3094890 G4021 1980/81 1 mot mot Motion 1980/81:1 av Allan Ekström och Inger Lindquist Motion Motion 1 0 1980-10-08 00:00:00 2014-11-03 22:23:14 2014-11-03 00:00:00 med anledning av proposition 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform av Allan Ekström och Inger Lindquist html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G4021/text https://data.riksdagen.se/dokument/G4021 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G4021 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">Mot. 1980/81</p> <p style="text-align:right;">1-5</p> <p style="text-align:right;">Motion</p> <p style="text-align:right;">1980/81:1</p> <p style="text-align:right;">av Allan Ekström och Inger Lindquist</p> <p>med anledning av proposition 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform</p> <p>Riksdagen beslöt år 1976 (TU 1975/76:28, rskr 1975/76:390) att allmän<br /> domstol i stället för förvaltningsmyndighet skulle handha frågan om<br /> körkortsåterkallelse vid sådana trafikbrott beträffande vilka domstolen<br /> samtidigt dömde i ansvarsdelen.</p> <p>Vid sin prövning av frågan fäste riksdagen särskild vikt vid den enskildes<br /> rättstrygghet och vid trafiksäkerhetssynpunkter. Som skäl för överflyttningen<br /> anfördes främst att principerna om muntlighet och omedelbarhet skulle<br /> bli tillämpliga och att saken kunde bedömas i ett sammanhang på ett<br /> väsentligt tidigare stadium än vad som då var fallet. Därmed borde större<br /> rättssäkerhet kunna uppstå. För den enskilde måste det vidare framstå som<br /> rimligt att frågan om återkallelse av körkortet avgjordes samtidigt med<br /> trafikbrottet och icke först sedan månader förflutit från det att domen vunnit<br /> laga kraft. Vikt lades också vid att den allmänna domstolen fick möjlighet att<br /> avväga de straffrättsliga påföljderna mot körkortsingripandena och att<br /> domstolen regelmässigt hade en ingående personutredning i trafikmålen.</p> <p>Den nu framlagda propositionen 1979/80:178 innebär emellertid att<br /> nuvarande dualistiska ordning skall bestå.</p> <p>Vid bedömandet av frågan om vilken myndighet som skall ha behörighet<br /> att pröva körkortsingripanden bör den enskilde körkortsinnehavaren sättas i<br /> centrum.</p> <p>Låt oss teckna en situation som utspelar sig så gott som dagligen vid våra<br /> tingsrätter vid handläggningen av trafikmål. Då förhandlingen är slut har<br /> bilföraren frågat vilka konsekvenser som en fällande dom skulle få<br /> beträffande körkortet. Man har då uppgett att ett körkortsingripande<br /> betydde mera för honom än ett bötesbelopp eller rent av ett kortvarigt<br /> frihetsstraff. Särskilt oroliga har de varit som sagt sig vara beroende av<br /> körkortet för sitt levebröd eller för sin vardagstillvaro i övrigt. Ett<br /> återkallande av körkortet kan ju i sådana fall få förödande följder. Det har då<br /> känts otillfredsställande, ja närmast genant, att från domstolens sida behöva<br /> svara att domstolen saknade befogenhet att pröva denna fråga. Ett<br /> körkortsingripande vore nämligen icke en påföljd av brottet utan skulle<br /> betraktas som en därifrån fristående fråga som vore att bedöma uteslutande<br /> från trafiksäkerhetssynpunkt. Och en sådan prövning hade domstolen icke<br /> kompetens att göra. Bilföraren hade därför att ge sig till tåls tills länsrätten<br /> fattat beslut i saken om ett antal månader.</p> <p style="text-align:right;">En annan allvarlig och ej tillräckligt uppmärksammad svaghet med</p> <p style="text-align:right;">1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1-5</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1980/81:1</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_6"><p>nuvarande ordning är att länsrätten kan ompröva domstolens bedömning av<br /> själva gärningen, brottet. Domstolen skall enligt rättegångsbalken döma<br /> uteslutande på den utredning som muntligen, i båda parters närvaro,<br /> presenteras i rättssalen - detta är en av hörnstenarna i vårt rättssystem.<br /> Polisrapporten och i den intagna vittnesförhör är enligt uttrycklig lagregel<br /> inte processmaterial. Det är ju, som saken uttrycks, straffritt att ljuga inför<br /> polisen. Men samma ordning torde icke gälla i förvaltningsförfarandet som ju<br /> till stor del är skriftligt. Länsrätten brukar t. ex. infordra förundersökningsprotokollet<br /> från åklagaren även i det fallet tingsrätten dömt i trafikmålet.<br /> Länsrätten får härigenom tillgång till material som tingsrätten icke lagligen<br /> fått grunda sin dom på, material vars riktighet som nämnts ej så sällan kan<br /> ifrågasättas i väsentliga hänseenden. Det har förekommit att, medan en<br /> enhällig tingsrätt bedömt omständigheterna vid ett smitningsbrott som<br /> mildrande och utdömt ett lågt bötesstraff, bilföraren likväl fått sitt körkort<br /> indraget på grund av att smitningsbrottet ansetts vara av allvarlig karaktär.</p> <p>Det förhållandet, att förfarandet inför förvaltningsdomstol avses skola<br /> tillgodose den enskildes rättssäkerhet bättre än hittills varit fallet - något som<br /> i och för sig är att hälsa med tillfredsställelse - avväpnar till ingen del<br /> bärkraften i de argument till förmån för samtidig lagföring som framlagts i det<br /> föregående (kumulation). Detsamma är fallet med den föreslagna bestämmelsen<br /> i trafikbrottslagen, enligt vilken den allmänna domstolen - dvs. i<br /> främsta rummet tingsrätt - skall söka förutse den bedömning av körkortsfrågan<br /> till vilken förvaltningsdomstolen i sinom tid kommer.</p> <p>Gentemot bestämmelsen kan dessutom riktas den anmärkningen att full<br /> harmonisering ändå icke kan uppnås genom denna ordning. Den allmänna<br /> domstolen kan ju - på grundval av det processmaterial som förebragts i målet<br /> - utgå från att något körkortsingripande icke skall komma till stånd och<br /> grunda straffbestämningen därpå. Länsrätten gör däremot senare en motsatt<br /> bedömning och drar in körkortet.</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställer vi</p> <p style="margin-left:58px;">att riksdagen - med avslag på propositionen 1979/80:178 i<br /> motsvarande del - beslutar ge regeringen i uppdrag att<br /> framlägga ett nytt förslag till körkortsreform såvitt avser<br /> överflyttning av körkortsärenden till allmän domstol med<br /> ledning av riksdagens tidigare fattade beslut härom.</p> <p>Stockholm den 8 oktober 1980</p> </div> <div class="block ml_6"><p>ALLAN EKSTRÖM (m)</p> </div> <div class="block ml_26"><p style="margin-left:6px;">INGER LINDQUIST (m)</p> </div> </div> </div> 0 ALLAN EKSTRÖM m 1 undertecknare 0 INGER LINDQUIST m 2 undertecknare G4021 av Allan Ekström och Inger Lindquist mot_198081__1.pdf 74290 pdf med anledning av proposition 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform https://data.riksdagen.se/fil/A73558C0-6F9D-43EC-AE7D-5C5529A19D54