3094353G30219411979/801941motmotMotion 1979/80:1941 av Olle Wästberg i StockholmMotionMotion194101980-03-26 00:00:002014-11-03 21:38:562014-11-03 00:00:00med anledning av proposition 1979/80:96 med förslag till ny utlänningslag, m. m.av Olle Wästberg i Stockholmhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G3021941/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G3021941https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G3021941
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1979/80:1941</p>
<p>av Olle Wästberg i Stockholm</p>
<p>med anledning av proposition 1979/80:96 med förslag till ny utlänningslag,<br />
m. m.</p>
<p>Sammanfattning</p>
<p>Flyktingfrågor blandas i den svenska debatten ofta samman med<br />
invandringspolitiken. Invandringen reglerar vi själva. Sedan ca fem år<br />
tillbaka förekommer ingen arbetskraftsinvandring från länder utanför<br />
Norden.</p>
<p>Flyktingpolitiken regleras av internationella konventioner. Vi har åtagit<br />
oss att ge människor som flyr undan förföljelse en fristad om de kommer till<br />
Sverige. Därför kan inte flyktingpolitiken välja mellan olika grupper. De<br />
som knackar på vår dörr har förtur.</p>
<p>Det förslag till ny utlänningslag regeringen nu framlagt har starka<br />
brister.</p>
<p>Det tar inte hänsyn till behovet av harmonisering med nordisk lagstiftning.<br />
Det är krångligt och oklart. Det innebär mycket små förändringar i<br />
förhållande till tidigare lagstiftning.</p>
<p>På en rad punkter brister förslaget i vad gäller rättssäkerheten för<br />
flyktingar:</p>
<p>o Genévekonventionens flyktingbegrepp inskränks i den svenska lagen,<br />
o Regeringen ges fortsatt möjlighet att med hjälp av bestämmelsen om<br />
”särskilda skäl” fatta beslut om särbehandling av en hel folkgrupp som<br />
skett med kristna assyrier från Turkiet,<br />
o Regeringen föreslår att krav på uppehållstillstånd före inresa skall införas.</p>
<p>Någon möjlighet för utlänning att överklaga beslutet ges ej.<br />
o Regeringen föreslår en möjlighet att begränsa uppehållstillstånd till viss<br />
ort. Detta strider mot den europeiska konventionen om mänskliga<br />
rättigheter.</p>
<p style="margin-left:14px;">o Regeringen inför - vilket är bra - en möjlighet till flyktingförklaring. En<br />
utlänning med permanent uppehållstillstånd skall dock inte kunna få<br />
flyktingförklaring trots att förhållandena i hemlandet förändrats under<br />
vistelsen i Sverige.</p>
<p style="margin-left:14px;">o Polismyndighet skall även i fortsättningen kunna pröva om flyktingens<br />
påstående om politiska förföljelser är ”uppenbart oriktigt”. Detta trots att<br />
erfarenheterna visar att en flykting från en polisstat ofta inte har<br />
förtroende för polisen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">o Rättssäkerheten vid gränsen sätts lägre för B-flyktingar än för Aflyktingar.</p>
<p>o Flyktingar får inte rätt till juridiskt ombud när hans/hennes fall prövas av<br />
polisen och invandrarverket vid gränsen,<br />
o Regeringen säger uttryckligen att assyrier inte skall få sina påståenden om<br />
flyktingskap individuellt behandlade,<br />
o När en utlänning berövas friheten i samband med avvisningsärende<br />
kommer beslutet inte att kunna överklagas,<br />
o Den s. k. återbrytningsrätten tas bort, vilket minskar rättstryggheten för<br />
flyktingar.</p>
<p>Starka skäl talar för att regeringens förslag till ny utlänningslag avslås av<br />
riksdagen och att regeringen efter kontakter med andra nordiska länder får i<br />
uppdrag att återkomma med ett nytt förslag.</p>
<p>Den flyktingpolitiska traditionen</p>
<p>I svenska högtidstal beskrivs ibland vår flyktingpolitik som ”liberal” och<br />
”humanitär”. Det är en i huvudsak falsk beskrivning.</p>
<p>Den första svenska utlänningslagen - 1927 - tillkom med rent rasistiska<br />
motiv. Den gången användes ”ryska judar” som skäl för skärpningen.</p>
<p>Den svenska hållningen gentemot judiska flyktingar före och under andra<br />
världskriget tillhör de mörka kapitlen i modern svensk historia. När<br />
Sandlerkommissionen efter kriget gick igenom flyktingpolitiken kunde man<br />
följa hundratals flyktingöden från avvisningen vid den svenska gränsen till<br />
självmord, fångenskap eller död i koncentrationsläger. Efter kriget dömdes<br />
en av de ansvariga för flyktingärendena som spion för Nazityskland. Efter<br />
kriget kom baltutlämningen 1946. Skandalerna kring utlänningskommissionen<br />
under 1950- och 1960-talen visade på allvarliga brister i rättssäkerheten<br />
för flyktingar.</p>
<p>Det finns bra inslag i svensk flyktingpolitik men som helhet har den aldrig<br />
varit humanitär, aldrig liberal. Den har varit inriktad på att skydda<br />
svenskarna - inte att ge flyktingar skydd.</p>
<p>Lagen bör avslås</p>
<p>Svensk flyktingpolitik ställs under 1980-talet sannolikt inför en ny<br />
situation. I högre grad än tidigare kommer vi att möta ett tryck från stora<br />
flyktinggrupper, kanske minoriteter, som funnit förhållandena i sina<br />
hemländer olidliga. En sådan situation kommer att kräva stora resurser och<br />
möjligheter för snabb och rättssäker behandling av flyktingärenden.</p>
<p>Det lagförslag som nu läggs innebär tämligen begränsade förändringar i<br />
förhållande till 1954 års lag och löser knappast några grundläggande<br />
problem.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Lagen läggs fram trots att utlänningslagkommittén har viktiga arbetsuppgifter<br />
kvar, t. ex. formerna för verkställighet av avvisningsbeslut.</p>
<p>Inom flera nordiska länder pågår för närvarande lagstiftningsarbete vad<br />
gäller flyktinglagstiftningen. Det hade varit ytterst angeläget att avvakta och<br />
åstadkomma en harmonisering av den svenska lagstiftningen med övriga<br />
nordiska länders. Så har tyvärr inte skett.</p>
<p>Den lag som skall ersättas, 1954 års utlänningslag, har kritiserats för bl. a.<br />
bristande klarhet, överskådlighet och teknisk kvalitet. Detta är speciellt<br />
allvarligt när det gäller en utlänningslag. Mot denna bakgrund måste man<br />
ställa höga krav på klarhet, överskådlighet och lättfattlighet hos det nya<br />
lagförslaget. I förslaget finns dock brister, som borde kunna i stor<br />
utsträckning botas genom ytterligare överarbetning. Följande exempel skall<br />
ges.</p>
<p>”Synnerliga skäl” förekommer i 3 § 1 st., 38 § 2 st. och 80 §. ”Särskilda<br />
skäl” förekommer bland annat i 5,6,11 och 17 §§ 2 st., samt i 23,39 och 79 §§<br />
2 st. Detta synes innebära ovanligt mycket lagstiftning genom förarbeten. Se<br />
till exempel propositionen s. 141 där beträffande uttryckets innebörd i 23 §<br />
endast en enkel hänvisning sker till propositionen 1975/76:18!</p>
<p>Åtskilliga av dessa uttryck borde kunna skrivas i klartext, om ansträngning<br />
görs.</p>
<p>Hänvisningar från paragraf till paragraf förekommer på åtskilliga ställen.<br />
Andra hänvisningar är krångliga i överkant. Se exempelvis 52 § 2 st., som<br />
först hänvisar till 36 §, vilken i sin tur hänvisar till 32, 33 och 34 §§, vilka<br />
därefter hänvisar till 30 och 36 §§, resp. 28 och 29 §§ resp. 33 § samt vidare i<br />
slutet av 52 § 2 st. hänvisning till 30 § via 37 §.</p>
<p>Det finns oklarheter. I 13 § talas till exempel om hurusom tidsbegränsat<br />
uppehållstillstånd ej ger rätt till inresa, om inte detta har angetts särskilt i<br />
tillståndet. Detta svarar mot 10 § i gällande rätt. Denna paragraf har<br />
emellertid av invandrarverket tagits till intäkt för en av många ifrågasatt<br />
praxis att ge återinresetillstånd med undantag endast för vederbörandes<br />
hemland. 13 § i dess föreslagna lydelse löser således icke problemet om<br />
lagligheten i sådant undantag.</p>
<p>37 § första raden talar om att polismyndighet har ”avvisat” en utlänning.<br />
Detta kan lätt missuppfattas därhän, att verkställighet redan skall ha skett,<br />
särskilt om det hela läses av utlänningar och deras rådgivare. Det vore bättre<br />
och klarare att skriva ”beslutat avvisa”.</p>
<p>Sammanfattningsvis talar en rad skäl för att regeringens proposition om ny<br />
utlänningslag bör avslås och att riksdagen uppdrar åt regeringen att efter<br />
överarbetning och samordning med lagstiftningsarbetet i övriga nordiska<br />
länder återkomma med ett nytt förslag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Rätten till asyl (3 §)</p>
<p>I propositionen anges sorn ett syfte att införliva Genévekonventionens<br />
flyktingbegrepp i den svenska lagstiftningen. Det är angeläget att så sker.</p>
<p>1 lagförslaget 3 § 3 st. sker dock en inskränkning i flyktingkonventionens<br />
definition av begreppet förföljelse.</p>
<p>Särskilt mot bakgrunden av regeringens vilja att nu i svensk lagtext ansluta<br />
sig till 1951 års Genévekonvention finns ingen anledning att göra den<br />
inskränkning som detta stycke innebär. Det bör utgå.</p>
<p>”Särskilda skäl” (6 §)</p>
<p>2 § 2 st. i gällande utlänningslag stadgar om det som brukar kallas<br />
B-flyktingar: Denna typ av flyktingar ägnas nu 6 § i lagförslaget. Tanken är<br />
att en utlänning som inte är flykting i den strikta mening Genévekonventionen<br />
anger men som p. g. a. de politiska förhållandena i sitt hemland kan<br />
åberopa tungt vägande skäl för att inte vilja återvända skall få rätt att stanna i<br />
Sverige - om inte ”särskilda skäl” talar däremot.</p>
<p>Vad dessa ”särskilda skäl” innebär anges inte i propositionen. I<br />
propositionen 1975/76:18 definieras dock de särskilda skälen som störningar<br />
på svensk arbets- eller bostadsmarknad.</p>
<p>De särskilda skälen har bara tillämpats en gång i svensk flyktinghistoria när<br />
det gäller kristna assyrier/syrianer från Turkiet.</p>
<p>Den 11 november 1976 beslöt regeringen att de assyrier som fanns i landet<br />
skulle få stanna - som B-flyktingar. De som kom efter denna dag skulle<br />
visserligen betraktas som B-flyktingar - men ändå av ”särskilda skäl” inte få<br />
stanna.</p>
<p>Detta beslut innebär att en flykting som kom före den 11 november fick<br />
stanna, den som kom den 12 avvisades - trots att ingenting förändrats vad<br />
gäller graden av förföljelse.</p>
<p>Teoretiskt sett kan två flyktingar komma till Sveriges gräns och ha exakt<br />
samma bakgrund. Ändå blir den ene avvisad och den andre släpps in.</p>
<p>Förföljelserna av assyrierna är av sådan art att många borde betraktas som<br />
flyktingar i Genévekonventionens mening. Assyrierna särbehandlas genom<br />
att de inte får undervisning i sitt eget språk och sin egen kultur, de måste göra<br />
speciell värnplikt och måste ha religionstillhörigheten inskriven i legitimationshandlingarna.</p>
<p>Förföljelser som utövas av enskilda muslimska grupper har tilltagit.<br />
Cypernkrisen och den muslimska väckelse som sveper över Mellanöstern har<br />
gjort de kristna assyriernas situation i Turkiet ytterligt utsatt. Nästan varje<br />
assyrier som kommer till Sverige har i den nära familjekretsen erfarenhet av<br />
mord, misshandel, rån eller våldtäkt.</p>
<p>Att förföljelserna ime utövas av regimen utan av en enskild grupp<br />
förändrar- enligt Genévekonventionen - inte situationen så länge staten inte</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kan, eller vidtar åtgärder för att, försvara den utsatta folkgruppen. Att en del<br />
assyrier har kunnat undkomma förföljelse genom att fly till Istanbul<br />
förändrar heller inte förföljelsernas art.</p>
<p>Trots detta förvägras assyrierna - genom regeringens beslut om att<br />
tillämpa de särskilda skälen - rätten till individuell prövning. I propositionen<br />
på s. 51 anges detta klart:</p>
<p>Jag vill i detta sammanhang erinra om, att de utlänningar det här är fråga<br />
om kan vägras rätt att vistas i Sverige när det föreligger särskilda skäl. Har<br />
regeringen i fråga om en viss grupp av sådana utlänningar funnit skäl att<br />
tillämpa den nämnda undantagsbestämmelsen, är detta ett förhållande som<br />
polismyndigheterna bör få beakta vid bedömningen av frågan om de<br />
åbropade omständigheterna kan lämnas utan avseende. Detta torde också<br />
hittills ha skett.</p>
<p>I klartext innebär detta att en assyrier med klara A-flyktingskäl ändå<br />
knappast får sitt fall prövat av invandrarverket och regeringen.</p>
<p>Det är mot denna bakgrund förståeligt att många assyrier valt att ta sig in i<br />
landet och hålla sig dolda under den period som krävs för en rättssäker<br />
behandling.</p>
<p>Ingen har krävt att a 11 a assyrier skall betraktas som konventionsflyktingar.<br />
Enligt min uppfattning är många assyrier konventionsflyktingar, andra<br />
B-flyktingar medan en del inte är berättigade till inresa i Sverige. I dag sker<br />
dock ingen individuell prövning alls.</p>
<p>Om en person är flykting enligt Genévekonventionens mening har<br />
situationen i Sverige ingen betydelse för rätten till inresa. Den som vill<br />
undvika en koncentration av assyrier till t. ex. Södertälje bör dock inse att så<br />
länge folkgruppen är utsatt för en diskriminerande särbehandling torde det<br />
vara svårt att skapa den trygghet för dem i det svenska samhället som krävs<br />
för en frivillig utflyttning till andra orter.</p>
<p>Regeringens möjligheter att tillämpa de särskilda skälen bör enligt min<br />
mening inskränkas. Att av arbetsmarknadsskäl tilllämpa dem så att en hel<br />
folkgrupp drabbas och dess medlemmar berövas rättssäkerhet vid Sveriges<br />
gräns kan inte vara rimligt.</p>
<p>Samtidigt kan det finnas situationer där vitala svenska intressen kräver att<br />
också flyktinginvandring begränsas. Det kan gälla i en krigssituation där den<br />
svenska folkförsörjningen hotas och Sveriges möjligheter att stå emot ett<br />
fientligt anfall försvagas. De särskilda skälen bör dock inskränkas till att gälla<br />
sådana situationer. Detta bör riksdagen klargöra i ett uttalande.</p>
<p>Uppehållstillstånd före inresa (10 §)</p>
<p>Regeringen föreslår nu att uppehållstillstånd endast skall kunna beviljas<br />
före inresa till Sverige. Undantag måste dock göras för en rad grupper:<br />
politiska flyktingar, B-flyktingar. återföreningsfall, krigsvägrare etc. Det är<br />
mot denna bakgrund knappast sannolikt att bestämmelsen i den utsträckning</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>som anges i propositionen kommer att förkorta handläggningstiderna.</p>
<p>Skulle förslaget om krav på uppehållstillstånd före inresa accepteras<br />
uppstår dock behov av besvärsrätt, något som inte föreslås i propositionen.<br />
En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd och t. ex. anger släktanknytningsskäl,<br />
men får sin ansökan avslagen, måste rimligen ha rätt att<br />
överklaga detta beslut - trots att utlänningen inte befinner sig i Sverige.<br />
Överklagningsrätt är nödvändig för att förstärka rättssäkerheten.</p>
<p>Uppehållstillstånd (13 §)</p>
<p>I förslagets 13 § sägs att ett uppehållstillstånd får "begränsas till att gälla<br />
uppehåll endast inom en viss del av riket”. Denna begränsning torde strida<br />
mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (4:e tilläggsprotokollet,<br />
artikel 2 mom. 3, jämfört med artikel 14 i konventionen), där det<br />
stadgas att som enda inskränkningen i rätten att välja bostadsort gäller rikets<br />
säkerhet och att denna inskränkning inte får tillämpas på ett diskriminerande<br />
sätt. I 27 § finns tillräckliga bestämmelser för inskränkningar av säkerhetsskäl.</p>
<p>Bestämmelsen bör utgå.</p>
<p>Flyktingförklaring (16 §)</p>
<p>Det är positivt att en flyktingförklaring nu införs. Detta ökar flyktingarnas<br />
trygghet. En onödig inskränkning har dock gjorts: Varför skall inte en<br />
flykting som redan har permanent uppehållstillstånd inte kunna få flyktingförklaring,<br />
om förhållandena i hans eller hennes hemland förändras?</p>
<p>Något skäl till detta anges ej. Jag föreslår att en sådan möjlighet öppnas<br />
genom att efter orden ”efter inresan” inskjuts eller när anledning eljest<br />
förekommer.</p>
<p>Anvisning och underställning (33-37 §§)</p>
<p>Den känsligaste punkten i hela rättssystemet för flyktingen är situationen<br />
vid gränsen. Sker ett misstag så att en politisk flykting avvisas vid gränsen och<br />
sänds tillbaka, går detta ofta inte att reparera. Särskild omsorg måste därför<br />
läggas ner för att trygga flyktingens rättssäkerhet, när denne vid gränsen<br />
ansöker om att få komma in i landet av politiska skäl.</p>
<p>Enligt 33 § kan polismyndighet besluta avvisa en utlänning som uppger sig<br />
vara politisk flykting ”om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt".</p>
<p>Att polisen utnyttjar denna möjlighet är den största risk en flykting i dag<br />
löper. Det har också visat sig svårt att enas om tolkningen av begreppet<br />
"uppenbart oriktigt”. Olika polisdistrikt tillämpar olika praxis.</p>
<p>Den svenska polisen är hederlig och följer gällande lagar. Många<br />
flyktingar kommer dock från polisstater, där polisen är korrumperad eller</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>hantlangare åt en förtryckande regim. Flyktingens information om svenska<br />
förhållanden är ofta dålig. Risken är därför stor att en flykting, ställd inför en<br />
svensk polismyndighet, inte vågar berätta om sina reella skäl till flyktingskapet.<br />
Detta talar starkt för att bedömningen av politiskt flyktingskap bör<br />
överföras på en icke-polisiär myndighet - invandrarverket eller länsrätterna.</p>
<p>I 34 § stadgas att en B-flykting kan avvisas om de skäl som flyktingen<br />
åberopar kan ”lämnas utan avseende”. Detta innebär att en B-flykting vid<br />
gränsen har en svagare ställning än en konventionsflykting. Någon anledning<br />
att göra en sådan skillnad finns inte. Starka rättssäkerhetsskäl talar för att Aoch<br />
B-flyktingar i detta avseende behandlas lika. 34 § bör därför utgå och<br />
flyktingdefinitionen i paragrafen inarbetas i 33 §.</p>
<p>Om polismyndighet beslutar att avvisa en flykting på grund av att polisen<br />
bedömer flyktingens påstående som ”uppenbart oriktigt”, skall detta beslut<br />
underställas invandrarverket för prövning. Detta är en förbättring. Samtidigt<br />
finns en betydande risk att den prövning invandrarverket gör - via telefon<br />
eller telex - inte bara kommer att avse om flyktingens påstående är uppenbart<br />
oriktigt, utan att det sker en materiell prövning. Det har under senare år<br />
funnits en tendens att invandrarverket i inhibitionsärenden givit sig in på en<br />
materiell prövning som underminerat hela flyktingskyddet, som ju består av<br />
rätt till fullständig flyktingskapsutredning inne i landet, partsinsyn och<br />
partskommunikation, tillgång till juridiskt biträde och rätt till överklagande.</p>
<p>Det är vid underställning också polisen som lägger fram ärendet - ofta<br />
muntligt - för invandrarverket. Det vore omänskligt om inte presentationen<br />
påverkades av den uppfattning som vederbörande polisman kommit fram<br />
till.</p>
<p>Situationen vid gränsen kan vara avgörande för en flyktings framtid,<br />
kanske för hans liv. Ett minimikrav är att flyktingen i denna situation har rätt<br />
till juridiskt biträde. Avvisning av den som uppger sig vara politisk flykting<br />
bör inte få ske utan att flyktingen har haft möjlighet att överlägga med och<br />
företrädas av rättsbildat biträde.</p>
<p>Den underställningsskyldighet som anges i 37 § är också försedd med två<br />
undantag:</p>
<p>Det ena gäller om flyktingen undertecknar nöjdförklaring. Detta är dock<br />
inte tillfredsställande. En flykting som kommer till Sveriges gräns, ofta<br />
uttröttad efter en lång resa och i dåligt psykiskt skick, bör inte kunna avvisas<br />
efter att ha undertecknat en nöjdförklaring, om inte flyktingen haft tillfälle<br />
att överlägga med juridiskt ombud.</p>
<p>Det andra undantaget gäller om flyktingen tilhör en grupp, om vilken<br />
regeringen beslutat att tillämpa de särskilda skälen i utlänningslagens 16 8.<br />
Detta har som bekant hittills endast skett när det gäller kristna assyrier från<br />
Turkiet.</p>
<p>I propositionen sägs klart ut (s. 51) att assyrierna skall vara undantagna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>från den förstärkning av flyktingskyddet som underställningsskyldigheten<br />
enligt 37 § innebär. Därmed förvägras assyrierna individuell prövning, och<br />
särbehandlingen understryks ytterligare.</p>
<p>Förvarstagande (52 §)</p>
<p>Utlänningslagkommittén hade i sitt betänkande ett ganska extremt förslag<br />
om förvarstagande av utlänning i vissa avvisningssituationer utan besvärsrätt.<br />
Lyckligtvis reagerade de humanitärt inriktade remissinstanserna med<br />
kraft mot förslaget, och även departementschefen har i propositionen<br />
beskrivit denna kritik som välgrundad.</p>
<p>Emellertid finns det anledning till tveksamhet, om man studerar propositionens<br />
föreslagna frihetsberövande i 52 § 2 st. och jämför den med regel om<br />
klagan över beslut om förvar i 67 § och begränsningen av klagorätt i 68 §.<br />
Som synes är 52 § inte innefattad bland de paragrafer som innehåller beslut<br />
om förvar över vilka man får föra talan! Lagrummet bör ändras så att det blir<br />
helt klart att besvärsrätt i enlighet med de två viktiga konventionerna om<br />
mänskliga rättigheter införs.</p>
<p>Återbrytning (72 §)</p>
<p>Tidigare har regeringen flera gånger kunnat pröva samma fall. Denna rätt<br />
till s. k. återbrytning föreslås nu avskaffad. Regeringen följer därmed<br />
utlänningslagkommitténs förslag. Kommitténs motivering var dock inte<br />
övertygande.</p>
<p>Av 270 undersökta ärenden-motsvarande 193 individer-har 41 personer<br />
ansökt om återbrytning två gånger, 10 personer har ansökt tre gånger, fem<br />
har ansökt fyra gånger och i ett fall har sex ansökningar inlämnats. I 68<br />
ärenden har ansökningarna bifallits, vilket motsvarar 35 % av antalet<br />
berörda personer. I 57 av de 193 fallen har återbrytning begärts mer än en<br />
gång. Majoriteten har således fogat sig i regeringens beslut.</p>
<p>Självfallet kan ”missbruk” av återbrytningsrätten förekomma. Men det<br />
relativt stora antalet fall där regeringen upphävt tidigare beslut tyder dock på<br />
att återbrytningen spelar en viktig roll för att trygga rättssäkerheten. I de 68<br />
fall där återbrytningen lett till att flyktingen fått stanna hade sannolikt annars<br />
flyktingen förpassats.</p>
<p>Flyktingärenden är unika: de beslut som fattas är livsavgörande. De<br />
människor som berörs är inte förtrogna med det svenska samhället och med<br />
svensk rättspraxis. Ofta kommer avgörande fakta inte fram förrän på ett sent<br />
stadium.</p>
<p>I en radiointervju för en tid sedan (17 mars 1980) svarade invandrarminister<br />
Karin Andersson på frågan om massmedias behandling av ett enskilt<br />
flyktingärende kan ha betydelse för regeringens beslut:</p>
<p>”Ja, det kan naturligtvis ha betydelse i så måtto att man kan få fram nya</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1979/80:1941</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>fakta som inte tidigare var kända och det är ju just på sådana nya sakskäl som<br />
vi kan göra en omprövning. Vi har ju ingen möjlighet att göra en omprövning<br />
på andra skäl än nya sakskäl. Och där tror jag nog ibland att massmedias<br />
bevakning har kunnat hjälpa till att få fram sådana.”</p>
<p>Återbrytningsinstitutet är den yttersta rättssäkerhetsgarantin. Det bör inte<br />
avskaffas.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad som ovan anförts yrkas</p>
<p style="margin-left:59px;">1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80:96,</p>
<p style="margin-left:59px;">2. om yrkandet under 1. ej skulle vinna bifall att riksdagen<br />
beslutar</p>
<p style="margin-left:59px;">a) att 3 § 3 st. utgår,</p>
<p style="margin-left:59px;">b) att uttala att de särskilda skäl som anges i 6 § endast bör få<br />
tillämpas då den svenska folkförsörjningen är hotad.</p>
<p style="margin-left:59px;">c) att beslut om vägrat uppehållstillstånd alltid skall kunna<br />
överklagas,</p>
<p style="margin-left:59px;">d) att föreskriften i 13 § att uppehållstillstånd begränsas till viss<br />
ort utgår,</p>
<p style="margin-left:59px;">e) att i 16 § möjlighet för flykting med permanent uppehållstillstånd<br />
att få flyktingförklaring öppnas,</p>
<p style="margin-left:59px;">f) att 34 § utgår och att flyktingdefinitionen i 34 § inarbetas i<br />
33 §,</p>
<p style="margin-left:59px;">g) att polisens rätt att avgöra ifall en politisk flyktings<br />
påståenden är "uppenbart oriktiga" överförs till annan myndighet,</p>
<p style="margin-left:59px;">h) att en person som uppger sig vara politisk flykting får rätt till<br />
juridiskt biträde när frågan om avvisning prövas,</p>
<p style="margin-left:59px;">i) att de föreslagna frihetsberövandena i 52 § skall kunna överklagas,</p>
<p style="margin-left:59px;">k) att 72 § utgår.</p>
<p>Stockholm den 26 mars 1980</p>
<p>OLLE WÄSTBERG (fp)<br />
i Stockholm</p>
</div>
</div>
</div>
0OLLE WÄSTBERGfp1undertecknare