3070213G40219991980/811999motmotMotion 1980/81:1999 av Lars Werner m. fl.MotionMotion199901981-03-12 00:00:002014-10-11 18:57:322014-10-11 00:00:00med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitikenav Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G4021999/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G4021999https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G4021999
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1980/81:1999</p>
<p>av Lars Werner m. fl.</p>
<p>med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken</p>
<p>Sammanfattning</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna yrkar att riksdagen skall avslå regeringens<br />
energiproposition och begära nytt förslag från regeringen varvid de<br />
synpunkter och konkreta krav som framförs i motionen skall beaktas. I sin<br />
motivering för avslagsyrkandet hänvisar vpk-gruppen dels till utslaget i<br />
folkomröstningen om kärnkraften, dels till de energipolitiska mål som<br />
riksdagen antog sommaren 1980.</p>
<p>De av riksdagen 1980 antagna energipolitiska målen var bl. a. : energihushållning,<br />
minskat oljeberoende, övergång till inhemska och förnybara<br />
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan, kärnkraften skall vara<br />
avvecklad till år 2010. Om den nu framlagda energipropositionen får ligga till<br />
grund för den framtida energipolitiken kommer vi att få en utveckling som<br />
går tvärs emot de energipolitiska målsättningar som riksdagen antagit,<br />
påpekar motionen. Dagens oljeberoende kommer att ersättas av ett starkt<br />
kol- och kärnkraftsberoende.</p>
<p>I folkomröstningen den 23 mars 1980 uttalade sig inte mindre än 80 % av<br />
de deltagande för en avveckling av kärnkraften. Enligt en nyligen redovisad<br />
SIFO-undersökning anser varannan svensk att kärnkraften skall avvecklas<br />
på kortare tid än 25 år. Regeringens proposition innebär emellertid i<br />
sammanfattning: en väsentligt sänkt ambitionsnivå för energihushållningen,<br />
en helt otillräcklig satsning på utnyttjande av inhemska energikällor, inga<br />
hinder mot en ohämmad kolsatsning samt en total avsaknad av åtgärder som<br />
förbereder avvecklingen av kärnkraften. Detta går stick i stäv med<br />
folkmajoritetens vilja sådan den kom till uttryck i folkomröstning. Energipropositionen<br />
måste alltså avvisas.</p>
<p>De två viktigaste energipolitiska målen för val av framtida energisystem är<br />
hushållning och övergång till inhemska och förnybara energikällor. Effektiv<br />
energianvändning är en förutsättning för att de inhemska och förnybara<br />
bränslena skall räcka till att ersätta olja, kol och kärnkraft. I motionen krävs<br />
bl. a. på energihushållningens område en energihushållningslag och en<br />
särskild koncessionsnämnd för att garantera en industriell utveckling som<br />
tillgodoser kraven beträffande hushållning med råvaror, energi och miljö. En<br />
energisparfond bör byggas upp inom varje företag med viss minsta<br />
energiförbrukning. Föreskrivande normer bör utarbetas för hushållsappara</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1999</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ter och olika elsparåtgärder tas upp i en konkret avvecklingsplan. El-rean bör<br />
stoppas och avvecklingen av kärnkraften börja nu!</p>
<p>Motionen kräver en kraftigt ökad satsning på inhemska och förnybara<br />
energikällor. I avsnitten om kärnsäkerheten krävs att filterkammare skall<br />
vara installerade vid samtliga reaktorer senast 1985, att Barsebäcksverket<br />
snarast tas ur drift samt att laddningen av reaktor 11 inställs och arbetena på<br />
reaktor 12 avbryts. Hemligstämpeln på Cogémaavtalet måste avlägsnas och<br />
avtalet snarast sägas upp. Folkomröstningens utslag om att alla kärnkraftverk<br />
skall ägas av samhället bör snarast genomföras. Även oljehanteringen<br />
bör överföras i samhällets ägo.</p>
<p>Vpk motsätter sig bestämt uranbrytning i Sverige och byggande av<br />
hetvattenledningar från kärnkraftverken.</p>
<p>Vad gäller den föreslagna myndighetsorganisationen yrkar vpk avslag på<br />
förslaget om ett särskilt energiverk och kräver att i stället ett nytt<br />
departement, ett energidepartement, inrättas.</p>
<p>Inledning</p>
<p>Enligt utslaget i folkomröstningen den 23 mars 1980 skall kärnkraften<br />
avvecklas och en forcerad satsning på förnybara energikällor och hushållning<br />
genomföras. Inte mindre än 80 % av de i folkomröstningen deltagande<br />
uttalade sig för en avveckling av kärnkraften. Enligt en nyligen redovisad<br />
SIFO-undersökning anser varannan svensk att kärnkraften skall avvecklas<br />
på kortare tid än 25 år.</p>
<p>Efter folkomröstningen beslöt riksdagen sommaren 1980 om vissa<br />
energipolitiska mål:<br />
energihushållning<br />
minskat oljeberoende</p>
<p style="margin-left:20px;">övergång till inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga<br />
miljöpåverkan</p>
<p style="margin-left:20px;">kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010</p>
<p>Att genomföra en kursförändring av energiförsörjningen i Sverige i<br />
enlighet med dessa målsättningar innebär en verklig utmaning. Det kommer<br />
att kräva handlingskraft, konsekvens och politisk vilja för att lyckas.</p>
<p>Det är med djup besvikelse vi konstaterar att regeringens energiproposition<br />
(1980/81:90) saknar just dessa egenskaper. Den kännetecknas i stället av<br />
en låt-gå-politik och undfallenhet inför kraftbolagen och andra etablerade<br />
energiintressenter. Om den nu framlagda energipropositionen får ligga till<br />
grund för den framtida energipolitiken kommer vi att få en utveckling som<br />
går tvärs emot de energipolitiska målsättningar som riksdagen har antagit.<br />
Dagens oljeberoende kommer att ersättas av ett starkt kol- och kärnkraftsberoende.</p>
<p>Regeringens proposition innebär i sammanfattning:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:13px;">- en väsentligt sänkt ambitionsnivå för energihushållningen</p>
<p style="margin-left:13px;">- en helt otillräcklig satsning på utnyttjande av inhemska energikällor</p>
<p style="margin-left:13px;">- inga hinder mot en ohämmad kolsatsning</p>
<p style="margin-left:13px;">- en total avsaknad av åtgärder som förbereder avvecklingen av kärnkraften</p>
<p>Detta går stick i stäv med folkmajoritetens vilja sådan den kom till uttryck i<br />
folkomröstningen.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna var en av medlemmarna i Folkkampanjen<br />
Nej till kärnkraft, som företrädde linje 3 i folkomröstningskampanjen. Vpk<br />
stöder också den nya Folkkampanjen mot kärnkraft som fortsätter kampen<br />
för en så snabb avveckling som möjligt av kärnkraften. Vi instämmer i den<br />
starka kritik som FMK riktat mot regeringens energiproposition. De krav<br />
som framförs i det följande överensstämmer på de avgörande punkterna med<br />
de krav som i sammanhanget framförts av Folkkampanjen mot kärnkraft. På<br />
vissa punkter har dock komplettering och utvidgning skett.</p>
<p>I likhet med Folkkampanjen mot kärnkraft anser vi att riksdagen måste<br />
respektera folkomröstningens resultat och de tidigare antagna målsättningarna<br />
för energipolitiken. Riksdagen bör därför avslå energipropositionen<br />
och begära nytt förslag från regeringen varvid de synpunkter och konkreta<br />
krav som framförs i motionen måste beaktas.</p>
<p style="margin-left:13px;">Satsa på hushållning!</p>
<p style="margin-left:13px;">Hushållning nu ger framtida handlingsfrihet</p>
<p>De två viktigaste energipolitiska målen för val av framtida energisystem är<br />
hushållning och övergång till inhemska och förnybara energikällor. Effektiv<br />
energianvändning är en förutsättning för att de inhemska och förnybara<br />
bränslena skall räcka till att ersätta olja, kol och kärnkraft. Det finns två<br />
aspekter på energihushållning:</p>
<p style="margin-left:13px;">- För det första gäller det naturligtvis att hålla nere den totala energianvändningen.<br />
Det kan man uppnå dels genom att göra industriprocesser,<br />
bostäder, bilar m. m. energisnålare på olika sätt, dels genom en<br />
förnuftigare samhällsplanering med t. ex. en bättre utbyggd kollektivtrafik,<br />
en tätare bebyggelse och mindre avstånd mellan hem och arbete.</p>
<p style="margin-left:13px;">- För det andra gäller det att använda rätt energiform för rätt ändamål. El är<br />
en högvärdig energiform som är oersättlig i många sammanhang, bl. a. i<br />
motorer, vissa industriprocesser och belysning. Att använda el för<br />
uppvärmning av hus innebär däremot ett energislöseri. En utbyggnad av<br />
elvärme i stor skala låser fast oss i ett elberoende som tvingar fram antingen<br />
ett bibehållande av kärnkraften eller en massiv utbyggnad av kolkondenskraftverk.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:13px;">1* Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1999</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Det råder i princip en bred politisk enighet om betydelsen av att satsa på<br />
hushållning. Så här stod det t. ex. på linje 2:s valsedel: ”Energihushållning<br />
bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare.”</p>
<p>I energipropositionen anges två allmänna principer för energihushållningspolitiken:</p>
<p style="margin-left:10px;">- Kostnaden för att spara en enhet energi bör inte vara högre än att tillföra en<br />
enhet. (Här avses den samhällsekonomiska kostnaden även inbegripet<br />
miljöbelastningen.)</p>
<p style="margin-left:10px;">- De resurser som satsas bör givetvis sättas in där de får störst effekt.</p>
<p>Dessa två principer är bra, men de tillämpas inte i de konkreta<br />
förslagen.</p>
<p style="margin-left:10px;">Energihushållning</p>
<p>För att fullfölja det övergripande målet att så långt möjligt göra oss<br />
oberoende av import för vår energianvändning är det nödvändigt med en<br />
systematiskt organiserad energihushållning. Det gäller både industrisektorn,<br />
transporterna och övrigsektorn med bostäder, handel m. m. Skall detta<br />
kunna genomföras fullt ut krävs en planering, framför allt för de åtgärder<br />
som verkar först på längre sikt.</p>
<p>Det skulle vara till fördel om denna planering också omfattade en<br />
”kvantifiering”, ett konkret angivet mål för högsta användning av varje<br />
energislag vid en given tidpunkt. Först med en sådan plan för energianvändningen<br />
blir det möjligt att med säkerhet och trygghet i energiförsörjningen<br />
kunna byta ut hittillsvarande energikällor mot nya, förnybara, inhemska.</p>
<p>Hushållning med energi innebär inte enbart detaljsparande i form av<br />
temperatursänkning, tätning av hus, införande av mer energisnål teknik då<br />
det gäller maskiner etc. Det är också en fråga om hela samhällets struktur.<br />
Energislöseriet är f. n. inbyggt i hela vår tillvaro - även om man som individ<br />
sparar energi - och det gäller därför att vidta samhälleliga åtgärder för att<br />
åstadkomma någon förändring. Styrmedlen, de instrument som behövs,<br />
torde vara just en samhällelig plan kompletterad med erforderlig lagstiftning.</p>
<p>Varje enskild industrianläggning kan vara ”energisnål”, men industrin<br />
som helhet kan ändå förbruka energi i onödan. Problemet att tillgodogöra<br />
oss all den spillvärme som nu förekommer i industrin skall givetvis kraftfullt<br />
angripas. Men viktigt är också att för varje ny anläggning inte bara den<br />
interna energianvändningen beaktas utan även lokalisering och därmed<br />
möjligheter att påverka arbetsresornas omfattning samt transporter av skilda<br />
slag.</p>
<p>Uppsplittringen i skilda ”energisektorer” måste delvis brytas igenom. De<br />
griper in i varann och en sammankoppling är nödvändig för att få en total bild<br />
av de möjligheter till energihushållning som finns. Det gäller samtliga de tre</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">statistiska sektorerna.</p>
<p style="margin-left:3px;">En framgångsrik energihushållning måste innehålla medel för styrning av<br />
industrin mot mindre energiintensiva sektorer, kraftig utveckling av den<br />
kollektiva trafiken, medveten och aktiv satsning på utveckling av spårbunden<br />
och vattenburen godstrafik, tvingande åtgärder för produktion av energisnåla<br />
motorer, hushållsmaskiner etc. Detta är nödvändigt inte bara med hänsyn<br />
till att undvika ökad belastning på vår miljö.</p>
<p style="margin-left:3px;">I proposition 1980/81:90 anges att ”åtgärder för att minska oljeberoendet<br />
är en huvuduppgift för vår energipolitik”. Detta är utan tvivel riktigt, men en<br />
lika viktig huvuduppgift är att genomföra det tidigare riksdagsbeslutet om att<br />
helt avveckla kärnkraften till år 2010. Den energibalans som skisseras i<br />
energipropositionen, och den energianvändning som blir följden av i<br />
propositionen rekommenderade åtgärder, leder med största sannolikhet inte<br />
i denna riktning. Om inte de förnybara energikällorna kraftfullt drivs fram,<br />
om inte den önskade energipolitiken stöttas upp med ordentliga styrmedel<br />
för att garantera att den genomförs, så är det stor risk att den förblir<br />
önsketänkande. Då tar andra krafter över, och vi försätts steg för steg i ett<br />
läge där det i själva verket blir allt svårare att mönstra ut kärnkraften ur vår<br />
energiförsörjning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Halvheter och önsketänkande leder inte till resultat. Denna halvgångenhet<br />
beträffande synen på energiförsörjningen tar sig också andra uttryck. Det<br />
är t. ex. svårt att få resonans för behovet att spara energi när det är fritt fram<br />
för obegränsade inköp och användning av stora energislukande båtar och<br />
bilar för rent nöjesbruk (för att inte säga okynnesbruk).</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen finns en rad värdefulla synpunkter på behovet av ett<br />
övergripande energihushållningsprogram, inte minst hur viktigt det är att<br />
energihushållningsåtgärder inom samhällets olika delar samordnas, planeras<br />
och avvägs. Men ett program skall också genomföras, och det räcker inte<br />
med förlitan på att stigande energipriser, eventuellt kompletterade med viss<br />
beskattning, leder till avsett resultat. Information, rådgivning och utbildning<br />
är viktiga, och ekonomiskt stöd för konkreta sparåtgärder bör ha viss effekt.<br />
En verklig plan för att åstadkomma bestående resultat i fråga om<br />
energihushållning torde dock behöva ges någon form av bindande karaktär<br />
och stödjas med erforderlig lagstiftning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Erfarenheten hittills visar att frivilliga överenskommelser om energibesparing<br />
inte ger tillräcklig effekt. Då det t. ex gäller att få ner energiförbrukningen<br />
i befintlig bebyggelse har visserligen vissa resultat uppnåtts, men man<br />
kan knappast påstå att åtgärderna bedrivs systematiskt. Det är alldeles<br />
nödvändigt med en starkt ökad takt. Byggnadsnämnderna bör få möjlighet<br />
att ingripa då det gäller energiförsörjningen, men en lag torde behövas för att<br />
ge kommunerna möjligheter att åstadkomma planerade och nödvändiga<br />
energibesparingar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Inom industrin finns motsvarande problem. En samhällelig strävan att<br />
begränsa energiuttaget finns givetvis; det gäller att få en industristruktur som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">på en gång begränsar energianvändningen, hushållar med våra naturresurser,<br />
ger meningsfull sysselsättning och är skonsam mot miljön. Skall alla<br />
dessa krav tillgodoses behövs ett organ, en styrmekanism. Ett sådant organ<br />
kunde inom den industriella sektorn ha formen av en koncessionsnämnd.</p>
<p>Då det gäller värmeförsörjningen finns en uppenbar risk att en stark<br />
ökning av eluppvärmning i skilda former kan försätta oss i ett besvärligt<br />
tvångsläge. Det säkraste och snabbaste sättet att minska vårt oljeberoende är<br />
övergång till andra bränslen. Därvid bör inhemska bränslen prioriteras. Att<br />
snabbt introducera fasta bränslen i form av flis, pellets eller briketter av torv<br />
eller biomassa är möjligt och önskvärt av flera skäl. Försörjningstryggheten<br />
ökar och åtminstone på litet sikt är det en lösning som också medger bästa<br />
hushållningen med våra resurser.</p>
<p>Vi föreslår:</p>
<p style="margin-left:11px;">- En energihushållningslag som ger de styrmedel som krävs för att garantera<br />
genomförandet av energihushållningsplanen.</p>
<p style="margin-left:11px;">- En särskild koncessionsnämnd för att garantera en industriell utveckling,<br />
som tillgodoser kraven beträffande hushållning med råvaror, energi och<br />
miljö.</p>
<p style="margin-left:11px;">Satsa pä industrin - spara pä energin</p>
<p>Under de senaste åren har betydande statliga bidrag lämnats till<br />
energihushållningsåtgärder i industrin. Med statliga bidrag på totalt 1,1<br />
miljard kronor har motsvarande 1,3 miljoner ton olja sparats årligen. Denna<br />
oljebesparing motsvarar kärnkraftsel från tre kärnkraftsaggregat när dessa<br />
används för husuppvärmning.</p>
<p>Motsvarande statliga energisparstöd till bostäder har inte varit lika<br />
effektivt. Med lån och bidrag på 3,8 miljarder kronor har motsvarande 0,25<br />
miljoner ton olja sparats årligen.</p>
<p>Inom industrin har alltså de snabba och billiga energibesparingarna kunnat<br />
göras. Mycket återstår dock att göra men regeringen har sänkt sparambitionen.</p>
<p>För att ett effektivt energisparande inom industrin skall komma till stånd<br />
bör följande genomföras:</p>
<p style="margin-left:11px;">- Målsättningen bör vara att alla investeringar i energihushållning som är<br />
samhällsekonomiskt motiverade genomförs. Tillräckliga styrmedel i form<br />
av energiskatter, rådgivning, utbildning och lån måste till.</p>
<p style="margin-left:11px;">- En energisparfond byggs upp inom varje företag med viss minsta<br />
energiförbrukning. Till skillnad mot arbetsmiljöfonden byggs denna upp<br />
med olje- och elavgifter i stället för med vinstmedel. Fondens storlek blir<br />
då i proportion till företagets energiförbrukning.</p>
<p style="margin-left:11px;">- Senast till 1985 skall samtliga företag som har en förbrukning över en viss<br />
nivå presentera en energiplan över planerade och beslutade energisparåtgärder.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">Gör energiskatten till ett verkligt styrmedel!</p>
<p>Regeringen betonar att priset på energi är det mest centrala styrmedlet.<br />
Energiskatt gör det möjligt för staten att påverka priset. Hittills har<br />
energiskatten inte varit ett energipolitiskt styrmedel. Exempelvis beskattas<br />
inhemska bränslen dubbelt så mycket som importerad olja och tio gånger så<br />
mycket som importerad kol. Ytterligare exempel är att storförbrukare inom<br />
industrin har helt eller delvis sluppit ifrån skatten.</p>
<p>Energiskattens utformning tas inte upp i propositionen. I stället pågår en<br />
utredning. I direktiven till utredningen föreslås att energiskatten överförs till<br />
moms. Detta leder till att handel och industri inte behöver betala någon<br />
energiskatt, eftersom moms flyttas över till de varor företaget producerar<br />
eller levererar. Då har man misslyckats med energiskatten som ett<br />
styrmedel.</p>
<p>Taxor för el bestäms både till nivå och struktur av energibolagen själva. I<br />
dag är elskatten en helt rörlig avgift hos konsumenten och därför<br />
sparstimulerande. Andras elskatten till moms blir den rörliga kostnadsandelen<br />
i eltaxan mindre och därför mindre sparstimulerande.</p>
<p>Vi föreslår därför:</p>
<p style="margin-left:12px;">- att som en första åtgärd en utjämning sker av energiskatten på inhemska<br />
och importerade bränslen,</p>
<p style="margin-left:12px;">- att inga skattelindringar för de mest energikrävande industrierna accepteras,</p>
<p style="margin-left:12px;">- att energiskatten utformas för att skapa hushållningsstimulerande el-,<br />
fjärrvärme- och gastaxor (stor andel rörlig kostnadsdel och liten andel fast<br />
kostnadsdel).</p>
<p style="margin-left:12px;">Spar pä el!</p>
<p>Inför folkomröstningen föreslog linje 3 konkreta elsparåtgärder i sin<br />
avvecklingsplan (se tab. nedan). Oavsett om man nu avser att avveckla<br />
kärnkraften under en längre period är dessa förslag lika aktuella. Elanvändningsnivån<br />
måste nämligen ner. Förslagen överensstämmer även med<br />
principen att energisparåtgärder skall göras så länge de är billigare än<br />
tillförsel.</p>
<p>Regeringen har varken konkreta förslag eller överväganden på hur sådana<br />
elbesparingar skulle kunna utgöra en del av en avvecklingsplan. Det enda<br />
regeringen föreslår är information om energiförbrukningen hos vissa<br />
hushållsapparater.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">Besparingsmöjligheter till år 1990</p>
<p>Besparingsmöjligheterna avser ökad besparing i förhållande till energipropositionens<br />
antagande (dvs ja-linjerna). Källa: Delrapporter till konsekvens</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">utredningen.</p>
<p style="margin-left:11px;">Energisnåla hushållsapparater 2 TWh</p>
<p style="margin-left:11px;">Besparingar i affärer m. m. 1,5</p>
<p style="margin-left:11px;">Effektivare belysning 2</p>
<p style="margin-left:11px;">Besparingar i elvärmda hus 3</p>
<p style="margin-left:11px;">Varvtalsreglering 5</p>
<p style="margin-left:11px;">Nya processer 1,5</p>
<p style="margin-left:11px;">Nya motorer 1</p>
<p style="margin-left:11px;">Minskade överföringsförluster 3</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:214px;">19 TWh</p>
<p style="margin-left:11px;">(19 TWh motsvarar ungefär fyra kärnkraftverk)</p>
<p style="margin-left:11px;">- Vi kräver att föreskrivande normer för energieffektiviteten hos vanliga<br />
hushållsapparater utarbetas. Föreskrifterna skall gälla nyproducerade och<br />
importerade varor. Detta kan jämföras med de gällande byggnormerna för<br />
hus.</p>
<p style="margin-left:11px;">- Vi kräver också att de av linje 3 föreslagna elsparåtgärderna skall tas upp<br />
till en seriös behandling i konkret avvecklingsplan.</p>
<p style="margin-left:11px;">Stoppa stora el-rean!</p>
<p>Inför folkomröstningen hävdades att en fortsatt utbyggnad av kärnkraften<br />
var oundgänglig för att trygga sysselsättning och välfärd. De senaste<br />
energiprognoserna visar emellertid att det kommer att bli ett väldigt<br />
elöverskott under 1980-talet. Det stora problemet för kraftbolagen är hur<br />
man skall kunna öka elanvändningen.</p>
<p>Statens vattenfallsverk erbjuder sig nu att betala två tredjedelar av<br />
investeringskostnaden åt kommuner och industrier som vill installera<br />
elpannor och kräver dessutom att energiskatten slopas på ”tillfälliga<br />
leveranser av el”. Starka industriintressen har dragit i gång en kampanj mot<br />
ett förbud mot direktverkande elvärme (ett av löftena på linje 2:s valsedel).<br />
Den har uppenbarligen varit framgångsrik eftersom regeringen föreslår att<br />
lagen mot direktverkande elvärme skall träda i kraft ett år senare är vad som<br />
var planerat. Och lagen i sig är dessutom väldigt urvattnad. Vidare har<br />
energiskatteutredningen fått i uppdrag att se över elskatten. Allt tyder på att<br />
man kommer att föreslå att den sänks avsevärt i förhållande till andra<br />
energiformer.</p>
<p>Vad allt detta pekar mot är att vi under 1980-talet kommer att få uppleva<br />
en giga sk, statligt subventionerad ”realisation” av el. Det är ett hån mot</p>
<p style="margin-left:139px;">( \)</p>
</div>
<div class="block ml_30" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>alla linje 2- och linje 3-väljare. Det kommer att låsa fast oss vid en hög<br />
elanvändningsnivå. En nivå som inte är möjlig att upprätthålla med<br />
inhemska, förnybara energikällor utan förutsätter fortsatt användning av<br />
kärnkraft eller massiv satsning på kolkondenskraftverk.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna kräver att man stoppar el-rean och i stället<br />
börjar avvecklingen nu!</p>
<p>Alternativ energitillförsel</p>
<p>Den energibalans för 1985 och 1990 som presenteras i propositionen är<br />
mera ett uttryck för fromma förhoppningar än en konkret målsättning. I den<br />
efterföljande texten rörande oljeersättning och införande av alternativa<br />
energikällor förutsätts, antas och beräknas en mängd olika saker, men hur de<br />
praktiskt och konkret skall genomföras är det svårare att hitta anvisningar<br />
om. Men om Sverige skall lyckas med att minska oljeberoendet, avveckla<br />
kärnkraften och inte hamna i ett nytt stort beroende av kol, måste det på ett<br />
helt annat sätt än vad som föreslås i propositionen sättas fart på<br />
alternativen.</p>
<p>Förnybar energi - framtidens energi</p>
<p>Inom några decennier måste vår energiförsörjning baseras på inhemska,<br />
förnybara energikällor. Det förutsätter en målmedveten och kraftfull<br />
satsning på att införa dem redan under 1980-talet.</p>
<p>Även på denna punkt råder en bred politisk enighet. ”Forskning och<br />
utveckling av förnybara energikällor forceras under samhällets ledning,”<br />
stod det t. ex. på linje 2:s valsedel.</p>
<p>I Sverige har ett omfattande energiforskningsprogram genomförts sedan<br />
mitten av 1970-talet. Det har gett betydande kunskaper om hur de inhemska<br />
energikällorna kan bidra till vår energiförsörjning.</p>
<p>Nu är det tid att gå från forskning och utredande till att börja införa en rad<br />
inhemska energikällor. Det gäller i första hand skogsavfall, torv, vindkraft<br />
och solvärme.</p>
<p>Utan vissa stimulansåtgärder kommer dessa nya energitekniker att ha<br />
svårt att hävda sig på energimarknaden till en början. Det är nya tekniker och<br />
därför råder naturligtvis en viss osäkerhet hos de potentiella användarna<br />
(kommuner, industrier m. fl.) om deras prestanda och kostnader. För många<br />
användare kan det kännas tryggare att satsa på känd etablerad teknik. Därför<br />
måste man se introduktionen av inhemska energikällor i relation till i första<br />
hand kol och kärnkraft.</p>
<p>Elanvändningskommittén framhåller t. ex. i sitt betänkande (s. 92): ”God<br />
tillgång på el för uppvärmningsändamål kan komma att minska utrymmet för<br />
förnybara energikällor och därmed försvåra och försena introduktionen av<br />
vindkraft, solvärme och inhemska bränslen. Även intresset för hushållning</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>med elenergi och utnyttjande av industriell spillvärme kan komma att<br />
minska.” På samma sätt skulle en omfattande kolsatsning blockera<br />
införandet av inhemska bränslen.</p>
<p>Förutsättningar för bränslepolitiken</p>
<p>Man kan konstatera att de förutsättningar som i dag gäller för såväl<br />
bränslepolitiken som hela energipolitiken är ett resultat av en anarkisk<br />
utveckling där profitintressen fått göra sig breda på bekostnad av samhällsekonomisk<br />
planering.</p>
<p>Förslag om nationalisering av oljehandeln har förts fram vid åtskilliga<br />
tillfällen tidigare. Speciellt vid tiden efter andra världskriget då bilismen var<br />
outvecklad och begränsad och då bostadsbyggandet ännu inte accelererat<br />
fanns ett fint tillfälle att föra in bränsleförsörjningen i ett samhällsekonomiskt<br />
sammanhang.</p>
<p>Man kan konstatera att vi nu står inför ett nytt sådant avgörande skede,<br />
eftersom kärnkraften skall avvecklas samtidigt som alternativa energislag<br />
skall utvecklas - åtminstone om man avser att följa folkomröstningsresultatet.</p>
<p>För bränsleförsörjningens del är det nu viktigt att i snabb takt försöka<br />
ersätta olja med andra bränslen utan att fastna i ett framtida kolberoende<br />
eller ett elberoende som gör att avvecklingen av kärnkraften försvåras.</p>
<p>Olja</p>
<p>Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om överförande av hela<br />
energisektorn i samhällets ägo och mot bakgrund av att såväl OPEC som<br />
andra oljeproducerande länder nu i högre grad själva förfogar över sina<br />
tillgångar, är det nödvändigt att för svensk del snabbt upprätta sådana<br />
direktavtal med oljeproducenterna att vi kan se fram emot en oljeförsörjning<br />
utan att riskera att bli en bricka i de imperialistiska oljebolagens spel.</p>
<p>Vidare är det viktigt att bygga ut den svenska raffinaderikapaciteten på<br />
sådant sätt att vi för egen del kan tillgodogöra oss olika råoljekvaliteter och<br />
förvandla dem till de olika bränslen vi behöver. På lång sikt måste det vara<br />
ekonomiskt och försörjningsmässigt fördelaktigt att bli oberoende av den<br />
s. k. spotmarknaden.</p>
<p>Distributionsdelen inom landet är också en fråga för samhälleliga beslut.<br />
Distributionen är mycket orationell och opraktisk. En överetablering av<br />
bensinstationer har skett därför att oljebolagen konkurrerar om marknadsandelar<br />
på varje ort. Oljeförsäljningen har minskat och många mackägare<br />
arbetar under rena slavkontrakt, vilket gör deras hantering mindre lönsam<br />
samtidigt som oljebolagen skor sig. Många bensinstationer liknar nu mera<br />
leksaksbutiker och närbutiker för livsmedel än servicestationer för motortrafik.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Kraftiga rationaliseringar kan också göras när det gäller distributionen av<br />
t. ex. villaolja där i vardagslag tankbilar från olika bolag trängs med varandra<br />
vid leveranserna trots att de kanske kommer från depåer som ligger ett<br />
stenkast från varandra och har färdats åtskilliga mil innan det är dags för<br />
leveransen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Nationalisering och rationalisering är alltså ett vitalt samhällsintresse och<br />
skulle lösa många av de problem som nu finns vid övergången från olja till<br />
alternativa energikällor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Naturgas</p>
<p style="margin-left:3px;">I samband med behandlingen av proposition 1979/80:170 motionerade vpk<br />
om ökade anslag till det inledda naturgasprojektet i Sydsverige. Det är<br />
tillfredsställande att Swedegas nu beviljas begärda anslag för fullföljande av<br />
detta projekt och för undersökningar av andra möjliga leveranser av naturgas<br />
till Sverige.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sverige har kommit på efterkälken när det gäller att ansluta sig till<br />
gasnäten i Europa. Det gäller både gasnätet i öststaterna baserat på<br />
fyndigheter i Sovjet och det västliga nätet med västtysk och holländsk gas<br />
som främsta försörjningskälla. Näten är f. ö. sammankopplade i Centraleuropa,<br />
varför man kan tala om ett alleuropeiskt gasnät. Som nämns i<br />
propositionen pågår redan stora leveranser av gas från öst till väst och<br />
långtgående planer på en kraftig ökning håller på att utarbetas. Det är av stor<br />
vikt att Sverige inte än en gång hamnar utanför när det gäller naturgasen.<br />
Försyndelser och underlåtenhet av tidigare regeringar, senast den folkpartistiska<br />
minoritetsregeringen, men också av socialdemokratiska regeringar<br />
redan på 1960-talet, bör inte upprepas.</p>
<p style="margin-left:3px;">Av särskilt intresse är erbjudandet från Sovjet om anslutning via Finland<br />
och överläggningarna med Norge om gas från fälten i Nordsjön. Regeringen<br />
bör med all kraft arbeta för att dessa båda projekt förverkligas. Även om<br />
naturgasen har en begränsad användning i energiförsörjningen blir den ett<br />
viktigt komplement i den mångsidiga enrgipolitik som Sverige bör eftersträva.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kol</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi är nu, trots försäkringarna om motsatsen, på väg in i ”Kolsverige”. Det<br />
”Kolsverige” som vi skulle slippa, om vi tackade ja till kärnkraften. Vår åsikt<br />
är den att vi måste hålla oss till många olika energislag, inte minst ur<br />
försörjningsberedskapssynpunkt. Kolet är ett av dessa. En mycket försiktig<br />
introduktion av kol kan medges OM DEN KOMBINERAS MED KRAFTIGA<br />
ÅTGÄRDER MOT MILJÖPROBLEMEN som sammanhänger med<br />
kolanvändning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Många intressenter är nu var för sig på väg att föra oss in i ”Kolsverige”.<br />
1** Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1999</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Priserna är ännu låga. En statlig kolpolitik är nödvändig nu för att vi inte skall<br />
hamna i samma situation som med oljan, dvs. att helt plötsligt befinna oss i ett<br />
beroende och en prisskruv som kullkastar beräkningar och planer.</p>
<p>I propositionen betonas att vi i Sverige har bristande kunskaper om kol och<br />
att vi har ett klimat som kräver särskilda åtgärder vid kolanvändning.</p>
<p>Regeringen har givit tillstånd till koleldning bl. a. vid kraftvärmeverket i<br />
Västerås, men valt att ge dispens med reningsåtgärder därför att tekniken<br />
inte anses tillräckligt utvecklad.</p>
<p>Det är ett utslag av samma förflyttning av problem till framtiden som<br />
kännetecknat introduktionen av kärnkraften. Det är viktigt att nu inte<br />
drabbas av ”oljepanik” och tillåta vad som helst i oljans ställe. Vpk anser att<br />
ytterligare tillstånd för introduktion av koleldning inte skall ges förrän alla<br />
miljöeffekter är klarlagda och motåtgärder vidtagna. Risken finns annars att<br />
kolanläggningar tas i bruk och tillåts köra vidare med uppskov efter uppskov<br />
med reningsanläggningarna. Detsamma gäller naturligtvis avfallshanteringen.</p>
<p>Följ naturvårdsverkets miljökrav!</p>
<p>För ett år sedan, under folkomröstningskampanjen, användes kolet för att<br />
smutskasta linje 3. Linje 1 och 2 menade att linje 3:s awecklingsprogram<br />
skulle innebära en omfattande introduktion av ”smutsigt” kol, vilket skulle<br />
leda till allvarliga miljöeffekter. Linje l:s och 2:s program för en fortsatt<br />
kärnkraftsutbyggnad skulle medföra att detta problem skulle undvikas. De<br />
sade att om kol skulle behöva användas i framtiden skulle det bli fråga om ett<br />
”miljövänligt kol”.</p>
<p>Försurningen av mark och vatten har blivit ett enormt problem de senaste<br />
decennierna till följd av den ökade förbränningen av fossila bränslen. Mot<br />
bakgrund av detta har naturvårdsverket föreslagit skärpta miljökrav för<br />
kolförbränning i större anläggningar. De nya kraven medför att rökgasavsvavling<br />
måste installeras vid större anläggningar. Tekniken är kommersiell<br />
och vanligt förekommande i utlandet.</p>
<p>Regeringen går i propositionen emot sitt eget expertorgan på miljöfrågor<br />
och föreslår ingen egentlig skärpning för svavelutsläpp. Därigenom försvårar<br />
regeringen våra möjligheter att agera internationellt för mindre svavelutsläpp.<br />
Miljökraven har tydligen fått vika för kolintressenternas krav på<br />
lönsamhet och snabb kolintroduktion. Det blir naturligtvis nästintill omöjligt<br />
att kräva rökgasavsvavlingsutrustningar i övriga Europa när vi inte själva är<br />
beredda att ställa samma krav på hemmaplan. De skandalöst lågt satta<br />
miljökraven bäddar för en omfattande introduktion av ”smutsigt” kol som<br />
vida överstiger propositionens målsättning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Lät inte kol blockera inhemska bränslen!</p>
<p>I energipropositionen säger sig regeringen förespråka en ”försiktig<br />
kolintroduktion”, vilket motsvarar en användning på 4-6 miljoner ton per år<br />
i slutet av 1980-talet. Man skriver också att ”den ökade kolanvändningen får<br />
emellertid inte förhindra eller minska användningen av inhemska bräns'en</p>
<p> ”, Man förväntar sig en ungefärlig likafördelning mellan kol och</p>
<p>inhemska bränslen till år 1990. Tyvärr kan vi konstatera, mot bakgrund av de<br />
föreslagna åtgärderna, att dessa målsättningar endast blir fromma förhoppningar.</p>
<p>Nyligen har EFO Oil AB, LKAB, statens vattenfallsverk och Sydkraft AB<br />
bildat ett bolag, Svenskt Kolkonsortium AB för bl. a. kolhandel. Av<br />
propositionen framgår att regeringen ser mycket positivt på bildandet av<br />
detta bolag. Företaget har nämligen skapat ”en grund för ett handlingskraftigt<br />
organ för försörjning av kol till Sverige ”. Motsvarande intressegrupp<br />
finns inte för de inhemska bränslena.</p>
<p>Regeringen föreslår i energipropositionen en lag (lagen om omställbara<br />
eldningsanläggningar), som innebär att stora förbränningsanläggningar som<br />
byts ut eller tillkommer skall utformas så att fastbränsleeldning kan ske.<br />
Eftersom det tar många år att få fram inhemskt bränsle är tillgängligheten<br />
begränsad. Jämfört med kol är inhemska bränslen mer ekonomiska i mindre<br />
och medelstora anläggningar. Men lagen är endast tvingande för större<br />
anläggningar. Det är troligt att den omfattande kolhandel som uppkommer<br />
till följd av lagen också gör kol till ett attraktivt bränsle även för de mindre<br />
anläggningarna.</p>
<p>Inhemska bränslen</p>
<p>De satsningar på inhemska bränslen som är nödvändiga överlåts i<br />
propositionen i stor utsträckning till privata initiativ. Det finns risk för att det<br />
blir en kapplöpning mellan olika intressen för att exploatera t. ex. de mest<br />
lönsamma torvfyndigheterna. Det behövs statliga insatser och organ för att<br />
kanalisera de ökade bidrag som är erforderliga för att inhemska bränslen<br />
snabbt skall kunna introduceras på marknaden.</p>
<p>Också när det gäller skogsenergi finns det risker för att de ökade bidrag<br />
som behövs för att få i gång användningen av denna energireserv kan<br />
medverka till att vedråvara som är användbar för massa-, pappers- och<br />
träindustri kan överföras till bränsle. Vpk har i en särskild motion till årets<br />
riksmöte påpekat dessa förhållanden.</p>
<p>För att undvika dessa bieffekter måste exploateringen och hanteringen av<br />
de inhemska bränslena ställas under samhällets kontroll genom att regionala<br />
bränslebolag med statligt och kommunalt inflytande bildas för att handha<br />
utvinning, transporter och användning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Vindkraft</p>
<p>Sverige har i dag gynnsamma förutsättningar för en reell satsning på<br />
vindkraft tack vare goda vindtillgångar och en växande inhemsk vindkraftsindustri<br />
med starka exportmöjligheter. Enligt dagens uppläggning av<br />
programmet finns det dock stora risker för att den svenska vindkraftindustrin<br />
i brist på order hinner ”dö ut” under åren 1982-1984, dvs. innan riksdagen<br />
1985 beslutar om en utbyggnad. Nämnden för energiproduktionsforskning<br />
(NE) som bedriver vindkraftprogrammet, har föreslagit att regeringen<br />
snarast förbereder en satsning på vindkraft genom att ställa statliga garantier<br />
för byggandet av en eller flera mindre grupper (3-5 aggregat/grupp) av<br />
vindkraftverk 1982-1985. Sydkraft har såsom potentiell beställare av en<br />
sådan grupp ställt sig positivt till denna möjlighet och två svenska<br />
företagsgrupper står just nu i full beredskap att börja offerera och sedan<br />
tillverka vindkraftverk.</p>
<p>Trots detta vill regeringen i energipropositionen inte ta ställning till<br />
byggandet av en eller flera grupper av vindkraftverk. Med tanke på<br />
vindkraftens möjliga bidrag till energiförsörjningen vid kärnkraftens avveckling<br />
är det nödvändigt att redan nu inrikta produktionen på att drygt 100<br />
vindkraftverk kan vara i drift 1990. Denna produktion måste starta direkt<br />
1982 när de två första färdigställts.</p>
<p>Vpk kräver att</p>
<p>- oljemarknaden förstatligas,</p>
<p style="margin-left:11px;">- införandet av kol begränsas och att kraven på rening vid kolanvändning<br />
skärps,</p>
<p style="margin-left:11px;">- bidragen till utvinning av inhemska bränslen ökas och kontrollen av<br />
exploatering och användning läggs på samhälleliga organ,</p>
<p style="margin-left:11px;">- utbyggnaden av vindkraft fortsätter efter 1982 så att minst 100 verk kan<br />
vara i drift 1990.</p>
<p>Kärnsäkerhet</p>
<p>Vi tvingas konstatera att regeringen gjort mycket litet för att påskynda<br />
kärnsäkerhetsarbetet. De omfattande brister som blottlagts genom reaktorsäkerhetsutredningens<br />
arbete existerar alltjämt.</p>
<p>I propositionen föreslås att ”filtrerad ventilation” av reaktorinneslutningarna<br />
vid Barsebäcksverket bör vara färdiga att tas i bruk omkring 1985. Vad<br />
som avses med filtrerad ventilation anges inte närmare. Reaktorsäkerhetsutredningen<br />
redovisade tre olika typer av filterkammare. Den enklaste<br />
medger möjlighet att reducera övertryck i reaktorinneslutningen, men utgör<br />
inget som helst skydd för omgivningen vid verkligt allvarliga haverier. Denna</p>
<p>- ett utblåsningsfilter (som regeringen möjligen avser) - har nackdelen att<br />
inbjuda till kontrollerade utsläpp så snart trycket i inneslutningen stiger i<br />
samband med olyckor. För att reducera konsekvenserna för omgivningen av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">totalhaverier krävs en betydligt mera avancerad filterkammare (se figur).<br />
Vpk är berett att stödja förslaget om man med ”filtrerad ventilation” avser<br />
detta kompletta reningssystem.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens uppfattning att man vad beträffar installation av filteranläggningar<br />
i övriga kärnkraftverk kan vänta till 1989 är skrämmande. Det skulle<br />
betyda att Oskarshamn 1 hinner vara i drift i 17 år innan åtgärder vidtas. Vpk<br />
anser att filterkammare bör vara installerade vid samtliga reaktorer senast<br />
1985.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_17"><p>Stenfilter</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>lnnnnn</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>i n n n n n</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>Sienf<br />
ilter</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>Bnssang med<br />
Na?S:03-iosn!Tig</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Figur 9.4.3</p>
<p>Exempel pä komplett reningssystem.</p>
<p>Utsläppet leds genom stenfilter och valtenbassunger. Kemiska tillsatser i den sisla<br />
bassängen möjliggör god avskiljning av jod. Systemet avslutas med kolfilter för<br />
uppfängning av ädelgaser. (Svedberg 1979)</p>
<p style="margin-left:3px;">Reaktorer åldras</p>
<p style="margin-left:3px;">En ofta förbisedd säkerhetsrisk är de förändringar som med tiden<br />
uppkommer i reaktorer och deras hjälpsystem. Detta allvarliga problem<br />
diskuterades bara i förbigående av reaktorsäkerhetsutredningen. Med tanke<br />
på att majoriteten i folkomröstningen accepterade att reaktorerna, om så<br />
behövs, kan komma att vara i drift upp till 25 år, är det nu viktigare än<br />
någonsin att reaktorernas åldringsproblem blir föremål för systematiska<br />
studier. Förhållandet att man på amerikanska kärnkraftinspektionens<br />
förteckning över icke avgjorda säkerhetsfrågor hittar flera åldersrelaterade<br />
problem, talar ytterligare för detta. Vpk anser att en offentlig utredning<br />
snarast bör tillsättas med uppgift att inom två år lämna förslag till vilka<br />
åtgärder som bör vidtas med anledning av åldringsproblemen.</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_49" />
<div class="block ml_50" />
<div class="block ml_52" />
<div class="block ml_53" />
<div class="block ml_52" />
<div class="block ml_51" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Beredskap mot kärnkraftsolyckor</p>
<p>Regeringen föreslår att man kring varje kärnkraftverk skall upprätta en<br />
inre beredskapszon inom vilken en beredskapsplanering mot olyckor skall<br />
finnas. Man anser att zonen bör ha en utsträckning av 12-15 km från varje<br />
reaktor. Avståndet synes vara helt godtyckligt valt. I varje fall finns det inte<br />
något skäl att från säkerhetssynpunkt förorda just 15 km framför t. ex. 20<br />
eller 25 km. Möjligen kan det reella (politiska) motivet vara att en zon med 15<br />
km radie utesluter såväl Malmö som Landskrona och Lund från beredskapsplaneringen.<br />
Man har förmodligen fastnat för 15 km radie, eftersom<br />
svårigheterna att t. ex. utrymma Malmö på några timmar ganska säkert<br />
överstiger den föreslagna beredskapsapparatens kompetens och förmåga.</p>
<p>Med tanke på problemets art avstår vänsterpartiet kommunisterna från att<br />
föreslå en utvidgad beredskapszon. I stället vill vpk att Barsebäcksverket<br />
snarast tas ur drift. Det är den enda beredskapsåtgärd som ger tillräcklig<br />
garanti för den närboende storstadsbefolkningens hälsa.</p>
<p>I fallet Barsebäck finns det ingen anledning att avvakta ytterligare<br />
säkerhetsstudier -1, ex. de av linje 2 i folkomröstningen utlovade. Näst efter<br />
kraftverket Three Milé Island är Barsebäck världens mest utredda kärnkraftverk.<br />
Av studierna kan man utläsa att Barsebäck i väsentliga avseenden<br />
(t. ex. huvudcirkulationskretsarna och kondensationsbassängen) har en<br />
konstruktion som inte accepteras vid uppförande av nya kärnkraftverk.<br />
Verket är dessutom extremt närlokaliserat (Malmö 17 km. Lund 17 km,<br />
Landskrona 15 km och Köpenhamn 20 km). För att bara ta ett exempel skulle<br />
en s. k. BWR2-olycka enligt den danska miljöskyddsstyrelsen kunna<br />
förorsaka omkring 20 000 cancerdödsfall i Danmark, varav merparten till<br />
följd av bestrålning under själva molnpassagen. När svenska myndigheter nu<br />
med hänvisning till konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar<br />
ställer långtgående krav på rökgasavsvavling i danska kolkraftverk, är det<br />
inte mer än rimligt att vi tar motsvarande hänsyn till den danska<br />
befolkningens hälsa. Barsebäck ligger f. ö. så lokaliserat att man oavsett<br />
vindriktningen måste räkna med allvarlig risk för nedsmittning av värdefull<br />
jordbruksmark efter ett totalhaveri. Vi måste alltså än en gång konstatera att<br />
ingen myndighet i dag skulle acceptera en nyförläggning av kärnreaktorer till<br />
en plats som Barsebäck. I konsekvensens namn bör verket stoppas.</p>
<p>Föredragaren konstaterar med hänvisning till fjolårets riksdagsbeslut att<br />
”kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet<br />
av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd”. ”Säkerhetssynpunkter<br />
bör vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna<br />
skall tas ur drift.” När Forsmark 2 och Ringhals 3 i år samt Ringhals 4 i början<br />
av nästa år når kommersiell drift, uppstår ett elöverskott som mer än väl<br />
motsvarar årsproduktionen i Barsebäck. Kärnkraftavvecklingen kan alltså<br />
inledas redan nu med Barsebäck 1 och 2.</p>
<p>Skånes elförsörjning kan klaras genom det befintliga överföringsnätet (3 •</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>600 MW). Då förutsätts att ingen tillfällig övergång från olja till el i befintliga<br />
värmecentraler kommer ifråga för Skånes del. Assistans från Karlshamnsverket<br />
kommer bara att behövas för att klara toppbelastningen under ett fåtal<br />
timmar per år. Barsebäck kan alltså i full överensstämmelse med folkomröstningsresultatet<br />
och riksdagsbeslutet tas ur drift.</p>
<p>Vpk kräver</p>
<p>- filterkammare vid kärnkraftverken enligt motionens förslag,</p>
<p style="margin-left:12px;">- en utredning av åldringsproblemen när det gäller material och installationer<br />
vid de svenska kärnkraftverken,</p>
<p>- avveckling av reaktorerna vid Barsebäck snarast.</p>
<p>Kärnkraftens avfall</p>
<p>Det finns nu tio avfallsproducerande kärnkraftsreaktorer och allt talar för<br />
att också de sista två i det beslutade tolvreaktorsprogrammet kommer att tas i<br />
drift. Den ökade kunskapen om det radioaktiva avfallets farlighet och<br />
svårigheterna att lösa problemen med att ta hand om det borde annars mana<br />
till eftertanke och ge anledning till omprövningar. Att färdigställa och låta<br />
ladda de två sista reaktorerna, 11 och 12, när problemen med det avfall som<br />
produceras av de redan startade inte är lösta, är oansvarigt och kommer<br />
aldrig att kunna försvaras inför eftervärlden.</p>
<p>Det är typiskt att skrivningarna i regeringens proposition, när det gäller<br />
avfallsfrågan, mycket grundligt behandlar organisationsfrågorna, men glider<br />
förbi själva sakfrågan. Det är sant att omhändertagandet och förvaringen av<br />
det avfall som Sverige dragit på sig, mot folkflertalets vilja och på uppenbart<br />
lögnaktiga påståenden i presenterade utredningar, måste tas om hand på<br />
något sätt. Men det fritar inte regeringen från dess ansvar att öppet och ärligt<br />
redovisa förutsättningar och möjligheter för hur problemen praktiskt skall<br />
lösas. Alla ansatser till en sådan redovisning saknas i propositionen. På några<br />
få rader berörs vad som kallas för riktlinjer för den framtida verksamheten.<br />
Allt vad som sägs där är att det f. n. inte går att ta ställning till hur avfallet<br />
skall förvaras och att teknikutvecklingen på området ännu inte ger tillräckligt<br />
underlag för ett ställningstagande. Detta är sant och den logiska slutsatsen<br />
borde vara att alla reaktorer stoppades så fort som möjligt.</p>
<p>Reaktorerna 6-10 har startats med tillstånd enligt villkorslagen. Även<br />
reaktorerna 11 och 12 kan antas få tillstånd enligt denna lag. Tillstånden<br />
grundas på att resp. kraftföretag kan visa att avfallet kan tas om hand och<br />
förvaras på betryggande sätt. Detta sägs kraftföretagen ha visat i de s. k.<br />
KBS-rapporterna, KBS 1 och 2, som också redovisas i propositionen. Vad<br />
säger nu dessa rapporter? I KBS 1, som behandlar upparbetning av det<br />
använda bränslet, förutsätts att det upparbetade avfallet skall slutförvaras i<br />
förglasad form. Hela rapporten står eller faller med om detta påstående är<br />
sant eller osant, och det är osant. Sverige har inga möjligheter självt att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>upparbeta bränsle från kärnkraftverken, varken nu eller i framtiden. Landet<br />
är beroende av utländska tjänster och måste teckna kontrakt om sådana.<br />
Detta har skett, vilket också nämns i förbigående i propositionen. Vad som<br />
inte nämns är att avtalet med det franska företaget Cogéma inte på någon<br />
punkt garanterar en förglasning av det svenska avfallet. Om Cogéma vill kan<br />
de förglasa avfallet, och i så fall skall de själva betala kostnaden fördetta. Det<br />
säger sig självt att förutsättningarna för att Sverige skall få sitt avfall förglasat<br />
på grundval av sådana skrivningar är så gott som obefintliga eller t. o. m.<br />
omöjliga. Ändå utgår hela KBS1-rapporten från att avfallet skall återlämnas<br />
till Sverige iförglasadform. Den är ett falsarium och tillstånden för laddning<br />
grundade på den kan inte anses vara fattade med varken juridiskt eller<br />
moraliskt underlag av tillräcklig omfattning. Så har inte heller regeringen<br />
velat eller vågat häva hemligstämpeln på avtalet med Cogéma och nekar på<br />
grundval av detta att diskutera sakfrågan både i denna proposition och i<br />
andra sammanhang. Detta fastän hela avtalstexten sedan länge är känd för<br />
allmänheten och presenterats i sina grunddrag i svenska massmedia. Den<br />
granskning som riksdagens konstitutionsutskott skall genomföra av handläggningen<br />
av denna fråga bör avslöja falskheten och ihåligheten i de<br />
argument som kärnkraftsföretagen framförde och skilda regeringar godkände,<br />
när det gällde att lämna laddningstillstånd enligt villkorslagen till<br />
reaktorerna 6-10.</p>
<p>Inte heller när det gäller KBS 2, förvaring utan föregående upparbetning,<br />
kan det påstås att betryggande betingelser för förvaring har kunnat påvisas. I<br />
valet mellan två onda ting är dock förvaring utan föregående upparbetning<br />
att föredra. Det hindrar också att Sverige etablerar sig som försäljare av<br />
plutonium på världsmarknaden, en annan konsekvens av det tecknade<br />
avtalet med Cogéma. Här behövs ytterligare undersökningar och forskning<br />
för att garantera så säker förvaring som möjligt. Men det är inte<br />
förvånansvärt att befolkningen på de platser där undersökningar för<br />
slutförvaring har satts i gång reagerar negativt. Om man vill öka förståelsen<br />
för det nödvändiga att ta hand om ett livsfarligt avfall, som största delen av<br />
Sveriges befolkning inte velat ha, då bör den omfattande information som det<br />
talas om i propositionen lämnas öppet och inte hindras av sekretesstämplar.</p>
<p>Organisations- och finansieringsfrågor</p>
<p>Den i propositionen föreslagna organisationsformen med ett gemensamt<br />
aktiebolag och en statlig övervakningsmyndighet kan godtas i sina huvuddrag.<br />
Som tidigare nämnts måste problemen med ett omhändertagande av<br />
avfallet lösas organisatoriskt så fort som möjligt. Det är av vikt att privata,<br />
ekonomiska intressen inte får möjlighet att profitera på avfallshanteringen.<br />
Stora summor kommer att omsättas under oöverskådlig tid och många<br />
kommer att vilja vara med och ta för sig av så säkra projekt. Därför bör</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>utslaget av folkomröstningen, att alla kärnkraftsverk skall ägas av samhället,<br />
snarast tillämpas i praktiken. Detta betyder inte att den föreslagna statliga<br />
nämnden för övervakning och kontroll blir överflödig. Erfarenheterna<br />
hittills av den verksamhet som statliga företag, t. ex. Vattenfall, bedrivit på<br />
kärnkraftsområdet, visar tyvärr att allmänhetens insyn och kontroll varit<br />
långt ifrån tillräcklig. Nämnden bör få en allsidig sammansättning med<br />
representanter för bl. a. samtliga riksdagspartier.</p>
<p>När det gäller finansieringen är det omöjligt att nu godkänna om de avsatta<br />
medlen är tillräckliga. Mycket talar för att kärnkraftens nuvarande och<br />
kommande kostnader är betydligt undervärderade. Det framgår också av<br />
propositionen att beräkningarna är i högsta grad preliminära och att t. ex.<br />
kostnaderna vid avställning och rivning av kärnkraftverk på intet sätt kan<br />
anses vara uträknade med något större mått av säkerhet. En av de första<br />
uppgifterna för den nya statliga myndigheten bör därför bli att genomföra en<br />
genomgripande utvärdering av kärnkraftens alla kostnader, så att en rättvis<br />
prissättning på elproduktionen i kärnkraftverk i jämförelse med andra<br />
energikällor kan genomföras.</p>
<p>Vpk kräver att</p>
<p style="margin-left:13px;">- reaktor 11, Forsmark 3, inte laddas och att arbetena på reaktor 12,<br />
Oskarshamn 3, avbryts,</p>
<p>- avtalet med Cogéma sägs upp,</p>
<p>- avfallet från de svenska kärnkraftverken inte skall upparbetas,</p>
<p style="margin-left:13px;">- alla kärnkraftverk överförs till samhälleligt ägande i enlighet med<br />
folkomröstningens resultat,</p>
<p>- en förnyad utredning av kärnkraftens kostnader genomförs.</p>
<p>Börja avvecklingen nu</p>
<p>Ett av huvudargumenten från linje 2 i folkomröstningen var att tio år skulle<br />
vara en alltför kort tid att avveckla kärnkraften på. I deras ”avvecklingsplan”,<br />
som partiledningarna för (s) och (fp) ställde sig bakom, stod det:<br />
”Linje 2 innebär således att högst dessa 12 reaktorer får användas under<br />
längst sin tekniska livslängd, vilket bedöms vara ca 25 år. För att kunna<br />
avveckla kärnkraften under denna period och ersätta den med annan energi<br />
måste redan nu en rad åtgärder planeras och vidtas. Om så inte sker blir en<br />
avveckling i ordnade former omöjlig.” Man påpekade också att det fanns en<br />
klar majoritet i riksdagen för linje 2:s förslag.</p>
<p>Både linje 1 och linje 2 lovade också på sina röstsedlar att kärnkraften skall<br />
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft<br />
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.</p>
<p>Det borde alltså råda en bred samling kring omedelbara åtgärder för att<br />
möjliggöra en planmässig avveckling av kärnkraften. I energipropositionen<br />
finns emellertid ingen övergripande plan för detta. Vissa förberedande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>åtgärder tas upp, t. ex. fondering av medel för hantering av kärnkraftens<br />
avfall. På andra punkter går man direkt emot löftena från linje 2 och ja-sidans<br />
röstsedelstexter.</p>
<p>Vpk kräver därför en rad åtgärder för en planmässig avveckling av<br />
kärnkraften.</p>
<p>Reaktorerna 11 och 12</p>
<p>Med det stora elöverskottet och prognoserna för elförbrukningen under<br />
1980-talet står det helt klart att reaktorerna 11 och 12 inte behövs för att<br />
tillgodose landets elbehov under denna tid, och linje 2 lovade i sin<br />
avvecklingsplan att elförbrukningen inte heller skulle tillåtas öka efter 1990.1<br />
energipropositionen diskuteras ändå ingenstans ett stopp för Forsmark 3 och<br />
Oskarshamn 3. I stället tar man upp möjligheten att använda Forsmark 3 för<br />
värmeavtappning, vilket skulle minska dess elproduktion med 70-80 %.<br />
Detta innebär ett klart erkännande av att den inte behövs för att tillgodose<br />
något elbehov.</p>
<p>Avvecklingen av kärnkraften underlättas på många sätt om reaktorerna 11<br />
och 12 aldrig laddas resp. färdigställs. Genom att slippa genomföra<br />
återstående investeringar spar landet miljardbelopp, som annars måste lånas<br />
upp utomlands och som ytterligare skulle försämra bytesbalansen. Ett<br />
byggstopp frigör byggnadsarbetare för viktigare arbetsuppgifter, bl. a.<br />
sjukhus- och bostadsbyggen. Omställningen av Asea-Atom till förändrad<br />
verksamhet underlättas. Detta ger säkrare arbetstillfällen och möjlighet att<br />
komma i gång med export av alternativ energiteknik. I linje 2:s avvecklingsplan<br />
utlovades att denna omställning skall ske under perioden 1980-1985.</p>
<p>Börja ingen svensk uranbrytning!</p>
<p>Under folkomröstningskampanjen lovade företrädare för linje 2 vid<br />
upprepade tillfällen att någon uranbrytning i Sverige inte var aktuell. Rune<br />
Molin klargjorde t. ex. i TV att vi kunde få tillräckligt med uran under den<br />
tid de svenska reaktorerna skall användas utan att behöva starta egen<br />
uranbrytning.</p>
<p>Regeringen borde därför ha sagt nej till LKAB :s ansökan om uranbrytning<br />
i Pleutajokk. I energipropositionen lastar man i stället över hela ansvaret på<br />
Arjeplogs kommun utan eget ställningstagande.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna vänder sig bestämt emot denna brist på<br />
respekt för löftena under folkomröstningskampanjen. En svensk uranbrytning<br />
skulle innebära ett nytt steg in i ett kärn kraftsberoende och försvåra den<br />
beslutade avvecklingen. Överallt i världen där uranbrytning förekommer har<br />
människor och miljö farit mycket illa. Det radon som frigörs i gruvorna ger<br />
upphov till lungcancer hos arbetarna. Miljöriskerna med uranbrytning är<br />
ytterst allvarliga. Stora mängder tungmetaller och radioaktivitet frigörs vid</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>hanteringen av uranmalm, och den föreslagna deponeringen av lakrester<br />
uppfyller inte minimala hälso- och miljökrav. Den närliggande sjön<br />
Hornavan och dess utflöden kan ta skada för all framtid. Att bygga upp ett<br />
nytt gruvsamhälle i dessa fjällbygder, locka dit gruvarbetare från malmfälten,<br />
förstöra naturen och sedan lägga ner verksamheten efter 10-15 år är<br />
cyniskt och ansvarslöst.</p>
<p>Vpk kräver därför att en lag stiftas mot svensk uranbrytning.</p>
<p>Gör en beredskapsplan för snabbstopp av kärnkraften!</p>
<p>Efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg gavs många löften om att vi skulle<br />
stänga av all kärnkraft om en liknande olycka skulle ske i Sverige. Också<br />
inför folkomröstningen lovade linje 2-företrädare detsamma. Någon konkret<br />
plan för hur ett sådant snabbstopp skulle genomföras gavs dock inte.</p>
<p>Harrisburgutredningarna visade klart att ett liknande haveri mycket väl<br />
kunde inträffa i Sverige.</p>
<p>I energipropositionen diskuteras inte alls hur en snabbavveckling skulle<br />
genomföras, inte heller vilka effekter detta skulle få för t. ex. ägare till<br />
eluppvärmda fastigheter.</p>
<p>En snabbavveckling kan också bli nödvändig av andra skäl. Som<br />
försvarsminister Kronmark lovade i riksdagen hösten 1979 - liksom en rad<br />
av hans företrädare tidigare gjort - skall all kärnkraft i landet stängas av<br />
omedelbart i händelse av ett krigshot.</p>
<p>Vpk kräver därför att en beredskapsplan omedelbart tas fram för ett<br />
snabbstopp av kärnkraften. Den bör bli allmänt känd, på samma sätt som en<br />
utrymningsplan, och omfatta nödvändiga restriktioner för elanvändning<br />
bl. a. för uppvärmningsändamål.</p>
<p>V ärmeförsörj ning</p>
<p>Regeringen redovisar ånyo i sin proposition att ungefär 40 % av landets<br />
totala slutliga energianvändning går åt för att värma upp byggnader och<br />
tillgodose behovet av ventilation och varmvatten i byggnaderna. Man<br />
redovisar också hur leveranserna av fjärrvärme och el för uppvärmningsändamål<br />
ökar snabbt. Medan övergången från olja till elvärme för några år<br />
sedan låg på en mycket låg nivå, så sägs de kraftiga prishöjningarna på olja<br />
och resultatet av folkomröstningen (!) ha medfört att övergången till elvärme<br />
har ökat.</p>
<p>Oljeberoendet inom uppvärmningssektorn uppgår som bekant till närmare<br />
90 % och detta anges i propositionen som oacceptabelt. Det påpekas hur<br />
viktigt det är att den nödvändiga övergången till mera fjärrvärme, för att<br />
innebära någon väsentlig minskning av oljeberoendet, måste innebära att allt<br />
mera av värmetillförseln grundar sig på spillvärme, solvärme, utnyttjande av<br />
värmepumpar eller andra energiråvaror än olja, t. ex. kol, torv eller flis. När</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>man läser vidare i propositionen finner man dock att det är kolet som avses bli<br />
det stora ersättningsbränslet när det gäller värmeförsörjningen. Den<br />
försiktiga kolintroduktion man talar om i propositionen blir redan i<br />
inledningsskedet av allt för stor omfattning, medan man håller igen då det<br />
gäller satsningen på inhemska bränslen. Framför allt då det gäller torv bör<br />
det finnas utrymme för kraftigare satsningar under 1980-talet.</p>
<p>Frågan om att använda värme från kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals<br />
och Barsebäck för Stockholms resp. Göteborgs och Malmös värmeförsörjning<br />
ägnas stort utrymme i propositionen, särskilt i vad gäller en eventuell<br />
hetvattenledning från Forsmark. Det finns i detta sammanhang anledning att<br />
särskilt påpeka att det inte handlar om en hetvatten tunnel på 12-15 mil, mer<br />
eller mindre osynlig, utan om en jätteledning i huvudsak ovan mark med de<br />
konsekvenser det kan få för miljön, för trafiken etc. Till detta kommer de<br />
stora olycksrisker som först på senare tid uppmärksammats i diskussionen<br />
om hetvattenledningar och som sammanhänger med det oerhört stora<br />
övertryck som måste finnas för distributionen.</p>
<p>Mot bakgrund av det utrymme som ägnas åt hetvattenledningar, bl. a. från<br />
Forsmark, är det ännu märkligare hur liten uppmärksamhet som ägnas åt det<br />
s. k. Nynäshamnskombinatet. Detta förslag om att bygga en anläggning i<br />
Nynäshamn för produktion av syntetiskt drivmedel, bränngas och fjärrvärme<br />
baserad på förgasning av kol eller tunga restoljor, avfärdas på några rader i<br />
propositionen. Projektet bör enligt vpk:s mening närmare utredas och<br />
preciseras jämsides med ytterligare utredningar och bedömningar av<br />
hetvattenledningar från Forsmark. Nynäshamnsprojektet synes ha betydande<br />
fördelar, bl. a. då det gäller kostnader för Stockholms uppvärmning, för<br />
miljön och för produktion av ersättningsbränsle för bensin.</p>
<p>Regeringens motiv för att avfärda Nynäshamnskombinatet - att projektet<br />
förutsätter större efterfrågan på metanol än vad man bedömer kan komma<br />
till stånd är svårförståeligt med hänsyn till vad man säger på andra ställen i<br />
propositionen, nämligen om alternativa bränslen. Just inriktningen på<br />
M 100-bränsle (ren metanol) med utveckling och införande av fordon i drift<br />
talar för att det år 1987, då Nynäshamnsprojektet beräknas kunna starta,<br />
kommer att finnas ett stort behov och god avsättning för metanol.</p>
<p>När det gäller Göteborgs värmeförsörjning sägs det att den snarast måste<br />
komma att grundas på andra bränslen än olja och att fjärrvärmen bör byggas<br />
ut för att på sikt ge underlag för elproduktion i kraftvärme verk. Detta bör då<br />
enligt propositionen ske genom att redan de närmaste åren bygga en koleldad<br />
hetvattencentral. Däremot är regeringen tydligen inte beredd att nu satsa på<br />
tillkomsten av kraftvärmeprojekt eldat med förgasad restolja, ökat utnyttjande<br />
av spillvärme med hjälp av värmepumpar eller andra alternativ. Enligt<br />
vpk:s mening bör inriktningen vara en snabb och medveten satsning på<br />
utveckling av det s. k. kombikraftverket, baserat på förgasning av tunga<br />
restoljor från oljeraffinaderier, för samtidig produktion av värme och el.</p>
<p>Även då det gäller området Malmö-Lund måste regionala lösningar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>eftersträvas som inte innebär så starka bindningar och så stora satsningar på<br />
kol som riktlinjerna i propositionen förutsätter. Naturgasen bör exempelvis<br />
kunna spela en större roll än vad som förutsätts i propositionen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vpk har i tidigare sammanhang anfört olika skäl mot användande av<br />
hetvatten från kärnkraftverk i uppvärmningssyfte, senast i en motion under<br />
allmänna motionstiden i januari 1981. Vi vänder oss bestämt mot den<br />
möjlighet som anges i propositionen om kärnfjärrvärme genom hetvattenledningar<br />
från Forsmark. Ett realiserande av hetvattenalternativet innebär i<br />
sak att reaktor 3 i Forsmark nästan helt ändras till en kärnvärmereaktor som<br />
enligt linje 2 i folkomröstningen och enligt riksdagens beslut inte skall få<br />
byggas i Sverige.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den kostnad på omkring 10 miljarder kronor som Forsmarksalternativet<br />
skulle dra skulle innebära att man tar bort möjligheterna att införa inhemska<br />
och förnybara energikällor av typ solvärme och värmepumpar i Storstockholmsregionen<br />
då man inte samtidigt kan finansiera sådana satsningar. I<br />
propositionen visas att det enda alternativet till ett fortsatt utnyttjande av<br />
kärnfjärrvärme från Forsmark är en jättelik kolanläggning i Forsmark.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vänsterpartiet kommunisterna kräver att allt arbete med det s. k.<br />
Forsmarksprojektet stoppas och att riksdagen uttalar att riksdagens allmänna<br />
energipolitiska mål, hushållning och övergång till uthålliga, helst<br />
inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan,<br />
skall uppfyllas också i storstadsregionerna. Detta måste också utgöra<br />
riktlinjer för hur det framtida energisystemet skall se ut.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår en kraftig satsning på utbyggnad av fjärrvärme, och<br />
därom är vi överens. Det är emellertid viktigt att se till att fjärrvärmesystemen<br />
utformas så att de underlättar ett genomförande av de långsiktiga<br />
energipolitiska målen. Fjärrvärmesystem skall alltså ge hushållningseffekter,<br />
underlätta installation av solvärme och värmepumpar samt möjliggöra<br />
användning av inhemska förnybara bränslen. Förutom de energitekniska<br />
frågorna är boendeinflytande och minskad sårbarhet betydelsefulla faktorer<br />
vid val av energisystem.</p>
<p style="margin-left:3px;">Närvärme</p>
<p style="margin-left:3px;">Den konventionella, högtempererade och storskaliga fjärrvärmen försvårar<br />
de ekonomiska förutsättningarna för hushållningsåtgärder, solvärme och<br />
värmepumpar. Den konventionella fjärrvärmen passar bäst för användning<br />
av kol och kärnfjärrvärmelösningar. De långsiktiga energipolitiska målen<br />
uppfylls bättre i småskaliga system, ett slags närvärmesystem. Utgångspunkten<br />
kan vara en värmecentral som försörjer ca 50 - 500 lägenheter. Sådana<br />
centraler finns redan i dag och kallas då för blockcentral, grupp- eller<br />
kvarterscentral. I de mindre fjärrvärmesystemen är det lättare att åstadkomma<br />
lågtemperaturnät, vilket ekonomiskt gynnar införandet av solvärme- och<br />
värmepumpsteknik samt tillvaratagandet av lokal spillvärme.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Närvärme bygger på en grupp av hus som inte är större än att invånarna<br />
själva kan förstå och administrera dess värmeförsörjning. I sin egen närhet<br />
har man också större förutsättningar för att kunna använda lokala resurser på<br />
ett miljövänligt sätt. Detta kan ge förståelse för begrepp som överkonsumtion<br />
och livskvalitet, för brukande och missbrukande. Närvärme är ett<br />
mindre sårbart system jämfört med ett stort fjärrvärmesystem. Hela städer<br />
eller stadsdelar slås inte ut om en närvärmeenhet havererar. Exempel på det<br />
storskaliga fjärrvärmesystemets nackdelar fick de boende i Botkyrka<br />
kommun uppleva i april 1980. Genom ett haveri på fjärrvärmesystemet blev<br />
bostäder, affärer, skolor och industrier utan värme i flera dagar. Det fanns<br />
inga grannar att gå till, inga andra skolor att ha undervisning i osv.; alla hade<br />
lika kallt.</p>
<p>I närvärmecentraler kan dessutom användas flera sorters bränslen, t. ex.<br />
biomassa, gas och olja. En närvärmecentral är inte heller beroende av en<br />
enda energileverantör. I dag saknas organisatoriskt stöd för närvärmetekniken,<br />
och energipropositionens förslag ökar inte utan snarare minskar dess<br />
möjligheter att introduceras. Vpk föreslår att en ”närvärmegrupp”, eller<br />
motsvarande, bildas inom energimyndigheten med uppgift att på alla sätt<br />
stödja närvärmeidén.</p>
<p>I propositionen redovisas att andelen småhus med elvärme har ökat starkt<br />
under den senaste tioårsperioden och att omkring 65 % av antalet nybyggda<br />
småhus f. n. förses med elvärme. Vidare anförs att under senare år har<br />
installation av vattenburna elvärmesystem blivit vanligare jämfört med<br />
tidigare då det så gott som uteslutande installerades direktverkande elvärme<br />
med elradiatorer. Den utveckling som skett är i och för sig bra och visar att<br />
det är möjligt att få till stånd förändringar som i sig innebär färre bindningar<br />
vid eluppvärmning i framtiden.</p>
<p>Frågan om direktverkande elvärme har varit föremål för debatt, bl. a. i<br />
riksdagen, under flera år och spelade som bekant en ganska stor roll i<br />
debatten som föregick folkomröstningen om kärnkraften. De som då stödde<br />
linjerna 2 och 3, som tillsammans samlade ca 80 % av rösterna, gjorde det<br />
bl. a. mot bakgrund av utfästelser om förbud mot direktverkande elvärme i<br />
tillkommande bebyggelse. Vpk har vid flera tillfällen föreslagit att direktverkande<br />
elvärme skulle förbjudas, men att dispens skulle lämnas där annan<br />
uppvärmning inte är lämplig. Fortsatt installation av elvärme i bostäder,<br />
fritidshus och lokaler måste begränsas främst av två skäl. Dels innebär denna<br />
användning av elektricitet ett slöseri med högvärdig energi, dels leder<br />
utbyggnad av direktverkande elvärme till minskad framtida frihet i valet av<br />
energikällor för uppvärmning.</p>
<p>Förslaget i propositionen i detta avseende har tyvärr mjukats upp så långt<br />
att vad en stor majoritet tidigare ansett vara nödvändigt beträffande<br />
restriktioner för direktverkande elvärme och eluppvärmning över huvud<br />
taget nu inte föreslås bli genomfört. Förslaget i propositionen om ikraftträdandet<br />
den 1 januari 1983, liksom en skärpning av villkoren för direktver</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>kande elvärme i mitten av 1980-talet är också otillräckliga. Vpk vidhåller<br />
tidigare ställningstagande och menar att bl. a. den utredning som elanvändningskommittén<br />
genomfört, och som propositionsförslaget i stort sett utgår<br />
från, ger tillräckligt underlag för ett beslut om förbud (med vissa undantag)<br />
mot fortsatt installation av direktverkande elvärme.</p>
<p>Solvärme</p>
<p>I propositionen beskrivs på ett positivt sätt olika fördelar med solvärmen<br />
och betydelsen och nödvändigheten av kraftiga och snabba insatser på<br />
solvärmeområdet. Man redovisar möjligheter att använda solvärmen för<br />
uppvärmningen av flerfamiljshus genom anslutning till gruppcentraler och<br />
fjärrvärmesystem samt för olika torkprocesser inom jordbruket och att<br />
använda torv och flis för förbränningsändamål, etc. Då det gäller konkreta<br />
satsningar svarar dessa emellertid dåligt mot det vackra talet, och både<br />
anslagsförslag och prognoser beträffande energitillskott från solvärme är<br />
alltför knapphändiga enligt vpk:s mening.</p>
<p>Praktiskt taget inga nya förslag förs fram som kan underlätta införandet av<br />
solvärmetekniken i någon större omfattning. Vpk:s tidigare förslag om<br />
program för kommunal solvärme och statliga initiativ i syfte att underlätta<br />
ökade och snabba insatser på solvärmeområdet är fortfarande aktuella.<br />
Fördelarna med ordentliga satsningar för att underlätta en introduktion av<br />
solvärme är så uppenbara att man utan ytterligare utredningar nu bör kunna<br />
lägga konkreta förslag på detta område. Det bör därför uppdras åt<br />
regeringen att snarast lägga fram förslag och vidta åtgärder för kommunala<br />
solvärmeprogram.</p>
<p>Vpk föreslår</p>
<p style="margin-left:12px;">- att allt arbete med utredningar om hetvattenledningar från kärnkraftverk<br />
stoppas,</p>
<p style="margin-left:12px;">- att en närvärmegrupp eller motsvarande bildas i enlighet med innehållet i<br />
motionen,</p>
<p>- att direktverkande elvärme förbjuds,</p>
<p>- att regeringen framlägger förslag till kommunala solvärmeprogram.</p>
<p>Energiforskning</p>
<p>Allmänt</p>
<p>Det förslag till energiforskningsprogram som föreslås i propositionen för<br />
perioden 1981/82-1983/84 innebär blygsamma förbättringar i förhållande till<br />
de hittills avverkade treårsprogrammen. Anslagsökningen i kronor räknat<br />
från den första treårsperiodens 366 miljoner till den andras 835 och det nu<br />
föreslagna anslaget om 1 400 milj. kr. kan visserligen förefalla imponerande<br />
men om hänsyn tas till inflationseffekten från 1975/76, då det första</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>programmet startades, blir ökningen inte stor. Delegationen för energiforskning<br />
(DFE) påpekar också i sitt betänkande SOU 1980:35 (EFUD 81), att det<br />
finns risk för en urholkning av programmet om prisstegringen blir högre än<br />
de ca 6 % per år som man räknat med för treårsperioden. Det är lätt att redan<br />
nu konstatera att ett sådant antagande ligger långt under vad vi kan räkna<br />
med fram till 1984. För att nivån på energiforskningsprogrammet skall kunna<br />
bibehållas och helst ökas måste åtminstone de mest angelägna anslagen<br />
räknas upp. Som vpk påpekat vid åtskilliga tidigare tillfällen, är ändå de<br />
insatser för forskning kring alternativa energikällor och energihushållning<br />
m. m. som genomförs i dessa treårsprogram små jämfört med vad som satsats<br />
på kärnkraften.</p>
<p>En förbättring i detta sammanhang är att i det nu föreslagna programmet<br />
har forskningen kring kärnkraftens säkerhetsproblem och avfallshanteringen<br />
brutits ut. Dessa insatser som tidigare redovisades under delprogrammet,<br />
Lättvattenreaktorer, belastar nu de områden där de rätteligen hör hemma.<br />
Fortfarande anslås dock åtskilliga miljoner i det föreslagna programmet till<br />
kärnkraftsforskning. Under delprogrammet Energitillförsel/Teknikbevakning<br />
tas vissa insatser för ny kärnteknik. Detta innebär forskning kring nya<br />
kärnreaktorer, nya bränslecykler och effektivare urananvändning. Eftersom<br />
kärnkraften skall avvecklas i Sverige finns det ingen anledning att satsa<br />
pengar på sådan forskning. Den omfattar naturligtvis också briderteknik och<br />
någon sådan skall inte heller införas i Sverige. Anslagen inom detta område<br />
bör omfördelas till annan forskning.</p>
<p>Inom delprogrammet Energitillförsel/Fusionsenergi föreslås ett anslag på<br />
90 milj. kr. Huvuddelen avses för Sveriges deltagande i arbetet inom<br />
Euroatom. Dessa pengar som går till det s. k. JET-projektet kan användas<br />
bättre. Vpk föreslår liksom tidigare att Sverige lämnar samarbetet inom<br />
Euroatom och att DFE:s förslag på lägre ekonomisk nivå, 20 milj. kr. för<br />
treårsperioden, anslås till fusionsforskning.</p>
<p>En nyhet i propositionen är förslaget till finansiering av energiforskningen<br />
genom en särskild fond. Den skall i likhet med den redan inrättade<br />
oljeersättningsfonden finansieras genom en höjning av beredskapsavgiften på<br />
oljeprodukter, till att börja med, för budgetåret 1981/82, en avgift av 19 kr.<br />
per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften<br />
föreslås tas ut från den 1 juli 1981. Vpk anser det vara fel att finansiera<br />
energiforskningen på detta sätt. De nyligen beslutade prishöjningarna på<br />
olja för beredskapslagring och oljeersättning har redan slagit hårt när det<br />
gäller hyror och glesbygdstrafik för att nämna några exempel. Samtidigt går<br />
elproducenterna, med statliga Vattenfall i spetsen, ut i stora propagandaoffensiver<br />
för att öka elanvändningen. Detta för att bli av med det stora<br />
elöverskott som den onödiga kärnkraftsutbyggnaden fört med sig. Ett av de<br />
bärande argumenten i denna offensiv är att priset på el hålls för högt i relation<br />
till andra energislag t. ex. olja. Det är således inte fråga om att höja priset på<br />
el, som ju är en överskottsvara, men väl på de andra energislagen. Mot den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>bakgrunden är det fel att finansiera energiforskningen med oljeavgifter, i all<br />
synnerhet som resultaten av denna forskning i många fall kommer att kunna<br />
utnyttjas kommersiellt av både den statliga och den privata företagsamheten.<br />
Detta framhålls ju också som en viktig princip både i DFE:s betänkande och i<br />
propositionen. Forskningen bör finansieras med anslag i vanlig ordning och<br />
inte genom oljeavgifter.</p>
<p>Programindelning och anslag</p>
<p>Vpk har ingenting att erinra mot indelningen i program och delprogram<br />
som föreslås i propositionen. När det gäller anslagsfördelningen godtas<br />
förslagen för det första programmet: Energianvändning i industriella<br />
processer m. m. När det gäller det andra programmet Energianvändning för<br />
transporter och samfärdsel föreslår vpk följande förändringar.</p>
<p>Det är en svaghet i propositionen att den när det gäller forskning inom<br />
transportområdet huvudsakligast uppmärksammat vägtrafiken och utveckling<br />
av motorer och drivmedel till fordon inom denna sektor. Som vpk<br />
påpekat vid tidigare tillfällen bör inte forskningsinsatserna inom detta<br />
område ensidigt inriktas på att enbart minska oljeberoendet. En minst lika<br />
viktig uppgift är att åstadkomma en annan trafikstruktur.</p>
<p>Det handlar om att överföra tunga fjärrtransporter från väg till järnväg,<br />
utbyggnad av kollektivtrafiken och ett genomförande av den minskning av<br />
bilismen i storstäderna som blir alltmera nödvändig. Förslagen i propositionen<br />
går tvärtemot en sådan utveckling. Anslagen till forskning kring<br />
alternativa drivmedel och alternativa drivsystem prioriteras och får t. o. m.<br />
ökade anslag jämfört med vad DFE föreslagit. Delprogrammet Åtgärder i<br />
transportsystemet, som just behandlar de ovannämnda strukturförändringarna,<br />
sätts däremot i strykklass. För den nuvarande treårsperioden har detta<br />
delprogram fått disponera 8 milj. kr. För den kommande perioden föreslås 10<br />
milj. kr. Med hänsyn till inflationseffekten betyder detta en risk för en reell<br />
minskning. Vpk har ingenting emot den höjning som föreslås för alternativa<br />
drivmedel och drivsystem men anser att strukturförändringar inom transportsystemet<br />
är minst lika viktiga. Anslaget till Åtgärder i transportsystemet<br />
bör därför höjas till 20 milj. kr.</p>
<p>Det tredje programmet Energianvändning för bebyggelse bör tilldelas<br />
större resurser än vad som föreslås i propositionen. Det påpekas på flera<br />
ställen att oljeförbrukningen för uppvärmning av bebyggelsen inte kan<br />
accepteras vare sig från ekonomisk synpunkt eller från sårbarhetssynpunkt.<br />
Det förefaller då inte särskilt välmotiverat att minska den av DFE föreslagna<br />
forskningsinsatsen på detta område. Tvärtom bör den höjas. Det omtalade<br />
Sol 85-programmet var inte den jättesatsning som det en gång framställdes<br />
som i folkpartiregeringens energiproposition. Det var snarare minimikrav<br />
som genomfördes. Utvecklingen av solvärme är fortfarande en av de<br />
viktigaste uppgifterna för forskningen för att säkerställa att denna flödande</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>energikälla kan komma till användning i stor skala efter sekelskiftet. Övriga<br />
delprogram som Värmepumpar, Värmelagring m. m. anknyter nära till<br />
utvecklingen av solvärme. Anslaget till det tredje programmet bör höjas från<br />
256 till 280 milj. kr.</p>
<p>Inom det fjärde programmet Energitillförsel bör omfördelningar göras<br />
jämfört med propositionens förslag. Anslagen till delprogrammen Teknikbevakning<br />
och Fusionsenergi bör minskas från 50 resp. 90 milj. kr. till 40<br />
resp. 20 milj. kr. Motiven för detta är det förut anförda att Sverige inte bör<br />
satsa på ny kärnteknik och samarbetet inom Euroatom. De härigenom<br />
frigjorda 80 miljoner kronorna bör satsas på delprogrammet Vindenergi,<br />
som bör tillföras ytterligare medel för treårsperioden. Vindenergin är den<br />
förnyelsebara energikälla som har drabbats hårdast av överskottet på el från<br />
kärnkraftverken. Regeringens förslag innebär att personal vid de företag<br />
som hittills arbetat med de två prototyperna inte kommer att kunna<br />
sysselsättas under perioden 1982-1984 då dessa prototyper skall utvärderas.<br />
Detta kan inte accepteras. Som nämns i propositionen har svensk vindkraftsteknologi<br />
redan lyckats erhålla vissa exportorder, och ett fortsatt stöd för att<br />
hålla verksamheten i gång är mer än välmotiverat. Nämnden för energiproduktionsforskning<br />
(NE) har också lämnat förslag till fortsatta satsningar<br />
inom vindkraftområdet. Även dessa förslag kan tänkas stödjas genom större<br />
anslag inom forskningsprogrammet.</p>
<p>Delprogrammen Allmänna energisystemstudier och Energirelaterad grundforskning<br />
godtas enligt propositionens förslag.</p>
<p>Sammantaget innebär vpk:s förslag en höjning av anslagen under<br />
treårsperioden med 34 milj. kr., fördelade med 10 milj. kr. på delprogrammet<br />
Åtgärder inom transportsystemet och 24 milj. kr. på delprogrammet<br />
Energianvändning för bebyggelse.</p>
<p>Makten över energisystemen</p>
<p>Myndighetsorganisationen</p>
<p>Propositionen innehåller tillika förslag rörande myndighetsorganisationen<br />
för energifrågor. Vpk finner dessa förslag vara i hög grad bristfälliga. Sätter<br />
man som politiska mål dels att väsentligt minska oljeberoendet, dels att på<br />
sikt avveckla kärnkraften, kräver detta ett betydande mått av beslutsamhet,<br />
långsiktig planering och medveten styrning. Det är problem som dock<br />
knappast ens nämns i propositionen.</p>
<p>En administration kan i och för sig byggas upp efter helt olika modeller.<br />
Rent allmänt är det viktiga att modellens skilda delar står i ett logiskt<br />
förhållande till varandra.</p>
<p>Mer precisa krav måste emellertid ställas på organisationen så snart de<br />
politiska målen blir mer utförliga och bestämda. Den framtida energipolitikens<br />
mål och behov i Sverige är, av lätt insedda skäl, ganska omfattande och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>speciella. Det måste rimligen återspeglas i den offentliga förvaltning som<br />
skall administrera politiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">Fyra grundläggande behov måste vägleda uppbyggnaden av myndighetsorganisationen.<br />
En betydande grad av politisk styrning är nödvändig. I annat<br />
fall riskerar utvecklingen att flyta i väg i en icke önskvärd riktning. Med<br />
energifrågans politiska tyngd följer också ett behov av offentlighet, god<br />
allmän insyn och klar parlamentarisk ansvarighet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Energifrågan har ett nära samband med en rad viktiga sektorer inom<br />
samhällsplaneringen i stort: industriutbyggnad, produktionsteknik, bebyggelseplanering,<br />
transportsystem. Myndighetsorganisationen måste uppbyggas<br />
med hänsyn härtill.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kommunernas nära medverkan i energipolitiken är av största betydelse.<br />
Det talar för en organisation som kan hålla en väl fungerande kontakt med<br />
den kommunala nivån. Både kommunala och regionala initiativ måste få<br />
ökat utrymme och den ensidiga storskaligheten på energiområdet modifieras.</p>
<p style="margin-left:3px;">De kommersiella intressena inom energisektorn har hittills haft alldeles för<br />
stor makt. Detta är oförenligt med en demokratiskt ansvarig energipolitik,<br />
och det har lett till stor skada och allvarliga fel i utvecklingen på området. Det<br />
har förhindrat en någorlunda förutsättningslös forskning i energifrågor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utifrån dessa grundläggande behov kan man skissera en lämplig myndighetsorganisation.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett särskilt energidepartement bör inrättas. Detta bör kunna onödiggöra<br />
ett särskilt, nytt ämbetsverk för energifrågor och bespara administrationen<br />
ett extra mellanled. Ett eget departement med en ansvarig minister ger en<br />
direkt politisk-parlamentarisk anknytning. Energidepartementet kan organiseras<br />
med skilda specialbyråer för den övergripande energipolitikens olika<br />
behov. Departementet bör också organisera forskningskontakterna. Forskningen<br />
kan härvid - på ett bättre sätt än inom ett ämbetsverk - behålla en<br />
rimlig självständighet och anknytning till högskoleinstitutionerna. Nu<br />
befintliga tekniska specialmyndigheter (t. ex. kärnkraftinspektionen och<br />
statens elektriska inspektion) kan bibehållas och behöver bara byta<br />
huvudman. Samordningen med industripolitik och bebyggelseplanering sker<br />
också bäst via ett energidepartement som ju har kompetens att ta alla<br />
nödvändiga kontakter med andra departement samt med ämbetsverk<br />
(bostadsstyrelse, planverk, industriverk), vilka hör under dessa departement.</p>
<p style="margin-left:3px;">Myndighetsorganisationen bör ha en regional nivå. För detta talar en rad<br />
olika skäl. Den regionala administrationen utgör redan på nästan alla<br />
områden ett starkt inslag i svensk offentlig förvaltning. En central instans har<br />
på ett så viktigt område som energipolitiken ingen rimlig möjlighet att hålla<br />
kontakt med 279 kommunala enheter och ett långt större antal betydande<br />
industrier.</p>
<p style="margin-left:3px;">Samordning mellan energipolitik och övrig samhällsplanering sker enklast</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">genom att nu även energipolitiken får en regional anknytning. Det naturliga<br />
regionala organet är den statliga länsförvaltningen. Där finns f. n. samhällsplaneringen<br />
i övrigt. Vid eventuella framtida reformer av länsförvaltningen<br />
följer sålunda energisektorn övriga delar av samhällsplaneringen.</p>
<p>Samarbetet med kommunerna är en kärnpunkt i en medveten energipolitik.<br />
Mellan länsstyrelse och kommuner existerar redan etablerade kanaler i<br />
samhällsplaneringsfrågor. Ett starkare kommunalt grepp över planeringen<br />
gynnas dessutom av att kommunerna har ett statligt länsorgan bakom sig.<br />
Man kan nämligen förutse betydande intressekonflikter, om kommunerna<br />
söker skaffa sig inflytande över industrin, kraftbolagen, planeringen av röroch<br />
ledningsnät m. m.</p>
<p>Kraftbolagens inflytande över energipolitik och över myndigheters arbete<br />
måste brytas. Detsamma bör gälla de storindustrier, vilka är knutna till<br />
energiområdet. Deras kommersiella intressen bör avgränsas från den<br />
offentliga energipolitiken och dess praktiska fullföljande. Denna utgångspunkt<br />
medför att man måste ställa sig skarpt kritisk mot propositionen i detta<br />
avsnitt.</p>
<p>Föredragande statsrådet ansluter sig till tanken att statens vattenfallsverk<br />
skall få vidgade uppgifter beträffande t. ex. kommunal energiplanering,<br />
introduktion av alternativa energislag för värmeförsörjning m. m. Redan nu<br />
har kraftproducenterna i många fall visat att de både har motstridiga<br />
intressen jämfört med kommuner och offentliga intressen och har alltför stor<br />
makt att driva sina egna intressen på bekostnad av kommunernas och<br />
offentlighetens. En mäktig påtryckargrupp av producenter och leverantörer<br />
skall inte på detta sätt erhålla ökad makt. Kraftbolagen skall producera<br />
energi. Industrin skall tillverka utrustning. Ingendera skall styra investeringspolitik,<br />
energipolitik eller forskning. Det praktiska förverkligandet av<br />
energipolitiken skall skötas av regering, länsorgan och kommuner.</p>
<p>Vi yrkar</p>
<p>- att regeringens förslag om ett särskilt centralt ämbetsverk avslås,</p>
<p style="margin-left:11px;">- att riksdagen uttalar att det centrala statliga ansvaret för energipolitiken<br />
bör utövas av ett särskilt energidepartement,</p>
<p style="margin-left:11px;">- att energipolitiken skall utövas av ansvariga myndigheter och ej i några<br />
delar av vattenfallsverket eller andra kraftproducenter.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstående föreslås</p>
<p style="margin-left:39px;">A. att riksdagen beslutar i första hand</p>
<p style="margin-left:57px;">att avslå proposition 1980/81:90 och hos regeringen begära ett<br />
nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:20px;">B. att riksdagen beslutar i andra hand, därest yrkandet under A.<br />
icke skulle vinna riksdagens bifall</p>
<p style="margin-left:20px;">1. att hos regeringen begära förslag om energihushållningslag,<br />
som ger de styrmedel som krävs för att garantera genomförandet<br />
av planen för energihushållning i enlighet med vad som<br />
anges i motionen,</p>
<p style="margin-left:20px;">2. att hos regeringen begära förslag om en särskild koncessionsnämnd<br />
med uppgift att garantera en industriell utveckling som<br />
tillgodoser kraven beträffande hushållning med råvaror, energi<br />
och miljö,</p>
<p style="margin-left:20px;">3. att hos regeringen begära förslag till lag om energisparfonder<br />
som skall byggas upp inom varje företag med viss minsta<br />
energiförbrukning genom en kombination av olje- och elavgifter<br />
så att fondernas storlek blir i proportion till resp. företags<br />
energiförbrukning,</p>
<p style="margin-left:20px;">4. att hos regeringen hemställa om förslag till lag om att samtliga<br />
företag som har en energiförbrukning över en viss nivå senast<br />
till 1985 skall ha presenterat en plan över planerade och<br />
beslutade energisparåtgärder,</p>
<p style="margin-left:20px;">5. att hos regeringen hemställa om förslag om en omläggning av<br />
energiskatten så att denna bidrar till att skapa hushållningsstimulerande<br />
el-, fjärrvärme- och gastaxor genom en stor rörlig<br />
och en liten fast avgiftsdel,</p>
<p style="margin-left:20px;">6. att hos regeringen begära förslag om normer för energieffektiviteten<br />
hos våra vanligaste hushållsapparater,</p>
<p style="margin-left:20px;">7. att hos regeringen begära förslag om elsparåtgärder i enlighet<br />
med vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:20px;">8. att uttala att naturvårdsverkets miljökrav för kol skall gälla<br />
med omedelbar verkan,</p>
<p style="margin-left:20px;">9. att hos regeringen begära åtgärder för införande av ett system<br />
med importlicenser för kol,</p>
<p style="margin-left:20px;">10. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att stödet till<br />
inhemska bränslen ökas genom uttag ur oljeersättningsfonden,</p>
<p style="margin-left:20px;">11. att hos regeringen begära initiativ för bildande av regionala<br />
bränslebolag,</p>
<p style="margin-left:20px;">12. att hos regeringen begära åtgärder för uppbyggnad av en<br />
infrastruktur (t. ex. brytningstäkter, pelletsfabriker och transportsystem)<br />
för torvhantering,</p>
<p style="margin-left:20px;">13. att hos regeringen hemställa om förslag till ändring i lagen<br />
om omställbara eldningsanläggningar innebärande att samrådsförfarande!<br />
ersätts med tvingande regler, för att inhemska<br />
bränslen skall väljas där det är möjligt,</p>
<p style="margin-left:20px;">14. att hos regeringen begära åtgärder för att flera vindkraft</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>verk kommer till uppförande under 1982 i enlighet med<br />
nämnden för energiproduktionsforsknings förslag och i enlighet<br />
med vad som anförs i motionen,</p>
<p>15. att hos regeringen begära förslag till förstatligande av den<br />
privata oljeindustrin,</p>
<p>16. att hos regeringen begära skyndsamma åtgärder för import<br />
av naturgas och en ökad användning av naturgas i det svenska<br />
energisystemet,</p>
<p>17. att uttala och hos regeringen begära åtgärder för att<br />
kärnreaktor 11 icke laddas och att arbetena på reaktor 12<br />
avbryts,</p>
<p>18. att hos regeringen begära förslag till lag om förbud mot<br />
svensk uranbrytning,</p>
<p>19. att uttala och hos regeringen begära att åtgärder vidtas för<br />
att filterkammare senast 1985 skall vara installerade vid<br />
samtliga kärnreaktorer,</p>
<p>20. att hos regeringen begära att en offentlig utredning snarast<br />
tillsätts med uppgiften att inom två år lämna förslag till vilka<br />
åtgärder som bör vidtas med anledning av kärnreaktorernas<br />
åldersproblem,</p>
<p>21. att hos regeringen begära åtgärder för att Barsebäcksverket<br />
snarast tas ur drift,</p>
<p>22. att hos regeringen begära att hemligstämpeln på Cogémaavtalet<br />
upphävs och att avtalet snarast sägs upp,</p>
<p>23. att uttala att avfallet från svenska kärnreaktorer icke skall<br />
upparbetas,</p>
<p>24. att uttala att folkomröstningens utslag om att alla kärnkraftverk<br />
skall ägas av samhället skall följas och hos regeringen<br />
begära skyndsamma åtgärder i enlighet därmed,</p>
<p>25. att uttala att den nya statliga nämnden för övervakning av<br />
avfallshanteringen får en allsidig sammansättning bl. a. med<br />
representation av samtliga riksdagspartier,</p>
<p>26. att hos regeringen begära att denna ger nämnden för<br />
övervakning av avfallshanteringen i uppdrag att snarast göra en<br />
ny beräkning av kärnkraftens kostnader för att få underlag till<br />
beräkning av avgifter för avfallshanteringen,</p>
<p>27. att hos regeringen begära att åtgärder vidtas för att en<br />
beredskapsplan för ett snabbstopp av kärnkraften omedelbart<br />
utarbetas,</p>
<p>28. att uttala att projektet om kärnfjärrvärme från Forsmark<br />
omedelbart bör skrinläggas och att i stället det s. k. Nynäshamnsprojektet<br />
ges en allvarlig och positiv prövning,</p>
<p>29. att avslå propositionens förslag om inrättande av ett särskilt<br />
centralt ämbetsverk för energifrågor,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>30. att uttala att det centrala statliga ansvaret för energipolitiken<br />
bör utövas av ett särskilt energidepartement,</p>
<p>31. att uttala att den offentliga myndighetsorganisationen på<br />
energiområdet bör ha en regional mellannivå, representerad av<br />
länsstyrelserna,</p>
<p>32. att uttala att energiplaneringen och det allmänna utförandet<br />
av samhällets energipolitik skall utövas av ansvariga myndigheter<br />
och ej i några delar av Vattenfall eller andra kraftproducenter,</p>
<p>33. att uttala att energiforskningen skall finansieras över<br />
statsbudgeten och inte genom särskilda oljeavgifter,</p>
<p>34. att anslaget till delprogrammet Åtgärder i transportsystemet,<br />
som i propositionen föreslagits uppgå till 10 000 000 kr.,<br />
skall utgå med 20 000 000 kr.,</p>
<p>35. att anslaget till delprogrammet Energianvändning för<br />
bebyggelse, som i propositionen föreslagits uppgå till<br />
256 000 000 kr., skall utgå med 280 000 000 kr.,</p>
<p>36. att i förhållande till propositionens förslag omfördela<br />
anslagen inom delprogrammet Energitillförsel så att anslaget<br />
till delprogrammet Teknikbevakning minskas med 10 000 000<br />
kr. och att anslaget till delprogrammet Fusionsenergi minskas<br />
med 70 000 000 kr. och att härigenom frigjorda 80 000 000 kr.<br />
tillförs delprogrammet Vindenergi,</p>
<p>37. att uttala att Sverige skall lämna samarbetet inom Euroatom<br />
och hos regeringen begära nödvändiga initiativ i enlighet<br />
därmed,</p>
<p>38. att uttala sig för de riktlinjer för värmeförsörjningen som<br />
anförs i motionen,</p>
<p>39. att uttala sig mot värmeförsörjning genom hetvattenledningar<br />
från kärnkraftverk och för att allt arbete med utredningar<br />
om sådan värmeförsörjning stoppas,</p>
<p>40. att uttala sig för att en närvärmegrupp eller motsvarande<br />
bildas med uppgift att på alla sätt stödja närvärmeidén i enlighet<br />
med vad som anförs i motionen,</p>
<p>41. att uttala sig för ett förbud mot direktverkande elvärme i<br />
enlighet med vad som anförs i motionen och hos regeringen<br />
begära åtgärder i enlighet därmed,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1999</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">42. att hos regeringen begära att den framlägger förslag för att<br />
kommunala solvärmeprogram skall utarbetas.</p>
<p>Stockholm den 12 mars 1981<br />
LARS WERNER (vpk)</p>
<p>EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)</p>
<p>NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)</p>
<p>EVA HJELMSTRÖM (vpk) TORE CLAESON (vpk)</p>
<p>OSWALD SÖDERQVIST (vpk)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_53" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>GOTAB 66738 Stockholm 1981</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0EIVOR MARKLUNDvpk2undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk3undertecknare0NILS BERNDTSONvpk4undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk5undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk6undertecknare0TORE CLAESONvpk7undertecknare0OSWALD SÖDERQVISTvpk8undertecknareG4021999av Lars Werner m. fl.mot_198081__1999.pdf1273427pdfmed anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitikenhttps://data.riksdagen.se/fil/3F0ECD81-3E28-404E-9F41-66A3C433206D