3069780 G30244 1979/80 44 mot mot Motion 1979/80:44 av Per-Olof Strindberg m. fl. Motion Motion 44 0 1979-10-08 00:00:00 2014-10-11 18:51:00 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen av Per-Olof Strindberg m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G30244/text https://data.riksdagen.se/dokument/G30244 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G30244 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">Mot. 1979/80</p> <p style="text-align:right;">44-47</p> <p style="text-align:right;">Motion</p> <p style="text-align:right;">1979/80:44</p> <p style="text-align:right;">av Per-Olof Strindberg m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av<br /> planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen</p> <p>På grundval av riksdagsbeslut 1972 och 1975 har en omfattande fysisk<br /> riksplanering genomförts. Riktlinjer för planeringen gavs först genom<br /> riksdagsbeslutet 1972 inför det programskede som sedan redovisades 1975.1<br /> samband med redovisningen gav sedan riksdagen ytterligare riktlinjer som<br /> tillsammans med de tidigare blev styrande för det planeringsskede som<br /> redovisats 1978.</p> <p>Den fysiska riksplaneringens rättsliga ställning</p> <p>Riktlinjerna för planeringen har givits genom allmänna riksdagsuttalanden.<br /> Dessa uttalanden har inte givits karaktär av kommentarer till samtidigt<br /> beslutade lagändringar. Endast på några avgränsade och speciella punkter har<br /> den fysiska riksplaneringens intentioner kommit till uttryck i konkreta<br /> lagbestämmelser.</p> <p style="text-align:right;">Byggnadsstadgan innehåller i dag vissa allmänna bestämmelser om<br /> planläggning. Dessa bestämmelser rör bl. a. hänsyn till vissa riksintressen.</p> <p>Dessa bestämmelser har inte ändrats i anslutning till riksdagens beslut om<br /> riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Inte ens bestämmelsen i byggnadsstadgans<br /> 13 § om att byggnadsplan ej må uppgöras så att jordbruk onödigtvis<br /> hindras eller försvåras har ändrats med anledning av de alltmer restriktiva<br /> uttalandena om ianspråktagande av jordbruksmark.</p> <p>Det torde vara ostridigt att innebörden av ett lagrum inte kan ändras genom<br /> allmänna uttalanden från riksdagen i efterhand. Riksdagens beslut om<br /> riktlinjer för den fysiska riksplaneringen kan alltså inte anses likställda med<br /> förarbeten till byggnadslagstiftningens regler om planläggning. Vad som nu<br /> sagts hindrar inte att tolkningen av det krav på hänsynstagande till vissa<br /> allmänna intressen som föreskrivs i byggnadslagstiftningen kan förändras<br /> med tiden. Alltefter det värderingarna i samhället förskjuts, kan innebörden<br /> av begreppet ”allmänna intressen” komma att förändras. Detta är något helt<br /> annat än att riksdagen vid ett enskilt tillfälle genom allmänt hållna uttalanden<br /> skulle ändra innebörden av byggnadslagstiftningens regler om planläggning.</p> <p>Det råder knappast något tvivel om att regleringen av markanvändningen<br /> faller inom det primära lagområde där föreskrifter skall meddelas genom lag. I<br /> regeringsformen (RF) 8 kap. 3 § stadgas: ”Föreskrifter om förhållandet<br /> mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 44^)7</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,<br /> meddelas genom lag.” Att regleringen av markanvändningen faller inom det<br /> primära lagområdet bekräftas ytterligare av att det ansetts vara nödvändigt att<br /> ange i RF 8 kap. 7 § att regeringen kan bemyndigas att ge föreskrifter rörande<br /> ”utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö”. Av intresse<br /> är att notera, att detta undantag motiverades av att det ”i fråga om byggandet<br /> kan uppkomma behov av en skyndsam och detaljbetonad normgivning att ett<br /> undantagslöst krav på lagform framstår som mindre ändamålsenligt” (prop.<br /> 1975/76:209 s. 162). Vid riksdagsbehandlingen underströk konstitutionsutskottet<br /> att delegationsmöjligheter inte skulle ”omfatta annat än befogenheter<br /> att meddela detaljbetonade föreskrifter” (KU 1975/76:56 s. 41).</p> <p>Regeringsformen har inte förutsett någon annan form för normgivning<br /> från riksdagens sida än lagbeslut. Samtidigt framgår av förarbetena till RF att<br /> en lag skall ha vissa speciella egenskaper. Sålunda sägs i propositionen<br /> 1973:90 (s. 203) att i lagbegreppet ligger först och främst ”att detta endast kan<br /> omfatta rättsregler”. Vidare anförs i samma proposition som motiv för att<br /> riksdagen skall vara normgivare att ”tvånget till offentlig redovisning medför<br /> att lagarna blir mera genomarbetade” (s. 205).</p> <p>Lika klart som att markanvändningen skall regleras genom lag är det att<br /> riksdagens hittillsvarande riksplanebeslut inte har varit lagbeslut i grundlagens<br /> mening. Sådana riktlinjer som det här är fråga om tycks grundlagen över<br /> huvud taget inte ha förutsett, och deras innebörd och verkningar är därför inte<br /> reglerade.</p> <p>I den aktuella propositionen åberopas ett uttalande av konstitutionsutskottet<br /> (KU 1977/78:35 s. 23)att beslut om riktlinjerutan uttryckligt lagstadgande<br /> skulle vara vägledande för regering och underställda myndigheter vid beslut<br /> om markanvändning. Det bör dock noteras att uttalandet görs i samband med<br /> granskningen av statsråds ämbetsutövning. KU har alltså inte primärt haft att<br /> pröva hur riksdagens beslut stämmer överens med regeringsformen, utan om<br /> vissa regeringsbeslut överensstämt med riksdagens intentioner. Konstitutionsutskottets<br /> uttalande berör i varje fall inte frågan om förhållandet mellan<br /> riktlinjebeslut och regeringsformen.</p> <p>I propositionen hänvisas också till två utslag av högsta domstolen där den<br /> fysiska riksplaneringens rättsliga verkan i vissa avseenden aktualiserats. I<br /> båda fallen gäller frågan delvis förhållandet mellan å ena sidan riktlinjerna för<br /> den fysiska riksplaneringen och å andra sidan tidigare beslutade lagbestämmelser<br /> (2 kap. 12 § vattenlagen resp. 3 kap. 3§ fastighetsbildningslagen).<br /> Högsta domstolens domar hänvisar i visst sammanhang till vad som sagts i<br /> riksdagens riksplanebeslut. Det är dock att märka att domstolen i båda fallen<br /> gör en allmän tolkning av hur innebörden av respektive lagrum kan anses ha<br /> förändrats över tiden. Man lägger inte uttalandena i den fysiska riksplaneringen<br /> som sådana direkt till grund för sina domslut och uttalarsig ingalunda<br /> om riksplaneringens direkta rättsliga verkningar. Såväl KU:s uttalande som<br /> de båda refererade domsluten visar att frågan om innebörd och verkan av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>riktlinjebesluten inte är klar. Om riksdagen skulle komma att acceptera att<br /> lagbestämmelser förändras genom allmänna riksdagsuttalanden innebär<br /> detta att den nya regeringsformens reglering av normgivningsmakten gröps<br /> ur redan några år efter antagandet av den nya regeringsformen.</p> <p>Det bör noteras att riksdagsbesluten om den fysiska riksplaneringen är en<br /> helt annan typ av riktlinjebeslut än de som avses i regeringsformen 9 kap. 7 §.<br /> Där talas om ”riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till<br /> verksamheten avser”. Detta är bestämmelser om vad som vanligtvis kallas<br /> princip- och organisationsbeslut som rör statens egen verksamhet och alltså<br /> något annat än beslut som rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna<br /> och som avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.</p> <p>När beslut fattades av trepartiregeringen om den s. k. allmänna promemoria<br /> som skulle ligga till grund för de efterföljande länsvisa besluten, var<br /> regeringen helt medveten om den rättsliga osäkerhet som förelåg i fråga om<br /> riksplanebeslutens ställning. Med anledning härav anfördes i regeringspromemorian<br /> bl. a. följande:</p> <p>Verksamheten med fysisk riksplanering sker utan att dess former har<br /> lagfästs. De verksamhetsanknutna och geografiska riktlinjer som har antagits<br /> av riksdagen har således inte getts lagform. Den fysiska riksplaneringen<br /> innebär ett förberedande kunskapsinsamlande samt överväganden av översiktlig<br /> art. De översiktliga bedömningar som sker i anslutning till denna<br /> planering utgör en del av förberedelserna till beslut i detalj. Härvid är<br /> riktlinjerna förhushållning med mark och vatten att betrakta som vägledande<br /> men inte rättsligt bindande för myndigheterna. Vid beslut i detalj måste<br /> således gällande lagstiftning, t. ex. byggnadslag, naturvårdslag, skogsvårdslag<br /> osv. tillämpas. Det är angeläget att berörda myndigheter noga beaktar<br /> detta förhållande. Beslut i det enskilda fallet kan alltså inte fattas enbart under<br /> hänvisning till överväganden i den fysiska riksplaneringen utan ett beslut<br /> måste i varje särskilt fall baseras på tillämpligt lagrum i berörd lagstiftning.<br /> Regeringens ställningstaganden till resultat av arbetet under planeringsskedet<br /> är således inte förenade med några rättsverkningar men kommer<br /> självfallet att inom ramen för gällande lagstiftning vara en utgångspunkt för<br /> regeringens ställningstaganden i enskilda plan- och tillståndsärenden.</p> <p>De uttalanden som återfinns i propositionen rörande den fysiska riksplaneringens<br /> betydelse vid handläggningen av enskilda ärenden ansluter<br /> emellertid inte till det nu citerade avsnittet i den allmänna promemorian.<br /> Genom denna bristande överensstämmelse blir ett redan oklart förhållande<br /> mellan riksplaneringsbeslut och marklagstiftningen än oklarare. Riksdagen<br /> bör nu, efter yttrande från konstitutionsutskottet, pröva innebörden av<br /> normgivningsmakten och hur denna skall utövas men icke nu ta ställning till<br /> de föreslagna ändrade riktlinjerna.</p> <p>Det är inte bara av formella eller legalistiska skäl som den nya regeringsformens<br /> reglering av normgivningsmakten måste hävdas. Om man godtar en<br /> utveckling som på sikt leder till att riksdagen inte beslutar genom lagar utan<br /> genom allmänt utformade riktlinjer, kommer detta att innebära att varken</p> <p>1* Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 44-47</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>riksdagen eller medborgarna kan överskåda konsekvenserna och innebörden<br /> av riksdagsbesluten. I praktiken kommer de att bli så mångtydiga och lämna<br /> så stort utrymme för tolkning att den reella maktutövningen förskjuts från<br /> riksdagen till den förvaltning som tillämpar besluten. Riksdagens grundlagsfästa<br /> normgivning måste förutsätta att dess beslut tar sig uttryck i omsorgsfullt<br /> utformade rättsregler.</p> <p>De konstitutionella frågor som riktlinjerna förden fysiska riksplaneringen<br /> aktualiserar har inte bara, och måhända inte främst, intresse för den fortsatta<br /> regleringen av markanvändningen. Problemet är av central och principiell<br /> betydelse för riksdagens ställning i den offentliga maktutövningen. Riksdagen<br /> bör inte godta en utveckling som innebär att allmänna riktlinjebeslut sätts<br /> i lagbesluts ställe. Därför bör riksdagen inte nu ta ställning till den<br /> redovisning som presenterats av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen<br /> och inte godkänna förslag till nya riktlinjer. Regeringens proposition<br /> bör alltså avslås. Ett ställningstagande i sak från riksdagens sida bör anstå till<br /> dess riksdagen förelagts förslag till ny byggnadslagstiftning, i vilket kommer<br /> att ingå lagbestämmelser om hänsynstagande till riksintressen vid beslut om<br /> markanvändningen.</p> <p>Riktlinjer för fritidsbebyggelse</p> <p>I riksdagsbesluten från 1972 och 1975 rörande riktlinjer för den fysiska<br /> riksplaneringen har frågan om upplåtelseformer för tillkommande fritidsbebyggelse<br /> inte berörts annat än i den formen att kommunerna uppmanats att i<br /> sina översiktliga planer avsätta mark för campingplatser, uthyrningsstugor<br /> och liknande. Trots detta har nu länsvisa beslut fattats i vilka valet av<br /> uppiåtelseform för tillkommande fritidsbebyggelse gjorts till en huvudpunkt.<br /> I 22 av de 24 länsbesluten utpekas större eller mindre delar av länet där<br /> ”enskild fritidsbebyggelse” skall undvikas. De s. k. högexploaterade kusterna-Stockholms-<br /> och Göteborgsregionernas kustområden, Skåne-, Hallandsoch<br /> Blekingekusterna samt Bråvikenområdet - bör betraktas som ”i princip<br /> fullbyggda när det gäller enskild fritidsbebyggelse”. På hela Öland och vid<br /> Gotlands kustområde skall enligt länsbesluten gälla starka restriktioner mot<br /> enskild fritidsbebyggelse. Länsbesluten innebär alltså att fritidshusbyggandet<br /> i område efter område skall inriktas mot andra upplåtelseformer än ägande av<br /> fritidsbostäder.</p> <p>Under 1970-talet har byggandet av fritidshus minskat. Det totala antalet<br /> fritidshus i landet varvid årsskiftet 1975-1976 ca 590 000. Nettotillskottet av<br /> fritidshus under perioden 1970-1975 uppgick till ca 90 000. Detta innebär att<br /> en årlig utbyggnad på ca 9 % i mitten av 1960-talet har sjunkit till en<br /> utbyggnad på endast 3,5 % under första hälften av 1970-talet. I icke ringa<br /> utsträckning torde detta hänga samman med de restriktioner som gradvis<br /> utvecklats under trycket av den fysiska riksplaneringen. De länsvisa beslut<br /> som regeringen nu har fattat innebär att restriktionerna avsevärt skärpts. Som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>framgår av propositionen (s. 34) kan regeringsbesluten leda till stopp för<br /> enskilt fritidsbyggande längs Sveriges hela kuststräcka. Detsamma gäller vid<br /> Mälaren, Vänern och Siljan. 1 det södra fjällområdet kommer motsvarande<br /> stopp för enskilt fritidsbyggande att gälla. Även i stora delar av landet i övrigt<br /> inom attraktiva områden skulle fortsättningsvis gälla starka restriktioner mot<br /> enskilt fritidsbyggande.</p> <p>Trots tidigare uttalanden av riksdagen om att styrning av fritidsbyggandet<br /> icke får innebära inriktning mot stora och täta fritidsbyar, kan de fattade<br /> regeringsbesluten innebära att endast sådana områden kommer i fråga. Man<br /> kan svårligen tänka sig att fritidshus för uthyrning eller andelshus kan byggas<br /> annat än i grupper av viss minsta storlek.</p> <p>Regeringens länsvisa beslut innebär att all den mark som hittills varit<br /> attraktiv för enskilt fritidsbyggande beläggs med ytterligare restriktioner.<br /> Trots de enskilda människornas önskemål om att kunna skaffa sig ett eget<br /> fritidshus har alltså regeringen beslutat om något som i förlängningen skulle<br /> kunna närma sig ett idiotstopp av fritidshus i hittills attraktiva områden, utan<br /> klart stöd i svensk lagstiftning. Det är helt uppenbart att de önskemål som<br /> människor har om att skaffa sig ett eget fritidshus i anslutning till kusterna<br /> eller till någon sjö i landet mer än väl skulle kunna tillgodoses utan att viktiga<br /> riksintressen åsidosätts.</p> <p>Restriktionerna för vidare enskilt fritidsbyggande kan få mycket negativa<br /> sociala följder. För det första kommer detta att medföra snabba prisökningar<br /> på befintliga fritidsbostäder. Liknande värdestegringskonsekvenser som gjort<br /> sig gällande på villamarknaden har redan visat sig uppkomma på fritidshusmarknaden<br /> och kommer att bli än mer accentuerade efter de nu fattade<br /> besluten. På grund av otillräckligt utbud kommer priserna att gå i höjden.<br /> Uppgifter från lantmäteriverket ger vid handen att den genomsnittliga<br /> prisökningen på bebyggda fritidsfastigheter under första hälften av 1970-talet<br /> uppgick till 70 % vilket svarade mot en förändring av kostnadsläget under<br /> motsvarande period på 47 %. Prisökningen kan också illustreras av utvecklingen<br /> av priser på obebyggda fritidstomter i Storstockholmsområdet. Under<br /> de senaste fem åren har priserna i stort sett tredubblats på sådana tomter. En<br /> tomt som för fem år sedan kostade omkring 30 000 kr. kostar i dag ca 100 000<br /> kr. Det bör då anmärkas att detta är tomter inom fritidshusområdena och<br /> alltså inte de särskilt attraktiva tomterna som ligger vid stränder.</p> <p>För det andra riktar sig stoppet för vidare enskilt fritidsbyggande i<br /> praktiken främst mot människor i vanliga inkomstlägen. En undersökning<br /> från 1973 bland dem som då köpte fritidshustomter i utbyggnadsområden<br /> inom pendlingsavstånd från Stockholm visar att den genomsnittliga hushållsinkomsten<br /> låg på ca 40 000 kr. Detta innebär att de som då köpte<br /> fritidshustomter hade en lägre genomsnittlig hushållsinkomst än normalhushållen<br /> i vårt land. Sedan dess har emellertid tomtpriserna, som redan sagts,<br /> ökat ca tre gånger i pris. I dag är det därför främst andra och bättre ekonomiskt<br /> ställda hushåll som har råd att efterfråga fritidshus och fritidshustomter. 1973</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>var det huvudsakligen lägre tjänstemän, hantverkare och yrkesarbetare som<br /> köpte tomter. Köparna bodde också till 92 % i hyreshus.</p> <p>En undersökning från Tekniska högskolan genomförd 1977 bekräftar, att<br /> de befintliga fritidshusen i stor utsträckning innehas av personer med låga<br /> inkomster. Sålunda innehas närmare 20 % av fritidshusen av den lägsta<br /> inkomstgruppen, vilken motsvaras av endast 5 % av befolkningen. 25 % av<br /> fritidshusen innehas av den därnäst lägsta inkomstkategorin motsvarande<br /> något under 15 % av befolkningen. Nästan 45 % av fritidshusen innehas av<br /> människor i åldern 50-65 år. Ca 30 % av fritidshusen innehas av personer i<br /> ålderskategorin 35-50 år. Detta tyder på att vanliga småbarnsfamiljer i ringa<br /> utsträckning fått tillgång till ett eget fritidshus.</p> <p>De siffror som nu angivits visaratt det tidigare varit möjligt för människor i<br /> vanliga inkomstlägen att skaffa sig ett eget fritidshus. På grund av den<br /> restriktivitet som gradvis har utvecklats i fråga om fritidshusbyggandet har<br /> detta förändrats. Nybyggda fritidshus blir dyra och endast människor med<br /> goda inkomster kommer att kunna köpa dem. I den mån befintliga fritidshus<br /> säljs blir det i första hand till människor med goda inkomster och goda<br /> ekonomiska förhållanden i övrigt. Genom den negativa och byråkratiskt<br /> förankrade synen på fritidsbebyggelse är man på väg att förvandla något som<br /> varit möjligt och eftersträvat för den vanliga familjen till att bli ett privilegium<br /> för höginkomsttagare. I praktiken kan riksplaneringen innebära att kustområden<br /> reserveras för människor som redan etablerat sig där som fritidsboende.<br /> Det är främst dessa som har tillgång till de stränder som kommer att förbli<br /> obebyggda. Stoppet för den enskilda fritidsbebyggelsen är en i vid mening<br /> fördelningspolitiskt felriktad och orättvis åtgärd.</p> <p>De långtgående restriktionerna mot enskilt fritidsbyggande innebär också<br /> att en kraftig hämsko läggs på kommunernas planering. I de mycket<br /> vidsträckta områden där restriktivitet har anbefallts kommer kommunerna<br /> över huvud taget inte att våga avsätta mark för fritidsbebyggelse. Risken för<br /> vägrad planfastställelse kommer att bli alltför stor. Osäkerhet kommer också<br /> att vidlåda de planer som har arbetats fram för fastställelse inom de närmaste<br /> åren, ävensom för de befintliga planområden som inte minst de centrala<br /> myndigheterna uppmärksammat. Det har i konsekvens härmed krävts att<br /> medgiven byggnadsrätt skall upphävas.</p> <p>Det råder en uppenbar motsättning mellan önskemålen hos de enskilda<br /> medborgarna om att skaffa sig ett eget fritidshus och strävanden från olika<br /> centrala organ att hindra enskilt fritidsbyggande. Behandlingen av enskilt<br /> fritidsbyggande i den fysiska riksplaneringen utgör ett belysande exempel på<br /> hur centrala myndigheter i praktiken söker överföra styrningen av bebyggelsen<br /> ute i landet från kommunernas kompetensområde till centrala organ i<br /> enlighet med dessas regleringsambitioner.</p> <p>De länsvisa besluten speglar inte grundsynen i riksdagens ursprungliga<br /> beslut om fysisk riksplanering och inte heller den positiva inställning till<br /> fritidsbebyggelse som präglade den promemoria som utarbetades inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>trepartiregeringen och som avsågs ligga till underlag för det fortsatta arbetet.<br /> Planeringen av bebyggelsen i vårt land bör enligt vår mening självfallet<br /> anpassas till människors strävanden och önskemål. Mot den bakgrunden<br /> framstår det också som anmärkningsvärt att koncentrerade stugbyar i så stor<br /> utsträckning som här skett anges som ett angeläget mål för fritidsbebyggelsen.<br /> Alla hittills gjorda utredningar - under årens lopp har ett flertal sådana<br /> verkställts - visar att 'våra medborgare främst efterfrågar fritidshus i<br /> glesbebyggelse eller i anslutning till jordbruksfastigheter. Bara i ett försvinnande<br /> litet antal fall föredras tätare fritidsbebyggelse eller fritidsbyar. Samma<br /> tendens gör sig gällande även då det gäller önskemål att hyra fritidshus.</p> <p>Riksdagen bör av här anförda skäl inte godkänna de av regeringen<br /> föreslagna riktlinjerna för behandlingen av fritidsbebyggelse. Regeringen bör<br /> i anslutning till propositionen om ny byggnadslag återkomma till riksdagen i<br /> frågan. Målsättningen bördå vara att i allra största utsträckning underlätta för<br /> enskilda människor att skaffa sig ett eget fritidshus.</p> <p>Fortsatt fysisk riksplanering</p> <p>I och med att planeringsskedet har avslutats föreligger översiktliga planer<br /> som täcker praktiskt taget landets hela yta. Den genomgång av markanvändningen<br /> som den fysiska riksplaneringen från början avsågs utgöra har därmed<br /> utförts. Det finns ingen anledning att nu vidga ambitionerna i fråga om den<br /> fysiska riksplaneringen till att gälla vissa råvaror m. m. I stället bör den<br /> fortsatta fysiska riksplaneringen innebära att kommunerna fortlöpande<br /> samråder med länsstyrelserna, då markanvändningsbeslut som strider mot<br /> redovisade riksintressen aktualiseras.</p> <p>Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen har utgjort en tung belastning<br /> såväl för kommunerna som för länsstyrelserna. Det får inte bli ett självändamål<br /> att vidmakthålla en tung planeringsapparat.</p> <p>Den fysiska riksplaneringen har redan inneburit djupgående ingripande i<br /> det kommunala planmonopolet. Det är inte godtagbart att staten även<br /> fortsättningsvis på detta sätt skall ingripa i kommunernas möjligheter att<br /> själva göra avvägningar i markanvändningsfrågor. Om kommunernas planmonopol<br /> skall bibehålla den reella innebörd gällande lagstiftning bygger på<br /> förutsätter detta att inte nya regleringsambitioner utvecklas inom ramen för<br /> fortsatt fysisk riksplanering.</p> <p>Propositionen innefattar också förslag till nya riktlinjer för användning av<br /> jordbruksmark. De har delvis sin bakgrund i riksdagens jordbrukspolitiska<br /> beslut förra året. Även då det gäller bebyggelsens avvägning mot jordbruksintresset<br /> måste denna grundas på klara stadganden i byggnadslagstiftningen.<br /> För närvarande finns regler härom i byggnadsstadgans bestämmelser om<br /> byggnadsplaner. Det får förutsättas att en ny byggnadslag kommer att<br /> innehålla erforderliga regler för beaktande av jordbruksintresset vid exploatering<br /> av nya markområden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:44</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De slutliga ställningstagandena till hävdandet av riksintressen vid markanvändningsbeslut<br /> skall alltså göras i anslutning till beslut om den nya<br /> marklagstiftningen. Endast genom en direkt reglering i lag kan tillräckliga<br /> garantier ges för att planmässiga överväganden omfattas av samma utställningsförfarande,<br /> samma besvärsmöjligheter och samma rättssäkerhetskrav<br /> som gäller för andra liknande bedömningar. Det är djupt otillfredsställande<br /> att den fysiska riksplaneringen genomförts utan att några av de regler som<br /> byggnadslagstiftningen i dag innehåller till skydd för allmänhetens och<br /> sakägares ställning och insyn beaktats. Ett nytt förslag till byggnadslag bör<br /> innehålla preciserade regler om de restriktioner hänsynstagande till riksintressen<br /> skall lägga på kommunernas rätt att själva - med vederbörlig hänsyn<br /> tagen till enskilda intressen - besluta om markanvändningen inom kommunen.<br /> En ny byggnadslag måste syfta till att den oreglerade utveckling vi<br /> sett prov på under några år, innebärande en fortgående centralisering av<br /> markanvändningsbeslut, bryts och ersätts av decentraliserade beslut inom<br /> ramen för det kommunala självstyret och under hävdande av det kommunala<br /> planmonopolet.</p> <p>Vad här sagts gäller självfallet även andra intressekonflikter mellan skilda<br /> intressen, exempelvis hänsynen till miljö-, naturskydds- och fritidsintressen i<br /> samband med lokalisering av industri- och serviceanläggningar. Även dessa<br /> konflikter skall regleras i lag under beaktande av det kommunala planmonopolet<br /> och den kommunala självstyrelsen och inte i vagt utformade<br /> planeringsverk.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> </div> <div class="block ml_10"><p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande de ändrade<br /> riktlinjerna för hushållning med mark och vatten såvitt avser</p> <p style="margin-left:57px;">a. hushållning med jordbruksmark,</p> <p style="margin-left:57px;">b. utveckling av fritidsbebyggelse i områden med geografiska<br /> riktlinjer,</p> <p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen med anledning av den i propositionen lämnade<br /> redovisningen rörande tillämpningen av den fysiska riksplaneringen<br /> som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen<br /> därom framhållits.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Stockholm den 8 oktober 1979</p> </div> <div class="block ml_5"><p>PER-OLOF STRINDBERG (m)<br /> ERIC HOVHAMMAR (m)<br /> STEN SVENSSON (m)<br /> LENNART BLOM (m)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>ALF WENNERFORS (m)<br /> PER UNCKEL (m)</p> </div> </div> </div> 0 PER-OLOF STRINDBERG m 1 undertecknare 0 ERIC HOVHAMMAR m 2 undertecknare 0 STEN SVENSSON m 3 undertecknare 0 LENNART BLOM m 4 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 5 undertecknare 0 PER UNCKEL m 6 undertecknare G30244 av Per-Olof Strindberg m. fl. mot_197980__44.pdf 265217 pdf med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen https://data.riksdagen.se/fil/D561C98E-E5D0-4351-B43B-F4C967ED5303