3108132G502191981/8219motmotMotion 1981/82:19 av Lisa Mattson m. fl.MotionMotion1901981-10-21 00:00:002014-11-04 17:10:422014-11-04 00:00:00med anledning av proposition 1980/81:201 med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.av Lisa Mattson m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G50219/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G50219https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G50219
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p style="text-align:right;">Mot. 1981/82</p>
<p style="text-align:right;">19-26</p>
<p>Motion<br />
1981/82:19</p>
<p>av Lisa Mattson m. fl.</p>
<p>med anledning av proposition 1980/81:201 med förslag till ändring i<br />
rättegångsbalken m. m.</p>
<p>Proposition 1980/81:201 med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.<br />
baserar sig - eller säger i varje fall basera sig - på betänkandet Häktning och<br />
anhållande (SOU 1977:50).</p>
<p>För att motivera vår kritik mot det framlagda regeringsförslaget finner vi<br />
det inledningsvis nödvändigt att redovisa huvudpunkterna i häktningsutredningens<br />
förslag, som gick ut på vissa ändringar i gällande lagstiftning i syfte<br />
att begränsa användningen av frihetsberövanden i straffprocessen. Förslagen<br />
grundas på ett omfattande utredningsmaterial som visar, att straffprocessuella<br />
frihetsberövanden används i en utsträckning som inte är motiverad.</p>
<p>Av utredningens undersökningar framgår också att anhållandet i tillämpningen<br />
utvecklats till ett fristående tvångsmedel, som i stor utsträckning<br />
används av åklagarna utan kontroll av domstolarna, en utveckling som enligt<br />
utredningen inger starka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Utredningens<br />
undersökningar visar också att gripande i tillämpningen inte används<br />
på det sätt som lagstiftaren synes ha avsett.</p>
<p>Utredningen föreslår att möjligheterna till häktning och anhållande<br />
allmänt begränsas genom att förutsättningarna för dessa tvångsmedel<br />
preciseras och förtydligas. Häktning och anhållande på grund av risk för<br />
fortsatt brottslighet begränsas till sådana fall, där det är fråga om allvarlig<br />
kriminalitet. När det gäller förfarandet föreslår utredningen att nämndemän<br />
skall delta i rätten i fråga om häktning och dess olika alternativ. Utredningen<br />
föreslår också att gripandet avskaffas och ersätts med i viss mån ökade<br />
skyldigheter för den misstänkte att i mindre rigorösa former och under kort<br />
tid stå till polisens förfogande för utredning.</p>
<p>I proposition 1980/81:201 avfärdas huvudpunkterna i förslaget med ett<br />
uttalande att förslaget skulle innebära att intresset av samhällsskydd och<br />
effektivitet i lagföringen i alltför hög grad skulle sättas åt sidan. Föredragande<br />
departementschefen anför också att det saknas anledning att ändra de<br />
lagliga förutsättningarna för att häktning och andra personella tvångsmedel<br />
skall få tillgripas. 1 propositionen föreslås emellertid en utvidgning av det<br />
nuvarande reseförbudet som ett alternativ till häktning också i andra fall än<br />
flyktfara. Vad gäller förslaget om lekmannamedverkan vid prövning av<br />
frågor om häktning - ett krav som förts fram till utredningen i en<br />
riksdagsskrivelse - sägs detta vara förenat med kostnader av sådan<br />
storleksordning att det redan av hänsyn till det statsfinansiella läget bör<br />
anstå. Inte heller förslaget om avkortning av fristerna för ingivande av</p>
<p>1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 19-26</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1981/82:19</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>häktningsframställning och hållande av häktningsförhandling bör genomföras.</p>
<p>Enligt vår mening ger det av utredningen redovisade materialet belägg för<br />
att de straffprocessuella tvångsmedlen i tillämpningen används på ett sätt<br />
som inte åsyftats av lagstiftaren, vilket medför att frihetsberövanden sker i en<br />
utsträckning som inte kan motiveras av hänsyn till samhällsskyddet och<br />
kravet på effektivitet i lagföringen. Utredningens förslag medför en<br />
begränsning av tvångsmedlen när det gäller den mindre allvarliga kriminaliteten<br />
men innebär inte minskade möjligheter att använda tvångsmedel vid<br />
den allvarliga brottsligheten. Den principiella inställningen till användningen<br />
av straffprocessuella tvångsmedel och avvägningen mellan de motstående<br />
intressena som utredningen givit uttryck för godtas också av flera tunga<br />
remissinstanser såsom RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen,<br />
kriminalvårdsstyrelsen, BRÅ, Sveriges advokatsamfund, LO och TCO,<br />
även om meningarna är delade i fråga om bestämmelsernas närmare<br />
innehåll. De ställningstaganden som gjorts i propositionen är inte underbyggda<br />
av någon som helst principiell motivering och saknar stöd i såväl<br />
utredningsmaterialet som i remissopinionen.</p>
<p>Alternativ till häktning vid recidivfara</p>
<p>Det av utredningen föreslagna tillsynsinstitutet syftar till att förhindra<br />
fortsatt brottslighet i sådana fall när brottet inte är så allvarligt att häktning<br />
enligt de föreslagna reglerna kan ske på grund av recidivfara. Tillsynen<br />
innebär i princip en skyldighet för den misstänkte att vid vissa tider anmäla<br />
sig eller vara tillgänglig på viss tid och plats. För att ombesörja kontrollen<br />
skall särskilda tillsynsmän utses. Ansvaret för tillsynen har lagts på<br />
kriminalvården. I likhet med vad som gäller för häktade skall den som står<br />
under tillsyn erbjudas socialt och kurativt stöd. Om den misstänkte fortsätter<br />
sin brottsliga verksamhet skall han anhållas eller häktas om ej särskilda skäl<br />
föranleder annat. Åsidosätter han allvarligt sina åligganden i övrigt enligt<br />
tillsynen kan han också häktas.</p>
<p>Motsvarande institut enligt propositionen är anmälningsskyldighet. Den<br />
kan enligt propositionen användas i stället för häktning i vissa fall när<br />
häktning skulle medföra allvarligt men för den misstänkte. I samband med<br />
anmälningsskyldigheten får föreskrivas att den misstänkte på vissa tider skall<br />
vara tillgänglig i sin bostad eller på sin arbetsplats. Kontrollen av<br />
anmälningsskyldigheten skall ankomma på polisen. Om den misstänkte inte<br />
fullgör vad som åligger honom enligt anmälningsskyldigheten skall detta som<br />
regel medföra att han omedelbart anhålls eller häktas.</p>
<p>Förslaget i propositionen i denna del innebär alltså att det överlämnas till<br />
domstolarnas och åklagarnas fria bedömning om anmälningsskyldighet skall<br />
ersätta häktning i ett visst fall. Om den misstänkte försummar att fullgöra sin<br />
anmälningsskyldighet eller sin skyldighet att vara anträffbar i bostaden eller</p>
</div>
<div class="block ml_47" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82:19</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_1"><p>på arbetsplatsen vid något tillfälle, skall han omedelbart anhållas eller<br />
häktas. Det är givetvis stor risk för att anmälningsskyldighet kan komma att<br />
användas i fall som inte med nuvarande ordning föranleder häktning, men<br />
som i framtiden kan leda till häktning på grund av försummelse från den<br />
misstänkte att iaktta vad som åligger honom enligt anmälningsskyldigheten.<br />
Resultatet av förslaget i propositionen kan sålunda mycket väl bli att antalet<br />
häktningar på grund av recidivfara avsevärt ökar. En sådan ordning är<br />
givetvis inte acceptabel.</p>
<p>Anhållande och gripande</p>
<p>Enligt de undersökningar som gjordes av utredningen uppgick antalet<br />
anhållna år 1975 till 26 700. Av dessa gjordes häktningsframställning endast<br />
beträffande 31 %. Mer än två tredjedelar av de anhållna frigavs alltså utan att<br />
åklagaren begärde häktning. Anhållandet kan vara upp till fem dygn innan<br />
åklagaren måste begära häktning. Beträffande 20 % av de anhållna väcktes<br />
över huvud taget inte åtal. Utredningen anför i anslutning till denna<br />
redovisning att frekvensen av fall, där åklagarens bedömning i efterhand<br />
visat sig vara felaktig, inte är godtagbar.</p>
<p>Utredningen ger enligt vår mening visst stöd för de påståenden som ibland<br />
framförs om att anhållande i vissa fall sker på lösa grunder för att pressa fram<br />
ett erkännande. I varje fall är det uppenbart att åtgärder bör vidtas i syfte att<br />
ge ökade garantier för en mera tillförlitlig prövning av skuldfrågan i samband<br />
med anhållande. De nuvarande bestämmelserna medger dessutom alltför<br />
långa anhållningstider.</p>
<p>Gripandet är ett kortvarigt men djupt ingripande tvångsmedel. Den som<br />
gripits är underkastad reglerna i lagen om behandling av häktade m. fl.,<br />
vilket innebär avvisitering och förvaring i låst rum. Enligt utredningens<br />
undersökningar uppgick år 1975 antalet personer som fördes till polisen<br />
misstänkta för brott till ca 70 000. Av dessa var 48 % gripna. Över 40 % av de<br />
gripna blev frigivna trots att gripandet förutsätter anhållningsskäl. I dessa fall<br />
torde gripande i stor utsträckning inte ha anmälts till åklagaren.</p>
<p>Den av utredningen redovisade undersökningen beträffande gripande<br />
visar enligt vår mening att det är nödvändigt att tillgodose rättssäkerheten vid<br />
användningen av detta tvångsmedel i högre grad än som sker f. n.</p>
<p>Lekmannamedverkan</p>
<p>I propositionen har föredragande departementschefen avvisat förslaget<br />
om lekmannamedverkan med hänvisning till det statsfinansiella läget.<br />
Kostnaderna för lekmannamedverkan vid häktning skulle enligt utredningens<br />
beräkningar uppgå till ca 1,5 milj. kr. om året. De fördelar som från<br />
rättssäkerhetssynpunkt står att vinna med en lekmannamedverkan motiverar<br />
enligt vår mening väl denna för statsverket blygsamma kostnad. Härtill</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1981/82:19</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>kommer att utredningsförslaget i övrigt leder till en betydande minskning av<br />
antalet häktningar, anhållanden och gripanden.</p>
<p>Offentlig försvarare</p>
<p>Utredningen föreslog också att den offentliga försvararen skulle inträda<br />
omedelbart vid anhållandet och inte som nu sker först vid häktningsförhandlingen.<br />
Förslaget har inte tagits upp i propositionen, trots att det stöds av en<br />
praktiskt taget enhällig remissopinion.</p>
<p>Enligt vår mening är det från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att detta<br />
förslag genomförs snarast möjligt.</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställer vi</p>
<p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen avslår de genom proposition 1980/81:201 framlagda<br />
förslagen samt</p>
<p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till ändringar i<br />
gällande lagstiftning i syfte att begränsa användningen av<br />
frihetsberövanden i straffprocessen snarast föreläggs riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 21 oktober 1981</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>ERIC JÖNSSON (s)</p>
<p>ARNE NYGREN (s)</p>
<p>LILLY BERGANDER (s)</p>
<p>HANS PETTERSSON (s)<br />
i Helsingborg</p>
<p>HELGE KLÖVER (s)</p>
<p>KARL-GUSTAF MATHSSON (s)</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p style="margin-left:6px;">MAJA BÄCKSTRÖM (s)<br />
WIVI-ANNE CEDERQVIST (s)<br />
ANITA GRADIN (s)<br />
PER-AXEL NILSSON (s)</p>
<p style="margin-left:6px;">CARL LIDBOM (s)<br />
ULLA-BRITT ÅBARK (s)</p>
</div>
</div>
</div>
0LISA MATTSONs1undertecknare0ERIC JÖNSSONs2undertecknare0ARNE NYGRENs3undertecknare0LILLY BERGANDERs4undertecknare0HANS PETTERSSONs5undertecknare0HELGE KLÖVERs6undertecknare0KARL-GUSTAF MATHSSONs7undertecknare0MAJA BÄCKSTRÖMs8undertecknare0WIVI-ANNE CEDERQVISTs9undertecknare0ANITA GRADINs10undertecknare0PER-AXEL NILSSONs11undertecknare0CARL LIDBOMs12undertecknare0ULLA-BRITT ÅBARKs13undertecknareG50219av Lisa Mattson m. fl.mot_198182__19.pdf141005pdfmed anledning av proposition 1980/81:201 med förslag till ändring i rättegångsbalken m. m.https://data.riksdagen.se/fil/775BE5C8-9253-4DEE-B8EB-1BA9B8EEF1A3