2458296G20321978/792propproppropProposition 1978/79:2PropositionProposition201978-06-15 00:00:002024-12-27 14:47:132008-06-13 07:56:23med förslag till lag om namn och bild i reklamimporteradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/G2032/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G2032https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2032
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>1978/79:2</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>med
förslag till lag om namn och bild i reklam;</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>beslutad
den 15 juni 1978.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'>Prop. 197«/79:2</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:77.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll denna dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>THORBJÖRN
FÄLLDIN</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SVEN
ROMANUS</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:28.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåU</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
propositionen föreslås en ny lag om namn och bild i reklam. Lagen innehåller
ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda framställning i
vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämstäUs
annan beteckning som klart utpekar viss person, överträdelse av förbudet
medför straffansvar. Näringsidkare som bryter mot föreskrifterna skall utge skäUgt
vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Den som har blivit
utnyttjad kan också begära ersättning för annan skada, t. ex. för lidande och
obehag som han har orsakats genom åtgärden. Näringsidkare som överträtt bestämmelserna
kan även åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i mål
enligt den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:51.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>2</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslag
till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om namn och bild i reklam</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller<br>
annan nyttighet använda framstäUning i vilken annans namn eller bild<br>
utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckiung<br>
som klart utpekar viss person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anstäUd hos näringsidkare
och annan som handlar på näringsidkares vägnar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall<br>
dömas till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall<br>
utge skäUgt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker<br>
det uppsåtligen eUer av oaktsamhet, skaU ersättning utgå också för annan<br>
skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas<br>
hänsyn även till lidande och andra omständigheter av aiman än rent<br>
ekonomisk betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första
stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten.
Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synnerUga
skäl föreligger.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vid överträdelse av 1 § kan
rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som är
skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har
använts vid handlingen eUer framställning som finns på vara, förpackning,
reklamtryck eUer dylikt skall ändras eUer att egendomen skall förstöras eller
mot lösen udämnas till den vars namn eller bUd har utnyttjats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Brott som avses i 2 § får
åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpimkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som har brutit mot 1 §
eller medverkat till sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3 §
andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eUer bild
har utnyttjats, efter omständighetema åläggas att bekosta tryckning i en eller
flera tidningar av dom i målet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag<br>
JUSTITIEDEPARTEMENTET</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:188.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
regeringssammanträde 1978-03-16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredragande:
statsrådet Romanus</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lagrådsremiss
med förslag till förstärkt skydd för den personliga integriteten</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:32.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
efterkrigstiden har en teknisk utveckling av bl. a. s. k. spionkameror och
olika avlyssningsanordningar ägt rum. Utvecklingen har inneburit att sådan
apparatur dels fått bättre prestanda, dels blivit så biUig att den blivit
möjlig att anskaffa för en vid allmänhet. Möjlighetema att med teknikens hjälp
i hemlighet skaffa sig underrättelse om andras förhållanden har därmed ökat
kraftigt. Denna utveckling har på många håll i världen och även hos oss väckt
farhågor från integritetsskyddssynpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Men det är inte bara den
tekniska utvecklingen av olika apparater som hotar den personliga integriteten.
Också utvecklingen på marknadsföringens område inger betänkligheter. Det är i
dag ratt vanligt att enskilda utnyttjas i reklamsammanhang. I det alldeles
övervägande antalet fall sker det med den enskildes samtycke och ofta får han
en viss ekonomisk ersättning för sin medverkan. Men några rättsliga garantier
för att den enskildes samtycke alltid föreligger finns inte. En sådan ordning
inger oro med hänsyn tUl riskerna för missbruk. Fältet ligger fritt för mindre
nogräknade marknadsförare att utan lov utnyttja enskilds bUd eller namn i
reklamsammanhang. Även om det inte alltid behöver vara förenat med obehag för
den enskUde att förekomma i reklam, kan det naturligtvis vara det. Det framstår
närmast som en självklarhet att der enskilde själv måste få bestämma om han
överhuvud taget vill bli utnytt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>4</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>jad
för reklamändamål och vad han i så fall vUl göra reklam för. Med den omfattning
och genomslagskraft som den modema marknadsföringen har är det av central
betydelse för den enskilde att kunna förhindra att hans bUd eller namn
förknippas med produkter eller tjänster som han inte gillar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om förstärkt integritetsskydd på personrättens område utreds sedan år 1966 av
integritetsskyddskommittén (1967: 62).i Kommittén avlämnade i september 1970
delbetänkandet (SOU 1970: 47) Skydd mot avlyssning. Med anledning av detta
betänkande förelades riksdagen i februari 1975 (prop. 1975: 19) förslag om bl.
a. nya straffbestämmelser i brottsbalken (BrB) till skydd mot olovlig
avlyssning med tekniska hjälpmedel. Propositionen har antagits av riksdagen (JuU
1975:12, rskr 1975: 90). De nya bestämmelserna (SFS 1975: 239—242) trädde i
kraft den 1 juli 1975.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
oktober 1974 avlämnade integritetsskyddskommittén sitt andra delbetänkande (SOU
1974: 85) Fotografering och integritet. Kommittén föreslår i detta betänkande
nya regler som är riktade mot i huvudsak fotografering utan lov av personer
som befinner sig i avskUdhet samt bestämmelser om personövervakning med hjälp
av televisionskamera. Betänkandet föranledde den dåvarande regeringen att i
mars 1976 i proposition (prop. 1975/76: 194) lägga fram förslag om en ny lag
om TV-övervakning. Lagen förbjuder bl. a. dolt utnyttjande av övervaknmgs-kamera.
Vidare krävs tillstånd för TV-övervakning av gator, torg och andra allmänna
platser. Propositionen har antagits av riksdagen (JuU 1975/76: 14, rskr
1976/77: 93). De nya bestämmelserna (SFS 1977: 20) trädde i kraft den 1 juli
1977. Kommitténs förslag till nya bestämmelser i brottsbalken (BrB) om förbud
mot fotografering prövades inte i detta sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs
tredje delbetänkande (SOU 1976: 48) Reklam och integritet lades fram i
september 1976. I detta betänkande föreslår kommittén en straffrättslig
reglering av frågan om användningen av annans bUd eller namn i reklam. I ett
slutbetänkande avser kommittén att företrädesvis ta upp frågor som rör icke
kommersiellt utnyttjande av enskUds privatliv.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>De
i betänkandet Reklam och integritet upptagna lagförslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Konsumentombudsmannen
(KO) har i skrivelse den 11 juni 1976 tUl regeringen föreslagit bl. a. att
tredje man i lagstiftnuigen bereds skydd mot att hans namn eller bild utan
tillstånd utnyttjas i marknadsföring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
Dåvarande justitierädet, f. d. justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande,,
ledamoten av riksdagen, ombudsmannen Thure Dahlberg och numera hovrättslagmannen
Anders Litzén samt fyra andra sakkunniga. Såsom nya sakkunniga tillkallades
den 15 november 1974 ledamöterna av riksdagen, juris kandidaten Astrid
Kristensson, direktören Tage Larfors och fru Svea Wiklund.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
skillnad från integritetsskyddskommittén anser KO att ingripanden i första hand
bör kunna ske på annat sätt än genom straffrättsligt förfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Över
kommitténs tredje betänkande och över KO:s skrivelse har yttranden avgetts av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÄ) hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen (RPS),
marknadsdomstolen, konsumentverket, namnlagutredningen, utredningen för översyn
av upphovsrättslagstiftningen m. m., Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation. Pressens samar-betsnämnd, Bildleverantöremas
förening, Svenska fotografemas förbund. Näringslivets delegation för
marknadsrätt. Svenska reklambyråförbundet, Svenska annonsörers förening.
Pressens opinionsnämnd, allmänhetens pressombudsman (PO), Kooperativa
förbundet. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd och konstnärliga
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. RA har bifogat yttranden från
överåklagarna i Stockholm och Göteborg, cheferna för länsåklagarmyndigheterna i
Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Östergötlands län samt från åklagarmyndigheten
i Malmö.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Gällande rätt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.1
Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
svensk rätt finns inte föreskrivet något generellt förbud mot att utan samtycke
utnyttja enskild persons bUd eller nanm för publicering. Inte heller kan
påvisas någon allmän rättsgrundsats av sådan innebörd. Det sagda gäller även
beträffande användande av en persons bUd eller namn i reklam. I vissa fall kan
emellertid den straff-, upphovs- eller näringsrättsliga lagstiftningen ge
skydd för den enskilde i sådant hänseende. Rättsreglerna är dock fåtaliga och
ger inte nämnvärt skydd annat än i mera speciella situationer t. ex. när bild har
utförts på bestäU-ning, 14 § lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bUd,
eller när någon har för avsikt att använda en persons bUd eller namn som
varumärke, 14 § varumärkeslagen (1960: 644). Dessa regler är de enda som är speciellt
inriktade på bUd. I övrigt är det främst ärekränkningsreglema i 5 kap.
brottsbalken som är av intresse i detta sammanhang. Även marknadsföringslagen
(1975: 1418) kan i undantagsfall ge visst integritetsskydd. Det bör särskilt
nämnas att reglerna i namnlagen (1963: 521) om särskilt skydd för egenartat
släktnamn endast skyddar mot att annan antar samma namn eller ett förväxlmgsbart
sådant eller använder ett kännetecken som lätt kan förväxlas med namnet.
Namnlagen ger däremot inte något skydd mot att annans namn utan samtycke
åberopas i t. ex. reklamsammanhang.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF) är det tillåtet att genom vanlig lag
förbjuda kommersiell annons, i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga
drycker och tobaksvaror. Tobaks- och alkoholreklamutredningen (H 1974: 06) har
i sitt betänkande (SOU 1976: 63) Reklam för alkohol och tobak lagt fram
förslag till lagstiftning med regler för marknadsföringen av de angivna
varorna. På grundval av detta förslag har regeringen den 9 mars 1978 remitterat
lagförslag i ämnet till lagrådet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om möjlighetema att genom vanlig lag ingripa mot kommersiella yttranden
behandlades i massmediautredningens huvudbetänkande (SOU 1975: 49). Utredningen
föreslog att den nuvarande möjligheten att utan hinder av TF i lag föreskriva
förbud mot kommersiell annons vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker
eller tobaksvaror skall utsträckas till att avse förbud mot kommersiell
annons, som är oriktig eller missvisande eller annars tUl sitt innehåll eller
sin utformning strider mot i lagen meddelade föreskrifter eller som saknar i
lagen föreskriven information rörande vara. När synnerliga skäl förelåg skulle
enligt förslaget förbud kunna meddelas mot konmiersiell annons för viss vara.
Betänkandet har i den delen inte lett tUl lagstiftning. Frågan utreds vidare
av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:1).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
att förbjuda reklam i vissa medier kan man också åstadkomma skydd för enskilds
integritet, även om detta inte är det egentliga syftet med ett sådant förbud.
Enligt gällande avtal mellan Sveriges Radio aktiebolag och staten (det s. k.
radioavtalet) får sålunda bolaget inte mot vederlag medge kommersiell reklam i
program eller programinslag i radio och television. Vidare kan nämnas att en
särskild utredning är sysselsatt med frågan om användnmgen av reklam i
videogram (Ju 1974: 14).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
betydelse i förevarande sammanhang är också vissa utomrättsliga normer och på
grundval därav förekommande självsanering inom reklambranschen. Vissa normer
är generella och andra avser vissa slags varor och kommer till uttryck i bl.
a. branschöverenskommelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Det
bör särskilt nämnas att pressens opinionsnämnd, som är en hedersdomstol i
ärenden som gäller god publicistisk sed, i regel inte bedömer innehåUet i de konmtersiella
annonser som förekommer i pressen. Detta beror på att opinionsnämnden verkar
inom ramen för TF medan kommersiella annonser anses i huvudsak falla utanför TF.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.2
Fotografilagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I 14
§ fotografilagen föreskrivs att rätten till fotografisk bild som utförts på
beställning tUlkommer beställaren, om inte aimat uttryckligen har avtalats.
Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut bUden i reklamsyfte, om inte
beställaren förbjuder detta. Även om fotografen för-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>7</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>behållit
sig rätten tUl bUden, får beställare av fotografiskt porträtt publicera
porträttet i tidning eller tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll,
om inte fotografen gjort särskilt förbehåll däremot. Bestämmelsen avser endast
beställd fotografisk bild och handlar väsentligen om framställarens,
fotografens, rätt till bUden. Den avporträtterades rätt regleras inte i vidare
mån än att det föreskrivs att rätt till bUd, som utförts på beställning, med
viss begränsning tUlkommer bestäUaren. Den som har avbUdats på ett fotografi
har alltså i princip rätt tUl bilden endast om han själv har beställt den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som vidtar åtgärd som innebär intrång i rätten till fotografisk bild kan dömas tiU
böter eller fängelse i högst sex månader (16 §).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Auktorrättskommittén
ansåg i betänkandet (SOU 1956: 25) Upphovsmans rätt till litterära och
konstnärliga verk det vara påkallat med skydd mot publiceringsåtgärder, som
kunde vara kränkande för den avbildade eller annars strida mot hans intressen
och föreslog att frågan gjordes till föremål för särskild utredning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.3 Varumärkeslagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
privatpersons bUd och namn har ett viss skydd i känneteckenslagstiftningen. I
14 § 4 varumärkeslagen föreskrivs att varumärke inte får registreras, om märket
innehåller eUer består av något, som är ägnat att uppfattas såsom annans firma
eller såsom annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller annans
porträtt, om namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan
länge avlilden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Namn
avser här inte bara personnamn i trängre mening utan också pseudonym, signatur,
artistnamn och Uknande benämning, under vilken någon, t. ex. en idrottsman
blivit känd. Med annans porträtt menas här avbUdningen av bestämd person, annan
an registreringssökanden, genom fotografi eller efterbildning av målning,
teckning eUer skulptur. Även karikatyr kan omfattas av registreringshindret (SOU
1958:10 s. 285).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
användningen av varumärke med privatpersons namn eller bild ägnad att vUseleda
allmänheten, kan förbud mot användningen meddelas med stöd av varumärkeslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.4 Ärekränkningsbrotten</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
inte oväsentUg betydelse för enskUda personers rätt till sin egen bild och sitt
eget namn är BrB:s bestämmelser om ärekränkning. Åberopar man annans bild
eller namn under sådana omständigheter att man därigenom kan sägas utpeka någon
som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på annat sätt lämna
uppgift som är ägnad att utsätta vederbörande för andras missaktning kan man
dömas för förtal, såvitt det inte förelåg en intressekollision som gjorde
lämnandet av uppgiften för-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>svarlig.
Vederbörandes egen självkänsla och sinnesfrid skyddas genom bestämmelsen om
förolämpning, som emellertid är mindre allmänt formulerad. Den avser endast
den situationen att man smädar annan genom skymfligt beteende mot honom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2.5
Marknadsföringslagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
2 § marknadsföringslagen föreskrivs att om näringsidkare vid marknadsföring av
vara, tjänst eller annan nyttighet företar reklamåtgärd eller annan handling,
som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare, så kan marknadsdomstolen förbjuda honom att
fortsätta därmed eller att företa annan liknande handUng. Förbud kan meddelas
även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar
samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen. Med stöd
av denna generalklausul kan man sålunda rikta förbud mot reklam eller annan
marknadsföringsåtgärd som strider mot god affärssed eUer på annat sätt är otUlbörlig
mot konsumenter eUer näringsidkare. Med otillbörliga marknadsföringsåtgärder
avses i första hand sådana som är vilseledande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förarbetena tUl den tidigare marknadsföringslagen, vars generalklausul hade i
stort sett samma lydelse som enligt den nya lagen, diskuterades i vad mån
lagen kunde ge skydd åt tredje man i det fall deime åberopades i reklam utan
eget medgivande. Departementschefen konstaterade (prop. 1970: 57 s. 72) att
detta var en fråga som i princip föll utanför generalklausulens
tillämpningsområde, i den mån inte åtgärden var ägnad att vilseleda
konsumenterna, exempelvis genom att felaktigt ge intryck av att den avbUdade
personen använde eller rekommenderade produkten i fråga. Departementschefen
anförde vidare, att ett utnyttjande i reklam av en enskild persons namn eller
bild visserligen kunde vara ett klandervärt intrång i dennes personliga
integritet, men att förfarandet i och för sig inte syntes kunna beivras med
stöd av en lagbestämmelse som riktade sig mot sådan reklam som är otillbörlig
mot konsumenter eller näringsidkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
förarbetena till marknadsföringslagen framgår sålunda tydligt att lagen mte är
tänkt att skydda tredje mans rätt till egen bild och eget namn i reklam, såvitt
inte reklamen i fråga är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Marknadsdomstolen
har hittUls inte prövat något fall där någon har gjort gällande att hans bild
eller namn utan tillstånd har utnyttjats i reklamsammanhang. Detta torde
främst bero på att KO — som har att övervaka marknaden och föra talan inför
marknadsdomstolen — har ansett, att förfarandet inte strider mot
marknadsföringslagens bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>KO
har handlagt ett antal ärenden med anmälningar från personer,</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>som
har påkallat hans ingripande mot att personbUder eller namn utan vederbörligt
samtycke har använts i reklam. I dessa fall har KO avskrivit ärendena från
vidare handläggning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
exempel på sådana ärenden redovisas i det följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. I
ett för läkare avsett reklamblad för ett läkemedel förekom hösten<br>
1971 en reklambild föreställande en för allmänheten okänd kvinna som<br>
var avbildad sittande i en gunga. Bilden gav intryck av att kvinnan var<br>
frisk och levnadsglad. Annonsmbriken löd: "Lyckligtvis finns det dom<br>
som inte behöver psykofarmaka". Kvinnan fäste KO:s uppmärksamhet<br>
på annonsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
annons hade troligtvis inte ansetts vara förenlig med god affärssed om det
varit fråga om s. k. konsumentreklam (se nedan vid 2.7). Nu utsändes
annonsbladet enbart till läkare och det eventuella vilseledandet om varans
beskaffenhet eUer egenskaper ansågs därför inte kunna medföra ett ingripande
enligt marknadsföringslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>I en av ett bokförlag utgiven
katalog (1973), förekom på omslagspärmen en bild av en från radio och TV känd
person. BUden var utformad som en TV-skärm, vari personens ansiktsbild var
synlig. Vederbörande anhöll att KO skulle påtala förfarandet hos företaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>I en daglig tidning var i
januari 1974 införd en annons för ett företag i livsmedelsbranschen. Av
annonstexten framgick att företagets "egen jättesnälla tomte" skulle
dela ut gottpåsar till alla snälla bam. I annonsen frågades vad det var
"för trams" som en namngiven person och ungdomsrådet i samhället höll
på med. Vidare sades i annonsen att "Inte skall väl barn lida för att inte
vuxna kan komma överens". Bakgrunden till annonsen synes ha varit att
ungdomsrådet, som tidigare år anordnat julfest på torget i samhället nu inte
hade arrangerat en sådan fest. Den namngivne personen hade varit ordförande i
ungdomsrådet. I sin anmälan till KO anförde han bl. a. att han ansåg att hans
namn hade använts på ett kränkande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>En annons i tidnmgen Lektyr den
20—25 augusti 1974 hade mbri-ken "Mer än en 1/2 mUjon män läser Lektyr
varje vecka". I annonsen förekom en bild av kungen (iförd uniform) tUlsammans
med (fotomontage) sex andra personer, som syntes representera skUda yrken och
intressen. Annonsen anmäldes till KO av en utomstående person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>I en amions som imder april
1975 var införd i bl. a. Sydsvenska Dagbladet gjordes reklam för nämnda
tidning. I annonsen nämndes bl. a. att "Från första maj ska poliserna
hjälpa trafikanterna att köra försiktigare" samt slutligen att
"Sydsvenskan hjälper dig att hålla reda på alla små och stora
händelser". Annonsen var Ulustrerad med en bUd som föreställde en flicka i
sjuårsåldern. Flickan bar ett plakat med texten "Alla skall hjälpa
varandra". Flickans moder anmälde förfarandet tUl KO och anförde därvid
bl. a. att hon inte hade lust att låta sin UUa dotter utan ersättning fungera
som fotomodell för tidningen. Modem</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>upplyste
samtidigt att bUden tagits vid föregående års Röd Front-demonstration.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2.6
Utomrättsliga normer</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Primär
normkälla för den frivilliga kontrollen på förevarande område i Sverige har
varit Internationella Handelskammarens intemationella kodex för reklam (The ICC
International Code of Advertising Practice), i Sverige kaUad grundregler för
reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Grundreglerna
gäller för all reklam. De är avsedda att tjäna som grund för frivillig
rättskipning, utövad av organ inrättade av reklam-och andra
näringslivsorganisationer i resp. land, men också som rättskälla för
domstolarna inom ramen för tillämplig nationell lagstiftning. Grundreglerna
innehåller särskUda anvisningar beträffande, A. Reklam vid vissa säljmetoder
och B. Konsumentreklam för vissa varor och tjänster bl. a. medicinska
produkter, medicinsk behandling, alkoholhaltiga drycker, cigarretter,
tobaksvaror samt andra som farliga eller olämpliga ansedda varor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Grundreglerna
omfattar inte något sanktionssystem. Överträdelse av reglerna medför därför
åtgärd endast om förfarandet också strider mot lag eller annan bestämmelse som
är förenad med sanktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Artikel
8 (under rubriken integritetsskydd) i grundreglerna för reklam lyder (efter
senaste ändringen år 1973): "Reklam får ej utan tUlstånd avbilda eller
åberopa viss person, vare sig såsom privatperson eller i offentlig funktion.
Ej heUer får utan tillstånd fastighet eller aiman egendom avbildas eller
åberopas i reklam på ett sätt som ger intryck av en personlig rekommendation
från ägaren eller irmehavaren". Det frivilliga normsystemet innehåUer alltså,
i motsats tUl marknadsföringslagen, en bestämmelse om skydd för tredje man mot
att hans namn eUer bild obe-hörigen används i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan nämnas att vad i artikel 8 sägs om fastighet eller annan egendom i
allmänhet även torde gå in under marknadsföringslagens generalklausul.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Före
marknadsföringslagens och marknadsdomstolens tillkomst år 1971 var tredje man i
viss mån bättre tillgodosedd ur integritetsskyddssynpunkt, så till vida att
näringslivets opinionsnämnd (NOp) tillämpade grundreglerna för reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>NOp
inrättades år 1957 och avvecklades i samband med att marknadsföringslagen
trädde i kraft år 1971. NOp kunde göra opinionsutta-landen om ett förfarande
ansågs strida mot god affärssed. I sådana uttalanden brukade NOp uppmana part
att sluta med ett såsom klandervärt ansett förfarande. Några egentliga
sanktionsmedel förfogade NOp dock inte över.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Termen
"god affärssed", som ingår som rekvisit i marknadsföringslagens
generalklausul, inbegriper bl. a. de utomrättsliga normer som NOp utbildat med
grundreglerna som främsta källa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den edition av grandreglerna som gäUde under NOp:s verksamhet angavs i artikel
5 bl. a. att viss person inte fick åberopas i reklam utan vederbörligt
tillstånd och att bild av person, som kunde identifieras på bilden, inte fick
användas utan sådant tUlstånd.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>NOp bedömde reklam som
kränkte tredje mans personliga integritet som stridande mot god affärssed
oberoende av om den i det särskilda fallet varit vilseledande för konsumenterna
eller ej.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I ett fall (NOp 278/60)
innehöll en annons för TV-apparater en bUd av en TV-skärm med en känd
medarbetare i Sveriges Radio läsande nyheter. Bildtexten till annonsen berömde
TV-mottagaren. Annonsören hade inte erhållit vederbörandes tiUstånd att använda
bilden. NOp bedömde denna annons som stridande mot grundreglerna för reklam
och därigenom även stridande mot god affärssed.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I ett annat fall (NOp
517/62) anmälde en civUingenjör en färgfabrikant till nämnden med anledning av
ett reklamalster, där ett fotografi föreställande civUingenjören och hans båt
hade tagits med. Fotografiet hade tagits utan civilingenjörens vetskap och hade
använts i reklamen utan hans tillstånd. Nämnden ansåg att användningen av bUden
var oförenlig med grundema för regeln om förbud mot åberopande av viss person.
Nämnden uppmärksammade bl. a. vilseledandeaspekten och framhöll att den inte
fann det uteslutet att bUdens förekomst i färgfabrikantens reklam hade kurmat
bibringa läsare, som på bUden hade känt igen civilingenjören, den felaktiga
uppfattningen att denne personligen ville anbefalla fabrikantens produkter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I ett ärende (NOp 1263/67)
prövade nämnden en annons för ett möbelföretag med rabriken "11
filmstjärnor av 10 sitter i en DIF A-möbel". Annonsen innehöll en
teckning som föreställde ett antal internationellt kända artister — Elizabeth Taylor,
Frank Sinatra m. fl. — vUka satt i olika DIFA-möbler och uttalade sig berömmande
om dem. Nämnden ansåg att annonsören inte respekterat det krav på skydd att
åberopas och avbUdas utan tiUstånd i kommersieU reklam som varje privatperson
måste kunna göra anspråk på oavsett nationaUtet och social ställning och
oavsett om åberopandet kan vara vederbörande till skada eller ej. Nämnden fann
att annonsören hade handlat i strid mot artikel 5 i grundreglema för reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan anmärkas, att de av KO från vidare handläggning avskrivna fallen, för vUka
redogjorts under 2.5 med stor sannolikhet torde ha bedömts som stridande mot
god affärssed om de skulle ha handlagts av NOp efter då gällartde bestämmelser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>12</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.7
Självsanering inom näringslivet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
sedan NOp har upphört med sin verksamhet förekommer viss annan självsanerande
verksamhet inom näringslivet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Marknadsföringslagens
tillkomst har iimeburit att staten väsentligen har övertagit ansvaret för den normskapande
verksamheten och har lett tUl att utrymmet för självsanering i näringslivet har
blivit ringa. (OtiU-börlig marknadsföring 1970, Bernitz, m. fl. s. 49.) Sedan NOp
har upphört, har dock inrättats en Näringslivets Delegation för Marknadsrätt (NDM),
som är ett näringslivets samarbetsorgan för marknadsrättsliga frågor. NDM
verkar för att konkurrensen inom näringslivet, i synnerhet marknadsföringen,
bedrivs med ansvar mot konsument och samhälle i enlighet med gällande lag och
god affärssed. Bakom NDM står f. n. 18 organisationer inom näringslivet. NDM
fungerar bl. a. som referensorgan i förhållande till KO och andra myndigheter i
frågor som gäller innebörden i visst fall av normen god affärssed.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
verksamhet med förhandsrådgivning handhas självständigt av Konsultbyrån för
marknadsrätt AB, för vilken NDM är huvudman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan även nämnas att vissa dagstidnmgar och andra pressföretag inom sina
annonsavdelningar har infört en särskild kontroll av inlämnat annonsmaterial.
För tidningarnas del utbildades under åren 1971 och 1972 omkring 350 s. k. annonsgranskare.
Fortbildning av sådana granskare avses äga rum vartannat år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av betydelse
för självsaneringen är också det s. k. ARU-systemet för intern
produktionskontroll, som infördes inom reklambyråbranschen i slutet av
1960-talet och nu är fullt utbyggt. Systemet innebär att all reklam som
publiceras av en reklambyrå, som är ansluten till Svenska Reklambyrå Förbundet
(SRF), skall kontroUeras av en speciell befattningshavare, en ansvarig
reklamutgivare. Reklamutgivaren, som har genomgått särskUd utbildning,
ansvarar för att de alster som lämnar byrån inte strider mot gäUande
rättsregler eller utomrättsliga normer. Det finns numera åtminstone en
ansvarig reklamutgivare på varje rekleunbyrå som är ansluten tUl SRF. Omkring
65 av ca 160 auktoriserade reklambyråer är anslutna tUl förbundet. F. n.
beräknas omkring 1 500 personer ha genomgått utbildning tUl ansvarig
reklamutgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
s. k. branschöverenskommelsema, som reglerar reklamen för varor inom en viss
bransch, spelar en betydande roll för självsaneringen. Som exempel kan nämnas
en under år 1975 mellan KO och Svenska Tobaksbranschföreningen träffad överenskonunelse
om nya branschregler för tobaksreklam. De nya branschreglema avser att tjäna tiU
ledning för det praktiska handlandet vid marknadsföring av tobaksvaror.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Reglerna
bygger delvis på beslut som marknadsdomstolen på talan av KO och med stöd av
marknadsföringslagen har meddelat i fråga om tobaksreklam. Överenskommelsen
avser marknadsföring gentemot aUmänheten. Om reklamens innehåU sägs i
överenskommelsen bl. a. att det</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>på
cigarrettförpackning inte får förekomma bUd av mänsklig modeU eUer natursceneri,
såvitt bilden inte ingår i varumärke eller har utformats på ett stiliserat
sätt, samt att bUdmässig framställning i tobaksreklam i övrigt endast får
innehålla avbildning av varan, varans förpackning och/eUer varumärke samt i
förekommande fall bUd av rökdon som upplyser om varans användningsormåde. Övriga
element i sådan reklam skaU vara neutrala, dvs. inte iimehåUa bilder eUer
annat som kan inge bestämda föreställningar eUer associationer. Vidare
innehåller överenskommelsen bestämmelser om att den aktueUa branschreklamen
inte får ske genom vissa slags reklammedel, som t. ex. direktreklam, film, stiUbUdsreklam
på biograf och teater och utomhusreklam. Det finns också bestämmelser om att
annonsering om tobaksvaror inte får ske i vissa tidningar (sådana som främst
riktar sig tiU ungdom under 21 år samt i idrotts- och sport-tidningar) eller på
dagspressens sportsidor och inte får ta för stort utrymme i tidningarna samt
att sådan reklam inte får spridas i utbUd-ningsanstalter m. m. Fastän
överenskommelsen inte har tillkonraiit i integritetsskyddande syfte, ger den
ett inte obetydligt skydd när det gäUer reklam för tobaksvaror, eftersom bl. a.
bUd av person inte får användas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Överenskommelsen
föratsätts gäUa t. v. och i avvaktan på att statsmakterna tar slutlig ställning
till tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976: 63) Reklamen
för alkohol och tobak.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bland
branschöverenskommelserna kan också nämnas "Riktlinjer för vin- och
spritreklam", som år 1970 har antagits av Nämnden för granskning av
rusdrycksreklam. Denna nämnd är ett av Sveriges Vinhandlareförening inrättat
organ med uppgift att övervaka att reklam för rusdrycker bedrivs på ett från
sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt. I riktlinjerna sägs bl. a.
att reklam för vin och spritdrycker skall vara förenlig med förhållningsreglema
i grundregler för reklam. Därigenom gäller förbudet mot att utan tUlstånd
använda annans bUd eller namn i reklam också vin-, och sprithandelns reklam.
Som nyss har nämnts har frågan om alkoholreklam behandlats av tobaks- och alkoholreklamutredningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
beträffar reklam för läkemedel gäUer att marknadsföring av denna typ av varor i
första hand granskas av socialstyrelsen enligt läkemedelsförordningen (1962:
701). På grund av överenskommelse mellan socialstyrelsen och läkemedelstillverkaraas
branschorganisation görs inte någon konsumentinriktad marknadsföring för bl. a.
psykofarmaka eller dessa närstående medel. Något särskilt förbud mot att
använda en persons bild eller namn i reklam för medicinska produkter finns
inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tillkomsten
av marknadsföringslagen har, som tidigare nämnts, inneburit att
självsaneringen inom näringslivet har kommit att ges en annan inriktning än förat.
Medan tyngdpunkten tidigare låg på normskapande självjustis genom främst NOp Ugger
den nu på förebyggande åtgärder i form av utbildning, inforniation och intern
normkontroll.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>14</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Utländsk rätt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3.1
USA</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
USA erkänns sedan länge en allmän personlighetsrätt (right of pri-vacy) i de
flesta delstatema. Det anses som en kränkning av "privacy" att
använda annans namn eller bUd i reklam. Vid mer kvalificerade fall av namn- och
bildmissbmk kan t. ex. ärekränkningsregler bli tillämpliga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
bör noteras att en persons rätt att erhåUa skadestånd för att hans bild eUer
namn utan tillstånd nyttjas i reklam är fast praxis endast när det gäUer
kommersiell reklam. Eftersom USA:s rättssystem bygger på "common law"
har denna rätt utvecklats främst genom rättspraxis. Den är dock numera skyddad
genom lagstiftning i ett antal delstater.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
staten New York föreskrivs sålunda i lag att den som för reklamändamål (eller konmiersieUa
ändamål) använder levande persons namn, porträtt eller bild, utan att först ha erhåUit
dennes skrifUiga samtycke, gör sig skyldig tUl en förseelse. EnUgt samma lag
kan förbud åläggas och skadestånd utdömas till följd av förfarandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liknande
lagstiftning har införts även i statema Utah, Virginia och Oklahoma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skyddet
för den enskildes nanm och bUd i reklam anses gäUa även offentliga personer
som i andra sammanhang brukar anses ha förlorat stor del av sin "right of privacy".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3.2 England</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
England finns inte någon erkänd allmän personlighetsrätt. Däremot erbjuder
rättssystemet indirekt visst skydd för privatlivet genom normer som utbildats
för skydd av andra värden. Bland de normer som enligt lag eller praxis ger
möjlighet tiU skydd för privatlivet, kan såvitt gäller rätten till egen bild och
eget namn, nämnas bestämmelserna om sådan ärekränkning som benämns "libel".
Det kan ofta vara tiUräckligt att en person genom det sammanhang vari han
åberopas görs löjlig. Detta har bl. a. fått stor betydelse, när personbUder
utan de avbildades tillstånd har utnyttjats i reklamsyfte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
reklam som innehåller enskUds bild eUer namn inte anses ärekränkande är möjlighetema
att ingripa små. Som exempel kan nämnas ett fall där en läkare förde talan med
anledning av att hans namn förekom på läkemedelsförpackningar. Hans talan
ogillades.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3.3 Förbmidsrepubliken
Tyskland</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
Västtyskland anses en aUmän personlighetsrätt (aUgemeines Persön-Uchkeitsrecht)
kunna härledas ur grundlagens rättighetskatalog. Med</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-top:102.0pt'><b><i><sub><span
style='font-size:34.0pt;font-family:Verdana'>i</span></sub></i></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>stöd
därav och en aUmän skadeståndsrättsUg grundregel, Burgerliches Gesetzbuch (BGB)
§ 823, kan skadestånd utdömas för integritetskränkningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Obehörig
användning av annans namn är förbjuden redan enUgt BGB, men det anses att också
den allmänna personUghetsrätten ger skydd mot otiUåten användning av annans
namn, t. ex. i reklamsyfte. I ett känt tidigare rättsfall förde greve Zeppelm
med framgång talan med anledning av att hans namn (och bUd) förekom i annons
för ett cigarrmärke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller rätten till egen bUd — även sådan bild i reklam — är fotografilagen av
år 1907 tillämplig. Lagen reglerar mte bara förhållandet beträffande beställd
bild utan också bUd i aUmänhet. Enligt huvudregeln (§ 22) i denna lag får bUder,
"BUdnisse", spridas och offentliggöras endast med den avbildades
samtycke. BUden behöver inte vara porträttlik för att skyddas, om den
medföljande texten talar om vem bUden föreställer. Skyddet gäller under den avbUdades
livstid och tio år efter hans död, varefter anhöriga kan tUlåta ett offendiggörande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Från
huvudregeln görs undantag (23 §) för 1. bilder ur vår egen tids historia
(samtidshistoria), 2. bUder, där personen är en bisak tUl en vy eller ett annat
motiv, 3. bUder, som tagits vid möten eller motsvarande tillställningar och 4.
bilder (anses inte gäUa fotografier), som tjänar ett högre konstnärUgt
intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Undantagsreglerna
gäUer dock inte när bUden kränker den avbUdades "berättigade intressen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Överträdelse
av lagen kan medföra användningsförbud. Bundesge-richtshof utdömde i det s. k. Herrenreiterfallet
år 1958 ett skadestånd på 10 000 mark till en affärsman som fotograferats tiU
häst och som senare fann att fotografiet använts i reklam för ett
kärlekselixir.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3.4
Frankrike</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
Frankrike anses en verklig personUghetsrätt (droit de la personna-lité) vara utbUdad.
Denna har utvecklats i rättspraxis. Grimdvalen för domstolamas avgöranden har i
främsta rummet varit den vidsträckta allmänna skadeståndsregeln i Code civU artUcel
1382. Denna bestämmelse avser såväl materiell som ideell skada. Dessutom torde
några allmänt håUna uttalanden i 1789 års deklaration om de mänskliga rättigheterna
ha inverkat. De kränkningar som domstolarna har inskridit mot genom
skadeståndsreglerna har bestått i offentliggörande eller annat användande av
uppgifter om enskUdas privata förhåUanden. TiU stöd för existerande praxis har
år 1970 införts en ny bestämmelse i Code civil (art. 9). Etenna fastslår att
var och en har rätt tUl respekt för sitt privat-Uv och medger domstolen rätt
att vid sidan av skadestånd — även interimistiskt — föreskriva beslag eUer
andra åtgärder ägnade att hindra ett tUltänkt eller fortsatt angrepp på privatUvets
btimitet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
föreligger inte någon speciell lagstiftning som avser skyddet mot missbruk av
annans bild och namn, vare sig beträffande reklam eller eljest. Sedan länge
finns emeUertid en välutvecklad praxis som ger ett allmänt personlighetsskydd, vUket
lett till att en person i alhnänhet kan motsätta sig offentliggörande av hans
namn eller bild.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3.5 Norge</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
1960 års lag om rätt tUl fotografi föreskrivs ett allmänt förbud mot att utan
samtycke offentUggöra bild av person, såvitt inte 1. bUden har aktuellt och
allmänt intresse, 2. den avbildade utgör en bisak i förhållande till bUdens
huvudmotiv, 3. bilden visar möte, offentlig folksamling eller händelse som har
allmänt intresse (§ 15).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Överträdelse
av lagen kan medföra allmänt åtal. Sanktionerna är böter och
användningsförbud. Lagen medger endast utdömande av ersättning för ekonomisk
skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
egna bilden skyddas även genom en föreskrift i norska strafflagen (§ 390),
enligt vilken den straffas, som "krenker privatlivets fred ved å gi
offentlig meddelelse om personlige eller huslige forhold."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3.6 Danmark</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är allmänt erkänt att det i dansk rätt finns ett skydd för personligheten och
privatlivets fred som bygger på allmänna rättsgrandsatser och som är vidare än
det skydd som ges med stöd av speciella lagregler (danska Straffelovrådets
betänkande nr 601, 1971, s. 40).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan nämnas att en enskild person i enlighet därmed anses berättigad att
bestämma hur hans namn får användas. I ett rättsfall från år 1946 meddelades
sålunda förbud att i en film använda ett ovanligt släktnamn som benämning på
en av rollinnehavarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
Danmark följde man det samnordiska förslaget till lagstiftning om
fotografering. Den gäUande danska fotografilagen av år 1961-innehåller således
i likhet med den svenska inte någon allmän regel om rätt till egen bild.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
betyder emellertid inte att dansk rätt helt saknar regler som skyddar rätten tUl
den egna bilden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inom
näringsrättslig lagstiftning kan nämnas bl. a. vanmiärkeslagen (§ 14 st. 1 nr
4), vari föreskrivs att varumärke inte får registreras om det innehåller något
som är ägnat att upjrfattas som annans porträtt, såvitt det inte rör sig om en
sedan länge avliden person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
strafflagen finns även, föratom ärekränkningsreglerna, bestämmelser som ger
visst skydd mot kränkningar genom bild. Dessa bestämmelser som tidigare ingick
i § 263 1 mom. p. 3 och 4 överflyttades år 1972 i något reviderad form tiU en
ny § 264 d. Bestämmelsernas tillämpnings-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>område
utvidgades i samband därmed. I sistnämnda paragraf föreskrivs böter, haefte
eller fängelse i högst sex månader för den som oberättigat vidarebefordrar
meddelanden eller bUder rörande annans privata förhållanden eller i övrigt bUder
tagna av en person xmder omständigheter som uppenbart kan fordras undandragna
offentligheten. Det har förutsatts att bestämmelsen skall få ett mycket snävt
användningsområde. Den medför skydd också för avlidna personer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
ändring i § 15 promulgationslagen tUl strafflagen har de danska domstolarna
fått möjlighet att på skadeståndsrättslig gmnd utvidga skyddet för privatlivet
vid sidan av det straffrättsliga området. Tidigare krav på straffbarhet som
grand för gottgörelse för icke-ekono-misk skada har nämligen upphävts.
Ändringen innebar att även sådan handling som inte omfattas av någon
straffbestämmelse men ändå kan karakteriseras som en rättsstridig frids- eller
ärekränkning medför rätt till ersättning för icke-ekonomisk skada, om den
företagits uppsåtligt eller av oaktsamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4
Integritetsskyddskommitténs förslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
framhåller inledningsvis att i gällande svensk rätt är den enskildes skydd mot
att den egna bilden eller namnet utan hans samtycke används i reklam mycket
bristfälligt och förekommer, där det över huvud taget finns, i olika lagar på
helt skilda rättsområden. Lagreglerna täcker inte de i praktiken vanligast
förekommande missbruken. Att den ifrågavarande bilden avses ingå i ett
varamärke eller utgör en beställd bild enligt fotografilagen torde vara ytterst
sällsynt. Inte heller förefaller det vara vanligt att bild eller namn som
används utan samtycke innebär otillbörlig marknadsföring enligt
marknadsföringslagen. I vart fall har marknadsdomstolen hitintills inte haft
något sådant ärende till prövning. För det fall att marknadsföringslagen skulle
vara tiUämplig kan f. ö., som tidigare berörts, den som avses med reklamen
själv inte föra talan inför marknadsdomstolen. Det torde heller inte vara vanligt
att reklam används på sådant sätt att reglerna om ärekränkning bli tillämpliga
och sålunda prövning vid allmän domstol kan ifrågakonuna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inte
heller den självsanering som förekommer inom näringslivet förmår enligt
kommitténs mening på ett tiUfredsställande sätt komplettera den sparsamma
lagstiftningen på området. Kommittén anser därför att rättsskyddet för den vars
bUd eller namn olovligen används i reklam behöver stärkas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som kan tala mot att införa en integritetsskyddande lagstiftning i fråga om bUd
och namn är i första hand att en sådan reglering under vissa omständigheter kan
tänkas hindra den enskilde och myndigheter från att ta del av viktig information
om vad som försiggår i samhället och samtidigt inskränka yttrandefriheten.
Dessa synpunkter har emeUer-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2
Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tid
inte någon högre grad av styrka enligt kommitténs mening när det gäller reklam
som ju i huvudsak har ett rent kommersieUt syfte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
rättsutveckling genom praxis är enligt kommitténs bedöirming inte att förvänta
i Sverige. Betecknande nog har svensk domstol såvitt är känt endast vid två
tillfällen haft att pröva frågan om rätt tiU skadestånd på grund av
åsidosättande av en påstådd rättsgrandsats med innebörd att bilden av en
person inte får utnyttjas utan dennes samtycke. Ett av fallen rör rätten till
egen bild i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Marknadsföringslagen
riktar sig mot reklam som är otUlbörlig mot näringsidkare eller konsumenter.
Det är enligt kommitténs mening därför främmande och inte heller lämpligt att
ens i avvaktan på en bättre lösning komplettera marknadsföringslagen på sådant
sätt att den tillvaratar även "tredje mans" intressen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
anser det inte heller vara en framkomlig väg att komplettera fotografUagen och
varumärkeslagen med en aUmän regel om rätt till egen bild eller eget namn i
reklam. En sådan regel skulle framstå såsom ett främmande element i de berörda
lagarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utomlands
har man inte säUan skapat ett skydd av ifrågavarande slag på grandval av
allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser. Erfarenheterna från utländsk rätt
ger vid handen att lidande är den mest typiska och frekventa skadan i
förevarande sammanhang. Det är också sådan ideell skada som medfört att höga
skadeståndsbelopp har utdömts utomlands. Oönskad reklam kan också tänkas ge
upphov till ren förmögenhetsskada. Det gäller då närmast uteblivet arvode för
medverkan. Enligt svensk rätt kan ersättning utgå endast om skadan vållas genom
brott. Det gäller vare sig det är fråga om ideell skada eller förmögen-hetsskada.
Från integritetsskyddssynpunkt vore det måhända önskvärt att följa det danska
exemplet att upphäva kravet på brottslig gärning som grund för ersättning av icke-ekonomisk
skada. En sådan lösning är dock främmande för svensk rättstradition och kan
enligt kommitténs mening i allt fall mte tillgripas i detta begränsade
sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är i lagstiftningsarbetet en allmän strävan att inte utan verklig anledning
utvidga det kriminaliserade området. Vid lagstiftning mot integritetskränkningar
torde det dock för svensk rätts vidkommande vara svårt att imdvika en
straffrättslig reglermg. Detta beror på det nyss nämnda förhållandet att brott
utgör förutsättnmg för ersättning vid ifrågavarande slag av skador.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utformas
integritetsskyddet som en straffrättslig bestämmelse kommer reglerna om
skadestånd och särskilda rättsverkningar automatiskt att knyta an till
bestämmelsen. Vidare medför en straffrättslig reglering att bestämmelserna om
förundersökning blir tillämpliga. Detta torde kunna ses som en förmån för den
enskilde målsäganden, som därigenom slipper att själv stå för det ofta
kostsamma utredningsarbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
nu anförda skäl har kommittén stannat för att föreslå att man in ■</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
en straffrättslig bestämmelse med förbud att använda annans bUd eller namn i
reklam. Gärningen kan, fastän den i vissa faU också kränker personliga
intressen av ekonomiskt slag, enligt kommitténs mening sägas i huvudsak ha
karaktär av ett fridsbrott. Kommittén föreslår därför att föreskriften införs i
4 kap. brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller förbudet att använda annans bild i reklam framhåller kommittén att
det inte bör ha avgörande betydelse hur bilden tekniskt sett har framställts.
Av intresse är i stället om bilden har sådan kvalitet att den kan sägas
föreställa viss person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beroende
på framställningssättet eUer syftet med avbUdningen kan det färdiga alstret mer
eller mindre tydligt återge förebilden. För att en bestämd person skall kunna
kännas igen måste vissa krav stäUas på bildens tydlighet. Kommittén anser dock
att bUd som är otydlig i identifieringshänseende är att jämställa med tydlig
bild, om det av andra omständigheter klart framgår vem bilden föreställer. BUd
som är otydlig och som även saknar annan identitetsgrand bör däremot inte bli
föremål för ingripande. Samma sak bör gälla t. ex. karikatyr som endast med
några få linjer vagt antyder att viss person åsyftas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Namn
förekonuner ibland i reklam utan samband med bild. I sådana fall måste dock
namnet vara särskiljande för att det klart skall framgå vem som åsyftas. Denna
effekt kan emellertid också uppnås genom att övrig reklamtext antyder vem det
är frågan om. Det skulle dock enligt kommittén föra för långt att skydda aUehanda
benämningar och omskrivningar som på något sätt antyder att viss person
åsyftas. Kommittén har därför stannat för att föreslå att skyddet begränsas tUl
att avse namn, varigenom viss person utpekas. Namn som har sådan egenskap är företrädesvis
ovanliga släktnamn eller vanliga sådana i förening med ovanliga förnamn. Vidare
bör skyddet omfatta konstnärsnamn eller likartade namn, som är allmänt kända.
Dessa namn åtnjuter f. ö. visst skydd enligt namnlagen. Som "Ukartade"
namn anses t. ex. pseudonym, signatur och namn varander artister, idrottsmän
eller andra personer har gjort sig kända.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är angeläget att få till stånd en rimlig avgränsning av det straffbara
området. Kommittén anser därför att ett uppenbarhetsrekvisit är påkallat
beträffande identifiering av den i reklam angivne eller avbildade personen.
Därigenom kan straff ådömas endast när det inte är tveksamt vem som verkligen
avses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Trots
att en bestämd person kan käimas igen på bUd, kan det finnas skäl att undanta
utnyttjandet av bUden från det straffbara området. Det bör sålunda enligt
kommittén vara tiUåtet att i en reklambUd för exempelvis ett byggnadsmaterial
visa bilden av ett hus som uppförs med detta material, även om en i och för sig
identifierbar person råkat komma med på bilden. Likaså bör exempelvis ett
fjällhotell i reklamen för sin verksamhet kunna visa en landskapsbUd utan att
någon som händelsevis</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>finns
med på bilden skall kunna resa krav med anledning härav. Det är i dessa och
liknande fall uppenbart att den avbUdade personen endast är en bisak till
huvudmotivet. Samma sak gäller när en avbildad person ingår i en folksamling,
t. ex. på en åskådarläktare, eUer I en större mötes-församling. Om däremot sanoma
bild beskärs, förstoras eller förses med märkning (inringning) så att personen
ifråga kommer ensam i blickpunkten, bör bUdens användning mte undantas från
huvudregeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
anser därför att den föreslagna bestänmielsen bör innebära att bild eller namn
som uppenbarligen avser viss person inte olovligen får användas i reklamsammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
fotografilagen har fotografen givits en principiell ensamrätt, förfoganderätt, tUl
bilden. Denna del av fotografirätten konraier givetvis inte att medföra rätt
för fotografen att använda fotografisk bUd i strid mot den av kommittén
föreslagna straffbestämmelsen, vare sig det är fråga om reklam för egen eUer
annans verksamhet. För att detta skaU framstå som helt klart bör 14 § fotografUagen
kompletteras. Enhgt denna paragraf får nämligen fotografens "på sedvanligt
sätt utställa bUden i reklamsyfte såframt ej bestäUaren förbjuder detta."
Kommittén föreslår att bestämmelsen förses med tUlägget "eller aimat
följer av 4 kap. 6 d § BrB".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skydd
mot användning av bild och namn i reklam bör gälla personer av alla kategorier,
dvs. även s. k. offentliga och andra kända personer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
särskild fråga är om skyddet bör gäUa även en vid tiden för publiceringen
avliden person. Kommittén anser att den integritetskränkning som kan förekomma
vid olovlig användning av annans bUd och namn i reklam inte är så aUvarlig att
den typiskt är sårande för de efterlevande eller kan kränka den frid som bör tUlkomma
den avUdne. Inte heller går det enligt kommitténs mening, trots det ekonomiska
värdet av användningen, att dra paralleller vare sig med bestämmelserna i upphovsrättslagen,
enligt vUken upphovsrätten gäller intUl utgången av femtionde året efter det
upphovsmannen avled, eller med fotografUagen, enligt vilken rätten till
fotografisk bild i princip gäUer intUl utgången av tjugofemte året efter det år
då bUden framställdes. SannoUkt behöver man av naturliga skäl inte heUer befara
att avlidens bild och namn kommer tiU mera frekvent användning inom reklamen.
Kommittén anser därför att skyddet bör avse endast person som är i livet när
reklamen i fråga publiceras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>KommUtén
finner sig ha anledning förmoda att de fall av olovlig användning av bUd och
namn i reklam som blir aktuella tUl övervägande del kommer att kunna hänföras
till annonser i pressen. Kommittén anser emellertid att i princip alla slags
medier — såväl äldre som nyare — bör hänföras till det straffbara området.
Detta gör en uppräkning av de olika medierna onödig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
enskilde kan — som kommittén ser det — i vissa fall uppleva</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>21</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>samma
slags obehag av att ofrivilligt medverka i icke kommersiell reklam som i kommersieU
reklam av sedvanligt slag. Det kan sålunda också vid icke kommersieU reklam
finnas ett behov av integritetsskydd för den enskUde. En straffrättslig
reglering av möjligheten att utnyttja annans bild och namn även i icke
kommersiell reklam skulle emellertid få konsekvenser i tryckfrihetshänseende,
eftersom enbart den kommersiella reklamen, anses i princip falla utanför den
tryckfrihetsrättsliga regleringen. Utan ändrmg i TF skulle en i huvudsak
likartad reklam kunna behandlas olika alltefter det medium vari reklamen kommer
till användning. Därutöver beaktar kommittén det förhållandet att det vid
kommersiell reklam ytterst är fråga om att göra sig ekonomisk vinning på den
enskildes bUd eller namn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
grund av det anförda anser kommittén att endast kommersiell reklam skall kunna
bli föremål för ingripande med stöd av den föreslagna lagbestämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
begreppet reklam avser konraiittén, efter mönster från lagen (1972: 266) om
skatt på annonser och reklam "meddelande som har till syfte att åstadkomma
eller främja avsättning i kommersieU verksamhet av vara, fastighet, nyttighet,
rättighet eller tjänst". En definition av denna lydelse föreslås ingå i
lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
finner vidare att sådant förfarande som utgör brott enligt den föreslagna
straffbestämmelsen inte bör få åtalas med mindre målsägande anger brottet till
åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Bestämmelsen i 4 kap. 11 §
BrB bör därför ändras i enlighet härmed. Kommittén anser att böter, dvs.
dagsböter, är en tillräcklig påföljd för det föreslagna brottet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
anser att den som olovligen utnyttjas i reklam bör få rätt till ersättning för
det lidande som han därvid har utsatts för. Detta är ju, som tidigare har
berörts, också ett av skälen till att kriminalisera ifrågavarande förfarande.
Frågan om möjlighet att få skadestånd för Udande till följd av missbrak av
annans identitet i reklam är enUgt kommitténs mening av sådan vikt att den inte
bör lämnas öppen och bli beroende av framtida domstolspraxis. Kommittén anser
därför att 1 kap. 3 § skadeståndslagen bör kompletteras på så sätt att lagen
uttryckligen hänvisar tUl den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om förhållandet mellan reklamen och yttrandefriheten noterar kommittén
att massmedieutredningen (MMU) i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediagrandlag
hävdat att det av bestämmelse i grandlagen bör uttryckligen framgå i vUken
omfattning reklam faller utanför grandlagen (s. 172). Kommittén ansluter sig
till denna uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
sitt utredningsarbete har kommittén vidare uppmärksammat ett problem som ligger
nära frågan hur man från tryckfrihetsrättslig synpunkt skall bedöma innehåUet i
en tidnings löpsedel. Det gäller närmare bestämt hur man skall betrakta det
förhållandet att iimehållet i en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tidnings
löpsedel har införts som annons i en annan tidning. Vanligtvis är det
veckotidningar som låter införa sina löpsedlar som annonser i dagstidningar. I
sådana faU synes annonsen, oaktat den avbUdar en löpsedel, inte i första hand
utgöra ett led i nyhets- och åsiktsförmedling utan i stället ha ett rent
kommersiellt syfte, nämligen att stimulera försäljningen av den ifrågavarande
tidningen. Sådan annons torde enligt kommitténs mening därför faUa utanför det tryckfrihetsrättsligt
skyddade området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5
KO:s förslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>KO
konstaterar i sin skrivelse att marknadsföringslagen inte bereder något skydd
för enskilda personer mot att deras namn eller bUd utnyttjas i reklam. Det är
en fråga som i princip faUer utanför generalklausulens tillämpningsområde i
den mån inte åtgärden är ägnad att vUseleda konsumenterna. Inte heller i annan
lagstiftning uppställs något genereUt förbud mot att enskild persons namn eller
bild utnyttjas utan samtycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>KO
anför vidare att han har mottagit flera anmälnuigar med önskemål om att han
skall ingripa mot att släktnamn och porträtt används i reklam utan vederbörandes
samtycke. KO har emellertid avskrivit dessa ärenden med hänvisning tUl att
marknadsföringslagen inte varit tillämplig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
KO:s mening måste möjligheterna för samhället att ingripa mot att annans namn
och bild utnyttjas utan tUlstånd utökas. Detta är särskild motiverat i sådana
fall då annans namn eller bUd utan tillstånd utnyttjas på ett sätt som är
kränkande. Till detta kommer emeUertid att det alltid — också då framställning
inte är kränkande i och för sig — kan vara olustigt för den enskUde att
förekomma i ett kommersieUt sammanhang. Många mäimiskor anser också att det är
obehagligt att utan medgivande bli ekonomiskt utnyttjade. Varje utnyttjande i
marknadsföring utan samtycke bör därför vara otillåtet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
KO:s mening bör därför skydd ges åt enskild tredje man mot att hans nanm eller
bild utan tillstånd utnyttjas i marknadsföring. Frågan om integritetskränkning
av enskild vid marknadsföring torde vara av så speciell karaktär att den måste
behandlas särskUt även om en generell regel om integritetsskydd kommer att
införas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
en särbehandling av deima fråga talar också att det kan förmodas dröja lång tid
irman en sådan regel kan träda i kraft.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>4
kap. BrB omfattar bestämmelser som kriminaliserar vissa beteenden som riktar
sig mot annans frihet i skilda hänseenden eller kränker andra rent personliga
intressen, som inte är av ekonomiskt slag. I 5 kap. BrB ges regler till skydd
mot kränkning av en persons ära. Någon regel söm skyddar enskild mot sådana
integritetskränkningar som här är i fråga finns dock inte.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utnyttjandet
av annans namn eller bild utan tUlstånd i ett konuner-siellt samnianhang torde
ofta vara kränkande för den utnyttjade. Det skydd som den enskilde bör åtnjuta
mot integritetskränknmgar i detta hänseende skulle därför kunna erbjudas genom
att det i BrB — och då närmast i 4 kap. — införs ett stadgande som
kriminaliserar sådana kränkningar. KO vill emellertid föreslå en annan lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>KO
anser sålunda att det bör skapas möjlighet för i första hand KO och
marknadsdomstolen att tillämpa en regel om skydd mot integritetskränkning av
det slag som här är i fråga. KO föreslår därför att möjligheten att göra
generalklausulen om otillbörlig marknadsföring tUlämplig också på denna typ av
ingrepp på tredje mans intressen utreds.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I de fall som det här är
fråga om finns en enskild individ som har ett omedelbart intresse av att
utnyttjandet av bilden eller namnet förhindras. När ett utnyttjande har skett
utan tillstånd är det enligt KO:s mening rimligt att vederbörande ges
möjlighet till ersättning. Enligt KO bör möjligheten att införa en
straffbestämmelse i marknadsföringslagen om otillåtet utnyttjande av annans
namn eller bild i marknadsföringen övervägas. En straffbestämmelse torde
nämligen i princip vara förutsättningen för att den skadelidande skall kunna tilldömas
ersättning i form av skadestånd för ren förmögenhetsskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
Remissyttrandena</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
flertal remissinstanser framhåller att behovet av lagstiftning på det område
som kommittén och KO behandlar är påtagligt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Marknadsdomstolen anför
att den finner de av kommittén och KO anförda skälen för införandet av det
föreslagna integritetsskyddet starka. Onekligen är det så, att det för den enskUde
kan vara förenat med ett betydande obehag att förekomma i reklamsammanhang,
inte minst genom upplevelsen av att utan sitt medgivande bli ekonomiskt exploaterad
av annan. Marknadsdomstolen ställer sig därför bakom tanken att i nu aktuellt
avseende utöka skyddet för den enskUde, och härvidlag framstår inte minst
möjligheten att få skadestånd som väsentlig.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Även Svenska Fotografernas
Förbund anser att det föreligger behov av att införa särskilda lagregler för
att tillgodose ifrågavarande skyddsvärda intresse. UtredningsbUagorna med
exempel på fall där KO sett sig förhindrad att ingripa mot användning av människors
namn eller bild i reklamsammanhang, KO:s tUl justitiedepartementet ingivna
promemoria angående diskriminerande och integritetskränkande marknadsföring och
kommitténs genomgång av innehållet i gällande svensk rätt, visar att nuvarande
lagstiftning och sedvanerätt inte ger ett tiUräckligt starkt skydd mot att en
persons namn eller bild olovligen utnyttjas i reklamsamman-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>24</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>häng.
Inte heller tycks utomrättsliga normer eller självsaneringen inom näringslivet
här fungera på ett tUlfredsställande sätt. Enligt förbundet har kommittén också
på goda grunder antagit, att man i Sverige knappast kan vänta sig en
rättsutveckling i domstolspraxis som innebär att ett skydd tUlskapas mot
användningen av namn eller bUd i reklamsammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Behovet
av snar lagstiftning understryks också av bl. a. hovrätten över Skåne och
Blekinge, rikspolisstyrelsen, namnlagsutredningen, utredningen om upphovsrätt
och bildleverantörernas förening.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Näringslivets
delegation för marknadsrätt framhåller till en början att egentligt underlag
saknas för kommitténs förslag och att skälen för att avgränsa det föreslagna
integritetsskyddet till avsättningsfrämjande kommersiell reklam inte synes
grundade på några särskUt djupgående överväganden. Detta försvårar i hög grad
remissbehandlingen av betänkandet och lagförslaget. Delegationen, liksom
övriga remissinstanser, blir följaktligen hänvisade till allmänna bedömningar
och principiella överväganden. Vidare anför delegationen att den inte märkt
att det skett någon uppluckring i fråga om efterlevnaden av artikel 8 i
internationella handelskammarens grundregler för reklam. Fotomodeller och s. k.
kändisar som ekonomiskt utnyttjar den egna bilden och det egna namnet förmår aUtjämt
att väl hävda sina ekonomiska intressen mot reklamens utövare och användare
utan stöd av lagstiftning. Oavsett att sålunda lagstiftning på förevarande
område knappast är påkaUad i syfte att komma till rätta med några akuta
missförhållanden inom reklamen finner delegationen av principiella skäl
angeläget, att den enskUde medborgaren tillförsäkras ett skydd i lag för den
egna bilden och det egna namnet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd ifrågasätter om lagstiftning nu bör
genomföras på grundval av de smalt upplagda förslag som föreligger. Föreningen
kan inte undgå att notera att integritetsskyddskommittén efter tio års arbete
ännu inte lagt fram något förslag om hur kommittén tänker sig att detta skydd i
stort bör vara utformat. Föreningen ställer sig tveksam tUl om uppbyggnaden av
ett tidsenligt personlighetsskydd (integritetsskydd) låter sig genomföras inom
ramen för mindre ändringar i BrB samt rena specialförfattningar. Övervägande
skäl talar för att den fortsatta behandlingen av föreliggande förslag får anstå
tiUs ökad klarhet vunnits om det framtida integritetsskyddets uppbyggnad i
stort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Angående
valet av metod för att tUlgodose behovet av integritetsskyddet för bild och
namn, nämligen genom bestämmelser antmgen i BrB (kommitténs förslag) eller i
marknadsföringslagen (KO:s förslag) har ett övervägande antal remissinstanser
stannat för förslaget om en reglering i BrB.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>RÄ
anser att utvägen att införa ett nytt brott synes i BrB vara den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>bäst
framkomliga vägen för att bereda den enskUde möjlighet tUl skadestånd. Det är
uppenbart att en sådan kriminalisering å ena sidan inte kommer att kräva några
nämnvärda insatser av polis- och åklagarmyndigheterna medan å andra sidan
innebär att den enskUdes integritetsskydd blir väl tiUgodosett. RA delar även
kommitténs uppfattning att straffbestämmelsen systematiskt har sin plats i BrB;s
kapitel om brott mot frihet och frid.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt marknadsdomstolen
är marknadsföringslagens yttersta syfte att främja konsumenternas kollektiva
intresse av att marknadsföring sker på ett korrekt och vederhäftigt sätt, att
nödvändig information lämnas samt att de produkter som säljs fyller vissa krav
i vad gäller säkerhet. Denna kollektiva inriktning framträder såväl i
generalklausulen om otillbörlig marknadsföring (2 §) som i de
ansvarsbestämmelser (6—8 §§) som tar sikte på speciella
marknadsföringssituationer. Kränkningen av den personliga integriteten däremot
riktar sig typiskt sett mot en enskild individ. Genom att placera reglema om
integritetsskydd i marknadsföringslagen skulle man där inplantera ett
främmande element. Såsom otillbörlig marknadsföring skulle fortsättningsvis
betecknas, inte bara en marknadsföringsåtgärd, som genom att strida mot god
affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller
näringsidkare, utan också sådan marknadsföringsåtgärd som kränker en enskild
persons integritet. Betraktad från konsumentskyddssynpunkt är en sådan
utvidgning av marknadsföringslagen inte tillräckligt grundad. En placering av
den nödvändiga ansvarsbestämmelsen i marknadsföringslagen skulle också
onödigtvis komplicera åtalsfrågan. I lagens 17 § föreskrivs nämUgen att allmän
åklagare får väcka åtal först efter anmälan eUer medgivande av KO. Denna
ordning är nödvändig för att förhindra att talan angående en och samma
marknadsföringsåtgärd förs både vid marknadsdomstolen jämlikt 2 §
marknadsföringslagen och vid allmän domstol. En motsvarande förutsättning för
åtal skulle bli nödvändig vid fall av integritetskränkningar. Vid sådana
kränkningar har den enskilde förfördelade ett klart intresse av att kunna
undvika ytterligare publicitet genom rättegång. Åtalsfrågan borde således
normalt bli beroende av såväl den kränktes som KO:s medgivande. De nu anförda
synpunkterna väger betydligt över intresset att så långt möjligt samla all
bedömning av reklam under de därför särskilt tillskapade instanserna,
marknadsdomstolen och KO. Detta sistnämnda intresse förlorar dessutom det mesta
av sin tyngd därigenom att frågor om ansvar och skadestånd alltid torde komma
att avgöras inte av marknadsdomstolen utan av aUmän domstol. Vad nu anförts
talar mot den av KO skisserade lösningen. Marknadsdomstolen anser i stället —
liksom kommittén — att en regel tiU skydd mot att enskild persons namn eUer
bild olovligen används i reklam har sin från systematisk synpunkt naturliga
anknytning tiU det kapitel i BrB som i närstående frågor skyddar den personUga
integriteten, nämligen 4 kap.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>BrB.
Med hänsyn till vad som här anförts beträffande KO:s förslag torde enligt
marknadsdomstolens mening kommitténs lösning också vara den som praktiskt fungerar
bäst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs
förslag tillstyrks även av Sveriges advokatsamfund. Svenska fotografernas
förbund och kooperativa förbundet.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser det vara tveksamt om man nu bör införa en
straffbestämmelse för vilken inte heller konunittén anför någon egentUg
motivering utan som är avsedd att indirekt åstadkomma en tUlämpning av
allmänna skadeståndsregler. Ä andra sidan kan det naturligtvis sägas att den
föreslagna bestämmelsen inte kan väntas bli ofta anlitad och därför från de
diskuterade synpunkterna är av ringa betydelse. Jämfört till exempel med trafikförfattningama
kan dess återverkan på polisens arbetsbörda inte vara annat än obetydlig. Det
nu anförda visar emellertid att skadeståndslagens anknytning av reglerna om idell
skada och förmögenhetsskada tiU att skadan vållats genom brott kan starkt
ifrågasättas. Det är ingalunda från början givet att samma begränsningar bör
gälla för tillämpningen av dessa aUmänna skadeståndsregler och för straffbestämmelser.
Skäl talar enligt hovrättens uppfattning för att detta samband bör ytterUgare
utredas och övervägas. Det gäUer emellertid härvid grandläggande principer i
skadeståndslagen som knappast kan komma under bedömande i det nu föreliggande
lagstiftningsärendet. Hovrätten finner sig alltså nödsakad att här godta vad
kommittén föreslagit. Liknande synpunkter anförs av Sveriges domareförbund.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
annonsörers förening finner det i och för sig rimUgt att det skydd som förut
funnits genom NOp:s verksamhet nu ersätts av ett of-fentligrättsligt
regelsystem. Bl. a. i syfte att möjliggöra att den skadelidande erhåller
skadestånd har reglerna utformats som en straffbestämmelse. Överträdelse av
denna kan då leda till att den av brottet skadelidande kan få skadestånd. Det
är med viss motvilja som föreningen godtar denna lösning i brist på bättre.
Det är sålunda i och för sig stötande för rättsmedvetandet att isolerat
kriminalisera obehörigt användande av annans namn eller bUd i reklamverksamhet,
medan motsvarande beteende i andra sammanhang lämnas frUt. Denna invändning
gör sig gällande med särskild tyngd, om brottet införs i BrB, där de
grundläggande sanktionerna tiU skydd för samhäUets bestånd sammanförts.
Förslaget ter sig mera godtagbart, om straffbestänunelsen placeras i en särskUd
lag och om det därvid uttryckligen anges att det är fråga om en provisorisk
speciallagstiftning antagen i avvaktan på en mera generell reglering av hela
integritetsfrågan om olovligt brukande av annans bUd och namn. Enär föreningen
delar åsikten att den enskilde har ett berättigat intresse av att åtnjuta
samhällets skydd mot att utnyttjas i reklamsammanhang, vill föreningen — trots
det otUlfredsstäUande i förslagets uppläggning — inte motsätta sig att spörsmålet
löses genom en straffbestämmelse föraf-satt att denna ges en klart
interimistisk karaktär.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>RPS
sätter i fråga om inte regleringen i varje fall i systematiskt hänseende och
med beaktande av gärningens låga straffvärde främst borde ha sin plats i
marknadsföringslagen på det sätt KO har föreslagit i sui skrivelse, i varje
fall intill dess behovet av integritetsskydd inom personrätten slutgiltigt
undersökts.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Konsumentverket vidhåUer
att en lösning inom ramen för marknadsföringslagen är att föredra framför den
som kommittén föreslår. I förarbetena till den tidigare gällande lagen (1970:
412) om otUlböriig marknadsföring uttalas att utnyttjande av enskUda personers
namn och bild i reklam inte omfattas av bestämmelsen om förbud mot otillbörlig
marknadsföring annat än då åtgärden är ägnad att vUseleda konsumenten (prop.
1970: 57 s. 72). Generalklausulen i 2 § marknadsföruigslagen — som har samma
innebörd som den bestänmielse om förbud mot otiUbör-lig marknadsföring som
upptogs i den tidigare gällande lagen — kan därför idag inte användas som medel
mot åtgärder av detta slag. Detta kan dock inte vara något avgörande hinder mot
att lagen utvidgas i här antydd riktning. Uppfattningen om vad som bör anses
som otUlbörlig marknadsföring kan inte vara statisk. Vid tillkomsten av den
tidigare gällande marknadsföringslagen förutsattes f. ö. att bedömningen av vad
som skall anses vara otiUbörligt kan komma att förskjutas (jfr prop. 1970: 57 s.
60). För en reglering i marknadsföringslagen talar också vissa andra
omständigheter. Om konsumentverket kan ingripa mot reklam av det slag som här
är i fråga, möjliggörs i större utsträckning än vid ett straffrättsligt förfarande
snabba ingripande mot t. ex. en kortvarig reklamkampanj. En ytterligare faktor
som måste tUlmätas stor betydelse är att marknadsförare och andra som utformar
reklairmiaterial på förhand skall kunna ta stäUning tUl om en viss reklamåtgärd
är förenlig med lagstiftningen. Detta betonas även av kommittén (betänkandet s.
45). En straffbestämmelse kan emellertid medföra svårigheter i detta hänseende.
Konsumentverket pekar också på vissa gränsdragningsproblem som kan komma att
uppstå. Man kan knappast anta att t. ex. den marknadsförare som viU utforma
reklamen så att den överensstämmer med lagstiftningen kommer att uppfatta
kvalifikationen "uppenbarligen" som tillräckligt klargörande. Detta rekvisit
synes också i och för sig kunna leda till att det straffbara området blir aUtför
snävt och att bestämmelsens praktiska betydelse därför blir liten. Ett annat
gränsdragningsproblem som kommittén behandlar (betänkandet s. 47) är då en i reklam
avbildad person endast utgör "bisak" tiU huvudmotivet. Enligt konsumentverket
kan avgörande för bedömningen av om ,en reklamåtgärd bör godtas inte vara vare
sig att den avbildade personen upptar litet utrymme — är "bisak" — i
förhållande tiU övriga motiv eller om han "råkat komma med" på
bilden. Om en fotograf t. ex. har tagit en serie fotografier av ett hus med
personer som går'ut och in i det och man därefter i marknadsföringen av
byggnadsmaterialet väljer att visa</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop,
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
bild på vilken kanske en välkänd person finns med, bör detta i vissa fall kunna
angripas. Bildmotivets funktion måste vara det väsentliga vid prövningen av om
förfarandet skall godtas eller inte. Om den omständigheten att en viss person
är med på bUden är ägnad att bidra till konsumentens uppfattning om varan etc,
bör förfarandet i vissa fall kunna angripas. De angivna omständigheterna visar
att besvärliga gränsdragningsproblem och därmed olägenheter för dem som
utformar reklamen kan komma att uppstå vid tiUämpningen av den föreslagna
straffbestämmelsen. Det är därför mera ändamålseidigt att införa regler på
området i marknadsföringslagen: Av särskild betydelse i detta sammanhang är att
verket enligt förarbetena till denna lag (prop. 1975/76: 34 s. 95) förutsätts
utfärda riktlinjer för marknadsföringen och att sådana riktlinjer kan komma att
på ett tydligare sätt än generella lagregler ange hur reklamen bör — och inte
bör — utformas i olika hänseenden. Genom riktlinjer kan en precisering ske av
de fall och det sätt på vilka enskUds namn eller bild, allmänt kända
pseudonymer, karikatyrer osv. får användas utan samtycke i reklamen och en
närmare reglering göras av andra frågor som kan ge upphov tiU tveksamhet. En
reglering av detta slag blir till gagn för både konsimienterna och företagen.
För en lösning inom ramen för marknadsföringslagen talar också att det, såsom
KO framhållit i den förut nämnda skrivelsen, är önskvärt att utvidga lagen tUl
att ge utrymme för ingripanden mot diskriminerande reklam. Om en sådan
utvidgning kommer till stånd, talar systematiska skäl för att lagen görs tillämpUg
också på de fall som här är i fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser anser sig inte kunna ställa sig bakom vare sig kommitténs eller
KO:s förslag utan förordar andra lösningar. Enligt namnlagsutredningen skulle
det vara en fördel om straffsanktionen kunde undvaras som förutsättning för
rätten till ersättning. Integritetsskyddet kan nämligen antagas bli
effektivare, om det inte behöver förbindas med straffrättsligt ansvar för den
som gör intrång däri. Det kan sålunda befaras att domstolarna blir mindre
benägna att konstatera skadeståndsgrundande intrång, om det skall vara
nödvändigt förbundet med straffansvar. Namnlagsutredningen vill därför förordna
en ordning som innebär, att den som utsätts för intrång i det skydd förslaget
avser kan erhålla ersättning för ideell skada eller för ekonomisk skada oavsett
om brott föreligger. Mot en sådan ordning har kommittén anfört, att den är
främmande för svensk rättstradition (betänkandet s. 44). Riktigheten av denna
uppfattning är väl i och för sig oomtvistlig, men sett i stort kan också sägas
att den beror på hur frågan betraktas. Inom immaterial-rätten (upphovsrätten,
rätten till fotografisk bild, patenträtten, varumärkesrätten, mönsterrätten)
liksom inom firmarätten och namm-ätten finns redan flera exempel på
bestämmelser om ersättningsskyldighet vid ideell skada eller ren
förmögenhetsskada utan förbindelse med straffbart intrång. En ordning i
överensstämmelse med den av namnlagsutredningen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>nu
förordade kan därför mte sägas innebära någon nybUdning i svensk rätt. Den
behöver alltså inte möta principiella hinder.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ehuru enligt namnlagsutredningen
starka skäl sålunda får anses föreligga för att koppla loss rätten tiU
intrångsersättning från straffbarheten, vill utredningen också framhåUa, att en
straffsanktion inte kan anses betydelselös i sammanhanget. Om nämligen enbart
skadeståndsansvar föreligger, kommer i många fall påföljden av intrång att
drabba ett företag (t. ex. industriföretag eller reklamföretag) men inte en
enskild person. Rent affärsmässiga överväganden kan då komma att avgöra frågan,
om i visst fall risken av ett intrång skaU tas. Det kan därför föreligga behov av
att kunna döma tUl straffansvar i vissa faU, så att även enskilda personer kan
träffas av ansvaret. Att även den utgift som ett bötesstraff representerar
ofta i anstäUningsförhållanden kan komma att betalas av arbetsgivaren är en
annan sak. Från straffansvaret bör dock undantagas lindrigare fall av intrång.
Flera mönster för en avgränsning på denna punkt kan hämtas från immaterialrätten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En reglering enligt det
anförda, med tyngdpimkten på ersättningsskyldigheten, leder till att
bestämmelser i ämnet helst bör få sin plats på annat håll än i BrB och
skadeståndslagen. Närmast till hands Ugger lagen om rätt till fotografisk bUd
och namnlagen. Integritetsskyddskommittén har anfört (betänkandet s. 44), att
en allmän regel om rätt tiU egen bUd eller eget namn i reklam skidle framstå
som ett främmande element i nu nämnda lagar. Namnlagsutredningen är av annan
uppfattning och menar, att en naturlig plats för en reglering tUl skydd för en
persons bild och namn är just lagen om rätt tiU fotografisk bUd och namnlagen.
Angående den förra kan t. ex. nämnas, att den huvudsakUgen reglerar den rätt
som tillkommer fotografen men i 14 § upptar en särreglering rörande bild som
utförts på bestäUning. På liknande sätt finns utrymme i lagen för en
särreglering angående skydd för annans bild i reklamen. Motsvarande gäller
namnlagen, jfr 19 § andra stycket angående skydd för egenartat släktnanm mot
användning i annans näringsverksamhet och ersättningsbestämmelsen i 22 §. Även
straffbestämmelser kan rymmas i de båda lagarna, av vilka den förra redan nu
innehåller sådana bestämmelser. Från systematisk synpunkt ter det sig också
naturligare att införa bestämmelser om skydd för egen bUd eller eget namn i nu nämnda
lagar om fotografisk bUd och om namn än i BrB bland bestämmelserna i 4 kap. om
brott mot frihet och frid. Där kunde regleringen passa bra, om den stannade vid
sådan bild- eller namnpublicering som är av mera utpräglat kränkande natur,
motsvarande närmast de egentliga ärekränkningsbrotten. Men det
integritetsskydd som här är i fråga är avsett att nå längre och synes därför
stå närmare det skydd av motsvarande slag som redan finns i nämnda lagar och i
övrigt inom den im-materialrättsliga lagstiftningen. Det torde också vara
lättare att inom dessa lagars ram sedermera gå vidare utöver reklamområdet,
såsom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kommittén
tydligen tänkt sig, än att bygga ut regler i BrB och skade ståndslagen. Det vUI
sålunda synas som om det integritetsskydd som nu är i fråga skUjer sig från det
som regleras i 4 kap. BrB, även såvitt avser de på kommitténs förslag förat
införda reglerna om olovlig avlyssning (liksom de av kommittén senare
föreslagna reglerna om olovlig och otillbörlig fotografering).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>JK
ifrågasätter om persoiUighetsskyddet lämpligen bör skapas genom straffrättsliga
medel. I lagstiftningsarbetet märker man f. n. en bestämd utveckling i riktning
mot att såvitt möjUgt "avkriminalisera" gärningar och förfaranden,
där ett påtagligt behov av straffskydd inte kan påvisas (se t. ex. direktiven
för lagstiftningen om förmögenhetsbrott i kommittéberättelsen 1977 del II sid.
22 och dep.chefens anförande i budgetpropositionen 1976/77: 100 bil. 5 sid.
3). Bakom denna utveckling ligger — utom annat — den sunda uppfattningen att
det straffprocessuella maskineriet i dagens samhälle inte kan stäUas till
förfogande för varje typ av rättskränkning. I likhet med namnlagsutredningen
pekar JK också på att sedan länge skilda speciallagar inom skadeståndsrätten
föreskrivit ersättningsskyldighet både för ren förmögenhetsskada och för
ideell skada utan något samband med brott. Utöver det nu anförda finns det
enligt JK anledning påpeka att man inte ens med den föreslagna regleringen kan
utdöma ersättning i alla de fall man åsyftar med ersättningsregeln. JK syftar
på de situationer då en person, som inte kan göra gällande att nyttjandet av
hans bUd inneburit förlust av arvode för Uknande nyttjande i annat sammanhang,
kräver ersättning för uteblivet arvode för den påtalade publiceringen. Enligt JK:s
mening kan nämligen ett uteblivet arvode i sådant fall inte anses utgöra
förmögenhetsskada. Snarare är det här fråga om en obehörig vinst, på vilken den
utnyttjade personen gör anspråk. I andra sammanhang, där det funnits anledning
att låta den som gjort en obehörig vinst på annans bekostnad avstå vinsten till
denne, har man löst detta genom att införa en särskild ersättningsregel som tar
sikte på vederlag i anledning av det olovliga nyttjandet (se t. ex. 54 §
upphovsrättslagen och 58 § patentlagen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
JK:s mening bör alltså något straffbud inte införas vare sig i BrB eller i
annan lagstiftning. Regleringen bör i stäUet ske på rent civilrättslig väg. Det
är svårt att finna något lämpligt sammanhang i vilket en sådan reglering kan
infogas. I vart fall anser JK sig inte kunna biträda tanken att upptaga regler
i saken i marknadsföringslagen. Den bärande tanken i förslaget, nämligen att
genom en skadeståndsregel söka hindra olovligt utnyttjande i reklamsammanhang
av annans bUd eller namn och att i förekommande faU bereda möjlighet tUl
ersättning för förmögenhetsskada och för ideeU skada, gör en sådan lösning
onaturlig. Den lämpligaste lösningen synes helt enkelt vara att upptaga
regleringen i en särskild lag. Om en mer omfattande personlighetsrättslig
lagstiftning senare kommer tUl stånd, bör lagen infogas i denna lagstiftning.
En</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>civUrättslig
reglering har också den fördelen att man undviker de särskilda problem som är
förknippade med att i varje enskilt fall fastställa vem som är straffrättsligt
ansvarig (jfr betänkandet s. 52). Regleringen kan utformas så att visst
subjekt, exempelvis den tUl vars förmån reklamen görs, blir under aUa
förhållanden ansvarig. I förekommande fall kan eventuellt reklamföretag som
utformar reklamen göras solidariskt ansvarigt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Inte heller utredningen om
upphovsrätt är beredd att tiUstyrka en reglering i BrB. En reglering där synes
från systematisk synpunkt vara mindre lämplig. När kommittén föreslår att
skyddet utformas som ett brottsbalksbrott, synes man främst, kanske
uteslutande, ha fäst avseende vid behovet av skydd mot den integritetskränkning
som sker, om en enskild person tvingas att mot sin vilja figurera i reklam.
Enligt utredningens mening får man emellertid inte förbise att skyddsregler av
förevarande art i vissa sammanhang även får en klar ekonomisk betydelse. För
en del grupper, t. ex. artister och idrottsstjämor, är det en naturlig och
accepterad form för utnyttjande av den "image" som vederbörande skapat
åt sig genom sin konstnärliga eller idrottsliga verksamhet, att medverka i
olika former av reklam. För dessa grupper — som alltså inte i och för sig har
något emot att medverka i reklam bara det sker mot ersättning — får ett skydd
i föreslagen riktning främst den betydelsen att den medför en ensamrätt att
bestämma om och på vilka viUkor sådan medverkan skall äga rum. Även denna sida
av skyddsreglernas funktion, som närmast har ett immaterialrättsUgt inslag, bör
enligt utredningens mening beaktas. I detta sammanhang må anmärkas att i fråga
om skådespelare, musiker och andra utövande konstnärer ett skydd av föreslaget
innehåll i vissa delar följer redan av upphovsrättslagens bestämmelser om
skydd för olovligt utnyttjande av sådana konstnärers prestationer. Detta
gäller särskilt utnyttjande i reklamfilm. Bestämmelserna i 45 § nämnda lag
innebär t. ex. att en skådespelare är skyddad bl. a. mot att avsnitt ur filmer,
i vUka han medverkat, senare används i reklamfilmer utan hans tillstånd. Den
nu avsedda lagstiftningen kommer att medföra ett motsvarande skydd för
personer som inte kan åberopa upphovsrättslagens bestämmelser, t. ex.
idrottsstjärnor. Vad nu anförts är ägnat att understryka att det i vissa
hänseenden föreligger ett samband meUan bestämmelser om skydd för egen bild och
den immaterialrättsliga lagstiftningen. Mot bakgrand av det nu anförda vUl
utredningen förorda att reglerna intas i en särskild lag om olovligt
utnyttjande av namn och bUd i reklam. Denna lag skuUe bilda en naturlig
utgångspunkt för en vidare utbyggnad av skyddsbestämmelser mot utnyttjanden av
namn och bild i andra kommersiella sammanhang än reklam. Av skäl som ovan
antytts torde lagstiftningen på området väl kunna utformas på ett sätt som nära
ansluter till den immaterialrättsliga lagstiftningen. De förat skisserade
reglerna om skadestånd och om åtgärder tUl förebyggande av missbrak</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>av
material som använts i olovlig reklam synes sålunda kunna i huvudsak utformas
efter förebild av motsvarande bestänmielser i upphovsrätts- och fotografilagama.
Utredningen har dock inte funnit anledning till principiell erinran mot att ett
förbud mot olovlig reklam utformas på det sätt som kommit till uttryck i den
föreslagna bestämmelsen i brottsbalkens 4 kap. 6 § d BrB. En lösning i civUlagens
form förordas även av bl. a. KLYS.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs
bestämning av skyddsobjektet har föranlett uttalanden från ett flertal
remissinstanser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Näringslivets
delegation för marknadsrätt menar mot bakgrunden av sin principieUa syn på
motiven för en integritetsskyddsbestämmelse avseende den egna bilden och det
egna namnet att man i första hand bör rikta in sig på referenser som innefattar
snyltning på enskilda personers renommé, trovärdighet eller liknande, dvs. på
referenser som innefattar åberopanden till förmån för kommunikatorn eller för
kommunikationens föremål eller objekt. Med ett sådant angreppssätt torde man
kunna lösa åtskiUiga intressekollisionsfaU som eljest skulle vålla bekymmer. Delegationen
är dock medveten om att vissa ytterligare distinktioner och avgränsningar kan
visa sig erforderliga när det gäller referensens art men tror att man här har
ett konstruktivt uppslag. Delegationen vUl peka på att kommittén synes ha varit
inne på liknande tankegångar när den talar om exploatering av den enskildes
identitet i vidsträckt bemärkelse (betänkandet s. 45 ö). Kommittén drar
emellertid inte ut konsekvensema av sin observation. Delegationen anser vidare
i Ukhet med kommittén att skyddet för den egna bilden bör omfatta bUden i alla
utförandeformer (konstarter) samt gälla naturtrogna återgivanden Ukaväl som
karikatyrer vilka kan antas associera tiU viss person. Delegationen delar
vidare kommitténs uppfattning att namnskyddet bör omfatta inte bara det
borgerliga namnet utan också konstnärsnamn o. 1. Däremot finner delegationen
det tveksamt om man beträffande de sistnämnda bör uppställa krav på att de skaU
vara "allmänt kända". Enligt delegationens mening synes det med
integritetsskyddets syfte bäst förenligt att ge skydd så snart beaktansvärd
risk kan antas föreligga för att kommunikationens adressat skall associera
namnet med personen i fråga. Vidare är det önskvärt att frågan om skydd för den
enskildes livsöde mot obehörig exploatering ägnas uppmärksamhet under
lagstiftningsärendets fortsatta beredning. Från näringslivssynpunkt synes emeUertid
frågan vara marginell. Såvitt delegationen känner till har något fall av
olovligt utnyttjande av enskild persons livsöde i här aktuell mening aldrig
förekommit i näringslivssammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>JK
anser att i vissa situationer så kan det föreslagna skyddet måhända komma att
framstå som otiUräckligt på grand av att det ej inbegriper mer än bild och namn
och alltså inte omfattar titel eller annan yrkesbeteckning som tveklöst
identifierar den avsedda personen, t. ex. "statsmi-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section65>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>33</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>nistern"
eller "överbefälhavaren". Fall av detta slag bör kunna föras in under
den föreslagna bestämmelsen genom ett tillägg av generell karaktär. Kommittén
har i motiven (betänkandet s. 47 ö) klart preciserat vilka fall som omfattas av
det föreslagna skyddet. JK anser de gjorda av-gränsningarna i sak lämpliga men
anser att de också bör inskrivas i lagtexten. Den föreslagna texten är enligt JK:s
mening alltför oprecis för att klart medge bestämningar av det innehåll
utredningen föreslår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
fotografernas förbund kan föreställa sig en lång rad fall, där det kan bli
svårt att fastställa om ett återgivande av en bild i reklam verkligen har skett
olovligen och där så visar sig vara fallet att detta förhållande också täcks
av gärningsmannens uppsåt. Ett belysande exempel är just det fall då en
porträttfotograf i sitt skyltfönster ställt ut en bild av en person. Enligt 14
§ fotografilagen har han fotorättslig rätt att göra detta även om
fotografirätten ligger hos beställaren. Att ställa ut porträttbilder i
fotobutikens skyltfönster är ett mycket gammalt förfarande och veterligen har
mycket få kunder haft något emot det. Det kunde därför ligga nära till hands
att anse, att en kund som fått sitt porträtt taget av en fotograf därmed också
skulle ha givit ett tyst medgivande till att bilden användes vid skyltning. Nu
är det emellertid klart att kommittén menat, att det skulle krävas ett
uttryckligt tiUstånd av en avporträtterad person för att fotografen skulle ha
rätt att ställa ut bilden, om detta sker i syfte att göra reklam för
verksamheten. Detta kommer otvivelaktigt att medföra en del problem för
landets porträttfotografer. Förbundet har emellertid den uppfattningen att
porträttfotografer utan allt för stort besvär har möjlighet att skaffa sig
erforderliga tUlstånd och förbundet har därför ingenting att invända mot
utredningens förslag i denna del. Den nämnda skyltningen i affärsfönster, måste
troligen betraktas som reklam för fotograferis rörelse. När det däremot gäller
andra former av utställningar av fotografier, teckningar eller målningar sker
dessa oftast inte i reklamsyfte. Här kan givetvis problem uppstå vid
gränsdragningen. Även i andra situationer kan det komma att råda tveksamhet om
en återgivning i reklamsammanhang skett olovligen eller inte. Avtal mellan
fotomodeller och fotografer, mellan skådespelare och fotografer kan i detta
avseende många gånger vara svåra att tolka. Främst gäller detta naturligtvis de
äldre uppgörelser som finns och där ingen av parterna haft anledning att ta
ställning tUl frågan på det sätt som nu i framtiden kommer att krävas, eftersom
ett medvetet överskridande av ett ingånget avtal då kan komma att bli
straffbart enligt det föreslagna lagrummet. I den mån här kommer att ske
misstag utgår förbundet ifrån att återgivningarna inte kan bli straffbara utan
att rättsvillfarelse och bristande uppsåt beträffande rekvisitet olovligen
grundar straffrihet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>KLYS
framhåller att en biografi över en levande person inte behöver vara tillkommen
med dennes samtycke. Nämnden frågar sig därför om</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section66>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section67>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>det
skall vara förbjudet att använda personens bUd som blickfång på omslaget eller
om illustration ur boken kan användas i annonsreklam. Samma frågor uppkommer
beträffande en tecknare som varje jul utger en samling politiska karikatyrer.
En porträttmålare visar på en utställning förstudier till utförda porträtt.
Genom sitt förfarande visar han sin produktion, vilket torde vara tiUåtet, men
samtidigt söker han naturligtvis nya beställare. Enligt KLYS' mening måste man
diskutera dessa frågor betydligt mer ingående än som kan ske med ledning av
kommitténs betänkande, innan man beslutar sig ge straffbudet den föreslagna utformningen.
Om man jämför de här angivna situationema med analysen av fotografilagen finner
man att de mera specificerade önskemålen om skydd knappast gör sig gällande vid
reklam för konstnärliga och litterära verk eller för en fotograf; ingen kan
tro att politikern som utgör modell för karikatyren ställt sig tiU förfogande
mot betalning; en bok om en idrottsstjärna kan knappast leda till misstanken
att han fått betalt för bilderna i boken; en fotografs utställning av porträtt
av kända skå-. despelare berövar knappast dessa "normala
reklaminkomster". Av det sagda torde framgå att man i bestämmelsen bör
införa ett annat begrepp än "olovligen". Det kan även utan lov finnas
behöriga publiceringar i reklamsammanhang som inte bör anses kränkande för
annan. Dessutom sker denna användning ofta under omständigheter som har
betydelse för debatt, kritik m.m., det vUl säga i situationer då
yttrandefriheten kan komma att tangeras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs
förslag att begränsa straffbestämmelsens tillämplighet till bild el ler namn
som uppenbarligen avser viss person har tagits upp av flera remissinstanser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Namnlagsutredningen
vUl varna för sådana undantag som kommittén beskrivit (betänkandet s. 47). En
mindre nogräknad reklammakare kan här hitta kryphål tUl kringgående av de
föreslagna bestämmelserna. Redan de valda exemplen får en annan innebörd, om
den person som "råkat" komma med på bilden är en s. k. offentlig
person, i det förra faUet t. ex. chefen för statens planverk eUer — i
ortspressen — kommunens byggnadschef och i det senare fallet t. ex.
riksidrottsförbundets ordförande eller generaldirektören i naturvårdsverket.
Inte heller det av kommittén i sammanhanget anförda exemplet med folksamUngar
är säkert (jfr exemplet med kungen bland dem som skaU illustrera tidningen Lek tyrs
läsekrets). Så snart bUden är sådan att en person kan identifieras på den bör
reglerna bli tUlämpliga, och det oavsett om en eller flera personer finns på bUden.
Är personen en s. k. offentlig person, tUldrar han sig nämligen gäma särskild
uppmärksamhet och blir lätt huvudmotivet, om än bilden aldrig så mycket
arrangerats så att det kan hävdas att han är endast vad kommittén kallar
"en bisak". Namnlagsutredningen viU således rikta gensaga mot de
anförda undantagssituationema, dock medve-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section68>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section69>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>ten
om att fall av antytt slag kan förekomma då de föreslagna reglema inte bör slå
till. Såvitt angår namn begränsar förslaget skyddet tiU nanm, varigenom viss
person utpekas. Namnlagsutredningen ansluter sig till detta innehåll av
regleringen. Men även i denna del görs uttalanden i motiven som kan framkaUa
missuppfattning. Kommittén anför sålunda, att namnet måste vara särskiljande
för att det klart skaU framgå vem som åsyftas, när namnet förekommer utan
samband med bUd. Enligt kommittén blir företrädesvis fråga om ovanliga
släktnamn eUer vanliga sådana i förening med ovanliga förnamn. Namnlagsutredningen
viU i anslutning därtUl framhålla, att även ett vanUgt släktnamn i förening med
ett vanligt fömamn kan leda tanken direkt tUl och sålunda utmärka en viss
bestämd person. Som exempel kan från politiken och arbetsmarknaden anföras nanm
som Sven Andersson och Gunnar NUsson. Även inom andra områden (skådespelare,
idrottsmän etc.) torde kunna återfinnas namn av denna vanliga typ som exempel.
Här blir aUtså såvitt själva namnet angår fråga om ett vidare tUlämpningsområde
än som avses i 19 § namnlagen, vUken omfattar endast egenartat släktnamn.
Liknande synpunkter anförs av utredningen om upphovsrätt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Sveriges fotografers
förbund anser att bilder otvivelaktigt kan användas tUl att göra beskrivningar
utan att för den skull en viss person, som "avses", behöver ha
fotograferats av. Förbundet vill här ge ett exempel. En skådespelare eller en
fotomodell gestaltar genom gester, maskering o. d. en viss person.
Skådespelaren avfotograferas och bilden används i reklam. Vi antar att bUden är
tagen bakifrån och genom vissa karaktäristiska exempelvis kroppsbyggnad,
frisyr, en dubbel återförsäkring i form av såväl svångrem som hängslen och en tiUhörande
text som handlar om ekonomi, gör det uppenbart för de allra flesta vem som avses.
De frågor som förbundet här vUl ställa är: Är beteendet över huvud taget
straffbart? Om skådespelaren inte heller är vidtalad om användningen av bilden:
På vems angivelse ska tilltaget åtalas? Vem äger rätt tUl skadestånd? Vad vi
här har att göra med är egentligen två ting, nämligen för det första en
integritetskränkning mot den kände ekonomen och för det andra ett ekonomiskt
utnyttjande av skådespelarens prestationer. I den mån avbUdningen av den senare
är ett intrång i dennes upphovsrätt funnes här möjlighet att på denna grand
inskrida mot avbUdningen. Att upphovsrättslagen skulle vara tiUämplig på ett
fall som detta är dock något osäkert. Återstår då att besvara frågan, om
"utpekandet" av ekonomen skall anses straffbart. Förbundet anser att,
eftersom tvekan inte föreligger om vem som avses, avbildningen skaU anses
straffbar. Eftersom utredningen jämställt avbildning genom teckning, målning
osv. med fotografi blir ovanstående tolkning nödvändig. Det är ju endast beträffande
fotografi, som den specieUa situationen kan uppstå, att bilden å ena sidan kan
föreställa (avse) viss person medan det i själva verket är någon annan som
faktiskt avbildats. Praktisk betydelse torde problemet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section70>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section71>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>få
endast i de fall då viss känd person på ovan beskrivet sätt gestaltats av annan
(upphovsrättsfallet) som i vissa "dubbelgångssituationer". En annan
fråga som förbundet ställer sig i detta sammanhang är, hur man ska betrakta
mycket gamla bilder av en person. Det kan vara fråga om så gamla bilder att
personen knappast kan kännas igen av andra än möjligen de allra närmaste i
hans famUj. Ytterlighetsfallet är här en bild av en baby, tagen för 20 år sedan.
Om en sådan bUd i dag används i reklam, ställer man frågan om denna bild
verkligen avser viss person på det sättet att återgivningen skulle bli
straffbar. Mot bakgrund av vad ovan sagts är uppenbarhetsrekvisitet enligt
förbundets mening helt oundgängligt. Förbundet noterar med tillfredsställelse
kommitténs uppfattning, att straff "kan ådömas endast när det inte är
tveksamt vem som verkligen avses". Förbundet instämmer med utredningen i
att beskrivna undantag måste göras, men förbundet menar samtidigt att kommittén
uttryckt sig aUt för vagt samt att imdantaget på något sätt borde ha kommit
till uttryck i den föreslagna lagtexten och inte enbart framgå av
motivuttalanden. Samtidigt inser förbundet svårigheten att med något eller
några få ord klart fånga något så subtilt som det här är fråga om. Att en
person bland tusen på en åskådarläktare får anses relativt anonym torde de
flesta vara ense om. Att såsom i utredningens eget exempel en enda person
gående på en trottoar framför ett hus, vars byggnadsmaterial bilden vill göra
reklam för, skulle vara på motsvarande sätt anonym är inte lika självklart. Med
detta vill förbundet givetvis inte ha sagt, att förbundet anser att
användningen av bilden i reklam för byggnadsmaterialet straffvärd. Tvärtom tror
förbundet att det skulle vara svårt för den allmänna rättsuppfattningen att här
godta straffbarhet. Därför anser förbundet också att själva lagtexten måste
förtydligas på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Svenska annonsörers förening befarar att kommitténs avgränsning av det
straffbara området kommer att medföra avsevärda praktiska svårigheter. Det är
enligt föreningens mening inte alltid lätt att avgöra, huruvida en person utgör
en del av en helhetsbild eller enbart utgör en bisak till huvudmotivet. Gränsen
mellan en bild som avser ett antal identifierbara personer och en bild som
avser en folksamling är flytande. Även om sålunda tillämpningssvårigheter kan
uppstå beträffande en undantagsregel, finner annonsörföreningen det dock
rimligt att inte varje brak av en bild, där möjligen någon person kan
identifieras, skall kunna straffbeläggas som objekt för olovlig reklam. Det
måste hos gärningsmannen finnas en avsikt att i reklammeddelandet framhålla
just den person, vars bild eller namn brakas. Föreningen delar kommitténs
uppfattning härvidlag men anser att lagförslaget inte ger uttryck åt denna
grundtanke på ett adekvat sätt. Uppenbarlighetskriteriet kan lätt uppfattas som
om det fordras att bilden är porträttlik eller att namnet är rätt stavat e. 1.
Vad det gäUer är emellertid framför allt att undanta så-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section72>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section73>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>dant
återgivande, där bilden eUer namnet framstår som helt oväsentligt för
sammanhanget. Ett bättre uttryck härför borde kunna finnas än att bruka ordet
"uppenbarligen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Näringslivets
delegation för marknadsrätt vill bestämt avråda från att man inför ett uppenbarhetsrekvisit.
Erfarenheterna från ett näraliggande område, reklambestämmelsen i den gamla
lagen mot Ulojal konkurrens, visar nämligen att ett uppenbarhetskriterium
enbart tynger och komplicerar bedömningen. I själva verket är det fråga om en
skenbar precisering. Antingen avser bilden resp. namnet viss person eller
också gör den det inte med given bedömningsmåttstock, önskar man emellertid precisera
associationen är från lagteknisk synpunkt en anknytning till associationsgraden
att föredra framför en koppling till associationskraften, dvs. man bör hellre
bygga på ett notoritetskriterium. Detta är dock inte någon lyckad lösning från
principiella synpunkter. Den innebär att man försvagar skyddet för den vanliga
människan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>RÄ
påpekar att en biperson mycket väl kan bli väl så kränkt, nämligen beroende på
vilken lokal huvudmotivet föreställer. Ett fjällhotell må gå an men inte en ökänd
nattklubb. F. ö. är exemplet med fjällhotellet i vissa fall mindre lyckat,
nämligen om en mycket känd person råkar komma med på reklamfotografiet. I
enlighet med kommitténs motivuttalanden föreslår RA följande lydelse av
ifrågavarande stycke: "Den som i reklam olovligen använder bUd eller namn
på sådant sätt att viss person tveklöst kan identifieras och det inte är
uppenbart att användandet inte innebär en kränkning för denne, dömes för
olovlig reklam till böter".</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Den av kommittén
föreslagna kompletteringen av 14 § fotografilagen kritiseras av flera
remissinstanser. JK påpekar att denna bestämmelse bara gäller fotografier som
framställts efter beställning av den avbUdade medan den nu ifrågasatta
inskränkningen har betydelse för innehavare av rätt tUl fotografi i allmänhet.
Inskränkningen bör därför anmärkas redan i anslutning till den katalog över olika
befogenheter som normalt tUlkommer rättsinnehavaren i 1 §. Anmärkningen om
inskränkningen synes böra göras som en erinran om vad som jämlikt annan lag
gäller för utnyttjande av armans bUd i den kommersieUa reklamen. För det med 14
§ särskUt avsedda beställningsfallet skulle vad gäller fotografens rätt till
utställande i 14 § första stycket andra meningen ev. behöva göras det tillägget
— i förtydUgande syfte — att utställningsrätten gäller bUd som omfattas av den
tidigare i lagen anmärkta generella rådighetsinskränkningen. Hovrätten över
Skåne och Blekinge ifrågasätter om den föreslagna ändringen är behövlig. Det
är knappast troligt att något missbruk förekommer. Hovrätten föreslår att
paragrafen inte ändras. Därav följer då att denna såsom en specialbestämmelse
på sitt särskilda område kommer att utesluta tiU-lämpning av den föreslagna
allmänna bestämmelsen i BrB. Utredningen</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section74>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section75>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>om
upphovsrätt anser att reglerna om olovlig reklam genom den valda placeringen
enbart torde komma att syfta på själva rätten att utställa bUden.
Sammankopplingen med 14 § fotografUagen ger vidare upphov till tvekan om vad
som bör förstås med uttrycket "olovligen" i brotts-balksbestämmelsen.
Läst i sUt sammanhang synes "olovligen" närmast komma att syfta på
att utställning har skett utan samtycke från beställaren. Med hänsyn tUl vad
som nu har anförts viU utredningen i första hand avstyrka att någon hänvisning tiU
brottsbalksbestämmelsen över huvud taget intas i fotografilagen. Rätten att
använda fotografisk bUd är självfallet inskränkt även av många andra skäl än
sådana som skulle avse olovlig reklam, exempelvis av hänsyn till försvarets
intressen i vissa fall, till förbudet mot vilseledande reklam etc, utan att man
därför ansett det nödvändigt att göra någon erinran härom i lagen. Det skuUe
endast vara ägnat att förvUIa, om man intog en sådan hänvisning men utelämnade
andra. Det förtjänar dessutom att påpekas att en persons bild också kan utgöras
av ett konstverk och således vara skyddad enligt upphovsrättslagen. En
specialhänvisning till brottsbalksbestämmelsen i upphovsrättslagen skulle
emellertid ännu mera än i fotografUagen kimna verka förvirrande. Om en
hänvisning likväl skulle anses böra intas i lagstiftningen om fotografirätt och
upphovsrätt, förordar utredningen för sin del av skäl som förut har anförts att
den utformas som en särskild bestämmelse i början av resp. lag. Invändningar
av ungefär samma innebörd framförs av bl. a. namnlagsutredningen, pressens
opinionsnämnd och KLYS.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser anser i motsats till kommittén att avlidna personers nanmn
eller bild behöver skydd. Enligt Sveriges domareförbunds mening framgår inte en
sådan begränsning av den föreslagna lagtexten. Förbundet anser att om
begränsningen skulle gäUa, riskerar man att den kunde komma att missbrakas.
Konsumentverket är av den uppfattningen att om den av verket förordade
lösningen genomförs, bör en marknadsföringsåtgärd kunna bedömas som otillbörlig
också då en avliden persons namn eller bild används i reklam. Näringslivets delegation
för marknadsrätt finner ett åberopande av en avliden persons namn och bild i
reklam synnerligen olustigt. Enligt delegationens uppfattning finns det
anledning att ompröva frågan om skydd för avliden persons namn och bild. Det förhåUandet
att frågan kanske har ganska liten praktisk betydelse synes inte utgöra något
skäl emot att ett sådant skydd ges även i lag. Nämnas kan att 1955 års
grundregelsedition innehöll en särskild varning mot användning av avliden
persons bild och annat åberopande av sådan person. Vid en revision år 1966
borttogs varningen som onödigt tyngande. Enligt JK:s mening är det tveksamt om
skyddet bör begränsas till personer som är i livet. Även efter vederbörandes
död bör finnas möjlighet tUl ett skydd som en garanti mot obehöriga nyttjanden
av bild eller namn. I varje fall bör sådant skydd före-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section76>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section77>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>ligga
under viss tid närmast efter den avbildades bortgång. JK erinrar om att
varumärkeslagen (1960: 644) inom sitt tillämpningsområde bereder visst skydd
för avliden (14 § 4). Liknande synpunkter anförs av Utredningen om
upphovsrätt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bildleverantörernas
förening anser att skyddet bör gälla även en viss tid efter en persons död,
förslagsvis tio år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
advokatsamfund delar däremot kommitténs åsikt att olovlig användning av
avlidens bild eller namn i reklam inte bör kriminaliseras. Samfundet anser att
reglerna om förtal av avliden ger ett tUlräckligt skydd för
integritetskränkningar som kan komma i fråga. Ett otUlbörligt utnyttjande av
avlidens bild eller namn kan emellertid, utan att vara ärekränkande, av de
efterlevande uppfattas som stötande eller besvärande. Samfundet ifrågasätter
därför om Inte efterlevande skall ha rätt till skadestånd på grund av olovligt
användande av avlidens bild eller namn i reklam. Bestämmelse härom bör i sådant
fall intas i skadeståndslagen, varvid den krets av efterlevande vars tillstånd
skall fordras och som skall vara berättigad till skadestånd lämpligen bör anges
på samma sätt som nu är fallet enligt 5 kap. 5 § andra stycket BrB.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samfundet
vill i detta sammanhang hänvisa till rätten till skadestånd för efterlevande
vid förtal av avliden. Denna fråga har bedömts av Högsta domstolen i det s. k.
"Hanmiarskjöldsmålet" (NJA 1966 sid. 565). Högsta domstolen utdömde
sådant skadestånd. Svea hovrätt fann däremot i det s. k. "Märitmålet"
(SvJT 1970 rf s. 2) att sådant skadestånd inte kunde utdömas. Av uttalande i
motiven (prop. 1972: 5 s. 570) till skadeståndslagen får dock enligt samfundets
mening anses framgå att rätt till skadestånd numera föreligger vid förtal av
avliden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs förslag att
begränsa skyddet tUl kommersiell reklam föranleder uttalande från några
remissinstanser. Näringslivets delegation för marknadsrätt hyser den bestämda
uppfattningen att det inte kan godtas att skyddet för den egna bilden och det
egna namnet begränsas till att gälla endast mot användning i visst slags
kommersiell reklam, nämligen avsättningsfrämjande sådan reklam. Av samma skäl
kan inte heUer KO:s förslag accepteras. Delegationen konstaterar vidare att
kommitténs sätt att avgränsa tUlämplighetsområdet för den föreslagna bestämmelsen
till avsättningsfrämjande kommersieU reklam ter sig godtycklig även från kommitténs
egna utgångspunkter. Skäl saknas för att inte alla former av kommersiell reklam
— alltså även sådan kommersiell reklam som inte utgör marknadsföring i
marknadsföringslagens mening — skall omfattas av en bestämmelse med den
inriktning kommittén föreslår. Från integritetsskyddssynpunkt framstår kommittéförslagets
avgränsning av det skyddade området tUl vissa former av kommunikation såsom
helt omotiverat. Delegationen anser tiden inne att införa generella regler om
skydd för den egna bUden och det egna namnet. Delegationen befarar att en
dellagstiftning kan försvåra en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section78>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section79>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>40</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>rationell
totallösning av integritetsskyddsproblemet i en andra lagstiftningsfas. Mot
denna bakgrund hyser delegationen stor tvekan om det verkligen är lämpligt att
lagstifta speciellt för en viss art av kommunikation. Det finns anledning
ytterligare understryka att kommitténs argument att ett lagligt skydd för den
egna bilden och det egna namnet i icke kommersieU reklam förutsätter ändring i
tryckfrihetsförordningen (betänkandet s. 50) är sakligt irrelevant. Vad frågan
gäller är om det vid icke kommersiell reklam finns några tungt vägande
intressen som talar emot ett integritetsskydd beträffande den egna bilden och
det egna namnet och som inte är aktuella vid kommersiell reklam. Kommittén har
inte ens påstått att så skulle vara förhållandet. Kommitténs indirekta antagande
att det vid icke kommersieU reklam inte går "att göra sig ekonomisk
vinning på att använda enskUds bild eller namn" är såvitt delegationen
kan se inte riktigt. I den mån åberopande av en tredje man får
påverkanseffekter uppkommer om inte annat kommuniceringsvinster som kan
värderas i pengar. Också på andra sätt kan vinster tänkas uppkomma såsom vid kommersieU
reklam. Skillnaden torde närmast ligga i sättet för omräkning av vinsten
(vinningen) i pengar. Även bildleverantörernas förening anser att användning
av enskilds bild kan ge annan vinning av stor betydelse än ekonomisk. Enligt
föreningens mening skulle det vara önskvärt att lagen tog ställning även till
sådant utnyttjande. Svenska annonsörers förening vill starkt ifrågasätta det
berättigade i att begränsa en lagreglering i ämnet till reklam i angiven bemärkelse.
Det torde i och för sig vara påkallat, att enskilda erhåller ett generellt
skydd mot obehörig användning av namn och bild i ovidkommande sammanhang. Annonsörföreningen
vill därför i första hand förorda en generell lagstiftning i ämnet. Särskilt
om frågan skaU lösas i BrB blir konsekvenserna märkliga. En bestämmelse i BrB,
som kriminaliserar det obehöriga bruket av annans bild och namn blott i
reklam, kommer att väcka intrycket att sådan användning utanför kommersiell reklam
alltid är tillåten. Det torde finnas många medborgare, som upplever det
förhållandet, att deras namn eller bUd obehörigen utnyttjas i t. ex. politiska
sammanhang, som väl så integritetskränkande som ett utnyttjande i reklam.
Infallsvinkeln bör sålunda breddas utöver reklamen. KF ifrågasätter om det straffskyddade
området endast bör omfatta avsättningsfrämjande reklam såsom kommittén har
föreslagit. Varför reklamåtgärder i inköpssyfte liksom förpackningsdekorer m. m.
skall Ugga utanför det reglerade området förefaller KF något oklart. KF
föreslår därför, utan anspråk på att redovisa en färdig uppfattning i denna
del, att det vid beredning av förslaget bör närmare övervägas om inte regleringen
bör omfatta "marknadsföring" eller möjligen "kommersiell reklam".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Marknadsdomstolen
däremot anser begränsningar till s. k. kommersiell reklam nödvändig för att
lagstiftningen inte skall komma i strid</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section80>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section81>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>med
tryckfrihetsrätten. Svenska fotografernas förbund finner i och för sig att en
användning av namn eller bild i åsiktsreklam för t. ex. ett politiskt parti
kan vara en väl så aUvarlig integritetskränkning som en användning i
kommersiell reklam. Därmed är man emellertid inne på yttrandefrihetens
känsliga område och förbundet anser i likhet med utredningen att man därför
bör avstå från en reglering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs
förslag att anknyta reklambegreppet i den nya straffbestämmelsen tiU
reklamskattelagens reglering har kritiserats av några remissinstanser.
Konsumentverket anser det mindre lämpligt att utnyttja det reklambegrepp som
används i en skatteförfattning med hänsyn tUl en sådan författnings speciella
syfte. Verket föreslår i stället samma formulering som återfinns i 2 § marknadsföringslagen.
Genom att den föreslagna bestämmelsen använder ett annat reklambegrepp än
marknadsföringslagens blir det bristande överensstämmelse mellan regelsystemen
bl. a. i beskrivningen av de objekt som reklamen avser (enligt 1 §
marknadsföringslagen utgör dessa "varor, tjänster och andra
nyttigheter"). Genom lokutionen "meddelande som har till syfte
att" antyds vidare att avsikten med meddelandet och inte meddelandets
objektiva karaktär är av betydelse för om bestämmelsen är tillämplig. Något
subjektivt rekvisit uppställs däremot mte i marknadsföringslagen. Avgörande är
i stället om marknadsföringsåtgärden är ägnad att vilseleda etc. Liknande
synpunkter anläggs av näringslivets delegation för marknadsrätt och Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
fotografernas förbund framhåller att det inte framgår om utredningen övervägt
konstutställningarnas och fotoutställningarnas ställning i förhållande till
den kommersiella reklamen. Skattemässigt är konstnärerna och fotograferna i likhet
med övriga kulturarbetargrupper, exempelvis författarna, att betrakta som rörelseidkare.
Kulturarbetarna har åtskilliga gånger protesterat mot denna tekniska ordning,
eftersom grappen inte i egentUg mening kan betraktas som företagare. Något vinstsyfte
i företagsekonomisk mening föreligger knappast och inte heller drivs
verksamheten genom några insatser av kapital. Anställda förekommer inte heller
i någon utsträckning. Konstnärlig verksamhet är av så personligt slag att den
inte genom delegering kan överlåtas tUl en anställd. Det har visat sig, att
det skattemässiga begreppet rörelseidkare har en tendens att "smitta av
sig" på andra områden i kulturarbetarnas verksamhet och det är inte
ovanligt att konstnärernas och deras verk benämns i termer som näringsidkare,
varor etc. I ljuset av detta befarar förbundet nu, att vid tUlämpningen av 6 §
när det gäller utställningar något liknande skulle kuima inträffa.
Straffbestämmelsen skulle kunna tolkas så att fotografemas verk betraktas som
varor och själva utställningen som ett "reklammeddelande". En sådan
tolkning vore enligt förbundets uppfattning ett allvarligt slag mot den bUdkonstnärliga
yttran-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section82>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section83>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>42</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>defriheten.
Integritetsskyddet måste här få vika för fotografens konstnärliga frihet att
gestalta och uttrycka sin uppfattning om en människas karaktär i bild på samma
sätt som en författare gör det i ord. Bestämmelsen om förtal i 5 kap. BrB ger
här enligt förbundets mening ett tillräckligt skydd för den avbildade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har alltså visat stor respekt för yttrandefriheten och förbundet anser att en
liknande respekt bör visas även för bildkonstnärernas yttrandefrihet i
utställningsform. Fotoutställningar och konstutställningar får under inga
omständigheter innefattas i det reklambegrepp som ska ligga till grand för
straffbarhet och förbundet vUl därför på det bestämdaste yrka på att ett
förtydligande i detta avseende införs i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
av kommittén föreslagna straffsatsen och å t a 1 s b e-stämmelsen föranleder
inte någon erinran från RA:s sida med hänsyn tUl att det avgörande motivet för
bestämmelsen är att bereda den enskilde skadeståndsrätt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Förutsättningarna för straffbarhet
enligt den nya bestämmelsen har tagits upp av Svenska annonsörers förening. Föreningen
anser att frågan om när den brottsliga gärningen skall anses som fullbordad
kräver mer belysning. Kommer reklam att bestraffas redan innan någon spridning
hunnit ske? Ett reklammeddelande kan ju göras tillgängligt utan att för den
skull någon spridning sker. Kan man anse att ett reklamalster har använts i
reklamsyfte så fort det lämnats tUl ett tryckeri, tUl ett affischeringsföretag
eller till postverket? Det har ju då bevisligen gjorts tillgängligt för
personer utanför kretsen annonsör/re-klambyrå. Dessa för annonsörerna väsentUga
frågor kräver svar. Föreningen anser vidare, att det i lagstiftningen bör
fastslås vem det straffrättsliga ansvaret åvilar. Annonsörföreningen vill i
detta sammanhang rikta uppmärksamheten på det system med "delegerad
reklamansvarig" som utvecklats hos de större annonsörerna. Denne, som
utpekas av företaget, bär ansvaret för alla företagets marknadsföringsåtgärder.
Annonsörföreningen registrerar dessa ansvariga och redovisar dem i en årligen
utgiven förteckning. Inom reklambyråema finns en motsvarande anordning, i det
att så gott som varje reklambyrå har ansvariga reklamutgivare. På
tidningssidan har på motsvarande sätt inrättats särskilda annonsgranskare, som
under ansvariga utgivaren bär förstahandsansvaret för tidningens granskning av
inkomna annonser. Det synes annonsörföreningen lämpligt att knyta det
straffrättsliga ansvaret till dessa befattningshavare. Det är f. n. ett privaträttsligt
system utan någon omedelbar formeU verkan som binder domstolar. Systemet har
emellertid nu prövats under viss tid och vunnit stadga. Om straffbestämmelsen
införs i en särskild lag, kunde till själva straffstadgandet fogas en
bestämmelse om att ansvariga för brott av denna art i första hand är de som på
detta sätt inom vederbörande företag ålagts ansvaret för marknadsföringsåtgärder.
Övriga skulle blott ha ett sekundärt straffansvar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section84>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section85>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
domareförbund hyser för sin del vissa farhågor för att det, om det inte
tydligare klarläggs vem som har ansvaret för att erforderligt tillstånd
inhämtats från den avbildade, torde bli inte bara svårt utan kanske omöjligt
att i den praktiska rättstillämpningen finna en gärningsman i ond tro. Som
bekant är ju många personer involverade i processen att förbereda, framställa
och sprida reklamalster.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kommitténs förslag
beträffande skadestånd har föranlett vissa uttalanden under remissbehandlingen.
Sveriges advokatsamfund anser att den som dömts för att ha orsakat psykiskt
lidande bör kunna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av
domen i målet — en bestämmelse härom kan lämpligen inarbetas i 5 kap. 6 §
skadeståndslagen. Ett otillbörligt utnyttjande av bUd eller namn i reklam kan
givetvis för en enskild medföra betydande psykiskt lidande av beskaffenhet att
böra kompenseras på detta sätt. Så kan bli fallet bl. a. när en känd persons
bild utnyttjas i kommersiellt sammanhang på sådant sätt att vederbörande
kommer att stå för en uppfattning som klart strider mot hans personliga
övertygelse. Om exempelvis en känd nykterist på otillbörligt sätt skulle
användas i reklam för spritdrycker, torde skäl föreligga för att denne skall ha
rätt att kräva att en dom angående olovlig reklam bringas till allmänhetens
kännedom så att han frias från eventuella misstankar om ändrad åsikt.
Bildleverantörernas förening är av den uppfattningen att ersättning för medverkan
i reklam visserligen bör vara beroende av personens grad av "kändis"
e. L, men den bör alltid utgå efter minst marknadsmässiga ersättningsnormer för
ifrågavarande publice-ringssätt. Även ersätming i fall av "psykiskt
lidande" bör kunna regleras enligt marknadsmässiga ersättningsnormer.
Enligt Svenska annonsörers förenings mening, är det ett primärt intresse att
skadeståndsansvaret för annonsören/beställaren begränsas, då han inte är
primärt ansvarig. Sådant ansvar bör endast kunna ifrågakomma, när
annonsören/beställaren själv deltagit i reklammeddelandets utformning på sådant
sätt, att han blivit omedelbart delaktig i den brottsliga gärningen. Att det
förhåller sig så torde vara mindre vanligt. Som regel lär annonsören inte känna
till — även om han vet att viss persons bild eller namn skall brakas i en
reklamkampanj — huravida vederbörande person givit sitt tUlstånd härtill eller
inte. Regelmässigt ankommer det på reklambyrån att anskaffa sådant medgivande.
Om någon hos annonsören anställd är ansvarig, uppkommer frågan till vilka
civilrättsliga skadeståndspåföljder brottet kan ge upphov. Om möjligheten att
erhålla skadestånd skaU följa de regler som gäller för principalansvar, bör
även anges huravida sådant skadestånd som avses i 1 kap. 3 § skadeståndslagen
dvs. för lidande i samband med brott, skall kunna utdömas jämlikt 3 kap. 1 §
skadeståndslagen (principalansvar), trots att sistnämnda bestämmelse inte
uttryckligen anger, att principalansvaret även omfattar sådan typ av skada. Det
kan uppställas berättigade krav på entydiga definitioner av de skadestånds-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section86>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section87>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>44</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>påföljder
som kan ifrågakomma och vilka de avses skola kunna drabba. Svenska föreningen
för industriellt rättsskydd anser att skadeståndsmöjlighet bör införas även
för oaktsamhetsfall.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vad kommittén har anfört
beträffande frågan om förhållandet mellan yttrandefriheten och den kommersiella
reklamen har föranlett uttalanden av delvis kritisk innebörd. Hovrätten över
Skåne och Blekinge anför att hovrätten i sak delar uppfattningen, att
ingripande mot kommersiell reklam i tryckt skrift kan ske utan stöd i TF men
att hovrätten inte kan ansluta sig tiU den av kommittén angivna motiveringen.
Tryckfrihetens innebörd och syfte begränsar sig inte till nyhetsförmedling och åsiktsbUdning
i samhället. Den måste sägas ha en långt vidsträcktare uppgift, att säkerställa
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Det är emellertid därvid
riktigt att man ansett att begagnandet av tryckt skrift i den enskilde näringsidkarens
tjänst inte kräver grundlagsskydd. Det har därför förutsatts att en bedömning
av ett yttrande såsom oredligt eller illojalt inte är en fråga om överskridande
av yttrandefrihetens gränser. I det nu föreliggande fallet är dock den sålunda
angivna, stundom komplicerade gränsdragningen inte aktueU. Vad det här gäUer
är enligt kommitténs förslag att använda någons bild eUer namn utan lov. Det
är sålunda alls inte frågan om att tryckt skrifts innehåll innebär ett överskridande
av yttrandefrUietens gränser utan allenast att detta innehåll publiceras utan
lov. Det är frågan om en förseelse som är helt parallell till en publicering
som kränker annans upphovsrätt. Införandet av en rätt för den enskilde att
disponera över sin egen bild och sitt eget namn, när det är fråga om att
använda dem i reklam, kan inte anses Innebära någon inskränkning i den
allmänna, av TF skyddade yttrandefriheten. Hovrätten finner sålunda att
kommitténs förslag inte kräver någon ändring i TF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Namidagsutredningen
anser att det remitterade förslaget, utan klarläggande reger i TF eller
motsvarande grundlag kommer att medföra stora svårigheter i tillämpningen.
Gränsdragningen mot TF:s ansvarsregler är vanskligt. Visst kan man enligt
gängse uppfattning ingripa med stöd av bestämmelser i allmän lag mot tryckta
meddelanden som är lagstridiga på annat sätt än såsom ett överskridande av
gränserna för yttrandefriheten. Men det är förenat med uppenbara svårigheter
att dra gränsen mellan gärningar, som skall exklusivt bedömas enligt TF:s regler,
och gärningar, som — ehuru begångna genom tryckt skrift — faller utanför det
av TF reglerade området. Visserligen kan kommittén sägas ha reducerat
problemet genom förslagets begränsning till kommersiell reklam. Men även inom
detta begränsade område kan svårighetema väntas bli stora, när det gäller att
skilja mellan framställningar — i annonsform eller eljest — som har vad man
brukar kalla rent kommersiella förhåUanden till föremål, å ena, samt
framställningar som får upp-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section88>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section89>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>fattas
såsom mera inriktade på att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar
eller att påverka dess allmänna beteende i viss riktning, å andra sidan. I det
förra fallet blir de föreslagna bestämmelserna tillämpliga, i det senare TF.
Även i andra hänseenden inställer sig svårigheter, t. ex. att bedöma huruvida
en annons skall anses huvudsakligen polemisk mot annan och därför falla in
under TF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till det anförda föreligger viss risk för en rättstiUämp-ning, som blir
tvivelaktig från tryckfrihetsrättslig synpunkt. Det kan därför ifrågasättas om
inte med förslagets genomförande bör anstå tUl dess förhållandet mellan den kommersiella
reklamen och tryckfrihetslagstiftningen prövats på nytt av den väntade
utredningen angående en mera allmän översyn av massmedielagstiftningen.
Emellertid förefaller det ovisst, om klarhet verkligen kan skapas genom en
reglering i TF eller motsvarande grundlag. Det synes nämligen vara förenat med
betydande svårigheter att i en lagregel ange den gränsdragning som är önskvärd.
På sin höjd når man kanske inte längre än att i TF kan erhållas ett uttryckligt
stöd för ingripande mot tryckt skrift enUgt annan lag än TF, när det gäller
vissa företeelser såsom t. ex. olovlig reklam, och bedömningen sålunda slipper
grandas enbart på en tolkning av syftet med TF. Men var gränsen mot TF:s eget
tillämpningsområde skall dras får avgöras efter samma kriterier som nu. För
såvitt man inte rentav undantar all kommersiell reklam från TF:s tUlämpning.
Men en sådan radikal åtgärd lärer stå i alltför skarp strid med strävandena att
slå vakt om TF:s tUl-lämpningsområde (med alla dess regler om cénsurförbud,
anonymitetsskydd, meddelarskydd etc). Till belysning av det sagda må jämföras MMU:s
förslag i betänkandet (SOU 1975: 49) "Massmediegrundlag" tUl
reglering av den kommersiella reklamen. Den av MMU föreslagna regleringen (1
kap. 9 §) avsåg att ange i vUken omfattning reklamen "faller utanför
grundlagen" (jfr betänkandet s. 172). Men därmed undantogs inte grandlagens
ansvarsregler från tUlämpning på ifrågavarande reklam. Flera av de för
yttrandefriheten grundläggande principerna avsågs bli tillämpliga också på den
kommersieUa reklamen (betänkandet s. 176). I den mån kommersiell annons i
exempelvis en tidning skulle innehålla något av de i grundlagen uppräknade yttrandefrihetsbrotteri
(nu TF 7 kap.), skulle grundlagen i sin helhet bli tillämplig (betänkandet s. 176).
Det här förat antydda gränsdragningsproblemet kan sålunda sägas kvarstå även
med en reglering enligt MMU:s förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
grund av det nu anförda anser sig namnlagsutredningen inte böra avstyrka det
remitterade förslaget därför att en tänkt reglering i TF ännu inte hunnit bli
genomförd. Förslaget torde kunna genomföras på grundval av gällande
uppfattning, att det inte är oförenligt med TF att utan ändring av denna i
allmän lag straffbelägga förfaranden som sker med begagnande av tryckt skrift,
om kriminaliseringen inte har niied yttrandefriheten att göra.' Pressens
opinionsnämnd med instämmande av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section90>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section91>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>46</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>allmänhetens
personombudsman anför i huvudsak sammu' synpunkter men förordar, att med
förslagets genomförande får anstå tUl dess förhållandet meUan den kommersieUa
reklamen och tryckfrihetslagstiftningen prövats på nytt av den väntade
utredningen angående en mera allmän översyn av massmedielagstiftningen. Om
förslaget likväl genomförs, synes i den föreslagna brottsbalksbestämmelsen 4
kap. 6 § böra intagas erinran om att när missbruk av tryckfriheten föreligger TF:s
ansvarsregler gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Pressens
samarbetsnämnd anför att eftersom MMU:s förslag angående kommersiella annonser
ännu inte har förverkligats saknas enligt samarbetsnämndens mening, en
avgörande fömtsättning för kommitténs förslag. Av detta skäl kan nämnden i
nuvarande läge inte tUlstyrka förslaget. Eftersom en ny massmedieutredning
väntas bli tillsatt för att bl. a. göra en översyn av massmedieutredningens
förslag tUl massmediagrundlag, vUl nämnden föreslå att man i avvaktan på
förslaget från sistnämnda utredning låta det anstå med genomförande av integritetsskyddskommitténs
förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
annonsörers förening framhåller att med den av MMU föreslagna regleringen
kommer namn och bild såväl i kommersiell annons som i tillfällighetstryck
uttryckligen att faUa utanför grandlagen. Annonsörföreningen har funnit
ifrågavarande undantag från grundlagsskyddet oacceptabelt och kan följaktligen
inte instämma i integritetsskyddskommitténs konstaterande, att man utan särskUd
grundlagsbestämmelse skulle kunna förbjuda kommersiell annons vari utan vederbörligt
samtycke intagits annans nanm eller bUd. Det är nödvändigt att finna en form
som tillåter en rimlig kontroll av marknadsföringsmetoder utan att för den
skull beröva kommersiell annons väsentUga delar av grandlagsskyddet. MMU:s
förslag till ny grandlag om massmedia har emellertid inte blivit förelagt
riksdagen. IstäUet har en ny utredning om en yttrandefrihetsgrondlag ställts i
utsikt. Läget är sålunda att lagstiftaren nu har att utgå från att TF f. n.
gäller beträffande reklam i tryckt skrift. Av avfattningen av regeln om
kommersiell annons i 1 kap. 9 § TF kan utläsas, att ingrepp mot annons i tryckt
skrift utanför TF kan göras, endast om uttryckligt stöd härför finns i TF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Otvivelaktigt
kan brakandet av någons bUd eller namn i ett reklammeddelande i tryckt skrift
ha opinionsbUdande betydelse. SkaU olovlig reklam eidigt integritetsskyddskonmiitténs
förslag gälla också för reklammeddelande i tryckt skrift, erfordras därför
antingen sådan ändring i TF att olovlig reklam intas bland dje i 7 kap. 4 § TF
uppräknade tryckfrihetsbrotten eller en undantagsregel i TF, som möjliggör en
straffbestämmelse om olovlig reklam utanför TF. Enligt annonsörför-eningens
mening är den förra vägen den riktiga, enär olovlig reklam närmast har karaktär
av ett överskridande av yttrandefrihetens gränser. Kontentan av vad nu sagts,
är att en lagstiftnmg om olovlig reklam</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section92>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section93>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>47</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
kan få praktisk betydelse inom det tryckta ordets område förrän en grandlagsändring
har genomförts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser har ifrågasatt kommitténs uppfattning att en löpsedel i form av
en annons i en dagstidning faller utanför det tryckfrihetsskyddade området.
Enligt namnlagsutred-ningens mening torde en löpsedel så länge den anknyter tUl
det redaktionella innehållet inte kunna frånkännas egenskapen att utgöra ett
led i den nyhets- och åsiktsförmedling som TF avser att väma, oavsett om den
anbringas särskilt på försäljningsställenas anslagstavlor eller den införs i
andra tidningar. Att löpsedelns främsta syfte är att stimulera försäljningen
av den ifrågavarande tidningen och löpsedeln sålunda kan sägas främst tjäna
ett kommersiellt syfte gör ingen skUlnad härvidlag. I denna del skiljer sig den
löpsedel som införes i annan tidning inte från den löpsedel som anslås särskUt.
För att löpsedeln skall falla utanför det tryckfrihetsskyddade området krävs,
att den är av utpräglat kommersiell natur och således har rent kommersiella
förhållanden tUl föremål. Så är sällan fallet med löpsedlar, antingen de är
avsedda för anslagstavlorna eller de är utformade särskUt för annonsering i
dagspressen. En annan sak är, att ansvaret enligt TF för löpsedelns innehåll
vid annonsering i annan tidning övergår på denna tidnings utgivare. Liknande
synpunkter anförs av pressens samarbetsnämnd och pressens opinionsnämnd. Näringslivets
delegation för marknadsrätt anser att kommitténs grand-lagstolkning gällande
omfånget av skyddet enligt TF för löpsedel framstår som synnerligen tveksamt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7
Föredraganden</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.1
Allmänna synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
den enskilde kan göra anspråk på en fredad privat sektor mom vilken han kan
avvisa intrång av utomstående är en självklarhet i vårt land. Behovet av ett
särskilt rättsskydd för den personliga integriteten har också kommit tiU
uttryck i olika internationella fördrag. Som exempel härpå kan nämnas FN:s
allmänna förklaring från år 1948 om de mänskliga rättighetema, FN:s år 1966
antagna intemationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
samt Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättighetema och
grandläggande frihetema.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
svensk rätt har sedan länge funnits bestämmelser som bygger på uppfattnmgen att
den enskilde bör ha rättsordningens skydd för sitt privatliv. Från
straffrättens område kan bl. a. nämnas de bestämmelser tUl skydd för den
enskildes frid som finns Intagna i 4 kap. brottsbalken (BrB). Även i många
andra sammanhang har intresset av att väma om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section94>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section95>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>48</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
privat sfär kommit till uttryck i lagstiftningen. Jag kan här bl. a. hänvisa
till att de i sekretesslagen (1937: 249) angivna inskränkningarna i den grundlagfästa
rätten att få tillgång till allmänna handlingar till väsentlig del har
bestämts av integritetsskyddssynpunkter. Vidare kan nämnas det
lagstiftningsarbete som under senare år har lett fram till ett förstärkt skydd
för integriteten när det gäUer faror som är förenade med den moderna
datatekniken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den allmänna debatten har emellertid framförts önskemål om att den personliga
integriteten skall tillförsäkras rättsskydd i större omfattning än vad fallet
är i gällande rätt. BI. a. har mot bakgrand av ett antal anmälningar tiU konsumentombudsmannen
(KO) om att företag utan lov utnyttjat namn och bilder på enskilda för
reklamändamål framförts krav på förstärkt integritetsskydd på
marknadsföringsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Integritetsskyddskommittén
har i ett tredje delbetänkande (SOU 1976: 48) Reklam och integritet föreslagit
en straffrättslig reglering av frågan om användningen av annans bUd eller namn
i reklam. Kommittén föreslår att i BrB införs en ny bestämmelse som
föreskriver bötesstraff för den som i reklam olovligen använder bUd eller namn
som uppenbarligen avser viss person. Även KO har i skrivelse till regeringen
pekat på behovet av åtgärder till skydd mot att tredje mans namn eller bild
utan tiUstånd utnyttjas i marknadsföring. Till skillnad från integritetsskyddskommittén
anser KO att ingripande i första hand bör kunna ske på annat sätt än genom straffrättsligt
förfarande, nämligen genom att generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen
(1975: 1418) görs tiUämplig på olovligt utnyttjande i reklam av annans bild
eller namn. Såväl betänkandet som skrivelsen har remissbehandlats. Flertalet
remissinstanser har understrukit behovet av lagstiftning på ifrågavarande
område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag till en början framhålla att svensk rätt f. n. saknar ett
uttryckligt förbud mot att utan samtycke publicera enskUd persons bild eller
namn. Inte heller kan man hos oss påvisa någon aUman rättsgrundsats av sådan
innebörd. Det sagda gäller även när det är fråga om reklam. I vissa fall kan emeUertid
den straff-, upphovs- eller näringsrättsliga lagstiftningen indirekt ge skydd
för den enskUde i sådant hänseende. Rättsreglerna är dock fåtaliga och ger inte
nämnvärt skydd annat än i speciella situationer, t. ex. när fotografisk bUd har
utförts på bestäUning (14 § lagen (1960: 730) om rätt tiU fotografisk bUd), eller
när fråga är om användning av annans bild eller namn i varufnärke [14 § varumärkeslagen
(1960: 644)]. I övrigt är det främst bestämmelserna om ärekränkning i i kap. BrB
som ger visst skydd. Marknadsföringslagen är avsedd att ligga till grund för
ingripande mot reklam som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare
och kan endast i imdantagsfall ge integritetsskydd för en enskild person. Inom
näringslivet förekommer en viss självsanerande verksamhet. Den bygger främst på
intemationella handelskammarens grundregler för reklam. Såsom har påvisats från</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section96>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section97>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>49</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>olika
håll förmår emellertid den självsanering som förekommer inom näringslivet inte
på ett tUlfredsställande sätt komplettera den sparsamma lagstiftningen på
området. Även jag är därför av den uppfattningen att man nu — i Ukhet med vad
som har skett i andra länder — bör söka tillskapa ett lagfäst skydd mot
olovligt utnyttjande av annans namn eller bild i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.2
Principema för ett utbyggt rättsskydd</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
förstärkt rättsskydd mot att annans bUd eller namn olovligen används i reklam an
nås på olika vägar. Integritetsskyddskommiftén har valt att anknyta
integritetsskyddet för bUd eller namn till BrB:s regelsystem medan KO har
föreslagit att reglema får sin plats i marknadsföringslagen. Under
remissbehandlingen har framförts förslag till andra lösningar, t. ex. att
skyddet åstadkommes genom bestämmelser i lagen (1960: 730) om rätt till
fotografisk bild, namnlagen (1963: 521) eUer i en särskild civillag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del anser jag att flera goda skäl kan anföras för tanken att reglera de nu
aktuella frågoma på civilrättslig väg. Det skuUe då inte vara fråga om en
reglering i namnlagen eller fotografUagen. Som kommittén framhåller skulle en
sådan lösning innebära att ett främmande element införs i dessa lagar. Inte
heller marknadsföringslagen är enligt min mening ett lämpligt Instrument för
ett utbyggt rättsskydd mot integritetskränkning genom reklam.
Marknadsdomstolen har framhålUt att marknadsföringslagens yttersta syfte är att
främja konsumentemas kollektiva intresse av att marknadsföring sker på ett
konkret och vederhäftigt sätt. Denna kollektiva inriktning går inte så väl att
förena med bestämmelser som skuUe ta sikte på skydd åt enskilda individers
personliga integritet. Jag kan instämma i dessa synpunkter. Vad som närmare förtjänar
att övervägas är de förslag som har framförts av JK och utredningen om
upphovsrätt om en särskUd lag som skulle reglera skadeståndsansvaret för den
som olovligen utnyttjar annans namn eller bild i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ofrivUlig medverkan i reklam kan förorsaka lidande för den vars namn eller bUd
har utnyttjats (ideell skada) men kan också tänkas ge upphov till ren
förmögenhetsskada genom uteblivet arvode för medverkan. Enligt svensk rätt kan
varken ideell skada eller ren förmögenhetsskada föranleda ersättning med
mindre skadan förorsakats genom brott. Från integritetsskyddssynpunkt kan skäl
anföras för att följa det danska exemplet (se avsnitt 3.6) och genom en särskUd
bestämmelse upphäva kravet på brottslig gäming som grund för ersättning.
Kommittén har övervägt denna lösning men avvisat tanken med hänvisning tUl
svensk rättstradition och tiU att en så viktig skadeståndsrättslig princip inv;
bör</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>4
Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section98>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section99>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>införas
i ett så begränsat sammanhang som det nu aktuella lagstiftningsärendet. För
egen del vUl jag i likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge ansluta mig
till vad kommittén har anfört i denna del. Frågan om det motiverade i att som
princip ha en koppling meUan rätten till ersättning för ideeU skada och
förmögenhetsskada och att skadan vållats genom brott bör prövas i ett annat och
vidare sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
har föreslagit en bestämmelse i BrB till skydd mot obehörigt utnyttjande av
annans bUd eller namn i reklam. Kommitténs lösning innebär att reglema om
skadestånd, liksom reglerna om särskUda rättsverkningar på grund av brott,
blir tillämpliga. Vidare medför en straffrättslig reglering den fördelen att målsäganden
slipper att själv stå för utredningskostnaderna genom att han tvingas verkstäUa
den utredning som annars sker genom polisens förundersökning. En synpunkt som
RA har framfört under remissbehandlingen och som förtjänar att beaktas i
sammanhanget är vidare att en kriminalisering av nu ifrågasatt slag å ena sidan
inte kommer att kräva några nämnvärda Insatser av polis- och
åklagarmyndigheterna medan å andra sidan den enskildes integritetsskydd blir
väl tillgodosett.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Övervägande
skäl talar därför enligt min mening för att en straffbestämmelse införs som
förbjuder användningen av annans namn eUer bild i reklam. En övervägande
remissopinion har också stannat för en sådan lösning. Jag är emellertid inte
utan vidare beredd att tillstyrka konmait-téns förslag att de nya
bestämmelserna får sin plats I BrB. När kommittén förordar att skyddet
utformas som ett brottsbalksbrott tycks man till övervägande del ha lagt vikt
vid behovet av skydd mot den integritetskränkning som sker, om en enskild
person tvingas att mot sin vilja figurera i reklamsammanhang. Såsom utredningen
om upphovsrätt har anfört i sitt remissyttrande får man emellertid inte förbise
att skyddsregler av detta slag i vissa sammanhang även får en klar ekonomisk
betydelse. För en del grupper, t. ex. artister och idrottsstjämor, är det
naturligt att medverka i olika former av reklam, och att på så sätt utnyttja
den "image" som vederbörande har skapat åt sig genom sin konstnärliga
eller idrottsliga verksamhet. För dessa grupper — som alltså inte i och för sig
har något emot att medverka i reklam bara det sker mot ersättning — får ett
skydd i föreslagen riktning främst den betydelsen att den medför en ensamrätt
att bestämma om och på vilka villkor sådan medverkan skall äga rum.
Skyddsreglerna får här således ett markerat immaterialrättsUgt inslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan nämnas att skådespelare, musiker och andra utövande konstnärer redan i dag
åtnjuter ett skydd av nu berört slag på grand av bestämmelser i lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen)
om skydd mot olovligt utnyttjande av sådana konstnärers prestationer. Detta
gäller särskilt utnyttjande i reklamfilm. Bestämmelserna i 45 § nämnda lag
innebär t. ex. att en skåde-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section100>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section101>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>spelare
ar skyddad bl. a. mot att avsnitt ur filmer, i vilka han har medverkat, senare
används i reklamfilmer utan hans tillstånd. Om den föreslagna lagstiftningen
genomförs, kommer detta att medföra ett motsvarande skydd för personer som
inte kan åberopa upphovsrättslagens bestämmelser, t. ex. idrottsstjämor.
Förhållandet illustrerar ytterligare det nyss nämnda sambandet mellan skyddet
för eget namn eller bild och den immaterialrättsliga regleringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Från
systematisk synpunkt ter det sig mot denna bakgrund naturligare att införa
bestämmelser om skydd för egen bild eller eget namn i en särskild lag än i BrB
bland bestämmelserna I 4 kap. om brott mot frihet och frid. Detta gäller i
synnerhet om man i enlighet med vad jag senare kommer att förorda stannar för
en ordning som innebär att straffbestämmelsen endast riktar sig mot en på
visst sätt avgränsad krets av personer. En särskild lag kan vidare bUda en naturUg
utgångspunkt för en fortsatt utbyggnad av personskyddet på angränsande områden.
I sammanhanget kan nämnas att Integritetsskyddskommittén i sitt fortsatta arbete
behandlar icke kommersiellt utnyttjande av enskUds privatUv, ett ämne som har
många beröringspunkter med det som behandlas här. Den nu aktuella
lagstiftningen torde kunna utformas på ett sätt som nära ansluter till den immaterialrättsliga
lagstiftningen. Innan slutlig ställning tas till den ifrågasatta nya
lagstiftningen måste emellertid förhållandet mellan yttrandefriheten och den
kommersiella reklamen närmare beröras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.3
Reklam och yttrandefrihet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
sådan skrift som tryckfrihetsförordningen (TF) är tUlämplig på hänförs också bUd
(1 kap. 5 §). Vid publicering av kommersiell reklambild, liksom av kommersiell
reklam över huvud taget, uppkommer därför fråga om TF:s regler gäller
beträffande sådan reklam. F. n. sägs i TF (1 kap. 9 §) beträffande reklam
endast att utan hinder av TF gäller vad i lag är stadgat om förbud mot
kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga
drycker eller tobaksvaror. Det kan emellertid sägas ha varit en allmän om än i
viss mån debatterad uppfattning att ingripande mot kommersiell reklam i avsevärd
omfattning har kunnat ske utan hinder av TF också tidigare, dock inte i form av
totalförbud. Vad nu sagts innebär inte att reklamen i övrigt helt saknar tryckfrihetsrättsligt
skydd. TF skyddar reklamen i tryckt skrift både mot censur och andra
förhandsingripanden. Reglema om meddelarskydd och anonymitet är i och för sig
också tUlämpliga på reklam liksom bestämmelserna om utgivarens rätt att
bestämma över en tidnings innehåU. När ingripanden mot kommersiell reklam
enligt marknadsföringslagen ansetts kunna ske utan stöd i TF har som grand
åberopats att det här är fråga om åtgärder av utpräglat kommersiell natur, som
inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbUdning i samhäUet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section102>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section103>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förhållandet
mellan yttrandefriheten och den konunersieUa reklamen har behandlats utförligt
av massmedieutredningen (MMU) i betänkandena Tryckfriheten och reklamen (SOU
1972: 49) och Massmediegrand-lag (SOU 1975: 49). I förstnämnda betänkande
uttalade MMU att det är mindre tiUfredsställande att frågan huruvida ett
förfarande faUer under TF eller inte skall vara beroende av en tolkning av
syftet med TF. MMU ansåg därför att det i TF borde införas bestämmelser av
sådant innehåll att frågan om och i vilken mån reklamen i tryckt skrift faller
under TF kunde bedömas med stöd av uttryckliga bestämmelser i TF. Bestämmelser
med sådan innebörd infördes dock inte i TF. År 1974 gjordes ett tUlägg i TF som
avsåg att göra det möjligt att i lag föreskriva förbud mot kommersiell annons
om alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. MMU har även i betänkandet med
förslag till massmediegrundlag hävdat att av grimdlagen bör uttryckligen
framgå i vUken omfattning reklamen faller utanför lagens reglering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>MMU
har vidare lagt fram förslag tiU lagtext beträffande möjUghe-teraa att meddela
förbud mot kommersieUa annonser. Integritetsskyddskommittén har anslutit sig tiU
den av MMU framförda uppfattnmgen att det av grundlagen uttryckligen bör framgå
i vUken omfattning reklamen faller utanför grandlagen. Kommittén finner också
att den lagtext som MMU föreslagit om kommersiell annons är förenlig med de
syften som kommittén har att beakta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser har föreslagit att man skall ta ställning tUl integritetsskyddskommitténs
förslag först när den nyligen tillsatta yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:
7) slutfört sitt uppdrag. Som framgår av vad konunittén och
konsumentombudsmannen har anfört har det emellertid redan Inträffat
integritetsövergrepp i samband med reklamåtgärder. En i huvudsak enhällig
remissopinion har också understrakit att en snar lagstiftning behövs på området.
Med hänsyn härtiU anser jag att man inte utan mycket tungt vägande skäl längre
bör avvakta med den förordade reformen. I likhet med det övervägande antalet
remissinstanser finner jag inte att en grundlagsändring under aUa förhåUanden
utgör en nödvändig föratsättning härför. Statsmakternas stäUningstagande till
yttrandefrihetsutredningens förslag beräknas kunna föreligga tidigast år 1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
nya bestämmelsema måste dock självfallet utformas så att de inte kommer i strid
mot TF. Som framgått av det föregående anses konamer-siell reklam under vissa
givna förhåUanden falla utanför det område där fiUlt tryckfrihetsrättsligt
skydd föreligger. Jag förordar i enlighet härmed att den aktuella regleringen
begränsas tUl att avse endast kommersiell reklam. Jag vill tillägga att en
sådan begränsning inte undanröjer alla oklarheter. Som bl. a. namnlagsutredningen
framhåUit kan gränsen mellan kommersiell och icke kommersiell reklam ibland
vara svår att dra t. ex. vid s. k. blandade meddelanden. Sådana meddelanden</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section104>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section105>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>utmärks
av att de samtidigt inrynmier både åsikter och rent kommersiella meddelanden.
Gränsdragningssvårigheter kan också fömtses vid s. k. textreklam dvs. reklam i
redaktionell text. De nya bestämmelserna måste mot bakgrand härav enligt min
mening naturligen tillämpas så att man i fall då tvekan föreUgger om TF är
tillämplig eller ej utgår från att TF är tillämplig och i enlighet härmed inte
utkräver något straffrättsligt ansvar. Till reklambegreppet återkommer jag i
det följande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Under sitt
utredningsarbete har integritetsskyddskommittén uppmärksammat en annan fråga
som rör gränsen mot TF:s tUlämpningsområde, nämligen hur man skall betrakta det
förhållandet att innehållet i en tidnings löpsedel har införts som annons i
annan tidning. Vanligtvis är det veckotidningar som låter införa sina löpsedlar
som annonser i dagstidningar. Kommittén anför att annonsen i sådana fall,
trots att den avbUdar en löpsedel, inte i första hand synes utgöra ett led i
nyhets- och åsiktsförmedlingen utan i stället har ett rent kommersiellt syfte,
nämligen att stimulera försäljningen av den ifrågavarande tidningen. Sådana
annonser torde enligt kommitténs mening därför falla utanför det tryckfrihetsrättsligt
skyddade området.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Högsta domstolen (HD) har
i ett den 6 november 1975 meddelat beslut i ärende om resning prövat om TF
gäller löpsedlar avsedda för anslagstavlor. Frågan gällde tillämpningen av
marknadsföringslagen. Domstolen uttalade att den omständigheten att löpsedeln
utgör ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen inte medför, att den utan
vidare kan jämställas med en sedvanUg annons eUer eljest kan sägas vara av utpräglat
kommersiell natur med rent kommersiella förhållanden tiU föremål. Enligt HD grandar
sig den bestämmelse, varigenom löpsedel hänförs under reglerna för periodisk
skrift, på att löpsedeln typiskt sett är att uppfatta som ett led i den nyhets-
och åsiktsförmedling som TF avser att väma. HD ansåg att endast i vissa
särskilda fall, då löpsedeln har ett Innehåll jämförligt med en annons, kan
löpsedeln sägas angå rent kommersieUa förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Mot bakgrand av HD:s nu
berörda avgörande har några remissinstanser ifrågasatt om kommitténs uppfattrung
beträffande löpsedlar som annonser i tidningar är riktig. För egen del kan jag
inte acceptera kommitténs uppfattning på denna punkt. Några bärande skäl kan
knappast anföras för att en löpsedel som införs i annan tidning i förevarande
hänseende skaU ha en annan ställning än en löpsedel som anslås särskilt. Båda
utgör ett viktigt led i marknadsföringen av tidningen. De kan emellertid inte
så länge de knyter an tiU tidningens innehåll frånkännas egenskaper att
dessutom utgöra ett led i den nyhets- och åsiktsförmedling som TF vUl skydda.
Detta förhållande torde gäUa oberoende av om löpsedeln införs i andra tidningar
eUer sätts upp på för ändamålet avsedda anslagstavlor. För att löpsedeln skall
faUa utanför det tryckfrihetsskyddade området måste krävas, att den är av
utpräglat kommer-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section106>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section107>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>54</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>siell
natur och således har rent kommersiella förhållanden tUl föremål. Som namnlagutredningen
har anfört i sitt remissyttrande är detta sällan fallet med löpsedlar oavsett
om de är avsedda för anslagstavlor eller är utformade särskilt för annonsering
i dagspressen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
sammanhanget förtjänar att uppmärksammas ett närliggande problem av praktisk
betydelse, nämligen hur man skall se på bokomslag. Sådana omslag återges f. ö.
ofta i tidningarna. Problemet har inte diskuterats av kommittén men har
berörts imder remissbehandlingen. På samma sätt som en löpsedel kan
bokomslagets främsta syfte sägas vara att stimulera försäljningen av boken och
sålunda i första hand att tjäna ett kommersieUt syfte. I det övervägande
antalet fall torde emeUertid ett bokomslag i så hög grad anknyta tUl bokens
innehåll att man inte kan säga att omslaget är jämförligt med en annons.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.4
Utformningen av den nya lagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mina
överväganden i avsnitt 7.2 och 7.3 har lett mig till uppfattningen att det
behövs en särskUd lag som ger skydd åt den enskilde mot att hans namn eller
bild olovUgen utnyttjas i kommersieU reklam och att den nuvarande regleringen
på tryckfrihetsrättens område inte lägger hinder i vägen för en sådan reform.
Lagen bör utformas efter förebUd från den immaterialrättsliga lagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
skall sålunda ge skydd åt den enskilde mot att hans identitet olovligen
utnyttjas i reklamsammanhang. Men kan dock inte stanna vid en så vag bestämning
som "annans identitet" — dvs. .endast ställa upp ett krav på att viss
person kan kännas igen. En sådan bestämning täcker så vitt skilda saker som bUd
som har framställts på olika sätt, namn, levnadsöde och andra beskrivningar
varigenom en person kan identifieras. Som kommittén påpekar bör reglema vara så
enkla som möjligt inte minst med hänsyn till att identitetsskyddet bör vara straffsanktionerat.
Det är viktigt att man inom reklambranschen har klara regler att följa så att
man på förhand kan avgöra om ett visst reklamförfarande är straffbart eller ej.
För att nå en önskvärd klarhet bör man tUl att börja med ange vilka identifieringssätt
som skall omfattas av de nya förbudsreglerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närmast
till hands ligger därvid bilden av den enskilde. Jag ansluter mig därför till
kommittéförslaget om förbud mot användning i reklam-sammanhang av bild på annan
utan dennes lov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hur
bilden tekniskt framställs bör inte ha någon avgörande betydelse. Bestämmelsema
bör omfatta bilden i alla utförandeformér (konstarter) och gälla naturtrogna
återgivanden likaväl som karikatyrer som associerar till viss person. Av
intresse är om bilden har sådan kvaUtet att den kan sägas klart föreställa viss
person. För att en bestämd person skall</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section108>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section109>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kunna
kännas igen måste vissa krav ställas på bildens tydlighet. En bild som
föreställer en person som är svår att identifiera är emellertid att jämställa
med tydlig bUd, om det av andra omständigheter, t. ex. anslutande text, klart
framgår vem bilden föreställer. Bild som är otydlig och saknar säker
identifieringsgrand bör däremot inte bli föremål för ingripande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sidan av bilden är namnet en säker identifieringsgrund. I integritetssammanhang
kopplas bild och namn ofta samman. Det är därför naturligt att man som
kommittén föreslår bör låta de nya bestämmelsema omfatta även användning av
annans namn i reklamsammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Namn
brukar i reklam förekomma utan samband med bild. I sådana fall måste namnet
dock vara särskUjande för att det klart skall framgå vem som åsyftas. Denna
effekt kan ibland uppnås genom att övrig reklamtext antyder vem det är fråga
om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
menar att det skulle föra alltför långt att skydda allehanda benämningar och
omskrivningar som på något sätt antyder att viss person åsyftas. Beträffande
identifieringen på annat sätt än genom bild har kommittén därför stannat för
att föreslå att skyddet begränsas till att avse namn varigenom viss person
utpekas. Även jag menar att sådant namn bör skyddas. Namn som har sådan
egenskap är företrädesvis ovanliga släktnamn eller vanliga sådana i förening
med ovanligt förnamn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som namnlagsutredningen
framhåller kan emellertid även ett vanligt släktnamn i förening med ett vanligt
fömamn ibland leda tanken till och sålunda utmärka viss person. Som exempel
från politiken och arbetsmarknaden har anförts namn som Gunnar NUsson. Även
inom andra personkretsar (skådespelare, idrottsmän etc.) kan man finna namn av
denna vanliga typ. Här blir alltså såvitt själva namnet angår fråga om ett
vidare tillämpningsområde än som avses i 19 § namnlagen, vUken omfattar endast
egenartade släktnamn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
aktuella skyddet för namn bör vidare omfatta konstnärsnamn eller likartade
namn, som är allmänt kända. Dessa namn åtnjuter f. ö. visst skydd enligt
namnlagen. Som likartade "namn" anses t. ex. pseudonym, signatur och
namn varunder artister, idrottsmän och andra personer har gjort sig kända (SOU
1960: 5 s. 168). Under namnbegreppet i denna mera vidsträckta betydelse, torde
också — i motsats till vad JK har antagit — falla sådana titlar och
yrkesbeteckningar som tveklöst identifierar den avsedda personen, t. ex.
"statsministern" eller "överbefälhavaren" liksom andra
titlar i förening med efternamn, när de tUlsammans innebär en fullgod
identifiering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
ytterligare identifieringssätt än namn och bild föreslås inte av kommittén.
Inte heller jag anser det f. n. påkallat att bygga ut skyddet att omfatta även
t. ex. enskilds livsöde. Som näringslivets delegation för marknadsrätt
framhåller skulle ett sådant utbyggt skydd sannolikt också sakna praktisk
betydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section110>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section111>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>56</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utöver
identifieringssättet fordras emellertid ytterligare rekvisit för att begränsa
det förbjudna området. Kommittén föreslår här ett uppenbarhetsrekvisit. Endast
när namn eUer bild uppenbarligen avser viss person skall straffansvar ifrågakomma.
Straff skall således kunna ådömas endast när det inte är tveksamt vem som
verkligen avses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Trots
att en bestämd person kan kännas igen på en bUd kan det finnas skäl att undanta
bilden från det skyddade området. Det bör sålunda enligt kommittén vara
tillåtet att i en reklambild för exempelvis ett visst byggnadsmaterial visa bUden
av ett hus som har uppförts med detta material, även om en i och för sig identifierbar
person har råkat komma med på bilden. Likaså bör anser kommittén, ett fjällhoteU
i reklamen för sin verksamhet kunna visa en landskapsbild utan att någon som
har råkat komma med på bUden skaU kunna resa krav med anledning härav. Det är i
dessa och liknande fall uppenbart att den avbUdade personen endast är en bisak
till huvudmotivet. Samma sak gäller när en avbUdad person ingår i en
folksamling, t. ex. på en åskådarläktare, eUer i en större mötesförsamllng. Om
däremot samma bUd beskärs, förstoras eUer förses med märkning (inringning) så
att personen i fråga kommer ensam i blickpunkten, bör bilden enligt kommitténs
mening inte utgöra undantag från huvudregeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
remissbehandlingen har kritik riktats mot kommitténs förslag att utanför det
straffbara föra bUder där den avbildade personen är en bisak tUl huvudmotivet.
Flera remissinstanser anser att förslaget i denna del kan leda till tUlämpningssvårigheter.
Viss kritik framförs också mot rekvisitet uppenbarligen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del anser jag att man i detta sammanhang bör ha i minnet att den aktuella
bestämmelsen, som näringslivets delegation för marknadsrätt framhåller, i
första hand bör rikta in sig på referenser som innefattar snyltning på enskUda
personers renommé, trovärdighet e. 1. Svenska annonsörers förening uttrycker
samma sak genom att betona att det hos gärningsmannen måste finnas en avsikt
att i reklammeddelandet framhålla just den person, vars bUd eller namn brukas.
Kan en sådan avsikt visas, anser jag att förfarandet bör vara otillåtet även om
den avbildade eller namngivna personen i och för sig intar en blygsam plats i
den annons e. 1. varom fråga är. Som har framhållits under remissbehandlingen
tilldrar sig s. k. offentiiga personer gäma särskild uppmärksamhet och blir
lätt huvudmotivet, även om bilden aldrig så mycket har arrangerats så att det
kan hävdas att vederbörande är endast en bisak. Jag är övertygad om att man i
rättstillämpningen kommer att genomskåda sådana arrangemang och tillämpa bestämmelsema
jämförelsevis strikt när det gäller s. k. offentUga personer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
är emellertid om man kan stanna vid ett skydd mot förfaranden som har snyltningskaraktär.
Som RÅ har påpekat under remissbehandlingen kan en person som i och för sig
utgör en bifigur tiU huvud-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section112>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section113>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>57</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>motivet
ha anledning att känna sig kränkt med hänsyn till att han sålunda för
allmänheten kommer att förknippas med huvudmotivet. Jag tänker på t. ex. en
ensam nattvandrare som hamnar på en bUd av en ökänd sexklubb som han råkar
passera i fotograferingsögonblicket och som så småningom upptäcker att bUden
används i reklam för klubben. För egen del vill jag emellertid inte generellt
utsträcka integritetsskyddet till att omfatta även den nu angivna situationen.
Nattvandraren skulle ha i det närmaste lika stor anledning att känna sig kränkt
om samma bild ingick i en tidnings reportage om nattlivet i staden eller om
bilden såldes som vykort. En viktig men enligt min mening inte avgörande
skillnad är att nattvandraren på reklamfotot av aUmänheten torde antas ha
lämnat sitt medgivande till reklamförfarandet och sålunda kommer att förknippas
närmare med sexklubben än fallet är när det är fråga om ett tidningsreportage
eller ett vykort. Jag menar emeUertid att man får en både tUlräckligt
långtgående och rimligt enkel och klar regel om man utgår från att endast om
nattvandraren intar en så framträdande roll på reklamfotografiet att sexklubben
kan sägas vUja demonstrera en nöjd klubbesökare eller eljest åberopa hans
närvaro vid klubben som ett argument för ett besök där, bör ett förbud mot
utnyttjande föreligga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgått av det föregående bör skyddet mot bUd och namn i reklam gälla
personer av alla kategorier, dvs. även s. k. offentliga och andra kända
personer. Dessa personer får i andra sammanhang finna sig i betydande
närgångenhet och uppmärksamhet från massmediernas sida med hänsyn till
samtidshistoriens krav och med beaktande av allmänhetens rätt till information
och nyhetsförmedling. När det gäller kommersiell reklam kan dock sådana hänsyn
inte åberopas gentemot den enskildes krav på skydd för sin integritet, även om
denne är en offentlig eller eljest känd person.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En särskild fråga som
kommittén tar upp är om skyddet bör gäUa även i fråga om en person som är död
när publicering sker. Kommittén anser att den integritetskränkning som kan
förekomma vid olovlig användning av annans bUd och namn i reklam inte är så
allvarlig att den typiskt sett är sårande för de efterlevande eller kan kränka
den frid som bör tillkomma den avlidne. Inte heller går det enligt kommitténs
mening, trots det ekonomiska värdet av användningen, att dra paraUeller vare
sig med bestämmelserna i upphovsrättslagen, enligt vilken skyddet gäller intill
utgången av femtionde året efter det upphovsmannen avled eller med fotografUagen,
enhgt vilken rätten tiU fotografisk bild i princip gäller intiU utgången av
tjugofemte året efter det år då bilden framstäUdes. SannoUkt behöver man
enligt kommitténs mening inte heller befara att avlidens bUd och namn kommer tUl
mera frekvent användning inom reklamen. Några remissinstanser anser emellertid
i motsats tUl kommittén att också avlidna personers nanm och bild behöver
skydd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section114>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section115>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del kan jag ansluta mig tiU kommitténs bedömning att risken för missbrak
av avlidens bild eller namn i reklam är obetydlig. Jag anser därför att
integritetsskyddet bör avse endast person som är i livet när reklamen i fråga
publiceras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
den nu angivna inställningen bör bestämmelsen formuleras så att den innefattar
ett förbud att utnyttja annans bild eller namn utan dennes samtycke. Som
näringslivets delegation för marknadsrätt framhåller innebär ett uppenbarhetsrekvisit
i detta sammanhang endast en skenbar precisering och bör därför inte upptas i
departementsförslaget. TUl bestämmelsens närmare utformning återkommer jag i
specialmotiveringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
fotografilagen har fotografen givits en principiell ensamrätt, förfoganderätt,
till bilden. Denna del av fotografirätten kommer givetvis inte att medföra rätt
för fotografen att använda fotografisk bUd i strid mot den föreslagna straffsanktionerade
bestämmelsen, vare sig det är fråga om reklam för egen eller annans verksamhet.
För att detta skall framstå som helt klart bör enligt kommitténs mening 14 §
fotografilagen kompletteras. Enligt denna bestämmelse får fotografen "på
sedvanligt sätt utställa bilden i reklamsyfte såframt ej beställaren förbjuder
detta". Kommittén föreslår att paragrafen förses med tillägget "eller
annat följer av 4 kap. 6 d § brottsbalken". Förslaget har kritiserats av
flera remissinstanser. Man anför bl. a. att rätten att använda fotografisk
bild självfallet är inskränkt även av många andra skäl än sådana som skulle avse
olovlig reklam, exempelvis av hänsyn till försvarets intresse i vissa fall,
till förbudet mot vilseledande reklam etc, utan att man därför har ansett det
nödvändigt att göra någon erinran härom i lagen. Enligt dessa remissinstanser
skulle det endast vara ägnat att förviUa, om man intog en sådan hänvisning men
utelämnade andra. För egen del är jag beredd att instämma i kritiken. Som också
har påpekats under remissbehandlingen kan en persons bild även vara utförd som
ett konstverk och således vara skyddad enligt upphovsrättslagen. En särskild
hänvisning i upphovsrättslagen tUl den nya bestämmelsen skuUe emeUertid verka
förvirrande. Jag anser därför att någon bestämmelse av det slag som kommittén
har förordat inte behövs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.5
Reklam</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Reklambegreppet
är varken entydigt eller lätt att bestämma. I internationella handelskammarens
grundregler för reklam sägs att reklam skall tolkas i vidaste betydelse så att
däri inbegrips varje yttring av reklam för varor, tjänster och andra
nyttigheter, oavsett använt reklammedel och inbegripet reklam på förpackningar,
etiketter och annan märkning samt material för reklam på säljställe. I
praktiken torde missbruk av annans namn eller bild i reklam vara vanUgast i
samband med annonsering,</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section116>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section117>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>filmreklam,
trafik- och annan utomhusreklam, trycksaker och direktreklam, mässor och
utställningar, demonstrationer, varaprov, gåvor, presentreklam, "promotions"
(säljfrämjande åtgärder som kampanjer m. m.) o. d.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är emellertid som kommittén framhåller inte motiverat att inskränka
reklambegreppet tUl att avse endast meddelanden som sprids via massmedier och
således är riktade till gropper av mottagare. Också reklam som vänder sig till
endast en eller ett fåtal bör i princip omfattas av integritetsskyddet. En
annan sak är att spridning i mindre omfattning kan motivera mildare
brottspåföljd och lägre skadestånd. I praktiken torde också reklam som inte
sprids genom massmedier vara svår ati upptäcka. Sammanfattningsvis anser jag
alltså att i princip alla slags medier skall hänföras till det straffbara
området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Man
brakar skilja mellan kommersiell och icke kommersiell reklam. Med kommersiell
reklam menas oftast reklam som avser varor eller tjänster och som syftar till
att öka omsättningen för en näringsidkare. Icke kommersiell reklam, som jag i
fortsättningen för enkelhetens skull kallar ideell reklam, innefattar bl. a.
information eller propaganda från t. ex. politiska partier eller från religiösa
eUer andra ideella sammanslutningar. Till sådan information eller propaganda
hänförs de s. k. åsiktsannonserna dvs. främst partiannonser som propagerar för
politiska meningar i t. ex. valtider och annonser i vilka enskilda personer,
företag eller organisationer vill sprida idéer och åsikter eller värva
medlemmar för sin verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som kommittén framhåller
kan den enskilde i vissa faU uppleva ungefär samma slags obehag av att
ofrivilligt behöva medverka i ideell reklam som i kommersiell reklam av
sedvanligt slag. Förhållandet torde illustreras av den anti-Nixon-kampanj som
förekom vid ett guvernörsval i Californien och som tog sig uttryck bl. a. i
stora annonser med Nixons bild och texten: Skulle du vUja köpa en begagnad bU
av denne man? En sådan åsiktsannonsering med ärekränkande inslag kan
naturligtvis utsätta offret för svåra prövningar. Emellertid torde exemplet
också visa att kravet på ett utbyggt integritetsskydd här kommer i konflikt med
önskemålet om en fri opinionsbildning. Som jag har utvecklat i det föregående
skulle en straffrättslig reglering av missbrak av bild och namn i ideell reklam
få konsekvenser i tryckfrihetsrättsligt hänseende, eftersom endast den
kommersiella men inte den ideella reklamen, anses falla utanför delar av den
tryckfrihetsrättsliga regleringen. TUl detta kommer att det vid kommersiell
reklam finns ett syfte att berika sig vilket gör att snyltningsmomentet vid
missbruk av annans bild eller namn i reklam framstår mera uttalat än vid ideeU
reklam. Jag har som tidigare nämnts därför anslutit mig till kommitténs
uppfattning att endast kommersiell reklam skall kunna bli föremål för
ingripande enligt den nu föreslagna lagstiftningen. Jag vill tiUägga att denna
begränsning till kommersieU re-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section118>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section119>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>60</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kläm
inte skaU tolkas så att det är fritt fram för ett hänsynslöst utnyttjande av
annans bUd eUer namn i ideell reklam. Det är min förhoppning att de
värderingar som kommer tUl uttryck i lagstiftningen beträffande den
kommersiella reklamen skall färga av sig också på andra områden. UtveckUngen
får visa om denna förhoppning infrias eller om det blir nödvändigt att gå
vidare och låta det lagfästa integritetsskyddet omfatta även den ideella
reklamen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
nyss har nämnts bÖr reklambegreppet omfatta alla kommersiella reklammeddelanden
oavsett i vilket medium de förs fram. Det finns inte heller anledning att göra
undantag för reklam som riktar sig till andra än konsumenter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
menar att det inte finns skäl att i förevarande sammanhang begränsa begreppet kommersiell
reklam till att avse endast sådan som härrör från näringsidkare. Efter mönster
från lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam föreslås därför i
betänkandet att reklambegreppet skall omfatta meddelande som har till syfte
att åstadkomma eller främja avsättning i kommersieU verksamhet av vara,
fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Definitionen har under
remissbehandlingen kritiserats från några håU. Näringslivets delegation för
marknadsrätt anför att det saknas skäl till att inte aUa former av kommersiell
reklam — alltså även sådan kommersiell reklam som inte utgör marknadsföring i marknadsföringslagens
mening — skaU omfattas av lagstiftningen. KF ifrågasätter om det straffskyddade
området endast bör omfatta avsättningsfrämjande reklam. Konsumentverket
förordar att man i stället för reklamskattelagen bygger på
marknadsföringslagens formulering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del förordar jag att lagtexten utformas på grundval av bestämmelsen i 2 §
marknadsföringslagen. Det innebär till att börja med att jag anser att man av
praktiska skäl bör begränsa integritetsskyddet till att omfatta endast
reklamåtgärder som företas av näringsidkare. Detta ligger I linje med tanken
att endast kommersiell reklam bör omfattas av de nya reglerna. Vidare bör
bestämmelsen ta sikte på reklam för, som marknadsföringslagen uttrycker det,
"vara, tjänst eller annan nyttighet". Jag anser också i likhet med
kommittén att det straffskyddade området i varje faU till en början bör
begränsas till avsättningsfrämjande reklam. För en sådan lösning talar såväl
praktiska överväganden som det förhåUandet att man inte utan starka skäl här
bör införa en avgränsning som avviker från vad som redan gäUer enligt marknadsföringslagen.
Sammanfattningsvis förordar jag att näringsidkare som vid marknadsföring av
vara, tjänst eller annan nyttighet företar reklamåtgärd som innebär olovligt
utnyttjande av annans bild eller namn på annan skall ådömas straffansvar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section120>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section121>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>61</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.6
övriga frågor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag tidigare har anfört bör bestämmelsen om förbud mot utaytt-jande av annans
namn och bUd i konunersiell reklam vara straffsank-tionerad. Påföljden föreslås
bli dagsböter. Straff skall inträda bara vid uppsåtUga eller grovt oaktsamma
förfaranden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den som utnyttjas i reklam
bör under alla omständigheter ha rätt tUl ersättning för sin medverkan. Att en
näringsidkare ibland kan vara i god tro beträffande den avbUdades eUer namngivnes
samtycke bör inte befria honom från skyldighet att betala ett skäligt vederlag
tUl denne. För en längre gående skadeståndsskyldighet som omfattar ersättning
även för personligt lidande och obehag bör emellertid krävas uppsåt eUer vårdslöshet
från näringsidkarens sida. Denne bör med andra ord kunna freda sig mot denna
typ av anspråk om han gjort vad på honom ankommer för att försäkra sig om att
samtycke förelåg före reklamåtgärden. Den sålunda föreslagna skadeståndsregeln
kommer i allt väsentiigt att överensstämma med vad som gäUer om
ersättningsskyldig enligt lagen (1960: 729) om upphovsrätt tUl litterära och
konstnärliga verk samt lagen (1960: 730) om rätt tUl fotografisk bild.
Härigenom tiUgodoses de erinringar som JK har anfört i sitt remissyttrande om
att den av kommittén föreslagna ersättningsregeln i vissa fall inte ger fullt
skadestånd.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Lagen bör vidare innehålla
regler om rätt fÖr domstol att föreskriva åtgärder till förebyggande av
missbruk av olagligen framställda alster m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den som kan komma att
bryta mot den föreslagna straffbestämmelsen torde ofta göra det i egenskap av anstäUd
i företag som sysslar med reklam. Enligt skadeståndslagen (1972: 207, lagen
omtryckt 1975: 404) kan en arbetsgivare — som kan vara juridisk person — bli
ansvarig för arbetstagares vållande. Regler om sådant s. k. principalansvar bör
finnas även i den föreslagna lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Skadeståndstalan bör
sålunda kunna riktas inte bara mot arbetstagaren utan också mot hans
arbetsgivare. Detta bör kunna ske utan att åtal väcks för brott varigenom
skadan har vållats. Frågan om skada vållas genom brott prövas då i
skadeståndsmålet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som kommittén har
föreslagit och remissinstansema allmänt har godtagit bör sådant förfarande som
utgör brott enligt den föreslagna straffbestämmelsen inte få åtalas med mindre
målsäganden anger brottet till åtal eller åtal finnes påkaUat från allmän
synpunkt. En bestämmelse i ämnet bör tas in i den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>EnUgt
5 kap. 6 § skadeståndslagen kan den som har gjort sig skyldig till bl. a.
ärekränkning på yrkande av den som har kränkts efter omständigheterna åläggas
att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Jag föreslår
att en liknande bestämmelse införs i lagen när det gäller olovligt utnyttjande
i reklam av annans bild eUer namn.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section122>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section123>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>62</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>8
Upprättat lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>lag
om namn och bUd i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
torde få fogas tUl regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:31.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>9
Specialmotivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
förbjuder näringsidkare att i sin marknadsföring tillämpa reklamförfaranden som
innebär att namn eller bUd på viss person utnyttjas utan att denne har lämnat
sitt samtycke till detta. Lagtexten har formulerats efter mönster av 2 §
marknadsföringslagen. Beträffande uttrycken "näringsidkare",
"marknadsföring" och "reklamåtgärd" viU jag hänvisa till
vad som har anförts i förarbetena tUl den lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kravet på att
reklamåtgärden skall innebära att annans identitet utnyttjas innebär att snyltningsmomentet
i gärningen skjuts i förgrunden. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen
ligger det klandervärda i att näringsidkaren s. a. s. åberopar den andre som
argument för den nyttighet han marknadsför och därmed söker dra vinning av
dennes utseende, anseende e. 1. Härav följer att om den avbildade intar en så
obemärkt position på reklamfotografiet att man inte med fog kan göra gällande
att näringsidkaren refererat till honom i sin marknadsföring så är förfarandet
straffritt. Sådan referens torde emellertid även när den avbildade endast är
en bisak tiU huvudmotivet vanligen få anses vara för handen när den avbildade
hör till kretsen av s. k. offentliga personer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilden
eller namnet skall alltså avse viss person. VUka kriterier som därvid bör gälla
för att någon skaU anses vara identifierad genom bUden eller namnet har jag
utvecklat i den allmänna motiveringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagstiftningen
syftar tiU en ordning som innebär att näringsldkama frågar om lov innan de
utnyttjar annans bUd eUer namn i sin marknadsföring. Det är naturligtvis den
avbildade eUer namngivna själv eller hans lagliga ställföreträdare som skall
lämna samtycke. Finns mgen som kan ge samtycke, t. ex. därför att den avbildade
eller namngivna är död, står det marknadsföraren i princip fritt att företa
reklamåtgärden med de begränsningar som i förekommande fall kan följa av bl.
a. bestämmelsen om förtal av avliden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtycket
skaU avse utnyttjandet av bilden eller namnet i reklamsammanhang och inte
reklamen som sådan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section124>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section125>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
innehåller straffbestänmielser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Näringsidkare
som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att vid
marknadsföring av vara, tjänst eUer annan nyttighet företa reklamåtgärd som
innebär utayttjande av bild eller namn på annan utan dennes samtycke, kan
enligt första stycket dömas tiU böter dvs. dagsböter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
föreskrift i andra stycket kan ansvar drabba inte bara näringsidkaren själv
utan också anställda och andra som handlar för hans räkning. Med sistnämnda
uttryck åsyftas den som fullgör uppdrag för näringsidkare, exempelvis
reklambyrå som bedriver marknadsföring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Endast
fullbordat brott straffas. Försök och förberedelse lämnas sålunda straffritt.
Den brottsliga gärningen får anses vara fullbordad först när det framställda
alstret används i reklamsyfte. Detta kan ske genom att reklammeddelandet
offentliggörs eller på annat sätt görs tillgängligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3-6
§§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafema
har något kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2 och 7.5). 3—5 §§
har utformats efter förebild av 54—55 och 59 §§ upphovsrättslagen samt 17—18
och 21 §§ lagen om rätt tUl fotografisk bild.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som vidtar reklamåtgärd som innebär att bild eller namn på annan utnyttjas
utan dennes samtycke skall enligt första punkten i första stycket utge skäligt
vederlag för utnyttjandet. Det är aUtså här fråga om ersättning för uteblivet
arvode på grund av medverkan. Bestämmelsen tar i första hand sikte på
skådespelare, idrottsmän och andra vars "image" ofta utnyttjas i
reklam för oUka produkter. Men också mera anonyma personer har rätt tiU
ersättning. Beloppets storlek får bestämmas med hänsyn till praxis i
reklambranschen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Andra
punkten avser främst dem som Inte brukar förekomma i reklamsammanhang. För dem
kan en reklamkampanj i vilken de förknippas med företag eUer produkter
innebära lidande. Reklamåtgärd som innebär att den avbUdade eller nanmgivne
framställs som osympatisk eUer klandervärd kan naturligtvis också förorsaka
skada för honom genom att han går miste om arbetsanställning, förlorar kimder i
sin affärsverksamhet eller t. o .m. utsätts för skadegörelse av personer som
blivit uppretade av reklamen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Man
måste uppenbarligen räkna med att flera kan medverka till gärning som grandar
skadestånd enUgt 3 §. En näringsidkare kan exempelvis uppdra åt en reklambyrå
att utarbeta och genomföra en reklamkampanj som sedan visar sig strida mot 1 §.
I fråga om skadestånd som av-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section126>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section127>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>64</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ses
i 3 § första stycket första punkten är god tro irrelevant. Näringsidkaren är
under alla omständigheter skyldig att betala arvode för medverkan i reklam. Mot
skadestånd som avses i 3 § första stycket andra punkten kan han däremot freda
sig, om han har iakttagit rimliga försiktighetsåtgärder. VUka krav som i detta
hänseende skall stäUas får överlämnas till rättstiUämpningen att avgöra med
hänsyn till omständighetema i det särskilda faUet. En näringsidkare bör kunna
lita på en uppgift från en välrenommerad reklambyrå att samtycke föreligger.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Men
det är inte bara näringsidkare som kan drabbas av skadeståndsansvar enligt lagrammet.
Även anställda och andra som handlar för hans räkning kan ådra sig sådant
ansvar och åläggas att soUdariskt med andra våUande till skadan ersätta denna.
Här kommer ansvarigheten för reklambyråerna in i bilden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
en reklamförfattare som är anställd på en reklambyrå försummar att skaffa
erforderligt samtycke och vidtar reklamåtgärder i strid mot 1 §, blir 3 § tUlämplig
på honom. Som anställd är emeUertid enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen vederbörandes
ansvarighet begränsad. Endast i den mån synneriiga skäl föreligger med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes
intresse och övriga omständigheter kan han sålunda åläggas ansvar för skada som
han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
stället bär reklambyrån i egenskap av arbetsgivare skadeståndsansvaret för
arbetstagarens fel eUer försummelse i tjänsten. Enligt 3 kap. 1 §
skadeståndslagen omfattar emeUertid detta ansvar endast person- eller sakskada
samt ren förmögenhetsskada genom brott. Sakskador saknar praktiskt intresse i
detta sammanhang. Av 1 kap. 3 § skadeståndslagen följer vidare att personskada
inte omfattar lidande som åsamkas någon genom reklamåtgärd i strid mot 1 § i
den lag som föreslås nu. Det gäller i vart fall åtgärd som inte är brottslig. I
fråga om åtgärd som faller under 2 § i departementsförslaget kan det vara
tveksamt om lidande av nyssnämnt slag jämstäUs med personskada med hänsyn till
att 1 kap. 3 § skadeståndslagen talar om lidande genom bl. a. brott mot den personliga
friheten, genom annat ofredande som innefattar brott eller genom ärekränkning
eller dylik brottslig gäming. övervägande skäl talar dock för att lidande och
förfång som avses i 3 § första stycket i departementsförslaget över huvud
taget inte omfattas av 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Om inte annat föreskrivs
svarar reklambyråema därmed solidariskt med uppdragsgivarna endast för sådan
ren förmögenhetsskada som avses i 3 § första punkten. Detta ansvar inträder för
övrigt endast vid brottslig gärning dvs. när den anställda reklamförfattaren
har insett att samtycke saknas. En sådan ordning är inte tillfredsställande. I
andra stycket föreskrivs därför att den som har arbetstagare i sin tjänst skall
ersätta skada enUgt första stycket som arbetstagaren vållar genom fel eller
försummelse i tjänsten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section128>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section129>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>4 </span></b><b><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
måste förutsättas att ett förfarande som står i strid mot lag ibland kan ingå
som ett led i en ännu ej avslutad reklamkampanj. Den namngivne eller avbildade
kan i en sådan situation ha ett berättigat intresse av att återstående
reklammaterial förstörs eller ändras eller att man vidtar andra åtgärder med
det för att förebygga vidare missbruk. Undantagsvis kan han själv vilja
nyttiggöra materialet för annat ändamål. I enhghet härmed ges i första stycket
möjlighet för rätten att ålägga näringsidkaren eller den som eljest för hans
räkning har hand om reklammaterialet, tryckplåtar, negativ och annan egendom
som använts för reklamåtgärden att mot lösen avstå egendomen tUl den namngivne
eller avbildade. Lösenbeloppet får bestämmas efter vad som är skäligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nu angivna lösenrätten kan enligt andra stycket inte göras gällande mot den
som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt tUl den. Det innebär
t. ex. att en näringsidkare som i god tro har mottagit reklammaterial för en
kampanj som han har beställt, inte kan tvingas avstå från materialet, även om
reklambyrån som han har anlitat för kampanjen uppenbarligen har varit medveten
om att den som avbildats motsatt sig detta. Om emellertid näringsidkaren i den
situationen skulle använda materialet för reklamändamål inträder straffansvar
enligt 2 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I 56 § upphovsrättslagen
och 19 § lagen om rätt till fotografisk bild öppnas möjlighet för rätten, att
meddela tillstånd till att verket eller bUden mot särskild ersättning till
upphovsmannen eller fotografen görs tUl-gänglig för aUmänheten eller eljest
används för avsett ändamål. Ett sådant tillstånd får lämnas, om det är skäligt
med hänsyn till det konstnärliga eller ekonomiska värdet eller övriga
omständigheter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det skulle uppenbarligen
strida mot grunderna för den nu föreslagna lagstiftningen, om näringsidkare med
hänvisning till de ekonomiska värden som har lagts ner i en planerad
reklamkampanj kunde få rättens tillstånd att utnyttja bild eller namn på annan
för reklamändamål mot dennes samtycke. Någon motsvarighet till de nyssnämnda
paragraferna har därför inte upptagits i departementsförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5§
Brott som avses i 2 § är i princip målsägandebrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Efter
mönster av 5 kap. 6 § skadeståndslagen föreskrivs i paragrafen att den som
brutit mot 1 § kan åläggas att bekosta tryckningen av dom i målet.
Betalningsskyldighet för tryckningskostnaden kan åläggas näringsidkaren etc.
oberoende av om någon vårdslöshet kan läggas honom tUl last. Paragrafen
korresponderar på denna punkt med skadeståndsregeln i 3 § första stycket
första punkten. Enligt andra punkten kan t. ex.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>5 Riksdagen
1978179.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section130>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section131>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>en
reklambyrå i egenskap av arbetsgivare åläggas ansvaret för tryckningskostnaden,
även när endast oaktsamhet kan läggas den anställda reklamförfattaren till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>10
Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om namn och
bild i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>11
Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section132>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:81.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section133>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>67</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section134>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
1</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(Lagförslag
avgivna av integritetsskyddskommittén; SOU 1976: 48)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i brottsbalken</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:27.0pt;margin-bottom:
4.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom förordnas
i fråga om brottsbalken, dels att 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall Införas en ny paragraf, 4 kap. 6 d §', av nedan
angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section135>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:55.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse 6d§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som i reklam olovligen använder bUd eller namn som uppenbarligen avser viss
person, dömes för olovlig reklam till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med reklam förstås
meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell
verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section136>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:2.0pt;
margin-left:141.0pt'><span style='font-family:Verdana'>11 §</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section137>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Hemfridsbrott eller olaga
intrång som ej är grovt, olovlig avlyssning som icke förövats å aUmän plats
eller förberedelse tUl sådant brott, ofredande som icke förövats å allmän
plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande
angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Detsamma skaU gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för
brott eUer att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse
till sådant brott.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Hemfridsbrott eller olaga
intrång som ej är grovt, olovlig avlyssning som icke förövats å allmän plats
eUer förberedelse tUl sådant brott, olovlig reklam, ofredande som icke
förövats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast
om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur
allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller
angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök
eller förberedelse till sådant brott.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section138>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11
integritetsskyddskommitténs betänkande (SOU 1974: 85) Fotografering och integritet
har föreslagits två nya paragrafer, 6 b § och 6 c §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section139>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section140>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>68</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section141>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i skadeståndslagen (1972: 207)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
7.0pt;margin-left:0cm'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom förordnas
att 1 kap. 3 § skadeståndslagen skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section142>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande, som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet,
intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik brottslig
gärning.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande, som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet,
intrång i förvar, olovlig avlyssning eller olovlig reklam eller genom ärekränkning
eller dyUk brottslig gärning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section143>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:26.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
11.0pt;margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom förordnas
att 14 § lagen om rätt till fotografisk bild skall ha nedan angivna lydelse</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section144>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätten
till fotografisk bUd, som utförts på beställning, tUlkommer beställaren, där ej
annat uttryckligen avtalats. Fotografen äger dock på sedvanligt sätt utställa bUden
i reklamsyfte, såframt ej beställaren förbjuder detta.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Rätten
till fotografisk bild, som utförts på beställning, tillkommer beställaren, där
ej annat uttryckligen avtalats. Fotografen äger dock på sedvanligt sätt
utställa bilden i reklamsyfte, såframt ej bestäUaren förbjuder detta eller
annat följer av 4 kap. 6 d § brottsbalken.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section145>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:24.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beställaren
av fotografiskt porträtt äger, ändå att fotografen förbehållit sig rätten tiU
bilden, låta intaga porträttet i tidning eller tidskrift eller i skrift med
biografiskt innehåll, såframt fotografen icke gjort särskilt förbehåll därom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section146>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section147>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:201.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
2 (Remitterade förslaget)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslag
till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om namn och bild i reklam</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Näringsidkare får icke vid
marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företa reklamåtgärd som
innebär att annans bild eller namn utnyttjas utan dennes samtycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Näringsidkare som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket tillämpas även på anställd hos näringsidkare och på annan som handlar
på näringsidkares vägnar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Den som i strid mot 1 § utnyttjar annans bild eller namn skall<br>
utge skäUgt vederlag till denne. Sker sådant utnyttjande uppsåtligen eller<br>
av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan förlust än uteblivet<br>
vederlag liksom för lidande och annat förfång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta skada som avses i första
stycket, om skadan har vållats av arbetstagaren genom fel eller försummelse i
tjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
Den som åsidosätter vad som föreskrivs i 1 § kan åläggas att<br>
mot lösen avstå egendom som används för reklamåtgärden till den som<br>
avbildas eller namnges eller att förstöra sådan egendom eller ändra den<br>
på visst sätt eller vidta annan åtgärd med den för att förebygga miss<br>
bruk.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket gäller ej mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild
rätt till den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om måls<br>
ägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn<br>
punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6 §
Den som har brutit mot 1 § kan i mål om gärningen på yrkande<br>
av den som avbildats eller namngivits efter omständigheterna åläggas att<br>
bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Bestämmel<br>
sen i 3 § andra stycket gäller även sådan tryckningskostnad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section148>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:33.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section149>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:55.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag<br>
LAGRÅDET</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:181.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sammanträde 1978-04-18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
f. d. justitierädet Brunnberg, regeringsrådet Petrén, justitierädet Sven
Nyman, justitierädet Knutsson.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>EnUgt
protokoU vid regeringssammanträde den 16 mars 1978 har regeringen på hemställan
av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>lag
om namn och bUd i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan VUgeus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:128.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
föranleder följande yttranden: Brunnberg, Sven Nyman och Knutsson:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Syftet
med det remitterade förslaget är att skapa ett skydd mot obehörigt utnyttjande
av annans namn eller bild i reklam. Genom förslaget får en delfråga på
personlighetsskyddets område sin lösning. Departementschefen föreslår att
regleringen sker genom en särskild lag, utformad efter mönster av den immaterialrättsliga
lagstiftningen. I motiven sägs att en sådan lag kan tjäna som utgångspunkt för
en fortsatt utbyggnad av personskyddet på angränsande områden. Det är svårt
att på det smala underlag som detta lagstiftningsärende ger bedöma lagens
lämplighet för det ändamålet. Granskningen av lagförslaget får i huvudsak
avpassas efter det tillämpningsområde som detta direkt omfattar. Det förtjänar
emellertid framhållas att det är angeläget att man så snart som möjligt kommer
fram tUl en uppfattning om hur det rättsliga skyddet för den enskildes
personlighet i stort bör vara utformat i vårt land.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
remitterade lagförslagets sanktionssystem utgörs av regler om straff,
ersättning till den vars namn eller bild har utnyttjats samt åtgärder för att
förebygga fortsatt missbruk. Sakligt sett ligger tyngdpunkten klart på de civUrättsliga
påföljderna. Vid remissbehandlingen har från några håll ifrågasatts om det över
huvud taget finns skäl att vid sidan därav också ha straffregler. Kommittén
åberopade som främsta skäl för en kriminalisering att ersättning enligt
allmänna skadeståndsrättsliga regler annars inte skulle kunna utgå för ideell
skada och ren förmögenhetsskada. Detta motiv kan inte åberopas till stöd för
det remitterade förslaget, eftersom detta innehåller särskilda ersättningsregler.
I övrigt har som skäl för en kriminalisering endast anförts att reglerna om
förundersökning i brottmål därigenom blir tillämpliga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section150>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section151>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>71</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vilket
kan bespara målsäganden kostnader för utredning. Detta argument har viss
bärkraft, men den begränsas av att straff- och ersätt-ningsreglema i
lagförslaget innehåller olika subjektiva rekvisit, vilket innebär att
ersättningsskyldighet i många fall kan föreligga utan att något brott är
begånget. Departementschefen synes för övrigt själv inte räkna med att straffbestämmelsen
skall få någon omfattande till-lämpning. Detta kan utläsas av hans hänvisning
till riksåklagarens uttalande att en kriminalisering inte kommer att kräva
några nämnvärda insatser av polis- och åklagarmyndigheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Trots
det nu anförda viU vi inte avstyrka att straffbestämmelser tas upp i lagen.
Härvid har vi bl. a. beaktat att det kan finnas fall då det framstår som
påkallat från allmän synpunkt att ett visst förfarande kan beivras, medan det
med hänsyn tUl målsägandens ställning kan vara svårt för denne att själv föra
tala om ersättning. Som exempel kan nämnas att bUder av kungaparet eller ett
främmande lands statsöverhuvud utnyttjas i reklam på ett obehörigt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
typ av påföljd som inte synes ha varit på tal i ärendet är förbud vid vite mot
fortsatt användning av bUden eller namnet i reklam. Denna typ av påföljd
används i marknadsföringslagen. Den har också införts i 15 § andra stycket
firmalagen (1974: 156) som påföljd för firmaintrång. I direktiven till den
pågående varumärkesutredningen (Ju 1974: 10) ingår att överväga införande av en
förbudssanktion i varumärkeslagen, och riksdagen har nyligen uttalat sig för
en översyn av sanktionssystemet inom patenträtten, varvid bl. a. frågan om en
sådan sanktion bör prövas (LU 1977/78: 10).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
förbudssanktion har bl. a. den fördelen framför straffsanktionen att den kan
riktas mot juridisk person. Ett förbud kan förenas med ett vite som är så
avpassat att det effektivt avhåller från fortsatta överträdelser, medan det
inte är helt säkert att risken för straff och skadestånd får tillräcklig
preventiv effekt i fall då stora ekonomiska intressen är inblandade. Om en
förbudssanktion förenas med en möjlighet till interimistiskt förbud ges goda
förutsättningar för snabba ingripanden. Även om en förbudssanktion i princip
bör ha civUrättslig karaktär föreligger inte något hinder mot att åklagare ges
befogenhet att väcka talan i fall där detta är påkallat från allmän synpunkt.
Åtminstone om en sådan regel infördes skulle straffsanktionen troligen framstå
som överflödig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan inte komma i fråga att nu komplettera det remitterade förslaget med regler
om förbud. Sådana regler bör inte införas utan att frågan har utretts närmare,
bl. a. genom remissförfarande. Tanken kan emellertid vara värd att pröva i det
fortsatta lagstiftningsarbetet på området, i synnerhet om det skulle visa sig
att den föreslagna nya lagen inte förslår för att komma till rätta med sådant
missbruk av annans namn och bild som den riktar sig mot.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section152>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section153>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>72</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
ett särskilt avsnitt i den aUmänna motiveringen behandlar departementschefen
förhållandet mellan reklam och tryckfrihet. Denna fråga har under senare år
diskuterats i olika sammanhang, bl. a. i anslutning tUl lagstiftning om
reklamen. Någon uttömmande reglering i tryckfrihetsförordningen (TF) har ännu
inte kommit till stånd, trots att förslag till regler har lagts fram i två betänkanden
av massmedieutredningen. Klart är emellertid att reklamen enligt gällande rätt
inte åtnjuter fullt tryckfrihetsrättsligt skydd. Ingripande mot reklam i tryckt
skrift har ansetts kunna ske enligt lagstiftning vid sidan av TF, om
reklamåtgärderna är av utpräglat kommersiell natur och inte avser
nyhetsförmedling eller åsiktsbUdning av det slag som det ligger i TF:s syfte
att värna. Detta innebär att det skall vara fråga om åtgärder som vidtas i
kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte, och vidare krävs att framställningama
har rent kommersiella förhållanden till föremål (se t. ex. prop. 1970: 57 s.
65—69 och 129—131 och prop. 1973: 123 s. 39—42 samt högsta domstolens
uttalanden i NJA 1975 s. 589 och i beslut den 14 december 1977, SÖ 2024). När
departementschefen i remissprotokollet förordar att lagstiftningen om användning
av annans namn och bUd görs tUlämplig endast på kommersiell reklam torde det
vara den nu angivna begränsningen som åsyftas. Som departementschefen påpekar
undanröjer en sådan begränsning inte alla oklarheter. SärskUt kravet att
framställningen skall ha rent kommersiella förhållanden tUl föremål kan skapa
gränsdragningsproblem. Ett sådant problem, berörande tidnings löpsedel,
behandlas i det nämnda rättsfallet NJA 1975 s. 589.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissprotokollet tar departementschefen i anslutning tUl uttalanden av
kommittén och remissinstanserna upp vissa frågor rörande marknadsföring av
tidningar och böcker. Dessa frågor synes ha begränsat intresse för tUlämpning
av den föreslagna lagen och vi anser oss inte ha anledning att närmare ingå på
dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att ange i vUka sammanhang annans bUd eller namn inte får utnyttjas används i 1
§ uttrycket reklamåtgärd. Någon definition av detta uttryck ges inte i lagen. I
specialmotiveringen hänvisas beträffande uttrycket tUl vad som har anförts i
förarbetena tUl 2 § marknadsföringslagen. Dessa innehåller emellertid inte
någon närmare precisering av uttryckets innebörd. En sådan precisering behövs
inte heller i den lagen, eftersom där talas om vid marknadsföring företagen
"reklamåtgärd eller annan handling".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
departementschefen framhåller i den allmänna motiveringen är reklambegreppet
varken entydigt eller lätt att bestämma. I termen reklam såsom den vanligen
används torde dock ingå att det skall vara fråga om någon form av
masskommunikation eller åtminstone om ak-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section154>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section155>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tiviteter
som vänder sig till en större personkrets (jfr reklamutredningens betänkande SOU
1972: 7 s. 19—23). TUl reklamåtgärd torde med andra ord normalt inte hänföras
ett individuellt utformat meddelande som riktas tUl en viss person. Av motiven
till den föreslagna lagen att döma är emellertid avsikten att lagen — i likhet
med marknadsföringslagen — i princip skall vara tillämplig även på meddelanden
av detta slag. Detta talar för att ordet "reklamåtgärd" borde förses
med ett tillägg liknande det i 2 § marknadsföringslagen. En sådan formulering
ger emeUertid regeln ett ganska vidsträckt och svåröver-blickbart tUlämpningsområde.
Lämpligare synes därför vara att helt undvika uttrycket "reklam" —
utom i lagens rabrik, där det bör kunna stå kvar — och i stället begagna det i
marknadsföringslagens 6 § förekommande uttrycket "framstäUning".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
uttalande i remissprotokollet skall skyddet för annans namn omfatta också
konstnärsnamn och liknande, om de är allmänt kända. Vi vUl ej göra någon
erinran mot att uttrycket "namn" här tolkas på detta vidsträckta
sätt. TUl namn skall emellertid enligt motiven hänföras också sådana titlar och
yrkesbeteckningar som tveklöst identifierar den avsedda personen, t. ex. "statsministem"
eller "överbefälhavaren". En så vidsträckt tolkning kan enligt vår
mening inte godtas. I och för sig finns det goda skäl för att låta skyddet
omfatta även dylika beteckningar, varvid emellertid måste beaktas att det är
individen som skall skyddas, inte ämbetet eller befattm"ngen. Skall ett
skydd uppnås fordras emeUertid en uttrycklig bestämmelse härom. I paragrafen
bör därför föreskrivas att med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar
viss person. Beteckningen bör vara sådan att den inte kan hänföra sig till
annan än en viss person och det bör också stå klart att det är individen som
åsyftas. Det här föreslagna tillägget kommer att omfatta inte bara sådana
yrkesbeteckningar som nyss nämndes utan också exempelvis beteckningar som
identifierar en person genom att ange dennes släktskap med en namngiven person
eller förhållande till en viss fastighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan i detta sammanhang vara skäl att påpeka att skyddsobjektet i den föreslagna
lagstiftningen är ett annat än inom den immaterialrättsliga lagstiftningen.
Det skydd som där ges för namn är inriktat på namnet som sådant. Detta gäller
både namnlagens särbestämmelser om skydd för egenartat släktnamn och reglerna
om hinder mot registrering av varumärke, mönster eller firma som innehåller
något som kan uppfattas som annans släktnamn m. m. Det fordras endast att fråga
är om ett faktiskt förekommande namn, och det krävs inte att tanken leds till
någon viss bärare av namnet. Av syftet med den nu föreslagna lagen följer
däremot att namnet skall avse en viss person. Det är dennes identitet som
lagen skall skydda mot obehörigt utnyttjande. I praktiken torde regeln såvitt
gäller användning av namn inte bli tillämplig</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 Riksdagen 1978f79.1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section156>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section157>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>i
andra fall än då namnet hänför sig till en allmänt känd person eUer
kompletteras av ytterligare uppgifter som klart ger vid handen att en viss
person åsyftas. Förbudet mot användning av bUd av annan kan däremot ge skydd
även för personer som är anonyma i aUmänhetens ögon. Åtminstone gäller detta
fotografi, som återger en viss individ.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utöver vad som kan anses
ligga i uttrycket "utnyttja" innehåUer den föreslagna lagtexten inte
någon begränsning av förbudet mot användning av annans bild eller namn i reklam
utan dennes samtycke. Det kan ifrågasättas om detta är tiUräckligt. Vid
remissbehandlingen har pekats på vissa fall där ett utnyttjande ansetts böra
vara tUlåtet. Ett sådant exempel är att en bok som handlar om en känd person
men har tUl-kommit utan dennes samtycke annonseras med en bild av den behandlade
personen. Enligt vår mening kan även i vissa andra fall tvekan råda om de bör
omfattas av ett förbud. Här kan nämnas hänvisningar tUl uttalanden som en
namngiven person har gjort i ett litterärt verk eUer en tidningsartikel eller
vid ett offentligt framträdande samt vidare utstäUande i butiksfönster av porträtt
av en person som hyllning i anledning av en födelsedag eller en
idrottsprestation. Hänsyn kan vidare möjligen behöva tas tUl det särskilda
behov av att få använda bilder av annan som kan föreligga vid reklam för
verksamhet som går ut på just framställning och försäljning av bilder. Det
kunde vara rimligt att en fotograf eller konstnär skulle kunna i avsättningsfrämjande
syfte ställa ut porträttbilder även utan samtycke av den porträtterade
personen, åtminstone om det primära ändamålet med utställandet vore att visa
prov på utställarens produktion och inte att tillgodogöra sig den avbUdade
personens renommé. Med tanke bl. a. på sådana fall som nu har berörts kunde
ifrågasättas om inte lagen borde ge utrymme för en mera nyanserad bedömning än
vad ordet "utnyttja" i den remitterade texten medger. Om man vill tiUåta
undantag för dylika fall, krävs en uttrycklig regel därom. Sålunda kunde övervägas
att stadga undantag för det fall att utnyttjandet av särskilda skäl finge anses
tiUbörligt. Vi är emellertid medvetna om att en sådan regel är tämligen vag och
skulle kunna ge upphov till tillämpningssvårigheter. På grand härav och enär
behovet av en dylik undantagsbestämmelse inte närmare belysts i ärendet, vill
vi inte bestämt påyrka en ändring i ifrågavarande hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vissa fall kan det vara tveksamt vilken näringsidkare som företar en viss
reklamåtgärd. Om t.ex. en tillverkare, importör eller grossist låter framställa
reklammaterial i form av broschyrer, skyltar e. d., vUka detaljisterna skall
använda vid sin marknadsföring av hans produkter, torde förbudet omfatta såväl
tillverkaren etc. som detaljisten. Motsvarande får anses gäUa om reklamen
förekommer på varuförpack-ningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
specialmotiveringen till paragrafen anförs att samtycke skall avse</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section158>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section159>
<p class=MsoNormal style='margin-top:100.0pt'><b><sub><span style='font-size:
45.0pt;font-family:Verdana'>L</span></sub></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>75</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>utnyttjandet
av bilden eUer namnet i reklamsammanhang och inte reklamen som sådan. I
anslutning härtill må framhåUas att ett samtycke givetvis kan vara begränsat tiU
visst reklamsammanhang eller villkorat av att reklamen ges viss utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Förbudsregeln i 1 § riktar
sig endast mot näringsidkare. Av 2 § andra stycket framgår emellertid att
straff för överträdelse av regeln skall kunna drabba även anställd hos näringsidkare
och annan som handlar på näringsidkares vägnar. Avsikten torde att döma av
specialmotiveringen tUl 3 § vara att detsamma skaU gäUa ersättningsansvaret
enligt denna paragraf. Detta skulle framträda tydligare om regeln i 1 § uttryckligen
angavs vara riktad även mot de i 2 § andra stycket åsyftade personema. Införs
en bestämmelse härom i 1 § kan i stället 2 § andra stycket utgå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
hänvisning tiU det nu anförda föreslås att 1 § i lagförslaget ges följande
lydelse:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Näringsidkare
får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framstäUning
i vUken annans namn eller bUd utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämstäUs
annan beteckning som klart utpekar viss person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos näringsidkare
och annan som handlar pä näringsidkares vägnar."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2
§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
1 § har föreslagits att regeln i 2 § andra stycket utgår och ersätts med en
motsvarande bestämmelse i 1 § andra stycket. Godtas detta förslag bör 2 §
inledas med orden "Den som ..."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
specialmotiveringen till 2 § andra stycket åsyftas med hänvisningen tUl person
som handlar på näringsidkares vägnar den som fullgör uppdrag för näringsidkare,
exempelvis reklambyrå som bedriver marknadsföring. Bestämmelsens tillämplighet
är emellertid enligt ordalagen inte beroende av att ett uppdrag föreligger. Som
exempel på fall då det kan vara tveksamt om marknadsföring bedrivs på näringsidkares
uppdrag kan nämnas att en branschorganisation gör reklam för sina medlemmars
verksamhet. Sådan reklam omfattas av straffbestämmelsen i 6 §
marknadsföringslagen (jfr prop. 1970: 57 s. 94).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Regeln i andra stycket i
det remitterade förslaget blir inte tiUämplig på en reklambyrå som exempelvis
utarbetar reklammaterial och biträder vid uppläggningen av en kampanj men inte
medverkar på sådant sätt att byrån kan sägas bedriva marknadsföring på
näringsidkarens vägnar. Fråga uppkommer därför om straff på annan grand kan ådömas
för sådan medverkan. Det är inte helt klart i vilken mån brottsbalkens
medverkansregler är tillämpliga inom specialstraffrätten. I princip torde reglema
anses analogiskt tillämpliga när fängelse ingår i straffskalan, medan motsatsen
anses vara fallet när det gäUer rent</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section160>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>76</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bagatellartade
förseelser. Enligt vår mening bör medverkansreglerna vara tillämpUga i detta faU.
Detta bör då uttryckligen anges i lagtexten (jfr rekommendation av utredningen
rörande specialstraffrätten i Ds Ju 1975: 23 s. 63—65). Det kan ske genom att
till paragrafen fogas en mening av följande lydelse: "I fråga om medverkan
till sådan gärning äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande
tillämpning."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
har anförts vid 1 § torde avsikten vara att ersättningsreglerna i 3 § skall
kunna tillämpas inte bara då överträdelse av förbudet i 1 § har begåtts av
näringsidkare utan också då den handlande är anställd hos näringsidkare eller
annan som handlar på näringsidkares vägnar. I klarhetens intresse har
föreslagits att detta kommer till uttryck i ett andra stycke i 1 §. Av samma
skäl bör första meningen i 3 § inte knyta ansvaret till den som utnyttjar
annans namn eUer bild i reklam. Vidare torde det vara meningen att ersättningsskyldighet
skall kunna åläggas också medverkande som inte går in under stadgandet i 2 §
andra stycket i det remitterade förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
första stycket andra meningen skall vid uppsåt eller oaktsamhet ersättning
utgå också för annan förlust än uteblivet vederlag liksom för lidande och
annat förfång. Med detta från upphovsrättslagen hämtade uttryckssätt torde
åsyftas att såväl ekonomisk som icke-ekonomisk skada skall ersättas. Det synes
lämpligare att uttrycka detta i ordalag som närmare anknyter tiU vad som brukas
i annan modern lagstiftning och utan användning av den ålderdomliga och vaga
termen förfång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>På
grand av det nu anförda föreslås att 3 § första stycket får följande lydelse:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall utge skäligt
vederlag till den vars namn eller bUd har utnyttjats. Sker det uppsåtligen
eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan skada. Vid bedömande
om och i vad mån sådan skada har uppstått tas hänsyn även till lidande och
andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
ersättningsregler är enligt lydelsen i det remitterade förslaget tillämpliga
också på arbetstagare som handlar i tjänsten. Som departementschefen påpekar är
emellertid arbetstagares skadeståndsansvar begränsat enligt 4 kap. 1 §
skadeståndslagen. Denna regel är tilllämplig då skada vållas av arbetstagare
genom fel eUer försummelse i tjänsten. Skyldighet att utge vederlag enligt 3 §
första stycket första meningen i lagförslaget föratsätter emellertid inte att
fel eller försummelse föreligger. Om begränsningsregeln i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen skaU vara tUlämplig även på sådan skyldighet synes detta böra
utsägas. Vidare torde den i andra stycket intagna regeln om arbetsgivares an-</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:102.0pt'><b><i><sub><span
style='font-size:33.0pt;font-family:Verdana'>Å</span></sub></i></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section161>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>77</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>svar
för arbetstagares handlande böra omfatta också detta fall. Med hänsyn härtUl
föreslås att andra stycket ges följande avfattning:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första
stycket i arUedning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten.
Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synneriiga
skäl föreligger."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
arbetsgivarens principalansvar såvitt gäller ersättningsskyldighet för skada
enligt första stycket andra meningen skall vara beroende av att arbetstagaren
har våUat skadan uppsåtligen eller av oaktsamhet torde följa av den här
föreslagna regelns lydelse och behöver aUtså inte uttryckligen anges. Vad gäUer
innebörden av uttrycket "synnerliga skäl" torde det även utan
hänvisning till 4 kap. 1 § skadeståndslagen stå klart att bedömningen skall ske
enligt de principer som gäller för tillämpningen av detta lagram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
motiven tUl paragrafen framgår att den skall kunna tillämpas beträffande dels
själva reklammaterialet dels hjälpmedel som har använts vid framstäUning av
detta. I bägge fallen torde det vara avsett att åtgärd skaU få vidtas endast
om detta påkallas för att förhindra fortsatt missbrak.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
paragrafens lydelse kan ingripande ske endast mot den som bryter mot 1 §.
Motiven ger emellertid intryck av att en vidare till-lämpning är åsyftad,
innebärande att ingripande skall kunna ske också mot tredje man. Ett sådant
antagande stöds av andra stycket, som närmast torde vara avsett för fall då
egendomen finns hos annan än den som har begått överträdelsen. Andra stycket
skyddar emellertid i viss mån också godtroende näringsidkare som själv har
bedrivit reklam i strid mot 1 §. Ett sådant skydd är måhända motiverat i vissa
fall. Det kan dock ifrågasättas om inte regeln går alltför långt tiU den godtroendes
förmån. Lämpligare synes vara att som en allmän begiänsning för lagregelns
tillämpning uppställa ett krav på att åtgärden skaU framstå som skälig.
Eftersom ingripandet förestavas av målsägandens intresse bör det endast kunna
företas på yrkande av denne.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av det nu anförda föreslås att paragrafen efter mönster närmast av 20
§ andra stycket firmalagen utformas på följande sätt:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Vid
överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har
utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk
förordna, att hjälpmedel som har använts vid handlingen eller framställning
som finns på vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt skall ändras eller att
egendomen skall förstöras eller mot lösen utlämnas tiU den vars namn eller bild
har utnyttjats."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
den föreslagna lydelsen följer bl. a. att ingripande kan riktas även mot annan
än den som har begått överträdelse av 1 §. Något</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 2</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section162>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section163>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>särskilt
skydd för godtroende innehavare av egendomen utöver vad som följer av den aUmänna
skälighetsbedömningen och kravet att ingripande skall vara motiverat till
förekommande av fortsatt missbruk torde inte behövas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>För att den föreslagna
regeln skall fylla sitt ändamål kan det vara av betydelse att möjlighet finns
till interimistiskt ingripande. Efter mönster av bl. a. firmalagen och
marknadsföringslagen föreslås därför att tUl paragrafen fogas ett nytt andra
stycke av följande lydelse:</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>"Kan brott enligt 2 §
skäUgen antas föreUgga, får egendom som avses i första stycket tas i beslag i avbidan
på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tiUämpliga delar föreskrifterna om
beslag i brottmål."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den nu föreslagna regeln gäUer
bara fall då straffbar överträdelse av lagen kan antas föreligga. Om denna föratsättning
inte är uppfylld torde i stäUet möjlighet finnas att utverka interimistiskt
förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken (se även 187 a § utsökningslagen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6
§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeln
i denna paragraf är tiUämpUg även om uppsåt eUer oaktsamhet ej har förekommit.
Den är sålunda avsevärt strängare än mot-fifånde regel i 5 kap. 6 §
skadeståndslagen, som föratsätter brottslig hdUng. Det kan ifrågasättas om inte
regeln borde begränsas till sådana fall då skadeståndsskyldighet enligt 3 §
första stycket andra meningen föreligger. Även om sådan begränsning inte görs
torde emellertid hänvisningen tUl "omständigheterna" ge visst
utrymme för att ta hänsyn tiU subjektiva förhåUanden pä den
ersättningsskyldiges sida.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om den förut föreslagna omformuleringen
av 3 § godtas bör nu förevarande paragraf lämpligen avfattas på följande sätt:</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>"Den som har bratit
mot 1 § eller medverkat tUl sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3
§ andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eUer
bild har utnyttjats, efter omständighetema åläggas att bekosta tryckning i en eUer
flera tidningar av dom i målet."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Petrén:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förevarande
lagstiftningsärende aktualiserar ånyo den svårlösta frågan om reklamens förhåUande
tUl tryckfriheten. Ostridigt omfattas även sådant tryckt meddelande, som har tUl
huvudsakligt syfte att tjäna som medel för marknadsföring av en vara eUer en
tjänst eUer en annan nyttighet, av de i TF grandlagsfästa reglerna rörande
tryckta skrifter. Dessa ger ett i många avseenden vittgående skydd. Ett
reklammeddelande åtnjuter sålunda, som departementschefen också framhåller i
lagrådsremissen, det i TF föreskrivna skyddet mot censur och för-handsgransknlng,
liksom reglerna om meddelarskydd och anonymitet är</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section164>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section165>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tiUämpliga.
Däremot leder den i 1 kap. 3 § TF intagna föreskriften om TF:s exklusivitet vad
beträffar påföljdsregleringen tiU i viss mån annat resultat. I nämnda lagram
stadgas att för missbruk av tryckfriheten eUer medverkan däri någon ej får i
annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer tUltalas eUer dömas till
ansvar eUer ersättningsskyldighet. Denna bestämmelse har en lång historia.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om hur vitt TF:s reglering vad avser påföljderna för överträdelse av
yttrandefrihetens gränser skaU vara exklusivt normerande har nämligen — som
framgår av översikten i 1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande (SOU 1947:
60 s. 115—119) — utgjort ett problem för lagstiftaren i nu mer än ett sekel.
Spörsmålet har dykt upp tid efter annan i olika sammanhang. Frågan om reklamens
stäUning i detta avseende har varit före flera gånger bl. a. för nära 50 år
sedan. Den då aktuella lagstiftningsfrågan delade det dåvarande lagrådet i två
lika delar (prop. 1931: 175 s. 45—49). I det ärendet blev slutet att riksdagen
antog en lagbestämmelse utanför TF, vilken som iUojal reklam straffbelade att
meddela vissa oriktiga uppgifter i aimons, cirkulär, prospekt eller priskurant
även om det skedde i tryckt skrift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nyss återgivna regeln i 1 kap. 3 § TF ger genom sin avfattning klart uttryck
för att den blott handlar om sanktioner i anledning av missbrak av
tryckfriheten eller medverkan däri. Det är endast på denna punkt som TF är
exklusivt normerande. Kriminaliseringar och ålägganden att betala ersättning
kan sålunda ske i anledning av uttalande i tryckt skrift vid sidan av TF, om de
icke är riktade mot missbrak av tryckfriheten. Departementschefen har vid TF:s tiUkomst
närmare utvecklat denna tanke. Han säger sålunda (prop. 1948: 230 s. 171), att
till tryckfrihetsbrott räknas endast sådana brott som innebär missbrak av den
yttrandefrihet TF avser att väma. Departementschefen anslöt sig härvidlag tUl
1944 års tryckfrihetssakkunnigas ståndpunkt (a. a. s. 120). De sakkunniga
uttalade i denna del bl. a. följande:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
missbruk av tryckfriheten upptagas yttranden eller meddelanden som äro menliga
för staten eUer som kränka den enskilde medborgaren. Däremot har
tryckfrihetsförordningen icke tagit som sin uppgift att i aUa avseenden reglera
bruket av tryckta skrifter. Begagnandet av trycket som ett medel i den enskUda
näringsverksamhetens tjänst kräver ej grandlagsskydd. Därför böra ej heUer
oredliga eUer Ulojala yttranden och meddelanden kriminaliseras såsom
tryckfrihetsbrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
och Ukartade allmänna uttalanden har i fortsättningen blivit vägledande, då det
gäUt tolkningen av 1 kap. 3 § TF. När efterhand behov av att kunna ingripa mot
reklam blivit aktuella i olika sammanhang, har utbUdat sig uppfattningen att s.
k. kommersieU reklam intar en särstäUning. De meddelanden, som hänförs dit,
anses då icke innefatta ett begagnande av tryckfriheten. KrimLnaUsering av innehåU
i kommersiellt reklammeddelande kan därför göras genom lagregler utan-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section166>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section167>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
TF enligt denna uppfattning. Att på detta sätt utgå från att varje meddelande,
som har tUl huvudsakUgt syfte att främja avsättning av vara, tjänst eller annan
nyttighet, skuUe i sig vara av den art att det icke omfattas av tryckfriheten
innebär emeUertid enligt min mening en otiUåten förenkling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att kunna avgöra vad som skaU förstås med tryckfrihet måste man gå tUl
definitionerna i 1 kap. 1 § TF. Tryckfriheten anges i lagrummets andra stycke
vara given tUl säkerstäUande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning. Dessa termer har stundom givits en tämUgen inskränkt innebörd. Det
sägs att tryckfrihet blott skaU trygga en fri nyhetsförmedling och en obeskuren
politisk debatt. Dessutom skall den ur en mera vidsträckt kultureU synpunkt
vara grundval för en allmän upplysning. Tryckfriheten har sammanfattningsvis
brakat betecknas gäUa nyhetsförmedling och åsiktsbUdning. Denna inskränkande
tolkning av termerna fritt meningsutbyte och aUsidig upplysning synes dock stå
i mindre god överensstämmelse med den fortsatta beskrivningen av tryckfriheten
i samma stycke. Där sägs att det skaU stå varje svensk medborgare fritt att i
tryckt skrift meddela uppgifter och underrättelser i vad änrne som helst. Denna
generella princip är visserligen i lagrammet relaterad till det nyssnämnda
tryggandet av meningsutbyte och upplysning men däri kan icke sökas stöd för en
diskriminering av meddelanden som exempelvis går ut på att upplysa allmänheten
om var och när och tUl vUket pris en viss vara eUer tjänst finnes att tillgå.
För uppfattningen att derma form av nyhetsförmedling — låt vara att den vanUgen
har tiU syfte att få till stånd ett köp, ett arbetsbeting eller annat liknande privaträttsligt
avtal — skulle vara av lägre valör och ligga utanför tryckfrihetens ram ger TF enhgt
sui ordalydelse ej något stöd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som brakar sammanfattas under begreppet kommersiell reklam inrymmer meddelanden
av skiftande slag. Den omständigheten att reklammeddelandet har tiU förstahandssyfte
att få tUl stånd en privaträttslig uppgörelse av ekonomisk natur kan icke tas tUl
intäkt för att meddelandet saknar betydelse med hänsyn tUl den aUmänna meningsbildningen.
I nutida samhällsvetenskapUg litteratur är det fastmera vanligt att framhålla
den modema reklamens betydelse då det gäller att påverka människorna i deras instäUning
tUl olika företeelser och i fråga om deras aUmänna livsvärderingar. Uppenbart
är att ett köpintresse skapas främst genom att hos den tUltänkte köparen väcks
intresse för det område där den utbjudna varan eUer tjänsten är att finna. Det
kan gäUa områden som kosthållet, bostaden, det personliga utseendet, hälsans
vårdande, fritidsverksamheten, resor, natimipplevelser. De enskUda samhäUsmedlemmamas
instäUning tUl olika företeelser på områden av denna art är av grundläggande
betydelse också för hela den pohtiska meningsbildningen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section168>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section169>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
annonskampanj för att förmå de enskUda att äta mera bröd kan ha en medicinsk
motivering men gynnar uppenbarligen också dem som producerar och försäljer
bröd, från råvaraleverantörerna av spannmål över bagerierna tUl
detaljhandlarna. Individema har ofta nog mycket växlande uppfattning om vUken
opinionsbildning på fält med kommersiell anknytning av denna typ som de finner
vara värdefull. En kan anse viktigt att människoma initieras att bosätta sig på
landet, en annan kan tycka tvärtom att människoma bör förmås att bo samman i
stora höghuskollektiv. Lika klart är att olika kommersiella och samhälleliga intressen
är knutna till skUda boendeformer. Det går icke att generellt utesluta reklam,
endast därför att den bärs upp av dessa skilda ekonomiska intressen, från det
meningsutbyte och den opinionsbUdning som omtalas i 1 kap. 1 § TF. Tvärtom är
denna reklam en viktig faktor i den samhälleliga meningsbildningen. Dagens
politiska verklighet formas ju i stor omfattning av medborgarnas
konsumtionsmönster, deras sparvanor etc. Att begränsa den av tryckfriheten
omfattade opinions-bUdningen tiU att gälla endast olika teorier i de politiska
partiernas program och vad därmed har omedelbart sammanhang men lämna utanför
hela den verklighet i vilken medborgama lever måste uppfattas som en
orimlighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Centralt
i förevarande sammanhang är att 1 kap. 1 § TF enligt sin ordalydelse icke ger
någon grand för ett onyanserat avskiljande av aUt vad som kan kallas
kommersiell reklam från det meningsutbyte och den upplysning som avses i denna
paragraf. Detta för hela TF grandläggande lagram gör icke någon skillnad
mellan ett meningsutbyte om förhållandet meUan socialism och kapitaUsm som
samhällsformer och ett meningsutbyte om lämplig längd på ett klädesplagg. Inte
heller görs däri någon skiUnad på ett nyhetsmeddelande som gäller tidpunkten
för ett politiskt möte och ett som avser öppethållandet av en tidningskiosk.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min mening måste man därför, så länge icke i TF upptagits några regler som från
den fria opinionsbildningen och det fria nyhets-förmedlandet som TF skyddar
undantar sådan opinionsbildning och nyhetsförmedling som har till primärt syfte
att förmå människor att träda i olika slag av kommersieUa förbindelser med
andra, acceptera att tryckfriheten sådan den definierats i 1 kap. 1 § TF avser
alla former av opinionsbildning och nyhetsförmedling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
man härefter återgår till tolkningen av 1 kap. 3 § TF, är icke med vad ovan
anförts obetingat sagt att varje annons eller reklammeddelande är av det slag
att framställningen innefattar ett brak av tryckfriheten, sådan denna enligt
vad nyss angivits är att förstå. Emellertid föreligger det så många olika slag
av blandformer att det — utan hjälp av några kriterier i själva TF — är svårt
att sålla ut de reklammeddelanden, vUka saknar tryckfrihetsrättsliga moment,
från meddelanden som har dylika moment. Ett stort område där inslag av
opinions-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section170>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section171>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>82</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bildning
oftast finns med gäUer aU reklam för försäljning av andra tryckta skrifter t.
ex. reklam för tidningar och böcker. Rörande reklam för konstverk kan liknande
synpunkter anföras. I detta lagstiftningsärende har från konstnärsorgarusationernas
sida uttalats oro för att konstutstäUningar, där konstverk försäljs, skaU
uppfattas som reklamåtgärd. En utstäUningskatalog med angivande av priser på
de utstäUda konstverken torde dock vanligen icke kunna uppfattas som ett meddelande
som helt saknar tryckfrUietsskyddat innehåU. I stor utsträckning innehåller
reklam uppmatungar att tUlägna sig en viss livsstil eller att inta en viss håUning
till de vardagsproblem, tiU vilkas lösning man tror sig lämna bidrag med den
reklamerade varan eUer tjänsten. Lika uppenbart är å andra sidan att ett
reklammeddelande kan vara av den triviala natur, att det icke kan anses förenat
med något opinionsbildande eller nyhetsförmedlande element. Gränsdragningen
härvidlag är svår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
nu anförda har gällt tillämpningen av regeln i 1 kap. 3 § TF som gäller sanktionsfrågorna.
Det är på grand av dess hänvisning tUl missbraket av tryckfriheten som
kriminalisering m.m. kan ske utanför TF för annat än sådant missbrak.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
departementschefen framhåller skyddar TF reklamen i tryckt skrift mot både
censur och andra förhandsingripanden. Härvidlag stöder sig departementschefen
uppenbarligen på det förhållandet att de i 1 kap. 2 § TF intagna förbuden mot
förhandsgranskning m. m. ut-tryckUgen anges gäUa skrift överhuvud, varför något
undantag ej kan göras beträffande reklammeddelanden i tryckt skrift. Enhgt
denna uppfattning, till vUken jag ansluter mig, bUr det knappast möjligt att tiU-lämpa
stadganden i 2 § marknadsföringslagen, enligt vilka myndighet
(marknadsdomstolen) kan föreskriva förbud för näringsidkare att ge
reklammeddelande visst innehåU, för så vitt gäller sådant meddelande som är
avsett att inflyta i tryckt skrift. Det är nämligen då inte fråga om en
sanktion enligt 1 kap. 3 § TF avseende annat än missbruk av tryckfriheten utan
en sådan förhandsåtgärd som regleras i 1 kap. 2 § TF. Lagrådet uttalade 1970
den meningen (prop. 1970: 57 s. 129—131) att det ifrågavarande stadgandet i
marknadsföringslagen kan godtas från tryckfrihetsrättslig synpunkt även utan
tillägg tUl TF. I sak synes departementschefens meningsyttring i detta ärende
innebära ett välgrandat avståndstagande från lagrådsuttalandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
synes mig 1970 ha byggt på det tänkesättet att, utöver vad som följer av 1 kap.
3 § TF, ytteriigare ett antal regler i TF icke skuUe gälla beträffande kommersieUa
reklammeddelanden. En sak är att man genom en snäv tolkning av begreppet
missbrak av tryckfriheten i 1 kap. 3 § TF kan skapa ett rätt stort utrymme för
sanktionsregler utanför TF. Något helt annat är att förklara ett skönsmässigt
bestämt urval av regler i TF icke skola avse sådana meddelanden i tryckt skrift
som innehåUer</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section172>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section173>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>kommersiell
reklam. Hur ett dylikt urval skuUe kunna göras är svårt att förstå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
en bestämmelse som den i 1 kap. 9 § TF om att det utan hinder av TF kan stadgas
förbud mot kommersieU annons, i den mån annonsen användes vid marknadsföring av
alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror, ansetts erforderlig måste innebära
att ett generellt förbud mot reklammeddelande av visst innehåll i tryckt
skrift skaU ha stöd i TF. Däremot skuUe, om jag förstår lagrådet 1970 rätt,
sådant stöd icke krävas för förbud i det särskilda fallet av det slag
marknadsdomstolen kan meddela. För en slutsats av denna innebörd har jag svårt
att finna någon rättslig grand. Den naturliga tolkningen av regeln i 1 kap. 9 §
TF, vilken tillkom 1973, är att det blott är i det fall som anges i detta
grandlags-stadgande som kommersiell annons får på grand av sitt innehåll föranleda
sådana ingripanden som exempelvis förhandsgranskning enligt regler utanför TF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rättsläget
präglas uppenbarligen för närvarande av en viss förvirring. Å ena sidan står
den huvudtankegång, som med olika nyanseringar företrädes av t. ex.
departementschefen i detta ärende, massmedieutredningen (se SOU 1975: 49 s.
173—174) och mig, om behov av stöd i TF för ingripanden mot kommersiell reklam
i tryckt skrift som går utöver vad 1 kap. 3 § TF kan anses tillåta. Å andra
sidan står en i sina konturer mera diffus mening om att TF skyddar endast
yttrandefriheten i tryck i form av opinionsbUdning och nyhetsförmedling. Varje
åtgärd mot skrift som icke föranledes av någon omedelbar strävan att inverka på
åsiktsbildning och nyhetsförmedling anses därför kunna göras oavsett vad TF
bokstavligen föreskriver. Förenklat uttryckt innebär denna åskådning som fått
stöd i högsta domstolens rättspraxis att TF överhuvud icke gäller för vad som
kallas kommersiell reklam, i vad den har till ändamål att främja avsättningen
av varor, tjänster och andra nyttigheter. Utifrån denna uppfattning avvisade
föredragande statsrådet 1973 massmedieutredningens förslag till reglering i TF
av den kommersiella reklamens ställning i tryckfrihetsrättsligt hänseende med
bl. a. den motiveringen att förslaget inskränkte redan befintliga möjligheter tUl
ingripanden mot reklamen vid sidan av TF (prop. 1973: 123 s. 41).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förevarande lagstiftningsärende är fråga om publicering av en persons namn och
bild. I gällande lydelse innehåller TF icke något allmänt förbud mot
publicering av någons namn eller bild utan dennes samtycke eUer någon
uttrycklig regel, som kan utgöra grund för ett dylikt förbud i lag utanför TF.
Att bilden i och för sig är tryckfrihetsrättsligt skyddad framgår av 1 kap. 5
§ sista stycket TF som uttryckligen hänför bild, även om den ej åtföljes av
text, tUl skrift. Det är klart en integrerande del av tryckfriheten, sådan den
bestäms i 1 kap. 1 § TF, att kunna i tryckt skrift fritt återge en persons namn
och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section174>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section175>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>84</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>likaså
hans bUd i mycket skiftande sammanhang. Inskränkningar i denna envar tiUkommande
rätt kräver därför i princip stöd av TF. Vissa inskränkningar i denna rätt
finns för närvarande föreskrivna i TF, framför allt genom TF:s regler om
sanktioner i anledning av otUlåtet yttrande i tryckt skrift i form av förtal.
Härutöver kan ansvarighetsregler tänkas helt vid sidan av TF, om de icke till
någon del riktar sig mot missbruk av tryckfriheten utan uteslutande tillgodoser
andra ändamål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
följer av det förut anförda kan icke av den omständigheten att någons namn
eller bUd publiceras i ett tryckt meddelande, vilket kan karaktäriseras som
kommersiell reklam, slutas att publicerandet saknar all betydelse ur
tryckfrihetssynpunkt och därför ej kan innefatta missbrak av tryckfriheten. Det
material, på vilket det remitterade lagförslaget bygger, ger icke mycken
ledning vid denna frågas bedömning. Integritetsskyddskommittén anför blott
några få exempel på sådan reklam som den vUl bekämpa med sitt förslag (SOU
1976: 48 s. 42—43). Ett av dessa avser det fall att en tidning i sin
marknadsföring anger namn på kända personer som redan är prenumeranter på tidningen.
En sådan upplysning kan, även om den lämnas i reklamsyfte, enligt min mening
uppenbarligen ha ett självständigt nyhetsvärde. I departementschefens anförande
tas upp den marknadsföring som förekommer på bokomslag, t. ex. i form av
namngivna recensenters uttalanden om boken. Även sådana uttalanden tillhör
opinionsbildningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att man skaU få ett tillfyllestgörande underlag för att bedöma hur stor del av
tryckt reklam innehållande någons namn eller bild som är av den art att den
saknar allt intresse ur tryckfrihetens synpunkt erfordras en kartläggning av
denna reklam. Någon undersökning av detta slag synes ej föreligga. Lagstiftaren
måste därför handla i blindo vad beträffar en bUvande lagstiftnings betydelse
såvitt gäller bruket av någons namn eller bild i tryckt skrift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Departementschefen
är varse gränsdragningsproblemen. Han omnämner i detta sammanhang även
textreklamen och förefaller vad gäller denna närmast mena att om en
näringsidkare lyckats i en tidnings redaktionella text få in ett meddelande i
marknadsföringssyfte innehållande annans namn eller bild han skall kunna
straffas härför helt vid sidan av det ansvar, som enligt TF tidningens utgivare
har för samma text. Man kan som annat exempel peka på följande icke ovanliga
fall. Ett förlag utger en bok om en levande person. Dennes namn och bUd
utsattes i samma tidningsnummer dels i en av förlaget införd annons om boken
dels ock i en recension av boken. Skall på de båda paraUella
publiceringsförfarandena tillämpas samma eller skUda påföljdssystem? Ett av en
namngiven person offentligen fällt yttrande — som i sitt ursprungliga
sammanhang får räknas till opinionsbildningen — förlorar det denna karaktär om
det avtryckes i en annons i reklam-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section176>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section177>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>85</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>syfte
med angivande av upphovsmannens namn? Det är inte svårt att på detta sätt på
varandra stapla exempel av skiftande natur belysande de talrika
gränsdragningsfrågorna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissprotokollet anges som utväg ur dessa svårigheter att man i fall då tvekan
föreligger om TF är tillämplig eller ej utgår från att så är fallet. Härav drar
departementschefen den slutsatsen att i detta läge något straffrättsligt ansvar
ej skall utkrävas. Emellertid följer av 1 kap. 3 § TF att icke heller någon
ersättningsskyldighet kan ifrågakomma. I nämnda lagrum likställes nämligen
ansvar och ersättningsskyldighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min mening finns det anledning antaga att de fall, i vilka tvekan om icke i
reklammeddelandet något bruk göres också av tryckfrihet, blir så talrUca att
en blivande lagstiftning får ett ganska snävt till-lämpningsområde vad gäUer
tryckta skrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utanför
tryckfrihetsområdet finns möjligheter att i vanlig lag begränsa yttrande- och
informationsfriheten på detta fält. I 2 kap. 13 § första stycket
regeringsformen (RF) utsägs uttryckligen att friheten att yttra sig får
begränsas — genom lag — i näringsverksamhet. Som följer av 2 kap. 1 § sista
stycket RF gäller vad beträffar det tryckta ordet icke denna regel utan i
stället TF. En frihetsbegränsande lagstiftning rörande bruket av någons namn
och bild får därför full genomslagskraft blott i fråga om andra media än
tryckta skrifter. Då de senare är de i sammanhanget betydelsefulla media (se
integritetsskyddskommittén SOU 1976: 48 s. 49), blir en lagstiftning som ej
kan fullt ut tillämpas beträffande dessa föga meningsfull.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
ett remissyttrande av hovrätten över Skåne och Blekinge hävdas att kommitténs
lagförslag icke riktar sig mot ett överskridande av yttrandefrihetens gränser
utan att det avser användning av någons namn eller bild utan lov. Att publicera
något utan lov är enligt hovrätten en förseelse som är parallell med en
publicering som kränker annans upphovsrätt. Den föreslagna lagstiftningen har
otvivelaktigt inslag som gör att den kommer att stå immaterialrätten nära.
Detta förhållande lämnar emellertid inte något stöd för den uppfattningen att
lagstiftningen kan genomföras oberoende av TF:s regler. Som framgår av 1 kap.
8 § andra stycket TF krävs i TF särskilda undantagsbestämmelser för att
genomföra den upphovsrättsliga lagregleringen vid sidan av TF. Hovrättens
påpekande synes därför böra föranleda den reflexionen att, även om
lagstiftningens syfte skulle vara att skapa ett immaterialrättsUgt skydd för
det egna namnet och den egna bilden, en undantagsregel erfordras i TF,
lämpligen i anslutning till 1 kap. 8 § TF, som närmare anger hur långt denna
rätt får inskränka envars fria rätt att utnyttja annans namn och bild i tryckt
framställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
skäl som framgår av det nu anförda låter det sig enligt min mening icke göra
att i nuläget förorda genomförandet av en lagstiftning om bruket av någons
namn och bild vid marknadsföring av varor,</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section178>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section179>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tjänster
och andra nyttigheter, som skaU gälla även tryckta skrifter utan att reklamens
placering i tryckfrihetshänseende blir preciserad. Det är här fråga om ett
rättsområde av ökande betydelse. Marknadsföringen av varor och tjänster är av
vital betydelse för det samhälle vari vi lever. OlUca ideologiska uppfattningar
om reklamens roll bryter sig mot varandra. Det måste i denna situation falla på
lagstiftaren att i klara regler lägga fast om och i vUken omfattning
kommersiell reklam skall undantas från den tryckfrihetsrättsliga regleringen.
Om undantag skall göras är det av vikt att få fastslaget viUca delar av det
tryckfrihetsrättsliga systemet som icke skall gälla beträffande tryckt reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
kan icke heller underlåta att framhålla de faror för vilka tryckfriheten
utsattes i ett längre perspektiv, om lagstiftaren fortsätter på den inslagna
vägen och finner ingripanden mot olika slag av tryckta skrifter tUlåtliga vid
sidan av TF med den motivering att opinionsbUd-ningen och nyhetsförmedlingen
icke avses skola påverkas genom ingreppen. I det långa loppet kommer en
rättsutveckling i denna rUct-ning att underminera tryckfrihetsrättens grunder.
Det kan vara frestande för lagstiftaren att genom vanlig lag utanför och utan
stöd av TF ingripa mot tryckta skrifter genom att åberopa något i och för sig beaktansvärt
intresse, som han vUl främja och som kan sägas i och för sig inte ha något
starkare samband med nyhetsförmedling och åsUctsbUdning i dessa ords trängre
mening. Det kan t. ex. gälla att främja hälsovård eller en god miljö, förbättra
sysselsättningsmöjligheterna, åstadkomma skydd för ena parten i ett avtalsförhåUande.
Emellertid finns vanligen också en klar tryckfrUietsrättslig aspekt på ämnesområden
där den vid en förstahandsgranskning kan synas försumbar. VUl lagstiftaren för
att tillgodose speciella samhälleliga syften inskränka medborgarnas rätt att
fritt bruka det tryckta ordet som kommunikationsmedel sig emellan, bör därför
stöd för ingripandet skapas i TF. Att lagstiftaren härvidlag är noggrann utgör
en betydelsefull garanti för tryckfriheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
hänvisning till ovan redovisade omständigheter anser jag mig nödsakad att
avstyrka den föreslagna lagstiftningen, som utformats utan tUlräckligt
hänsynstagande tUl den här diskuterade grundlags-problematUcen. Den kan enligt
min mening icke förbigås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sverige
är ett underutvecklat land vad beträffar det rättsliga personlighetsskyddet.
Det är därför förståeligt att departementschefen finner sig icke utan tungt
vägande skäl längre böra avvakta med reformen. Den omarbetning av
grundlagsreglerna rörande bl. a. hela tryckfriheten, som förberedes av
yttrandefrihetsutredningen, kan väntas ta avsevärd tid. Om behovet av ett
förbättrat integritetsskydd på detta område bedöms som brådskande, är icke
nödvändigt att avvakta resultatet av denna utredning. Det är möjligt att genom
en delreform</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section180>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section181>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>införa
särskUda regler om reklamen i TF. På grundval av det omfattande utredningsmaterial
som redan föreligger rörande detta ämne kan en provisorisk grundlagsändring
genomföras redan i samband med 1979 års riksdagsval. Ett klarläggande av
rättsläget måste avvaktas, innan lagstiftningsarbetet på nu förevarande område
upptages.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
den händelse lagförslaget kommer att föreläggas riksdagen, får jag tiUfoga
följande synpunkter avseende förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
lösning som lagstiftningsuppgiften erhållit i det framlagda förslaget innebär
att detta framstår närmast som en utbyggnad av immaterialrätten. Ett
utnyttjande av någons namn eller bild utan vederbörandes samtycke inom marknadsföringssektom
avses skola automatiskt föranleda ersättningsskyldighet enligt förslagets 3 §.
Frågan om genom begagnandet någon integritetskränkning skett skjuts i bakgranden.
Det kan förefalla som om lagens syfte egentligen är att garantera den enskUde
en skälig ersättning för att näringsidkare eller annan anknuten tUl
näringslivet använder sig av hans namn eller bild i sin marknadsföring av vad
han har att erbjuda. I departementschefens anförande betonas att behovet av att
kunna förhindra integritetsövergrepp i samband med reklamåtgärder gör
lagstiftningen angelägen. Detta syfte skulle komma till klarare uttryck i lagen
om orden "utan dennes samtycke" utbyttes mot exempelvis "på
sådant sätt att dennes integritet kränkes". Lagen blir dock därmed mera svårtillämpad.
Självfallet är det förhållandet att den berörde samtyckt tiU namnets eller bildens
begagnande ett viktigt indicium då det gäller att avgöra om en integritetskränkning
föreligger eller ej, men om man verkligen vill först och främst skydda den enskUde
mot obehörigt intrång i den personliga sfär, som bör vara förbehållen honom
själv, kan samtycket icke få vara enda kriterium. Lagstiftningens utformning på
denna punkt synes mig vara beroende av om lagstiftaren främst vUl skapa en
ekonomiskt mätbar rätt för envar att sälja sitt namn och sin bild för kommersieUa
eller andra ändamål eller om man önskar skapa en zon för den enskUde där han är
skyddad mot personlighetsintrång. Särskilt om den föreslagna lagstiftningen
skall tjäna som utgångspunkt för en fortsatt utbyggnad av personlighetsskyddet
finns anledning att uppmärksamma de nu berörda frågestäUningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
den tekniska omredigering av 1 § som lagrådets övriga ledamöter föreslagit har
jag ej skäl tUl erinran. Jag vill särskilt framhålla att i TF — 3 kap. 2 § och
8 kap. 5 § — ordet namn brakas för att beteckna en persons verkliga namn. Vid
sidan av namnet som identifikationsmedel användes på dessa ställen i TF
uttryckssättet "pseudonym eller signatur, som enligt vad aUmänt är känt
åsyftar bestämd person". En likartad terminologi synes böra eftersträvas
på detta område, även om det kan föreligga vissa olikheter mellan regler som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section182>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section183>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>avser
att klarlägga tryckfrihetsrättsligt ansvar och sådana som skyddar mot
personlighetsintrång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TUl
de synpunkter av straffrättslig natur, för vilka lagrådets övriga ledamöter
givit uttryck vid 2 §, kan jag ansluta mig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
jag nyss anfört ställer jag mig tveksam till regeln om strikt ersättningsansvar
vid utnyttjande av namn eller bild utan samtycke. Om lagstiftningens syfte
förskjuts i riktning mot att stärka personlighetsskyddet, ligger det närmare
till hands att knyta ersättningsskyldigheten till det förhällandet att den
kränkte kan visas ha lidit verklig skada, ekonomisk eller icke-ekonomisk.
Frågan om vem som skall kunna bli skadeständsskyldig förtjänar ytterligare
överväganden. Skäl kan anföras för att begränsa skadeståndsskyldigheten till
den näringsidkare som dragit omedelbar nytta av publiceringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Reglema
i 4 § lagförslaget berör frågorna om beslag och konfiskation. Av 1 kap. 3 § TF
följer att sådana åtgärder kan företas mot tryckt skrift blott med stöd av TF,
därest fråga är om missbruk av tryckfriheten. Om sålunda ett tryckt
reklammeddelande innehåller något om än obetydligt tryckfrihetsskyddat inslag —
vilket enligt min bedömning ofta torde vara fallet — kan de i 4 § föreskrivna
åtgärderna ej vidtas tUl förhindrande av vidare spridning av reklammeddelandet.
Om det utrymme som kan finnas kvar för användning av 4 § är så stort, att det
är motiverat att för dessa fall instituera ett särskilt förfarande, undandrar
sig mitt bedömande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Man
kan fråga sig vilken karaktär det i 6 § lagförslaget angivna åläggandet att
bekosta tryckning av dom i tidningar kan anses ha. Skyldigheten att införa dom
i tidning är i 7 kap. 6 § andra st. TF konstruerad som en brottspåföljd för
visst fall. Påföljder av detta slag namnes icke i 1 kap. 3 § TF. I 5 kap. 6 §
skadeståndslagen är åläggandet att bekosta tryckning av dom systematiskt
placerat bland reglerna om skadeståndets bestämmande. En fällande dom är enligt
7 kap. 6 § TF förutsättning för publiceringsskyldighet enligt nämnda lagrum.
Regeln i 5 kap. 6 § skadeståndslagen har en liknande konstraktion. Även i
förevarande fall bör en förutsättning för att någon skall åläggas publicera en
dom vara att det i själva domen slås fast att den som skall förplUctas gjort
sig skyldig tUI ett sådant utnyttjande som anges i förslagets 1 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section184>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:45.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section185>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:189.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag
PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:190.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
regeringssammanträde 1978-06-15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredragande:
statsrådet Romanus</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Proposition
med förslag till lag om namn och bild i reklam</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till lag om namn och bild i reklam.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>FörhåUandet
mellan reklam och tryckfrihet är av betydelse i detta lagstiftningsärende. I
lagrådsremissen (avsnitt 7.3) anförde jag att kommersiell reklam under vissa
givna förhållanden anses falla utanför det område där fuUt tryckfrihetsrättsUgt
skydd föreligger. I enlighet härmed förordade jag att den aktuella regleringen
begränsas till att avse endast kommersiell reklam. Jag erinrade i sammanhanget
om att en sådan begränsning inte undanröjer alla oklarheter och hänvisade till
s. k. blandade meddelanden och textreklam. I tveksamma fall menade jag att man
skall utgå ifrån att tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig och att straffansvar
då inte utkrävs. Detta gäller givetvis också i fråga om ersättningsskyldighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har behandlat förhållandet mellan reklam och tryckfrihet. En av lagrådets ledamöter
har därvid lämnat en utförlig redogörelse för frågans tidigare behandling i
förarbeten, lagstiftning och praxis. Efter en fortsatt analys av rättsläget,
med en diskussion angående bl. a. syftet bakom TF och olika däri intagna
regler, finner sig ledamoten nödsakad att avstyrka den föreslagna
lagstiftningen, som enligt hans mening utformats utan tillräckligt
hänsynstagande till den aktuella grundlagsproblematiken. Ett närmare
klarläggande av rättsläget anses erforderligt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:8.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 mars 1978.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section186>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section187>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79: 2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>90</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>och
förutsätts kunna ske endast genom att särskilda regler om reklamen införs i TF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ifrågavarande
yttrande innebär enligt min mening en bred inventering och genomgång av
material och argument som kan böra beaktas vid bedömningen av den aktuella
frågan. De i anslutning därtiU framförda synpunkterna måste också betecknas
som intressanta och tankeväckande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
vad jag tidigare anfört framgår att jag är medveten om att en tUl-lämpning av
den föreslagna nya lagen kan skapa vissa gränsdragningsproblem. I denna del
framförs i yttrandet den meningen att det finns anledning anta att de fall i
vilka tvekan om inte i reklammeddelandet något bruk görs också av tryckfrihet,
blir så talrika att en blivande lagstiftning får ett ganska snävt
tillämpningsområde. Jag har här en avvikande uppfattning. Med utgångspunkt i
hittillsvarande erfarenheter finns sålunda enligt min mening goda skäl föratsätta
att den form av utnyttjande av annans bild eller namn som lagförslaget tar
sikte på i det stora flertalet fall vidtas i rent kommersiella syften och under
förhållanden i övrigt som enligt förhärskande uppfattning om gällande rättsläge
inte medför ett fullt tryckfrihetsrättsligt skydd. De övriga tre ledamöterna i
lagrådet har på av dem anförda skäl också anslutit sig tUl min i remissen
redovisade uppfattning att det remitterade förslaget kan genomföras utan
ändringar i tryckfrihetslagstiftningen. Som jag framhöll i lagrådsremissen
framstår också en förstärkning av integritetsskyddet på förevarande område som
en uppgift, vilken inte bör anstå längre utan mycket tungt vägande skäl. Sådana
skäl anser jag inte föreligga. Med beaktande av karaktären av de förslag som nu
framläggs, vUka hänför sig tiU ingripanden där stadgandet i 1 kap. 3 § TF kan
bli aktuellt, anser jag inte heller att en delreform av frågan om förhållandet
mellan TF och reklamen behöver komma till stånd innan förslaget genomförs. Hela
den frågan ingår i yttrandefrihetsutredningens uppdrag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
tre av ledamöterna föreslår beträffande 1, 2 och 6 §§ bör godtas med någon
redaktionell jämkning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
3 § har en av lagrådets ledamöter ställt sig tveksam till regeln i första
meningen om strikt ersättningsansvar vid utnyttjande av namn och bUd utan
samtycke. Han har därutöver också ifrågasatt en begränsning av
skadeståndsskyldigheten till den näringsidkare som har dragit omedelbar nytta
av publiceringen. Lagrådets övriga tre ledamöter har emellertid godtagit den
strikta ersättningsregeln och dessutom föreslagit att, i förhållande till
departementsförslaget, kretsen av ersättningsskyldiga enligt denna regel skall
utvidgas tUl att omfatta även näringsidkarens arbetstagare. I överensstämmelse
med 4 kap. 1 § skadeståndslagen föreslås emellertid skadeståndsansvaret därvid
inträda för arbetstagaren endast i den mån synnerliga skäl föreligger. För
egen del kan jag godta sistnämnda utvidgning av den skadeståndsansvariga
kretsen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section188>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section189>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:2</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>91</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>med
hänsyn bl. a. till att förslaget innebär ett närmande tUl de aUmänna principerna
i skadeståndslagen. Även i övrigt biträder jag vad tre av lagrådets ledamöter
föreslår beträffande 3 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>4
§ departementsförslaget upptar en rätt för den avbildade eller namngivne att
få till stånd åtgärder beträffande reklammaterial m. m. i syfte att förebygga
missbrak. Tre av lagrådets ledamöter ifrågasätter om inte förslaget innebär ett
alltför långtgående skydd för t. ex. godtroende näringsidkare som själv har
bedrivit reklam i strid mot 1 § och föreslår en skärpning efter mönster av 20 §
andra stycket firmalagen (1974: 156). Jag är beredd att ge dem rätt på denna
punkt. För att den föreslagna regeln skall fylla sitt ändamål menar samma
ledamöter vidare att det kan vara av betydelse att möjlighet finns till
interimistiskt ingripande och förordar i enlighet härmed en bestämmelse om
beslag. Som den fjärde av lagrådets ledamöter påpekar innehåller TF
bestämmelser om beslag av tryckt skrift. Det ligger i sakens natur att den nu
diskuterade möjligheten till beslag skulle tillämpas enbart på sådant
reklammaterial som är av utpräglat kommersiell natur och inte till någon del
avser nyhetsförmedling eller åsiktsbildning av det slag som det ligger i TF:s
syfte att värna. Med denna begränsning kan det praktiska värdet av den
föreslagna beslagsregeln ibland vara mycket tveksamt. Vid sådant förhållande
och då förslaget lätt kan föranleda missförstånd beträffande möjligheterna att genomföra
beslag i här tänkbara situationer vill jag inte biträda förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section190>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:51.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section191>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79: 2</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>92</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Propositionen........................................................ </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåll.......................... </span><span style='font-family:
Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Förslag till lag om namn
och bUd i reklam................... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1978 ..</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledning ...................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>GäUande rätt ................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledning ................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Fotografilagen ........................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Varamärkeslagen ........................................ </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Ärekränkningsbrotten .................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Marknadsföringslagen ................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Utomrättsliga normer .................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Självsanering inom näringslivet
....................... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>12</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 Utländsk
rätt ................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>USA ........................................................ </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>England....................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förbundsrepubliken Tyskland ....................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Frankrike .................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Norge .................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:16.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Danmark ................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Integritetsskyddskommitténs
förslag...................... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>KO:s förslag .................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>33</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Remissyttrandena ......................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Föredraganden ............................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>. </span><span style='font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Allmänna synpunkter ................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Principerna för ett utbyggt
rättsskydd ............. </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Reklam och yttrandefrihet.............................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Utformningen av den nya lagen....................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Reklam ...................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:17.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Övriga frågor ........................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:8.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Upprättat lagförslag ....................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:8.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Specialmotivering ......................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Hemställan .................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Beslut ......................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
1 Kommitténs lagförslag ................................ </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
2 Det remitterade lagförslaget......................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag
av lagrådats protokoll den 18 april 1978........... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 15 juni 1978 ..</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:29.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:7.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:5.0pt;
font-family:Verdana'>NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780234</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section192>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
G2032prop_197879__2.pdf4457555pdfmed förslag till lag om namn och bild i reklamhttps://data.riksdagen.se/fil/CF56A28D-F74D-4AA3-A73F-0E416CF618BA