3069977 G30271 1979/80 71 mot mot Motion 1979/80:71 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. Motion Motion 71 0 1979-10-16 00:00:00 2014-10-11 18:53:05 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G30271/text https://data.riksdagen.se/dokument/G30271 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G30271 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1979/80:71</p> <p>av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten</p> <p>Vård oberoende av samtycke</p> <p>Inledande och sammanfattande synpunkter</p> <p>Propositionen om socialtjänsten bygger på ett snart femtonårigt utredningsarbete<br /> om de organisatoriska formerna för och innehållet i samhällets<br /> socialtjänst. Moderata samlingspartiet har deltagit i detta arbete och har<br /> biträtt förslagen i huvudsaklig del.</p> <p>Den traditionella uppdelningen i nykterhetsvård, socialhjälp och barnavård<br /> har under 1970-talet successivt ersatts av en samordnad kommunalförvaltning<br /> på den sociala sidan. I flertalet kommuner har nu sociala centralnämnder<br /> inrättats. I socialvårdslagstiftningen kvarstår emellertid alltjämt<br /> indelningen i vårdområden. Genom det nu framlagda förslaget om en<br /> samordnad lagstiftning på det sociala området sker en anpassning till de<br /> arbetsförhållanden som i stor utsträckning redan råder i kommunerna.<br /> Propositionen tillgodoser härigenom angelägna önskemål som har framförts<br /> av förtroendemän, socialarbetare och klientorganisationer.</p> <p>I propositionen har gjorts väsentliga förändringar i förhållande till de<br /> förslag som socialutredningen har lämnat. Härigenom har några av de<br /> önskemål som vi har framfört tidigare kunnat tillgodoses. Detta gäller t. ex.<br /> rätten till bistånd, där den enskildes eget ansvar bättre understryks och risken<br /> för missbruk minskar genom att rätten har begränsats till att avse de<br /> situationer då den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Vid vård<br /> utan samtycke av unga har åldersgränser och vårdtider bättre anpassats till de<br /> synpunkter som förts fram från vårt håll. Möjligheterna att ingripa till skydd<br /> för den unge på grund av hans eget beteende har i propositionen sträckts ut<br /> från den av socialutredningen föreslagna åldersgränsen 18 år till 20 år.<br /> Socialutredningens förslag om bestämda vårdtider om högst tre månader har<br /> ersatts med regler om återkommande omprövningar av vårdbehovet.</p> <p>Trots dessa och andra förbättringar innehåller propositionen bister, delvis<br /> av mycket allvarlig art. I särskilda motioner kommer socialtjänstens portalparagraf,<br /> socialnämndens ansvar gentemot missbrukare av beroendeframkallande<br /> medel, möjligheten att utse kontaktperson för unga, socialnämndens<br /> övergripande ansvar gentemot distriktsnämnderna i budgetarbetet, familjerådgivningen<br /> m. m. att behandlas.</p> <p>I propositionen har de väsentliga frågorna om huvudmannaskap och<br /> kostnadsansvar för nykterhetsvårdens institutioner och för ungdomsvårdsskolorna<br /> lämnats obesvarade. Förhandlingar pågår mellan staten och de båda</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kommunförbunden i dessa frågor. När förhandlingarna slutförts måste<br /> regeringen förelägga riksdagen resultatet för godkännande. Även frågan om<br /> kontraktsvård för missbrukare utreds med sikte på att införa regler för sådan<br /> vård samtidigt med den nya sociallagstiftningen. I avvaktan på dessa<br /> regeringsförslag bör behandlingen av propositionen i dessa delar uppskjutas.</p> <p>Det föreligger ingen beräkning av vad den nya lagstiftningen kommer att<br /> medföra i fråga om personella och vårdmässiga anspråk på socialvården och<br /> sjukvården. Även de samhällsekonomiska konsekvenserna är så kortfattat<br /> berörda att ett erforderligt beslutsunderlag inte kan anses föreligga. Detta är<br /> särskilt allvarligt i en tid då alla parter är överens om största återhållsamhet<br /> med nya ålägganden för landsting och kommuner och en stark begränsning<br /> av takten i den kommunala utgiftsökningen. Propositionen bör därför<br /> skyndsamt kompletteras i dessa avseenden. Också av detta skäl är det angeläget<br /> att avvakta med den slutliga behandlingen av förslaget tills erforderligt<br /> beslutsunderlag föreligger.</p> <p>I ett hänseende är emellertid de i propositionen framlagda förslagen sådana<br /> att de över huvud taget inte kan läggas till grund för lagstiftning. Det gäller de<br /> framlagda förslagen om vård oberoende av samtycke av vuxna alkohol- och<br /> narkotikamissbrukare. Förslaget innebär att vård utan samtycke i dessa fall<br /> endast skall kunna ske inom ramen för den psykiatriska lagstiftningen. Trots<br /> att förslagen kommer att få djupgående konsekvenser ur vård- och rättssäkerhetssynpunkt<br /> har de varken remissbehandlats eller i sin nuvarande utformning<br /> granskats av lagrådet. Den allvarliga kritik som lagrådet tidigare har riktat mot<br /> förslaget har i huvudsak lämnats obeaktad. Allvarlig kritik mot förslaget har<br /> även redovisats av psykiatrer, vårdpersonal i övrigt samt klientorganisationer.<br /> Förslaget skulle enligt vår mening leda till en minskad rättssäkerhet, en risk<br /> för en utvidgning av det psykiska sjukdomsbegreppet och en ensidig betoning av<br /> det psykiatriska behandlingsbehovet med risk för att den mer långsiktiga sociala<br /> rehabiliteringen sätts åt sidan till men för missbrukarna och deras anhöriga. Den<br /> utredning om reglerna för vård utan samtycke som aviserats i syfte att trygga<br /> rättssäkerheten och garantera en effektiv vård bör få i uppdrag att skyndsamt<br /> utreda och föreslå en medicinsk och social vårdlag som öppnar möjlighet att<br /> bereda vård vid missbruk på såväl sociala som medicinska grunder.<br /> Utredningen bör vidare pröva förutsättningarna att förlägga beslutanderätten<br /> i sådana frågor till länsrätten. I avvaktan härpå bör lagen om beredande av<br /> sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) samt nykterhetsvårdslagens regler<br /> om tvångsintagning fortsätta att gälla.</p> <p>Vård utan samtycke av vuxna missbrukare</p> <p>I propositionen föreslås att nykterhetsvårdslagens regler om tvångsintagning<br /> av alkoholmissbrukare skall upphöra att gälla och att bestämmelser om<br /> vård utan samtycke vid missbruk av beroendeframkallande medel förs in</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>som en särskild paragraf i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i<br /> vissa fall m. m. (LSPV). Lagen föreslås samtidigt få benämningen lag om<br /> psykiatrisk vård i vissa fall (LPV). Trots att förslagen skulle få djupgående<br /> konsekvenser ur vård- och rättssäkerhetssynpunkt har de varken remissbehandlats<br /> eller i sin nuvarande utformning granskats av lagrådet.</p> <p>Den föreslagna paragrafen (2 §LPV) lyder: ”Den som är beroende av<br /> alkohol eller narkotika och till följd härav är i trängande behov av avgiftning<br /> och annan psykiatrisk vård i samband med denna får oberoende av eget<br /> samtycke beredas vård med stöd av denna lag om utebliven vård innebär<br /> allvarlig fara för hans hälsa eller liv eller för annans personliga säkerhet eller<br /> hälsa.”</p> <p>Vården enligt denna paragraf föreslås högst få bestå i fyra veckor.</p> <p>Förslaget innebär steg i fel riktning</p> <p>Förslaget innebär i många avseenden betydande försämringar för missbrukarna<br /> i förhållande till gällande rätt. Detta gäller bl. a. kravet på att vården och<br /> behandlingen så långt möjligt skall ges i frivilliga former, kravet på rättssäkerhet,<br /> då vården trots allt måste ske oberoende av samtycke, kravet på att<br /> vården skall kunna anpassas till behoven i det enskilda tället samt kraven på<br /> helhetssyn.</p> <p>Frivillighet</p> <p>Det råder allmän enighet om att vård och behandling av missbrukare så<br /> långt möjligt skall ges i frivilliga former (prop. s. 507).</p> <p>Vård och behandling under tvång bör därför enligt vår mening inte få eller<br /> kunna tillgripas om sådan lika väl kan ges med den vårdades samtycke.<br /> Nykterhetsvårdslagen kräver i dag i princip att möjligheterna till frivillighet<br /> skall vara uttömda innan tvångsvård får tillgripas. Motsvarande regler saknas<br /> helt i den föreslagna LPV. Med hänsyn till bristen på vårdplatser vid de<br /> psykiatriska klinikerna finns tvärtom risk för att tvångsmomentet kan<br /> komma att användas mer för att tvinga fram en vårdplats än för att tvinga in<br /> en patient.</p> <p>Vi menar att frivillighet bör vara grundläggande inom all vård och att<br /> undantagen från denna princip bör vara mycket noga specificerade. Den som<br /> ”drabbas” måste kunna se grunderna genom tydliga skrivningar. Även i<br /> detta avseende är den föreslagna 2 § i LPV utomordentligt otillfredsställande.<br /> Som nedan kommer att påvisas torde inte heller de läkare som har att tillämpa<br /> lagen att ha möjlighet att se grunderna eller göra erforderliga bedömningar<br /> utifrån dem.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Rättssäkerhet</p> <p>Även i detta avseende innebär lagförslaget försämringar i förhållande till<br /> gällande rätt. För att en alkoholmissbrukare skall kunna tvångsintas enligt<br /> nykterhetsvårdslagen krävs dubbla beslut i socialnämnd och vid domstol<br /> (länsrätt). I den mån sådana beslut ersätts av beslut enligt den föreslagna LPV<br /> innebär det att denna dubbla prövning ersätts av en enläkarprövning.<br /> Läkaren, som dessutom utomordentligt sällan torde vara psykiater, har<br /> dessutom att ta ställning till djupt komplicerade begrepp (beroende och behov<br /> av avgiftning), som han endast undantagsvis torde ha kompetens eller<br /> möjlighet att bedöma.</p> <p>I stället för ökad rättssäkerhet och klarhet i rättstillämpningen innebär<br /> förslaget steg i rakt motsatt riktning. Det är särskilt anmärkningsvärt att<br /> samtidigt som unga människor i samma proposition tillförsäkras rättsliga<br /> garantier för att de åtgärder som riktas mot dem överensstämmer med<br /> gällande rätt innan intagning får ske, så tas sådana garantier bort för vuxna<br /> missbrukare. Som nedan kommer att visas, kompenseras detta inte av de<br /> föreslagna besvärsreglerna.</p> <p>Helhetssyn</p> <p>Kraven på en helhetssyn vid bedömningen av vårdinsatser är ett av<br /> honnörsorden i den moderna socialvården och den främsta drivkraften<br /> bakom socialtjänstlagens tillkomst. Helhetssynen förutsätter att samtliga de<br /> omständigheter som föranlett missbruket beaktas. Den prövning som i dag<br /> sker vid socialnämnder och länsrätter ger möjlighet till en sådan vidare<br /> bedömning av vårdbehovet. Förslaget till LPV innebär däremot att vårdbehovet<br /> endast skall prövas på rent medicinska grunder.</p> <p>Helhetssynen innebär också en bedömning av situationen och vårdbehoven<br /> i familjen i dess helhet, inte enbart hos den enskilde medlemmen. De<br /> otillräckliga vårdmöjligheter som propositionen erbjuder de vårdobenägna<br /> missbrukare som är i behov av mer långvarig vård och social rehabilitering<br /> innebär påtagliga risker för att det i stället blir den friska delen av familjen,<br /> barnen, som omhändertas.</p> <p>Adekvat värd</p> <p>Det talas med rätta om behovet av adekvat vård för missbrukarna. Vi delar<br /> uppfattningarna i propositionen (s. 507) att ”om man anser sig böra tvinga<br /> någon att undergå vård, så skall man också kunna garantera att vården<br /> normalt leder till förbättring av den enskilde”. Propositionen möjliggör<br /> emellertid endast sådan tvångsvård som innebär att ett ”trängande behov av ,<br /> avgiftning och annan psykiatrisk vård i samband därmed” tillgodoses. Den<br /> missbrukare som är i trängande behov av vård och social rehabilitering</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>lämnas i stor utsträckning åt sitt öde, om han inte mäktar stå emot missbruket<br /> av egen kraft.</p> <p>Begränsningen av tiden för vård utan samtycke till högst fyra veckor<br /> innebär direkta försämringar också för missbrukare som vårdas enligt LSPV.<br /> 40 96 av dem som år 1975 skrevs ut från sådan vård efter diagnosen<br /> narkomani och ca 25 96 av dem som skrevs ut enligt diagnosen alkoholism<br /> hade längre vårdtider än fyra veckor. ”Jo-jo-andet” in och ut riskerar<br /> härigenom att ytterligare öka, hur fina behandlingsplaner för fortsatt frivillig<br /> vård som än arbetas fram. Behandlingsperioderna riskerar därför i många fall<br /> att bli korta avbrott mellan återfallen och missbruksperioderna utan att<br /> missbrukaren-erbjuds realistiska möjligheter att komma ur missbruket.</p> <p>De föreslagna reglerna för vård oberoende av samtycke innebär också att<br /> kriminalvården inte längre får möjlighet att överlämna missbrukare för vård<br /> enligt nykterhetsvårdslagen. Detta innebär att den mångåriga strävan att<br /> överföra samhällets befattning med vårdbehövande missbrukare från kriminalvården<br /> till stor del omintetgörs.</p> <p style="margin-left:46px;">J</p> <p>Förtroende</p> <p>Behovet av ömsesidigt förtroende patient-klient/vårdpersonal gäller givetvis<br /> både inom sjukvården och inom socialvården. Även om socialnämnden<br /> enligt propositionen inte längre skulle kunna hemställa hos länsrätten om<br /> tvångsvård av alkoholmissbrukare, föreligger ändå skyldighet för nämnden<br /> att ta initiativ till vård enligt 2 § LPV, när missbrukaren inte själv söker sådan<br /> vård (s. 615 i prop.).</p> <p>En utvidgning av möjligheterna att via LSPV ta hand om missbrukarna<br /> med tvång kan, som nedan kommer att närmare utvecklas, göra att<br /> erforderliga kontakter med läkare i öppen eller sluten vård inte tas, eftersom<br /> de alla skulle kunna skriva ut vårdintyg.</p> <p>Förtroendefrågan är givetvis ömtålig och komplicerad men måste också<br /> den bedömas ur en helhetssynpunkt. Det är kanske t. o. m. troligt att den<br /> föreslagna försämringen av sQcialnämndens möjligheter att ge den som ej<br /> mäktar stå emot missbruket erforderlig vård kan leda till vikande förtroende<br /> för socialtjänsten.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Skall de gällande reglerna för värd utan samtycke av missbrukare ändras, bör<br /> ändringarna givetvis innebära förbättringar ur rättssäkerhetssynpunkt och ur<br /> värdsynpunkf, möjliggöra en helhetssyn vid bedömningen av vårdbehov, garantera<br /> att vård oberoende av samtycke inte sker så länge frivillighet är möjlig att<br /> uppnå samt bidra till ökat förtroende mellan patient-klient och vårdpersonal. I<br /> alla de här behandlade avseendena innebär förslagen i propositionen steg i fel<br /> riktning och kan därför inte godtas.</p> <p>I det följande kommer förslaget till LPV att mer ingående granskas från<br /> strikt juridisk synpunkt.</p> </div> <div class="block ml_19" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Grunderna för vården är inte tillräckligt entydigt bestämda</p> <p>I det nu framlagda förslaget har genom ett tillägg till LSPV grunderna för<br /> vården bestämts. Det finns anledning att beröra bakgrunden till de nu i 2 §<br /> föreslagna bestämmelserna.</p> <p>Enligt det till lagrådet remitterade förslaget skulle vård oberoende av eget<br /> samtycke kunna beredas den som missbrukar alkohol eller narkotika, även<br /> om han inte kan anses lida av psykisk sjukdom som avses i 1 §, om han till<br /> följd av missbruket är i trängande behov av avgiftning och psykiatrisk vård i<br /> samband med denna.</p> <p>Med anledning av den kritik som riktades mot förslaget uttalar departementschefen<br /> i propositionen följande (s. 611):</p> <p>I debatten har vidare hävdats att det skulle strida mot internationellt<br /> vedertagna yrkesetiska regler inom psykiatrin att tillgripa tvångsomhändertagande<br /> enligt lagrådsremissens 2 § mot personer som inte är att beteckna<br /> som psykiskt sjuka. För att undvika missförstånd och oklarhet om bestämmelsens<br /> innebörd föreslår jag att den inskjutna satsen ”även om...” utgår ur<br /> lagtexten.</p> <p>I propositionen föreslås mot bakgrund härav att den som är beroende av<br /> alkohol eller narkotika och till följd härav är i trängande behov av avgiftning<br /> och annan psykiatrisk vård i samband med denna oberoende av eget<br /> samtycke får beredas vård med stöd av lagen.</p> <p>Departementschefen anför i anslutning härtill (s. 510):</p> <p style="margin-left:304px;">i</p> <p>Av den reviderade lagtexten framgår att omhändertagande enligt 2 § kan<br /> komma i fråga när en person som är beroende av alkohol eller narkotika<br /> befinner sig i ett sådant tillstånd att han är i trängande behov av avgiftning.<br /> Därmed torde den psykiatriska yrkesetikens krav på psykiskt sjukdomstillstånd<br /> vara uppfyllt.</p> <p>Departementschefens uttalande bör ses i jämförelse med det sätt på vilket<br /> begreppet ”beroende” har definierats i propositionen. Med detta begrepp<br /> avses en psykisk sjukdom eller störning som har framkallats genom<br /> vanemässigt bruk av alkohol eller narkotika och som har medfört att<br /> missbrukaren har ett tvångsmässigt behov av medlen i fråga och inte själv<br /> kan viljemässigt styra sina egna begär (s. 611).</p> <p>När läkaren i sin bedömning kommit fram till att sannolika skäl för<br /> beroende föreligger, skall han ta ställning till om trängande behov av<br /> avgiftning-eller enbart tillnyktring-dessutom föreligger(s. 612). Man mäste<br /> ställa sig frågan hur den läkare som har att tillämpa bestämmelserna och som<br /> sällan torde vara psykiater och ofta saknar långvarig kännedom om patienten<br /> skall kunna avgöra när vård med stöd av 2 § får beredas. Ett praktiskt problem<br /> kommer att bli att omhändertagandena ofta kan komma att ske i akuta<br /> berusningssituationer-annars kan de anhöriga inte påräkna samhällets hjälp<br /> enligt lagen om omhändertagande av berusade (LOB) - eller på grund av fara<br /> för annans säkerhet. De flesta omhändertagandena torde således komma att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_2"><p>ske i anslutning till helger och veckoslut, då sjukvårdens beredskap är sämre<br /> än under vardagar och möjligheterna att inhämta kompletterande upplysningar<br /> från socialtjänsten är mindre än eljest.</p> <p>Departementschefens uttalanden kan fora tanken till att syftet med<br /> bestämmelsen är att förtydliga det psykiska sjukdomsbegreppet såsom det<br /> anges i 1 §. I så fall uppkommer allvarliga svårigheter vid tillämpningen att<br /> göra åtskillnad mellan de båda lagrummen</p> <p>Uttalandena i propositionen utesluter emellertid inte det antagandet att<br /> avsikten har varit att för missbrukarna föra in en särskild intagningsgrupp<br /> som inte är knuten till ett psykiskt sjukdomsbegrepp. Syftet med bestämmelsen<br /> skulle i sådant fall vara att öppna möjlighet att bereda dem psykiatrisk<br /> tvångsvård som i dag bara kan beredas vård med stöd av NvL.</p> <p>Den psykiatriska tvångsvården medger långtgående inskränkningar i den<br /> enskildes rätt att själv bestämma över sin person och sina personliga<br /> förhållanden. Den nu gällande LSPV har därför också utformats med stor<br /> varsamhet i syfte att nå entydiga förutsättningar för lagens tillämpning. Det i<br /> propositionen framlagda förslaget ger inte förutsättningar för en från<br /> rättssäkerhetssynpunkt nödvändig enhetlighet vid lagens tillämpning. Det<br /> måste bli utomordentligt svårt för den läkare som har att tillämpa bestämmelserna<br /> att avgöra om förutsättningar för vård föreligger enligt 1 eller 2 §.<br /> Förslaget kommer att leda till uppenbara risker för oenhetlighet i rättstilllämpningen.<br /> Dessa risker är från rättssäkerhetssynpunkt särskilt allvarliga<br /> med beaktande av de olika rättsverkningar som enligt förslaget knyts till<br /> bestämmelserna.</p> <p>Det bör vidare uppmärksammas att det nu i 1 § a) gjorda tillägget till den<br /> medicinska indikationen skall mönstras ut enligt förslaget. Syftet med det<br /> tillägget har varit att klargöra att fortsatt vård efter avgiftning skall kunna<br /> komma i fråga. 11 § a) föreskrivs nu att vård skall kunna beredas den som till<br /> följd av beroende av narkotiska medel uppenbarligen är ur stånd att rätt<br /> bedöma sitt behov av vård. Intagning eller kvarhållande får dock inte ske om<br /> inte patientens tillstånd kan betecknas som psykisk sjukdom, vars art och<br /> grad gör sluten psykiatrisk vård oundgängligen påkallad. I 2 § anges nu<br /> behovet av avgiftning och psykiatrisk vård i samband med denna som grund<br /> för vård. Lagrummet för tanken till att det endast är under avgiftningsskedet<br /> som psykiatrisk vård skall kunna komma i fråga. Den föreslagna lydelsen av<br /> 2 § kommer mot bakgrund av den tillämpning 1 § har i dag att medföra<br /> svårigheter för läkaren att avgöra om psykiatrisk tvångsvård får beredas<br /> patienten efter avgiftning. Genom att man tar bort tillägget i 1 § a) och ersätter<br /> det med bestämmelserna i 2 § har de svårigheter som föreligger vid<br /> rättstillämpningen i dag snarare ökat än minskat.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Det brister i sambandet mellan förutsättningarna för vård enligt 2 § d ena sidan<br /> och intagnings- och utskrivningsbestämmelserna i 9 och 16 §§ å andra sidan</p> <p>Enligt 2 § skall vård med stöd av lagen kunna beredas den som till följd av<br /> beroende av alkohol eller narkotika är i trängande behov av avgiftning och<br /> annan psykiatrisk vård i samband med denna (8 §). Vårdintyg skall enligt 5 §<br /> innehålla uttalande om att det föreligger sannolika skäl för att förhållandena<br /> är sådana som anges i 2 §. Föreligger sannolika skäl för att vård på sjukhus<br /> kan beredas med stöd av 2 § och överensstämmer vårdintyget med bestämmelserna<br /> i 5 §, får den som intyget avser tas in på sjukhus med stöd av lagen,<br /> om utebliven vård innebär allvarlig fara för hans liv eller hälsa eller för<br /> annans personliga säkerhet eller hälsa. Överläkaren skall härefter inom fyra<br /> dagar pröva om patienten även i fortsättningen skall vara intagen på<br /> sjukhuset. För att överläkaren därvid skall kunna besluta om fortsatt<br /> psykiatrisk tvångsvård är det tillräckligt att överläkaren finner att patienten<br /> ”är i behov av psykiatrisk vård” (9 § andra stycket). På motsvarande sätt skall<br /> patienten skrivas ut ”när behov av psykiatrisk vård inte längre föreligger”<br /> (16 §).</p> <p>Det anförda innebär således att enbart det förhållandet att det föreligger<br /> behov av psykiatrisk vård är tillräckligt för att patienten efter intagningsbeslut<br /> enligt 8 § skall kunna hållas kvar mot sin vilja. Kravet på att det skall föreligga<br /> ett beroende som är att jämställa med en psykisk sjukdom och att psykiatrisk<br /> vård endast får komma i fråga i samband med avgiftning upprätthålls således<br /> inte. De motiv (s. 618) som anförs för bestämmelserna är dock inte sådana att<br /> de här förtjänar någon kommentar. Ett påpekande må dock göras. I motiven<br /> sägs att bestämmelserna har tillkommit på begäran av lagrådet. Då man i<br /> propositionen har följt lagrådets förslag har man emellertid bortsett från att<br /> lagrådets erinran föranletts av de i det remitterade förslaget angivna<br /> grunderna för vården, vilka helt skiljer sig från de grunder som nu anges i<br /> propositionen.</p> <p>En tillämpning av bestämmelserna enligt deras ordalydelse öppnar således<br /> möjligheter till en psykiatrisk tvångsvård av patienter som inte är psykiskt<br /> sjuka. Detta är helt oförenligt med de etiska regler för den psykiatriska vården</p> <p style="margin-left:20px;">K</p> <p>Som världens psykiatrer har enat sig om (Hawaiideklarationen).</p> <p>Besvärsreglerna är otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt</p> <p>I 21 § föreslås att besvärstalan som förs hos psykiatriska nämnden i fråga<br /> sorn avses i 2 § skall prövas senast fjärde dagen efter det att framställningen<br /> har kommit in till nämnden. Samtidigt införs bestämmelser i 34 § enligt vilka<br /> sådan besvärstalan får prövas av ordföranden och en ledamot. Något krav på<br /> att denna ledamot skall vara läkare uppställs inte. Det måste från rättssäkerhetssynpunkt<br /> anses som klart otillfredsställande att sådan besvärstalan skall<br /> få prövas av nämnden i den begränsade sammansättning som här förutsetts,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>detta i synnerhet som det till stor del är fråga om en rent psykiatrisk<br /> bedömning.</p> <p style="text-align:right;">Den föreslagna vårdtiden är otillräcklig</p> <p>Den tvångsvård som missbrukaren skall kunna ges har begränsats till fyra<br /> veckor. Förslaget inger även på denna punkt betänkligheter. För de<br /> narkotikamissbrukare som i dag bereds vård med stöd av 1 § LSPV utgör<br /> medelvårdtiden 39 dagar. Ett stort antal vårdbehövande har således vårdtider<br /> som överstiger de fyra veckor som nu föreslås. (Detta gäller ca 40 % av dem<br /> som år 1975 skrevs ut efter diagnosen narkomani och ca 25 % av dem som<br /> skrevs ut efter diagnosen alkoholism.) Det innebär att en tillämpning a v 2 § på<br /> dessa missbrukare medför att de inte kan beredas vård oberoende av<br /> samtycke under den tid som behövs. Det måste starkt ifrågasättas om lagen<br /> bör ange vårdtiden. Grunden för vården är det av missbruket föranledda<br /> vårdbehovet. Det måste ankomma på läkaren och inte lagstiftaren att ta<br /> ställning till när vårdbehovet har tillgodosetts.</p> <p>Ett genomförande av förslaget kan komma att minska förtroendet för sjukvården</p> <p>Ett genomförande av förslaget kan komma att medföra risker för de<br /> personer det ursprungligen avsåg att hjälpa. Alkohol- och narkotikamissbrukare<br /> behöver ofta söka hjälp inom kroppssjukvården och den öppna<br /> psykiatriska vården för sjukdomar, skador eller störningar som de har ådragit<br /> sig till följd av missbruket. Genom att envar legitimerad läkare enligt<br /> LPV-förslaget får rätt att utfärda tvångsintyg, kommer många svårt skadade<br /> eller sjuka missbrukare att hålla sig borta från sjukvården av rädsla för att bli<br /> tvångsomhändertagna enligt 2 § och överförda till den psykiatriska vården.<br /> En konsekvens av detta kan bli att dödligheten ökar kraftigt hos missbrukargruppen<br /> till följd av att den behövliga vården inte efterfrågas.</p> <p style="text-align:right;">De framlagda förslagen kan inte läggas till grund för lagstiftning</p> <p>Som framgår av vad som har sagts tidigare kan uttalandena i propositionen<br /> tolkas så att alkohol- och narkotikamissbruk jämställs med psykisk sjukdom.<br /> Någon ma^icinsk eller psykiatrisk motivering för detta ställningstagande<br /> finns inte. Stöd för uppfattningen torde inte heller stå att finna inom<br /> västerländsk psykiatri. Ett flertal psykiatrer och andra läkare har riktat skarp<br /> kritik mot ett sådant jämställande. Även andra personalkategorier som<br /> kommer att få arbeta med LPV har uttalat sitt skarpa missnöje med denna<br /> psykiatrisering av vården av alkohol- och narkotikamissbrukare.</p> <p style="text-align:right;">Det råder enighet om att det långtgående missbruket kan nödvändiggöra<br /> vårdinsatser även i fall då den enskilde inte samtycker till vården. Grunderna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_5"><p>för vården bör emellertid inte bestämmas med utgångspunkt i förekomsten<br /> av en psykisk sjukdom. Bestämmelserna bör i stället utformas mot bakgrund<br /> av den insikt man numera har om att missbruket nödvändiggör såväl<br /> medicinska som sociala insatser. Det är således inte acceptabelt att vård skall<br /> kunna komma i fråga enbart i det fall att missbruket kan sägas ha lett till en<br /> psykisk sjukdom. Förutsättningar bör ges för ett sådant vårdinnehåll som<br /> allsidigt kan tillgodose den enskildes behov. Det förtjänar att framhållas att<br /> lagrådet i sitt yttrande över förslaget framhållit att LSPV är uppbyggd med<br /> tanke på psykiskt sjuka. Regler om personer tillhörande en annan vårdkategori<br /> låter sig inte utan vidare infogas i lagen. Det vore därför enligt lagrådets<br /> mening att föredra om en särskild lag om behandling av missbrukare kunde<br /> utformas.</p> <p>Nytt lagförslag erfordras</p> <p>De nu framlagda förslagen kommer att medföra än större svårigheter än<br /> vad som föreligger i dag vid bedömningen av om den som missbrukar alkohol<br /> eller narkotika skall kunna beredas vård utan samtycke. En lagstiftning som<br /> inte klart anger förutsättningarna för samhällets rätt att vidta tvångsåtgärder<br /> mot enskild kan från rättssäkerhetssynpunkt inte godtas. Behovet av<br /> bestämmelser om vård utan samtycke bör därför prövas om med utgångspunkt<br /> i den insikt som numera råder om att vården förutsätter såväl<br /> medicinska som sociala insatser. Då bestämmelserna således inte kan<br /> inordnas under vare sig sjukvårds- eller socialvårdslagstiftningen bör förutsättningarna<br /> att reglera vården i särskild lag undersökas. Det är därvid<br /> nödvändigt att finna en beslutsordning som tillgodoser kravet på rättssäkerhet<br /> i beslutsförfarandet. Möjligheterna att förlägga beslutanderätten till<br /> länsrätt bör undersökas.</p> <p>Regeringen har anmält sin avsikt att tillsätta en utredning om reglerna för<br /> vård utan samtycke. Detta bör ske skyndsamt. I avvaktan på resultatet av<br /> dennas arbete bör de nu framlagda förslagen i LPV om vården av vuxna<br /> missbrukare oberoende av samtycke inte genomföras. Intill dess förslag på<br /> grundval av kommitténs arbete har prövats av riksdagen bör<br /> nykterhetsvårdslagens (NvL) bestämmelser om tvångsintagning gälla.</p> <p>En genomgång av de bestämmelser som i övrigt föreslås i LSPV visar på<br /> behovet av åtskilliga förtydliganden och kompletteringar. I avvaktan på en<br /> översyn av LSPV bör förslaget inte heller i dessa delar genomföras. Anses<br /> likväl behov av partiella ändringar i LSPV föreligga bör bestämmelserna bli<br /> föremål för en lagteknisk granskning i socialutskottet.</p> <p>I enlighet med vad som anförts på s. 7 måste utredningen eftersträva<br /> sådana ändringar av gällande regler för vård utan samtycke att de leder till<br /> förbättringar ur rättssäkerhetssynpunkt och ur vårdsynpunkt, möjliggör en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:71</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>helhetssyn vid bedömningen av vårdbehovet och kan garantera att vård<br /> oberoende av samtycke inte sker så länge frivillighet är möjlig att uppnå.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:58px;">att riksdagen</p> <p style="margin-left:58px;">1. hos regeringen begär att förhandlingarna mellan staten och<br /> kommunförbunden rörande huvudmannaskapet för nykterhetsvårdens<br /> institutioner och ungdomsvårdsskolorna påskyndas<br /> och att förslag därefter föreläggs riksdagen i sådan tid att<br /> förslaget kan behandlas samtidigt med socialtjänstpropositionen,</p> <p style="margin-left:58px;">2. hos regeringen begär att förslag rörande kontraktsvård för<br /> missbrukare föreläggs riksdagen i sådan tid att förslaget kan<br /> behandlas samtidigt som socialtjänstpropositionen,</p> <p style="margin-left:58px;">3. hos regeringen begär att de resursfrågor som aktualiseras genom<br /> socialtjänstpropositionen utreds med förtur och att förslag<br /> föreläggs riksdagen i sådan tid att förslaget kan behandlas<br /> samtidigt som socialtjänstpropositionen,</p> <p style="margin-left:58px;">4. beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen (1966:293) om<br /> beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall samt förslaget<br /> om upphävande av lagen (1954:579) om nykterhetsvård i vad<br /> avser tvångsintagning på vårdanstalt i avvaktan på skyndsamt<br /> förslag till sådana regler för vård utan samtycke av vuxna<br /> missbrukare att kraven på såväl rättssäkerhet som effektiv vård<br /> kan tillgodoses i enlighet med vad i motionen anförts.</p> <p>Stockholm den 16 oktober 1979<br /> INGEGERD TROEDSSON (m)</p> <p>KARL LEUCHOVIUS (m) BLENDA LITTMARCK (m)</p> <p>MÅRTEN WERNER (m) GULLAN LINDBLAD (m)</p> <p>ALLAN ÅKERLIND (m) PER PETERSSON (m)</p> <p>ANITA BRÅKENHIELM (m) ANN-CATHERINE HAGLUND (m)</p> <p>SIRI HÄGGMARK (m) GÖREL BOHLIN (m)</p> <p>GUNNAR BIÖRCK (m) SONJA REMBO (m)</p> <p>i Värmdö</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>GOT AB 62741 Slockholm 1979</p> </div> </div> </div> 0 INGEGERD TROEDSSON m 1 undertecknare 0 KARL LEUCHOVIUS m 2 undertecknare 0 BLENDA LITTMARCK m 3 undertecknare 0 MÅRTEN WERNER m 4 undertecknare 0 GULLAN LINDBLAD m 5 undertecknare 0 ALLAN ÅKERLIND m 6 undertecknare 0 PER PETERSSON m 7 undertecknare 0 ANITA BRÅKENHIELM m 8 undertecknare 0 ANN-CATHERINE HAGLUND m 9 undertecknare 0 SIRI HÄGGMARK m 10 undertecknare 0 GÖREL BOHLIN m 11 undertecknare 0 GUNNAR BIÖRCK m 12 undertecknare 0 SONJA REMBO m 13 undertecknare G30271 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. mot_197980__71.pdf 381596 pdf med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten https://data.riksdagen.se/fil/12AEB072-8602-43C8-BA32-9ADE15678558