3096145G4025121980/81512motmotMotion 1980/81:512 av Allan EkströmMotionMotion51201981-01-22 00:00:002014-11-03 22:38:442014-11-03 00:00:00med anledning av proposition 1980/81:76 om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.av Allan Ekströmhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G402512/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G402512https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G402512
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1980/81:512</p>
<p>av Allan Ekström</p>
<p>med anledning av proposition 1980/81:76 om interneringspåföljdens<br />
avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.</p>
<p>I proposition 1980/81:76 föreslås bl. a. en straffskärpningsregel (26 kap.<br />
3 § brottsbalken) som skall göra det möjligt för domstol att under vissa<br />
betingelser utdöma fängelse i högst 16 år.</p>
<p>Innebörden av förslaget är emellertid icke att det faktiska frihetsberövande!<br />
skall avse en sådan lång tid. Anledningen är helt enkelt den, att den av<br />
domstolen utmätta längden av frihetsstraffet f. n. avkortas av kriminalvårdsnämnden<br />
med stöd av reglerna om villkorlig frigivning. Förhållandet uttrycks<br />
på följande sätt i propositionen (s. 48): ”Sorn jag anfört tidigare är det med<br />
nuvarande regler och praxis inte alltid möjligt att uppnå anstaltstider<br />
motsvarande internering med en minsta tid av fem-sex år eller mer. Detta<br />
beror delvis på att man med nuvarande tillämpning av reglerna om villkorlig<br />
frigivning vid längre fängelsestraff oftast har att räkna med att den dömde<br />
friges redan efter halva (kurs. av mig) strafftiden.”</p>
<p>För att en grov förbrytare skall kunna oskadliggöras mer än 6 år är det<br />
alltså erforderligt med straffskalor av ända upp till 16 år! (Tiden 16 år blir<br />
maximum för flera brott. För ett brott blir maximum 14 år. Förlängning kan<br />
alltså ske med 4 år.) Som lagrådet påpekat ligger det i och för sig närmast till<br />
hands att vidta sådana ändringar i tillämpningen av reglerna för villkorlig<br />
frigivning att det åsyftade resultatet kan uppnås ändå. I motion 1979/80:141<br />
föreslog jag att en omprövning från grunden borde ske av vårt nuvarande<br />
påföljdssystem. Reglerna om villkorlig frigivning och permission innebär ju<br />
att de straff som domstolarna utmäter avsevärt urholkas. Särskilt anmärkningsvärt<br />
är - anförde jag vidare i motionen - att ett långt frihetsstraff, som är<br />
ett uttryck för samhällets ogillande, kan vara till fördel för den dömde vid<br />
bestämmande av tidpunkt för villkorlig frigivning. Ett långt straff - varmed<br />
avses 2 1/2 år eller mera - föranleder ju som regel frigivning redan efter halva<br />
tiden, medan ett kortare straff måste avtjänas till två tredjedelar. Den<br />
tillämpade ordningen måste vara ägnad att missleda allmänheten.</p>
<p>Justitieutskottet (1980/81:4) förklarade att det fanns anledning att<br />
uppmärksamma nämnda reglers kriminalpolitiska effekter när det gäller<br />
förhållandet mellan utmätt straff och strafftid, något som särskilt gällde<br />
frigivning efter halva strafftiden i fråga om intagna som dömts för allvarlig<br />
brottslighet. Med hänsyn till att dithörande frågor behandlades i pågående<br />
utrednings- och lagstiftningsarbete borde emellertid riksdagen icke göra<br />
något uttalande. Riksdagen följde utskottets hemställan.</p>
<p>Den nu framlagda propositionen utgör ett slående åskådningsexempel på</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:512</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p style="margin-left:6px;">11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>hur minst sagt otillfredsställande nuvarande ordning är. För allmänheten<br />
måste den omständigheten, att ett straff måste utdömas på mer än 10 och 12<br />
år (för ett resp. flera brott) för att garantera ett verkligt frihetsberövande i<br />
mer än 6 år, te sig förbryllande och obegripligt. Hur förhåller sig f. ö. ett<br />
straff på 16 år till straffet fängelse på livstid?</p>
<p>Den naturliga åtgärden är att riksdagen - utan att invänta resultatet av<br />
sedan länge pågående utredningsarbete - uttalar att frigivning efter halva<br />
tiden icke längre skall få ske. För frigivning efter avtjänande av två<br />
tredjedelar av strafftiden skall t. v., intill dess resultatet av nyssnämnt<br />
utredningsarbete föreligger, de för frigivning begränsande kriterier gälla som<br />
föreslås i propositionen i 26 kap. 7 § brottsbalken. Med en sådan ordning<br />
innebär en strafftid av 9 år ett frihetsberövande av minst 6 år; beträffande den<br />
allvarliga brottslighet som sistnämnda lagregel tar sikte på kan en strafftid på<br />
9 år medföra ett oskadliggörande för ändå längre tid, dvs. längst 9 år. Vid<br />
sådant förhållande synes behov icke föreligga av den föreslagna straffskärpningsregeln.</p>
<p>Med hänvisning härtill hemställer jag</p>
<p style="margin-left:59px;">att riksdagen beslutar att villkorlig frigivning icke längre skall få<br />
ske redan efter avtjänandet av halva strafftiden samt att<br />
riksdagen - vid sådan utgång - avslår förslaget om införande av<br />
straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § brottsbalken.</p>
<p>Stockholm den 22 januari 1981</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ALLAN EKSTRÖM (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0ALLAN EKSTRÖMm1undertecknareG402512av Allan Ekströmmot_198081__512.pdf100762pdfmed anledning av proposition 1980/81:76 om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.https://data.riksdagen.se/fil/D284A55E-FD3F-43FC-B7D0-4476B3C9D63E