3094325G30219131979/801913motmotMotion 1979/80:1913 av Inger LindquistMotionMotion191301980-03-12 00:00:002014-11-03 21:38:362014-11-03 00:00:00med anledning av proposition 1979/80:83 om ändring i konkurslagen (1921:225)av Inger Lindquisthtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G3021913/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G3021913https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G3021913
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:347px;text-align:right;">Mot. 1979/80<br />
1913-1914</p>
<p>Motion<br />
1979/80:1913</p>
<p>av Inger Lindquist</p>
<p>med anledning av proposition 1979/80:83 om ändring i konkurslagen<br />
(1921:225)</p>
<p>I regeringens proposition 1979/80:83 angående konkurs och rätten att idka<br />
näring föreslås att möjlighet att meddela näringsförbud införs i svensk rätt.</p>
<p>Ett sådant införande innebär som många remissinstanser påpekat ett stort<br />
ingrepp i den principiella näringsfrihet som av hävd råder i vårt land.</p>
<p>Med hänsyn till vikten av att i ekonomiska sammanhang komma till rätta<br />
med uppenbara missförhållanden, som ofta leder till olika former av<br />
ekonomisk brottslighet, anser jag det likväl angeläget att möjlighet öppnas<br />
att i vissa fall meddela näringsförbud. Jag finner att såväl den föreslagna<br />
personkretsen som förutsättningar för förbud och förbudets innebörd är väl<br />
avvägda.</p>
<p>När det gäller förfarandet ansluter jag mig helt till uppfattningen i<br />
propositionen att övervägande skäl talar för att förlägga prövningen av<br />
förbudet hos de allmänna domstolarna. Vad som för mig är stötande är<br />
däremot att polis och åklagare föreslås vara engagerade i fråga om<br />
näringsförbud också i de fall då något brottsligt förfarande inte läggs<br />
gäldenären till last. Såvitt jag kunnat finna av remissammanställningen har<br />
endast någon enstaka remissinstans ställt sig bakom en sådan tankegång.</p>
<p>De skäl, främst av processekonomisk natur, som i propositionen åberopas<br />
för att låta polis- och åklagarmyndighet medverka i ett rent civilt<br />
sammanhang finner jag föga övertygande. Mot det måste ställas det<br />
betänkliga i att en gäldenär, som icke misstänks för något brottsligt<br />
förfarande, skall behöva underkasta sig förhör av polismyndighet och<br />
därefter vid domstol delta i en rättegång, där åklagare för talan mot<br />
honom.</p>
<p>Jag anser att det strider mot de berättigade krav som varje medborgare har<br />
rätt att ställa på vår rättegångsordning. En ledamot av lagrådet regeringsrådet<br />
Hellner - har också om än inte i klartext berört frågan ur<br />
rättssäkerhetssynpunkt. Jag vill alltså i likhet med vad brottsförebyggande<br />
rådet ansett föreslå att kronofogdemyndighet, som samtidigt är tillsynsmyndighet,<br />
skall företräda det allmänna i rättegång om näringsförbud, då en<br />
sådan process inte äger samband med ett brottmål.</p>
<p>För att näringsförbudet skall få avsedd effekt vill jag särskilt understryka<br />
vikten av att register är så upprättade att man kan söka på person för att få<br />
fram i vilka bolag en viss person innehar styrelseuppdrag. Eljest förefaller det<br />
omöjligt att kontrollera huruvida en person som ålagts näringsförbud<br />
verkligen avvecklar sina samtliga uppdrag.</p>
<p>1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 1913-1914</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1979/80:1913</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Det får ankomma på utskottet att utforma erforderliga lagtextändringar.</p>
<p>Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:57px;">att riksdagen vid antagande av propositionen</p>
<p style="margin-left:57px;">1. beslutar att kronofogdemyndighet i stället för allmän åklagare<br />
skall föra talan i mål om näringsförbud då detta inte har<br />
samband med brottslig verksamhet,</p>
<p style="margin-left:57px;">2. som sin mening uttalar vad i motionen anförts angående vikten<br />
av att kunna fastställa personers engagemang i skilda företag.</p>
<p>Stockholm den 12 mars 1980</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>INGER LINDQUIST (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0INGER LINDQUISTm1undertecknare