppet bör<br />
justeras efter hand med hänsyn till inflationen. Marknaden för uthyrningsstugor<br />
kan därigenom erhålla ett tillskott, vilket är angeläget av flera skäl. I<br />
dag kan efterfrågan inte tillgodoses, vilket resulterat i att många kommuner<br />
bygger egna fritidsbyar med uthymingsstugor. Det är snarare regel än undantag<br />
att dessa anläggningar, hur välskötta de än må vara, går med stora<br />
underskott. En höjning av inkomstgränsen innebär vidare ökade förutsättningar<br />
för en dämpning av hyresnivån, vilket torde vara en förutsättning för<br />
att fler medborgare skall ha råd att hyra fritidshus. Genom ett ökat utnyttjande<br />
av den befintliga enskilda fritidsbebyggelsen erhåller den lokala servicenäringen<br />
ett betydande tillskott, vilket kan vara avgörande för dess fortbestånd.</p>
<p>Krisen i småhusindustrin har också drabbat företagen i fritidshusbranschen.<br />
Efterfrågan har sjunkit dramatiskt på senare år vilket drabbat industrier<br />
framför allt i glesbygden. Effekterna av förslaget till skatteuppgörelse<br />
mellan socialdemokraterna och mittenpartierna har redan påverkat branschen<br />
och kommer, om förslaget genomförs, att leda till en om möjligt<br />
ytterligare fördjupad kris för branschen. Tekniska och sanitära krav kan med<br />
fördel mildras och pressen på markpriserna minska om fritidshusen inte<br />
koncentreras till vissa områden. Därigenom ökar möjligheterna för normalinkomsttagaren<br />
att skaffa sig en sommarstuga.</p>
<p>Moderata samlingspartiet föreslår dessutom att staten stimulerar även till<br />
fritidshussparande enligt vad som föreslås i kapitlet om mark- och bostadspolitik.</p>
<p>Turismen</p>
<p>Turismen har utvecklats snabbt under efterkrigstiden. Ett ökat resande<br />
såväl inom landet som utomlands är berikande för medborgarna och bidrar<br />
till ökad förståelse för olika folk och kulturer. Stat och kommun bör stödja<br />
sådana delar av landet där det finns speciella förutsättningar för turism. Att<br />
främja turistnäringen är dessutom av ekonomisk betydelse för Sverige som<br />
brottas med ett besvärande underskott i bytesbalansen. Varje svensk som<br />
väljer att semestra i Sverige och varje utländsk turist är ett positivt tillskott i<br />
våra utrikes affärer. Den statliga, landstingskommunala och kommunala<br />
verksamheten på detta område måste dock bedrivas i nära samverkan med</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>265</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>företag, organisationer och enskilda som är verksamma i turistnäringen.<br />
Marknadsföringen av Sverige som turistland bör förbättras såväl utomlands<br />
som inom landet.</p>
<p>Den inhemska turistsäsongen är kort i vårt land. Utspridningen av sportlovsveckorna<br />
har gett goda erfarenheter. Beläggningen i fjällområdena kan<br />
spridas ut under en längre tid. Fler får möjlighet till vintersemester i Sverige<br />
och turistnäringen erhåller ett bättre utnyttjande av sina anläggningar. Staten<br />
bör stimulera en mer utspridd semester också under sommaren även om<br />
semesterns förläggning framför allt är en fråga för arbetsmarknadens parter.</p>
<p>Generellt sett bör anläggningar för turism drivas i enskild regi och på<br />
kommersiellt basis. Enskilda personer, organisationer och företag som driver<br />
anläggningar bör dock kunna erhålla stöd, exempelvis fördelaktiga lån till<br />
investeringar. Möjligheterna för lantbrukare och annan bofast befolkning i<br />
glesbygd att engagera sig i turistnäringar kan förbättras genom förändring av<br />
ovannämnda regler för uthyrning. Därutöver bör kommunerna inta en positiv<br />
hållning till de möjligheter till glesbebyggelse i mindre omfattning som<br />
nyligen införts. Samtidigt måste det vanligen förekommande krånglet och<br />
byråkratin vid byggnadslovsgivning bekämpas. Strandskyddsfrågan behandlas<br />
i det mark- och bostadspolitiska avsnittet.</p>
<p>Antalet svenskar som semestrar utomlands har ökat mycket kraftigt under<br />
de senaste årtiondena - inte minst beroende på charterflygets utveckling och<br />
en hård och prispressande konkurrens mellan reseföretagen. Genom att<br />
börja tillämpa charterverksamhetens idéer om beläggning har inrikesflyget<br />
och SJ under det senaste året tagit initiativ till införande av olika former av<br />
rabattsystem för att öka resandeströmmen och samtidigt förbättra lönsamheten.<br />
Dessa åtgärder kommer självfallet att inverka positivt för turismen.<br />
Ytterligare åtgärder skulle dock kunna vidtas. Som exempel kan nämnas<br />
tågcharter samt införande av det utomlands vanligen förekommande systemet<br />
med biltåg.</p>
<p>Särskilda åtgärder för att främja turismen i Norrland redovisas i kapitlet<br />
Regionalpolitik.</p>
<p>Bilen, båten, tältet och husvagnen är centrala begrepp i svenskens fritidsliv.<br />
Över 80% av befolkningen har tillgång till bil. De stora avstånden i<br />
Sverige gör att bilen är en förutsättning för att marktillgångarna skall kunna<br />
utnyttjas för friluftslivet. Camping med tält eller husvagn är den överlägset<br />
mest populära övernattningsformen.</p>
<p>Planeringen av turistanläggningar måste utgå ifrån den höga biltätheten i<br />
landet och folks stora efterfrågan på campingmöjligheter. Det snabbt ökande<br />
antalet husvagnar ställer nya krav på utrymme och förlänger den tid på året<br />
vid vilken campingplatserna utnyttjas. Begränsade kommunala resurser gör<br />
det naturligt att kommunerna strävar efter full kostnadstäckning genom<br />
avgifter eller på annat sätt skyddar sig mot förluster.</p>
<p>Få länder har sådana möjligheter till ett rikt och varierat båtliv som<br />
Sverige. Antalet fritidsbåtar har också ökat starkt under senare år.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>266</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Båtlivet bör stå för sina egna kostnader. Båthamnar och andra serviceanläggningar<br />
bör drivas så att tillskott från stat och kommun kan undvikas.<br />
Kommunernas ansvar för båtlivet är i första hand ett planeringsansvar.</p>
<p>Regeringen har - av uttalanden av budgetministern att döma — nu tydligen<br />
övergett tanken på en båtskatt eller en statlig registreringsavgift, vilket är<br />
bra. Moderata samlingspartiet har sedan länge avvisat planerna på en sådan<br />
skatt.</p>
<p>Ägarna till fritidsbåtar betalar årligen stora summor i drivmedelsskatt. En<br />
liten del av dessa pengar går till utbyggnad av bl. a. båthamnar. F. n. föreligger<br />
ansökningar om statsbidrag på mångfallt större belopp än det som är<br />
disponibelt. Det dröjer således till långt in på 2000-talet innan samtliga<br />
inneliggande ansökningar kan beviljas. Detta är orimligt. Det visar inte minst<br />
det förhållandet att många kommuners planerade satsningar på anläggningar<br />
för fritidsbåtar i dag skrinläggas med motivering att det inte går att få<br />
statsbidrag inom rimlig tid. Statsbidraget har därmed fått en effekt rakt<br />
motsatt den avsedda - det försvårar tillkomsten av nya båthamnar.</p>
<p>Båtlivet lever i dag upp till kravet att svara för sina egna kostnader. Så<br />
måste det vara också i fortsättningen. Finansieringen av båthamnar bör<br />
kunna ske på vanligt sätt genom en mindre kontantinsats från båtägarnas sida<br />
och resten finansieras med lån.</p>
<p>Därigenom skulle en del av den statliga byråkratin kunna avvecklas och<br />
båtägarna bli delägare i anläggningarna.</p>
<p>I budgetpropositionen föreslås inrättandet av ett särskilt rekreationsråd<br />
med uppgift att samordna statens verksamhet på fritids- och friluftsområdet.<br />
Vi kan inte acceptera inrättandet av en ny statlig myndighet. En generell<br />
utgångspunkt bör vara att det offentligas ansvar för denna sektor läggs på<br />
kommunerna. Nödvändig samordning av statens små insatser kan med fördel<br />
ske inom ramen för nuvarande myndighetsorganisation.</p>
<p>Den turistpolitiska bedömningen av stödet till turistanläggningar kan<br />
handhas helt av statens turistråd. Avvecklas statsbidraget till båthamnar<br />
faller den verksamheten bort. Den besparing som redovisas i budgetpropositionen<br />
kan uppnås genom att naturvårdsverket lägger över friluftsenhetens<br />
arbetsuppgifter på andra enheter i verket i den mån verksamheten inte helt<br />
kan avvecklas.</p>
<p>Fjäll- och sjösäkerhetsfrågorna torde utan hinder t. v. kunna handläggas<br />
på sätt som i dag sker.</p>
<p>Rekreationsberedningen skall under 1982 avlämna sitt slutbetänkande om<br />
primära rekreationsområden. Beredningen bör därefter avvecklas.</p>
<p>Eventuella organisationsförändringar av nödvändiga statliga insatser bör<br />
anstå tills rekreationsberedningens och TUREK:s utredningar föreligger.</p>
<p>Idrotten - föreningslivet</p>
<p>Idrotten utgör den viktigaste fritidssysselsättningen för en stor del av<br />
befolkningen. Den spelar en stor social roll och får en växande betydelse för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>267</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>människors hälsa och därmed för den förebyggande hälsovården.</p>
<p>Idrottsrörelsen måste bli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd<br />
rörelse. Staten har ett ansvar för att idrottsrörelsen ges möjligheter att<br />
vidareutvecklas, men det statliga stödet får inte förenas med krav på offentlig<br />
styrning av verksamheten.</p>
<p>Kravet på offentliga besparingar måste även avse stödet till idrottsrörelsen.<br />
Det gäller såväl statens insatser som kommunernas. Det kommunala<br />
planeringsansvaret blir därigenom av större betydelse och utrymmet måste<br />
ökas för frivilliga insatser. Enskilda initiativ som kan stärka idrotten får inte<br />
hämmas av byråkratisk tröghet.</p>
<p>Alla former av idrottsutövning måste anses vara likvärdiga från det offentligas<br />
utgångspunkt. Det föreligger inget motsatsförhållande mellan elitidrott<br />
och breddidrott utan tvärtom ett ömsesidigt beroende. Från breddidrotten<br />
kommer elitutövarna och dessa stimulerar i sin tur breddidrotten. Många<br />
ledare i breddidrottssammanhang är också rekryterade bland gamla elitidrottare.<br />
I tusentals småklubbar runt om i landet fostras talanger som är en<br />
förutsättning för att svensk idrott skall kunna hävda sig internationellt i<br />
framtiden.</p>
<p>Det statliga stödet till idrotten bör utbetalas över en enda huvudtitel.</p>
<p>Handikappidrotten som utvecklats mycket snabbt under senare år har sin<br />
givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. Dess sociala betydelse och dess<br />
innebörd när det gäller fysisk och psykisk rehabilitering av handikappade kan<br />
knappast överskattas.</p>
<p>Kommunala insatser krävs för att säkerställa tillgången på idrotts- och<br />
friluftsanläggningar. Kommunerna bör stödja och samarbeta med idrottsföreningar,<br />
enskilda och företag, som själva tar initiativ till och är villiga att<br />
satsa på anläggningar i egen regi. Markanvisning och kommunal borgen är<br />
exempel på dylikt stöd.</p>
<p>Storidrottsplatser och andra anläggningar, vilka tillgodoser behov och<br />
intressen för medborgare i flera kommuner, bör tillkomma i kommunal<br />
samverkan. Driften av befintliga och planerade mindre anläggningar bör i<br />
betydligt större omfattning överlåtas till de lokala idrottsföreningarna.</p>
<p>Naturvården och friluftslivet</p>
<p>Bevarandeintresset inom naturvården kan ibland stå i konflikt med intresset<br />
av att använda naturen för fritidsändamål. Friluftslivet sliter på naturen.<br />
Likaså kan de krav som ställs på ett rationellt jord- och skogsbruk försvåra<br />
markens användning för det rörliga friluftslivet. Stat och kommun har därför<br />
en viktig uppgift att balansera skilda intressen. Anläggningen av vandringsleder<br />
i samverkan med markägarnas och annan service kan styra friluftslivet till<br />
områden som är lämpliga från natursynpunkt. En utspridd fritidsbebyggelse<br />
minskar den risk för förslitning som av uppenbara skäl är större i närheten av<br />
stugbyar. En utveckling som medger allt fler att skaffa sig ett eget fritidshus<br />
minskar också riskerna för att naturen i närheten av de stora tätorterna slits<br />
ner.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>268</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Markägare bör genom avtal stimuleras att göra naturvårdsplaner, kombinerade<br />
med åtgärder för friluftsliv, bl. a. för att sprida utnyttjandet av markområden<br />
och på så sätt minska slitaget. Markägarna bör vidare uppmuntras<br />
till att genom märkning och skyltning m. m. göra sina ägor mer tillgängliga.</p>
<p>Allemansrätten som är unik i vårt land ger alla rätt att fritt röra sig i skog<br />
och mark. Bevarandet av naturmiljön och vården av denna blir därigenom ett<br />
gemensamt ansvar. Allemansrätten innebär också skyldigheter och begränsningar<br />
som bör preciseras. Information om allemansrättens innebörd är<br />
viktig inte bara för svenskar utan också för utländska turister som kommer till<br />
Sverige.</p>
<p>I skolan kan mycket göras för att väcka barnens känsla för varsamhet med<br />
naturen och för de ekologiska sammanhangen. Undervisningen skall även<br />
spegla den positiva omdaning av naturmiljön som i generationer varit ett<br />
villkor för människans överlevnad. Den uppväxande generationen i tätorterna<br />
riskerar annars att få en i det närmaste museal syn på naturmiljön. Skola<br />
och samhälle skall stimulera till ett ökat enskilt engagemang i naturvårdsfrågor.<br />
I tider av allt knappare offentliga resurser blir de enskilda insatser som<br />
kan göras på frivillig väg allt viktigare.</p>
<p>Föreningslivet</p>
<p>Organisationslivet är en styrka för vårt land. Många människor väljer att<br />
under sin fritid arbeta inom organisationslivet. Genom organisationerna kan<br />
medborgarna få olika intressen tillfredsställda i gemenskap med andra. Särskilt<br />
viktiga är organisationerna för alla de hundratusentals ungdomar som<br />
genom dem kan få sin fritid berikad. Ett aktivt engagemang inom ungdomsorganisationernas<br />
verksamhet har en god fostrande effekt.</p>
<p>För hela vårt samhälle, för unga människors fritidssysselsättning och ytterst<br />
för vår demokrati har alltså ungdomsorganisationer av de mest skilda<br />
slag sedan länge spelat en avgörande roll. Där har anhängare av olika åsikter<br />
och intressen kunnat finna en bas för opinionsbildande verksamhet. Allt<br />
detta är av oskattbart värde för vårt öppna samhälle. Mångfalden organisationer<br />
med skilda inriktningar och arbetsmetoder fördjupar demokratin och<br />
berikar vårt kulturliv.</p>
<p>Inom ramen för en fritidspolitik präglad av valfrihet och mångfald har alla<br />
organisationer sitt berättigande. Ett fåtal organisationer med stora ekonomiska<br />
resurser får inte i realiteten göra det svårare för de små att utveckla sin<br />
verksamhet.</p>
<p>Organisationerna skall själva bestämma över sin verksamhet. Om staten<br />
och kommunerna direkt eller indirekt påverkar organisationernas prioriteringar<br />
och inriktning äventyras det fria organisationslivets livsnerv. Det fria<br />
flödet av idéer och aktiviteter sätts i fara. Därmed undergrävs öppenheten<br />
och mångfalden i samhället.</p>
<p>Ett naturligt utflöde av denna grundsyn är att det nödvändiga offentliga<br />
stödet till ungdomsorganisationerna i princip skall vara generellt. Det bör</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>269</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>inte ankomma på staten eller kommunerna att via speciella bidragsformer<br />
peka ut områden där enligt de offentliga organens mening särskilda aktiviteter<br />
från organisationernas sida är påkallade. Hur behjärtansvärt ett visst<br />
aktivitetsområde än må vara måste staten och kommunerna avhålla sig från<br />
att genom riktade stödåtgärder söka styra organisationslivet i bestämda<br />
banor.</p>
<p>Genom ett så generellt statligt och kommunalt stöd som möjligt till ungdomsorganisationerna<br />
skapas de bästa förutsättningarna för ett utbud av<br />
fritidsaktiviteter som tillgodoser alla intresseinriktningar.</p>
<p>I en situation då åtstramning av de offentliga utgifterna är absolut nödvändig<br />
måste också det fria föreningslivet räkna med att lita mindre till offentliga<br />
insatser och mera till frivilliga. Dettta är inte någonting enbart negativt.<br />
Solidariteten med den egna organisationen ökar hos den som är beredd att ta<br />
ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. Kontaktytorna breddas om en del<br />
av den tid som i dag ägnas åt att samla in pengar från stat och kommun i stället<br />
används till att vädja till allmänhetens frivilliga engagemang. Svenskt föreningsliv<br />
har alltid byggt på frivillighetens grund, vilket varit dess stora<br />
styrka. Dagens starka folkrörelser växte inte fram som ett resultat av statliga<br />
och kommunala aktivitetsbidrag. Tvärtom var de uttryck för människors<br />
vilja att sluta sig samman, att verka för gemensamma mål. En ökad grad av<br />
frivillighet inom organisationssverige kommer sannolikt att leda till ett starkare<br />
engagemang hos medlemmarna och därmed vitalare och slagkraftigare<br />
organisationer. Medlemmarna blir också viktigare för organisationerna, vilket<br />
bör stärka den demokratiska förankringen i folkrörelserna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att medborgarnas efterfrågan på fritidsbostäder skall tillgodoses,<br />
att kommunerna skall ges möjlighet att begränsa det kommunala serviceansvaret<br />
inom områden som avsätts för fritidsbebyggelse samt att i dessa<br />
områden tillämpa annan avgiftssättning,</p>
<p>att sparande till fritidshus skall innefattas i det allmänna skattesparandet,<br />
att uthyrning av enskilt ägda fritidshus skall stimuleras genom minskad<br />
beskattning,</p>
<p>att marknadsföringen av Sverige som turistland skall förbättras,<br />
att staten skall stimulera en utveckling mot en mer utspridd sommarsemester,</p>
<p>att förslaget om ett rekreationsråd skall avvisas,</p>
<p>att fjäll- och sjösäkerhetsfrågorna även i fortsättningen skall handläggas<br />
på sätt som i dag sker,<br />
att nödvändig samordning av statens insatser för turismen och rekreationsfrågorna<br />
skall ske inom ramen för nuvarande myndighetsorganisation<br />
och att därvid en översyn av arbetsfördelningen mellan skilda myndigheter<br />
skall komma till stånd,</p>
<p>att medborgare som i vissa utsatta kommuner önskar överta och/eller<br />
rusta upp äldre permanentbostäder skall kunna erhålla samma finansierings</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>270</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>villkor som erbjuds för nyproduktion av statliga bostäder,<br />
att allemansrättens innebörd skall preciseras och information om de rättigheter<br />
och skyldigheter som följer därav spridas,</p>
<p>att det statliga stödet till idrotten skall sammanföras till en huvudtitel,<br />
att det statliga och kommunala stödet till ungdomsorganisationerna skall<br />
utgå efter generella regler.</p>
<p>Trafikpolitik</p>
<p>I 1979 års trafikpolitiska beslut fastslog riksdagen att det övergripande<br />
målet skall vara att människor och näringsliv i landets olika delar skall<br />
erbjudas en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga<br />
samhällsekonomiska kostnad. Trafikpolitiken skall vidare bidra till att samhällsmål<br />
inom näringspolitiken, energipolitiken, sysselsättningspolitiken och<br />
regionalpolitiken kan uppnås. Trafikolyckor och skador på miljön skall<br />
begränsas.</p>
<p>Kostnadsansvarighetsprincipen för väg- och järnvägstrafiken slopades,<br />
vilket gjorde det möjligt att införa kraftiga rabatter inom SJ. I kombination<br />
med andra faktorer, som t. ex. högre bensinpriser, har därigenom tågresandet<br />
ökat kraftigt.</p>
<p>Det finns ingen anledning att i princip frångå 1979 års beslut trots att de<br />
allmänna riktlinjer som fastlades i vissa avseenden visat sig vara alltför vaga<br />
och givit upphov till tolkningssvårigheter samt även missuppfattningar.</p>
<p>Det är främst begreppet ”samhällsekonomiska kostnader” som kommit<br />
att missbrukas. Det har ansetts kunna motivera olönsamma investeringar och<br />
har utgjort hinder för kostnadsbesparande rationaliseringsåtgärder. Okvantifierbara<br />
s. k. välfärdsvinster har fått motivera utgifter som Sverige i dag inte<br />
har resurser till. De senaste årens samhällsekonomiska utveckling framtvingar<br />
nu en förutsättningslös omprövning av tidigare beslut.</p>
<p>De statliga och kommunala bidragen till olika transportmedel har ökat<br />
kraftigt. Enbart för SJ:s del uppgår sammanlagda bidrag och underskottstäckning<br />
över statsbudgeten till nästan 2 miljarder kronor om året.</p>
<p>Olika transportmedel har sina speciella för- och nackdelar som måste<br />
utnyttjas för att på bästa möjliga sätt tillgodose olika transportbehov. Valet<br />
av transportmedel bör i så stor utsträckning som möjligt styras av vad som är<br />
företagsekonomiskt mest effektivt. Därmed uppfylls också de samhällsekonomiska<br />
kriterierna.</p>
<p>Det allmännas roll i trafikpolitiken<br />
Stat och kommun har ett trafikpolitiskt ansvar. En stor del av investeringarna<br />
i trafikmedlen bekostas av det offentliga. I tider av resursknapphet<br />
måste ställas särskilt höga krav på att insatserna inom transportsektorn ger<br />
bästa möjliga effekt.</p>
<p>Investeringar i järnvägsmateriel, broar, vägar, flygplatser etc. bör i stor<br />
utsträckning finansieras på den öppna lånemarknaden. I många fall är sådana</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>271</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>investeringar sysselsättningsskapande. De är generellt sett samhällsekonomiskt<br />
värdefulla och grundläggande för landets infrastruktur. Eventuell Öresundsbro<br />
skulle vara ett lämpligt projekt för sådan finansiering.</p>
<p>Stat och kommuner har ett ansvar för att tillfredsställande trafikförsörjning<br />
kan ges även sådana delar av landet där det av strikt trafikekonomiska<br />
skäl kan vara svårt att tillgodose trafikefterfrågan.</p>
<p>Den övertro på övergripande statlig trafikplanering som enligt vår mening<br />
finns i 1979 års trafikpolitiska beslut bör dock nedtonas. Den nödvändiga<br />
planeringen bör ombesörjas av dem som är direkt ansvariga för trafiken.<br />
Därefter bör trafikföretagen på frivillig grund komma fram till lämpliga<br />
former för samverkan.</p>
<p>Trafikpolitiken bör i så stor utsträckning som möjligt bygga på fri konkurrens.<br />
Detaljreglering och byråkrati måste förebyggas. Den planeringsverksamhet<br />
som nu utövas av transportrådet och länsstyrelserna bör begränsas till<br />
att avse uppgifter som direkt anknyter till berörda myndigheters verksamhet.</p>
<p>Aktiv lågprispolitik</p>
<p>Under de borgerliga trepartiregeringarnas tid har framgångsrika försök<br />
med lågprispolitik inom järnväg och flyg inletts. Antalet passagerare har till<br />
följd härav ökat kraftigt. Strävandena att sälja ledig kapacitet under perioder<br />
av låg efterfrågan till marginell kostnad bör uppmuntras. Dessa och andra<br />
lågprispolitiska åtgärder bör dock inte vidtas på sådant sätt att transportföretagen<br />
skall behöva subventioneras. Marginalkostnadsprincipen måste exempelvis<br />
tillämpas så att det verkligen är den marginella kapaciteten som får<br />
motivera det lägre priset.</p>
<p>Kollektivtrafiken</p>
<p>Självfinansieringsgraden i kollektivtrafiken har gått ned drastiskt. Uttryckt<br />
i 1978 års priser har statens och kommunernas bidrag ökat från drygt 1<br />
miljard år 1974 till ca 3 miljarder år 1980. Allt tyder på en ännu snabbare<br />
ökning därefter. När periodkort införts i flertalet län kan problemen med<br />
kollektivtrafikens finansiering förvärras. Erfarenheterna från Storstockholm<br />
visar att det är svårt att anpassa priser på ett periodkort till inflationsutvecklingen.<br />
Oberoende av kollektivtrafikens obestridliga fördelar i form av energibesparing<br />
och mindre negativ inverkan på miljön måste av samhällsekonomiska<br />
skäl takten i bidragsökningarna nu brytas. Trafikanterna måste i ökad<br />
utsträckning bära ett direkt kostnadsansvar.</p>
<p>Internationell samverkan pä transportområdet</p>
<p>Exportindustrins behov av ett effektivt transportsystem behäver inte särskilt<br />
understrykas. För ett exportberoende land som Sverige är det en angelägen<br />
uppgift att i det internationella samarbetet verka för liberala regler för<br />
olika slags internationella transporter.</p>
<p>Likaså bör svenska trafikregler anpassas till de europeiska så att samarbe</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>272</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tet över gränserna därigenom underlättas. Det initiativ som den dåvarande<br />
moderate kommunikationsministern tog för drygt ett år sedan till att upprätta<br />
ett handlingsprogram för internationellt transportsamarbete i samverkan<br />
med näringslivet måste fullföljas.</p>
<p>Järnvägsnätet</p>
<p>Järnvägsnätet har särskilt stor betydelse för landets trafikförsörjning samt<br />
från energi-, miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt, vilket betonades i 1979 års<br />
trafikpolitiska beslut. Statens järnvägar drivs dock sedan flera år med stora<br />
förluster. Utvecklingen måste snabbt vändas och underskottet elimineras.<br />
Härigenom skulle transportmarknaden fungera bättre och SJ:s nuvarande<br />
belastning på statsbudgeten upphöra.</p>
<p>Järnvägens konkurrensförmåga hämmas av det motstånd som brukar möta<br />
snart sagt varje försök att anpassa järnvägsnätet till dagens trafikkrav. Lokala<br />
opinioner söker hindra nedläggning av bandelar som byggdes för snart<br />
hundra år sedan men som i dag inte motsvarar något egentligt behov och<br />
därför förorsakar SJ betydande kostnader. Därmed försvåras SJ:s möjligheter<br />
att driva ett konkurrenskraftigt järnvägsnät. Den osäkerhet om banors<br />
framtid som i dag finns ute i landet är varken till gagn för SJ:s kunder eller<br />
samhället i stort. En förnyad prövning av omfattningen av SJ:s bannät är<br />
nödvändig. Den bör syfta till att sådana bandelar läggs ned vilka utgör en stor<br />
ekonomisk belastning för SJ men bara svarar för en bråkdel av de totala<br />
j ärn vägstransporterna.</p>
<p>Statens kostnader för det ersättningsberättigade nätet är snart uppe i 1<br />
miljard kronor om året. Kostnadsutvecklingen måste därför dämpas. Ersättningssystemet<br />
bör ändras så att satsningar i det eldrivna nätet uppmuntras<br />
och SJ får möjlighet att behålla de vinster som kan erhållas genom en<br />
effektivare trafik. De regionala trafikhuvudmännen bör dela kostnaderna för<br />
sådan olönsam lokal och regional järnvägstrafik som de begär att SJ skall<br />
upprätthålla. Det förslag till nytt driftersättningssystem som 1981 årsseparatredovisningssakkunniga<br />
nyligen lagt fram tillgodoser dessa krav.</p>
<p>Den totala belastningen på statsbudgeten för SJ, inkl. utebliven förräntning<br />
på det statskapital som SJ disponerar över, kommer snart att vara uppe i<br />
2 miljarder kronor om året, för så vitt inte kraftfulla åtgärder vidtas för att<br />
bryta den negativa resultatutvecklingen. Den strukturplan som utarbetades<br />
under den förre moderate kommunikationsministerns ledning måste därför<br />
fullföljas så att SJ blir självfinansierande senast 1983/84.</p>
<p>En följd av det växande underskottet i SJ är att andra transportmedel med<br />
fog kan hävda att konkurrensen f. n. inte sker på lika villkor och att därför<br />
statsbidrag bör utgå även för väg- och sjötransporter. Om bidragen till SJ kan<br />
reduceras, blir det lättare att upprätthålla den nödvändiga konkurrensneutraliteten.</p>
<p>De positiva följderna av SJ :s lågprispolitik kan på sikt också hotas, om inte<br />
det totala resultatet förbättras. SJ:s satsning på snabbtåg får inte innebära att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>273</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>järnvägens naturliga konkurrensfördelar - säkerhet, punktlighet och bekvämlighet<br />
— eftersätts.</p>
<p>Vägnätet</p>
<p>Utan ett omfattande och väl planerat vägnät kan målen för trafikpolitiken<br />
inte uppnås. I ett läge där resursknapphet råder är det viktigt att prioritera<br />
underhåll av det befintliga vägnätet framför byggande av nya vägar. Detta får<br />
dock inte leda till att den nybyggnadsverksamhet underlåts som ger samhällsekonomiska<br />
och trafiksäkerhetsmässiga effekter.</p>
<p>Vägverket bör ges möjlighet att låna pengar på den öppna lånemarknaden<br />
för sådana investeringar som innebär att t. ex. färjor ersätts med broar.<br />
Sådana åtgärder är i många fall lönsamma redan på kort sikt.</p>
<p>Biltrafiken</p>
<p>Även om den kollektiva trafikapparaten byggs ut i framtiden kommer<br />
bilen att förbli det vanligaste transportmedlet för persontransporter och ha<br />
fortsatt stor betydelse för varutransporter. Det finns inga förutsättningar att<br />
anpassa de kollektiva trafikmedlen efter alla individuella transportbehov.<br />
För många medborgare är möjligheterna att utnyttja bilen dessutom en<br />
väsentlig välfärdsfaktor.</p>
<p>De negativa effekterna av bilismen begränsar sig i huvudsak till större<br />
städers centra och till de störande miljöeffekter som där uppkommer. Eventuella<br />
restriktioner får dock inte leda till att transporter i och kring storstäderna<br />
omöjliggörs för de människor som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja<br />
de kollektiva transporterna.</p>
<p>Bilen är generellt sett så viktig både samhällsekonomiskt och av andra skäl<br />
att stor återhållsamhet bör iakttas med ytterligare pålagor i form av skatter<br />
eller andra krav som ökar bilkostnaderna.</p>
<p>Sverige har en bilindustri som hävdar sig väl i den internationella konkurrensen.<br />
Den svenska bilindustrins överlevnadsmöjligheter är av stor betydelse<br />
för hela vår ekonomi och vår sysselsättning. Krångel och byråkrati, t. ex. i<br />
form av specialbestämmelser för avgasrening, kan försvåra svensk bilindustris<br />
möjligheter att hävda sig på den internationella marknaden. De frågor<br />
som på ett eller annat sätt berör bilismen bör inom regeringskansliet samordnas<br />
på ett bättre sätt än vad som nu är fallet.</p>
<p>Sjöfart och hamnar</p>
<p>Ett viktigt problem för den svenska sjöfartsnäringen är det höga svenska<br />
kostnadsläget. Högre kostnader i svensk sjöfart är försvarbara bara så länge<br />
dessa kan kompenseras med en högre produktivitet än konkurrenternas.</p>
<p>Den senaste borgerliga trepartiregeringen framlade förslag till riksdagen<br />
om nya riktlinjer för sjöfartspolitiken. I allt väsentligt biföll riksdagen förslagen.<br />
Huvudprincipen var att undvika statligt stöd till sjöfartsnäringen och i<br />
stället uppmuntra lönsamma investeringar som skulle medverka till att bibe</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>18 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>274</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>hålla svensk sjöfarts framtida konkurrenskraft.</p>
<p>Svensk sjöfart har goda framtidsutsikter. En anpassning av kostnadsnivån<br />
är dock erforderlig. Förutom genom återhållsamhet med avgifts- och personalkostnadsökningarna<br />
kan detta ske genom mindre byråkrati och färre<br />
svenska särbestämmelser i fråga om fartygens utformning och bemanning.</p>
<p>Även sjöfarten kan bidra till kampen mot ungdomsarbetslösheten. Inom<br />
det mindre och medelstora tonnaget finns möjligheter att anställa arbetslös<br />
ungdom på ”nybörjarplatser” utöver den av sjöfartsverket fastslagna minimibesättningen.<br />
De skulle kunna arbeta som ”obefarna jungmän”, motorelever<br />
eller ekonomibiträden. Ungdomarna får på detta sätt tillfälle att<br />
känna sig för inom sjömansyrket. Möjlighet att komma till sjöfartsnäringen<br />
måste gälla all arbetslös ungdom och inte endast dem som är uppsatta på<br />
sjömansförmedlingen som arbetssökande.</p>
<p>Den svenska varvspolitiken har skapat problem för delar av svensk sjöfart.<br />
Genom frikostigt beställarstöd och direkta ägarengagemang från varvens<br />
sida i fartyg har en del av sjöfartsnäringens naturliga utveckling störts.<br />
Svenska rederier får vid införskaffande av såväl nybyggt tonnage som andrahandstonnage<br />
inte erbjudas sämre villkor än utländska rederier som beställer<br />
fartyg vid svenska varv eller köper svenskt andrahandstonnage.</p>
<p>På det internationella området bör Sverige fortsätta att verka för fri konkurrens<br />
och emot lastuppdelning och andra protektionistiska strävanden.<br />
Sveriges arbete för att begränsa de negativa verkningarna av s. k. bekvämlighetsflagg<br />
bör fortsätta.</p>
<p>Regeringen har förutskickat en proposition om hamnplaneringen. I och<br />
med att kommunerna har ansvar för hamnverksamheten finns det en risk för<br />
att skattemedel används för att finansiera en hamnutbyggnad som inte är<br />
ekonomiskt bärkraftig. Hamnar kan komma att konkurrera med varandra<br />
via subventionerade hamnavgifter. Detta är inte försvarbart från samhällsekonomisk<br />
synpunkt.</p>
<p>Det ekonomiska ansvaret och planeringsansvaret hör samman och bör<br />
omhänderhas av hamnägarna. Sjöfartsverket bör dock, i enlighet med sin<br />
instruktion, söka samordna viktigare hamninvesteringar.</p>
<p>Sjöfartsverket måste - liksom andra myndigheter - anpassa verksamheten<br />
till den faktiska efterfrågan på verkets tjänster.</p>
<p>För att effektivisera isbrytningen bör införas ett avgiftssystem som gynnar<br />
användningen av fartyg med högsta isklass.</p>
<p>Detta innebär inte att skärgården skall isoleras ytterligare. Den isbrytning<br />
som förekommer, och som mestadels utförs av sjöräddningskryssare och<br />
andra mindre isgående fartyg, bör bibehållas i nuvarande omfattning.</p>
<p>Luftfart</p>
<p>På grundval av luftfartspolitiska utredningen och inrikesflygsutredningen<br />
har regeringen utlovat en proposition om luftfartspolitiken. Vi vill emellertid<br />
redan nu ange vår principiella inställning i dessa frågor.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>275</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>Luftfarten är inne i ett skede som präglas av snabba och stora förändringar.<br />
Efter att under decennier ha varit en genomreglerad och monopolskyddad<br />
verksamhet finns nu tendenser till en liberalisering av tillståndsgivning och<br />
priskonkurrens. Vi välkomnar detta.</p>
<p>Sverige bör aktivt verka för ökad konkurrens i den internationella luftfarten.<br />
För inrikesflygets del bör koncessioner beviljas för flera tertiärlinjer.<br />
Detsamma gäller interskandinaviska linjer.</p>
<p>Bromma flygplats bör bevaras för jetflyg.</p>
<p>Flygbolagen bör uppmuntras att fortsätta med lågprispolitiken. Luftfartsverkets<br />
taxor utgör en stor belastning för flygbolagen. Verket har ökat sin<br />
personalstyrka kraftigt under senare år, vilket inte motsvaras av tillväxten i<br />
flygverksamheten. Även om personalinskränkningar nu ägt rum är betydande<br />
rationaliseringsåtgärder nödvändiga för att nedbringa kostnaderna för<br />
luftfartsadministrationen. Några subventioner till flyget bör inte förekomma.</p>
<p>Sverige bör slå vakt om det skandinaviska samarbetet i SAS. Det ger våra<br />
små länder en möjlighet att ha ett stort inflytande över den internationella<br />
flygtrafiken. SAS bör emellertid koncentrera sin verksamhet till de internationella<br />
rutterna. De inrikeslinjer som SAS i dag trafikerar bör överföras till<br />
Linjeflyg eller annat svenskt bolag.</p>
<p>Telepolitik</p>
<p>Under den senaste borgerliga trepartiregeringen vidtogs åtgärder för att<br />
öka konkurrensen på teleområdet genom att minska televerkets monopol.<br />
Ytterligare steg för att åstadkomma ökad konkurrens bör tas. På sikt bör<br />
monopolavgränsningen vara utformad så att televerket har ansvaret för<br />
telenätet medan allt där utanför är öppet för fri konkurrens. Svenskt näringsliv<br />
och svensk förvaltning gagnas av att kunna utnyttja alla möjligheter på<br />
telekommunikationsområdet som tekniken erbjuder och kommer att erbjuda.<br />
Därmed förbättras den svenska teleindustrins konkurrensläge på både<br />
export- och hemmamarknaden.</p>
<p>Televerket bör via sina bolag vara med och konkurrera om abonnentutrustning.<br />
Men det är viktigt att den konkurrensutsatta verksamheten sker i<br />
bolagsform med separat redovisning, så att inte dubbelrollen som myndighet<br />
och bolag kan otillbörligt utnyttjas. En ökad renodling bör sålunda ske<br />
mellan verkets myndighetsansvar och dess affärsdrivande verksamhet.</p>
<p>Vädertjänst</p>
<p>SMHI och den militära vädertjänsten utför i många avseenden samma<br />
arbete. Stora rationaliseringseffekter skulle kunna uppnås vid en sammanslagning<br />
av de militära och civila organisationerna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att trafikpolitiken i största möjliga utsträckning skall bedrivas under fri<br />
konkurrens och på marknadsmässiga villkor,</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>276</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att den övergripande statliga transportplanering som utförs av transportrådet<br />
och länsstyrelserna skall slopas,<br />
att detaljreglering och byråkrati inom transportpolitiken skall reduceras,<br />
att investeringar i järnvägsmateriel, vägar, broar, flygplatser m. m. i ökad<br />
utsträckning skall finansieras på den öppna lånemarknaden,<br />
att lågprispolitiken inom järnväg och flyg skall uppmuntras även i fortsättningen<br />
samt om möjligt utvidgas till andra trafikmedel,<br />
att ett handlingsprogram för det internationella transportsamarbetet skall<br />
tas fram,</p>
<p>att ett nytt driftersättningssystem för olönsam järnvägstrafik skall införas,<br />
att en förnyad översyn av det ersättningsberättigade järnvägsnätet skall<br />
äga rum,</p>
<p>att SJ:s totala belastning på statsbudgeten skall minskas så att större<br />
konkurrensneutralitet med andra transportmedel uppnås,<br />
att det svenska regelsystemet för begränsningar av bilismens skadeverkningar<br />
skall anpassas till motsvarande internationella arbete och att svenska<br />
särbestämmelser undviks,<br />
att Sverige i internationella sammanhang skall verka för en fri sjöfart,<br />
att arbetslös ungdom skall kunna anställas på ”nybörjarplatser” inom<br />
sjöfarten,</p>
<p>att ökad konkurrens och friare prisbildning skall genomföras på luftfartens<br />
område,<br />
att Bromma flygplats skall bevaras för jetflyg,</p>
<p>att SAS svenska inrikesnät skall överföras till Linjeflyg eller annat svenskt<br />
bolag,</p>
<p>att staten i luftfartsförhandlingar med andra länder skall stödja SAS strävan<br />
att öka pris- och servicekonkurrensen på de internationella linjerna,<br />
att kraftfulla rationaliseringsåtgärder skall vidtas inom luftfartsverket så<br />
att luftfartstaxorna kan sänkas,<br />
att televerkets monopol på sikt enbart skall avse telenätet,<br />
att televerkets konkurrensutsatta verksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform<br />
utan sammanblandning med verkets myndighetsfunktioner.</p>
<p>Energi för tillväxt</p>
<p>Sveriges energiförsörjning har under efterkrigstiden byggt på förekomsten<br />
av billig importerad olja och inhemsk vattenkraft. Energi i ändamålsenliga<br />
former och till konkurrenskraftiga priser har därigenom funnits tillgänglig för<br />
att möjliggöra en snabb välståndsutveckling.</p>
<p>Oljekrisen 1973 utgör en vändpunkt i den internationella energiförsörjningen.<br />
I hög grad gäller detta också för Sverige som till ca 70% är beroende<br />
av importerad olja. På ett år fyrdubblades priset på råolja. Den svenska<br />
oljeräkningen steg härigenom från ca 5 miljarder kronor 1973 till ca 15<br />
miljarder kronor 1974. Genom ”den andra oljekrisen” 1979—1980 fördubblades<br />
priserna ånyo. Den svenska oljeräkningen uppgår i dag till mellan 25</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>277</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>och 30 miljarder kronor/år. De snabbt ökande oljekostnaderna har bidragit<br />
till de stora underskotten i Sveriges utrikes betalningar.</p>
<p>Bred enighet råder nu nationellt såväl som internationellt om att beroendet<br />
av olja måste nedbringas. Framför allt till följd av de ökade oljepriserna<br />
sker internationellt en snabb omställning av energiproduktionsapparaten<br />
men också av industriers och hushålls energikonsumtionsmönster. Andra<br />
energislag än olja får ökad betydelse samtidigt som energihushållning framstår<br />
som angeläget och lönsamt.</p>
<p>I Sverige har de ökade oljepriserna mötts - förutom av en spontan och<br />
mångfasetterad verksamhet inom industrin och bland hushållen — av statlig<br />
verksamhet inriktad på att stimulera till ytterligare energihushållning och till<br />
utvecklandet av nya energiproduktionsmetoder. Parallellt härmed har emellertid<br />
vissa energiformer motverkats, trots ansenlig potential. Exempel på<br />
statliga ingrepp i utvecklingen av våra energitillgångar är de restriktioner<br />
som ålagts vattenkraftsutbyggnaden och det uttalande riksdagen gjort om en<br />
viss tidsgräns när det sista svenska kärnkraftsaggregatet skall vara avstängt.</p>
<p>Tydliga tecken finns i dag på att den naturliga förändring av energisystemet<br />
som högre oljepriser stimulerar motverkas. Den offentliga regleringen av<br />
energiförsörjningen har skapat osäkerhet och rådvillhet hos dem som skall<br />
bära de ekonomiska riskerna för investeringar i nya energiproduktionsanläggningar.<br />
Därmed försämras våra möjligheter att anpassa oss till nya villkor<br />
på de internationella energimarknaderna. Detta är så mycket mera<br />
allvarligt som Sveriges energikostnader redan från början är högre än andra<br />
jämförbara länders på grund av vårt starka oljeberoende.</p>
<p>Oljeförsörjningen</p>
<p>Oljan utgör världens dominerande energikälla. Den procentuella fördelningen<br />
av världsförbrukningen av energi 1980 mellan de huvudsakliga energikällorna<br />
framgår av nedanstående diagram.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>278</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>För Sveriges del fördelade sig energiförbrukningen på följande sätt 1979:</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_18"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Flis</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>Bark och<br />
^utar,<br />
Nicol OC<br />
v </p>
</div>
<div class="block ml_25"><p style="margin-left:17px;">19</p>
<p>Vattenkraft<br />
och kärnkraft--^'</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p style="margin-left:9px;">67</p>
<p>Olja</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Den totala världsproduktionen av olja har sjunkit sedan 1979 på grund av<br />
kriget mellan Irak och Iran men också till följd av låg ekonomisk aktivitet i<br />
industriländerna och framgångsrika hushållningsåtgärder.</p>
<p>OPEC-länderna svarar för ca 80% av världshandeln med olja. Inom<br />
OPEC är Saudiarabien av central betydelse. Mönstret är detsamma när det<br />
gäller oljetillgångarna. Dessa fördelar sig på följande sätt mellan olika områden.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Procentuell fördelning av oljetillgångarna på handelspolitiska grupperingar av länder</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Länder</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Kända och utvinningsvärda<br />
tillgångar, %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Utvinningsvärda<br />
tillgångar, %</p>
</td>
</tr><tr><td><p>OPEC</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">68</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">50</p>
</td>
</tr><tr><td><p>OECD</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">15</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sovjet. Östeuropa och Kina</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">16</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">22</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Övriga</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">13</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: SOU 1977:56.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Oljeprisutvecklingen har på grund av den minskade efterfrågan sedan<br />
1979-1980 års prisstegringar varit relativt lugn. Flertalet OPEC-stater, vilkas<br />
strävan det varit att inte förlora exportintäkter, har emellertid sökt hålla<br />
priserna uppe genom minskad produktion. OPEC har dock utfäst sig att inte<br />
genomföra några nya prishöjningar under 1982.</p>
<p>Inte heller efter 1982 inger oljetillgången och prisutvecklingen några omedelbara<br />
farhågor. För tiden fram till mitten av 1980-talet förutser flertalet<br />
bedömare god tillgång på olja. Därefter kan emellertid marknaden komma</p>
</div>
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_39" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>279</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att präglas av ökande knapphet med stigande priser som följd. De prisökningar<br />
som då kan bli aktuella bedöms emellertid bli relativt måttliga.</p>
<p>Det bör understrykas att alla prisantaganden förutsätter en relativ politisk<br />
och social stabilitet i Mellersta Östern. Händelserna i Iran och kriget mellan<br />
Iran och Irak visar att sådana antaganden med nödvändighet måste bli<br />
osäkra. Viktiga producentländer kan under ogynnsamma omständigheter<br />
komma att skakas av inre motsättningar. Inte heller kan det uteslutas att<br />
oljeproducenter vill använda oljeleveranser som politiska påtryckningsmedel<br />
såsom skedde i samband med konflikten mellan Israel och arabstaterna<br />
1973. Skulle sådana situationer inträffa kan det medföra nya och kraftiga<br />
prisstegringar för kortare eller längre tid eller - i mera extrema lägen t.<br />
o. m. leveransstörningar.</p>
<p>För att motverka effekterna av oljeprishöjningar och leveransstörningar<br />
har industrivärlden sökt sig fram efter olika vägar. Genom hushållnings- och<br />
oljeersättningsåtgärder har behovet av olja reducerats. Direktavtal mellan<br />
nationella oljebolag och de oljeproducerande länderna har ingåtts för att<br />
söka säkerställa oljeleveranser också i händelse av konflikt och oro. Genom<br />
”oljeklubben” IEA har ett fördelningssystem mellan medlemsländerna utarbetats<br />
i syfte att bistå medlemsstater som drabbas av oljeknapphet. Inom<br />
IEA försöker man också stimulera uppbyggnad av tillräckliga oljelager för<br />
att överbrygga kristillstånd.</p>
<p>Andra energimarknader</p>
<p>Kol och gas utgör tillsammans med olja världens dominerande energikällor.<br />
Kol tillgodosåg 1980 ca 30% av världens energianvändning, medan<br />
naturgasen svarade för ca 20%.</p>
<p>Ingen av dessa energikällor spelar dock f. n. någon nämndvärd roll för den<br />
svenska energiförsörjningen.</p>
<p>Efter oljeprisstegringarna 1973 och 1979 har intresset för kol ökat. Till<br />
skillnad från oljefyndigheterna är koltillgångarna väl spridda över jorden. I<br />
nedanstående tabell har kolreserverna redovisats för olika länder. Sammanställningen<br />
visar att risken för ett politiskt beroende av kol är liten.</p>
<p>Bilden av kolets goda spridning måste emellertid kompletteras med erinringar<br />
om att kvaliteterna skiftar avsevärt från område till område. Lågsvavligt<br />
kol finns endast i vissa begränsade områden. Den politiska riskspridningen<br />
ökar med ökad beredvillighet att acceptera kol av lägre kvalitet.</p>
<p>En fortsatt snabb efterfrågeökning på kol är sannolik. Många bedömare<br />
menar att efterfrågeökningen kan komma att bli så stark att svårigheterna<br />
blir betydande att få fram kol tillräckligt snabbt. Detta gäller i synnerhet s. k.<br />
lågsvavligt kol. Länder som redan beslutsamt har satsat på att minska oljeberoendet<br />
genom ökad kolanvändning har i dag ett försteg framför andra.</p>
<p>Samtidigt som kolefterfrågan ökat har insatserna för att förbättra kolets<br />
miljöegenskaper förstärkts. Ny teknik för att komma till rätta med kolets<br />
svavelinnehåll är under utveckling. Erfarenheterna av ny kolteknik är emel</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018 280</p>
<p>Kolresurser och kolreserver i de största kolproducerande länderna (mtce1)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Land</p>
</td>
<td><p style="margin-left:51px;">Kända geologiska<br />
resurser</p>
</td>
<td><p>Reserver</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Australien</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600 000</p>
</td>
<td><p>32 800</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Canada</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">323 036</p>
</td>
<td><p>4 242</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Folkrepubliken Kina</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 438 045</p>
</td>
<td><p>98 883</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Förbundsrepubliken Tyskland</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">246 800</p>
</td>
<td><p>34 419</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Indien</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">81 019</p>
</td>
<td><p>12 427</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Polen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">139 750</p>
</td>
<td><p>59 600</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sydafrikanska republiken</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">72 000</p>
</td>
<td><p>43 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Storbritannien</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">190 000</p>
</td>
<td><p>45 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Förenta staterna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 570 389</p>
</td>
<td><p>166 950</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sovjetunionen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 860 000</p>
</td>
<td><p>109 900</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Övriga länder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">229 164</p>
</td>
<td><p>55 711</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Totalt 10 750 212</p>
</td>
<td><p>662 932</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: Coal-Bridge to the future. Report of the World Coal Study.<br />
1 Milj. ton kolekvivalenter.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>lertid fortfarande knappa och utvecklingskostnaderna alltjämt ansenliga.<br />
Redan nu har emellertid den tekniska utvecklingen nått dithän att miljöförbättringar<br />
kan åstadkommas vid en övergång från olja till kol utan att kolet<br />
för den skull förlorar sin konkurrenskraft. De länder som nu ökar användningen<br />
av kol gör det med tillämpning av beprövad teknik. Möjligheterna<br />
hålls öppna för att senare skärpa miljökraven, då ytterligare tekniska erfarenheter<br />
vunnits.</p>
<p>Naturgasen är geologiskt nära knuten till oljan. Fyndigheter av naturgas<br />
finns därför ofta inom områden likartade dem som också innehåller olja.</p>
<p>Världens gasfyndigheter bedöms vara något mer uthålliga än oljefyndigheterna.<br />
En ökad användning av naturgas har därför bedömts som värdefull av<br />
många av de länder som redan har traditioner inom naturgasområdet, särskilt<br />
som naturgasen har betydande miljöfördelar.</p>
<p>En vidgad användning av naturgas har emellertid inte framstått som lika<br />
självklar för länder utan tidigare erfarenheter av naturgas. Betydande investeringar<br />
krävs i distributionsapparaten för att gasen skall kunna komma till<br />
ändamålsenlig användning. För svenskt vidkommande kan t. ex. naturgas<br />
importerad från Danmark bedömas bli 15-20% dyrare än annan likvärdig<br />
energi. Skulle en gastransportledning från Nordnorge till kontinenten bli<br />
aktuell kan emellertid kostnadsbilden bli mera intressant. Introduktion av<br />
gas i större skala i vårt land är beroende av att detta projekt kommer till<br />
stånd. Det återstår emellertid att utreda om ens en sådan ledning är en<br />
tillräcklig förutsättning för att naturgas skall framstå som tillräckligt konkurrenskraftig.</p>
<p>Den svenska energipolitiken</p>
<p>Sverige har sökt möta de ökade energikostnaderna och risken för leveransstörningar<br />
på ett flertal sätt. Hushållningsinsatser inom framför allt industri<br />
och hushåll har premierats genom förmånliga lån och bidrag. Forskning har</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>281</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>stimulerats om nya energiförsörjningsmetoder framför allt på det förnybara<br />
området.</p>
<p>Som redan nämnts har det statliga inflytandet över den svenska energiförsörjningen<br />
tagit sig uttryck i starka restriktioner för somliga energiförsörjningsalternativ.<br />
Utbyggnaden av vattenkraften har i det närmaste avstannat<br />
trots att ett flertal utbyggnadsvärda vattendrag återstår. Kärnkraften — har<br />
riksdagen uttalat — skall stängas av senast år 2010. Kärnvärme anses inte vara<br />
aktuell.</p>
<p>Oljeförsörjningssituationen försämras dramatiskt om den billiga inhemska<br />
energikällan — vattenkraften — inte får utnyttjas ytterligare, och om ett<br />
nedbringande av oljeandelen i den svenska energibalansen skall ske samtidigt<br />
som kärnkraften inte får utnyttjas bortom ett teoretiskt fixerat årtal.</p>
<p>De centrala uppgifterna för svensk energipolitik - och en framgångsrik<br />
ekonomi — är sannolikt omöjliga att fullfölja med dessa restriktioner. Helt<br />
visst blir det så om samtidigt den enda återstående energikälla som i större<br />
skala skulle kunna utnyttjas inom överskådlig tid till konkurrenskraftiga<br />
priser, nämligen kol, blockeras genom snabbt skärpta miljökrav som av dem<br />
som har ansvaret för investeringarna bedöms som omöjliga att ekonomiskt<br />
tillgodose.</p>
<p>De energitillskott som kan utvinnas genom de olika förnybara energikällor<br />
som i dag befinner sig på forskningsstadiet och genom torv och ved kommer<br />
inte att förslå, i synnerhet som torvhanteringen också måste underkastas<br />
miljökrav och vedanvändningen inte kan tillåtas inkräkta på skogsindustrins<br />
råvaruförsörjning.</p>
<p>Med en energipolitik utan verklighetsförankring kommer det inte att bli<br />
möjligt att återupprätta balansen i samhällsekonomin.</p>
<p>Moderat energipolitik</p>
<p>Principerna för en moderat energipolitik kan sammanfattas på följande<br />
sätt:</p>
<p>Energikostnaderna måste realt pressas ned. Osäkerheten om den internationella<br />
energisituationen under 1980-talet gör det nödvändigt att hålla alternativa<br />
försörjningsmöjligheter öppna. Sverige måste kunna dra nytta av låga<br />
priser på energiråvaror på världsmarknaden samtidigt som välutvecklade<br />
inhemska energiförsörjningsmöjligheter tas till vara. Introduktion av nya,<br />
dyra och outvecklade energikällor kan direkt motverka strävanden att återvinna<br />
balansen i samhällsekonomin.</p>
<p>Staten har ett ansvar för att energiförsörjningen kan tryggas. Ett starkt<br />
selektivt engagemang kan emellertid leda till en felaktig inriktning av energisystemet.<br />
Åtskilliga statliga åtgärder — eller i några fall brist på åtgärder där<br />
sådana förespeglats - har ryckt sönder den lönsamhetsbaserade omdaning<br />
av energisystemet som inleddes långt innan energifrågorna blev politiskt<br />
centrala. Stora resurser riskerar därmed att satsas på områden som saknar<br />
tillräckliga utvecklingsmöjligheter.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>282</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>För att trygga energiförsörjningen under 1980-talet till lägsta kostnad<br />
måste energiföretag och enskilda få arbetsro. Dessa måste med utgångspunkt<br />
från egna bedömningar om teknik och energipriser få ta ansvaret för omvandlingen<br />
av energisystemet och arbetet med energihushållningen. En ökad<br />
marknadsanpassning innebär en bättre resurshushållning än statlig detaljplanering<br />
kan åstadkomma.</p>
<p>Subventionsinslagen inom energiområdet bör successivt nedbringas. De<br />
bör så långt möjligt ersättas av åtgärder inriktade på att ge utrymme på<br />
kreditmarknaden för investeringar syftande till en breddning av försörjningsbasen<br />
och en ökad energihushållning. Genom en sådan politik kan tillgängliga<br />
resurser styras till de mest ändamålsenliga utvecklingsområdena samtidigt<br />
som statens utgifter reduceras.</p>
<p>Den grundsyn som moderat energipolitik bygger på är alltså att i högre<br />
grad än f. n. låta marknaden bedöma olika energiproduktions- och energihushållningsåtgärders<br />
värde och förutsättningar. Detta innebär inte att statens<br />
roll inom energipolitiken blir oviktig men väl att dess verksamhet begränsas<br />
till sådant där staten har större förutsättningar än marknaden att göra<br />
riktiga bedömningar och att sätta in angelägna åtgärder. Staten skall ange<br />
ramarna, t. ex. i miljöhänseende, men utnyttja den kunskap som genom<br />
årtionden byggts upp inom kommuner och företag för att trygga energiförsörjningen<br />
till lägsta kostnad. Ett decentraliserat ansvar för energiförsörjningen<br />
medverkar dessutom bäst till den flexibilitet som osäkerheten om<br />
kommande förutsättningar för energiförsörjningen kräver.</p>
<p>Oljeförsörjningen</p>
<p>Den väsentligt högre prisnivå på olja som utbildades vid 1970-talets slut<br />
gör andra energislag mer intressanta liksom energihushållningen mera betydelsefull.<br />
Det är av central betydelse att den nödvändiga omdaningen av vårt<br />
energisystem avvägs på ett sätt som svarar mot de krav samhällsekonomin<br />
ställer.</p>
<p>Även med omfattande insatser för att hushålla med energin och för att<br />
bredda basen för den svenska energiförsörjningen kommer olja under överskådlig<br />
tid att spela en betydelsefull roll. Tillgång till olja måste därför<br />
säkerställas.</p>
<p>Det är enligt vår mening ställt bortom allt tvivel att oljeförsörjningen, med<br />
undantag för kortare perioder av direkt fysiska leveransstörningar, är en<br />
fråga om pris. Av detta skäl blir åtgärder av det slag som tillkomsten av<br />
Svenska Petroleum AB innebär ett slag i luften när det gäller att trygga<br />
oljeförsörjningen. Däremot kan dylika åtgärder, som erfarenheten visar, bli<br />
mycket kostsamma för skattebetalarna. Vi upprepar vårt krav från hösten<br />
1981 att Svenska Petroleum skall avvecklas.</p>
<p>Sverige bör för sin oljeförsörjning dra nytta av de internationella oljebolagens<br />
erfarenheter och flexibilitet. Sådana konkurrensvillkor måste erbjudas</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>283</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att dessa företag vill verka i Sverige. Av central betydelse är härvid att den<br />
svenska staten avhåller sig från sådan prisreglering som med förödande<br />
verkan drabbade oljeförsörjningen 1979.</p>
<p>Den oljemarknadsgrupp som förberedde vissa oljefrågor inför förra årets<br />
energibeslut utgick enligt vår mening från en riktig utgångspunkt när den<br />
anförde:</p>
<p>Mot denna bakgrund bör avvägningen mellan å ena sidan låga priser på<br />
den svenska marknaden och å andra sidan långsiktig försörjningstrygghet<br />
förskjutas i favör genom ett återhållsamt användande av högstprisinstrumentet.<br />
Detta bör i princip utnyttjas endast i det fall att oljepriserna i Sverige<br />
tenderar att klart överstiga den prisnivå som etableras på andra jämförbara<br />
nationella marknader. Genom en friare prissättning bör en långsiktigt säkrare<br />
bas för oljeförsörjningen skapas.</p>
<p>Riksdagen bör göra ett uttalande av motsvarande innebörd.</p>
<p>För att skapa bästa möjliga försörjningstrygghet måste den svenska beredskapslagringen<br />
av skilda bränslen, främst olja, byggas ut. Speciellt gäller<br />
detta uppbyggnaden av fredskrislagren av olja.</p>
<p>Skatter och andra styrinstrument</p>
<p>För att påskynda vissa önskade förändringar av energisystemet har nya<br />
former för energibeskattningen föreslagits. Inom energiskattekommittén (B<br />
1979:06), som väntas presentera förslag till ändringar av energibeskattningen<br />
i början av 1982, övervägs sålunda möjligheterna att differentiera energibeskattningen<br />
på så sätt att energipolitiskt angelägna styrningseffekter uppstår.</p>
<p>Vi är starkt tveksamma till en energiskattepolitik uppbyggd på sådana<br />
grunder. Inhemska energikällor skulle möjligen kunna stimuleras på bekostnad<br />
av sådana som av skilda skäl anses miljömässigt mindre acceptabla eller<br />
försörjningsmässigt osäkra.</p>
<p>Men riskerna är överhängande för att tro snarare än vetande kommer att<br />
vägleda fastställandet av skattesatserna. I praktiken dyrare inhemska energislag<br />
kan komma att premieras på bekostnad av billig importenergi. Helt<br />
skilda miljöeffekter kan komma att jämföras även om sådana jämförelser<br />
inte låter sig göra på ett rättvisande sätt. Lösliga energipolitiska och miljöpolitiska<br />
resonemang kan komma att motivera skatteskärpningar av renodlat<br />
statsfinansiella motiv.</p>
<p>Vi förordar att den nuvarande energibeskattningen i huvudsak görs neutral<br />
mellan framför allt olja och el. Inlemmas energibeskattningen i momssystemet<br />
skulle det få en avgörande betydelse för exportindustrins konkurrenskraft.<br />
Energibeskattningen bör vidare utformas på ett sådant sätt att en<br />
fortsatt utbyggnad av fjärrvärme inte motverkas.</p>
<p>Den stödverksamhet som oljeersättningsfonden bedriver syftar till att<br />
underlätta introduktion av ny miljöteknik. Stödet kan emellertid i vissa fall<br />
också komma att direkt menligt påverka andra angelägna verksamheter i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>284</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>samhället. Tecken tyder i dag på att detta är fallet när det gäller vissa delar av<br />
fondens stöd till ökad flisanvändning.</p>
<p>Det är av yttersta vikt att flisanvändningen sker på ett sådant sätt att<br />
skogsindustrins råvaruförsörjning inte äventyras. Ökad uppmärksamhet är<br />
påkallad för att tillse att ett i och för sig angeläget stöd till ny energiteknik inte<br />
leder till samhällsekonomiskt omotiverade förändringar av utnyttjandet av<br />
våra råvarutillgångar.</p>
<p style="text-align:right;">Energihushållning</p>
<p>På den första trepartiregeringens initiativ introducerades ett sammanhängande<br />
energisparprogram för bebyggelse 1977. I programmet framhölls det<br />
angelägna i att skapa ekonomiska förutsättningar för sådant energisparande<br />
som bedömdes som såväl privatekonomiskt som samhällsekonomiskt lönsamt.<br />
Energisparprogrammet baserades på liberala idéer om hur energihushållning<br />
bäst stimuleras. Denna grundsyn underströks ånyo av riksdagen<br />
förra året.</p>
<p>Energisparprogrammet avsågs till en början bli finansierat över statsbudgeten.<br />
Så småningom skulle emellertid de lån som systemet bygger på förmedlas<br />
via kreditmarknaden och således inte belasta statsbudgeten. Energisparprogrammets<br />
resurskrav skulle få konkurrera på kreditmarknaden med i<br />
första hand bostadskrediterna.</p>
<p>Någon överflyttning av energisparlånen från statsbudgeten till kreditmarknaden<br />
har hittills inte skett. Vi förordar att den från början förutsedda<br />
överflyttningen snarast kommer till stånd. En sådan överflyttning kan ske<br />
utan att viktiga energisparmål äventyras.</p>
<p>När energisparprogrammet introducerades betonades vikten av att en<br />
allsidig fristående utvärdering gjordes parallellt med att stödinsatserna introducerades.<br />
Någon sådan utvärdering kom dess värre aldrig till stånd. Tvärtom<br />
knöts den s.k. energihushållningsdelegationen allt fastare till bostadsdepartementet.</p>
<p>Vi anser det angeläget att den tidigare förutskickade fristående utvärderingen<br />
skyndsamt genomförs. Sedan energisparprogrammet introducerades<br />
har dessutom oljepriserna fördubblats och beskattningen av olja ökats. Troligen<br />
innebär detta att energibesparande åtgärder kommer till stånd utan<br />
statliga stimulansåtgärder.</p>
<p>I det bostadspolitiska avsnittet föreslår vi redan nu vissa förändringar av<br />
lånevillkoren.</p>
<p>Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att det direkta stödet till<br />
energihushållande insatser i USA, liksom f. ö. till åtskilliga energiforskningsändamål,<br />
det gångna året skurits ner under betydande politisk enighet. De<br />
motiv som en gång kunde anföras för ett omfattande offentligt stöd har inte<br />
längre ansetts vara för handen på grund av de stegrade oljepriserna.</p>
<p>I trepartiregeringens energiproposition 1980/81:9 betonades att energihushållning<br />
inom alla samhällssektorer främst borde stimuleras genom in</p>
</div>
<div class="block ml_21" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>285</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>formation, rådgivning och utbildning. Tvångsåtgärder avvisades av flera<br />
skäl, bl. a. på grund av sådana metoders systematiska ineffektivitet men<br />
självklart också på grund av tvångsåtgärders svårförenlighet med en fri<br />
ekonomi. Mot denna bakgrund framstår de förslag till energihushållningsinsatser<br />
inom industrin som lagts fram av utredningen om styrmedel för näringslivets<br />
energihushållning (I 1979: 13) — den s. k. Grafströmska utredningen<br />
- som förbryllande.</p>
<p>Utredningens förslag om en särskild rapportskyldighet till staten från de<br />
större industriföretagen om vidtagna energihushållningsinsatser och om en<br />
direkt direktivrätt för staten gentemot företagen i energifrågor strider mot de<br />
principer som riksdagen med anledning av energipropositionen fastställde<br />
våren 1981. Vi förutsätter att regeringen inte föreslår riksdagen några åtgärder<br />
i anledning av utredningens om styrmedel för näringslivets energihushållning<br />
förslag.</p>
<p>Forskning</p>
<p>Forskning är nödvändig för att skapa flexibilitet och för att utveckla nya<br />
alternativ för den framtida energiförsörjningen. Men forskning innebär inte<br />
automatiskt att ny teknik till konkurrenskraftiga priser blir tillgänglig. Kunskapsuppbyggnad<br />
måste ske samtidigt som beprövad teknik och erfarenhet<br />
utnyttjas.</p>
<p>Omfattande statliga stödåtgärder har under 1970-talet satts in för att<br />
stimulera ett brett forsknings- och utvecklingsarbete. Vi har därigenom fått<br />
kunskap om Sveriges möjligheter på olika energitekniska områden. Samtidigt<br />
har forskningsinsatserna visat att åtskilliga av de teoretiskt tilltalande<br />
energiförsörjningsalternativen inte kan bli ens tillnärmelsevis konkurrenskraftiga<br />
i jämförelse med mera konventionella energislag. De stegrade oljepriserna<br />
har dessutom åstadkommit en ny stimulans till energiforskningsinsatser<br />
vid sidan av de statligt stödda.</p>
<p>De statliga energiforskningsanslagen bör starkt koncentreras. I första<br />
hand bör sådana områden prioriteras som till konkurrenskraftiga priser<br />
snabbt kan minska vårt lands oljeberoende. Inför det planeringsarbete som<br />
skall utföras inför nästa statliga energiforskningsperiod förordar vi att strikta<br />
direktiv avges med denna innebörd. Ett ökat inslag av marknadskunskap bör<br />
dessutom eftersträvas inom energiforskningsadministrationen. Detta bör<br />
beaktas då den nya energiforskningsorganisationen introduceras den 1 juli<br />
1982.</p>
<p>Den svenska kärnenergikompetensen är unik. Inom såväl el- som värmeförsörjningen<br />
har genom Asea-Atoms försorg teknik utvecklats som visat<br />
eller kan förväntas uppvisa tillförlitlighet och god ekonomi. Enligt vår mening<br />
får denna kompetens inte skingras. På statsmakterna bör ankomma att<br />
ge Asea-Atom sådant stöd som företagets konkurrenter på exportmarknaderna<br />
regelmässigt kan påräkna. På kärnvärmeområdet bör kommuner där<br />
kärnvärme skulle kunna komma i fråga få redovisa konsekvenserna också av</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>286</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>detta alternativ. De betydande fördelar som genom kärnvärmetekniken kan<br />
vinnas kan därvid belysas liksom också de minskade säkerhetsrisker som<br />
denna teknik medför i jämförelse med flertalet andra alternativ.</p>
<p>Kol och gas</p>
<p>Enligt trepartiregeringens energiproposition våren 1981 skall användningen<br />
av kol öka från praktiskt taget ingenting till ca 6 miljoner ton per år 1990.<br />
Riksdagen ställde sig bakom denna målsättning. Kol avsågs i första hand<br />
komma till användning i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Riksdagen<br />
angav samtidigt vissa miljökrav som skall uppfyllas vid kolintroduktion. Vi<br />
vill betona vikten av att den beslutade kolintroduktionen kommer till stånd.<br />
Utan kol finns det ingen möjlighet att reducera det svenska oljeberoendet på<br />
det sätt riksdagen beslutat. En försinkad kolintroduktion kan förorsaka det<br />
svenska samhället ekonomiska förluster men också risker i form av ett<br />
oacceptabelt stort beroende av de oljeproducerande staterna.</p>
<p>Skulle kolintroduktionen försenas innebär detta återverkningar också för<br />
miljön. De av riksdagen angivna riktvärdena för de miljökrav som måste<br />
ställas vid kolanvändning innebär en förbättring i förhållande till fortsatt<br />
oljeanvändning. Skulle miljökraven skärpas ytterligare på ett sådant sätt att<br />
kolintroduktionen inte kommer till stånd kommer miljöförstöringen från<br />
oljeanvändningen att fortsätta.</p>
<p>Det finns i detta sammanhang skäl att understryka två förhållanden. Det<br />
första gäller ansvaret för kolinvesteringar. Det är ytterst kommuner och<br />
industrier som fattar beslut om vilka energikällor som är mest fördelaktiga i<br />
de enskilda fallen. En sådan kompetensfördelning har den betydande fördelen<br />
att beslut fattas där kunskapen är störst. Men det innebär också att<br />
kommuner och företag har rätt att avstå från en energikälla som visar sig<br />
alltför dyrbar. Att tvinga kommuner och företag att satsa på kol om miljökraven<br />
skärps och kostnaderna därigenom väsentligt ökar. kan av principiella<br />
och andra skäl inte rimligen komma i fråga.</p>
<p>Det andra gäller koncessionsnämndens tillämpning av de av riksdagen<br />
fastställda värdena för svavelutsläpp. I ett antal under 1981 avgjorda fall<br />
konstaterar koncessionsnämnden att riksdagens värden är att anse som maximivärden<br />
som koncessionsnämnden kan frångå i skärpande riktning. Något<br />
stöd för en sådan tolkning ger riksdagsbeslutet inte. Tvärtom leder koncessionsnämndens<br />
tolkning till att de av riksdagen uppsatta målen för kolintroduktion<br />
inte kommer att kunna uppnås. De svavelhaltsvärden som riksdagen<br />
uppställt skall dessutom betraktas som genomsnittsvärden över ett år.</p>
<p>Introduktion av kol måste ske med iakttagande av bestämda miljökrav.<br />
Dessa skall utgå från vad som är ekonomiskt försvarbart. Skulle det visa sig<br />
att den beslutade kolintroduktionen äventyras bör miljökraven anses tillgodosedda<br />
när en övergång från olja till kol i sig innebär en miljöförbättring.</p>
<p>Naturgas i Sverige är förbunden med avsevärda ekonomiska risker. Dessa<br />
risker bör utredas och redovisas innan ytterligare statliga utfästelser görs på</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>287</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>naturgasområdet. Erfarenheterna från Sydgasprojektet bör utvärderas omsorgsfullt<br />
från ekonomiska utgångspunkter.</p>
<p>Vattenkraft</p>
<p>Vattenkraften har tillsammans med oljan utgjort grundvalen för det<br />
svenska samhällets försörjning med energi sedan andra världskriget. F. n.<br />
svarar vattenkraften för mer än hälften av elenergibehovet eller 61 -62 TWh.</p>
<p>Riksdagen har fattat beslut om att vattenkraften skall byggas ut till 66 TWh<br />
fram till 1990-talets börj an. Därvid undantogs de fyra hittills outnyttjades, k.<br />
huvudälvarna — Torne-, Kalix- och Piteälven samt Vindelälven. Enligt<br />
riksdagsbeslut våren 1981 skall regeringen 1983 för riksdagen redovisa hur<br />
vattenkraftsutbyggnaden fortskrider i förhållande till det uppsatta målet och<br />
— om målet inte förefaller kunna uppnås - föreslå åtgärder så att detta kan<br />
ske.</p>
<p>Det finns anledning att känna oro för den låga takt i vilken vattenkraftsutbyggnaden<br />
i dag fortgår. Också mycket små projekt möter lokala miljöinvändningar.<br />
Genom riksdagens inskridande på regeringens exklusiva beslutandeområde<br />
i fråga om bl. a. Sölvbacka strömmar har osäkerheten om<br />
förutsättningarna för vattenkraftsutbyggnaden ytterligare förstärkts. Under<br />
sådana omständigheter minskas snabbt vårt lands förmåga att åstadkomma<br />
det vattenkraftstillskott som i framtiden kommer att behövas.</p>
<p>Enligt vår mening utgör vattenkraften ett ovärderligt tillskott till vår energiförsörjning.<br />
Inför riksdagens förnyade ställningstagande 1983 bör en allsidig<br />
utredning göras om hur ett ökat vattenkraftstillskott bäst kan åstadkommas<br />
samtidigt som en positiv omdaning av naturmiljön säkras. Redan nu bör<br />
planberedskapen för vattenkraftsutbyggnad förbättras.</p>
<p>Den elenergi som genom en sådan politik kan göras tillgänglig kan utnyttjas<br />
såväl inom industrin som för bostadsuppvärmning och kan därigenom<br />
medverka till att nedbringa oljeberoendet.</p>
<p>Inskränkningar i möjligheterna att utnyttja el för uppvärmningsändamål<br />
motverkar ett rationellt utnyttjande av våra energitillgångar. De beslutade<br />
restriktiva reglerna för användning av direktverkande elvärme bör avskaffas.</p>
<p>Kärnkraften</p>
<p>God tillgång på el har tillförsäkrats vårt land för det närmaste årtiondet<br />
genom möjligheten att fortsätta använda kärnkraft. I folkomröstningen och<br />
genom det därpå följande riksdagsbeslutet avgjordes att kärnkraften skall<br />
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft<br />
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. En riksdagsmajoritet har<br />
sedermera ansett det möjligt att uppskatta denna tid fram till år 2010.</p>
<p>För att analysera hur energiförsörjningen skall ordnas efter det att kärnkraften<br />
ersatts med andra energiproduktionskällor på 2000-talet har nyligen<br />
en parlamentarisk utredning tillsatts. Vi vill understryka hur vanskligt utredningens<br />
uppdrag är. De analyser utredningen kan komma att göra kan i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>288</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>viktiga hänseenden inte gärna bli mer än gissningar. De rekommendationer<br />
utredningen har att avge bör präglas av en medvetenhet om de ofrånkomliga<br />
bristerna i ett underlag som avser en tidsperiod 30 år framåt i tiden.</p>
<p>I utredningens direktiv framhåller energiministern:</p>
<p>Kommittén bör vidare belysa de ekonomiska konsekvenserna för samhällsekonomin<br />
i stort, för staten, kommuner, företag och enskilda av föreslagna<br />
åtgärder samt belysa effekterna på sysselsättningen av föreslagna<br />
åtgärder. Vid beskrivning av de samhällsekonomiska konsekvenserna bör<br />
särskild vikt läggas vid möjligheterna att vidmakthålla ett konkurrenskraftigt<br />
svenskt näringsliv på såväl hemmamarknaden som exportmarknaden och<br />
därigenom åstadkomma en balanserad utrikeshandel vid en hög sysselsättningsnivå.<br />
Även vägar för att finansiera de åtgärder som kan bli aktuella att<br />
utföra som en följd av utredningens förslag och som ankommer på staten och<br />
på kommuner, måste anges. Jag vill erinra om de tilläggsdirektiv (Dir.<br />
1980:20) som meddelats alla kommittéer och särskilda utredare i dessa<br />
frågor. Kommittén bör beakta vad som sägs i dessa tilläggsdirektiv i sitt<br />
arbete.</p>
<p>Vi vill gärna instämma häri och betona vikten av att de analyser som<br />
direktiven talar om kommer till stånd. Det är väsentligt att kommande<br />
ställningstaganden till viktiga energiförsörjningsfrågor vägleds av ett klart<br />
medvetande om olika alternativs faktiska kostnader för enskilda och för<br />
samhällsekonomin.</p>
<p>Moderata samlingspartiet vill</p>
<p>att statens energipolitik skall begränsas till sådana områden där staten har<br />
större förutsättningar än marknaden att göra viktiga bedömningar och att<br />
sätta in angelägna åtgärder,</p>
<p>att subventionsinslagen i energipolitiken successivt skall nedbringas,<br />
att ett ökat ansvar för omvandlingen av energisystemet skall åläggas enskilda,<br />
kommuner och företag,<br />
att Svenska Petroleum AB skall avvecklas,<br />
att beredskapslagringen av skilda bränslen skall byggas ut,<br />
att energibeskattningen skall göras i huvudsak neutral mellan framför allt<br />
olja och el och utformas så att den underlättar industrins konkurrenskraft,<br />
att energisparlånen skall överflyttas från statsbudgeten till kreditmarknaden,</p>
<p>att en utvärdering av energisparstödet skyndsamt skall utföras,<br />
att den s. k. Grafströmska utredningens förslag skall avvisas,<br />
att energiforskningen skall koncentreras till ett mindre antal områden av<br />
särskild betydelse för att minska oljeberoendet,</p>
<p>att den svenska kärnenergikompetensen skall bevaras,<br />
att kommuner där kärnvärme kan komma i fråga skall få möjlighet att<br />
utreda och redovisa också detta alternativ,<br />
att kolintroduktionen i Sverige skall säkerställas i enlighet med de ambitioner<br />
som riksdagen fastlagt,</p>
<p>att erfarenheterna från Sydgasprojektet omsorgsfullt skall utvärderas från</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>289</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ekonomiska utgångspunkter,</p>
<p style="margin-left:4px;">att det skall allsidigt utredas hur ett ökat vattenkraftstillskott kan åstadkommas<br />
samtidigt som en positiv omdaning av naturmiljön säkras.</p>
<p style="margin-left:4px;">Hemställan</p>
<p style="margin-left:4px;">Med hänvisning till vad i denna motion anförts, särskilt i avsnittet om den<br />
ekonomiska politiken, hemställs</p>
<p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken<br />
i enlighet med vad i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetpolitiken i enlighet<br />
med vad i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:56px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om kreditpolitiken,</p>
<p style="margin-left:56px;">4. att riksdagen godkänner riktlinjerna för skattepolitiken i enlighet<br />
med vad i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:56px;">5. att riksdagen i fråga om den kommunala ekonomin godkänner<br />
vad i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:56px;">6. att riksdagen antar följande</p>
<p style="margin-left:4px;">Förslag till</p>
<p style="margin-left:4px;">Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för<br />
1983, m. m.</p>
<p style="margin-left:4px;">Härigenom föreskrivs följande:</p>
<p style="margin-left:4px;">1 § Vid fastställande av skattesats för år 1983 får kommun eller landstingskommun<br />
ej överskrida den skattesats som kommunen eller landstingskommunen<br />
har bestämt för år 1982.</p>
<p style="margin-left:4px;">2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar<br />
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från 1 §. Ansökan inges<br />
till länsstyrelsen senast den 15 september.</p>
<p style="margin-left:4px;">3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid<br />
fastställande av kommunalskatt eller landstingsskatt för år 1983 enligt uppbördslagen<br />
(1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för dessa år enligt<br />
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets<br />
utdebitering av skatt, m. m.,om ej regeringen har beviljat undantag<br />
enligt 2 §.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>19 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2018</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2018</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>290</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:13px;">7. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en<br />
utredning om kommunalt skattetak.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">Stockholm den 26 januari 1982</p>
<p>GÖSTA BOHMAN (m)</p>
<p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)</p>
<p>INGEGERD TROEDSSON (m)</p>
<p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p>
<p>ALLAN HERNELIUS (m)</p>
<p>PER PETERSSON (m)</p>
<p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>LARS F. TOBISSON (m)<br />
ANDERS BJÖRCK (m)<br />
NILS CARLSHAMRE (m)<br />
ERIK HOVHAMMAR (m)<br />
INGRID SUNDBERG (m)<br />
ALF WENNERFORS (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0GÖSTA BOHMANm1undertecknare0H. BERTIL LIDGÅRDm2undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm3undertecknare0STAFFAN BURENSTAM LINDERm4undertecknare0ALLAN HERNELIUSm5undertecknare0PER PETERSSONm6undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm7undertecknare0LARS F. TOBISSONm8undertecknare0ANDERS BJÖRCKm9undertecknare0NILS CARLSHAMREm10undertecknare0ERIK HOVHAMMARm11undertecknare0INGRID SUNDBERGm12undertecknare0ALF WENNERFORSm13undertecknareG5022018av Gösta Bohman m. fl.mot_198182__2018.pdf9848429pdfRiktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m.https://data.riksdagen.se/fil/590A125E-0FA3-4AD0-A0A4-DBAB2ABAD3EF