<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3095486</hangar_id>
 <dok_id>G402170</dok_id>
 <rm>1980/81</rm>
 <beteckning>170</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1980/81:170 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl.</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>170</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1980-11-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-03 22:30:32</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-03 00:00:00</publicerad>
 <titel>med anledning av proposition 1980/81:44 om sänkt minimitid för</titel>
 <subtitel>av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl.</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G402170/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G402170</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G402170</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p style="text-align:right;"&gt;Mot. 1980/81&lt;/p&gt;
&lt;p style="text-align:right;"&gt;170-174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980/81:170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med anledning av proposition 1980/81:44 om sänkt minimitid för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelsestraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1980/81:44 föreslås en möjlighet att utdöma fängelsestraff&lt;br /&gt;
för en tid om fjorton dagar eller tre veckor. Den kortaste tiden har&lt;br /&gt; 
hittills varit en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen bygger på ett förslag från fängelsestraffkommittén som&lt;br /&gt; 
tillsattes av justitieminister Sven Romanus under folkpartiregeringens tid, i&lt;br /&gt; 
mars 1979. Enligt Sven Romanus direktiv till kommittén är det väsentligt&lt;br /&gt; 
att fullfölja den linje i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet som går ut&lt;br /&gt; 
på att minska användningen av frihetsberövande påföljder och avkorta&lt;br /&gt; 
längden på de frihetsberövanden som ändå måste göras av allmänpreventiva&lt;br /&gt;
skäl. Även om vi med hänsyn till vikten av att bekämpa brottslighet&lt;br /&gt; 
och upprätthålla allmän laglydnad inte kan avvara fängelsestraffet, så&lt;br /&gt; 
torde detta enligt direktiven aldrig eller åtminstone endast i mycket speciella&lt;br /&gt;
undantagsfall kunna ses som ett verkningsfullt medel i sig att anpassa&lt;br /&gt; 
lagöverträdaren till samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att begränsa användningen av frihetsberövanden som påföljd vid&lt;br /&gt; 
brott är att möjliggöra även helt korta fängelsestraff. Ett sådant kan ha&lt;br /&gt; 
samma allmänt brottsavhållande effekt om det är på ett par veckor som om&lt;br /&gt; 
det är på ett par månader, men de skadeverkningar som kan följa på&lt;br /&gt; 
fängelsestraffet kan vara mindre om straffet är kortare. För vår egen del&lt;br /&gt; 
ställer vi oss helt bakom dessa principer, på vilka det nu framlagda förslaget&lt;br /&gt;
om möjlighet till fjorton dagars fängelse har grundats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men samtidigt som vi förordar att riksdagen godkänner principen om&lt;br /&gt; 
möjlighet till fjorton dagars fängelse vill vi peka på ett mycket stort problem&lt;br /&gt;
som då aktualiseras. Trots sin stora betydelse har detta problem&lt;br /&gt; 
endast givits en summarisk behandling i utredningen och i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall förslaget om fjorton dagars fängelse även gälla rattfylleri kan detta&lt;br /&gt; 
nämligen få långtgående och oförutsedda följder för samhällets inställning&lt;br /&gt; 
till onykterhet vid ratten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förstå hur allvarlig denna fråga är måste man tänka igenom både&lt;br /&gt; 
den aktuella alkoholpolitiska situationen och rattfylleribrottets konsekvenser&lt;br /&gt;
för de enskilda människorna. Att alkoholförbrukningen ökat kraftigt&lt;br /&gt; 
under de senaste årtiondena kan inte undgå att öka riskerna för trafikskador&lt;br /&gt;
till följd av alkoholförtäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av knappt 5 500 domar på en månads fängelse under år 1979 utdömdes&lt;br /&gt; 
ca 3 150 för rattfylleri. Resultaten av polisens nykterhetskontroller de&lt;br /&gt; 
1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 170—174&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1980/81:170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;senaste åren pekar också på att den ökade alkoholförbrukningen på många&lt;br /&gt; 
håll gått hand i hand med en tillåtande attityd när det gäller alkohol vid&lt;br /&gt; 
bilkörning. För den enskilda människan kan denna kombination av ökad&lt;br /&gt; 
alkoholförbrukning och ändrade attityder i samhället få förödande följdverkningar.&lt;br /&gt;
Vid sidan om narkotikabrottsligheten torde faktiskt inte någon&lt;br /&gt; 
typ av kriminalitet vålla så mycket mänskligt lidande som rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år dör minst 200 människor i trafiken till följd av rattfylleri eller&lt;br /&gt; 
rattonykterhet. Bland offren finns förare, medpassagerare, resenärer i&lt;br /&gt; 
påkörda fordon, cyklister, mopedister och fotgängare. Siffran minst 200&lt;br /&gt; 
dödsoffer återges i trafiksäkerhetsverkets skrift Fakta om alkohol och&lt;br /&gt; 
trafik och bygger på SOU 1970:61 Trafiknykterhetsbrott. Mot utvecklingen&lt;br /&gt;
under 1970-talet är det mycket som talar för att det årliga antalet&lt;br /&gt; 
dödsoffer kan ha ökat ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en del slag av trafikolyckor med dödlig utgång förefaller&lt;br /&gt; 
alkohol rentav vara den dominerande olycksorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ungefär hälften av alla singelolyckor med dödlig utgång inom Umeå&lt;br /&gt; 
rättsmedicinska distrikt (norra delen av landet med drygt 900000 invånare)&lt;br /&gt; 
under tiden 1976—första kvartalet 1979 var bilföraren berusad. Ett undersökningsresultat&lt;br /&gt;
av denna innebörd återfinns också i SOU 1970:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet skadade vid olyckor som förorsakats av alkohol är också mycket&lt;br /&gt; 
stort. Även om storleken på de vårdkostnader som förorsakas inte är&lt;br /&gt; 
kända, kan man utgå från att det rör sig om betydande belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man skall bedöma vilka effekter ett införande av möjlighet till&lt;br /&gt; 
fjorton dagars fängelse även för rattfylleri kan få är det två saker man&lt;br /&gt; 
måste tänka på: För det första måste man ta reda på vilket resultatet kan&lt;br /&gt; 
bli när det gäller straffmätningen för rattfylleri. För det andra måste man&lt;br /&gt; 
tänka efter hur själva beslutet om möjlighet till lindrigare straff kan påverka&lt;br /&gt;
allmänhetens inställning till att använda alkohol i samband med bilkörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten när man besvarar dessa frågor måste enligt vår mening&lt;br /&gt; 
vara riksdagens hittillsvarande inställning till rattfylleriet, som senast har&lt;br /&gt; 
formulerats av justitieutskottet i dess betänkande JuU 1980/81:1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en i rättspraxis antagen grundsats kräver, hänsynen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän laglydnad att påföljden för rattfylleri normalt bestäms till fängelse.&lt;br /&gt; 
Detta har enligt utskottets mening haft stor betydelse som avhållande&lt;br /&gt; 
faktor när det gäller bilkörning i samband med alkoholförtäring: uppfattningen&lt;br /&gt;
att man måste hålla isär alkoholförtäring och bilkörning torde ha en&lt;br /&gt; 
fast förankring hos det stora flertalet medborgare. Det är enligt utskottets&lt;br /&gt; 
mening ett viktigt trafiksäkerhetsintresse att den senare uppfattningen&lt;br /&gt; 
vidmakthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma betänkande från justitieutskottet redovisas en genomgång av&lt;br /&gt; 
tingsrätternas domar i rattfyllerimål under 1979. Genomgången, som endast&lt;br /&gt;
omfattar de fall där omständigheterna inte varit mildrande i trafikbrottslagens&lt;br /&gt;
mening, ger vid handen att domstolarnas syn på rattfylleriet i&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1980/81:170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;en del delar av landet kraftigt förändrats under de senaste åren utan något&lt;br /&gt; 
föregående riksdagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i gällande rätt vissa möjligheter att i stället för fängelse döma&lt;br /&gt; 
till villkorlig dom eller till skyddstillsyn i rattfyllerimål. Den nämnda genomgången&lt;br /&gt;
av domarna för rattfylleri visar att denna möjlighet 1979 användes&lt;br /&gt;
i icke fullt vart sjätte fall. Skillnaderna mellan olika tingsrätter är&lt;br /&gt; 
mycket stora. Det finns åtta tingsrätter där mer än var tredje rattfyllerist&lt;br /&gt; 
undgår fängelse. I andra tingsrätter förekommer över huvud taget inte&lt;br /&gt; 
villkorlig dom eller skyddstillsyn under undersökningsåret. Justitieutskottet&lt;br /&gt;
har i sitt enhälliga betänkande slagit fast att det synes vara fallet att lika&lt;br /&gt; 
fall inte behandlas lika vid domstolarna samt att detta inte kan godtas.&lt;br /&gt; 
Justitieutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att det&lt;br /&gt; 
erfordras närmare undersökning av domstolarnas handläggning av rattfyllerimål&lt;br /&gt;
så att man därefter kan ta ställning till frågan om behovet och arten&lt;br /&gt; 
av vidare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några upplysningar om att dessa stora problem existerar finns inte i&lt;br /&gt; 
propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhålls visserligen att ”standardpåföljden” för rattfylleri&lt;br /&gt;
”för närvarande” inte bör sjunka under en månad. Men ett betydande&lt;br /&gt; 
utrymme lämnas ändock för att döma till kortare fängelsestraff även i&lt;br /&gt; 
sådana fall där mildrande omständigheter inte föreligger enligt trafikbrottslagen&lt;br /&gt;
och där några skäl för att döma till skyddstillsyn till följd av de&lt;br /&gt; 
personliga omständigheterna inte heller finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening måste man för att bedöma verkningarna av ett sådant&lt;br /&gt; 
förslag göra det som inte görs i propositionen, nämligen överväga hur en&lt;br /&gt; 
möjlighet till fjorton dagars fängelse kan komma att användas av domstolarna&lt;br /&gt;
i ett läge när det på flera håll i landet pågår en snabb urholkning av&lt;br /&gt; 
riksdagens tidigare beslut att rattfylleri normalt skall leda till fängelse i&lt;br /&gt; 
minst en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om propositionens förslag genomföres även när det gäller rattfylleri&lt;br /&gt; 
menar vi för vår del att det finns en betydande risk för att vi skulle få en&lt;br /&gt; 
fortsatt okontrollerad utveckling i riktning mot dels stora skillnader i&lt;br /&gt; 
rättstillämpning mellan olika tingsrätter, dels en allmänt mildare syn på&lt;br /&gt; 
rattfylleriet när det gäller straffmätningen. Förarbetena i form av utredning&lt;br /&gt; 
och proposition är i just de här avsnitten så kortfattade och oklara att något&lt;br /&gt; 
hinder för en sådan utveckling inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör riksdagen i viktiga frågor inte fatta beslut med så&lt;br /&gt; 
här långtgående konsekvenser utan att dels ha ett ordentligt underlag för&lt;br /&gt; 
beslutet, dels tydligt ange hur riksdagen önskar att lagen skall se ut efter&lt;br /&gt; 
reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av justitieutskottet förordade närmare undersökningen av hur rattfyllerimålen&lt;br /&gt;
egentligen handläggs i domstolarna måste enligt vår mening&lt;br /&gt; 
avvaktas innan man företar någon viktigare förändring av lagstiftningen&lt;br /&gt; 
när det gäller rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_0" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_0" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1980/81:170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Vi vill också påpeka att riksdagen för fem år sedan ansåg att en reform&lt;br /&gt; 
av trafiknykterhetslagstiftningen snarast borde komma till stånd, även om&lt;br /&gt; 
försöksverksamhet med alkolholutandningsprov borde avvaktas (JuU&lt;br /&gt; 
1975/76:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om sänkta promillegränser, för både rattonykterhet och rattfylleri,&lt;br /&gt;
har framlagts. När det gäller rattfylleri föreslog exempelvis trafiknykterhetsbrottskommittén&lt;br /&gt;
redan för tio år sedan en sänkning från 1,5 till&lt;br /&gt; 
1,2 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén fortsätter sitt arbete, och dessutom pågår arbetet&lt;br /&gt;
i frivårdskommittén. Dessa utredningars arbete kan komma att leda&lt;br /&gt; 
fram till en mer genomgripande reform av det kriminalpolitiska påföljdssystemet.&lt;br /&gt;
Det är möjligt att kommande förslag från dessa utredningar kan&lt;br /&gt; 
göra det lämpligt att även använda kortare fängelsestraff vid rattfylleri. Vi&lt;br /&gt; 
vill särskilt peka på möjligheten att utveckla den s.k. kontraktsvårdstanken,&lt;br /&gt;
där den dömde kan få möjlighet att i stället för ett vanligt fängelsestraff&lt;br /&gt;
välja ett mycket kort fängelsestraff, förenat med en längre tids&lt;br /&gt; 
nykterhetsvård. En liknande tanke återfanns i trafiknykterhetsbrottskommitténs&lt;br /&gt;
förslag, där påföljden för personer med alkolholproblem föreslogs&lt;br /&gt; 
bli skyddstillsyn med föreskrift om nykterhetsvårdande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör nämnas att det, efter riksdagsbeslut våren 1979, nu pågår&lt;br /&gt; 
en översyn av det alkoholpolitiska restriktionssystemet. Det är tänkbart&lt;br /&gt; 
att även denna översyn leder till resultat som kan påverka utformningen av&lt;br /&gt; 
påföljdssystemet för rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således stor anledning för riksdagen att inom kort tid fatta&lt;br /&gt; 
beslut om hur rattfylleri skall behandlas i lagstiftningen. Det gäller då att&lt;br /&gt; 
med kraft slå fast principen att alkohol och bilkörning inte hör samman och&lt;br /&gt; 
samtidigt förbättra påföljdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att nu införa möjligheten till ljorton dagars fängelse för rattfylleri, utan&lt;br /&gt; 
att vidta någon annan åtgärd, skulle inte bidra till att lösa något av de&lt;br /&gt; 
påtalade problemen. Det skulle framför allt öka osäkerheten och de regionala&lt;br /&gt;
skillnaderna i rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle också få allvarliga konsekvenser för den andra viktiga fråga&lt;br /&gt; 
man måste ta ställning till i detta sammanhang, nämligen hur ett beslut om&lt;br /&gt; 
fjorton dagars fängelse för rattfylleri skulle påverka allmänhetens inställning&lt;br /&gt;
till alkohol och bilkörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör man för det första slå fast att ett sådant beslut om möjlighet till&lt;br /&gt; 
kortare fängelsestraff inte behöver ha någon uppluckrande effekt på det&lt;br /&gt; 
allmänna rättsmedvetandet ifall det ingår i en större reform. Om möjlighet&lt;br /&gt; 
till kortare fängelsestraff åtföljs av sänkta promillegränser och möjligheter&lt;br /&gt; 
att förena korta fängelsestraff med nykterhetsvård, så kan det inte påstås&lt;br /&gt; 
att reformen innebär någon mer tillåtande inställning från samhällets sida&lt;br /&gt; 
till att använda alkohol i samband med bilkörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som nu framlagts kan emellertid inte undgå att få just detta&lt;br /&gt; 
resultat. Det kan av medborgarna inte uppfattas på annat sätt än att&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1980/81:170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;regeringen och riksdagen mildrar samhällets hittillsvarande inställning att&lt;br /&gt; 
man måste hålla isär alkoholförtäring och bilkörning. Ett sådant beslut står&lt;br /&gt; 
i strid mot den mening justitieutskottet nyligen uttryckte, att det är ett&lt;br /&gt; 
viktigt trafiksäkerhetsintresse att uppfattningen om att alkoholförtäring&lt;br /&gt; 
och bilkörning skall hållas isär vidmakthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När alkoholförbrukningen har ökat, har fler människor än tidigare problem&lt;br /&gt;
med alkoholen och behöver stöd av samhällets normsystem för att&lt;br /&gt; 
låta bli att köra bil med alkohol i kroppen. Trots att fler människor än&lt;br /&gt; 
tidigare har alkoholvanor som gör att det finns risk för rattonykterhet eller&lt;br /&gt; 
rattfylleri har det visat sig att inställningen till sådana brott på åtskilliga håll&lt;br /&gt; 
håller på att bli mer tillåtande. 1 en sådan situation är det enligt vår mening&lt;br /&gt; 
ytterst olyckligt om riksdagen fattar ett beslut som kan uppfattas som en&lt;br /&gt; 
mindre avvisande inställning från samhällets sida. Eftersom rattfyllerifrågan,&lt;br /&gt;
mer än de flesta andra kriminalpolitiska frågor, handlar om den&lt;br /&gt; 
enskilda människans trygghet och säkerhet till liv och lem måste vi, när vi&lt;br /&gt; 
tar ställning till denna fråga, utgå från att lagarnas brottsförebyggande&lt;br /&gt; 
funktion inte får urholkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, vill vi slutligen framhålla, inte nödvändigt att skjuta den föreslagna&lt;br /&gt;
möjligheten till florton dagars fängelse på framtiden i andra fall än när&lt;br /&gt; 
det gäller rattfylleri. Mot bakgrund av de förhållanden som har redovisats i&lt;br /&gt; 
justitieutskottets betänkande JuU 1980/81:1 och mot bakgrund av det&lt;br /&gt; 
utredningsarbete som pågår och snabbt måste genomföras i frågan, anser&lt;br /&gt; 
vi det vara rimligt att straffminimum i de fall där fängelsestraff utdöms&lt;br /&gt; 
ligger kvar på en månad för rattfylleri, trots att det sänks i övriga fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i propositionen föreslagna lagändringen bör därför kompletteras&lt;br /&gt; 
med en ändring av trafikbrottslagens 4 §, 1 morn., första stycket av denna&lt;br /&gt; 
innebörd. Det förutsätts att utskottet utarbetar erforderligt förslag till&lt;br /&gt; 
lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:32px;text-align:right;"&gt;att riksdagen beslutar att, i de fall där fängelse utdöms för rattfylleri,&lt;br /&gt; 
den minsta strafftiden även fortsättningsvis skall vara en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 november 1980&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;KARL ERIK ERIKSSON (fp)&lt;br /&gt; 
KERSTIN EKMAN (fp)&lt;br /&gt; 
MARGARETA ANDRÉN (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;ERIC ENLUND (fp)&lt;br /&gt; 
ELVER JONSSON (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KARL ERIK ERIKSSON</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KERSTIN EKMAN</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>MARGARETA ANDRÉN</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ERIC ENLUND</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>4</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ELVER JONSSON</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>5</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G402170</dok_id>
<subtitel>av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl.</subtitel>
<filnamn>mot_198081__170.pdf</filnamn>
<filstorlek>148248</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med anledning av proposition 1980/81:44 om sänkt minimitid för</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/259C9B77-8EE3-4C6E-BB96-0220D23FF3B7</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>