3095794G40219761980/811976motmotMotion 1980/81:1976 av Olof Palme m. fl.MotionMotion197601981-03-12 00:00:002014-11-03 22:34:332014-11-03 00:00:00med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitikenav Olof Palme m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G4021976/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G4021976https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G4021976
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1980/81:1976<br />
av Olof Palme m. fl.</p>
<p>med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Innehåll</p>
<p>Inledning 2</p>
<p>Framtidens samhälle 3</p>
<p>Energibehovet 3</p>
<p>Nya möjligheter 6</p>
<p>Ny elpolitik - ett villkor för kärnkraftens avveckling 7</p>
<p>Olja 11</p>
<p>Samhällssatsningar på nya alternativ 15</p>
<p>Kol 17</p>
<p>Uran, upparbetning m. m 23</p>
<p>Storstädernas värmeförsörjning 24</p>
<p>Vattenkraft 30</p>
<p>Kärnsäkerhet m. m 32</p>
<p>Myndighetsorganisationen 32</p>
<p>Kommunerna och energipolitiken 34</p>
<p>Statens vattenfallsverk 35</p>
<p>Energiforskningen 36</p>
<p>Hemställan 38</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1976</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_10" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Inledning</p>
<p>Folkomröstningen 1980 gav ett klart besked. Kärnkraften skall avvecklas.<br />
Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.</p>
<p>Den framtida energiförsörjningen bör i största möjliga utsträckning<br />
baseras på uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta<br />
möjliga miljöpåverkan.</p>
<p>Vi står nu i början på en övergångsperiod i energiförsörjningen. Den<br />
övergångsperioden karakteriseras av att vi drastiskt måste minska det stora<br />
oljeberoendet, utveckla nya energikällor och avveckla kärnkraften.</p>
<p>Till detta kommer att den ekonomiska krisen snabbt förvärras. Behovet av<br />
en kraftfull energipolitik som säkerställer den nödvändiga industriutbyggnaden<br />
och minskar bränsleimportens belastning på bytesbalansen har därför<br />
ökat kraftigt sedan riksdagen senast behandlade energifrågorna.</p>
<p>Det är en omfattande uppgift som förestår. För att klara den måste<br />
framtidens samhälle utformas så att överkonsumtion av energi undviks. En<br />
genomtänkt och målmedveten politik på energihushållningens och energiförsörjningens<br />
alla områden måste föras.</p>
<p>Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen presenterat förslag i riksdagen<br />
som - om de hade vunnit riksdagsmajoritetens stöd - väsentligt hade<br />
förbättrat våra möjligheter att genomföra denna svåra uppgift.</p>
<p>I motion 1979/80:2056, som presenterades våren 1980 direkt efter<br />
folkomröstningen, redovisade vi bl. a. den avvecklingsplan för kärnkraften<br />
som utarbetades av den s. k. linje 2.</p>
<p>Vid flera tillfällen har våra förslag avslagits av den borgerliga riksdagsmajoriteten<br />
med hänvisning till pågående utredningsarbete och det faktum att<br />
regeringen avsåg att presentera en energipolitisk proposition på våren 1981.<br />
Förväntningarna på den nu presenterade propositionen har därmed varit<br />
stora.</p>
<p>Tyvärr tvingas vi konstatera att propositionen också den här gången främst<br />
innehåller allmänna deklarationer, bl. a. om behovet av att avveckla<br />
kärnkraften och att minska det stora oljeberoendet.</p>
<p>Regeringens presenterade energibalanser får olyckligtvis främst karaktären<br />
av gissningar, då man inte föreslår tillräckliga medel för att bl. a. utveckla<br />
de förnybara alternativen, styra kolintroduktionen, minska oljeberoendet<br />
och avveckla kärnkraften.</p>
<p>Propositionens syn på framtidens elpolitik tillsammans med bristen på<br />
styrmedel gör att det finns berättigad anledning att ifrågasätta regeringens<br />
både vilja och förmåga att följa folkomröstningens beslut om en avveckling<br />
av kärnkraften.</p>
<p>Vi lämnar i denna motion flera förslag till hur de presenterade<br />
energibalanserna för 1980-talet skall kunna bli verklighet och den långsiktiga<br />
utvecklingen inriktas mot ytterligare användning av förnybara alternativ och<br />
en avveckling av kärnkraften.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Regeringens inbördes oenighet har tyvärr gjort att vissa frågor måste<br />
behandlas av riksdagen med ett otillräckligt beslutsunderlag. Andra frågor<br />
skjuts av regeringen av samma skäl på framtiden eller lämnas för beslut till<br />
andra organ.</p>
<p>Framtidens samhälle</p>
<p>I vår motion 1979/80:2056, presenterad direkt efter folkomröstningen om<br />
kärnkraften på våren 1980, beskrev vi några grundläggande drag i det<br />
samhälle som bättre hushållar med naturresurser och energi.</p>
<p>I dag är en ökad tillgång till billig energi inte längre en självklarhet. Vi<br />
upplever allt tydligare att det finns gränser för hur hårt vi kan använda<br />
naturresurserna. Behovet av en planmässig hushållning med resurser och<br />
råvaror blir allt tydligare. Liksom kravet att hålla tillbaka energiförbrukningen<br />
i första hand gäller de rika länderna, måste kravet på en skärpt<br />
hushållning i värt land främst ställas på dem som har det bäst ställt.</p>
<p>Ett samhälle som i ökad utsträckning satsar på en fördjupad välfärd, social<br />
gemenskap, kulturupplevelser, omsorg, sjukvård, utbildning och kollektivtrafik<br />
blir ett gott samhälle med hög livskvalitet. Undersökningar visar också<br />
att detta samhälle blir mindre energikrävande än det som främst uppmuntrar<br />
privatkonsumtion.</p>
<p>Att tillfredsställa dessa behov av gemenskap och gemensam service<br />
framstår i dag för många människor som viktigare än en kraftig utökning av<br />
den privata konsumtionen. Dock finns fortfarande grupper i samhället vars<br />
materiella standard behöver förbättras.</p>
<p>Vi bör eftersträva en standard som svarar mot verkliga behov utan brist<br />
eller kommersiellt överflöd.</p>
<p>Utvecklingen mot ett alltmer segregerat och resurskrävande boende måste<br />
brytas. Människornas gemensamma inflytande över den egna boendemiljön<br />
måste stärkas. Social gemenskap behöver utvecklas. Boende, arbete och<br />
service måste integreras. Kollektiva resmöjligheter måste förbättras. Den<br />
permanenta boendemiljön måste ges sådana kvaliteter i fråga både om<br />
tillgång till friområden för rekreation och möjlighet till självverksamhet att<br />
det dubbla boendet blir mindre lockande.</p>
<p>Energibehovet</p>
<p>I propositionen redovisar regeringen denna energibalans:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>Totala energibalanser. TWH, år 1979, 1985 och 1990</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p>År 1979</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">År 1985</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Är 1990</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">Lägre Högre<br />
användningsnivå</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Lägre Högre<br />
användningsnivå</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Olja och oljeprodukter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">295</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">229</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">256</p>
</td>
<td><p>160-140</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">191-171</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kol</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">12</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">12</p>
</td>
<td><p>31-45</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">31-45</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kol och koks för<br />
metallurgiskt ändamål</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">18</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">15</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">17</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">17</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">17</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Naturgas</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">0</p>
</td>
<td><p>4-9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">4-9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Motoralkoholer</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;"></p>
</td>
<td><p>1-3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bark och lutar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">36</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">36</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">38</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">42</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">42</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skogsenergi, m. m.1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">17</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">17</p>
</td>
<td><p>25-30</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">25-30</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Torv</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1</p>
</td>
<td><p>6-11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">6-11</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Solvärme2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p>0-1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0-1</p>
</td>
<td><p>1-3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">1-3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Spillvärme3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">3</p>
</td>
<td><p>3-4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">3-4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Vattenkraft</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">604</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">63</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">63</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">65</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">65</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Vindkraft</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">0</p>
</td>
<td><p>0-1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">O-l</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kärnkraft (el)3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">22</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">48</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">48</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">56</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">56</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kärnkraft (värme)6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa tillförsel för<br />
energiändamål</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">443</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">424</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">455</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">428</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">459</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Därav omvändt, och<br />
distr. förl. inom el<br />
och fjärrvärme</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">27</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">24</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">25</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">28</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">29</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa användning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">416</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">400</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">430</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">400</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">430</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">Därav burtkring för<br />
utrikes sjöfart</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">10</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">11</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Tillkommer<br />
Olja och oljeprodukter<br />
för raffinaderibränsle<br />
inkl. asfalt, m. m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">18</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">21</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">21</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">21</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">21</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Gas och koksverk</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Olja för icke energiändamål</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">12</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">12</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa tillförsel</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">473</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">457</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">489</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">461</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">492</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1 Skogsavfall, ved, flis, energiskog, halm, m. m.</p>
<p>2 Därutöver utnyttjas värmepumpar i kombination med naturligt lagrad solenergi.</p>
<p>3 Inkl. sopförbränning.</p>
<p>4 61-62 TWh vid normal vattentillrinning.</p>
<p>5 Inkl. stationernas energiförbrukning (bruttoproduktion).</p>
<p>6 Om värmeavtappning i kärnkraftsblocket Forsmark 3 inte kommer till stånd ökar<br />
elproduktionen från kärnkraft med ca 3 TWh. Denna el kan eventuellt komma att<br />
användas för drift av värmepumpar i Stockholm. Storstockholms fjärrvärmeförsörjning<br />
kan också grundas på kol. Då ökar mängden kol i balanserna år 1990 med ca 11<br />
TWh.</p>
<p>Av regeringens presenterade energibalanser skulle läsaren av propositionen<br />
kunna förledas att tro att regeringen på allvar vill bryta vårt lands stora<br />
oljeberoende och stimulera utvecklingen av förnybara alternativ. Men<br />
bristen på medel för att uppnå de målsättningar som redovisas i energibalanserna<br />
är upprörande. Det finns stor risk att vårt land - trots propositionen</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>- också i fortsättningen i praktiken kommer att sakna en samlad energipolitik.</p>
<p>Regeringens oförmåga att hittills vidta några konstruktiva åtgärder på<br />
oljeområdet har orsakat vårt land stora svårigheter. Både hänsynen till<br />
försörj ningstryggheten och handelsbalansen hade motiverat en kraftfull<br />
politik.</p>
<p>Vi återkommer i det följande med konkreta förslag om hur bl. a. de<br />
förnybara alternativen kan stimuleras, kolintroduktionen styras, oljeberoendet<br />
minskas och kärnkraften avvecklas.</p>
<p>För att fatta beslut om energipolitiken krävs underlag, bl. a. i form av en<br />
bedömning av det framtida energibehovet. Men denna bedömning bör då så<br />
långt som möjligt grundas på antaganden om en utveckling som för oss<br />
närmare det samhälle vi eftersträvar.</p>
<p>De senast presenterade prognoserna har visat allt lägre framtida energibehov.<br />
Till en del kan detta bero på att kostnaderna för energin har stigit<br />
avsevärt mer än kostnaderna för andra produktionsresurser och på en<br />
förbättrad hushållning med energi. En djup lågkonjunktur och pessimism om<br />
framtidens möjligheter påverkar också prognosernas resultat. De företag<br />
som besvarar myndigheternas frågor om framtidens energibehov vågar inte<br />
tro på framtiden.</p>
<p>Socialdemokratin vill avskaffa arbetslösheten och fördjupa välfärden.<br />
Målet är ett samhälle där alla som vill har ett arbete och där socialdemokratins<br />
mål om en fördjupad välfärd förverkligas. Det ställer stora krav på<br />
energiförsörjningen i framtiden. I de landsdelar där sysselsättningsmöjligheterna<br />
är sämst är energikrävande vidareförädling av skogen och malmen en<br />
nödvändig förutsättning om målet skall kunna uppnås.</p>
<p>Den borgerliga regeringens ekonomiska politik har lett till kris i<br />
näringslivet, låg produktionsutveckling och en sänkt standard för de stora<br />
folkgrupperna. Det framtida energibehovet påverkas till stor del av vilken<br />
näringspolitik som kommer att föras i vårt land. Den borgerliga regeringens<br />
oförmåga att t. ex. få fram skogsråvara till vår industri har inneburit en<br />
förlust av exportinkomster på flera miljarder. Det är inte mycket glädje med<br />
en lägre energiförbrukning som har sådana orsaker. Självfallet påverkas<br />
energiförbrukningen, om de mest energikrävande industrigrenarna tillåts<br />
krympas. Socialdemokratin kan inte acceptera en passiv framskrivning av<br />
pessimism och en kapitalism i kris.</p>
<p>Vi konstaterar att den s. k. långtidsutredningens beskrivning av framtiden<br />
kraftigt påverkar regeringens förslag till energibalanser. Också denna<br />
utredning är på många områden en framskrivning av pessimismen, t. ex.<br />
inom bostadssektorn.</p>
<p>Regeringen har inte gett några sakliga förutsättningar för att det skall vara<br />
möjligt att beräkna vilken energiförbrukning som hade blivit följden, om<br />
socialdemokratins förslag för näringslivets utveckling hade genomförts. Vi</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1* Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 1976</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>vill endast framhålla att, om investeringarna bl. a. i industrier och bostäder<br />
ökar enligt våra önskemål på 1980-talet, krävs en beredskap för en<br />
energiförbrukning utöver regeringens förslag till balanser.</p>
<p>Vi vill rikta speciell uppmärksamhet på en fråga med anknytnng till den<br />
presenterade energibalansen. I regeringsförslaget ökar energianvändningen<br />
från skogsenergi m. m. från 7 TWh 1979 till mellan 25 och 30 TWh 1990. En<br />
kraftig ökning av skogsråvarornas andel i energibalansen kommer att öka<br />
svårigheterna att förse skogsindustrin med nödvändig råvara. Det är mycket<br />
anmärkningsvärt att inte regeringen i propositionen har gjort en mer<br />
omfattande analys av detta problem. Nu talas endast i förbigående om<br />
”skogsavfall, avverkningsrester och röjningsved”, som om detta inte kan<br />
användas som råvara i skogsindustrin. Men i själva verket förändras<br />
produktionsmetoderna inom denna industri, så att allt större delar av träden<br />
kan användas som råvara.</p>
<p>Det är uppseendeväckande att regeringen i en tid när Sverige förlorar<br />
miljarder i exportintäkter, på grund av att skogsindustrin inte har tillräckligt<br />
med skogsråvara, föreslår en ökad användning av ved för energiändamål.<br />
Det är därför angeläget att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att<br />
skapa garantier mot att nödvändiga skogsråvaror till skogsindustrin används<br />
för energiändamål.</p>
<p>Det är ett oeftergivligt krav från socialdemokratin att skogsindustrins<br />
behov av råvara tryggas. Ett uttalande av denna innebörd bör göras av<br />
riksdagen.</p>
<p>Vi lämnar i denna motion förslag om hur en prövning av dessa frågor skulle<br />
kunna göras.</p>
<p>Nya möjligheter</p>
<p>Nya beslut måste ständigt fattas i energipolitiken. Kraven på en aktiv<br />
planering där ny kunskap tas till vara leder till en rullande energiplanering,<br />
där beslut fattas stegvis med några års mellanrum.</p>
<p>Det är väsentligt att bl. a. dessa möjligheter uppmärksammas:</p>
<p>Ett betydligt bättre underlag för landets energiplanering måste krävas. Med<br />
hjälp av modern datateknik borde det vara möjligt att konstruera en modell<br />
som innehåller både ekonomiska faktorer som effekter på bytesbalansen och<br />
faktorer med betydelse för energiförsörjningen, t. ex. miljöbelastningar och<br />
investerings- och driftkostnader för olika anläggningar för energiproduktion.<br />
Konsekvenser av olika handlingsalternativ borde kunna kartläggas med en<br />
sådan metod.</p>
<p>Det måste också bli möjligt att göra en avvägning mellan angelägna<br />
åtgärder för energihushållning och åtgärder för utbyggnad av energiproduktionen.<br />
Som underlag för regeringens proposition används bl. a. Oljeersättningsdelegationens<br />
(OED) rapport Program för oljeersättning (Ds I</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1980:30). I denna redovisas möjligheter att reducera det svenska oljeberoendet<br />
kraftigt. Nyligen har regeringen presenterat en proposition som bygger<br />
bl. a. på förslag från den s. k. delegationen för energihushållning i befintlig<br />
bebyggelse. Delegationen har i rapporten Program för energihushållning i<br />
befintlig bebyggelse lagt fram underlag för ställningstagande till hur den s. k.<br />
energisparplanen skall förändras. Också i den rapporten redovisas de<br />
kostnader som är förenade med att genom hushållning minska oljeberoendet.</p>
<p>I rapporten Finansiering av energiteknik för oljeersättnng skrev OED:</p>
<p>”Det har heller inte varit möjligt att genomföra en analys av den relativa<br />
effektiviteten av stödåtgärder inom energiproduktions- respektive energihushållningsområdena.<br />
Kriterier för avvägningar mellan sådana stödåtgärder<br />
framstår som angelägna att få fram.”</p>
<p>Vi delar den synen och förutsätter att det skall bli möjligt att göra sådana<br />
avvägningar vid nästa större energipolitiska beslut i riksdagen. En samlad<br />
myndighetsorganisation och en samordnad organisation av energifrågorna<br />
inom regeringskansliet skulle underlätta sådana avvägningar.</p>
<p>Nordisk energi- och industripolitik bör få en allt viktigare roll. Nordiska<br />
rådet har vid 1981 års session i Köpenhamn hemställt till de nordiska<br />
ländernas regeringar att utforma en energi- och industripolitisk strategi med<br />
sikte på att göra Norden mindre beroende av importerade energiråvaror och<br />
utnyttja nordiska resurser för att förstärka en industriell utveckling till stöd<br />
för sysselsättnings- och regionalpolitiska mål.</p>
<p>Inom ramen för ett nordiskt industri- och energipolitiskt samarbete skulle<br />
samtliga nordiska länder kunna få betydande fördelar. Några exempel kan<br />
åskådliggöra möjligheterna.</p>
<p>Sverige kommer under 1980-talet att ha betydande tillgångar av relativt<br />
billig elkraft. En ökad export av denna, t. ex. till Norge, skulle kunna ge oss<br />
olja och gas i utbyte. En import av olja och gas från Norge till t. ex. Finland<br />
och Sverige skulle kunna medverka till att trygga energitillförseln i dessa<br />
länder.</p>
<p>Vi förutsätter att regeringen omedelbart i överläggningar med våra<br />
grannländer agerar i enlighet med Nordiska rådets krav.</p>
<p>Ny elpolitik - ett villkor för kärnkraftens avveckling</p>
<p>I samband med riksdagens behandling av energifrågorna efter folkomröstningen<br />
på våren 1980 krävde vi socialdemokrater ” att ingen ytterligare</p>
<p>kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de 12 reaktorer som är i drift,<br />
färdiga eller under arbete, och att den sista reaktorn i vårt land skall stängas<br />
senast år 2010.” - Detta blev också riksdagens beslut.</p>
<p>Kärnkraftens avveckling förutsätter en förändrad syn på elpolitiken. Det<br />
är anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte ens försöker<br />
presentera en skiss till elbalans för tiden efter 1990.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Över huvud taget behandlas tiden efter 1990 mycket summariskt i<br />
regeringens proposition. Det är olyckligt. Ett av de långsiktiga målen avveckling<br />
av kärnkraften senast år 2010 - måste följas av mer detaljerade<br />
beskrivningar av vägarna att nå målet. En förutsättning för att målet skall nås<br />
är en i förhållande till regeringens skrivningar drastiskt förändrad syn på<br />
elpolitiken.</p>
<p>Propositionen beskriver den framtida elförbrukningens ökningstakt enligt<br />
konsekvensutredningens prognoser. Vattenfalls beräkningar att en ökning<br />
av elförbrukningen om 2 % per år under 1990-talet kan förväntas, redovisas<br />
utan kommentarer.</p>
<p>Avsaknaden av synpunkter på 1990-talets elbalans är den fråga som<br />
allvarligast ifrågasätter regeringens vilja och förmåga att avveckla kärnkraften<br />
i linje med folkomröstningens resultat och riksdagens tidigare beslut. Om<br />
regeringen inte snarast presenterar en genomtänkt syn på elförsörjningen<br />
och ger direktiv bl. a. till Vattenfall och kommuner om denna, finns en<br />
allvarlig risk att 1990-talets beslusfattare kommer att ställas inför valet<br />
mellan en massiv utbyggnad av kolbaserad kondenskraft och bibehållande<br />
och en fortsatt utbyggnad av kärnkraften.</p>
<p>Energiförsörjningen måste planeras i ett långt perspektiv. Det tar bortåt 10<br />
år att planera och bygga större energianläggningar. Föreställningar om<br />
1990-talet påverkar därför redan nu den politiska planeringen.</p>
<p>Brist på klara direktiv leder till att bl. a. kraftföretagen och olika<br />
kommuner planerar en framtid med en alltför hög elförbrukning. Många<br />
människor sysselsätts med projekt som blir obehövliga vid en förändrad<br />
elpolitik, i linje med folkomröstningens resultat.</p>
<p>En vagt antydd elpolitik kan också leda till ett energisystem av helt annat<br />
slag än det som anges som det långsiktiga målet, ett system baserat på<br />
uthålliga, helst inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga<br />
miljöpåverkan.</p>
<p>En fortsatt utbyggnad av elproduktionen utöver den nivå som uppnås när<br />
kärnkraftsprogrammet tagits i bruk måste i huvudsak motiveras med en<br />
fortsatt utbyggnad av elvärmen.</p>
<p>Effekten av en stor elproduktion, baserad på bränslen, blir dessutom en<br />
mycket stor värmeproduktion.</p>
<p>Denna värmeproduktion kommer att, tillsammans med den elkraft som<br />
måste användas för uppvärmning för att över huvud taget motivera<br />
elproduktion i den förutsedda omfattningen, i stort sett räcka till för<br />
uppvärmning av hela den svenska bebyggelsen. Avgörande för värmeutnyttjandet<br />
blir emellertid utbyggnaden av fjärrvärmenäten och den del av dessa<br />
som kan användas i kraftvärmeproduktion. De kraftvärmeverk som enligt<br />
regeringen skall svara för det huvudsakliga framtida tillskottet av el kommer<br />
bara att kunna svara för 20-30 TWh el. Resten kommer att produceras i<br />
kondenskraftverk med ytterst lågt utnyttjande av det användbara bränslet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Det bör i sammanhanget observeras att en framtida metanolproduktion<br />
också kommer att lämna ett överskott av spillvärme som måste utnyttjas för<br />
uppvärmning av bebyggelsen. Möjligheten till rationell elproduktion i<br />
kraftvärmeverk krymper då ytterligare.</p>
<p>Resultatet blir ändå på sikt att huvuddelen av den svenska bebyggelsen<br />
kommer att värmas genom utnyttjande av importerade eller inhemska<br />
bränslen. Direkt eller indirekt solenergi, t. ex. distribuerad via värmepumpar,<br />
får liten plats i den svenska värmeförsörjningen.</p>
<p>För att tillgodose det stora behovet av bränsle till uppvärmningen måste ett<br />
val ske mellan importerat kol eller inhemska bränslen. En alltför stor ökning<br />
av kolberoendet bör avvisas av bl. a. miljöskäl och ekonomiska skäl. Kolet<br />
kommer troligen också att stiga i pris. Och en ökad import innebär fortsatta<br />
allvarliga påfrestningar på den svenska bytesbalansen.</p>
<p>I en värmeförsörjning med liten användning av solenergi uppstår då ett<br />
stort behov av inhemska bränslen som t. ex. flis och annan skogsenergi.<br />
Kollisionen med skogsindustrins behov av råvara blir onödigt stor. Skulle<br />
dessutom någon mer omfattande elproduktion ske i kondenskraftverk, som<br />
också utnyttjar skogsråvara, är skogsindustrins existens direkt hotad.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär regeringens oklarhet om framtidens elanvändningspolitik:</p>
<p>o Avvecklingen av kärnkraften försvåras.</p>
<p style="margin-left:12px;">o Utvecklingen mot uthålliga, helst inhemska och förnybara, energikällor<br />
motverkas.</p>
<p>o Det finns en allvarlig risk för att energitillgångarna kommer att utnyttjas<br />
orationellt i kondensanläggningar med dålig teknik. Detta leder också till<br />
ökad miljöbelastning,<br />
o På sikt måste samhället göra ett val mellan en stor och dyr kolimport eller<br />
en alltför kraftig avverkning av den svenska skogen med åtföljande<br />
problem för den svenska skogsindustrin.</p>
<p>Inga tillförlitliga uppgifter redovisar att något större tillskott av elkraft<br />
verkligen skulle behövas under slutet av 1980-talet. I stället erbjuder den nya<br />
elpolitiken med förbud mot direktverkande elvärme enligt elanvändningskommitténs<br />
förslag goda möjligheter att ersätta el med andra energibärare i<br />
framtiden. Kommittén har också visat på att betydande elbesparing kan<br />
åstadkommas med effektivare hushållsapparater och andra elapparater,<br />
belysning m. m.</p>
<p>Under 1990-talet byggs kraftvärmeverk som försörjs bl. a. med inhemska<br />
bränslen. Utbyggnad av vindkraften sker också under detta decennium. Mot<br />
slutet av 1990-talet börjar kärnkraften avvecklas. Solvärme och inhemska<br />
bränslen (fjärrvärme) utnyttjas då i stor skala. Därmed kan elbehovet plana<br />
ut, eftersom elkraften för bostadsuppvärmning ersätts med andra alternativ<br />
som solvärme och fjärrvärme.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Fortsatt ersättning av el i bostadssektorn - i takt med att både vattenburen<br />
och äldre direktverkande elvärme avvecklas - möjliggör att industrin<br />
successivt kan tillgodogöra sig den befintliga elkraften.</p>
<p>Nedanstående figur, baserad på linje 2:s awecklingsplan, redovisar<br />
möjligheterna till framtida elproduktion och principerna för den begränsning<br />
av elkonsumtionens ökning som är en förutsättning för kärnkraftsavvecklingen.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Elproduktion, elvärme och avveckling av kärnkraft. En schematiserad<br />
sammanfattning</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_16"><p style="margin-left:30px;">TOTAL ELPRODUKTION<br />
^ </p>
</div>
<div class="block ml_32"><p style="margin-left:7px;">KowsiKvEvjstrrmNiNCLK!</p>
<p style="margin-left:7px;">RETfH-EkiSAirr* RtLsUTTlV'</p>
<p style="margin-left:7px;">X*. lOCO</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p style="margin-left:116px;text-align:right;">KARN K RATT<br />
/ i</p>
<p style="margin-left:6px;">P1A N£R'N£S MARGI VIAL \ ^ \\ KtUJTMLKE</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="text-align:right;">1</p>
<p style="text-align:right;">. _J</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;"> </p>
</div>
<div class="block ml_26"><p style="margin-left:6px;">|</p>
</div>
<div class="block ml_33"><p style="margin-left:7px;">TO KV</p>
<p style="margin-left:7px;">SKCc^s-vjrRC!</p>
<p style="margin-left:7px;">K.CL</p>
</div>
<div class="block ml_32"><p style="margin-left:6px;">I VINDKRAFT, SOLCELLER.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>5-0 —</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:6px;">1980</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p style="margin-left:29px;">e5?‘^r> elvaakews<br />
AUDEl AV</p>
</div>
<div class="block ml_32"><p style="margin-left:6px;">VATTENKRAFT</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>fCTAL EAPtODOKTiOW</p>
</div>
<div class="block ml_13"><p style="margin-left:6px;">•K</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p style="margin-left:6px;">1990</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">-95</p>
</div>
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_30"><p>_X^L_</p>
<p>I</p>
<p>2000</p>
</div>
<div class="block ml_36"><p style="margin-left:6px;">-05</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">2.010</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Klara riktlinjer för bl. a. framtidens elanvändningspolitik är en förutsättning<br />
för att folkomröstningens resultat om en avveckling av kärnkraften skall<br />
kunna genomföras.</p>
<p>Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast presenterar riktlinjer<br />
för 1990-talets elanvändnings- och elproduktionspolitik för riksdagens<br />
godkännande. Dessa riktlinjer bör utgå från det synsätt som har redovisats<br />
ovan.</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_44" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Olja</p>
<p>Prisökningarna på oljeprodukter har inneburit - och kommer att innebära<br />
- svåra ekonomiska påfrestningar för vårt land och ytterst för enskilda<br />
människor. Mot denna bakgrund framstår det som mycket anmärkningsvärt<br />
att regeringen under de senaste åren inte har vidtagit fler åtgärder för att<br />
minska vårt lands beroende av importerade oljeprodukter.</p>
<p>Vi socialdemokrater har under de senaste åren föreslagit bl. a. följande för<br />
att nedbringa oljeberoendet och öka försörjningstryggheten (bl. a. i motion<br />
1980/81:91).</p>
<p>o En rikstäckande plan och ett program för oljeersättning<br />
o Kommunala program för ersättning av olja med andra bränslen<br />
o Överläggningar mellan regeringen och kommunerna för att stimulera<br />
kommunerna till kraftfulla åtgärder för att förstärka den kommunala<br />
energiplaneringen<br />
o Beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris<br />
o Fond för investeringar i energiteknik som kan ersätta olja<br />
o Regeringsbeslut om storstädernas värmeförsörjning<br />
o Samhällsengagemang i en s. k. katalytisk kracker för att öka försörjningstryggheten<br />
med lätta oljeprodukter<br />
o En utvecklingsplan för den svenska raffinaderiverksamheten och den<br />
petrokemiska industrin<br />
o Ansträngningar för att få till stånd direktavtal med Norge om olje- och<br />
gasleveranser inom ramen för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt<br />
samarbete<br />
o Utvecklings- och upphandlingsbolag inom energiområdet</p>
<p>Regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken innebär att ett<br />
program för oljeersättning skisseras. Det är glädjande.</p>
<p>Vidare innebär propositionen att kommunerna åläggs att göra kommunala<br />
program för oljeersättning, i enlighet med våra tidigare krav. Också detta är<br />
glädjande, även om vi beklagar den onödiga förseningen.</p>
<p>I motionen 1979/80:2056 begärde vi första gången att regeringen snarast<br />
skulle utarbeta en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris. Vid<br />
riksdagsbehandlingen konstaterade utskottet (NU 1979/80:70, s. 38): ”En<br />
analys bör därför göras av vilka hot vår oljeförsörjning är utsatt för, vilka<br />
effekter en betydande minskning av oljetillförseln skulle få och vilka åtgärder<br />
som bör vidtas för att minska de negativa verkningarna av en djupgående<br />
oljekris. Riksdagen bör rikta en anmodan härom till regeringen.”</p>
<p>Detta blev också riksdagens beslut.</p>
<p>Under större delen av 1980 vidtogs inte en enda åtgärd av regeringen för att<br />
genomföra det enhälliga riksdagsbeslutet.</p>
<p>En fond för investeringar i ny energiteknik beslutades av riksdagen under</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>hösten 1980. Därmed genomfördes ett av de krav som ställdes av den s. k.<br />
linje 2 i folkomröstningskampanjen.</p>
<p>Trots att riksdagen på våren 1980 beslutade (NU 1979/80:70) ” att</p>
<p>begära att regeringen skyndsamt fattar de övergripande beslut som erfordras<br />
för storstädernas värmeförsörjning,” lämnar inte regeringen något förslag i<br />
denna proposition. Denna anmärkningsvärda oförmåga kommenteras på<br />
annan plats.</p>
<p>Vi socialdemokrater har också krävt att regeringen allvarligt skall pröva<br />
förutsättningarna för att samhället i delägarskap med OK bygger en s. k.<br />
katalytisk kracker. I en sådan anläggning kan tunga eldningsoljor vidareförädlas<br />
till lättare oljeprodukter inom landet.</p>
<p>OK:s egna beräkningar avser en kracker med storleken 1,5 miljoner ton<br />
olja. En sådan kracker skulle väsentligt kunna förbättra den svenska<br />
bytesbalansen genom att de dyraste lätta oljeprodukterna skulle framställas<br />
inom landet.</p>
<p>Snabba beslut om investeringar som syftar till ökad förädling i de svenska<br />
raffinaderierna är nödvändiga. Detta ökar försörjningstryggheten med<br />
lättare oljeprodukter och kan väsentligt minska påfrestningarna på bytesbalansen.<br />
Ett statligt engagemang tillsammans med OK i en katalytisk kracker<br />
är därvid ett viktigt steg.</p>
<p>Det är anmärkningsvärt att regeringen inte heller denna gång presenterar<br />
förslag om hur samhället skall kunna engageras i denna fråga. Det är rimligt<br />
att samhället också på detta område bidrar till att trygga energiförsörjningen<br />
enligt samma motiv som Vattenfall har med ett stort ansvar för elförsörjningen.</p>
<p>Men regeringen har en principiellt annorlunda syn. Man skriver i propositionen:<br />
”Statens egen verksamhet borde således inriktas främst på att<br />
skapa sådana allmänna villkor för oljeindustrin att denna kan uppfylla<br />
rimliga krav på trygghet i försörjningen.”</p>
<p>Annorlunda uttryckt menar regeringen att de multinationella bolagens<br />
vinster i vårt land skall öka så att de av ren välvilja väljer att lokalisera t. ex.<br />
en kracker till vårt land. Detta är en grov överskattning av dessa bolags<br />
ambitioner på försörjningstrygghetens område. Regeringen har därmed på<br />
ett anmärkningsvärt sätt distanserat sig också från näringsutskottets borgerliga<br />
majoritet som skrev om denna fråga (NU 1980/81:18 s. 5): ”Utskottet<br />
har utgått från att regeringen utan anmaning av riksdagen prövar möjligheterna<br />
att förstärka den svenska oljeberedskapen genom statligt deltagande i<br />
en eventuell anläggning för katalytisk krackning.”</p>
<p>Med denna motivering avstyrkte den borgerliga utskottsmajoriteten det<br />
socialdemokratiska förslaget. Detta vann inte heller riksdagens bifall.</p>
<p>Tyvärr fanns ingen grund för de borgerliga riksdagsledamöternas tilltro till<br />
regeringens initiativförmåga denna gång. Inga seriösa ansträngningar har<br />
gjorts av regeringen för att pröva frågan. Några skäl för att avstå från ett<br />
statligt engagemang lämnas inte i propositionen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Vi tvingas därför att åter upprepa vårt krav.</p>
<p>Riksdagen bör begära att regeringen prövar förutsättningarna att förstärka<br />
den svenska försörjningen med lätta oljeprodukter genom att samhället,<br />
eventuellt i delägarskap med OK, bygger en s. k. katalytisk kracker för att<br />
inom landet kunna vidareförädla tunga eledningsoljor till lätta oljeprodukter.</p>
<p>I motion 1980 U: 3 krävde vi socialdemokrater att regeringen snarast skulle<br />
utarbeta en plan för utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och<br />
den petrokemiska industrin. Ett av planens syften bör vara att minska vårt<br />
importberoende av förädlade produkter och även i övrigt öka vår energipolitiska<br />
handlingsfrihet. Om inte en kraftfull planering och investeringar<br />
kommer till stånd kommer vårt land också i framtiden att bli starkt beroende<br />
av import av vissa råoljor och förädlade energiråvaror. Huvudsyftet bör vara<br />
att förändra raffinaderierna så att den allt större andelen tjocka råoljor kan<br />
utnyttjas i Sverige. Därigenom ökar flexibiliteten och möjligheten att trygga<br />
försörjningen.</p>
<p>Planen bör omfatta hur vårt land ytterligare skall kunna ta till vara<br />
möjligheterna till breddning av försörjningsbasen och förädling av oljeprodukterna.<br />
Den svenska petrokemiska industrin måste under samhällets<br />
ledning göras skickad att kunna förädla bl. a. kol och restoljor genom<br />
förgasning och förvätskning. Också förädling och rening av t. ex. torv och<br />
energiskog måste planeras. Bl. a. torvutvinning för förbränning och kemisk<br />
förädling kan bli mycket betydelsefull.</p>
<p>Det bör av utvecklingsplanen för raffinaderier och petrokemisk industri<br />
också framgå vilka möjligheter som finns att framställa bl. a. metanol och<br />
etanol av både inhemska och utländska råvaror. En sådan satsning skulle<br />
kunna innebära många produktiva arbetstillfällen, inte minst i Norrlandslänen<br />
och i andra orter och regioner, där behovet av sysselsättning är stort.</p>
<p>F. n. finns en kunskap om flera av dessa processer, bl. a. i Ranstad, som<br />
skulle kunna få stor betydelse i framtiden och som måste tas till vara i<br />
planeringen. I detta sammanhang är också det s. k. Nynäskombinatet av<br />
intresse.</p>
<p>Samtidigt som kraven på svavelrening skärps i vårt land ökar utbudet av<br />
svavelhaltiga oljor med sämre kvalitet på världsmarknaden. Detta faktum<br />
aktualiserar kraven på en s. k. avsvavlingsanläggning i vårt land. I en sådan<br />
anläggning avlägsnas svavel, så att oljorna kan användas utan att förbränning<br />
kommer i strid med de svenska miljökraven. En sådan anläggning skulle göra<br />
det möjligt att importera sämre oljekvaliteter till lägre pris. En väsentlig<br />
förbättring av handelsbalansen skulle uppnås.</p>
<p>Vi utgår ifrån att behovet av en sådan anläggning övervägs i en plan för<br />
utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska<br />
industrin.</p>
<p>Fortsatta energipolitiska överläggningar med bl. a. Norge skulle också<br />
underlättas väsentligt, om vårt land hade ett klart utformat program för</p>
<p>1** Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1976</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>utvecklingen av den svenska petrokemiska industrin.</p>
<p>Vi upprepade våra krav på en sådan plan i motion 1980/81:91.</p>
<p>Den borgerliga utskottsmajoriteten avslog förslaget. Detsamma gjorde<br />
riksdagen. I sitt betänkande skrev utskottet (NU 1980/81:18, s. 8): ”Utskottet<br />
utgår från att de här aktuella frågorna noga följs av berörda myndigheter<br />
och inom regeringskansliet och att de kommer att beröras i den kommande<br />
energipolitiska propositionen. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker<br />
utskottet det nu ifrågavarande yrkandet i motion 1980/81:91.”</p>
<p>Vi noterar att frågorna ”berörs”. Men mer är det inte. Också den<br />
borgerliga utskottsmajoriteten borde vara otillfredsställd med regeringens<br />
förslag.</p>
<p>Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast låter utarbeta en<br />
plan för utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och den<br />
petrokemiska industrin, bl. a. med syfte att öka förädlingsgraden.</p>
<p>Det finns anledning att också i ett annat avseende försöka förbättra den<br />
svenska försörjningstryggheten. Vid internationella kriser, när efterfrågan<br />
på olja stiger brant, ökar priserna på den s. k. spotmarknaden kraftigt. Vid<br />
dessa tidpunkter kan de oljebolag som har tecknat långa kontrakt vinna<br />
betydande konkurrensfördelar. Vid andra situationer däremot är de bolag<br />
som har en stor andel av importen från spotmarknaden gynnade i olika<br />
avseenden.</p>
<p>Om försörjningstryggheten skall öka genom långtidsavtal med ett flertal<br />
oljeländer och om en odramatisk prisutveckling på olja skall eftersträvas,<br />
måste köpen på den s. k. spotmarknaden regleras.</p>
<p>En möjlighet är att lägga tull på importen av oljeprodukter. Ett sådant<br />
system förutsätter dock att tullarna höjs resp. sänks, då priset på<br />
spotmarknaden sjunker resp. höjs. Detta skulle innebära många administrativa<br />
problem. Till detta kommer de internationella komplikationer som<br />
nya svenska tullar skulle medföra.</p>
<p>I stället bör ett system med importlicenser för olja prövas. Licenser kan<br />
vara en väg att minska andelen importerade produkter från spotmarknaden.<br />
Licenser kan i första hand ges till de företag som arbetar med s. k. långa<br />
kontrakt och därmed mer än andra bidrar till att den svenska försörjningstryggheten<br />
förbättras.</p>
<p>Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast lämnar förslag till<br />
riksdagen om importlicenser för olja.</p>
<p>Vidare bör regeringen snarast låta utreda de internationella oljebolagens<br />
skatteförhållanden. Starka principiella skäl talar för detta.</p>
<p>Samhället måste få ett ökat inflytande över de internationella oljebolagens<br />
verksamhet i Sverige. Insynen i oljebolagens ekonomiska transaktioner är<br />
f. n. otillfredsställande. Bolagens uppgifter att ekonomiska skäl motiverade<br />
en neddragning av leveranserna under den senaste oljekrisen har inte kunnat<br />
beläggas. Det är omöjligt att utesluta att bolagens nedskärningar av<br />
leveranserna hade som syfte att tvinga regeringen att tillåta ytterligare<br />
prishöjningar på olja och bensin.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Som ett första steg mot ett vidgat samhällsinflytande i dessa företag bör<br />
offentlig styrelserepresentation införas. Därigenom kan samhällets insyn och<br />
inflytande öka. Men också samarbetet och informationsutbytet mellan<br />
företag och samhälle kan förbättras, till gagn för båda parter. Med stöd av<br />
ovanstående föreslår vi offentlig styrelserepresentation i oljebolagens<br />
styrelse. Därmed skulle den form av insyn och demokratisk kontroll som<br />
redan nu finns inom OK och SP vidgas till övriga oljebolag. Vid<br />
utformningen av lagstiftningen kan lagen (1976:350) om styrelserepresentation<br />
för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser tjäna till ledning.</p>
<p>En närmare precisering krävs av vilka företag som skall omfattas av<br />
lagstiftningen. Vidare behövs en teknisk samordning av den nya lagstiftningen<br />
med den nuvarande lagen om styrelserepresentation. Dessa utredningsuppgifter<br />
bör skyndsamt ombesörjas av regeringen.</p>
<p>Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning<br />
om styrelserepresentation för samhället i oljebolagen.</p>
<p>För att öka försörjningstryggheten bör regeringen också på allvar försöka<br />
anstränga sig för att få direktavtal med bl. a. Norge om betydande olje- och<br />
gasleveranser inom ramen för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt<br />
samarbete.</p>
<p>Fyndigheterna av olja och gas i norra Norge kan på sikt skapa intressanta<br />
möjligheter till en industriutveckling i de norra delarna av Norge, Sverige och<br />
Finland. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har engagerat sig<br />
hårdare för att ett sådant samarbete skall komma till stånd.</p>
<p>Riksdagen bör ge regeringen till känna att ett svensk-norskt energisamarbete<br />
nu måste ges hög prioritet.</p>
<p>Samhällssatsningar på nya alternativ</p>
<p>Vid behandlingen av proposition 1978/79:115 på våren 1979 beslutade<br />
riksdagen på socialdemokratiskt initiativ att regeringen skyndsamt borde<br />
inrätta ett utvecklingsbolag pä energiområdet.</p>
<p>Ännu har regeringen inte inrättat det av riksdagen begärda utvecklingsbolaget.<br />
Detta speglar både regeringens nonchalans mot riksdagen och dess<br />
oförmåga att ta initiativ i energipolitiken.</p>
<p>Vi noterar att regeringen lämnade ett förslag i den industripolitiska<br />
propositionen den 10 mars. Två år har regeringen använt för att förbereda<br />
denna fråga.</p>
<p>I motion 1980/81:91 krävde vi också ett s. k. upphandlingsbolag för ny<br />
energiteknik.</p>
<p>En god kontakt mellan beställare och tillverkare och överblick över<br />
marknaden måste skapas för att introduktionen av förnybara energikällor<br />
skall påskyndas. En effektiv och samordnad teknikupphandling är ett viktigt<br />
steg i det arbetet.</p>
<p>Ett upphandlingsbolag för ny energiteknik, i vilket stat och kommun har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>det dominerande inflytandet, bör bildas. Inom ramen för detta bolag skulle<br />
bl. a. mindre kommuner kunna få hjälp med en samordnad upphandling av<br />
produkter med god kvalitet. Risken är i dag allvarlig att mindre seriösa<br />
tillverkare har stora försäljningsframgångar, innan skilda upphandlare har<br />
skaffat sig en god kunskap, och innan samhällets resurser för provning m. m.<br />
har utvecklats.</p>
<p>Vi återkommer med konkreta förslag om utvecklings- och upphandlingsbolag<br />
i samband med riksdagens behandling av den industripolitiska<br />
propositionen.</p>
<p>Regeringen bör också snarast vidta åtgärder så att utvecklingsavtal kan<br />
tecknas med stora upphandlare av betydelsefull och framtidsinriktad<br />
energiteknik som t. ex. statliga myndigheter, kommuner och stora bostadsföretag.<br />
Utvecklingsavtal inom skilda områden innebär att staten, avtalsparten<br />
och den tillverkande industrin tillsammans delar de kommersiella<br />
riskerna vid den nödvändiga introduktionen av den nya tekniken. En modell<br />
för utvecklingsavtal har utarbetats av oljeersättningsdelegationens s. k.<br />
solvärmegrupp.</p>
<p>Det konkreta utvecklingsavtal som har föreslagits av Riksbyggen kommenteras<br />
endast flyktigt av regeringen. Men inga förslag lämnas. Vi anser att<br />
principen med utvecklingsavtal bör etableras genom att ansvariga myndigheter<br />
utses och medel för ändamålet ställs till förfogande. Konkreta avtal bör<br />
slutas snarast inom angelägna områden som t. ex. beträffande solfångare och<br />
värmepumpar.</p>
<p>Det är utomordentligt viktigt att vissa lagstiftningsfrågor också snarast<br />
löses. Annars finns risken att den nya tekniken försenas i onödan.</p>
<p>I avvecklingsplanen från linje 2 sades: ”En översyn av hela lagstiftningen<br />
för energiområdet sker med sikte på att underlätta införandet av alternativa<br />
energislag och hushållningsåtgärder utan att skyddet för människor och miljö<br />
försämras.” OED skriver i rapporten Program för oljeersättning om detta<br />
behov på solvärmens område:</p>
<p>OED:s solvärmegrupp har föreslagit att en utredning tillsätts för att se över<br />
lagstiftningsfrågor av betydelse för solvärmeutnyttjande. Detta gäller i första<br />
hand vattenlagen, naturvårdslagen, lag om allmänförklaring av fjärrvärmeanläggningar<br />
och lagen om kommunal energiplanering. Aven frågor om<br />
allmänförklaring av mindre anläggningar än vad som normalt avses med<br />
fjärrvärmesystem bör enligt gruppen utredas. OED tillstyrker gruppens<br />
förslag om utredning och vill understryka behovet av att eventuella<br />
lagändringar blir gjorda i sådan tid att inte teknikintroduktionen försenas.<br />
Ändringar av byggnormen och införande av krav på s. k. lågtemperatursystem<br />
har föreslagits av statens planverk. Löses inte dessa frågor snarast på<br />
annat sätt bör de behandlas av den föreslagna utredningen.</p>
<p>Liknande problem finns för andra alternativa energikällor.</p>
<p>Någon sådan utredning om lagstiftningsfrågor föreslås inte av regeringen.<br />
Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast tillsätter en utredning</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>som bör göra en snabb översyn av lagstiftning, normer m. m. med sikte på att<br />
underlätta införandet av alternativa energislag.</p>
<p>Vidare bör regeringen snarast lämna förslag om förändringar av byggnormen<br />
och införandet av krav på s. k. lågtemperatursystem där så är<br />
lämpligt.</p>
<p>Vi föreslår också att av samhället dominerade bränslebolag för inhemska<br />
bränslen inrättas.</p>
<p>Kol</p>
<p>Regeringen beräknar att kolanvändningen i Sverige år 1990 kommer att<br />
vara 31-45 TWh ångkol för el- och värmeproduktion samt 17 TWh koks och<br />
kokskol för användning främst i järn- och stålindustrins processer.</p>
<p>Detta innebär att ytterligare 4-6 miljoner ton kol kommer att användas år<br />
1990 vid sidan av de mängder (ca 2,3 miljoner ton) som f. n. importeras till<br />
järn- och stålindustrin. Vi har inget att erinra mot dessa beräkningar. En viss<br />
ökad användning kommer vi inte ifrån.</p>
<p>Resultatet av kärnkraftsomröstningen innebar att vi inte behöver importera<br />
ångkol för att försörja de kolkondenskraftverk och koleldade kraftvärmeverk<br />
med bränsle som vi snabbt hade tvingats bygga, om kärnkraften hade<br />
snabbavvecklats. Den kolintroduktion som nu föreslås ersätter olja.</p>
<p>Inför folkomröstningen om kärnkraften antog den socialdemokratiska<br />
partistyrelsen ett uttalande, där synen på kolet beskrevs så här:</p>
<p>Kol som energikälla undviks så länge inte ny och från miljösynpunkt bättre<br />
teknik finns tillgänglig. Utsläppen av svavelföreningar, tungmetaller,<br />
kväveoxider, cancerframkallande kolväten, klimatpåverkande koldioxid och<br />
produktionen av stora volymer giftig aska innebär stora risker för människors<br />
hälsa och miljö. Genom att utnyttja energin från kärnkraftreaktorerna<br />
vinner vi tid och resurser för att få fram alternativa energikällor och bättre<br />
teknik för rening och förbränning av kol.</p>
<p>Valsedeln från linje 2 innehöll denna formulering: ”Elproduktion genom<br />
olje- och kolkondenskraftverk undviks.”</p>
<p>I den socialdemokratiska motionen 1979/80:2056, skriven direkt efter<br />
folkomröstningen, fanns denna formulering om kolet:</p>
<p>Både miljöskäl och det faktum att större klarhet nås inom något år om<br />
andra energikällors möjligheter gör det motiverat att vänta några år med<br />
beslut om en kraftig kolintroduktion i vårt land. Däremot är vi medvetna om<br />
att ett visst ökat beroende av kol inte heller på kort sikt går att undvika.</p>
<p>Elproduktion genom kolkondenskraftverk bör över huvud taget ej komma<br />
i fråga. En massiv satsning på koleldade kraftvärmeverk bör undvikas.</p>
<p>F. n. pågår förberedelser för en omfattande kolintroduktion i kommuner<br />
och industrier. Om marknadskrafterna släpps fria kommer kolet att tränga ut<br />
de inhemska, förnybara alternativen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Den socialdemokratiska grundinställningen är att kolet så långt möjligt<br />
bör undvikas. Det grundläggande målet är att inhemska och förnybara<br />
energikällor på sikt skall vara grunden för vårt energisystem. För denna<br />
inställning talar bl. a. behovet av att förbättra försörjningstrygghet och<br />
bytesbalans. Också kolet är ett importerat bränsle. Denna grundinställning<br />
har avgörande betydelse för hur 1980-talets energipolitik utformas. Den<br />
innebär att bl. a. inhemska bränslen, solvärme, värmepumpar, spillvärme<br />
och elkraft bör utnyttjas i stället för kol, då dessa källor finns tillgängliga i<br />
geografisk närhet av användaren till rimligt pris.</p>
<p>Men självfallet måste kolet användas i strävan att reducera det kraftiga<br />
oljeberoendet. Vi har således inget att erinra mot regeringens förslag till<br />
energibalanser under vissa förutsättningar.</p>
<p>Det finns dock en allvarlig risk att regeringens presenterade energibalanser<br />
inte kan hållas.</p>
<p>Därför måste samhället utforma styrinstrument dels för att styra kolanvändningen,<br />
dels för att påskynda introduktionen av främst förnybara,<br />
inhemska alternativ. Sådana medel är:</p>
<p>1. Plan för oljeersättning</p>
<p>Regeringen gör inget försök att i propositionen utforma en detaljerad plan<br />
för oljeersättning. Detta är olyckligt. Oljeersättningsdelegationen har<br />
lämnat ett omfattande underlagsmaterial med bl. a. förslag om antalet<br />
anläggningar, eldade med bl. a. torv, kol och skogsenergi. Med hjälp av detta<br />
bör regeringen snarast presentera en plan för hur fördelningen mellan t. ex.<br />
kol och inhemska bränslen skall göras konkret. Av planen bör vidare framgå<br />
var, i vilken mängd och hur kolet bör användas.</p>
<p>Material från bl. a. DFE visar att i vissa län, särskilt i Norrland, är de<br />
samlade tillgångarna på skogsenergi och torv i nivå med eller t. o. m. större<br />
än det samlade bränslebehovet. I några områden däremot, främst kring<br />
storstäderna, är bränslebehovet många gånger större än de samlade<br />
tillgångarna på inhemska bränslen.</p>
<p>Det är angeläget att regeringen snarast till fullo utnyttjar OED:s material<br />
och presenterar en plan, där de allmänna energibalanserna omsätts i praktisk<br />
verklighet. En sådan detaljerad plan är en förutsättning för att bl. a. det nya<br />
energiverket skall kunna få rimliga planeringsförutsättningar.</p>
<p>Av planen bör också framgå storleken och lokaliseringen av de koleldade<br />
anläggningarna. Sådana avvägningar har avgörande betydelse för kolets<br />
påverkan på natur och människors hälsa. Regeringen bör också i planen<br />
redovisa de samlade miljöeffekterna av den kolintroduktion som föreslås i<br />
propositionen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2. Samlad bedömning av koleldade anläggningar</p>
<p>I dag krävs tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd för en<br />
förbränningsanläggning med mer än 50 MW:s effekt. Länsstyrelsen kan dock<br />
ge dispens från tillståndstvånget om effekten inte överstiger 300 MW. Om<br />
effekten överstiger 10 MW skall anmälan om anläggningen göras hos<br />
länsstyrelsen. Om effekten överstiger 500 MW skall anläggningen prövas av<br />
regeringen enligt 136 a § byggnadslagen.</p>
<p>Riksdagen uttalade sig i anslutning till behandlingen av energifrågan 1979<br />
för stränga krav i fråga om både reningen av utsläppen och hanteringen av<br />
avfallet.</p>
<p>Mot bakgrund av angelägenheten att motverka de risker för miljön som för<br />
landet totalt är förknippade med förbränningen av kol är det enligt vår<br />
mening nödvändigt med en samlad bedömning av alla ansökningar om<br />
koleldade anläggningar. Denna samlade bedömning bör göras av regeringen<br />
och utgå från den ovan skisserade planen. Det är principiellt felaktigt att<br />
olika myndigheter fattar beslut i dessa frågor. Risken finns att olika praxis<br />
tillämpas.</p>
<p>Riksdagen bör därför hos regeringen begära sådana förändringar av<br />
lagstiftningen att den av oss förordade samlade bedömningen av ansökningarna<br />
kan göras av regeringen. Det innebär att någon form av särskild<br />
tillståndslag för koleldade anläggningar bör införas. Exempelvis skulle detta<br />
kunna ske genom en utvidgning av den föreslagna lagen om omställbara<br />
eldningsanläggningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">3. Skärpta miljökrav vid kolförbränning</p>
<p style="margin-left:3px;">En sammanhållen plan för kolintroduktionen i vårt land måste snarast<br />
presenteras för riksdagen. Först då finns förutsättningar att bedöma hälsooch<br />
miljöeffekterna av regeringens förslag och möjligheter att värdera den<br />
ytterligare miljöbelastningen, bl. a. mot bakgrund av svavelnedfallet från<br />
utländska anläggningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår i propositionen att en eldningsanläggning bör tillåtas<br />
släppa ut högst 2 100 ton svavel per år vid en för en längre tidsperiod<br />
genomsnittlig drifttid. Anläggningsinnehavaren kan välja mellan att utnyttja<br />
s. k. lågsvavligt kol eller att installera s. k. rökgasavsvavling.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen vill föreslå en skärpning till högst 1 600 ton svavel per år<br />
1988.</p>
<p style="margin-left:3px;">I södra och mellersta Sverige tillåts f. n. kol med en svavelhalt av högst<br />
0,8 %. Fr. o. m. den 1 oktober 1984 gäller detta krav hela landet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen vill överväga att föreslå att endast kol med en högsta svavelhalt<br />
på 0,6 % i framtiden skall kunna införas i Sverige.</p>
<p style="margin-left:3px;">En svavelhalt i kol på 0,8 % motsvarar ett utsläpp av 0,24 g svavel/MJ.<br />
Detta motsvarar ett krav på en svavelhalt om högst 1,0 viktprocent svavel i<br />
olja.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Regeringens syn på kolets miljöfrågor kan medföra att många koleldade<br />
anläggningar kommer till stånd, innan den eventuella skärpningen av<br />
miljökraven genomförs.</p>
<p>Regeringsförslaget kan också - om inte en styrning av utbyggnaden sker öppna<br />
möjligheter för utbyggnad av en stor mängd små anläggningar, som<br />
var och en tillgodoser regeringens krav på högsta möjliga utsläpp.</p>
<p>Regeringens förslag måste därför på den här punkten avvisas. Det<br />
tillgodoser inte de krav som måste ställas på en kolpolitik som tar hänsyn till<br />
natur och miljö.</p>
<p>Sveriges berggrund och geografiska läge gör vårt land speciellt utsatt för<br />
luftföroreningar från Europas industriländer. Vi har därför ett speciellt<br />
intresse av att internationella överenskommelser om t. ex. begränsningar av<br />
svavelutsläppen kommer till stånd. Det är omöjligt att fullfölja vår tradition<br />
på miljöpolitikens område internationellt, om inte våra egna bestämmelser<br />
om t. ex. svavelutsläpp skärps och blir ett föredöme också för andra<br />
länder.</p>
<p>Hårdare miljökrav i alla avseenden bör också ställas på nya anläggningar<br />
än på dem som varit i drift en längre tid. Denna princip tillämpas t. ex. inom<br />
industrin. Genom att skärpa kraven tar vi till vara möjligheterna att ständigt<br />
försöka förbättra miljön. Det är ju också både enklare och billigare att<br />
förbättra t. ex. reningstekniken vid nya anläggningar än vid gamla.</p>
<p>I de flesta fall är också anläggning och drift av en ny större koleldad<br />
anläggning billigare än motsvarande oljeeldade, även om kolanläggningen<br />
byggs med rökgasavsvavling.</p>
<p>Statens naturvårdsverk har krävt en begränsning av svavelutsläppen till<br />
högst 0,10 g svavel/MJ tillförd bränsle som månadsmedelvärde för nya<br />
anläggningar med utsläpp av mer än 400 ton svavel per år. Detta motsvarar<br />
utan rökgasrening en svavelhalt i kolet på ca 0,35 %.</p>
<p>Vid tillståndsprövning av kolanläggning i Södertälje har krav på rening<br />
ställts av koncessionsnämnden för miljöskydd som närmar sig naturvårdsverkets<br />
krav. Regeringen har själv vid prövning av lokaliseringsansökan från<br />
Västerås kommun om ett koleldat kraftvärmeverk föreskrivit att avsvavlingsutrustning<br />
eller annan likvärdig teknik skall användas senast tre år efter det<br />
datum verket har tagits i drift.</p>
<p>Regeringens nu presenterade förslag innebär en kraftig försämring i<br />
jämförelse med naturvårdsverkets uppfattning och den praxis som redan har<br />
börjat tillämpas. Vi finner därför regeringens förslag otillräckliga. De<br />
uppfyller inte de krav som bör ställas på en kolpolitik som slår vakt om hälsa<br />
och miljö.</p>
<p>Regeringen bör därför snarast i samband med den av oss efterfrågade<br />
planen för kolintroduktionen presentera nya förslag beträffande miljökraven<br />
vid kolanläggningar, då frågan har stor principiell betydelse. T. v. utgår vi<br />
ifrån att regeringen och myndigheter tillämpar den mer skärpta praxis som vi<br />
tidigare har redogjort för.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Kolförbränning medför också utsläpp av andra föroreningar än svavel. Det<br />
gäller t. ex. tungmetaller och polyorganiskt material. Avfallshanteringen är<br />
också ett problem som inte kan förbigås. Riksdagen har redan tidigare uttalat<br />
(JoU 1978/79:34, s. 5):</p>
<p> att stränga krav på rening av luftutsläpp och en från miljösynpunkt</p>
<p>tillfredsställande hantering av de långsiktiga avfallsproblemen måste uppställas<br />
som villkor vid användning av kol som bränsle i energiförsörjningen<br />
och att naturvårdsverkets resurser måste förstärkas så att utarbetande av<br />
kriterier till grund för tillståndsgivning och kontroll kan sättas igång.</p>
<p>Åtgärder med anledning av detta uttalande borde ha redovisats i<br />
regeringens proposition.</p>
<p>Riksdagen bör</p>
<p>a) hemställa att regeringen snarast presenterar en plan för kolintroduktionen,<br />
där bl. a. de totala miljöbelastningarna framgår,</p>
<p>b) hemställa att regeringen i samband med presentationen av denna plan<br />
också lämnar förslag om skärpta krav för svavelutsläpp från nya anläggningar<br />
eldade med kol och/eller olja,</p>
<p>c) i väntan på de regeringsförslag som anges under 1-2 uttala att regering<br />
och myndigheter vid prövning av kol- och/eller oljeeldade anläggningar bör<br />
tillämpa den mer skärpta praxis som vi redogjort för i motionen.</p>
<p>4. Statlig prövning av kommunala planer</p>
<p>Lagstiftningen bör också förändras så att statsmakterna får möjlighet att<br />
pröva kommunala planer för introduktion av kol och inhemska bränslen.<br />
Utgångspunkten för prövningen bör vara att kol skall användas endast när<br />
inte tillräckliga mängder inhemska bränslen finns tillgängliga till rimliga<br />
kostnader.</p>
<p>Målsättningen för prövningen bör också vara att, i de fall tillstånd till<br />
koleldade anläggningar beviljas, en satsning på andra alternativ som t. ex.<br />
värmepumpar och solvärme bör ske parallellt i det kommunala värmesystemet.<br />
Genom sådana riktlinjer för prövningen kan den nu planerade<br />
kolintroduktionen bli en viss stimulans till utnyttjande av nya alternativ i den<br />
kommunala energiplaneringen.</p>
<p>Anläggningar som utnyttjar skogsavfall och flis skall tillståndsprövas av<br />
länsstyrelsen.</p>
<p>De kommunala planerna för utnyttjande av flis och skogsavfall i<br />
värmeanläggningar måste innan tillstånd till sådana anläggningar ges prövas<br />
mot länsvisa inventeringar av tillgången på skogsråvara som inte behövs för<br />
skogsindustrin.</p>
<p>Värmeanläggningar som förbrukar mer än 10 000 m3 per år skall dessutom<br />
tillståndsprövas med stöd av 136 a § i byggnadslagen.</p>
<p>En sådan förändring av lagstiftningen innebär att fördelningen mellan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>bränslen kan följas mycket noggrant. Det finns därmed förutsättningar för<br />
att den ovan nämnda planen för oljeersättning skall kunna genomföras.</p>
<p>Planer inom kommuner och industrier redovisar enligt OED att en sådan<br />
prövning skulle komma att omfatta 85-120 planerade anläggningar för eloch<br />
värmeproduktion fram till 1985.</p>
<p>Den ovannämnda prövningen innebär således att anläggningsinnehavaren<br />
måste visa dels att ansträngningar har gjorts för att få fram inhemska bränslen<br />
i stället för kol, dels att det inhemska bränslet (energiskog, flis m. m.) till<br />
anläggningen inte är en användbar råvara till skogsindustrin.</p>
<p>Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p>
<p>5. Oljeersättningsfondens uppgift</p>
<p>Vi har vid tidigare riksdagsbehandling poängterat att medel från oljeersättningsfonden<br />
främst bör ställas till förfogande för investeringar i teknik<br />
som utnyttjar inhemska, förnybara alternativ.</p>
<p>6. Importlicenser för kol</p>
<p>Regeringen bör snarast presentera ett förslag om importlicenser för kol.<br />
Sådana licenser står inte i strid med internationell praxis och Sveriges<br />
internationella förpliktelser. Importlicenser för olja tillämpas t. ex. av<br />
Frankrike. Finland har ett system för importlicenser för bl. a. kol.</p>
<p>Licens för import av kol bör beviljas av det föreslagna energiverket efter<br />
samråd med bl. a. kommerskollegium. Licenser bör i första hand ges till de<br />
svenskägda företag som bl. a. genom prospektering, andelar i utländska<br />
gruvor och långtidsavtal försöker trygga en långsiktig försörjning av kol.</p>
<p>Ett system med licenser gör det också möjligt att kontrollera bl. a. den<br />
importerade volymen, svavelhalten och ursprungslandet. Regeringen anser<br />
att import av kol från Sydafrikanska republiken inte bör komma till stånd. Vi<br />
delar den synen. Regeringens allmänt hållna uttalande är dock inte<br />
tillräckligt för att garantera att import från Sydafrika inte sker. Ett system<br />
med importlicenser gör det möjligt att förverkliga de allmänna deklarationerna.</p>
<p>7. Upphandlings- och utvecklingsbolag</p>
<p>Vi har vid flera tillfällen påtalat behovet av ett utvecklings- och<br />
upphandlingsbolag inom energiområdet. Riksdagen har också våren 1979<br />
beslutat att detta bolag skall inrättas. Ett sådant bolag skulle väsentligt kunna<br />
påskynda utvecklingen av de förnybara energikällorna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>8. Bränslebolag m. m.</p>
<p>För skogsenergi finns vissa regionala bolag för handel. Dock har inte<br />
utvecklingen nått långt. För torv finns inget motsvarande bolag för en<br />
fungerande handel. Förberedande insatser har gjorts. - Oljeersättningsdelegationen<br />
skriver i rapporten Progam för oljeersättning: ”Statliga engagemang<br />
i uppbyggnaden av en marknadsorganisation för inhemska bränslen<br />
kommer att erfordras med de mål som OED anger”.</p>
<p>Regeringens ambitioner för inhemska bränslen är nästan likvärdiga med<br />
OED:s. Det bör därför vara naturligt att åtgärder vidtas, så att det<br />
nödvändiga handelsledet kan skapas för skogsenergiråvaror och torv. Några<br />
sådana initiativ tas inte av regeringen, trots att behovet påtalas i propositionen.</p>
<p>Det finns skäl att varna för den utveckling som har skett, när det gäller<br />
råvaruförsörjningen till skogsindustrin. Skogsägarna har under senare år på<br />
grund av kortsiktiga ekonomiska intressen vägrat att leverera råvara till<br />
industrin. Detta får inte också drabba energiförsörjningen. Långsiktiga avtal<br />
för leverans av inhemska bränslen måste skapas. Och dessa bränslen får inte<br />
utgöras av nödvändig råvara till skogsindustrin.</p>
<p>Som en princip bör dock gälla att staten och kommunerna bör ha majoritet<br />
i bolag som svarar för produktion av skogsbränslen. I bolagen bör också<br />
skogsindustrin engageras. De fackliga organisationerna bör också ha ett<br />
inflytande. Därigenom skapas möjligheter för en lämplig avvägning mellan<br />
olika möjligheter att använda skogsråvara.</p>
<p>Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts om bränslebolag<br />
m. m.</p>
<p>Uran, upparbetning m. m.</p>
<p>Regeringens proposition innebär att uranbrytning också i framtiden i<br />
princip är en tillåten verksamhet i vårt land.</p>
<p>I folkomröstningskampanjen om kärnkraften hävdade linje 2 att frågan<br />
om svensk uranbrytning inte hade ett direkt samband med frågan om de<br />
svenska kärnkraftsreaktorernas antal och framtid. Skälet är att bränsle till de<br />
tolv reaktorer som skall användas längst till år 2010, då den sista reaktorn tas<br />
ur drift, kan köpas på den internationella marknaden. Svensk uranbrytning<br />
är därför inte en förutsättning för detta tidsbegränsade kärnkraftsprogram.</p>
<p>Annorlunda uttryckt leder inte ett förbud mot svensk uranbrytning till att<br />
de svenska reaktorerna måste avbryta driften tidigare än år 2010.</p>
<p>Regeringens proposition bekräftar i allt väsentligt denna inställning. Regeringen<br />
skriver dock: ”Tillgängligheten på uran kan av politiska och<br />
ekonomiska skäl snabbt komma att ändras även om tillgången är god. Dessa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>faktorer gör att ett alltför stort beroende av import från ett eller ett par länder<br />
från försörjningssynpunkt bör undvikas.”</p>
<p>Vidare heter det i propositionen: ”Jag anser det betydelsefullt att inköp av<br />
uran sprids på olika källor så att en trygg försörjning kan upprätthållas även<br />
om uranexporten skulle upphöra från något av de större producentländerna.”</p>
<p>Med tanke på regeringens uttryckta oro för störningar i uranleveranserna<br />
är det anmärkningsvärt att regeringen lyckas skriva ett tämligen utförligt<br />
avsnitt om uran utan att med ett ord nämna en principiell inställning till<br />
svensk uranbrytning.</p>
<p>Regeringen föreslår inget förbud mot svensk uranbrytning. Ansökan om<br />
brytning skall behandlas bl. a. enligt 136 a § i byggnadslagen och därmed<br />
prövas av regeringen. Kommunen har därvid vetorätt mot brytning.</p>
<p>Självfallet gäller att brytning endast kan ske om de krav som ställs med<br />
avseende på naturskydd och arbetsmiljö kan tillgodoses. Brytning bör endast<br />
kunna ske för att fylla det behov som det begränsade svenska kärnkraftsprogrammet<br />
skapar.</p>
<p>Vi noterar att regeringen i propositionen vid flera tillfällen konstaterar att<br />
det ännu inte finns tillräckligt underlag för att ta ställning till om hantering<br />
och slutförvaring av svenskt radioaktivt avfall bör ske med s. k. upparbetning<br />
eller inte.</p>
<p>I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till s. k.<br />
villkorslag hävdade vi socialdemokrater i motion 1976/77:1335 att Sverige<br />
borde behålla handlingsfriheten beträffande upparbetning och slutförvaring<br />
genom att lagra det utbrända bränslet under en tid. Under denna tid bör det<br />
klarare framgå vilket alternativ som är bäst - slutförvaring med upparbetning<br />
av högaktivt avfall eller slutförvaring utan upparbetning av det utbrända<br />
bränslet.</p>
<p>Villkorslagen lade detta viktiga val i kraftföretagens händer och gav<br />
möjlighet till alltför tidiga beslut om upparbetning, med därmed förenade<br />
risker för spridning av plutonium. Regeringens formuleringar i propositionen<br />
är ett senkommet - men ändå välkommet - erkännande av det riktiga i<br />
den socialdemokratiska ståndpunkten.</p>
<p>Storstädernas värmeförsörjning</p>
<p>Riksdagen beslutade på våren 1980 (NU 1979/80:70) i samband med<br />
behandlingen av proposition 1979/80:170 att bifalla socialdemokratins<br />
förslag i motion 1979/80:2056:</p>
<p> att begära att regeringen skyndsamt fattar de övergripande beslut</p>
<p>som erfordras för storstädernas värmeförsörjning.</p>
<p>Utskottet skrev vidare (s. 52):</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionen 1979/80:2056 (s)<br />
att det är angeläget att regeringen snarast fattar beslut om riktlinjer för<br />
storstädernas värmeförsörjning. Detta är nödvändigt då Stockholms, Göteborgs<br />
och Malmö kommuner inom en nära framtid måste bestämma hur<br />
deras värmeförsörjning skall utformas. Utskottet är medvetet om att denna<br />
fråga är komplicerad och fordrar ingående överväganden. Därför är<br />
utskottet inte berett att nu förorda en bestämd lösning.</p>
<p>Det är anmärkningsvärt att regeringen har nonchalerat riksdagsbeslutet<br />
om riktlinjer för storstädernas värmeförsörjning, trots att föredraganden<br />
själv skriver i propositionen: ”Storstädernas värmeförsörjning bör därför<br />
enligt min mening betraktas inte bara som en lokal och regional utan även<br />
som en nationell angelägenhet.”</p>
<p>Värmeavtappning från kärnkraftverken innebär att en enhet elkraft måste<br />
uppoffras för produktion av tre till fyra enheter värme. Frågorna har därmed<br />
betydelse för den nationella elbalansen.</p>
<p>Enligt oljeersättningsdelegationen (OED) är också ca en femtedel av den<br />
sammanlagt tänkbara fastbränsleanvändningen i vårt land hänförlig till<br />
storstädernas fjärrvärmeförsörjning. Om värmeavtappning från kärnkraftverken<br />
kommer till stånd innebär detta att användningen av fasta bränslen - i<br />
storstäderna främst kol - kommer att reduceras. Också detta är en nationell<br />
fråga.</p>
<p>Om regeringen hade haft avsikten att uppfylla riksdagens beslut skulle den<br />
givetvis ha engagerat sig i utredningsarbetet m. m., så att ett tillfredsställande<br />
underlag hade kunnat presenteras för riksdagen i samband med<br />
propositionen. Nu har den inte gjort detta. Skälet är välkänt. Den inbördes<br />
oenigheten har gjort att man inte ens har gjort några försök att uppfylla<br />
riksdagsbeslutet om riktlinjer för storstädernas värmeförsörjning.</p>
<p>I stället har regeringen låtit kraftföretagen och de berörda kommunerna<br />
sköta utredningsarbetet helt på egen hand. Inga direktiv för arbetet har getts.<br />
I praktiken har regeringen därmed givit upp sin roll i energipolitiken. Detta<br />
är principiellt felaktigt.</p>
<p>Med hänvisning till på detta sätt gjorda utredningar och den kommunala<br />
självstyrelsen avsvär sig nu regeringen alla bestämda uppfattningar om hur<br />
frågan om storstädernas värmeförsörjning bör lösas.</p>
<p>Frågan om värmeavtappning från Ringhals och Barsebäck avfärdas i<br />
mycket allmänna ordalag av regeringen utan att erforderligt beslutsunderlag<br />
presenteras, inte ens i den digra bilagan.</p>
<p>Frågan om Stockholms värmeförsörjning lämnar regeringen öppen. Man<br />
överlåter därmed dessa för landet viktiga energibeslut helt till kommunerna<br />
och kraftföretagen.</p>
<p>Möjligheterna att utnyttja hetvattenavtappning från kärnkraftverken<br />
måste ses i sitt vidare samhällsekonomiska sammanhang. En central politisk<br />
fråga är hur balans i utrikeshandeln skall skapas. Att enbart lita till en snabb<br />
ökning av exporten - med dess ofta stora innehåll av importerade insatsvaror</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>- räcker inte. Väsentliga ansträngningar måste också göras för att minska<br />
importen.</p>
<p>I diskussionerna om att ersätta olja med kol förbises ofta att också kol är ett<br />
importerat bränsle. Att utnyttja kärnkraftsreaktorernas hetvatten för<br />
uppvärmningsändamål innebär däremot en importminskning av mycket stor<br />
samhällsekonomisk betydelse, även om en viss import av t. ex. kol till<br />
kraftvärmeverk måste göras för att kompensera den elproduktion som då<br />
inte kan komma till stånd vid kärnkraftverken.</p>
<p>Det måste därför vara angeläget att denna i allt väsentligt inhemska<br />
energikälla verkligen utnyttjas. Av dessa skäl kan heller aldrig frågan om<br />
hetvattenutnyttjande få bli enbart en företagsekonomisk eller kommunalekonomisk<br />
fråga.</p>
<p>Regeringen beskriver tre alternativ för Storstockholms värmeförsörjning:</p>
<p style="margin-left:12px;">1. Värmeöverföring från kärnkraftverket i Forsmark enligt det förslag som<br />
presenterats i STOSEBS och Vattenfalls utredning Fjärrvärme från<br />
Forsmark (1980-11-28)</p>
<p style="margin-left:18px;">2. Närförlagda koleldade kraftvärmeverk</p>
<p style="margin-left:12px;">3. Stora värmepumpar som svarar för ”den huvudsakliga värmeförsörjningen.”</p>
<p>Vi vill framhålla följande om de olika alternativen:</p>
<p>Värmeöverföring från Forsmark kan vara ett alternativ för Storstockholms<br />
kommuner. Riksdagen bör därför ge sitt stöd att den s. k. etapp 2 med<br />
projektering, förfrågningshandlingar och projekt värdering kan påbörjas.<br />
Regeringen vill på grund av inbördes motsättningar inte ens ge detta<br />
stöd.</p>
<p>Riksdag och regering bör dessutom vid nuvarande tidpunkt påverka<br />
projektets framtid. Detta omöjliggörs om regeringens passivitet och förslag<br />
att helt överlåta besluten till kraftföretagen och kommunerna vinner<br />
riksdagens godkännande.</p>
<p>Regeringen bör därför snarast ge direktiv till Vattenfall för det fortsatta<br />
arbetet. Dessa direktiv bör bl. a. behandla dessa önskvärda förändringar av<br />
projektet:</p>
<p style="margin-left:18px;">A. Projektet bygger på alltför låg ambition för energihushållningen i<br />
Storstockholmsområdet, jämfört med den nivå som i energihushållningsprogram<br />
m. m. beräknas för riket som helhet.</p>
<p style="margin-left:18px;">B. Projektet bör utformas så att introduktionen av förnybara energikällor<br />
stimuleras. Det är väsentligt att man i det fortsatta arbetet överväger<br />
både projektets storlek och utformning bl. a. i fråga om vattentemperatur<br />
i systemet, så att bl. a. tillskott av solvärme i de kommunala<br />
fjärrvärmesystemen kan komma till stånd i framtiden.</p>
<p style="text-align:right;">Regeringen bör således ta initiativ så att tillstånd för tunnelbygget och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:18px;">avtal om värmeavtappning m. m. förenas med krav på en betydande<br />
satsning också på förnybara energikällor i Storstockholmsområdet.</p>
<p style="margin-left:18px;">C. Möjligheterna till en förläggning av större anläggningar för kraftvärmeproduktion<br />
som ersättning för Forsmark 3, när denna reaktor skall börja<br />
leverera elkraft eller avvecklas, bör ytterligare undersökas. Frågor om<br />
hamnförhållanderi m. m. måste få sitt svar.</p>
<p style="margin-left:18px;">D. Det är också angeläget att regeringen presenterar en samlad syn på den<br />
långsiktiga elpolitiken och 1990-talets elkraftsbehov. Detta sker inte i<br />
propositionen men har avgörande betydelse för Forsmarksprojektets<br />
möjligheter. Sådana riktlinjer påverkar bl. a. den tid reaktorn Forsmark<br />
3 skall användas för värmeproduktion. Vi har angett vår syn på<br />
elpolitiken i det föregående.</p>
<p style="margin-left:18px;">E. Det bör också klarläggas i vilken utsträckning andra alternativ kan bli<br />
verklighet tillsammans med Forsmarksprojektet och den under punkt B<br />
parallella satsningen på förnybara energikällor. Det gäller t. ex. det s. k.<br />
Nynäsprojektet. (Se vidare nedan.)</p>
<p style="margin-left:18px;">Definitivt beslut örn värme från Forsmark bör fattas först när dessa<br />
frågor grundligt har belysts.</p>
<p style="margin-left:18px;">Eftersom nyttan med projektet i hög grad beror på hur snabbt det kan<br />
komma till stånd, bör det fortsatta arbetet bedrivas - och erforderliga<br />
beslut fattas - mycket skyndsamt.</p>
<p>Närförlagda koleldade kraftvärmeverk kan också vara ett alternativ för<br />
Stockholms värmeförsörjning. Man måste då givetvis noggrant beakta<br />
miljöaspekterna. Även denna lösning bör kombineras med satsning på<br />
förnybara energikällor.</p>
<p>I detta sammanhang är det väsentligt att också det s. k. Nynäsprojektet får<br />
en seriös behandling.</p>
<p>AB Nynäs Petroleum har i en skrivelse till regeringen i december 1980<br />
presenterat ett projekt som har utarbetats av en arbetsgrupp med representanter<br />
från Nynäs, Svensk Metanolutveckling AB, STOSEB och Sydkraft<br />
AB. Projektet beräknas kunna starta år 1987. Det avser en anläggning för<br />
kombinerad produktion av metanol, bränslegas och hetvatten, avsett för<br />
Storstockholms värmeförsörjning. Råvarorna är kol och restoljor.</p>
<p>Projektet avfärdas på åtta rader i propositionen. Vi kan inte acceptera att<br />
regeringen avfärdat projektet utan erforderlig redovisning av beslutsunderlaget<br />
inför riksdagen.</p>
<p>Regeringen tar upp 1-3 TWh motoralkoholer 1990 utan att närmare<br />
utveckla hur och var dessa mängder skall produceras.</p>
<p>Spillvärme- och gasleveranserna från detta projekt har en sådan omfattning<br />
att det också kan ses som ett fjärde alternativ, som kan kombineras både<br />
med närförlagda kraftvärmeverk och stora värmepumpar.</p>
<p>Riksdagen bör ge sitt stöd till att också detta projekt förs vidare, innan<br />
beslut fattas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringen bör därför vidta åtgärder så att projektet får en allsidig<br />
belysning. En skyndsam utredning om Nynäshamnsområdets möjligheter att<br />
bidra till Storstockholms värmeförsörjning bör därvid göras. Nynäshamn har<br />
bl. a. genom sitt läge och sina goda hamnförhållanden speciella fördelar.</p>
<p>I detta utredningsarbete bör bl. a. dessa frågeställningar uppmärksammas:</p>
<p>Det s. k. Nynäsprojektet förutsätter en stor marknad för metanol i slutet<br />
av 1980-talet och på 1990-talet. Regeringen bör redovisa vilka åtgärder som<br />
behövs för att skapa denna marknad.</p>
<p>Projektet byggs på användningen av kol och restoljor för metanolproduktionen.<br />
Det är väsentligt att poängtera att också dessa produkter är<br />
importerade. Möjligheterna att redan under 1980-talet basera metanolproduktion<br />
på inhemska bränslen bör redovisas. Troligen kommer denna teknik<br />
inte att kunna göras kommersiell förrän en tid efter 1990.</p>
<p>Ett alternativ eller komplement till det s. k. Nynäsprojektet kan vara en<br />
större kolkraftvärmeanläggning med miljöskyddsåtgärder.</p>
<p>Också en s. k. GCC-anläggning bör allvarligt prövas (Gasification<br />
Combined Cycle). I en sådan anläggning förgasas tunga restoljor från<br />
oljeraffinaderier. Gasen förbränns sedan i ett s. k. kombikraftverk. Ett<br />
sådant kraftverk kan även byggas som kraftvärmeverk för samtidig<br />
produktion av el och värme till Stockholmsområdet.</p>
<p>Regeringen anser att ett tredje alternativ med stora värmepumpar skulle<br />
kunna ”svara för den huvudsakliga värmeförsörjningen” i Storstockholmsområdet.</p>
<p>Vi anser att värmepumpar och andra metoder att utnyttja lågvärdig energi<br />
i luft, mark och vatten bör utnyttjas i det svenska energisystemet. Vi har<br />
tidigare i skilda sammanhang redovisat hur en utveckling av denna teknik<br />
kan påskyndas, bl. a. genom ett samhällsägt utvecklings- och upphandlingsbolag,<br />
där bl. a. landets kommuner får stöd av expertis vid en samordnad<br />
upphandling.</p>
<p>Det kan inte uteslutas att regeringens alternativ med stora eldrivna<br />
värmepumpar i Storstockholmsområdet kräver att en ny 400 kV-ledning<br />
måste byggas för att tillräcklig kapacitet skall finnas. Stora värmepumpar är<br />
troligen ett alternativ som bör användas i kombination med andra lösningar i<br />
Stockholm.</p>
<p>I propositionens avsnitt om värmepumpar anser regeringen att det genom<br />
en insats av 2 TWh drivenergi skall vara möjligt att erhålla 7 TWh värme från<br />
små och medelstora värmepumpar år 1990. Detta överensstämmeer med<br />
oljeersättningsdelegationens solvärmegrupps bedömningar. Användningen<br />
motsvarar en oljebesparing om ca 10 TWh olja i pannor för enskilda<br />
fastighetsägare och s. k. blockcentraler. Regeringen skriver dessutom:</p>
<p>”Skulle stora eldrivna värmepumpar komma att utnyttjas i fjärrvärmesystem<br />
skulle ytterligare kvantiteter olja kunna ersättas genom användning av<br />
värmepumpar.”</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Vi delar uppfattningen att eldrivna värmepumpar om möjligt också bör<br />
utnyttjas i de kommunala fjärrvärmesystemen. Den goda tillgång på elkraft<br />
som finns på 1980-talet kan med denna teknik väsentligt bidra till att vårt<br />
oljeberoende minskar.</p>
<p>Det är tyvärr omöjligt att finna regeringens totala bedömning av<br />
värmepumparnas möjligheter i energibalanserna. Där konstaterades endast<br />
att solvärmen skall kunna ge 1-3 TWh år 1990. I en fotnot till ”solvärme”<br />
sägs:</p>
<p>”Därutöver utnyttjas värmepumpar i kombination med naturligt lagrad<br />
solenergi.”</p>
<p>Om vi har tolkat propositionen rätt menar regeringen att 7 TWh värme kan<br />
erhållas från värmepumpar år 1990. Dessutom menar regeringen att ”den<br />
huvudsakliga värmeförsörjningen” i Storstockholmsområdet skulle kunna<br />
baseras på värmepumpstekniken. Detta skulle innebära att regeringen<br />
räknar med ytterligare ca 10 TWh som möjligt energitillskott från värmepumpar<br />
i vårt land. Men regeringen nämner också värmepumpar som<br />
alternativ i Malmö och Göteborg. Ytterligare några TWh kan därmed läggas<br />
till regeringens beräkningar över värmepumparnas möjligheter.</p>
<p>Totalt är därmed regeringens siffror över möjligt bidrag från värmepumpar<br />
minst 20 TWh. Såvitt vi förstår finns också samma möjligheter i andra<br />
större städer. Det totala bidraget från värmepumpar skulle därmed närma sig<br />
30 TWh med regeringens beräkningar.</p>
<p>Inför dessa regeringsberäkningar är det rimligt att bl. a. ställa följande<br />
frågor:</p>
<p style="margin-left:16px;">1. Vilket underlag har regeringen för beräkningen av värmepumparnas<br />
mycket stora möjligheter?</p>
<p style="margin-left:16px;">Oljeersättningsdelegationens s. k. solvärmegrupp beräknade i rapporten<br />
Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige att det<br />
sammanlagda bidraget från värmepumpar skulle kunna uppgå till ca 7<br />
TWh år 1990.</p>
<p style="margin-left:16px;">2. Av vilket skäl redovisas inte det totala bidraget från värmepumpar i<br />
regeringens balanser?</p>
<p style="margin-left:16px;">Det är anmärkningsvärt att bidrag på kanske 30 TWh inte redovisas i<br />
regeringens energibalanser. Denna siffra motsvarar nästan hela kolintroduktionen<br />
till 1990 i regeringens lägsta alternativ (31 TWh).</p>
<p>Vår syn på storstädernas värmeförsörjning kan sammanfattas på följande<br />
sätt:</p>
<p>Regeringen har misslyckats med att presentera ett beslutsunderlag för<br />
riksdagen med förslag till riktlinjer för storstädernas värmeförsörjning i<br />
enlighet med riksdagens beslut från våren 1980. Detta är olyckligt för landet<br />
och berörda kommuner. Då det är angeläget med skyndsamma beslut i dessa<br />
frågor bör följande åtgärder vidtas:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:13px;">1. Riksdagen bör uttala att värmeavtappning från Ringhals ej skall komma<br />
till stånd, eftersom Ringhals läge uppenbarligen gör det minst lämpat för<br />
sådan. Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p style="margin-left:13px;">2. Riksdagen bör hemställa att regeringen snarast upptar förhandlingar med<br />
Barsebäcksverkets ägare Sydkraft för att diskutera förutsättningarna för<br />
värmeavtappning från detta verk.</p>
<p style="margin-left:13px;">3. Rikdagen bör uttala sitt stöd för att den s. k. etapp 2 i Forsmarksprojektet<br />
skall påbörjas. Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p style="margin-left:13px;">4. Riksdagen bör också hemställa att regeringen utfärdar direktiv för det<br />
fortsatta arbetet med värmeavtappning från Forsmark enligt de riktlinjer<br />
som angivits i motionen.</p>
<p style="margin-left:13px;">5. Riksdagen bör också uttala att, om tillstånd senare ges till ett modifierat<br />
Forsmarksprojekt, skall detta förenas med krav på en betydande satsning<br />
också på förnybara energikällor i Storstockholmsområdet. Detta bör ges<br />
regeringen till känna.</p>
<p style="margin-left:13px;">6. Riksdagen bör också uttala sitt stöd för att det s. k. Nynäsprojektet<br />
studeras ytterligare och hemställa att regeringen till riksdagen skyndsamt<br />
lämnar ett erforderligt beslutsunderlag så att riksdagen kan ta ställning till<br />
projektet. I detta underlag bör också ges en redovisning i Nynäshamnsområdets<br />
övriga möjligheter att utgöra basen i Storstockholms värmeförsörjning<br />
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.</p>
<p style="margin-left:13px;">7. Riksdagen bör slutligen hos regeringen begära en skyndsam redovisning<br />
av regeringens syn på värmepumparnas möjligheter i landet och speciellt<br />
storstädernas energiförsörjning.</p>
<p style="margin-left:13px;">Vattenkraft</p>
<p>Vattenkraften är en ren, inhemsk och förnybar energikälla, som i stor<br />
utsträckning kan utnyttjas till låga kostnader. I propositionen sägs:</p>
<p>”Det finns således från energipolitisk synpunkt flera starka skäl för att<br />
utnyttja vattenkraften så mycket som möjligt.” - Vi delar denna syn.</p>
<p>Men den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden måste också ta hänsyn till att<br />
outbyggda vattendrag representerar viktiga miljövärden.</p>
<p>Det förefaller inte nu möjligt att uppnå riksdagsbeslutet om en utbyggnad<br />
av sammanlagt 66 TWh till år 1990. Ett skäl till att riksdagens beslut från 1975<br />
försenas är regeringens oförmåga att presentera en plan för hur denna<br />
utbyggnad skall uppnås. Denna försening innebär bl. a. att Vattenfalls<br />
kapacitet och kompetens försämras. Detsamma gäller t. ex. turbinindustrin<br />
och annan industri med anknytning till vattenkraften.</p>
<p>Inte heller i denna proposition redovisas någon detaljerad plan för<br />
utbyggnaden.</p>
<p>Vi socialdemokrater hävdar att någon enstaka större utbyggnad är att<br />
föredra framför ett stort antal ingrepp i mindre vattendrag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Riksdagsmajoriteten har dock avvisat detta förslag. Vi finner det därför<br />
rimligt att majoriteten redovisar sitt alternativ för hur en utbyggnad till 66<br />
TWh skall åstadkommas, även om den inte helt kan uppnås till 1990.</p>
<p>Regeringen bör därför snarast presentera en plan med riktlinjer för hur<br />
riksdagsbeslutet om vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skall kunna<br />
uppnås.</p>
<p>Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p>
<p>Självfallet bör alla möjligheter att effektivisera de nuvarande anläggningarna<br />
tas till vara. På grund av relativt riklig tillgång på billig elkraft under de<br />
kommande åren blir driftavbrott i samband med effektiviseringen ej så<br />
dyrbara som tidigare. Detta bör utnyttjas av vattenkraftsföretagen.</p>
<p>En viss utbyggnad av s. k. minikraftverk är också angelägen.</p>
<p>Älvräddarnas samorganisation har också presenterat en plan för hur 65,7<br />
TWh utbyggd vattenkraft skall kunna uppnås på läng sikt.</p>
<p>Denna plan förutsätter att den utbyggda och lovgivna vattenkraften är 63,0<br />
TWh. Man föreslår effektiviseringar (1,4 TWh), minikraftverk (1,0 TWh)<br />
och en utbyggnad av s. k. okontroversiella projekt (0,250 TWh). Det är<br />
väsentligt att regeringen också överväger detta alternativ, när planen för den<br />
fortsatta utbyggnaden presenteras.</p>
<p>Med tanke på riksdagsbeslutet om att den utbyggda vattenkraften bör<br />
uppgå till 66 TWh är det väsentligt att beräkningar över den hittills utbyggda<br />
och lovgivna vattenkraften är korrekta.</p>
<p>Regeringen skriver i propositionen:</p>
<p>”Utbyggd och lovgiven vattenkraft uppgår till 62-63 TWh.”</p>
<p>Det är önskvärt att denna siffra preciseras.</p>
<p>I motion 1979/80:2056 krävde vi socialdemokrater att regeringen skyndsamt<br />
borde lämna förslag om särskild beskattning av övervinster i vattenkraftsproduktionen,<br />
i enlighet med texten på valsedeln från linje 2. Dessa<br />
s. k. övervinster - miljardbelopp som ökar för varje år - uppkommer hos<br />
ägarna till äldre anläggningar genom att det s. k. råkraftspriset baseras på<br />
produktionen i nyare anläggningar med höga anläggningskostnader.</p>
<p>Vid riksdagsbehandlingen hänvisade utskottet (NU 1979/80:70, s. 56) till<br />
den tillsatta utredningen om beskattning av energi m. m. (B 1979:06) och<br />
regeringens proposition. Man skrev:</p>
<p>Föredraganden anser att det nu finns anledning att fördjupa bedömningen<br />
och utarbeta konkreta alternativ. Han aviserar att energiskatteutredningen<br />
kommer att ges tilläggsdirektiv i denna fråga.</p>
<p>Utskottet utgår från att kommittén snarast tar upp frågan om beskattning<br />
av s. k. övervinster i vattenkraftsproduktionen. Vidare förutsätter utskottet<br />
att regeringen på grundval av kommitténs överväganden skyndsamt utarbetar<br />
förslag om den närmare utformningen av en särskild skatt på dessa<br />
vinster.</p>
<p>Utskottets moderata representanter reserverade sig mot detta. Man ansåg<br />
inte att kommitténs förslag borde föregripas på det sätt som önskades i den<br />
socialdemokratiska motionen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Först i november 1980 - ett halvt år efter riksdagens beslut - fick<br />
energiskatteutredningen tilläggsdirektiv. Näringsutskottet skrev om detta i<br />
december 1980 (NU 1980/81:18):</p>
<p>”Det är enligt utskottets mening angeläget att kommittén snarast<br />
behandlar denna fråga, så att regeringen snabbt kan presentera ett förslag till<br />
riksdagen.”</p>
<p>Vi vill ånyo understryka, inte minst mot bakgrund av det allvarliga<br />
statsfinansiella läget, det angelägna i att denna fråga snarast löses.</p>
<p>Socialdemokratin anser att vattenkraftsanläggningar av betydelse på sikt<br />
bör överföras i samhällets ägo.</p>
<p>Det finns starka skäl att också öka samhällsinflytandet i de större<br />
vattenkraftsbolagen. Endast därigenom kan samhället få det huvudansvar<br />
för produktionen och distributionen av elektrisk kraft som linje 2 krävde på<br />
valsedeln.</p>
<p>Som ett första steg mot ett vidgat samhällsinflytande i dessa företag bör<br />
offentlig styrelserepresentation införas.</p>
<p>Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning<br />
om styrelserepresentation för samhället i vattenkraftsbolagen.</p>
<p>Kärnsäkerhet m. m.</p>
<p>Propositionen redovisar högt ställda ambitioner såväl i fråga om säkerheten<br />
vid kärnkraftsanläggningar som i fråga om beredskapen för haverier av<br />
olika slag.</p>
<p>Vi har inga invändningar mot propositionens förslag i fråga om reaktorsäkerhet<br />
och beredskap.</p>
<p>Nya forskningsresultat har lagts fram som tycks peka på att tidigare<br />
riskuppskattningar varit överdrivet pessimistiska. Bl. a. har en utredning<br />
under ledning av prof. I. Jung i praktiken avskrivit risken för ångexplosioner<br />
som spränger reaktortanken. Dessa nya forskningsrön får dock inte tas till<br />
intäkt för att göra avkall på säkerheten.</p>
<p>Det är angeläget att regeringen noga följer det fortsatta vetenskapliga<br />
arbetet beträffande kärnkraftsanläggningars säkerhet så att säkerheten<br />
successivt kan förbättras.</p>
<p>Myndighetsorganisationen</p>
<p>En kraftfull energipolitik ställer krav på en effektiv organisation.<br />
Energifrågorna är f. n. splittrade på minst sju statsråd. Så var också fallet,<br />
när utredningen om myndighetsorganisationen på energiområdet lämnade<br />
sina förslag. Utredningen arbetade också under en tid, då stor oklarhet rådde<br />
om regeringens energipolitiska avsikter. I och med den presenterade<br />
propositionen är det möjligt att få klarare besked om regeringens avsikter,<br />
även om propositionen från bostadsdepartementet om energihushållning i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>bebyggelsen ej redovisas vid samma tidpunkt.</p>
<p>Men regeringens handläggning av energifrågorna är fortfarande lika<br />
splittrad som tidigare. En samordning av de energipolitiska besluten inom<br />
regeringen är den mest angelägna organisationsförändringen inom energipolitikens<br />
område.</p>
<p>Så länge oklarhet råder om regeringens avsikter med den aviserade<br />
översynen av det interna arbetet, är det osäkert vilken myndighetsorganisation<br />
som bör väljas. Men starka skäl talar för att det av regeringen föreslagna<br />
energiverket bör komma till stånd.</p>
<p>En mängd frågetecken kvarstår dock. Så länge inte regeringen har<br />
presenterat förslag om detta verks organisation och resurser är det omöjligt<br />
att ta definitiv ställning till den föreslagna organisationsförändringen.</p>
<p>Vi förutsätter att regeringen senare återkommer till riksdagen med<br />
närmare förslag om detta.</p>
<p>Innan regeringen har lämnat förslag som redovisar hur energiverket skall<br />
kunna bli ett handlingskraftigt instrument i energipolitiken finns det<br />
anledning att varna för den ytterligare uppsplittring i olika myndigheter som<br />
blir följden av regeringens förslag.</p>
<p>F. n. arbetar 14 myndigheter (motsvarande) med energifrågorna. Om<br />
regeringens förslag genomförs finns fortfarande 14 organ kvar. En viss<br />
förändring i förhållandet mellan dagens bestående organisationer görs.<br />
Avskaffade kommittéer ersätts med nya organ. På forskningsområdet ökar<br />
propositionens förslag antalet ansvariga organ från dagens sju till åtta i<br />
framtiden.</p>
<p>En stor del av de administrativa resurserna och de stora forskningsresurserna<br />
på det grundläggande metodområdet lämnas utanför verket till det<br />
speciella forskningsorganet.</p>
<p>Regeringsförslaget innebär i praktiken ingen tillräcklig samordning av de<br />
energipolitiska frågorna. Då förslaget varken bygger på förslag från<br />
utredningen om myndighetsorganisationen på energiområdet eller på någon<br />
entydig remissuppfattning, vore det naturligt att kräva att regeringen<br />
återkom med helt nya förslag till riksdagen. Men detta skulle tyvärr<br />
ytterligare försena en nödvändig samordning av myndigheterna.</p>
<p>Vi avstår därför från ett sådant yrkande och utgår ifrån att regeringen tar<br />
initiativ till en ytterligare samordning av myndigheterna på energiområdet.</p>
<p>I sammanhanget vill vi också peka på att utnyttjande av inhemsk, förnybar<br />
energi till inte oväsentlig del måste försiggå i små och medelstora<br />
anläggningar. Den måste därför handhas av en i viss mån annorlunda<br />
energiorganisation än den nuvarande. Energiverket måste utformas så att<br />
det är väl lämpat att handha också denna typ av energiproduktion.</p>
<p>Regeringens förslag att inte föra den s. k. oljeersättningsfonden till<br />
energiverket saknar helt sakliga motiv. Kraven på handlingskraft och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>samordning av energipolitiken leder i stället naturligt fram till att oljeersättningsfondens<br />
verksamhet bör handhas av energiverket.</p>
<p>Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p>
<p>Kommunerna och energipolitiken</p>
<p>Det är nödvändigt att kommunerna i allt större utsträckning försöker<br />
utforma en samhällsplanering som tar hänsyn till behovet av energihushållning.<br />
Energianvändning, bostadspolitik och samhällsplanering är starkt<br />
beroende av varandra. En onödigt utspridd bebyggelse och en alltför<br />
utspridd struktur av orter utan egen arbetsmarknad är energikrävande i sig.<br />
När avstånden mellan bostäder, arbetsplatser och servicecentra ökar, blir<br />
resorna längre och mer energikrävande. Den kollektiva trafiken får också allt<br />
svårare att hävda sig som ett attraktivt alternativ till privatbilismen vid en<br />
utglesning av bebyggelsen.</p>
<p>En effektiv energihushållning förutsätter sålunda en helhetssyn och en<br />
samordning av åtgärder inom samhällsplanering, bostadsplanering och<br />
trafikpolitik. Möjligheterna att införa nya energikällor, som t. ex. solvärme<br />
för uppvärmning, och att utnyttja spillvärme från industrier och kraftanläggningar,<br />
förutsätter också denna helhetssyn.</p>
<p>Åtgärderna för en skärpt energihushållning och införandet av nya<br />
energikällor bör av flera skäl samordnas med åtgärder för att även i andra<br />
avseenden förbättra bebyggelsemiljöerna, skapa bättre boendemiljöer,<br />
handikappanpassning, trafiksanering, bebyggelsesanering och kulturminnesvård.</p>
<p>På sikt bör det vara möjligt att utarbeta ett allsidigt miljöutvecklingsprogram<br />
med hjälp av sådana kommunala samhällsutbyggnadsprogram, kommunernas<br />
ekonomiska långtidsplanering (KELP), den regionala trafikplaneringen,<br />
länsplanerna och den fysiska riksplaneringen.</p>
<p>Denna helhetssyn på energihushållningen som vi redovisat i det föregående<br />
förutsätter ett ökat kommunalt ansvar. Endast genom en utvidgad<br />
kommunal energiplanering kan åtgärder inom samhällsplanering, bostadspolitik<br />
och trafikförsörjning samordnas. Då kan gjorda investeringar<br />
utnyttjas, och man kan ta hänsyn till lokala förutsättningar.</p>
<p>Om samhällets resurser skall utnyttjas effektivt måste i första hand de<br />
åtgärder som ger bäst spareffekt komma till stånd. Det gäller också<br />
möjligheten att utnyttja spillvärme för uppvärmningsändamål. På vissa<br />
platser kan detta vara ett gott alternativ till investeringar för energihushållning<br />
i bostäder och lokaler.</p>
<p>Kommunernas energiplanering bör ha till syfte att kartlägga vilka områden<br />
och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande<br />
åtgärder. Det är naturligt att också samordna de åtgärderna med andra<br />
insatser som rör bebyggelsen, t. ex. planer för bostadssanering, stadsförnyelse<br />
och kulturminnesvård.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Genom en bättre samordning mellan den kommunala energiplaneringen<br />
och lokaliseringen av industrier kan också möjligheterna att utnyttja<br />
spillvärme öka.</p>
<p>Om den effektivare energihushållningen skall kunna bli verklighet är två<br />
förändringar nödvändiga. För det första måste kommunerna få rätten att<br />
göra en besiktning och inspektion av byggnadernas energihushållning. Det är<br />
en förutsättning för att kommunerna skall kunna göra en bedömning av var<br />
de effektivaste åtgärderna kan sättas in. För det andra måste kommunerna få<br />
det avgörande inflytandet över energisparstödets användning. Då kan<br />
kommunen efter kartläggningen styra stödet till de områden och byggnader<br />
där det ger bäst effekt.</p>
<p>Vi återkommer till kommunernas möjligheter att skärpa energihushållningen<br />
m. m. i samband med att regeringen presenterar sin proposition med<br />
anledning av förslag från Delegationen för energihushållning i bebyggelsen<br />
och den s. k. elanvändningskommittén. En viktig fråga är därvid hur<br />
kommunerna skall använda elvärmen under 1980-talet så att inte denna<br />
kommer i konflikt med användningen av inhemsk, förnybar energi.</p>
<p>Vi noterar slutligen att regeringen nu vill genomföra vårt förslag att ålägga<br />
kommunerna att göra konkreta planer för oljeersättning.</p>
<p>I regeringens proposition saknas emellertid varje vägledning till kommunerna<br />
om målen för deras planering. Vilka kommuner skall använda torv? Var<br />
skall skogsråvaran användas? Var skall kolet användas - och inte användas?<br />
Vilken roll måste kommuner som saknar torv och skogsråvara ta på sig, när<br />
det gäller att utnyttja värme i mark, vatten och grundvatten? Var skall<br />
eltillgången under 1980-talet placeras osv.?</p>
<p>Regeringen måste dra upp grova riktlinjer för energianvändning och<br />
energiförsörjning för kommunernas handlande. Först därefter kan kommunerna<br />
presentera en planering som i grova drag är anpassad till de nationella<br />
målen. I ett andra steg kan sedan kommunernas planer summeras och efter<br />
förhandlingar exempelvis med det nya energiverket justeras så att en<br />
avstämning mellan lokal verklighet och nationella mål uppnås.</p>
<p>Det är naturligt att dessa frågor behandlas i den av oss krävda planen för<br />
kolintroduktionen. Introduktion av detta bränsle påverkas i stor utsträckning<br />
av svaren på de ovan ställda frågorna.</p>
<p>Energifrågorna kräver uppmärksamhet även på det regionala planet.<br />
Behov föreligger av bl. a. samordning och utredningar av övergripande<br />
natur. Länsstyrelserna ansvarar nu för samordningen av planeringen inom<br />
många samhällssektorer och är också skickade att göra det i frågor om<br />
energiplanering.</p>
<p>Statens vattenfallsverk</p>
<p>Vi anser att Vattenfall bör engageras i nya uppgifter inom energipolitikens<br />
område.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Starka sakskäl talar för att Vattenfalls resurser kan bli en stor tillgång<br />
under 1980- och 1990-talens investeringar i den nya energitekniken. Det är<br />
väsentligt att alla ansträngningar nu görs för att behålla kunnig arbetskraft<br />
och maskinpark inför de nya uppgifterna.</p>
<p>Vi har i det föregående redovisat flera förslag som - om de genomfördes skulle<br />
öka Vattenfalls möjligheter att behålla sin personal. Det gäller t. ex.<br />
en plan för kolintroduktionen, direktiv för storstädernas värmeförsörjning<br />
och riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om vattenkraftens utbyggnad till 66<br />
TWh skall kunna uppnås. Regeringens oförmåga att fatta beslut i dessa<br />
frågor ökar svårigheterna för Vattenfall att behålla sin egen personal inför<br />
eventuella framtida uppgifter.</p>
<p>Utbyggnaden av framtidens energisystem skulle allvarligt försvåras om<br />
oförmåga att i dag fatta beslut skulle leda till att samhället om några år stod<br />
utan de resurser som Vattenfalls personal representerar.</p>
<p>Det är emellertid nödvändigt, för att dessa resurser skall utnyttjas<br />
rationellt, att regering och riksdag lägger fast tillräckligt tydliga mål och<br />
riktlinjer för den mer tekniska planering som Vattenfall kan svara för. Vi har<br />
på flera ställen i det föregående angivit exempel på vad sådana riktlinjer bör<br />
innehålla. Vi instämmer vidare i det lämpliga i att Vattenfalls rådgivningsverksamhet<br />
till kommunerna organiseras som en särskild resultatenhet som<br />
arbetar på kommersiella villkor.</p>
<p>Energiforskningen</p>
<p>Anslagen till energiforskning har under en följd av år beviljats under bred<br />
politisk enighet. Vi har inte heller denna gång någon allvarlig anmärkning<br />
emot regeringens förslag.</p>
<p>Det är väsentligt att tillräckliga resurser avsätts för energirelaterad<br />
grundforskning.</p>
<p>Vi anser det dock väsentligt att påpeka att allt fler projekt nu är mogna att<br />
gå ifrån forskning till utveckling och marknadsintroduktion. Vi vill där för<br />
redan nu uttala att vi i samband med riksdagens behandling av regeringens<br />
industripolitiska proposition kommer att föreslå att utvecklingen av vissa<br />
projekt i de s. k. utvecklingsbolagens regi bör finansieras med medel från<br />
energiforskningsprogrammet.</p>
<p>Vi anser det också angeläget att möjligheterna till ett nordiskt samarbete<br />
för att bättre utnyttja forskningsresurserna tas till vara.</p>
<p>Slutligen vill vi anföra synpunkter på regeringens behandling av frågan om<br />
försöksanläggning för skifferförgasning.</p>
<p>De svenska alunskiffrarna kan väsentligt bidra till att förbättra ekonomi,<br />
handelsbalans, försörjningstrygghet och sysselsättning.</p>
<p>Skiffrarna innehåller många för vårt land viktiga råvaror. Där finns</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>kerogen - ett organiskt ämne med ett energiinnehåll som motsvarar 85 % av<br />
oljans energiinnehåll.</p>
<p>Alunskiffrarnaärvårt lands ojämförligt största fossila bränslereserv. De är<br />
tillräckliga för att kunna tillgodose landets energibehov under överskådlig<br />
tid. Visserligen har ingen totalinventering gjorts, men den mineralpolitiska<br />
utredningen anger att värmeinnehållet i skiffrarna motsvarar 5 000 miljoner<br />
ton olja. Det motsvarar ca 150 års oljekonsumtion på nuvarande nivå.</p>
<p>I skiffrarna finns också uran, svavel, kalium, fosfor, kväve, aluminium,<br />
magnesium, titan, zirkonium, vanadin, molybden, krom, kobolt, nickel<br />
m. fl. betydelsefulla ämnen.</p>
<p>Det borde vara självklart att regeringen snarast tar initiativ till bl. a.</p>
<p>1. en totalberäkning av alunskifferreserven,</p>
<p>2. forskning och utveckling för att göra det möjligt att använda skiffrarna<br />
med minimala skador på miljön.</p>
<p>F. n. bedriver AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA) arbeten i syfte att<br />
utveckla processer för fullutvinning ur de svenska alunskiffrarna. Dessa<br />
arbeten finansieras huvudsakligen genom villkorade lån som riksdagen<br />
anvisat 1978, 1979 och 1980 under rubriken Lån till processutveckling i<br />
Ranstad.</p>
<p>AS A har försökt att basera utvinningen av metaller, speciellt uran, på en<br />
kommersiell uppgörelse med tänkbara svenska förbrukare. Uranpriset på<br />
världsmarknaden har nu sjunkit så att det har blivit omöjligt för ASA att få<br />
tillräcklig kompensation för det minskade värdet på skiffern. Bolaget anser<br />
därför inte att det finns några förutsättningar att kunna genomföra en<br />
kommersiell uranutvinning i Ranstad, när det nuvarande utvecklingsprogrammet<br />
avslutas sommaren 1981.</p>
<p>Bolaget vill däremot vidareutveckla en process för förgasning av kerogen,<br />
vilken är oberoende av uranutvinning.</p>
<p>Bolagets utredningar visar att det kan vara tekniskt och ekonomiskt<br />
möjligt att utnyttja kerogenet för förgasning för t. ex. metanolutveckling.<br />
Man vill därför få möjlighet att utveckla processen.</p>
<p>I en anslagsframställning till regeringen den 15 augusti 1980 ansöker<br />
Svensk Alunskifferutveckling AB om ett anslag om 93 milj. kr. under<br />
budgetåren 1981/82-1983/84, fördelade i belopp om 31 milj. kr. per<br />
budgetår, för att i pilotskala förgasa alunskiffer.</p>
<p>Regeringen tar inte klart ställning till ASA:s ansökan i propositionen.<br />
Detta är olyckligt. Det finns en allvarlig risk för att den kompetens som<br />
byggts upp vid ASA i Ranstad nu försvinner på grund av regeringens<br />
oförmåga att arbeta fram ett tillfredsställande beslutsunderlag. Därmed<br />
försvinner också en del av våra möjligheter att i framtiden utnyttja<br />
alunskiffrarnas innehåll.</p>
<p>Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att landets<br />
kompetens för att utnyttja alunskiffrarnas innehåll skall bevaras.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Medel bör reserveras för detta projekt inom energiforskningsramen, om<br />
fortsatta överväganden ger vid handen att man bör gå vidare i enlighet med<br />
ASA:s förslag.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:57px;">att riksdagen</p>
<p style="margin-left:57px;">1. som sin mening ger regeringen till känna att skogsindustrins<br />
behov av råvara måste tryggas,</p>
<p style="margin-left:57px;">2. hemställer att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att i<br />
enlighet med motionen garantera att för skogsindustrin nödvändig<br />
skogsråvara icke tas i anspråk för energiförsörjningens<br />
behov,</p>
<p style="margin-left:57px;">3. begär att regeringen snarast för riksdagen presenterar riktlinjer<br />
för 1990-talets elanvändningspolitik,</p>
<p style="margin-left:57px;">4. begär att regeringen prövar förutsättningarna att förstärka den<br />
svenska försörjningen av lätta oljeprodukter genom att samhället<br />
i samarbete, eventuellt i delägarskap, med OK bygger en<br />
s. k. katalytisk kracker för att inom landet kunna vidareförädla<br />
tunga eldningsoljor till lätta oljeprodukter,</p>
<p style="margin-left:57px;">5. begär att regeringen snarast låter utarbeta en plan för utvecklingen<br />
av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska<br />
industrin, bl. a. med syfte att bredda försörjningsbasen<br />
och öka förädlingsgraden,</p>
<p style="margin-left:57px;">6. hemställer att regeringen snarast lämnar förslag till riksdagen<br />
om importlicenser för olja,</p>
<p style="margin-left:57px;">7. begär att regeringen låter utreda de internationella oljebolagens<br />
skatteförhållanden,</p>
<p style="margin-left:57px;">8. hos regeringen begär skyndsamt förslag till lagstiftning om<br />
styrelserepresentation för samhället i oljebolagen,</p>
<p style="margin-left:57px;">9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen<br />
anförts om behovet av direktavtal med bl. a. Norge inom ramen<br />
för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt samarbete,</p>
<p style="margin-left:57px;">10. hemställer att regeringen snarast tillsätter en utredning som bör<br />
göra en snabb översyn av lagstiftning, normer m. m. med sikte<br />
på att underlätta införandet av alternativa energislag,</p>
<p style="margin-left:57px;">11. begär att regeringen snarast lämnar förslag till riksdagen om<br />
förändringar av byggnormen och införande av s. k. lågtemperatursystern,<br />
där så är lämpligt,</p>
<p style="margin-left:57px;">12. hemställer att regeringen beträffande kolet</p>
<p style="margin-left:57px;">a) snarast presenterar en plan för kolintroduktionen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:21px;">b) i samband med presentationen av denna plan också lämnar<br />
förslag om skärpta bestämmelser om svavelutsläpp från nya<br />
anläggningar eldade med kol och/eller olja,</p>
<p style="margin-left:21px;">13. i väntan på de förslag som anges under p. 12 uttalar att regering<br />
och myndigheter vid prövning av kol- och/eller oljeeldade<br />
anläggningar skall tillämpa den strängare praxis som beskrivs i<br />
motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">14. begär att regeringen lämnar förslag om förändringar i lagstiftningen,<br />
så att en samlad bedömning av landets framtida<br />
kolanläggningar kan göras av regeringen,</p>
<p style="margin-left:21px;">15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt<br />
anförts i motionen om behovet av en statlig prövning av<br />
kommunala planer för introduktion av kol och inhemska<br />
bränslen,</p>
<p style="margin-left:21px;">16. begär att regeringen lämnar förslag om importlicenser för<br />
kol,</p>
<p style="margin-left:21px;">17. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om bränslebolag m. m.,</p>
<p style="margin-left:21px;">18. beträffande storstädernas värmeförsörjning</p>
<p style="margin-left:21px;">a) som sin mening ger regeringen till känna att värmeavtappning<br />
från Ringhals ej skall komma till stånd,</p>
<p style="margin-left:21px;">b) hemställer att regeringen snarast upptar förhandlingar med<br />
Sydkraft för att diskutera förutsättningarna för värmeavtappning<br />
från Barsebäck,</p>
<p style="margin-left:21px;">c) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om stöd för att den s. k. etapp 2 i Forsmark skall<br />
påbörjas,</p>
<p style="margin-left:21px;">d) hemställer att regeringen utfärdar direktiv för det fortsatta<br />
arbetet med värmeavtappning från Forsmark enligt de riktlinjer<br />
som angivits i motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">e) som sin mening ger regeringen till känna att om tillstånd<br />
senare ges till ett modifierat Forsmarksprojekt skall detta<br />
förenas med krav på en satsning också på förnybara energikällor<br />
i Storstockholmsområdet,</p>
<p style="margin-left:21px;">f) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om stöd för att det s. k. Nynäsprojektet studeras<br />
Ytterligare och hemställer att regeringen till riksdagen skyndsamt<br />
lämnar ett erforderligt beslutsunderlag för projektet enligt<br />
motionens intentioner,</p>
<p style="margin-left:21px;">g) hos regeringen begär en skyndsam redovisning av regeringens<br />
syn på värmepumparnas möjligheter i landets och speciellt<br />
storstädernas energiförsörjning,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1980/81:1976</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p style="margin-left:20px;">19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen<br />
anförts om en plan med riktlinjer för hur riksdagsbeslutet om<br />
vattenkraftens utbyggnad till 66TWh skall kunna uppnås,</p>
<p style="margin-left:20px;">20. hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om<br />
styrelserepresentation för samhället i vattenkraftbolagen,</p>
<p style="margin-left:20px;">21. som sin mening ger regeringen till känna att den s. k.<br />
oljeersättningsfondens verksamhet bör handhas av energiverket,</p>
<p style="margin-left:20px;">22. som sin mening ger regeringen till känna att landets kompetens<br />
för att utnyttja alunskiffrarnas innehåll skall bevaras.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Stockholm den 12 mars 1981</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>OLOF PALME (s)</p>
<p>CURT BOSTRÖM (s)<br />
INGVAR CARLSSON (s)<br />
HANS GUSTAFSSON (s)<br />
LILLY HANSSON (s)</p>
<p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br />
PAUL JANSSON (s)<br />
GÖRAN KARLSSON (s)<br />
VALTER KRISTENSON (s)</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>MAJ-LIS LANDBERG (s)</p>
<p>ESSEN LINDAHL (s)</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>THAGE PETERSON (s)</p>
<p>ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p>
<p>INGVAR SVANBERG (s)</p>
<p>LARS ULANDER (s)</p>
<p>OLLE WESTBERG (s)<br />
i Hofors</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>GOTAB 66710 Stockholm 1981</p>
</div>
</div>
</div>
0OLOF PALMEs1undertecknare0CURT BOSTRÖMs2undertecknare0INGVAR CARLSSONs3undertecknare0HANS GUSTAFSSONs4undertecknare0LILLY HANSSONs5undertecknare0LENA HJELM-WALLÉNs6undertecknare0PAUL JANSSONs7undertecknare0GÖRAN KARLSSONs8undertecknare0VALTER KRISTENSONs9undertecknare0MAJ-LIS LANDBERGs10undertecknare0ESSEN LINDAHLs11undertecknare0LISA MATTSONs12undertecknare0THAGE PETERSONs13undertecknare0ANNA-GRETA SKANTZs14undertecknare0INGVAR SVANBERGs15undertecknare0LARS ULANDERs16undertecknare0OLLE WESTBERGs17undertecknareG4021976av Olof Palme m. fl.mot_198081__1976.pdf1024239pdfmed anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitikenhttps://data.riksdagen.se/fil/8152D006-F8F5-41A5-8CDF-9DA8851B8871