3070234 G4022020 1980/81 2020 mot mot Motion 1980/81:2020 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 2020 0 1981-03-18 00:00:00 2014-10-11 18:57:47 2014-10-11 00:00:00 med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning, m. m. av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G4022020/text https://data.riksdagen.se/dokument/G4022020 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G4022020 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Motion</p> <p style="margin-left:3px;">1980/81:2020</p> <p style="margin-left:3px;">av Olof Palme m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens<br /> inriktning, m. m.</p> <p style="margin-left:3px;">1 Utgångspunkter</p> <p style="margin-left:3px;">Den svenska ekonomin befinner sig i svår obalans. Situationens allvar blir<br /> allt tydligare. Allt fler enskilda människor - och då främst de svaga i<br /> samhället - drabbas av svårigheterna i ekonomin och av den politik varmed<br /> regeringen försöker möta problemen. Men det blir samtidigt alltmer<br /> uppenbart att regeringens politik inte bara är orättfärdig. Den kan inte heller<br /> åstadkomma den nödvändiga positiva vändningen i den ekonomiska<br /> utvecklingen. Tvärtom försvåras balansbristerna fortlöpande. Underskotten<br /> i statsbudgeten och bytesbalansen fortsätter att öka kraftigt.</p> <p style="margin-left:3px;">Från socialdemokratisk sida har vi utförligt redovisat vår syn på hur<br /> problemen i ekonomin skall angripas. Det finns inga patentlösningar. Det<br /> krävs målmedvetna och långtgående insatser på en rad områden och under<br /> lång tid framåt för att få till stånd en sanering av den svenska ekonomin.</p> <p style="margin-left:3px;">Ett av dessa områden är det industripolitiska. Industrin har en nyckelroll i<br /> arbetet för att långsiktigt restaurera ekonomin. Vi måste återskapa jämvikt i<br /> bytesbalansen, vilket ställer krav på en kraftig ökning av industriproduktionen.<br /> Och utan en förbättring av den svenska industrins konkurrenskraft finns<br /> inga förutsättningar för en sådan produktionsökning. Svensk industri måste<br /> bli starkare både på hemma- och exportmarknaden. Gapet i vår bytesbalans<br /> måste fyllas ut med en kombination av ökad svensk export och ökad<br /> avsättning för svensk industri på den inhemska marknaden.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot kraven på industriell expansion står prognoser som tyder på en<br /> fortsatt mycket påtaglig försvagning av den svenska industrin.</p> <p style="margin-left:3px;">Statens industriverk har räknat på utvecklingen av industrin under<br /> förutsättning att 1970-talets utvecklingstendenser får verka utan att åtgärder<br /> sätts in för att leda utvecklingen i andra banor.</p> <p style="margin-left:3px;">Kalkylen mynnar ut i vad man sammanfattar som en hotbild för svensk<br /> industri.. Industriproduktionen beräknas öka med en knapp procent per år i<br /> volym under perioden 1978-1985. Sysselsättningen minskar kraftigt. Man<br /> räknar med en nedgång på ungefär 100 000 personer under en femårsperiod.<br /> Industriinvesteringarna förutses gå tillbaka mycket kraftigt. Man konstaterar<br /> att en snabbt ökande upplåning utomlands blir nödvändig, om den beskrivna<br /> utvecklingen skulle realiseras.</p> <p style="margin-left:3px;">Den slutsats man måste dra av industriverkets analys blir att den pågående<br /> utvecklingen på industriområdet leder in i en situation som inte kan</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2020</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_6"><p>accepteras från sociala och ekonomiska utgångspunkter. Basen för vår<br /> välfärd hotar att raseras. Balansbristerna i ekonomin tenderar att ytterligare<br /> allvarligt förvärras. Om vi vill undvika att hamna i den situationen krävs<br /> radikala åtgärder för att vända utvecklingen i industrin i positiv riktning.</p> <p>Vad gäller saneringen av ekonomin är det för det första viktigt att göra<br /> klart att den kommer att ta lång tid. Den svenska ekonomin har under de<br /> senaste åren tillfogats skador som det tar lång tid att reparera. Vi måste räkna<br /> med att saneringsarbetet kommer att prägla den ekonomiska politiken under<br /> hela 1980-talet. Det bör för det andra understrykas att det är bråttom att sätta<br /> in åtgärder för att vända utvecklingen. Utlandsskulden ökar explosionsartat.<br /> Industriell produktionskapacitet går förlorad i snabb takt.</p> <p>För det tredje är det viktigt att slå fast att det ankommer på oss själva att<br /> vända utvecklingen. Vi kan inte räkna med draghjälp utifrån. I det korta<br /> perspektivet präglas den internationella ekonomin av nära nog stagnation.<br /> Konjunkturinstitutet räknar med en BNP-tillväxt i storleksordningen 1<br /> procent för OECD-området från 1980 till 1981. Inte heller i ett längre<br /> perspektiv skymtar någon nämnvärd förbättring i de faktorer som bestämmer<br /> våra avsättningsmöjligheter. Toleransen mot arbetslöshet är hög i<br /> industriländerna. Den ekonomiska politiken är hårt inriktad på att genom<br /> allmän återhållsamhet bekämpa inflationen och minska underskotten i<br /> bytesbalansen. Inga tecken tyder på att denna inriktning av politiken är på<br /> väg att ändras. Man måste därför räkna med att svensk industri kommer att få<br /> fortsätta att arbeta i ett klimat med dels svag efterfrågan på de tunga<br /> exportmarknaderna, dels en måttlig lönekostnadsutveckling i konkurrentländernas<br /> industrier.</p> <p>Att i en sådan situation förbättra industrins konkurrensförmåga är<br /> självfallet en utomordentligt krävande uppgift men det är lika fullt<br /> nödvändigt. Om det inte lyckas kommer sönderfallet av den svenska<br /> ekonomin att fortsätta.</p> <p>Den borgerliga regeringen har under hösten och i årets budgetproposition<br /> mycket klart avslöjat med vilka medel man hoppas kunna hålla tillbaka<br /> löneökningarna. I botten ligger en ekonomisk politik som leder till en kraftigt<br /> ökad arbetslöshet. Med den utgångspunkten, och under hot om ytterligare<br /> försämrad sysselsättning om avtalsökningarna inte hålls nere, skall arbetstagarna<br /> och deras organisationer fås att dämpa sina lönekrav.</p> <p>Självfallet avvisar socialdemokraterna denna konfrontationspolitik. Vi<br /> förnekar inte nödvändigheten av en lugn avtalsrörelse med låga nominella<br /> avtalslönehöjningar. Motsatsen skulle otvivelaktigt ytterligare försämra<br /> industrins konkurrensförmåga. Men vi menar att den nödvändiga återhållsamheten<br /> bör åstadkommas i samarbete med de fackliga organisationerna<br /> och genom att man satsar på att hålla människorna i arbete. Socialdemokratin<br /> accepterar inte arbetslöshet som ett politiskt medel för att komma till<br /> rätta med krisen.</p> <p>En annan faktor som har ett avgörande inflytande på effektivitet och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>konkurrenskraft är investeringsnivån. Industriinvesteringarna i Sverige<br /> sjönk dramatiskt under perioden från 1976 till 1978. Därefter låg de kvar på<br /> den låga nivån under 1979. Förra året skedde en viss återhämtning, men<br /> fortfarande var investeringsaktiviteten betydligt under den som de flesta<br /> bedömare betraktar som nödvändig. För 1981 räknar regeringen, efter den<br /> senaste diskontoförändringen, med oförändrade industriinvesteringar jämfört<br /> med i fjol. Den bedömningen måste anses vara klart optimistisk.</p> <p>Vi har tidigare pekat på behovet av en kraftig tillväxt i industriproduktionen.<br /> En sådan är inte möjlig utan en påtaglig ökning av industrins<br /> investeringar. Genom investeringarna kan dels befintliga produktionsenheter<br /> hållas effektiva, dels nya enheter byggas upp för att ersätta bortfallande<br /> produktionskapacitet.</p> <p>Vi har här hävdat att det är nödvändigt - om svensk industri skall kunna<br /> expandera - med dels en återhållsamhet i lönekostnadsutvecklingen, dels<br /> ökade industriinvesteringar. Att en sådan politik inrymmer svåra fördelningspolitiska<br /> problem är uppenbart. Det är främst mot den bakgrunden<br /> man skall se diskussionen om löntagarfonder.</p> <p>Den diskussionen har pågått ett antal år här i Sverige. En statlig utredning<br /> har producerat ett omfattande utredningsmaterial. Inom arbetarrörelsen har<br /> en särskild arbetsgrupp utarbetat ett förslag, som nu diskuteras inom<br /> organisationerna.</p> <p>Arbetet med vårt förslag är alltså inte avslutat. Det har emellertid enligt<br /> vår uppfattning visat att det är möjligt att skapa ett system som dels ger<br /> löntagarna del i och inflytande över kapitaltillväxten, dels stimulerar<br /> industrins investeringar och industriell expansion. Vi menar också att ett<br /> löntagarfondssystem på ett avgörande sätt kan förbättra förutsättningarna<br /> för att en framgångsrik sanering av den svenska industrin kan genomföras<br /> under 1980-talet.</p> <p>Ett program för att återskapa balans och utvecklingskraft i ekonomin<br /> måste innehålla politiska insatser på bred front. Det krävs målmedvetna och<br /> långsiktiga åtgärder på en rad områden. De förslag till industripolitiska<br /> åtgärder som skall presenteras i denna motion måste alltså kombineras med<br /> insatser på skatteområdet inom utbildnings- och forskningspolitik, på det<br /> arbetsmarknadspolitiska fältet osv. Vi kommer i denna motion att endast<br /> mycket kortfattat redovisa våra förslag på några av dessa områden. Det<br /> gäller exempelvis de förslag för omedelbar stimulans av ekonomin, som vi i<br /> andra motioner presenterat inom områdena energi-, trafik- och bostadspolitik.<br /> Våra forskningspolitiska förslag redovisas kort i avsnittet om stimulans<br /> av teknisk utveckling.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_7"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_44"><p>4</p> </div> <div class="block ml_6"><p>2. Regeringens industripolitik</p> <p>Vi har tidigare konstaterat att regeringen numera medger att situationen i<br /> den svenska ekonomin är djupt allvarlig. Problemen kan inte längre döljas<br /> och det är inte heller möjligt att förneka att problemen är på väg att snabbt<br /> förvärras. Behovet av kraftfulla insatser för att vända den negativa<br /> utvecklingen är uppenbart.</p> <p>Vi har också konstaterat att huvudlinjen i regeringens politik för att möta<br /> problemen är åtstramning. Genom åtstramning skall importen minskas.<br /> Genom åtstramning och via en kraftigt ökad arbetslöshet skall löneutvecklingen<br /> hållas tillbaka och därmed industrins konkurrenskraft förbättras.<br /> Genom åtstramning i privat och offentlig konsumtion skall det frigöras<br /> resurser för export och investeringar.</p> <p>Nu har regeringen i den industripolitiska propositionen redovisat sin syn<br /> på industripolitikens inriktning och också presenterat vissa förslag till<br /> industripolitiska åtgärder.</p> <p>Inte bara problembeskrivningen överensstämmer i sina huvuddrag med<br /> den som vi från socialdemokratisk sida redovisat. Detsamma gäller synen på<br /> industripolitikens uppgifter. Man ställer upp ett antal övergripande industripolitiska<br /> mål som bl. a. innefattar uppgifterna att öka produktion och<br /> effektivitet i industrin och att medverka till att strukturomvandlingen sker i<br /> socialt acceptabla former.</p> <p>Men det räcker inte att beskriva problemen och formulera målen för<br /> politiken. Det krävs därtill konkreta åtgärder för att påverka utvecklingen så<br /> att den leder fram till de uppställda målen. I det avseendet svarar den nu<br /> framlagda industripolitiska propositionen inte ens mot ganska lågt ställda<br /> krav. De förslag till konkreta åtgärder som presenteras i propositionen kan<br /> endast mycket marginellt påverka situationen i den svenska industrin.</p> <p>Vad vi från socialdemokratisk sida alltså främst vill invända mot i den<br /> industripolitiska propositionen, som nu presenterats, är således inte de<br /> förslag propositionen innehåller utan det som saknas. En stor del av<br /> förslagen är tekniska förändringar i regler för olika former av industripolitiskt<br /> stöd - förändringar som i många fall är väl motiverade av praktiska skäl.<br /> Vad som emellertid från våra utgångspunkter är helt oacceptabelt är att<br /> propositionen saknar de förslag till kraftfulla åtgärder för att stimulera den<br /> industriella aktiviteten i Sverige, som är helt nödvändiga om den negativa<br /> utvecklingen i ekonomin skall kunna brytas. Man letar förgäves i den<br /> textmässigt mycket omfattande propositionen efter nya idéer för att<br /> stimulera industrin. Man finner inte heller några satsningar på beprövade<br /> idéer, som ger anledning till förhoppningar om att den industriella<br /> aktiviteten kommer att märkbart stimuleras.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>3 Insatser för omedelbar stimulans av ekonomin</p> <p>Vi skall här kort sammanfatta vår syn på några områden, där åtgärder som<br /> sätts in snabbt kan få en positiv effekt på ekonomin. Det gäller för det första<br /> energiområdet, där regeringens handlingsförlamning leder till onödiga<br /> påfrestningar på bl. a. bytesbalansen. Det gäller bostadsbyggandet, där den<br /> orimligt låga aktiviteten medför att produktionsresurser står outnyttjade. På<br /> trafikområdet slutligen skulle man genom ökade samhällsbeställningar<br /> kunna utnyttja svensk industrikapacitet som i dag inte tas till vara.</p> <p>3.1 Energipolitik</p> <p>Regeringens handläggning av energifrågorna har kännetecknats av<br /> obeslutsamhet och passivitet. En del av de riksdagsbeslut som fattats har inte<br /> genomförts av regeringen. I andra frågor har beredningsarbetet onödigtvis<br /> dragit ut på tiden. Hanteringen av energifrågorna har för det första inneburit<br /> att åtgärder med positiva effekter på bytesbalansen och ekonomin i stort<br /> fördröjts eller uteblivit. Det har för det andra lett till en allmän osäkerhet om<br /> framtiden som verkat återhållande på investeringsaktiviteten såväl inom<br /> kommunerna som inom näringslivet.</p> <p>I den energipolitiska proposition som nyligen presenterats tas naturligtvis<br /> en del av de förslag upp, som förts fram i socialdemokratiska motioner. På<br /> flera av de punkter där vi från socialdemokratisk sida pekat på behovet av<br /> åtgärder och klara ställningstaganden läggs emellertid inga förslag i den<br /> energipolitiska propositionen. Det gäller bl. a. flera frågor som är av stort<br /> intresse från industripolitisk synpunkt.</p> <p>Hit hör frågan om investering i en s. k. katalytisk kracker. Från<br /> socialdemokratisk sida har vi vid flera tillfällen krävt att regeringen allvarligt<br /> prövar förutsättningarna för en förstärkning av den svenska oljeberedskapen<br /> genom att samhället i delägarskap med OK bygger en sådan kracker. I en<br /> sådan anläggning kan tunga eldningsoljor vidareförädlas till lättare oljeprodukter.</p> <p>OK:segna beräkningar avser en kracker med storleken 1,5 milj. ton olja.<br /> En sådan kracker skulle väsentligt kunna förbättra den svenska bytesbalansen<br /> genom att billigare råvaror kan köpas in och förädlas.</p> <p>Snabba beslut om investeringar som syftar till ökad förädling i de svenska<br /> raffinaderierna är nödvändiga. Detta ökar försörjningstryggheten med<br /> lättare oljeprodukter och kan väsentligt minska påfrestningarna på bytesbalansen.<br /> Ett statligt engagemang tillsammans med OK i en katalytisk kracker<br /> är därvid ett första steg.</p> <p>Regeringen anser emellertid inte, som det förefaller av främst principiella<br /> skäl, att staten skall gå in i ett engagemang av denna typ. Man säger i<br /> propositionen att statens egen verksamhet bör inriktas främst på att skapa</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_6"><p>sådana allmänna villkor för oljeindustrin att denna kan uppfylla rimliga krav<br /> på trygghet i försörjningen.</p> <p>Från socialdemokratisk sida finner vi denna hållning orimlig. Regeringen<br /> avstår från att ens pröva om det är möjligt att genom ett statligt engagemang<br /> få till stånd en investering som förenar intresset av förstärkt oljeberedskap<br /> med kravet på stimulanser av ekonomin genom produktiva investeringar.</p> <p>Ett annat av de industripolitiskt intressanta förslag som vi tidigare fört<br /> fram och som regeringen inte har tagit fasta på gäller en plan för utveckling av<br /> den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin.</p> <p>Ett av planens syften bör vara att minska vårt importberoende av förädlade<br /> produkter och även i övrigt öka vår energipolitiska handlingsfrihet. Om inte<br /> en kraftfull planering och investering kommer till stånd kommer vårt land<br /> också i framtiden att bli starkt beroende av import av förädlade energiråvaror.<br /> Därmed ersätts ett importbehov av olja med ett nytt och osäkert<br /> beroende av utländska intressen.</p> <p>Detta är olyckligt både för försörjningstryggheten och bytesbalansen.</p> <p>Planen bör omfatta hur vårt land ytterligare skall kunna ta till vara<br /> möjligheterna till förädling av oljeprodukterna. Den svenska petrokemiska<br /> industrin måste under samhällets ledning göras skickad att kunna förädla<br /> bl. a. kol genom förgasning och förvätskning. Också förädling och rening av<br /> t. ex. torv och energiskog måste planeras. Speciellt torvutvinning för<br /> förbränning och kemisk förädling kan bli mycket betydelsefull.</p> <p>Det bör av utvecklingsplanen för raffinaderier och petrokemisk industri<br /> också framgå vilka möjligheter som finns att framställa bl. a. metanol och<br /> etanol av både inhemska och utländska råvaror. En sådan satsning skulle<br /> kunna innebära många produktiva arbetstillfällen, inte minst i Norrlandslänen<br /> och i andra orter och regioner, där behovet av sysselsättning är stort.</p> <p>F. n. finns en kunskap om flera av dessa processer, bl. a. i Ranstad, som<br /> skulle kunna få stor betydelse i framtiden och som måste tas till vara i<br /> planeringen.</p> <p>Samtidigt som kraven på svavelrening skärps i vårt land ökar utbudet av<br /> svavelhaltiga oljor med sämre kvalitet på världsmarknaden. Detta faktum<br /> aktualiserar kraven på en s. k. avsvavlingsanläggning i vårt land. I en sådan<br /> anläggning avlägsnas svavel, så att oljorna kan användas utan att förbränning<br /> kommer i strid mot de svenska miljökraven. En sådan anläggning skulle göra<br /> det möjligt att importera sämre oljekvaliteter till lägre pris. En väsentlig<br /> förbättring av handelsbalansen skulle uppnås.</p> <p>Vi utgår ifrån att behovet av en sådan anläggning övervägs i en plan för<br /> utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska<br /> industrin.</p> <p>Fortsatta energipolitiska överläggningar med bl. a. Norge skulle också<br /> underlättas väsentligt, om vårt land hade ett klart utformat program för<br /> utvecklingen av den svenska petrokemiska industrin.</p> <p>En annan punkt där regeringen inte lyckats komma fram til ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ställningstagande i den energipolitiska propositionen avser storstädernas<br /> värmeförsörjning. Här finns det ett riksdagsbeslut från i våras om att<br /> regeringen skyndsamt skall fatta de övergripande beslut som krävs för att<br /> Stockholm, Göteborg och Malmö skall kunna utforma sin framtida<br /> värmeförsörjning. Regeringens passivitet leder till en fortsatt osäkerhet om<br /> vilka lösningar som kommer att väljas, vilket i sin tur hämmar olika<br /> investeringsbeslut som är kopplade till frågan om storstädernas värmeförsörjning.</p> <p>Flera exempel på hur regeringens obeslutsamhet lett till en inte minst i<br /> dagsläget olycklig dämpning av investeringsaktiviteten skulle kunna nämnas.<br /> Vi skall endast avslutningsvis peka på betydelsen av att vissa lagstiftningsfrågor<br /> snarast löses för att en onödig uppbromsning av investeringsverksamheten<br /> skall kunna undvikas. Det gäller exempelvis vattenlagen, naturvårdslagen<br /> och lagen om kommunal energiplanering, som behöver ses över.</p> <p>3.2 Bostadsbyggandet</p> <p>Under den senaste fyraårsperioden har bostadsbyggandet tillåtits sjunka<br /> till i medeltal ca 55 000 lägenheter per år. Detta motsvarar ett byggande som<br /> vi hade i slutet av 1930-talet. Ser man enbart på antalet lägenheter i<br /> flerfamiljshus - ca 15 000 per år - kan man endast finna jämförbara siffror<br /> från de värsta depressions- och krigsåren under 1900-talet.</p> <p>Samtidigt med denna låga igångsättning har produktionskostnaderna stigit<br /> kraftigt. De faktiska genomsnittliga byggnadskostnaderna för statligt belånade<br /> flerfamiljshus och gruppbyggda småhus har under åren 1977-1979 ökat<br /> med ca 64 procent. Motsvarande ökning vad beträffar tomt- och grundberedningskostnader<br /> uppgår till 80 procent. Dessa snabbt ökande produktionskostnader<br /> har i hög grad bidragit till den alltmer minskade benägenheten hos<br /> olika byggherrar att ta på sig ansvaret för att bygga lägenheter i flerfamiljshus.</p> <p>Det låga bostadsbyggandet i kombination med den kraftiga kostnadsutvecklingen<br /> har skett i en situation där bostadslösheten brett ut sig i allt större<br /> delar av landet. I allt fler kommuner växer köerna till hyres- och<br /> bostadsrättslägenheter.</p> <p>Parallellt med denna från bostadssocial synpunkt helt oacceptabla<br /> utveckling har det låga bostadsbyggandet successivt medfört en nedrustning<br /> av produktionsapparaten med allvarliga näringspolitiska konsekvenser.<br /> Bostadsbyggandet utgör nämligen en viktig avsättningsmarknad för den<br /> svenska industrin. Närmare hälften av bostadsinvesteringarnas värde gäller<br /> varor från industrin, och mindre än en femtedel härav avser importerade<br /> varor. I början av 1970-talet gick ungefär 10 procent av den svenska<br /> industrins produkter till bostadsbyggandet. Genom nedgången i bostadsbyggandet<br /> har naturligtvis också deras betydelse för industrin avtagit, men<br /> fortfarande år 1978 gick 7 procent av industrins varor till bostadsbyggandet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De branscher som i första hand är beroende av bostadsbyggandet är<br /> trävaruindustrin samt jord- och stenvaruindustrierna. För dessa branscher<br /> har det minskade bostadsbyggandet medfört ett betydande bortfall av<br /> arbetstillfällen. Men också i många andra branscher - exempelvis stål-,<br /> verkstads- och möbelindustrin - har sysselsättningseffekterna varit påtagliga</p> <p>Den successiva nedrustningen av produktionsapparaten har dessutom<br /> påskyndats av att bostadsbyggandet under den gångna fyraårsperioden<br /> tillåtits fluktuera med hänsyn till årstiderna. Bristen på övergripande<br /> planering från regeringens sida i form av ett näringspolitiskt program för<br /> byggsektorn har medfört allvarliga störningar såväl på arbetskraftssidan som<br /> inom byggnads- och materialindustrin som helhet.</p> <p>Igångsättningen av nya lägenheter sjönk under 1980 på ett mycket oroande<br /> sätt. Under året redovisas nämligen en nedgång i påbörjandet med ca 12<br /> procent jämfört med året innan. Det totala påbörjandet för 1980 var ca<br /> 49 000 lägenheter.</p> <p>För att bryta denna utveckling måste omedelbara åtgärder sättas in. I<br /> annat fall kommer bostadsbristen att öka samtidigt som produktionsapparatens<br /> nedrustning kommer att fortsätta. Det senare är inte enbart ett hot<br /> mot vissa industrigrenar och sysselsättningen där utan innebär också i<br /> växande grad risk för en nedrustning av utvecklingskapaciteten på byggmaterialområdet<br /> i landet som helhet. Dessutom kommer nedgången i bostadsbyggandet<br /> att försvåra den rekrytering av byggnadsarbetare som måste till<br /> för att kompensera den kraftiga minskning av byggnadsarbetarkåren som<br /> blivit resultatet av fyra års underlåtenhet att föra en aktiv och medveten<br /> politik på byggområdet.</p> <p>För att omedelbart stimulera till en ökad igångsättning av hyres- och<br /> bostadsrättslägenhetsbyggandet har vi från socialdemokratisk sida krävt att<br /> produktionskostnaderna temporärt tas ner genom att momsen slopas för de<br /> lägenheter som påbörjas fr. o. m. den 1 februari och till utgången av år 1981.<br /> För att ytterligare stimulera till produktion av lägenheter i flerfamiljshus<br /> föreslår vi vidare att en tvåårig uthyrningsgaranti i enlighet med regler som<br /> gällde för hyresförlustlån införs. Denna temporära garanti skall gälla för<br /> lägenheter påbörjade under motsvarande tidsperiod som momsbefrielsen.<br /> För att motverka eventuella kostnadsökningar förorsakade av de ovan<br /> föreslagna stimulansåtgärderna kräver socialdemokraterna slutligen att<br /> kostnadskontrollen, inte minst i samband med produktionsanpassad belåning,<br /> skärps.</p> <p>3.3 Investeringar inom kollektivtrafiken</p> <p>Statliga insatser för att främja den kollektiva trafiken kan sättas in med<br /> syfte att dels minska underskottet i bytesbalansen genom att minska<br /> energiförbrukningen för resor och transporter, dels öka den inhemska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>industriproduktionen och dels stimulera investeringar i infrastruktur.</p> <p>Vi har krävt att kollektivtrafikberednigen ges sammanlagt 20 milj. kr. för<br /> att dels driva en meningsfull försöksverksamhet, dels medverka till att<br /> påskynda den tekniska utvecklingen, dels ge direkta bidrag till kommuner för<br /> att pröva nya former av trafiklösningar.</p> <p>Den ökade efterfrågan på järnvägsresor till följd av bl. a. lågprissatsningen<br /> leder till en kraftig förslitning av SJ:s rullande materiel. Det är av största vikt<br /> att den ökade efterfrågan som det trafikpolitiska beslutet och energisituationen<br /> förväntas innebära möts med tillräckliga investeringar.</p> <p>SJ bör ha goda möjligheter att utveckla både sin person- och godstrafik.<br /> Investeringar hos SJ innebär dels en förbättrad infrastruktur, som i sig är en<br /> förutsättning för en strark industrisektor, dels direkt expansion för den<br /> tillverkande industrin. I dagens konjunkturpolitiska läge innebär ökade<br /> investeringar i rullande materiel m. m. ett välkommet produktionstillskott<br /> för de företag som tillverkar lok, vagnar och säkerhetsanordningar, såsom<br /> fjärrblockering och automatiskt tågstopp.</p> <p>Mot den bakgrunden har vi föreslagit att lokparken förnyas vad gäller både<br /> dieselelektriska lok och ellok, att person- och godsvagnsparken förnyas och<br /> att den fortsatta utvecklingen av lastbärare påskyndas för att åstadkomma en<br /> bättre samordning av transportarbetet och kombinationstransporter.</p> <p>Vi har också krävt att införandet av ATC (automatiskt tågstopp) och<br /> installation av kommunikationsradio påskyndas.</p> <p>Förnyelsen av person- och godsvagnsparken bör i stor utsträckning kunna<br /> ske genom beställningar hos svenska industrier. Därvid bör också en del av<br /> den överkapacitet som finns inom varvsindustrin kunna utnyttjas. Kockums<br /> har t. ex. tidigare varit en av SJ:s vagnleverantörer. Sammantaget har vi<br /> föreslagit en investering på 100 milj. kr. i vagnar, varav huvuddelen bör avse<br /> godsvagnar. Totalt innebär våra förslag att 200 milj. kr. utöver regeringens<br /> förslag bör anvisas för rullande materiel och säkerhetsinvesteringar hos<br /> SJ.</p> <p>Vägverket har i sitt besparingsalternativ beräknat 30 milj. kr. för byggande<br /> av tunnelbanor. I budgetpropositionen har detta belopp helt strukits<br /> bort. Konsekvensen av detta blir att utbyggnaden av den spårbundna<br /> trafiken i Stockholmsregionens nordostsektor senareläggs eller inte alls<br /> kommer till stånd. Den spårbundna trafiken har stora fördelar från miljöoch<br /> energisynpunkt. Vägverkets förslag bör därför genomföras.</p> <p>I budgetpropositionen förordas att den av riksdagen beslutade investeringen<br /> i dubbelspår mellan Älvsjö och Järna skall senareläggas. I stället<br /> förordas åtgärder inom ramen för befintlig linjekapacitet. Den stabila<br /> ökningen under senare år av fjärrtrafiken på SJ till och från Stockholm<br /> liksom trafiksituationen inom Storstockholms lokaltrafikområde gör att en<br /> förstärkning av kapaciteten måste uppnås. Vi föreslår därför att dubbelspåret<br /> påbörjas, i första hand på sträckan Älvsjö-Flemingsberg, och att 20 milj.<br /> kr. anvisas för ändamålet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>3.4 Investeringar i broar</p> <p>Regeringen aviserade i prop. 1980/81:70 en besparing i den statliga<br /> färjeverksamheten på 15 milj. kr. Vägverket fick i uppdrag att redovisa hur<br /> en sådan besparing skall kunna ske genom indragning av färjor, minskat<br /> öppethållande, avgiftsbeläggning eller överföring till privata vägsamfälligheter.</p> <p>Vi socialdemokrater hävdade att detta för dem som bor i glesbygd skulle<br /> innebära försämringar, som vi inte kan godta. Vi avvisade också en<br /> avgiftsbeläggning eller privatisering i enlighet med kommunikationsdepartementets<br /> direktiv.</p> <p>Om man på sikt vill minska driftkostnaderna utan att försämra servicen för<br /> de bygder där färjeförbindelser finns i dag bör man enligt vår mening gå till<br /> väga på ett helt annat sätt. Vi förordade därför i stället för indragningar av<br /> färjeförbindelser att vissa färjeleder ersätts med broar.</p> <p>Vi har föreslagit att 50 milj. kr. anvisas för broprojekten. Vårt förslag<br /> innebär att ca 25 milj. kr. av vägverkets driftmedel frigörs för traditionella<br /> underhållsåtgärder.</p> <p>4 Socialdemokraternas syn på industripolitikens inriktning</p> <p>Vi har tidigare understrukit att det är nödvändigt att sätta in ett brett<br /> handlingsprogram, med åtgärder inom många av politikens olika områden,<br /> för att vända utvecklingen i industrin i positiv riktning. Enbart det slags<br /> främst selektiva politiska åtgärder som brukar sammanfattas i begreppet<br /> industripolitik är inte tillräckligt.</p> <p>Men även om den inte är tillräcklig, så är ändå en målmedveten selektiv<br /> industripolitik ett både nödvändigt och naturligt led i ett program för att<br /> sanera den svenska ekonomin. På den här punkten går i praktiken en tydlig<br /> skiljelinje mellan den socialdemokratiska uppfattningen och den syn på<br /> industripolitiken som representeras av regeringen. Den borgerliga politiken<br /> präglas av övertygelsen att industrins problem i allt väsentligt bör lösas<br /> genom generella åtgärder som verkar via marknadsmekanismerna. Selektiva<br /> åtgärder ses närmast som ett nödvändigt ont, som undantagsvis kan sättas in i<br /> rena krislägen.</p> <p>Från socialdemokratisk sida menar vi att olika typer av riktade insatser och<br /> åtgärder som innebär en mer direkt påverkan av enskilda företag och projekt<br /> har en betydligt viktigare uppgift att fylla. Den helt övervägande andelen av<br /> besluten i ekonomin måste otvivelaktigt ske inom ramen för marknadssystemet.<br /> Det finns emellertid ingen anledning att begränsa samhällets<br /> möjligheter att agera industripolitiskt på det sättet att riktade insatser<br /> förbehålls akuta krislägen och att samhällsinsatserna i övrigt sker generellt,<br /> via marknadsmekanismerna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>En sådan begränsning av den industripolitiska medelsarsenalen brukar<br /> från borgerligt håll framställas som fördelaktig från effektivitetssynpunkt.<br /> Ingrepp i marknadskrafternas fria spel förutsätts genomgående leda till<br /> effektivitetsförluster. Vi menar att detta är en utomordentligt förenklad bild<br /> av hur ekonomin i praktiken fungerar i ett samhälle som är i så hög grad<br /> präglat av institutionella förhållanden som vårt.</p> <p>Riktade industripolitiska åtgärder kan bidra till att främja samhällsekonomisk<br /> effektivitet, exempelvis genom att hänsyn till utnyttjande av<br /> samhällskapital tillåts påverka industriella beslut. Som ett annat exempel kan<br /> anföras statliga insatser för att samordna forsknings- och utvecklingsarbete,<br /> produktion eller marknadsföring mellan flera företag. På det sättet kan man<br /> undvika en suboptimering som kan bli följden om vart och ett av de berörda<br /> företagen fattar beslut beträffande den egna verksamheten.</p> <p>Men industripolitiken skall inte ses som enbart ett instrument för att öka<br /> effektiviteten. Den bör ses som ett i lika hög grad sysselsättningspolitiskt<br /> medel. Därmed inte sagt att de industripolitiska åtgärderna skall utnyttjas för<br /> en permanent subventionering av verksamhet som saknar långsiktig konkurrensförmåga.<br /> Det måste vara en klart uttalad strävan att på sikt avveckla<br /> sådan versamhet. Däremot kan det - av samhällsekonomiska eller sociala<br /> skäl - vara motiverat att temporärt stödja sådan verksamhet och att därvid<br /> utnyttja just insatser som hör till den industripolitiska medelsarsenalen.</p> <p>Detta är en av industripolitikens huvuduppgifter, att möjliggöra en<br /> industriell omställnings- och anpassningsprocess i former som är acceptabla<br /> med hänsyn till de människor som berörs. Den svenska industrin är<br /> utomordentligt starkt beroende av utvecklingen utomlands. Därav följer<br /> krav på ständig anpassning av industristrukturen, en anpassning som innebär<br /> påfrestningar för de berörda. Delvis kan dessa svårigheter avhjälpas med<br /> främst arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är direkt riktade till de<br /> enskilda individerna. Men ofta krävs också industripolitiska åtgärder som<br /> riktas direkt till de aktuella företagen så att påfrestningarna på enskilda<br /> människor inte skall bli oacceptabla.</p> <p>Det finns skäl att ifrågasätta den starka tro på förmåga till snabb<br /> anpassning i industrin som ofta skymtar i den allmänna debatten om<br /> industripolitikens inriktning. Vi är från socialdemokratisk sida synnerligen<br /> positivt inställda till utvecklingen av högteknologisk och kunskapsintensiv<br /> industri i Sverige. Det framgår av vår, jämfört med regeringens förslag,<br /> utomordentligt kraftiga satsning på industriell forsknings- och utvecklingsverksamhet,<br /> som föreslås i denna motion. Men vi är samtidigt helt klara över<br /> att satsningar av det slaget inte i nämnvärd omfattning kan förväntas mogna<br /> ut i industriell produktion förrän om ganska många år - kanske mot slutet av<br /> 1980-talet. Över huvud taget är industriell förnyelse en långsam process; det<br /> gäller inte bara övergång till högteknologisk produktion.</p> <p>Det gäller att förändra inte bara de fysiska anläggningarna utan<br /> organisation och kompetens. Och det tar lång tid att bygga upp ny kompetens</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_40"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>på områden som produktionsteknik och marknadsföring. Allför ofta<br /> framställs i debatten arbetskraften som en relativt homogen produktionsfaktor,<br /> som utan större svårighet kan sättas in i olika slags produktion. Det är<br /> inte ovanligt att man grovt underskattar de praktiska svårigheter som är<br /> förenade med att föra över arbetskraft från ett slags produktion till en<br /> annan.</p> <p>Vad som här sagts får inte uppfattas som ett försvar för en konservering av<br /> den befintliga industristrukturen. Vi menar tvärtom att fortgående och stora<br /> förändringar är i hög grad önskvärda. Vad man emellertid måste vara klart<br /> medveten om, är att det vore orealistiskt att räkna med en så snabb tillväxt i<br /> ”framtidsbranscherna” att produktionen i befintliga anläggningar i någon<br /> mer väsentlig utsträckning skall kunna ersättas av ny produktion under<br /> 1980-talet.</p> <p>Vi står i Sverige inför uppgiften att, främst genom en industriell expansion,<br /> skapa de resurser som krävs för att sanera ekonomin och återvinna jämvikt i<br /> bytesbalansen. Kravet på industriell expansion kommer inte att kunna<br /> tillgodoses om befintliga anläggningar slås ut i snabb takt. Vi måste vara<br /> rädda om den produktionskapacitet vi redan har i befintliga anläggningar.</p> <p>Det finns bl. a. mot den bakgrunden anledning att varna för den negativa<br /> inställning till verksamheten inom basindustrin som ibland kommer till<br /> uttryck i den industripolitiska debatten. Vi vill från socialdemokratisk sida<br /> kraftigt understryka att basindustrin måste värnas. Vi har i Sverige inte råd<br /> att avstå från insatser för basindustrin med hänvisning till förhoppningar om<br /> att ”framtidsbranscherna” snabbt skall växa fram som en ersättning.</p> <p>Skälet till att basindustrin enligt vår uppfattning också i fortsättningen<br /> måste bli föremål för statligt stöd är inte enbart det att den svarar för en<br /> betydande del av industrins sysselsättning och produktion - och då inte minst<br /> i regioner och på orter som har en i övrigt svag arbetsmarknad. En annan<br /> orsak till behovet av statliga insatser är att viktiga delar av den övriga<br /> industrin, exempelvis inom verkstadssektorn, är i hög grad beroende av<br /> basindustrin. Om basindustrin går förlorad, försvagas därmed den grund på<br /> vilken verkstadsindustrin är uppbyggd. Ett tredje skäl till stor försiktighet<br /> med kategoriska dödförklaringar av den typ som basindustrin alltför ofta<br /> utsätts för, är att betydande områden inom de aktuella branscherna verkligen<br /> har goda utvecklingsmöjligheter. Självklart måste det statliga stödet till<br /> basnäringarna i hög grad inriktas på att ta vara på dessa möjligheter.</p> <p>Den diskussion som här förts handlar om några av de grundläggande<br /> skälen till att industripolitik över huvud taget behövs. De är:</p> <p>- önskvärdheten av en strukturell förnyelse av industrin</p> <p>- svårigheten att bygga upp ny konkurrenskraftig produktionskapacitet</p> <p>och</p> <p>- de problem, som är förknippade med själva omvandlingsprocessen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vi skall här kortfattat ange några av huvuddragen i den industripolitik som<br /> enligt socialdemokratisk uppfattning nu är nödvändig. Vi upprepar, för att<br /> undvika missförstånd, att vi är mycket klart medvetna om att industrin är<br /> utomordenligt starkt beroende av den politik som förs inom en rad andra<br /> områden än de industripolitiska områdena. En aktiv industripolitik är<br /> nödvändig men inte tillräcklig för att få fart på den svenska industrin.</p> <p>Ett område inom industripolitiken som mot bakgrund av situationen i<br /> industrin framstår som mycket angeläget är stimulansen av industrins<br /> tekniska utveckling. Genom insatser på det området kan man från samhällets<br /> sida påskynda expansion inom branscher som bedöms ha goda framtidsutsikter.<br /> Man kan också genom att mer alltmänt stödja produktutveckling<br /> stärka konkurrensförmågan inom den befintliga industrin.</p> <p>I denna motion redovisas nedan, i avsnitt 8, en rad förslag till åtgärder för<br /> att stimulera teknisk industriell utveckling. Våra förslag skiljer sig i främst<br /> två viktiga avseenden från regeringens: Vi är för det första beredda att<br /> avsätta mer resurser för stöd till industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet.<br /> I våra förslag ligger för det andra markerad satsning på teknikupphandling<br /> - en beprövad metod för effektiv statlig stimulans av den<br /> industriella utvecklingen.</p> <p>För att en omfattande utbyggnad av ny industrikapacitet skall komma till<br /> stånd förutsätts också att kapitalförsörjningen kan klaras. Det är uppenbart<br /> att det rent allmänt kan vara svårt att få till stånd en avsättning av resurser för<br /> investeringar under en period med så begränsad tillväxt som den vi har att<br /> räkna med under 1980-talet. Från socialdemokratisk sida har vi, främst<br /> genom vårt förslag om löntagarfonder, försökt ange vägar för att lösa<br /> konflikten mellan kraven på resurser för konsumtion och behovet av resurser<br /> för investeringar. I avsnitt 9 nedan redovisas våra förslag på kapitalbildningsområdet.</p> <p>En annan huvudlinje i 1980-talets industripolitik måste enligt socialdemokratisk<br /> uppfattning vara den ömsesidiga öppenheten, dialogen mellan<br /> samhällsorgan, företag och anställda. Problemen i ekonomin är djupt<br /> allvarliga. De gemensamma ansträngningar som krävs för att lösa problemen<br /> kan aldrig bli verklighet utan en öppen diskussion och en sammanjämkning<br /> av skilda uppfattningar och intressen.</p> <p>Ett annat skäl till behovet av en sådan fortlöpande dialog är att en selektiv<br /> politik aldrig kan bedrivas utan nära kontakter mellan samhällets och<br /> näringslivets representanter. Det finns varken anledning eller praktiska<br /> möjligheter för statsmakterna att bygga upp en egen organisation för att ta<br /> fram beslutsunderlaget. Självklart skall den kompetens som finns i näringslivet<br /> utnyttjas vid besluten.</p> <p>Socialdemokraterna har vid upprepade tillfällen krävt att man från statens<br /> sida i organiserade former skall ta upp överläggningar med näringslivet om<br /> hur de expansionsmöjligheter som finns i industrin praktiskt skall tas till vara.<br /> Diskussionerna bör bl. a. omfatta frågor som rör samverkan mellan samhälle</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_5"><p>och företag inom ramen för ett utbyggt nordiskt industrisamarbete samt den<br /> svenska industrins möjligheter att i ökad utsträckning hämta sina insatsvaror<br /> från inhemska leverantörer i stället för att importera. Dessutom bör man se<br /> över större tänkbara investeringsprojekt i industrin och förutsättningslöst<br /> diskutera villkoren för att olika projekt skall komma till stånd. Möjligheterna<br /> till ett nära samarbete mellan staten och enskilda företag bör därvid noga<br /> prövas.</p> <p>Något tecken till att regeringen delat vår syn på behovet av överläggningar<br /> med näringslivet har inte framkommit. Nu meddelas emellertid i den<br /> industripolitska propositionen att regeringen på en punkt är beredd att ta upp<br /> någon form av resonemang. Det gäller i fråga om insatsvaruproduktionen. I<br /> propositionen konstateras att andelen utländska insatsvaror ökat i vissa<br /> branscher under senare år. Industriministern säger sig nu avse att ta upp<br /> diskussioner med företrädare för industrin och de fackliga organisationerna<br /> om ett åtgärdsprogram. I sammanhanget hänvisas till att frågan också<br /> behandlas i det avsnitt av propositionen som rör exportkrediter, där några<br /> åtgärder för att påverka insatsvaruproduktionen emellertid inte föreslås.</p> <p>Från socialdemokratisk sida ser vi naturligtvis det som sägs i propositionen<br /> som ett steg i rätt riktning. Det förefaller emellertid vara ett mycket litet steg.<br /> Förutsättningen för att sådana överläggningar skall ge nämnvärt resultat är<br /> givetvis att man från statsmakternas sida är beredd att dels förutsättningslöst<br /> pröva de uppslag som kan komma fram, dels om så erfordras sätta in<br /> effektiva åtgärder, kanske i form av finansiella åtaganden i samarbetsprojekt.<br /> Vi föreslår att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen bör ta<br /> upp sådana överläggningar med näringslivet och de fackliga organisationerna.</p> <p>Ovanstående resonemang leder fram till den tredje huvudlinjen för en<br /> industripolitik för 1980-talet, som här skall anges. Det är uppgiften att<br /> återställa jämvikt i bytesbalansen. Detta är ett centralt mål för den<br /> ekonomiska politiken. Om vi inte lyckas nå det målet, riskerar vi att vårt<br /> handlingsutrymme avsevärt begränsas. Det är därför mycket angeläget att<br /> sätta in olika industripolitiska åtgärder, som direkt eller indirekt stimulerar<br /> exportindustri eller importkonkurrerande industri.</p> <p>Vi har här som tre huvudlinjer i 1980-talets industripolitik angivit<br /> stimulans av industrins tekniska utveckling, en öppen dialog mellan<br /> statsmakterna och näringslivet och åtgärder för att återvinna den externa<br /> balansen. Uppgifterna är självfallet fler, och de medel som måste sättas in är<br /> av en mängd olika slag. Det finns inga industripolitiska patentlösningar.</p> <p>5 Den industripolitiska planeringen</p> <p>Frågan om innehållet i den industripolitiska planeringen och om hur denna<br /> planering skall organiseras får en något förbryllande behandling i den<br /> industripolitiska propositionen. Där redovisas bl. a. vissa slutsatser från det</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>betänkande som i fjol avgavs av kommittén för industripolitikens informationsunderlag<br /> (KIPI). Där förs vidare en del principiella resonemang om<br /> branschplanering i anslutning till behandlingen av vissa frågor rörande<br /> skogsindustrin. Det hela mynnar ut i en upplysing om att vissa smärre<br /> organisationsförändringar skall genomföras inom industridepartementet.<br /> Det till departementet knutna näringspolitiska rådet skall tilldelas vissa<br /> bevakningsuppgifter, och ett ”struktursekretariat” skall inrättas.</p> <p>Vilka uppgifter statens industriverk (SIND) skall ha i den industripolitiska<br /> planeringen diskuteras inte, vilket enligt vår uppfattning är egendomligt med<br /> tanke på att SIND är den myndighet som i dag främst svarar för den<br /> industripolitiska planeringen på verksnivå. Däremot föreslås avsevärda<br /> organisatoriska förändringar i myndighetsorganisationen. Förslaget till<br /> ändrad mineralpolitisk verksorganisation innebär att de uppgifter som f. n.<br /> utförs av SIND:s mineralbyrå läggs på en ny myndighet. Som framgår av<br /> avsnittet om mineralpolitisk verksorganisation i denna motion, ser vi det från<br /> socialdemokratisk sida som lämpligt att avvakta med förändringar i den<br /> mineralpolitiska verksorganisationen till dess en mer samlad syn på<br /> mineralfrågorna redovisats. Någon mer avsevärd fördröjning av organisationsfrågornas<br /> behandling behöver detta inte innebära, eftersom en mineralpolitisk<br /> proposition aviserats till hösten.</p> <p>Även om alltså utredningen beträffande industripolitikens informationsunderlag<br /> inte lett till förslag om några mer nämnvärda förändringar i den<br /> industripolitiska planeringens organisation, vill vi här kortfattat kommentera<br /> några av de resonemang om industripolitisk planering från utredningen, som<br /> redovisas i propositionen.</p> <p>I utredningen preciseras fyra olika typer av industripolitik eller fyra<br /> strategier. "Marknadsstrategin” litar främst till marknadslösningar, och<br /> statens roll blir att genom olika generella åtgärder skapa en miljö, där<br /> marknadskrafterna kan fungera väl. ”Pick the winner-strategin” går ut på att<br /> staten identifierar och selektivt satser på befintliga storföretag, som har goda<br /> utvecklingsmöjligheter. ”Upphandlingsstrategin” innebär att staten definierar,<br /> samordnar och beställer projekt hos den inhemska industrin. ”Småskalighetsstrategin”,<br /> slutligen, innebär att staten på olika sätt genom industripolitiken<br /> uppmuntrar decentralisering och småskalighet.</p> <p>Utredningen konstaterar att den praktiska industripolitiken under 1980talet<br /> kommer att rymma inslag från flera eller alla av dessa fyra strategier.<br /> Man påpekar också att sammansättningen kommer att bli beroende av främst<br /> politiska värderingar.</p> <p>Den analys av olika industripolitiska strategier, som gjorts av utredningen<br /> och som här har antytts, kan naturligtvis ha sitt intresse. Den genomförda<br /> struktureringen skulle ha kunnat tjäna som utgångspunkt för en analys av<br /> behovet av industripolitiskt beslutsunderlag. Nu utnyttjas den emellertid inte<br /> på det sättet. Utredarna förefaller på ett tidigt stadium ha mönstrat ut de<br /> strategier som innebär att selektiva åtgärder utnyttjas i industripolitiken. De</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>16</p> </div> <div class="block ml_6"><p>kan på den punkten ha påverkats av den syn på industripolitikens<br /> utformning, som bl. a. kom till uttryck i folkpartiets industripolitiska<br /> proposition våren 1979, en proposition som det hänvisas till i utredningsdirektiven.</p> <p>Vi skall inte här gå vidare med någon mer utförlig diskussion kring KIPI:s<br /> sätt att analysera informationsbehoven. Vi skall endast konstatera att de<br /> slutsatser, som dras av utredningen och som återges i den industripolitiska<br /> propositionen, präglas av en borgerlig syn på hur industripolitiken bör vara<br /> utformad. Detta är självfallet helt acceptabelt så länge man inte försöker<br /> göra sken av att slutsatserna är objektiva eller allmängiltiga.</p> <p>Vi kan som exempel på vad vi här menar peka på att en av slutsatserna är<br /> att ”korrekt och aktuell information om det allmänna ekonomiska läget och<br /> om effekterna av ekonomisk-politiska åtgärder är viktigare än mer specifik<br /> information om enstaka branscher och företag”. Till detta kan sägas att<br /> korrekt och aktuell information etc. självklart är utomordentligt viktig som<br /> underlag för den allmänna ekonomiska politiken. Om man emellertid avser<br /> att sätta in selektiva åtgärder i en bransch eller ett företag är man inte betjänt<br /> av den allmänekonomiska informationen. Då behövs specifik information<br /> om branschen eller företaget.</p> <p>En annan av de återgivna slutsatserna är att industripolitiken inte bör<br /> ”låsas till givna scenarier för den globala eller svenska ekonomiska<br /> utvecklingen, eftersom osäkerheten är för stor för att sådana antaganden<br /> skall kunna läggas till grund för handlande”. Som kommentar till denna<br /> slutsats kan det finnas skäl att påpeka att det till grund för industripolitiska<br /> beslut - lika väl som för exempelvis enskilda företags investeringsbeslut rimligen<br /> måste ligga en uppfattning om den framtida ekonomiska utvecklingen.<br /> Att denna uppfattning löpande måste revideras och inte onödigtvis<br /> ”låsas” är enligt vår uppfattning självklart. Att å andra sidan dra slutsatsen<br /> att det är meningslöst att vid beslutstillfället ens försöka få en uppfattning om<br /> den framtida utvecklingen menar vi däremot är felaktigt.</p> <p>Det som här sagts visar enligt vår uppfattning att ett utredningsarbete av<br /> det slag som bedrivits inte kan läggas till grund för slutsatser om behovet av<br /> industripolitiskt beslutsunderlag. Analysen kan inte grundas på föreställningar<br /> om det ”önskvärda” innehållet i industripolitiken - särskilt inte om<br /> det som av utredarna betraktas som önskvärt påtagligt avviker från den<br /> politik som faktiskt bedrivs.</p> <p>Att en socialdemokratisk industripolitik skulle ställa krav på ett branschoch<br /> företagsinriktat beslutsunderlag är uppenbart. Vi vill emellertid hävda<br /> att det också med den industripolitik som i praktiken bedrivs av den<br /> borgerliga regeringen faktiskt är motiverat att bygga upp ett bättre underlag<br /> för bransch- och företagsinriktade åtgärder än det som i dag finns att tillgå.<br /> Att den borgerliga regeringen eftersträvar en mer generell inriktning av<br /> politiken är uppenbart. Samtidigt tvingas man av verkligheten till selektiva<br /> åtgärder - åtgärder som man på grund av nedrustningen av bl. a.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>branschbevakningen tvingas genomföra på grundval av ett svagt beslutsunderlag.</p> <p>En analys av kraven på beslutsunderlag för de industripolitiska beslut som<br /> faktiskt fattas vore enligt vår uppfattning värdefull. Eftersom den nu<br /> genomförda utredningen inte har den karaktären är det enligt socialdemokratisk<br /> mening tillfredsställande att KIPI:s analys inte lagts till grund för<br /> förslag om en genomgripande förändring av SIND:s utredningsverksamhet.</p> <p>Från socialdemokratisk sida ser vi inte minst branschutredningsverksamheten<br /> inom SIND som utomordentligt värdefull. En nedrustning av SIND<br /> bör inte få ske. Vi föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den<br /> innebörden.</p> <p>6 Branschfrågor</p> <p>Socialdemokraternas ställningstagande i skilda branschfrågor har redovisats<br /> i en rad särskilda branschmotioner. Vi kommer inte här, med några<br /> undantag, att föra fram förslag till branschpolitiska åtgärder. Ett av<br /> undantagen gäller gruvindustrin, där vi dels behandlar den i den industripolitiska<br /> propositionen väckta frågan om ny mineralpolitisk verksorganisation,<br /> dels tar upp vissa prospekteringsfrågor. Gruvindustrifrågorna behandlas i<br /> avsnitt 7 nedan. I detta avsnitt ger vi en kortfattad redogörelse för<br /> socialdemokraternas syn på olika branschproblem såsom den avspeglas i ett<br /> antal andra motioner.</p> <p>Skogsindustrins utveckling är betydelsefull för vårt land i många avseenden.<br /> Branschen ger direkt och indirekt sysselsättning för flera hundra tusen<br /> människor. Orter och hela regioner är i många fall för hela sin existens<br /> beroende av branschens företag. En femtedel av våra exportintäkter<br /> kommer från skogsprodukter.</p> <p>För socialdemokraterna och de anställdas organisationer är det en<br /> självklarhet att skogsindustrins utveckling inte helt kan få bestämmas av de<br /> enskilda företagen och ske på deras villkor.</p> <p>Socialdemokraternas alternativ är ett aktivt samhällsengagemang för att<br /> främja skogsindustrins utveckling och därigenom trygga sysselsättningen och<br /> förbättra den regionala balansen i vårt land. Våra förslag har inriktats mot tre<br /> huvudområden. För det första måste industrins råvarubehov säkerställas i<br /> såväl det korta som det långa tidsperspektivet. För det andra måste<br /> möjligheterna att stärka industrins konkurrenskraft tas till vara fullt ut. För<br /> det tredje måste utvecklingen ske i sådana former och i en sådan takt att<br /> sysselsättningen kan hävdas och att de berörda orternas överlevnad inte sätts</p> <p>1 fara.</p> <p>Regeringen har i den industripolitiska propositionen redovisat sin syn på<br /> hur dessa frågor bör behandlas. Trots att man i propositionen visar att man är<br /> medveten om branschproblemen och deras konsekvenser för företagen och</p> <p>2 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 2020</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>18</p> </div> <div class="block ml_6"><p>de anställda förordar man att statsmakterna även fortsättningsvis skall avstå<br /> från att försöka påverka branschutvecklingen. Vi har nu under flera år fått<br /> bevittna vad en sådan passivitet leder till.</p> <p>Från vår sida har vi lagt fram våra förslag angående skogsnäringarna i en<br /> särskild partimotion. Vi föreslår konkreta åtgärder för att komma till rätta<br /> med virkesbristen. Detta är en fråga som regeringen på ett anmärkningsvärt<br /> sätt misskött under flera år. De tidigare förslag som vi framlagt har<br /> konsekvent avvisats. Härigenom har vårt land bl. a. förlorat åtskilliga<br /> miljarder i exportintäkter. I motionen tar vi också upp frågor om<br /> skogsvården och andra förhållanden som har avgörande betydelse för<br /> skogsindustrins långsiktiga virkesförsörjning.</p> <p>Vi har vidare begärt att regeringen skall ta initiativ till en planering av<br /> skogsindustrins strukturomvandling. Den nuvarande planlösheten måste<br /> ersättas med en samordning och samverkan rörande de stora, övergripande<br /> besluten, t. ex. vad avser nedläggningar, kapacitetshöjande investeringar,<br /> förändringar i produktionsinriktning och inte minst i sysselsättningen. Vi vill<br /> understryka att det inte är fråga om någon detaljplanering av företagens<br /> verksamhet. Detta är en - ibland mot bättre vetande - ofta framförd<br /> vantolkning av våra förslag som görs från borgerligt håll.</p> <p>I en särskild partimotion, som också den läggs fram denna dag, behandlar<br /> vi frågor rörande Norrlands Skogsägares Cellulosaaktiebolag.</p> <p>Den svenska stålindustrin har allvarliga problem. Den låga ekonomiska<br /> aktiviteten i vårt land, och då framför allt de otillräckliga industriinvesteringarna<br /> och det alltför låga bostadsbyggandet, innebär betydande efterfrågebortfall<br /> för branschen. Härutöver tillkommer effekterna av den snabba<br /> neddragningen inom varvsindustrin. Den svenska stålförbrukningen låg<br /> sålunda såväl 1979 som 1980 ca 20 procent lägre än under åren i mitten av<br /> 1970-talet. Samtidigt har importens andel av vårt lands stålkonsumtion<br /> stadigt ökat och uppgår nu till över 60 procent. Sammantaget betyder denna<br /> utveckling att de svenska stålverkens leveranser till sin egen hemmamarknad<br /> i ton räknat nu är lägre än vad de var för tjugo år sedan. Detta är en<br /> utveckling som saknar motsvarighet internationellt sett.</p> <p>Till en del har bortfallet på hemmamarknaden kunnat kompenseras<br /> genom en ökad export. Vår stålproduktion har trots detta under senare år<br /> varit mindre än vad den var under 1960-talets andra hälft.</p> <p>Svensk stålindustri delar sina problem med stålindustrin i många andra<br /> länder. Inom hela västvärlden finns i dag en betydande överkapacitet. Detta<br /> förhållande är särskilt märkbart i Västeuropa. Följden härav är en mycket<br /> stark konkurrens såväl i Europa som på olika översjöiska marknader. Som<br /> bekant har åtgärder vidtagits för att dels begränsa produktionen vid de<br /> enskilda verken, dels långsiktigt reducera kapaciteten.</p> <p>Det är således en mycket kärv marknad som de svenska verken har att<br /> möta och anpassa sig till såväl hemma som utomlands. En förutsättning för<br /> att svensk stålindustri skall trygga sin fortlevnad och kunna ta till vara sina</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>utvecklingsmöjligheter är därför att branschens resurser utnyttjas rationellt i<br /> alla produktionsled. Detta förutsätter emellertid en ökad samverkan mellan<br /> stålföretagen. Att företagen vart och ett för sig försöker lösa sina egna<br /> problem - ofta på något annat svenskt företags bekostnad - leder inte<br /> automatiskt till att branschens samlade konkurrenskraft blir den högsta<br /> möjliga eller ens ökar. En sådan utveckling leder också till en okontrollerad<br /> utslagning av produktionsenheter och arbetskraft.</p> <p>Erfarenheterna visar helt klart att företagen själva inte på egen hand<br /> förmår vidta de erforderliga åtgärderna. Nödvändiga helhetslösningar<br /> ersätts av dellösningar. Statsmakterna kan därför inte ställa sig vid sidan om<br /> utvecklingen och hoppas på att allt skall lösa sig till det bästa. Det är mot<br /> denna bakgrund som vi från socialdemokratisk sida vid upprepade tillfällen<br /> begärt att statsmakterna skall aktivt medverka i strukturomvandlingen inom<br /> stålindustrin. Vi har senast lagt förslag härom i vår motion angående<br /> stålindustri i januari 1981 (mot. 1980/81:1930). Det är vår förhoppning att<br /> regeringen och de borgerliga riksdagspartierna nu äntligen inser allvaret i<br /> branschens situation och är beredda att medverka till att problemen kan<br /> behandlas på ett ansvarsfullt sätt.</p> <p>En mera samordnad planering är nödvändig inom såväl handelsstål- som<br /> specialstålinduStrin. Inom ett område är vidare en samverkan över hela<br /> branschen oundgängligen nödvändig och brådskande. Det gäller metallurgin<br /> och den därtill knutna råvaruförsörjningen. Metallurgin svarar för ca 70<br /> procent av den totala kostnaden för framställning av handelsfärdigt stål.<br /> Härav följer att en rationell råståls- och ämnesproduktion är ett oeftergivligt<br /> krav för en lönsam stålrörelse.</p> <p>I vår januarimotion föreslog vi därför att en särskild kommission skall<br /> tillkallas med uppgift att planera 1980-talets metallurgiutveckling för den<br /> svenska stålindustrin. I detta arbete får också bedömas bl. a. hur samhället<br /> bör stödja utvecklingen av de nya råjärnsprocesserna.</p> <p>Vad gäller det helstatliga SSAB Svenskt Stål AB har vi föreslagit olika<br /> åtgärder i syfte att stärka företagets utvecklingsmöjligheter och konkurrenskraft.</p> <p>En annan allvarlig fråga som vi från socialdemokratisk sida aktualiserat vid<br /> många tillfällen är sysselsättningen på bruksorterna. Enligt vår mening måste<br /> kraftfulla åtgärder vidtas för att hejda den pågående utarmningen av<br /> bruksorterna. Aven på detta område har regeringen varit uppseendeväckande<br /> passiv. I den av oss föreslagna branschplaneringen för stålindustrin<br /> måste sysselsättningsplaneringen ges högsta prioritet. Ny sysselsättning<br /> måste tillföras bruksorterna för att kompensera bortfallet vid stålverken och<br /> för att ge orterna en mera differentierad och därmed mindre känslig<br /> arbetsmarknad.</p> <p>Den svenska varvsindustrin har stått i fokus för den industripolitiska<br /> debatten under senare år. Utvecklingen inom branschen har varit mycket</p> </div> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>20</p> </div> <div class="block ml_6"><p>dramatisk och stora industri- och arbetsmarknadspolitiska insatser har gjorts<br /> från samhällets sida.</p> <p>Bakgrunden till denna utveckling torde vara välkänd. Ett veritabelt ras i<br /> orderingången till världens varvsindustrier inträffade efter åren 1973-1974.<br /> Detta drabbade den svenska varvsindustrin med stor kraft.</p> <p>Om marknadsutvecklingen tillåtits slå igenom snabbt och i full omfattning<br /> hade resultatet blivit katastrofalt för den svenska varvsnäringen. Sysselsättningsproblemen<br /> skulle blivit helt ohanterliga. Även enheter som nu visat sig<br /> ha en långsiktig livskraft skulle ha slagits ut. Det är mot denna bakgrund som<br /> samhällets insatser skall ses. Det skall observeras att antalet anställda vid de<br /> svenska varven ändock minskats med över 13 000 eller drygt 40 procent<br /> mellan åren 1975 och 1980.</p> <p>Den socialdemokratiska varvspolitiken har hela tiden haft en klar<br /> målsättning. En grundsats har varit att varvspolitiken - liksom industripolitiken<br /> i övrigt - måste vara långsiktig. Fartygsmarknaden är en utomordentligt<br /> konjunkturkänslig marknad. Samtidigt är varvsnäringen en tung industri<br /> som inte kan utvecklas genom snabba kapacitetsförändringar eller produktionsomläggningar.<br /> Detta betyder att de strukturbeslut som tas inte får<br /> baseras på enbart en bedömning av de allra närmaste årens förväntade<br /> marknadsutveckling. Det innebär också att strukturomvandlingen måste<br /> planeras noga och att den med nödvändighet måste ta relativt lång tid. Det<br /> betyder slutligen att omställningarna inte kan genomföras utan stöd från<br /> samhällets sida.</p> <p>Konkret har vår varvspolitik inneburit att vi stött den omvandlig som skett<br /> och sker inom varvsindustrin. Vi har accepterat nödvändiga kapacitetsminskningar.<br /> Men vi har. samtidigt krävt att neddragningarna skall ske på ett<br /> sådant sätt och i en sådan takt att de varken skadar företagens överlevnadsförmåga<br /> eller utsätter de anställda och berörda regioner för oacceptabla<br /> påfrestningar. Vi har också varit beredda att ge ordentliga resurser för<br /> utveckling av nya produkter och verksamheter vid varven.</p> <p>Denna grundsyn präglade våra ställningstaganden vid 1980 års beslut<br /> rörande varvsindustrin. Från socialdemokratisk sida accepterade vi då en<br /> fortsatt minskning av kapaciteten vid storvarven.</p> <p>Men vi föreslog också en rad åtgärder för att stärka konkurrensförmågan<br /> och därmed överlevnadsmöjligheterna vid såväl storvaven som vid de mindre<br /> och medelstora varven. I detta senare avseende skilde vi oss radikalt från<br /> regeringen, som i sin proposition stod helt utan positiva förslag. Vi var till<br /> skillnad från regeringen också beredda att ge ett ordentligt stöd från<br /> samhällets sida till dem som trots allt skulle tvingas lämna sina arbeten inom<br /> varvsindustrin. En del av våra förslag samlade en majoritet i riksdagen.<br /> Tyvärr måste vi konstatera att regeringen på ett uppseendeväckande sätt<br /> motarbetat besluten.</p> <p>Regeringen kommer om några dagar att lägga fram en ny proposition<br /> angående varvsindustrin. Vi kommer i en särskild motion att därefter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_40"><p>21</p> </div> <div class="block ml_3"><p>presentera våra överväganden och förslag.</p> <p>Vi vill här också ta upp situationen inom den del av industrin som tillverkar<br /> utrustning för basindustrin. Vårt land har en lång tradition som en<br /> internationellt sett framstående producent och exportör inom basindustrierna.<br /> Detta gäller främst skogs-, stål- och gruvindustrierna. Denna<br /> position har vi till stor del vunnit genom vår tillgång till högkvalitativa<br /> råvaror. En annan ytterst betydelsefull faktor har varit att vi legat långt<br /> framme och många gånger varit ledande i utvecklingen av ny och effektivare<br /> produktionsutrustning för basindustrierna. Denna utveckling har skett såväl<br /> i basindustriföretagen själva som hos fristående utrustningstillverkare. Av<br /> avgörande betydelse har självfallet varit det nära utvecklingssamarbete som<br /> funnits mellan beställarna och tillverkarna av utrustningen i fråga. Det är<br /> ingen överdrift att påstå att basindustrierna i sin utveckling haft en stor fördel<br /> av en kvalificerad inhemsk utrustningsindustri. På motsvarande sätt har det<br /> varit en förutsättning för utrustningstillverkarnas fortlevnad att man haft en<br /> avancerad hemmamarknadsefterfrågan. Detta har såväl stimulerat den<br /> tekniska utvecklingen som givit möjligheter att vid export kunna visa på<br /> fungerande referensanläggningar.</p> <p>Den svenska basindustrins köp av ny utrustning sker nu i allt högre grad<br /> från utländska tillverkare. Detta leder till en utarmning av den svenska<br /> utrustningsindustrin. Denna utveckling går snabbt när den väl startat. Man<br /> hamnar i en ond cirkel: har man inga referensanläggningar för sin teknik får<br /> man inga order, får man inga order får man inga referensanläggningar. Flera<br /> företag är inne i denna cirkel; verksamheten får alltmera inriktas på<br /> reparationer och smärre renoveringar. Den tekniska utvecklingen, som skall<br /> ge framtidens produktion och sysselsättning, kan man inte delta i. Detta får<br /> återverkningar också för en mängd underleverantörer.</p> <p>Det är en lång rad svenska verkstadsföretag som i varierande grad drabbats<br /> av denna utveckling. Som exempel kan nämnas Karlstads Mekaniska<br /> Werkstad, Morgårdshammar och Sala International.</p> <p>Det är en djupt olycklig utveckling, som kommer att få allvarliga<br /> konsekvenser för både utrustningstillverkarna och våra basindustrier.<br /> Särskilt uppseendeväckande är att de samhällsägda basindustrierna, bl. a.<br /> ASSI, bidrar till denna utveckling.</p> <p>Denna utarmning av utrustningsindustrin sker samtidigt som vi kan förutse<br /> mycket omfattande investeringar inom basindustrierna.</p> <p>Självfallet skall basindustrierna köpa bästa möjliga utrustning. Men med<br /> en fortsatt oplanerad utveckling förlorar vi för alltid möjligheterna att<br /> tillverka denna utrustning i Sverige.</p> <p>Vi har i våra branschmotioner pekat på behovet av en ramplanering i<br /> basindustrierna. I denna planering skall bl. a. ingå investeringsutvecklingen.<br /> Om våra förslag genomförs kommer vi att få en utmärkt grund för<br /> bedömningar rörande utrustningstillverkarnas utveckling. Det blir då<br /> möjligt att bedöma bl. a. vilka projekt som kan bli aktuella för svenska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>22</p> </div> <div class="block ml_6"><p>tillverkare, vilken samverkan som kan vara fruktbar mellan användare och<br /> tillverkare och mellan tillverkarna inbördes samt vilka utvecklingsinsatser<br /> som behöver göras. Detta kan i sin tur betyda att våra utrustningstillverkare<br /> kan återta förlorade positioner på exportmarknaderna.</p> <p>Det är emellertid bråttom, då utvecklingen går snabbt. Basindustriernas<br /> investeringsplaner måste snarast inhämtas och ställas mot utrustningsindustrins<br /> nuvarande och potentiella resurser. Denna utvärdering bör sedan vara<br /> underlag för en bedömning av vilka åtgärder som krävs för att ge svenska<br /> utrustningstillverkare ökade möjligheter att svara mot de krav som<br /> basindustrierna ställer. Ansvaret för detta arbete måste åvila regeringen.<br /> Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.</p> <p>Vi vill här också peka på de förslag som vi i avsnitt 7 för fram beträffande<br /> statligt stöd för att styra näringslivets teknikupphandling till svenska företag.<br /> Den typen av insatser kan självfallet utnyttjas i ett arbete för att stärka den<br /> svenska utrustningsindustrin.</p> <p>Den svenska tekoindustrin har under efterkrigstiden präglats av en<br /> fortgående och allt snabbare nedgång i sysselsättningen. Under 1970-talet<br /> har antalet sysselsatta minskat med närmare 6 procent per år. Genom denna<br /> utveckling har den inhemska tekoproduktionen fallit till en så låg nivå att<br /> möjligheterna att i ett krisläge klara befolkningens försörjning med<br /> tekoprodukter kan bedömas vara allvarligt hotade.</p> <p>Socialdemokraterna har mot den bakgrunden i riksdagen hårt drivit frågan<br /> om ett konkret åtgärdsprogram för tekoindustrin. Ett planeringsarbete har<br /> också genomförts. Regeringen har emellertid visat en påfallande ovilja att<br /> sätta in effektiva åtgärder.</p> <p>I årets budgetproposition presenterade regeringen sin syn på den framtida<br /> tekopolitiken. Regeringens ställningstagande innebär i praktiken att man<br /> tillåter en sysselsättningsnedgång i ännu snabbare takt än tidigare. Detta är i<br /> strid mot riksdagens beslut och naturligtvis också i andra avseenden helt<br /> oacceptabelt.</p> <p>Den socialdemokratiska uppfattningen om tekopolitiken redovisades i en<br /> partimotion. Motionen innehåller en rad konkreta förslag till statliga<br /> åtgärder för tekoindustrin. Bl. a. föreslås ett större stöd till offentlig<br /> upphandling av tekovaror än regeringen föreslagit.</p> <p>Regeringen har föreslagit en nedskärning av anslaget till branschprogrammet<br /> för tekoindustrin. Det går vi emot och hänvisar till den allvarliga<br /> situationen i branschen. På det handelspolitiska området lägger vi från<br /> socialdemokratisk sida en rad förslag. Det gäller bl. a. åtgärder för att<br /> effektivisera det begränsningssystem för tekoimport som i dag gäller. Det<br /> gäller krav på ursprungsmärkning av kläder. Vidare föreslås att regeringen<br /> skall utarbeta förslag till lagstiftning beträffande prissättningsmetoderna i<br /> detaljandeln. De metoder som i dag tillämpas missgynnar svensktillverkade<br /> varor.</p> <p>Gummiindustrin i Sverige domineras av ett fåtal företag, och verksamhe</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_40"><p>23</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ten är koncentrerad till några regioner. För den svenska gummiindustrin har<br /> det senaste årtiondet varit dramatiskt. Branschen har krympt såväl genom<br /> företagsnedläggningar som genom neddragningar av antalet anställda vid de<br /> återstående enheterna. Under fjolåret genomfördes nedläggningar av flera<br /> däckfabriker.</p> <p>I en socialdemokratisk motion behandlas gummiindustrins problem. Där<br /> sägs att om den industriella kapaciteten inom denna sektor skall säkras och<br /> utvecklas i Sverige, måste detta ske genom en bättre samordning av<br /> företagen och under sådana former att staten har ett avgörande inflytande.<br /> Under en följd av år har för svensk gummiindustri många av de väsentliga<br /> framtidsfrågorna beslutats utanför Sverige. De krav på kapital som finns<br /> inom industrigrenen har företagen inte själva kunnat generera, lånevägen<br /> har fullt ut utnyttjats på ett tidigare stadium och ägarna har saknat<br /> förutsättningar eller intresse för att delta i t. ex. nyemissioner. Det är därför<br /> naturligt och nödvändigt att samhällets engagemang ökas inom gummiindustrin.</p> <p>I motionen påpekas vidare att gummivaruindustrins situation i stora delar<br /> är känd genom en utredning inom statens industriverk. Det pågående<br /> utredningsarbetet syftar enligt uppgift till att klargöra den internationella<br /> konkurrensen, nuläge, framtida utveckling etc. Arbetet skulle vara avslutat<br /> under 1980. Mot denna bakgrund krävs i motionen att regeringen förelägger<br /> riksdagen ett program m. m. för den svenska gummiindustrin, senast under<br /> nästföljande riksmöte.</p> <p>Delvis har statens möjligheter att påverka gummiindustrin negativt<br /> påverkats av att företagen inte haft svenska ägare. Nyligen har i en<br /> socialdemokratisk reservation i näringsutskottet krävts en skärpt kontroll av<br /> utlandsägda multinationella företags verksamhet i Sverige. I reservationen<br /> hänvisas i sammanhanget just till de nedläggningar av enheter inom<br /> gummiindustrin som nyligen genomförts och den kritik mot formerna för de<br /> anställdas inflytande som därvid framförts.</p> <p>Inom den manuella glasindustrin har under flera år ett utrednings- och<br /> planeringsarbete pågått. Under tiden har nedläggningarna av glasbruk och<br /> annan reducering av produktionskapaciteten tillåtits fortgå i snabb takt. Från<br /> socialdemokratisk sida har vi försökt förmå regeringen att sätta in åtgärder<br /> för att hejda nedgången, vilket också varit ett krav från riksdagen.<br /> Regeringen har dock uppträtt påfallande passivt.</p> <p>I januari i år presenterade regeringen en proposition rörande den manuella<br /> glasindustrin. Utgångspunkten för regeringens förslag har uppenbarligen<br /> varit att sysselsättningen skall tillåtas gå tillbaka även i fortsättningen.<br /> Regeringen är trots detta inte beredd att sätta in sådan åtgärder för att skapa<br /> ny sysselsättning för glasorterna, som föreslagits av statens industriverk.</p> <p>Från socialdemokratisk sida föreslår vi att 10 milj. kr. i form av speciella<br /> lånemedel ställs till förfogande för satsningar på alternativ produktion på<br /> glasindustriorterna. Medlen bör kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna<br /> i de tre län som berörs.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>24</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Lågprisimporten av hushålls- och prydnadsglas är ett allvarligt hot mot den<br /> manuella glasindustrin. Sverige har en internationellt sett låg skyddsnivå på<br /> det området. Regeringen bör därför få i uppdrag att se över möjligheterna att<br /> förstärka importskyddet. Vi vill också att statens industriverk skall arbeta för<br /> att få till stånd ett fast exportsamarbete mellan olika glasföretag. Likaså bör<br /> det vara en klart utsagd uppgift för industriverket att underlätta för de<br /> anställda vid glasbruken att gå in som ägare i företagen.</p> <p>Utbildningsfrågorna inom den manuella glasindustrin måste ses över<br /> påpekas det i den socialdemokratiska motionen. Ett annat krav är att<br /> fortbildningen av tekniker i branschen koncentreras till glasforskningsinstitutet<br /> i Växjö, som behöver få närmare kontakter med den praktiska<br /> verksamheten vid glasbruken.</p> <p>I den socialdemokratiska motionen tas också upp vissa frågor som rör<br /> andra delar av glasindustrin än den manuella. Bl. a. sägs beträffande<br /> emballageglaset att det är nödvändigt att statens industriverk får gå vidare<br /> med sitt utredningsarbete. Det är nödvändigt att hålla en hög beredskap inför<br /> en omstrukturering av branschen.</p> <p>7 Gruv- och mineralfrågor</p> <p>Mineralpolitiska utredningen har nu avslutat sitt arbete, och en mineralpolitisk<br /> proposition aviseras till hösten. Under tiden fortsätter nedläggningarna<br /> och avvecklingen av gruvindustrin. I Mellansverige läggs driften ned vid<br /> den ena gruvan efter den andra. I de norrbottniska malmfälten redovisar<br /> gruvdriften resultat som föranleder nya finansiella insatser från statens<br /> sida.</p> <p>Samtidigt pågår en debatt om gruvnäringens framtid. Statens industriverk<br /> tog i sin senaste höstrapport upp LKAB:s problem. Det ledde till en utbredd<br /> oro i malmfältskommunerna. Den oron förstärktes när industriministern<br /> gick in i debatten med uttalanden som antydde att man från de borgerliga<br /> partierna inte längre ansåg att järnmalmsbrytningen i norr hade någon<br /> framtid. Nu har industriministern tillsatt en utredning som skall se över<br /> situationen i malmfälten och lämna förslag till insatser för att påverka<br /> utvecklingen.</p> <p>I den industripolitiska propositionen läggs förslag om ny mineralpolitisk<br /> verksorganisation. På den punkten väntar industriministern alltså inte med<br /> att lägga förslag till i höst, då regeringens övriga ställningstaganden i<br /> mineralfrågorna skall redovisas.</p> <p>Frågor beträffande kaptaltillskott till LKAB tas upp i propositionen<br /> (1980/81:128) om vissa förslag inom statsföretagsgruppen. De socialdemokratiska<br /> ställningstagandena redovisas i en särskild motion. De sammanfattas<br /> i avsnitt 7.2 nedan.</p> <p>Med anledning av den ganska dramatiska utvecklingen inom gruvnäringen,<br /> den pågående debatten och de i olika propositioner framtagna förslagen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>25</p> </div> <div class="block ml_4"><p>inom gruvområdet har vi valt att på detta sätt ge en samlad bild av vår syn på<br /> gru vfrågorna.</p> <p>7.1 Den mellansvenska gruvindustrin</p> <p>De mellansvenska järnmalmsgruvorna har decimerats kraftigt under<br /> senare tid. Av de närmare 20 gruvor som var i drift i mitten av 1970-talet<br /> återstår f. n. bara fem stycken. Ytterligare två gruvor kommer att upphöra<br /> med verksamheten under innevarande år. Kvar finns därefter endast SSAB:s<br /> gruvor i Grängesberg, Dannemora och Stråssa. Enligt beslut i SSAB skall<br /> även gruvan i Stråssa läggas ned. Den totala järnmalmsproduktionen i<br /> Mellansverige har minskat från 6,5 milj. ton år 1969 till 3,5 milj. ton år<br /> 1979.</p> <p>Aven för de kvarvarande två gruvorna är framtiden osäker. Styrelsen för<br /> SSAB har beslutat att gruvorna i Grängesberg och Dannemora har två år på<br /> sig för att nå lönsamhet. Beslut om huruvida verksamheten skall fortsätta tas<br /> år 1983. Det skall i det här sammanhanget också nämnas att gruvverksamheten<br /> i Grängesberg är avgörande för framtiden för SSAB: s järnvägsrörelse,<br /> TGOJ.</p> <p>Bakom denna dramatiska utveckling ligger framför allt drastiska förändringar<br /> på efterfrågesidan. Exportmöjligheterna för den mellansvenska<br /> järnmalmen har minskat över tiden. Särskilt gäller detta för fosformalmen.<br /> Under de allra senaste åren har även den svenska efterfrågan sjunkit i takt<br /> med att flera svenska specialstålföretag lagt ned sina masugnar och övergått<br /> till skrotbaserad stålproduktion. Sammanlagt har härigenom bortfallit en<br /> råjärnskapacitet på 400 000 årston, vilket motsvarar ett malmbehov på ca 0,6<br /> milj. ton per år. I dagarna har dessutom masugnarna i Domnarvet stängts.<br /> Inom kort läggs också masugnen i Spännarhyttan ned. Kvar som inhemska<br /> avnämare av mellansvensk järnmalm finns då endast Oxelösunds järnverk<br /> och järnsvampverket i Hofors. Situationen förvärras ytterligare av att SSAB<br /> fattat beslut om att ytterligare begränsa råjärnsproduktionen i Oxelösund.</p> <p>Naturligt nog har det största intresset vad gäller den mellansvenska<br /> gruvindustrin inriktats mot järnmalmsgruvorna. Utvecklingen på sulfidmalmssidan<br /> har varit betydligt mindre dramatisk. Inom detta område bedrivs<br /> gruvdrift av fyra företag i anslutning till sex anrikningsverk. Enligt<br /> samstämmiga bedömningar finns det goda förutsättningar för en utökad<br /> sulfidmalmsbrytning i Mellansverige. Även vad gäller utvinningen av<br /> legeringsmetaller och industrimineral har t. ex. mineralpolitiska utredningen<br /> redovisat en klar optimism inför framtiden.</p> <p>De mellansvenska gruvornas problem och utvecklingsmöjligheter har<br /> under nu drygt två och ett halvt år studerats av en särskild, av regeringen<br /> tillkallad delegation, den s. k. mellansvenska gruvdelegationen. En rapport<br /> från delegationen har nyligen presenterats. Trots att delegationen arbetat</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>under lång tid är resultatet av dess arbete utomordenligt tunt. Vi delar de<br /> fackliga delegationsmedlemmarnas åsikt, som framförs i en reservation till<br /> rapporten, att delegationen i allt väsentligt misslyckats i sin uppgift.<br /> Hvuduppgiften var nämligen att studera de möjligheter till på sikt lönsam<br /> verksamhet inom mellansvensk gruvindustri som finns eller kan skapas.<br /> Vidare skulle delegationen prioritera mellan olika projekt som kan finnas<br /> och söka åstadkomma en samordning av resurserna för prospektering och<br /> fyndighetsundersökningar.</p> <p>Alla dessa framtidsfrågor har behandlats ytterst knapphändigt i delegationens<br /> rapport. Tyngdpunkten har i stället lagts på en beskrivning av dagsläget<br /> och på att förklara varför utvecklingen blivit som den blivit.</p> <p>Regeringen har aviserat att man ämnar lägga fram en särskild proposition<br /> på mineralområdet. Vi utgår från att man där kommer att på ett mera seriöst<br /> och genomarbetat sätt behandla den mellansvenska gruvindustrins framtida<br /> utveckling. Vi kommer att i detta sammanhang redovisa vår syn på<br /> utvecklingen inom den svenska gruvnäringen och våra förslag angående<br /> mineralpolitiken.</p> <p>På några områden finns dock behov av mera omedelbara åtgärder.</p> <p>Den snabba övergången till skrotbaserad stålproduktion har väckt en<br /> betydande oro såväl bland företagen som inom de fackliga organisationerna.<br /> En rad bedömningar som gjorts har visat på att vårt lands behov av<br /> importerat skrot kommer att öka kraftigt. Samtidigt är alla bedömare<br /> överens om att det kommer att bli utomordentligt svårt att i framtiden få<br /> tillgång till skrot till rimliga priser på den internationella marknaden.</p> <p>Vi har i vår partimotion angående stålindustrin, som vi lade fram i januari i<br /> år, tagit upp detta problem. Vi har där redovisat den uppseendeväckande<br /> nonchalans som regeringen visat för de starka farhågor som uttalats från<br /> olika håll.</p> <p>Vi har samtidigt framhållit att skrotfrågan inte får behandlas som ett<br /> isolerat problem. Vad som nu omedelbart måste ske är att det kommer till<br /> stånd en samlad bedömning och samordnade åtgärder för att säkerställa en<br /> långsiktigt konkurrenskraftig metallurgisk produktion i vårt land. Därvid<br /> skall de olika möjligheter till ny malmbaserad ståltillverkning som f. n.<br /> utvecklas på olika håll noga övervägas. I dag finns som bekant mycket<br /> lovande projekt inom såväl järnsvamps- som smältreduktionsområdena.<br /> Genombrott inom dessa områden skulle betyda nya avsättningsmöjligheter<br /> för den mellansvenska järnmalmen. Vi har föreslagit att regeringen ges i<br /> uppdrag att tillkalla en särskild kommission för att ta det samlade grepp över<br /> utvecklingen som är nödvändigt.</p> <p>En annan fråga som kräver en snabb behandling är om malmen från gruvan<br /> i Grängesberg skall kunna göras mera konkurrenskraftig. Här har diskuterats<br /> olika utvecklingsvägar.</p> <p>En väg som har visat sig framgångsrik är produktionen av granulerad<br /> höganrikad slig. För att produkten skall kunna tillverkas i större skala krävs</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>27</p> </div> <div class="block ml_4"><p>nu vissa investeringar i Grängesberg. Investeringarna, som främst avser<br /> byggnation av ett lagerhus för den nödvändiga härdningen av granulerna, har<br /> kostnadsberäknats till ca 30 milj. kr.</p> <p>I vår motion angående stålindustrin föreslår vi att denna investering<br /> genomförs snarast.</p> <p>SSAB har vidare låtit utomstående expertis utreda förutsättningarna för<br /> ett nytt sinterverk i Grängesberg. I utredningsrapporten redovisas en klart<br /> positiv grundsyn på anläggningen av ett nytt verk. Vissa frågor anser man<br /> dock måste belysas ytterligare, och man föreslår därför att det inom SSAB<br /> tillsätts en särskild arbetsgrupp för att slutföra utredningsarbetet. Andra<br /> utredningsvägar som studerats är förädling till järnsvamp och järnpulver.<br /> Några klara slutsatser har dock inte redovisats.</p> <p>Enligt vår mening måste förutsättningarna för kulsinterverk, järnsvampoch<br /> järnpulveranläggningar snabbt utvärderas av det företag som äger och<br /> därmed har ansvaret för gruvorna, nämligen SSAB. Naturligtvis måste de<br /> anställda delta i detta arbete.</p> <p>Det finns ett starkt samband mellan SSAB:s produktion av råvaror för<br /> stålframställning och de övriga stålverkens utveckling. SSAB bör därför i sitt<br /> utvärderingsarbete nära samverka med övriga stålföretag. Projektprövningen<br /> måste också nära kopplas till arbetet i den kommission med uppgift att<br /> föreslå lösningar på svensk stålindustris samlade metallurgiproblem som vi<br /> nämnde tidigare. Vi har i vår stålmotion lagt fram förslag om att dessa<br /> utvärderingar skall genomföras omedelbart.</p> <p>Medan denna utvärdering pågår bör inga åtgärder vidtas som försämrar<br /> förutsättningarna för gruvdriften. Det betyder bl. a. att länspumpningen av<br /> gruvorna i Blötberget och Håksberg, som riksdagen uttalade sig för år 1979,<br /> bör fortsätta. Liksom tidigare bör regeringen om så erfordras ta initiativ för<br /> att täcka de kostnader som härigenom uppstår för SSAB.</p> <p>För sulfidmalmerna, liksom för legeringsmetaller och industrimineral,<br /> förutses som nämndes tidigare en relativt ljus framtid. För att våra<br /> möjligheter skall kunna tas till vara fullt ut är det dock nödvändigt att<br /> prospekteringsarbetet intensifieras. Statsmakterna bör medverka till att så<br /> sker. Vi föreslår därför att resurser ställs till förfogande för ett femårigt<br /> prospekteringsprogram för Mellansverige. För programmet bör disponeras<br /> 10 milj. kr. per år, dvs. totalt 50 milj. kr. Programmet bör under första året i<br /> sin helhet genomföras av Nämden för statens gruvegendom. Under de<br /> efterföljande åren bör även andra gruvintressenter kunna erhålla stöd inom<br /> programmets ram.</p> <p>Vi har tidigare vid flera tillfällen tagit upp frågan om framtiden för<br /> Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa. Laboratoriet ägs av SSAB, som dock<br /> förklarat att man inte längre önskar vara ensamägare.</p> <p>Det är utan tvivel av stort värde att i Bergslagen ha tillgång till ett<br /> forsknings- och utvecklingslaboratorium av det här aktuella slaget. Detta<br /> gäller inte minst för utveckling av processtekniken vid behandling av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_4"><p>industrimineral och legeringsmetaller. Laboratoriet har uppdrag inte bara<br /> från SSAB utan också från andra företag och har upparbetat och<br /> dokumenterat en mycket god kompetens inom sina olika verksamhetsområden.</p> <p>Vi har framhållit att det är angeläget att Mineralprocesslaboratoriets<br /> ägarkrets utökas med ytterligare företag i första hand inom gruvindustrin.<br /> Även en fastare anknytning till den utrustningstillverkande industrin kan<br /> vara lämplig. Verksamhetens speciella karaktär, bl. a. det förhållandet att en<br /> del av projekten är av mera långsiktig och generell art, motiverar att<br /> regeringen medverkar i försöken att finna en lämplig ägarkonstellation.</p> <p>Riksdagen delade vår uppfattning om Mineralprocesslaboratoriets betydelse.<br /> Man var dock inte från riksdagsmajoritetens sida beredd att göra något<br /> uttalande i frågan. Projekt av denna typ ansåg man falla inom ramen för det<br /> samråd som äger rum inom mellansvenska gruvdelegationen.</p> <p>Delegationen har i sin rapport redovisat en mycket positiv syn på<br /> laboratoriets verksamhet. Däremot finns inget som talar för att man på något<br /> sätt engagerat sig i ägarfrågan.</p> <p>Ägarfrågan är således ännu inte löst, och Mineralprocesslaboratoriets<br /> framtid är därför alltjämt oklar. Vi har därför i vår stålmotion upprepat vårt<br /> krav på att regeringen medverkar i försöken att finna en sådan ägarkonstellation<br /> att verksamheten kan fortsätta och vidareutvecklas.</p> <p>7.2 Frågor som rör LKAB</p> <p>Som tidigare påpekats tas LKAB:s situation upp i en särskild motion. De<br /> förslag som där läggs skall här endast kortfattat redovisas.</p> <p>En helt grundläggande utgångspunkt vid vårt ställningstagande till vilka<br /> åtgärder som skall sättas in på gruvorterna är människornas krav på<br /> sysselsättning. Orternas ensidiga beroende av järnmalmsbrytningen måste i<br /> största möjliga utsträckning motverkas genom åtgärder som stimulerar<br /> utveckling av ny industrisysselsättning.</p> <p>Det vore emellertid orealistiskt att räkna med att en betydande industrisysselsättning<br /> - fristående från gruvnäringen - snabbt skulle kunna byggas<br /> upp på gruvorterna. Järnmalmsbrytningen kommer att under överskådlig tid<br /> ha en helt avgörande betydelse för orternas fortlevnad. Slutsatsen härav blir<br /> att mycket stora ansträngningar måste göras för att bibehålla en livskraftig<br /> järnmalmsproduktion på gruvorterna.</p> <p>Vad gäller sysselsättningstillfällen finns alltså för gruvorternas vidkommande<br /> inte något egentligt alternativ till järnmalmsbrytning. Enligt vår<br /> uppfattning finns det också goda förutsättningar att i Kiruna, Gällivare och<br /> Svappavaara under lång tid framåt bedriva en lönsam järnmalmsbrytning.</p> <p>Vi har från socigldemokratisk sida tidigare vid flera tillfällen tagit upp<br /> frågan om LKAB:s kostnader för järnvägstransport av malmen. Vi har<br /> understrukit att det är nödvändigt att dels vidta åtgärder för att effektivisera</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>29</p> </div> <div class="block ml_5"><p>och modernisera transportapparaten, dels uppnå en rimligare fördelning av<br /> resultatet mellan SJ och LKAB.</p> <p>I fjol fick vi viss framgång i våra ansträngningar för att få ned fraktpriserna<br /> på en rimlig nivå. Riksdagen beslöt att avtalet skulle ses över. Nu meddelas i<br /> Statsföretagspropositionen att det till hösten kommer ett förslag om hur<br /> fraktkostnaderna för LKAB:s malmtransporter kan reduceras.</p> <p>Det finns i Norrbotten en rad lovande mineraliseringar, som förtjänar att<br /> närmare undersökas med sikte på en framtida gruvbrytning. Det gäller inte<br /> bara koppar utan också exempelvis zink, bly, nickel, molybden och wolfram.<br /> Vi menar att samhället måste ha ansvar för att dessa fyndigheter undersöks<br /> och att en brytning inte omintetgörs på grund av LKAB:s svårigheter på<br /> järnmalmssidan. Ett offensivt arbete för att utveckla nya mineralprojekt i<br /> Norrbotten måste ovillkorligen bedrivas.</p> <p>Vi föreslår nu att LKAB får medel för att genomföra ett program för<br /> intensifierad prospektering och projektering av nya gruvor i Norrbotten. För<br /> programmet, som bör omfatta fem år, bör anslås 50 milj. kr. årligen.</p> <p>LKAB:s situation i dagsläget präglas av utomordentligt stora svårigheter.<br /> Resultatutvecklingen har genom den oväntat snabba försvagningen av<br /> leveranssituationen blivit betydligt sämre än väntat. Resultatförbättringen</p> <p>1980 jämfört med föregående år blir nu betydligt mindre än man tidigare haft<br /> anledning att räkna med. Också 1980 kommer nu att visa stora förluster, och</p> <p>1981 års resultat beräknas bli utomordentligt svagt. Därmed har LKAB nu<br /> under en följd av år redovisat förluster.</p> <p>Regeringen föreslår nu att staten skall anvisa 1 090 milj. kr. för att täcka<br /> förluster i LKAB. Vi ställer oss bakom det förslaget.</p> <p>Vi ser det emellertid som en allvarlig fara för arbetsmarknadsläget i<br /> malmfältskommunerna att företaget nu för att minimera kassautflödet dels<br /> håller tillbaka nya investeringar, dels försöker undvika att bygga upp<br /> malmlagren.</p> <p>Vi föreslår därför att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att dels<br /> utarbeta förslag till regler för lagerstöd till LKAB, dels inventera investerings-<br /> och underhållsprojekt som kan startas för att utjämna sysselsättningssvackan.<br /> Regeringen har därefter att återkomma till riksdagen med sina<br /> förslag.</p> <p>7.3 Mineralpolitisk verksorganisation</p> <p>Den mineralpolitiska utredningen avlämnade under fjolåret sitt slutbetänkande.<br /> Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen bereds f. n. inom<br /> regeringskansliet. I den nu presenterade industripolitiska propositionen<br /> aviseras en mineralpolitisk proposition kommande höst.</p> <p>Endast på en punkt behandlas i den nu föreliggande propositionen gruvoch<br /> mineralfrågor. Det gäller frågan om mineralpolitisk verksorganisation,<br /> som alltså redan nu blir föremål för ställningstaganden från regeringens sida.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>30</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det är en fråga där remissopinionen varit i hög grad splittrad.</p> <p>Från socialdemokratisk sida finner vi frågan om den mineralpolitiska<br /> verksorganisationen utomordentligt viktig. Organisationen har stor betydelse<br /> bl. a. för att bidra till en effektiv prospekteringsverksamhet och för att<br /> säkerställa att gruv- och mineralfrågorna sätts in i sitt industripolitiska<br /> sammanhang. Det förslag till organisationsförändring som nu läggs fram från<br /> regeringens sida förefaller emellertid inte skapa förutsättningar för någon<br /> förbättring på dessa punkter.</p> <p>Betydelsen av att gruv- och mineralfrågorna behandlas som en del av<br /> industripolitiken i stort understryks av en rad tunga remissinstanser. Dit hör<br /> bl. a. LO, SAF, Svenska metallindustriarbetareförbundet och statens<br /> industriverk. LO påpekar, som en kommentar till utredningens förslag, att<br /> en lösning av de långsiktiga sysselsättningsproblem och regionalpolitiska<br /> problem som gruvindustrins situation aktualiserar sannolikt förutsätter<br /> omfattande insatser också inom andra branscher, vilket snarare talar för<br /> behov av bättre samordning.</p> <p>Trots denna massiva remissopinion har regeringen nu valt att föreslå en<br /> organisation där gruv- och mineralfrågorna bryts ut ur statens industriverks<br /> verksamhet.</p> <p>Regeringen föreslår en tudelning av myndighetsorganisationen, där<br /> myndighetsuppgifterna samlas i en organisation och statens affärsverksamhet<br /> i en annan. Den anslagsfinansierade delen av statens geologiska<br /> undersöknings (SGU) verksamhet förs samman med mineralbyrån vid<br /> statens industriverk. Därigenom bildas en central förvaltningsmyndighet på<br /> mineralområdet. Mineralbyrån skall inte i fortsättningen fungera som kansli<br /> åt nämnden för statens gruvegendom (NSG), som därför möjligen bör få ett<br /> eget kansli. Den del av SGU som sysslar med prospektering och andra<br /> geologiska undersökningar bör enligt förslaget bli ett fristående organ. Enligt<br /> propositionen skapar den föreslagna organisationsförändringen förutsättningar<br /> också för längre gående samverkan och samordning med andra<br /> prospekteringsorganisationer.</p> <p>Från socialdemokratisk sida ställer vi oss i princip positiva till organisationslösningar<br /> som främjar utvecklingen av ökad samverkan mellan olika<br /> prospekteringsorganisationer. Vi finner det emellertid inte klarlagt att den i<br /> propositionen föreslagna organisationen i detta avseende - liksom i vissa<br /> andra - är ändamålsenlig. Det är dessutom enligt vår uppfattning långt ifrån<br /> tillräckligt att ändra organisationen. Det krävs också en översyn och<br /> förändring av gruvlagstiftningen som i flera avseenden är föråldrad och som<br /> alltför ofta verkar hindrande på startandet av gruvprojekt. Lagstiftningsfrågorna<br /> är komplicerade, och det finns därför inte skäl att räkna med att några<br /> konkreta förslag till förändringar skall kunna utarbetas fram till dess den<br /> mineralpolitiska propositionen skall läggas fram. Däremot bör i det<br /> sammanhanget riktlinjerna för en översyn och omarbetning av gruvlagstiftningen<br /> läggas fram. Först då sådana riktlinjer redovisats, och då också i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>31</p> </div> <div class="block ml_5"><p>övrigt ett samlat program för gruv- och mineralpolitiken presenterats, är det<br /> lämpligt att också ta ställning till organisationsfrågorna. Någon anledning att<br /> nu, isolerat, behandla dessa frågor finns enligt socialdemokratisk mening<br /> inte. Riksdagen bör därför inte nu ta ställning till förslagen om mineralpolitisk<br /> verksorganisation.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i den kommande<br /> mineralpolitiska propositionen återkomma med förslag till förändringar i<br /> den mineralpolitiska verksorganisationen. Organisationsförändringarna bör<br /> syfta till att förbättra förutsättningarna att dels samordna den del av<br /> verksamheten som avser myndighetsuppgifter med annan industripolitisk<br /> verksamhet, dels samordna den statliga prospekteringsverksamheten med<br /> motsvarande verksamhet hos andra organisationer. Detta bör ges regeringen<br /> till känna.</p> <p>8 Teknisk forskning och utveckling</p> <p>Teknisk forskning och utveckling är viktiga förutsättningar för att på<br /> längre sikt återge det svenska näringslivet dess styrka.</p> <p>Från socialdemokratiskt håll har vi under en följd av år pekat på behovet<br /> av ökade insatser till teknisk forskning och utveckling och uttryckt oro över<br /> den brist på handlingsförmåga som regeringen visat i detta avseende. De<br /> satsningar som görs på forskning och kompetensuppbyggnad är av utpräglat<br /> långsiktig karaktär och effekterna därav i form av tillämpningar i näringslivet<br /> kan dröja mer än ett decennium.</p> <p>Det är olyckligt att de förslag vi fört fram under flera års tid inte har<br /> genomförts tidigare. Därigenom har värdefull tid gått förlorad och de<br /> positiva effekterna för svenskt näringsliv i onödan fördröjts..</p> <p>Inom flera områden finns exempel på att svenskt forsknings- och<br /> utvecklingsarbete legat väl framme internationellt sett med goda chanser till<br /> framgångsrika innovationer i företagen men att man sedan sackat efter på<br /> grund av bristande resurser och bristande handlingskraft och vilja att satsa<br /> från regeringens sida. Vi har inte råd att förlora flera chanser. Nu krävs en<br /> kraftfull och målmedveten satsning.</p> <p>Förväntningarna på den nu framlagda propositionen har varit betydande.<br /> Regeringen har i olika sammanhang hänvisat till den nu framlagda<br /> propositionen som svar på den kritik som framförts för bristande handlingsförmåga<br /> när det gäller satsning på teknisk utveckling och forskning.</p> <p>Under senare tid har ett stort antal konkreta förslag om hur den tekniska<br /> forskningen och utvecklingen skulle främjas arbetats fram av forskare,<br /> industriföreträdare, myndigheter och fackliga organisationer. Regeringen<br /> har inte förmått göra den breda och kraftfulla satsning som krävs och som det<br /> finns underlag för. Det gäller såväl grundläggande forskning och kompetensuppbyggnad<br /> vid universitet och högskolor, där de obetydliga ökningar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>32</p> </div> <div class="block ml_5"><p>som föreslogs i budgetpropositionen var otillräckliga, som teknisk forskning<br /> och utveckling.</p> <p>I propositionen uppges att satsningarna på svensk forskning och utveckling<br /> mätt i andel av BNP visat en jämförelsevis mycket hög ökningstakt de senaste<br /> åren. Detta måste dock, som också medges i propositionen, ses mot<br /> bakgrund av en stagnerande BNP-utveckling. Enligt en OECD-rapport har<br /> de statliga anslagen till forskning och utveckling i Sverige minskat realt sett<br /> sedan 1978 - till skillnad från i andra OECD-länder.</p> <p>Att hänvisa till statistiska uppgifter om svensk FoU som andel av BNP när<br /> det gäller att bestämma omfattningen av det statliga stödet till teknisk<br /> forskning och utveckling är därför vanskligt. Dessutom torde det för ett litet<br /> land som Sverige som i hög grad är beroende av en högt utvecklad teknologi<br /> finnas starka skäl att satsa mera på FoU relativt BNP än andra, större länder<br /> för att kunna få tillräckliga resurser till utvalda, viktiga områden.</p> <p>Ett viktigt led i en kraftfull politik för att åstadkomma teknisk förnyelse i<br /> det svenska näringslivet är teknikupphandling. Det gäller inte minst<br /> möjligheterna att genom statliga eller kommunala beställningar stimulera<br /> utveckling av ny teknik. Propositionen ansluter sig till denna uppfattning.<br /> Emellertid föreslås inga som helst konkreta åtgärder för att främja sådan<br /> teknikupphandling. Man hänvisar till att kommunerna själva får gripa<br /> initiativet. Det är en oacceptabelt passiv inställning. Här krävs åtgärder för<br /> att stimulera kommunerna och myndigheterna till att i samråd med<br /> producerande företag och forskare beställa ny teknik. Vi återkommer senare<br /> till denna fråga.</p> <p>8.1 Forskning vid universitet och högskolor samt utbildning</p> <p>På längre sikt torde statsmakternas viktigaste uppgift för att stödja<br /> forsknings- och utvecklingsverksamheten vara att skapa förutsättningar för<br /> en hög kvalitativ forskning och utbildning vid våra universitets- och<br /> högskoleinstitutioner.</p> <p>Vi har flera år i riksdagsmotioner fört fram förslag om hur denna<br /> verksamhet skulle förstärkas, senast i motion under den allmänna motionstiden<br /> i januari 1981 om grundläggande högskoleutbildning och forskning.</p> <p>Inom högskoleutbildningens område konstateras att utbildningsresurserna<br /> inom det datatekniska området för närvarande är klart otillräckliga. I<br /> motionen föreslås ökade resurser för datateknisk utbildning vid universitet<br /> och högskolorna.</p> <p>Vi kräver också en översyn av den tekniska utbildningen i förhållande till<br /> samhällets och yrkeslivets framtida behov.</p> <p>Våra förslag på området forskarutbildning och forskning inom universitet<br /> och högskolor innebär en fördubbling av de medel som regeringen anvisat<br /> som en real förstärkning. Förslagen har i första hand syftet att stärka teknisk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>33</p> </div> <div class="block ml_4"><p>och naturvetenskaplig forskning och utvecklingsarbete som ett stöd för<br /> fortsatt industriutveckling.</p> <p>Förslagen innebär bl. a.:</p> <p>ökat stöd till forskarstuderande genom en i förhållande till regeringens<br /> förslag dubbelt så stor ökning av antalet utbildningsbidrag samt en<br /> uppräkning av utbildningsbidragen,</p> <p>förbättrade villkor till uppdragsforskning,<br /> ytterligare resurser till högskoleinstitutionerna,<br /> ökade resurser för forskartjänster på mellannivå,<br /> medel för internationella forskarkontakter, ökade resurser till vetenskaplig<br /> utrustning såväl för ersättning av föråldrad utrustning som nyanskaffning,</p> <p>väsentligt höjda anslag till Naturvetenskapliga forskningsrådet.</p> <p>8.2 Styrelsen för teknisk utveckling</p> <p>Styrelsen för teknisk utveckling har under senare år tagit flera initiativ i<br /> positiv riktning. Det gäller t. ex. inrättandet av de industriella och<br /> vetenskapliga råden för att förstärka kontakterna med industriföreträdare<br /> resp. forskare, samt planerings-, uppföljnings- och utvärderingsverksamhet<br /> där också internationell expertis används.</p> <p>Vi anser att den avvägning mellan kunskapsutveckling och industriellt<br /> utvecklingsarbete som STU föreslagit, vilken innebär en relativ förskjutning<br /> av insatserna till stöd för kunskapsutveckling och som också föreslås i<br /> propositionen, är riktig.</p> <p>Vi instämmer också i den prioritering av områden som gjorts i STU:s<br /> förslag och i propositionen. Den innebär att verkstadsteknik, bioteknik,<br /> datateknik/elektronik, materialteknik samt kemiteknik och dessutom träteknik,<br /> teknik för hälso- och sjukvård samt massa- och pappersteknik är<br /> prioriterade områden.</p> <p>Bland dessa områden återfinns de där vi tidigare fört fram förslag till<br /> insatser i form av utvecklingsbolag eller ”nationella storprojekt”.</p> <p>Vi anser dock att de medel som i propositionen anslås till dessa områden är<br /> otillräckliga.</p> <p>Det gäller framför allt de områden som betecknas som nya för svensk<br /> industri: bioteknik, datateknik/elektronik och materialteknik - nya material.</p> <p>I propositionen föreslås en uppräkning av anslaget till Styrelsen för teknisk<br /> utveckling, som med hänsyn tagen till kostnadsutvecklingen realt uppgår till<br /> ca 4 procent.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör satsningen på dessa tre områden ske i enlighet<br /> med det högre alternativ som STU fört fram. Detta innebär en ökning i<br /> förhållande till regeringens förslag med ca 20 milj. kr.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>3 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2020</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>34</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Vi har tidigare fört fram förslag om s. k. nationella storprojekt inom dessa<br /> tre områden.</p> <p>De satsningar som vi nu föreslår skall ske genom STU svarar mot en del av<br /> intentionerna med dessa storprojekt. För att nå önskvärd effekt för det<br /> svenska näringslivet krävs dock insatser även av annat slag. För t. ex.<br /> området bioteknik krävs insatser inom högskolan för att stärka forskningsverksamheten<br /> och tillgodose behovet av utbildning. Det kan ske såväl via<br /> forskningsråden som genom anslag till högskolorna. Därvid bör en samlad<br /> bedömning göras av hur resurserna bäst kan fördelas mellan olika högskolor i<br /> landet så att en profilering åstadkommes med koncentrerade insatser i stället<br /> för en utspridning till samtliga högskolor. Det krävs vidare åtgärder inom<br /> näringslivet för att underlätta att forskningsresultaten omsätts i produktion<br /> och för att stimulera nybildning av innovativa företag. En bevakning av<br /> myndigheternas handläggning av t. ex. beslut om miljörestriktioner kan<br /> också behövas. En onödigt långsam handläggning kan vålla förseningar till<br /> allvarligt men för näringslivet.</p> <p>Liknande behov torde finnas också inom området datateknik/elektronik<br /> och materialteknik - nya material.</p> <p>För att inom varje område åstadkomma samordning och balans mellan<br /> olika insatser bör en särskild kommitté tillsättas med representanter för<br /> industri, forskning och de anställda.</p> <p>Kommittéerna bör knytas till industridepartementet. De bör arbeta så att<br /> förslag till åtgärder kan genomföras utan onödig tidsfördröjning.</p> <p>Vi föreslår i första hand att sådana kommittéer inrättas för vart och ett av<br /> områdena bioteknik, datateknik/elektronik samt materialteknik - nya<br /> material.</p> <p>Mot bakgrund av erfarenheterna från dessa kommittéers arbete kan<br /> senare övervägas att inrätta liknande kommittéer också för andra prioriterade<br /> områden.</p> <p>Vi har tidigare föreslagit en övergripande delegation för att bl. a. bedöma<br /> behovet av och göra avvägningar mellan massiva insatser inom vissa områden<br /> (”storprojekt”). I delegationen skulle ingå företrädare för industrin,<br /> forskarna samt de anställda.</p> <p>Det i propositionen aviserade industriella och tekniska rådet med uppgift<br /> bl. a. att samordna de insatser som görs för att stödja teknisk forskning och<br /> industriellt utvecklingsarbete med de insatser som görs för att stödja<br /> forskning och utbildning vid de tekniska högskolorna skulle kunna svara mot<br /> intentionerna med den av oss föreslagna delegationen. Enligt propositionen<br /> skulle i rådet utbildnings-, forsknings- och industriintressen vara representerade.<br /> Enligt vår uppfattning bör också företrädare för de anställda ingå i<br /> rådet.</p> <p>I propositionen föreslås ett treårigt program för STU:s stöd till teknisk<br /> forskningoch utveckling under budgetåren 1981/82-1983/84. Medelsbehovet<br /> för anslaget teknisk forskning och utveckling anges till totalt 1 775 milj. kr.,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>35</p> </div> <div class="block ml_4"><p>varav för budgetåret 1981/82 540 milj. kr. Enligt vår uppfattning är<br /> ambitionsnivån för åren 1982/83-1983/84 alltför låg. STU bör ges i uppdrag<br /> att utarbeta underlag för en stegvis ökning av forsknings- och utvecklingsverksamheten<br /> under de senaste två åren under treårsperioden.</p> <p>8.3 Nordiskt samarbete i fråga om forskning och teknisk utveckling</p> <p>Inom den ekonomiska och näringsmässiga politiken diskuteras olika<br /> former av samverkan mellan de nordiska länderna. Det finns starka skäl att<br /> pröva möjligheterna till ett utökat nordiskt samarbete i fråga om teknisk<br /> forskning och utveckling. Därigenom skulle knappa resurser kunna utnyttjas<br /> på ett effektivare sätt, inte minst dyrbar vetenskaplig utrustning och<br /> försöksanläggningar. Det bör gälla såväl grundläggande forskning (där redan<br /> nu ett visst utbyte förekommer) som mera tillämpad och utvecklingsinriktad<br /> verksamhet. Regeringen bör ta initiativ till överläggningar härom med övriga<br /> nordiska länder.</p> <p>8.4 Uppfinnarverksamhet</p> <p>I socialdemokratiska partimotioner om industripolitik har under de<br /> senaste åren förts fram olika förslag för att stimulera uppfinnarverksamhet<br /> och för att skapa bättre förutsättningar för att uppfinningar exploateras.</p> <p>Våren 1979 föreslog vi att STU skulle få i uppdrag att starta en verksamhet<br /> i syfte att aktivt stödja utvecklingsarbete från arbetstagarnas sida i företagen.<br /> Förslaget antogs av riksdagen, och ett särskilt delprogram - arbetstagarinitierade<br /> projekt - har startats inom STU.</p> <p>Verksamheten är fortfarande under uppbyggnad och innebär i princip en<br /> förlängning av förslagsverksamheten vid företagen. Projektförslag, som<br /> bedöms hållbara från tillverknings- och marknadsföringssynpunkt men som<br /> kräver teknisk utveckling, kan få stöd inom ramen för programmet. STU kan<br /> finansiera upp till två tredjedelar av utvecklingskostnaderna, medan<br /> återstoden skall finansieras av företaget. Vi har också i våra partimotioner<br /> föreslagit åtgärder för att förbättra de enskilda uppfinnarnas situation. Dessa<br /> lever i stor utsträckning under villkor som är ekonomiskt otillfredsställande<br /> och som innebär social otrygghet. Det är uppenbart att detta kan verka<br /> hämmande på kreativiteten. Vi har föreslagit att 5 milj. kr. skulle anslås till<br /> stipendier för uppfinnare. Den borgerliga majoriteten i riksdagen har<br /> emellertid gått emot förslaget. Vi återkommer i det följande till frågan om<br /> uppfinnarstipendier.</p> <p>Innan vi går in på frågor som direkt rör de enskilda uppfinnarna och<br /> formerna för att från statligt håll stödja deras verksamhet, vill vi peka på att<br /> flera av de åtgärder som föreslås i andra avsnitt av denna motion kan ha en<br /> avsevärd indirekt betydelse för uppfinnarna. Det gäller exempelvis de ökade<br /> resurser, som föreslås tillföras de regionala utvecklingsfonderna för produkt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_43"><p>36</p> </div> <div class="block ml_6"><p>utvecklingsservice till de mindre och medelstora företagen. Det gäller likaså<br /> förslaget att de nationella utvecklingsbolagen inom energi-, miljö- och<br /> transportteknik skall tillföras betydande egna medel för projektfinansiering.<br /> Fler exempel skulle kunna anföras.</p> <p>I dag finns två typer av stipendier avsedda för uppfinnare och som kan<br /> sökas via STU. Den ena typen kallas uppfinnarstipendium och är avsedd som<br /> en uppmuntran till personer som visat förutsättningar för tekniskt nyskapande.<br /> Denna typ av stipendium kan alltså närmast ses som en efterhandsbelöning.<br /> Stipendiebeloppet bestäms varje år men har hittills varit i storleksordningen<br /> 25 000 kr. Omkring tio stipendiater brukar utses.</p> <p>Den andra typen, som kallas arbetsstipendium, har också årligen delats ut<br /> till ca tio uppfinnare. Det är avsett för kreativa personer som ämnar ägna sig<br /> åt uppfinningsverksamhet men som inte kan precisera verksamheten så klart<br /> att de kan få projektstöd. Stipendiebeloppens storlek beslutas från fall till fall<br /> och kan variera starkt. Stipendierna har i en del fall utgått med relativt stora<br /> belopp. För båda typerna av stipendier gäller att de kan utdelas under högst<br /> två år i följd till en och samma person.</p> <p>Beträffande den skattemässiga behandlingen av stipendierna gäller att<br /> arbetsstipendierna är skattebelagda. Däremot har det varit mera oklart om<br /> uppfinnarstipendierna kunnat betraktas som skattepliktig inkomst. Några<br /> stipendiater har först efter utdragna skatteprocesser beviljats skattefrihet.<br /> Nu förefaller det emellertid vara klarlagt att uppfinnarstipendierna inte skall<br /> beskattas.</p> <p>Enligt socialdemokratisk uppfattning finns det anledning att pröva om<br /> man genom att dels utöka antalet stipendier, dels öka stipendiebeloppen kan<br /> stimulera kreativa personer att ägna sig åt uppfinnarverksamhet. En sådan<br /> förbättring av de ekonomiska villkoren bör sannolikt kombineras med<br /> betydande informationsinsatser för att göra fler människor medvetna om de<br /> existerande möjligheterna. Totalt sett kan vi tänka oss en ökning av anslagen<br /> för stipendier till uppfinnare i storleksordningen 5 milj. kr. per år.</p> <p>STU bör också i fortsättningen spela en central roll i fördelningen av det<br /> statliga stödet till de enskilda uppfinnarna. Det finns emellertid skäl att pröva<br /> om inte en kompletterande kanal för det statliga stödet borde utnyttjas.</p> <p>Det är naturligt att många av de uppfinnare som vänt sig till STU och som<br /> därvid inte lyckats få stöd för sina idéer uppfattar STU:s beslut i ärendet som<br /> sakligt sett felaktigt. Det ligger också i sakens natur att beslut många gånger<br /> måste fattas på utomordentligt osäker grund. Det är svårt att på förhand<br /> bedöma de tekniska problem som är förenade med utvecklingen av en<br /> uppfinning liksom de marknadsmässiga förutsättningarna för dess exploatering.</p> <p>Vi har inte anledning att här gå in på om den kritik som ibland från<br /> uppfinnarhåll riktas mot STU är motiverad. Vi menar emellertid att det bör<br /> skapas möjligheter för uppfinnare att föra fram sina projektidéer till mer än<br /> en bedömare. En väg för att uppnå detta vore att ge Svenska uppfinnare</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>37</p> </div> <div class="block ml_4"><p>föreningen ansvaret för att fördela en del av stipendierna till uppfinnare.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta förslag till en<br /> utvidgning av stipendieverksamheten i enlighet med de riktlinjer som här har<br /> angivits.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi skall här peka på två skattefrågor som är av särskilt intresse för de<br /> enskilda uppfinnarna. Det ena rör de utvecklingskostnader som läggs ned på<br /> en uppfinning under åren innan uppfinningen ger inkomster. Dessa<br /> utvecklingskostnader får inte skattemässigt dras av mot inkomsten av<br /> uppfinningen, såvida inte uppfinnaren bedriver sin verksamhet i form av<br /> rörelse.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är uppenbart att beskattningen av inkomsterna från en uppfinning<br /> genom dessa regler kan bli helt orimlig. En del av intäkten - och det kan<br /> självfallet gälla en mycket stor del - är i realiteten en ersättning för<br /> utvecklingskostnader som lagts ned i uppfinningen under tidigare år. Trots<br /> detta får de inte dras av vid beskattning utan inkomstbeskattas. Rimligen har<br /> dessa skatteregler en dämpande inverkan på potentiella uppfinnares<br /> benägenhet att ägna sig åt uppfinnarverksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är å andra sidan naturligt att möjligheterna att göra skatteavdrag för<br /> kostnader för uppfinnarverksamhet, som inte bedrivs yrkesmässigt, är<br /> begränsade. Det är sannolikt rimligt att i allmänhet betrakta sådana<br /> kostnader som jämförliga med kostnader för hobbyverksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">I den mån uppfinnarverksamheten leder fram till en uppfinning som kan<br /> exploateras, och alltså faktiskt ger inkomster, finns emellertid inte anledning<br /> att betrakta kostnaderna på detta sätt.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt socialdemokratisk uppfattning är det angeläget att snarast se över<br /> möjligheterna att undanröja de hinder för uppfinnarverksamhet som här<br /> angivna skatteregler utgör. Det finns i sammanhanget vissa frågor som måste<br /> klarläggas innan man kan ta ställning till hur skattereglerna på den här<br /> punkten bör utformas. Dessa frågor hänger bl. a. samman med svårigheten<br /> att avgöra vilka utvecklingskostnader som skall anses hänförliga till en viss<br /> uppfinning.</p> <p style="margin-left:3px;">En annan skattefråga som vi här vill aktualisera rör möjligheterna för<br /> uppfinnare att jämna ut sina inkomster över tiden i de fall inkomsterna<br /> fluktuerar starkt. Uppfinnare har på samma sätt som exempelvis kulturarbetare<br /> i vissa fall inkomster som varierar starkt från år till år. En uppfinnare<br /> kan, efter att kanske ha arbetat på en uppfinning under ett antal år, få<br /> ersättningen för uppfinningen i fråga koncentrerad till ett enda år.</p> <p style="margin-left:3px;">För kulturarbetarnas vidkommande har förekomsten av starkt fluktuerande<br /> inkomster lett till att särskilda skatteregler utformats i syfte att<br /> åstadkomma en skattemässig resultatutjämning. Reglerna innebär att fria<br /> kulturarbetare kan få uppskov med beskattning av den del av inkomsten som<br /> sätts in på ett särskilt bankkonto (upphovsmannakonto). Tiden för uppskov<br /> är begränsad till fem år. Uppskovsrätten omfattar endast sådana rörelseintäkter<br /> som fysisk person erhåller i egenskap av upphovsman enligt lagen om</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>38</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsmannalagen).</p> <p>Skatteutskottet har nyligen behandlat motionen som rör bl. a. de<br /> skattefrågor som här tagits upp. Utskottet hänvisar till att frågorna skall ses<br /> över av den s. k. kulturskattekommittén. Frågan om inkomstutjämning för<br /> uppfinnare behandlas med förtur.</p> <p>8.5 Teknikupphandling</p> <p>I den industripolitiska propositionen diskuteras upphandling av ny teknik<br /> som en väg att stimulera industriellt utvecklingsarbete. Det påpekas att<br /> metoden är intressant bl. a. därför att stora belopp varje år används för<br /> upphandling inom den offentliga sektorn. Vidare konstateras att teknikupphandling<br /> alltmer framstår som ett verksamt instrument för att stimulera den<br /> tekniska utvecklingen. Man refererar en OECD-rapport, där teknikupphandlingen<br /> framställs som ”den enda metod om vilken man med säkerhet vet<br /> att man med dess hjälp kan beordra fram lönsam teknisk utveckling genom<br /> offentliga insatser”.</p> <p>Denna påfallande positiva beskrivning av teknikupphandlingen som ett<br /> instrument för stimulans av den tekniska utvecklingen inom industrin<br /> motsvaras emellertid inte av några konkreta förslag till åtgärder för att<br /> utnyttja detta medel. Detta om man bortser från inrättandet av de tre<br /> utvecklingsbolagen inom områdena energi, miljövård och transportsystem.<br /> Anledningen till att vi vid vår bedömning valt att bortse från förslaget om<br /> utvecklingsbolagen är inte att dessa skulle vara betydelselösa som instrument<br /> för att stimulera upphandlingen. Tvärtom kan de, och då speciellt med de<br /> kompletteringar som föreslås nedan, bli mycket betydelsefulla. Bolagen kan<br /> emellertid inte sägas vara någon nyhet. Riksdagen beslutade redan våren<br /> 1979 på socialdemokratiskt initiativ att bolagen skulle inrättas och att det<br /> därför knappast kan anses vara särskilt anmärkningsvärt att de nu faktiskt<br /> inrättas - snarare att det inte skett förr.</p> <p>Utöver detta förslag redovisar regeringen inte några förstärkningar av de<br /> statliga ansträngningarna för att stimulera den industriella utvecklingen<br /> genom teknikupphandling. STU, som har vissa uppgifter inom området, får<br /> medel för verksamhet med i huvudsak oförändrad omfattning. Från statlig<br /> sida är man därutöver inte beredd till ökade insatser. Däremot uttrycks<br /> förhoppningar om att kommunerna skall lämna ett bidrag: ”Det är med<br /> andra ord viktigt att kommunerna själva griper initiativet och i ökad<br /> utsträckning utnyttjar teknikupphandling vid sina investeringar.”</p> <p>Från socialdemokratisk sida delar vi den positiva syn på teknikupphandling<br /> som förs fram i den industripolitiska propositionen. De statliga<br /> insatserna bör emellertid enligt vår uppfattning inte stanna vid välvilliga<br /> formuleringar och förhoppningar. Statliga åtgärder bör sättas in för att<br /> genom teknikupphandling driva fram industriell utveckling. I det följande<br /> diskuteras först insatser för att stödja teknikupphandling inom vart och ett av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>39</p> </div> <div class="block ml_4"><p>områdena landstingssektorn, primärkommunerna och den privata sektorn.<br /> Bl. a. redovisas socialdemokraternas uppfattning om verksamheten i de tre<br /> utvecklingsbolagen. Slutligen diskuteras några mer allmänna frågor på<br /> teknikupphandlingsområdet.</p> <p>Inom landstingsförbundet pågår ett arbete för att finna former för en mer<br /> systematisk och samordnad teknikupphandling på sjukvårdsområdet. Bakgrunden<br /> är de utomordentligt stora summor som årligen av landstingen läggs<br /> ned på sjukvårdsprodukter. Man har sett möjligheter till samarbete mellan<br /> landstingen vid utarbetande av behovsanalyser, som därefter preciseras i<br /> form av tekniska krav på nya produkter. På det sättet skulle man kunna driva<br /> fram tekniska lösningar som svarar mot väsentliga behov på sjukvårdsområdet<br /> och samtidigt förbättra förutsättningarna för svensk tillverkning av<br /> sjukvårdsutrustning.</p> <p>Arbetet inom landstingsförbundet har lett fram till en diskussion av<br /> tänkbara praktiska lösningar på en rad problem på teknikupphandlingsområdet.<br /> Några definitiva beslut är inte fattade, men det är uppenbart att det<br /> finns utsikter till att man från förbundets sida relativt snart tar ställning till<br /> hur det vidare arbetet skall organiseras och finansieras.</p> <p>Enligt socialdemokratisk uppfattning är det utomordentligt värdefullt att<br /> landstingsförbundet tagit de ovan redovisade initiativen. Det är ett<br /> uppenbart statligt intresse att en organiserad teknikupphandling enligt de<br /> riktlinjer som nu diskuteras kommer till stånd.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att snarast möjligt ta upp<br /> förhandlingar med landstingsförbundet om ett samarbete för teknikupphandling<br /> på sjukvårdsområdet. Från statens sida bör man därvid vara beredd<br /> att bidra till finansieringen av verksamheten. För en treårsperiod bör anslås<br /> 15 milj. kr. för ändamålet.</p> <p>STU startade 1978 efter diskussioner med Datasaab och Kommundata<br /> projektet DASIS (datorstödda informationssystem i sjukvården). Ett av<br /> syftena med projektet är att skapa förutsättningar för svensk dataindustri på<br /> sjukvårdsområdet. I projektet deltar ett antal sjukvårdshuvudmän.</p> <p>Arbetet har nu kommit så långt att det är möjligt att starta praktiska försök<br /> i form av pilotverksamhet hos några huvudmän. De senare är beredda att<br /> betala en normal investering men inte de utvecklingskostnader som ligger i<br /> projekten. Det finns i dag risk för att den kompetens som finns inom<br /> Datasaab på det aktuella teknikområdet går förlorad genom att företaget<br /> väljer att satsa på en koncentration av verksamheten till andra områden. Det<br /> skulle leda till att de sjukvårdshuvudmän som står i begrepp att gå vidare med<br /> datorisering i större skala kommer att vända sig till utländska leverantörer.</p> <p>En sådan utveckling vore enligt vår mening olycklig. På några års sikt kan<br /> man räkna med att den egentliga teknikupphandlingen kommer i gång från<br /> sjukvårdshuvudmännens sida. Ansträngningar måste därför göras för att<br /> kompetensen på detta område skall bibehållas i den inhemska industrin. Det</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>40</p> </div> <div class="block ml_5"><p>bör ankomma på regeringen att tillse att så kan ske. Detta bör ges regeringen<br /> till känna.</p> <p>Kommunerna lägger årligen ned stora belopp på investeringar. Det gäller<br /> bl. a. områden som energiförsörjning, vatten- och avloppsteknik och<br /> kollektivtrafik. På energiförsörjningens område står vi uppenbarligen inför<br /> stora förändringar, som ställer krav på nya tekniska lösningar. Inom vattenoch<br /> avloppsområdet har kommunerna, främst när det gäller avloppsvattenrening,<br /> lagt ned stora belopp under 1970-talet. Trots dessa investeringar<br /> återstår mycket att göra, och också på detta område finns det underlag för en<br /> framtida teknikupphandling. Utvecklingen på kollektivtrafikområdet drivs<br /> fram av både energi- och miljökrav. Här finns det anledning att räkna med en<br /> stor efterfrågan på nya tekniska lösningar. Det är naturligt att stor<br /> uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att genom teknikupphandling möta<br /> kraven på detta område och att samtidigt skapa förutsättningar för den<br /> inhemska industrin att svara för produktionen.</p> <p>För vart och ett av de tre områden som här har tagits upp föreslås nu att ett<br /> utvecklingsbolag inrättas. Bolagen skall ha till uppgift att delta i arbetet med<br /> teknikupphandling. Socialdemokraternas syn på hur utvecklingsbolagens<br /> verksamhet bör bedrivas redovisas i påföljande avsnitt.</p> <p>Våren 1979 beslöt riksdagen på socialdemokratiskt initiativ att inrätta<br /> utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem.<br /> Regeringen valde till en början att trots riksdagsbeslutet inte inrätta bolagen,<br /> vilket vi från socialdemokratisk sida skarpt kritiserat. I den nu föreliggande<br /> industripolitiska propositionen presenteras emellertid ett förslag till inrättande<br /> av bolagen.</p> <p>Självfallet ser vi det från socialdemokratiskt håll som positivt att<br /> utvecklingsbolagen nu äntligen inrättas. Vi är övertygade om att bolag av<br /> denna typ kan bli ett verksamt medel för att initiera och driva på arbetet med<br /> utveckling och teknikupphandling på de aktuella områdena. Vi vill<br /> emellertid ta upp några frågor som rör utvecklingsbolagen.</p> <p>I propositionen föreslås att de nya utvecklingsbolagen får ett aktiekapital<br /> på vartdera 2,5 milj. kr. Staten bör äga samtliga aktier, vilka bör tecknas till<br /> en överkurs på 100 procent. Det fria kapital som härigenom tillförs bolagen<br /> bör enligt förslaget inte få förbrukas. Bolagens löpande verksamhet bör<br /> bekostas med den avkastning bolagens kapital ger.</p> <p>Som framgår av ovanstående ges bolagen inte finansiella möjligheter att<br /> med egna medel gå in i upphandlingsprojekt.</p> <p>Från socialdemokratisk sida ser vi det som helt grundläggande att bolagen<br /> driver utvecklingsprojekten i mycket nära samarbete med tillverkare och<br /> användare. Dessa bör också delta vid finansieringen av projekten. Utvecklingsbolagen<br /> skall inte på egen hand driva och finansiera projekt. Detta för<br /> att säkerställa att utvecklingen av projekten bestäms av användarnas krav<br /> och tillverkarnas kunskap om produktionsvillkoren. Kravet på en betydande<br /> extern finansiering är därför enligt vår uppfattning riktigt. Vi menar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>41</p> </div> <div class="block ml_4"><p>emellertid samtidigt att kravet på en fullständig finansiering av projekten<br /> från källor utanför utvecklingsbolagen kan komma att innebära onödiga<br /> svårigheter för bolagen att initiera projekt. Enligt vår uppfattning bör<br /> bolagen ha möjlighet att i en viss begränsad utsträckning bidra med egen<br /> finansiering i projekten. Utvecklingsbolagens bidrag till finansieringen bör<br /> förslagsvis begränsas till 25 procent av den totala kostnaden för varje enskilt<br /> projekt. Utvecklingsbolagen bör ha möjlighet att med övriga intressenter i<br /> projekten i samband med sådan egen finansiering avtala om villkor, som<br /> innebär att bolagen kan kompensera sig för den risk som ligger i<br /> åtagandet.</p> <p>Förslaget innebär att bolagen måste tillföras medel för projektfinansieringen.<br /> I vår partimotion med anledning av propositionen 1980/81:90 om<br /> riktlinjer för energipolitiken har vi aviserat att vi i denna motion skulle<br /> föreslå att vissa medel från energiforskningsprogrammet skulle avsättas för<br /> finansieringen av projekt som drivs av utvecklingsbolagen. Vi föreslår att för<br /> en treårsperiod 100 milj. kr. av energiforskningsprogrammet avdelas för<br /> detta ändamål.</p> <p>Beträffande organisationen av verksamheten i utvecklingsbolagen instämmer<br /> vi i propositionens förslag att uppgifterna kräver självständiga bolag och<br /> att verksamheterna inom energi-, transportsystems- och miljöområdena i<br /> varje fall inledningsvis bör bedrivas samordnat. I propositionen sägs att<br /> bolagen genom lämplig samverkan med annan organisation bör tillförsäkra<br /> sig tillgång till erforderliga administrativa resurser.</p> <p>Vi menar att det, bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av en snabb<br /> kompetensuppbyggnad vid bolagen, är angeläget att åtminstone till en<br /> början knyta bolagen till något redan existerande organ.</p> <p>Svenska Utvecklings AB (SU) bedriver i dag verksamhet på alla de<br /> områden som representeras av utvecklingsbolagen. Verksamheten vid de tre<br /> nya utvecklingsbolagen bör enligt vår mening tills vidare nära samordnas<br /> med verksamheten vid SU. En samordning med det statsägda SU kan - mot<br /> bakgrund av SU:s inriktning och nuvarande verksamhet - knappast innebära<br /> några svårigheter att hävda bolagens opartiskhet. I varje fall talar övervägande<br /> skäl för en sådan samordning. SU:s kompetens dels allmänt rörande<br /> teknikupphandling, dels specifikt rörande utvecklingsarbete inom de<br /> aktuella områdena kan nämligen snabbt komma de nya utvecklingsbolagen<br /> till godo. Bolagen får dessutom också tillgång till uppbyggda administrativa<br /> resurser, vilket ökar bolagens möjligheter att snabbt starta upp verksamheten<br /> samtidigt som administrationskostnaderna kan hållas nere. Om utvecklingsbolagen<br /> på energi-, miljö- och transportområdena i ett senare skede bör<br /> skiljas från SU kan prövas om några år då erfarenheter vunnits av<br /> verksamheten. Riksdagen bör som sin mening uttala vad som här sagts om<br /> organisationen av verksamheten vid de tre nya utvecklingsbolagen.</p> <p>Ansträngningarna för att genom teknikupphandling stimulera utvecklingen<br /> inom industrin bör självfallet inte begränsas till det slags produkter och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>42</p> </div> <div class="block ml_5"><p>system som utnyttjas inom den offentliga sektorn. Det förefaller kanske i<br /> förstone vara både naturligare och avsevärt lättare att tillämpa teknikupphandling<br /> i de fall då beställaren återfinns inom den offentliga sektorn jämfört<br /> med fall då beställaren är ett privat företag. Skillnaden är emellertid ofta i<br /> praktiken inte särskilt stor. En statlig myndighet, kommun eller liknande,<br /> som står i begrepp att upphandla en produkt eller system, ser det endast i<br /> undantagsfall som sin uppgift att vid upphandlingen ta på sig kostnader som<br /> får positiva effekter för svensk industri eller för andra som behöver<br /> upphandla liknande produkter eller system. Den enskilde upphandlaren<br /> sätter inte in sitt beslut i ett sådant näringspolitiskt perspektiv, utan tar<br /> ställning utifrån en bedömning av sina egna för- och nackdelar av skilda<br /> upphandlingsalternativ.</p> <p>I det avseendet skiljer sig upphandlare inom den offentliga sektorn inte<br /> från upphandlare inom näringslivet. Vad som däremot ibland kan vara ett<br /> problem, om man från statens sida vill uppmuntra en för flera beställare<br /> gemensam teknikupphandling, är att det inom näringslivet kan finnas ett<br /> motstånd mot detta av exempelvis konkurrensskäl. Motsvarande problem<br /> finns naturligtvis inte vid en exempelvis för flera kommuner gemensam<br /> upphandling av ny teknik.</p> <p>Även om man i vissa fall kan möta hinder av det slaget är det enligt vår<br /> mening utomordentligt angeläget att man från statens sida utvecklar former<br /> för en stimulans av teknikupphandling där beställarna utgörs av industriföretag.<br /> Vi har i avsnitt 6 givit en redovisning av situationen i den del av<br /> industrin som tillverkar utrustning för basindustrin. Vad som där sägs<br /> illustrerar på ett slående sätt behovet av medel för en statlig påverkan av<br /> näringslivets teknikupphandling.</p> <p>Vi menar att en försöksverksamhet med statligt stöd till forsknings- och<br /> utvecklingsverksamhet som bedrivs i anslutning till upphandling av ny teknik<br /> hos svenska industriföretag och där beställarna likaledes utgörs av svenska<br /> industriföretag bör komma till stånd. Endast genom en praktisk försöksverksamhet<br /> kan man vinna erfarenheter beträffande exempelvis hur formerna för<br /> stödet mer preciserat skall utformas, hur kontakterna med företagen skall<br /> organiseras och vilka områden som i första hand bör bearbetas.</p> <p>Vi föreslår att en försöksverksamhet med den ovan angivna inriktningen<br /> startas. Verksamheten bör bedrivas av en särskild delegation med nära<br /> anknytning till industridepartementet. Den skall bestå i att dels ta initiativ till<br /> och organisera samverkan mellan beställare i teknikupphandlingsprojekt,<br /> dels organisera finansieringen av upphandlingen. För finansieringen av<br /> projekten skall i första hand de deltagande företagen och befintliga<br /> kreditinstitut och utvecklingsorgan, exempelvis investeringsbanken och<br /> industriutvecklingsfonden svara. Att delta i projektfinansieringen bör<br /> självfallet också vara en uppgift för den av oss föreslagna struktur- och<br /> utvecklingsfonden.</p> <p>Delegationen bör emellertid enligt vår uppfattning ha vissa egna medel för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>43</p> </div> <div class="block ml_4"><p>att i begränsad utsträckning delta i finansieringen av enskilda projekt. Vi<br /> föreslår att 20 milj. kr. anslås för dels det ändamålet, dels övriga kostnader<br /> för verksamheten för en försöksperiod av tre år.</p> <p>De avtal som sluts mellan delegationen och övriga intressenter bör<br /> utformas på ett sådant sätt att delegationen får viss ersättning för sitt<br /> risktagande i de fall då projekten faller väl ut. Det vore emellertid orimligt att<br /> lägga fast ett förräntningskrav på de medel som ställs till delegationens<br /> förfogande. Utfallet av verksamheten bör bedömas från utgångspunkten att<br /> syftet är att praktiskt pröva en statlig stimulans av näringslivets teknikupphandling<br /> gentemot svensk industri och att utröna vilka former av en sådan<br /> stimulans som. är effektiva.</p> <p>En arbetsgrupp inom SNS som studerat teknikupphandlingsfrågor har<br /> nyligen presenterat vad man benämner ett policyuttalande, som innehåller<br /> intressanta uppslag beträffande tänkbara statliga insatser på området. Där<br /> föreslås en utveckling av STU:s uppgifter. Det gäller bl. a. framtagande av<br /> standardavtal och beskrivningar av olika modeller för teknikupphandling<br /> och studier av teknikupphandling på fragmenterad marknad, dvs. där det<br /> finns många företag som kan svara för utvecklingen och där också de<br /> potentiella beställarna är många.</p> <p>Ett annat område som arbetsgruppen tar upp är teknikupphandling av<br /> intresse för den byggtekniska utvecklingen. Man föreslår där att byggforskningsrådet<br /> i samarbete med STU skall upprätta en fond för sådana projekt.<br /> Man diskuterar också möjligheterna att organisera leasing av nyutvecklad<br /> utrustning inom det kommunala området.</p> <p>Som vi tidigare understrukit, och som också framgår av våra förslag, ser vi<br /> det från socialdemokratisk sida som mycket angeläget att det i Sverige byggs<br /> upp en kunskap om hur man praktiskt skall stimulera industriell utveckling<br /> genom ett systematiskt utnyttjande av teknikupphandling. Vi finner det<br /> därför angeläget att regeringen låter se över dessa frågor. De här nämnda<br /> förslag, som den av SNS organiserade arbetsgruppen aktualiserat, bör vid<br /> denna översyn tas upp till prövning. Detta bör ges regeringen till känna.</p> <p>9 Industrins investeringar och kapitalförsörjning</p> <p>Vi har tidigare framhållit att en av grundstenarna i ett program för en<br /> långsiktig sanering av den svenska ekonomin måste vara åtgärder som dels<br /> stärker den befintliga industrins konkurrensförmåga, dels stimulerar utvecklingen<br /> av industriell produktion på nya områden. Det är mot den bakgrunden<br /> uppenbart att det blir nödvändigt att avdela avsevärda resurser för<br /> industriinvesteringar. Frågor som rör industrins kapitalförsörjning blir<br /> därmed centrala i 1980-talets industripolitik.</p> <p>1980 skedde en återhämtning, men fortfarande låg industriinvesteringar<br /> mer än 20 procent under 1976 års nivå. För 1981 räknar man nu med en<br /> obetydlig uppgång. Även i år kommer därmed industriinvesteringarna att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>44</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ligga på en nivå, som är långt under vad som skulle behövas.</p> <p>Utgångsläget är alltså starkt oroande, och situationen kräver kraftfulla<br /> insatser. Några sådana föreslås inte i den nu föreliggande industripolitiska<br /> propositionen. Industrins investeringar måste ökas kraftigt, och det är _<br /> samhällets ansvar att så sker.</p> <p>Med hänsyn till behovet av en radikal höjning av industriinvesteringarna<br /> måste man vara beredd att arbeta med flera olika slags stimulanser. Bland de<br /> medel som här fortsättningsvis skall tas upp finns löntagarfonder, strukturoch<br /> utvecklingsfond och insatser genom fjärde AP-fonden. Det torde<br /> emellertid vara motiverat att - för att uppnå en bred, omedelbar effekt - ,<br /> också sätta in någon typ av generella investeringsstimulanser. Sådana kan<br /> utformas på olika sätt. Det kan exempelvis vara fråga om stimulanser genom<br /> skatteavdrag.</p> <p>En annan tänkbar metod är att man väljer att direkt genom statliga<br /> subventioner reducera industrins räntekostnader för nya investeringsprojekt.<br /> Stimulanssystemen kan utformas som helt generella och begränsas till<br /> exempelvis investeringar över en viss nivå. Vi presenterar inte i denna<br /> motion något konkret förslag beträffande ett sådant system för investeringsstimulans,<br /> utan kommer att i andra sammanhang mer preciserat redovisa vår<br /> syn på hur systemet bör utformas.</p> <p>Kravet på kraftigt ökade industriinvesteringar innebär att utrymmet för<br /> tillväxt i den privata standardförbättringen begränsas. Vi ser det från<br /> socialdemokratisk sida som en självklarhet, att den därmed nödvändiga<br /> återhållsamheten från lönstagarnas sida motsvaras av ett inflytande över hur<br /> de därigenom frigjorda resurserna utnyttjas. På det sättet säkerställs också<br /> att utbyggnaden av industrin genomförs på ett sätt som överensstämmer med<br /> de anställdas uppfattning om hur en långsiktigt trygg sysselsättning skall<br /> kunna åstadkommas.</p> <p>Detta är en av utgångspunkterna för tanken på löntagarfonder. Ett<br /> genomförande av sådana fonder skulle på ett avgörande sätt förbättra<br /> förutsättningarna för industriell utveckling i Sverige. Vi menar emellertid<br /> från socialdemokratisk sida att situationen i den svenska industrin är sådan<br /> att det inte är rimligt att förbli passiv i avvaktan på ett framtida system med<br /> löntagarfonder. Åtgärder för att öka industriinvesteringarna måste sättas in<br /> utan dröjsmål.</p> <p>9.1 Struktur- och utvecklingsfond</p> <p>Vi har från socialdemokratisk sida i samförstånd med Landsorganisationen<br /> vid upprepade tillfällen krävt att en särskild struktur- och utvecklingsfond<br /> skall inrättas. Fondens uppgift skall vara att förbättra företagens<br /> försörjning med riskkapital. Den skall också kunna spela en viktig roll i<br /> samband med strukturförändringar inom näringslivet, bl. a. som ett instrument<br /> för att åstadkomma den expansion på områden med utvecklingsmöj</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>45</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ligheter, som är nödvändig om strukturförändringarna skall kunna genomföras<br /> på ett socialt rimligt sätt.</p> <p>Vi ser snart sagt dagligen bevis på hur bristen på expansion i den svenska<br /> industrin hårt drabbar enskilda människor. Strukturomvandlingens positiva,<br /> expansiva, sida saknas alltför ofta - kvar står bara den negativa, i form av<br /> nedläggningar och utslagning. Vi kan från socialdemokratisk sida inte<br /> acceptera den passiva attityd som den borgerliga regeringen intar. Samhället<br /> kan inte undandra sig ansvaret för det som sker, och det är nödvändigt att<br /> samhället bygger upp instrument för att kunna agera effektivt. Vi upprepar<br /> därför vårt krav på att en struktur- och utvecklingsfond inrättas.</p> <p>En viktig uppgift för fonden blir att medverka vid finansieringen av<br /> investeringsprojekt, som på grund av sin storlek eller företagsekonomiskt<br /> sett höga risknivå är svåra att finansiera och vars genomförande försvåras<br /> eller omöjliggörs på grund av brist på riskkapital. Till grund för beslut om<br /> engagemang från fondens sida måste ligga en vid, samhällsekonomisk<br /> bedömning av det enskilda projektet. Detta skall alltså inte enbart bedömas<br /> utifrån den i den företagsekonomiska kalkylen beräknade avkastningen,<br /> utan beslutet måste innefatta hänsyn till effekterna på industriutvecklingen<br /> som helhet.</p> <p>På samma sätt måste det finnas möjlighet att i fondens beslut tillämpa ett<br /> samhällsekonomiskt betraktelsesätt, då fondmedel ställs till förfogande som<br /> ett led i strukturomvandlingsprocessen. Om man genom en satsning från<br /> fondens sida kan undvika betydande samhällsekonomiska kostnader i form<br /> av exempelvis driftsubventioner eller arbetsmarknadspolitiska insatser och<br /> bortfall av skatteintäkter, bör detta självfallet kunna vägas in i besluten.</p> <p>Det är uppenbart att de statliga satsningarna på utveckling av svensk<br /> industri måste knytas till en finansieringskälla med mycket betydande<br /> resurser. I annat fall får insatserna endast marginella effekter. Det bör vara<br /> en uppgift för struktur- och utvecklingsfonden att finansiellt engagera sig i<br /> produktionsledet och vid upphandlingar. Det är därför också nödvändigt att<br /> det byggs upp en organiserad samverkan mellan fonden och forskningsarbetet.<br /> Endast på det sättet kan forskningsresultaten på ett effektivt sätt föras<br /> vidare till praktisk industriell produktion.</p> <p>En annan viktig uppgift för struktur- och utvecklingsfonden blir att allmänt<br /> förstärka företagens egenkapital. Det har från många håll framhållits att den<br /> ogynnsamma relationen mellan eget och främmande kapital är en faktor som<br /> verkar återhållande på investeringsviljan. Det är numera i allt större<br /> utsträckning denna låga soliditet än låga vinster som anförs sorn skäl för den<br /> låga investeringsaktiviteten. Ett lämpligt medel att öka soliditeten är att<br /> genom riktade nyemissioner få till stånd en ökning av aktiekapitalet. Detta<br /> bör bli en uppgift för struktur- och utvecklingsfonden. Fonden bör driva sin<br /> verksamhet i form av en stiftelse. Verksamheten bör finansieras genom en<br /> särskild avgift på lönesumman.</p> <p>Olika former för kapitaltillskott från fondens sida bör vara tänkbara.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>46</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Utöver aktieteckning genom nyemission bör förvärv av konvertibla skuldebrev<br /> eller motsvarande kunna vara aktuellt. Härutöver bör även andra<br /> former för kapitaltillskott kunna prövas. Vilken lösning eller kombination av<br /> åtgärder som väljs bör avgöras från fall till fall. I vissa fall kan det vara<br /> lämpligt att strukturfondens insatser också kombineras med tillskott från<br /> annat håll, t. ex. från Investeringsbanken eller fjärde AP-fonden.</p> <p>För att fonden på ett effektivt sätt skall kunna fungera som ett av medlen<br /> inom ramen för en aktiv näringspolitik bör i dess styrelse finnas representanter<br /> för såväl löntagarna och näringslivets organisationer som statliga<br /> myndigheter.</p> <p>Med hänsyn till det starka intresse och ansvar för den näringspolitiska<br /> utvecklingen som löntagarorganisationerna har anser vi att de bör tilldelas ett<br /> betydande inflytande i fondens styrelse. Regeringen bör ha nära kontakt med<br /> fonden och bör i likhet med i branschråden utse ordförande. I övrigt bör<br /> regeringen vid utseende av styrelse utgå ifrån att löntagarorganisationerna<br /> bör kunna nominera sex, näringslivsorganisationerna två och staten två<br /> personer i fondens styrelse, vilken bör uppgå till sammanlagt elva ledamöter.</p> <p>9.2 Fjärde AP-fonden</p> <p>Den fjärde AP-fonden har sedan sin tillkomst spelat en mycket betydelsefull<br /> roll för att öka tillgången på riskvilligt kapital på den svenska<br /> kapitalmarknaden. Som vi tidigare påpekat är det angeläget att, som ett led i<br /> en politik för att öka industriinvesteringarna, vidta åtgärder för att förbättra<br /> företagens soliditet. Vi har tidigare från socialdemokratisk sida krävt att<br /> fjärde AP-fonden omgående skulle få ett rejält medelstillskott för att<br /> långsiktigt kunna planera sin verksamhet. Nyligen har fonden tillförts 600<br /> milj. kr., vilket ligger i linje med våra tidigare krav.</p> <p>Vi har också vid upprepade tillfällen hävdat att allmänna pensionsfondens<br /> möjligheter till engagemang inte bör vara begränsat på det sätt som för<br /> närvarande gäller. Fjärde fondstyrelsen har tidigare i en del fall gjort större<br /> placeringar än begränsningsregeln skulle medge. Det torde vara svårt att<br /> påvisa några som helst nackdelar med detta. I realiteten kommer flertalet<br /> större engagemang att äga rum efter direkta överenskommelser med<br /> vederbörande företag. Begränsningsregeln förhindrar även sådana engagemang<br /> som de berörda företagen finner nödvändiga för sin utveckling. Vi<br /> föreslår därför att riksdagen undanröjer restriktionen beträffande fjärde<br /> AP-fondens engagemang i enskilda företag.</p> <p>Vi anser också att regeringen skall framlägga förslag till en bestämmelse i<br /> reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning som uttryckligen<br /> ålägger fondstyrelsen att fästa vikt vid de anställdas synpunkter inför<br /> beslut om engagemang. Det ansvar som är förknippat med fjärde fondstyrelsens<br /> engagemang i nyemissioner gör att styrelsens beslut härom självfallet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>47</p> </div> <div class="block ml_4"><p>bör baseras på ett allsidigt utredningsmaterial. En särskilt betydelsefull<br /> faktor vid beslutsfattandet måste vara hur de anställda i berörda företag<br /> bedömer de investeringar som fondstyrelsen överväger att göra. Vi menar<br /> från socialdemokratisk sida att fondstyrelsen bör fästa särskild vikt vid de<br /> anställdas synpunkter. Regeringen bör lägga fram förslag till en bestämmelse<br /> i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning som uttryckligen<br /> ålägger fondstyrelsen detta.</p> <p>10 Statligt företagande</p> <p>Självfallet måste staten utnyttja de egna företagen som ett medel för att<br /> direkt och indirekt stimulera aktiviteten i ekonomin. Det kan ske genom att<br /> man i den statliga företagssektorn sätter in bl. a. ökade investeringar,<br /> satsningar på utveckling av nya produkter och ny teknik samt ökade<br /> exportansträngningar.</p> <p>Vi har bl. a. i våra motioner om stålindustrin och gruvindustrin givit<br /> exempel på sådana positiva satsningar inom den statliga företagssektorn.</p> <p>Möjligheterna till effektivisering och samordning av de statliga företagens<br /> aktivitet måste tas till vara. I många fall torde det t. ex. finnas möjligheter till<br /> framgångsrik samverkan mellan olika affärsverk och statliga bolag i konkreta<br /> projekt. Statliga företag bör naturligtvis också kunna samarbeta med andra<br /> typer av företag, privata och kooperativa. Däremot vänder vi oss bestämt<br /> emot sådana förslag som leder till att det statliga företagandet försvagas,<br /> t. ex. genom utförsäljningar av delar av de mest lönsamma och expansiva<br /> delarna av den statliga företagsgruppen.</p> <p>Det behov av en ökad investerings- och utvecklingstakt som vi har i svensk<br /> industri måste mötas också inom den statliga företagssektorn. Vi föreslår<br /> därför att regeringen ges i uppdrag att omedelbart utarbeta ett investeringsoch<br /> utvecklingsprogram för de statliga företagen.</p> <p>Regeringen bör redovisa resultatet av denna verksamhet för riksdagen.<br /> Därvid bör också förslag om nödvändiga åtgärder för att säkra investeringsprogrammets<br /> finansiering läggas fram.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör också statliga företag spela en aktiv roll i<br /> industripolitiken. Detta kan bl. a. ske genom direkta insatser för att<br /> underlätta strukturomvandlingen i skilda branscher. Sådana insatser har<br /> redan skett i flera fall. Vi har i våra motioner om skogsnäringen resp.<br /> tekoindustrin pekat på ytterligare områden där ett sådant statligt engagemang<br /> är lämpligt.</p> <p>Ett område, där statsmakterna har uppenbara möjligheter att genom<br /> aktiva insatser stimulera produktion och sysselsättning, är gentemot de<br /> statliga affärsverkens och myndigheternas egna verkstadsrörelser. Här finns<br /> en naturlig och organisatoriskt fast koppling mellan användar- och producentsidan,<br /> och förutsättningarna för ett samarbete i produktutvecklingsfrågor<br /> är därmed särskilt gynnsamma.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>48</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I slutet av 1975 startade den dåvarande socialdemokratiska regeringen en<br /> utredning med uppgift att se över möjligheterna att utveckla ny produktion<br /> vid affärsverkens och myndigheternas verkstäder som ersättning för den<br /> tillverkning som faller bort, så att därigenom sysselsättningen skulle kunna<br /> upprätthållas. Utredningen har tagit namnet Samverk-utredningen.</p> <p>Enligt socialdemokratisk uppfattning bör det finnas goda förutsättningar<br /> att genom i första hand insatser på upphandlingsområdet åstadkomma<br /> påtagliga positiva effekter för produktion och sysselsättning vid verkstäderna.</p> <p>Vi pekade i fjol från socialdemokratisk sida på att det, med hänsyn till att<br /> utredningen arbetat under lång tid, fanns anledning att anta att Samverkutredningen<br /> skulle ha möjlighet att med kort varsel redovisa förslag till<br /> åtgärder. Dessa förslag skulle därefter, eventuellt inledningsvis i form av<br /> försöksverksamhet, kunna föras ut i praktisk tillämpning. Vi föreslog att<br /> riksdagen skulle göra ett uttalande av denna innebörd.</p> <p>Vi lyckades dock inte få riksdagen med på denna linje. Näringsutskottets<br /> borgerliga majoritet avstyrkte vårt förslag med hänvisning till att ett<br /> betänkande från utredningen väntades under 1980. Detta betänkande,<br /> Fordonsunderhåll i statliga verkstäder, avlämnades under maj månad i fjol.<br /> Där föreslås bl. a. åtgärder för att förmå de statliga verken att ta kontakt med<br /> statliga verkstäder, då myndigheten i fråga står i begrepp att köpa<br /> fordonsunderhåll. Ännu har från regeringens sida inga åtgärder vidtagits<br /> med anledning av betänkandet. Utredningens arbete beräknas vara avslutat<br /> under innevarande år.</p> <p>Det förefaller enligt socialdemokratisk uppfattning och mot bakgrund av<br /> vad som här anförts vara befogat att från riksdagens sida understryka<br /> angelägenheten av att åtgärder snarast kommer till stånd. Regeringen bör<br /> utan dröjsmål vidta åtgärder för att stimulera de statliga myndigheterna att<br /> utnyttja de statliga verkstäderna. Vi föreslår att riksdagen gör ett uttalande<br /> av den innebörden.</p> <p>11 Statliga handelshus</p> <p>Våren 1979 togs i en socialdemokratisk partimotion upp frågan om<br /> inrättande av statliga handelshus. Vi framhöll att alltför många företag inte<br /> tar vara på de exportmöjligheter som finns. Man drar sig för att ta de risker<br /> som alltid ligger i en satsning på export. Man vet för litet om vilka<br /> avsättningsmöjligheter som finns på avlägsna marknader. Man lyckas inte få<br /> till stånd ett samarbete med andra företag, som kan vara nödvändigt både för<br /> att pressa kostnaderna för marknadsbearbetning och transporter och för att<br /> kunna erbjuda köparen just den produkt eller den kombination av<br /> produkter, som han vill ha.</p> <p>I sådana fall räcker det inte att samhället ger kreditstöd eller erbjuder en<br /> allmän service. Det krävs att samhället både kan ta på sig risker vid en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>49</p> </div> <div class="block ml_4"><p>exportsatsning och åta sig en del av det praktiska arbetet. Vi föreslog därför<br /> att tanken på statliga handelshus skulle prövas.</p> <p>Handelshusen skulle självständigt marknadsföra produkter och sluta avtal<br /> med köpare. De skulle ta ansvar för att avtalsvillkoren, beträffande<br /> produktens utformning, leveranstider etc., uppfylls.</p> <p>På sikt skulle handelshusen också kunna utnyttjas som ett instrument för<br /> att samordna olika producenters bidrag vid en export av stora anläggningsprojekt.<br /> Producenterna får då själva svara för avtalen. Handelshusen får<br /> därmed en mäklarroll. De skulle likaså kunna utgöra samhällets instrument<br /> med uppgift att samordna den kommersiella sidan av Sveriges samarbetsavtal<br /> med u-länder och statshandelsländer. I de sammanhangen skulle ett<br /> samarbete kunna utvecklas med andra inblandade samhällsorgan som<br /> ansvarar för olika delar av svenska samarbetsavtal.</p> <p>I motionen redovisades också en diskussion om upprättande av en typ av<br /> samarbetsavtal mellan Sverige och u-länder. Samarbetsavtalen skulle kunna<br /> utsträckas utöver den krets av länder med vilka det statliga biståndssamarbetet<br /> bedrivs. Avtalen skulle främst gälla områden som industriellt<br /> samarbete, forskning och utveckling av teknologier. De skulle även kunna<br /> utvidgas till andra områden av intresse för de berörda parterna. Det skulle<br /> exempelvis kunna röra sig om kollektivtrafik, sjukvård, miljöteknik, liksom<br /> industrigrenar där Sverige har lång erfarenhet. Avancerad svensk teknologi<br /> och forskning skulle på så sätt i tillämpad form bidra till att lösa problem för<br /> fattiga människor i u-länderna. Om samarbetsavtalet gällde ett mottagarland<br /> för svenskt bistånd, skulle delar av samarbetet kunna finansieras med dessa<br /> biståndsmedel, om mottagarlandet prioriterar så inom biståndsprogrammet.<br /> Samarbetsavtalen som sålunda skulle kunna ha kommersiella inslag, bygga<br /> på kunskaps- och teknologiöverföring eller utgöra en del av svenskt bistånd<br /> skulle ledas från regeringskansliet, där resurser för ändamålet måste byggas<br /> upp.</p> <p>Det konkreta resultatet av våra förslag om samhällsinsatser i form av<br /> statliga handelshus blev sedermera den verksamhet med exportsäljbolag vid<br /> några regionala utvecklingsfonder som diskuteras i avsnittet om småföretag i<br /> denna motion.</p> <p>Det statliga exportkreditstödet bestäms, vilket också klart framgår av<br /> propositionen, i praktiken väsentligen av det motsvarande stöd som ges av<br /> andra länder. Man tvingas att passivt anpassa de egna subventionsnivåerna<br /> till internationell praxis för att undvika stora snedvridningseffekter. Samtidigt<br /> är denna typ av stöd utomordentligt kostnadskrävande. Det är angeläget<br /> att pröva andra former för statligt stöd till export.</p> <p>Vi menar emellertid att tanken på statliga handelshus som inte är bundna<br /> till en regional avgränsning bör prövas. I vår motion (1980/81:1945) om<br /> åtgärder för den manuella glasindustrin diskuterar vi de problem som är<br /> förenade med att förmå företagen i branschen till ett mer utvecklat<br /> exportsamarbete. Vi pekar på möjligheten att inom ramen för samhällsägda<br /> 4 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 2020</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>50</p> </div> <div class="block ml_6"><p>handelshus skapa en exportorganisation som är gemensam för företag från<br /> olika branscher.</p> <p>Vi menar att en verksamhet med sikte på att finna praktiska former för ett<br /> arbete inom ramen för statliga handelshus bör startas. Vi föreslår därför att<br /> en delegation tillsätts med uppgift att organisera en försöksverksamhet med<br /> export genom ett statligt handelshus. Verksamheten bör vara koncentrerad<br /> till några produktområden, avgränsade på ett sådant sätt att en effektiv<br /> marknadsföring kan bedrivas. Olika lösningar beträffande försäljningens<br /> organisation utomlands bör prövas. Likaså frågan om hur man skall söka<br /> lämpliga produkter att arbeta med och hur avtalen med de tillverkande<br /> företagen skall vara utformade.</p> <p>Delegationen bör bestå av representanter för industri- och handelsdepartementen,<br /> statens industriverk och Sveriges Exportråd. Vidare bör näringslivet<br /> och fackliga intressen vara representerade. Vi föreslår att delegationen<br /> för en försöksverksamhet under tre år anvisas 10 milj. kr.</p> <p>12 Nordiskt industripolitiskt samarbete</p> <p>Den Nordiska investeringsbanken, som inrättades 1976, har till uppgift att<br /> medverka vid finansiering av investeringsprojekt av direkt eller indirekt<br /> intresse för två eller flera nordiska länder. Banken kan ge lån och ställa upp<br /> garantier till ett sammanlagt belopp av över 5 miljarder kronor.</p> <p>De resultat som det industripolitiska samarbetet inom ramen för Nordiska<br /> rådet och Nordiska ministerrådet därefter avkastat måste betecknas som<br /> mycket begränsade.</p> <p>Nu föreligger ett förslag om åtgärder för att främja det nordiska<br /> samarbetet vid projektexport. Förslaget innebär möjlighet till lån och<br /> garantier för investeringar i projekt utanför Norden när de är av gemensamt<br /> nordiskt intresse. Dessutom föreslås att en nordisk projektexportfond<br /> inrättas. Fonden skall kunna användas för att täcka en del av kostnaderna för<br /> sådana förberedande undersökningar som ofta utgör inledningsfasen i ett<br /> större exportprojekt. Ett svensk-norskt industriellt samarbetsavtal har<br /> aviserats.</p> <p>Det finns alltså exempel på gemensamma nordiska industripolitiska<br /> satsningar. Ändå måste man konstatera att samarbetet ingalunda svarar mot<br /> vad som vore motiverat med hänsyn till behovet av samordning och stimulans<br /> av industrin i Norden.</p> <p>I de skilda nordiska länderna finns en i många avseenden likartad syn på<br /> vilken samhällsutveckling som är önskvärd och också på statens roll i<br /> samhällsutvecklingen. Detta borde kunna utgöra en av utgångspunkterna för<br /> ett gemensamt nordiskt industripolitiskt arbete.</p> <p>En annan utgångspunkt skulle kunna vara det förhållandet att ett av<br /> problemen i industripolitiken inom vart och ett av de nordiska länderna är<br /> ländernas ringa storlek. Små länder har svårt att på egen hand bygga upp</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>51</p> </div> <div class="block ml_4"><p>effektiva organisationer för stöd till den egna exporten. De har svårt att ta<br /> vara på resultaten av forsknings- och utvecklingsinsatser. Den begränsade<br /> hemmamarknaden innebär svårigheter inte bara för den importkonkurrerande<br /> industrin utan också för exportindustrin, som ofta behöver en bas på<br /> hemmamarknaden.</p> <p>Dessa och andra skäl talar för gemensamma nordiska satsningar inom den<br /> tekniska forskningen, för att bredda industrins hemmamarknad, för att<br /> stödja exporten osv. Ett betydligt intensifierat industripolitiskt samarbete<br /> med andra nordiska länder bör därför enligt vår mening eftersträvas.</p> <p>Initiativ till samarbete i olika former kan dels tas inom ramen för<br /> verksamheten inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, dvs. i<br /> sammanhang där samtliga nordiska länder är representerade. Många frågor,<br /> och många typer av samarbete, lämpar sig emellertid bättre för behandling<br /> på bilateral bas.</p> <p>Tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete är ett av de områden som enligt<br /> vår uppfattning bör kunna bli föremål för ett starkt utvidgat nordiskt<br /> samarbete. Vi hänvisar till vad vi sagt i avsnitt 8.</p> <p>I dag arbetar, inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet,<br /> Nordisk industrifond, som har till uppgift att bl. a. stimulera teknologiskt<br /> samarbete mellan nordiska industriföretag. Det finns emellertid enligt vår<br /> mening utrymme för ökade insatser, inte minst inom ramen för det bilaterala<br /> samarbetet.</p> <p>Ett annat område där ett samarbete skulle kunna betyda en väsentlig<br /> stimulans av industrin är den offentliga upphandlingen. Den nära överensstämmelsen<br /> mellan de nordiska länderna vad gäller dels kraven på den<br /> offentliga sektorn, dels de problem som kräver lösning kan läggas till grund<br /> för gemensamma satsingar på teknikupphandling. Vi skall inte här närmare<br /> precisera vilka områden som bör kunna bli aktuella för ett samarbete. En rad<br /> områden är tänkbara.</p> <p>En närmare genomgång av bl. a. användarnas krav på produkter och<br /> system, potentiella producenter i olika länder och en rad andra frågor som<br /> avgör de praktiska möjligheterna att genomföra ett samarbete måste<br /> emellertid göras. Först då en sådan genomgång gjorts kan man ha en<br /> uppfattning om vilka områden som bör prioriteras i ett samarbete kring<br /> teknikupphandling. Det torde vara lämpligt att i första hand söka sig fram<br /> mot ett samarbete på bilateral bas, eftersom annars samordningsfrågorna<br /> kan förutses bli alltför svårlösta.</p> <p>Under de senaste åren har, delvis i anslutning till norska olje- och gasfynd<br /> men också av andra skäl, möjligheter till industripolitiskt samarbete yppat sig<br /> i en, jämfört med tidigare, utomordentligt stor utsträckning. Intresset utifrån<br /> för industripolitiskt samarbete med Sverige har varit betydande. Likaså den<br /> svenska industrins krav på statliga insatser för att underlätta olika former av<br /> industrisamarbete mellan svenska och norska företag.</p> <p>Den svenska regeringen har intagit en påfallande passiv hållning - en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>52</p> </div> <div class="block ml_5"><p>attityd som orsakat förvåning och lett till öppen kritik såväl från norsk sida<br /> som från det svenska näringslivet. Det är enligt socialdemokratisk mening<br /> tydligt att vi i Sverige bör förstärka resurserna för att delta i nordiskt<br /> industripolitiskt samarbete. Det gäller dels resurserna för att ta statliga<br /> initiativ till samarbete vid exempelvis forskning och utveckling eller offentlig<br /> teknikupphandling, dels resurserna för att hålla en industripolitisk beredskap<br /> för att stödja olika samarbetsinitiativ inom näringslivet. En väg skulle<br /> kunna vara att regeringen utsåg en särskild sakkunnig eller statssekreterare<br /> med ansvar för det nordiska industripolitiska samarbetet.</p> <p>13 De mindre och medelstora företagen</p> <p>Bakgrund</p> <p>De mindre företagen svarar för en mycket betydande del av den svenska<br /> ekonomins produktion och sysselsättning. Mer än en fjärdedel av det totala<br /> antalet sysselsatta i Sverige arbetar i företag med mindre än 50 anställda.<br /> Därav återfinns drygt hälften i företag inom tjänstesektorn, dvs. inom<br /> handel, samfärdsel och annan serviceverksamhet. Industrin svarar för ca 20<br /> procent av sysselsättningen inom småföretagssektorn och byggnadsverksamheten<br /> för ungefär 12 procent, medan 15 procent faller på jordbruk,<br /> skogsbruk och fiske.</p> <p>Den näringsgrensmässiga fördelningen - med tyngdpunkten i tjänsteproduktion<br /> - antyder att en stor del av småföretagens produktion går till privat<br /> konsumtion. Detta intryck förstärks om man studerar de små industriföretagens<br /> branschtillhörighet. På det hela taget är småföretagsandelen störst i de<br /> branscher som producerar konsumtionsvaror.</p> <p>Det totala antalet företag i Sverige med mindre än 50 anställda - eller utan<br /> anställd personal - är mycket stort. Det rör sig i den här gruppen om<br /> storleksordningen 400 000 företag.</p> <p>På grund av det stora antalet företagsenheter kan en småföretagspolitik<br /> endast i begränsad omfattning bedrivas i form av selektiva åtgärder - direkt<br /> riktade till enskilda företag. Det grundläggande måste vara mer generellt<br /> utformade insatser.</p> <p>En helt central fråga för de mindre och medelstora företagen blir därför<br /> utformningen av den allmänna ekonomiska politiken. Det går en klart<br /> markerad skiljelinje mellan den borgerliga regeringens och socialdemokraternas<br /> syn på hur de allvarliga problemen i ekonomin skall angripas. Skall vi<br /> svälta oss ur krisen eller arbeta oss ur den? Det är den centrala politiska<br /> stridsfrågan i dag, och svaret på den frågan kommer att avgöra villkoren och<br /> möjligheterna att fortleva för många småföretag.</p> <p>Vi har i avsnitt tre kortfattat redovisat de viktigaste av de socialdemokratiska<br /> förslagen till åtgärder i syfte att omedelbart öka aktiviteten i ekonomin.<br /> Förslagen gäller åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet, energiinvesteringarna<br /> och investeringarna på trafikområdet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>53</p> </div> <div class="block ml_4"><p>För en stor del av de mindre företagen har investeringarna - och då främst<br /> bostadsbyggandet - en direkt avgörande betydelse. Ett genomförande av de<br /> socialdemokratiska förslagen skulle otvivelaktigt skapa möjligheter till<br /> överlevnad för en rad företag, som med regeringens nuvarande politik<br /> kommer att få läggas ned.</p> <p>Skattefrågor</p> <p>Ett annat område inom politiken, som har en stor betydelse för de mindre<br /> och medelstora företagen, är skattepolitiken. Det gäller inte enbart de<br /> skatteregler som direkt rör småföretagen. Också skattepolitikens inverkan<br /> på löneutvecklingen spelar en viktig roll för att bestämma företagens<br /> villkor.</p> <p>Utan en rättvis skatte- och fördelningspolitik kan vi aldrig hålla en<br /> löneutveckling som ligger inom ramen för det samhällsekonomiska utrymmet<br /> och inte heller undvika kostsamma arbetskonflikter. Dessa frågor, är<br /> självfallet av stort intresse för alla företag, stora som små. Ett område inom<br /> skattepolitiken, som emellertid torde innebära särskilda problem för många<br /> mindre företag, är det som rör skattefusket.</p> <p>Fusket med skatter och avgifter är som bekant numera mycket omfattande<br /> och förekommer i princip inom alla branscher och bland såväl anställda som<br /> företagare. Härigenom undandras det allmänna varje år betydande inkomster.<br /> Fusket innebär också allvarliga risker för en successiv urholkning av<br /> rättvise- och moralbegreppen. Men det har även en annan effekt. Konkurrensen<br /> mellan seriösa och icke seriösa företagare inom olika branscher<br /> förrycks till fördel för de icke seriösa. Dessa kan ju hålla lägre priser på sina<br /> varor och tjänster eftersom de i sin prissättning inte beaktar föreskrivna<br /> skatter och avgifter. Det har t. o. m. på sina håll gått så långt att seriösa<br /> företag har slagits ut av de icke seriösa. Vi socialdemokrater har uppmärksammat<br /> detta problem och i en rad motioner föreslagit åtgärder som varit<br /> ägnade att bidra till sundare konkurrensförhållanden.</p> <p>I en partimotion under allmänna motionstiden i fjol föreslog vi i bl. a. detta<br /> syfte en utredning av frågan om att införa näringsförbud som sanktion mot<br /> ekonomisk brottslighet även i andra fall än vid konkursmissbruk. I samma<br /> motion begärdes en undersökning av förutsättningarna för att införa<br /> etableringskontroll i vissa branscher eller näringsgrenar där bl. a. skattebrottslighet<br /> är utbredd. Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen.</p> <p>Vi går i en partimotion till innevarande riksmöte vidare på denna väg.</p> <p>Stockholms kommun tillämpar numera i samarbete med lokala skattemyndigheten<br /> och kronofogdemyndigheten en rutin i upphandlingsärenden som i<br /> stora drag innebär att man endast köper varor och tjänster från näringsidkare<br /> som fullgjort sina skyldigheter mot samhället i skatte- och avgiftshänseende.<br /> I motionen föreslås att denna rutin görs obligatorisk för all offentlig<br /> upphandling.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>54</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Innehav av B-skattesedel ingår i många fall som ett led i ett systematiskt<br /> skatte- och avgiftsfusk och utgör ofta en förutsättning för ett framgångsrikt<br /> fusk. I motionen föreslås konkreta åtgärder för att komma till rätta med detta<br /> missbruk, bl. a. en skärpning av de lokala skattemyndigheternas prövning av<br /> framställningar om B-skattesedel.</p> <p>Det fusk som förekommer i samband med redovisning och inbetalning av<br /> källskatter och avgifter är delvis en följd av den på sina håll i det närmaste<br /> obefintliga arbetsgivarkontrollen. I vår motion föreslås att länsstyrelsernas<br /> uppbördsenheter och de lokala skattemyndigheternas arbetsgivargrupper<br /> tillförs ytterligare resurser för att kunna skärpa den offensiva arbetsgivarkontrollen.<br /> En sådan kontroll förutsätter ofta besök hos företag och<br /> egenföretagare för granskning av olika handlingar.</p> <p>Vid indrivning av skatte- och avgiftsskulder och i samband med konkurs på<br /> grund av sådana skulder visar det sig ofta att gäldenären gjort sin egendom<br /> oåtkomlig för myndigheterna. All egendom är skriven på hustru, barn eller<br /> annan närstående. I allmänhet står myndigheterna i dessa situationer<br /> maktlösa trots att det för alla är helt uppenbart att dispositionerna i fråga<br /> vidtagits uteslutande i syfte att undandra staten skatter och avgifter.</p> <p>Den egendom som på detta sätt gjorts oåtkomlig borde självfallet kunna<br /> tas i anspråk för betalning av skatte- och avgiftsskulderna. I motionen<br /> föreslås att denna fråga utreds med förtur. Även frågan om solidariskt<br /> betalningsansvar mellan makar alternativt inom familjen för skatter och<br /> avgifter bör tas upp i detta sammanhang.</p> <p>I motionen föreslås vidare bl. a. en förlängning av preskriptionstiden för<br /> uppbördsbrott samt att underlåtenhet att betala in arbetsgivaravgifter och<br /> mervärdeskatt skall kriminaliseras.</p> <p>Nu beskrivna och övriga åtgärder som föreslås i motionen skulle verksamt<br /> bidra inte bara till en minskning av skatte- och avgiftsfusket m. m. utan även<br /> till sundare konkurrensförhållanden för framför allt de seriösa småföretagarna.</p> <p>Våra tidigare förslag i riksdagen</p> <p>Våren 1979 redovisade vi från socialdemokratisk sida i en partimotion ett<br /> brett åtgärdsprogram för de mindre och medelstora företagen som en<br /> integrerad del av en offensiv industripolitik. Huvudlinjen i förslagen var att<br /> stärka samhällets resurser för att i samarbete med företagsledningar och<br /> anställda möta småföretagens praktiska problem och ta till vara deras<br /> speciella utvecklingsmöjligheter.</p> <p>På några punkter lyckades vi få majoritet för våra förslag i riksdagen. Det<br /> gällde exempelvis förslagen om en förstärkning av de regionala utvecklingsfondernas<br /> utlåningskapacitet med 300 milj. kr. och om att en försöksverksamhet<br /> med särskilda utvecklingsbolag på länsnivå skulle startas. På flertalet<br /> punkter gick emellertid den borgerliga majoriteten emot våra förslag vid</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>55</p> </div> <div class="block ml_4"><p>riksdagsbehandlingen våren 1979. Detsamma gäller beträffande de förslag<br /> till åtgärder för de mindre och medelstora företagen, som vi därefter lagt i<br /> riksdagen.</p> <p>Vi skall här fortsättningsvis ta upp några viktiga områden inom småföretagspolitiken.<br /> Vi vill samtidigt understryka att för de mindre och medelstora<br /> företagen väsentliga frågor diskuteras också i andra delar av denna motion.<br /> Det gäller inte minst området teknisk utveckling, där exempelvis förslagen<br /> beträffande offentlig teknikupphandling och stöd till uppfinnare kan vara av<br /> direkt intresse för mindre och medelstora företag.</p> <p>Produktutveckling</p> <p>Ett område där de mindre och medelstora företagen har särskilt goda<br /> förutsättningar är vid utvecklingen av nya produkter. De är avpassade för<br /> produktion i liten skala, vilket är fördelaktigt under inkörningsskedet för en<br /> ny produkt. De är ofta mer flexibla än större företag.</p> <p>Samtidigt uppstår emellertid i mindre företag ofta problem i samband med<br /> utvecklingen av nya produkter. Det tar ofta lång tid att utveckla och på<br /> marknaden introducera nya produkter, vilket kan medföra finansiella<br /> påfrestningar. Enligt industriverkets rapport är svårigheterna att få finansiellt<br /> stöd i dag särskilt stora i de tidigare skedena av produktutvecklingsprocessen.<br /> Andra problem kan hänga samman med de mindre företagens<br /> brist på egna resurser för forskning, design eller utvärdering av en produkts<br /> marknadsmässiga möjligheter. Det senare måste självfallet i utomordentligt<br /> hög grad beaktas vid utveckling av nya produkter.</p> <p>Det finns alltså ett behov av samhällsinsatser för att komma till rätta med<br /> dessa olika slags problem i samband med produktutveckling inom mindre<br /> företag. Enligt socialdemokratisk uppfattning bör det vara de regionala<br /> utvecklingsfondernas uppgift att svara för en mer allmän service till företagen<br /> i produktutvecklingsfrågor och att också genom en uppsökande verksamhet<br /> initiera produktutveckling i företag. Fondernas insatser i varje enskilt företag<br /> måste bli ganska begränsade. I ett nästa steg måste därför fondens uppgift bli<br /> att hjälpa företaget att finna en lämplig konsult eller att förmedla kontakter<br /> med andra samhällsorgan, exempelvis STU.</p> <p>På socialdemokratiskt initiativ beslöt riksdagen våren 1979 att inrätta två<br /> regionala utvecklingsbolag - ett i Jämtlands län, det andra i Västerbottens<br /> län. Dessa utvecklingsbolag har nu kommit i gång med sitt arbete. Bolagen<br /> har till uppgift att initiera och aktivt delta i hela utvecklingsprocessen av en<br /> idé till färdig produkt. De kan sätta in betydande personella och finansiella<br /> resurser i enskilda projekt.</p> <p>Frågan om statligt stöd till företagsetablering och -utveckling i form av<br /> samhällsägda, regionala utvecklings- och investmentbolag diskuteras i den<br /> industripolitiska propositionen. Till grund för diskussionen ligger bl. a. en<br /> rapport från statens industriverk: Regionala utvecklingsbolag - problem och<br /> möjligheter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>56</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I propositionen framförs uppfattningen att ytterligare erfarenheter av de<br /> befintliga bolagen bör vinnas innan frågan om att inrätta nya sådana bolag<br /> bör tas upp till prövning. Samtidigt sägs att det inte kan uteslutas att det kan<br /> bli motiverat att tillföra något eller några av de befintliga bolagen ytterligare<br /> resurser.</p> <p>Från socialdemokratisk sida delar vi principiellt regeringens uppfattning<br /> att en mer allmän utbyggnad av systemet med regionala utvecklingsbolag bör<br /> anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits av de nu existerande bolagens<br /> verksamhet.</p> <p>Vi finner det emellertid vara befogat med ett undantag från denna linje.<br /> Ytterligare ett regionalt utvecklingsbolag bör enligt vår uppfattning inrättas.<br /> Det gäller Värmlands län. Vårt förslag till inrättande av detta utvecklingsbolag<br /> återfinns i en motion från allmänna motionstiden tidigare i år.</p> <p>Bakgrunden till förslaget är följande. Den industriella utvecklingen i<br /> Värmlands län har under de senaste åren inneburit mycket svåra problem.<br /> Behovet av en förnyelse av industrin i länet är utomordentligt stort. Många<br /> orter - särskilt i östra Värmland - domineras mer eller mindre helt av ett enda<br /> företag. Tillkomsten av ett regionalt utvecklingsbolag kan självfallet inte mer<br /> än till en mycket liten del motverka denna utveckling i länet som helhet. För<br /> enskilda orter kan ändå ett sådant bolag initiera en utveckling som på sikt kan<br /> få stor betydelse. Det är därför motiverat att ett regionalt utvecklingsbolag<br /> inrättas för Värmlands län.</p> <p>I den industripolitiska propositionen redovisas vissa förslag till förändringar<br /> i det statliga stödet till produktutveckling i mindre och medelstora<br /> företag.</p> <p>När det gäller de regionala utvecklingsfondernas produktutvecklingslån<br /> föreslås bl. a. ett borttagande av den riskpremie som låntagarna enligt de nu<br /> gällande reglerna skall erlägga vid återbetalning av lånen.</p> <p>Vi har från socialdemokratisk sida inget att invända mot detta och andra<br /> förslag till förändringar i villkoren för produktutvecklingslånen. Vi finner det<br /> också motiverat att göra den översyn av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet,<br /> som aviseras i propositionen.</p> <p>Marknadsföring</p> <p>Marknadsföringen är ett annat område där de mindre och medelstora<br /> företagen med samhällets stöd kan uppnå förbättrade resultat. Även här är<br /> det de regionala utvecklingsfondernas uppgift att genom en uppsökande<br /> verksamhet intressera företagsledningar och anställda för en ökad satsning<br /> på marknadsföring i de fall en sådan bedöms kunna bli framgångsrik.<br /> Fonderna skall också erbjuda företagen viss service i marknadsföringsfrågor<br /> och anvisa vilka andra former av samhällsstöd som finns att tillgå. Enligt<br /> socialdemokratisk uppfattning måste fondernas personella resurser också på<br /> detta område byggas ut.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>57</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Företag utan tidigare erfarenhet av export drar sig ofta för att ta de risker<br /> som är förenade med exportsatsningar. Många företag saknar också resurser<br /> i form av exempelvis språkkunnande och kunskap om lagstiftning och<br /> affärspraxis utomlands eller om lämpliga agenter.</p> <p>Verksamheten med ”exportchef att hyra” har emellertid visat att man med<br /> relativt måttliga insatser från samhällets sida kunnat på kort tid utveckla en<br /> betydande exportförsäljning i företag utan tidigare exporterfarenhet. Detta<br /> genom att tillföra företaget den kompetens som tidigare saknats. Vi finner<br /> det angeläget att man också prövar former för exportstödet där de<br /> samhälleliga insatserna går längre och också innefattar en del av risktagandet.</p> <p>Vi föreslog från socialdemokratisk sida våren 1979 att en verksamhet för<br /> stöd till exporten i form av samhällsägda handelshus skulle startas. Förslaget<br /> ledde till att några regionala utvecklingsfonder fick resurser för att<br /> genomföra en försöksverksamhet på området. Sålunda pågår för närvarande<br /> en treårig försöksverksamhet i syfte att främja export från mindre företag<br /> genom regionala exportsäljbolag vid de regionala utvecklingsfonderna i<br /> Stockholms och Göteborgs och Bohus län. I Värmlands län bedrivs<br /> verksamheten med hjälp av ett speciellt exportkonto i den regionala<br /> utvecklingsfonden.</p> <p>Det är enligt socialdemokratisk uppfattning utomordentligt angeläget att<br /> även fortsättningsvis resurser tillförs denna försöksverksamhet, så att den<br /> kan föras vidare. Den pågående försöksverksamheten kan, trots sin ytterst<br /> begränsade omfattning, komma att ge värdefulla erfarenheter beträffande<br /> möjligheterna att stimulera de mindre företagens export genom samhällsstöd<br /> i form av ett direkt, praktiskt stöd i marknadsföringsarbetet utomlands. Vi<br /> återkommer senare till frågan om anslag till de regionala utvecklingsfonderna<br /> för detta ändamål.</p> <p>Underleverantörsproblemen</p> <p>Underleverantörsproblem har av socialdemokraterna vid flera tillfällen<br /> under de senaste åren aktualiserats i riksdagen.</p> <p>Många av de mindre och medelstora företagen arbetar som underleverantörer<br /> till stora företag. Situationen i underleverantörsföretagen präglas<br /> ofta starkt av det förhållandet att hela eller stora delar av produktionen<br /> avsätts till ett fåtal köpare. Det skapar ett beroende, som kan medföra stora<br /> problem.</p> <p>Ett sådant är underleverantörsföretagens känslighet för konjunktursvängningar.<br /> Det förekommer ofta att större företag vid konjunkturtoppar i stället<br /> för att öka sin egen kapacitet lägger ut beställningar på underleverantörer.<br /> Då konjunkturen försvagas och det större företaget åter genom egen<br /> tillverkning kan klara sina leveranser faller dessa beställningar bort. Om de<br /> svarat mot en väsentlig del av underleverantörsföretagets produktion blir</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>58</p> </div> <div class="block ml_4"><p>bortfallet naturligtvis där mycket kännbart.</p> <p>Ett annat problem är att underleverantören på grund av sin beroendeställning<br /> gentemot enskilda köpare kan komma att pressas till orimligt hårda<br /> avtalsvillkor. Många underleverantörer tvingas acceptera långa dröjsmål<br /> med betalningarna från köparföretagen och lånar därmed i praktiken ut<br /> pengar till dessa företag.</p> <p>Det pågår i dag en verksamhet, bl. a. inom Exportrådet och de regionala<br /> utvecklingsfonderna, riktad särskilt till underleverantörsföretagen. Det<br /> gäller i första hand förmedling av underleveranser, men också viss<br /> utbildnings- och rådgivningsverksamhet förekommer. Denna verksamhet är<br /> emellertid helt otillräcklig för att på ett mer avgörande sätt förändra<br /> underleverantörsföretagens villkor. Vi har därför krävt en översyn av<br /> möjligheterna att förbättra underleverantörernas situation.</p> <p>En viktig uppgift måste därvid vara att utarbeta förslag till åtgärder för att<br /> stärka underleverantörernas ställning gentemot enskilda köpare. Det kan<br /> ske dels genom åtgärder för att bredda kundkretsen eller ta upp tillverkning<br /> av egna produkter, dels genom regler beträffande exempelvis de ekonomiska<br /> villkoren eller långsiktigheten i leveransavtalen. Man bör undersöka om det<br /> är möjligt att införa särskilda regler beträffande de fall då ett enda företag<br /> genom sina beställningar engagerar stora delar av ett underleverantörsföretags<br /> kapacitet. Dessa regler skulle exempelvis kunna innebära en skyldighet<br /> att varsla underleverantörsföretag i samband med att ett köparföretag vid<br /> produktionsförändringar har s. k. primär förhandlingsskyldighet enligt MBL<br /> gentemot de egna anställda.</p> <p>En annan viktig uppgift är att underlätta underleverantörernas finansieringssituation.<br /> Vi krävde våren 1979 att förutsättningar för en factoringverksamhet<br /> i anslutning till de regionala utvecklingsfonderna skulle undersökas.<br /> En funktion inom eller ett organ knutet till fonderna skulle därvid få<br /> uppgiften att överta det levererande företagets fakturor och sedan handha<br /> inkasseringen av utestående fordringar. Det skulle innebära att företagens<br /> behov av rörelsekapital skulle minska.</p> <p>Riksdagens borgerliga majoritet har motsatt sig våra förslag. Det gäller<br /> såväl förslagen till en mer allmän översyn av möjligheterna att stärka<br /> underleverantörernas situation som de mer preciserade förslagen till<br /> utformning av samhällets insatser.</p> <p>Nu aviseras ändå i den industripolitiska propositionen ett åtgärdsprogram<br /> för att stärka underleverantörernas ställning. En informell arbetsgrupp har<br /> bildats för att utarbeta förslag.</p> <p>Från socialdemokratisk sida hälsar vi självfallet med tillfredsställelse det<br /> förhållandet att underleverantörernas problem nu blir föremål för en<br /> översyn. Vi vill samtidigt understryka det väsentliga i att de problem som här<br /> tagits upp - underleverantörernas beroende av köparföretag och deras ibland<br /> speciella finansiella problem - faktiskt tas upp i den kommande översynen<br /> och att de socialdemokratiska förslagen prövas. Vi föreslår därför att<br /> riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>59</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Andra insatser för de mindre och medelstora företagen</p> <p>Det finns många andra områden än de tidigare berörda, där de mindre och<br /> medelstora företagen möter speciella problem. Det gäller exmpelvis<br /> beträffande kapitalförsörjningen, främst därför att de mindre företagen inte<br /> har tillgång till aktie- och obligationsmarknaderna.</p> <p>Som tidigare påpekats beslutade riksdagen våren 1979 efter ett socialdemokratiskt<br /> initiativ om en förstärkning av de regionala utvecklingsfondernas<br /> utlåningskapacitet genom införande av en statlig kreditgaranti på 300 milj.<br /> kr.</p> <p>I den industripolitiska propositionen föreslås nu att utvecklingsfonderna i<br /> fortsättningen skall kunna bevilja garanti inte bara för rena krediter utan<br /> också för bankgaranti. Vi har från socialdemokratisk sida inga invändningar<br /> mot att en sådan förändring genomförs. Inte heller motsätter vi oss att<br /> fonderna ges möjlighet att i särskilda fall lämna s. k. förslagslån - något som<br /> också Investeringsbanken, enligt propositionen, avser att fortsättningsvis<br /> erbjuda de mindre företagen.</p> <p>Vid sidan av kapitalförsörjningsfrågorna har samhället som en viktig<br /> uppgift i stödet till de mindre och medelstora företagen att erbjuda olika<br /> former av praktisk service i anslutning till företagens löpande verksamhet.<br /> De mindre företagen kan av naturliga skäl inte bygga upp specialistkompetens<br /> på alla områden. Vi har tidigare pekat på de svårigheter detta kan föra<br /> med sig i situationer då företagen vill utveckla nya produkter eller ge sig ut på<br /> exportmarknaden. Samma typ av problem kan emellertid gälla i många<br /> andra fall, exempelvis i samband med kalkylering, finansiell planering eller<br /> investeringsplanering.</p> <p>Delvis kan naturligtvis bristerna avhjälpas genom olika utbildningsinsatser<br /> för företagsledare och anställda, men ofta blir det nödvändigt att tillfälligt<br /> komplettera med kunnanade utifrån. Det kan ske genom att konsulter<br /> anlitas, varvid de regionala utvecklingsfonderna kan uppträda som förmedlare.<br /> Fonderna har emellertid också en viktig uppgift när det gäller att genom<br /> egen rådgivningsverksamhet stödja företagen.</p> <p>Det är också viktigt att notera att företagsservicen ökar möjligheterna att<br /> mellan samhällsorgan och företag föra en dialog med sikt på förbättrad<br /> samverkan företag emellan. Att åstadkomma en sådan är en viktig uppgift<br /> för de regionala utvecklingsfonderna. En ökad företagssamverkan måste i<br /> allmänhet växa fram stegvis och med utgångspunkt i aktiviteter där de<br /> enskilda företagen inte känner sin integritet hotad. Det är en viktig uppgift<br /> för de regionala utvecklingsfonderna att bidra till att samverkan mellan<br /> mindre företag på detta sätt utvecklas.</p> <p>Vi har här pekat på en rad områden där de regionala utvecklingsfondernas<br /> insatser i form av service till de mindre och medelstora företagen bör<br /> förstärkas. Också från industriministerns sida uttalas önskemål om livlig<br /> aktivitet från fondernas sida på en rad områden. I budgetpropositionen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>60</p> </div> <div class="block ml_5"><p>framhålls bl. a. angelägenheten av att de regionala utvecklingsfonderna<br /> bistår de mindre mekaniska verkstadsföretagen med att föra in datateknik<br /> och elektronik i sina produkter. Samtidigt får fonderna i uppdrag att - inom<br /> ramen för anvisade medel - delta i den utvidgade försöksverksamhet med<br /> löntagarägda företag, som nu föreslås.</p> <p>Vi har tidigare pekat på angelägenheten av att den pågående försöksverksamheten<br /> med regionala exportsäljbolag kan föras vidare. Vi har också<br /> understrukit betydelsen av att de mindre företagen kan få fondernas stöd vid<br /> hanteringen av en rad praktiska problem inom i första hand områdena<br /> produktutveckling och marknadsföring. Enligt vår uppfattning är det inte<br /> meningsfullt att på det sätt som regeringen nu gör ställa ökade anspråk på<br /> verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna utan att anvisa i<br /> motsvarande mån ökade ekonomiska resurser för verksamheten.</p> <p>Vi föreslår att till de regionala utvecklingsfonderna anvisas ett bidrag på 20<br /> milj. kr. utöver vad regeringen i budgetpropositionen anvisat.</p> <p>Stora problem uppstår i vissa fall i mindre företag i samband med<br /> överlåtelser och generationsskiften. Ägaren är ofta samtidigt företagsledare<br /> och kanske dessutom den ende som har överblick över företaget eller den<br /> som ensam svarar för exempelvis försäljning eller produktionsledning. Det<br /> är uppenbart att företaget i sådana fall kan råka i en allvarlig situation då<br /> ägaren/företagsledaren drar sig tillbaka.</p> <p>En överlåtelse eller ett generationsskifte innebär emellertid ofta ekonomiska<br /> påfrestningar för företaget. Företagsskatteberedningen, som tillsattes<br /> av en socialdemokratisk regering, hade i uppdrag att se över just de<br /> likviditetsproblem, som bl. a. arvsbeskattningen innebar för familjeföretagen.<br /> 1977 lade den dåvarande regeringen fram förslag om lättnader i arvsoch<br /> gåvobeskattningen. Från socialdemokratisk sida ställde vi oss bakom<br /> dessa förslag.</p> <p>Betydelsen av livskraftiga företag kan inte ifrågasättas, och det är ett<br /> samhällsintresse att undvika att företag finansiellt urholkas exempelvis vid<br /> överlåtelser. Det vore emellertid samtidigt orimligt att bortse från fördelningsfrågorna.</p> <p>Vi menar därför från socialdemokratiskt håll att det är motiverat att utreda<br /> möjligheterna att underlätta företagsöverlåtelser och generationsskiften i<br /> företag genom åtgärder som inte får fördelningspolitiskt oacceptabla<br /> konsekvenser. Denna fråga bör tas upp i beredningsarbetet inför den<br /> aviserade småföretagspropositionen. Detta bör ges regeringen till känna.</p> <p>14. Hemställan</p> <p style="margin-left:42px;">Med hänvisning till vad som anförts hemställs<br /> att riksdagen</p> <p style="margin-left:57px;">1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om överläggningar mellan staten och näringslivet,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>61</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:20px;">2. uttalar att en nedrustning av statens industriverk inte skall<br /> ske,</p> <p style="margin-left:20px;">3. sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om ökade prospekteringsinsatser i Mellansverige,</p> <p style="margin-left:20px;">4. till Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdighetsundersökningar<br /> (industridepartementet) för budgetåret 1981/82<br /> anvisar ett jämfört med regeringens förslag med 10 000 000 kr.<br /> förhöjt reservationsanslag av 82 077 000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">5. begär att regeringen i den kommande mineralpolitiska propositionen<br /> återkommer med förslag till förändringar i den<br /> mineralpolitiska verksorganisationen,</p> <p style="margin-left:20px;">6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om syftet med förändringarna av den mineralpolitiska verksorganisationen,</p> <p style="margin-left:20px;">7. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och<br /> utveckling (industridepartementet) för budgetåret 1981/82<br /> anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 20 000 000<br /> kr. förhöjt reservationsanslag att utnyttjas i enlighet med vad i<br /> motionen anförs,</p> <p style="margin-left:20px;">8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om s. k. nationella storprojekt,</p> <p style="margin-left:20px;">9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om det treåriga programmet för STU:s stöd till teknisk<br /> forskning och utveckling,</p> <p style="margin-left:20px;">10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om nordiskt samarbete i fråga om teknisk forskning och<br /> utveckling,</p> <p style="margin-left:20px;">11. begär att regeringen utarbetar förslag till en utvidgning av<br /> stipendieverksamheten till uppfinnare i enlighet med de<br /> riktlinjer som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:20px;">12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> beträffande teknikupphandling på sjukvårdsområdet,</p> <p style="margin-left:20px;">13. till Teknikupphandling på sjukvårdsområdet (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag<br /> av 15 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om angelägenheten av att bibehålla en svensk kompetens inom<br /> området datateknik i hälsovården,</p> <p style="margin-left:20px;">15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om projektfinansiering i de tre nya utvecklingsbolagen,</p> <p style="margin-left:20px;">16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om organisationen av verksamheten vid de tre nya utvecklingsbolagen,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_42"><p>62</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:21px;">17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om en försöksverksamhet med statligt stöd vid upphandling av<br /> ny teknik inom industrin,</p> <p style="margin-left:21px;">18. till Delegationen för teknikupphandling inom industrin (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag<br /> av 20 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:21px;">19. hos regeringen begär att frågor som rör teknikupphandling<br /> utreds,</p> <p style="margin-left:21px;">20. av regeringen begär förslag om inrättande av en struktur- och<br /> utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som anförs i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:21px;">21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om förändringar i reglementet angående allmänna pensionsfondens<br /> förvaltning,</p> <p style="margin-left:21px;">22. begär att regeringen omedelbart utarbetar ett investerings- och<br /> utvecklingsprogram för de statliga företagen,</p> <p style="margin-left:21px;">23. som sin mening ger regeringen till känna vid i motionen anförs<br /> om åtgärder för ökat utnyttjande av de statliga verkstäderna,</p> <p style="margin-left:21px;">24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om försöksverksamhet med statliga handelshus,</p> <p style="margin-left:21px;">25. till Delegationen för statliga handelshus (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av<br /> 10 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:21px;">26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om behovet av förstärkta resurser för arbete med nordiskt<br /> industripolitiskt samarbete,</p> <p style="margin-left:21px;">27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> beträffande översynen av underleverantörernas problem,</p> <p style="margin-left:21px;">28. till Bidrag till regionala utvecklingsfonder (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1981/82 anvisar ett i förhållande till<br /> regeringens förslag med 20 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:2020</p> </div> <div class="block ml_41"><p>63</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs<br /> om underlättande av företagsöverlåtelser och generationsskiften<br /> i familjeföretag.</p> <p>Stockholm den 18 mars 1981<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>CURT BOSTRÖM (s) MAJ-LIS LANDBERG (s)</p> <p>INGVAR CARLSSON (s) ESSEN LINDAHL (s)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>HANS GUSTAFSSON (s)</p> <p>LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)</p> <p>PAUL JANSSON (s)</p> <p>GÖRAN KARLSSON (s)</p> <p>OLLE WESTBERG (s)<br /> i Hofors</p> </div> <div class="block ml_25"><p>LISA MATTSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br /> INGVAR SVANBERG (s)<br /> LARS ULANDER (s)<br /> VALTER KRISTENSON (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>GOTAB Stockholm 1981</p> </div> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 CURT BOSTRÖM s 2 undertecknare 0 MAJ-LIS LANDBERG s 3 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 4 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 5 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 6 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 7 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 8 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 9 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 OLLE WESTBERG s 11 undertecknare 0 LISA MATTSON s 12 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 13 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 14 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 15 undertecknare 0 LARS ULANDER s 16 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 17 undertecknare G4022020 av Olof Palme m. fl. mot_198081__2020.pdf 2073747 pdf med anledning av proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/89C1491D-A7EC-41BB-89F7-86A24E908246