3096119 G40249 1980/81 49 mot mot Motion 1980/81:49 av Lars Werner m. fl. Motion Motion 49 0 1980-10-22 00:00:00 2014-11-03 22:38:26 2014-11-03 00:00:00 med anledning av proposition 1980/81:18 med förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. av Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G40249/text https://data.riksdagen.se/dokument/G40249 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G40249 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> <p>1980/81:49</p> <p>av Lars Werner m. fl.</p> <p>med anledning av proposition 1980/81:18 med förslag till lag om<br /> ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I</p> <p>Offentlighets- och sekretessfrågorna har på senare tid fått ökad aktualitet.<br /> De har också med rätta blivit föremål för livligare kritisk debatt. Bakgrunden<br /> härtill är dels handlingsoffentlighetens helt nya praktiska villkor - främst<br /> genom den omfattande datoriseringen - men också en strävan från kretsar<br /> inom byråkratin att i praxis försvåra eller inskränka offentligheten.</p> <p>Offentlighetsprincipen har av tradition haft grundlagsskydd. Genom 1937<br /> års sekretesslag gavs emellertid nya möjligheter att på ett enklare sätt utvidga<br /> det sekretessbelagda området. En rad orsaker har sedan medverkat till att<br /> skapa en ”grå zon” på offentlighetens område, en zon där oklarhet och<br /> godtycke råder. Datoriseringen har medfört både att offentliga uppgifter<br /> förts under sekretessens paraply och att självklara rättigheter för medborgare<br /> satts i fråga. Vidgad användning av s. k. omvänt skaderekvisit är en<br /> annan fara - den lägger bevisning till förmån för vad som egentligen är en<br /> grundlagsprincip på den sökande och icke på myndigheterna.</p> <p>Vpk kritiserade den nya sekretesslagen främst för att den inte var anpassad<br /> till dessa offentlighetsprincipens nya och svårare livsvillkor. Genom denna<br /> sin brist blev lagen delvis föråldrad redan när den antogs. Den i sig riktiga<br /> strävan att samla alla inskränkningar i en enhetlig lag förfelade därmed också<br /> sin verkan. Man hade därför haft rätt att nu vänta sig skärpt vakthållning<br /> kring offentlighetsprincipen och ökad klarhet kring de konflikter som i praxis<br /> uppstått. Någon strävan i den riktningen präglar dock inte det föreliggande<br /> regeringsförslaget. Det utgör ett hafsverk, som inte bör passera riksdagen<br /> annat än med bestämda korrigeringar.</p> <p>II</p> <p>Proposition 1980/81:18 presenteras inledningsvis som ”huvudsakligen”en<br /> ”anpassning”. Detärenfalskvarubeteckning. Aktstycket innehåller ju bl. a.<br /> förslag att utvidga sekretessområdet. Detta är inte en ”anpassning” utan en<br /> viktig fråga rörande grundlagens giltighetsområde.</p> <p>Propositionen innehåller som antytts bl. a. förslag om utvidgad sekretess<br /> för vissa handlingar. De borgerliga partierna drev på sin tid hårt frågan om<br /> lagrådets rätt att höras i lagstiftningsfrågor. Det är därför märkligt att ett<br /> borgerligt statsråd nu har så bråttom att i en fråga som gäller minskad</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:49</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>handlingsoffentlighet gå förbi lagrådet. Motiveringen är krystad. I regeringsformen<br /> står att lagrådets yttrande bör inhämtas när saken gäller begränsning i<br /> rätten att ta del av allmänna handlingar. Propositionen innehåller förslag om<br /> sådana begränsningar. Huvudregeln säger alltså att lagrådet bort höras. Det<br /> har inte skett. Regeringsformens 8 kap. 18 § anger också att man kan<br /> underlåta lagrådsremiss, om det saknar betydelse för frågans beskaffenhet<br /> eller om fara är i dröjsmål. Det är detta kryphål statsrådet åberopar. Det<br /> stämmer dock alls inte med det faktiska läget. Inskränkningar av handlingsoffentligheten<br /> är alltid att betrakta som principiella frågor, och något<br /> avsevärt men skulle naturligtvis inte uppstå om lagrådet hade hörts. De skäl<br /> statsrådet redovisar har alltså knappast stöd i regeringsformen, och hans<br /> tolkning av paragrafens innehåll är knappast heller den som grundlagsstiftarna<br /> avsåg. Dålig arbetsledning med åtföljande brådska vid en propositionsbehandling<br /> utgör inte skäl att underlåta lagrådsremiss i fråga, där sådant<br /> normalt bör ske.</p> <p>Propositionen innehåller ytterligare egendomliga avsnitt. Det underligaste<br /> återfinns på s. 22, fjärde stycket. Statsrådet gör där bl. a. ett uttalande om att<br /> han är beredd att ytterligare skärpa statistiksekretessen, ifall sådana<br /> uppgifter i större utsträckning än nu begärs fram av domstolar. Vad är<br /> meningen med detta uttalande? Det följs inte av någon ”kläm” i hemställan.<br /> Propositionen begär bara att riksdagen skall godkänna de förslag som<br /> framläggs. Men statsrådets privata filosoferande på s. 22 utmynnar inte i<br /> något förslag. Riksdagen får ingen begäran om att den skall ställa sig bakom<br /> yttrandet. I så fall borde det funnits en särskild ”kläm” med denna innebörd.<br /> Problemet är att statsrådets yttrande ju innebär en värdering av praxis på<br /> visst område och därtill en restriktiv värdering. Det är därför viktigt att<br /> yttrandet icke kan åberopas som stöd för att riksdagen gått med på en sådan<br /> restriktiv hållning. Yttrandet har icke karaktär av förarbete till lagen.</p> <p>Om statsrådets deklaration icke omfattas av hemställan till riksdagen - då<br /> är den närmast exempel på en helt grundlagsstridig inställning. Det är<br /> riksdagen som har att godkänna sådana lagförklarande yttranden som det här<br /> gäller. Och det är domstolarna som har att tolka fall av lagtillämpning, där<br /> offentlighetsprincipens räckvidd är berörd. Beträffande statsrådets yttrande<br /> på s. 22, fjärde stycket, måste alltså klarhet skapas i vad det egentligen avser<br /> och på vilket sätt det över huvud taget avses ingå eller inte ingå i riksdagens<br /> beslut. Det anförda är ett exempel på den hafsighet och bristande<br /> genomtänkthet som allt oftare manifesterar sig i behandlingen av viktiga<br /> rättsfrågor.</p> <p>Ganska enastående är också statsrådets behandling av medborgares rätt<br /> att ur vissa register få del av uppgifter som rör vederbörande själv. Här gäller<br /> sakfrågan att kriminal- och polisregisterlagarna skall anpassas till övrig<br /> lagstiftning. Här säger statsrådet på s. 19 följande: ”Enligt min mening talar<br /> åtskilliga skäl för att den registrerade ges rätt att ta del av registeruppgifter<br /> om sig själv, när allmänna intressen inte är berörda.” Men en sådan rätt finns</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:49</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ju redan i sekretesslag och datalag. Det är enbart fråga om att en föråldrad<br /> del av polisregisterlagstiftningen skall raderas bort. Det finns inte minsta skäl<br /> för statsrådet att komma med värderingar, huruvida det ”enligt hans<br /> mening” finns skäl för offentlighet eller ej. Statsrådet säger sedan att saken<br /> fordrar ytterligare utredning på grund av att det inte finns dataterminaler och<br /> lokaliteter, där den enskilde kan utöva sin insynsrätt. Det är egendomligt.<br /> Antingen föreligger rätt att få ut uppgifter - och då skall uppgifterna lämnas<br /> ut. Eller också föreligger ingen sådan rätt - och då skall de förbli hemliga.<br /> Rätten att få ut uppgifter får under inga omständigheter hindras av eller<br /> hängas upp på ifall det finns terminaler, där datauppgifterna kan tas fram.<br /> Saknas tekniska faciliteter skall dessa helt enkelt anskaffas, så att grundlagen<br /> kan följas. Grundlagen är ingen kostnads- och lokalfråga. Dessutom är de<br /> praktiska hinder statsrådet åberopar alls inte så stora som det görs gällande.<br /> Kan tjänstemän använda en terminal, kan andra också göra det. Kan<br /> tjänstemän sitta i en viss lokal, kan andra också göra det. Om programmen<br /> och systemen utgör hinder, skall de göras om - det är i så fall en pinsam<br /> bekräftelse på att kritiken mot datalagringen av offentliga handlingar är<br /> korrekt.</p> <p>Det är därför helt oacceptabelt, när statsrådet säger att han nu inte ämnar<br /> framlägga förslag i denna punkt. Vad betyder detta? Rikspolischef och<br /> generaldirektör, liksom lokala polischefer, har ovillkorliga skyldigheter att<br /> se till att offentlighetsprincipen fungerar och de är personligen ansvariga<br /> härför. Om det finns för få terminaler eller om dessa är placerade på mindre<br /> lämpliga ställen skall detta ändras. För detta behövs inga ”förslag”, och det<br /> får inte hindras av att statsrådet inte framlägger något ”förslag”.</p> <p>Oroande är också statsrådets attityd till problemet om anpassning mellan<br /> sekretesslag och lag om illojal konkurrens. Här åberopar statsrådet ett<br /> tidigare uttalande, vars innebörd är att en skillnad mellan offentliga och<br /> privata funktionärers tystnadsplikt inte är motiverad. Detta är synnerligen<br /> märkligt. En sådan skillnad är ju i själva verket i högsta grad motiverad.<br /> Offentlig verksamhet arbetar politiskt under andra villkor än privat. I<br /> förhållande till det allmänna har medborgarna rättigheter, till vilka<br /> offentlighetsprincipen hör. Så är inte fallet gentemot privata verksamheter.<br /> Om det är statsrådets mening att det inte skall råda någon sådan skillnad,<br /> uttrycker detta en helt ny konstitutionell teori. Sådana tankegångar måste<br /> ovillkorligen avvisas.</p> <p>Synnerligen anmärkningsvärda är slutligen statsrådets uttalanden med<br /> anledning av televerkets skrivelse om utvidgning av besvärsrätten. Vad<br /> televerket föreslår är betingat av en stämning som på flera håll börjat sprida<br /> sig bland högre ämbetsmannakretsar: Man vill där ha rätt att överklaga<br /> beslut om att medborgare har rätt att ta del av en uppgift. Det enda syftet<br /> med en sådan rätt är ju att fördröja och försvåra offentligheten samt att<br /> uppnå en mer restriktiv praxis. Detta är en fullständigt ny konstitutionell<br /> princip, ett allvarligt ingrepp i grundlagsfriheten. Det är förvånande att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:49</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>statsrådet över huvud taget tar upp en sådan framställning från statlig<br /> verksledning till behandling. Än märkligare är, när han på s. 20, andra<br /> stycket, säger att han inte nu anser att ordningen bör ändras. Skall det tolkas<br /> så att han senare eventuellt kommer att anse detta? Eller vilken tanke finns<br /> över huvud taget bakom det nämnda yttrandet?</p> <p>III</p> <p>Efter vår genomgång av dessa formella och konstitutionella egendomligheter<br /> övergår vi till det som konkret omfattas av regeringens hemställan.</p> <p>Riksdagen bör uttala att de brister vilka framkommer i beskrivningen<br /> kring ändringen av lagen om polisregister omgående rättas till. De har<br /> nämligen relevans ingalunda bara till de nya bestämmelser som föreslås utan<br /> hindrar redan nu ett rätt tillämpande av offentlighetsprincipen.</p> <p>Beträffande den diskuterade utvidgningen av besvärsrätten bör riksdagen<br /> uttala att det icke står i överensstämmelse med grundlagens anda och mening<br /> att myndigheter eller andra genom sådan besvärsrätt skall lägga hinder i<br /> vägen för offentlighetsprincipens tillämpning.</p> <p>Beträffande statistiksekretessen bör riksdagen markera att den icke ställer<br /> sig bakom statsrådets uttalanden, detta för att undvika att dessa inräknas som<br /> förarbeten och får påverka praxis på ett negativt sätt.</p> <p>Beträffande de frågor som sammanhänger med IKL bör inga ändringar<br /> genomföras. De föreslagna ändringarna urholkar offentlighetsprincipen.<br /> Redan av detta bör följa att de skall bedömas noga och restriktivt. Hela saken<br /> bör anstå, tills något förslag föreligger rörande 12 § IKL.</p> <p>Förslaget till ändring i sekretesslagens 7 kap. 9 § är vilseledande<br /> formulerat. Som texten står, kan en registrator tro att första meningen gäller<br /> ensam och utan skaderekvisit av något slag. Förslaget bör omformuleras så<br /> att avsikten klart framgår.</p> <p>Beträffande 8 kap. 2 § samma lag råder liknande oklarhet. Texten i<br /> propositionen anger att sekretessen gäller endast egenföretagare. Lagförslaget<br /> däremot gör inte motsvarande begränsning, varför det kan tas till intäkt<br /> för att sekretessområdet ökat mer än avsett.</p> <p>Det långa utsträckandet av sekretesstiden i patent- och registeringsärenden,<br /> som föreslås i 8 kap. 9 §, bör inte genomföras. Femtio års sekretess<br /> förefaller vara en enorm tid för företagshemligheter. Med nutidens snabba<br /> tekniska och industriella utveckling kan det knappast uppstå några reella<br /> behov att så utvidga sekretesstiden i jämförelse med vad som gällt under en<br /> epok, då utvecklingen var långsammare.</p> <p>Den etiska bedömningen av biomedicinsk forskning är ett särskilt viktigt<br /> och intressant område från offentlighetssynpunkt. Det märkliga är att<br /> regeringen här föreslår en utvidgning av sekretessen. Syftet är att skydda<br /> affärshemligheter och insyn i själva verksamheten. Detta är en icke<br /> acceptabel utgångspunkt för synen på offentlighet och sekretess inom detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:49</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_5"><p>känsliga område. Så allvarliga ting som försök på människor bör knappast<br /> omgärdas av annan sekretess än den som är motiverad till skydd för<br /> personliga förhållanden och för patientens säkerhet. Affärsintressen bör<br /> absolut inte prioriteras. Insyn och kontroll av denna verksamhet skall inte<br /> behöva hindras av privata vinstintressen. Tvärtom: läkemedelsföretagen bör<br /> här underkasta sig den insyn och offentlighet som är nödvändig till skydd för<br /> patienten och forskningens etiska innehåll. Statsrådets omsorg om affärsintressena<br /> är lika omotiverad som stötande.</p> <p>IV</p> <p>Sammanfattningsvis kan beträffande regeringens proposition 1980/81:18<br /> sägas: Den kan under inga omständigheter godtas i det skick den presenteras.<br /> Ett par av förslagen innebär inskränkningar i handlingsoffentligheten och<br /> bör av politiska skäl icke genomföras. I en rad andra avseenden är<br /> oklarheterna och ofullständigheterna så besvärande att omarbetning och<br /> klargörande måste ske av formella skäl. Därför bör propositionen i sin helhet<br /> nu avslås. Den bör omarbetas och undergå lagrådsremiss.</p> <p>Mot bakgrund av det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:17px;">att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:18.</p> <p>Stockholm den 22 oktober 1980<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>EIVOR MARKLUND (vpk) C. - H. HERMANSSON (vpk)</p> <p>NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)</p> <p>EVA HJELMSTRÖM (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>GOTA B 65739 Stockholm 198(1</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 2 undertecknare 0 C. - H. HERMANSSON vpk 3 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 4 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 5 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 6 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 7 undertecknare G40249 av Lars Werner m. fl. mot_198081__49.pdf 159162 pdf med anledning av proposition 1980/81:18 med förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. https://data.riksdagen.se/fil/47525AC6-3FF6-4C09-A242-C5E0A0863618