3096364G402711980/8171motmotMotion 1980/81:71 av Olof Palme m. fl.MotionMotion7101980-11-06 00:00:002014-11-03 22:41:222014-11-03 00:00:00med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m.av Olof Palme m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G40271/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G40271https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G40271
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_42"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
<p>1980/81:71</p>
<p>av Olof Palme m. fl.</p>
<p>med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,<br />
m.m.</p>
<p>1 Inledning</p>
<p>När socialdemokratin vid 1930-talets början inledde sitt långa regeringsinnehav<br />
påbörjades en social och ekonomisk omdaning av det svenska<br />
samhället som grundades i en politik för full sysselsättning. Steg för steg<br />
vanns därvid insikt om att full sysselsättning endast kunde förverkligas om<br />
handlandet inom en rad politiska verksamhetsområden konsekvent inriktades<br />
mot detta mål. Samma villkor visade sig gälla för möjligheterna att<br />
genomföra en aktiv stabiliseringspolitik i tider med konjunkturellt betingad<br />
ekonomisk nedgång och medföljande försvagning av arbetsmarknaden.</p>
<p>Det stod sålunda tidigt klart att det allvarligaste hotet mot möjligheterna<br />
att föra en kraftfull politik för ekonomisk utveckling och stabilisering var<br />
vissa grundläggande balansrubbningar i ekonomin. Sådana rubbningar<br />
kunde därför inte tillåtas. Ur denna kunskap växte två krav fram på den<br />
ekonomiska politiken:</p>
<p>- Den samlade efterfrågan inom landet måste avstämmas med hänsyn till<br />
den totala produktionen. Misslyckanden härvidlag som tar sig uttryck i<br />
gravare rubbningar av bytesbalansen blir förr eller senare ett oöverstigligt<br />
hinder för varje försök att föra en självständig stabiliseringspolitik.</p>
<p>- Statens finanser måste hållas i god ordning. Detta kräver att viljan att<br />
vidga statens ekonomiska åtaganden motsvaras av en vilja och förmåga att<br />
stärka statens inkomster. Osunda statsfinanser blir ett direkt hot mot<br />
möjligheterna att i dåliga tider föra en aktiv, och ofta på kort sikt<br />
kostnadskrävande, arbetsmarknadspolitik.</p>
<p>I valrörelsen 1976 var detta ett bärande tema från socialdemokratisk sida.<br />
Vi framhöll att en oansvarig behandling av statsfinanserna utgjorde ett direkt<br />
hot mot den fulla sysselsättningen. Vi hävdade vidare att starka statsfinanser<br />
var en nödvändig förutsättning för att löftena mot pensionärerna skulle<br />
kunna infrias och det sociala trygghetssystemet bevaras.</p>
<p>När den borgerliga regeringen 1976 övertog ansvaret för ekonomin fanns<br />
förvisso problem, till stor del sammanhängande med påverkan från den<br />
internationella ekonomin. Men Sverige hade, till skillnad från flertalet övriga<br />
industriländer, i stort sett framgångsrikt klarat den svåra kris som följde efter<br />
de stora oljeprishöjningarna 1973-1974. Den svenska ekonomin stod väl<br />
rustad inför framtiden med starka statsfinanser, en nettofordran gentemot<br />
utlandet, låg arbetslöshet och en väl utbyggd produktionsapparat.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 71</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Den borgerliga ekonomiska politik som därefter har förts har på nästan<br />
alla områden lett till växande problem och större balansbrister än någonsin<br />
tidigare under efterkrigstiden. Som vi mera utförligt har beskrivit i vår<br />
motion till den urtima riksdagen (motion 1980 U:3) kan den ekonomiska<br />
utvecklingen sammanfattas i tio punkter:</p>
<p>- Låg ekonomisk tillväxt</p>
<p>- Försämrade reallöner</p>
<p>- Vidgade ekonomiska klyftor</p>
<p>- Raserade statsfinanser</p>
<p>- Växande underskott i bytesbalansen</p>
<p>- Stigande inflation</p>
<p>- Ras i industriinvesteringarna</p>
<p>- Kris i bostadspolitiken</p>
<p>- Handlingsförlamning i energipolitiken<br />
-Tilltagande regional obalans</p>
<p>Den internationella ekonomiska utvecklingen och de höjda oljepriserna<br />
har självfallet spelat en betydande roll för den utveckling vi haft. Det måste<br />
likväl framhållas att ansvaret vilar tungt på regeringen för att man så illa<br />
förmått möta dessa och andra ekonomiska problem.</p>
<p>Alltsedan maktskiftet 1976 har vi socialdemokrater varnat för den<br />
utveckling som ändå ägt rum och för konsekvenserna av denna utveckling.<br />
Våra alternativ till den borgerliga ekonomiska politiken har konsekvent<br />
utformats i syfte att tillgodose de grundläggande kraven på politiken,<br />
nämligen att grava obalanser inte får tillåtas uppkomma. Regeringspartierna<br />
har konsekvent avvisat vår analys av läget och våra konkreta alternativ. Den<br />
situation vi fruktat och försökt förebygga är nu ett faktum.</p>
<p>Den svenska ekonomin präglas således av grundläggande balansbrister.<br />
Till detta kommer att vi under 1981 har att se fram mot en påtaglig<br />
försvagning av konjunkturen. Påfrestningarna på ekonomin ökar ytterligare.<br />
Redan regeringens egna bedömningar visar på en mycket dyster bild för<br />
nästa år. Ändå är det tveksamt om det verkligen blir möjligt att ens nå den<br />
utveckling regeringen förutspår. Särskilt regeringens bedömningar av<br />
industriinvesteringarnas utveckling, igångsättningen av nya lägenheter samt<br />
sysselsättningsutvecklingen synes vara i överkant optimistiska.</p>
<p>Det är nödvändigt att vända den negativa utvecklingen. Detta arbete<br />
måste börja nu. Ytterligare dröjsmål kommer blott att förvärra krisen och<br />
avlägsna oss från målet om en stark ekonomi. Det kommer att krävas ett<br />
decennium av hårt och målmedvetet arbete för att vi skall ta oss ur krisen.<br />
1980-talet kommer endast i begränsad utsträckning att erbjuda standardförbättringar<br />
eller reformer som ställer krav på ökade ekonomiska resurser. I<br />
många avseenden kommer det att vara en framgång, om det går att slå vakt<br />
om de landvinningar som tidigare har gjorts, ekonomiskt och socialt.</p>
<p>Men även om vi har att möta ett kärvt 1980-tal, så är det för<br />
socialdemokraterna en självklarhet att det för vårt land är möjligt att inom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>överskådlig tid ta sig ur den ekonomiska krisen. Detta bör vara möjligt att<br />
åstadkomma under 1980-talet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är nödvändigt att under 1980-talet upphäva de grundläggande<br />
balansbristerna i ekonomin. Det är uppgifter som under alla omständigheter<br />
måste fullgöras. Det gäller att</p>
<p style="margin-left:12px;">• bryta inflation och dyrtid i syfte att på sikt etablera stabila priser,</p>
<p style="margin-left:12px;">• häva underskottet i bytesbalansen och upphöra att låna pengar i<br />
utlandet,</p>
<p style="margin-left:12px;">• sanera statsfinanserna, i första hand genom att återskapa balans i den<br />
totala offentliga sektorns sparande.</p>
<p style="margin-left:3px;">Dessa tre balansbrister hänger samman och betingar delvis varandra.<br />
Målet att bekämpa inflationen är på sätt och vis överordnat, ty det är i hög<br />
grad inflationspolitiken som ger upphov till underskotten i ekonomin och<br />
som i en rad andra avseenden undergräver ekonomins och hela samhällets<br />
förmåga att fungera.</p>
<p style="margin-left:3px;">I denna situation har regeringen valt en utpräglad åtstramningspolitik som<br />
innebär att man</p>
<p style="margin-left:3px;">- överger den fulla sysselsättningen som övergripande mål för den ekonomiska<br />
politiken,</p>
<p style="margin-left:3px;">- bryter bestämda löften till pensionärerna och tar de första stegen på den<br />
sociala nedrustningens väg,</p>
<p style="margin-left:12px;">- bedriver en fördelningspolitik som ökar de sociala klyftorna i samhället.<br />
Vi står därmed vid en skiljeväg i svensk politik.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi socialdemokrater är klara över att det inte går att eliminera<br />
balansbristerna utan vissa uppoffringar och påfrestningar på ekonomin. Om<br />
det nödvändiga saneringsarbetet skall kunna föras med framgång är det<br />
emellertid enligt socialdemokratisk uppfattning nödvändigt att slå vakt om<br />
vissa grundläggande värden. Till dessa hör främst att</p>
<p style="margin-left:12px;">• värna den fulla sysselsättningen,</p>
<p style="margin-left:12px;">• verka för en jämn och rättvis fördelning av levnadsstandarden,</p>
<p style="margin-left:12px;">• slå vakt om den sociala välfärden och särskilt skydda de svagaste<br />
grupperna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Dessa tre mål för den ekonomiska politiken har ett positivt värde i sig. Men<br />
härtill kommer att det inte går att samla nationens krafter för en politik som<br />
leder ut ur krisen, om inte dessa mål uppfylls. En politik som innebär ökade<br />
klyftor, stigande arbetslöshet och urholkningar av den sociala välfärden leder<br />
till ett hårt och omänskligt samhälle och skapar splittring och konftrontation<br />
mellan olika grupper. En sådan politik kan inte bli framgångsrik i vårt<br />
land.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det räcker emellertid inte med att peka på de balansbrister som måste<br />
upphävas och de grundläggande värderingar som måste vidmakthållas i en<br />
politik för att rekonstruera den svenska ekonomin. Det är därutöver<br />
nödvändigt att ange hur vi skall ta oss ur den ekonomiska krisen. Ett<br />
övergripande mål måste då vara att hela folket skall sättas i arbete. Vi skall</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">arbeta oss ur krisen, inte svälta oss ur den. Detta ställer i sin tur en rad krav på<br />
politiken. Vi måste bl. a. sträva efter att</p>
<p style="margin-left:9px;">• åstadkomma en industriell förnyelse, genom att bygga ut industrins<br />
produktionskapacitet, förändra dess struktur och återskapa starka företag<br />
med växtkraft,</p>
<p style="margin-left:9px;">• satsa på teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling,</p>
<p style="margin-left:9px;">• bryta utvecklingen mot utslagning, utestängning och utarmning i arbetslivet,</p>
<p style="margin-left:9px;">• demokratisera det ekonomiska livet, bl. a. genom löntagarfonder och<br />
genom ökat inflytande för människorna i bostadsområdena, i arbetslivet<br />
och på andra områden,</p>
<p style="margin-left:9px;">• återupprätta den sociala bostadspolitiken, genom att öka bostadsbyggandet<br />
och ge det en annan sammansättning och genom att skapa mera<br />
likvärdiga boendevillkor ekonomiskt, socialt och miljömässigt,</p>
<p style="margin-left:9px;">• föra en kraftfull energipolitik som syftar till ökad hushållning och till att<br />
ersätta det stora oljeberoendet med andra energislag,</p>
<p style="margin-left:9px;">• reformera skattesystemet, så att det bidrar till en rättvisare fördelning,<br />
uppmuntra arbete och sparande och motverka spekulation och skattesmitande,</p>
<p style="margin-left:9px;">• slå vakt om och vidareutveckla solidariteten mellan folken och det<br />
internationella ekonomiska samarbetet.</p>
<p>Det är viktigt att ha en bild av hur den långsiktiga strategin ser ut. Om man<br />
skall kunna få gensvar hos de stora medborgargrupperna för krav på<br />
återhållsamhet och uppoffringar krävs att man kan visa att det finns en väg ut<br />
ur krisen, att det finns åtgärder som bidrar till att lösa våra problem. En<br />
långsiktig strategi är också nödvändig för att man rätt skall kunna utforma<br />
åtgärderna på kort sikt. En ensidig inriktning på åtstramning av konsumtionen<br />
löser inte våra problem. I stället måste en dämpad konsumtionsutveckling<br />
kombineras med stimulans av produktion och investeringar, även om<br />
detta på kort sikt kan innebära en viss belastning på bytesbalans och<br />
statsbudget. De förslag som läggs fram i denna motion utgör de första stegen i<br />
ett långsiktigt arbete för att föra oss ur den nuvarande ekonomiska<br />
krisen.</p>
<p style="margin-left:9px;">2 Det socialdemokratiska alternativet</p>
<p>Socialdemokraterna presenterar i denna motion och i ett antal utskottsgruppsmotioner<br />
ett alternativ till den politik som regeringen har föreslagit i<br />
sin s.k. besparingsproposition. Vi redovisar punkt för punkt våra ställningstaganden<br />
till regeringens olika förslag till den del dessa är konkret<br />
utformade. Vi lägger härutöver fram en rad egna förslag, både i syfte att nå<br />
besparingar och, inte minst, för att ge politiken en mera offensiv inriktning.<br />
Besparingsförslagen återfinns inom en rad olika områden. De offensiva<br />
förslagen avser främst näringspolitiken, forskning och utveckling, bostads</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>byggandet, energipolitiken och skattepolitiken. En del av våra förslag<br />
presenteras senare i denna motion. Andra förslag återfinns i våra utskottsgruppsmotioner.<br />
I avsnittet 4.2 sammanfattas våra konkreta besparingsförslag.</p>
<p style="margin-left:3px;">De förslag som socialdemokraterna nu för fram är i det stora flertalet fall<br />
av den karaktären att de kan genomföras med kort varsel och få effekt redan<br />
nästa år. En del förslag, främst inom närings- och energipolitiken samt i fråga<br />
om forskning och utveckling, har emellertid också en mera långsiktig<br />
innebörd. Vi kommer senare, i andra sammanhang, att framföra ytterligare<br />
förslag med en sådan långsiktig inriktning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi presenterar ett stort antal konkreta förslag på olika områden.<br />
Gemensamt för dessa förslag är att de bygger på några viktiga grundsatser i<br />
fråga om den ekonomiska politikens inriktning under det närmaste året.<br />
Dessa är i korthet följande:</p>
<p style="margin-left:12px;">• Vi vill uppnå full sysselsättning och motsätter oss en arbetslöshetsskapande<br />
politik i den kommande lågkonjunkturen.</p>
<p style="margin-left:12px;">• Vi eftersträvar en rättvis fördelning. Detta är särskilt viktigt både med<br />
tanke på den instundande avtalsrörelsen och med hänsyn till de uppoffringar<br />
som krävs i det rådande kärva ekonomiska läget.</p>
<p style="margin-left:12px;">• Vi slår vakt om den sociala välfärden. Vi motsätter oss den sociala<br />
nedrustning som regeringen nu vill inleda och som riktar udden mot svaga<br />
grupper i samhället.</p>
<p style="margin-left:12px;">• Vi vill successivt minska de stora underskotten i bytesbalansen och<br />
statsbudgeten. De åtgärder som nu föreslås syftar till att nå dessa mål<br />
genom både återhållsam förbrukning och ökad produktion.</p>
<p style="margin-left:12px;">• Vi vill göra kampen mot inflationen till en huvudfråga i den ekonomiska<br />
politiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">Inflationen tillsammans med de stora underskotten i bytesbalansen och<br />
statsbudgeten utgör de allvarligaste problemen i den svenska ekonomin.<br />
Socialdemokraterna har i fyra års tid varnat för den utveckling som har lett<br />
fram till dagens mycket allvarliga situation. Gång på gång har vi lagt konkreta<br />
förslag som har syftat till att begränsa dessa underskott och dämpa<br />
inflationen. Varje år har vi presenterat budgetalternativ som skulle ha<br />
förstärkt statsbudgeten med åtskilliga miljarder kronor. Dessa förslag har<br />
alltid avvisats av den borgerliga riksdagsmajoriteten. Om dessa förslag hade<br />
genomförts skulle budgetunderskottet i dag ha varit väsentligt lägre.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi måste naturligtvis i dagens situation utgå från det ekonomiska läge som<br />
faktiskt råder och som till stor del är en följd av att den ekonomiska politiken<br />
har utformats av de borgerliga partierna och inte av socialdemokraterna.<br />
Men vi vill slå fast, att om insikten hos regeringen om budgetunderskottets<br />
faror hade väckts tidigare, så skulle problemen i dag ha varit väsentligt<br />
mycket mindre. Ett lägre budgetunderskott skulle med stor sannolikhet<br />
också ha inneburit såväl ett mindre underskott i bytesbalansen som en lägre<br />
inflationstakt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Budgetpolitiken kan inte föras oberoende av den ekonomiska utvecklingen<br />
i stort. Det är bl. a. nödvändigt att avväga budgetpolitiken mot<br />
konjunkturutvecklingen. Om åtstramningsåtgärder behöver ske, bör de i<br />
första hand sättas in under högkonjunkturer. De borgerliga regeringarna<br />
valde emellertid, under den högkonjunktur som rådde 1979 och en stor del av<br />
innevarande år, att inte bara avstå från åtstramningsåtgärder utan rentav<br />
stimulera ekonomin. Därigenom kommer den totala efterfrågan att drivas<br />
upp kraftigt. Denna politik har därför i hög grad bidragit till att öka<br />
underskotten i såväl bytesbalansen som statsbudgeten och till att driva på<br />
prisstegringarna.</p>
<p>Socialdemokraterna lade våren 1979 för sin del fram ett budgetalternativ<br />
som på kort sikt förstärkte statsbudgeten med 4 miljarder kronor, och som<br />
vid fullt genomslag skulle ha förbättrat statsfinanserna med hela 7 miljarder<br />
kronor. Vi presenterade också ett förslag till skatteomläggning för 1980 till en<br />
kostnad som understeg regeringens förslag med 1,5 miljarder kronor och som<br />
hade en fördelningspolitiskt betydligt rättvisare profil.</p>
<p>Regeringen nödgades, till följd av den orättvisa fördelningsprofilen i den<br />
skatteomläggning som faktiskt gjordes, under våren 1980 genomföra en<br />
ytterligare skattelättnad om nära 1 miljard kronor. Det blev till följd av<br />
skatteomläggningens utseende också nödvändigt för stora löntagargrupper<br />
att delvis begära löneökningar enbart för att upphäva en del av de orättvisor<br />
som uppstått. Vi kan således med fog slå fast att den socialdemokratiska<br />
ekonomiska politiken varit väsentligt bättre avvägd än regeringspolitiken<br />
med hänsyn till den konjunkturutveckling som ägt rum de senaste åren.</p>
<p>Även om vi, liksom tidigare, står fast vid den långsiktiga strävan att<br />
nedbringa budgetunderskottet, vill vi till skillnad från regeringen inte sätta in<br />
tyngdpunkten i besparingsåtgärderna i den nu begynnande lågkonjunkturen.<br />
Den nedskärning av den totala efterfrågan i samhället som regeringen<br />
förordar skulle leda till att långkonjunkturen 1981 ytterligare fördjupas med<br />
en kraftig ökning av arbetslösheten som följd.</p>
<p>En sådan åtstramning skulle även försvåra möjligheterna att på sikt<br />
återvinna balans i den svenska ekonomin. En rad företag skulle tvingas slå<br />
igen och andra skulle nödgas inskränka driften. Härigenom skulle den<br />
svenska ekonomin stå dåligt rustad inför nästa högkonjunktur med en<br />
mindre produktionsapparat än tidigare. En ökning av efterfrågan i ett sådant<br />
skede skulle till stor del resultera i ökad import. Även exportindustrin skulle<br />
då stå sämre rustad att möta en internationell uppgång av efterfrågan. Som<br />
följd härav skulle bytesbalansunderskottet öka ytterligare. Regeringens<br />
ekonomiska politik riskerar att föra in den svenska ekonomin i en<br />
nedåtgående spiral med minskande efterfrågan som medför att en del av<br />
produktionskapaciteten slås ut, vilket i sin tur föder nya krav på begränsningar<br />
av efterfrågan osv. och allt detta utan att någonsin leda till vare sig<br />
intern eller extern balans.</p>
<p>Enligt tillgängliga bedömningar leder regeringens nu föreslagna åtgärder</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>endast till en marginell förbättring av bytesbalansen med ca 600 milj. kr.<br />
1981. Jämfört med 1980 väntas underskottet ändå öka.</p>
<p>Socialdemokraternas strävan är att för 1981 åstadkomma en något större<br />
total efterfrågan i ekonomin med högre sysselsättning och snabbare tillväxt.<br />
Ett viktigt syfte är vidare att undvika att viktiga delar av produktionsapparaten<br />
slås ut under konjunkturavmattningen. Efterfrågepolitiken har i vårt<br />
förslag byggts upp så att den inte bör leda till någon större ökning av<br />
underskotten vare sig i bytesbalansen eller i statsbudgeten. Genom att hålla<br />
uppe sysselsättningen och aktiviteten i näringslivet kommer behovet av<br />
särskilda insatser 1981 inom närings- och arbetsmarknadspolitiken att bli<br />
mindre än vad som blir fallet med regeringens politik. Detta bör leda till både<br />
en begränsning av statsutgifterna och, genom den högre ekonomiska<br />
aktiviteten, större skatteinkomster till den offentliga sektorn.</p>
<p>Regeringens nu preciserade besparingsförslag uppgår till sammanlagt 3,6<br />
miljarder kronor. En del av dessa utgörs av förslag till höjningar av olika<br />
taxor och avgifter. Även socialdemokraterna sparar 3,6 miljarder kronor,<br />
varav en del utgörs av avgiftshöjningar. Inriktningen av våra sparförslag är<br />
dock annorlunda. Vi motsätter oss till stor del regeringens förslag till<br />
nedskärningar av olika transfereringar till hushållen. Det bör i sammanhanget<br />
påpekas att en icke oväsentlig del av dessa transfereringar, genom att<br />
de utgör privat konsumtion, så småningom leder till skatteintäkter för staten i<br />
form av moms och olika punktskatter. I stället lägger vi större vikt vid att<br />
skära ned den offentliga konsumtionen, bl. a. i form av lägre försvarskostnader<br />
och genom att begränsa byråkratins tillväxt.</p>
<p>I den del av vårt alternativ till regeringens förslag som avser avgiftshöjningar<br />
och intäktsförstärkningar föreslår vi en del åtgärder som bl. a. syftar<br />
till att fördela besparingarna på ett rättvisare sätt. Här kan särskilt nämnas<br />
förslagen om höjningar av vissa avgifter för försenad uppbörd av skatt och<br />
begränsningar av vissa avdrag. I detta sammanhang bör också nämnas det<br />
förslag som vi senare kommer att lägga fram syftande till ett högre<br />
skatteuttag på större förmögenheter och vårt avvisande av regeringens<br />
förslag till lättnader av skatten på aktieutdelningar.</p>
<p>Vid sidan av de mera defensivt inriktade sparåtgärderna föreslår vi en rad<br />
offensiva insatser. De syftar till att stärka den svenska ekonomin på både kort<br />
och lång sikt. Hit hör åtgärder inom näringspolitiken, forskning och<br />
utveckling, bostadsbyggandet, energipolitiken och sparstimulerande åtgärder<br />
inom skattepolitiken. Dessa förslag kommer att presenteras senare i<br />
denna motion.</p>
<p>Den något större totala efterfrågan i ekonomin som vi är beredda att<br />
acceptera utgörs helt av effekten av våra offensiva förslag. Om dessa förslag<br />
förverkligas leder de till en förstärkning av de produktiva krafterna i vår<br />
ekonomi. Genom ökade investeringar och en förstärkning av FoU-insatserna<br />
i den svenska ekonomin läggs en grund för en större produktion och en<br />
förnyelse av näringslivets struktur.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Härigenom uppnås på sikt även positiva verkningar för såväl statsfinanserna<br />
- genom ökade inkomster - som bytesbalansen - genom ökad export<br />
och förbättrad förmåga att ersätta import. De offensiva insatserna är i<br />
betydande utsträckning utformade så att den belastning på bytesbalansen<br />
som inledningsvis kan uppkomma blir ringa. Ett ökat bostadsbyggande<br />
verkar stimulerande både på sysselsättning och på delar av den svenska<br />
industrin. Importinnehållet i byggproduktionen är dock mycket begränsat.<br />
Insatserna inom näringspolitiken syftar till att stärka det svenska näringslivets<br />
konkurrenskraft och att förnya dess struktur. Åtgärderna inom<br />
energipolitiken syftar direkt till en bättre hushållning med energi och till att<br />
ersätta olja med andra energislag. Sådana åtgärder är förmodligen de som på<br />
kort sikt ger de största positiva effekterna på bytesbalansen. Åtgärderna<br />
inom skattepolitiken syftar bl. a. till att öka hushållssparande! genom att<br />
göra detta attraktivare i förhållande till andra, mera improduktiva penningplaceringar.</p>
<p>Vår politik syftar också till att på ett verksamt sätt nedbringa inflationstakten.<br />
Av avgörande betydelse är därvid att goda förutsättningar skapas för<br />
nästa avtalsrörelse. Det är då särskilt viktigt att skatteomläggningen för 1981<br />
ges en sådan utformning att det blir möjligt för löntagarna att bibehålla<br />
oförändrade reallöner med låga nominella löneökningar. Skatteomläggningen<br />
måste även ges en fördelningspolitiskt rättvis profil. För att vårt förslag till<br />
skatteomläggning för 1981 skall vara möjligt att förena med en lugn pris- och<br />
löneutveckling är det nödvändigt att införa ett allmänt prisstopp i början av<br />
nästa år.</p>
<p>Den av regeringen föreslagna skatteomläggningen uppfyller inte de krav<br />
som här angivits. Den bygger in en hög historisk inflationstakt i skatteskalorna<br />
och tvingar betydande löntagargrupper att begära särskild kompensation<br />
enbart för att återställa rimliga lönerelationer.</p>
<p>En rad av våra övriga förslag syftar också till att begränsa prisstegringarna.<br />
Här bör nämnas vårt förslag till skärpt skatt på realisationsvinster, våra<br />
förslag til stimulanser av hushållssparande!, till att begränsa konsumtionskrediterna<br />
och till att motverka de skattekrediter som de nuvarande låga<br />
avgifterna inom uppbördssystemet i praktiken ger upphov till. Även de första<br />
steg som tas för att begränsa underskottsavdragen bör ses i detta sammanhang.<br />
Vi motsätter oss också den nedrustning av samhällets prisövervakning<br />
som regeringen nu håller på att genomföra. Genom att vi avvisar vissa olika<br />
prishöjande åtgärder, bl. a. de minskningar av livsmedelssubventionerna<br />
som regeringen avser att genomföra, kan vi dessutom begränsa de<br />
prisökningar som kan förväntas i början av nästa år och som erfarenhetsmässigt<br />
leder till en rad kompensationskrav. Slutligen bör nämnas vårt krav<br />
på en skärpt priskontroll inom bostadsbyggandet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>3 Vår syn på regeringens förslag</p>
<p>3.1 Regeringens handläggning av propositionen<br />
Ofullständiga förslag</p>
<p>När riksdagen föreläggs en proposition av regeringen, måste vissa<br />
grundläggande krav vara uppfyllda.</p>
<p>De förslag som läggs fram skall vara klart och ordentligt redovisade till<br />
innebörd och konsekvenser. Det skall vara möjligt för riksdagen - liksom för<br />
den intresserade allmänheten - att bedöma det sakliga innehållet. Kostnadsberäkningar<br />
måste redovisas så att de kan härledas ochföljas. Det är särskilt<br />
viktigt att dessa krav uppfylls när det gäller regeringsförslag som förs fram i<br />
en proposition utan att tidigare ha varit föremål för utredning och<br />
remissbehandling.</p>
<p>I detta avseende fyller den nu framlagda propositionen inte ens mycket lågt<br />
ställda krav.</p>
<p>Det mest uppseendeväckande exemplet därvidlag utgör förslaget om en ny<br />
metod för fastställande av basbeloppet.</p>
<p>För det första är redovisningen av förslaget som sådant oklart utformad.<br />
Statsministern påstår sålunda att det skulle vara ”oljeprisstegringar och<br />
höjda indirekta skatter” som inte längre skall ingå i värdesäkringen. Men av<br />
vad socialministern säger framgår att effekterna är betydligt vidare. Vid<br />
beräkningen av det urholkade basbeloppet skall bortses från indirekta<br />
skatter, tullar, avgifter men tillägg göras för subventioner. Likaså skall<br />
bortses från inverkan på prisläget av ändrade energipriser (dvs. fjärrvärme,<br />
eldningsolja, hushållsgas, elström och bensin). Statsministerns redovisning<br />
är således direkt vilseledande.</p>
<p>För det andra är den närmare konstruktionen av det nya basbeloppet inte<br />
särskilt tydligt redovisad. I den allmänna debatten har man från regeringens<br />
sida hävdat att vi inte kan kompensera oss för utifrån kommande<br />
oljeprisstegringar. Regeringens modell innebär emellertid att även om<br />
energipriserna långsiktigt kommer att stiga långsammare än övriga priser vilket<br />
skulle vara en för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket<br />
gynnsam utveckling - kommer någon kompensation inte ens att ges i detta<br />
fall. Eftersom energipriserna väger med nära en tiondel av index är detta en<br />
betydande förändring.</p>
<p>För det tredje har regeringen inte ens klart för sig vilka effekter den<br />
föreslagna försämringen av värdesäkringen får. Ekonomiministern säger<br />
nämligen att den ”torde ... i första hand påverka folkpensioner, ATPpensioner,<br />
delpensioner, studiemedel och bidragsförskott”. Uraktlåtenheten<br />
att för riksdagen redovisa konsekvenserna är så mycket mer upprörande<br />
som regeringen till sitt förfogande har två dataregister från vilka det är<br />
möjligt för ekonomiministern och hans kolleger att inhämta information<br />
härvidlag. Enligt vad vi erfarit finns ordet basbelopp i inte mindre än 35</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>författningar (enligt justitiedepartementets register) samt i 130 författningar<br />
(i statsrådsberedningens register).</p>
<p>Till riksdagens, allmänhetens och inte minst regeringens information<br />
redovisar vi de 35 förstnämnda författningarna nedan:<br />
giftermålsbalk<br />
konkurslag<br />
kommunalskattelag<br />
lag om arvsskatt och gåvoskatt<br />
rättegångsbalk<br />
föräldrabalk<br />
militärersättningslag<br />
uppbördslag</p>
<p>statens pensionslöneförordning</p>
<p>statens allmänna tjänstepensionsreglemente</p>
<p>förordning med tilläggsbestämmelser till statens allmänna tjänstepen</p>
<p>sionsreglementet</p>
<p>lag om allmän försäkring</p>
<p>lag om bidragsförskott</p>
<p>arbetsmarknadskungörelse</p>
<p>lag om ändring av vissa underhållsbidrag</p>
<p>lag om statlig lönegaranti vid konkurs</p>
<p>kungörelse om sjömanspension</p>
<p>rättshjälpslag</p>
<p>studiestödslag</p>
<p>studiestödsförordning</p>
<p>förordning om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd</p>
<p>lag om delpensionsförsäkring</p>
<p>trafikskadelag</p>
<p>bokföringslag</p>
<p>lag om arbetsskadeförsäkring</p>
<p style="margin-left:20px;">förordning om ändring av vissa statliga tjänstepensioner fr. o. m. den 1<br />
juli 1976</p>
<p>förordning om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa</p>
<p>socialförsäkringsförmåner m.m.</p>
<p>lag om krigsskadeersättning till sjömän</p>
<p>lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.</p>
<p>brottsskadelag</p>
<p>förordning om ändring av livräntor enligt äldre statliga tjänstepensions</p>
<p>bestämmelser</p>
<p>jordbruksbokföringslag</p>
<p>förordning om ändring av vissa underhållsbidrag<br />
förordning om statligt stöd till glesbygd<br />
rättshjälpsförordning<br />
Ändringen i basbeloppet berör således en stor del av lagstiftningen. Nära<br />
nog alla departement är berörda, men berörda statsråd lämnar riksdagen i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>okunnighet om konsekvenserna av regeringens förslag. Utbildningsministern<br />
bryr sig således t. ex. inte om att redovisa att det ändrade basbeloppet<br />
får konsekvenser för högskolans studerande.</p>
<p>Men basbeloppet spelar också en viktig roll utanför lagstiftningens<br />
område. Inom arbetsmarknaden finns en rad avtal där en anknytning sker till<br />
basbeloppet.</p>
<p>Så gäller t. ex. att den särskilda tilläggspensionen (STP), som utgår till<br />
arbetare inom den privata sektorn, grundas på basbeloppet. Även övriga<br />
avtalsförsäkringar drabbas av urholkningen av basbeloppet. I första hand blir<br />
det kännbart för tjänstegrupplivförsäkringen men det kan också komma att<br />
gälla för avgångsbidragsförsäkringen, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring<br />
vid arbetsskada.</p>
<p>De samlade konsekvenserna för löntagare med olika typer av pensioner<br />
(statsanställda, kommunalanställda, privatanställda tjänstemän resp. arbetare)<br />
torde kunna bli mycket olika. Detta beror på de skilda konstruktionerna<br />
av pensionssystemen. En tydlig effekt av regeringens förslag är dock<br />
att de privatanställda arbetarna drabbas hårdast.</p>
<p>Men också i andra avtal ingår basbeloppet (försäkringsväsendet, enskilda<br />
avtal, kommuners och landstings beslut osv).</p>
<p>Det har givetvis inte varit möjligt för oss att i detta sammanhang göra en<br />
fullständig kartläggning av vad regeringsförslaget bara i denna del kommer<br />
att leda till. Regeringen skulle givetvis, om den velat handlägga denna fråga<br />
korrekt och i överensstämmelse med vår lagstiftningspraxis, ha låtit utreda<br />
och remissbehandla denna fråga. Med sina förslag åstadkommer man nu<br />
omfattande försämringar av den sociala tryggheten för stora befolkningsgrupper<br />
men också en betydande rättsosäkerhet om hur ingångna avtal och<br />
överenskommelser skall tolkas.</p>
<p>Enbart av här anförda skäl borde propositionen i denna del blankt avslås<br />
och skickas tillbaka till regeringen.</p>
<p>Ett annat exempel på den ytterst bristfälliga handläggningen kan hämtas<br />
från statsrådet Mogårds förslag.</p>
<p>Hon föreslår att antalet direkt lärarledda timmar i gymnasieskolan skall<br />
minskas med tio procent, på alla linjer och kurser sammantagna. Hur detta<br />
kan komma att påverka skolan behandlas i motioner av socialdemokraterna i<br />
utbildningsutskottet. En viss del av denna minskning skall dock återgå så att<br />
reduktionen totalt torde bli ca sex procent. Huruvida de resurser som avses<br />
bli återförda till gymnasieskolan direkt kommer att kompensera bortfallet<br />
går inte att bedöma.</p>
<p>Under 1960- och 1970-talen har flera förändringar av gymnasieskolans timoch<br />
kursplaner skett. I samband med 1962 års beslut om grundskola infördes<br />
fackskolan. Detta hade förberetts av 1957 års skolberedning. 1964 fattades<br />
beslut om en omfattande förändring av det dåvarande gymnasiet, ett förslag<br />
som var grundat på gymnasieutredningens förslag. Samma år togs också ett<br />
nytt beslut om fackskolan, nu på förslag av fackskoleutredningen. 1968</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>underställdes riksdagen förslag om en ny utformning av yrkesutbildning,<br />
vilket hade sin grund i yrkesutbildningsberedningens betänkande. 1970<br />
beslöts om en förändring av de tidigare s.k. fackskolelinjerna. Beslutet hade<br />
föregåtts av ett arbete inom skolöverstyrelsen. Samma år fattades beslut om<br />
skogsbrukslinjen, utarbetat av en organisationskommitté. 1976 tillsatte så<br />
den socialdemokratiska regeringen en ny utredning om den gymnasiala<br />
utbildningen.</p>
<p>Vad vi här kort angett visar att förändringarna på skolans område alltid<br />
föregåtts av ett noggrant utredningsarbete, vari inte minst berörda organisationer<br />
och myndigheter fått medverka. Nu avser regeringen att själv ta<br />
ansvaret för det tim- och kursplanearbete som skall ske efter riksdagens<br />
beslut. Det är således två viktiga förändringar som därmed annonserats:<br />
betydelsefulla förändringar för skolan behöver inte föregås av utredning och<br />
allmän diskussion, regeringskansliet avser att ta över den pedagogiska<br />
myndighetens uppgifter.</p>
<p>Ytterligare exempel på det bristfälliga beslutsunderlaget kan hämtas från<br />
kommunikationsdepartementet.</p>
<p>Kommunikationsministern räknar med att spara 15 milj. kr. i den statliga<br />
färjeverksamheten. Det skall enligt propositionen åstadkommas genom<br />
nedläggningar, övergång till tvåskift och nattuppehåll. Man studerar också<br />
möjligheterna att avgiftsbelägga färjorna och överföra vissa färjor till privata<br />
samfälligheter. Någon konkret redogörelse för hur man skall åstadkomma<br />
besparingen på 15 milj. kr. - ca 10 procent av hela kostnaden för den statliga<br />
färjeverksamheten - ges inte.</p>
<p>Kommunikationsministern lägger fram en s.k. strukturplan för statens<br />
järnvägar. Genom rationaliseringar, investeringar och en aktiv prispolitik<br />
räknar han med en förbättrad lönsamhet och en direkt budgetavlastning för<br />
budgetåret 1981/82 på drygt 300 milj. kr. Redovisningen är mycket allmänt<br />
hållen och ger inget som helst besked om hur de olika åtgärderna kan tänkas<br />
samverka för att komma till rätta med SJ:s ekonomiska problem. Det gäller<br />
t. ex. i vilken utsträckning taxehöjningar skall tillgripas för att SJ skall nå sina<br />
ekonomiska mål. Den s.k. strukturplanen ges inget konkret innehåll utan<br />
reser endast en rad frågetecken: Vilken roll kommer SJ att spela i den nya<br />
regionala trafikpolitiken? På vilka områden finns rationaliseringsmöjligheter<br />
inom SJ? Hur lägger man upp prispolitiken för att lågprissatsningen inte skall<br />
urholkas?</p>
<p>De exempel vi här angett visar på betydande brister i underlaget för de<br />
förslag som föreläggs riksdagen för beslut.</p>
<p>Besparingarnas omfattning</p>
<p>Omfattningen av besparingarna på statsbudgeten uppges i propositionen<br />
utgöra 6 370 milj. kr. på helår räknat.</p>
<p>För en rad av de som besparingar upptagna punkterna återfinns dock inte</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>förslag som är möjliga att bedöma. I åtskilliga fall är man också från<br />
regeringens sida tydligen medveten härom. Man avser att ”återkomma” till<br />
frågan senare eller man låter riksdagen ”ta del” av ett löst resonemang om en<br />
minskning av ett anslag med ett visst belopp.</p>
<p>Flera exempel kan lämnas härpå.</p>
<p>Försvarsministern avser att göra en besparing inom försvarsdepartementets<br />
område 1981/82 med 300 milj. kr. Det är tillfredsställande. Men denna<br />
besparing kan rimligen inte räknas som en helårseffekt, eftersom regeringen i<br />
prop. 1980/81:4 föreslagit en planeringsram för det militära försvaret som<br />
inte innebär någon utgiftsbegränsning.</p>
<p>Socialministern har räknat sig till godo en höjning av öppenvårdsavgifterna<br />
om 250-300 milj. kr. Men denna är beroende av förhandlingar med<br />
sjukvårdshuvudmännen vilka skall äga rum i början av nästa år.</p>
<p>Ekonomiministern har upptagit besparingar om 10 milj. kr. Några<br />
konkreta anvisningar eller förslag om hur detta belopp kan nås finns dock<br />
inte.</p>
<p>Utbildningsministern räknar sig till godo förslag vars innebörd och<br />
konsekvenser inte går att bedöma på grundval av propositionen. Det gäller<br />
t. ex. förslagen om minskat tidnings- och tidskriftsstöd, om nedläggningen av<br />
barnfilmrådet och om minskade bidrag till studiecirkelverksamheten.</p>
<p>De mest omfattande förändringar som bostadsministern föreslår saknar i<br />
allt väsentligt detaljer som gör det möjligt att bedöma förslagen. En<br />
besparing med 600 milj. kr. på räntebidragen annonseras, men inget sägs om<br />
hur denna skall nås; det är f.ö. tveksamt om det är en besparing före eller<br />
efter ränteavdragseffekten som avses. I fråga om bostadsbidragen gäller att<br />
regeringen bl. a. avser att sänka inkomstgränsen för hushåll utan barn.<br />
Någon särskild gräns anges inte, men likväl anser man sig kunna göra en<br />
bedömning av besparingseffekten. För energisparandet förutses en besparing<br />
om 300 milj. kr. Några konkreta förslag framläggs inte, utan de skall<br />
komma våren 1981.</p>
<p>Även för jordbruks-, handels-, industri- och kommundepartementen<br />
gäller för flertalet besparingsförslag att regeringen avser att återkomma med<br />
konkreta förslag vid en senare tidpunkt.</p>
<p>Som framgår redan av denna exemplifiering är det åtskilliga förslag från<br />
regeringen som inte är möjliga att bedöma till innehåll eller konsekvenser. Vi<br />
har i allmänhet valt att avstå från att nu ta ställning i dessa frågor. Det får<br />
anses vara mycket otillfredsställande att regeringen redovisar ett så dåligt<br />
beslutsunderlag för riksdagen.</p>
<p>Regeringen uppger sina besparingar till ca 6,4 miljarder kronor i<br />
helårseffekt. Man har då inräknat effekten på statsskuldräntor av momshöjningen<br />
(300 milj. kr.), dvs. en följd av ett redan fattat beslut. Vidare<br />
inräknar man en engångsbesparing på det militära försvaret med 300 milj. kr.<br />
Enligt vår bedömning utgörs dessutom ett belopp om drygt 2,1 miljarder<br />
kronor av besparingar som nu redovisas ytterst ofullständigt och därför ej går</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>att bedöma. De egentliga besparingar som regeringen nu framlägger förslag<br />
om uppgår således till ca 3,6 miljarder kronor för helår.</p>
<p>Besparingarnas inriktning</p>
<p>I den offentliga debatten har man från regeringens sida önskat ge intrycket<br />
att tyngdpunkten i besparingsprogrammet skulle läggas på den offentliga<br />
verksamheten. Det är emellertid ett blygsamt sparbelopp som härrör ur<br />
direkta ingrepp i statens egen verksamhet, främst antagningsminskningar<br />
m.m. i högskolan och vissa rationaliseringar inom SJ:s godshantering. Totalt<br />
sett torde det vara fråga om bestående besparingar om 250-300 milj. kr. I<br />
detta sammanhang har vi inte beaktat besparingarna inom försvaret, den<br />
uteblivna flyttningen av Utbildningsradion och de nedsatta investeringarna i<br />
polishus, eftersom det rör sig om engångsbesparingar som inte ger någon<br />
långsiktig spareffekt.</p>
<p>Huvuddelen av besparingsförslagen träffar i stället enskilda, kommuner<br />
och organisationer. Genom höjda avgifter och taxor samt försämrade sociala<br />
förmåner minskar köpkraften hos hushållen genom de nu preciserade<br />
förslagen med ca 2,4 miljarder kronor. De tills vidare blott aviserade<br />
förslagen innebär åtstramningar på ytterligare ca 1,6 miljarder kronor.<br />
Kommuner och församlingar drabbas av försämrade statsbidrag med ca 0,5<br />
miljard kronor. Bidragen till organisationer, industrin m. fl. minskar med<br />
samma belopp.</p>
<p>Regeringens sparpaket avser alltså inget annat än en ny nedpressning av<br />
levnadsstandarden med samma innebörd som de stora skattehöjningar den<br />
borgerliga riksdagsmajoriteten beslutat om tidigare denna höst.</p>
<p>3.2 Sysselsättningen<br />
Sysselsättningen 1976-1980</p>
<p>Under åren 1976-1980 har sysselsättningen i privat verksamhet fallit<br />
tillbaka. Det totala antalet sysselsatta i denna del av ekonomin har minskat<br />
med nära 50 000 personer från första halvåret 1976 till samma tid 1980.<br />
Särskilt kraftig har nedgången varit inom tillverkningsindustrin som förlorat<br />
nära 70 000 arbetstillfällen.</p>
<p>Endast genom en snabb ökning av antalet sysselsatta i den offentliga<br />
sektorn - främst i kommunerna - och en långa tider maximal insats av<br />
beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning har en kraftig stegring av<br />
den öppna arbetslösheten kunnat förhindras. Således steg antalet sysselsatta<br />
i offentlig tjänsteproduktion under de här aktuella åren med nära 190 000<br />
personer.</p>
<p>Vid regeringsskiftet 1976 var den offentliga sektorns ekonomi i god<br />
ordning. Beslut om utgiftsökningar hade regelmässigt följts upp med beslut<br />
om motsvarande inkomstförstärkningar. Statens budget var i god balans.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Med det borgerliga makttillträdet hösten 1976 inleddes en politik som<br />
syftade till att genom inkomstöverföringar från staten till företagen öka det<br />
svenska näringslivets internationella konkurrenskraft, dess investeringsvilja<br />
och därmed den totala sysselsättningen. Till följd av denna politik<br />
dränerades statsbudgeten under åren 1977-1979 på mångmiljardbelopp.</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta till trots misslyckades de borgerligas strategi. Sysselsättningssituationen<br />
förvärrades snabbt. Omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br />
blev enda utvägen. Kostnaderna för dessa insatser försvagade ytterligare den<br />
offentliga ekonomin.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sysselsättningen 1981</p>
<p style="margin-left:3px;">Som vi tidigare visat har den borgerliga regeringen försatt sig i ett läge som<br />
föranleder den att göra hårda ingrepp för att häva bristen på balans i den<br />
svenska ekonomin. Den väg som regeringen med förslagen om köpkraftsindragningar<br />
och s.k. sparplan nu beträder torde få ytterst allvarliga<br />
konsekvenser för sysselsättningen. Två skäl talar härför.</p>
<p style="margin-left:3px;">För det första sätts den åtstramning som regeringen förordar in i<br />
inledningsfasen av en konjunkturdämpning.</p>
<p style="margin-left:3px;">För det andra gäller att den tidigare snabba ökningen av antalet sysselsatta<br />
i offentlig sektor nu synes dämpas. Sedan maj månad i år kan avläsas en<br />
tydligt långsammare expansion i den offentliga sysselsättningen. Särskilt<br />
oroande för sysselsättningen och arbetslöshet under år 1981 är det faktum att<br />
stagnationen inträffar redan innan regeringens momshöjning och sparpaket<br />
fått genomslag i kommunernas ekonomi. När detta sker torde den offentliga<br />
sysselsättningsutvecklingen försvagas ytterligare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vårt land har därmed försatts i ett läge där en av alla väntad<br />
konjunkturbetingad nedgång i den privata sektorns sysselsättning förstärks<br />
genom regeringens olika skattehöjningar för att begränsa köpkraften. Detta<br />
tillåts ske samtidigt sorn en stagnation i den offentliga sysselsättningen redan<br />
tidigare kunnat registreras. Men inte nog med detta. Den sparplan som<br />
regeringen nu anser sig tvingad tillgripa för att hejda en fortsatt urgröpning<br />
av den offentliga ekonomin försvagar ytterligare sysselsättningsutvecklingen<br />
i offentlig sektor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Resultatet blir arbetslöshet. Detta står klart för envar. Så även för<br />
regeringen. I propositionen om besparingar i statsverksamheten konstateras<br />
öppet att de riktlinjer för politiken som regeringen förordar endast kan<br />
reducera omfattningen av ”den arbetslöshet som inte kan undvikas”. Först<br />
mot slutet av 1981 och under 1982 kan det enligt regeringen bli fråga om en<br />
återhämtning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Omdömet om denna politik kan bara bli ett. För första gången på<br />
decennier har en svensk regering försatt sig i ett läge där en aktiv<br />
stabiliseringspolitik för att värna sysselsättningen överges för en åtstramningspolitik<br />
som framtvingas till följd av tidigare missgrepp i handhavandet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">av landets ekonomi. För första gången sedan 1930-talet för en svensk<br />
regering med öppna ögon en arbetslöshetsskapande politik.</p>
<p>Samtidigt som regeringen presenterar sin åtstramning görs allmänna<br />
uttalanden om vissa insatser i form av beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning<br />
för dem som kommer att kastas ut i arbetslöshet till följd av<br />
åtstramningspolitiken. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ingår som viktiga<br />
delar i en samordnad politik för tillvaratagande av landets arbetskraftsresurser<br />
och därmed för att trygga den enskildes rätt till en trygg sysselsättning.<br />
Isolerade insatser i form av beredskapsarbeten och utbildning till människor<br />
som drabbas av arbetslöshet som en direkt följd av medvetna ekonomiskpolitiska<br />
åtgärder har däremot föga med sysselsättningsskapande politik att<br />
skaffa.</p>
<p style="text-align:right;">Kvinnor och ungdom drabbas först</p>
<p>Under 1970-talet kunde vi glädjas åt en snabb förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna<br />
för kvinnor. Antalet sysselsatta kvinnor steg mellan åren<br />
1970 och 1979 med nära 350 000. Genom denna utveckling skapades faktiska<br />
förutsättningar för ett ändrat innehåll i kvinnors och mäns könsroller och<br />
därmed ökad jämställdhet mellan könen.</p>
<p>De ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen nu föreslår får, i<br />
kombination med tidigare köpkraftsindragningar, en dämpande effekt på<br />
produktionen och sysselsättningen. Särskilt hårt torde åtgärderna komma att<br />
slå mot tjänsteproduktionen, privat såväl som offentlig. Därmed riktas<br />
regeringspolitikens udd mot kvinnornas sysselsättningsmöjligheter. Redan i<br />
utgångsläget är kvinnornas situation på arbetsmarknaden klart svagare än<br />
männens. I september 1980 uppgick antalet arbetslösa kvinnor till 60 000.<br />
Detta motsvarar 3,1 % av den kvinnliga arbetskraften. Den ytterligare<br />
försvagning som nu följer av regeringens politik blir ett direkt hot mot de<br />
framgångar som under det gångna decenniet vunnits i jämställdhetsarbetet.</p>
<p>Från sysselsättningspolitiska utgångspunkter framstår konsekvenserna av<br />
regeringsförslagen för den kommunala verksamheten som särskilt alarmerande.<br />
Som exempel kan anföras nedskärningarnas effekter på skolans<br />
område.</p>
<p>Sakkunniga beräkningar visar att den ökning av klassstorlekarna på<br />
mellanstadiet som nu förordas av regeringen innebär ett bortfall av ca 1 000<br />
lärartjänster. Nedskärningen av antalet lärartimmar på linjer och specialkurser<br />
svarar mot ett bortfall av 1 000-1 500 lärare. Neddragningen av<br />
servicen i skolan torde ytterligare reducera personalbehovet med 2 000-3 000<br />
tjänster. Bara på skolans område skulle regeringens nedskärningar sålunda<br />
drabba ca 5 000 heltidstjänster.</p>
<p style="text-align:right;">Under åren med borgerlig regering har arbetslösheten bland ungdom varit<br />
stor. För samtliga dessa år redovisas i genomsnitt mer än 30 000 arbetslösa i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>åldrarna 16-24 år. Endast genom offentliga och då främst kommunala<br />
insatser har en ännu högre öppen ungdomsarbetslöshet kunnat förhindras.</p>
<p>De nedskärningar som nu föreslås drabbar i betydande omfattning den<br />
kommunala verksamheten. Därmed minskar förutsättningarna för fortsatta<br />
sysselsättningsinsatser för unga i kommuner och landsting. Den redan<br />
tidigare allvarliga ungdomsarbetslösheten hotar följaktligen att ytterligare<br />
förvärras. Hotet förstärks genom regeringens köpkraftsindragningar, vilka<br />
leder till dämpad nyrekrytering i den privata varu- och tjänsteproduktionen.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken 1980-1981</p>
<p>Konjunkturinstitutet har beräknat att de sammantagna effekterna av<br />
konjunkturdämpningen och de tidigare beslutade skattehöjningarna blir en<br />
ökning av arbetslösheten med 70 000 personer. Härtill kommer nu effekterna<br />
av sparplanen, varvid arbetslösheten kan förväntas stiga till ännu högre<br />
nivåer. Det torde därmed stå klart att mycket stora anspråk kommer att<br />
ställas på sysselsättningspolitikens sista försvarslinjer - beredskapsarbeten<br />
och arbetsmarknadsutbildning.</p>
<p>Genom framsynt planering har arbetsmarknadsverket frigjort kapacitet<br />
för en inte oväsentlig ökning av antalet sysselsatta i dessa verksamheter.<br />
Därmed har fysiskt utrymme skapats för en sådan ökning av de arbetsmarknadspolitiska<br />
insatserna att en stegring av den öppna arbetslösheten<br />
ytterligare någon tid bör kunna undvikas. Utvecklingen av den öppna<br />
arbetslösheten under de kommande månaderna blir ett mått på regeringens<br />
vilja att hålla den traditionella arbetsmarknadspolitiken intakt.</p>
<p>Redan våren 1980 fann riksdagen anledning understryka vikten av en hög<br />
arbetsmarknadspolitisk beredskap. Sålunda konstaterades (AU 1979/80:21)<br />
dels att volymen beredskapsarbeten 1980/:81, och därmed behovet av<br />
anslagsmedel för detta ändamål, slutgiltigt fick avgöras av konjunkturutvecklingen,<br />
dels att anvisade medel för arbetsmarknadsutbildning vid en<br />
försämring av läget på arbetsmarknaden kunde visa sig vara tilltagna i<br />
underkant och att behov av tilläggsanslag kunde uppstå.</p>
<p>Det torde numera stå helt klart att arbetsmarknadsläget går mot en<br />
försvagning. Ett genomförande av regeringens förslag till nedskärningar i<br />
den offentliga verksamheten fördjupar denna nedgång. Den arbetsmarknadspolitiska<br />
beredskapen bör följaktligen omgående skärpas. Som särskilt<br />
angeläget framstår det därvid att den verksamhetsplanering som nu<br />
genomförs inom arbetsmarknadsutbildningen med utgångspunkt i riksdagens<br />
konjunkturneutrala bedömning av verksamhetsvolymen budgetåret<br />
1980/81 omgående revideras i syfte att möjliggöra en snabb utbyggnad av<br />
utbildningen redan under de kommande vintermånaderna.</p>
<p>I en särskild motion från socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet</p>
<p>2 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 71</p>
</div>
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>hemställs att vad vi här anfört rörande skärpt arbetsmarknadspolitisk<br />
beredskap av riksdagen ges regeringen till känna.</p>
<p>3.3 Fördelningspolitiska effekter</p>
<p>Det beslut som den borgerliga regeringen drev igenom vid den urtima<br />
riksdagen i form av skattehöjningar innebar, som vårt parti påpekade,<br />
ytterligare ett steg på vägen mot en alltmer orättvis fördelningspolitik. De nu<br />
framlagda förslagen accentuerar detta ytterligare. Regeringen vill i propositionen<br />
göra gällande att förändringarna är ytterst måttliga och i varje fall<br />
inte drabbar de svagaste hushållen. Bevisningen härför saknas dock. Vi har<br />
därför ansett det angeläget att ge en så samlad bild som möjligt av<br />
regeringens politik som den utformats denna höst. Dvs. vi kommer att belysa<br />
effekterna av både skattehöjningarna under den urtima riksdagen och de nu<br />
framlagda förslagen.</p>
<p>Höjd moms, höjda punktskatter</p>
<p>Besluten vid den urtima riksdagen om höjningar av momsen och<br />
energiskatterna leder till ökade påfrestningar för främst barnfamiljerna.</p>
<p>Inom Landsorganisationen har man, med hjälp av material från hushållsbudgetundersökningen<br />
1978, undersökt effekten för tre olika typer av<br />
arbetarfamiljer med barn. Denna undersökning visar följande:</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Effekt av</p>
</td>
<td><p>Ensamstående<br />
med barni</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Två vuxna,<br />
två barn</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">Två vuxna,<br />
tre barni</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Momshöjning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">830</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1 302</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">1 395</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bensinskattehöjning<br />
Ökad kostnad för hushålls</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">130</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">342</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">332</p>
</td>
</tr><tr><td><p>energi</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">74</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">156</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 034</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 800</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">1927</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Barnbidragshöjning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">280</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">400</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">640</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Minskad disponibel inkomst</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">754</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">1 287</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_6"><p>l För ensamstående i genomsnitt 1,4 barn, för trebarnsfamilj i genomsnitt 3,2.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Det är således så att dessa familjer bara genom de beslutade skattehöjningarna<br />
får betydande minskningar av sin disponibla inkomst. Till skillnad<br />
mot vad statsministern påstår i den nu aktuella propositionen är det inte så att<br />
de sämst ställda kompenseras genom barnbidragshöjningen. Högst en<br />
tredjedel av utgiftsökningen täcks av denna höjning.</p>
<p>Alla de vars disponibla inkomst påverkas av förändringar av basbeloppet t.<br />
ex. pensionärer, handikappade som har förtidspension och högskolestu</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>derande - har denna gång fått eller kommer att få kompensation för<br />
höjningen av momsen m.m. Genom den urholkning av basbeloppet som<br />
regeringen nu föreslagit kommer detta inte att ske i framtiden. Även de<br />
kommer då att få betala skattehöjningarna i form av sänkt standard.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det nya, urholkade basbeloppet</p>
<p>Den föreslagna urholkningen av värdebeständigheten avser stora delar av<br />
det sociala trygghetssystemet (folkpensioner, ATP, delpensioner,<br />
handikappersättning, vårdbidrag, arbetsskadeförsäkring etc.). Därmed<br />
påverkas levnadsstandarden för stora grupper. I följande sammanställning<br />
anges det antal som påverkas (efter typ av förmån).</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Typ av förmån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:32px;">Folkpensio</p>
<p style="margin-left:32px;">nering</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">ATP</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ålderspension</p>
</td>
<td><p style="margin-left:32px;">1 394 500</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">850 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Förtidspension</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">297 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">210 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hustrutillägg</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">54 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;"></p>
</td>
</tr><tr><td><p>Änkepension</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">82 500</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">245 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Barnpension</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">42 500</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">45 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Handikappersättning, vårdbidrag m.m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">89 200</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;"></p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Antalet personer med delpensionsförsäkring utgjorde i början av året<br />
drygt 50 000, antalet barn för vilka bidragsförskott utgår ca 220 000 och<br />
antalet studiemedelstagare ca 130 000.</p>
<p>Effekterna av regeringens förslag beror naturligtvis på hur snabbt de<br />
indirekta skatterna kommer att höjas och på takten i energiprishöjningarna.<br />
Om det nya systemet hade tillämpats från regeringsskiftet 1976, skulle t. ex.<br />
pensionärerna i dag har förlorat en månads pension per år.</p>
<p>Om man skulle anta att utvecklingen i fråga om energipriser, indirekta<br />
skatter och prisnivå under de kommande åren bleve densamma som under de<br />
senaste fyra åren, erhålles (enligt LO:s beräkningar) följande procentuella<br />
minskning av köpkraften:</p>
<p>Antal år efter Procentuell minskning</p>
<p>”rensningen” av köpkraften</p>
<p style="margin-left:8px;">1 2,3</p>
<p style="margin-left:8px;">2 4,5</p>
<p style="margin-left:8px;">3 6,7</p>
<p style="margin-left:8px;">4 8,8</p>
<p style="margin-left:8px;">5 10,9</p>
<p style="margin-left:8px;">6 12,9</p>
<p style="margin-left:8px;">7 14,9</p>
<p style="margin-left:8px;">8 16,8</p>
<p style="margin-left:8px;">9 18,7</p>
<p>10 20,5</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Också andra antaganden kan göras, bara berörande energipriser och<br />
allmän prisutveckling. Om prisökningarna på varor och tjänster uppgår till 10<br />
procent per år och prishöjningarna på energi sätts till resp. 10 och 15 procent<br />
per år, fås följande serie som belyser urholkningen av pensioner m.m.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>År</p>
</td>
<td><p style="margin-left:98px;">Urholkning</p>
<p style="margin-left:98px;">energipriser</p>
<p style="margin-left:98px;">10 %/år</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">vid ökning av</p>
<p style="margin-left:9px;">15 %/år</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:98px;">_</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">_</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1985</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">6%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1990</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">12%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1995</p>
</td>
<td><p style="margin-left:98px;">12%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">18%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>1999</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">15%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">22%</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p>Lägger man därtill effekten av en urholkning genom en ökad indirekt<br />
beskattning, blir konsekvenserna synnerligen stora.</p>
<p>Regeringsförslaget medför således även vid en prishöjning på energi som<br />
inte är större än övriga prishöjningar en kraftig köpkraftsminskning. Detta<br />
blir särskilt kännbart för ATP-pensionärerna.</p>
<p>Minskade matsubventioner</p>
<p>I propositionen föreslår regeringen en avveckling av livsmedelssubventionerm.m.<br />
som totaltuppgår till 700 milj. kr. Det betyder att matpriserna, med<br />
hänsyn till moms-effekten, kommer att stiga med ca 850 milj. kr.<br />
Konsumentprisindex kommer att stiga med 0,5 procent enbart genom dessa<br />
åtgärder. För denna prisökning ges ingen kompensation enligt de nya<br />
reglerna för basbeloppet.</p>
<p>Denna ökning kan synas vara marginell. Men den skall ses mot bakgrund<br />
av den risk för stora matprishöjningar som ändå föreligger under nästa år.<br />
Kompensationskraven från jordbruket torde enligt många bedömare röra sig<br />
i miljardklassen vid varje aktuell tidpunkt för förändring av priserna.</p>
<p>Höjda priser slår, på grund av skillnader i sammansättningen av olika<br />
gruppers konsumtion, särskilt hårt mot barnfamiljer och låginkomsttagare.<br />
Därmed kommer dessas levnadsstandard att ytterligare pressas tillbaka.</p>
<p>Försämrade bostadsbidrag</p>
<p>Bostadsbidragen utgör ett av de medel samhället har till sitt förfogande för<br />
att stödja ekonomiskt svaga grupper. Inkomståret 1977 gav bidraget ca 5<br />
procent av det då normala arbetarhushållets disponibla inkomst (vid en<br />
inkomst om 60 000-70 000 kr. och med två barn).</p>
<p>Den borgerliga regeringen har fört en medveten politik i syfte att urholka<br />
bostadsbidragen till barnfamiljer och andra. Antalet hushåll med bostadsbidrag<br />
har utvecklat sig på följande sätt de senaste åren (1 000-tal):</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>21</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Dec. 75</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Dec. 78</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Maj 79</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">Dec. 79</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">Maj 80</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Makar med barn</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">439</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">304</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">277</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">271</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">258</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ensamst. med barn</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">131</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">144</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">135</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">141</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">136</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hushåll utan barn</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">90</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">117</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">90</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">101</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">74</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">Totalt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">660</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">565</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">502</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">513</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">468</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:6px;">Det är således nära 200 000 hushåll som under de senaste åren förlorat sina<br />
bostadsbidrag. Den utvecklingen kommer tyvärr med regeringens politik att<br />
fortsätta, av skäl som utvecklas nedan.</p>
<p style="margin-left:6px;">Vid vårriksdagen genomdrev regeringen att inkomstgränsen för oreducerat<br />
bidrag för ensamstående med barn sänktes från 38 000 till 30 000 kr. Det<br />
innebär att bostadsbidraget minskar med 100 kr. i månaden; många torde<br />
helt gå miste om sitt bidrag. Dessa försämringar inträffar den 1 januari<br />
1981.</p>
<p style="margin-left:6px;">Också för makar med barn och hushåll utan barn sker ändringar till det<br />
sämre. För den förra gruppen hålls både nedre och övre inkomstgräns<br />
oförändrade, för den senare aviseras i den nu aktuella propositionen en<br />
minskning av inkomstgränsen för ensamstående utan barn.</p>
<p style="margin-left:6px;">Delvis kan här redovisade försämringar motverkas av förändringar i<br />
hyresgränser och höjningar av det statliga bostadsbidraget.</p>
<p style="margin-left:6px;">En särskild grupp som kan väntas få stora försämringar i fråga om sitt<br />
bostadsstöd är de studerande vid högskolorna m. fl. Regeringen föreslår<br />
nämligen att studiemedel - som ju huvudsakligen är återbetalningspliktigaskall<br />
räknas som inkomst vid prövning av rätten till bostadsbidrag. För<br />
många kan det röra sig, även vid förvärsinkomster under dem som en<br />
studerande kan ha och likväl få fulla studiemedel, om försämringar med 100<br />
kr. i månaden. Tillsammans med urholkningen av studiemedlens värdebeständighet<br />
blir det betydande summor.</p>
<p style="margin-left:6px;">Slutligen berörs även pensionärer med kommunalt bostadstillägg. De som<br />
har folkpension och pensionstillskott kan i dag få ha en inkomst därutöver om<br />
2 000 kr. för ensamstående (3 000 för makar) utan att bostadsbidraget<br />
reduceras. Detta fribelopp halveras nu, vilket leder till ett sänkt bostadsbidrag,<br />
med intill 330 kr./år för ensamstående och 500 kr. för makar. Ca<br />
500 000 pensionärer torde beröras.</p>
<p style="margin-left:6px;">Räntebidrag</p>
<p style="margin-left:6px;">Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt att föreslå ändrade regler för<br />
räntebidragen i bostadsbeståndet. En besparing om 600 milj. kr. skall<br />
därmed nås.</p>
<p style="margin-left:6px;">Vi avser senare att, när förslaget lagts fram för riksdagen, ta ställning till<br />
det. En förändring av detta slag får dock den fördelningspolitiska konsekvensen<br />
att ränteavdragen i stället kommer att öka. Och därmed blir den</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>reella belastningen av denna åtgärd olika, beroende på inkomsten hos de<br />
enskilda personerna. Räntebidragsförlusten kan därför ge en ringa minskning<br />
av den disponibla inkomsten hos höginkomsttagaren, en stor hos den<br />
med lägre inkomster.</p>
<p>Vissa övriga konsekvenser</p>
<p>I det tidigare har de förändringar redovisats som är av mer direkt karaktär.<br />
Men därutöver medför regeringens förslag att den enskildes utgifter för att<br />
begagna den offentliga servicen blir högre.</p>
<p>Mest markant är detta på sjukvårdens område. Om regeringens aviserade<br />
avgiftshöjningar slår fullt igenom, kan det betyda att ett läkarbesök (inkl.<br />
läkemedelskostnader) i många fall kan bli ca 40 kr. dyrare i dag. Äldre och<br />
barnfamiljer är de som drabbas hårdast av en sådan höjning. Utformningen<br />
av det högkostnadsskydd som också anmäls i propositionen har stor<br />
betydelse för hur dessa höjningar kan motverkas.</p>
<p>Även pris- och avgiftshöjningarna i övrigt är stora. Deras fördelningspolitiska<br />
effekter är dock knappast möjliga att mäta. För vissa tjänster som en<br />
enskild begär av samhället kan det vara kostnadsmässigt motiverat att höja<br />
avgifterna, om några fördelningspolitiska motiv för oförändrade avgifter inte<br />
föreligger.</p>
<p>”Besparingsåtgärderna” från regeringens sida är i inte ringa utsträckning<br />
en övervältring av kostnader, som staten hittills svarat för, på kommunerna.<br />
Det mest eklatanta exemplet är naturligtvis minskningen av statsbidraget till<br />
skolan, där kommunerna åläggs att fortsätta att driva samma verksamhet<br />
men med mindre resurser. Resultatet kan bli att kommunerna tvingas<br />
antingen höja skatter, avgifter etc. eller göra inskränkningar i verksamheten i<br />
övrigt för att klara sina åligganden på skolans område. Regeringen vill i den<br />
offentliga debatten ge intryck av att besparingarna avser för medborgarna<br />
perifera verksamheter. Men de verksamhetsområden som väger tyngst i de<br />
kommunala budgetarna är skola, barnomsorg och äldreomsorg. Därmed är<br />
det också fara värt att ev. inskränkningar drabbar just dessa områden.</p>
<p>Samma effekter kan de kvalitetsförsämringar regeringen föreslår för<br />
grundskolan och gymnasieskolan få. När klasserna skall bli större i<br />
grundskolans mellanstadium och när lärarinsatserna minskar i gymnasieskolan<br />
kommer ytterst de elever som behöver mest stöd och hjälp att<br />
drabbas.</p>
<p>Sammanfattning</p>
<p style="margin-left:3px;">Den genomgång vi här har gjort visar att de skattehöjningar som<br />
regeringen drev igenom vid den urtima riksdagen och de besparingsförslag<br />
som nu läggs fram främst drabbar grupper med låga eller måttliga inkomster.<br />
Därtill kommer att man samtidigt annonserar nya kommande försämringar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">av det sociala trygghetssystemet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Socialdemokratin kan givetvis inte acceptera denna inriktning av fördelningspolitiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.4 Den kommunala ekonomin</p>
<p style="margin-left:3px;">Kommuner och landstingskommuner spelar en central roll i svenskt<br />
samhällsliv. Genom den kommunala självstyrelsen har vi kunnat decentralisera<br />
beslutsfattandet för viktiga delar av vår välfärd till regionala och lokala<br />
församlingar. Kommunerna har givetvis ansvar för verksamheter som är en<br />
central del av den sociala välfärden och där stora eftersatta behov fortfarande<br />
föreligger. Därmed har reformpolitiken kunnat få en bred förankring hos de<br />
enskilda människorna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta har gjort att den kommunala verksamheten under lång tid<br />
expanderat snabbt. Den utgör nu en så stor del av samhällsekonomin att den<br />
måste ägnas ökad uppmärksamhet då den ekonomiska politiken utformas.<br />
Med de stora obalanser i ekonomin som vi nu fått är det nödvändigt att en<br />
större del av produktionsresultaten går till ökad export och ökad kapitalbildning.<br />
Detta begränsar utrymmet för konsumtionsökningar - både i fråga<br />
om privat och om offentlig konsumtion. Likväl kommer den kommunala<br />
sektorn - med tanke på de fortfarande stora eftersatta behoven och på<br />
sektorns betydelse för sysselsättningsutvecklingen-med all säkerhet att även<br />
i framtiden växa snabbare än många andra sektorer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nödvändiga dämpningen av den kommunala expansionen bör komma<br />
till stånd i planerade former. Med tanke på att staten i så hög grad styr<br />
utvecklingen inom den kommunala sektorn genom normer och föreskrifter<br />
samt genom bidragsbestämmelser, har också statsmakterna ett betydande<br />
ansvar för hur denna minskning av ökningstakten skall kunna genomföras.<br />
Innebörden i det av riksdagen under våren 1979 fattade beslutet om<br />
kommunernas ekonomi är att frågor rörande den kommunala verksamhetens<br />
omfattning och även större förändringar i statsbidragsgivningen i förväg<br />
bör diskuteras vid de överläggningar som sedan ett antal år ägt rum mellan<br />
regeringen och kommunförbunden och som den kommunalekonomiska<br />
utredningen förordade som en lämplig form för diskussioner rörande de<br />
ekonomiska förhållandena mellan dessa båda sektorer. Därvid kan och bör<br />
även övergripande prioriteringsfrågor diskuteras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen driver numera en politik som innebär att man bryter mot den<br />
av riksdagen beslutade ordningen. Regeringens politik inriktas enbart på att<br />
urholka kommunernas finansiella ställning för att den vägen tvinga fram en<br />
dämpning av expansionstakten. Detta görs utan att man samtidigt lägger<br />
fram förslag som skulle minska de kommunala åtagandena.</p>
<p style="margin-left:3px;">Denna politik inleddes i början av 1980 då regeringen utan föregående<br />
kontakter med företrädare för kommuner och landsting aviserade att<br />
genomförandet av den under våren 1979 beslutade skatteutjämningsrefor</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">men skulle fördröjas. Vidare föreslogs att en rad statsbidrag till kommunerna<br />
skulle slopas, vissa med verkan redan från 1981. Av stor betydelse var<br />
avvecklingen av statsbidragen till investeringar i skolbyggnader och till<br />
förhyrande av skollokaler. Tidigare utlovat statligt stöd för att stimulera<br />
utbyggnaden av primärvården skars ner drastiskt.</p>
<p>Höjningarna av mervärdeskatten, energiskatten m.m. som vidtogs tidigare<br />
under hösten medför väsentliga kostnadsstegringar för kommuner och<br />
landsting.</p>
<p>I besparingspropositionen fortsätter regeringen på den inslagna vägen.<br />
Genom ett flertal förslag urholkas kommunernas finanser utan att kraven<br />
sänks på den verksamhet som skall bedrivas inom den kommunala sektorn.<br />
Ett typexempel på detta är förslaget om en tvåprocentig minskning av<br />
statsbidraget till driften av grund- och gymnasieskolan. Besparingen anges<br />
netto uppgå till ca 230 milj. kr. Regeringen har i samband därmed sagt att<br />
besparingar inom skolområdet skall kunna genomföras genom att eleverna<br />
själva i högre utsträckning än f.n. medverkar i och tar ansvar för skolans<br />
vardagsarbete. Besparingen skall ock enligt regeringen inte få några<br />
personalkonsekvenser.</p>
<p>Självfallet är det inte möjligt att genomföra betydande besparingar på det<br />
sätt regeringen angivit utan att det får personalkonsekvenser. Om utgångspunkten<br />
skall vara att personalkonsekvenser inte skall komma till stånd<br />
måste besparingarna göras på annat sätt och på andra områden. Regeringen<br />
tar här inget ansvar för hur besparingar skall kunna genomföras. Förslaget är<br />
därför, i likhet med flera andra, enbart att se som en överflyttning av<br />
betalningsansvaret från staten till kommunerna.</p>
<p>Förslaget att staten inte längre skall bära det fulla kostnadsansvaret för<br />
lärarlönerna i grundskolan och gymnasieskolan innebär vidare att man bryter<br />
en sedan lång tid stadfäst princip om kostnadsfördelningen mellan stat och<br />
kommun. Vi vill erinra om att denna princip varit utgångspunkten för flera<br />
skolutredningar och skolpolitiska ställningstaganden under 1970-talet.</p>
<p>Regeringens avsikt är att via en finansiell åtstramning riktad mot<br />
kommunsektorn dämpa sektorns expansion. Förutsättningen för att en sådan<br />
politik skall få avsedd effekt är att kommuner och landsting inte höjer<br />
utdebiteringen utan faktiskt vidtar åtgärder på utgiftssidan. Förutsättningen<br />
för detta är i sin tur att kommunerna informeras om statsmakternas avsikter i<br />
sådan tid att den kommunala budgetprocessen verkligen kan påverkas. Detta<br />
krav uppfylls inte av flera av regeringens förslag. Riksdagsbesluten i flera av<br />
de frågor som rör kommunernas verksamhet under 1981 kommer inte att<br />
föreligga förrän långt efter det att de kommunala och landstingskommunala<br />
budgetarna fastställts. Detta förhållande är helt oacceptabelt.</p>
<p>Det finns en uppenbar risk att om kommunernas finanser urholkas utan att<br />
kraven på deras verksamhet sänks och om beskeden dessutom ges mycket<br />
sent, blir resultatet höjda utdebiteringar.</p>
<p>Särskilt anmärkningsvärt är att vissa kommuner föreslås gå miste om</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>bidrag för en verksamhet där den bidragsberättigade åtgärden redan<br />
genomförts och där kommunerna bibringats uppfattningen att bidrag så<br />
småningom skulle komma att utbetalas. Detta gäller bidragen till kommunala<br />
avloppsreningsverk. Kommunerna har här genomfört sina investeringar<br />
i den förvissningen att bidrag skulle komma att utgå. Så sent som våren 1979<br />
avslogs med mycket stor majoritet den dåvarande folkpartiregeringens<br />
förslag om att slopa dessa bidrag. Riksdagen uttalade då att bidragen borde<br />
kunna utgå ytterligare ett antal år framöver. Om kommuner och landsting<br />
skall tvingas leva med en sådan osäkerhet vad gäller statens agerande rycks<br />
grunden för deras långsiktiga planering undan. Detta är inte acceptabelt.</p>
<p>Rent allmänt kan det sägas att regeringen numera knappast har något<br />
grepp över den samlade effekten av de olika förslagen. Det finns risk för att<br />
de olika åtgärder mot kommunernas ekonomi, som nu staplats på varandra,<br />
sammantaget får en ännu mer åtstramande effekt än vad regeringen räknar<br />
med i propositionen, med de allvarliga konsekvenser detta nu skulle få för<br />
bl. a. sysselsättningen. Regeringens analyser bygger dessutom enbart på<br />
genomsnittliga bedömningar för hela den kommunala sektorn. Någon analys<br />
av hur förslagen slår för olika typer av kommuner och landsting görs inte. En<br />
sådan analys skulle dock behöva göras. Vissa åtgärder berör endast<br />
obetydligt eller inte alls en typ av kommuner men har mycket långtgående<br />
konsekvenser för andra. Åtstramningar kan mötas ganska enkelt av en del<br />
kommuner, medan de för andra kommuner kan få närmast förödande<br />
verkningar.</p>
<p>Det bör också påtalas att regeringen på några punkter underlåter att följa<br />
riksdagens mycket klara anvisningar om att de kommunalekonomiska<br />
konsekvenserna av olika förslag noggrant skall belysas i propositionen. Detta<br />
gäller t. ex. effekterna på det kommunala skatteunderlaget av urholkade<br />
pensioner m.m. samt av minskade räntebidrag och därmed ökade ränteavdrag.</p>
<p>Vi kan inte acceptera regeringens handlande gentemot kommuner och<br />
landsting. Enligt vår mening skall en omprövning av statsbidragsgivningen<br />
till den kommunala sektorn föregås av ordentliga överläggningar med<br />
företrädare för sektorn. Härvid måste en samlad bedömning göras av<br />
kommunernas ekonomi och deras framtida expansionsutrymme. Så långt<br />
möjligt bör enighet uppnås om hur en lägre expansionstakt i den kommunala<br />
konsumtionen skall uppnås. Staten måste därvid vara beredd att ta sin del av<br />
ansvaret för detta genom att om så erfordras ompröva tidigare beslut. Vi<br />
lägger i detta sammanhang fram förslag av just denna innebörd.</p>
<p>4 Propositionen</p>
<p>4.1 Våra ställningstaganden till regeringens förslag</p>
<p>Som vi redovisat i det föregående ligger tyngdpunkten i regeringens<br />
besparingar på indragningar av enskilda människors köpkraft och övervält</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ring av kostnaderna på kommunerna. Endast en mindre del av besparingarna<br />
avser däremot direkta begränsningar i statens och kommunernas verksamhet.<br />
Socialdemokratin kan inte godta denna inriktning av regeringspolitiken.</p>
<p>Vårt alternativ har i stället som huvudinriktning att begränsningen av<br />
budgetunderskottet skall ske genom besparingar i statens (och kommunernas)<br />
verksamhet samt genom ökade avgifter för dem som inte betalar skatt i<br />
tid m.m. Därmed blir det möjligt att i största möjliga utsträckning skydda de<br />
enskilda medborgarna från de av regeringen föreslagna försämringarna i det<br />
sociala trygghetssystemet liksom att avstå från kostnadsövervältringar på<br />
kommunerna.</p>
<p>De socialdemokratiska ledamöterna och suppleanterna i riksdagens<br />
utskott kommer att i särskilda motioner behandla regeringens proposition<br />
mer i detalj och framlägga vårt partis ställningstagande till regeringens<br />
förslag. Därtill kommer särskilda yrkanden om andra besparingar och<br />
intäktsökningar att föreläggas riksdagen. Här ges endast en sammanfattning<br />
av dessa förslag.</p>
<p>Omkring 2 miljarder kronor av regeringens preciserade besparingar avser<br />
inkomstöverföringar till enskilda. Vi avvisar urholkningen av värdebeständigheten<br />
inom pensioneringen och en rad andra delar av det sociala<br />
trygghetssystemet och de försämrade kommunala bostadstilläggen för<br />
pensionärer. Vi kan inte heller acceptera den försämrade kompensationsnivån<br />
inom delpensionsförsäkringen vad avser anställda. Vi föreslår en annan<br />
utformning av ersättningsreglerna vid sjukresor och av tandvårdsförsäkringen.<br />
Den avveckling av bidraget till sjöfolkets fria resor som regeringen<br />
föreslår kan vi inte godta liksom inte heller den ytterligare överföringen från<br />
de medel som är avsedda för vuxenstudiestöd. Vi motsätter oss den<br />
nedtrappning av livsmedelssubventionerna som regeringen vill genomföra<br />
vid instundande årsskifte. Avvecklingen av stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen<br />
medför enligt vår mening så negativa konsekvenser<br />
att förslaget härom bör tillbakavisas. Dessa ställningstaganden innebär att vi,<br />
i förhållande till regeringen, lägger ca 1,3 miljarder kronor mer till hushållens<br />
disposition.</p>
<p>Inemot 500 milj. kr. av de av regeringen nu föreslagna besparingarna avser<br />
en övervältring av kostnader på kommunerna. Vi avstyrker förslaget om en<br />
sänkning av statsbidraget till grundskola, gymnasieskola, kommunal högskola<br />
och vuxenutbildning. Vi motsätter oss minskningen av statsbidraget till<br />
miljövårdsinvesteringar samt avvecklingen av lånen till de kommunala<br />
markförvärven. I förhållande till regeringens förslag innebär detta att vi inte<br />
accepterar försämringar av kommunernas statsbidrag om sammanlagt<br />
inemot 400 milj. kr. Det bör tilläggas att t. ex. vårt ställningstagande till det<br />
nya basbeloppet innebär att kommunerna inte går miste om skatteunderlag,<br />
en effekt som regeringens förslag däremot har.</p>
<p>Drygt 400 miljoner av regeringens förslag avser höjningar av taxor och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>avgifter för statlig service av olika slag. Med undantag av konsekvenserna för<br />
pensionärerna av de föreslagna nya reglerna för rättshjälpsavgifterna har vi<br />
godtagit dessa förslag. Med två ändringar har vi också accepterat de<br />
besparingar i offentlig konsumtion och investeringar som upptagits i<br />
budgetministerns sammanställning (inemot 400 milj. kr.). Vi kan dock inte<br />
godta de föreslagna förändringarna för färjetrafiken med hänsyn till de<br />
uppenbara konsekvenserna för glesbygden liksom inte heller förslagen vad<br />
avser skolledarutbildning och personallagsutbildning för grundskolans lärare<br />
med hänsyn till dessa fortbildningsåtgärders stora betydelse som ett led i<br />
genomförandet av SI A-skolan.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vad avser förslagen i övrigt motsätter vi oss den nya beräkningsmetod för<br />
u-hjälpen som innebär att enprocentsmålet i realiteten frångås.</p>
<p style="margin-left:3px;">Även i några andra avseenden har vi motsatt oss regeringens förslag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Som vi framhållit tidigare avser regeringens konkreta besparingsförslag<br />
endast ca 3,6 miljarder kronor. Vi motsätter oss ungefär hälften av dessa<br />
besparingar.</p>
<p style="margin-left:3px;">4.2 Våra egna förslag till besparingar</p>
<p style="margin-left:3px;">Som nämnts i avsnitt 4.1 har det för oss varit en utgångspunkt att de<br />
besparingar som måste göras för att minska budgetunderskottet bör avse<br />
främst statens egen verksamhet samt vissa avgifter och taxor. 1 ett par fall<br />
aktualiserar vi begränsningar av den kommunala skolverksamheten; till<br />
skillnad från regeringens förslag medför dessa förslag också besparingar för<br />
kommunerna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Våra besparingsförslag innebär följande.</p>
<p style="margin-left:3px;">Riksdagen beslöt i maj månad att det militära försvaret skulle inriktas<br />
enligt den socialdemokratiska partimotionen. Regeringen har i prop.<br />
1980/81:4 föreslagit att detta riksdagsbeslut upphävs och att den av<br />
regeringen i budgetproposition. 1980 föreslagna ramen skall gälla. Vi<br />
vidhåller vår uppfattning, varigenom en besparing kan göras med ca 600 mil j.<br />
kr. i förhållande till prop. 1980/81:4.</p>
<p style="margin-left:3px;">Riksdagens borgerliga majoritet har beslutat att undervisning i hemkunskap<br />
skall äga rum även i grundskolans låg- och mellanstadium. Vårt parti<br />
motsatte sig detta med hänsyn till de betydande investeringskostnader som<br />
skulle uppstå för kommunerna. Beslutet bör nu upphävas, varigenom 30<br />
milj. kr. kan sparas på grundskoleanslaget. Härtill kommer att kommunerna<br />
då kan undvika investeringar om 200-300 milj. kr. Med hänsyn till den ökade<br />
friheten för kommunerna att svara för skolans organisation och utveckling<br />
bör det vara möjligt att göra besparingar i skolväsendets centrala och<br />
regionala administration samt inom det pedagogiska utvecklingsarbetet med<br />
totalt 20 milj. kr. En stor möjlighet till effektivitetsvinster i den gymnasiala<br />
utbildningen ligger i ett närmande av gymnasieskola och kommunal<br />
vuxenutbildning. Pågående utredningsarbete härom bör påskyndas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Vid prövning av utgifterna för kommunal vuxenutbildning har vi kommit<br />
till slutsatsen att en begränsning av främst den del av denna utbildning som<br />
motsvarar teoretiska gymnasieskolekurser av icke behörighetsgivande<br />
karaktär bör kunna ske utan att man ger avkall på verksamhetens mål och<br />
syfte. En besparing på 35 milj. kr. bör göras. Detta kan antas medföra en<br />
ytterligare besparing för kommunerna om inemot 20 milj. kr.</p>
<p>Som anges av socialdemokraterna i utbildningsutskottet finns det skäl att<br />
se över högskolans administration i syfte att åstadkomma besparingar. I det<br />
korta perspektivet kan inga besparingar göras härigenom, men på sikt bör<br />
rationaliseringar och effektivitetsvinster kunna komma till stånd.</p>
<p>Regeringens proposition tar i första hand sikte på att åstadkomma<br />
besparingar i statsbudgeten samt hos kommuner och landsting. Besparingssträvandena<br />
bör dock, som socialdemokraterna i kulturutskottet framhåller,<br />
även kunna inriktas på radio- och televisionsverksamheten. Förslag i syfte att<br />
dels minska kostnaderna för avgiftsuppbörden, dels öka intäkterna genom<br />
att minska avgiftsskolket läggs fram. I anslutning härtill förordas också, av de<br />
skäl som anförs av socialdemokraterna i kulturutskottet, en utvärdering av<br />
Utbildningsradions verksamhet m.m. Vi har därför ansett att av regeringen<br />
angivna investeringar i lokaler m.m. kan begränsas. På motsvarande sätt som<br />
regeringen gjort har vi beräknat bortfallande investeringskostnader till en<br />
helårsbesparing om 60 milj. kr.</p>
<p>I samma motion yrkas också att riksdagen skall uttala sig mot att den s.k.<br />
Nordsat skall komma till. Detta medför visserligen inga budgetmässiga<br />
besparingar, men ett ställningstagande i enlighet med vårt förslag innebär på<br />
sikt stora samhällsekonomiska vinster.</p>
<p>Vi lägger vidare fram förslag om begränsningar i tjänstebrevsrätten utöver<br />
regeringens proposition, förslag om ytterligare besparingar i utrikesförvaltningen<br />
samt minskade kostnader för tillverkning av enkronorsmynt.</p>
<p>Vi vill anjknytningsvis i detta sammanhang ta upp frågan om kostnadsutvecklingen<br />
inom regeringskansliet och kommittéväsendet.</p>
<p>Regeringens proposition benämns förslag till besparingar i statsverksamheten.<br />
Detta är som vi nämnt tidigare vilseledande. Regeringen har i allt<br />
väsentligt inte funnit anledning föreslå åtgärder i syfte att effektivisera<br />
statsförvaltningen och därmed minska kostnaderna för den statliga byråkratin.</p>
<p>Detta är desto mera anmärkningsvärt som utbyggnaden av den statliga<br />
förvaltningsapparaten under åren med borgerliga regeringar har fortgått i<br />
snabb takt. Särskilt notabel är ökningen av det totala antalet sysselsatta i<br />
statsdepartementen. Tillgängliga uppgifter rörande det totala antalet tjänstemän<br />
i kanslihuset indikerar en ökning med ca 20 procent sedan hösten<br />
1976. Denna tillväxt torde inte kunna förklaras med en i motsvarande mån<br />
ökad arbetsbelastning. Då statsdepartementen torde stå inför arbetsuppgifter<br />
av samma svårighetsgrad och mängd som år 1976 finner vi nuvarande<br />
personalvolym omotiverad.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>En återgång till tidigare personalnivå bör genomföras under fullt<br />
hänsynstagande till gällande avtal och trygghetsregler. Detta talar för en<br />
ordning där framtida avgångar möts dels med intern ersättningsrekrytering,<br />
dels ökad personalrotation inom och mellan departementen. Personalomsättningen<br />
i statsdepartementen är hög. Därför torde önskad personalvolym<br />
kunna uppnås redan efter begränsad tid.</p>
<p>De åtgärder vi här förordat torde innebära en besparing för statsverket för<br />
löner, lönebikostnader, hyror, utrustning, service m. m. med uppskattat 100<br />
milj. kr. för helår.</p>
<p>Vad vi här anfört om riktlinjer för effektivisering av verksamheten i<br />
statsdepartementen bör av riksdagen ges regeringen till känna.</p>
<p>Kommittéer som tillkallas av regeringen eller av statsråd efter regeringens<br />
bemyndigande för att utreda viss fråga består av ordförande och en eller flera<br />
ledamöter. Kommittéer kan biträdas av sakkunniga, experter och sekreterare.<br />
Utredning kan även utföras av särskild utredare. Ersättning för<br />
uppdrag utgår i form av dagarvode. Detta utgör 80 kr. om dagen för<br />
ordförande och 50 kr. om dagen för annan. I ett begränsat antal fall erhåller<br />
kommittémedverkande fast anställning i statsdepartementen. I dessa fall<br />
utgår särskilt fastställt arvode.</p>
<p>Ordförande, ledamot, sakkunnig, expert liksom särskild utredare har<br />
vanligen sin egentliga yrkesverksamhet förlagd till annan arbetsgivare.<br />
Genomgående gäller att sammanträden med offentliga kommittéer är<br />
förlagda till ordinarie arbetstid. Vidare gäller vanligen att deltagare i<br />
kommittéarbete ej får vidkännas avdrag på lön från ordinarie arbetsgivare<br />
för tid som åtgår för fullgörande av kommittéuppdraget.</p>
<p>Det statsfinansiella läget är nu hårt ansträngt. Med propositionen om<br />
besparingar i statsverksamheten kräver regeringen nya uppoffringar av<br />
breda folklager. För vår del finner vi det angeläget att i första hand alla<br />
möjligheter prövas att nedbringa kostnaderna för den egentliga statsförvaltningen.<br />
Mot denna bakgrund föreslår vi att ordförande, ledamöter,<br />
sakkunniga och särskild utredare, vilka fullgör offentligt utredningsuppdrag<br />
utan reduktion av lön från huvudarbetsgivaren, ej skall uppbära dagarvode.<br />
Dessa ändrade regler bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1981 och avse såväl då<br />
arbetande som därefter tillkallade kommittéer. Besparingen för statsverket<br />
kan för helår beräknas till 25 milj. kr.</p>
<p>De sammanlagda besparingarna i statlig och kommunal konsumtion samt<br />
statliga investeringar utgör drygt 900 milj. kr.</p>
<p>Som kommer att framgå under avsnittet 8 aktualiserar vi vidare förslag om<br />
höjningar av vissa avgifter och taxor m. m. Det gäller bl. a. höjningar av de<br />
avgifter som utgår vid försummelse att betala in skatter och arbetsgivaravgift<br />
i tid samt skärpta regler för fyllnadsinbetalningar. Vi föreslår vidare att även<br />
driften av oljelagringen skall betalas via oljelagringsfonden, att skogsvårdsavgiften<br />
skall höjas och en särskild avgift för tillståndsgivning och kontroll av<br />
miljöfarlig verksamhet skall införas. Slutligen föreslås att kostnaderna för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>statens institut för läromedelsinformation skall avgiftsfinansieras. Tillsammans<br />
uppgår dessa intäktsförstärkningar till över 800 milj. kr.</p>
<p>Våra förslag om återinförande av äkta-makeprövningen i studiemedelssystemet,<br />
vissa ändringar i delpensionsförsäkringen samt vissa minskade<br />
anslag under jordbruksdepartementet innebär besparingar på ca 75<br />
milj. kr.</p>
<p>De sammanlagda besparingarna och intäktsförstärkningarna uppgår<br />
således till drygt 1,8 miljarder kronor. Detta räcker för att täcka de högre<br />
utgifter vårt alternativ innebär på de punkter där vi motsatt oss regeringens<br />
besparingsförslag.</p>
<p>Vi vill slutligen erinra om att våra förslag allmänt syftar till att hålla uppe<br />
sysselsättningen och aktiviteten i näringslivet, varför behovet av särskilda<br />
insatser inom närings- och arbetsmarknadspolitiken blir mindre än vad som<br />
blir fallet med regeringens förslag. Detta bör leda till både en begränsning av<br />
statsutgifterna och, genom den högre ekonomiska aktiviteten, större<br />
skatteinkomster till den offentliga sektorn.</p>
<p>5 Investeringar och framtidssatsningar</p>
<p>5.1 Inledning</p>
<p>Arbetet med en långsiktig restaurering av den svenska ekonomin måste<br />
komma i gång snart. En fortsatt passivitet gör att problemen ytterligare<br />
fördjupas. Det kommer att ta lång tid att återskapa balans i ekonomin - och<br />
det måste få ta lång tid. Men vi måste börja att vända utvecklingen nu.</p>
<p>Om balansbristerna skall kunna avhjälpas utan mycket dramatiska<br />
begränsningar av konsumtionen måste den negativa utvecklingen i industrin<br />
brytas. Det finns i dag inga tecken som tyder på att vi i det arbetet kan<br />
förvänta någon draghjälp utifrån, genom en mer expansiv utveckling i den<br />
internationella ekonomin. På kort sikt kommer vi tvärtom att få känna av en<br />
betydande försvagning av exportefterfrågan. I höst har den svenska<br />
industrins exportorderingång fallit dramatiskt. På litet längre sikt måste vi<br />
räkna med att våra viktigaste handelspartners står fast vid sin mycket<br />
återhållsamma ekonomiska politik, som bl. a. innefattar ett godtagande av<br />
en fortsatt hög arbetslöshet. Vi har dessutom anledning att vänta oss en<br />
fortsatt tilltagande konkurrens från industrier i utpräglade låglöneländer.</p>
<p>För att det skall bli möjligt att vända utvecklingen i industrin i positiv<br />
riktning, krävs insatser på en rad olika områden:</p>
<p>- Det är nödvändigt att skapa förutsättningar för en lönekostnadsulveckling,<br />
som inte rusar i väg jämfört med konkurrenternas. Vi vill åstadkomma<br />
detta genom en rättvis fördelningspolitik - inte genom ökad arbetslöshet.<br />
Skattefrågorna blir därför centrala. Detta diskuteras i andra delar av denna<br />
motion.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">- Industrins investeringar måste lyftas upp på en betydligt högre nivå än i<br />
dag. Det räcker inte att skapa utrymme för ökade investeringar. Det krävs<br />
också att investeringsverksamhet direkt stimuleras.</p>
<p style="margin-left:3px;">- Industrins behov av arbetskraft måste tillgodoses. Det är bl. a. mot den<br />
bakgrunden utomordentligt viktigt att strukturomvandlingen i industrin kan<br />
genomföras i former som är godtagbara från social synpunkt.</p>
<p style="margin-left:3px;">-1 det korta perspektivet är det nödvändigt att det förs en aktiv<br />
konjunkturpolitik. Om den samlade efterfrågan tillåts falla på det sätt som<br />
regeringen nu är beredd att acceptera, riskerar vi att i onödan rasera<br />
industrikapacitet. Arbetskraft kommer att försvinna från industrin. Det blir<br />
knappast möjligt att hålla kvar investeringarna ens vid årets låga nivå.</p>
<p style="margin-left:3px;">Detta är de centrala utgångspunkterna för det offensiva program som<br />
socialdemokraterna vill genomföra. Vi redovisar i det följande förslag till<br />
åtgärder inom ett antal olika områden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alla våra förslag är inriktade på att skapa förutsättningar för en långsiktig<br />
utveckling av industrin. En del av förslagen har dessutom till syfte att möta de<br />
omedelbara problem som skapas av den förestående konjunktursvackan.</p>
<p style="margin-left:3px;">-Genom industripolitiska åtgärder för bl. a. kapitalförsörjning, teknikupphandling<br />
och annat stöd till konkreta industriprojekt vill vi stimulera en<br />
nödvändig expansion inom utvecklingsbara delar av industrin.</p>
<p style="margin-left:3px;">- För att kortsiktigt skapa förbättrade avsättningsmöjligheter för industrin<br />
föreslår vi ett konkret investeringsprogram på trafikområdet.</p>
<p style="margin-left:3px;">- Genom en ökad satsning på forskning inom det tekniska och naturvetenskapliga<br />
området vill vi förstärka grunden för en långsiktig industriell<br />
utveckling på nya områden.</p>
<p style="margin-left:3px;">- Genom konkreta åtgärder för att sätta fart på bostadsbyggandet vill vi ta<br />
vara på produktionskapaciteten i byggsektorn och stimulera industriproduktionen.</p>
<p style="margin-left:3px;">- Energipolitiken har en helt central betydelse när det gäller att komma till<br />
rätta med bytesbalansproblemen. Snabba åtgärder för att minska Sveriges<br />
oljeberoende är nödvändiga. Sådana åtgärder kan också utgöra en del i en<br />
offensiv satsning på investeringsverksamhet.</p>
<p style="margin-left:3px;">5.2 Industripolitiska insatser<br />
Överläggningar med näringslivet</p>
<p style="margin-left:3px;">En central industripolitisk uppgift är nu att samla olika krafter i samhället<br />
till en gemensam ansträngning för att ta vara på utvecklingsmöjligheterna i<br />
svensk industri. Utgångspunkten för en sådan gemensam ansträngning måste<br />
enligt socialdemokratisk uppfattning vara en öppen diskussion mellan<br />
samhällsorgan och företag - privata, kooperativa och statliga - med syftet att<br />
uppnå konkreta lösningar på uppgiften att snabbt återskapa utvecklingskraften<br />
i svensk industri.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Från statens sida bör därför tas upp överläggningar med näringslivet om<br />
hur de expansionsmöjligheter som finns inom industrin praktiskt skall tas till<br />
vara. Diskussionerna bör bl. a. omfatta frågor som rör samverkan mellan<br />
statsmakterna och företagen inom ramen för ett utbyggt nordiskt industrisamarbete<br />
samt den svenska industrins möjligheter att i ökad utsträckning<br />
hämta sina insatsvaror från inhemska leverantörer i stället för att importera.<br />
Dessutom bör man se över större tänkbara investeringsprojekt i industrin<br />
och förutsättningslöst diskutera villkoren för att olika projekt skall komma<br />
till stånd. Möjligheterna till ett nära samarbete mellan staten och enskilda<br />
företag bör därvid noga prövas.</p>
<p>Av avgörande betydelse för möjligheterna att nå praktiska resultat i dessa<br />
överläggningar är att det finns industripolitiska instrument, som kan<br />
utnyttjas i samarbetet med näringslivet. Vi skall i det följande redovisa<br />
förslag till statliga åtgärder och instrument med syftet att stimulera industriell<br />
expansion. Vi vill peka på att flera av de föreslagna instrumenten exempelvis<br />
struktur- och utvecklingsfonden och de nationella utvecklingsbolagen<br />
- är utformade så att de kan sättas in i samband med just<br />
samarbetsprojekt mellan samhälle och företag.</p>
<p>Struktur- och utvecklingsfond</p>
<p>Vi har från socialdemokratisk sida i samförstånd med Landsorganisationen<br />
vid upprepade tillfällen krävt att en särskild struktur- och utvecklingsfond<br />
skall inrättas. Fondens uppgift skall vara att förbättra företagens<br />
försörjning med riskkapital. Den skall också kunna spela en viktig roll i<br />
samband med strukturförändringar inom näringslivet, bl. a. som ett instrument<br />
för att åstadkomma den expansion på områden med utvecklingsmöjligheter,<br />
som är nödvändig om strukturförändringarna skall kunna genomföras<br />
på ett socialt rimligt sätt.</p>
<p>Vi vill starkt understryka fondens karaktär av instrument för utveckling av<br />
svensk industri. Detta speglas också av att vi menar att fonden bör tjäna som<br />
finansieringskälla för de särskilda utvecklingssatsningar som vi föreslår<br />
senare i denna motion.</p>
<p>Det är uppenbart att de här nämnda utvecklingssatsningarna, om de på<br />
något avgörande sätt skall kunna stimulera den industriella utvecklingen,<br />
måste knytas till en finansieringskälla med mycket betydande resurser och<br />
som kan finansiellt engagera sig i produktionsledet och vid upphandlingar.<br />
Det bör vara en uppgift för struktur- och utvecklingsfonden att svara för den<br />
uppgiften. Det är därvid också nödvändigt att det byggs upp en organiserad<br />
samverkan mellan fonden och forskningsarbetet. Endast på det sättet kan<br />
forskningsresultaten på ett effektivt sätt föras vidare till praktisk industriell<br />
produktion.</p>
<p>En viktig uppgift för fonden blir att medverka vid finansieringen av<br />
investeringsprojekt, som på grund av sin storlek eller företagsekonomiskt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>sett höga risknivå är svåra att finansiera och vars genomförande försvåras<br />
eller omöjliggörs på grund av brist på riskkapital. Till grund för beslut om<br />
engagemang från fondens sida måste ligga en vid, samhällsekonomisk<br />
bedömning av det enskilda projektet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Olika former för finansiering från fondens sida bör vara tänkbara. Utöver<br />
aktieteckning genom nyemission bör förvärv av konvertibla skuldebrev eller<br />
motsvarande kunna vara aktuellt. Härutöver bör även andra former kunna<br />
prövas.</p>
<p style="margin-left:3px;">För att fonden på ett effektivt sätt skall kunna fungera som ett av medlen<br />
inom ramen för en aktiv näringspolitik bör i dess styrelse finnas representanter<br />
för såväl löntagarna och näringslivets organisationer som statliga<br />
myndigheter. Med hänsyn till det starka intresse och ansvar för den<br />
näringspolitiska utvecklingen som löntagarorganisationerna har anser vi att<br />
de bör tilldelas ett betydande inflytande i fondens styrelse. Fondens<br />
verksamhet bör bedrivas i stiftelseform.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är utomordentligt angeläget - inte minst från konjunkturpolitisk<br />
synpunkt - att industrins investeringar snabbt stimuleras. Vi föreslår därför<br />
att struktur- och utvecklingsfonden inrättas redan från den 1 januari 1981 och<br />
därvid tilldelas ett anslag på 1 000 milj. kr.</p>
<p style="margin-left:3px;">Fonden bör emellertid kunna bevilja krediter utöver denna ram. Därför<br />
bör en statlig garanti utfärdas som ger fonden möjlighet att genom egen<br />
upplåning öka volymen av sin finansieringsverksamhet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Offentlig teknikupphandling - utvecklingsbolag</p>
<p style="margin-left:3px;">Den offentliga sektorn utgör en allt viktigare marknad för industrin.<br />
Genom att fungera som kompetent beställare av ny teknik kan också den<br />
offentliga sektorn stimulera till utveckling av produkter och system, som<br />
sedan kan bli intressanta på exportmarknaden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Teknikupphandling synes i själva verket vara ett av de bästa medlen som<br />
ett litet land - utan någon stor hemmamarknad - har till sitt förfogande, dels<br />
för att främja landets tekniskt avancerade industri och dels för att se till att<br />
effektiviteten är hög inom olika samhällssektorer. Exempel som kombinationerna<br />
telverket-L M Ericsson och Vattenfall-Asea visar vad en framgångsrik<br />
teknikupphandling kan betyda.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett av de mest intressanta samhällsområdena med en mycket stor potential<br />
för en samordnad teknikupphandling utgör hälso- och sjukvårdssektorn, där<br />
landstingen utgör de styrande organen. Inom Landstingsförbundet diskuteras<br />
f. n. teknikupphandlingen inom hälso- och sjukvården som ett led i<br />
näringspolitiken. Från regeringens sida förefaller däremot intresset vara<br />
svalt.</p>
<p style="margin-left:3px;">År 1979 krävde vi att fem utvecklingsbolag skulle inrättas inom områdena<br />
transportsystem, hjälpmedel inom utbildningsområdet, medicinsk teknik,<br />
miljövårdsteknik och energiteknik. På samtliga dessa områden finns</p>
<p style="margin-left:3px;">3 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 71</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">angelägna samhällsbehov som behöver tillgodoses. Dessutom kan man<br />
förutse en snabb internationell expansion av efterfrågan. Sverige ligger långt<br />
framme i utvecklingen, och svensk industri har goda förutsättningar att<br />
utveckla konkurrenskraftiga lösningar.</p>
<p>Vårt förslag innebär att man inom ramen för de fem bolagen skall bygga<br />
upp ett samarbete mellan forskare, användare och producenter och genom<br />
statliga finansiella insatser stödja utveckling och upphandling av produkter<br />
och systemlösningar. Nära kontakter skulle byggas upp mellan bolagen och<br />
struktur- och utvecklingsfonden. Den senare skulle kunna svara för viktiga<br />
delar av projektfinansieringen.</p>
<p>Riksdagen beslöt att samhällsägda utvecklingsbolag inom områdena<br />
transportsystem, energiteknik och miljöteknik skulle inrättas. Regeringen<br />
har emellertid därefter - vilket är utomordentligt anmärkningsvärt förklarat<br />
att man inte avser att fullfölja riksdagens beslut. Vi vidhåller vår<br />
uppfattning att samtliga fem utvecklingsbolag bör komma till stånd. De bör<br />
inrättas redan under innevarande budgetår och tillföras ett aktiekapital på<br />
vartdera 5 milj. kr.</p>
<p>Utvecklingsprojekt av nationell betydelse</p>
<p>Den särskilda näringspolitiska delegationen tog i sitt betänkande Vägar till<br />
ökad välfärd upp frågan om nationella utvecklingsprojekt. Man pekade på<br />
behovet av stora insatser på områdena informationsteknik, mikroelektronik<br />
och bioteknik. Starka motiv finns också för särskilda insatser inom områdena<br />
kemisk produktion från inhemska råvaror och materialforskning.</p>
<p>Vi föreslår att en särskild delegation inrättas med uppgift att leda arbetet<br />
med stora utvecklingsprojekt av nationell betydelse. I delegationen bör ingå<br />
företrädare för forskningen, stat och kommun samt industrin och de<br />
anställda. Uppgiften för denna samlade delegation bör vara att initiera<br />
utredningar på olika områden, göra prioriteringar mellan de olika områdena<br />
samt att tillsätta ledning och styrelse för de särskilda projektdelegationer som<br />
torde erfordras för vart och ett av de områden inom vilka man engagerar sig.<br />
En ytterligare uppgift för den övergripande delegationen bör vara att i<br />
överläggningar med struktur- och utvecklingsfonden utverka tillräckliga<br />
finansiella resurser. Fonden bör kunna bidra med större delen av den<br />
nödvändiga finansieringen.</p>
<p>Basindustrins inköp av utrustning</p>
<p>Tidigare har svensk industri legat långt framme och många gånger varit<br />
ledande i utvecklingen av ny och effektivare produktionsutrustning för<br />
basindustrierna. Denna utveckling har skett såväl i basindustriföretagen<br />
själva som hos fristående utrustningstillverkare. Av avgörande betydelse har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>självfallet varit det nära utvecklingssamarbete som funnits mellan beställarna<br />
och tillverkarna av utrustningen i fråga. Det är ingen överdrift att påstå att<br />
basindustrierna i sin utveckling haft en stor fördel av en kvalificerad inhemsk<br />
utrustningsindustri. På motsvarande sätt har det varit en förutsättning för<br />
utrustningstillverkarnas fortlevnad att man haft en avancerad hemmamarknadsefterfrågan.<br />
Detta har såväl stimulerat den tekniska utvecklingen som<br />
givit möjligheter att vid export kunna visa på fungerande referensanläggningar.</p>
<p>Den svenska basindustrins köp av ny utrustning sker nu i allt högre grad<br />
från utländska tillverkare. Detta leder till en utarmning av den svenska<br />
utrustningsindustrin.</p>
<p>Denna utarmning sker samtidigt som vi kan förutse mycket omfattande<br />
investeringar inom basindustrierna.</p>
<p>Självfallet skall basindustrierna köpa bästa möjliga utrustning. Men med<br />
en fortsatt oplanerad utveckling förlorar vi för alltid möjligheterna att<br />
tillverka denna utrustning i Sverige.</p>
<p>Vi har i våra branschmotioner pekat på behovet av en ramplanering i<br />
basindustrierna. I denna planering skall bl. a. ingå investeringsutvecklingen,<br />
vilket skulle ge en utmärkt grund för bedömningar rörande utrustningstillverkarnas<br />
utveckling. Det skulle bli möjligt att bedöma bl. a. vilka projekt<br />
som kan bli aktuella för svenska tillverkare, vilken samverkan som kan vara<br />
fruktbar mellan användare och tillverkare och mellan tillverkarna inbördes<br />
samt vilka utvecklingsinsatser som behöver göras.</p>
<p>Enligt vår uppfattning bör möjligheterna att styra den svenska basindustrins<br />
köp av utrustning till svenska tillverkare tas upp vid överläggningarna<br />
mellan statsmakterna och näringslivet. I den mån utvecklingsprojekt därvid<br />
aktualiseras bör självfallet struktur- och utvecklingsfonden kunna gå in med<br />
finansieringsinsatser.</p>
<p>Vi vill i det här sammanhanget kraftigt understryka det angelägna i att man<br />
från statsmakternas sida sätter in stora ansträngningar på att utveckla<br />
formerna för ett industripolitiskt utnyttjande av teknisk upphandling, inte<br />
bara från beställare inom den offentliga sektorn utan också från privata<br />
beställare. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utarbeta förslag på<br />
detta område.</p>
<p>Investerings- och utvecklingsprogram för de statliga<br />
företagen, m.m.</p>
<p>Det behov av en ökad investerings- och utvecklingstakt som vi har i svensk<br />
industri måste mötas också inom den statliga företagssektorn. Vi föreslår<br />
därför att regeringen ges i uppdrag att omedelbart inleda överläggningar med<br />
de statliga företagen i syfte att utarbeta ett investerings- och utvecklingsprogram<br />
för de närmaste tre åren.</p>
<p>Regeringen bör redovisa resultatet av denna verksamhet för riksdagen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Därvid bör också förslag om nödvändiga åtgärder för att säkra investeringsprogrammets<br />
finansiering läggas fram.</p>
<p>Ett annat område, där statsmakterna har uppenbara möjligheter att<br />
genom en aktiv upphandlingsverksamhet stimulera produktion och sysselsättning,<br />
är gentemot de statliga affärsverkens och myndigheternas egna<br />
verkstadsrörelser. Här finns en naturlig och organisatoriskt fast koppling<br />
mellan användar- och producentsidan, och förutsättningarna för ett samarbete<br />
i produktutvecklingsfrågor är därmed särsklit gynnsamma.</p>
<p>Det är viktigt att så snart som möjligt få i gång det praktiska arbetet för att<br />
bättre än i dag ta till vara verkstädernas utvecklingsmöjligheter och<br />
långsiktigt säkerställa tryggheten för de anställda. Det är därför angeläget att<br />
regeringen snarast redovisar förslag som därefter, eventuellt inledningsvis i<br />
form av försöksverksamhet, kan föras ut i praktisk tillämpning. Riksdagen<br />
bör göra ett uttalande av denna innebörd.</p>
<p>Investeringar inom kollektivtrafiken</p>
<p>En satsning från samhällets sida på den kollektiva trafiken är enligt vår<br />
mening nödvändig såväl av jämlikhetsskäl som med hänsyn till miljö,<br />
energisparande och trafiksäkerhet. Inom transportområdet finns stora<br />
möjligheter att spara energi. En bilresa kräver i genomsnitt 3,5 gånger så<br />
mycket energi som en resa med kollektiva trafikmedel. Den effektivaste<br />
åtgärden för energisparande på transportområdet är därför att öka kollektivresandet.</p>
<p>Statliga insatser för att främja den kollektiva trafiken kan sättas in med<br />
syfte att dels minska underskottet i bytesbalansen genom att minska<br />
energiförbrukningen för resor och transporter, dels öka den inhemska<br />
industriproduktionen och dels stimulera investeringar i infrastruktur.</p>
<p>Vi föreslår att kollektivtrafikberedningen ges ökade resurser för att dels<br />
driva en meningsfull försöksverksamhet, dels medverka till att påskynda den<br />
tekniska utvecklingen, dels ge direkta bidrag till kommuner för att pröva nya<br />
former av trafiklösningar.</p>
<p>Vi föreslår att 20 milj. kr. avsätts för sådana insatser för den kollektiva<br />
trafiken som vi nu beskrivit.</p>
<p>Den borgerliga trepartiregeringen följde inte upp riksdagens beslut från</p>
<p>1979 att ge SJ ökade resurser för att bygga ut kapaciteten och förbättra<br />
servicen. I stället lade regeringen fram ett bantat investeringsprogram för SJ i</p>
<p>1980 års budgetproposition. Detta program som sedan beslutades av<br />
riksdagen innebär att SJ:s ställning har underminerats.</p>
<p>Den ökade efterfrågan på järnvägsresor till följd av bl. a. lågprissatsningen<br />
leder till en kraftig förslitning av SJ:s rullande materiel. Det är av största vikt<br />
att den ökade efterfrågan som det trafikpolitiska beslutet och energisituationen<br />
förväntas innebära möts med tillräckliga investeringar.</p>
<p>I sparplanen erkänner nu kommunikationsministern att investeringarna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>varit eftersatta. Där anges att SJ:s investeringar är av stor betydelse för<br />
möjligheten att förbättra SJ:s ekonomi. En förutsättning för att SJ skall<br />
kunna rationalisera sin verksamhet sägs vara att SJ tilldelas tillräckligt med<br />
investeringsmedel. Kommunikationsministern delar därför SJ:s uppfattning<br />
att investeringarna under de närmaste åren bör öka i reala termer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är enligt vår mening tillfredsställande att regeringen nu binder sig för<br />
en ökning av SJ:s investeringar i reala termer. Vi anser dock att det behövs en<br />
särskild insats utöver vad som förutskickas i propositionen. Investeringar hos<br />
SJ innebär dels en förbättrad infrastruktur, som i sig är en förutsättning för en<br />
stark industrisektor, dels direkt expansion för den tillverkande industrin. I<br />
dagens konjunkturpolitiska läge innebär ökade investeringar i rullande<br />
materiel m. m. ett välkommet produktionstillskott för de företag som<br />
tillverkar lok, vagnar och säkerhetsanordningar, såsom fjärrblockering och<br />
automatiskt tågstopp.</p>
<p style="margin-left:8px;">Mot den bakgrunden föreslår vi att</p>
<p style="margin-left:3px;">- lokparken förnyas vad gäller både dieselelektriska lok och ellok,<br />
-person- och godsvagnsparken förnyas,</p>
<p style="margin-left:3px;">- den fortsatta utvecklingen av lastbärare påskyndas för att åstadkomma en</p>
<p style="margin-left:8px;">bättre samordning av transportarbetet och kombinationstransporter,</p>
<p style="margin-left:3px;">- införandet av ATC (automatiskt tågstopp) påskyndas,</p>
<p style="margin-left:3px;">- installation av kommunikationsradio påskyndas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Samtliga dessa investeringar ger en bättre driftekonomi hos SJ genom att<br />
möjliggöra en bättre tågföring inte minst inom godstrafiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">För investeringar i ATC och kommunikationsradio anser vi en ökning med<br />
15 milj. kr. för helår vara realistiskt. Vi beräknar 70 milj. kr. för en utökad<br />
anskaffning av RC-lok och 20 milj. kr. för anskaffning av ellok. Möjligheterna<br />
till denna utökade tillverkning är goda.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förnyelserna av person- och godsvagnsparken bör i stor utsträckning<br />
kunna ske genom beställningar hos svenska industrier. Därvid bör också en<br />
del av den överkapacitet som finns inom varvsindustrin kunna utnyttjas för<br />
denna typ av alternativ produktion. Kockums Varv har t. ex. tidigare varit en<br />
av SJ:s vagnleverantörer. Sammantaget föreslår vi en investering på 100 milj.<br />
kr. i vagnar, varav huvuddelen bör avse godsvagnar.</p>
<p style="margin-left:8px;">Totalt innebär våra förslag en investering på helårsbasis om 205 milj. kr.<br />
utöver SJ:s långsiktiga investeringsprogram. För innevarande budgetår bör<br />
anvisas 100 milj. kr. utöver tidigare anvisade anslag.</p>
<p style="margin-left:8px;">Investeringar i broar</p>
<p style="margin-left:8px;">Regeringen aviserar en besparing i den statliga färjeverksamheten på 15<br />
milj. kr., eller ca 10 procent av de totala driftkostnaderna för denna<br />
verksamhet. Vägverket har fått i uppdrag att redovisa hur en sådan besparing<br />
skall kunna ske genom indragning av färjor, minskat uppehållande,<br />
avgiftsbeläggning eller överföring till privata vägsamfälligheter.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Fördem som bor i glesbygd skulle detta innebära försämringar, som vi inte<br />
kan godta. Vi kan inte heller acceptera en avgiftsbeläggning eller privatisering<br />
i enlighet med kommunikationsdepartementets direktiv.</p>
<p>Om man på sikt vill minska driftkostnaderna utan att försämra servicen för<br />
de bygder där färjeförbindelser finns i dag bör man enligt vår mening gå till<br />
väga på ett helt annat sätt. Som vi tidigare anfört bör man i dagens<br />
konjunkturpolitiska läge vidta åtgärder för att bl. a. stimulera investeringar i<br />
infrastruktur. Vi förordar därför i stället för indragningar av färjeförbindelser<br />
att vissa färjleder ersätts med broar. Delvis kan broarna utföras i stål,<br />
vilket leder till beställningar inom stål- och varvsindustrin.</p>
<p>I första hand bör sådana broar byggas som har mycket god samhällsekonomisk<br />
lönsamhet. Det gäller bl. a. följande färjeleder: Brosunden-Rosendala<br />
(R-län), Klädesholmen-Bockholmen (O-län), Liljedal-Ed (S-län), Ekhammar-Björsund<br />
(D-län), Hamburgö-Hamburgsund (O-län) och Strömsholmen-Bjursund<br />
(H-län). Medel bör anvisas för broar till en total byggkostnad<br />
av 50 milj. kr.</p>
<p>Fjärde AP-fonden</p>
<p>Den fjärde AP-fonden har sedan sin tillkomst spelat en mycket betydelsefull<br />
roll för att öka tillgången på riskvilligt kapital på den svenska<br />
kapitalmarknaden. Som vi tidigare påpekat är det angeläget att, som ett led i<br />
en politik för att öka industriinvesteringarna, vidta åtgärder för att förbättra<br />
företagens soliditet. I vår partimotion om näringspolitiken i våras krävde vi<br />
från socialdemokratisk sida att fjärde AP-fonden omgående skulle få ett<br />
rejält medelstillskott för att långsiktigt kunna planera sin verksamhet. Vi<br />
föreslog att ytterligare 1 000 milj. kr. skulle överföras till dess förvaltning.<br />
Den borgerliga majoriteten motsatte sig då förslaget. Regeringen aviserar nu<br />
ett visst medelstillskott till fjärde AP-fonden. Vi upprepar vårt tidigare<br />
krav.</p>
<p>Vi begärde också att riksdagen skulle avvisa förslaget om restriktioner<br />
beträffande fjärde AP-fondens engagemang i enskilda företag. Vår begäran<br />
avslogs av riksdagen. Vi upprepar nu detta förslag.</p>
<p>Stöd till uppfinnare</p>
<p>Uppfinnare och andra innovatörer arbetar i dag ofta under förhållanden,<br />
som i flera avseenden är mindre tillfredsställande. Många upplever problem<br />
med sin ekonomiska försörjning och sociala trygghet som försvårar<br />
möjligheterna till kreativt arbete. Att finna lokaler och verkstadsutrustning<br />
för experiment och tillverkning samt provning av prototyper är också ofta<br />
besvärligt.</p>
<p>Flär finns en rad frågor som bör ses över. Vi har tidigare fört fram förslag</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>om ekonomiskt stöd till de enskilda uppfinnarna och avser att återkomma i<br />
denna fråga.</p>
<p>Å t g är d sp r og r arn för de mindre och medelstora företagen</p>
<p>Vi har tidigare från socialdemokratisk sida i våra partimotioner fört fram<br />
en rad förslag till åtgärder för att stödja de mindre och medelstora företagen.<br />
Huvudlinjen i förslagen har varit att stärka samhällets resurser för att i<br />
samarbete med företagsledningar och anställda möta småföretagens praktiska<br />
problem och ta till vara deras speciella utvecklingsmöjligheter.</p>
<p>Det finns ett klart konstaterat behov av samhällsinsatser för att komma till<br />
rätta med olika slags problem i samband med produktutveckling inom mindre<br />
företag. Enligt socialdemokratisk uppfattning bör det vara de regionala<br />
utvecklingsfondernas uppgift att svara för en mer allmän service till företagen<br />
i produktutvecklingsfrågor och att också genom en uppsökande verksamhet<br />
initiera produktutvecklingen i företag.</p>
<p>Marknadsföringen är ett annat område där de mindre och medelstora<br />
företagen med samhällets stöd kan uppnå förbättrade resultat. Även här är<br />
det de regionala utvecklingsfondernas uppgift att genom en uppsökande<br />
verksamheter intressera företagsledningar och anställda för en ökad satsning<br />
på marknadsföring i de fall en sådan bedöms kunna bli framgångsrik.</p>
<p>Enligt socialdemokratisk uppfattning måste fondernas personella resurser<br />
också på detta område byggas ut.</p>
<p>Många av de mindre och medelstora företagen arbetar som underleverantörer<br />
till stora företag. Situationen i underleverantörsföretagen präglas ofta<br />
starkt av det förhållandet att hela eller stora delar av produktionen avsätts till<br />
ett fåtal köpare. Det skapar ett beroende som kan medföra stora<br />
problem.</p>
<p>Vi menar därför att det är nödvändigt att se över möjligheterna att<br />
förbättra underleverantörernas situation.</p>
<p>En viktig uppgift måste därvid vara att utarbeta förslag till åtgärder för att<br />
stärka underleverantörernas ställning gentemot enskilda köpare.</p>
<p>En annan viktig uppgift är att underlätta underleverantörernas finansieringssituation.<br />
Vi har tidigare krävt att förutsättningarna för en factoringverksamhet<br />
i anslutning till de regionala utvecklingsfonderna skulle undersökas.<br />
En funktion inom eller ett organ knutet till fonderna skulle därvid få<br />
uppgiften att överta det levererande företagets fakturor och sedan handha<br />
inkasseringen av utestående fordringar. Det skulle innebära att företagens<br />
behov av rörelsekapital skulle minska.</p>
<p>Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett särskilt<br />
handlingsprogram för underleverantörsföretagen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>5.3 Forskning och utveckling</p>
<p>En kraftig satsning på forskning och utveckling är en viktig förutsättning<br />
för att öka vår tekniska och naturvetenskapliga kompetens. Samtidigt är<br />
forskningen ett nödvändigt inslag när det gäller att överblicka sociala och<br />
mänskliga konsekvenser av tekniska förändringar. Den kan ge oss underlag<br />
för att bedöma utvecklingen av arbetsmiljön m. m. och för att ställa upp<br />
gränser för tekniska processer som kan förmodas ge oacceptabla sociala<br />
konsekvenser.</p>
<p>En framgångsrik utveckling av teknik och nya produkter är en av<br />
förutsättningarna för att Sverige skall återvinna sin ekonomiska styrka, slå<br />
vakt om sitt nationella oberoende och få möjlighet till fortsatt reformverksamhet.<br />
Den hotande teknologiska eftersläpningen måste vändas genom en<br />
kraftfull satsning på teknisk utveckling och forskning. Det råder en<br />
betydande enighet om att det svenska näringslivet står inför nödvändigheten<br />
av en stark omorientering. Tyngdpunkten i investeringarna bör förskjutas<br />
från relativt enkel råvarubearbetande produktion till sådan som kräver<br />
omfattande kunskaper och utvecklingsarbete. Denna förnyelse av svensk<br />
industri, som är en process på ganska lång sikt, kräver att den tekniska<br />
kompetensen stärks på bred front.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det ytterst allvarligt att, enligt bl. a. SCB, IVA och<br />
Industriförbundet, de offentliga utgifterna på forskning både totalt och<br />
särskilt för teknisk vetenskap under senare år har stagnerat.</p>
<p>I pressmeddelande från SCB (1980:352) redovisas de totala utgifterna för<br />
forskning i procent av bruttonationalprodukten. Utvecklingen för Sveriges<br />
del och jämförbara länder illustreras av följande figur.</p>
<p>Den markanta ökningen av de totala utgifterna för forsknings- och<br />
utvecklingsarbete ägde rum under det socialdemokratiska regeringsinnehavet.<br />
I pressmeddelandet från SCB anges för tiden efter 1978, vilket inte<br />
framgår av figuren, att de statliga anslagen för forsknings- och utvecklingsarbete<br />
förefaller att minska, medan den företagsfinansierade verksamheten<br />
ökar.</p>
<p>I följande figur hämtad från SCB:s analys av 1980 års budgetproposition<br />
och vissa jämförelser med motsvarande analyser av 1975 och 1977-1979 års<br />
budgetpropositioner (SCB 1980-05-12) redovisas de statliga forsknings- och<br />
utvecklingsanslagen 1975/76-1980/81 i löpande priser och 1975 års priser.</p>
<p>Figuren visar att fr. o. m. 1978/79 har forsknings-och utvecklingsanslagen i<br />
princip varit oförändrade. Under det borgerliga regeringsinnehavet har<br />
framtidssatsningar i form av forskning och utvecklingsarbete inom den<br />
offentliga sektorn avstannat.</p>
<p>Även om man bör bedöma siffermaterial av denna karaktär med<br />
försiktighet finns det starka skäl att känna oro inför den trend som<br />
SCB-materialet antyder. Vi anser det allvarligt om den del av forsknings- och<br />
utvecklingsarbetet som direkt kan påverkas genom statliga anslag gradvis</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>41</p>
</div>
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_18"><p>SWITZE BLAND</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>NETHERLAN06</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>SWEDEN</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>AUSTRALIA</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>CANADA</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>ITALY</p>
</div>
<div class="block ml_14"><p>1*7 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 1978</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>Beräknade statliga FoU-injl»q bodgatäran 7973(76 1980/81</p>
<p>Löpance prisar ocK 1975 Jrs priser Iprisomräkning atter utvecklingen<br />
»v konsumentprisindex oct) förväntad prisutveckling enl<br />
preliminär nationalbudget!</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_6"><p>Mkr</p>
<p style="text-align:right;">6000</p>
<p style="text-align:right;">5000</p>
<p style="text-align:right;">4000</p>
<p style="text-align:right;">3000</p>
<p style="text-align:right;">2000</p>
<p style="text-align:right;">1000</p>
<p style="text-align:right;">0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>Löpande prisar</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">1975 Irs priser</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p>75/76</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>78/79 79/80 80/81</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_34" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>42</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>urholkas. En begynnande eftersläpning måste enligt vår mening återhämtas<br />
om det skall vara möjligt för svensk industri att på lång sikt hävda sig i stark<br />
internationell konkurrens.</p>
<p>Ett oroande tecken är vidare den bristande rekryteringen av studerande på<br />
högre nivå inom grundutbildningen (tidigare benämnd C- och D-nivån). Ett<br />
ökat antal högskolestuderande väljer kortare studier, vilket kan komma att<br />
innebära ökade svårigheter för rekryteringen till forskarutbildningen.</p>
<p>Våra förslag i det följande ingår i en långsiktig strategi för att stärka<br />
forsknings- och utvecklingsarbetet i vårt land. Vi vill understryka att detta<br />
inte kan ske genom en enda större satsning vid ett tillfälle. Det är fråga om att<br />
under en längre tidsperiod steg för steg förbättra forskningen och utvecklingsarbetet<br />
både i form av ytterligare personella resurser, modernisering av<br />
vetenskaplig utrustning, ett mer gynnsamt forskningsklimat och bättre<br />
förhållanden för forskarstuderande. Det gäller också att i grund- och<br />
gymnasieskolan göra den naturvetenskapliga och tekniska undervisningen<br />
mer attraktiv, inte minst för flickor som på detta område utgör en stor<br />
begåvningsreserv. Det är alltså fråga om att på bred front successivt bryta en<br />
begynnande negativ utveckling. Våra förslag i det följande har detta<br />
syfte.</p>
<p>Situationen för svensk industri och den uteblivna satsningen på forskningsoch<br />
utvecklingsarbete under senare delen av 1970-talet gör det nödvändigt<br />
att omedelbart vända utvecklingen. Våra förslag i det följande innebär en<br />
ytterligare satsning på forsknings- och utvecklingsarbete med ca 26 milj. kr.<br />
under första halvåret 1981 och med ca 52 milj. kr. i helårseffekt. För<br />
budgetåret 1981/82 avser vi att återkomma under den allmänna motionstiden.</p>
<p>Vi vill också peka på våra förslag i andra motioner, bl. a. om nationella och<br />
regionala utvecklingsbolag samt stöd till uppfinnare. Tillsammans med<br />
förslagen i denna motion innebär de socialdemokratiska kraven en betydande<br />
framtidssatsning, varigenom det successivt skall bli möjligt att stärka<br />
industrins ställning.</p>
<p>Vi vill understryka att våra förslag på forskningsområdet i det följande har<br />
syftet att stärka teknisk och naturvetenskaplig forskning och utvecklingsarbete<br />
som ett stöd för fortsatt industriutveckling. Andra frågor på forskningsområdet<br />
avser vi att återkomma till under den allmänna motionstiden.</p>
<p>Hemställan i anledning av de förslag vi här lägger fram görs i den särskilda<br />
motionen av socialdemokraterna i utbildningsutskottet.</p>
<p>Planeringsramar för forskningsråden</p>
<p>Styrelsen för teknisk utveckling får varje år i budgetpropositionen<br />
planeringsramar (flerårsbemyndiganden) i syfte att underlätta den långsiktiga<br />
planeringen. Även för forskningsrådens del bör motsvarande anordning<br />
övervägas. Råden kan t. ex. bemyndigas ställa garantier för forskningspro</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>43</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>jekt under en treårsperiod efter det aktuella budgetåret. Ett sådant<br />
bemyndigande skulle exempelvis kunna avse resp. 75, 50 och 25 procent av<br />
anslagen. Vi föreslår sålunda att regeringen i samband med den forskningspolitiska<br />
propositionen lägger fram förslag om att forskningsråden i<br />
framtiden skall få möjlighet att arbeta med planeringsramar. Detta anser vi<br />
är en viktig grund för den långsiktiga planeringen hos råden. Allmänna<br />
uttalanden i budgetpropositionen om satsningar för kommande år innebär<br />
inte att råden får motsvarande planeringsutrymme.</p>
<p>Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p>Ytterligare basresurser till institutioner vid matematisk-naturvetenskapliga<br />
och tekniska fakulteter</p>
<p>Till de fasta forskningsresurserna är det nödvändigt att det finns rörliga<br />
medel för olika forskningsändamål. Det ankommer på högskolans olika<br />
organ att i sin planering väga in detta behov. Utöver de resurser som<br />
läroanstalterna nu förfogar över bör ytterligare medel ställas till matematisknaturvetenskapliga<br />
fakulteternas och tekniska fakulteternas förfogande för<br />
första halvåret 1981.</p>
<p>Vi föreslår sålunda att anslagen till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna<br />
(D 20, utbildningsdepartementet) och Tekniska fakulteterna (D 21,<br />
utbildningsdepartementet) ökas med 1,5 resp. 1,5 milj. kr.</p>
<p>Ökade resurser för tjänster på mellannivå inom matematisk-naturvetenskapliga<br />
och tekniska fakulteter</p>
<p>Inom främst teknisk fakultet men också vid andra fakulteter, bl. a. vid<br />
universiteten i Linköping och Umeå, saknas i stor utsträckning forskartjänster<br />
på mellannivå. Detta är allvarligt eftersom innehavarna av sådana<br />
tjänster svarar för en stor del av högskolans forskningspotential. Ökade<br />
resurser för inrättandet av sådana tjänster bör tillföras universitet och<br />
högskolor. Ytterligare ca 200 sådana tjänster bör inrättas. Ökningen bör av<br />
rekryteringsskäl ske under minst tre år. Vi föreslår att till anslaget Vissa<br />
särskilda utgifter inom högskolan m. m. (D 35, utbildningsdepartementet)<br />
anvisas 7 milj. kr. för detta ändamål för första halvåret 1981.</p>
<p>Medel för internationella kontakter</p>
<p>Internationella kontakter är oundgängliga för forskningen. Utbyte av<br />
information måste i hög grad ske genom direkta kontakter. Publicering av<br />
forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter sker med betydande tidsfördröjning.<br />
Det är därför angeläget att öka möjligheterna att sända forskare<br />
utomlands för längre eller kortare tid och att ta emot gästforskare vid svenska<br />
universitetet. Det är ett sätt att t. ex. bygga upp kompetens inom ett nytt<br />
område. Det ger också unga forskare ökade möjligheter att öka sin</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>44</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kompetens. För första halvåret 1981 bör 3,75 milj. kr. avseende utländska<br />
kontakter ställas till läroanstalternas förfogande i första hand för teknisk och<br />
naturvetenskaplig forskning. Det medger att ca 30 forskare per år kan tas<br />
emot i Sverige eller forska i utlandet.</p>
<p>Vi föreslår sålunda att till anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan<br />
m. m. (D 35, utbildningsdepartementet), anvisas ytterligare 3,75 milj. kr.<br />
för detta ändamål.</p>
<p>Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR)</p>
<p>I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 begärde NFR en ökning<br />
med drygt 35 milj. kr. Därtill kom anslagsframställningen av statens<br />
delegation för rymdverksamhet med 0,9 milj. kr. NFR framhöll i sin<br />
anslagsframställning att anslagshöjningarna budgetåret 1978/79 var otillräckliga<br />
för att bibehålla verksamheten på oförändrad nivå. Rådet pekar också på<br />
en rad olika önskemål som trots deras berättigande inte kunnat tillgodoses på<br />
grund av anslagsutvecklingen.</p>
<p>Det stora behovet av att satsa medel på olika forskningsprojekt inom det<br />
naturvetenskapliga området som NFR visat på bör enligt vår mening<br />
innebära en väsentlig höjning av anslaget. Vi föreslår sålunda att anslaget<br />
Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. (D 41, utbildningsdepartementet)<br />
ökas med 5 milj. kr. för första halvåret 1981.</p>
<p>Översyn av den tekniska utbildningen inom högsko1<br />
a n</p>
<p>Den tekniska utbildningen bör ses över. Översynen bör avse de nuvarande<br />
utbildningslinjernas längd och innehåll i syfte att höja kvaliteten på<br />
utbildningen och i samband därmed se till att utbildningen svarar mot<br />
yrkeslivets krav. Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att koppla<br />
utbildningen till andra områden, t. ex. arbetsrätt och arbetsvetenskap,<br />
ekonomi och juridik samt språk. I anslutning härtill bör man pröva vilka<br />
åtgärder som kan erfordras för att skapa specialistutbildningar av hög<br />
kvalitet inom teknisk fakultet. Enligt uppgift pågår inom UHÄ översyner av<br />
skilda tekniska utbildningar. En mer systematisk genomgång av den samlade<br />
tekniska utbildningen bör dock enligt vår mening komma till stånd. Syftet<br />
skall vara att se till att utbildningarna på det tekniska området motsvarar<br />
yrkeslivets krav.</p>
<p>Vi föreslår sålunda att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som<br />
här anförts om den tekniska utbildningen.</p>
<p>Ökat stöd till forskarstuderande</p>
<p>Antalet utbildningsbidrag för doktorander uppgår f. n. till 1 510, medan<br />
antalet forskarstuderande, som har utbildning som huvudsaklig sysselsätt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>45</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ning, kan uppskattas till 6 000 å 7 000 personer. Antalet närvarande i<br />
forskarutbildningen uppgår till ca 12 000. En fördubbling av antalet bidrag<br />
eller motsvarande över en femårsperiod bör eftersträvas. Därest ett<br />
ställningstagande till lärartjänstutredningens förslag väsentligen skulle ändra<br />
förutsättningarna för organisationen med doktorandbidrag finns det inget<br />
hinder att med den av oss föreslagna ökningen av antalet bidrag gå över till ett<br />
nytt system. Ökningen av antalet bidrag bör riktas mot i första hand teknik<br />
och naturvetenskap där en förbättrad rekrytering är särskilt angelägen.</p>
<p>Genom den avveckling av stimulansbidraget i utbildningsbidragen som<br />
föreslås under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel reduceras stödet<br />
till doktorander med 220 kr./mån. Vi förutsätter att på samma sätt som<br />
föredraganden anger beträffande vuxenstudiestödet, dvs. att ändringen om<br />
stimulansbidraget inte får beröra beräkningsgrunderna för vuxenstuderande,<br />
har det inte varit regeringens avsikt att nu försämra ett redan lågt bidrag<br />
till forskarstuderande. Effekten berörs inte i propositionen.</p>
<p>Vi anser dessutom att stödet kvalitativt bör förbättras genom att bidragen<br />
anknyts till den högsta nivå som nu gäller för utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildning.<br />
Detta innebär en omedelbar uppräkning av bidraget från<br />
nuvarande 48 840 kr. per år till 51 400 kr. per år.</p>
<p>Vi föreslår vidare att antalet utbildningsbidrag ökas med 200 våren 1981<br />
och att bidragets storlek anpassas till den nuvarande högsta nivån för bidrag i<br />
arbetsmarknadsutbildningen. Våra förslag medför ett ökat medelsbehov av<br />
drygt 14 milj. kr. för helår. För första halvåret 1981 uppgår kostnadsökningen<br />
till 7 milj. kr.</p>
<p>5.4 Åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet</p>
<p>Svensk bostadsförsörjning befinner sig i en allvarlig kris, som dessutom<br />
tenderar att alltmer fördjupas. De olika borgerliga regeringarna har under de<br />
gångna fyra åren intagit en passiv hållning till de allt allvarligare problemen<br />
och därigenom medvetet låtit krisen drabba allt fler människor.</p>
<p>Under den senaste fyraårsperioden har bostadsbyggandet tillåtits sjunka<br />
till i medeltal ca 55 000 lägenheter per år. Detta motsvarar ett byggande som<br />
vi hade i slutet av 1930-talet. Ser man enbart på antalet lägenheter i<br />
flerfamiljshus - ca 15 000 per år - kan man endast finna jämförbara siffror<br />
från de värsta depressions- och krigsåren under 1900-talet.</p>
<p>Samtidigt med denna låga igångsättning har produktionskostnaderna stigit<br />
kraftigt. De faktiska genomsnittliga byggnadskostnaderna för statligt belånade<br />
flerfamiljshus och gruppbyggda småhus har under åren 1977-1979 ökat<br />
med ca 64 procent. Motsvarande ökning vad beträffar tomt- och grundberedningskostnaderuppgår<br />
till 80 procent. Dessa snabbt ökande produktionskostnader<br />
har i hög grad bidragit till den alltmer minskade benägenheten hos<br />
olika byggherrar att ta på sig ansvaret för att bygga lägenheter i flerfamiljshus.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>46</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det låga bostadsbyggandet i kombination med den kraftiga kostnadsutvecklingen<br />
har skett i en situation där bostadslösheten brett ut sig över allt<br />
större delar av landet. I allt fler kommuner växer köerna till hyres- och<br />
bostadsrättslägenheter.</p>
<p>Parallellt med denna från bostadssocial synpunkt helt oacceptabla<br />
utveckling har det låga bostadsbyggandet successivt medfört en nedrustning<br />
av produktionsapparaten med allvarliga näringspolitiska konsekvenser.<br />
Bostadsbyggandet utgör nämligen en viktig avsättningsmarknad för den<br />
svenska industrin. Närmare hälften av bostadsinvesteringarnas värde gäller<br />
varor från industrin, och mindre än en femtedel härav avser importerade<br />
varor. I början av 1970-talet gick ungefär 10 procent av den svenska<br />
industrins produkter till bostadsbyggandet. Genom nedgången i bostadsinvesteringarna<br />
har naturligtvis också deras betydelse för industrin avtagit,<br />
men fortfarande år 1978 gick 7 procent av industrins varor till bostadsbyggande.</p>
<p>De branscher som i första hand är beroende av bostadsbyggandet är<br />
trävaruindustrin samt jord- och stenvaruindustrin. För dessa branscher har<br />
det minskade bostadsbyggandet medfört ett betydande bortfall av arbetstillfällen.<br />
Men också i många andra branscher- exempelvis stål-, verkstads- och<br />
möbelindustri - har sysselsättningseffekterna varit påtagliga.</p>
<p>Den successiva nedrustningen av produktionsapparaten har dessutom<br />
påskyndats av att bostadsbyggandet under den gångna fyraårsperioden<br />
tillåtits fluktuera med hänsyn till årstiderna. Bristen på övergripande<br />
planering från regeringens sida i form av ett näringspolitiskt program för<br />
byggsektorn har medfört allvarliga störningar såväl på arbetskraftssidan som<br />
inom byggnads- och materialindustrin som helhet.</p>
<p>Igångsättningen av nya lägenheter har i år sjunkit på ett mycket oroande<br />
sätt. Under årets första åtta månader redovisas nämligen en nedgång i<br />
påbörjandet med 13 procent jämfört med motsvarande period förra året. Det<br />
totala påbörjandet för innevarande år kan på basis av igångsättningen<br />
t. o. m. augusti månad uppskattas till i runt tal 48 000 lägenheter, varav ca<br />
14 000 i flerfamiljshus. I förhållande till år 1979 skulle detta innebära en<br />
nedgång när det gäller flerfamiljshuslägenheter med i storleksordningen 20<br />
procent.</p>
<p>För att bryta denna utveckling måste omedelbara åtgärder sättas in. I<br />
annat fall kommer bostadsbristen att öka samtidigt som produktionsapparatens<br />
nedrustning kommer att fortsätta. Det senare är inte enbart ett hot<br />
mot vissa industrigrenar och sysselsättningen där utan innebär också i<br />
växande grad risk för en nedrustning av utvecklingskapaciteten på byggmaterialområdet<br />
i landet som helhet. Dessutom kommer nedgången i bostadsbyggandet<br />
att försvåra den rekrytering av byggnadsarbetare som måste till<br />
för att kompensera den kraftiga minskning av byggnadsarbetarkåren som<br />
blivit resultatet av fyra års underlåtenhet att föra en aktiv och medveten<br />
politik på byggområdet.</p>
</div>
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>47</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>För att omedelbart stimulera till en ökad igångsättning av hyres- och<br />
bostadsrättslägenheter (till småhus med äganderätt ämnar vi återkomma i<br />
samband med den av regeringen aviserade propositionen om räntebidrag<br />
m. m.) kräver socialdemokraterna att produktionskostnaderna temporärt<br />
tas ner genom att momsen slopas för de lägenheter som påbörjas fr. o. m. den<br />
1 december 1980 till utgången av år 1981. Samtidigt skall den garanterade<br />
bostadsräntan vid hyres- och bostadsrätt sänkas med 0.4 procentenheter till</p>
<p>3,0 procent. För att ytterligare stimulera till produktion av lägenheter i<br />
flerfamiljshus skall vidare införas en tvåårig uthyrningsgaranti i enlighet med<br />
de regler som nu gäller för hyresförlustlån. Denna temporära garanti skall<br />
gälla för lägenheter påbörjade under motsvarande tidsperiod som momsbefrielsen.<br />
För att motverka eventuella kostnadsökningar förorsakade av de<br />
ovan föreslagna stimulansåtgärderna kräver socialdemokraterna slutligen att<br />
kostnadskontrollen inte minst i samband med produktionsanpassad belåning,<br />
skärps.</p>
<p>5.5 En kraftfull energipolitik</p>
<p>Vårt lands stora oljeberoende och de genomförda och förväntade<br />
prisökningarna på oljeprodukter kommer att innebära stora påfrestningar på<br />
den svenska ekonomin. Regeringen beskriver i proposition 1980/81:20 de<br />
ekonomiska risker som är förenade med vårt stora oljeberoende. I huvudsak<br />
delar vi denna syn.</p>
<p>En kraftfull politik för oljeersättning är därför en av de allra viktigaste<br />
politiska uppgifterna för varje svensk regering under 1980-talet. Samtidigt<br />
med detta svåra arbete skall en mängd åtgärder vidtas för att en avveckling av<br />
kärnkraften senast till år 2010 skall kunna genomföras, i enlighet med<br />
folkomröstningens resultat.</p>
<p>Vi socialdemokrater har i skilda sammanhang, bl. a. i motionerna<br />
1979/80:2056 och 1980 U:3, redovisat förslag för att minska landets beroende<br />
av importerad olja och göra en kärnkraftsavveckling möjlig.</p>
<p>Dessa förslag har i de allra flesta fall avslagits av den borgerliga<br />
riksdagsmajoriteten. Vissa förslag har dock bifallits av riksdagen, men<br />
regeringen har underlåtit att förverkliga riksdagsbesluten. Detta är ytterst<br />
oroande. Resultatet har därför blivit att vårt land f. n. saknar en samlad och<br />
genomtänkt oljepolitik.</p>
<p>Denna handlingsförlamning måste snarast brytas.</p>
<p>I en särskild motion från socialdemokraterna i näringsutskottet redovisas<br />
vilka omedelbara åtgärder vi socialdemokrater vill genomföra för att minska<br />
oljeberoendet och förverkliga resultatet från folkomröstningen om kärnkraften.</p>
<p>I förevarande motion görs en sammanfattning av dessa förslag. Regeringen<br />
måste snarast presentera en rikstäckande plan och ett program för<br />
oljeersättning. Av planen skall framgå målsättningar för oljeersättning inom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>48</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>olika samhällssektorer på både kort och lång sikt. I programmet måste ingå<br />
ett flertal styrmedel och stimulanser, så att en effektiv oljeersättning kan bli<br />
verklighet.</p>
<p>Också kommunerna måste engageras i det omfattande arbetet att minska<br />
oljeberoendet och göra en kärnkraftsavveckling möjlig. Regeringen måste<br />
därför snarast ta initiativ till överläggningar med kommunerna. Vid dessa<br />
överläggningar bör diskuteras hur stat och kommun i samverkan kan bidra<br />
till ökad trygghet i oljeförsörjningen samt hur kommunerna kan ersätta olja<br />
med andra bränslen.</p>
<p>En beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris bör snarast utarbetas av<br />
regeringen i enlighet med riksdagens beslut på våren 1980.</p>
<p>Samhället bör också engageras hårdare för att öka både försörjningstryggheten<br />
med oljeprodukter och förädlingsgraden i de svenska raffinaderierna<br />
och den petrokemiska industrin. Sådana åtgärder kan väsentligt minska<br />
påfrestningarna på bytesbalansen.</p>
<p>Därför bör regeringen pröva förutsättningarna att förstärka den svenska<br />
oljeberedskapen genom att samhället, eventuellt i delägarskap med OK,<br />
bygger en s. k. katalytisk kr acker för att inom landet kunna vidareförädla<br />
tunga eldningsoljor till lättare oljeprodukter, t. ex. bensin.</p>
<p>Regeringen bör också snarast utarbeta en plan för utveckling av den<br />
svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin.</p>
<p>Vidare är det angeläget att regeringen ökar ansträngningarna att få<br />
direktavtal med bl. a. Norge om leveranser av olja och gas inom ramen för ett<br />
utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt samarbete.</p>
<p>En plan för torvutvinning är också ett betydelsefullt steg i strävandena att<br />
minska det svenska oljeberoendet.</p>
<p>Hetvatten från de svenska kärnkraftsreaktorerna skulle väsentligt kunna<br />
nedbringa oljeberoendet. Regeringen måste därför snarast fatta de övergripande<br />
beslut som fordras för storstädernas värmeförsörjning. Endast<br />
därigenom skapas förutsättningar för en konkret energiplanering i storstadskommunerna.</p>
<p>Principbeslut om introduktion av metanol och etanol som ersättning för<br />
olja och bensin främst inom samfärdseln måste snarast fattas. Detsamma<br />
gäller beslut om lokaliseringen av försöksanläggningen för metanolproduktion.</p>
<p>Den s. k. elanvändningskommittén redovisar i betänkandet El och olja<br />
(Ds 1 1980:22) hur elkraften kan användas för att ersätta olja bl. a. i småhus,<br />
industrier och kommunala fjärrvärmesystem. Dessa möjligheter bör tas till<br />
vara.</p>
<p>Statsmakterna måste genomföra konkreta åtgärder så att utvecklingen av<br />
inhemska bränslen stimuleras. En kraftig ökning av kolanvändningen bör<br />
undvikas. Men också en del av vårt lands oljeersättning måste ske med kol.<br />
Forskning och utveckling av bl. a. bättre reningsteknik måste därför få<br />
erforderliga resurser.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>49</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Regeringen bör snarast presentera riktlinjer för den svenska kolanvändningen<br />
samt olika åtgärder för att dessa riktlinjer skall kunna bli verklighet.<br />
Därvid bör regeringen bl. a. lämna förslag om hur kolimporten till vårt land<br />
skall ske, om samhället bör investera i en kolhamn, lokaliseringen av denna<br />
hamn m. m.</p>
<p>På våren 1979 beslutade riksdagen att regeringen skyndsamt borde inrätta<br />
ett utvecklingsbolag på energiområdet. Detta har ännu inte skett. Riksdagen<br />
bör därför ytterligare en gång begära att regeringen inrättar detta bolag.</p>
<p>En effektiv och samordnad upphandling kan påskynda introduktionen av<br />
förnybara energikällor. Därför bör ett upphandlingsbolag för ny energiteknik,<br />
i vilket stat och kommun har det dominerande inflytandet, bildas.</p>
<p>Regeringen bör också vidta åtgärder, så att s. k. utvecklingsavtal kan<br />
tecknas med stora upphandlare. Genom avtalen kan stat, avtalsparten och<br />
den tillverkande industrin dela de kommersiella riskerna vid introduktionen<br />
av den nya tekniken.</p>
<p>Regeringen bör också snarast lämna förslag som leder till att tillkommande<br />
vattenburna system bl. a. i kommunernas fjärrvärmesystem dimensioneras<br />
förs. k. lågtemperatur. Därvid underlättas introduktionen av bl. a. solvärme,<br />
spillvärme och värmepumpar.</p>
<p>Regeringen bör också snarast lämna förslag om särskild beskattning av<br />
övervinster i vattenkraftsproduktionen, i enlighet med texten på valsedeln<br />
från Linje 2 och riksdagsbeslut från våren 1980.</p>
<p>Vidare är det angeläget att de internationella oljebolagens skatteförhållanden<br />
utreds.</p>
<p>Dessa förslag är nödvändiga första steg i det svåra arbetet att kraftigt<br />
reducera det stora oljeberoendet samtidigt med en avveckling av kärnkraften<br />
senast till år 2010 i enlighet med folkomröstningens resultat.</p>
<p>Vid sidan av dessa åtgärder krävs också andra politiska och organisatoriska<br />
initiativ för att den nödvändiga kraftsamlingen skall kunna skapas i<br />
energipolitiken.</p>
<p>6 Program mot inflationen</p>
<p>Prisstegringen i Sverige har under de senaste 12 månaderna varit 15<br />
procent. För kalenderåret 1980 blir inflationen minst 13 procent. I början av<br />
1980 väntar ytterligare en rad prishöjningar, främst på livsmedel och<br />
boendekostnaderna. Risken är uppenbar att den rådande höga prisstegringstakten<br />
kommer att bestå trots en försämrad konjunktur.</p>
<p>Den höga inflationen framstår alltmer som det allvarligaste hotet mot<br />
möjligheterna att lösa Sveriges ekonomiska problem. Inflationen och<br />
förväntningarna om fortsatt inflation både hämmar och snedvrider investeringsverksamheten.<br />
Stora mängder kapital dras från produktiv användning<br />
till spekulativa och improduktiva placeringar. Inflationen missgynnar<br />
sparande och uppmuntrar till konsumtion på kredit. En hög inhemsk</p>
<p>4 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 71</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>50</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>inflation försämrar konkurrenskraften gentemot utlandet, försvårar exporten<br />
och stimulerar importen. Genom inflationen sker en väldig överflyttning<br />
av välstånd framför allt till de grupper, som är egendomsägande. De ökade<br />
orättvisorna blir i sig en källa till fortsatt inflation, eftersom de föder olika<br />
slags kompensationskrav.</p>
<p>Genom dessa olika verkningar har inflationen blivit ett hot mot både<br />
sysselsättningen och tillväxten, samtidigt som den tvingar fram större<br />
uppoffringar än vad som eljest skulle varit nödvändigt för att pressa ner<br />
underskotten i utrikeshandel och offentliga finanser. Det är därför en<br />
tvingande nödvändighet att göra en kraftansträngning för att försöka bryta<br />
den inflationsutveckling som nu plågar vårt samhälle.</p>
<p>Det som då krävs är flera samordnade insatser, som genomförs med kraft<br />
och beslutsamhet. Vi föreslår följande åtgärder, riktade mot de orsaker till<br />
inflation som finns i den svenska ekonomin.</p>
<p style="margin-left:16px;">V I vårt ekonomiska system har byggts in en rad mekanismer, som<br />
automatiskt rullar inflationen vidare. Det är främst de olika indexregleringar,<br />
som innebär att inflation under förfluten tid leder till en ny<br />
omgång av pris- och kostnadsökningar. Sådana indexregleringar finns<br />
bl. a. i inkomstbeskattningen, i jordbrukspolitiken och i byggnadsverksamheten.</p>
<p>Vi föreslår, att indexregleringen av skatteskalan omedelbart slopas. Vi<br />
föreslår dessutom att en snabb översyn görs av alla indexregleringar inom<br />
byggnadsverksamheten. Vi föreslår även att man vid nästa långsiktiga avtal<br />
om jordbruksprisernas reglering prövar de nuvarande formerna för priskompensation<br />
till jordbruket. Ingen annan grupp i samhället är i dag<br />
garanterad 100-procentig kompensation för prisstegringar. Innehållet i nu<br />
gällande produktionsmedelsprisindex bör ses över. Också andra former för<br />
priskompensation än automatiskt verkande index bör kunna prövas.</p>
<p>En sådan omprövning av olika indexregleringar får inte tas till intäkt för att<br />
låta inflationen urholka det sociala välfärdssystemet. De sociala förmånernas<br />
realvärde måste avgöras utifrån deras fördelningspolitiska syften och de<br />
utfästelser som gjorts från samhällets sida.</p>
<p style="margin-left:16px;">V På skatteområdet bör en skärpning ske av de skatteregler, som nu<br />
otillbörligt gynnar spekulation och upplåning för konsumtionsändamål.<br />
Vi föreslår i denna motion en hårdare beskattning av realisationsvinster<br />
och av större förmögenheter. Vi föreslår även vissa begränsningar av<br />
rätten till skatteavdrag, främst underskottsavdrag för delägare i uthyrningsbolag.<br />
Vi förordar att kommittén om underskottsavdrag bör få till<br />
uppgift att även utreda möjligheterna att mera allmänt begränsa<br />
underskottsavdragen.</p>
<p style="margin-left:16px;">V För inflationsklimatet i stort blir utgången av 1981 års avtalsrörelse<br />
kritisk. Den avgörande förutsättningen för att kunna åstadkomma ett</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>51</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:16px;">klart brott i inflationsutvecklingen är att de nominella lönehöjningarna<br />
1981 kan hållas på en låg nivå, samtidigt som realinkomsten bibehålls för<br />
de stora löntagargrupperna.</p>
<p>Regeringen synes nu vara på väg att begå samma slags misstag som man<br />
gjorde sig skyldig till inför 1980 års avtalsrörelse. Man släpper fram en helt<br />
okontrollerad inflation, t. o. m. förstärkt av minskade insatser för att hålla<br />
nere matpriser och hyror. Man håller fast vid indexregleringen av skatteskalorna<br />
trots dess uppenbara konsekvens att framtvinga höga nominella<br />
lönekrav från de grupper som kraftigt missgynnas av indexregleringen.</p>
<p>Vi föreslår en radikalt annan uppläggning av pris- och skattepolitiken för<br />
1981. Inkomstskatten bör justeras nedåt i sådan utsträckning och med en<br />
sådan fördelning, att det övervägande flertalet av heltidsarbetande löntagare<br />
kan bibehålla 1980 års realinkomst. Därmed blir det möjligt att hålla de<br />
nominella lönehöjningarna på en mycket låg nivå. Vi presenterar vårt förslag<br />
till skatteomläggning för 1981 i avsnitt 7.</p>
<p>Denna skattepolitik måste kombineras med ett allmänt prisstopp fr. o. m.<br />
årsskiftet 1980-1981. För att ytterligare hålla tillbaka prisstegringarna bör<br />
matsubventionerna utgå med oförändrat belopp samt vissa åtgärder vidtas<br />
för att hålla nere hyrorna i nyproduktionen av bostäder.</p>
<p>I regeringens proposition bedöms prisstegringen under 1981 bli 7 procent.<br />
Detta kan dock inte uppfattas som annat än önsketänkande, såvida inte<br />
kraftfulla åtgärder vidtas som alla inriktas på att dämpa både prisstegringen<br />
och löneutvecklingen. Med den av oss föreslagna politiken kan en halvering<br />
av prisstegringstakten uppnås mellan 1980 och 1981.</p>
<p>Vid de mycket låga lönehöjningar som här förutsatts torde betydande<br />
vinstökningar kunna uppstå under 1981 i många branscher och företag. För<br />
att motverka destabiliserande löneglidning och säkerställa att vinstökningarna<br />
går till produktiva investeringar föreslår vi att det system för indragning<br />
av vinster över en viss nivå som gällt under 1980 bibehålls under 1981.</p>
<p>7 Skatteomläggning för 1981</p>
<p>Vi har följande utgångspunkter för vårt förslag till omläggning av de<br />
statliga skatteskalorna för 1981:</p>
<p>Löntagarnas reallöner bör kunna hållas oförändrade under 1981. Skatteomläggningen<br />
bör utformas så att den möjliggör detta vid totalt sett låga<br />
nominella löneökningar 1981. En ytterligare förutsättning för detta är att<br />
regeringen kraftigt kan begränsa prisstegringarna nästa år. Genom en<br />
återhållsam pris- och löneutveckling skapas förutsättningar att stärka de<br />
svenska företagens internationella konkurrenskraft. Skatteomläggningen<br />
bör vidare ha en fördelningspolitiskt rättvis profil. Tyngdpunkten i skatteomläggningen<br />
bör läggas så att den främst kommer den breda gruppen av<br />
heltidsarbetande löntagare till del. Det är självfallet också nödvändigt att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>52</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>omläggningen har en statsfinansiellt ansvarsfull utformning. En ytterligare<br />
ökning av budgetunderskottet kan inte accepteras.</p>
<p>Om en sådan skatteomläggning skall genomföras är det bl. a. nödvändigt<br />
att slopa indexregleringen. Om den bibehålls 1981, bygger man in kraftiga<br />
historiska prisstegringar i skatteskalorna. Det skulle därför krävas kraftiga<br />
löneökningar för att vidmakthålla oförändrade reallöner med en rättvis<br />
fördelningsprofil. Indexregleringen verkar därför kraftigt inflationsdrivande.<br />
Om inflationsutvecklingen skall kunna brytas är det därför en nödvändig<br />
förutsättning att slopa indexregleringen.</p>
<p>Vårt förslag till skatteomläggning bygger även på en rad andra förenklingar<br />
i skattesystemet. Vi föreslår att den särskilda skattereduktionen, som<br />
1980 utgår med 320 kr., slopas. Denna har, med sin nuvarande konstruktion,<br />
bl. a. effekten att det för vissa personer med mycket låga inkomster<br />
uppkommer ett slags negativ statsskatt.</p>
<p>Vi förordar också att den s. k. förhöjda skattereduktionen, som beslutades<br />
i juni 1980, slopas. Den uppgår till maximalt 500 kr. med tyngdpunkten i<br />
inkomstintervallet 45 000-60 000 kr. Denna extra skatterabatt infördes på<br />
regeringens förslag som ett provisorium för att rätta till de värsta orättvisorna<br />
i den skatteomläggning för 1980 som regeringspartierna själva hade<br />
genomdrivit några månader tidigare. Den förhöjda skattereduktionen har på<br />
olika sätt gjort skatteskalorna mera komplicerade. I stället för att som<br />
tidigare marginalskatterna höjs successivt med stigande inkomst, uppträder<br />
nu i vissa inkomstintervall sjunkande resp. stigande marginalskatter om<br />
vartannat.</p>
<p>Härutöver föreslår vi att den s. k. marginalskattespärren slopas. Den<br />
infördes också 1980 och var den viktigaste orsaken till att personer med<br />
mycket höga inkomster i år fick särskilt stora skattesänkningar. Genom sin<br />
konstruktion innebär marginalskattespärren att höginkomsttagarna befrias<br />
från en betydande del av de kommunalskattehöjningar som kan komma att<br />
genomföras 1981 eller senare år. Härigenom bryter man mot den grundläggande<br />
principen att kommunalskatten skall vara proportionell, dvs. tas ut<br />
med lika stor andel av alla inkomster. Kommunalskatten blir om marginalskattespärren<br />
bibehålls regressiv, dvs. tas ut med en sjunkande andel för<br />
högre inkomster. En sådan ordning framstår som fördelningspolitiskt helt<br />
oacceptabel.</p>
<p>I fråga om skatteskalans utformning föreslår vi sänkta skattesatser för<br />
inkomster upp till nära 100 000 kr. För inkomster upp till knappt 30 000 kr.<br />
föreslår vi att någon statlig inkomstskatt i framtiden ej skall utgå. I tabellen<br />
nedan återges de förändringar vi vill genomföra i olika inkomstskikt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>53</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:3px;">Inkomst (kr.)</p>
</td>
<td><p>Statlig skattesats (%)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">Förändring</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">0- 5 800</p>
</td>
<td><p>1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-1</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">5 800- 11 600</p>
</td>
<td><p>2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">11 600- 17 400</p>
</td>
<td><p>2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">17 400- 23 200</p>
</td>
<td><p>2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">23 200- 29 000</p>
</td>
<td><p>4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">29 000- 34 800</p>
</td>
<td><p>5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-4</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">34 800- 40 600</p>
</td>
<td><p>8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-6</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">40 600- 46 400</p>
</td>
<td><p>11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-8</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">46 400- 52 200</p>
</td>
<td><p>14</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-6</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">52 200- 58 000</p>
</td>
<td><p>20</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">15</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">58 000- 63 800</p>
</td>
<td><p>22</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">19</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">63 800- 69 600</p>
</td>
<td><p>26</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">23</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">69 600- 75 400</p>
</td>
<td><p>30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">28</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">75 400- 81 200</p>
</td>
<td><p>34</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">33</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-1</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">81 200- 87 000</p>
</td>
<td><p>39</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">36</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">87 000- 92 800</p>
</td>
<td><p>44</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">41</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">92 800- 98 600</p>
</td>
<td><p>45</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">42</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">98 600-116 000</p>
</td>
<td><p>48</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">48</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">of</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">116 000-174 000</p>
</td>
<td><p>53</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">53</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">of</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">174 000</p>
</td>
<td><p>58</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">58</p>
</td>
<td><p style="margin-left:30px;">of</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">Resultatet av vårt skatteförslag, jämfört med regeringens, presenteras i<br />
nedanstående tabell. Vi har utgått från en kommunal utdebitering om 29<br />
kr.</p>
</td>
</tr></table><table class="skannad"><tr><td><p>Inkomst,</p>
<p>kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">Socialdemokraternas<br />
förslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Regeringens</p>
<p style="margin-left:7px;">förslag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Skillnad i<br />
skattesänkning,<br />
kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">Skatte</p>
<p style="margin-left:6px;">sänkning,</p>
<p style="margin-left:6px;">kr.</p>
</td>
<td><p>Ökning av<br />
disponibel<br />
inkomst, %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Skatte</p>
<p style="margin-left:7px;">sänkning,</p>
<p style="margin-left:7px;">kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">Ökning av<br />
disponibel<br />
inkomst, %</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">30 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">358</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">304</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">54</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">40 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">862</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">432</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">430</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">50 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1 078</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">666</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">412</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">60 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1 560</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">3,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 066</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">2,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">494</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">70 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">2 156</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">4,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 410</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">3,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">746</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">80 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">2 510</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">4,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 914</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">3,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">596</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">90 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">2 786</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">5,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 712</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">5,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">74</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">100 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">3 044</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">5,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 186</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">5,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 142</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">120 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">3 044</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">4,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 674</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">5,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">- 630</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">150 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">2 484</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">3,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 834</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">5,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1 350</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:6px;">200 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1 484</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 734</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">6,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3 250</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:7px;">Med vårt förslag till skatteomläggning blir det möjligt att bibehålla<br />
oförändrade reallöner 1981 för personer med inkomster mellan 35 000 och<br />
100 000 kr. med nominella löneökningar mellan 1980 och 1981 som totalt sett<br />
uppgår till 7 procent. Häri ingår dels vissa effekter från 1980 års avtal som får<br />
fullt genomslag först 1981 (det s. k. överhänget), dels effekter av en viss<br />
löneglidning. En ytterligare förutsättning är att prisökningarna under loppet<br />
av 1981 hålls nere under 7 procent. Som jämförelse kan nämnas att</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>54</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:7px;">regeringens skatteförslag kräver nominella löneökningar med totalt 11<br />
procent om reallönerna inte skall försämras 1981.</p>
<p>För folkpensionärernas beskattning gäller särskilda regler. Folkpensionärer,<br />
vilkas huvudsakliga inkomst utgörs av folkpension, beviljas ett extra<br />
avdrag för nedsatt skatteförmåga. Härigenom behöver pensionärer som<br />
enbart har folkpension och pensionstillskott inte betala någon inkomstskatt.<br />
Även om pensionsinkomsten är något högre, beskattas den lindrigare genom<br />
det extra avdraget. Reglerna för 1981 bör justeras med hänsyn till den<br />
allmänna pris- och inkomstutvecklingen. Pensionärer med måttliga inkomster<br />
kommer således även 1981 att dra fördel av vissa förmåner vid<br />
inkomstbeskattningen.</p>
<p>Vårt förslag till skatteomläggning för 1981 kan beräknas kosta omkring 1,5<br />
miljarder kronor mer än regeringens förslag. Detta inkomstbortfall bör<br />
kompenseras med en förstärkning av andra inkomster. Vi föreslår därför att<br />
folkpensionsavgiften, som tas ut som en arbetsgivaravgift på lönesumman,<br />
höjs med 1 procentenhet fr. o. m. den 1 januari 1981. Våra konkreta<br />
yrkanden kommer att läggas fram i en särskild motion.</p>
<p>8 Vissa övriga skattefrågor</p>
<p>8.1 Utgångspunkter</p>
<p>Socialdemokraterna har i flera motiner, bl. a. motion 1979/80:1104 och<br />
motion 1980 U:3, utvecklat sin syn på skattepolitikens långsiktiga och<br />
principiella utformning. Vi kommer senare att ytterligare utveckla och<br />
precisera dessa riktlinjer.</p>
<p>Vi avser att den närmaste tiden i särskilda motioner lägga fram en rad<br />
konkreta förslag på skatteområdet med anledning av olika propositioner som<br />
regeringen nyligen har lagt eller kommer att lägga fram. Det gäller bl. a.<br />
förslag rörande omläggning av inkomstskatten för år 1981 (denna fråga har<br />
behandlats i avsnitt 7), den allmänna fastighetstaxeringen, beskattningen av<br />
realisationsvinster vid fastighetsavyttring samt beskattningen av aktieutdelningar.</p>
<p>Det finns dock anledning att redan nu, i samband med att vi presenterar<br />
vår syn på regeringens s.k. sparplan, översiktligt redogöra för de åtgärder<br />
som vi kommer att föreslå. Det är framför allt fem synpunkter som är<br />
vägledande för dessa förslag:</p>
<p>• Skattepolitiska åtgärder bör vidtas så att även de ekonomiskt bättre ställda<br />
människorna i samhället i långt högre grad än f. n. bidrar till de besparingar<br />
och uppoffringar som krävs av medborgarna för att vi skall kunna ta oss ur<br />
den ekonomiska krisen. Socialdemokraterna motsätter sig självfallet sådana<br />
skattepolitiska åtgärder som ytterligare skulle öka de ekonomiska klyftorna.</p>
<p>• Skattesystemet bör i större utsträckning än vad som nu är fallet stimulera</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>55</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ett samhällsnyttigt sparande. Sparstimulanserna bör utformas så att de<br />
främst kommer den stora gruppen av småsparare till del. Det kan inte<br />
accepteras att sparstimulanserna fräsmt gynnar höginkomsttagare och<br />
innehavare av stora förmögenheter. I konsekvens med detta synsätt bör<br />
samhället inte uppmuntra konsumtion på kredit.</p>
<p>• Skattesystemet bör inte gynna spekulation, arbetsfria inkomster eller olika<br />
typer av ekonomiska dispositioner som främst syftar till att nedbringa<br />
skatten. Det är därför angeläget att komma åt skatteflykten i dess olika<br />
former.</p>
<p>• De skattelagar som vi i demokratisk ordning har fastställt måste fungera<br />
effektivt i praktiken. Det är nödvändigt att mera kraftfullt bekämpa<br />
skattefusket. De skatter som debiteras måste också verkligen betalas. Detta<br />
är nödvändigt både för att tillförsäkra samhället nödvändiga skatteinkomster<br />
och för att upprätthålla skattemoralen genom att medborgarna kan se att<br />
skattesystemet tillämpas på ett rättvist sätt.</p>
<p>• Skattesystemet måste ge sitt bidrag till att sanera den offentliga sektorns<br />
finanser. De offentliga utgifterna - främst i form av offentlig konsumtion,<br />
offentliga investeringar och inkomstöverföringar till hushåll, företag och<br />
kommuner - måste i högre grad än f. n. finansieras med skatteinkomster.<br />
Detta är nödvändigt även om en väsentlig del av saneringen av den offentliga<br />
sektorns finanser under 1980-talet måste ske på annat sätt. Härmed avses<br />
dels besparingar och stor återhållsamhet på utgiftssidan, dels en god<br />
ekonomisk tillväxt som ger den offentliga sektorn ökade inkomster även vid<br />
oförändrade skattesatser och som dessutom kan minska behovet av vissa<br />
utgifter inom t. ex. närings- och sysselsättningspolitiken.</p>
<p>Vi övergår nu till att under de ovan nämnda punkterna redogöra för våra<br />
förslag. De konkreta yrkandena kommer emellertid i flertalet fall att<br />
framföras i andra motioner senare i höst eller i början av nästa år.</p>
<p>Vad gäller de föreslagna åtgärdernas effekter för den offentliga sektorns<br />
inkomster går det inte att nu göra en slutgiltig bedömning. Detta beror bl. a.<br />
på att vi i vissa fall först vid en något senare tidpunkt kommer att lägga fram<br />
preciserade förslag - som då bör jämföras med regeringens alternativ.</p>
<p>8.2 Fördelningspolitiskt motiverade åtgärder pä skatteområdet</p>
<p>- Förmögenhetsskatten är ett uttryck för uppfattningen att innehav av<br />
förmögenheter ger upphov till en viss skatteförmåga. Under det socialdemokratiska<br />
regeringsinnehavet brukade reglerna för förmögenhetsskatten<br />
ändras med några års mellanrum med hänsyn till bl. a. den allmänna<br />
prisutvecklingen. En sådan justering är nu befogad att göra. Sedan de<br />
gällande reglerna började tillämpas - vilket första gången skedde vid 1975 års<br />
taxering - har konsumentpriserna ökat med ca 80 procent. 1981 års<br />
fastighetstaxering innebär att taxeringsvärdena för fastigheter har räknats<br />
upp med i genomsnitt drygt 100 procent.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>56</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>En justering bör nu göras så att den förmögenhetsgräns ovanför vilken<br />
förmögenhetsskatt börjar tas ut - f. n. 200 000 kr. - höjs. Även de övriga<br />
skiktgränserna, vid vilka skattesatsen successivt höjs, kan behöva justeras.</p>
<p>Vid sidan av denna mera inflationsbetingade anpassning av skiktgränserna<br />
bör av fördelningspolitiska skäl en skärpning av beskattningen ske för större<br />
förmögenheter. Vi återkommer i en särskild motion med ett konkret<br />
förslag.</p>
<p>- Skatten på realisationsvinster vid avyttring av fastigheter är f. n. mycket<br />
låg. De regler som gäller på detta område utformades under en tid då<br />
inflationen var mycket lägre än vad den numera är. F. n. har man rätt att från<br />
den beskattningsbara inkomsten dra bort hela den värdestegring som<br />
inträffar på fastigheten till följd av konsumentprisindexets stegring. Detta<br />
innebär bl. a. att man kan tillgodoräkna sig detta avdrag på såväl det kapital<br />
man själv satsat i fastigheten som på det lånade kapitalet.</p>
<p>Det är möjligt att överföra inkomster från en högt beskattad förvärvskälla<br />
(t. ex. inkomst av tjänst) till en lågt beskattad förvärvskälla (främst inkomst<br />
av tillfällig förvärvsverksamhet, dvs. realisationsvinster) och härigenom<br />
reducera eller helt undgå beskattning. En metod som härvid används, främst<br />
av en del höginkomsttagare, är att - till stor del med lånade pengar - köpa fast<br />
egendom (t. ex. jordbruksfastighet eller annan fastighet). Lånefinansieringen<br />
medger stora underskottsavdrag och därmed minskad skatt. Om<br />
egendomen sedermera säljs, har den vanligen stigit kraftigt i värde, men<br />
denna värdestegring beskattas mycket lindrigt och ofta inte alls.</p>
<p>Skatten på realisationsvinster vid avyttring av fast egendom bör skärpas.<br />
Socialdemokraterna har tidigare i år föreslagit en schablonmetod enligt<br />
vilken endast hälften av det ingående fastighetsvärdet skall läggas till grund<br />
för indexuppräkningen. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition<br />
rörande skärpt skatt på realisationsvinster för fastigheter. Vi återkommer<br />
med ett definitivt förslag i en särskild motion.</p>
<p>Skatten på realisationsvinster vid avyttring av s. k. lösöre (hit hör bl. a.<br />
bostadsrättslägenheter, diamanter och konst) är också mycket lindrig.<br />
Beskattningen sker efter en fallande skala beroende på hur lång tid tillgången<br />
innahafts. Efter fem års innehav sker över huvud taget ingen beskattning.<br />
Starka skäl talar för att även realisationsvinster på lösöre beskattas hårdare<br />
än f. n.</p>
<p>Vid sidan av de hittills nämnda fördelningspolitiskt motiverade skatteförslagen<br />
kommer vi nedan att redovisa ytterligare förslag till skattepolitiska<br />
åtgärder som även har en fördelningspolitisk dimension. Hit hör bl. a.<br />
åtgärder för att begränsa eller avskaffa vissa avdrag, sparstimulerande<br />
åtgärder som främst kommer den stora gruppen av småsparare till del, vissa<br />
avgiftshöjningar samt åtgärder mot skatteflykt och skattefusk.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>57</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>8.3 Sparstimulerande åtgärder m. m.</p>
<p>Med hänsyn till den stora sparandebristen i den svenska ekonomin - som<br />
ytterst manifesteras i det stora underskottet i bytesbalansen - är det ytterst<br />
angeläget att samhället uppmuntrar olika former av sparande, såväl enskilt<br />
som kollektivt sparande. Sparstimulerande åtgärder avseende enskilda<br />
personer är även motiverade med hänsyn till att hushållssparande! i dag<br />
drabbas negativt av den höga inflationstakten. Utifrån samma synsätt bör<br />
konsumtion för lånade pengar - som gynnas av inflationen - göras mindre<br />
förmånlig än f. n.</p>
<p>Om det enskilda sparandet skall uppmuntras bör följande riktlinjer vara<br />
vägledande:</p>
<p>- Sparstimulanserna bör av fördelningspolitiska skäl utformas så att de<br />
främst kommer den stora gruppen av småsparare till del. Sparstimulanserna<br />
bör inte gynna höginkomsttagare eller innehavare av stora förmögenheter<br />
framför andra grupper i samhället.</p>
<p>-Sparstimulanserna bör vara generellt utformade. Alla former av<br />
produktivt sparande bör uppmuntras på ett likvärdigt sätt. Särbestämmelser<br />
förvissa former av sparande, t. ex. aktiesparande, leder i praktiken till att en<br />
majoritet av befolkningen utestängs från sparstimulanserna.</p>
<p>-Sparstimulanserna bör vara enkelt utformade. Om statsmakterna<br />
laborerar med en rad olika regler för sparstimulanser, blir systemet<br />
svåröverskådligt för medborgarna. Ett komplicerat regelsystem gynnar i<br />
regel en minoritet av välinformerade och ekonomiskt välbeställda människor.</p>
<p>För socialdemokratin är det en grundläggande värdering att slå vakt om en<br />
jämn fördelning av inkomster och förmögenheter. Om stimulanser av det<br />
enskilda sparandet - vid sidan av det nödvändiga kollektiva sparandet - skall<br />
ge nämnvärda resultat, måste de därför inriktas på den stora gruppen av<br />
småsparare. Den borgerliga regeringens sparstimulanser gynnar främst<br />
höginkomsttagare och den lilla minoritet av människorna som innehar<br />
aktier. För att sådana sparstimulanser skall ge någon märkbar effekt i form av<br />
ett högre totalt sparande förutsätter de en mycket ojämnare fördelning av<br />
inkomster och förmögenheter. Detta är ett starkt skäl för socialdemokraterna<br />
att avvisa den borgerliga regeringens förslag, ty de kan endast bli effektiva<br />
med avseende på det totala sparandet om de kombineras med en utveckling i<br />
riktning mot ökade ekonomiska klyftor.</p>
<p>Med hänsyn till de riktlinjer som har angivits ovan vill vi föreslå<br />
följande:</p>
<p>- Vi avvisar regeringens förslag till lättnader av beskattningen på<br />
aktieutdelningar.</p>
<p>- Vi föreslår att det s.k. skattesparandet i dess olika former avskaffas. Det<br />
sparande som redan ägt rum i denna form bör dock för den återstående<br />
sparperioden tillgodogöras de förmåner som riksdagen tidigare beslutat.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>58</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>- Det nuvarande sparavdraget - som är maximerat till 800 kr. per person<br />
och 1 600 kr. för makar - bör göras om till en allmän sparskattereduktion.<br />
Härigenom blir skattestimulansen lika mycket värd för alla inkomsttagare.<br />
Sparavdraget i dess nuvarande form ger en större skatteminskning till<br />
höginkomsttagare än till vanliga inkomsttagare. Samtidigt som en sådan<br />
omläggning görs av detta generella sparstöd, bör det bli mer generöst än f. n.<br />
Vi föreslår därför att skattereduktionen sätts till 50 procent av kapitalinkomsten<br />
och att den kapitalinkomst som blir föremål för skattereduktionen<br />
sätts til| högst 2 000 kr. per person och till högst 4 000 kr. för makar. Den<br />
maximala skattesänkningen blir därmed 1 000 kr. för en person resp. 2 000<br />
kr. för makar. Det skattebortfall som uppkommer genom att sparstödet<br />
utvidgas, kompenseras med den inkomstförstärkning som följer av att vi,<br />
som redovisats ovan, avvisar de av regeringen förordade sparsubventionerna.</p>
<p>-Vi vill även i fortsättningen slå vakt om lönsparandet, som har en stor<br />
betydelse för många löntagares sparande. Vi motsätter oss därför regeringens<br />
uttalade avsikt att i framtiden försämra informationsinsatserna på detta<br />
område.</p>
<p>Parallellt med de sparstimulerande åtgärder som här har nämnts, vill vi<br />
även föreslå några åtgärder som syftar till att begränsa konsumtion på kredit.<br />
Vi föreslår följande åtgärder:</p>
<p>- Konsumtionskrediterna bör begränsas. I vår motion till den urtima<br />
riksdagen (motion 1980 U:3) föreslog vi dels att utlåningsreglering bör<br />
tillämpas på finansbolagens krediter för konsumtionsändamål för viss tid<br />
framöver, dels att regeringen utfärdade föreskrifter om betalningsvillkor för<br />
kontoköp på kredit, i första hand i form av krav på snabbare amortering. Det<br />
sistnämnda kravet kan nu sägas ha tillgodosetts, genom att kontokortsföretagen<br />
frivilligt åtagit sig att ta ut ett slags fördröjd 25-procentig kontantinsats i<br />
samband med att den första avbetalningen efter kontokortsköpet görs. Det<br />
förstnämnda förslaget har däremot avslagits av riksdagen. Vi finner<br />
emellertid att skälen för utlåningsreglering är minst lika stora som tidigare<br />
och vidhåller därför detta krav.</p>
<p>-Höjningar av vissa avgifter i samband med uppbörden av skatt. Vårt<br />
nuvarande system för uppbörd av skatt gör det möjligt att i viss utsträckning<br />
uppskjuta inbetalningen av skatt med ibland 1-2 år. Härigenom erhåller vissa<br />
skattskyldiga en av statsmakterna icke avsedd räntefri kredit, som i en del fall<br />
kan uppgå till betydande belopp. I vissa fall tas förseningsavgifter upp, men<br />
dessa är tämligen låga.</p>
<p>Regeringen har i prop. 1980/81:16 föreslagit att den särskilda avgiften vid<br />
uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter höjs från f. n. 6 procent (vid<br />
belopp upp till 5 000 kr.) resp. 8 procent (vid belopp över 5 000 kr.) till 10<br />
procent (upp till 5 000 kr.), 12 procent (mellan 5 000 och 30 000 kr.) resp. 15<br />
procent (över 30 000 kr.). Socialdemokraterna ansluter sig till detta<br />
förslag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>59</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I analogi med denna förändring bör även kvarskatteavgiften höjas. Denna<br />
tas f. n. ut enligt samma regler som gäller för uppbörden av kvarstående<br />
arbetsgivaravgifter. Vi föreslår att dessa regler skärps på samma sätt som<br />
regeringen föreslagit i fråga om kvarstående arbetsgivaravgifter.</p>
<p>Vid försenad uppbörd av preliminärskatt tas en s.k. restavgift upp med 4<br />
procent för de första sex månaderna och därefter med ytterligare 4 procent<br />
för varje påföljande sexmånadersperiod. dock med högst 12 procent. Vi<br />
föreslår att restavgiften höjs till 6 procent per sexmånadersperiod, dock att<br />
den tas ut med högst 18 procent.</p>
<p>Fyllnadsbetalningar som görs senast den 30 april året efter inkomståret<br />
medför f. n. ingen förseningavgift. Härigenom kan både enskilda personer<br />
och företag tillgodogöra sig i vissa fall avsevärda räntefria krediter. Det finns<br />
nu anledning att skärpa bestämmelserna på denna punkt. Detta kan ske<br />
genom att en viss förseningsavgift tas ut för fyllnadsbetalningar som<br />
överstiger ett visst belopp, om inbetalningen görs exempelvis efter det att den<br />
sista betalningstidpunkten för preliminärskatteuppbörden passerats. Ett<br />
annat alternativ är att tidigarelägga den tidpunkt vid vilken fyllnadsbetalningar<br />
senast skall göras. I båda fallen uppkommer en ränteinkomst för<br />
staten.</p>
<p>De tre förslag som här har nämnts beräknas sammanlagt, vid oförändrat<br />
betalningsmönster, årligen tillföra statskassan en merinkomst om ca 350 mil j.<br />
kr. I den mån avgiftshöjningarna leder till snabbare betalningar - vilket får<br />
sägas vara den egentliga avsikten med förslagen - blir följden i stället att<br />
staten gör en räntevinst av ungefär motsvarande storleksordning. Härtill<br />
kommer, som en engångseffekt, en förstärkning av statsinkomsterna till följd<br />
av att snabbare inbetalningar av skatt sker i samband med att de föreslagna<br />
åtgärderna genomförs.</p>
<p>8.4 Begränsningar av avdrag och åtgärder mot skatteflykt m. m.</p>
<p>-Avdrag för frivilligt periodiskt understöd avskaffas. Möjligheterna till<br />
avdrag för frivilligt periodiskt understöd har successivt begränsats under<br />
senare år. Regeringen har nyligen, med anledning av en begäran från<br />
riksdagen, föreslagit att avdrag för frivilligt periodiskt understöd skall<br />
begränsas så att givare endast medges avdrag för understöd till olika personer<br />
med ett sammanlagt högsta belopp på 5 000 kr. per år.</p>
<p>Vi anser nu att det, i det rådande ekonomiska läget, finns skäl att helt<br />
avskaffa avdragsmöjligheten för frivilligt periodiskt understöd. För detta<br />
talar en rad omständigheter. De sociala skäl som tidigare kan ha funnits för<br />
att tillåta denna typ av avdrag har under årens lopp successivt försvagats till<br />
följd av att samhällets åtgärder på det sociala området har byggts ut. Vi vill<br />
som vår principiella grundsyn uttrycka att samhällets sociala åtaganden skall<br />
utformas på ett generellt sätt och med beaktande av de faktiska behoven och<br />
inte genom att bevilja skattelättnader som utgår som en automatisk följd av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>de dispositioner som vidtas av vissa enskilda personer och som dessutom blir<br />
förmånligare ju högre marginalskatt givaren har.</p>
<p>1972 års skatteutredning konstaterade att möjligheterna till skatteflykt<br />
genom avdrag för periodiskt understöd utnyttjades i ej obetydlig omfattning.<br />
Understöd till mottagare utomlands görs i betydande omfattning, och det<br />
säger sig självt att kontrollmöjligheten i dessa fall är särskilt ringa. Tillgänglig<br />
statistik visar dessutom att såväl andelen inkomsttagare som har avdrag för<br />
periodiskt understöd som det genomsnittliga avdragsbeloppet ökar med<br />
stigande inkomst.</p>
<p>Av de skäl som här redovisats finner vi att avdrag för frivilligt periodiskt<br />
understöd ej bör tillåtas fr. o. m. 1982 års taxering. Andra former av<br />
periodiskt understöd (s.k. legalt periodiskt understöd), dvs. i huvudsak<br />
understöd till make eller förutvarande make och minderåriga barn, bör<br />
emellertid ge rätt till avdrag även i fortsättningen.</p>
<p>Skatteintäkterna till stat och kommun kan beräknas öka med ca 150 milj.<br />
kr. per år om avdragsmöjligheten för frivilligt periodiskt understöd tas<br />
bort.</p>
<p>- Begränsning av vissa underskottsavdrag. I början av 1970-talet uppmärksammades<br />
att delägarskap i partrederier och kommanditbolag för sjöfart<br />
eller luftfart i betydande utsträckning utnyttjades i syfte att undkomma skatt.<br />
Avskrivningsreglerna användes för att skapa underskott som kunde kvittas<br />
mot överskott i andra förvärvskällor. Dessa underskott var i stor utsträckning<br />
fiktiva i den meningen att de inte motsvarades av något egentligt underskott i<br />
den löpande driften. På förslag av den dåvarande socialdemokratiska<br />
regeringen beslutade riksdagen 1973 om begränsningar i avdragsrätten.</p>
<p>De nya bestämmelserna innebar att underskott i rederi- och luftfartsrörelse<br />
som kan ha uppkommit genom kontraktsavskrivning endast får kvittas<br />
mot andra inkomster av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse. Även den<br />
ordinarie avskrivningsrätten begränsades. Om avdrag i rederi- eller luftfartsrörelse<br />
gjorts för värdeminskning av fartyg eller luftfartyg, får underskott<br />
som följer av högre avskrivning än 10 resp. 15 procent av anskaffningsvärdet<br />
inte avräknas mot annan inkomst än inkomst av rederi-, luftfarts- eller<br />
varvsrörelse.</p>
<p>I flera remissyttranden - bl. a. från riksskatteverket - över 1972 års<br />
skatteutrednings slutbetänkande påpekades att ett liknande förfaringssätt i<br />
syfte att undgå skatt börjat tillämpas inom vissa andra näringsgrenar. Det<br />
gäller bl. a. i fråga om entreprenadmaskiner, containers, järnvägsvagnar och<br />
andra kapitalkrävande objekt. En grupp personer, främst höginkomsttagare,<br />
gör stora underskottsavdrag som hänför sig till andelar i handels- och<br />
kommanditbolag, som bildats för att förvärva en avskrivningsbar tillgång av<br />
något slag. Handelsbolaget hyr därefter ut maskinen till ett annat företag.<br />
Med de avskrivningsmöjligheter som finns kan delägarna få stora underskottsavdrag<br />
för anskaffningskostnaden, som de får dra av mot övriga<br />
inkomster. Andelarna kan efter fem år säljas utan skattepåföljd.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>61</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det förfaringssätt som här har nämnts uppvisar likheter med den tidigare<br />
förekommande och numera kraftigt beskurna möjligheten att utnyttja<br />
underskott som uppkommit i rederi- eller luftfartsrörelse. Starka skäl talar<br />
för att samhället genom lagstiftning ingriper även mot denna verksamhet,<br />
som främst synes äga rum i syfte att undkomma skatt. Det bör vara möjligt att<br />
tillämpa en liknande lagstiftningsteknik i fråga om investeringar i bl. a.<br />
entreprenadmaskiner, containers och järnvägsvagnar.</p>
<p>I fråga om villabeskattningen förekommer vissa förfaranden genom<br />
uppdelning av äganderätten resp. betalningsansvaret för skulder som är<br />
nedlagda i fastigheten. Uppdelningen kan dels ske mellan makar, dels mellan<br />
föräldrar och barn. Dessa uppdelningar görs i allmänhet på så sätt att<br />
avdragen för gäldräntorna görs av den make som har den högsta inkomsten<br />
(och som därigenom kan uppnå största möjliga skattereduktion), medan<br />
äganderätten till fastigheten (och därmed den intäkt som tas upp till<br />
beskattning) innehas av maken med den lägsta inkomsten eller rentav av<br />
hemmavarande barn som saknar övriga inkomster. Genom sådana förfaringssätt,<br />
som ofta framstår som konstlade, kan den sammanlagda beskattningen<br />
nedbringas avsevärt.</p>
<p>Möjligheterna till sådana uppdelningar av intäkter resp. kostnader för<br />
samma fastighet bör begränsas. Huvudprincipen bör vara att de beskattningsbara<br />
intäkterna bör fördelas mellan makar resp. mellan föräldrar och<br />
barn på samma sätt som de avdragsgilla kostnaderna. Det bör ankomma på<br />
regeringen att utforma konkreta förslag på de områden som här har<br />
nämnts.</p>
<p>Vi vill i detta sammanhang också nämna att vi i en motion våren 1980 lade<br />
fram ett förslag till en generalklausul mot skatteflykt. Denna innebär ett<br />
vidare tillämpningsområde och striktare regler än vad regeringen nyligen har<br />
föreslagit i en proposition i samma ämne.</p>
<p>Vi står också fast vid vårt förslag att inrätta en fristående skatteflyktskommission.<br />
Den bör ha en parlamentariskt sammansatt styrelse och härutöver<br />
bestå av högt kvalificerade jurister och ekonomer. Kommissionen bör ha till<br />
uppgift att noga bevaka de skattedispositioner som vidtas, främst inom<br />
näringslivet. Den bör vidare sammanställa erfarenheter från skattekontrollen<br />
ute på fältet och även studera förhållandena i andra länder. Kommissionen<br />
bör fortlöpande redovisa sina resultat och snabbt lägga fram konkreta<br />
förslag till lagstiftning och andra åtgärder.</p>
<p>8.5 Åtgärder mot skattefusk</p>
<p>Ett grundläggande krav i strävandena att skapa ett rättvisare skattesystem<br />
måste vara att se till att skattereglerna verkligen tillämpas på ett effektivt<br />
sätt. Kampen mot skattefusk måste skärpas. Detta är viktigt både för att<br />
upprätthålla skattemoralen och för att tillförsäkra samhället nödvändiga<br />
skatteinkomster. Det är även från fördelningspolitiska utgångspunkter av</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>62</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>avgörande betydelse att de skatter som samhället har beslutat om verkligen<br />
betalas av alla skattskyldiga. Socialdemokraterna har föreslagit en rad<br />
åtgärder för att komma till rätta med skattefusket. Bland dessa vill vi nu<br />
särskilt framhålla följande förslag:</p>
<p>• Obetalda skatter och sociala avgifter bör drivas in effektivare, bl. a. genom<br />
att kronofogdemyndigheterna ges större resurser och staten och kommunerna<br />
ej anlitar företag som inte betalar skatter och avgifter i laga<br />
ordning.</p>
<p>• Antalet skatterevisioner bör ökas kraftigt. I dag behöver en företagare inte<br />
räkna med en verkligt genomgripande revisionskontroll oftare än ungefär<br />
vart sextionde år.</p>
<p>• Staten bör ha möjlighet att utse revisor eller styrelseledamot i företag som<br />
får ekonomiskt stöd från samhället. Detta är angeläget för att förhindra<br />
missbruk av dessa medel.</p>
<p>• Skattemyndigheterna bör få ökade resurser för sin kontrollverksamhet.</p>
<p>• Ett bättre samarbete bör komma till stånd mellan olika myndigheter som<br />
har att bekämpa ekonomisk brottslighet. Det gäller bl. a. polisen, åklagarna,<br />
skattemyndigheterna, kronofogdarna, tullen och riksbanken.</p>
<p>• En ökad användning av datorer för att sammanställa uppgifter från olika<br />
register bör komma till stånd för att avslöja skattebrott på ett tidigt stadium,<br />
självfallet på ett sätt som skyddar den personliga integriteten.</p>
<p>• Företag som anlitar entreprenörer bör i sista hand göras ansvariga för att<br />
skatt och sociala avgifter betalas också för entreprenörernas anställda.<br />
Härigenom kan man sanera vissa branscher som i dag använder ”grå<br />
arbetskraft”.</p>
<p>• Valutakontrollen och straffen för valutabrott bör skärpas för att förhindra<br />
olaglig valutautförsel och andra brott mot vår valutalagstiftning.</p>
<p>8.6 Fortsatt utredningsarbete på skatteområdet</p>
<p>Vid sidan av våra konkreta förslag som bör genomföras på kort sikt vill vi<br />
också peka på behovet att skattepolitiken ges en långsiktig inriktning. Ett<br />
viktigt led i en sådan strävan är att utredningsarbetet på skatteområdet<br />
bedrivs med förnyad kraft. Vi vill i detta sammanhang peka på två nu<br />
arbetande utredningar, som delvis tillkommit på socialdemokratiskt initiativ.</p>
<p>- Bruttoskattekommittén har i uppdrag att utreda olika former av<br />
bruttoskatten, inkl. en allmän produktionsskatt. Den tillsattes i början av<br />
1979 och skulle enligt direktiven lämna en preliminär redovisning i sådan tid<br />
att den skulle kunna vara till ledning för ett ställningstagande i riksdagen<br />
redan under 1979. En sådan redovisning avlämnades i ett delbetänkande i<br />
september 1979. Regeringen har dock ännu inte redovisat något material för<br />
riksdagen att ta ställning till. I juni i år utfärdades nya direktiv till<br />
utredningen. Vi önskar med anledning härav understryka att utredningen</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>63</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>bör arbeta skyndsamt och att den bör presentera ett material som gör det<br />
möjligt för regering och riksdag att mera definitivt ta ställning för om en<br />
produktionsskatt skall införas och hur denna i så fall tekniskt skall utformas.<br />
En produktionsskatt skulle vara av värde bl. a. som en viktig finansieringskälla<br />
för att göra det möjligt att reformera inkomstskatten.</p>
<p>- Kommittén om underskottsavdrag har nyligen påbörjat sitt arbete. Den<br />
har till uppgift att se över reglerna om rätten till underskottsavdrag vid<br />
inkomsttaxeringen och att föreslå begränsningar av avdragsrätten där sådana<br />
framstår som motiverade. Det material som utredningen kan ta fram bör vara<br />
av betydande värde bl. a. för att skapa ett underlag för ställningstaganden i<br />
fråga om olika begränsningar av sådana underskottsavdrag som i dag<br />
förekommer som en skatteflyktsmetod. Utredningens direktiv har emellertid<br />
fått en alltför snäv utformning. Vi förordar därför att utredningen bör få till<br />
uppgift att utreda möjligheterna att mera allmänt begränsa underskottsavdragen.<br />
En sådan begränsning av avdragen skulle kunna inordnas som ett led<br />
i en framtida reformering av inkomstskatten. Vi syftar då särskilt på<br />
möjligheterna att i framtiden genomföra sådana förändringar av inkomstskatten<br />
att en begränsning av underskotts- och ränteavdragen kan avvägas<br />
mot en generell sänkning av marginalskatterna.</p>
<p>Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att möjligheterna undersöks att<br />
hos egenföretagarna skilja ut privata räntekostnader från de räntekostnader<br />
som hänför sig till den egentliga näringsverksamheten. Även i denna<br />
utredning bör arbetet bedrivas skyndsamt med tanke på de stora problem<br />
som har uppkommit i fråga om underskottsavdragen.</p>
<p>Vi vill också understryka att utredningsarbetet om utgiftsskatten bör<br />
fullföljas. En inledande undersökning utfördes i anslutning till 1972 års<br />
skatteutredning. Därefter har utredningsarbetet legat i träda. Det är nu<br />
angeläget att detta arbete återupptas i syfte att allsidigt belysa utgiftsskattens<br />
för- och nackdelar, övergångsproblemen m. m.</p>
<p>9 Hemställan</p>
<p>Som framgått redovisas förslagen i anslutning till regeringens prop.<br />
1980/81:20 i särskilda motioner från de socialdemokratiska utskottsgrupperna,<br />
till vilka hänvisas. Hemställan i förevarande motion avser därför dels<br />
riktlinjerna för den ekonomiska politiken samt budgetpolitiken, dels<br />
förslagen om begränsningar av antalet anställda i statsdepartementen och av<br />
arvoden i kommittéväsendet.</p>
<p style="margin-left:46px;">Med hänvisning till vad som anförts hemställs<br />
att riksdagen</p>
<p style="margin-left:60px;">1. godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och<br />
budgetpolitiken som anges i motionen,</p>
<p style="margin-left:60px;">2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:71</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>64</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p style="margin-left:16px;">om riktlinjer för effektivisering av verksamheten i statsdepartementen,</p>
<p style="margin-left:16px;">3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br />
om ändrade riktlinjer för utgivande av arvoden i kommittéväsendet,</p>
<p style="margin-left:16px;">4. hos regeringen och fullmäktige i riksbanken begär att åtgärder<br />
vidtas för att begränsa konsumtionskrediterna i enlighet med<br />
vad som förordas i motionen.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Stockholm den 6 november 1980</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>OLOF PALME (s)</p>
<p>CURT BOSTRÖM (s)<br />
INGVAR CARLSSON (s)<br />
HANS GUSTAFSSON (s)<br />
LILLY HANSSON (s)<br />
LARS ULANDER (s)<br />
PAUL JANSSON (s)<br />
GÖRAN KARLSSON (s)<br />
OLLE WESTBERG (s)</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>VALTER KRISTENSON (s)<br />
MAJ-LIS LANDBERG (s)<br />
ESSEN LINDAHL (s)</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>THAGE PETERSON (s)<br />
ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br />
INGVAR SVANBERG (s)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>i Hofors</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>GOTAB Stockholm 1980</p>
</div>
</div>
</div>
0OLOF PALMEs1undertecknare0CURT BOSTRÖMs2undertecknare0INGVAR CARLSSONs3undertecknare0HANS GUSTAFSSONs4undertecknare0LILLY HANSSONs5undertecknare0LARS ULANDERs6undertecknare0PAUL JANSSONs7undertecknare0GÖRAN KARLSSONs8undertecknare0OLLE WESTBERGs9undertecknare0VALTER KRISTENSONs10undertecknare0MAJ-LIS LANDBERGs11undertecknare0ESSEN LINDAHLs12undertecknare0LISA MATTSONs13undertecknare0THAGE PETERSONs14undertecknare0ANNA-GRETA SKANTZs15undertecknare0INGVAR SVANBERGs16undertecknareG40271av Olof Palme m. fl.mot_198081__71.pdf1733542pdfmed anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m.https://data.riksdagen.se/fil/E673BC6D-58D6-465E-82E1-DCCAEA536849