3069971 G30266 1979/80 66 mot mot Motion 1979/80:66 av Erik Larsson m. fl. Motion Motion 66 0 1979-10-16 00:00:00 2014-10-11 18:53:01 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten av Erik Larsson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G30266/text https://data.riksdagen.se/dokument/G30266 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G30266 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p style="text-align:right;">Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1979/80:66</p> <p>av Erik Larsson m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten</p> <p>Det har förflutit drygt tio år sedan socialutredningen (SU) tillsattes med<br /> uppgift att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen.<br /> Översynen har skett mot bakgrund av de förändrade förutsättningar som<br /> skapats genom den svenska samhällsutvecklingen under senare decennier.<br /> Från vår sida anser vi det angeläget att en reformering nu kan ske av<br /> sociallagstiftningen.</p> <p>Förslaget till socialtjänstlag bygger på en sammansmältning av nuvarande<br /> nykterhetsvårdslag, barnavårdslag och socialhjälpslag. Lagen har fått karaktären<br /> av ramlag som anger de yttre gränserna och inriktningen av samhällets<br /> socialtjänst. Det ankommer sedan på primär- och i någon mån landstingskommunerna<br /> att svara för att de sociala insatserna får en konkret utformning<br /> som befrämjar människors välfärd i vid mening.</p> <p>I förarbetena till lagen har skett en grundlig måldiskussion för den framtida<br /> socialtjänsten. Vi finnér denna diskussion värdefull då den kan skapa en<br /> gemensam grundsyn för de socialpolitiska insatserna. De mål som socialutredningen<br /> och propositionen 1979/80:1 formulerat för socialtjänsten kan vi<br /> från centerpartiets sida instämma i. De stämmer i huvudsak väl överens med<br /> centerns socialpolitiska grundsyn som den angavs i en partimotion (mot.<br /> 1978/79:2114) om livsmiljöns humanisering. De socialpolitiska principer som<br /> enligt centern bör prägla samhällets utformning anges i det följande.</p> <p>Socialpolitiska principer</p> <p>I centerns ideologiska grundsatser ingår viljan at t skapa ett samhälle präglat<br /> av känslomässig trygghet, gemenskap, personligt engagemang och personligt<br /> ansvarstagande som viktiga komplement till den ekonomiska grundtryggheten.<br /> Livsmiljön skall anpassas till människans förutsättningar och grundläggande<br /> behov. Till medlen att åstadkomma detta hör ett decentraliserat<br /> samhälle, i vilket människorna har ett direkt inflytande över den egna<br /> livsmiljön. Ett sådant människoanpassat samhälle förutsätter dels en rad<br /> olika, med varandra samordnade samhällsomdanande åtgärder, dels ett<br /> beaktande även av de icke materiella värdena.</p> <p>Till medlen hör åtgärder som minskar avståndet mellan medborgare och<br /> beslutsfattare och en utveckling hos alla människor av viljan och förmågan<br /> att själva ta itu med egna och gemensamma angelägenheter och därigenom få<br /> naturliga och meningsfulla kontakter med andra människor. Sådana kontakter<br /> främjas även av en geografisk och funktionell integration av boende och</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 66</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>arbete med utbildning, barnomsorg, vård och annan service. Detta leder även<br /> till mer stimulerande och utvecklande uppväxtmiljöer. Små enheter, samlokalisering<br /> och integrering är grundläggande principer, som måste prägla<br /> samhällsplaneringen på alla nivåer.</p> <p>Många människor i vårt samhälle klagar över främlingskap i tillvaron,<br /> maktlöshet, meningslöshet och anonymitet. Sättet att motverka sådana<br /> problem är bl. a. att ge människorna verkliga möjligheter att påverka sin egen<br /> livssituation och att uppmuntra dem till sådana initiativ.</p> <p>Mot bakgrund av vad som anförts anser vi att 1980-talets social- och<br /> miljöpolitik skall präglas av följande principer.</p> <p>Klart formulerad målsättning</p> <p>En grundläggande fråga gäller det mycket viktiga men vanligen försummade<br /> problemet vad vi vill med vårt samhälle och vår socialpolitik. Ganska<br /> länge har det funnits en benägenhet att betona det kvantitativa på bekostnad<br /> av det kvalitativa, det tekniska och det ekonomiska på bekostnad av det<br /> mänskliga. Allt fler människor har emellertid blivit klara över att målformuleringen<br /> också och framför allt måste uttryckas i mänskliga termer, alltså inte<br /> bara i termer av materiell standard och levnadsnivå utan även i termer av<br /> livskvalitet. Några av grundstenarna i sistnämnda begrepp utgörs av den<br /> enskilda människans hälsa och välbefinnande och personlighetsutveckling.<br /> Att åstadkomma detta är det övergripande målet för vår social- och<br /> miljöpolitik.</p> <p>Helhetssyn och helhetsgrepp</p> <p>Problemen i vårt samhälle har en mångfald olika orsaker, vilka påverkar<br /> varandra inbördes. Ingen analys av sådana problem kan bli effektiv om man<br /> inte tillämpar helhetssynen, och ingen ansats till deras lösning kan ha avsedd<br /> verkan om man inte på åtgärdssidan gör bruk av helhetsgrepp.</p> <p>Därtill kommer att ett och samma fenomen, eller ett och samma utfall av<br /> samhällsåtgärder, kan vara såväl gynnsamt som ogynnsamt, nämligen för<br /> olika grupper och/eller i olika avseenden. Vad som är gynnsamt för de unga,<br /> friska och resursrika behöver inte vara det för de i olika avseenden<br /> underprivilegierade. Vad som är fördelaktigt ur strikt ekonomisk synvinkel<br /> kan kräva sitt pris i andra termer, t. ex. i fråga om hälsa och välbefinnande.<br /> •</p> <p>Solidaritet och personligt ansvar</p> <p>En grundprincip är solidariteten med de hjälpbehövande. Solidaritet med<br /> andra människor kan visas på flera sätt. Ett sätt är över skattsedeln. Genom<br /> skatter och bidrag har vårt samhälle säkerställt en ekonomisk grundtrygghet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>för många av dem som annars hade förblivit underprivilegierade. Det är inte<br /> tillräckligt med den institutionaliserade solidariteten, även om de människor<br /> som arbetar inom vård- och omsorgssektom visar ett stort engagemang och<br /> gör goda arbetsinsatser. Vi behöver därför som en komplettering till denna<br /> form av solidaritet ytterligare en form, nämligen den som människor visar<br /> andra människor främst i närmiljön men även genom olika slags folkrörelser.<br /> Det kan vara fråga om att ge av sin tid till någon som behöver tala ut, men<br /> också att gruppens medlemmar ger varandra hjälp och stöd i vardagslivets alla<br /> skiften. Denna benägenhet att sträcka ut en hjälpande hand utan att vara<br /> tvungen därtill och utan att det är ens yrke har avtagit på ett oroväckande sätt<br /> allteftersom grupperna blivit större, tillvaron anonymare och omsorgen något<br /> som enbart görs möjligt över skattsedeln och som handhas av ett fåtal härför<br /> särskilt utbildade specialister.</p> <p>Ekologisk grundsyn, systemtänkande</p> <p>Vår tid har bevittnat otaliga exempel på kortsiktig och enögd planering av<br /> samhälle och näringsliv och sådan planerings konsekvenser, liksom bristen<br /> på planering.</p> <p>Vårt samhälle har vidare utvecklats mot en allt längre driven sektorisering.<br /> Detta gäller såväl inom samhällsplaneringen som inom människovärden.<br /> Miljöfrågor faller under en myndighet och miljöns hälsomässiga konsekvenser<br /> under en annan. Effektivare är att se individen, gruppen och miljön som<br /> komponenter i ett system där alla påverkar alla i många olika avseenden. Att<br /> göra detta egentligen ganska självklara innebär ett nytänkande inom<br /> samhällsplanering, miljövård och människovärd.</p> <p>Utvärdering och åter/öring: att lära av erfarenheten</p> <p>Social- och miljöpolitiska beslut bygger vanligen på tillgänglig information<br /> och därutöver på en föreställning om hur samhället skall vara utformat.<br /> Emellertid kan även välmenta och vid ytligt påseende välgrundade beslut<br /> visa sig ha svårförutsebara negativa ”biverkningar”. Försäkringen mot<br /> allvarliga felslut ligger i en fortlöpande och allsidig utvärdering av fattade<br /> beslut och övriga samhällsskeenden.</p> <p>Demokratisering och aktivering</p> <p>Olika politiska system har mycket olika tilltro till den enskilda människan,<br /> hennes omdömesförmåga och klokskap. Denna tilltro är stark i vårt lands<br /> politiska system. Samtidigt står det klart att vårt samhälle blivit alltmer<br /> komplicerat. Specialister har utvecklats på snart sagt varje serviceområde,<br /> varje livsaspekt och varje kroppsfunktion. Många människor har kommit att<br /> tro att de varken begriper tillräckligt eller i övrigt har förmåga att sörja för sig</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>själva och varandra, även när de har eller relativt lätt kan bibringas den<br /> nödvändiga kompetensen.</p> <p>Vi tror på den enskilda människans vilja och förmåga att ta ansvar för och<br /> ta hand om sig själv och sina medmänniskor. Detta betyder självfallet på intet<br /> sätt att specialisterna blir överflödiga eller att den representativa demokratin<br /> spelat ut sin roll. Men det betyder att ansvaret för och det direkta inflytandet<br /> på en rad viktiga livsskeenden inte skall fråntas människorna. Medmänsklighet<br /> och beslutsfattande har i alltför stor omfattning institutionaliserats,<br /> centraliserats och försetts med yrkesetiketter. Vi anser att en vital demokrati<br /> inte skall fungera på detta sätt utan tvärtom förutsätter allas engagemang<br /> såväl i egna som i gemensamma angelägenheter.</p> <p>Individualisering</p> <p>I ett centralistiskt samhälle är det frestande att utgå från att alla människor<br /> har ungefär samma förmåga och samma behov, eftersom ett sådant<br /> antagande underlättar planering och serviceutbud. I ett mer decentraliserat<br /> samhälle finns samma respekt för alla människors lika värde men vida större<br /> flexibilitet i planeringen med fullt beaktande av deras olika förmåga och<br /> behov. Såväl förebyggande som behandlande insatser kan på detta sätt ägnas<br /> dem som bäst behöver dem. Därigenom blir det sociala skyddsnätet<br /> finmaskigt just där behoven är störst. De begränsade resurserna satsas där de<br /> bäst behövs och gör störst nytta.</p> <p>Rätten till bistånd</p> <p>I förslaget till portalparagraf i socialtjänstlagen anges de grundläggande<br /> målen för socialtjänsten. Vi välkomnar att dåvarande socialministern, med<br /> ändring av SU:s förslag, i denna paragraf betonat den enskilda individens<br /> personliga ansvar. Det är viktigt fastslå att vårt samhälle bygger på att<br /> medborgarna har både skyldigheter och rättigheter.</p> <p>Vi vill för vår del ytterligare markera individens personliga ansvarstagande<br /> i lagstiftningen. I 6 § regleras förutsättningarna för rätten till bistånd. Däri<br /> stadgas att ”den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin<br /> försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på<br /> annat sätt”. Enligt vår uppfattning bör det personliga ansvaret markeras<br /> ytterligare i denna paragraf genom ett tillägg med innebörd att rätten till<br /> bistånd föreligger när den enskildes behov inte kan tillgodoses genom eget<br /> arbete eller på annat sätt.</p> <p>Vi ser arbetet som grundläggande för både samhällets uppbyggnad och den<br /> enskilda individens tillvaro och självkänsla. Genom att markera arbetets<br /> betydelse fastslår man både individens ansvar för att försörja sig genom<br /> arbete och samhällets ansvar för att bereda alla människor arbete anpassat till<br /> vars och ens förmåga.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Alkohol- och narkotikamissbruket</p> <p>Alkohol- och narkotikamissbruket är vårt samhälles kanske allra största<br /> sociala problem. Mellan 300 000 och 500 000 personer i vårt land beräknas lida<br /> av medicinska och sociala skadeverkningar till följd av alkoholmissbruk.<br /> Även narkotikan skördar betydande offer framför allt i de större städerna.<br /> Särskilt allvarligt är att drogmissbruket sprider sig allt lägre ned i åldrarna.</p> <p>För att komma till rätta med missbrukssituationen krävs insatser över hela<br /> samhällslivet. Socialtjänsten har här en nyckelroll i att initiera och leda<br /> insatserna för att begränsa alkohol- och narkotikamissbrukets skadeverkningar.<br /> Utgångspunkten för insatserna skall vara de målsättningar riksdagen<br /> fastslagit. Riksdagen angav genom 1977 års beslut om ett alkoholpolitiskt<br /> program att målsättningen för alkoholpolitiken skall vara att begränsa den<br /> totala konsumtionen så att alkoholmissbruket trängs tillbaka och alkoholskadorna<br /> därmed motverkas. För narkotikapolitiken angav riksdagen år 1978<br /> att målsättningen skall vara att eliminera all användning av narkotika som<br /> inte är medicinskt motiverad.</p> <p>Genom förslaget till socialtjänstlag avskaffas den särskilda<br /> nykterhetsvårdslagen. Detta innebär ett fullföljande av den utveckling som<br /> pågått sedan början av 1970-talet då möjlighet öppnades för kommunerna att<br /> införa en enhetlig nämndorganisation, dvs. en enda social centralnämnd<br /> skulle i princip svara för socialvården i kommunen. Farhågor uttrycktes<br /> redan vid denna tidpunkt för att nykterhetsvården skulle försämras till följd<br /> av den enhetliga nämndorganisationen. Det kan inte uteslutas att nykterhetsvården<br /> under senare år kommit i skymundan för socialvårdens verksamhet<br /> på andra områden, t. ex. barnomsorg och äldreomsorg. En förklaring<br /> härtill kan vara att nykterhetsvården är den kanske mest tungarbetade och<br /> besvärliga delen i socialvården. Arbete med alkoholister har också kommit att<br /> nedvärderas jämfört med andra och mer statusfyllda typer av socialt<br /> arbete.</p> <p>Enligt vår uppfattning är det viktigt att alkoholist- och narkomanvården<br /> blir en central uppgift för den framtida socialtjänsten. Vi känner farhågor för<br /> att avskaffandet av nykterhetsvårdslagen skall leda till en nedrustning av<br /> arbetet att komma till rätta med alkohol- och narkotikamissbruket. I förslaget<br /> till socialtjänstlag finns inte med ett ord nämnt i lagtexten att socialtjänsten<br /> skall ägna sig åt att förebygga och motverka alkohol- och narkotikamissbruket.<br /> I stället inryms dessa uppgifter i allmänna formuleringar kring socialtjänstens<br /> uppgifter. Detta ser vi som en brist.</p> <p>Även om en ramlag skall vara allmänt hållen bör den ge utrymme för<br /> klarare preciseringar av verksamhetens inriktning än som skett i föreliggande<br /> lagförslag. Mot den bakgrunden föreslår vi att tillägg görs till 5,7 och 11 §§ för<br /> att markera socialtjänstens ansvar i missbruksfrågorna.</p> <p>Genom att klart i lagen markera socialnämndens ansvar för att motverka<br /> alkohol- och narkotikamissbruket ger man uttryck för att den nya lagstiftningen<br /> inte avses innebära någon ambitionssänkning i fråga om insatserna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>för att motverka drogmissbruk. Mot bakgrund av alkohol- och narkotikamissbrukets<br /> stora skadeverkningar för både individ och samhälle anser vi det<br /> också påkallat att riksdagen gör ett vägledande uttalande om att socialtjänsten<br /> skall prioritera insatserna mot alkohol- och narkotikamissbruk i sitt arbete.</p> <p>Vården av unga</p> <p>På initiativ av en centermotion (mot. 1978/79:1269) uttalade sig riksdagen<br /> mot avbrott i omhändertagandet av barn under pågående process och mot en<br /> lagtillämpning som medför att omhändertagna barn flyttas av och an.</p> <p>I den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)<br /> föreslås att barn och ungdomar skall kunna omhändertas direkt av socialnämnden<br /> i vissa brådskande fall. Omhändertagandet skall fastställas av<br /> länsrätten. Därefter skall socialnämnden inom viss tid ansöka hos länsrätten<br /> om vård enligt LVU. Enligt 8 § skall emellertid omhändertagandet upphöra i<br /> vissa fall, nämligen 1. om ansökan kommer in för sent, 2. om länsrätten<br /> avslår ansökan om vård och 3. om den unge häktas.</p> <p>Vad gäller p. 1 är det visserligen naturligt att omhändertagandet förfaller<br /> om ansökan kommer in försent till länsrätten. Det besvärliga är dock att man<br /> då inte kan omhänderta barnet på nytt utan måste avvakta länsrättens slutliga<br /> beslut om vård innan man kan göra något. Länsrätten kan inte besluta om<br /> omedelbart omhändertagande enligt detta lagförslag. Enligt motiveringen i<br /> propositionen får inte heller nämnden omhänderta barnet på samma grunder<br /> som tidigare, dvs. den kan inte göra något förrän det har inträffat några nya<br /> omständigheter att grunda ett omhändertagande på (ny misshandel måste<br /> t. ex. avvaktas). Detta skulle man kunna komma till rätta med om länsrätten i<br /> sådant fall fick rätt att besluta om omedelbart omhändertagande. Fall enligt<br /> denna punkt torde dock bli ganska sällsynta. Det allvarligaste är p. 2 i<br /> paragrafen.</p> <p>Om ett barn är omhändertaget förfaller detta enligt p. 2 om länsrätten<br /> ogillar nämndens ansökan om vård. Detta gäller enligt den föreslagna<br /> lagtexten ofrånkomligt även om socialnämnden genast överklagar länsrättens<br /> beslut till kammarrätten och begär interimistiskt beslut. Kammarrätten<br /> kan nämligen - även om den vid första påseende delar nämndens bedömning<br /> och skulle vilja ändra länsrättens beslut - inte göra någonting. Barnet måste<br /> hem, även om kammarrätten till skillnad från länsrätten skulle vilja anordna<br /> vård på grund av t. ex. risken för vidare misshandel. Kammarrätten har<br /> nämligen ingen laglig möjlighet att själv besluta om omedelbart omhändertagande,<br /> och socialnämndens beslut har ju förfallit. Inte heller kan socialnämnden<br /> fatta nytt beslut om omedelbart omhändertagande av barnet om<br /> inte nya omständigheter inträffar. Det måste hända något nytt innan man kan<br /> omhänderta barnet igen. Ingen myndighet kan annars göra något åt saken<br /> förrän kammarrättens slutliga beslut om vård föreligger, och det kan ju dra ut<br /> på tiden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Lagrådet anmärkte på att de föreslagna lagbestämmelserna kunde leda till<br /> olyckliga avbrott i omhändertagandet av barnet och föreslog för sin del att<br /> domstol som var besvärsinstans, dvs. kammarrätt eller regeringsrätt, också<br /> skulle ges rätt att besluta såväl om omedelbart omhändertagande som om att<br /> ett pågående omhändertagande skulle avbrytas.</p> <p>I propositionen har man på den här punkten inte velat beakta lagrådets<br /> förslag. Skälen är av närmast lagteknisk natur; det skulle inte stämma med de<br /> grunder man angett för omedelbart omhändertagande.</p> <p>Lagrådets förslag förtjänar enligt vår uppfattning att beaktas. Det bör även<br /> övervägas att utsträcka det till att gälla alla förvaltningsdomstolarna, dvs.<br /> även länsrätten, med hänsyn till den ovan beskrivna situationen när ansökan<br /> om omhändertagande inkommer för sent. Vi förutsätter att vederbörande<br /> utskott utarbetar erforderlig lagtext i denna del.</p> <p>Vården av vuxna missbrukare</p> <p>Frågan huruvida möjlighet till tvångsomhändertagande av missbrukare<br /> skall föreligga inom socialtjänsten är en av de mest diskuterade inför<br /> reformeringen av sociallagstiftningen. I den allmänna debatten har det ibland<br /> förefallit som om det finns två diametralt motsatta uppfattningar där en del<br /> förordar tvångsinslag inom vården medan andra är för helt frivillig vård i alla<br /> situationer. I själva verket råder bred enighet om att viss möjlighet till<br /> tvångsomhändertagande av missbrukare måste förekomma, när alla andra<br /> möjligheter är uttömda. Huvudfrågan gäller i stället var tvångsinslagen skall<br /> förekomma. Grundläggande för centerns ställningstagande till frågan är att<br /> den lösning som väljs skall förena kraven på att möjliggöra en god vård och<br /> medföra rättssäkerhet för medborgarna.</p> <p>På socialvårdsområdet finns numera i praktiken endast kvar möjlighet till<br /> tvångsåtgärder med stöd av 1954 års nykterhetsvårdslag (NvL). Enligt denna<br /> lag kan den som är hemfallen åt alkoholmissbruk - och då försök med<br /> frivilliga åtgärder ej lyckas - tvångsintas på allmän vårdanstalt efter beslut av<br /> länsrätten. Maximal vårdtid är ett år som kan förlängas med två år. NvL är<br /> endast tillämpbar på alkoholister. För tvångsomhändertagande av narkomaner<br /> tillämpas 1966 års lag om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV),<br /> vilken är en sjukvårdslag för psykiskt sjuka. Vårdtiden är i princip<br /> obegränsad. Beslut om intagning fattas av läkare. I det principbetänkande<br /> (SOU 1974:39) som SU avlämnade år 1974 rådde enighet mellan de politiska<br /> partierna om att förorda att vissa möjligheter till tvångsomhändertagande av<br /> drogmissbrukare behövs inom den framtida socialvården i fråga om både<br /> barn och vuxna. Denna uppfattning rönte också ett starkt stöd vid<br /> remissbehandlingen av principbetänkandet.</p> <p>Under trycket från vissa opinionsgrupper gav den dåvarande socialdemokratiska<br /> regeringen i februari 1975 SU i uppdrag att undersöka möjligheterna<br /> att finna lösningar utanför socialvårdslagstiftningen avseende åtgärder utan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>den enskildes samtycke. Kort efter trepartiregeringens tillträde hösten 1976<br /> kontaktade dåvarande socialministern Rune Gustavsson SU:s ordförande,<br /> varefter utredningen arbetade fram ett alternativförslag innebärande lagliga<br /> möjligheter till omhändertagande av vuxna missbrukare inom socialtjänstens<br /> ram. I SU:s slutbetänkande genomdrev en majoritet förslag som innebär<br /> att möjligheter till tvångsomhändertagande inom socialtjänstens ram inte<br /> skall finnas. I stället framhöll majoriteten att lagen om beredande av sluten<br /> pyskiatrisk vård i vissa fall (LSPV)ger möjlighet att ta hand om och kvarhålla<br /> sådana alkohol- och narkotikasjuka som det också från socialtjänstens<br /> synpunkter framstår som mest angeläget att oberoende av vederbörandes<br /> eget samtycke snabbt kunna bereda en tids institutionell vård och behandling.</p> <p>I en reservation av centerns representant i SU, Erik Larsson, förordade<br /> denne det alternativa förslaget, lag med särskilda bestämmelser om vård<br /> inom socialtjänsten, vilket ger möjlighet till flexibla vårdformer och individuellt<br /> utformade vårdprogram. Reservanten framhöll särskilt de fördelar ur<br /> rättssäkerhetssynpunkt som detta förslag innebär. Detta alternativ stöddes<br /> helt eller delvis av flertalet remissinstanser som yttrade sig över SU:s<br /> slutbetänkande.</p> <p>För att uppnå bred politisk enighet i tvångsfrågan tillsatte trepartiregeringen<br /> en särskild arbetsgrupp som skulle överarbeta frågan om tvångsvård<br /> av vuxna och försöka få fram en acceptabel kompromisslösning. Arbetsgruppen<br /> föreslog att en särskild intagningsgrund skall införas i LSPV, enligt vilken<br /> man kan tvångsomhänderta alkohol- och narkotikamissbrukare. I huvudsaklig<br /> överensstämmelse med arbetsgruppens förslag överlämnade folkpartiregeringen<br /> i december 1978 en remiss till lagrådet av lag om psykiatrisk vård<br /> och vård av missbrukare i vissa fall, i praktiken en utvidgning av LSPV. (I<br /> propositionen har beteckningen därefter ändrats till lag om psykiatrisk vård i<br /> vissa fall, LPV.)</p> <p>Lagrådet ansåg vid sin granskning av lagförslaget att det kan ifrågasättas<br /> om det är en lämplig lagstiftningsteknik att i LSPV bygga in regler om<br /> tvångsbehandling av missbrukare oavsett om de är psykiskt sjuka eller ej.<br /> Sannolikt vore att föredra om en särskild lag för tvångsbehandling av<br /> missbrukare kunde utformas, konstaterade lagrådet.</p> <p>Utgångspunkten för all vård måste enligt vår uppfattning vara att den skall<br /> kunna ske under frivilliga former. Därför måste vårdresurserna för alkoholoch<br /> narkotikamissbrukare byggas ut. Under trepartiregeringens förra mandatperiod<br /> framlades ett alkoholpolitiskt program 1977 och ett narkotikapolitiskt<br /> program 1978, båda med syfte att öka vårdresurserna inom missbrukarvården.<br /> I vissa situationer där missbruket blivit av den arten att missbrukaren<br /> saknar vårdinsikt måste det emellertid finnas en möjlighet att tvångsomhänderta<br /> en missbrukare.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör möjligheter till tvångsomhändertaganden av<br /> missbrukare ligga inom socialtjänstens ram. Detta är en naturlig konsekvens</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_2"><p>av det yttersta ansvar för individens situation som ål iggerjsocial tjänsten enligt<br /> förslaget till socialtjänstlag.</p> <p>Två krav är vägledande för vår uppfattning, vilket redovisades inledningsvis,<br /> nämligen att den lösning som väljs bör ge bästa möjliga förutsättningar<br /> för en god vård och trygga rättssäkerheten för den enskilde individen. Dessa<br /> krav uppfylls inte av förslaget i propositionen.</p> <p>De som förespråkar en lösning som innebär att man förlägger tvångsmöjligheterna<br /> till den psykiatriska sjukvården menar att denna lösning ger bättre<br /> förutsättningar för socialtjänsten att återföra alkohol- och narkotikamissbrukare<br /> till en normal livsföring. Bibehåller man tvångsmöjligheter inom<br /> socialtjänsten, kommer missbrpkare att inte våga söka sig vård, då de löper<br /> risk bli tvångsomhändertagna, menar förespråkare för denna meningsriktning<br /> vidare.</p> <p>Vi menar för vår del att denna frivilliglinje försämrar möjligheterna till en<br /> framgångsrik rehabilitering av missbrukare. Även om tvångsmöjligheterna<br /> förläggs till den psykiatriska sjukvården, kommer alltid socialvårdstjänstemännen<br /> att kunna initiera tvångsomhändertaganden. Dessutom gäller<br /> frågan i realiteten inte tvång kontra frivillighet, eftersom de som är hemfallna<br /> åt alkohol- eller narkotikamissbruk redan befinner sig i ett tvångsmässigt<br /> drogberoende. Enligt vår uppfattning är det för individen ett mer inhumant<br /> och skadligare tvång att vara drogmissbrukare än att bli tvångsomhändertagen<br /> för att genomgå avgiftning och få en effektiv vård.</p> <p>Genom att förlägga tvångsomhändertagandena till den psykiatriska sjukvården<br /> kommer omhändertagandena att fördröjas jämfört med vad som blir<br /> fallet om socialtjänsten svarar för tvångsomhändertagandena. Följden blir att<br /> alkoholisten eller narkomanen hinner bli alltmer förstörd såväl fysiskt och<br /> psykiskt som socialt, vilket enligt all erfarenhet försämrar möjligheterna till<br /> en framgångsrik rehabilitering jämfört med ingripanden på ett tidigare<br /> stadium. Risken för att tvångsingripanden i många fall i realiteten kommer<br /> att få initieras av kriminalvården till följd av att socialvården i praktiken<br /> släpper sitt yttersta ansvar för den enskilde individen blir också uppenbar.</p> <p>Det måste också ifrågasättas om sjukvården förmår klara den nya situation<br /> som följer med förslaget i propositionen. Utan tvivel kommer trycket att öka<br /> på den psykiatriska sjukvårdens resurser. Från psykiatrernas sida har<br /> allvarliga invändningar rests mot förslaget i propositionen. De har förordat att<br /> tvångsomhändertaganden även i fortsättningen skall kunna ske inom<br /> socialvården.</p> <p>För att kunna ge även tvångsintagna missbrukare större möjlighet till<br /> individuellt anpassad vård måste tvångsvård finnas kvar inom socialtjänstens<br /> ram som alternativ till andra vårdformer.</p> <p>De institutioner som kan komma i fråga för tvångsomhändertaganden<br /> inom socialtjänstens ram bör vara lokalt anknutna inrättningar. För vården<br /> skall finnas individuellt utformade vårdprogram upprättade i samråd mellan<br /> hemkommunens socialarbetare och institutionens vårdpersonal. Kontakt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>skall hela tiden hållas mellan hemkommunens sociala organ och den vårdade<br /> för att effektiva öppenvårdsåtgärder skall kunna sättas in omedelbart efter<br /> institutionsvistelsen.</p> <p>En sådan utformning av vården ger bättre förutsättningar för ett gott<br /> vårdresultat än de resurser som den nuvarande psykiatriska sjukvården kan<br /> erbjuda.</p> <p>En jämförelse mellan de båda alternativen från rättssäkerhetssynpunkt<br /> belyser bristerna i propositionen. Enligt LP V kan en person omhändertas mot<br /> sin vilja om en läkare, i praktiken en jourläkare, skriver ut ett vårdintyg.<br /> Intagningen sker inom kort tidrymd efter beslut av överläkaren vid<br /> vårdinstitutionen, men den enskilde tillfrågas inte.</p> <p>Enligt förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vård inom<br /> socialtjänsten skall beslutet om omhändertagande fattas av länsrätt efter<br /> ansökan av kommunal socialnämnd. Länsrättens beslut om vård skall<br /> föregås av muntlig förhandling vid länsrätten. Den som är föremål för<br /> ansökan om vård skall kallas att närvara vid förhandlingen. Offentligt biträde<br /> skall alltid förordnas. Länsrättens beslut om vård förfaller om socialnämnden<br /> ej inom 14 dagar från det att länsrättens beslut har kunnat verkställas vidtagit<br /> åtgärd för att bereda den vårdbehövande vård utom hemmet.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör det även framdeles finnas möjlighet till<br /> tvångsomhändertaganden när den enskilde inte förmår överblicka sin<br /> situation. Denna möjlighet till tvångsomhändertaganden bör fortfarande<br /> finnas inom socialtjänsten. Förutom att det medför bättre förutsättningar för<br /> vård ökar det rättssäkerheten förden enskilde. Vi föreslår därför att riksdagen<br /> avslår förslaget till lag om psykiatrisk vård i vissa fall i vad avser den särskilda<br /> intagningsgrunden för alkohol- och narkotikamissbrukare och de därmed<br /> sammanhängande ändringarna. I stället förordar vi att regeringen återkommer<br /> till riksdagen med lagstiftning, innebärande möjligheter till tvångsomhändertaganden<br /> av missbrukare inom socialtjänstens ram. Denna lagstiftning<br /> bör föreslås i så god tid att ikraftträdande, efter riksdagsbeslut, kan ske<br /> den 1 januari 1981 då socialtjänstlagen träder i kraft. Detta lagstiftningsarbete<br /> bör kunna ha sin utgångspunkt i det alternativa lagförslag som arbetades fram<br /> av SU i slutbetänkandet.</p> <p>Kontaktperson</p> <p>Den nuvarande LSPV är liksom den reformerade LPV inte helt tillfredsställande<br /> från rättssäkerhetssynpunkt. Den ökade roll sorn utskrivningsnämnderna,<br /> vilka byter namn till psykiatriska nämnder, tilldelas enligt<br /> propositionen är ändock att betrakta som ett steg framåt när det gäller att<br /> stärka den enskilda individens rättssäkerhet.</p> <p>Tvångsomhändertaganden för sluten psykiatrisk vård är alltid ett starkt<br /> ingrepp i en människas självbestämmanderätt över sitt liv. Intagning kan ske<br /> med kort varsel och utan föregående provning i en juridisk instans. Mycket</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>talar för att alla omhändertaganden för vård utan den enskildes samtycke bör<br /> beslutas av länsrätt.</p> <p>För att stärka den enskildes rättssäkerhet vid tvångsintagning enligt LPV<br /> anser vi att en särskild kontaktperson bör utses för den intagne. Denne<br /> kontaktperson, som inte skall stå i något anställningsförhållande till institutionen,<br /> skall kunna ge råd och stöd till den intagne. Särskilt betydelsefullt är<br /> detta i situationer när intagning sker vid helger och flera dagar kan förflyta<br /> innan en läkare på institutionen har tid att ägna sig åt den intagne. Olika<br /> alternativ bör övervägas för att rekrytera kontaktpersoner. En möjlighet som<br /> bör kunna undersökas är att låta lekmannaledamöterna i de psykiatriska<br /> nämnderna fungera som kontaktpersoner för intagna. Vi föreslår därför att<br /> riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att överväga<br /> möjligheten att utse kontaktpersoner för intagna enligt LPV och därigenom<br /> stärka rättssäkerheten.</p> <p>Huvudmannaskapsfrågor</p> <p>Huvudmannaskapet för institutioner inom socialvården är f. n. splittrat<br /> mellan staten, kommunerna, landstingen och enskilda. I SU föreslogs att<br /> staten inte längre skall vara huvudman för några institutioner. I stället skall<br /> landstingen och kommunerna ges ett gemensamt ansvar för institutionsvården<br /> inom socialtjänsten. För varje landstingsområde skall landstinget och<br /> kommunerna inom området upprätta en institutionsplan som skall redovisas<br /> för länsstyrelsen.</p> <p>De institutioner för vilka huvudmannaskapet avses överfört från staten till<br /> kommuner och landsting är de statliga ungdomsvårdsskolorna och vårdanstalterna<br /> för alkoholmissbrukare. Förhandlingar har en längre tid pågått<br /> mellan staten och Kommunförbundet samt Landstingsförbundet om ett<br /> överförande av huvudmannaskapet för dessa institutioner. SU förutsatte att<br /> en huvudmannaskapsförändring skulle samordnas med den nya socialtjänstlagen.<br /> Det kan nu konstateras att så inte skett. Folkpartiregeringen har valt att<br /> ändå lägga fram förslaget till ny socialtjänstlag utan att kunna redovisa en<br /> överenskommelse i huvudmannaskapsfrågan. Därigenom brister det i förutsättningarna<br /> för socialtjänstreformen. Det naturliga tillvägagångssättet hade<br /> varit att i propositionen kunna redovisa en överenskommelse om överförande<br /> av huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter.<br /> Tidsmässigt hade en sådan lösning också bort vara möjlig.</p> <p>Enligt propositionen beräknas en förhandlingsöverenskommelse med<br /> Kommunförbundet och Landstingsförbundet kunna redovisas för riksdagen<br /> senare under riksmötet. Avsikten är att ett ändrat huvudmannaskap för de<br /> berörda institutionerna skall kunna träda i kraft samtidigt med den nya<br /> socialtjänstlagen, dvs. den 1 januari 1981. Enligt vår uppfattning bör därför<br /> riksdagen avvakta med att slutbehandla propositionen om socialtjänstlagen<br /> tills det föreligger en överenskommelse om ett överförande av huvudman</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>naskapet för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter till kommuner<br /> och landsting.</p> <p>Socialförsäkringstillägg (SOFT)</p> <p>1 SU föreslogs ett system med utökad ekonomisk grundtrygghet genom<br /> införande av ett socialförsäkringstillägg (SOFT), vilket skulle utbetalas av<br /> försäkringskassan. Avsikten bakom SOFT var att lyfta av socialvården en del<br /> av arbetet med att betala ut ekonomiskt stöd i form av socialbidrag. SOFT<br /> skulle också innebära en förstärkt ekonomisk grundtrygghet för medborgarna<br /> och bidra till att förebygga ekonomiska problem hos medborgarna.</p> <p>SOFT skall enligt SU:s förslag utgå till medborgarna för att garantera dem<br /> en tillfredsställande ekonomisk grundtrygghetsnivå. Exempel på grupper<br /> som kan komma i fråga för SOFT är vissa arbetslösa, vissa sjukskrivna, vissa<br /> pensionärer och arbetande med otillräckliga inkomster. Vid sidan av SOFT<br /> skall socialbidraget finnas kvar för människor i akuta ekonomiska krissituationer<br /> och grupper som faller igenom SOFT-systemet.</p> <p>Vid remissbehandlingen av SU:s slutbetänkande framfördes kritik mot<br /> viktiga punkter i SOFT-förslaget. Från flera håll framhölls att de ekonomiska<br /> konsekvenserna av en SOFT-reform var otillräckligt belysta och att stödet<br /> skulle bli svårt att administrera för försäkringskassorna. Mot bakgrund av<br /> remisskritiken tillsatte regeringen en arbetsgrupp för att närmare överväga<br /> förslagets konsekvenser.</p> <p>Från centerpartiets sida har det under en lång följd av år förordats en<br /> utbyggnad av den ekonomiska grundtryggheten. Vi har bl. a. i januari<br /> innevarande år väckt en partimotion (mot. 1978/79:1231) med krav om en<br /> översyn av hela det ekonomiska trygghetssystemet med syfte att öka den<br /> ekonomiska grundtryggheten. Motionen avslogs av riksdagsmajoriteten.</p> <p>De bakomliggande tankarna till SOFT stämmer väl överens med centerns<br /> syn på det ekonomiska bidragssystemet. Den reformering vi förordat av det<br /> ekonomiska stödet avser att vara heltäckande och ge en grundtrygghet i alla<br /> situationer. Enligt vår uppfattning är det viktigt att reformera det ekonomiska<br /> bidragssystemet för att ge större grundtrygghet och därmed motverka<br /> uppkomsten av sociala problem.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:43px;">Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs<br /> att riksdagen</p> <p style="margin-left:57px;">1. beslutar anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade<br /> lydelse av 6 § i förslaget till socialtjänstlag:</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_22"><p>6 §</p> <p style="margin-left:14px;">Motionärernas förslag</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p> <p>Den enskilde har rätt till bistånd<br /> av socialnämnden forsin försörjning<br /> och sin livsföring i övrigt, om hans<br /> behov inte kan tillgodoses på annat<br /> sätt.</p> <p>Den enskilde skall genom biståndet<br /> tillförsäkras en skälig levnadsnivå.<br /> Biståndet skall utformas så att<br /> det stärker hans resurser att leva ett<br /> självständigt liv.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Den enskilde har rätt till bistånd<br /> av socialnämnden för sin försörjning<br /> och sin livsföring i övrigt, om hans<br /> behov inte kan tillgodoses genom<br /> eget arbete eller på annat sätt.</p> <p>Den enskilde skall genom biståndet<br /> tillförsäkras en skälig levnadsnivå.<br /> Biståndet skall utformas så att<br /> det stärker hans resurser att leva ett<br /> självständigt liv.</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:14px;">2. beslutar anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade<br /> lydelse av 5, 7 och 11 §§ i förslaget till socialtjänstlag:</p> <p style="margin-left:114px;">5 §</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p> <p>Till socialnämndens uppgifter hör<br /> att</p> <p>göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena<br /> i kommunen,<br /> medverka i samhällsplaneringen<br /> och i samarbete med andra samhällsorgan,<br /> organisationer, föreningar<br /> och enskilda främja goda miljöer i<br /> kommunen,</p> </div> <div class="block ml_4"><p>informera om socialtjänsten i<br /> kommunen,<br /> genom uppsökande verksamhet<br /> och på annat sätt främja förutsättningarna<br /> för goda levnadsförhållanden,</p> <p>svara för omsorg och service, upplysningar,<br /> råd, stöd och vård, ekonomisk<br /> hjälp och annat bistånd till<br /> familjer och enskilda som behöver<br /> det.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Motionärernas förslag</p> <p>Till socialnämndens uppgifter hör<br /> att</p> <p>göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena<br /> i kommunen,<br /> medverka i samhällsplaneringen<br /> och i samarbete med andra samhällsorgan,<br /> organisationer, föreningar<br /> och enskilda främja goda miljöer i<br /> kommunen,</p> <p>aktivt arbeta för att förebygga och<br /> motverka alkohol- och narkotikamissbruk,</p> <p>informera om socialtjänsten i<br /> kommunen,<br /> genom uppsökande verksamhet<br /> och på annat sätt främja förutsättningarna<br /> för goda levnadsförhållanden,</p> <p>svara för omsorg och service, upplysningar,<br /> råd, stöd och vård, ekonomisk<br /> hjälp och annat bistånd till<br /> familjer och enskilda som behöver<br /> det.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:4px;">7 §</p> <p style="text-align:right;">Motionärernas förslag</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p> <p>Socialnämndens medverkan i<br /> samhällsplaneringen skall bygga på<br /> nämndens sociala erfarenheter och<br /> särskilt syfta till att påverka utformningen<br /> av nya och äldre bostadsområden<br /> i kommunen. Nämnden skall<br /> också verka för att offentliga lokaler<br /> och allmänna kommunikationer utformas<br /> så att de blir lätt tillgängliga<br /> för alla.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Socialnämnden skall även i övrigt<br /> ta initiativ till och bevaka att åtgärder<br /> vidtas för att skapa en god samhällsmiljö<br /> och goda förhållanden för barn<br /> och ungdom, äldre och andra grupper<br /> som har behov av samhällets<br /> särskilda stöd. Socialnämnden skall i<br /> sin verksamhet främja den enskildes<br /> rätt till arbete, bostad och utbildning.</p> </div> <div class="block ml_24"><p>Socialnämndens medverkan i<br /> samhällsplaneringen skall bygga på<br /> nämndens sociala erfarenheter och<br /> särskilt syfta till att påverka utformningen<br /> av nya och äldre bostadsområden<br /> i kommunen. Nämnden skall<br /> också verka för att offentliga lokaler<br /> och allmänna kommunikationer utformas<br /> så att de blir lätt tillgängliga<br /> för alla.</p> <p>Socialnämnden skall aktivt arbeta<br /> för att förebygga och motverka alkohol-<br /> och narkotikamissbruk. Därvid<br /> skall åtgärder vidtas för att stödja<br /> tillkomsten av alkoholfria miljöer.</p> <p>Socialnämnden skall även i övrigt<br /> ta initiativ till och bevaka att åtgärder<br /> vidtas för att skapa en god samhällsmiljö<br /> och goda förhållanden för barn<br /> och ungdom, äldre och andra grupper<br /> som har behov av samhällets<br /> särskilda stöd. Socialnämnden skall i<br /> sin verksamhet främja den enskildes<br /> rätt till arbete, bostad och utbildning.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Socialnämnden skall<br /> verka för att barn och ungdom<br /> växer upp under trygga och goda<br /> förhållanden,<br /> i nära samarbete med hemmen<br /> främja en allsidig person!ighetsutveckling<br /> och en gynnsam fysisk och<br /> social utveckling hos barn och ungdom<br /> och</p> </div> <div class="block ml_24"><p>Socialnämnden skall<br /> verka för att barn och ungdom<br /> växer upp under trygga och goda<br /> förhållanden,<br /> i nära samarbete med hemmen<br /> främja en allsidig personlighetsutveckling<br /> och en gynnsam fysisk och<br /> social utveckling hos barn och ungdom,</p> <p>göra särskilda insatser för att förebygga<br /> och motverka användning av<br /> alkohol och narkotika bland barn och<br /> ungdomar och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:66</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens.förslag</p> <p>sörja för att barn och ungdom som<br /> riskerar att utvecklas ogynnsamt får<br /> det skydd och stöd som de behöver<br /> och, om hänsynen till den unges<br /> bästa motiverar det, vård och fostran<br /> utanför det egna hemmet.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Motionärernas förslag</p> <p>sörja för att barn och ungdom som<br /> riskerar att utvecklas ogynnsamt får<br /> det skydd och stöd som de behöver<br /> och, om hänsynen till den unges<br /> bästa motiverar det, vård och fostran<br /> utanför det egna hemmet.</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:57px;">3. till regeringen uttalar att socialtjänsten skall prioritera insatserna<br /> mot alkohol- och narkotikamissbruket i sitt arbete,</p> <p style="margin-left:57px;">4. beslutar om sådan ändring av den föreslagna lagen med<br /> särskilda bestämmelser om vård av unga att förvaltningsdomstol<br /> får rätt att under pågående process besluta i frågor som gäller<br /> omedelbart omhändertagande av barn,</p> <p style="margin-left:57px;">5. avslår den särskilda intagningsgrunden i 2 § i förslaget till lag<br /> om psykiatrisk vård i vissa fall och därmed sammanhängande<br /> lagändringar och hos regeringen begär förslag till lag innebärande<br /> möjlighet till tvångsomhändertagande av vuxna missbrukare<br /> inom socialtjänstens ram,</p> <p style="margin-left:57px;">6. hos regeringen begär utredning om kontaktperson för intagna<br /> till sluten psykiatrisk vård.</p> <p>Stockholm den 16 oktober 1979<br /> ERIK LARSSON (c)</p> <p>ULLA TILLANDER (c) MAJ PEHRSSON (c)</p> <p>GÖSTA ANDERSSON (c) KARIN ISRAELSSON (c)</p> <p>ARNE ANDERSSON (c) L. JOHANSSON (c)</p> <p>i Falun</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>GOTAB 62738 Stockholm 1979</p> </div> </div> </div> 0 ERIK LARSSON c 1 undertecknare 0 ULLA TILLANDER c 2 undertecknare 0 MAJ PEHRSSON c 3 undertecknare 0 GÖSTA ANDERSSON c 4 undertecknare 0 KARIN ISRAELSSON c 5 undertecknare 0 ARNE ANDERSSON c 6 undertecknare 0 L. JOHANSSON c 7 undertecknare G30266 av Erik Larsson m. fl. mot_197980__66.pdf 449867 pdf med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten https://data.riksdagen.se/fil/C3EBBB3E-BA70-4224-BB28-9B4BEA4C5493