3069989 G30282 1979/80 82 mot mot Motion 1979/80:82 av Joakim Ollén m. fl. Motion Motion 82 0 1979-10-16 00:00:00 2014-10-11 18:53:13 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1979/80:9 om konsumentförsäkringslag, m. m. av Joakim Ollén m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G30282/text https://data.riksdagen.se/dokument/G30282 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G30282 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1979/80:82</p> <p>av Joakim Ollén m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1979/80:9 om konsumentförsäkringslag,<br /> m. m.</p> <p>Att genom konsumentskyddande lagstiftning förbättra konsumenternas<br /> ställning är inte alltid en lätt uppgift. Vad som synes vara i konsumenternas<br /> intresse kanske inte är det. Regler som i ett avseende skyddar konsumenterna<br /> kan i ett annat vara till skada för samma grupp. Kostnader, i form av höjda<br /> priser, till följd av ett konsumentskydd kan väga över fördelarna med<br /> lagstiftningen. Härtill kommer att det inte alltid är endast konsumenterna<br /> som behöver skydd. Även hantverkare och andra mindre företagare kan vara<br /> i behov av skyddsregler. Det kan skapa obalans i lagstiftningen om<br /> människor alltid just i sin egenskap av konsumenter ges ett skydd.</p> <p>Alla dessa svårigheter med konsumentlagstiftning illustreras på ett tydligt<br /> sätt av förslaget till konsumentförsäkringslag. Detta hindrar inte att det finns<br /> ett klart behov av ny lagstiftning på försäkringsavtalsområdet. Den nuvarande<br /> försäkringsavtalslagen från år 1927 är i väsentliga avseenden starkt<br /> föråldrad. Goda skäl kan anföras för att i olika avseenden stärka försäkringstagarnas<br /> ställning. Mycket i lagförslaget, exempelvis den föreskrivna informationsplikten<br /> till försäkringstagare, innebär tvivelsutan ett bättre skydd för<br /> försäkringstagarna. Ändå kan det ifrågasättas om det framlagda förslaget nu<br /> bör genomföras. Vi menar att kritik kan riktas mot förslaget från två<br /> utgångspunkter.</p> <p>För det första kan det starkt ifrågasättas om förslaget innebär att<br /> konsumenternas intressen tillvaratas på bästa möjliga sätt. De föreslagna<br /> reglerna beträffande nedsättning av försäkringsersättning utgår från att<br /> nedsättning skall kunna ske då försäkringstagaren varit grovt oaktsam men<br /> inte vid vanlig oaktsamhet. Bestämmelser om s. k. biförpliktelser, som<br /> innebär faktiska aktsamhetskrav, kan sägas stå i strid med lagförslaget och<br /> kan komma att inte tillämpas om försäkringstagarens oaktsamhet inte<br /> bedöms som grov. Detta kan synas ligga i konsumenternas intresse.<br /> Emellertid har under senare år nya försäkringstyper lanserats som i vissa fall<br /> uppställer långtgående aktsamhetskrav eller innefattar preciserade förutsättningar<br /> för ersättning. I gengäld kan försäkringstagaren erbjudas gynnsamma<br /> premier.</p> <p>Bakgrunden till denna utveckling är självfallet de snabbt stigande försäkringspremierna<br /> under senare år. För konsumenterna kan det således i dag i<br /> många fall vara av större intresse att få en avgränsad försäkring till ett rimligt<br /> pris och med en rimlig självrisk än att fä ett mycket vidsträckt försäkringsskydd<br /> till ett pris som gör att måpga konsumenter måhända avstår från</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:82</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>försäkring. Även departementschefen berör (s. 25 f.) den oroväckande<br /> kostnadsutvecklingen för försäkringar under senare år. Han framhåller att<br /> konsumentförsäkringslagen kan komma att leda till vissa premiehöjningar<br /> men bedömer att dessa inte blir så omfattande att någon avhålls från att<br /> teckna försäkring. Departementschefens bedömning bygger såvitt man kan<br /> se inte på någon djupare analys. Det finns därför skäl att ifrågasätta<br /> slutsatsen. Detta gäller i synnerhet mot bakgrund av vad som ovan sagts om<br /> utvecklingen mot nya försäkringsformer med rimligare premier men med<br /> mer exakta krav på försäkringstagaren. Med den informationsskyldighet som<br /> enligt förslaget åläggs försäkringsgivaren kan det ifrågasättas om konsumenterna<br /> vinner något på en begränsning av avtalsfriheten på det sätt som<br /> reglerna om nedsättning av försäkringsersättningen innebär.</p> <p>Även från en annan utgångspunkt kan kritik riktas mot förslaget i dess<br /> helhet. Åtskilliga remissinstanser har ifrågasatt om det är lämpligt att nu<br /> genomföra en konsumentförsäkringslagstiftning innan revideringen av den<br /> grundläggande försäkringsavtalslagen är avslutad. Bland dem som framhållit<br /> sådana synpunkter kan nämnas Svea hovrätt som ifrågasätter ”om det f. n.<br /> föreligger ett starkt behov av särskilda regler till skydd för konsumenterna”.<br /> Svea hovrätt framhåller också att försäkringsavtalslagen, ehuru föråldrad,<br /> inte i realiteten ligger till grund för de försäkringar som tecknas i dag. Inom<br /> försäkringsbranschen har utarbetats allmänna bestämmelser av år 1976 för<br /> hem, villa, fritidshus, rese-, motorfordons- och båtförsäkringar, vilka tillämpas<br /> av samtliga bolag sedan den 1 juli 1976. Hänsyn måste tas till detta faktum<br /> när man bedömer vikten av att genast genomföra lagstiftning på detta område<br /> utan att invänta en fullständig reformering av försäkringsavtalsrätten.</p> <p>Hovrätten är också kritisk mot att endast konsumenter kommer i<br /> åtnjutande av ett stärkt skydd. Man framhåller bl. a. att ”andra grupper, t. ex.<br /> hantverkare och andra småföretagare, kan ha samma behov av det skydd som<br /> lagreglerna är avsedda att ge”. Den myndighet, försäkringsinspektionen, som<br /> har att bevaka förevarande område påpekar att man i Norge inriktat arbetet på<br /> att i ett sammanhang lägga fram förslag till en helt ny försäkringsavtalslag.<br /> Man framhåller också att försäkringsbolagen i helt övervägande utsträckning<br /> är konsumentägda och självstyrda. Det bör också beaktas när man bedömer<br /> behovet av en skyndsam lagstiftning. Näringsfrihetsombudsmannen ifrågasätter<br /> om inte den önskvärda lagstiftningstekniken vid fall av denna art borde<br /> vara att låta regler av ifrågavarande karaktär bli en del av den grundläggande<br /> lagstiftningen på området. Även Försäkringsanställdas förbund, som är det<br /> fackförbund som närmast berörs av frågorna, ifrågasätter ”starkt om det<br /> verkligen är nödvändigt att stifta en ny lag för att i dessa avseenden ge<br /> försäkringstagarna ett ökat skydd. Detta allra helst som skyddet inte gäller<br /> alla försäkringstagare och därmed innebär ett definieringsproblem av vad<br /> som är eller inte är 'konsumentförsäkring’.” Åtskilliga andra remissinstanser<br /> är inne på liknande tankegångar.</p> <p>Av måhända än större intresse är emellertid vad som anförs av en ledamot i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:82</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lagrådet beträffande den nordiska rättslikheten på förevarande område.<br /> Ledamoten pekar bl. a. på innebörden av den s. k. Helsingforsöverenskommelsen<br /> av den 23 mars 1962. 1 den förbinder sig parterna att fortsätta<br /> lagsamarbetet i syfte att uppnå största möjliga överensstämmelse på privaträttens<br /> område. Ledamoten konstaterar att den avgörande frågan är om<br /> Sverige är fritaget från sitt allmänna åtagande som kontraherande part till<br /> Helsingforsöverenskommelsen att upprätthålla den nordiska rättsgemenskapen.<br /> Överenskommelsen, heter det i yttrandet, är på förevarande punkt att<br /> tolka så att det måste finnas särskilda skäl av nationell art för att ett land skall<br /> anses befriat från nämnda åtagande. Med hänsyn till den stora tveksamhet<br /> som även departementschefen ger uttryck åt (s. 22 ff.) finns det knappast<br /> grund för att påstå att det föreligger särskilda skäl för genomförandet av den<br /> nu aktuella lagstiftningen. Enligt vår uppfattning är det av vikt att det<br /> nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet värnas. Under senare år finns<br /> det dess Wlre exempel på att den nordiska rättslikheten har ansetts vara<br /> försumbar. Vi kan inte godta detta synsätt.</p> <p>Majoriteten i lagrådet godtar förslaget bl. a. med motiveringen ”att<br /> lagförslaget är att betrakta som ett provisorium i avvaktan på vad den samlade<br /> översynen av det rättsområde som f. n. täcks av försäkringsavtalslagen kan<br /> föra med sig”. Med just den motiveringen, att lagförslaget är att betrakta som<br /> ett provisorium, menar vi att det finns goda skäl att vänta med lagstiftningen<br /> tills den samlade översynen av försäkringsavtalsområdet föreligger.</p> <p>Vi anser sammanfattningsvis att förslaget till konsumentförsäkringslag<br /> varken fyller de krav som kan ställas utifrån försäkringstagarnas synvinkel<br /> eller de krav som från rättspolitiska utgångspunkter kan ställas på ny<br /> lagstiftning. Det förstärkta skydd som försäkringstagarna otvivelaktigt är i<br /> behov av bör således ges en annan form, och förslag härom bör presenteras<br /> samtidigt med att översynen av försäkringsavtalslagen i dess helhet slutförts.</p> <p>Med hänvisning till vad nu sagts hemställer vi</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:58px;">1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80:9,</p> <p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag på förevarande<br /> område i enlighet med vad som anförts i motionen.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 16 oktober 1979</p> </div> <div class="block ml_4"><p>JOAKIM OLLÉN (m)<br /> STEN SVENSSON (m)<br /> BIRGITTA RYDLE (m)<br /> ALLAN EKSTRÖM (m)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>ALF WENNERFORS (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)</p> </div> </div> </div> 0 JOAKIM OLLÉN m 1 undertecknare 0 STEN SVENSSON m 2 undertecknare 0 BIRGITTA RYDLE m 3 undertecknare 0 ALLAN EKSTRÖM m 4 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 5 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 6 undertecknare G30282 av Joakim Ollén m. fl. mot_197980__82.pdf 99655 pdf med anledning av propositionen 1979/80:9 om konsumentförsäkringslag, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/B6B1E96E-8EFF-408F-A116-4AFAB1C80CF8