2448678G2031781978/79178propproppropProposition 1978/79:178PropositionProposition17801979-03-22 00:00:002024-12-27 14:47:032008-06-13 07:55:38om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m.m.importeradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/G203178/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G203178https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G203178
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'>Regeringens
proposition</span><span style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'>' 1978/79:178</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>1978/79:178</span></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>om husläkarsystem inom
hälso- ocli sjukvården m. m.;</span></b></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>beslutad den 22 mars 1979.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
föreslår riksdagen att aniaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
regeringens vägnar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>OLA
ULLSTEN</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:215.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HEDDA
LINDAHL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:90.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Propositionen
redovisar riktlinjer för hur kontinuiteten i kontakterna mellan patient och
vårdgivare kan förbättras inom den öppna hälso- och sjukvården. I propositionen
föreslås att riksdagen fattar principbeslut om att ett husläkarsystem skall
organiseras. Genomförandet föreslås ske i takt med att primärvården byggs ut
och med anpassning till lokala förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:62.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:38.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag<br>
SOCIALDEPARTEMENTET</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
regeringssammanträde 1979-03-22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
statsministern Ullsten,ordförande,och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, 'Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer,
Cars och Gabriel Romanus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredragande:
statsrådet Lindahl</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Proposition
om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1.
Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om en bättre kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare inom den öppna
vården har uppmärksammats alltmer under senare år. Att vid upprepade läkarbesök
hänvisas till olika läkare skapar hos patienterna en känsla av otrygghet och
bristande omhändertagande. En ömsesidig personkännedom är viktig för ett
förtroendefullt förhållande mellan patient och läkare. Detta har ofta varit
svårt att förverkliga inom den offentliga vården. Mot denna bakgrund
bemyndigade regeringen den 18 maj 1977 dåvarande statsrådet Troedsson att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om kontinuitet i
kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m. m. Med stöd av
bemyndigandet tillkallades samma dag dåvarande landstingsrådet Gunnar Hjerne
såsom särskild utredare. Utredningsmannen har biträtts av ett flertal
experter.' Utredningen har antagit benämningen kontinuitetsutredningen (S
1977:08). Utredningen avlämnade i november 1978 sitt betänkande (SOU 1978:74)
Husläkare - en enklare och tryggare sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Till protokollet i detta
ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1. Beträffande
nuvarande förhållanden samt uiredningens närmare överväganden hänvisas till
betänkandet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Efter remiss har yttrande
över konlinuitetsutredningens belänkande (SOU 1978:74) avgetls a v försvarets
sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, nämnden för läkares vidareutbildning,
riksförsäkringsverket, statskontoret, universiteis-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>'Avdelningschefen
Sven-Eric Bergman, överläkaren Björn Laurell, clepartemenissek-reteraren Anders
Lindgren, överläkaren Nils Brage Nordlander, biträdande sjukvårds-direktören
Göran Rådö, avdelningschefen Karl-Eric Wictorson, distriktssköterskan Siri
Häggmark och utredningssekreleraren Ingemar Lindberg.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>och
högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, arbetarskyddsslyrelsen, statens
invandrarverk, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska
sjukhuset, statens handikappråd, hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04),
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorriands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbollens läns landstingskommuner, Malmö, Göteborgs och
Gollands kommuner. Tjänstemännens centralorganisation. Landsorganisationen i
Sverige, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska hälso-och sjukvårdens ijänstemannaförbund. Svenska kommunalarbetareförbundet,
Sveriges läkarförbund. De handikappades riksförbund. Handikappförbundens
centralkommitté. Pensionärernas riksförbund, Sveriges folkpensionärers
riksförbund och Svenska läkaresällskapet. Vissa remissinslanser har bifogat
yttranden som de inhämtat. Sålunda har 1. ex. universitets- och högskoleämbetet
bifogat yttranden från karolinska institutets och universitetens medicinska
fakultetsnämnder och SACO/SR från Sveriges Psykolog-förbund och
Civilekonomernas Riksförbund. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:161.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.
Allmänna överväganden 2.1 Bakgrund</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården har byggts ut kraftigt under de senaste decennierna. Dess andel
av bruttonationalprodukten har successivt ökat. År 1960 värden 3,5 %. Tio år
senare hade denna andel ökat till ca 7 ';„. Ar 1978 uppgick den till ca 9 9ö.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
kraftiga uibyggnad som dessa siffror speglar kännetecknas framförallt av två
grundlinjer. De ökade resurserna har till allra slörsta delen inriktats på all
bygga ut den slutna sjukhusvården, främsi akutsjukvården. Utvecklingen inom
sjukvården har också präglats av en ökad specialisering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
slutet av 1930-lalei var hälften av landets yrkesverksamma läkare sysselsatta
utanför sjukhusen. Denna andel var mindre än en femtedel i början av 1970-lalel.
Sjukhusens ökade dominans inom sjukvården är en viklig orsak till den
tilltagande specialiseringen. Inte bara den slutna vården, utan även den öppna
har genomgått denna specialiseringsprocess. Della hänger samman med all
sjukhussektorns utbyggnad också inneburit alt sjukhusen i stor utsträckning
kommit att svara för beiydande delar av den samlade öppna vården. Inte mindre
än 60 % av läkarbesöken i offenilig vård sker idag vid de öppna specialiserade
sjukhusmottagningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
konsekventa ulbyggnaden av akutsjukvården har av naturliga skäl samtidigt
begränsat resurserna för andra delar av vården bl. a. den öppna vården utanför
sjukhus (primärvården). Riskerna med atl underdimensio-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>4</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>nera
primärvården och driva specialiseringen alltför långt har påtalats i olika
sammanhang under årens lopp. Redan dåvarande generaldirektören J. Axel Höjer
tog upp denna fråga i betänkandet "Medicinalstyrelsens
öppenvårds-utredning från år 1948" (SOU 1948:14). 1 denna framhölls alt
primärvårdens behov borde beaktas mera aktivt. Ett system med hälsocentraler
föreslogs inom den offentliga vården. Ulredningen tryckte också myckel starkt
på behovet av en väl dimensionerad allmänläkarkår och framhöll riskerna med en
alltför långtgående specialisering, bl. a. utifrån kravet på en helhetssyn i
vårdarbetet. Utredningen gjorde vissa beräkningar avseende bl. a. behovet av
allmänläkare och ansåg att del år 1960 borde finnas drygt 2 000 allmänläkare
vid hälsocentraler/läkarstationer. Som jämförelse kan nämnas au det i början av
år 1978 fanns drygt 1 700 tjänster för allmänläkare i landet. Omkring 45 % av
dessa saknade ordinarie innehavare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
betänkandet "Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena (SOU
1958:15) behandlades bl. a. den s. k. provinsialläkarkrisen. Den ansågs bero på
atl yngre läkare i allt siörre utsträckning sökte sig till sjukhusen. Även
denna utredning betonade angelägenheten av en väl ulbyggd primärvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Efter
ytterligare lio år (1968) presenterade socialstyrelsen ett principprogram om
öppen vård. Uppfattningen atl många patienter som sökte sig till sjukhusens
öppna specialistmottagningar lika väl eller bällre kunde tas om hand i
primärvården blev allt vanligare. Principprogrammet innehöll därför förslag om
decentralisering av specialister från sjukhusen lill vårdcenlraler och
konsultmottagningar av olika slag. Fr. o. m. år 1969 infördes också en särskild
vidareutbildning som kom att leda till allmänläkarkompeiens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
författningsändringar som genomfördes år 1972 fick sjukvårdshuvudmännen bl. a.
möjlighet atl inrälla distriklsläkartjänsier såväl för allmänläkarvård som för
specialiserad vård. Samtidigt infördes i sjukvårdskungörelsen en bestämmelse
atl sjukvårdsstyrelsen skulle se till an det inom varje läkardistriki fanns
erforderliga resurser för au tillgodose i första hand behovel av
allmänläkarvård. Synen under 1960-ialet var dock fortfarande klan
specialisiinrikläd. Detla fick helt naturligt genomslag i läkarutbildningen.
Man räknade också med alt det vid större vårdcentraler skulle behövas
specialistläkare i invärtesmedicin vid sidan av allmänläkarna. Vården vid
sjukhem och ålderdomshem ansågs böra skötas av specialister i långvårdsmedicin.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>År 1978 redovisades
resultatet av etl ulredningsarbele som bedrivits gemensamt av socialstyrelsen,
kommunförbunden och Spri. I rapporten "Primärvård - innehåll och
ulveckling" (Spri S 101 1978) konkretiserades tankarna på en ulbyggd
primärvård med ulgångspunkt i ett av socialstyrelsen framlagt principprogram om
hälso- och sjukvården inför 80-ialet, HS 80. Enligl rapporten skall målet för
primärvården vara au tillgodose behovet av helhetssyn, kontinuitet,
tillgänglighet, m. m. inom sjukvården. Man förutser i rapporten en fortsatt
brist på vidareutbildade allmänläkare ännu i mitten av 80-talet. Å andra sidan
räknar man med en relativt god tillgång på läkare med</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span></b><b><span style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'>5</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>annan
vidareutbildning. Primärvårdens utbyggnad fram till mitten av 1980-talet får
därför baseras på såväl allmänläkare som läkare med annan vidareutbildning. 1
rapporten understryks även angelägenheten av atl också ge elt ökat ulrymme ät
förebyggande åtgärder inom primärvården och alt få lill slånd eu nära samarbete
mellan sjukvården och den primärkommunala socialvården. Vidare föreslås en
uibyggnad av hemsjukvården, vilket kräver en utökning av anlalel
distriktssköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m. fl.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Konlinuitetsutredningens
grundsyn är att det är angeläget att få lill stånd en lättillgänglig hälso- och
sjukvård som tillgodoser kraven på kontinuitet i vården och kraven på en
helhetssyn på patienten och dennes behov av insatser av olika slag. En
decentralisering av vården till mindre och mer personliga enheter måste enligt
ulredningen ske för atl detta ska kunna uppnås. En viktig utgångspunkt för
uiredningens överväganden och förslag har varit enskilda människors önskemål om
en väl fungerande hälso- och sjukvård såsom dessa önskemål har framträtt i en
rad attityd- och opinionsundersökningar. Mol denna bakgrund har ulredningen
föreslagil att ell husläkarsystem införs i vårt land. Ulredningen har kommil
till den slulsalsen all en verkligt god kontinuitet i kontakterna
patient-vårdgivare bäst kan tillgodoses inom primärvården, dvs. i den
organisation för öppen vård som finns utanför sjukhusen vid vårdcenlraler och
flerläkarslalioner.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Flertalet remissinstanser
delar uiredningens uppfattning atl målel för hälso- och sjukvården måste vara
att uppnå närhet, helhetssyn, läuillgäng-lighet och kontinuitet i vården och
all en decentralisering av vården till vårdcenlraler som är geografiskt belägna
så nära invånarna som möjligt är en väg atl nå detla mål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinslanserna
framhåller överlag att den bristande kontinuiteten i vården är ett allvarligt
problem för både allmänheten och vårdpersonalen. Angelägenheten atl förbättra
kontinuiteten i primärvården understryks slarkl. 1 remissyllrandena framhålls
att sjukvården måste få en humanare inriklning och organiseras så atl
patienterna kan lära känna vårdpersonalen och kan känna trygghet och
förtroende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
remissinstanser anser atl utredningens förslag atl alla skall få en fast
läkarkontakt är ett allmänl önskemål. Det övervägande anlalel remissinslanser
stöder också utredningens mening all allmänläkaren tillsammans med
distriktssköterskan måste svara för den långsiktiga kontinuiteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissyttrandena betonas ofta alt det är angelägel atl fier läkarbesök kan ske
inom primärvården - med beaktande av de principer om kontinuitet som
utredningen föreslår - men att detia också kräver insalser såväl centralt som lokalt.
Det framhålls au förutsättningarna fören god kontinuitet ytterst aren
resursfråga och alt en satsning på ökad utbildning med allmänmedicinsk
inriktning därför måste prioriteras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
fiesta sjukvårdshuvudmännen har i sina remissvar också konstaterat atl
uiredningens syn på behovel av au förbättra kontinuiteten stämmer väl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>överens
med inienlionerna i föreliggande planer för den öppna vården. Flertalet
sjukvårdshuvudmän framhåller att del avgörande hindret för alt åstadkomma en god
kontinuitet enligt uiredningens tankegångar är bristen på
distriktsläkare/allmänläkare och distriktssköterskor. Andra hinder för alt
uppnå kontinuitet i vården anges vara läkarnas ledigheter av olika slag m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min mening är det synnerligen angeläget att den decentraliserade hälso- och
sjukvården byggs ut kraftigt under de kommande åren. Det kommer att krävas
beiydande insatser av alla berörda för att åsiadkomma delta. Såväl staten som
landsting och primärkommuner, utbildningsmyndigheter m. fi. måsie bidra
konstruktivt för au primärvården verkligen skall kunna erbjuda människorna den
närhet, lättillgänglighet och kontinuitet som många människor saknaridag. Under
åren 1973-1977 hardet bygglsomkring lOOneriäkarsiationer/vårdcentraler. År 1977
fanns det 680 vårdcenlraler och läkarstationer. Enligl landstingens planer
fortsätter utbyggnaden på della område. Beträffande personalsidan kan
konstateras au antalet anställda i hälso- och sjukvård ökade med 100 000
personer under perioden 1970-1977. Enligl beräkningar i belänkandel "De
äldre och hälso- och sjukvården" (Ds S 1978:01) har dock endast en
begränsad del av detta personaltillskott, omkring en fjärdedel gått lill
primärvård och långtidssjukvård trots att det rått allmän enighel om alt dessa
områden skall prioriteras. Resterande del av personaltillskottet, ca tre
fjärdedelar, har i stort seu tagits i anspråk för alt öka personaltätheten inom
andra sektorer av sjukvården. Denna utveckling måste vändas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristen
på resurser inom primärvården har medfört negaiiva konsekvenser för i första
hand patienterna. Det har på många håll varit svårt för dem atl få tid för
läkarbesök inom rimlig tid. Sjukvården har sålunda inte varit tillgänglig.
Möjligheterna för patienten au fä träffa samma läkare vid olika besök, har inte
heller varit särskilt stora. Det är framförallt på dessa punkter som kritiken
från allmänheten varit hård. Jag har full förståelse för den kritik och det
missnöje som har förts fram i dessa avseenden. Det är idag alltför vanligt atl
patienten får en känsla av alt han skickas fram och tillbaka i vårdsystemet
utan atl det är någon som haren helhetsbild av honom och elt ansvar för att
ålgärder av olika slag samordnas. Varje läkare vidtar naturligtvis sina
åtgärder för atl hjälpa patienten, men insatserna uppfattas lätt som
splittrade. Läkarna har också små möjligheter att lära känna patienten som
individ. Detta medför att de bakomliggande orsakerna till vissa sjukdomar och
besvär inte alltid ägnas tillräcklig uppmärksamhet. För den enskilde patienten blir
följden ofta en känsla av otrygghet och bristande omhändertagande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen
är numera medvetna om bristerna inom primärvården och gör ambitiösa
anslrängningar för au få lill slånd en lättillgänglig sjukvård. Olika metoder
för att bällre planera verksamheten inom sjukvården prövas på fiera håll i
landet. Detta har haft gynnsamma effekter på såväl tillgängligheten som
kontinuiteten, åtminstone vad gäller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kontinuiteten
under en begränsad vårdepisod. Del är angeläget att dessa metoder
vidareutvecklas och sprids. Jag återkommer senare lill
vårdplane-ringsmetodcrnas betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De otillräckliga
resurserna inom primärvården har medfön att patienterna sökt vård på annal
håll. Förelagsläkare och privatpraktiker har dock ofta tillgodosett behovel av
en fast läkarkontakt. Men för de människor som inle har haft tillgång lill vare
sig förelagsläkare eller privatläkare har primärvårdens brisler varit särskilt
kännbara. Av statistiska centralbyråns undersökningar av levnadsförhållandena
i landel framgår att knappt hälften av landets befolkning år 1975 uppgav sig ha
en fast läkarkontakt au vända sig lill vid behov. För dem som har en sådan
kontakt är det i siort selt lika vanligt alt läkaren är privatpraktiker eller
företagsläkare som distriktsläkare. Bland de människor som inte haren långvarig
sjukdom ärdel endast en tredjedel som har en fast läkarkontakt. Avsaknaden av
fasla läkarkontakter och en begränsad tillgänglighet lill primärvården har
också fått lill följd au patienterna ofta väljer att uppsöka sjukhusens
polikliniker och akutmottagningar. Delta är inle lillfredsslällande vare sig
för paiienterna eller sjukvården. Den alltför stora tillströmningen av
patienter till sjukhusens öppna mottagningar har lell lill besvärande väntetider
och svårigheier alt planera och organisera den kvalificerade sjukhusvården.
Många av de åtgärder och behandlingar som sker vid sjukhusmoitagningar skulle
lika väl kunna ske i primärvårdens närsjukvård om den var tillräckligt utbyggd.
Olika undersökningar tyder också på atl människor föredrar mindre och mer
personliga vårdenheter framför de stora sjukhusen. Av de skäl som jag har
anfört är det angeläget att bygga ut primärvården och införa ett system med
husläkare. Därigenom skapas enligl min mening rörutsättningar för alt
lillmöiesgå människornas krav på en mänsklig och personlig hälso- och sjukvård
som är läll tillgänglig för dem och kan erbjudas på ell tidigl stadium. Genom
atl husläkarna verkar i primärvården kan samtidigt en bättre balans ernås mellan
sjukhusvård och öppen vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
konstaterar med tillfredsställelse att samtliga remissinslanser lägger slor
vikt vid all kontinuiteten förbättras. Del är också glädjande all konstatera
all fiera remissinslanser anser all uiredningens förslag ligger i linje med den
inriklning av utbyggnaden av primärvården som huvudmännen satsar på.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Delta innebär att vi har
en god grund för fortsatta insalser centralt och lokall, som kan leda fram lill
att det blir möjligt för patienten alt elablera en fast kontakt med ett
vårdteam av sjukvårdspersonal, där läkaren givetvis spelar en viktig roll. Det
är enligl min mening angeläget att ålgärder vidtas som syfiar till att så långt
som möjligl garantera en sådan kontinuitet i kontakterna med sjukvården. Del är
emellerlid varken lämpligt eller möjligl au i detalj ange hur detla skall ske.
Det måste ankomma på varje sjukvårdshuvudman au själv med hänsyn till de lokala
förhållandena närmare avgöra i vilken takt och på vilket sätt husläkarsyslemet
skall förverkligas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.2
Kontinuitetsbegreppet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
skiljer på tre olika slag av konlinuiiei. Del första är en kortsiktig s. k.
vårdepisodkontinuilet. Den avser det förhållandet alt patienten skall få träffa
samma vårdgivare vid del första besöket och vid återbesök. Del andra är en
långsiktig kontinuitet som innebär att del skall vara möjligt för den enskilde
individen att ha en fast vårdkontakt med bl. a. en läkare, som lär känna sina
patienter väl och därigenom fär goda möjligheler lill en helhelssyn på deras sjukdomar
och problem. Det iredje slaget av kontinuitet avser att det inle skall uppstå
några "glapp" i vården av en enskild patient även om vården kräver
insatser från olika vårdinrättningar och personalkategorier. Det innebär au del
skall finnas en sammanhållande länk i en längre vårdkedja.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
underslryker angelägenheten av att även den långsiktiga kontinuiteten beaktas
tillsammans med de andra koniinuiietsfor-merna. Socialstyrelsen anför au mycket
kan göras för au förbättra den s. k. kontinuiteten i vården och
vårdepisodkontinuiieien. Styrelsen finner det däremot orealistiskt att bygga
upp ett öppenvårdssystem som har en livslång kontinuitet som utgångspunkt.
Flera remissinstanser betonar också vikten av atl även kontinuiteten inom sjukhusvården
och mellan sjukhus och primärvård beaktas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del anserjag i likhet med ulredningen att det är angeläget atl skapa ell system
för den öppna vården som i möjligaste mån tillgodoser samtliga
kontinuiietsbehov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
s, k. vårdepisodkontinuiteten blir aktuell så snart en patient kommer till en
läkare. Denna typ av kontinuitet är viktig vjd alla vårdepisoder som består av
mer än ett läkarbesök. Remissinslanserna är eniga om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
beträffar den långsiktiga kontinuiteten vill jag framhålla att även den är
utomordentligt angelägen för patienten. Det är just avsaknaden av en fasi
läkarkontakt som förorsakat myckel av det missnöje med primärvården som finns
idag. Jag är väl medveten om all det i det moderna samhället med reglerade
arbetstider och semestrar samt en ökad röriighei bland befolkningen inte är
möjligt att få en sjukvårdsorganisation där patienten alltid kan komma till en
och samma läkare, eller där det uppstår livslånga kontinuitetsrelationer
mellan patient och läkare. Jag ser emellertid inte dessa omständigheter som
skäl för att man inte skall försöka bygga upp ett system med förutsättningar
för atl så långl möjligt åstadkomma också en långsiktig kontinuitet. Även om
kontinuiteten i ell enskilt fall skulle inskränka sig till några få år är en
hel del vunnet med detta. Att man inte kan uppnå en idealsiiuation får enligt
min mening inte leda till atl vi avstår från atl ange elt mål för våra
strävanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
av fördelarna med en fast läkarkontakt är att kommunikationen mellan olika
vårdgivare underlättas. Det ligger i sakens natur att en sådan fast läkare har
större förutsättningar att samordna insatserna för sin patient i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvårdssystemet.
Detla är viktigt från både humanitär och ekonomisk synpunkt. Även för läkare
och annan vårdpersonal blir patientarbetct mer meningsfullt när de kan följa
upp behandlingsresultaten även på längre sikt och genom fortlöpande kontakter
bättre lära känna patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.3 Allm</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>nl</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>kare-specialistl</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>kare</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
anser att allmänläkaren är den läkare som bör ha en nyckelfunktion i
primärvården. Genom den breda medicinska utbildning som allmänläkaren har är
han väl lämpad att utgöra en försia läkarinsians som i de flesta fall också kan
hjälpa patienten med dennes problem. Allmänläkaren är därför enligl utredningen
den som bäst kan fylla funktionen som en husläkare. Uiredningens syn på
allmänläkarens roll innebäratt specialistläkarens kunnande skall las i anspråk
när så behövs. I princip bör han dock ses som konsult åt allmänläkaren. Detla
bör enligt ulredningen gälla samtliga specialitetsföreträdare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flertalet
remissinslanser delar uiredningens grundsyn atl allmänläkaren skall vara den
läkare som har huvudrollen i primärvården. Della överensstämmer också med
Landstingsförbundets uppfattning. De fiesta sjukvårdshuvudmännen delar också
utredningens syn på specialislläkarens roll. Flera remissinstanser underslryker
samtidigt behovel av att primärvården får tillgång lill olika specialistläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
har en avvikande uppfattning i denna fråga. Styrelsen menar bl. a. alt
uiredningens förslag skulle innebära en återgång lill del gamla
provinsialläkarsystemet som fanns innan sjukvårdshuvudmännen inrättade
specialislläkarijänster i primärvården. En del remissinstanser är iveksamma när
det gäller förslagel atl specialistläkarna inom mödra- och barnhälsovården
endasi skall vara konsulter. Några remissinslanser, har också berört frågan om
psykiatrikernas roll inom den framtida primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del vill jag framhålla atl jag i likhet med fiertalel remissinslanser i princip
delar utredningens syn på allmänläkarens uppgifier. Jag har lidigare redogjort
för en rad utredningar som under årens lopp framhållit betydelsen av att
allmänläkarvården byggs ut. Enligt min mening måste allmänläkaren utgöra
grunden i en väl fungerande primärvård. Vi har idag en besvärande brist på
allmänläkare. Enligt LATT-77-undersökningen (Läkarnas arbels-och
tjänstgöringstider) saknade år 1977 inie mindre än 45 % av de inrättade
tjänsterna för allmänläkare ordinarie innehavare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
otillräckliga anlalel allmänläkare är bl. a. en följd av de prioriteringar som
hittills legal till grund för läkarutbildningen. Jag ser det därför som eu steg
i rält riklning att anlalel utbildningsplatser för allmänläkare inom den fortsatta
vidareutbildningen fr. o. m. år 1979 höjs från 280 lill 350. Vårt land har
internationellt sett en mycket liten allmänläkarkår. Andelen allmänläkare av
det totala antalet läkare är knappt 10 'A). Som jämförelse kan nämnas atl
molsvarande siffror för Danmark är 25 "", för Norge och Finland 24
"i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>resp.
20 'Å>, för Nederländerna 23 % och för England 34 "". Som framgått
av de utredningar jag inledningsvis refererat till har under årens lopp
varningsrop också höjts för risken med atl underdimensionera allmänläkarvården.
Jag vill i delta sammanhang erinra om att Världshälsoorganisationen (WHO) i en
rapport år 1975 betonat dessa risker. En alltför stark specialisering inom
läkarvården leder enligl WHO lill en spliiirad syn på patientens problem och
försvårar möjligheterna atl ge en heltäckande vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkaren
är med hänsyn lill sin ulbildning den som är bäst lämpad all utgöra en fast
läkarkontakt dvs. att vara patientens husläkare. Flera undersökningar visar alt
allmänläkaren mycket väl kan ta hand om patienter med sådana sjukdomar och
problem som brukar innefattas i begreppet vardagssjukvård. Tanken bakom en
särskild allmänläkarulbildning, är ju för övrigt atl dessa läkare skall kunna
svara för sådana vårduppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
kan instämma i bedömningen alt allmänläkaren kommer all få en funktion som
något påminner om den tidigare provinsialläkarens. Till skillnad från
socialstyrelsen ser jag dock inte någol negativt i detta. Enligl min mening
fanns det både bra och mindre bra sidor i provinsialläkarsystemet. Mindre bra
var naturligtvis den isolering som läkaren kunde uppleva som ensam ansvarig för
etl i regel alltför slort distrikt. Till de mindre goda eller direkt dåliga
sidorna kan också räknas alt läkaren var skyldig au stå till förfogande dygnet
om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Del
fanns emellertid också positiva värden i det gamla provinsialläkarsystemet.
Invånarna/patienterna kände ofta sin doktor och han dem. Detta skapade den
känsla av förtroende och trygghet som lyvärr i stor utsträckning saknas idag.
Vi bygger nu upp en primärvård som baserar sig på välutrustade vårdcenlraler
med fiera läkare - både allmänläkare och i vissa fall specialistläkare.
Fördelen med della är bl. a. atl läkarna kan ersätta varandra vid sjukdom,
semestrar m. m. Den gamla isoleringen finns inte kvar. Alll deua är bra men jag
tror samtidigt att vi ibland har försummat något väsentligt, nämligen all skapa
förutsättningar för en god patieni-läkarrela-tion. Många människor anser atl
det är viktigt alt ha en egen doktor som känner dem och som de kan vända sig
till för vård och behandling och förråd i hälsofrågor. Som jag har anfört
tidigare anserjag au det är vikligt att så långt det är möjligt tillgodose
önskemålen om en sådan relation mellan patienter och läkare i morgondagens
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
vill jag framhålla alt en god primärvård kräver även andra resurser, bl. a.
tillgång lill specialistläkare. Jag ser dock inte någon motsättning i att
bygga upp primärvården till ett husläkarsyslem som grundar sig på allmänläkarna
och att samtidigt se till alt paiienterna också får del av specialistläkarnas
insaiser. En bra vård innebär enligt min mening att patienten skall kunna
erbjudas närhet, lättillgänglighet och kontinuitet även hos specialistläkare.
Detta föruisäiier alt specialistvård åtminstone i viss utsträckning måsie kunna
tillhandahållas även i primärvården. Delta kan ske på olika sätt. Om
vårdcentralernas siorlek begränsas - ulredningen och de</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>fiesta
remissinslanserna är eniga om alt så bör ske - kan olika organisatoriska
lösningar av specialistvården tänkas. Varje enskild vårdcentral kommer inle
alltid all kunna erbjuda elt lillräckligt underlag för specialistläkare på
heltid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
lämplig lösning kan vara atl som direktionen för akademiska sjukhuset anför i
sitt remissyttrande låta en specialistläkare dela sin tid mellan flera
vårdcenlraler. 1 vissa fall kan befolkningsunderlaget fören vårdcentral vara
sådant att del kan vara motiverat med en specialistläkare på heltid. Hur
specialislläkarresurserna skall tillföras primärvården kan enligt min bedömning
variera. Det vikliga är att de finns i en sådan utsträckning som lokalt bedöms
nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar också helt bl. a. Skaraborgs läns landstings uppfattning alt
kontinuiteten mellan patient och läkare är lika viktig belräffande specialistläkaren
som i fråga om allmänläkaren. I etl utbyggt husläkarsystem kan man förvänta sig
att patienten i första hand kommer atl vända sig till sin allmänläkare.
Specialislkonsultalionerna blir då av vårdepisodisk karaklär. Men det är
självfallet viktigt att kontinuiteten bibehålls under hela vårdepisoden. Den
kan naturiiglvis variera avsevärt lill sin längd. 1 likhel med bl. a. Slalens
handikappråd anserjag det helt naturligt att långvariga sjukdomstillstånd av
svårare art kan kräva en kontinuerlig och ständig vård hos en specialist.
Bedömningar av detta slag bör dock göras från fall till fall med ulgångspunkt i
vad som är bäst för den enskilde patienten. Jag vill också erinra om atl vad
som idag anses kräva kontinuerlig specialistläkarvård inom en snar framlid i
siörre utsträckning kanske kan behandlas av en allmänläkare. Jag tänker då
framförallt på utvecklingen av olika vårdprogram. Genom atl upprätta lokala
vårdprogram som klargör hur ett vissl sjukdomstillstånd eller molsvarande bör
behandlas finns goda möjligheler alt komma fram till av alla accepterade
riktlinjer för vad t. ex. allmänläkaren kan göra och vad som kräver
specialistens särskilda kunnande. Jag ser vårdprogram av denna lyp som ell
myckel värdefulll och naturligt inslag i sjukvården framöver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avgränsningen
mellan specialistläkar- och allmänläkarvård kan naturiiglvis ske utan att det
finns vårdprogram. Jag delar helt den uppfattning som vissa remissinstanser för
fram att en sådan avgränsning i prakliken ofta kommer all ske genom lokala
överenskommelser mellan berörda läkare och i samråd med patienterna. Vid sådana
överenskommelser är det naturiigt atl ulgå från respeklive allmänläkares
kompetens inom olika specialiteter. Om en allmänläkare i sin utbildning och
tjänstgöring inriktat sig mol en viss medicinsk specialitet kan han av
naluriiga skäl förväntas klara av mer komplicerade fall inom den berörda
specialiieten än om en sådan fördjupad kunskap saknas. Av betydelse i detta
sammanhang är också formerna för fortbildning. Ell nära samarbele mellan
vårdcentraler och sjukhuskliniker är av värde för båda parter.
Distriktsläkarnas fortbildning kan bl. a. anordnas genom au de tjänstgör vid
sjukhusklinik under kortare perioder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förutom
allmänläkare och specialistläkare arbetar ylterligare en läkarka-tegori inom
hälso- och sjukvården, nämligen läkare under utbildning. Denna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>12</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>läkarkalegori
utgörs av dels läkare som fullgör sin allmäntjänstgöring (AT-läkare), dels
läkare under fortsatt vidareutbildning (FV-läkarc). Utredningen anser att dessa
läkare inie bör fullgöra funktionen som husläkare efiersom de bara finns vid
vårdcentralen en kortare lid och dessutom inte är färdigutbil-dade. Deras roll
börenligi ulredningen istället vara alt hjälpa husläkarna med deras patienter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
remissinstanser som tagit upp frågan om funktionerna för läkare under
ulbildning ställer sig tveksamma lill utredningens beskrivning. Nämnden för
läkares vidareutbildning (NLV) menar att underläkarresurserna inte får ställas
ulanför den organisatoriska ulformningen av ell husläkarsystem. NLV anser all
kontinuiteten bör omfatta patienten å ena sidan och ell husläkarteam å den
andra sidan, där den ordinarie husläkaren står för den långsikliga
kontinuiteten. Socialstyrelsen understryker atl underläkarna har etl fullt
professionellt läkaransvar. De kan ges kvalificerade uppgifter i vårdarbelet
och är ell värdefulll tillskott i arbetslaget. Deras behov av handledning måste
självfallel beaktas. Sveriges läkarförbund underslryker att underiäkarna -
framför allt de blivande specialistläkarna - har så pass långa
tjänstgöringsperioder att de kan stå för en betydande vårdepisodkontinuilet.
Denna omständighet och uibildningsvärdet i tjänstgöringen talar för atl de
måste ingå i klinikens eller vårdcentralens normala arbetsfördelning framhåller
läkarförbundet. Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemanna-förbund (SHSTF)
biträder utredningens synsätt och rrjenar au distriktsläkaren skall ha
huvudansvaret för patienter som behandlas av underläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
läkare vid en vårdcentral som skall kunna fullgöra funktionen som en enskild
individs och i förekommande fall helst också en familjs fasta läkarkontakt
måste enligl min mening vara en läkare som avslutat sin sammanhängande grund-
och vidareutbildning och som innehar en fast tjänst vid vårdcentralen. 1
enlighel med vad jag lidigare anfört bör det dessulom vara en allmänläkare. Av
bl. a. medicinska kvalitetsskäl kan jag för min del inte se att en läkare som
fortfarande är under utbildning på etl tillfredsställande säu skulle kunna axla
del ansvar för patienternas hälsa och behandling som kommer att åvila
husläkaren. Till detta bidrar också alt underiäkaren finns vid vårdcentralen
endasi en begränsad tid. Detta innebär dock inte atl AT- och FV-läkarna inte är
värdefulla resurser i vårdarbetet såväl vid en vårdcentral som vid en
sjukhusklinik. Jag delar exempelvis socialstyrelsens uppfattning att båda dessa
läkarkaiegorier kan ges kvalificerade uppgifier i patientarbeiei. Av naluriiga
skäl torde en FV-läkare dessutom kunna utföra mer kvalificerade uppgifier än en
AT-läkare. Läkare under utbildning kan också som både socialstyrelsen och
läkarförbundet påpekar bidra till en god vårdepisodkontinuilet under den tid de
finns på vårdenheten. Den mer långsiktiga kontinuiteten kan dock endast de
ordinarie läkarna slå för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
kan således instämma i alt AT- och FV-läkarna självfallel måste delta i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>patientarbctei.
I annat fall skulle värdet av deras prakliska utbildning ulebli. För de
ålgärder som en läkare under utbildning vidtar i patient vården har han också
elt professionellt ansvar. Men del bör åligga den ordinarie läkaren atl se till
att den yngre kollegan inte får ansvara för mer kvalificerade uppgifier än vad
vederbörande kan bedömas klara av. Ett rimligt arbetssäll vid en vårdcentral
som har läkare under ulbildning blir därför enligt min mening atl AT- och
FV-läkarna anförtros att utföra de ålgärder som de ordinarie läkarna tilldelar
dem. I realiteten kommer detta förmodligen au fungera så som NLV harantbri i
sitt remissvar. Jag vill dock betona att husliikaren är den ordinarie läkaren
som patienten/invånaren har vall alt ha som sin fasta läkarkontakt. Au en
patient sedan vid vissa lillfällen kan behandlas av en AT- eller FV-läkare
ändrar inte den grunden i husläkarsyslemet. Jag är också av den uppfattningen
all uibildningsvärdet i ett husläkarsystem kan bli stort tack vare att den
ordinarie läkaren bättre "kan" sina patienter än vad som är fallet i
dag. Därigenom borde husläkarna också kunna ge AT- och FV-läkarna bättre
handledning för deras kontakter med patienterna. En god handledning torde också
kunna öka de yngre läkarnas iniresse för ett fortsatt arbete inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.4
Distriktssköterskor och övriga personalkategorier</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
framhåller särskilt distriktssköterskans roll och underslryker au
distriktssköterskan tillsammans med allmänläkaren bäst bör kunna fungera som
fasta kontakter i primärvärden. Distriktssköterskan bör enligl Ulredningen ges
en mer markerad roll bl. a. som samordnare av olika vårdinsatser för den
enskilde patienten. Etl ökal ansvar inom framförallt barnhälsovården ser
utredningen som önskvärl. Samtidigt underslryker Ulredningen behovel av en nära
samverkan med övriga personalkategorier som specialistläkare,
mottagningssköierskor, undersköterskor, sjukgymnaster m. fi. Utredningen
betonarockså viklen av atl husläkarsyslemet byggs upp kring en vårdcentral, som
har ansvarel för hälso- och sjukvården inom ett geografiskt avgränsat område.
Det är enligl utredningen angelägel au värdcentralens betjäningsområde
sammanfaller med socialvårdens distrikt. Gemensamma betjäningsområden av olika
slag ger ökade föruisältningar för en samordning av hemsjukvård, äldrevård,
social service, skolhälsovård m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
remissinstanser som särskilt berört distriktssköterskans roll och funktion
delar i alll väsentligt uiredningens syn på distriktssköterskan som en mycket
viktig resurs i primärvården och distriktssköterskans goda förulsäUningar att
ge en kontinuitet i palientkoniakterna. Denna uppfattning framförs bl. a. av
Landstingsförbundet och fiera sjukvårdshuvudmän. Flertalet remissinstanser
delar utredningens syn att vårdcentralen bör vara en enhet med elt samlat
ansvar för hälso- och sjukvårdsservicen lill invånarna i upptagningsområdet.
Flera remissinstanser har påpekat atl utredningen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>koncentrerat
sin franisiällning på allmänläkare och distriktssköterskor som
kontinuiictsbärare, men alt man också måste beakta alla övriga personalkategoriers
betydelse för au primärvården skall fungera. Socialstyrelsen t. ex. anser att
kontinuiteten bör knytas till vårdlag eller vårdcentralen som helhet och inte
till en viss allmänläkare och distriktssköterska.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Patientmoitagarfunktionen
och en adekvat telefonservice understryks också. Svenska kommunförbundet m. fi.
framhåller särskilt viklen av en nära och effektiv samverkan mellan
primärvården och de sociala serviccinsat-serna. Några remissinstanser
underslryker också behovel av undersköterskor i vårdcentralernas vårdlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del kan jag hell ansluta mig till den syn på distriktssköterskans roll som
ulredningen och remissinslanserna har. Jag återkommer senare till mödra- och
barnhälsovården. Distriktssköterskan kan i många fall utföra angelägna
vårduppgifter som henne förulan kanske skulle kräva insatser från läkare. Det
är också väl känt atl distriktssköterskan på etl utmärkt sätt kan moisvara
önskemålen om konlinuiiei lill paiienierna. Inte minsl när det gäller värd av
barn och äldre har denna kontinuitet fungeral bra. De uppgifier som utredningen
lägger pä distriktssköterskan kräver atl betjäningsområdena blir mindre, och
samtidigt att distriktssköterskorna blir fler. Detla är angelägel bl. a. mot
bakgrund av all en ulbyggd hemsjukvård kommer all ställa ökade krav pä insalser
frän bl. a. distriktssköterskorna. Mindre distrikt har ocksä fördelen att
mindre lid går åt för atl ta sig lill och från patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>BeträlTande
synpunkterna all vårdcentralen skall ses som en funktionell helhet och att
kontinuiteten bör knytas till denna enhet anserjag inte alt del behöver
föreligga någon motsats mellan att skapa kontinuitet i kontakterna till etl
vårdlag och att åsiadkomma konlinuiiei lill allmänläkare och
distriktssköterska. Jag har tolkat uiredningens synsätt så att allmänläkaren
och distriktssköterskan ingår i ell vårdlag beslående av fiera andra personer
och personalkategorier. Utredningen ser samtidigt allmänläkaren och
distriktssköterskan som de resurser som allmänheten oftast kommer all efterfråga
och alt kontinuiteisfrågan här blir särskilt betydelsefull. Jag kan i stort
dela den bedömningen. Samlidigl finns del all anledning se lill att
kontinuitetsslrävandena inle stannar vid atl avse dessa båda kategorier. Som
ell konkret exempel kan jag nämna förhållandena i hemsjukvården. En slor del av
arbetet i hemsjukvården kommer alt utföras av annan personal än allmänläkare
och distriktssköterska. Undersköterskorna kommer t. ex. att ha elt viktigt
arbetsfält här. Hemsjukvårdspaliemer kanske behöver få sjukgymnastik
regelbundet osv. I etl sådant fall är det naturiiglvis lika vikligt med
kontinuitet i kontakterna till undersköterskorna och sjukgymnasterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
kan också instämma i atl vårdcentralen som helhet bör svara för kontinuiteten i
invånarnas kontakt med hälso- och sjukvårdsorganisationen. All personal vid
vårdcentralen utgör etl vårdlag i vid bemärkelse för de</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>människor
som bor i vårdcentralens betjäningsområde. Därmed kan man helt naturligt se
hela vårdcentralen som en koniinuitetsbärare. Men jag vill samtidigt framhålla
- i enlighet med vad jag nyss anfört - atl patienten måste kunna få vissa fasta
kontakter inom delta samlade vårdlag. Enligl min mening är det från
patientsynpunkt inic tillfyllest atl anse alt det föreligger en god kontinuitet
om man härmed menar att målet är nått bara patienten träffar någon av de läkare
eller sköterskor som ingår i del loiala vårdlaget. I så fall ser jag faktiskt
en viss motsättning mellan vårdlagskontinuitet och t. ex. en fast läkarkontakt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
man i elt skede med otillräcklig personaluppsättning i första hand strävar
efier en kontinuitet i kontakterna lill några av läkarna eller några av
sköterskorna m. fi. serjag som naturligt. I takt med primärvårdens utbyggnad är
det enligt min mening dock angelägel att höja ambitionsnivån för kontinuiteten
sä att den bl. a. kan innebära atl den som vill kan få en viss bestämd läkare
som sin husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns ocksä skäl all särskilt framhålla belydelsen av en väl utvecklad
patientmotlagarfunktion vid vårdcentralen genom vilken den vårdsökande via
telefon dels kan få råd hur han bör förfara i en viss sjukdomssituation dels
kan få en lid hos läkaren, om så behövs. Ulredningen och fiera remissinstanser
har betonat angelägenheten av paiientmoltagarfunktionen för en väl fungerande
vårdceniralsverksamhel. Jag delar helt deras uppfattning i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill också i likhet med slatens invandrarverk särskilt betona önskvärdheten av
alt det bland läkare eller övrig personal vid vårdcentralen finns några eller
någon som kan tala med invandrarpaiienterna på deras hemspråk. Jag är väl
medveten om att detta i många fall kan vara svårt atl ordna. Framförallt vid
vårdcenlraler med ett stort inslag av invandrare i betjäningsområdei är del
vikligl atl anslrängningar görs för alt i möjligaste mån nå lillfredsslällande
lösningar i della avseende. Olika former för lolkservice finns l. ex. redan
idag. Del är enligt min mening viktigt alt fortsätta strävandena att underlätta
invandrarnas kontakter med hälso- och sjukvärden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.5
Mödra- och barnhälsovård m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
- som utgår från önskemålet om helhetssyn pä patienten -anser det vara
angeläget att barnhälsovården inlegreras i disiriktsvården på så sätl att
husläkaren och distriktssköterskan får ett ökat ansvar för barnhälsovården.
Medverkan av barnläkarexpertis på konsultbasis förutsätts dock. Allmänläkaren
skall enligl uiredningens förslag fungera som en läkare för hela familjen.
Beträffande mödravårdscentralernas verksamhet förs liknande resonemang.
Utredningen anser del således vara naturligt atl allmänläkaren/ husläkaren får
elt ökat ansvar även inom denna verksamhei. Vad gäller läkarinsatserna under
graviditetsövervakningen säger utredningen att "gra-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>viditeicn
är en speciell period under en kvinnas liv och alt den kan medföra komplicerade
medicinska skeenden av speciellt slag, ofta av den karaktären att det är
påkallat med specialistvård".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
sjukvårdshuvudmän har i sina remissyttranden framhållit önskvärdheten av att
primärvården tillförs specialistkompetens inom barnsjukvård och gynekologi.
Sålunda anser bl. a. Göleborgs och Bohus läns landsting all dessa
specialistläkare väsentligen bör fungera som konsuliläkare. Detta innebär inte
att de administrativt måste tillhöra länssjukvården. Har man underlag för en
hel tjänst kan tjänsten administrativt knytas till primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovel
av specialistkompetens betonas också av socialstyrelsen som anser det vara elt
oavvisligt krav all mödra- och barnhälsovården inte anförtros läkare som saknar
erforderlig kompelens inom områdei. Samtidigt framhåller emellertid
socialstyrelsen atl allmänläkaren har väsentliga uppgifter när det gäller
hälso- och sjukvård för barn och styrelsen avvisar tanken på barnspecialisten
som en "allmänläkare för barn".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bl.
a. stålens handikappråd och handikapporganisationerna DHR och HCK betonar au
specialisllillgång inom primärvården är av stor vikt för handikappade barn och
barn med långvariga sjukdomar. Statens handikappråd befarar bl. a. atl
utredningens förslag kommer atl medföra alt mödra- och barnavårdscentralernas
verksamhet integreras i de relativt små vårdcentralerna och au specialister på
dessa områden därigenom inte längre kommer alt finnas på primärvärdsplanet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
remissinslanser är positiva till en inlegralion av mödra- och
barnavårdscentralernas verksamhet med vårdcentralens övriga verksamhet.
Avvikande uppfattning framförs dock av Göteborgs kommun som hävdar att bl. a.
medicinska skäl lalar för bibehållande av organisationen med
barnavårdscentraler som är bemannade med barnsjuksköterskor och specialiserade
barnläkare och mödravårdscentraler med barnmorskor och läkare
specialislkompeienia i gynekologi/obstetrik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
kompetenskrav för läkare inom mödra- och barnhälsovården hänvisar
socialstyrelsen lill silt nyligen framlagda förslag lill principprogram för
delta vårdområde. Av förslagel framgår atl en strävan bör vara att se till alt
den distriktsläkare som ges ansvar för uppgifter inom barnhälsovård och
barnsjukvård saml hälsovård för kvinnor och kvinnosjukvård har tillfredsställande
ulbildning. Läkare som tjänstgör inom dessa områden bör enligt
principprogrammets rekommendationer antingen vara specialislkompeienia i
gynekologi/obstetrik resp. pediatrik eller ha allmänläkarkompeiens med
vidareulbildning/foubildning inom resp. specialitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
socialstyrelsens förslag lill principprogram kan kravet på medicinsk kompetens
organisatoriskt och arbeismässigt tillgodoses på olika säu inom skilda
primärvårdsområden. Det kan finnas primärvårdsområden i vilka läkarna är
allmänläkare, gynekolog/obsietriker och pediatriker. Inom andra</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>primärvårdsområden
kan det finnas enbart allmänläkare, varvid någon eller några har utbildning för
de arbetsuppgifter som är akluella inom områdena för gynekologi/obstelrik resp.
pediatrik. Av olika skäl -glesbygd, rekryie-ringsproblem,
utbildningsunderskott, sjukvårdspolitiska ställningstaganden m. m. - kommer
vissa primärvårdsområden på kortare sikt all enbart ha allmänläkare utan denna
kompletterande ulbildning. I dessa fall kan behovet av gynekologisk/obstetrisk
resp. barnmedicinsk kompetens tillgodoses genom konsultläkare antingen från ell
siörre primärvårdsområde med tillgång till den efterfrågade kompetensen eller
genom specialist som är knuten lill en sjukhusklinik för barnmedicin resp.
gynekologi. Dessa konsuliuppgifier bör enligl socialstyrelsens förslag ses som
en lösning under utbyggnadsperioden och huvudprincipen bör vara atl varje
primärvårdsområde skall disponera en egen differentierad kompetens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser beklagar all utredningen inte närmare har gått in på frågan hur
samspelet mellan allmänläkare och specialister praktiskt skall uiformas inom
mödra- och barnhälsovård. Enligt min mening måste lokala och regionala
förhållanden påverka hur samarbetet organiseras. Givelvis måste under ett
uibyggnadsskede de befintliga resurserna tillvaratas på bästa sätt. Del är ju
inte meningen atl en väl fungerande organisation skall brytas sönder. Detla
gäller särskilt för större kommuner där mödra- och barnhälsovården ofta är
specialistläkarledd. På sikt kan emellerlid ulvecklingen slyras genom
utbildningsinsatser så all man så långl möjligl undviker parallella
organisalioner för vissa gruppers vårdbehov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del vill jag i likhel med utredningen och socialstyrelsen förorda en
organisation där mödra- och barnhälsovård inlegreras i primärvården. Genom au
primärvårdsorganisalionen ges elt siörre ansvar kan man åsiadkomma en förenklad
bemanningsplanering och man får en minskad känslighet för förändringar i
områdets åldersstruktur. Jag vill i detta sammanhang erinra om all
ulbildningarna för distriktssköterskor och barnsjuksköierskor mer kommer au
likna varandra i framtiden om förslagen om vårdutbildningar inom högskolan
vilka framlagts i särskild proposition genomförs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkarna
bör sålunda få ett ökat ansvar inom mödra- och barnhälsovården i en utbyggd
primärvård. Inom många sjukvårdsområden har de redan idag etl sådani ansvar.
Distriktssköterskans ansvar bör kunna vidgas i första hand inom barnhälsovården.
Enligl min mening gäller del atl kombinera vårdcentralens möjligheter atl
arbeta utifrån familjevårdsprincipen - vilket ger ökade möjligheter till
helhetssyn och långsiktig kontinuitet -med behovet av specialistmedverkan. Att
mödra- och barnhälsovården mera får karaktären av delverksamheter inom en
organisatoriskt sammanhållen primärvård innebär inte atl omfattningen av och
innehållet i mödra- och barnavårdscentralernas verksamhet minskas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
är medveten om att den sjukdomsförebyggande verksamheten är av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>utomordentlig
betydelse inom barnmedicinen och alt den är tidskrävande. Det gäller atl på
olika sätt medverka till att gynnsamma betingelser skapas för barneis
utveckling och att förebygga sjukdom antingen den orsakas av fysiska, psykiska
eller sociala faktorer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
barn med särskilda vårdbehov anser jag aii specialisten i princip bör vara
direkt ansvarig. Det gäller t.ex. handikappade och utvecklingsstörda barn och
barn med långvarig sjukdom. I socialstyrelsens mödra- och
barnhälsovårdsutredning anges att ca 10 "i av samtliga levande födda barn
behöver intensifierad hälsoövervakning under sitt försia levnadsår. För bl. a.
denna grupp finns således ell klart behov av specialisimedverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ändamålsenlig lösning kan enligl min mening vara alt en barnspecialist svarar
för hälsoövervakningen av alla barn under spädbarnsåldern och därefter
fonsätiningsvis har ansvaret för barn med speciella vårdbehov.
Allmänläkaren/husläkaren ansvarar för övriga barn. Självfallel måste lokala och
regionala avvikeLser kunna förekomma bl. a. med hänsyn till lillgången på
allmänläkare med lämplig vidareutbildning. Barnläkare bör vidare finnas
tillgänglig som konsult.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller vården under graviditet finns det medicinska skäl som talar för en
kontinuerlig specialisimedverkan. Barnmorskan som i försia hand svarar för
vårdkoniinuileten under graviditeten representerar ett sådani
specialislkunnande. Mödrahälsovården bör därför även fortsättningsvis skötas av
personal med barnmorskeutbildning (motsv.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Belräffande
läkarinsatserna i mödrahälsovården har allmänläkarna i debatten hävdat atl
graviditet inte är någon sjukdom och att allmänläkaren är väl utbildad för att
skilja ut de fall där det behövs specialistinsaiser. På fiera håll i landel,
främsi inom glesbygdsområden, handhas för övrigt mödrahälsovården primärt av
allmänläkare i samarbele med disiriktsbarnmorska och/eller distriktssköterska
med mödrahälsovårdsutbildning. Endasi kvinnor med gravidiieiskomplikationer
hänvisas vidare till mottagningar som sköts av läkare med specialistkompetens i
gynekologi och obstelrik. Vilken den lämpligaste formen är för att organisera
medverkan av läkare med specialistkompetens i gynekologi/obstetrik -
konsultmedverkan från närmasle kvinnoklinik, specialistläkare anställd inom
primärvården eller specialistmottagningar för riskfall - måste som jag ser del
bedömas med hänsyn till lokala föruisältningar såsom befolkningsunderlag, andel
unga familjer, närhet till kvinnoklinik elc. Jag vill ändå ansluta mig till
utredningens Slåndpunkt all allmänläkaren bör ha etl ökat ansvar även inom
denna sektor. Förden långsikliga kontinuiteten ärdel väsentligt att
vårdcentralen/ allmänläkaren hälls informerad om sin patients kontakter med
mödravården. Det kan vidare finnas behov av ökade insalser som inte direkt är
knutna till själva gravidilelsövervakningen och där allmänläkaren kan ha
vikliga uppgifier. Målgruppen inom del aktuella området är ju inle bara
moder-barn. Mödrahälsovården bör också omfatta förberedelse för föräldraskap,
rådgivning till ungdom om preventiv födelsekontroll och hälsoupplysning i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>samlevnadsfrågor.
Familjesociala och psykosociala orsaker kan vidare kräva ålgärder både inom den
sociala och medicinska sektorn och här kan husläkaren ha goda möjligheler alt
ta kontakt med andra samhällsorgan. Det kan förekomma atl blivande mödrar får
psykiska besvär. Ibland förekommer även problem i samband med alkoholmissbruk
eller drogmissbruk under graviditeten. Allmänläkaren bör enligl min mening vara
bäitre rustad atl stödja patient och barnmorska vid sådana komplikationer i
samband med graviditeten, eftersom han kanske genom lidigare kontakter känner
patienten och familjen. Allmänläkaren kan också förulsällas ha elablerade
kontakter med den specialiserade psykialriska vården och med primärkommunens
sociala service.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
del gäller besök i öppen vård med anledning av gynekologiska besvär vänder sig
kvinnorna idag ofta direkt lill en gynekologisk mottagning eller till en
specialislulbildad privatläkare. Undersökningar har visat all en del av dessa
besök skulle kunna handläggas av allmänläkare, t. ex. p-pillerförskriv-ning och
behandling av klimakleriska besvär. En ytterligare större andel skulle kunna
skötas av allmänläkare som har kompletlerande ulbildning i
gynekologi/obstetrik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del villjag framhålla att ihusläkarsyslemet kan den som vill söka en
specialist direkl göra det och en etablerad kontakt med en gynekolog skall
självfallet bevaras. När allmänläkaren vid en väl fungerande vårdcentral får
möjlighet att fungera som familjeläkare, tror jag emellertid att kvinnorna i
ökad utsträckning kommer att söka sin "vanlige" doktor också för
gynekologiska åkommor. I ett utbyggt husläkarsystem kommer frågan säkeriigen
att lösas genom överenskommelser mellan allmänläkaren, kvinnan och gynekologen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
bl. a. prakliska skäl torde del dock vara mindre realistiskt atl räkna med au
gynekologen skulle kunna vara kvinnans husläkare. Visserligen kommer vi alt ha
elt ökat anlal gynekologer som tjänstgör helt eller delvis i primärvården, men
även en heltidsanställd gynekolog lorde i regel behöva etl siörre
upptagningsområde än vårdcentralens. Härigenom kommer han i praktiken att
fungera som ett slags konsult som är tillgänglig någon eller några dagar i
veckan och tanken på den fasta läkarkontakten skulle därför bli svär att
fullfölja. Vidare kommer i närområdena lill vissa sjukhus gynekologiska
konsultationer även forlsätiningsvis att få ske vid sjukhusels mottagning, eftersom
sjukhuset bl. a. på grund av kraven på akutberedskap måste ha en sådan
personaltäthet att resurserna också medger en viss öppenvårdskapaci-lel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.6
Psykiatri</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
går inte närmare in på hur den psykiatriska öppna vården skall organiseras. I
likhet med vad som sägs belräffande andra speciali-tetsföreirädare anser
utredningen atl psykiatrikernas särskilda kunnande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skall tas i anspråk när så behövs, dock inte annars.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svenska läkaresällskapet uttalar all bl. a. psykiatrin lämpar
sig för ett mer sektoriseral arbetssätt med en ökad integration av sluten och
öppen vård. Synpunkter i samma riktning anförs av Psykologförbundet som hävdar
all psykiatrin redan idag uppnått en hög kontinuitet i vad avser den öppna vård
som bedrivs vid lasareltskliniker och specialislmoiiagningar.
Psykologför-bundei understryker vidare all den breda kompetens som behövs för
en effektiv psykiatrisk vård bör tillgodoses inom ramen för vårdlag av olika
yrkesgrupper, vilka enligt psykologförbundets uppfattning inle kan byggas upp
inom primärvården till rimlig kostnad. Karolinska inslitutet föreslår atl man
försöksvis kan koppla sådana specialisileam lill husläkaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I det förslag lill principprogram för psykiatrisk vård som
.socialstyrelsen nyligen redovisat ulvecklas ell något annorlunda och med
koniinuitetsut-redningen mer överensstämmande synsätt. I principprogrammet
framhålls atl samarbetet mellan primärvård och socialvård bör utvecklas genom
arbetslag, som inte bara har att utföra psykiatriska vårduppgifter. Arbetslagens
permanenta medlemmar bör vara allmänläkare, distriktssköterska och
socialarbetare. Med regelbundna mellanrum bör också kunna delta barnläkare,
allmänläkare med fördjupad psykiatrisk ulbildning och erfarenhel alternativt
specialisikompeteni läkare i allmän psykiatri respektive barn-och
ungdomspsykiatri. Vidare föreslås att resurser för t. ex. psykoterapi och
skyddat boende i olika former skall byggas upp inom primärvården, vilket också
stämmer väl överens med socialulrcdningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föregen del anserjag att man vid uppbyggnaden av
primärvården bör ha en grundsyn som inte skiljer på kropp och själ.
Psykosociala miljöproblem och problem med människors psykiska hälsa svarar för
en stor del av vårdbehoven inom primärvården och socialvården. Socialstyrelsens
arbelsgrupp för psykisk hälsovård konstaterar i sin rapport Psykisk hälsovård
1 bl. a. alt etl stort antal människor har problem med sin psykiska hälsa.
Många fall av samlevnad sluiar med skilsmässa medan barnen är små vilket kan
medföra psykiska och psykosomatiska besvär. Redan i förskoleåldern och ännu mer
under skoltiden föreligger psykiska problem hos många barn. Olika
undersökningar visar all arbetslivet av många upplevs som psykiskt ansträngande
och jäktigt. Betydande psykiska problem förekommer under tillvaron som
pensionär. Medicinska och sociala skadeverkningar av alkoholmissbruk
föreligger hos ca 1/2 miljon svenskar. Varje år förekommer ca 2 000 självmord
och uppskattningsvis ca 20 000 självmordsförsök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Primärvården är i de fiesta fall den första kontakten vid
akuta orostillsiånd av olika anledningar och här görs en första bedömning av
vårdbehovet. Primärvården deltar i vissa fall i eftervården av patienter som
vårdats vid psykiatriska kliniker. Det är heller inte alltför ovanligt alt
distriktsläkaren får ta hand om patienter med värdbehov till följd av
alkoholmissbruk, missbruk av lugnande mediciner, sömnmedel och andra
beroendeframkallande preparat. Primärvården engageras vidare ofta vid senila
orostillsiånd, psykosoma-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tiska
störningar av olika slag, neuroser och lättare depressioner, psykologiska
reaklioner på kroppslig sjukdom samt vid ångesttillstånd, kriser m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En del av primärvårdens
resurser tas således i anspråk för helt eller delvis psykialriska vårdbehov.
Jag har inie för avsikt att här gå in på någon diskussion om vilka vårdbehov
som skall las om hand av specialist inom barn- och ungdomspsykiatri eller
allmän psykiatri. Enligl min uppfattning måste vård och behandling ges i de
differentierade former som motiveras av sjukdomens svårighetsgrad. Detta
grundläggande krav får i varje enskilt fall avvägas mol behovet av atl
tillgodose kontinuiielskravei.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det torde inte råda nägra
delade meningar om all även allmänläkarens insatser är nödvändiga på detta
område under lång tid framöver. Allmänläkarutbildningen ger enligl min mening
en god grund för den lyp av psykiatrisk värd som jag här har beskrivit. Även
distriktssköterskans socialmedicinska ulbildning är värdefull. Jag inslämmer
således med ulredningen om alt allmänläkaren och distriktssköterskan haren
basfunkiion även inom della vårdområde. Jag vill i della sammanhang framhålla
viklen av en väl fungerande kommunikation mellan allmänläkaren och den
specialiserade psykialriska värden, så att allmänläkarna i stort använder samma
diagnostiska och terapeutiska principer som psykiairikerna. Samarbetet med
socialvården är också mycket vikligl såväl för allmänläkaren och
distriktssköterskan som för specialisten, eftersom man ofta behöver samtidigt
eller växelvis använda medicinska, pedagogiska och sociologiska kunskaper och
erfarenheler. Jag tror atl vårdinsatserna skall kunna riktas effektivare om
kunskaperna och erfarenheterna från det sociala och del medicinska
verksamhetsområdet kan förenas och samspela. Exempel finns på all sjukvården
idag ofta erbjuder medicinska lösningar på sociala problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkare
med specialistkompetens i barn-och ungdomspsykiatri eller allmän psykiatri och
psykialriska vårdteam är enligt min uppfattning en värdefull komplettering till
primärvården, speciellt i storstäder. Vårdbehoven fören del patienter sträcker
sig ofta över lång lid och patienten behöver under vissa perioder ha nära
kontakt med någon eller några vårdgivare. I de fall man har tillgång till ett
specialiserat vårdteam syns del naturligt atl de mer vårdkrä-vande
sjukdomsfallen knyls lill teamet. Ell mer differentierat vårdutbud får enligt
min mening emellertid inte medföra att patienten hänvisas fram och åter mellan
olika experter. Det är därför mycket vikligt att det för varje enskild patient
klarl uisägs vem som har behandlingsansvaret och svarar för kontinuiteten och
vem som har konsultansvarel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.7
De äldres vårdbehov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens
förslag om husläkare och en förstärkt distrikissköierske-organisation syftar
bl. a. till atl förbättra vårdsituationen för äldre personer.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
framhåller belydelsen av att de som har fiera olika sjukdomar och ofta
ålerkommande vårdbehov-vilket är vanligt bland äldre människor-fär en fast
läkarkontakt som kan tillgodose behovet av helhetssyn och kontinuitet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtskilliga
remissinstanser har påpekat att behovet av kontinuitet i kontakterna med
sjukvården är störst bland de äldre. Flera remissinstanser finner del också
rimligt alt länka sig atl behovel av en husläkare i form av en allmänläkare är
störst bland de äldre i samhällel. Bl. a. Svenska läkaresällskapet framhåller
au till skillnad frän andra åldersgrupper karaktäriseras de äldre av atl fiera
organsystem kan börja svikta samtidigt. Läkaresällskapet konstaierar också att
det är denna grupp som mest har lidit medicinsk och social nöd genom bristen på
allmänläkare. Liknande synpunkler framförs av Sveriges folkpensionärers
riksförbund som bl.a. föreslår atl en sjuk-värdsregistrering av pensionärer
snarast genomförs, oavsell om och när ett husläkarsystem införs i landet.
Hälsovård för äldre tas upp av Pensionärernas riksorganisation (PRO) som
föreslär alt friskvårdsplaner för äldre upprättas. PRO framhåller likaså
behovet av regelbundna hälsokontroller.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag undersiryka all en god äldrevård kräver omfattande insalser
från såväl akutsjukvård, långtidssjukvård som öppen vård. De äldre har ofta
påkommande vårdbehov och därmed blir kontinuiteten i vårdkontakterna av stor
betydelse för dem. Jag anser därför att det är särskilt angelägel att
kontinuiteten i vården av de äldre förbättras. För atl åstadkomma detta krävs
noggrann planering som omfatiarsäväl sluten som Öppen vård samt väl utvecklade
samarbeisruiiner med primärkommunernas sociala service.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är min förhoppning atl framtidens hälso- och sjukvård på ell hell annat sätt än
idag kommer all vara inriktad på att förbättra de äldres hälsa. Det är
uppenbart att man i högre åldrar värderar ett gott hälsotillstånd över allt
annat i medvetande om hälsans betydelse för den sociala funktionsförmågan och
möjligheterna all behålla relationer till omgivning, miljö och bostad. 1 det
följande kommer jag att beröra vad konlinuitetsutredningens förslag innebär för
det förebyggande arbetet. Jag vill emellertid redan här framhålla vikten av en
aktiv äldrehälsovärd. Husläkarorganisationen med en nära och fast kontakt med
sjukvården ökar enligl min uppfattning förutsättningarna för helhetssyn på
människan och miljön och lorde därmed också ge ökade möjligheler all förebygga,
bota och lindra sjukdomar. I och med att husläkaren/distriktssköterskan får etl
sammanhållande ansvar för sina patienter erhålles också en samlad kunskap om
resultat av hälsokontroller, medicinska undersökningar och behandlingar. Härigenom
kan man redan vid de försia tecknen på funklionssvikt tillsammans med patienten
göra upp en friskvårds/behandlingsplan. Jag serdet som utomordentligt
betydelsefullt all allmänläkaren och distriktssköterskan även genom uppsökande
och uppföljande insatser kan se till att personer med begynnande åldersförändringar
eller långvariga sjukdomstillslånd får sådan medicinsk behandling och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sådani
socialt stöd som gör det möjligt för dem alt sä länge som möjligl bo kvar i
sina hem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Primärvården
bör således i framtiden i mycket större utsträckning än nu inriktas mot
vårdinsatser i hemmen. Av grundläggande betydelse för hemsjukvården är all
sociala och medicinska vårdinsatser planeras som en helhet, vilket föruisäiier
nära samverkan mellan primärkommuner och landsting.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Själva vårdorganisationen
mäste säkeriigen utformas olika alltefter lokala förhållanden i
sjukvårdsområdena. Del pågår för närvarande en rad försöksverksamheter runt om
i landel i syfte att nä fram till en från medicinsk och omvårdnadssynpunkl god
hemsjukvård. Med utgångspunkt från målsättningen om närhet, lättillgänglighet
och kontinuitet anserjag all en ulbyggd primärvård bör ha det grundläggande
ansvaret även för all sjukvård i hemmen. Allmänläkaren och distriktssköterskan
är givelvis vikliga värdgivare men jag vill understryka atl huvuddelen av det
dagliga vård- och omvärdnadsarbetei i hemmen utförs av andra personalkategorier
och av anhöriga. Vad remissinstanserna anfört om viklen av lagarbete i primärvården
anser jag vara särskilt betydelsefullt för hemsjukvården. I detta lagarbete
innefattar jag inle enbart landstingets personal; minsl lika vikligt är alt
hemvårdsassistenler, hemsamariier och socialarbetare deltar i lagarbetet kring
patienterna. Jag har lidigare anfört atl undersköterskorna kan komma all
behövas för att biiräda distriktssköterskorna och detta lorde vara särskilt
aktuellt för hemsjukvårdsarbetet. Vad jag vill understryka när det gäller
hemsjukvårdens organisation är att man så långt möjligt söker bevara en
etablerad kontakt mellan läkare och patient och att arbetet vid vårdcentralen
planeras sä alt läkaren i siörre utsträckning än hittills har möjlighet all
göra hembesök. Om viss jourberedskap tillskapas inom primärvården kommer den
medicinska kvaliteten och tryggheten i hemsjukvården ytteriigare att öka,
vilket i sin lur medför att fler patienter kan vårdas hemma. Jag vill i delta
sammanhang också nämna atl regeringen inom kort kommer att tillsätta en
utredning för att undersöka möjlighelerna att ge de personer som vårdar
anhöriga i hemmet ell bäitre ekonomiskl och socialt stöd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
påpekar i sitt yttrande att det skulle öka tryggheten för de äldre väsentligt,
om kontinuiteten i kontakterna mellan distriktsläkare och distriktssköterska
får fortsälla även efter flyttning lill primärkommunalt serviceboende och
ålderdomshem eller till lokall sjukhem. Vad gäller serviceboende och
ålderdomshem skulle det enligl min bedömning praktiskt kunna gå att ordna så
att husläkaren vid vårdcentralen fortsätter att ha huvudansvaret för patienten
och fortlöpande håller kontakt med denne. Jag anser del även vara viktigt att
sjukvårdshuvudmannen sä långt det är möjligl försöker organisera vården sä att
patienten även under sjukhemsvislelsen får träffa samma läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min bedömning kommer husläkaren att kunna utgöra ett stöd för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>24</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>patienten
både vid inläggning på och utskrivning från sjukhus. Kontakterna mellan
sjukhuset och vårdcentralen är därför av slor betydelse. När del gäller att planera
rehabiliteringsinsatser för patienter i hemsjukvård lorde allmänläkaren behöva
långvårds- och rehabiliteringsspecialisternas slöd. Vårdprogram för
långtidssjuka inom såväl hemsjukvård som sjukhemsvård kan vara en väg att gå
fram. Vidare ser jag det som angeläget alt primärvärden får ökade
möjligheteratt engagera sjukgymnaster och arbetsterapeuter i rehabiliteringsarbetet.
Goda samarbetsrutiner med långvärdskliniken ger också en ökad trygghet i
primärvården. Detta kan avse t. ex. att snabb intagning lill sluten vård kan
garanteras om patienten blir sämre eller atl kortare slutenvärdsperioder kan
inplaneras så alt patienten får tillgång lill sjukhusels diagnostik och
lerapiresurser. Inte minst viktig är en sådan avlastning för anhöriga vårdare.
För långvårdskliniken måste samarbetet te sig lika viktigt, t. ex. vid
utskrivning, men även för del långsikliga utbildnings- och ulvecklingsarbelet
inom äldrevärden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
konlinuitetsutredningens förslag skall husläkaren/ distriktssköterskan
regelmässigt kontaktas och epikris (journalsammanfatt-ningjeller annal
skriftligt meddelande om patientens behandling överlämnas till vårdcentralen.
Särskilt för hemsjukvårdspaiienterna är en sådan rutin angelägen så att sociala
och medicinska vårdinsatser kan planeras i god tid. Ett utvecklat samarbele
rörande den enskilde patienten mellan patientens egen läkare och andra läkare,
som behandlat patienten i sluten eller öppen värd kan också fä betydelse för
patientens bruk av läkemedel. Om patienten tvingas söka sig fram till olika
läkare på egen hand - vilket ofta är fallet idag -blir följden lätt all var och
en av läkarna i syfte att bota eller lindra patientens besvär förskriver
läkemedel av någol slag. Det finns här en risk för att patienten intar
läkemedel i för stor omfauning eller att ett läkemedel motverkar ett annal
eller att de på annat sätt är olämpliga i kombination. Risken för
underanvändning av läkemedel finns också i detta sammanhang. Patienten själv
saknar inte sällan kännedom om medicinernas verkningar. Även från denna
synpunkl - som jag anser vara utomordentligt väsentlig -skulle förekomsten av
en fast läkarkontakt medföra en ökad trygghet för patienten. Om husläkaren
finner det påkallat att remittera sin patient till annan läkare för viss
undersökning och behandling är det enligl min mening naturligt att läkarna
samråder om val av behandling inkl. läkemedel. Inte minst för äldre människor
som många gånger har fiera olika sjukdomsproblem samtidigt kan detta vara till
fördel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vården
av de äldre kommer således framöver att vara ett viktigt arbetsområde för
primärvården. Åldersgruppen 70 år och äldre uppgick år 1960 till ca 600 000
personer. År 1980 beräknas den omfatta ca 900 000 och tio år senare drygt 1
milj. personer. Jag ser kontinuitetsutredningens förslag om husläkare och en
förstärkt distriktssköterskeorganisation som en möjlighet lill väsentliga
förbättringar av de äldres vårdsituation. Jag vill här erinra om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
i den överenskommelse om vissa ersättningar frän sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen under åren 1980/81 som förelagts riksdagen i särskild
proposition ingår ett extra finansiellt stöd med ca 170 milj. kr. per år föratt
underlätta utbyggnaden av långtidssjukvården. Dådet somjag tidigare anfört är
önskvärl att de äldre kan bo kvar i sin egen bostad så länge som möjligt och
slippa bryta upp frän en invand miljö är det ocksä vikligt att de i sina hem
kan få den hjälp från samhället som de behöver. Detta släller i sin lur ökade
krav på samordning mellan kommunens sociala service och landstingets
sjukvårdsservice. Regeringen har därför bl. a. i samma proposition föreslagil
väsentligt höjda ersättningar för sjukvårdande behandling i hemsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, socialslyrel.sen och Spri har under år 1978 i sex
olika skrifter redovisal ell gemensaml utvecklingsprojekt där bl. a.
rekommenderas ett lokall sammanhållet socialt och medicinskt ansvar för gamla
och långtidssjuka som baseras på alt sjukhemsvård, dagsjukvård, öppen hälso-
och sjukvård, sjukvård i hemmet, social hemtjänst, dagceniraler, serviceboende
och ålderdomshem skall samverka och fungera som en helhet i förhållande till
dem som behöver hjälp och slöd. Det är angeläget all resultalen från detta och
andra projekl stimulerar lill vidareutveckling av olika vårdformer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill vidare erinra om atl regeringen i år har tillsatt en äldreberedning för
behandling av frågor som gäller de äldres levnadsförhållanden. Det är min
förhoppning att arbetet i denna beredning skall öka kunskaperna om vad det
innebär atl åldras i dagens samhälle och leda fram lill åtgärder som kan
förbättra de äldres levnadsnivå, välfärd och livskvalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.8
Vård planeringsmetoder och organisationsmodeller m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
ser utvecklingen mot en bällre kontinuitet i vården som en Successiv process.
Det är av avgörande betydelse för kontinuiteten i vården att olika
vårdplaneringsmetoder snarast börjar lillämpas. Som exempel på väl utvecklade
vårdplaneringssystem anför utredningen bl. a. verksamheten vid vårdcentralen i
Lerum. Vårdplaneringssystem kan utformas på skilda sätl vid olika vårdenheter.
Etl gemensamt drag bör dock vara all läkarnas ijänsigö-ringar och ledigheter
planeras på lång sikt och att patientbokningssystemel samordnas med gällande
tjänstgöringsschema. Detta är enligt ulredningen en nödvändig förutsättning för
alt patienterna skall kunna lå sin besökstid hos en viss bestämd läkare. En
annan viktig förutsättning för vårdplaneringen är att det vid vårdcentralen
finns en väl fungerande patientmottagning som är bemannad med sjukvårdsutbildad
personal som direkt eller per telefon kan ge den vårdsökande råd om hur han bör
förfara och, om så behövs, boka in tid hos läkare. Utredningen ser sådana
vårdplaneringsmetodersom ett värdefulll hjälpmedel för att öka lättillgängligheten
till vården. Särskilt angelägna är -.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>enligt
utredningen-dessa meioder i elt läge som känneiecknas av bristande
personalresurser vid vårdcentralen. Vårdplaneringsmetoderna gördel också
möjligl att använda personalens arbetstid effektivt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samlliga
remissinstanser som berört frågan om vårdplaneringssyslem delar uiredningens
uppfattning om vikten av alt dessa metoder låren allmän lillämpning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del kan jag helt instämma i utredningens och remissinstansernas bedömning av
värdplaneringsmetodernas värde. Särskilt angelägna lorde de - som utredningen
nämner - vara i en situation med läkarbrist. Jag vill här tillägga atl
vårdplanering är en nödvändig arbeisleknik inle bara vid vårdcentraler utan
även vid sjukhusens öppna mottagningar. En sådan planering sker också vid fiera
sjukhuskliniker i landet. Det är enligt min mening angeläget att
vårdplaneringsmelodiken vidareutvecklas och kommer till allmän användning inom
sjukvården. Som jag lidigare har anfört är kontinuiteten mellan patient och
läkare lika angelägen vid vård hos specialister som hos allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har vidare skisserat två principmodeller för hur kontinuiteten mellan i första
hand patient och läkare samt mellan patient och distriktssköterska skulle kunna
utformas när tillgången på läkare och distriktssköterska är siörre än vad som
oftast är fallel idag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens
modeller bygger på vårdcentralernas verksamhet. Enligl utredningen bör
vårdcentralen inte vara siörre än alt där tjänstgör 2-5 allmänläkare samt övrig
personal. 1 enlighel med utredningens syn på allmänläkarnas roll i primärvården
anser utredningen atl invånarna bör ges möjlighet till fast kontakt med någon
av vårdcentralens allmänläkare. Denne läkare skulle således vara patientens
husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger tvä modeller för hur invånarnas behov av kontinuitet i sjukvården skall
kunna lillgodoses. I modell I ges invånarna i vårdcentralens betjäningsområde
möjlighet att välja vilken som helst av allmänläkarna vid centralen som sin
husläkare. Del är härvid en fördel om samtliga medlemmar i ett hushåll hör till
en och samma läkare. Husläkarna förutsätts ha etl nära samarbete med bl. a.
distriktssköterskorna rörande sina patienter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span
style='font-family:Verdana'>delas vårdcentralens samlade betjäningsområde upp
mellan allmänläkarna. Var och en av allmänläkarna får därigenom ett
förstahands-ansvar för befolkningens hälso- och sjukvård inom etl mindre
distrikt. Samarbetet med distriktssköterskorna kan enligt utredningen då
underiältas, eftersom allmänläkarnas distrikt i huvudsak bör kunna sammanfalla
med distriktet för två distriktssköterskor. En allmänläkare blir i denna modell
husläkare för de personer som bor inom hans eller hennes dislrikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
viktiga grunddrag är gemensamma för båda modellerna. Oavsett vilken princip som
ligger till grund för läkartillhörigheten - geografiska eller andra faktorer -
skall husläkarsyslemet ses som etl erbjudande lill befolkningen. Den som inte
vill ha en fast läkarkontakt hos någon av vårdcentralens allmänläkare skall
kunna avstå från en sådan. Om någon har en upparbetad</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>kontakt
med en privatpraktiker kan vederbörande om han så vill se denne som sin
husläkare. Gemensamt för båda principmodellerna är också alt del bör ges
utrymme för patienten att byta läkare. Båda modellerna förutsätter även viss
allmänläkar- och distriktsskötersketäthet. Vidare förutsätts vårdplaneringsmetoder
ingå som en arbeisleknik i dessa principmodeller.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av de remissinstanser som
tar slällning till de båda principmodellerna föredrar ungefär lika många modell
1 som modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II. </span><span
style='font-family:Verdana'>Någon övervikt finns dock för modell II. Som skäl
för modell I anförs bl. a. att en sådan organisation ger utrymme för eu friare
läkarval, all den bättre kan ta hänsyn till en eventuell profilering bland
allmänläkarna samt aU den lättare kan anpassas till eventuella vakanser. Flera
remissinslanser framhåller också atl modell I ligger väl i linje med den
ulveckling som pågår inom olika sjukvårdsområden men att patienterna idag
inteärknutna till en viss läkare. Som skäl för modell </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>anförs
bl. a. att den skulle skapa goda möjligheler för ett förebyggande arbete, en
god miljökännedom och även lägga grunden till en naturiigare samverkan med den
sociala hemtjänsten. Medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universitet anser i.
ex. att modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span
style='font-family:Verdana'>i viss utsträckning kombinerar fördelarna i gamla
liders enläkardistrikt med de möjligheler som fleriäkar-stalioner ger.
Fiertalel remissinstanser tar dock inte ställning för vare sig modell I eller
modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II. </span><span
style='font-family:Verdana'>De anser att lokala förhållanden måste fä avgöra
vilken organisation som bäst tillgodoser kontinuiteten. Utredningens modeller
kan härvid tjäna som exempel i en situalion när personalsituationen
förbättrats, anser t. ex. Landstingsförbundet. Geografiska, befolkningsmässiga
och andra faktorer bör dock avgöra hur man på varje ort organiserar
primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föregen
del serjag utredningens modeller just som utredningen beskrivit dem, nämligen
som principmodeller. Den grundläggande skillnaden mellan de båda modellerna är
på vilket sätt invånarnas läkartillhörighet avgörs. I modell </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>flr
invånarna ett erbjudande om en viss fast läkarkontakt utifrån geografiska
grunder. I modell I fär befolkningens önskemål om läkartillhörigheten
fastställas på annat sätt som sjukvårdshuvudmannen finner lämpligt. Jag kan se
fördelar med såväl modell I som modell </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II. </span><span style='font-family:Verdana'>Som
anförts i remissbehandlingen kan t. ex. förekomsten av profilerade allmänläkare
tala för modell I. Till fördelarna med modell </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>kan å
andra sidan hänföras t. ex. bättre möjligheter till etl nära samarbete mellan
allmänläkare och distriktssköterska, eftersom läkarens distrikt i princip
skulle sammanfalla med betjäningsområdena för två distriktssköterskor, enligl
de dimensioneringstal utredningen använder. Jag återkommer senare lill dessa.
Modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span
style='font-family:Verdana'>innebär dessulom ett smidigt förfarande avseende
läkartillhörigheten, eftersom det i de allra fiesta fall kan förväntas att den
erbjudna läkarkontakten accepteras av invånarna. Möjlighelerna lill en god
kunskap om patienternas miljö och därmed också förutsättningarna för aktivt
förebyggande ålgärder kan bli större vid en uppbyggnad av primärvården enligl
modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II. </span><span
style='font-family:Verdana'>Om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vårdcentralerna
samlidigl begränsas i storlek lill aU omfaila 2-5 allmänläkare bör det å andra
sidan inte vara omöjligl för samtliga läkare alt ha en god miljökännedom om
vårdcentralens samlade beljäningsområde. Valel av principmodell är enligl min
mening således beroende av en rad fakiorer som kan variera från ell
landstingsområde lill elt annat och även mellan enskilda vårdenheter inom etl
och samma landstingsområde. Jag finner del därför naturiigt all man på olika
platser kan ulgå från olika modeller vad gäller principerna för invånarnas
läkartillhörighet. Jag delar alllså den uppfattningen som har förls fram av
vissa remissinslanser alt del måste finnas ulrymme för lokala variationer i
dessa avseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt vill jag dock
betona alt utrymmet för lokala variationer självfallet inte bör vara av den
vidden att man vid en vårdcentral nöjer sig med att tillgodose allmänhetens
koniinuitetskrav genom alt ge endast en kortsiktig vårdepisodkontinuilet. En
sådan situation är naturlig i ett läge som kännetecknas av personalbrisl. Med
lillräckligt anlal läkare måste verksamhelen enligt mitt förmenande inriklas pä
att erbjuda allmänheten fasta läkarkon-lakter - husläkare. Detta ser jag som en
bärande grundtanke som måste lillgodoses oavsett vilken principmodell för
läkartillhörighet m. m. man utgår frän. Jag ser det också som en klar fördel om
samtliga medlemmar i ett hushåll hör till en och samma läkare. Delta ökar
förutsättningarna för läkaren alt få en helhetssyn på patienternas behov av
vård och hjälp och atl kunna ge en familjeinriktad vårdservice.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Husläkarnas ansvar för
"sina" patienter bör vara något vidare än vad som gäller för andra
mer tillfälliga läkarkontakter. Så långt det är praktiskt möjligt bör en
vårdsökande i första hand 11 iräffa sin husläkare vid behov av
läkarkonsultation. Husläkaren får förutom ansvaret för diagnostiska och
terapeutiska insatser dessutom ansvar för att vara en sammanhållande länk i
hela vårdsystemet för sina patienter. Om en patient t. ex. under jourtid
träffat en annan läkare bör denne snarast meddela patientens husläkare vilka
åtgärder som har vidtagits. Patienten kan också tå hjälp av sin husläkare att
komma under lämplig specialistvård. Resultatet av specialisiundersökningen bör
sedan meddelas lill husläkaren. Jag förutsätter i likhel med ulredningen alt
informationsutbyte mellan oUka vårdnivåer och olika läkare sker med patientens
samiycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
remissinslanser har ifrågasau om inte husläkarsyslemet innebär au patienterna
blir ställda ulan läkare i händelse av vakans e. d. Detta har aktualiserats i
samband med frågan om registrering av läkartillhörigheten. Jag återkommer till
denna fråga senare. Jag vill dock redan här understryka vad som sägs i
uiredningens betänkande om delta. Ett system med husläkare vid vårdcentralerna
innebär självfallel inle all vårdcentralen som helhet inte fortsätter att ha
ett grundansvar för hälso- och sjukvårdsservicen till befolkningen i områdei.
Uppstår en vakans t. ex. pä läkarsidan serjag det som självklart att de läkare
som är i tjänst kommer överens om hur man bäst skall lösa denna situalion till
dess en ny husläkare lilliräii.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill här också beröra frågan om jour- och akutverksamheten inom
husläkarorganisationen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen menar alt
inriklningen bör vara att primärvården på sikt fär ell totalt jouransvar. För
alt jourbördan inte skall bli alltför betungande anser ulredningen att
husläkarsyslemet bör vara fullt utbyggt, innan jouransvaret under sena
kvällar/nätter och helger kan åläggas vårdcentralerna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De remissinstanser som
kommenterat jourverksamhelen har olika uppfattningar om hur den bäst skall
organiseras. Södermanlands län landsting anser atl ell totalt jouransvar för
primärvärden skulle bli kostsamt och reducera möjlighelerna till kontinuitet i
patient- och läkarkontakterna under daglid. Gotlands kommun menar att man även
framdeles bör räkna med en koncentration av allmänläkarjouren och en samordning
av denna med den sjukhusbaserade jourijänsien. Östergötlands läns landsting
anser ä andra sidan au det är naturiigt alt organisatoriskt föriägga
jourverksamheten lill primärvården, bl. a. beroende på de fördelar detta ger
avseende en samordning med socialvården. Sveriges läkarförbund betonar all den
som behöver akut vård under jourtid måste få elt lika kvalificerat omhändertagande
som den som blir sjuk pä daglid. Förbundel anser därför att varje specialist
måste ta hand om sina patienteräven på jourtid och understrykeratt detta måste
gälla även för allmänläkarvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om jour- och akutberedskap har två aspekter. Den avser dels vårdservicen under
s. k. jourtid t. ex. nätter och helger och dels möjligheten alt få akut vård i
vidare bemärkelse,dvs. alt över huvud laget snabbt få vård. Akuiberedskap
behövs således även under dagtid.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Försöksverksamhet med
löpande vårdplanering som t. ex. i Lerum har visat att det går utmärkt alt vid
vårdcentralen organisera verksamhelen så att en patient kan få snabb hjälp -
inom ett par timmar eller under samma dag. Även kontinuiteten i läkarkontakten
kan i viss utsträckning bibehållas för akuta besök, om läkarnas tjänstgöring
planeras så atl var och en av dem har viss lid avsatt varje dag för brådskande
sjukdomsfall. Enligl min mening bör en akutberedskap av detta slag vara en
gängse rutin i primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vårdservicen under
sedvanlig jourtid innebär större problem. Jag delar här utredningens bedömning
alt ett tolalijouransvar för primärvården förutsätter en betydligt högre
personaltäthet än dagens. Samlidigl anserjag del angeläget att patienterna i
större utsträckning kan la vård även på jourtid i primärvården. Ett eventuellt
totalt jouransvar vid vårdcentralerna måste dock ses i ett långsiktigt
perspekliv. Jag bedömer del inte som realistiskt all t. ex. varje enskild
vårdcentral skulle ha elt så omfattande jouransvar. Olika former av samarbete
och samordning kommer alt vara nödvändiga. Etl sätl kan vara att läkare och
sjuksköterskor vid flera vårdcenlraler har en samordnad planering av jouren och
atl det i tjänstgöringsplaneringen ingår atl jourarbetet roterar mellan dessa.
Själva jourmottagningen kan exempelvis</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>föriäggas
till den vårdenhet som ligger bäst till frän kommunikationssynpunkt med hänsyn
till invänarunderiagei. Det torde vidare vara realistiskt atl räkna med atl man
på fiera orter beaktar närheten till elt dygnel-runt-öppet akutsjukhus. Hur
jourverksamhelen bör organiseras för alt ge de vårdsökande bästa möjliga
service kommer alt vara avhängigt av en rad förhållanden som dessulom skiftar
från en plats till en annan. Den konkreta ulformningen av jourservicen måste
därför bedömas och avgöras regionalt och lokalt. Enligl min mening ar det dock
vikligl att vårdcentralerna successivt ökar sitt jouransvar. Till en början kan
det innebära ett förlängt öppethållande kvällstid. Etl öppethållande till
kanske kl. 20.00 eller 21.00 på kvällen eller vissa kvällar i veckan, skulle
kunna innebära atl man i primärvården i ökad omfattning tog om hand patienter
som annars skulle vända sig till sjukhusets akutmottagning. Omfattningen av
vårdcentralens jourverksamhet blir naturiiglvis också beroende av
åldersstruktur, sjukfrekvens m. m. inom upptagningsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Selt
ur husläkarsyslemets perspektiv är det vikligl alt understryka att oavsett hur
jourservicen konkret organiseras på ort och ställe mäste det ses som ett
naturligt förfarande att den läkare som t. ex. tagit hand om en patient under
jourtid snarast möjligt meddelar patientens husläkare vilka åtgärder som har
vidtagits och övriga upplysningar som är av värde för en fortsatt behandling av
patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
vårdservicen från primärvården vill jag särskilt framhålla angelägettheten av
att behovet av hembesök i möjligaste mån beaktas i ett utbyggt husläkarsystem.
Hembesök bör ses som eu naturiigt inslag inte bara i distriktssköterskans
"fältarbete" ulan även för husläkarna. Jag är väl medveten om atl ett
hembesök kräver mer av läkarnas arbetstid än vad som är fallet om patienten
kommer till mottagningen. Samtidigt finns det onekligen vissa fördelar med
hembesök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
största värdet ligger självfallet i alt en patient som har svårt att ta sig
lill läkarmottagningen i stället kan fä besök av sin läkare i hemmet. Hembesök
kan därför vara särskilt angelägna förde äldre. Men det kan gälla även andra
patienter. För föräldrarna till ett sjukt och febrigt barn är ofta etl hembesök
atl föredra framför ell besök på vårdcentralen. Hembesök är också av värde för
läkaren. Kunskap om patientens hemmiljö är en viktig förutsättning för att
husläkaren skall kunna få den helhetssyn på sin patient som idag ofta saknas.
Kännedom om hem- och bostadsfÖThållanden är viktig för såväl diagnos och behandling
som för aklivl förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2.9
Dimensioneringstal</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag lidigare nämnl bör enligt ulredningen en vårdcentral inte vara större än au
där tjänstgör 2-5 allmänläkare samt övrig personal. Som ett elappmål för
allmänläkariälheten anger ulredningen en allmänläkare per 3 000 invånare år
1985. På längre sikt bör dock detta relationstal närma sig</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1:2
000. Som önskvärt befolkningsunderlag för en distriktssköterska anger
utredningen 1 500-2 000 invånare. Enligt utredningens uppfattning kan det dock
finnas skäl för lokala variationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fiertalel
remissinsianserdelar utredningens synpunkler på lämplig storlek på
vårdcentralerna. Bl. a Kristianstads läns landsting anser att det kan vara
svårt att fä till stånd en fast patient-läkarkontakt vid större vårdcenlraler.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Flera landsting
konstaierar all en läkartäthet som motsvarar en allmänläkare per 3 000
invånare vid mitten av 1980-talct överensstämmer väl med planeringen i det egna
landstingel. Några remissinstanser an.ser att allmänläkariälheten i fullt
utbyggt skede bör ligga högre än 1:2 000 för alt läkaren skall hinna fullgöra
alla de uppgifier som föreslås åligga denne. Däremot är remissinslanserna
allmänt av den meningen alt det kan bli svårt alt genomföra den utökning av
anialet distriktssköterskor som utredningens förslag innebär. Flera
remissinslanser understryker uiredningens uttalande alt dimensioneringslalen
måste modifieras med hänsyn lill lokala och regionala variationer, beroende på
om det gäller tätort eller glesbygd, befolkningens ålderssammansättning m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>För egen del ser jag
uiredningens dimensioneringslal som vägledande riktlinjer för vad som kan vara
en rimlig allmänläkar- och disirikisskö-lerskeiälhel och inte som exakta
dimensioneringsnormer. Såväl ulredningen som fiera remissinstanser har betonat
all del självfallet måste finnas utrymme för lokala variationer. Jag delar
denna bedömning. Åldersstrukturen inom värdcentralens betjäningsområde,
läkartid för skolhälsovård och lokala sjukhem och organisaiionen av mödra- och
barnhälsovård är några faktorer som kan motivera olikheter i dimensioneringen.
Tätort och glesbygd kan också slälla skilda krav i detta sammanhang.
Förekomsten av privatpraktiserande allmänläkare kan t. ex. lokalt komma atl
påverka bedömningarna av erforderligt antal läkare. För egen del vill jag dock
samtidigt betona atl en viss risk kan vara förenad med alt vid dimensioneringen
ta alltför stor hänsyn lill alt t. ex. täiorisbor kan ha lättare att ta sig
lill etl närbeläget sjukhus än vad som gäller för en person som bor i elt
glesbygds-distrikt. Fördelarna med ett husläkarsystem måste successivt komma
alla till del, oavsett om de bor i en storstad eller pä landsbygden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovel
av distriktssköterskor är som vissa remissinstanser påpekat också avhängigt av
tillgången på annan personal, bl. a. undersköterskor. Även om vårdarbetet till
viss del kan bedrivas i form av lagarbete börenligi min mening
distriktssköterskan även i fortsättningen svara för ett eget distrikt. För all
en god vård skall kunna lämnas ärdel angelägel att invänarunderiagei begränsas
i förhållande lill dagslägel. Tillgång på andra personalkategorier och ökat
inslag av lagarbete eliminerar således inte behovel av ett ökat antal
distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
optimala allmänläkar- och distrikisskötersketätheten måste enligt min
uppfattning bedömas och fastställas för resp. vårdcentral. De ungefärliga
riktial som utredningen redovisal bör kunna utgöra ett underlag vid dessa
bedömningar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.10
Registrering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag att förse lörsäkringsbeskeden med uppgift om den försäkrades
vårdcentralstillhörighct och - i ett senare skede - även med uppgift om
vederbörandes husläkare och distriktssköterska har kommenterats av fiera
remissinstanser. Flertalet av de remissorgan som berört frågan har uttryckt en
tveksamhet inför förslaget, bl. a. med hänvisning lill att det skulle föranleda
en omfattande administrativ byråkrati. Delta anser t. ex. socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, statskontoret och fiera landsting.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting framhåller, alt registrcringsdelen inte bör bli alltför styrande
utan snarare ses som en teknisk fullbordan av övrig planering på relativt läng
sikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverket
påpekar atl en registrering enligl utredningsförslaget medför svårigheter av
den anledningen att rutinerna för utfärdandet av försäkringsbeskeden svårligen
låter sig förenas med en snabb uppföljning på beskedet av evenluella uppgifter
om vårdcentralsbyie m. m. Verkel för i stället fram tanken au för delta syfte
använda de patientkort som sjukvårdshuvudmannen vanligen utfärdar vid
paiienlbesök. Även statskontoret nämner patientkortets möjlighet i detla
sammanhang. Akademiska sjukhuset är i siort sett positiv till uiredningens
förslag pä denna punkt men underslryker de tekniska problem som blir följden
saml vissa komplikationer från sekreiessynpunki som uppstår vid en samköring
mellan försäkringskassornas och vårdcentralernas datasystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
och Sveriges läkarförbund anser vidare au en registreringsordning kan få till
följd alt de invånare som inte registrerar sig fär sämre möjligheler till vård.
I en situation med bristande läkarresurser finns del risk för all delta kan bli
fallet för personer som redan nu har svårt att skaffa sig läkarkontakter, t.
ex. invandrare, låginkomsttagare eller andra grupper som kan uppleva
svårigheier i den sociala förankringen. Sveriges folkpensionärers riksförbund
(SFRF) ser å andra sidan en registrering av föreslagen innebörd som mycket
angelägen för de äldre. Den bör därför enligl SFRF snarast införas för
pensionärer, oavsett om och när etl husläkarsyslem genomförs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag först framhålla atl jag ser husläkarsyslemet som ett
erbjudande till samtliga invånare inom en vårdcentrals beljäningsområde. Alla
skall givetvis ha samma rätt och möjlighet lill vård och behandling. Del är
därför viktigt atl invånarna får en lättförståelig och bred informaiion om vad
husläkarsyslemet innebär. Härvid bör invandrarna ägnas särskild uppmärksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med ulredningen anserjag alt frågan om registrering av invånarna hos
viss läkare måste bedömas med hänsyn lill resurserna inom primärvården. En
registrering av läkartillhörigheten kan enligl min mening knappast vara
meningsfull om inie läkartätheten i det lokala området är lillfredsställande.
Elt system med fasta läkarkontakter kräver nämligen en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section65>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span></i><i><span style='font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-family:Verdana'>33</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>viss
läkartäthet för alt kunna fungera. Ett system med registrering av invånarna hos
viss läkare bör därför inle införas förrän personalresurserna är sådana att de
räcker till för att ge vård och hjälp åt samlliga berörda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
aspekt av regisireringsfrågan som knyter an lill de tidigare berörda
organisationsmodellerna är hur och när den fasla läkarkontakten skall knytas.
Flera remissinstanser, bl. a. Landstingsförbundet och Stockholms läns
landsting, har anfört att ett krav på atl redan före en kontakt med
vårdcentralen veta vem som är ens egen läkare innebär påtagliga adminislraliva
problem. Enligl min mening är dessa svårigheter bl. a. avhängiga av vilken
grundläggande princip som man väljer för valet av eller erbjudandet om läkare.
Om man som i utredningens modell </span><span lang=EN-US style='font-family:
Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>väljer eu system där var
och en av allmänläkarna får ett egel geografiskt distrikt förenklas frågan om
läkartillhörighet avsevärt. Särskilda åtgärder behöver då vidlas endast om
någon önskar byta läkare eller flyttar och vill behälla den lidigare läkaren. I
etl syslem som inle bygger på denna geografiska princip kan del vara svårare
alt lösa denna fräga. Det smidigaste sättet att skapa den fasla läkarkontakten
kan då vara att valet av läkare sker när vederbörande försia gången kontaktar
värdcentralen. Föratt fastställa invånarnas läkartillhörighet "i
förväg" krävs annars ell administrativt förfarande med någon form av
enkäter och svare. d. vilket av naluriiga skäl blir betungande. För- och
nackdelar med olika principlösningar mäste bedömas av resp. sjukvårdshuvudman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om det således nu kan föreligga praktiska svårigheier och hinder för en
registrering av själva läkartillhörigheten bör det enligt min mening inte få
hindra uppbyggnaden av elt husläkarsyslem. Det bör för övrigl redan nu vara
möjligt alt registrera patienterna vid viss vårdcentral. Därigenom skapas
trygghet hos den enskilde patienten och bällre möjligheler till kommunikation
mellan olika vårdgivare och vårdnivåer. Vårdcentralen blir då patientens fasla
kontakt inom sjukvården. Jag utgår från att arbetet vid vårdcentralen även
under uppbyggnadsskedet av ell husläkarsyslem så långt som möjligl organiseras
så alt den enskilde patienten för träffa samma läkare vid ny- och återbesök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
patientens husläkare är en privatpraktiker underlättas även dennes kontakter
med l. ex. distriktssköterskan eller annan personal vid vårdcentralen om
patienten är registrerad vid vårdcentralen. När det gäller frågan att föra in
uppgift om patientens vårdcentral på något slag av legitimationshandling visar
remissvaren att del kan vara svårt att utnyttja försäkringsbeskeden för detta.
1 likhel med en del av remissinstanserna anser jag att de s. k. patientkorten
är etl intressant alternativ. Det har den fördelen gemensaml med
försäkringsbeskedet att man i princip kan utnyttja en redan förekommande
informationshandling. Det har samtidigt ytterligare den fördelen atl
registreringen helt kan ombesörjas av sjukvårdshuvudmannen. Jag finner det
därför angeläget att sjukvårdshuvudmännen förser patientkorten eller annan
lämplig informalionshandling med uppgifter om vilken vårdcentral</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>3 Riksdagen 1978/79. I saml Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section66>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section67>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vederbörande
hör till. En sådan ålgärd kan vidlas utan alt man uppnått en personalsituation
som fullt ut möjliggör ett system med fasta läkarkontakter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.11
Remissförfarandet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag till husläkarsystem innebär alt del inte skall föreligga något
remisstvång för vård hos specialistläkare eller andra läkare än husläkaren.
Ulredningen avvisar etl remisstvång av två skäl. För del försia skulle ett
remisstvång om det genomfördes innan husläkarsyslemet var fullt utbyggt kunna
hindra en patient från alt få snabb vård. För det andra förutsätter utredningen
att den vårdsökande i ett genomfört husläkarsyslem spontant kommer atl föredra
alt i första hand vända sig lill sin egen läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
remissinstanser som kommenterat denna fräga delar uiredningens bedömning.
Socialstyrelsen och Svenska läkaresällskapet anser dock atl utredningens
förslag till husläkarsyslem i realiteten kommer remisstvånget mycket nära.
Socialstyrelsen påpekar vidare att remisstvånget är en nödvändig beståndsdel i
de utländska husläkarmodeller som ulredningen åberopat som mönsier.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar uiredningens uppfattning att det inte bör föreligga något remisstvång.
Jag vill här tillägga att möjligheterna att fritt söka läkare inte blir mindre
i det föreslagna husläkarsyslemet än vad de är idag. Någol fullständigt fritt
läkarval existerar inte. De fiesia sjukhusmottagningar och vårdcentraler/
läkarstationer har geografiskt avgränsade betjänings- eller upptagningsområden.
Att så är fallet kan förklaras av bl. a. att det är nödvändigl för planeringen
och för atl garantera invånarna vård. Detta innebär självfallet en viss
styrning av patientströmmarna. Valfriheten begränsas också av alt del i många
fall är helt omöjligt att få komma till läkaren inom rimlig tidsperiod. Jag kan
inle se au ett husläkarsystem skulle minska valfriheten. Husläkarsyslemet
innebär ju en kraftigl utbyggd allmänläkarkår som dels nedbringar dagens
väntetider, dels innehåller erbjudande om en fast läkarkontakt och möjlighet
lill byte av läkare. Till detta kommer också au del inte skall föreligga ett
remisstvång. Om en patient vill söka sig till en specialistläkare på egen hand
kommer husläkarsyslemet inte att sätta något hinder för detta. Jag vill dock
här erinra om att människors missnöje med den öppna vården idag i stor
utsträckning grundas på alt de saknar fasta läkarkontakter. Det finns enligt
min mening därför inte anledning alt tro att allmänheten skulle uppleva
husläkarsyslemet som ett försök till remisstvång. Alt döma av de
attitydundersökningar som aorts beträffande allmänhetens inslällning till sjukvården
tror jag att den sjuke i husläkaren seren person som bl. a. kan underiätla för
patienten atl få en adekvat specialislläkarvård. Husläkaren kommer med all
sannolikhet att uppfattas som den fasta kontakt och Irygga hjälpförmedlare som
idag i stor utsträckning saknas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section68>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section69>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.12
Förebyggande vård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Koniinuiietsutredningen
föreslår all det skall ingå i husläkarens arbete att även svara för
förebyggande och hälsovårdande verksamhei. Utredningen går inte närmare in på
fördelningen mellan förebyggande och sjukvårdande uppgifter men anseralt
husläkaren underen uppbyggnadsskede i första hand skall försöka tillfredsställa
sjukvårdsbehovet. Utredningen framhåller vidare atl förslagel om husläkare inom
primärvärden borde ge ökade möjligheler för förelags- och skolhälsovården atl
ägna sig åt förebyggande hälsovård och sådana sjukdomar och skador som har
direkl anknytning till arbetsplatsen eller skolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinstanser understryker att förslaget om allmänläkare som arbelar ute på
"fältet" ger bäitre möjligheler alt bedriva en offensiv preventiv
sjukvård, t.ex. genom hälsoupplysning om kost, motion och hygien och genom
regelbunden hälsokontroll. Göleborgs kommun anser del vara angeläget att
verksamheten vid vårdcentralen ges en markant hälsovårdande inriklning i syfte
alt molverka uppkomsten av sjukdomar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1
socialstyrelsens principprogram Hälso- och sjukvård inför 80-lalel sägs alt
primärvården vid sidan av sjukvårdsuppgifterna har en klar hälsopolitisk
inriktning och alt detla är nödvändigt, om den skall kunna åläggas ansvarel för
hälsotillståndet hos primärvårdsområdets invånare. I principprogrammet uttalas
att - föruiom hittillsvarande i försia hand individuellt förebyggande uppgifter
inom exempelvis mödra- och barnhälsovården - den framtida primärvården lorde få
goda föruisältningar alt svara även för utvidgade uppgifter inom den
förebyggande vården och aktivt kunna medverka i skyddel mot miljöfaktorer som
hotar invånarnas hälsa liksom i spridningen av kunskaper inom hälsoområdei hos
befolkningen. I sitt remissvar över koniinuiietsutredningen betonar
socialstyrelsen atl del är en väsenllig målsättning atl öka prevenliva ålgärder
av olika slag även i etl skede av relativ läkarbrist.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Förutom all ge människorna
vård och hjälp vid inträftad sjukdom eller skada har morgondagens primärvård
enligl min mening också en viktig funktion atl fylla när del gäller
förebyggande ålgärder av olika slag. Genom all vårdcenlraler lokaliseras till
människornas vardagsmiljö får personalen god kunskap om bl.a. sociala och
omgivningshygieniska problem. Det förebyggande arbelel bör därför vara en
central uppgift för husläkaren. Husläkarens breda kunskaperom paiienterna ulgör
en god grund för åtgärder som syftar till all förbätlra hälsoläget på sikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
husläkaren dessulom ges möjligheten att vara den fasta läkarkontakten för
samtliga medlemmar i en familj ökar förutsättningarna för preventiva
hjälpåtgärder vid problem som kan bottna i familjen. Uppgifter av betydelse för
en effektivt förebyggande vård erhålls också inom andra värdsystem som t. ex.
förelagshälsovården och skolhälsovården. Med den struktur som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section70>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section71>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>öppenvården
har idag finns del .således kunska|x;r av betydelse för den enskilde individens
hälsa på olika håll. Risker för eller tecken på begynnande ohälsa kan likaväl
upptäckas inom t. ex. företagshälsovården som vid vårdcentralen. För atl kunna
säua in ålgärder på för individen bästa säu är det angelägel alt åtgärderna
samordnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med socialstyrelsen finner jag det angeläget att det förebyggande
arbetet kommer i gång redan under husläkarsyslemets uppbyggnadsskede. Jag anser
alt det finns mycket all göra som inte kräver insatser av läkare. Ett
framgångsrikt hälsoarbete förutsätter hela personalens medverkan. Hälsoarbete
är sålunda i myckel ett lagarbete. Redan idag ligger för övrigt stora delar av
det förebyggande arbetet på distriktssköterskorna och på mödra- och
barnavårdscentralernas personal. Det gäller således att på olika sätt försöka
pröva hur vårdcentralens personal tillsammans med den berörda befolkningen kan
medverka lill all hälsobefrämjande förhållanden skapas inom alla miljöer i
samhällel. Det är enligt min mening viktigt att öka medvetenheten hos läkare
och övrig vårdpersonal om att man i silt dagliga arbete kan samla in information
om miljörisker beträffande såväl den fysiska som den sociala miljön och på
olika sätl föra denna informaiion vidare. Eftersom mycket av det förebyggande
arbetet avser sociala förhållanden är det viktigt att elablera ett nära
samarbete med primärkommunerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
vårdcentralen har man många tilirällen att ge råd i allmänna hälsofrågor, l.ex.
genom information i väntrum och allmänna utrymmen. Vidare kan personalen på
olika sätl försöka atl få människor mer aktivt intresserade och engagerade för
sin hälsa bl. a. genom au ge konkreta och individuella råd. Distriktssköterskan
kan bl. a. hjälpa patienten all ändra livsföringen, t.ex. att sluta röka eller
alt lägga om kostvanorna. Vid vårdcentralen finns också goda möjligheter att
följa upp informationen som har lämnats. I etl system med husläkare bör dessa
möjligheter bli ännu siörre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Konlinuitetsutredningens
förslag atl låta husläkarna få ett sammanhållande ansvar för sina patienter
och därmed bli den som har en samlad kunskap om resultat av hälsokontroller,
medicinska undersökningar m. m. avseende dessa patienter kan vidare öka
möjligheterna lill en mer individuellt anpassad förebyggande värd. Råd om
kostvanor, moiion, rökning, alkoholförtäring m. m. torde ocksä ha en större
verkningsgrad om de ges pä en individuell basis mellan patienten och hans
läkare än genom mer allmänt upplagda kampanjer. En skarp gränsdragning mellan
förebyggande och behandlande ålgärder är dessutom svår att göra. Det är därför
naturligt au den läkare som är en individs fasta läkarkontakt och svarar för
patientens läkarvård i vanlig bemärkelse också som ett led i denna lägger en
ökad vikt vid hälsoupplysning och andra förebyggande åtgärder.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section72>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section73>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.13
FörefagshäLsovård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har inle lagil närmare slällning lill företagshälsovårdens ulformning och
omfattning, efiersom dessa frågor behandlas av utredningen (A 1976:01) om
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten.
Koniinuiietsutredningen understryker dock behovet av ett förbättrat och närmare
samarbete mellan föreiagshäfsovård och primärvård. Detta bör enligt ulredningen
bl. a. omfatla elt ömsesidigt utbyte av information och erfarenheter.
Utredningen är dock mycket tveksam till att bygga upp ett husläkarsyslem inom
förelagshälsovårdens ram.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna delar
uiredningens uppfattning att ett närmare samarbete mellan företagshälsovård
och primärvård är önskvärt. Flera av remissinstanserna betonar också
angelägenheten av atl den sjukvårdande verksamheten inom företagshälsovården
begränsas för all ge utökat ulrymme ät de förebyggande ålgärderna. Della anser
t. ex. socialstyrelsen, arbetarskydds-styrelsen. Landsorganisationen och
Älvsborgs läns landsting m. fi. sjukvårdshuvudmän. Enligl Sveriges
läkarförbund borde dock företagsläkarna inlemmas på någol sätt i elt
husläkarsyslem. Svenska arbetsgivareföreningen underslryker också behovel av
fier allmänläkare för att såväl företagshälso-sovärd som primärvård skall kunna
byggas ut.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Föregen del kan jag
instämma i utredningens och fiertalel remissinstansers önskemål om elt närmare
samarbete mellan primärvården och företagshälsovården. Inom båda värdsystemen
erhålls kunskaper om individen som kan vara av slor betydelse för en
helhetsbedömning av lämpliga åtgärder för att bevara vederbörandes hälsa eller
för atl vid redan inträffad ohälsa komma fram lill en för den enskilde bästa
tänkbara behandling. Enligt vissa undersökningar som ulredningen redovisat är
del idag så alt ungefär en iredjedel av de människor som uppger sig ha en fast
läkare har denna kontakt i sin förelagsläkare. Mot denna bakgrund kan man
naturligtvis fräga sig om inte förelagsläkarna framdeles skulle kunna fungera
som husläkare för sina "personalpatienter". Enligl min mening kan
förelagsläkarnas roll som husläkare eller fasta läkarkontakter idag till stor
del förklaras med att de har fått påta sig denna funktion på grund av all andra
vårdsystem t. ex. primärvården inle har varit lillräckligt utbyggda. Med en
stark uibyggnad av primärvården och en organisation av denna som kan ge människorna
möjlighet till fasta läkarkontakter, borde företagshälsovården kunna avlastas
en hel del av den renl sjukvårdande verksamhelen. Jag delar här remissinslansernas
och uiredningens synpunkter all del är angelägel all företagshälsovården kan
inriktas på för denna verksamhei mer specifika områden som förebyggande
insatser på arbetsplatsen genom olika arbetsmiljöålgärder, mer tid för
yrkesmedicinska undersökningar m. m. Vardagssjukvårdens problem bör dock i
försia hand skötas av primärvärden och privatpraktikerna. Vad jag nu har sagt
utesluter självfallet inte att det på olika håll kan föreligga elt slags
personalunion mellan t. ex. primärvårdens läkare och företagshälsovården.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section74>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section75>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lokalt
kan man myckel väl komma att finna att behovet av såväl lakar- som
sjukskölerskeinsatserna för förelagshälsovård lämpligen kan lillgodoses genom
allmänläkare och disiriklsköterskor vid en närbelägen vårdcentral. Denna form
av samarbete lorde ofta för mindre företag vara den enda möjligheten att organisera
en företagshälsovård. Jag tror dock alt man fär utgå från alt en persons
förelagsläkare och husläkare även i framliden i regel är två individer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
av de värdefulla inslagen i elt husläkarsyslem är som jag lidigare har
framhållil atl läkaren kan vara husläkare för samtliga medlemmar i en familj.
Jag bedömer det inte vara realisliskl all bygga upp en sådan funktion inom
företagshälsovården. Det slår inte heller i överensstämmelse med önskemålen om
minskad andel sjukvård och större andel förebyggande värd som allmänl anges för
företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
vad jag nu har anfört framgår all samordningsbehovet mellan
primärvård/husläkare och företagshälsovård kommer att bestå och öka. Frågan om
former för samverkan mellan företagshälsovården och primärvården utreds av 1976
års företagshälsovårdsutredning. Det börenligi min mening vara naturligt för
företagsläkaren all samråda med vederbörandes husläkare om lämpliga åtgärder.
Lika naturligt bör det vara för husläkaren atl ta kontakt med
företagshälsovården om han finner det befogat. Del bör också vara möjligl för
vårdcentralens läkare och företagsläkare m. fi. atl mer eller mindre
regelbundet träffa varandra för alt diskutera gemensamma medicinska frågor. Jag
vill emellerlid här understryka viklen av att patientens personliga integritet
beaktas. Ulbyte av information om den enskilde patienten bör därför enligt min
mening inte ske utan dennes vetskap och medgivande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.14
Skolhälsovård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anseralt del krävs ell närmare samarbete mellan primärvård och skolhälsovård.
Detla är nödvändigt för att husläkaren skall kunna få en helhetssyn på de barn
och ungdomar som är hans patienter. Etl sådant samarbete skulle enligl
utredningen förenklas om skolhälsovården och primärvården hade en och samma
huvudman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
remissinslanser som har särskilt kommenterat skolhälsovården har instämt i
utredningens uppfattning att det behövs ett närmare samarbele mellan skolans
hälsovårdande verksamhet och sjukvårdshuvudmannens primärvård. Beträffande
huvudmannaskapsfrågan råder del delade meningar bland remissinslanserna.
Socialstyrelsen anser atl samarbetet skulle förenklas genom elt gemensamt
huvudmannaskap. Skolöverstyrelsen känner en stor tveksamhet inför att totalt
inordna skolhälsovården i husläkarsyslemet. Göleborgs kommun menar atl ett
närmare samarbete bör kunna utvecklas genom elt samrådsförfarande och att
skolsköterskorna även framdeles bör</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section76>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section77>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vara
anställda av skolförvaltningen, medan läkaruppgifterna däremoi bör skötas av
allmänläkare eller barnläkare anställda av sjukvårdshuvudmannen. Även SHSTF ser
det naturligt att läkarservicen i skolan ombesörjs av läkare från
vårdcentralen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar hell uppfaltningen alt ett nära samarbele mellan skolhälsovård och
primärvård är nödvändigl för atl åsiadkomma en så god samlad hälso-och
sjukvårdsservice som möjligl för barn och ungdomar i skolåldern. Enligt min
mening är dock ett gemensamt huvudmannaskap inte en oundgänglig förutsättning
för atl uppnå delta. Ell integrerat samarbete mellan skolan och
sjukvårdshuvudmannen sker redan idag genom alt det i många fall är
distriktssköterskan och distriktsläkaren som svarar för skolhälsovården. I
andra fall - ofta i siörre tätorter och storstäder - kan såväl skolläkarna som
skolsköterskorna vara heltidsanställda för dessa uppgifter av primärkommunerna.
Jag tror att man även framdeles bör vara öppen för att skolhälsovårdens
personalresurser tillhandahålls på samma sätl, dvs. både genom alt utnyttja
distriktsläkare och distriktssköterskor och genom atl ha fast anställd
personal. Inte minsl de olika förutsättningarna i tätort och glesbygd lalar för
detla. Som jag serdet ligger tyngdpunkten i utredningens förslag på ett utökat
samrådsförfarande mellan de båda vårdsystemen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovel
av ett sådani samrådsförfarande finns också i de fall distriktsläkaren svarar
för läkarservicen i skolan. Det är inte säkert atl alla skolbarn som bor inom
en vårdcentrals betjäningsområde kommer att ha en och samma husläkare. Om då en
av distriktsläkarna ansvarar för skolhälsovården bör denne naturiiglvis
samråda och konferera med det enskilda barnets husläkare, om det finns
medicinska eller socialmedicinska skäl för della. Likaså bör barnets husläkare
få del av de undersökningsresultat m. m. som görs inom skolhälsovården.
Kontakterna mellan skolhälsovård och vårdcentral kan också förstärkas genom t.
ex. sammankomster där frågor av gemensaml intresse diskuteras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.15
Privatläkarvård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår inte några grundläggande förändringar beträftande de
privatpraktiserande läkarnas verksamhet. Ulredningen konstaterar emellerlid
atl ca en tredjedel av de människor som idag haren fast läkare har denna
kontakt med en privatpraktiker. Det bör vara möjligl förden som så vill alt ha
en privatpraktiker som sin husläkare. Samtidigt bör det enligl utredningen vara
naturiigt med en ökad samverkan mellan privatpraktikerna och den offentliga
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinslanserna
delar utredningens synpunkter på önskvärdheten av ett mer utvecklat samarbete
mellan privatpraktiker och ofTentlig vård. Statens invandrarverk påpekar att
invandrarna kan ha ett behov av att hålla fast vid</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section78>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section79>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>40</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sin
kontakt med en privatpraktiserande invandrarläkare och ser därför etl särskilt
behov av samarbete med vårdcentralerna i detta sammanhang. Landstingsförbundet
utgår från all förulsäliningarna för en samordning mellan privatpraktikerna och
den offentliga primärvärden klargörs av den pågående hälso- och
sjukvårdsutredningen. Sveriges läkarförbund betonar starkt privatpraktikernas
roll inom den öppna vården och inte minst deras betydelse inom etl
husläkarsystem. Landsorganisationen å andra sidan anser del angeläget alt
privatpraktikerna ställs utanför den allmänna vårdens organisation, efiersom
samhället mäsie ta ansvarel för alt dess egen sjukvård fungerar pä elt
lillfredsslällande sätt både i fräga om resurser och organisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min mening ulgör privatpraktikerna ett värdefulll komplemenl till den
offentliga värden. Hos en privatpraktiker har patienten ofta kunnai få den
önskade långsikliga kontinuitet som leder lill en ömsesidig personkännedom och
ell personligt förtroendeförhållande. De försäkringsansluina privatpraktiserande
läkarna svarade år 1977 för ca 3 miljoner paiienlbesök. Dessa utgjorde ungefär
15 procenl av del totala antalel läkarbesök. Med en kraftigt ulbyggd primärvård
i offenilig regi ärdel möjligl att behovet av privatläkarnas tjänster minskar.
Jag har dock den uppfattningen au det även fortsättningsvis kommer atl finnas
ulrymme för de privatpraktiserande läkarna i vårt hälso-och sjukvårdssystem.
Jag anser det dessulom angeläget att den resurs som privatpraktikerna utgör
också framöver kan komma patienterna till del. Först och främst bör
naturligtvis de nu verksamma privatläkarna kunna fortsätta sin verksamhei,
eftersom deras patienter är beroende härav. Åldersstrukturen inom
privatpraklikerkåren är dock sådan atl hälften av läkarna är över 55 år och
inte mindre än en iredjedel i pensionsåldern. En nyrekrytering är således
nödvändig om det ska vara möjligt all bibehålla ungefär den numerär som
finnsidag, vilket jag finner lämpligt. Samtidigt anserjag att nyetablering i
försia hand bör ske på orter där behovel av ytteriigare läkare är störst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Del
är vidare angeläget att det kommer till stånd elt närmare samarbete mellan de
privata läkarna och den offentliga vården. Ulredningen beskriver
privalläkarvården och primärvården som parallella vårdsystem. Så är också
förhällandet i huvudsak idag. För alt åstadkomma etl så bra samlat resultat som
möjligt är det dock viktigt au olika former av samverkan realiseras. Som Ulredningen
påpekat kan sådan samverkan avse t. ex. samarbete och samordning av jour- och
semesierverksamhet. Enligt min mening skulle även ett samarbele i dessa
begränsade avseenden kunna medföra påtagliga förbättringar för allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
Landstingsförbundet har påpekat i sitt remissyttrande behandlas inom den
statliga hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) bl. a. förutsättningarna
för en samordning av verksamheter som bedrivs privat resp. av offentlig
huvudman. Jag förutsätter dock au privatpraktikerna även i framtiden kommer att
vara fria yrkesutövare. De bör sålunda kunna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section80>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section81>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>uppträda
som likvärdig förhandlingspart lill den offentliga sjukvårdshuvudmannen och
sluta överenskommelser av olika vittgående art om samarbete och samordning av
resp. parts verksamhet. En enkel men icke deslo mindre viktig form av samarbele
är kontakter mellan privatläkaren och vårdcentralens distriktssköterskor.
Eftersom det i husläkarsyslemet skall vara fullt möjligl all välja alt ha sin
privatläkare som husläkare kommer sådana patienl-läkarrelaiioner att slälla
ökade krav på samverkan mellan privatpraktiker och vårdcentralens personal.
Detta kommer kanske au bli särskilt tydligt i fråga om äldre patienter och i
synnerhet om de har behov av hemsjukvård. Om patientens husläkare är en
privatläkare bör det enligl min mening självfallet vara lika naturligt för
denne som för vårdcentralens allmänläkare alt genom t. ex. hembesök skaffa sig
den kännedom om patientens boende- och livsmiljö som är nödvändig för all kunna
räll avväga lämpliga hjälpåtgärder. Elt annal slag av samarbele kan också vara
all de verksamma privatpraktikerna i ökad utsträckning bereds möjlighet att
della i olika efterutbildningskurser m. m. De närmare formerna för hur ett
konkret samarbele mellan privatpraktiker och offenilig sjukvårdshuvudman skall
se ut måste enligt min mening fastställas från fall till fall.
Samverkansförutsättningarna kommer att skifta från ett landsting lill ett
annal och även mellan olika delar av etl och samma landsting. Detta utesluter
dock inte alt vissa övergripande samverkansfrågor också kan bli föremål för
överenskommelser mellan Landstingsförbundet och privatpraktikernas företrädare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.16
Forsknings- och utvecklingsarbete inom primärvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
föreslår atl professurer i primärvård/allmänmedicin successivt inrättas vid de
medicinska högskolorna i syfte att främja forsknings- och utvecklingsarbete
inom primärvården. Detta förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Sålunda underslryker bl. a. Landstingsförbundet
sjukvårdshuvudmännens slarka iniresse av en ändrad inriklning pä forskningen sä
att en större andel av forskningsresurserna satsas på områden av betydelse för
primärvärdens ulveckling.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) beräknar i sin långtidsbudget medel för
forskningsinsatser inom bl. a. primärvården. I sitt remissyllrande över
kontinuitetsutredningen anför UHÄ att det måste beaktas att allmänmedicin är
ell nytt område och att kompetensen därför måste byggas upp successivt. UHÄ
anser det således inie vara möjligl au ange i vilken takt man bör inrätta nya
professurer i allmänmedicin. UHÄ upplyser vidare atl formerna för
allmänmedicinens förankring i de medicinska fakulteternas
forskningsorganisation för närvarande diskuteras mellan UHÄ och de medicinska
fakulteterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
senare år har utvecklingsarbete bedrivits genom olika projekt i Tierp, Dalby
och Vilhelmina m. m. Utvecklingsarbetet vid värdsceniralen i Dalby startade för
lio år sedan och f n. är vid värdcentralen placerad en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section82>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section83>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>42</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>professur
i medicin, särskilt öppen hälso- och sjukvård. 1 Tierp och Vilhelmina har den
universiteisanknuina forskningen huvudsakligen skeil genom medverkan frän de
socialmedicinska institutionerna i Uppsala resp. Umeå. Regeringen har den 14
december 1978 beslutat atl den vakania professuren i socialmedicin vid
karolinska inslitutet skall vara förenad med distriktsläkartjänsl med placering
vid vårdcentral inom Stockholms läns landstings nordvästra förvaltningsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
vetenskapliga underlaget för allmänläkarens verksamhetsområde är relativt
ofullständigt utbyggt jämföri med andra medicinska specialiteter. Samtidigt
föreligger kraftigl ökade krav just på allmänläkarverksamheien från såväl
samhällel, övriga delar av sjukvården som från de vårdsökande. Enligl min
uppfattning finns inom allmänläkarvården ett brett fält för forsknings-och
utvecklingsarbete. Ett aktivt forsknings-och utvecklingsklimat är också
nödvändigt för atl bibehålla och förstärka den kvalitativa rekryteringen lill
allmänläkarbanan. Elt successivt förbättrat vetenskapligt underlag kan vidare
ge allmänläkarverksamheien en mer markerad profil gentemot andra medicinska
verksamhetsområden, vilket kan bidra till positivare attityder till
allmänläkarna och deras verksamhet. En viklig förulsätlning för
utvecklingsarbete äratt forskare knyts lill primärvården. Jag har lidigare
anfört atl del råder enighel på vissa och oenighet på andra punkter när det
gäller avgränsning av allmänläkarens kompetens. För atl allmänläkarens
speciella expertis skall klargöras och självfallet också utvecklas behövs
således forsknings- och utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkarverksamheien
innehåller så breda och heterogena problemområden alt det måste finnas
skiftande åsikter om var man skall lägga tyngdpunkten i arbelel. För egen del
vill jag framhålla behovet av studier rörande sjukdomars förekomst och
utbredning, förebyggande verksamhet och hälsoinformaiion, samband mellan miljö
och sjuklighet, samhälls-medicin och undersökningar rörande patienters och
familjers vårdsituationer, åldersproblematiken samt vårdorganisaioriska och
vårdadminisiraliva problem. Till sistnämnda område bör bl. a. höra au allsidigt
utvärdera ett eventuellt husläkarsystem och effekterna av vårdens
omstrukturering i övrigl. Jag vill även framhålla vikten av all del sker en
utveckling av apparatur, diagnostiska tekniker och behandlingsmetoder inom primärvården
som tillgodoser kvalitel i utredning och behandling utan att samtidigt kräva
sjukhusets alla resurser. Läkemedelsbehandlingen har utomordentligt stor
betydelse inom primärvården och utgör ofta det enda terapeutiska instrumentet.
Det är mot denna bakgrund också angeläget att del inom primärvården bedrivs
forskning kring läkemedels effekter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med Landstingsförbundet och skolöverstyrelsen villjag understryka atl
del är viktigt all den omvårdnadsforskning som nu växer fram inte minst i
anslutning lill de vårdyrkesutbildningar som tidigare saknal forsk-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section84>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section85>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ningsanknyining
inriklas på uppgifter inom primärvårdsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen
och Landstingsförbundet har framhållit vikten av att forsknings- och
ulvecklingsarbelet mera inriklas mot primärvården. Jag återkommer till detta i
det följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2.17
Åtgärder för genomförande av ett husläkarsystem</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
framhäller all den grundläggande förutsättningen för atl genomföra ett
husläkarsystem i enlighet med utredningens riktlinjer är en kraftigt ökad
personallillgäng vid vårdcentralerna. Med hänsyn lill den centrala roll som
allmänläkare och distriktssköterskor avses få i husläkarorganisationen ser
utredningen bristen på dessa yrkeskategorier som särskilt bekymmersam.
Ulredningen anger följande åtgärder för atl realisera husläkarsyslemet:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>atl socialdepartementets sjukvårdsdelegaiion beaktar
utredningens förslag om alt öka den andel av FV-blocken som leder lill
allmänläkarkompeiens samt au härvid försöka åstadkomma en så jämn regional
fördelning som möjligl,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>alt regeringen uppdrar åt nämnden för läkares
vidareutbildning all i samverkan med sjukvårdshuvudmännen dels skyndsamt
utarbeta och till regeringen inkomma med förslag till
kompletteringsutbildningar som möjliggör för specialistläkare att övergå till
allmänläkarverksamhet, dels att nämnden i samband härmed också överväger
möjligheterna för och lämpligheten av dispensförfaranden i syfte atl
ytteriigare öka allmänläkar-tillgången till är 1985,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>atl regeringen uppdrar åt universitets- och
högskoleämbetet och nämnden för läkares vidareutbildning au ytteriigare
överväga, hur primärvården kan ges etl siörre utrymme inom läkarutbildningen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>att regeringen uppdrar åt vederbörande
utbildningsmyndigheter att i samråd med sjukvårdshuvudmännen dels beakta
behovet av kompletlerande utbildningsinsatser för distriktssköterskor och
BVC-sjuksköterskor mot bakgrund av utredningens förslag om gemensamma uppgifter
för dessa kategorier och dels atl vidta ålgärder som möjliggör en utökning av
distriktssköterskekåren för au täcka de av utredningen angivna behoven,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>atl professurer i primärvård/allmänmedicin successivt
inrällas vid de medicinska högskolorna i syfte att befrämja forsknings- och
utvecklingsarbete inom områdei saml</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>att regeringen upptar överläggningar med
sjukvårdshuvudmännen i syfte alt uppnå en överenskommelse om utvecklingen av
primärvården i enlighet med av utredningen framlagda förslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section86>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section87>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>44</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har övervägande instämt i uiredningens förslag lill åtgärder. Sålunda anser bl.
a. Landstingsförbundet att andelen läkare som utbildas till allmänläkare bör
ökas. Nuvarande utbildningsdimensionering medför all brislen på allmänläkare
kommer au beslå långl in på 1980-ialei. Sjukvårdshuvudmännen framhåller att
åtgärder för all snabbt öka rekryteringen av allmänläkare är nödvändiga. Flera
landsting framhåller alt det är svårt au besätta allmänläkarljänsier.
Socialstyrelsen erinrar om au del inom nämnden för läkares vidareutbildning
(NLV) pågår en ulredning med uppgift att göra en allmän översyn av allmänläkar-
och specialisiläkaruibildningarnas innehåll. Socialstyrelsen och universitets-
och högskoleämbetet arbelar också gemensamt för att förbättra både utbildning
och forskning inom det allmänmedicinska områdei. Socialstyrelsen beräknar
vidare atl det vid minen av 1980-ialel inie kommer atl finnas mer än 2 300
allmänläkare tillgängliga för dislriktsläkarvården. Styrelsen anser det därför
nödvändigl att beakta tillgången på specialistuibildade läkare vid
bedömningarom primärvårdens läkarbehov. NLV anför all det översynsarbeie som
hittills bedrivits visat på ett klarl behov au förändra
allmänläkaruibildningens innehåll. Sveriges läkarförbund anser alt utredningen
inte lagil hänsyn till anlalel privatpraktiserande allmänläkare när den
beräknat bristen på allmänläkare. Läkarförbundet ställersig också avvisande
lill en ytterligare ökning av antalet FV-block i allmänläkarvård. Del skulle
enligl förbundel medföra alt det redan vid mitten av 1980-lalet blev nödvändigl
au skära ned denna andel för all undvika etl kommande överskott på
allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag all anordna kompletteringsutbildningar som kan göra det möjligt för
specialistläkare au gä över lill allmänläkarbanan härockså fått övervägande
positiva kommentarer från remissinstanserna. Landstingsförbundet anser alt
sådana åtgärder kan bli nödvändiga och lillstyrker atl frågan uireds närmare.
Förbundel underslryker samtidigt viklen av alt del här måste röra sig om
tidsbegränsade åtgärder. Flera sjukvårdshuvudmän anför liknande synpunkter.
Socialstyrelsen och några andra remissorgan är tveksamma lill förslaget.
Socialstyrelsen anser bl. a. all specialistläkarutbildningarna ger lillräcklig
kompetens att utföra viktiga uppgifter inom primärvården. NLV framhäller att
förslaget innehåller en hel del praktiska svårigheier. En
kompletteringsutbildning måste exempelvis la hänsyn till den enskilde läkarens
förutvarande utbildningsbakgrund, samlidigl som kompletteringsutbildningen
mäsie ge en generell och riksgiltig allmänläkarkompeiens. Sveriges
läkarförbund delar NLV:s bedömning i denna fråga och anser vidare alt det måste
ges fasta tidsramar för fullföljandet av utbildningen. De ulbildningsmässiga
och övriga kraven pä kompletteringsutbildningen måste enligl läkarförbundet
ytteriigare klariäggas efter överläggningar mellan berörda parter. Flera
medicinska fakulteisnämnder är negativa lill förslaget om
kompletteringsutbildningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens
lanke atl ocksä öka allmänläkarnas antal genom dispensför-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section88>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section89>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>farande
kommenteras av bl. a. socialstyrelsen, som är beredd att vid behov tillstyrka
en förlängning av nuvarande dispensregler. Både socialstyrelsen och NLV
understryker dock alt de reguljära utbildningskraven inte får åsidosättas.
Sveriges läkarförbund ställer sig negativt till dispensförfaranden, om de inte
samtidigt innehåller krav på kompletteringsutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Flera remissinstanser
framhåller att en god eflerutbildning för allmänläkare mäste ses som en
nödvändig förutsällning för en god allmänläkarvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens
förslag om inrättande av professurer i primärvård/allmänmedicin och förslaget
om överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte att nå en
överenskommelse om ulvecklingen av primärvården i enlighel med uiredningens
förslag tillstyrks allmänl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtliga
remissinslanser som berört disiriklssköterskefrågan delar utredningens bedömning
atl utbildningen för denna personalkategori måste ökas. Möjligheterna all uppnå
en disiriktsskötersketäthet på en distriktssköterska per 1 500 invånare till år
1985 bedöms dock av fiera remissinslanser bl. a. Landstingsförbundet och
socialstyrelsen som myckel små. SHSTF underslryker också utredningens
uppfattning att det är angeläget all de sjuksköterskor vid barnavårdscentraler
som kan komma att fungera som distriktssköterskor, får kompletterande
utbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del vill jag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Remissbehandlingen av
konlinuitetsutredningens betänkande har styrkt mig i min uppfattning att det
finns en bred samstämmighet i landet om angelägenheten av au primärvården byggs
ul i en utsträckning och under sådana former all människornas berättigade krav pä
och önskemål om att fä en enklare och iryggare hälso- och sjukvård lillgodoses.
En av grundförui-sätlningarna för all delta mål skall kunna näs är som jag
inledningsvis har nämnl att vårdservicen kan tillhandahållas vid mindre
vårdenheter i människornas närmiljö. Remissbehandlingen härockså visat all
kravet pä en kontinuitet i kontakterna mellan patient och vårdpersonal av alla
uppfattas som en myckel viklig förutsäuning för atl kunna skapa en mänskligare
värd. Uiredningens förslag alt primärvården i takt med ulbyggnaden organiseras
på ett sätl som gördel möjligl för invånarna att faen fast kontakt med en
läkare och en sjuksköterska har också tillstyrkts av en bred remissopinion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
fiesia remissinslanser har vidare sett del som naiuriigi au allmänläkare och
distriktssköterskor kommer att ha centrala funktioner i ett sådant system.
Samlidigl har såväl ulredningen som remissinslanserna konstaterat all
tillgången pä dessa båda personalkategorier ter sig bekymmersam om man så
snabbt som möjligl vill bygga upp etl husläkarsystem i enlighet med
utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
atl tillskapa en hälso- och sjukvårdsorganisation med de funktioner och den
servicekapaciiet somjag har beskrivit i det föregående krävs enligt min mening
en rad åtgärder som sammantagna kan ses som etl program eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section90>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section91>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
plan som leder lill målet, nämligen en väl fungerande primärvård där varje
människa som så önskar skall kunna få en egen fast läkare och sköterska som bl.
a. kan svara för en långsiktig kontinuitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
har angett olika vägar att öka allmänläkartillgången. Jag delar uiredningens
och de fiesia remissinstansernas bedömning alt en större andel av läkarna bör
utbildas till allmänläkare. Även om uiredningens dimensio-neringsantal är att
betrakta mer som ungefärliga riktlinjer finns del enligt min mening myckel som
tyder på att läkarens invänarunderiag bör ligga avsevärt under 3 000 invånare
när reformen är hell genomförd. Såväl internationella som inhemska erfarenheter
lalar för del. Socialstyrelsen anför att man knappast kan räkna med atl fier än
2 300 allmänläkare är disponibla för disinktsläkarijänst vid mitten av
1980-lalet. Vi skulle då fortfarande vara långt från slutmålet. Om man år 1985
skall ha en allmänläkartäthet som molsvarar en allmänläkare per 3 0(X) invånare
erfordras ca 2 800 sådana läkare i dislriktsläkarvården. En ökning av andelen
FV-block för allmänläkarvård i den fortsatta vidareutbildningen för läkare kan
enligt min mening ske under etl fiertal år utan fara för atl del leder lill etl
överskott på allmänläkare framöver. Dimensioneringen av läkarutbildningen
måsiegrunda sig på hur vi vill atl vår hälso- och sjukvård skall se ul i
framliden. Förekomsten av en i stort sett oförändrat anlal privatpraktiserande
allmänläkare ändrar inte dessa förutsättningar. Antalet hellidsarbetande
försäkringsansluina privata allmänläkare uppgick år 1977 till ca 250 i hela
landet. Privatpraklikerkåren har som helhet dessulom en hög medelålder. Där de
finns utgör de självfallel en värdefull resurs som bör beakias lokalt. En
allmänläkartäthet vad gäller distriktsvärden på t.ex. en läkare per 2 000
invånare kräver drygt 4 000 allmänläkare. Det finns således goda skäl att öka
antalet allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
finner det därför angeläget alt en ytteriigare ökning av FV-blocken för
allmänläkarvård kommer till stånd. Jag kommer också att verka för detta inom
ramen för det arbete som bedrivs i socialdepartementets sjukvårdsdelegation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ökad salsning på allmänläkaruibildningen måste enligl min mening också
motsvaras av en begränsning av inrättandet av tjänster för specialistläkare. I
en situalion som kännetecknas av god tillgäng och i ell något längre perspekliv
t. o. m. ett visst överskott pä specialistkompetenta läkare ligger det nära
till hands att det uppstår krav på ett generöst inrättande av
specialislläkarijänster inom den öppna vården. Enligl min mening är det befogat
att under i vart fall etl övergångsskede iaklta viss restriktivitet i detla
avseende. I annal fall serjag en risk för att inrättade specialistläkartjänster
kan komma att leda till krav på en dimensionering av specialistutbildningarna
som inte nödvändigtvis motsvarar de behov som primärvårdens husläkarsyslem kan
väntas medföra. Delta bör därför beaktas i samband med inrättandet av
läkartjänster framöver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag om kompletteringsutbildningar som gör det möjligt för specialistläkare
att gå över lill allmänläkarverksamhet finner jag intres-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section92>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section93>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sant.
Del utgör ylterligare en väg att öka allmänläkartillgången. Socialstyrelsens
tveksamhet lill förslagel beror bl. a. på alt styrelsen anser att
specialistläkarna redan haren utbildning som gördem kompetenta för viktiga
uppgifier i primärvärden. Del kan jag instämma i. Men förslaget måste enligt
min mening ses mot bakgrund av angelägenheten atl få fram etl tillräckligt
antal husläkare. Viss kompletlerande ulbildning lorde då bli nödvändig för
specialist-som skall fullgöra denna funktion. NLV härockså understrukit de
praktiska svårigheter som kan finnas med alt anordna sådana utbildningar och
samtidigt betonat all många som redan nu innehar en tjänst som allmänläkare är
i behov av viss kompletterande ulbildning. Jag är medveten om de problem som är
förknippade med frägan om kompletteringsutbildningar. Med hänsyn till
allmänläkarbristen bör man dock enligt min mening överväga alla vägar all öka
allmänläkarkåren. Jag vill därför instämma i bl.a. Landstingsförbundets
tillstyrkan till utredningens förslag och anmäla min avsikt all senare föreslå
regeringen atl uppdra ål NLV atl i samråd med berörda parter närmare utreda
denna fråga. Jag delar också Landstingsförbundets uppfattning att
kompletteringsutbildningar av här berörd art mäste ses som tidsbegränsade
åtgärder. De skall inle betraktas som elt inslag i det reguljära
utbildningssystemet. En eventuell kompletteringsutbildning bör självfallel
också ge en generell och riksgiltig behörighet lill allmänläkar-ijänst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frägan
om dispensförfaranden vad gäller kraven på behörighet lill allmänläkartjänst
har en nära beröring med kompletteringsutbildningarna. Jag avser därför all
föreslå regeringen alt uppdra ål NLV au närmare överväga även denna fråga. Jag
vill dock framhålla att dispensregler i detta sammanhang har karaktären av
nödlösningar. Alltför frekvenia eller till sitt innehåll alltför omfattande
dispenser utgör en risk för en urholkning av allmänläkar-begreppet. Del ligger
därför nära lill hands att se på dispensregler och kompletteringsutbildningar i
etl sammanhang. Jag är därför inte beredd atl nu la ställning lill elt i
förhållande till gällande regler utvidgat eller annoriunda dispensförfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
systematiserad och väl utvecklad eflerutbildning eller fortbildning ser jag
också som en viktig punkt i ett program som syftar till an stärka och höja
allmänläkarvårdens kvalitet. Flera remissinstanser har betonat angelägenheten
härav. Inom NLV har inletts etl översynsarbete rörande läkares
vidare-ochefterutbildning. En väl fungerandeefterutbildning förbi. a.
allmänläkare har, somjag ser del, den dubbla fördelen att den bidrar till an
den medicinska kunskapsnivån kan hållas hög, och därigenom verka stimulerande
för rekryteringen till allmänläkarvården. Enligl min mening bör därför översynen
av allmänläkarnas utbildning ges hög prioritet. Sjukvårdshuvudmännens aktiva
medverkan är härvid av största vik, efiersom genomförandet av
efterutbildningen närmast faller på deras ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag är medveten om alt den
omfattande efterutbiicjning som krävs för au • genomföra ett husläkarsyslem på
kvalitativt hög niv| kommer atl medföra</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section94>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section95>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>kosinader
för sjukvärdshuvudmännen. Ambitionerna får dock höjas successivt. Jag vill
vidare framhålla an en översyn av allmänläkarnas utbildning bör utgå frän den
roll som allmänläkaren kan förväntas fä i det husläkarsystem som jag tidigare
angett vissa riktlinjer för. Mol den bakgrunden finns det anledning att i den
fortsatta översynen närmare överväga vilka konsekvenser della får för
allmänläkaruibildningens innehåll.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens beskrivning
av distriktssköterskans framlida roll har vunnit allmän anslulning från
remissinslanserna. Flera remissinslanser anför emellertid att utredningens
prognoser över lillgången på distriktssköterskor är alltför optimistiska. Jag
delar denna bedömning. Jag anser det därför vara angelägel att finna vägar som
möjliggör en utökning av distrikissköterske-kåren. Utökade arbetsuppgifter för
distriktssköterskorna inom bl. a. barnhälsovården kommer också atl slälla krav
på kompletteringsutbildning för de sjuksköterskor som saknar erforderliga
kunskaper inom delta område. I den mån som sjuksköterskor vid
barnavårdscentraler kan komma all utvidga sitt arbetsfält till an mer likna
distriktssköterskans kommer även en sådan förändring att erfordra
kompletlerande utbildningsinsatser. Detta gäller främsi nu befintlig personal.
Pä längre sikt bör denna möjlighet till integrerade arbetsuppgifter beaktas i
den reguljära utbildningen. Med hänsyn till atl bristen på distriktssköterskor
är beiydande idag bedömer jag det knappast som möjligl alt till millen av
1980-talei uppnå den av ulredningen förordade distrikisskötersketätheten av en
distriktssköterska per 1 500 invånare. Detta skulle kräva ca 6 500
distriktssköterskor om man beaktar frekvensen deltidsarbetande m. m. Idag
tjänstgör endast ca 1 200 personer som distriktssköterskor i egentlig bemärkelse.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Även om ett antal
sjuksköterskor vid barnavårdscentraler räknas in i prognoserna kommer inte en
så stor ökning som det här är fråga om atl kunna ske under den angivna
tidsperioden. Jag anser atl man i sammanhanget också bör beakta tillgången på undersköterskor
och därvid bedöma i vad mån denna kan påverka dimensioneringstalen för
distriktssköterskor. Inte minsl inom hemsjukvården kan tillgång till
undersköterskor innebära en betydande avlastning för distriktssköterskorna.
Dessa frågor kräver dock enligt min mening mera ingående studier. Elt sådant
arbete förutsätter självfallet elt nära samråd med sjukvårdshuvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Efier samråd med
staisrådel och chefen för ulbildningsdepartementet samt med statsrådet Rodhe
vill jag här anmäla att regeringen i annal sammanhang kommer att föreläggas
förslag att uppdra ål universitets- och högskoleämbetet och skolöverstyrelsen
att mot bakgrund av kontinuiletsuiredningens förslag i samråd med
sjukvärdshuvudmännen undersöka möjligheler att utöka utbildningskapaciteten för
distriktssköterskor. Därvid bör även beaktas dels behovel av kompletterande
utbildningsinsatser för distriktssköterskor och sjuksköterskor vid
barnavårdscentraler med hänsyn till utredningens förslag om gemensamma
arbetsuppgifter för dessa personalkategorier, dels i vilken utsträckning
tillgången på undersköterskor kan påverka</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section96>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section97>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>distrikissköterskebehovet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
har i ett tidigare avsnitt redovisat min uppfattning att primärvårdens kvalitet
och ulveckling skulle gagnas av att en intensifierad forsknings- och
uvecklingsverksamhet kommer till stånd inom detla vårdområde. Det är enligl min
mening önskvärt att professurer i primärvård/allmänmedicin inrältas.
Högskolemyndigheterna bör därför snarast redovisa en såvitt möjligt samlad
bedömning av möjlighelerna atl successivt utveckla profilen för en tänkt
forskningsorganisation inom primärvård/allmänmedicin. Den kommande
utvärderingen av verksamhelen i Dalby bör även kunna ge viss ledning. Jag har
även i denna fråga samrått med statsrådet och chefen för
utbildningsdepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser vidare att ett viktigt led i ålgärderna för att stärka primärvårdens
Slällning är all primärvården ges etl siörre ulrymme inom värdpersonalens
utbildning. Della gäller för såväl läkares som andra personalkategoriers
ulbildning. Med den ökade betydelse som primärvården successivt får förutsätter
jag atl utbildningsmyndighetema beaktar delta i sitt fortlöpande arbete med
läroplaner m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
har lidigare anfört au uppbyggandet av en god primärvård genom bl. a. ett
husläkarsyslem kräver en samlad ansträngning från alla berörda parter. Den
konkreta ulformningen av husläkarsyslemet och primärvården i övrigl ankommer
självfallel på respektive sjukvårdshuvudman. Enligt min mening bör dock
statsmakterna aktivt stimulera och underlätta för sjukvårdshuvudmännen att nå
dessa mäl.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Koniinuiietsutredningen
har tagit upp frägan om statliga bidrag för all stimulera genomförandet av
husläkarsyslemet. Ulredningen anser all sådana statsbidrag skulle kunna utgå
via sjukförsäkringssystemet som ger sjukvårdshuvudmännen ersättningar från
staten för såväl sluten som öppen vård m. m. Ulredningen föreslår all
överläggningar las upp mellan staten och sjukvärdshuvudmännen för alt nå en
överenskommelse om en utveckling av primärvården i enlighel med uiredningens
förslag. Ulredningen redovisar vidare i en bilaga lill sill belänkande en skiss
lill en annan utformning av ell eventuellt statligt stimulansbidrag. Della
bidrag skulle ulgå till de vårdcentraler/läkarstationer som uppfyller vissa av
ulredningen angivna kriterier avseende allmänläkar- och
distriktsskötersketäthet, fasta läkarkontakter för invånare m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinslanserna
har entydigt uttalat all etl statsbidrag i den ulformning som ulredningen
skisserat i bilaga till betänkandet inle skulle få avsedd effekl. Del skulle
enligt fiera remissinstanser bl. a. missgynna de landsting som har de största
svårigheterna atl rekrytera allmänläkare och distrikskö-lerskor. Samtidigt
betonas de krav på utbildningsinsatser av olika slag som måste uppfyllas för
alt kontinuiteten skall kunna förbättras enligt de riktlinjer utredningen
föreslär.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inom
ramen för de överläggningar som nu sluiförts mellan slaten och
Landstingsförbundet angående ersättningar från sjukförsäkringen till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>4
Riksdagen 1978/79. I saml Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section98>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section99>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvårdshuvudmännen
under åren 1980-1981 har i den överenskommelse som träffats förutsatts att
åtgärder vidtas för atl förbätlra kontinuiteten i sjukvården bl. a. med
utgångspunkt i förslagen i konlinuitetsutredningens betänkande. Avsikten är,
enligl överenskommelsen, atl i fortsälla överläggningar ta upp frågan om
åtgärdernas utformning m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med hänsyn till
angelägenheten av att förbättra kontinuiteten inom den öppna hälso- och
sjukvården bör enligt min mening staten vara beredd atl slälla vissa ekonomiska
resurser lill förfogande för all underlätta etl genomförande. Dä del ytterst
ankommer på sjukvärdshuvudmännen all förverkliga husläkarreformen bör ett
sådani statligt stöd främst inriklas på generella åtgärder. Remissbehandlingen
har visat alt det i första hand är olika insatser pä utbildningssidan som
behövs. Efterutbildningsåtgärder, kompletteringsutbildning för både läkare och
sjuksköterskor och en utökad disi-riktssköterskeuibildning är särskilt
angelägna områden. Vidare bör forsknings- och utvecklingsverksamhet
slimuleras. Del är också angeläget alt försöksverksamhet bedrivs med olika
organisatoriska lösningar för alt förbätlra kontinuiteten mellan
sjukvårdspersonal och patienter. Även andra åtgärder kan bli akluella. En
bedömning av vilka områden som bör komma ifråga för ett statligt stöd bör göras
i samråd med sjukvärdshuvudmännen. Den närmare utformningen och omfattningen av
ålgärderna bör därför bli föremål för fortsatta överläggningar mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen efter det att riksdagen tagit ställning till de av
mig redovisade riktlinjerna för ett husläkarsystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>3. Hemställan</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänvisning lill vad jag anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
godkänna de riktlinjer för en successiv uppbyggnad av ett husläkarsyslem som
jag har angett i det föregående.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4. Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all godkänna det förslag som föredraganden lagt
fram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section100>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:42.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section101>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
1</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattning
av kontinuitetsutredningens betänkande (SOU 1978:74) Husläkare - en enklare och
tryggare sjukvård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare inom den öppna värden
har blivit elt allvarligt problem inom sjukvården. Att vid upprepade läkarbesök
hänvisas lill olika läkare har hos patienterna ofta skapat en känsla av
otrygghet och bristande omhändertagande. Den ömsesidiga personkännedom och
kunskap som är av väsenllig betydelse för etl förtroendefullt förhällande
mellan patient och läkare har pä grund härav varil svåra att förverkliga inom
den offentliga vården. Mol denna bakgrund har ulredningen haft uppdraget
(kapitel l)att framlägga förslag till hur kontinuiteten i värden kan
förbättras. Utredningen har härvid ocksä haft att beakta atl den öppna vården
stegvis bör organiseras som etl system med husläkare och mindre vårdenheter,
dvs. en organisation som bl. a. gör del möjligl för patienten att etablera en
fast kontakt med etl vårdteam av sjukvårdspersonal, däribland en bestämd
läkare. I elt sådant system bör också distriktssköterskornas roll närmare
övervägas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att bättre förstå den bild som hälso- och sjukvården företer i dag har
utredningen inledningsvis blickat bakåt i tiden för alt se närmare pä
öppenvårdens historia och ulveckling i värt land (kapitel 2). Del framgår då
all den öppna vården ulanför sjukhus alllid präglats av en viss bristsituation.
Della gällde för det gamla tjänsteläkarsystemet, och det gäller även i dag.
Dagens situalion hänger bl. a. samman med den starka expansion av sjukhusvården
som skett under de senaste decennierna. Fram ttll slutet av 1930-lalei var mer
än hälften av landets yrkesverksamma läkare sysselsatta utanför sjukhusen. 1970
var molsvarande andel knappt 18 %. I och med sjukhusens expansion har ocksä en
övervägande del av den öppna vården förlagts lill sjukhusmotlagningarna. I dag
sker ca 60 % av alla läkarbesök i offenilig vård vid sjukhus. Efiersom
sjukhusens verksamhei är uppdelad på olika specialiteter och subspecialileler
har konsekvensen också blivit att den öppna vården kommit alt präglas av en
ökad specialisering. Denna specialisering har till en del skett på bekostnad
av allmänläkarverksamheten. Deua har uppmärksammats i olika sammanhang under
årens lopp, inte minst från företrädare för allmänläkarna. En ökad salsning på
den öppna vården ulanför sjukhus och pä allmänläkarsidan föreslogs också så
tidigt som 1948 av en av J. Axel Höjer ledd öppenvårdsutredning (SOU 1948:14).
Samma tankar kom igen i betänkandet "Hälsovård och öppen sjukvård i
landstingsområdena" (SOU 1958:15) och även i socialstyrelsens
principprogram från 1968. Från senare delen av 1960-lalel har statsmakterna på
olika sätl sökt främja en ulveckling av den öppna vården utanför sjukhus bl. a.
genom en reformering av läkarutbildningen. Denna ulveckling har dock gått
relativt långsamt och den öppna vården i dag känneiecknas av en slor andel
sjukhusbesök och därmed en specialistläkarbeionad syn på patientens problem, vilket
medfört alt helhetssynen på patienten och hennes problem ofta tappals bort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Begreppel
kontinuitet i dessa sammanhang är inte helt entydigt. Det kan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section102>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section103>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>inrymma
olika aspekter, vilket utredningen närmare utvecklar (kapitel 3). Man kan för
del försia tala om en kortsiktig kontinuitet - värdepisodkonti-nuitet-som avser
alt patienten fär träffa en och samma läkare/vårdgivare vid en serie besök som
sammantagna utgör en vårdepisod. Fördel andra urskiljer utredningen en mer
långsiktig kontinuitet som innebär atl den enskilde individen har en fast
etablerad läkarkontakt som han kan vända sig till vid behov. Del är detta slags
kontinuitet som husläkarsyslemen representerar. För det tredje kan man tala om
kontinuitet i vården, dvs. att det inte skall uppstå några "glapp" i
en vårdkedja som innebär alt patienten värdas på olika vårdnivåer och av olika
personalkategorier. Enligt uiredningens synsätt underlättas kontinuiteten i
vården om patienten haren fast vårdgivarkontakt i sjukvårdssystemet som kan
uigöra en sammanhållande länk mellan olika vårdinsatser och olika vårdnivåer.
För patientens bästa gäller del all finna ett system för hälso- och sjukvården
som tillgodoser samtliga kontinuitetsaspek-ler i rimlig utsträckning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Allmänheten - de som skall
betjänas av hälso- och sjukvården - har i ett fiertal undersökningar givit
uttryck för hur den vill atl sjukvården skall fungera. Ulredningen har (kapitel
4) redogjort för några av dessa studier och funnil all den bristande
kontinuiteten är det som allmänhelen upplever mest negativt i dagens sjukvård.
Den ger en känsla av anonymitet och opersonlighet som kan förstärka den
ängslan och oro som ofta förekommer i samband med sjukdom m. m. Man vill känna
sin läkare och sin sjuksköterska och inle bara se dem som tillfälliga
representanter för sjukvårdssystemet. Man vill dessutom all vården skall
tillhandahållas vid mindre, närbelägna vårdenheter och inte i samma
utsträckning som i dag vid de slora och ofta opersonliga sjukhusen. Man vill
självfallet också snabbt kunna komma i kontakt med läkare och sköterska och
inte behöva vänta i veckor på ett läkarbesök t. ex.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>All koniinuitetsproblemet
är både stort och vikligl visar de ansträngningar som gjorts i landet för atl
lösa del. Utredningen har samlat upp de erfarenheler som gjorts i de olika
sjukvårdsområdena och redovisat dem (kapitel 5). Brist på vidareutbildade
läkare - såväl specialister som framförallt allmänläkare-och
utbildningssystemets krav på korta ijänslgöringspass vid olika enheter är några
av de orsaker som väger lungl med avseende pä kontinuitetsproblemet. Beiydande
framsteg har dock nåtts genom att bl. a. införa långtidsplanering av läkarnas
tjänstgöringar och ell systematiserat patientbokningssystem. Samtidigt har man
från fiera håll framhållit alt en mer varaktig och långsiktig kontinuitet
endasi kan påräknas i primärvården och då i första hand lill allmänläkarna.
Detta kräver dock ett kraftigt ökat antal allmänläkare. I dag hämmas
allmänläkarvården av eu besvärande vakansläge. För att åstadkomma en verkligt
god kontinuitet måste såväl vakanserna fyllas som ytteriigare
allmänläkarljänsier inrältas och besättas med ordinarie innehavare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utredningen härockså
inhämtat och redovisal internationella erfarenheler (kapitel 6). Av särskilt
intresse är de hälso- och sjukvårdssystem som Danmark och England
representerar. I båda dessa länder finns väl utvecklade husläkarsyslem där en
övervägande del av befolkningen har en fast läkare att vända sig till. En
ulveckling mot husläkarsystem synes ocksä pågå i Finland</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section104>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section105>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>och
diskussioner av likartad innebörd förs även i Norge. Gemensamt för de här
nämnda länderna och för Europa i övrigt är att primärvärden under senare år
kommit alltmer i fokus. WHO:s europakontor har t. ex. konstaterat att i många
europeiska länder har specialiseringen av sjukvården passerat en nivä som kan
anses nödvändig. Den undersenare år starka specialiseringstrenden härockså
försvårat förutsätlningarna för allmänläkarvården. Enligt WHO är del hög tid
atl "rusta upp" allmänläkarverksamheten, eftersom det är
allmänläkarna som bör utgöra frontlinjen på läkarsidan i hela sjukvårdssystemet.
Insikten om allmänläkarvårdens betydelse ligger väl i linje med den allmänna
betoningen på en primärvård som finns tillgänglig nära människorna. Denna
primärvård kan dock inte vila enbart på läkare utan en rad andra
personalkategorier behövs för atl göra primärvården effektiv. Ell genomgående
drag i de internationella erfarenheterna är således också alt läkarna förses
med hjälpresurser av olika slag, i försia hand då sjuksköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av allmänhetens önskemål om fasta läkarkontakter och små personliga
vårdenheter samt direktivens erinran om att den öppna sjukvården bör
organiseras som ell husläkarsyslem framlägger ulredningen förslag till hur ett
husläkarsystem kan förverkligas i Sverige (kapitel 7), ett husläkarsyslem som
vilar på vårdcentralen som den grundläggande vårdenheten och på allmänläkare
och distriktssköterskor som patientens fasta vårdgivare. En vårdcentral bör
inle vara siörre än att där tjänstgör 2-5 allmänläkare -t- övrig personal. Vid
större enheter försvinner lätt personkännedomen. Enheter på 2-5 allmänläkare
har också förutsättningar all lokaliseras i invånarnas närmiljö.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger två modeller för hur etl husläkarsystem kan organiseras. I den ena
modellen, modell I, är de vid vårdcentralen verksamma allmänläkarna husläkare
för sina patienter/invånare, dock ulan alt varje läkare har elt eget
geografiskt ansvarsområde. Invånarna i vårdcentralens betjäningsområde ges
möjlighet alt välja en av allmänläkarna som sin husläkare. Utgångspunkten bör
vara atl samtliga medlemmar i ett hushåll väljer en och samma husläkare.
Husläkarna skall också ha etl nära samarbete med distriktssköterskorna avseende
sina patienter. För att tillgodose kraven på lättillgänglighet och
vårdepisodkontinuilet bör vårdplaneringsmeloder av olika slag som t. ex.
långtidsplanering av läkarens tjänstgöringar ingå i systemet. Genom att varje
allmänläkares patienter kan komma från hela vårdcentralens samlade
beljäningsområde kan allmänläkarna komma att få en viss kännedom om hela
upptagningsområdet. Samarbetet med distriktssköterskorna kan dock samtidigt
försvåras av att läkarens patienter hör till fiera olika distriktssköterskor.
Distriktssköterskorna skall nämligen liksom idag enligl utredningens förslag ha
elt geografiskt avgränsat betjäningsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
anger därför också en annan modell, modell </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II, </span><span style='font-family:Verdana'>där
vårdcentralens samlade betjäningsområde uppdelas på de vid vårdcentralen verksamma
allmänläkarna. Varje allmänläkare får således ett speciellt ansvar för
invånarnas hälso- och sjukvård inom ell vissl geografiskt område. I denna
modell erbjuds invånarna att i första hand välja en viss läkare som sin
husläkare, nämligen den läkare som har ansvaret för det område inom vilket</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section106>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section107>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vederbörande
bor. Inom varje sådant allmänläkardislriki börockså finnas två
distriktssköterskor, vilkas geografiska arbetsområde avgränsas så all varje
invånare i princip också får en fast distriktssköterskekoniakt. Samarbetet
mellan läkare och distriktssköterska underiältas härigenom och läkarens
möjligheter att bedriva preventiv vård blir ocksä siörre. Genom vårdplaneringsmeloder
och adekvat bemanning kan värdepisodkontinuitet och lättillgänglighet
lillgodoses i samma utsträckning som i modell 1. Att allmänläkarna får sina
egna geografiska ansvarsområden skall enligt utredningen heller inte innebära
atl vårdcentralens ansvar för hela upptagningsområdet försvinner. Ingen
patient/invånare skall ställas ulan läkarhjälp vid vakanser e. d. Enligt
uiredningens förslag kommer husläkaren och distriktssköterskan alt uigöra elt
basteam i den samlade hälso- och sjukvårdsorganisationen. De kommer att ha de
bästa förutsättningarna för en helhetssyn på och en god kännedom om sina
patienter och bör enligl utredningens förslag också bedriva en familjeinriktad
hälso- och sjukvård. För all bl.a. underlätta kontakterna mellan husläkare och
andra vårdgivare föreslär ulredningen all försäkringsbeskeden förses med uppgift
om den försäkrades vårdcentral och om sä anses lämpligt även med uppgift om
husläkare och distriktssköterska. Husläkaren och distriktssköterskan förutsätts
också få en ökad roll inom barn- och mödrahälsovården. 1 lakl med primärvårdens
utbyggnad bördess service också öka bl. a. genom ett ökat jouransvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Husläkarsyslemet
bör enligt utredningen ses som etl erbjudande till befolkningen, inte som ett
tvingande påbud. Del skall stå var och en fritt att avstå från husläkare om man
så vill. Även husläkarsyslemet som sådant bör enligl utredningen präglas av
flexibilitet. Det inrymmer enligt förslagen därför möjligheter till val och
byte av läkare. Utredningen föreslär ej heller någol remisstvång inom syslemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
syfte att kunna förverkliga förslagen lill husläkarsyslem föreslär utredningen
olika ålgärder. I första hand gäller det atl öka allmänläkartillgången.
Ulredningen lägger här fram förslag att dels öka allmänläkaranialet inom del
reguljära utbildningssystemet, dels inrätta kompletteringsutbildningar som
möjliggör för specialistläkare atl övergå till allmänläkarverksamhet. Ulredningen
föreslår också att distriktssköterskans roll beaktas så atl såväl kvantitativa
som kvalitativa förutsättningar skapas för hennes insalser inom
husläkarsyslemet. Den slarka betoning på primärvården som ulredningen anlägger
föranleder också förslag till att primärvården ges ett ökat utrymme inom
läkarutbildningen saml alt professurer i primärvård/allmänmedicin successivt
inrältas för att befrämja etl forsknings- och utvecklingsarbete pä området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
underslryker också att genomförandet av husläkarsystem måste ske stegvis,
huvudsakligen beroende på personaltillgången. Samtidigt är det dock angeläget
att denna utveckling sker så snabbi som möjligl. Utredningen har därför -
förutom förslag till ökat antal allmänläkare och distriktssköterskor-ocksä
övervägl tänkbara slimulans- och utvecklingsbidrag lill sjukvårdshuvudmännen.
Sådana stimulanser kan bl. a. ske inom ramen för nuvarande system med
försäkringskasseersätiningar till sjukvårdshuvudmännen. Utredningen föreslår
här att överläggningar sker mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte att
uppnå en överenskom-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section108>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section109>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>melse
om utveckling av primärvården i enlighet med uiredningens förslag och alt frågan
om ekonomiska stiniulansmedel ingår i dessa överläggningar. I en bilaga lill
belänkandet skisserar utredningen ocksä former för hur ett statligt
utvecklings- och stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen kan anordnas för atl
ytteriigare stimulera uppbyggnaden av etl husläkarsystem.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section110>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:91.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section111>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>56</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
2</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Sammanställning
av remissyttranden över kontinuitetsutredningens betänkande (SOU 1978:74)
Husläkare - en enklare och tryggare sjukvård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1.
Remissinstanser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Efter
remiss har yttrande över konlinuitetsutredningens betänkande (SOU 1978:74)
avgetls av försvarets sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>nämnden
för läkares vidareutbildning (NLV), riksförsäkringsverket, statskontoret,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetarskyddsstyrelsen,
statens invandrarverk, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för
akademiska sjukhuset i Uppsala, slalens handikappråd,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>hälso-
och sjukvårdsutredningen (S 1975:04),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvärdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunförbundel, Landstingsförbundet, Stockholms läns landstingskommun, Uppsala
läns landstingskommun, Södermanlands läns landstingskommun, Östergötlands läns
landstingskommun, Jönköpings läns landstingskommun, Kronobergs läns landstingskommun,
Kalmar läns landstingskommun, Blekinge läns landstingskommun, Kristianstads
läns landstingskommun. Malmöhus läns landstingskommun, Hallands läns
landstingskommun, Göteborgs och Bohus läns landstingskommun. Älvsborgs läns
landstingskommun, Skaraborgs läns landstingskommun, Örebro läns
landstingskommun, Västmanlands läns landstingskommun.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section112>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section113>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>57</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landstingskommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landstingskommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västernorrlands
läns landstingskommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jämtlands
läns landstingskommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västerbottens
läns landstingskommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Norrbottens
läns landstingskommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Malm</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> kommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göleborgs
kommun,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gotlands
kommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tjänstemännens
centralorganisation (TCO),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landsorganisationen
i Sverige (LO),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Centralorganisationen
SACO/SR (SACO/SR),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
hälso- och sjukvårdens ijänstemannaförbund (SHSTF),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
handikappades riksförbund (DHR),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Handikappförbundens
centralkommitté (HCK),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Pensionärernas
riksorganisation (PRO),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund (SFRF),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet och</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rädda
Barnens Riksförbund</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommittén
för utredning av vissa frågor rörande sjukvärdens inre organisation (S
1977:02), Värmlands läns landsting. Patienternas riksförbund, Sveriges allmänna
patientförening och Värdkonsumenternas riksförbund har beslutat avslå från alt
avge yttrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>UHÄ
och SACO/SR har bifogat yttranden som de inhämtat frän universiteten resp.
vissa fackförbund. Dessa yitranden ingår i sammanställningen. Till remissyllrandena
bifogade reservationer eller särskilda yttranden refereras emellertid inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Yttranden
från landstingens förvaltningsutskott och i några fall från sjukvårdsstyrelser
har i remissammanställningen av praktiska skäl angivits som yttrande av vederbörande
landsting.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.
Allmänna synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fleualei
remissinslanser delar utredningens uppfattning atl målet för hälso- och
sjukvården måste vara alt uppnå närhet, helhelssyn, lättillgänglighet och
kontinuitet i vården och att en decentralisering av vården lill vårdcenlraler
som är geografiskt belägna så nära invånarna som möjligt är en väg atl nå detla
mäl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna
framhåller överlag att den bristande kontinuiteten i vården är ett allvariigt
problem för både allmänhelen och vårdpersonalen. Angelägenheten av att
förbätlra kontinuiteten i primärvärden understryks</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section114>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section115>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>starkl.
I remissyttrandena framhålls att sjukvärden måste la en humanare inriktning och
organiseras så alt paiienierna kan lära känna vårdpersonalen och kan känna
iryggheioch förtroende. Liksom ulredningen an.ser fierialct av
remissinstanserna au förbättring av koniinuiieien måsic ulvecklas stegvis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
remissinstanser anser alt uiredningens förslag au alla skall faen fast
läkarkontakt är etl allmänt önskemål. Det övervägande antalel av remissinstanserna
stöder också utredningens mening au allmänläkaren tillsammans med
distriktssköterskan har en avgörande funktion när det gäller an skapa
kontinuitet i primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissyttrandena betonas ofta atl det är angeläget att fier läkarbesök kan ske
inom primärvården - med beaktande av de principer om konlinuiiei som
utredningen föreslår - men att detta ocksä kräver insatser såväl centralt som
lokalt. Del framhålls atl förulsäliningarna för en god kontinuitet ytterst är
en resursfråga och alt en satsning på ökad utbildning med allmänmedicinsk
inriklning därför måste prioriteras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
flesta sjukvårdshuvudmännen har i sina remissvar också konstaterat atl
utredningens förslag ligger väl i linje med intentionerna i föreliggande
sjukvårdsplaner för primärvårdens utbyggnad. Flertalet sjukvårdshuvudmän
understryker alt det avgörande hindret för atl åsiadkomma en god kontinuitet
enligl utredningens tankegångar är bristen på distriktsläkare/allmänläkare och
distriktssköterskor. Remissinstanserna framhäller vidare an Ulredningen på en
förtjänstfullt sätt samlat in erfarenheler om arbete som pågår i landel och
utomlands i syfte au öka kontinuiteten i värden och att utredningen ulgör ett
intressant diskussionsunderlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bland
områden som remissinstanserna anser att utredningen behandlal alltför
kortfattat nämns möjligheten att inordna privatläkarna i husläkarsyslemet,
möjligheten atl erbjuda hembesök och möjligheten all uppnå helhelssyn i vården
genom samverkan med sociala serviceorgan. Vissa av utredningens förslag om hur
man skall komma till rätta med kontinuitets-problemen i sjukvården har även
mött kritik frän en del remissinslanser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3.
Kontinuitet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
lar upp begreppel kontinuitet i hälso- och sjukvården ur olika aspekter. Man
kan för det första tala om en kortsiktig kontinuitet -vårdepisodkontinuilet -
som avser all patienten får iräffa en och samma läkare/vårdgivare vid en serie
besök som sammantagna utgör en vårdepisod. För del andra urskiljer utredningen
en mer långsiktig kontinuitet som innebär alt den enskilde individen har en
fasi etablerad läkarkontakt som han kan vända sig till vid behov. Del är detta
slags kontinuitet som husläkarsyslemet representerar. Fördel iredje kan man
tala om kontinuitet i vården,dvs. au del inle skall uppstå några
"glapp" i en vårdkedja som innebär au patienten vårdas pä olika
vårdnivåer och av olika personalkategorier. Enligl utredningens synsätt
underlättas kontinuiteten i vården om patienten har en fast vårdgivarkontaki i
sjukvårdssystemet som kan uigöra en sammanhål-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section116>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section117>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178 59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>lande l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>nk mellan
olika v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdsinsatser och olika v</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rdniv</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>er.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Samtliga remissinslanser insl</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>mmer i angel</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>genheten
av alt anslr</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ngningar g</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rs f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r att f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rb</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ttra
koniinuiieien i koniakierna mellan paiieni och v</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Socialsryrelsen ansluler sig lill utredningens definition
av "v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdepisodkontinuilet". I detta
sammanhang framh</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ller styrelsen att v</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rdepisodkontinuilet inte bara aklualiseras inom prim</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rv</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rden. Del </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r minsl lika viktigt inom s</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>l l</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>nssjukv</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rden
som regionv</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rden att en palieni vid en
sjukdomsepisod som kr</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ver elt fiertal </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>terbes</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>k
f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r ir</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ffa personal tillh</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rig samma
grupp av v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdgivare och helst samma l</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>kare vid olika bes</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>k. F</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rutom det sj</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>lvklara faktum alt patienten oftast k</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>nner st</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rre
trygghet vid en god v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdepisodkontinuitet, motiveras
denna av s</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>v</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>l kvalitets- som effektivitetskrav. Socialstyrelsen anser del angel</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>gel att huvudm</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>nnen
och f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r v</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rdplaneringen ansvariga l</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>kare
p</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> alla s</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>tt underl</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ttar
m</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>jligheterna alt </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>stadkomma en god v</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rdepisodkontinuitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen konstaterar vidare all beskrivningen av
vad ulredningen kallar "l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ngsiktig
kontinuitet" bygger p</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> en f</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rest</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>llning om att del </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r m</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>jligl atl </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>siadkomma ett sjukv</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rdssystem, i vilket del skapas en m</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ng</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rig fast relation mellan varje inv</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>nare och en viss best</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>md l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>kare. Enligt socialstyrelsens
mening </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r det inte realistiskt atl bygga
upp ett </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ppen v</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rdssysiem med ell livsl</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ngt kontinuiietsbegrepp som ulg</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ngspunkt. S</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rskilt
som den </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>kade r</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rligheten belr</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ffande
arbetsplats och bostad i v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rt samh</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>lle g</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r atl det
forell Slort anlal m</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>nniskor </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r prakiiski om</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>jligl
all bevara en l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ngsiktig kontinuitet lill en viss
l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>kare. Styrelsen framh</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ller all r</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rligheten
ocks</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>r relativt stor f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r l</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>karnas del. Del </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r dessulom enligt styrelsens mening
tveksamt om en l</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ngsiktig kontinuitet har avg</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rande betydelse f</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r
kvaliteten i v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdarbetet, t. ex. d</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> en individ - efter fiera </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r av god h</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>lsa
- drabbas av en sjukdom som inte har samband med n</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>gon tidigare sjukdomsepisod.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Betr</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ffande "kontinuitet i v</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rden", vilket inneb</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r krav p</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>
en effektiv samverkan mellan olika personalkategorier och olika v</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rdniv</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>er, insl</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>mmer socialstyrelsen i atl myckel kan g</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ras f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r alt f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rb</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ttra
informationen. Styrelsen framh</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ller att
dessa problem sedan m</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>nga </span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>r aktualiserats i dess tillsyns- och r</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>dgivningsverksamhet. Slyrelsen </span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r
ocks</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> medveten om att m</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>nga f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rs</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>k har gjorts p</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>
olika h</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ll i landel alt f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rb</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ttra
informationsutbytet. I p</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>g</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ende f</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rs</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ksverksamheter inom den </span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ppna
v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rden d</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r socialstyrelsen </span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>r engagerad, t. ex. i Dalby, Tierp, Vilhemlina m. fi. orter spelar
dessa fr</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>gor en central roll. Ell flertal
Spri-projekl har ocks</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> behandlat informations- och
kommunikationsproblemen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsf</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rbundet
betonar i likhet med ulredningen belydelsen av den l</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ngsiktiga kontinuiteten. S</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>l f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r patientens k</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>nslom</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ssiga trygghet som f</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>r all kunna garantera en god v</span><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdkvalitet
</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r del angel</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>get all kontinuiteten f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rb</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ttras. F</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>r v</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>rdkvaliteten
men kanske </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ven f</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>r patientens m</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>jligheter att f</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ö</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>rsl</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>å</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> och se en
sammanhang mellan de </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>lg</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>rder som vidlas </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>ä</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>r det dessutom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section118>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section119>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>60</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>angeläget
atl söka nå det man kallar kontinuitet i vården. Det innebär alt det inte skall
uppstå några "glapp" i vården och behandlingen av en patient även om
patienten måste få sin vård av olika personalkategorier och på olika
vårdnivåer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landsting m. fi. remissinstanser framhåller att organisationen inom såväl
primärvården som sjukhusverksamheten bör vara sådan att den i rimlig
utsträckning tillgodoser samtliga tre kontinuiteisaspekter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinslanser bl. a. Malmöhus läns landsting framhåller all ulredningen i
försia hand inrikial sill arbeie på kontinuitetsproblemen inom primärvården.
Del anses dock vara angeläget alt man även inom sjukhusen liksom mellan dessa och
primärvården tillgodoser kraven på förbättrad vårdkontinuilet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Stockholms läns landsting
konstaierar att sett utifrån patienternas (befolkningens) synpunkt har behoven
av långsiktig kontinuitet helt prioriterats i utredningens förslag. Möjligheten
au i ett system värdera och prioritera mellan långsiktig kontinuitet och andra
behov diskuleras myckel knapphändigt. Som exempel på andra behov nämnsdels
patientens behov au få komma snabbi till läkare om än inte lill sin husläkare,
dels behov av att söka "profilerad" allmänläkare vid vårdcentralen
islällel för egen husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstinget underslryker
vidare att ulredningen i förslagen inte närmare har belyst behovel av
kontinuitet i vården vid överförande från en vårdform till en annan. Detla
problem inkluderar frågan om kommunikation mellan primärvården och andra
värdformer säsom somatisk akutvård, långvård och psykiatrisk vård. Till detta
problemområde hör också frägan om läkarkonii-nuilei mellan öppen och sluten
vård, dels inom primärvården (mottagning, hemsjukvård, lokala sjukhem) dels
inom andra vårdformer (t. ex. akuiso-malisk vård). Enligl landstingets mening
torde denna typ av kontinuitet, som för primärvårdens del huvudsakligen gäller
äldrevården kunna slå i viss motsatsställning (krav pä läkartid) till den
"husläkarkontinuilet", som ulredningen föreslår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund erinrar om att kontinuiteten vid specialistmottagningar och hos
privata vårdgivare i renl kvantitativa termer utgör etl minsl lika viktigt
område som den offentliga allmänläkarvården och finner att utredningen lämnat
dessa frågor åt sidan. Vidare menar läkarförbundet att ulredningen underskanal
värdel av s. k. vårdepisodkontinuilet samt möjligheterna att åsiadkomma
kontinuitet av mera långvarigt slag vid sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4.
Kontinuitetshinder</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
framhåller som särskilda problem vad gäller uppräiihällandei av
patient/läkarkontinuiteten följande förhållanden:</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section120>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section121>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>-Otillräckligt
antal läkare, framförallt då vidareutbildade läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Läkarnas "ledigheier" (semestrar, kurser,
sammanträden m. m.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Läkarnas jourtjänsi och därmed
jourkompensationsledighct.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Läkare under ulbildning (korta tjänstgöringspa.ss
på grund av utbildningssystemets rotationsijänstgöring).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiöver
dessa faktorer nämner utredningen även en stor andel akutfall jämfört med
tidsplaneradc besök, patienlbesök vid sjukhusmoitagningar som av renl
medicinska skäl inle kräver specialistvård, samt inte minst, reglerade och
successivt förkortade arbetstider även för läkarkåren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser atl utredningens analys av kontinuiteishinder är ofullständig. Bland
annat lorde läkarnas arbetsinnehåll i en förändrad sjukvårdsorganisation kunna
studeras mer uiföriigi. En icke ringa del av läkarnas arbeie upptas numera av
verksamheter som inte innebär direkl paiientkonlakt. Exempel på sådana
arbetsuppgifter är miljöinriktad förebyggande verksamhet vilken förutsätter
att lid finns för samverkan med organ i samhällel som har befogenheter atl
vidta förbättringar i den lokala miljön. Samverkan med socialvården och andra
primärkommunala verksamheter förutsätter ocksä lid för träffar och konferenser
föratt i del paiientanknutna arbelel planera och genomföra samordnade insalser.
För att primärvårdsorganisationen skall fungera tillfredsställande krävs
arbetsledning, planering och utveckling av den egna verksamhelen. Dessa
arbetsuppgifter mäste beaktas vid planeringen av inle bara läkarnas utan all
personals arbetsinsatser för att man skall uppnå bästa möjliga kontinuitet i
vårdarbelet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
framhåller också alt del splittrade utbudet av öppenvårds-aktiviteter av olika
slag har identifierats som en av de väsentligaste orsakerna lill alt hälso- och
sjukvården för närvarande inte erbjuderen tillfredsställande kontinuitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flertalet
sjukvårdshuvudmän understryker slarkl att del främsta koniinuitetsproblemet är
bristen på allmänläkare/distriktsläkare och distriktssköterskor.
Angelägenheten av au bristen på allmänläkare hävs framhålls särskilt och man
betonar an alla ålgärder bör vidtas som kan förändra utvecklingen lill det
bäitre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bl.
a. Kristianstads läns landsting framhåller svårigheten alt planera för 100
'V.-ig kontinuitet även vid fulltalig bemanning beroende pä läkarnas ledigheter
av olika slag, rörligheten i allmänläkarkåren m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
landsting nämner också att även då samtliga allmänläkarljänsier är
ordinariebesaita, kommer många FV- och AT-läkare atl finnas vid vårdcentralerna
antingen vid sidan av husläkaren eller som vikarier. Utbildningssträvandena
kommer således att motverka kontinuitetssträvandena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Faktorer
som t. ex. läkarnasledigheier för semestrar, kurser, sammanträde m. m. samt
kompensationsledighet för jourtjänstgöring och rotationstjänst-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section122>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section123>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>göring anser bl. a. Östergötlands, Krisiiansiads och
Kopparbergs läns kindsiing går att påverka med vårdplaneringsmetoder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Stockholms läns landsting nämner bland faktorer som kan
försvåra kontinuiteten i framtiden - föruiom den ökande andelen AT- och
FV-läkare - ökat öppethållande vid vårdcentralerna, minskad tid för
mottagningsverksamhei p. g .a. del ökade innehållel i primärvården och den
ökande andel lid som kommer att gå åt för eflerutbildning, konferenser m. m.
samt eventuell arbetstidsförkortning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Väsierboitens läns landsting framhäller all
förutsättningarna för en förbättrad kontinuitet inte enbart gäller all
rekrytera distriktsläkare utan även distriktssköterskor, sjukgymnaster och
arbetsterapeuter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svenska kommunalarbeiareförbiindei understryker atl
möjligheten atl elablera en kontinuerlig kontakt mellan läkare och paiienl inte
främsi hänger samman med valet av visst administrativt system, utan avgörs av
de resurser i form av personal, ulbildning och inrättningar som samhället
förmår atl skapa. För kommunalarbetareförbundet framstår del emellerlid som
oklart om de resurser som en god kontinuitet kräver verkligen kan komma lill
stånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5. Primärvårdens utbyggnad</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har funnil del nödvändigt alt vidga
perspektivet på koniinui-letsfrågan lill atl inte enbart avse hur man kan
förbättra kontinuiteten i kontakterna mellan patient och vårdgivare ulan har
även tagit in överväganden om var inom sjukvårdssystemet som denna kontinuitet
bäst skulle kunna förverkligas och i vilka organisatoriska former.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen delar uiredningens uppfattning alt
förutsättningarna för en god kontinuitet är bäst inom primärvården. Av bl. a.
detla skäl är det angeläget all del sker en successiv planmässig omfördelning
av resurserna mellan den sjukhusbundna vården och primärvärden. Slyrelsen pekar
härvid pä alt ännu år 1983 beräknas mer än hälften av samtliga läkarbesök komma
all ske vid sjukhus. Socialstyrelsen underslryker samtidigt att ulredningen
inle har behandlal förulsäliningarna för planering av primärvårdens verksamhet.
Dimensioneringen av resurser och fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter
kräver etl ingående planeringsarbete som delvis bör ske tillsammans med
företrädare för primärkommunala organ så au samverkan inom olika vårdområden
-1, ex. barnomsorger, äldreomsorger, miljövård etc. - kan åsiadkommas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statskontoret anser att utredningens förslag lill lösning
av koniinuitelsfrå-gorna inom den öppna vården genom införande av ell
husläkarsyslem är intressant. Samhällets resurser för elt genomförande bör dock
klarläggas mer än vad som redovisas i betänkandet. Enligl sialskontorets mening
bör därför</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section124>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section125>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>förslaget övervägas ytterligare så alt ett slutligt
ställningstagande kan baseras på en bedömning av husläkarsyslemet som en del i
samhällets samlade vårdsystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statskontoret framhåller vidare all .sjukvårdshuvudmännens
långsiktiga sjukvårdsplanering i högsla grad påverkas av utredningens förslag
till lösning av kontinuitetsfrågorna och elt genomförande därför måste planeras
med största omsorg för att även utnyttja redan gjorda investeringar i öppen
vård. Elt för snabbt genomförande kan leda till felinvesteringar och dåligt
resursutnyttjande. Genomförandet kan därför ta längre tid än utredningen tänkt
sig. Statskontoret påpekar att prioriterar man allmänläkarområdet så har man
samlidigl lågprioriierai den specialiserade sjukvärden. Här mäsie enligl
sialskontorets uppfattning en total avvägning göras mellan allmänläkarna vid
läkarcentraler och spccialisiläkarna vid sjukhusens öppna mottagningar för atl
en optimal lösning skall erhållas. Även samordning med de parallella
värdsystemen - privatläkarnas verksamhei, företagshälsovården, skolhälsovården
och förbandssjukvården måste beaktas bättre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet framhäller att det för patientens
upplevelse av kontinuitet och trygghet kommer att vara av avgörande betydelse
hur primärvården organiseras. Del är inte endasi genom något speciellt
tekniskt system som del blir möjligt att klara kontinuiteten. Den grundläggande
förutsättningen är alt lillräckligt många färdigutbildade läkare är beredda ta
fast anslällning i primärvärden över hela landel. Landstingsförbundet anför
vidare bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>"De
förslag som presenteras av koniinuiietsutredningen bygger pä all en utbyggnad
av primärvärden och dess vårdcenlraler skall ske och alt detla skall vara basen
i hälso- och sjukvårdssystemet. I dessa delar liksom beträffande den slarka
betoningen av allmänläkarna och distriktssköterskorna som koniinuitetsbärare
ligger uiredningens förslag väl i linje med pågående ulveckling och med den
verksamhetsinriktning som bl. a. Landstingsförbundet arbelar för. Inriktningen
på atl förbättra kontinuiteten är också i linje med pågående och planerad
utveckling inom hälso- och sjukvården. Utredningens förslag bygger sålunda på
elt primärvårdssysiem med vårdcenlraler, vilket är angelägel au undersiryka."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen konstaterar också med några fä
undantag att utredningens tankegångar beträffande strävandena atl förbättra
kontinuiteten väl sammanfaller med intentionerna i föreliggande planer förden
öppna närsjukvården. Det framhålls alt husläkarförslaget lill sin grundidé
finns utvecklat i de sjukvårdsplaner som lagts fram eller är under utarbetande,
dock ibland med reservation för utredningens tidshorisont för förverkligandet.
Vidare understryks starkt alt det resursmässigt handlar om att bygga ut
primärvården med tillräckligt antal vårdcentraler och atl del siora problemet
därvid är lillgången pä allmänläkare och distriktssköterskor. Flera landsting
framhåller att etl husläkarsystem enligl uiredningens intentioner väl kan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section126>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section127>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>64</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>genomföras
inom ramen för gällande primärvärdsplanering. Några landsting redovisar också
alt man redan realiserat planerna med vårdcentraler/ hälsocentraler om ca 3-5
läkare i varje kommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
exempel på vad sjukvårdshuvudmännen anfört beträffande primärvårdens utbyggnad
refereras nedan kortlattat Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och
Västernorrlands läns landstings yitranden i berörda delar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting understryker att ett eventuellt genomförande av ell
husläkarsyslem måste infogas i den loiala strategin för primärvårdens utbyggnad
och får inle betraktas som en isolerad genomförandefråga. Landstingel
framhåller vidare bl. a. alt man bör undersöka hur elt husläkarsystem skall
kunna byggas upp med dagens resurser och de resurser som successivt tillkommer
med målet all nä etl önskat husläkarsystem. I sammanhanget bör beaktas att ett
genomförande av uiredningens förslag kräver fier allmänläkare och
distriktssköterskor än Stockholms läns landsting räknat med i sina planer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skaraborgs
läns landsting konstaierar alt den vårdorganisation som är fastlagd för
Skaraborgs län kommer alt ligga till grund för vidareutvecklingen. Landstinget
framhäller samtidigt alt den i utredningen skisserade organisationen för
primärvården i sina huvuddrag stämmer väl överens med de mål som uppställts för
den kommunbaserade vården i Skaraborgs län. Landstinget vill dock betona an
förutsättningarna för alt uppfylla dessa mål i huvudsak är beroende på
tillgången av allmänläkare och övrig personal och i mindre utsträckning på
speciella tekniska system. Vidare framhäller landstinget bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"1
ulredningen har preciserats etl antal grundläggande principer för en framlida
primärvård. Det gäller till exempel begreppen om närhet, tillgänglighet,
helhelssyn och kontinuitet. Utredningens förslag lill modeller för ett
husläkarsystem syfiar till au uppfylla dessa mäl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
planerna för utbyggnaden av den kommunbaserade vårdorganisationen i Skaraborgs
län har dessa begrepp funnits som uttalade målsättningar under den senasle I
O-årsperioden. Landstinget fastställde år 1968 principerna för utbyggnaden av
vårdcentraler som centrum för en samordnad hälso-, sjuk-och
socialvårdsorganisation i kommunen. Därvid fastslogs att primärvården skall ha
ansvarel för vårdservicen och se lill atl den enskilde vid varje lillfälle får
tillgäng till adekvata resurser. Primärvården skall också ha ansvar för att
samverkan i vårdarbetet sker med andra organ på kommunnivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förankringen
i den lokala samhällsmiljön möjliggör för människor alt veta vart de skall
vända sig för atl få informaiion, stöd och hjälp i frågor som rör deras hälsa
och välbefinnande. 1 della sammanhang är den personliga kontakten av avgörande </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'><a href="http://betydel.se/"><span
style='color:windowtext;text-decoration:none'>betydel.se</span></a>. </span><span
style='font-family:Verdana'>I linje med den tanken ligger alt patienterna vid
besök hos hälso- och sjukvården i största möjliga utsträck-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section128>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section129>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ning
bör träffa samma personal. Della stärker kraven på att vårdresurserna så längl
som det organisatoriskt, rekryieringsmiissigl och ekonomiskt är möjligl
decentraliseras inom kommunerna."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landsting:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
Kopparbergs läns landsting finns sannolikt landets mesl decentraliserade
sjukvård. Vid sammanlagt 32 sjukvårdsinrättningar, sjukhus, vårdcenlraler m. m.
drivs sjukvård och finns primärvårdsresurser som gör atl de fiesta invånare
trots landstingets geografiska storlek har relativt kort väg till sin
läkarstation. Undantaget ulgör norra länsdelen där avstånden p.g.a. en
utpräglad glesbygd ändå är avsevärda.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstinget har god
erfarenhet av denna decentraliserade vård - trots den ovan redovisade bristen
på allmänläkare. De decentraliserade vårdcentralerna eller läkarstationerna
kommer enligt nuvarande sjukvårdsplan all under perioden fram till 1985
ytteriigare att förstärkas. Landstinget delar alltså utredningens uppfattning
atl en stor och ökande del av läkarbesöken kan och bör ske inom primärvården.
Ulan denna utveckling kan tillfredsställande kontinuitet aldrig uppnås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Väslernorriands
läns landsting:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Inledningsvis
vill förvallningsuiskottet gå tillbaka lill den vid landstingsmötet höslen
1974 beslutade "Framlida hälso- och sjukvårdsorganisationen för
Västernorrlands län". I de sjukvårdspolitiska överväganden som där gjordes
finns en medveten strävan mol mindre resurskrävande sjukvård. Okomplicerade och
vardagliga medicinska hjälpbehov liksom hälsovård och sociala slödålgärder
samordnas och uiformas som närhetsservice i anslulning till bostad, skola och
arbetsplats. Ambitionsnivån angavs för den öppna vården motsvarande 3,1
sjukvårdsbesök per invånare och år 1985, varav minst 50 % i genomsnitt bör ske
hos allmänläkare. Med välutrustade läkarmottagningar och personella resurser
skulle en närservice byggas upp som någon slags "familjedoktor".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Ulredningen är en ökad satsning på allmänläkarvården en av de viktigaste
uppgifter som nu måste lösas i vår sjukvårdspolitik. Uppbyggnaden av
primärvården och med vårdcentraler som basen i hälso- och sjukvårdssystemet
ligger väl i linje med den utveckling som pågår och med den
verksamhetsinriktning som förvaltningsutskottet arbelar för. Genom au ulveckla
verksamheten vid dessa vårdcenlraler kan kontinuiteten i vården förbättras -
speciellt viktigt för utsatta grupper och de äldre och barnen. Detta uppfattar
också förvaltningsutskollei som den egentliga innebörden i husläkarsyslemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section130>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section131>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I anslutning till au angelägenheten av en ökad satsning på
primärvård och allmänläkarvård framhålls, ullalar/lera remissinstanser an
förverkligandet av delta måste bli en av de viktigaste uppgifterna i
sjukvårdspolitiken.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Norrbottens
läns landsting är l. ex. odelat positiv till konlinuitetsutredningens
värderingar av primärvården och allmänläkaren men an.ser atl utredningen i
sakfrågan på etl olyckligt sätt glidit över huvudproblemet och koncentrerat
sig på en aspekt av kontinuiieisproblematiken som ligger längre bak i
problemkedjan. Enligt landstingets mening bör nu det värdefulla i koniinuiietsutredningen
- synen på primärvården/allmänläkaren - tas lill vara och läggas till grund
forell riksdagsbeslul om målmedveten uppbyggnad av en primärvård baserad på
allmänläkare och om kraftfulla åtgärder för att styra läkarresurser lill
primärvården. Det sistnämnda framhålls som myckel viktigt. Alla vägar måste
prövas för att få fier läkare engagerade i allmänläkarverksamhet. Den av
koniinuiietsutredningen föreslagna kompletteringsutbildningen av
specialistläkare måste för att få effekt förmodligen följas upp med
begränsningar av läkartjänsterna vid sjukhus anser landstinget. Även i övrigt
måste läkartjänstfördelningen på elt konsekvent sätt anpassas till behoven inom
de av samhällel prioriterade värdområdena. Vidareutbildningens kapacitet,
innehåll och uppläggning måste också ses över och klarl inriklas på dessa
områdens behov. Kan en sådan ulveckling åstadkommas så är möjlighelerna goda
alt inom primärvårdens ram uppnå den allmänt eftersträvade kontinuiteten i
kontakterna mellan paiieni och läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kopparbergs läns landsting underslryker alt slora
variationer föreligger mellan sjukvårdshuvudmännen beträffande möjlighelerna au
genomföra utbyggnaden av allmänläkarvården och möjlighelerna atl besätta
befintliga tjänster. Även om utvecklingen kommer alt ske med varierad hastighet
inom de olika sjukvårdsområdena ankommer det på socialstyrelsen atl se till all
tillgången pä allmänläkare blir någoriunda jämt fördelad inom riket. Landstinget
betonar särskilt alt inrättandet av nya tjänster därför måste ske med
noggrannare matchning av tjänster mot faktiskt existerande vidareutbildade
läkare sä att inte en eventuell reform innebär en dränage av glesbygdens öppna
sjukvård. Västerbottens läns landsting pekar också på au en viktig uppgift blir
alt fördela antalel block mellan utbildningsenheterna på ett sådani sätt atl en
jämn regional fördelning erhålls av antalet utbildade läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Göteboigs och Bohus läns landsting konstaterar i samband
med frågan om central fördelning eller styrning bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>"Eftersom lillgången pä allmänläkare varierar
kraftigl i olika delar av landet måste man kanske räkna med en fortsatt central
fördelning/styrning. Landstinget som idag har en relativt god tillgång på
allmänläkare kommer i ell sådani uppbyggnadsskede au få "vänta" på
alt andra landsting skall komma ikapp. Själva metoden atl tvångsvis fördela
resurserna - om detta överhuvudtaget är möjligt - kan starkt
ifrågasättas."</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section132>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section133>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Örebro
läns landsting föreslår att man försöker finna en enklare form för atl göra
primärvärden tillgängligare. Enligt landstingets uppfattning kan del lämpligast
ske genom att stimulera sjukvårdshuvudmännen lill att påskynda sin utbyggnad av
vårdcentraler.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs läns landsting
anser del vara olyckligt om förutsättningarna för införande av ell
husläkarsyslem framtvingas genom ålgärder som på lång sikt kan medföra negaiiva
konsekvenser t. ex. genom åtgärder för all öka anlalel allmänläkare snabbare än
utbildningssystemet egentligen tillåter. Landstinget anser således att ett
alltför snabbt framtvingande av det föreslagna systemet bör undvikas och atl man
under inga omständigheter får avveckla en - om än med brisler - fungerande
organisation förrän man tillskapat någonting nytt i dess ställe.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6.
Allmänläkare - specialistläkare</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
framhåller att allmänläkaren har en central roll i primärvården. Allmänläkaren
är enligt utredningens förslag den fasta läkarkontakt som anges i direktiven
lill utredningen. Men allmänläkaren är inle och bör-enligl utredningen - heller
inte vara någol slags specialist på "det mesta". Specialistläkarens
särskilda kunnande skall las i anspråk när så behövs men hans huvudsakliga
funktion blir alt vara konsult åt allmänläkaren. Detta synsätt gäller för
samtliga specialilelsförelrädare, även barnläkare, gynekologer och
psykiairiker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
ser del som önskvärt au alla medlemmar i en familj knyls till samma läkare som
alltså fungerar som "familjeläkare". Ulredningen understryker därvid
att vården naturiiglvis skall ske i samverkan med övrig vårdpersonal, varvid
utredningen lägger särskild vikt vid distriktssköterskans koniinuiletsfunklion.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Öveivägande delen av
remissinstanserna inslämmer i uiredningens åsikt alt allmänläkaren skall vara
den läkare som har huvudrollen inom primärvärden. Flertalet sjukvårdshuvudmän
delar ocksä utredningens synpunkler belräffande specialistläkarens roll inom
primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uiredningens
betoning pä den allmänläkarutbildade distriktsläkaren står ocksä hell i
överensslämmelse med landstingsförbundets uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
socialstyrelsens mening bör målet atl tillgodose en långsiktig kontinuitet genom
en organisation där allmänläkaren skall ges ett förstahandsansvar för alla
invånares hälsolillslånd inle prioriteras så högt atl man förlorar de
väsentliga kvalitetsaspekter som måste läggas på utformningen av en
lättillgänglig och differentierad primärvård. Socialstyrelsen kan av
kvalitetsskäl inte heller accepiera uiredningens resonemang om alt husläkaren i
princip skall vara verksam som "familjeläkare" dvs. atl alla
medlemmar i en familj skall anknytas till en och samma allmänläkare. Socialstyrelsen
hävdar att differentierade resurser inom primärvården är en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section134>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section135>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>68</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förutsättning
för kvalitet och säkerhet i vårdarbetet. Likaså anför socialstyrelsen atl
vårdepisodkontinuilet är väsenllig för kvalitel och säkerhet och au denna
upprätthålls bäst i en primärvårdsorgaiiisation med differentierade resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anför vidare alt ell genomförande av konlinuitetsutredningens nu framlagda
förslag belräffande en viss del av primärvården -allmänläkarvården -skulle
försvåra det påbörjade utvecklingsarbetet beträffande primärvärdens krav på
läkarkompctens m. m. Socialstyrelsen finner vidare förslaget vara ensidigt
inriktat på allmänläkarens mottagningsverksamhet och filterfunkiion framför de
som konsulter betecknade specialisterna. Kontinuiieismålet kommer härigenom
enligt socialstyrelsens mening i konfiiki både med lillgänglighetsmålet och
kvalitets- och säkerhetsmålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
kan således inte dela utredningens syn på arbetsfördelningen mellan
allmänläkare och specialiserade läkare inom primärvården. Del är enligt
styrelsens mening möjligt atl organisera arbetet inom primärvården sä alt en
vårdsökande kan fä direkt tillgång lill den läkare i primärvårdsområdei som har
lämplig kompetens utan atl först behöva vända sig lill en allmänläkare för all
få vårdbehovet pröval. Med den av ulredningen föreslagna modellen för
allmänläkarverksamhet "vid fronten" skulle ulvecklingen av en
differentierad vård brytas. Förslagel innebär därför i realiteten en återgång
till del provinsialläkarsysiem som fanns innan sjukvårdshuvudmännen började
inrätta tjänster för specialistläkare utanför sjukhusklinikerna. Såväl
barnläkare, gynekologer och psykiater som andra specialister har enligl
styrelsens uppfattning betydelsefulla uppgifter i primärvårdsorganisationen
vid sidan av allmänläkare. Samlliga distriktsläkare - oberoende av
vidareutbildning - har många arbetsuppgifter som kan betraktas som gemensamma.
Den lämpligaste arbetsfördelningen mellan distriktsläkarna inom varje
primärvårdsområde kan göras enligt principer som närmare ulvecklas i rapporten
"Primärvård - innehåll och ulveckling".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser an husläkarbetänkandeis användning av begreppel "konsult" ger
upphov till oklarheier bl. a. ifråga om ansvarsreglerna. Enligl styrelsens
mening bör begreppel "konsult" endast användas då länssjukvårdens
och regionvårdens läkare anlitas av primärvården. Primärvårdens specialiserade
läkare - barnläkare, gynekologer etc. - kan stundom behöva anlila konsulter
från länssjukvården likaväl som allmänläkarna. Enligl socialstyrelsens mening
bör etl remissförfarande härvid vara huvudregeln bl. a. för att tillgodose
kravet på kontinuitet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
framhäller att läkare med vidareutbildning inom allmänläkarvård och läkare med
annan vidareutbildning (specialister) således bör placeras som distriktsläkare
sida vid sida i en primärvårdsorganisaiion och gemensaml la ansvar för hälso-
och sjukvårdsinsatser i samverkan med bl. a. socialvården. Genom successiva
förändringar i sjukvårdslagstiftningen fick huvudmännen år 1973 ocksä möjlighet
all säsom distriktsläkare anslälla</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section136>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section137>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>såväl
allmänläkare som läkare med specialistutbildning och distriktsöverläkare med
administrativt ansvar molsvarande klinikcheferna vid sjukhusen kunde utses.
Planerings- och ledningsuppgifterna kan därmed utföras inom en
primärvårdsorganisation i syfte atl tillgodose krav på tillgänglighet,
vårdkvalitet och kontinuitet m. m. Enligt socialstyrelsens uppfattning saknas
således grund för alt döma ut en organisationsmodell som är under utveckling
hos fierialei sjukvårdshuvudmän.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jönköpings
läns landsting underslryker att den trend till en alll mer omfattande
subspecialisering som under de senaste årtiondena ägt rum på bekostnad av en
utbyggd allmänläkarvård snarast måste ändras. Landstinget instämmer i
uppfattningen att sjukvården redan passerat den nödvändiga specialiseringsnivän
och all koslnaderna för ytteriigare subspecialisering är alltför omfattande och
kapitaliniensi v i förhållande till de marginella eftekier som uppnås. Under
resien av detta århundrade måste därför en kraftig styrning ske från samhällets
sida vad gäller ulbildning av läkare så all de grundläggande förutsättningarna
för en förbättrad öppen värd ulanför sjukhusen kan uppnås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns landsting anser i likhel med utredningen alt en ökad salsning pä
allmänläkarsidan är en av de viktigaste uppgifterna inom sjukvårdspolitiken.
Allmänläkaren bör enligt landstinget vara en läkare för alla ålderskategorier
såväl barn som vuxna, och specialisternas huvudsakliga funktion i primärvärden
bör mer vara all uigöra konsulter ät allmänläkarna än alt själva svara direkt
för patientvård. Av betydelse i sammanhanget anser landstinget vidare vara att
dagjourverksamhei mäsle bedrivas vid varje vårdcentral och där engageras dä
enbart allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landsting anför beträffande uiredningens synpunkter pä specialistläkarens
roll i primärvården atl del inom Gävleborg finns en ulveckling mol ati
specialistverksamheten sjukhusbaseras och erhåller konsuliuppgifier i
primärvärden. Som exempel nämns Hudiksvall-Ljusdalsmodellen som innebär atl
bl. a. medicin- och kirurgklinikerna i Hudiksvall har daglig
mottagningsverksamhei även i Ljusdal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Västerbottens läns landsting redovisar alt i den sjukvårdsplanering som
antagits för landstinget har klarl betonats all primärvården skall ombesörjas
av allmänläkare och atl läkarinsatserna vid barna- och mödravårdscentralerna i
princip skall ulföras av allmänläkare liksom att specialist-läkarnas roll i primärvården
är konsultens. Uiredningens åsikter i dessa frågor överensstämmer således med
landstingets ställningstaganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landsting konslaterar atl helhelssyn på patienten, möjligheten all känna
patienten som individ, kännedom om familjen och om patientens sociala miljö ger
underlag för god diagnos och bra vård för fiertalel fall i svensk sjukvård.
Särskilt viktigt är enligl landstinget en sådan helhelssyn för de äldre
paiienterna med ofta ålerkommande vårdbehov och med komplexa sjukdomstillslånd
där sociala problem ofta spelar en viktig</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section138>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section139>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>roll.
Delta kräver en bred utbildningsbakgrund hos allmänläkaren kompletterad med
tillgäng till specialister säsom konsulter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Haltands läns landsting
biträder uiredningens förslag atl allmänläkaren skall göras lill huvudansvarig
för all primärvård och atl specialister (barnläkare, gynekologer) skall
medverka som konsulter. Detta innebär emellertid en principiell ändring
gentemot den av landstingel antagna sjukvårdsplanen för Hallands läns
landsting, och landstinget säger sig ännu ej vara beredd an ange i vilken lakl
denna omläggning kan ske. Viss reaktiverings- och vidareutbildning av
distriktsläkare, som under lång lid ej handhaft BVC-verksamhet, anses
nödvändig. Vad gäller MVC-verksamhelen är landstinget ännu inte klar över vilka
krav en ev. omläggning skulle ställa på distriktsläkarna i
utbildningshänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vidare
framhåller landstinget atl den förändring som eftersträvas mot mer
allmänläkarvård måste föregås av både bäitre ulbildning och mer informaiion
lill allmänhelen. Att som paiieni kunna lila på att den vård som erbjuds är den
bästa möjliga vid varje lidpunkt är etl krav som i försia hand måste
lillgodoses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landsting redovisar bl. a. alt man vid ställningstagandena till
avgränsning av primärvärdsområden beslutat all tjänster för specialistläkare i
öppen vård ulanför sjukhus inte skall inrällas. Evenluelll behov av
specialistläkarvård vid vårdcentraler bör i istället lillgodoses genom konsulttjänst
frän sjukhusen. Dessa principer omfattade samlliga specialister med undanlag
för pediatrik (barnmedicin) då den gällande sjukvårdsplanen föreslog att
dislriklsbarnläkare skulle knytas till fiertalel värdcentraler för alt
omhänderha barnsjukvården (inkl. barn- och skolhälsovården) inom vårdcentralens
upptagningsområde. Sjukvårdsplanen förutsätter härvid an dislriklsbarnläkare
tillsammans med allmänläkare skall svara för den s. k. allmänläkarjouren.
Avsleg från principen om alt endasi specialist inom barnsjukvård skall ingå i
primärvården har, av geografiska skäl, gjorts i några fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting anser alt ett husläkarsyslem kan ge en bra bas för samverkan
mellan allmänläkare resp. distriktssköterska och olika specialistfunktioner.
Landstinget delar vidare utredningens uppfattning att specialist-läkaren i
princip skall ses som konsult lill allmänläkaren samt att allmänläkaren skall
ses som en husläkare för samtliga generationer. Vidare anför landstinget bl. a.
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Vid
dimensionering bör en grundläggande förutsättning vara atl endast de patienter
som bedöms vara i behov av specialislläkarens kompetens och resurser skall
vårdas på denna nivä. Det får dock förutsättas atl resp. specialistläkare fär
ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för att ge dem tillräckligt antal
fall med behov av specialistläkarens kompetens och resurser. Utan ett sådani
underlag lorde risk finnas för an kompetensen successivt kan förflackas om de
frän specialistsynpunkl enklare fallen, som i stor utsträck-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section140>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section141>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>71</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>ning
skulle kunna behandlas av kompetenta allmänläkare, tar i anspråk för stor del
av specialistläkarens lid och resurser. Dessutom är detta till förfång för de
patienter som obetingat har behov av specialisibehandling och medför också risk
för att allmänläkarrollen kan urholkas genom ett alltför snävt och ensidigt
patientunderlag. En i framtiden bäitre fördelning av patienter mellan
specialistläkare och allmänläkare förutsätter emellerlid all en kontinuerlig
efterutbildning för de senare är möjlig."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting anför bl. a. följande synpunkter belräffande allmänläkarens
funktion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Allmänläkarnas
utbildningsbas ger dem goda förutsättningar att sköta en stor del av människans
normala sjukvårdsbehov. I landstingets sjukvärds-plan framhålles att
allmänläkarna själva skall omhänderta diagnostik och behandling vid de
tillstånd, som enligt gällande medicinsk uppfattning ej kräver specialistvård.
Allmänläkarna skall också utgöra den samordnande och kontinuilelsbevarande
funktionen då skilda specialister och sjukvårdsinstitutioner behöver anlitas
samt ati i samarbete med specialisterna konlrollera genomförandet och
resultatet av insatta åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Man
får emellertid inte förbise del faklum att allmänläkarnas breda utbildning även
kan utgöra en begränsning, då vissa sjukdomstillstånd fordrar etl fördjupat
specialistkunnande, som allmänläkaren omöjligen kan besitta inom hela det
medicinska spektrat. Om man eftesträvaren kvalitativ höjning av primärvårdens
medicinska standard torde specialist företrädarna bäst kunna tillgodose detta
önskemål. Allmänläkarna har emellertid utan tvekan de bästa förulsäliningarna
att uppfylla evenluella önskemål om läuillgänglighet och personlig kännedom om
individen och hans fysiska och sociala villkor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkarna
torde med viss fördjupning av sin nuvarande ulbildning vara väl lämpade att med
konsultstöd från berörda specialister få elt större vårdansvar inom såväl
barnhälsovården som långtidssjukvården. Helhels-synen - familjevårdsprincipen -
torde härigenom kunna lillgodoses pä etl tillfredsställande sätt, utan att man
gör avkall på vårdkvaliteten."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsting fmner all utredningens synsätt-allmänläkaren "vid
fronten" och specialisten som konsult - inte präglar den uibyggnad av
barnmedicinsk och gynekologisk verksamhet i primärvården som pågår inom Uppsala
län och på andra håll i landel. Landstingel anser alt del inom
primärvårdsorganisationen bör finnas specialistläkare i barnmedicin och
gynekologi med uppgift att också ha en samordnande funktion inom resp.
verksamhetsområde, varvid allmänläkarens behov av konsultinsatser också kan
lillgodoses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
och Bohus läns landsting anser det vara önskvärt att man inom primärvården har
andra läkarresurser som ger etl kompetenstillskoll inom olika medicinska verksamhetsområden,
främsi inom barnsjukvård och gynekologi samt eventuellt också inom psykiatri.
Vidare anför landstingel bl. a. följande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section142>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section143>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>72</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
långsikliga koniinuiieien i vården, som ulredningen vill värna om, behöver inle
bli särskilt lidande härav om del finns specialistläkare i primärvården inom
ovannämnda medicinska verksamhetsområden. Därjämte bör beakias atl den s. k.
vårdepisodkontinuiteten, som är minst lika viktig för den enskilde patienten,
borde förbäilras något. Samtidigt erhåller man fördelar med en
kompetensförstärkning, som ger primärvärden möjligheter att ta på sig elt ökat
ansvar för invånarnas hälsotillstånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
andra specialistläkare bör väsentligen fungera som konsultläkare. Men det
innebär ä andra sidan inte atl alla dessa läkare administrativt bör tillhöra
länssjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Då
man inom ett primärvårdsområde har underiag för en hel tjänst, vilket
naturligtvis måste bedömas med hänsyn till de lokala förhållanden i de enskilda
fallen, bör tjänsten ifråga administrativt knytas till primärvården och vara en
tjänsl som distriktsläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
är det emellertid viktigt au ge dessa specialistläkare möjligheter att ulveckla
sin särskilda medicinska kompetens. Detta i sin lur förutsätter insalser från
länssjukvårdens sida i foribildningshänseende men också i andra hänseenden som
underlättar samarbetet mellan primärvården och länssjukvården. Det vore också
felaktigt att hänvisa det kommande tillskottet av nu nämnda specialistläkare
lill länssjukvården för att ytterligare förstärka resurserna på denna nivå när
önskemål finns atl primärvården skall förstärkas."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Direktionen
för akademiska sjukhuset anser att etl vissl antal specialister, framförallt
inom ämnesområdena barnmedicin och gynekologi/obstetrik, bör finnas på vårdceniralnivå.
Del skulle vara elt steg tillbaka om den Ulveckling mot utnyttjande av dessa
specialister på vårdcentralnivå som nu är igång stoppades upp. Givetvis måste
del här bli frågan om en avvägning av vad som skall skötas av allmänläkare och
vad som skall skötas av specialist. Direktionen kan länka sig konstruktioner av
den lypen alt kanske tre värdcentraler om vardera fem läkare slås samman till
ett primärvårdsomräde, och alt det vid detla primärvårdsområde finns
specialisttjänster i öppen vård i barnmedicin och gynekologi/obstelrik som
tjänstgör på de olika vårdcentralerna. På liknande sätt skulle även andra
specialister, t. ex. kirurger, kunna knytas till vårdcentralerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västmanlands
läns landsting finner det svårt att i nuläget precisera ett klart ställningstagande
lill utredningens tankegångar och till det slutliga behovet av specialistläkare
i primärvården då anlalel allmänläkare och deras utbildning byggts ut i
enlighet med utredningens planer. Med hänsyn till primärvärdens delmål angående
lättillgänglighet samt kvalitets- och säkerhetskrav räknar landstinget även i
forlsällningen med att vissa specialister, skall ingå i primärvården, så t. ex.
bör specialister i öron-, ögon-, kvinno- och barnsjukvård alltfort få vara
placerade vid de större vårdcentralerna (Köping, Sala och Fagersta). I Västerås
med närheten till specialistkliniker kan dock</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section144>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section145>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>frågan
om specialister vid kommundelsvårdceniralerna bli en annan. Landstinget
föreslår därför atl specialistläkarnas omfaltning och ställning inom
primärvården ylterligare övervägs.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SHSTF stöder uiredningens
förslag alt det är distriktsläkaren (allmän-läkaren)som tillsammans med
distriktssköterskan haren nyckelfunktion och närkoniaklen till de vårdsökande.
Det är därför viktigt att dessa personer har så bred ulbildning och erfarenhel
au de vid behov kan lotsa patienten vidare till rätt instans. SHSTF:s
ställningstagande på denna punkt sker bl. a. mot bakgrund av förhållandet au
specialiseringen inom sjukvården har inneburit all resurserna övervägande har
gått till den slutna vården. Detta har givetvis varil befrämjande för den
medicinska ulvecklingen. Den vårdsökande har dock genom denna styrning upplevt
främlingskap inom de stora enheterna och otrygghet genom atl slussas mellan
olika speeialistfunktioner. Ansvaret för och helhetssynen på hela människan har
genom della blivit lidande. Eftersom primärvården avses ha ett primärt ansvar
för befolkningens hälsa inom etl geografiskt avgränsat område bör allmänläkaren
ha ett samlat ansvar för della menar SHSTF.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SHSTF konslaterar vidare
att utredningen föreslår all specialislläkarna inom vårdcentralerna antingen
skall fungera som konsulter eller efter kompletteringsutbildning erhålla
allmänläkarkompeiens. Detta bör enligt SHSTF:s mening inte utesluta att
specialistläkare eller specialfunktioner ingår inom vårdcentralen. Möjligheter
lill all organisatoriskt kunna inlemma specialisterna i vårdcentralerna bör
kunna få en lösning. SHSTF släller sig tveksamt till alt specialistläkare inom
t. ex. mödra- och barnhälsovård skall "tvingas" till
kompletteringsutbildning för atl erhålla allmänläkarkompeiens. Under ell
uibyggnadsskede mäste de resurser som finns tillvaralagas på bästa säu och
bedömas efter var och ens intresseinriktning och lokall rådande befolkningsstruktur.
På sikt lorde utvecklingen kunna styras genom olika utbildningsinsatser. Även
då det gäller mödra- och barnhälsovården, där specialutbildade barnmorskor och
sjuksköterskor handhar hälsovården, föreligger likartade förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Sverigesfolkpensionärers
riksförbund anser tanken med en på "fältet" aktivt arbelande
allmänläkarkär som den primära grunden för husläkarsyslemet vara riklig men
vill ocksä understryka att möjlighelerna atl liksom hittills konsultera
specialistläkare på etl lillfredsställande säu måste inrymmas i systemet. SFRF
framhäller att husläkarsyslemet inte fär innebära en försämring av
specialisiläkarvården i landet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Karolinska sjukhuset
underslryker all för det slora högspecialiserade sjukhuset är det av största
vikt au en uibyggnad av primärvården leder till en styrning av patienterna från
sjukhusets öppenvårdsmoiiagningar. Även akademiska sjukhuset instämmer i atl
den öppna vården ulanför sjukhusen bör byggas ut. Karolinska sjukhuset
konstaterar vidare att allmänläkarens uppgifier och arbetssätt enligt
utredningsförslaget tillsammans med den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section146>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section147>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>relativa
isoleringen på vårdcentralen kräver gott omdöme och elt gediget kunnande inom
ell myckel vin kunskapsfält. Enligt sjukhusdirekiionen är det tveksamt om denna
breda kompetens för närvarande bibringas fiertalel allmänläkare. Inom vissa
områden av primärvården såsom den förebyggande mödra- och barnavården samt
psykiatrin skulle där så är möjligl en utökning av antalet
primärvärdsspecialistervid vårdcentralen, t. ex. enligl s. k. sektorsmodell,
kanske bättre garantera en hög vårdstandard. Denna lyp av organisation skulle
avlasta allmänläkaren en relativt tung och högspecialise-rad vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skaraborgs
läns landsting delar uiredningens uppfattning an allmänläkaren och specialisten
skall verka i elt samarbete där vars och ens speciella kunnande tas lill vara
för au ge patienterna så god vård som möjligt och där allmänläkaren har del
primära ansvaret för paiienterna. Landstinget framhäller därvid all del är
lika viktigt atl lösa kontinuiteisfrågan för de patienter som regelbundet
erhåller vård av specialistläkarna. Skaraborgs läns landsting försöker här
förbättra kontinuiteten genom all bygga ut den öppna vården utanför sjukhusen
och placera specialister vid vårdcentralerna. Landstinget trycker i detta
sammanhang pä länsspecialileiernas betydelse för en utbyggnad av den
kommunbaserade vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Södermanlands
läns landsting är tveksam lill en alltför stor utökning av allmänläkarnas
arbetsuppgifter. Landstinget anser att utbildningen för allmänläkare i så fall
måste förlängas, vilket i sin tur kan ge andra negativa konsekvenser. Enligt
landstingets uppfattning bör därför syslemel med specialister på de lokala
vårdcentralerna i viss omfaltning tillämpas även fortsättningsvis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Umeå
universitet (Medicinska fakulteisnämnden) instämmer i att det vid
vårdcentralerna bör finnas specialister från sjukhus tillgängliga som
konsul-ler ål allmänläkarna. Fakultetsnämnden framhäller ocksä all fortlöpande
specialislkontaki innebär en god vidareutbildning för allmänläkaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
handikappråd och handikapporganisationerna DHR och HCK understryker att för
stora grupper av handikappade är kontinuerlig specialistvård av avgörande
betydelse och en lika stor trygghetsfaktor som tillgången på allmänläkare på
hemorten. Det framhålls au en utbyggnad av ett husläkarsystem inte får ske på
bekostnad av specialistvården för l.ex. reumatiskt sjuka, allergiker och andra
patientgrupper med invalidiserande sjukdomar. HCK påpekar att det f n. finns
ett allvariigt underskott på reumaiologspecialister och framhåller alt det är
vilseledande alt ulredningen enbart konslaterar att specialistläkarna som grupp
betraktas är fier än allmänläkarna. Enligl DHR:s uppfattning är en utveckling
där specialisterna också har tjänster inom öppen vård angelägen. Sjukgymnastik,
terapi och annan rehabiliterande behandling bör planeras i samråd med
specialister på olika skador och sjukdomar anser DHR som framhåller all sådana
konsulttjänster bör knytas till vårdcentralerna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section148>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section149>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>75</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet berör också reumatikerns problem och anför beträffande behov
av specialistvård i öppen vård bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Vissa
patientgrupper torde inte bli tillfreds med etl husläkarsystem som fjärmardem
frän specialistvärden. De reumatiskt sjuka torde vara den största av dessa
grupper. De reumatiskt sjuka fordrar utbyggnad av välfungerande samarbele
mellan sjukhus och vårdcenlraler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inom
de flesta medicinska verksamhetsområden finns ett behov av kontinuerlig
specialistvård för vissa patienter medan för andra patienter det räcker med
specialistbedömning vid enstaka lillfällen då riktlinjerna för vården läggs
fast. Den kontinuerliga behandlingen för den senare kategorin bör givetvis ges
inom primärvärden. Patienter med kronisk blodsjukdom, hjärtsjukdom,
lungsjukdom, är exempel på patientgrupper där samarbete mellan specialist och
allmänläkare tillfredsställer både kontinuitet och säkerhet. Aktuella
vårdprogram för njursjuka och diabetiker underslryker här samarbelel i hela vårdkedjan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Efiersom
ulredningen dessvärre inte beaktat sjuklighet och sjukvårdsbehov förordar
läkarsällskapet att man särskilt studerar hur dessa speciella patientgruppers
kontinuiietsbehov skall kunna lillgodoses inom elt utvecklat system."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Lunds universitet
(Medicinska fakulteisnämnden) anser alt det är rimligt atl tänka sig att man -
i varje fall i ett långlidsperspekliv - mäste låta åtminstone vissa
specialister direkt delta i vården vid vårdcentralerna och inte som nu bara
tjänstgöra som konsulter åt allmänläkarna. Kravet på en successiv
standardstegring tillsammans med del snabbi ökande kunskapsstoffet gördel
omöjligt för allmänläkaren att på alla områden ge fullgod primärvård.
Ansträngningen att hålla fronten bred gör att den lättare brister. Det kan
därför enligt fakulietnämndens mening finnas anledning atl också av det skälet
redan nu släppa fram specialister i primärvården. Fakulteisnämnden framhåller
vidare atl det bl. a. på grund av brislen på allmänläkare kommer atl ta läng
lid innan utredningens förslag kan genomföras överallt. En tänkbar väg att få
ett tidigare förverkligande av husläkartanken kan därför enligt
fakultetsnämndens mening vara atl låla även andra läkare än allmänläkare
fungera som husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
universitet (Medicinska fakulteisnämnden) konslaterar alt del inte finns
anledning att tro att utvecklingen inom medicinen skulle ha avstannat, tvärtom
kan vi förvänta oss ytterligare kunskaper och därför ocksä nya möjligheler all
diagnostisera och behandla sjukdomar i framtiden. Della innebäratt forlsall
specialisering inom sjukvården aren nödvändighel fören god funktion och en hög
medicinsk standard. Fakulteisnämnden framhåller vidare att en allmänläkare med
etl kompetensområde där huvudvikt lagts vid disciplinerna internmedicin, geriatrik,
samhällsmedicin och psykiatri torde komma att uigöra en ytterst värdefull länk
i framtida sjukvård. Samtidigt befarar fakultetsnämnden att den föreslagna
husläkaren torde komma all</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section150>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section151>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>76</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>hamna
i en hopplös situation där en i och för sig välmotiverad salsning på ökad
kontinuitet kommer att komma i allvarlig konflikt med kompetenskravet. Etl
införande av husläkarsyslemet lorde komma atl medföra en allvarlig nedrustning
av primärvårdens medicinska kvalitel och elt raserande av bl. a. barnsjukvård
och gynekologisk sjukvård inkl. barn- och mödrahälsovård, som för närvarande är
under uppbyggnad inom primärvården och där erfarenheterna är myckel goda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Lokala
Jöi hållanden måste få påverka rollfördelningen mellan allmänläkare/ specialist
anser flera remissinslanser.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
framhåller att sedan flera år har en diskussion förts om allmänläkarrollen,
såväl inom dislriktsläkarvården som inom andra grenar av hälso- och sjukvärden.
Avgränsningen mellan allmänläkares och specialisters uppgifter inom
primärvården och mellan primär- och länssjukvård är dock inte hell klariagd.
Olika organisationsmodeller måste prövas i primärvårdsområden med skilda
förutsättningar. I det ulvecklingsarbele som f n. pågår krävs samverkan mellan
huvudmännen och de centrala adminislraliva organen. Etl genomförande av
konlinuiielsuiredningens förslag skulle enligt socialstyrelsens mening försvara
de påbörjade utvecklingsarbetet beträffande primärvårdens krav pä
läkarkompctens m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
konstaierar alt vi kommer alt få ett avsevärt anlal vidareutbildade
specialister och atl det därför är nödvändigt atl finna lämpliga former för
specialisiläkarnas dellagande i primärvården för atl denna skall kunna
utvecklas i önskvärd lakl. Hur delta samarbete skall ske kommer att variera
dels i tiden, dels beroende på lokala förutsättningar. Landstingsförbundet
understryker vidare viklen av au ieii läge av personalbrisl inle låsa sig för
en fixerad modell för arbetsfördelningen i primärvårdens läkarfunktion. Inte minsl
måste lokala förutsättningar få påverka utvecklingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun betonar att om primärvården skall kunna utbyggas i snabb lakl mäste
lämpliga former för specialistläkarnas medverkan uiformas. Förutsättningarna
härför är självfallet varierande och kommunen anser att man med hänsyn lill
rådande personalbrisl ej bör fixera arbetsfördelningen i primärvärdens
läkarfunktion. De lokala förhållanden och förutsättningarna inom varje
sjukvårdsområde måste få påverka ulvecklingen i della avseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Gotlands
kommun beklagar att koniinuiietsutredningen i sä hög grad kommil all handla om
den framlida allmänläkarrollen och inte mera förutsättningslöst diskuterat den
lämpliga ansvars- och arbetsfördelningen mellan allmänläkare och specialister.
Bl. a. mästeenligt kommunens uppfattning klarläggas hur samspelet
allmänläkare-specialist praktiskt skall uiformas inom mödra- och
barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalaibetarejörbundei förordar alt en anpassning lill lokala
förutsättningar när del gäller val av organisationsmodeller också bör omfatta
möjlighet att ha etl varierat antal specialistfunktioner inom vårdcentralen och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section152>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section153>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>77</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>därmed
ytterligare minska behovet av remisser. Förbundel anser därmed utredningen
ställningstagande till vårdcentralernas storlek och arbetsfördelning därinom
vara en onödig begränsning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri
anser atl arbetsfördelningen mellan de läkare som areiar vid en vårdcentral och
samordningen av deras insaiser med distriktssköterskornas verksamhei kan ske på
olika säll. Spri ser det därför som en angelägen utredningsuppgift att försöka
närmare belysa för- och nackdelar med skilda organisatoriska lösningar på detla
problem.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Sveiiges läkarförbund
delar utredningens uppfattning att allmänläkaren har en nyckelroll i den öppna
vården ulanför sjukhus men får därför inte ses som specialist pä "det
mesta". Utbildning och arbetsuppgifter måste givetvis stämma överens. I
konsekvens härmed kan förbundet inte accepiera att "specialistens
huvudsakliga funktion blir all vara konsult åt allmänläkaren" och alt
specialistläkarens särskilda kunnande skall las i anspråk endasi "när det
behövs". Detla torde nämligen i realiteten ligga mycket nära etl
remisstvång. I stället bör arbetsfördelningen grundas på (lokala) överenskommelser
mellan allmänläkare och olika specialister. Därvid kan man ta hänsyn till såväl
geografiska och demografiska variationer som olika läkares utbildning och
intresseinriktning ("profilering"). Läkarförbundet påpekar vidare atl
ulredningen inle tillräckligt analyserat möjligheten att inordna de
offentliganställda specialislläkarna och privatpraktikerna i husläkarsyslemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Svenska läkaresällskapet finner att arbetsfördelningen mellan allmänläkarna bör
dels grundas på fortsatta avgränsningsdiskussioner mellan specialister och
allmänläkare, säsom skett bl.a. inom kirurgi, dels på lokala överenskommelser
mellan allmänläkare och specialister. I denna senare del kan då hänsyn tas till
allmänläkarens utbildningsbakgrund och intresseinriktning vid bestämning av
andelen specialistinsaiser som behövs. Samtidigt betonas alt sällskapets
slällningtagande grundar sig väsentligen på tätorternas, dvs. siörre delen av
befolkningens, vårdbehov resp. läkarsirukiur. De allmänläkare och specialister
som tillgodoser glesbygdsbefolkningen mäsie givetvis ha en bredare utbildning.
Allmänläkaren i glesbygd bör t. ex. ha en kompletlerande ulbildning både i
pediatrik och gynekologi.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Samverkan
mellan primärvård och länssjukvård framhålls som viktig</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Akademiska
siukhuset betonar alt för en lotal lösning av de medicinska problemen i
samhällel måste en harmonisk ulveckling ske både av den öppna primärvärden och
av den öppna värden vid sjukhus samt sjukhusens slutna vård. Vidare framhålls
bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
ökade specialiseringen inom sjukvården, och då speciellt vid sjukhusen, som
skett på senare år, är framförallt beroende pä den ulomor-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section154>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section155>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>dentligt
kraftiga ökningen av det medicinska kunskapsområdet under de senasle
decennierna. Genom denna ökade specialisering harsvensk sjukvård snabbi kunnai
tillgodogöra sig de stora medicinska framstegen beträffande diagnostik och
terapi som utvecklingen medgivit. En husläkarreform får därför inle medföra alt
specialislsjukvårdcn omfaiiande såväl öppen som sluten vård vid sjukhusen
äventyras. Även denna sektor måste få sin del av resurserna. Direktionen kan
sålunda inte länka sig all l.ex. akademiska sjukhuset i framtiden får minskade
resurser genom en omstrukturering i stil med del föreslagna
husläkarsyslemet."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
sjukhuset underslryker att genom placeringen på en relativt liten vårdcentral
ute i samhället blir allmänläkaren ur vetenskaplig synpunkt isolerad på etl
helt annal sätt än sin sjukhusplacerade kollega. Direktionen anser det därför
värdefullt alt diskutera möjligheten all vårdcentralerna både vad avser
vårdsamverkan och efterbehandling knyls funktionellt lill länssjukhusen. Inom
storstäderna kan en dylik koppling förslagsvis komma till stånd genom den
seklorisering som under senare är diskuterats och försöksvis prövats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet anser atl ett systematiserat samarbete med sjukhusen kan
avlasta primärvården. Sällskapet redovisar i delta sammanhang att
försöksverksamhet i Linköping visat att långvärdsläkare kan ge god kontinuitet
i vården av gamla även ulanför sjukhusen och därmed avlastning av primärvärden.
Sällskapet framför vidare att ylterligare studier av modeller för etl ökat
samarbete mellan sjukhusanslulen specialistvård och distrikts-vård behövs.
Vidare anför sällskapet bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Utredningen
tar för givet alt en läkare måste arbeta antingen inom disiriktsvården eller
inom länssjukvården. Man diskuterar inle möjligheten all kombinera
deltidstjänster inom vardera av dessa sektorer. En arbetsfördelning mellan
primärvård och sjukhusvård skulle ge ökad kontinuitet och kvalitel i
primärvården och samtidigt ökad kontinuitet i samarbele mellan öppen och sluten
vård. När sällskapet diskuterar denna integrerade organisationsmodell avses
särskilt tre grupper av läkare: barnläkare, gynekologer och öronläkare, som
alla inom sina resp. verksamhetsområden har relativt Slor öppenvårdsverksamhet
med tyngdpunkten i primärvården. Sällskapet får emellerlid framföra att del
ocksä inom andra medicinska verksamhetsområden finns skäl au undersöka värdet
av ett ökal engagemang i primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det är i själva verket
önskvärl att en iniernmedicinsk specialist vid behov skall kunna avlägga ett
hembesök hos en nyuiskriven patient. En sådan ordning skulle säkert öka
tryggheten för de mänga åldringar som nu läggs in akut vid våra iniernmedicinska
kliniker för atl efter en kort värdepisod återvända hem."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligl Göleborgs
universitets (Medicinska fakulteisnämnden) uppfattning kan del husläkarsystem
som ulredningen föreslär innebära en förhållandevis</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section156>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section157>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>dyr,
på grund av spridda "kringresurser", och kvalitativt försämrad
sjukvård. Systemet ger en viss horisontell kontinuitet men med den ulbildning
som allmänläkaren har idag kan förväntas atl remissförfarandet kommer all öka.
Följaktligen bör resurserna inom den sjukhusbundna vården ökas parallelll med
den öppna värden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting föreslår att relationerna mellan allmänläkarvården och den
slutna vården bör studeras vid särskilda försök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jämilands
läns landsting m. fi. remissinstanser inskärper vikten av atl kontakterna och
samarbetsrutinerna mellan länssjukvård och primärvård utvecklas ytterligare i
syfte att uppnå bäitre kontinuitet mellan olika nivåer i sjukvårdssystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.
Distriktssköterskans roll i husläkarsystemet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
framhåller alt distriktssköterskan tillsammans med allmänläkaren ulgör
basleamei i husläkarorganisationen. Distriktssköterskan -allmänläkarens
motsvarighel pä sjuksköterskesidan - kommer enligt utredningen således att få
en mer markerad roll än hiltills och skall svara för en viklig del av
kontinuiteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser sig, på samma grunder som anförts när del gäller arbets- och
ansvarsfördelning mellan distriktsläkarna, inte kunna biiräda utredningens
organisationsförslag som innebär att distriktssköterskor skall avdelas för att
betjäna en visst antal individer inom elt mindre distrikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
konstaierar vidare alt distriktssköterskans roll berörs översiktligt i
betänkandet. Socialstyrelsen instämmer i vad som anförs belräffande
möjlighelerna atl ge dislriklsskötereWorna ansvarsfulla uppgifier av
självständig nalur inom primärvärden. Slyrelsen serdet som en angelägen uppgift
atl medverka vid utformningen av regelsyslem belräffande ansvar m. m. som -
utan alt medicinska säkerhetskrav eftersattes - möjliggör etl effektivt utnyttjande
av distriktssköterskans kunskaper och erfarenheter. Styrelsen vill här erinra
om regeringens uppdrag 1978 till styrelsen all utreda förutsättningarna för att
ge bl. a. distriktssköterskor räll att föreskriva vissa läkemedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Belräffande
den av utredningen omnämnda tendensen lill specialisering av
sjukskölerskeuppgiflerna inom den öppna vården vill slyrelsen erinra om
förslagel i styrelsens barn- och mödrahälsovårdsuiredning alt barnhälsovården
på sikt i huvudsak bör handhas av distriktssköterskor samt atl sjuksköterskor
med speciell vidareutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom
inordnas i primärvårdsorganisalionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
framhäller i likhet med utredningen distriktssköterskans betydelse och
speciella förutsättningar att bidra till god kontinuitet och en helhetssyn på
patienten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section158>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section159>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera landsting bl. a. Blekinge, Malmöhus, Ålvsborgs,
Skaraboigs, Väslernorrlands, Uppsala och Göteboigs och Bohus läns landsting
underslryker starkt den betydelse som distriktssköterskorna har när del gäller
att skapa och upprällhålla långsiktig kontinuitet. Malmöhus läns landsting
anför bl. a. följande .</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>"Redan nu arbelar distriktssköterskorna inom beslämda
geografiska områden. Della bör leda till au de känner sina patienter
förhållandevis väl. Antalet tjänster måste emellenid i princip fördubblas inom
landstinget för atl komma upp till den nivå som utredningen föreslår. En sådan
ökning måste ske successivt och i konkurrens med övriga angelägna
resursförstärkningar inom sjukvården. I lakl med utbyggd organisation kan
distriktssköterskorna dels avlasta allmänläkarna vissa arbetsuppgifter, dels
svara för atl kontakt mellan vårdcentral och allmänhel saml med socialvård i
förekommande fall sker på ett lillfredsställande sätt."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Göteborgs kommun betonar också distriktssköterskans
betydelse för kontinuitet, varvid särskilt understryks all del stöd
socialassistenten kan ge distriktssköterskan är en nödvändig förutsättning för
au hon skall få den helhetssyn utredningen avser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även Sveiiges läkarfdrbund kan i allt väseniligi slälla
sig bakom utredningens idéer om distriktssköterskans mycket viktiga roll i den
framtida primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>SHSTF konstaterar all genom atl läkarresurserna inom
primärvården har varit begränsade, eller alt dessa har funnits pä långt avstånd
från de vårdbehövande, har distriktssköterskan i allt högre omfattning fåll
ulföra flera sjukvårdande arbetsuppgifter. Distriktssköterskan har därför-
speciellt inom mindre tätorter och inom glesbygdsområden - blivit något av en
"försia-hjälpinsians". Inom områden (speciellt stora tätorter) där
närheten lill såväl läkare som sjukhus har funnits, har distriktssköterskan
fäll en mer anonym roll. SHSTF framhåller att utbyggnaden av primärvärden i
första hand bör mötas med en prioritering av ökade vidareutbildningsinsatser
och genom inrättandet av fier disiriktssköierskeijänsier.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Svenska
koinmunförbundet erinrar om att distriktssköterskan är den värdgivare som mest
konsekvent kunnai arbeta utifrån en helhelssyn på patientens vårdsituation. Bl.
a. genom an hon arbelar i elt geografiskt avgränsat område har det varil
möjligl för henne att lära känna sina patienter och skaffa sig kunskap om
människornas levnadsförhållanden inom området. En centralisering av
distriktssköterskorna lill vårdcentralen får enligl kommunförbundets mening
inte innebära att denna möjlighet till närkoniakt försvinner. Kommunförbundet
framhåller alt möjligheten lill mottagnings-verksamhet ute i områdei är
angelägen, inte minsl i glesbygd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommunförbundet påpekar vidare all förutsättningarna föran
en breddning av undersköterskornas arbetsområde inom primärvärden kommer atl
öka i och med den ökade utbildningen av undersköterskor som ocksä i och med att
den nya läroplanen är bällre anpassad till verksamhei inom öppen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section160>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section161>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>värd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uppsala och Ålvsborgs läns landsting anser det vara
nödvändigt att förstärka distriklssköterskefunktionen inom husläkarsyslemet
genom atl tillföra också annan kvalificerad personal t.ex. undersköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sveriges fölkpensionärers riksförbund ifrågasäller del
lämpliga i atl utnyttja undersköterskor och sjukvårdsbiträden i stället för
distriktssköterskor. SFRF framhäller särskilt betydelsen av alt
distriktssköterskeinsiitutionen snarast byggs ut och ges en siarkare ställning
i framtidens sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8. Vårdcentralen, vårdteam, övrig personal m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ulredningen framhåller att det är viktigt för bl. a.
helhetssynen att ett husläkarsystem byggs upp kring en vårdcentral med ansvar
för hälso- och sjukvården inom elt skarpt begränsat geografiskt område som bör
sammanfalla med socialvärdens disiriklsomräde och om möjligl också med skolans
rektorsområde. I elt sådant område skall hemsjukvård, äldrevård, social
service, barnhälsovård och skolhälsovård samordnas, jourverksamhet inom de
medicinska och sociala fälten planeras och utvecklas, likaså förebyggande
hälsovård, omgivningshygien och miljövård. Utredningen går dock inte närmare in
på hur samverkansarbetei skall utformas i prakliken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligl ulredningen ärdel allmänläkaren och distriktssköterskan
som utgör basen i husläkarsyslemets kontinuitetsfunktion. Utredningen
understryker samlidigl behovel av att dessa arbelar i nära samverkan med
vårdcentralens övriga personal som, specialistläkare, läkare under utbildning,
patientmottagare, mottagnings- och vårdpersonal, sjukgymnast, arbetsterapeut
m. m. Vidare understryks viklen av alt del finns välfungerande samarbelsformer
med primärkommunens sociala verksamhei och andra serviceorgan av betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen anför belräffande primärvårdens
organisation bl. a. atl utredningens redovisning av den öppna värden ger en
klar uppfattning om all vårdutbudet i andra länder liksom hos oss för
närvarande är splittrat och ojämnt fördelat. Utvecklingen mot en på
människornas medicinska och sociala behov baserad på primärvårdsorganisaiion
innehållande differentierade resurser vid lättillgängliga
vårdcentraler/motsvarande är dock påtaglig i de flesta europeiska länder.
Enligl socialstyrelsens uppfattning mäste primär-vårdsuppgifterna avgränsas
frän länssjukvården och hållas samman i en primärvårdsorganisation inom givna
geografiska områden - i regel molsvarande primärkommunerna. Härigenom ökas
förutsättningarna för vårdepisodkontinuilet och kontinuitet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen anser att ulredningen ensidigt lyft fram
en av huvudprinciperna för primärvårdens uppbyggnad - kontinuiteten - och
baserar silt organisationsförslag på föreställningen om en över åren varaktig
relation mellan ett anlal invånare och en viss läkare. Socialstyrelsen kan inte
biträda</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>6 Riksdagen 1978/79. t saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section162>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section163>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>82</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>utredningens synsätt i detla avseende. Kontinuiteten i
värden bör enligt slyrelsen baseras på vårdlag i primiirvården, i vilka ingår
cu flertal personalgrupper vid sidan av distriktsläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen' konslaterar vidare an primärvårdens
övriga personal vid sidan av allmänläkare och distriktssköterskor beskrivs i
betänkandet som "hjälpkrafter" som "biträder i vårdarbetet"
och au utredningen synes förutsätta atl husläkaren genom rapporter från dessa
personalgrupper -specialistläkare, sjukgymnaster, arbclsierapcuicr,
undersköterskor m. fi. -"håller i alla trådar" och hardet samlade
ansvarel för "sin patient".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen kan inte ansluta sig lill en sådan
beskrivning av ansvarsfördelningen inom primärvärden. I primärvårdens lagarbete
har var och en sitt orofessionella ansvar inom ramen för gällande
författningar. Slyrelsen kan heller inte acceptera utredningens uppfattning atl
specialister i primärvärden skall betraktas enbart som konsulter åt
allmänläkarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vidare framhåller socialstyrelsen atl
kontinuitetsutredningen inte har framlagt något nytt maierial av betydelse för
planeringen av sjuksköterskors verksamhet i primärvården. Viktiga grupper, som
l.ex. barnmorskor, vårdcentralens mottagningssköierskor, undersköterskor m. fl.
har helt utelämnats. Utredningens förslag att särbehandla distriktssköterskans
slällning i syfte att säkerställa kontinuiteten i vårdarbetet är vidare enligl
styrelsens mening inte lillräckligt underbyggt. Många möjligheter finns för
arbetsfördelning och organisatorisk ställning för sjuksköterskor av olika
kategorier i primärvården, alltefter primärvårdsområdenas varierande förutsättningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att säkra en god kontinuitet i vården krävs även
samverkan mellan primärvärden och länssjukvården, t. ex. ifråga om
vårdplanering och informationsutbyte kring gemensamma patienter. Dock bör
enligl styrelsens mening vårdcentralens och inte de enskilda läkarnas
journalarkiv uigöra den centralpunkt, där information samlas om de patienter
som är bosalla inom centralens upptagningsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet erinrar också om alt man måste räkna
med alt sjuksköterskor med annan ulbildning liksom personal med
undersköter-skeulbildning i ökad utsträckning måste fä en roll i primärvårdsarbeiet,
inte minst när del gäller hemsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vårdcentralens kollektiva ansvar for koniinuiieien i
primärvården hävdasav en del sjukvårdshuvudmän. Nedan refereras några sädana
slåndpunktstaganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Göteborgs kommun:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Göleborgs kommun anser för sin del alt vårdcentralen som
helhet kan användas som koniinuitetsbärare. Givetvis skall kontinuitet mellan
patient och en enskild läkare eftersträvas. Den enskilde läkaren kommer
emellerlid</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section164>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section165>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>från
tid till annan au ersättas av vikarie, nämligen vid den ordinarie läkarens
semester, sjukdom, föräldraledighet, jourkompensationsledighct och vidareutbildning.
Med del innehåll utredningen ger husläkarfunktionen föreligger också en risk
för splittring i läkarens arbeisutövning. Tjänstgöring vid sjukhem och
servicehus för äldre tar sin tid, liksom engagemang i barnhälsovård,
skolhälsovård och mödrahälsovård. Till detia kommer all såväl läkare som
patienter har en hög nyiiningslrekvens inom en kommun av Göleborgs slorlek.
Utredningens förslag att den fiyitande patienten skall ha möjlighet alt behålla
sin tidigare husläkare kan starkt ifrågasättas, inte minst med tanke på
betydelsen av gemensamma upptagningsområden för och samverkan mellan sjukvård,
socialvård, skola m. m. Utredningens förslag innebär också svårigheier att
förena två var för sig viktiga principer nämligen närhet och fritt läkarval.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Västmanlands
läns landsting:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
den planerade utbyggnaden och i synnerhet om distrikisskötersketätheten också
ökar enligl uiredningens förslag har vi anledning tro alt vårdcentralen i värt
landsting kommer att bli den centralpunkt lill vilken vårdcentralens
beijäningsområdes invånare kommer atl ansluta sig utan sådana akiiva åtgärder
för individuell anslulning som ulredningen föreslär. Speciellt märkbart blir
detla dä den största orterna - som Västerås och Köping - fått sina
kommundelsvärdceniraler och kommunerna delats upp i beljä-ningsområden för
resp. vårdcentral och dä vårdcentralernas betjäningsområden vinner
överensstämmelse med andra områden som t. ex. socialvård, skola etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsting:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgått av föregående satsar landstinget på en kraftig utbyggnad av
primärvården. Med tanke på helhetssynen och kraven pä närhet, tillgänglighet
och kontinuitet måste del i framliden bli fråga om ell lagarbete i vilket
deltar inte bara allmänläkare och distriktssköterskor utan också övrig personal
inom primärvårdsorganisalionen. En eftersträvansvärd kontinuitet inom
sjukvården uppnås knappast genom införande av begreppel husläkare.
Vårdcentraler med ansvar för befolkningen inom givna upptagningsområden och
eftektiva vårdplaneringsmetoder ger enligl landstingets mening bättre
förutsättningar för en långsiktig kontinuitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Väslernorrlands
läns landsting:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förvaltningsutskollei
anser alt kontinuiteten måste tillfredsställas genom atl patienten knyls lill
en vårdcentral inom distriktet där fiera läkare</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section166>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section167>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>84</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>samarbetar.
Genom förändringar i värdorganisationen och moiiagningsruii-nerna bör vi
successivt kunna erbjuda patienterna en bättre kontakt med vårdpersonalen vid
våra vårdcenlraler. En grundläggande förutsättning är au lillräckligt många
färdigutbildade läkare är beredda ta fast anställning i alla delar av landel.
Viktigt är att dä se lill att de ökade personella resurserna hamnar där de bäst
behövs. Olika vägar för att nå detta mål genom organisatoriska åtgärder bör
naturligtvis prövas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vårdlagets
betydelse framhålls av flera remissinstanser</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting efterlyser en diskussion a v alternativa förslag som t. ex. -
Skulle del kunna vara möjligl an betrakta arbetslaget inom värdcentralen
tillsammans med en distriktssköterska som lämplig koniinuitetsbärare? Vidare
anser landstingel atl utredningens synsätt innebär uppenbara risker för en
alltför slor läkarcenirering. Husläkaren bör ses som ingående i elt arbetslag
tillsammans med distriktssköterskor, socialarbetare m. fi., vilka var och en
har ell självständigt vårdansvar. Alla insatser behöver då inle förmedlas via
husläkaren. Tvärtom bör endasi läkarens insatser tas i anspråk då det är
befogat sett utifrån kraven på medicinsk kvalitel och säkerhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Väslernorrlands
läns landsung m. fl. remissinslanser anser att utredningen alltför lite tagit
upp den betydelse övriga befattningshavare vid vårdcentralen har för all
tillgodose god kontinuitet. Landstinget vill i detla sammanhang tona ned
doktorsrollen och framhäva vårdteamets betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
har förslåelse för alt svårigheier kan föreligga atl upprätthålla fasta och
kontinuerliga kontakter med alla personalkategorier. Del finns enligl vad LO
anför anledning au påminna om den pågående statliga ulredningen om sjukvärdens
inre organisation och de strävanden som finns att sjukvårdens hierarkiska
system skall ersättas av lagarbete, gruppvård och förändrade yrkesroller. LO
underslryker med anknytning härtill det angelägna i att kontinuitetsslrävandena
i vården inte motverkar utan i stället främjar och stärker lagarbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTFär
i princip positiv lill konlinuitetsutredningens målsättning och de tankegångar
som finns för att åstadkomma en fast vårdgivarkontaki i hälso-och
sjukvårdssystemet, som skall bilda en sammanhållen länk mellan olika
vårdinsatser och på olika värdnivåer. SHSTF vill dock understryka faran av att
gå ul och bibringa befolkningen uppfattningen om att de ska erbjudas en och
samma läkarkontakt (husläkare). SHSTF vill för sin del anföra att vårdcentralen
bör vara det forum där ett vårdlag också kan stå för kontinuitet, efiersom
olika befattningshavare utför olika behandlings- och omvårdnads-uppgifter.
Självfallel måste den vårdsökande själv framföra önskemål vilken läkare som
han/hon i försia hand önskar ha kontakt med. Förslaget om mindre vårdenheter
anser SHSTF är lillfredsslällande och delta borde</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section168>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section169>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>85</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>möjliggöra
för den vårdsökande att etablera en fast kontakt med vårdcentralens arbetslag
- främst då med distriktsläkare (allmänläkare) och distriktssköterska, men
också med övrig vårdpersonal inom vårdcentralen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbeiarejörbundei anför beträffande vårdlagets betydelse bl. a.
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Ett
genomgående drag i senare års vårddebaii är behovel av förändrade arbetsformer.
Sjukvårdens hierarkiska system skall ersättas av lagarbete, gruppvård och
förändrade yrkesroller. En statlig ulredning är tillsatt och en intensiv
forskningsverksamhet pågår inom området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
förslagel lill husläkarsystem atl döma verkar denna deball i det närmast hell
ha förbigått ulredningen. "Basleamei" uigörs här genomgående av
allmänläkaren och distriktssköterskan. Övriga grupper kompletterar basteamet
"allt efter behov".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förbundet
menaratt vårdtagaren i princip skall ha kontakt med ett vårdlag. Visseriigen är
läkaren och distriktssköterskan betydelsefulla för kontinuiteten, men den
successivt ändrade roll exempelvis undersköterskan erhållit moiiverar också etl
aktivt och självständigt deltagande i behandling och omvårdnad av patienterna.
De begränsade resurserna torde i praktiken dessutom kräva an andra än läkare
och distriktssköterska håller viss paiientkonlakt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att lagarbetet skall fungera väl bör anlalel personalkategorier dock hällas
begränsal. Detta sker lämpligen genom atl undersköterskor ulgör primärvärdens
baspersonal, vilket är möjligl med ell fullföljande av gällande
personalplanering som skall ge 89 000 yrkesverksamma undersköterskor år 1985.
Givetvis skall primärvårdens sjukvårdsbiträden därvid ha möjlighet att fa
underskölerskeulbildning. Även läkarutbildningen bör ses över och föregås av
praktik från vårdarbete i syfte alt främja lagarbetet."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinslanser framhåller övriga personalkategoriers beiydelse för koniinuiieien</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
pekar på att övriga personalkategorier såsom exempelvis läkarsekre-terare,
administrativ personal och övrig sjukvårdspersonal måste komma in i
planeringsarbetet för vårdkontinuilet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
handikappråd eflerlyser en mer ingående diskussion av undersköterskornas,
arbetsterapeuternas och sjukgymnasternas arbetssituation i en decentraliserad
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands,
Gävleborgs m. fi. läns landsting framhåller att del i framliden lorde bli
nödvändigl alt i högre grad än hittills anlila sjuksköterskor och
sjukvårdsbiträden i disiriktsvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri
framhåller att patientmottagaren har en nyckelroll vid vårdcentralen. Det är
patientmottagaren som ser lill atl alla vårdsökande ges tillfälle att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section170>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section171>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>diskutera
sin situation och får den hjälp som behövs och som finns atl tillgå vid
vårdcentralen eller på andra sjukvårdsenheter. Vidare konslaterar Spri att en
aktiv palienimoiiagarverksamhet också har en viktig uppgift alt fylla när del
gäller att se lill att de begränsade sjukvårdsresurser vårdcentralen förfogar
över i första hand utnyttjas för de människor som bäst behöver dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns landsting finner att utredningen tagit väl lätt på mottagnings-sköterskans
vikliga roll i arbetet vid värdcentralerna och betydelse för en förbättring av
vårdkontinuiteten. 1 del arbete som bedrivs med utveckling av arbetsrutiner
inom öppen värd i Blekinge är tyngdpunkten lagd pä mottag-ningsskölerskan.
Allmänhetens försia kontakt med sjukvården sker vanligen via telefon. Enligt
landstingets uppfattning är det hell grundläggande all den rådgivning som där
erhålles samt den prioritering som där sker och därmed planering av hela
patienigenomsirömningen i den öppna vården lägges på så kvalificerad pesonal
som möjligl. Del går inte alt bedriva verksamhet vid moderna vårdcentraler på
ett bra sätt utan alt mycket stor vikt lägges vid telefonmoilagningen. Dessutom
anser landstingel att moltagningssköter-skans medverkan i diabetesvård,
hypertonivärd och motsvarande verksamhet av cent-al och grundläggande
betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun underslryker ocksä hur viklig den övriga personalen är för patientens
upplevelse av kontinuitet. Inte minst gäller detla den sjukvårdsulbildade
person som skall sköta vårdcentralens rådgivningsfunktion och svara för vårdplaneringen
på centralen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Liknande
synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund som anser att även andra
personalkategorier än allmänläkaren och distriktssköterskan borde ha
diskuterats mera ingående. Förbundet framhåller bl. a. atl patienimoltaga-ren/mollagningssköierskan
har en central roll i vårdceniralsarbelet och all samarbetet med socialvården
är betydelsefullt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Arbetarskyddsstyrelsen
framhålleratt i belänkandet skjuls läkarrollen fram som centralgestalten medan
övriga funktionärer inom teamet betecknas som läkarens hjälpkrafter.
Arbetarskyddsslyrelsen påpekar med anledning härav all man inom
företagshälsovården slutat tala om läkarens hjälpkrafter. I stället har man
velat undersiryka all det är fråga om samarbete mellan teammedlemmar.
Resultatet har i många fall blivit bättre laganda, bättre arbetsmiljö för
personalen, bättre ekonomi med läkarens tid. Många läkare som eftersträvat
denna nya roll har dock funnil den svår alt förverkliga på grund av
förväntningar pä läkaren som auktorileisfigur och allmän irygg-heisskapare.
Arbetarskyddsslyrelsen anser därför alt det är olyckligt atl utredningen genom
sina förslag konserverar ett sådant synsätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Slatens
invandrarverk förutsätter all vårdcentralerna i sior utsträckning kommer atl
arbeta i team och att personal med invandrarbakgrund ingår i vårdteamen. Om
sådan personal ej finns tillgänglig på centralen föreslår verkel att s. k.
kontakiassistenter knytes till teamen. Vidare anser invandrarverkel att
patientmottagaren spelar en central roll i uiredningens förslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section172>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section173>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Eftersom
patientmotiagaren skall avgöra hur angelägel patientens vårdbehov är, Släller
kontakten med invandrare slora krav. I många fall är del inte lillräckligt med
ren tolkning för att patientmotiagaren skall få en korrekt uppfattning av
vårdbehovet. Samarbete med personal med invandrarbakgrund alternativt med kontaktassistenier
blir därför nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Med
Ulgångspunkt från målsättningen om helhetssyn i behandlingen tar flera
remissinstanser upp frågan om samverkan med socialvården och andra seivlce-organ
i samhällel.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Göleborgs kommun anför belräffande
åtgärder för all uppnå en helhelssyn i behandlingen bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Kommunen
hade funnit det värdefullt om ulredningen närmare klargjort hur målen helhelssyn
pä patienten och kontinuitet i värden båda kan uppnås i de av ulredningen
föreslagna modellerna. Enbart en ökad kontinuitet mellan patienter och den
enskilde läkaren leder inte självklart lill helhetssyn på patienten - dvs. atl
individens fysiska, psykiska och sociala behov bedöms ur elt helhetsperspektiv
och att sammansatta behov om möjligt tillgodoses samlidigl. Så hade del varit önskvärl
om utredningen bl. a. i anslutning till diskussionen om läkarens,
distriktssköterskans och paiienimottgarens förändrade yrkesroller även
kommenterat förändringar i socialassistentens yrkesroll samt även studerat
allmänläkarens och distriktssköterskans behov av direkt samverkan med
socialassistenter och konkretiserat dessa behov i nuläget samt skisserat de
framlida behoven."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göleborgs
och Bohus läns landsting anser alt det vore en fördel om utredningens "basieam"
kunde utökas med en socialarbetare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>DHR
anser del knappast möjligl för en vårdcentral all fungera ur rehabilileringssynpunkl,
om man inie kan samplanera vård och social service. DHR menar alt om kommunerna
skall kunna tillgodose behovel av social service lill medborgare med handikapp,
måste en nära samverkan ske med sjukvärdshuvudmännen. Personer med permanenta
skador på grund av sjukdom eller olycksfall behöver regelbunden funklionsiräning
och andra behandlingsformer föratt inte fä ytterligare nedsatt
funktionsförmåga. Föratt tillgodose dessa krav anser DHR att vårdcentralerna
måste ha större resurser än vad koniinuiietsutredningen anger i betänkandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Slatens
handikappråd finner det vara av värde om på sikt sjukvärdens disirikisindelning
så långl möjligt sammanfaller med annan geografisk administrativ indelning som
t. ex. skolans rektorsområden, polisdislrikl osv.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
riksjörsäkiingsverkeis mening bör ett eventuellt genomförande av systemet med vårdceniralsanslutna
husläkare ske med beaktande av de erfarenheter som gjorts vid försök med olika
vårdcentralmodeller. Runt om i landet sker sådana försök med samverkan i
behandlingsarbete mellan sjukvärden och andra samhälleliga organ, framförallt
socialvård, arbetsvärd och försäkringskassa. Det är främst kravet pä helhelssyn
som styr dessa</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section174>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section175>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>samverkanslbrsök,
som pä många håll sker i form av lokalgemenskap i vårdcenlraler. Verket vill
därför peka pä det angelägna i att en uppbyggnad av elt husläkarsyslem sker i
samverkan med de övriga organ som har atl svara för medicinsk och social omsorg
och service inom primärvårdsområdei.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunjörbundei framhåller alt det ur prim'ärkommunal synpunkl är angelägel för
au lillgodose behovel av samverkan all vårdcentralen och socialdisinkiet
arbetar inom samma geografiska område. Inte minst gäller delta där frågan om
samlokalisering av öppna vården inom sjukvård och socialvård är aktuell.
Kommunförbundet påpekar vidare att erfarenheten visar att inte så få av dem som
söker kontakt med sjukvården -läkare, distriktssköterska - lever i en social situalion
som bör ulredas och där insatser av social nalur behöver sältas in. Sådana insalser
kan röra barn- och äldreomsorg eller individuellt anpassade stöd- och
behandlingsinsatser. Intimt samarbele mellan primärvården och socialvården är
därför nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>9.
Mödra- och barnhälsovård m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
som utgår från önskemålet om helhetssyn på patienten anser det vara angelägel
att barnhälsovården inlegreras i disiriktsvården så alt husläkaren och
distriktssköterskan får elt ökat ansvar för denna dock med tillgång lill barnläkarexpertis
på konsultbasis. Allmänläkaren skall enligt uiredningens förslag fungera som en
läkare för alla familjemedlemmar. Beträffande mödravårdscentralernas verksamhet
förs liknande resonemang och utredningen anser det vara naturligt alt
allmänläkaren/husläkaren får ett ökal ansvar även inom denna verksamhet. Vad
gäller läkarinsatserna under gravidilelsövervakningen säger utredningen att
"graviditeten är en speciell period under en kvinnas liv och att den kan
medföra komplicerade medicinska skeenden av speciella slag, ofta av den karaktären
att det är påkallat med specialistvård".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
betonar att del är ett oavvisligt krav alt barn- resp. mödrahälsovård inte bör
anförtros läkare som saknar eforderiig kompetens inom området. Då ett relativt
stort antal distriktsläkare som fåll sin allmänläkarkompeiens med slöd av
tidigare övergångsbestämmelser saknar utbildning såväl inom barnsjukvård som
kvinnosjukvård, kan uiredningens lanke att husläkarna generellt skall ges
ansvar även för dessa verksamheler inte accepteras. Samlidigl erinrar styrelsen
om sitt nyligen publicerade förslag lill organisation av den framlida barn- och
mödrahälsovården och till rapporten "Primärvård - innehåll och
utveckling" där kompetenskrav för läkare inom nämnda verksamheter utföriigt
behandlas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med utredningen avvisar socialstyrelsen beteckningen "allmänläkare
för barn", vilken stundom framförts för atl beskriva barnläkarens
uppgifter i primärvården. En sådan beteckning leder enligl styrelsen till</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section176>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section177>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förvirrande
terminologi. Man kan härav la föreställningen att läkare med fastställd allmänläkarkompeiens
inte skulle kunna omhänderta minderåriga patienter. Socialstyrelsen hävdar
således atl allmänläkarna har väsentliga uppgifter inom primärvärden, när det
gäller hälso- och sjukvård för barn och en allmänläkare som utöver de
obligatoriska tre månaderna har ytteriigare fördjupad kompelens inom pediatrik,
kan också anförtros uppgifier inom barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmöhus
läns landsting inslämmer i utredningens förslag och redovisar all det i
landstingets hälso- och sjukvårdsplan bl. a. uttalas an primärvården bedrives
med allmänläkare och barnläkare som är distriktsläkare och gemensamt deltar i
mottagnings- och jourverksamhet, varvid barnläkaren inriktar sig pä barnens hälso-
och sjukvård samt att mödrahälsovården sköts av specialist i obstelrik och gynekologi
eller av allmänläkare med tillfredsställande utbildning i obstelrik och gynekologi.
Det är således av särskild vikt anser landstinget atl etl tillräckligt anlal
specialister i obstelrik och gynekologi kommer att finnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Väslernorriands
läns landsting delar i stort utredningens uppfattning all allmänläkare och
distriktssköterska bör ha elt ökat ansvar inom dessa sektorer. Enligl
landstingets uppfattning kommer sannolikt lokala förhållanden att spela slor
roll, men den övergripande målsättningen anses vara riklig. Vidare säger
landstinget atl specialisterna självfallet skall tjäna som konsulter ät
allmänläkarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landsting anser all uiredningens skisserade förslag för mödra- och
barnavårdscentralernas uppbyggnad inte är övertygande. Landstinget anför alt
uppbyggnaden av mödra- och barnavårdscentralernas verksamhei och hur
specialistresurserna inom dessa områden skall utnyttjas är av allra största
betydelse och berör en siörre del av befolkningen. Dessa frågor har inle lillräckligt
klarlagts av utredningen anser landstingel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun konstaterar all förutsättningarna för mödra- och barnavårdscentralernas
verksamhei är högst skiftande, varför inte någon bestämd modell bör
fastställas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
handikappråd betonar att specialisllillgång på primärvårdsområdei är av Slor
vikt för handikappade barn. Handikapprådet befarar atl utredningens förslag om
att barnavärds- och mödravårdscentralerna skall läggas in i små vårdcentraler,
uppbyggda enligt husläkarsyslem, kan innebära atl specialister på barn inte
längre blir tillgängliga pä primärvärdsplanet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Handikapporganisationerna
DHR och HCK är kritiska mol uiredningens förslag att allmänläkaren skall la
över barnläkarens funktion i den öppna vården. DHR betonar all habiliieringen
av barn med handikapp kräver läkare med särskilda kunskaper och all denna
verksamhet i allt större utsträckning läggs ut i kommunerna i anslutning till
förskoleverksamheten. DHR vill därför undersiryka an barnhabiliteringen måste
byggas ut på det kommunala planet oberoende av men gärna i samverkan med
vårdcentralerna. HCK</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section178>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section179>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>90</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sätter
den ökade satsningen inom barnhälsovården under 70-talei i samband med minskad sjuklighei
och lägre barnadödlighci. HCK anför vidare atl inte minst har förekomsten av
handikapp kunnat upptäckas på ett lidigt stadium -vilket kunnai medföra goda
behandlingsresultat och etl minskat lidande för barnel och dess familj. En barnmedicinsk
skolning är således hell nödvändig för alt rält förstå och korrekt behandla de
skiftande hälso- och sjukvårdsproblem som finns i barnaåren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting anser alt barnhälsovårdsöverläkaren även i fortsättningen bör
svara för samordningen av barnhälsovården. Vidare anför landstingel bl. a.
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Allmänläkarnas
övertagande av huvudansvaret för barnhälsovården får emellenid inle innebära atl
barnsjukvården till alla delar överföres lill primärvården. Spädbarnsålderns
sjukdomar är ur såväl diagnostisk som terapeutisk synpunkt så speciella att
barnläkarnas insatser ofta inte kan undvaras. Likaledes bör sådana långvariga
och svårbehandlade sjukdomstillstånd som t. ex. astma, diabetes, medfödda
hjärtfel samt svårare handikapp även i framliden skolas av specialister."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun framhåller alt kommunen har en väl fungerande barnhälsovård uppbyggd
kring barnavårdscentraler med särskilt utbildade barnsjuksköierskor. Kommunen
anser att denna organisation bör bibehållas. Läkarinsatserna vid barnaitärdsceniralerna
i Göteborg ombesörjes till övervägande del av specialiserade barnläkare - en
ordning som kommunen finner fördelaktig. Förde något äldre barnen anser
kommunen dock att den primära barnsjukvården kan ombesörjas av allmänläkare.
För atl slödja samverkan inom en vårdcentral saml samarbetet mellan
barnhälsovården och vårdcentralen anser kommunen en för Göieborg lämplig
lösning vara all placera barnläkare på vårdcentral, särskilt i barnrika
områden. Denne kan då sköta barn- och skolhälsovården i värdcenlralomrädet, ta
hand om sjuka barn pä vårdcentralen när hans kompetens erfordras, samt i övrigl
vara konsult i barnsjukvärdsfrägor åt allmänläkarna vid vårdcentralen. På
vårdcentraler som betjänar områden med få barn kan denna roll övertagas av en
allmänläkare med särskild utbildning i barnmedicin. Delta synsätt förutsätter
dock atl vårdcentralen är koniinuitetsbärare mellan patienten och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Belräffande
mödravårdscentralerna är dessa i Göteborg bemannade med barnmorskor och specialislkompeienia
läkare. I likhet med vad som gäller barnhälsovården har detla syslem visal sig
fungera bra. Kommunen anser dessulom att del finns medicinska skäl att behålla
nuvarande system. Della hindrar givetvis inle alt en siörre koppling
eftersträvas mellan mödravården och allmänvården på så säll all vårdcentralen
hålls informerad om "sina" patienters kontakter med mödravården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting anser med hänsyn lill bl. a. de adminislraliva och
organisatoriska insatser som behövs för att genomföra ett husläkarsyslem atl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section180>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section181>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>91</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>det
kan vara lämpligt att i storstäderna inte omedelbart inordna barnhälsovård och
-sjukvård i husläkarsystemet. Den vård som idag ges vid barnavårdscentralerna
tillhörde bäst fungerande vårdområdena. Samlidigl är del en olägenhel all del
friska barnet får hjälp på barnavårdscentralen och det sjuka på vårdcentralen.
En samordning bör därför ske enligl utredningens förslag. Under ett
övergångsskede skall barnläkaren och barnsjukskölerskan vara skyldiga atl
redovisa sina resultat för husläkaren och distriktssköterskan. Husläkaren skall
svara för helhetsbilden av den familj barnel lillhör. För att underlätta genomförandel
av etl totalt husläkarsystem i storstadsområde bör försök med integrerad
barnsjukvård och -hälsovård inledas. Samlidigl betonas riskerna med en
avspecialiserad primärvård och landstinget framhåller viklen av all den
specialiserade barnhälso- och barnsjukvårdens tillgångar tillvaratas i en
reformerad primärvård. Inom dessa personalgrupper finns ell kunnande om barns
och ungdoniars psykiska ulveckling och störningar, som är svårt alt uppehålla
inom en frän denna kompelens avspecialiserad primärvård med uppgifier över hela
det medicinska fältet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vidare anför landstingel
alt del inom den psykiska barn- och ungdomsvärden (PBU) för närvarande bedrivs
konsultverksamhet främsi i form av handledning och fortbildning av personalen
vid länets barna- och mödravårdscentraler. Idag finns tolv tjänster avsatla
för denna verksamhei för ca 250 bvc-sjuksköierskor. Ett genomfört husläkarsyslem
skulle medföra att konsultverksamheten skulle rikta sig lill mellan 1000 till 2
000 distriktssköterskor. Detta skulle radikalt förändra förutsättningarna för
konsultverksamheten inom delta område. Den av barnomsorgsgruppen föreslagna
föräldrautbildningen blir också svår au genomföra om distriktssköterskan får
ett för litet befolkningsunderlag. Även förutsättningarna för barnhälsovårdens
samarbele med förskolan kan komma att försväras. Inom ett innerstadsdistrikl i
Stockholm kan exempelvis en förskola komma att behöva samarbeta med 12
distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landsting anför i sill yttrande bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Enligl
ulskotiels mening kan det i socialt speciellt problematiska områden finnas skäl
att sälta in siörre resurser än de som disiriktsvården kan ge, eftersom barnen
ofta fungerar som försia tecken på all något är pä väg an hända inom en familj.
Normalt sett och i de fall barnhälsovårdens arbetsuppgifter i framtiden varit
oförändrade hade dislriklsvårdens resurser, med främstdisiriktsskölerskeinsaiser,
varit tillräckliga. Förlillfället haremellertid barnhälsovården ålagts nya
arbetsuppgifter såsom föräldraundervisning och förskolans hälsovård. Så som
verksamhetens omfattning blir under de närmaste åren förordar utskottet all
frågan om bibehållande av en speciell barnhälsovårdsorganisation för åtminstone
de större orterna tills vidare lämnas öppen. Definitivt slällningstagande bör
ske i samband med alt utredningen om mödra- och barnhälsovårdens framtida
organisation och innehåll behandlas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section182>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section183>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>92</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vidare
bör, eftersom barnspecialisterna i öppna vården skall deltaga i den allmänna jourverksamhelen,
man sträva efter att läkare med specialistkompetens inom barnmedicin erhåller
kompletterande utbildning till allmänläkare. Fördjupningen som dessa läkare
efter allmänmedicinutbildningen har på barnmedicinområdet kommer därvid alt
tjäna som en värdefull tillgäng inom vårdcentralen som en komplettering till
övriga läkares speciella profilering."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller systemet med barnavårdscentraler släller sig Psykologförbundei tveksam lill
att dessa i högre grad än nu skulle överföras till vårdcentralerna. Också inom
denna verksamhet är kompetensen så mycket bredare än den renodlat medicinsk-biologiska
atl vårdcentralen knappast lorde kunna erbjuda service på motsvarande nivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
framför bl. a. följande synpunkter vad gäller barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Arbetsuppgifterna
inom barnhälsovården tenderar alt allt mer öka i omfaltning. Som exempel kan
nämnas alt barnomsorgsgruppen i silt betänkande om föräldrautbildning (SOU
1978:5) föreslagil att barnmorskor vid mödravårdscentraler och sjuksköterskor
inom barnhälsovården skall leda föräldragrupper (antingen enskilt eller i
grupp) för alla nyfödda barns föräldrar. Andra exempel är barnhälsovårdens
medverkan i förskolor, ökal samarbete med kommunerna i barnomsorgsfrågor och
viss barnsjukvård. De lokala betingelserna och befolkningsstrukturen (bl. a.
ökat antal innevånare i olika bostadsområden) medverkar till alt resurserna
speciellt inom tätortsområdena tillvaratas pä ett adekvat sätl. Med beaktande
av de konsekvenser som här anförts anser SHSTF all man i likhet med
specialistläkarverksamheten inom värdcentralen bör kunna samordna nu befinllig
barnhälsovård i tätorter inom vårdcentralerna sä atl intentionerna i ett "husläkarsyslem"
kan uppfyllas. SHSTF anser att de sjuksköterskor som idag har specialutbildning
inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom och som i framtiden frivilligt
önskar fungera som distriktssköterskor, måste erhålla kompletlerande ulbildning
molsvarande den ulbildning som erhålles i dislriklssköterskeul-bildningen.
Dessa utbildningar skall givelvis leda lill fullständig behörighel och får inte
innebära au den enskilde vidkänns ekonomisk eller annan försämring under
utbildningstiden."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveiiges
läkarförbund framhåller att det från medicinsk kvalitetssynpunkt framstår som
ändamålsenligt att där förutsältningar finns för specialistinsaiser sådana tillhandahålles.
Även med dessa begränsningar kommer allmänläkarna enligt läkarförbundets
uppfattning au få en viklig roll i mödra-och barnhälsovården. Deras medverkan
ställer dock vissa bestämda krav på ulbildning inom resp. verksamhetsområde och
kontinueriig efterutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet kan inle acceptera uiredningens modell vad gäller mödra- och
barnhälsovården för tätorterna, som enligl sällskapets uppfattning innebär alt
barnläkarna dras bort från barnavårdscentralerna och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section184>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section185>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gynekologerna
från mödravårdscentralerna. Sällskapet framhålleratt barnläkarna parallellt
med allmänläkarna bör kunna fullgöra viisentliga primärvårdsuppgifter och bl.
a. framförs följande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Spädbarnsdödligheten
i Sverige är lägre än i någol annal land; en nyfödd fiicka i Sverige lever i genomsnill
längre än någon annan människa någonstans någonsin har gjort. Redovisade
resultat av 4-årsundersökning-arna har visat alt svenska barn är siörre och
friskare än några andra barn. Den sociala tryggheten garanteras av lagfäst
tillgång till en vuxen med primäransvar men, åtminstone i storstadsområdena,
finns det allvarliga tecken till all både småbarn och tonåringar har problem av
psykosocial natur. Stora grupper av läkare har en ulbildning som syftar till
all garantera våra barn kroppslig och psykisk hälsa. De fiesta av dessa är
barnläkare, som inom sin sektor har en utbildning som i myckel liknar den som
allmänläkarna har inom vuxenseklorn. Till skillnad från allmänläkarna har
barnläkarna således ulbildning i barnpsykiatri. Dessvärre saknar barnläkare i allmänhel
utbildning i öronspecialileien, viklig för diagnoslik och behandling av
vanliga barnsjukdomar. Ändå torde alla vara överens om alt barnläkarna inle är
sämre än allmänläkarna vad beträffar alt tillgodose barnens behov av hälso-och
sjukvård. Barnläkarna bör därför parallelll med allmänläkarna kunna fullgöra
väsentliga primärvårdsuppgifter."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rädda
Barnen anser alt utredningens förslag för barnens räkning innebär en allvariig
nedrustning, både i jämförelse med nuläget och framförallt i jämförelse med de
planer som bl. a. framlagts av socialstyrelsen om alt man skulle organisera
primärvården för barn disirikisvis med särskilda dislriklsbarnläkare placerade
vid vårdcentralerna. Rädda Barnen anför vidare all en förändring enligt konlinuitetsutredningens
förslag skulle innebära, atl alla barn i försia hand mäsie gå till
allmänläkaren, den s. k. husläkaren. En sådan person har enligl nuvarande och
planerade utbildningsregler endast tre månaders ulbildning i barnsjukvård och
barnhälsovård. Detla bedömer Rädda Barnen som helt otillräckligt. Ännu på
1930-talet var det tämligen likgiltigt om en barnpatieni skönes av en dåtida
provinsialläkare eller av en barnläkare. Ingen av dem kunde göra särskilt
mycket. Nu är siluationen dramatiskt förändrad i och med den myckel snabba
medicinska ulvecklingen inom såväl barnsjukvård som barnhälsovård.
Kunskapsgapet mellan allmänläkare och barnläkare har ökal högst avsevärt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Efter
hörande av företrädare för de olika intresseområdena har Ålvsborgs läns
landsting kommil till den uppfattningen alt gravidilelsövervakningen bör skötas
av specialistläkare och barnmorska eftersom en graviditet måste ses som en
vårdepisod, som inle är avslutad förrän efter föriossningen. Den gravida
kvinnans behov av läkarvård för sjukdomstillstånd, som inte direkl sammanhänger
med den pågående graviditeten, bör dock tillgodoses inom primärvården. Dä de
inom mödrahälsovården verksamma barnmorskorna organisatoriskt är knutna till
primärvården, torde en sådan fördelning av de</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section186>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section187>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>94</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>olika
läkarnas insatser komma atl betraktas som självklar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
finner det uteslutet att dislrikissköierskan utöver alla övriga arbetsuppgifter
också skall svara för de uppgifter som en barnmorska inom mödrahälsovården har
idag. Dessa uppgifter kräver specialutbildning och skulle innebära en alltför
lång sammanlagd ulbildning. Den "dubbelutbildning" som nuvarande distriktssköierskcbarnmorskor
har idag bör forlsätiningsvis utnyttjas för speciella glesbygdsområden. Inom
dessa områden kommer distriktsläkaren tillsammans med distriktsbarnmorskan att
ha en nyckelroll och representera de obsietriska kunnandet. Inom vårdcenlraler
av tätortstyp kan läkarinsatserna ske antingen genom konsultinsatser eller
profilerad allmänläkare. Formerna för samverkan inom vårdcentralerna bör även
här kunna lösas inom husläkarsyslemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HCK
anser att det inte finns hållbara skäl till atl låta allmänläkaren få ett
större ansvar för mödrahälsovården. Effekten av specialiseringen och
centraliseringen av mödrahälsovården har inneburit en kraftig minskning av dödföddhet
och nylöddhetsdödlighet. I lika stor utsträckning har handikapp hos överlevande
barn minskal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>10.
Psykiatri</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
går inte närmare in på den psykiatriska öppna vårdens organisation. Ulredningen
menar att specialislläkarens särskilda kunnande skall tas i anspråk, när så
behövs, dock inte annars. Delta synsätt gäller för samlliga
specialitetsföreträdare, inkl. psykialrikern.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting konstaierar all det för närvarande tycks föreligga överenstämmande
åsikter om att kvalificerad psykoterapeutisk behandling inte skall utföras av
personal inom primärvården. Samlidigl konslaterar landstinget att bristen pä
specialister troligen kommer alt vara den styrande faktorn under mycket läng
lid. varför det är svårt alt framlägga några generella synpunkter. Landstinget
hänvisar i sitt yttrande ocksä till alt socialstyrelsen i sitt förslag till
principprogram "Psykiatrisk hälso- och sjukvård" utgår från all
allmänläkarens insatser inom psykiatrin kommer atl fä ökad betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunförbundet påpekar att erfarenheterna visar all i sjukdomsbilden ofta
finns inslag av psykiska problem. En ökad salsning av öppen vård inom
psykiatrin har nyligen aktualiserats av socialstyrelsen i "Psykiatrisk hälso-
och sjukvård, förslag tili principprogram". Med tanke på del slora behovet
av samverkan - exempelvis inom missbruksvården - och på att psykiska störningar
ofta är komplexa, bedömer slyrelsen del angeläget all psykiatrisk kompetens
finns företrädd inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommunförbundet
understryker i detla sammanhang viklen av atl huvudmännen undviker au bygga upp
parallella resurser. Kommunerna skall stå för de sociala insalserna och
landstingen för de medicinska. Ur</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section188>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section189>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>95</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>huvudmännens
synpunkt ger en sådan uppgirtslörilelning den bästa resurs-anviindningen. Ur
den enskildes synpunkt är det en fördel att de sociala insatserna kan förmedlas
utan att fiera socialarbetare än nödvändigt behöver engagera sig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns kindsiing framhåller att den planerade utbyggnaden av en specialiserad
allmän och barnpsykiairisk verksamhet inom länet är nödvändig i ell
storstadsområde. Vidare anförs atl den barn- och ungdomspsykiatriska liksom barnhabiliteringsverksamheten
och dess samverkan med ett husläkarsystem pä primärnivån inle närmare har
behandlats av ulredningen. Samverkansfrägorna inom dessa vårdområden bör
därför bli föremål för ytterligare klarläggande inför ett genomförande av ett husläkarsystem.
SACO/SR (Psykologförbundei) anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Vad
gäller speciellt psykiatrin vill Psykologförbundei framhålla atl uiredningens
förslag inte kan ses isolerat från den ulveckling som för närvarande pågår inom
svensk psykiatri. Som framgår av ulredningen har psykiatrin redan uppnätt en
hög kontinuitet i vad avser den öppna vård som bedrivs vid lasareltskliniker
och specialistmottagningar. Även vad gäller de resterande övergripande målen
(närhet, helhet och lättillgänglighet) torde den pågående utvecklingen
garantera att dessa uppnås inom överskådlig framlid. Psykologförbundei har
tidigare (i remissvar på socialstyrelsens principprogram för den psykiatriska
vården) framhållit atl psykiatrin endast med svårighet låter sig inpassas i HS-80:s
värdstruktur om en effektiv vård skall erbjudas. Detla sammanhänger
huvudsakligen med atl psykiatrin idag kräver en betydligt bredare kompetens än
den renodlat biologiskt-medicinska, vilket lillgodoses inom ramen för det multiprofessionella
vårdteamet. Del är Psykologförbundeis bestämda mening att denna kompetens ej
kan byggas upp till rimlig kostnad inom primärvården, ej ens med en strikt
koppling av denna till socialvården."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet anför bl. a alt den snabba ulbyggnaden av den slutna psykialriska
vården ulan kommunikation mot övriga medicinska verksamhetsområden medfön
brister i vårdkedjans kontinuitet. Vidare sägs att psykiatri lämpar sig väl för
integration av sluten och öppen vård och man skisserar en mer sektoriseral
arbetssätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
institutet {Medicinska fakulietsnämnden) föreslår att inom bl. a. området
psykiatri bör möjligheten atl i anslutning lill värdcentralerna etablera till
husläkaren kopplade specialisiläkarieam för primärvård undersökas vidare genom
olika typer av försöksverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
universitet (Medicinska fakulteisnämnden)anser att en allmänläkare med etl kompelensområde,
där huvudvikt lagts vid internmedicin, geriälVik, samhällsmedicin och psykiatri
torde komma atl uigöra en värdefull länk i framlida svensk sjukvård.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section190>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section191>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>96</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>11.
De äldres vårdbehov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag om husläkare och en förstärkt distriklssköterskeorga-nisation syftar
bl. a. till att förbättra de äldres vård. Ulredningen anför betydelsen av all
de som har sammansatla och frekvenia vårdbehov - vilket är vanligt bland äldre
människor - får en fast läkarkontakt som kan svara för helhetssynen och
kontinuiteten i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri
lar i sitt remissvar upp att ett successivt ökat ansvar för värden av
långtidssjuka inom primärvärden kommer all ställa krav på dygnel-runt-insatser
för patienter, som värdas pä sjukhem eller i det egna hemmet. Spri framhåller
vidare aU lid för öppen vård vid vårdcentralen måste vägas mot den lid som
behövs för att primärvården skall kunna la silt ansvar för patienter, som lår
sjukhemsvård, dagsjukvård och sjukvård i hemmet, och för läkarinsatser i
primärkommunal verksamhet som ålderdomshem och servicehus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
anser atl åtgärder för att förbättra kontinuiteten har särskilt stor betydelse
för äldre människor som många gånger har täta kontakter med sjukvärden -
exempelvis diabetes - men ofta också för fiera åkommor samtidigt eller i tät
följd. En god kontinuitet i kontakten såväl med distriktssköterska som läkare -
en koniakl som fortsätter även efter flyttning lill primärkommunalt
serviceboende och ålderdomshem eller till lokalt sjukhem - skulle enligt
förbundet väsentligt öka tryggheten för de äldre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting framhåller att specialisterna bör ha ett avgörande inflytande på
värdprogrammens uppläggning för långtidssjuka inom såväl hemsjukvård som
sjukhemsvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns landsting anser atl förslaget alt allmänläkarna skall få etl primärt sjukvärdsansvar
för sjukhem och andra mindre vårdinrättningar inom resp. arbetsområden är vikligl
för en förbättring av vårdkontinuiteten. Samma förhållanden bör enligt
landstingets uppfattning gälla hemsjukvärden där distriktssköterskorna kommer
att fä än mer ökad betydelse. Härigenom kan ocksä skapas möjligheter till ökal
samarbete mellan öppen och sluten sjukvård och den primärkommunala
verksamheten, t.ex. hemsamarithjälpen. De tankegångar och förslag som
utredningen tar upp i dessa avseenden bearbetas redan i Blekinge läns landsting
i anslulning lill pågående eller redan framlagda utredningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun erinrar om att den verkliga ulmaningen för 1980-ialets sjukvård är att
tillsammans med socialvården ge de äldre en sådan service, omsorg och vård att
de sä lång lid som möjligt kan leva ett normalt självständigt och aktivt liv. Föratt
nå denna målsättning krävs att vården förs än längre ut i samhällel. De äldre
måste känna trygghet i skilda avseenden. En viklig aspekt av trygghet är enligl
kommunens uppfattning atl en försämrad hälsa inte skall behöva förändra hela
livssituationen utan i första hand mötas av medicinska och sociala insalser i
hemmet. Härmed ges också ulrymme för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section192>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section193>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>97</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>insalser
från anhöriga och en viss ansvarsfördelning och delaktighet i vårdarbetet blir
naturlig. Kommunen påpekar vidare atl den primärvårdsba-serade sjukvården i
hemmet kommer att ulvecklas vidare och nya personalgrupper torde här ha många
meningsfulla arbetsuppgifter. Härav följer alt personalsammansällningen inom
primärvården inle kan fixeras och alt stor hänsyn måste tas lill renl lokala
förutsättningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet anför beträffande pensionärernas värdbehov bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Pensionsåldern
är medicinskt otrygg genom aU den avslutas med döden och den är socialt otrygg
därigenom all arbetsplatsens stimulans försvinner och familjen upplöses när
barnen fiyltat bort och partnern så småningom avlider, vanligen efter kortare
eller längre institutionsvistelse. Till skillnad frän andra åldersgrupper
karakteriseras de äldre av att fiera olika organsystem kan börja svikta
samtidigt. Fraktureroch ledsjukdomar är särskilt vanliga hos äldre och del är
också urinbesvär, dövhet, synrubbningar, hjärlsvikt och lindrigare eller
svårare neurologiska problem. Dessa åldringars multifaklo-riella värdproblem
och sociala svikt är en sektor mol vilken allmänläkarens utbildning är väl
avpassad. Brislen på allmänläkare har gjort atl åldringarna, av alla grupper i
samhället, ärde som mest lidit medicinsk och social nöd av brislen på
allmänläkare och genom att allmänläkarna nu ocksä får ulbildning i långvård med
ansvar för de perifera långvårdsenhelerna kommer kontinuiteten också att
upprätthållas för de äldre, så att de kan få den medicinska trygghet som vuxna
i arbetsför ålder nu ofta redan har.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sällskapets
förslag innebär givetvis inte att allmänläkaren skulle uteslutande inskränka
sin verksamhet till långvarigt sjuka pensionärer och äldre, endasi atl denna
bristsektor torde behöva ett husläkarsystem rekryterat framförallt av
allmänläkare (husläkare).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sällskapet
fär således föreslå att bristen på allmänläkare kompenseras med etl fortsatt
utvecklat samarbete mellan specialister och allmänläkare i öppen vård. Ett
systematiserat samarbele med sjukhusen kan avlasta primärvården. Sä visar t.
ex. försöksverksamhet i Linköping att långvårdsläkare kan ge god kontinuitet i
vården av gamla även utanför sjukhus och därmed en avlastning av primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sällskapets
förslag ansluter sig till utredningens grundsyn. Framförallt kommer de äldre i
större utsträckning alt bli föremål för sådana omsorger som t. ex. barnen flr
vid 4-årskontrollen, dvs. förebyggande hälsovård och åtgärder mot social svikt.
Åldringarna behöver mer än andra grupper i samhället en samordnad sjukvård och
socialtjänst. En ökad inriktning på denna grupp skulle säkeriigen snabbare ge
den i andra sammanhang efteriysla men knappast förverkligade effekten av
avlastning av akutsjukhusen."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lunds
universitet (Medicinska fakultetsnämnden) anser det ocksä rimligt att tänka sig
att behovet av en husläkare i form av en allmänläkare som</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section194>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section195>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ulredningen
tänkt sig, är störst bland de äldre i samhället. Inte bara slår dessa ofta utan
den tillsyn de behöver ulan därtill besväras de ej sällan av sjukdomaroch
nedsatt funktion i många organ och organsystem,exempelvis hjärta-käri, leder,
ögon, öron etc. Det förhållandet alt man på många håll beslutat alt knyta
långtidsvård och åldringsvård till primärvård och allmänläkare är inte bara
rationellt ulan kan kanske också tas som elt uttryck för sådan prioritering. En
stark integrering av allmänmedicin, socialmedicin, åldringsvård och annan
långtidsvård bör vara vägledande för planeringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fakulteisnämnden
beklagar vidare alt utredningen inte diskuterat andra alternativa vägar att
snabbare nå åtminstone en del av målet, detta mot bakgrund av att det kommer
all ta tid att få fram tillräckligt antal allmänläkare. En väg som föreslås är
all man skall ta reda på om behovet av husläkarfunktionen är särskilt stort för
vissa grupper i samhällel och om del i sä fall finns möjligheler alt prioritera
dessa grupper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund tillstyrker att ett husläkarsystem i princip
utformat enligl utredningens förslag införs snarast möjligt. Förutsättningarna,
dvs. tillräckligt antal allmänläkare och distriktssköterskor, mäsle dock först klarl
föreligga. SFRF anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"För
människor i högre åldrar framstår idag en reform av del nuvarande
sjukvårdssystemet som alldeles särskilt nödvändig. Gamla människor har ofta
svårigheter atl finna sig tillrätta i ett mera komplicerat system med många
olika kontaktvägar. Man känner behov av ett begränsal antal rådgivare liksom av
enkla, raka vägar till sin sjukvärdsaukiorilet. Osäkerhel och tveksamhel leder lill
en känsla av otrygghet, vilken i sin tur kan leda till rädsla att överhuvud
tagel gå till läkare eller till överdrivet eller felaktigt medicinerande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
utredningens direktiv bör den öppna vården planeras utifrån patienternas
önskemål om bättre läkarkontinuitei och närhelsservice. SFRF stöder i princip
utredningens förslag om ell "husläkarsystem" som söker lillgodose
direktivens ovannämnda huvudsyften. Förbundel ser det som en nödvändig
utveckling att etl sjukvårdssystem etableras, där den öppna verksamheten bygger
på små, decentraliserade enheter, där en mera personlig kontakt kan nås mellan
patienter och personal. För den siora gruppen äldre personer i dagens samhälle
framstår utredningens förslag som synnerligen välkommet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
denna patientgrupp - de äldre - är det nämligen etl starkt önskemål att kunna få
en läkare - eller eu läkarlag - att vända sig till. SFRF vill i det
sammanhanget framhålla att det vore orealistiskt att använda uttrycket
"husläkare" sä att därmed skulle menas att en enda läkare alltid
skulle finnas redo för varje patient. Förbundet inlägger i husläkarbegreppet en
mera personligt inriktad, näraliggande kontakt med pesonalen vid den
vårdcentral, dit vederbörande patient hör."'</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Pensionärernas
riksorganisation instämmer i vad utredningen konstaterat</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section196>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section197>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>om
brister i kontinuitet och personaltillgång. PRO anseralt primärvårdsorganisationen
i sin utbyggda form läcker kontinuiteisbegreppet så långl del kan länkas erforderiigt.
PRO anser således atl primärvården måste byggas ut med full effektivitet för atl
därmed möjliggöra ett kvarsiannande i det ordinära boendel och att de team som
kommer atl arbeta inom dessa primärvärdsområden fär en sådan ställning atl
omotiverade omfiyttningar inte kommer alt aklualiseras. Vidare påpekar PRO alt
avgifter bör anpassas sä atl vid t. ex. sjukhusvistelse låginkomslpensionärer
efter rehabilitering kan återgå till sitt eget hem. PRO tar också upp behovel
av förebyggande åtgärder för äldre (refereras under avsnittet Förebyggande
vård).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>12.
Vårdplaneringsmetoder</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
ser värdplaneringsmetoder som ett första steg mot ett husläkarsystem. För alt
garantera lättillgänglighet och god service bör därför värdplaneringsmetoder i
olika former ingå som en viktig beståndsdel i primärvårdsorganisalionen.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Utvecklandet av
vårdplaneringsmetoder förordas av fiertalel remissinstanser.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt socialstyrelsens
mening är den väsentligaste åtgärden för atl förbätlra kontinuiteten all införa
långsiktig löpande vårdplanering, varvid erfarenheterna frän vårdcentralen i
Lerum framhålls som väl ägnade att ligga till grund för lokala lösningar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ytteriigare
utvecklingsarbete krävs dock för att användbara värdplaneringssystem skall
kunna införas i primärvärdsområden som föruiom allmänläkarverksamhet också
innehåller specialiserad värd. Hur samverkan mellan större och mindre centraler
inom ett primärvårdsområde skall ordnas belräffande jourtjänst och
omhändertagande av akuta vårdbehov under dagtid är exempel på andra frågor som
enligt styrelsen kräver fortsatta studier. Styrelsen anser all del i detta
sammanhang är särskilt angeläget all ulveckla den s. k. patienimotiagarfunktionen
eftersom tillgängligheten härigenom ökas betydligt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen instämmer
vidare i utredningens slutsals att del är nödvändigl alt stödja arbetet med att
förbättra planerings- och organisations-metoderna vid sjukhusklinikerna för att
kunna ge en mer tillfredsställande vårdkontinuilet och att detta gäller inte
bara läkarnas utan även andra personalgruppers patientkontakter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret konstaierar
att för ett husläkarsystem skall fungera fordras inte bara personal och lokaler
utan även administrativa patientplaneringssystem och långsiktiga
tjänstgöringsplaner för läkarna. De system som utredningen föreslår beaktar
enligt statskontorets mening främsi kontinuiteten under en vårdepisod, men bör
utan alltför genomgripande åtgärder även kunna anpassas för att tillgodose även
övriga kontinuiteisaspekter.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section198>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section199>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>100</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Spn
pekar på alt det behövs särskilda insatser för all främja kontinuiteten för
patienter som är beroende av hjälp och slöd frän både länssjukvården och
primärvården. Ell vikligl hjälpmedel i del sammanhanget är värdprogram. En stor
del av vårdprogramarbelei bör enligt vad Spri anför ägnas åt sjukdomar och
symptom, som är vanliga hos primärvårdens patienter. Del ger primärvården en
god grund för eget utvecklingsarbete samtidigt som det ökar möjlighelerna att
integrera sociala åtgärder i vårdprogrammen. En sådan samordning av medicinska
och sociala insatser är särskilt värdefull för patientgrupper som inrymmer ett
stort antal äldre personer. Spri bedömer mol denna bakgrund del som synnerligen
angeläget att Spris insatser tillsammans med sjukvårdshuvudmännens inom vårdprogramområdel
kan intensifieras och alt större resurser än hittills kan användas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vårdplaneringsmetoderna
som utvecklats vid Lerums vårdcentral bör enligt Spris mening ingå som ett
naturligt led i en vårdcentrals verksamhet. Spri redogör i detla sammanhang
också för utvecklingsarbetet vid vårdcentralen i Vännäs som syftar lill att
information om patienten skall vara lätt att få fram och lätt att hitta i,
vilket också bör underlälta kontinuiteten i vården. Personal somjusl har hand
om en patient skall kunna ta reda på del som hänt tidigare såväl hos
distriktsläkare och distriktssköterskor som pä sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
lägger slor vikt vid den av ulredningen redovisade inställningen till
nödvändigheten av vårdplaneringssystem. I huvudsak överensstämmer uiredningens
synsätt i dessa delar med den syn som redovisats av förbundel i andra
sammanhang. En nödvändig utgångspunkt i strävandena alt förbättra kontinuiteten
i kontakten patienten/läkare såväl inom primärvården som i sjukvården i övrigt
är att vidareutveckla och lokalt anpassa olika system för vårdplanering och patientbokning
saml schemaläggning av läkarnas tjänstgöring. Detta tillsammans med en ylterligare
intensifiering av del arbete som pågår föratt bygga ut primärvården såväl
lokal-som personalmässigt torde enligt förbundels mening vara de viktigaste
komponenterna i elt systematiskt arbeie pä att förbätlra kontinuiteten inom hälso-och
sjukvärden. Liksom utredningen anser Landstingsförbundet att system för
rörbättring av kontinuiteten måste utvecklas stegvis och att det första steget
därvid bör vara att börja tillämpa vårdplaneringsmetoder av olika slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
landsting bl. a. Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Älvsborgs, Västmanlands,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Örebro läns landsting understryker
angelägenheten av att angripa kontinuitetsproblemen med hjälp av effektiva
planeringsrutiner oavsett vilken organisationsform som väljs för primärvården.
Trots svårigheter som läkarbrist, jourkompensalions-reglerna, avsaknad av fiexibilitet
i utbildningssystemet m. m. tror man att en förbättrad kontinuitet kan uppnås
genom att sådana rutiner utvecklas. Läkarbristen framhålls särskilt som ett
incitament till utvecklingsarbete inom detta område.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section200>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section201>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>lOi</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting pekar pä den fundamentala betydelsen av dels läkartillgång, dels
vårdplanering föratt husläkaridén skall kunna realiseras. Det anförs vidare alt
möjligheten atl förverkliga ett husläkarsyslem i stockholmsregionen i alldeles
särskild hög grad är förenat med problemel att söka styra patientströmmar till
primärvårdens vårdcenlraler och att detla i sin tur ger frågorna rörande
information och samverkan en avgörande betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun och Västernorrlands läns landsting anser all primärvärdens organisation
och resurser är av avgörande betydelse för patientens upplevelse av kontinuitet
och trygghet och inte några speciella tekniska syslem. Malmö kommun instämmer
dock med utredningen om atl del försia stegel för atl förbättra kontinuiteten
bör vara atl ulveckla vårdplaneringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
anser all elt kontinuerligt journalsystem och fungerande meddelanderutiner är
av slor vikt. Önskvärt vore också att alla administrativa funktioner kunde
förenklas och mer lättarbetade rutiner arbetas fram. SHSTF anger som exempel
all en dislriktssköterskebarnmorska inom sill verksamhetsområde har all föra
90 kolumner för statistiska uppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund framhåller önskvärdheten av att del skapas rutiner
för all läkarlagets journalanleckningar automatiskt samlas och registreras
centralt. Därmed kan en samlad bild av varje paiieni tecknas inom
vårdcentralen. En striktare kontroll över patienternas medicinerande skulle
exempelvis kunna erhållas därigenom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet ser husläkarförslaget som etl byråkratiskt sätl alt
slå in öppna dörrar och menar atl konlinuiletsproblemen lorde fä lösas i takt
med att vårdcentralerna byggs ut och förbätlrade rutiner för patienibokningen
utarbetas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
Läkarförbund framhåller atl förbundet sedan länge engageral sig i frågan om meioder
för bättre planering av läkarnas tjänstgöring och bokning av besöken och att
man försökt stimulera till lokala initiativ frän läkarför-eningarnas sida. Förbundel
understryker vidare värdel av uiredningens dokumentation av dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>13.
Organisationsmodellerna</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger tvä modeller för hur etl husläkarsyslem kan organiseras. I modell I har
en grupp allmänläkare elt kollektivt områdesansvar och patienterna/invånarna
ges möjlighet atl välja en av allmänläkarna som sin husläkare. I modell </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>svarar
varje allmänläkare i princip för ett geografiskt upptagningsområde. I båda
modellerna förutsätts alt patienten/invänaren har möjlighet att byta läkare.
Det bör vidare vara möjligt att behälla sin läkare om man fiyttar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section202>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section203>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Av
de remissinstanser som tar ställning till organisationsförslagen förordar
ungefär lika många modell t som modell ff, dock med någon övervikiför modell
fl.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Elt argument för modell I
som framförs av Kristianstads och Södermanlands läns landsting är alt
patientens valfrihet ökar. Statens invandrarverk poänglerar alt modell I bällre
kan tillgodose invandrarnas behov av atl välja viss läkare. Även SACO/SR (Psykologförbundei)
ansluler sig till modell I dä den synes ge störst möjlighet att bibehålla ett
fritt läkarval.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
tvä ovan nämnda landstingen anser vidare att modell I med sin större fiexibilitet
underiättar ett effektivt resursutnyttjande och Kristianstads läns landsting
anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
av utredningen skisserade modellen I synes ge dels större garanti för atl
upprätthålla sjukvårdsansvaret för befolkningen inom ett hell läkardistriki
eller beljäningsområde, dels ge allmänheten inom totala distriktet/ området en
större valfrihet betr. läkare. Modellen I torde också ge större möjligheter för
läkare inom en vårdcentral att utnyttja sina speciella kunskaper dvs.
profilering skulle härvidlag vara lill nytta inom det totala vårdområdet. Detla
skulle vara till stort värde inle minst med tanke på allmänläkarnas uttalade
ansvar för såväl barnavärds- som mödravårdscentraler inom området. Likaså
skulle man också härigenom kunna få profileringar vilka blir ofrånkomliga med
tanke på den alltmer ökande äldrevården och de sjukdomar som följer med alltmer
åldrande invånargrupper inom etl område. Modell I ger också en större möjlighet
till fördelning av de knappa sjukvårdsresurserna. Det kan i vissa stycken
upplevas som stötande att man inom en viss eller kanske fiera sektorer inom ett
läkardistriki eller betjäningsområde saknar läkare och befolkningen där blir
hänvisade lill provisorier av olika slag av typ jourmoltagningar eller liknande
medan andra sektorer inom betjäningsområdet eller läkardistriktet erhåller en
fullgod läkarvård med en mycket god vårdepisodkontinuilet etc. Utifrån dessa
synpunkter torde i varje fall under överblickbar tid modell I vara atl
föredra."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinslanser bl. a. Göleborgs och Bohus, Jämilands, Södermanlands och
Östergötlands läns landsting samt Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller
att inriktningen av modell I ligger väl i linje med den utveckling som pågår
inom resp. sjukvårdsområden idag men med undantaget alt patienten inte
formellt är knuten till en viss läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
och Bohus och Östergötlands läns landsting konstaierar alt värdcentralen kommer
att ha etl övergripande ansvar för att invånarna i området för den vård som
erfordras och atl modell I därvid erbjuder en bra lösning på koniinuitetsproblemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
anser atl modell I i elt inledningsskede kan vara lättare att genomföra med
hänsyn till atl den går att anpassa till förekommande vakanser och olika
orsaker till långvarig frånvaro. Enligt TCO:s uppfattning är modell I också mer
anpassningsbar till förekomst av andra läkare verksamma inom öppen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section204>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section205>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vård
inom ett visst område exempelvis förelagsläkare och privatpraktiker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns landsting avvisar tanken på en mer eller mindre lagfäst rättighet för
patienten atl välja läkare. Ett sådant syslem menar landstinget kan lätt leda
till en snedbelastning inom de mindre vårdcentralerna, om t. ex. någon läkare
av någon anledning upplevs tillgodose patienternas förväntningar pä elt bättre
sätt. Landstinget poänglerar i della sammanhang alt även om målsättningen
medger viss valfrihet så kommer ändå teamet inom vårdenhetenatt vara mesl
lämpat att avgöra hur fördelningen av patienter bör ske.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västerbottens
läns landsting förordar modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II.
</span><span style='font-family:Verdana'>Anledningen till detta
ställningstagande är att en sådan uppdelning enligt landstingets uppfattning
bl. a. befrämjar samarbetet med de sociala myndighelerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Statens handikappråd och HCK förordar modell II mol bakgrund av au modellen
sägs skapa goda möjligheter lill ett förebyggande arbeie och god miljökännedom
och vidare lägger grunden till en naturligare samverkan med den sociala
hemtjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting konstaierar all det vid ett eventuellt genomförande av husläkaridén
och vid val mellan olika modeller uppstår vissa problem av praktisk och/eller rältvisekaraktär,
bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Vid
starten av etl husläkarsystem i ell område kommer det att vara ganska vanligt
all någon eller nägra läkare är "inarbetade" i områdei, medan andra
läkare är hell nya. Någon form av hänsynstagande till redan etablerade liikarkoniakier
bör då ske vid starten av ett husläkarsystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
relativt jämn fördelning av befolkningen måste åsiadkommas i förhållande lill vårdcentralens
läkare. Detla begränsar således möjlighelerna lill helt fritt val. Detta lalar
kanske för all utredningens modell </span><span lang=EN-US style='font-family:
Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>(geografisk
underindelning) används som grundmodell.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Del
är väsentligt an husläkarsyslemet inte medför au de i samhällel redan starka
grupperna "premieras" ytteriigare genom förmågan och möjligheten atl
skaffa och bibehålla de bästa läkarkontakterna. De svaga i samhället kan här
förväntas vara i väsentligt underläge. Ocksä della faklum lalar kanske för en
geografisk indelning (modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II)
</span><span style='font-family:Verdana'>som utgångsmodell.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
utifrån organisatoriska aspekter sett torde modell </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>vara
enklast att genomföra dels genom atl samarbetet mellan berörda allmänläkare och
distriktssköterskor underlättas dels genom att informations- och registreringsförfarandena
lorde bli mindre svårbemästrade. Idén med en i huvudsak geografisk fördelning
av befolkningen pä värdcentralens allmänläkare tillämpas för övrigt redan i
nuläget vid vissa vårdcentraler inom Stockholms läns landsting."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis
finner landstinget atl många faktorer lalar för alt modell </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>är
an föredra, men an det är möjligl atl modell I är lämpligast i vissa
geografiska områden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section206>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section207>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>104</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kristianstads
läns landsting anser att primäransvar för mindre geografiska ansvarsområden gör
disiriktsvården mer attraktiv. Beträffande modell 11 konstaterar landstinget
vidare alt svårigheten alt välja läkare kanske kan komma all upplevas som en
alltför hård styrning av patienternas valfrihet. Landstinget ifrågasätter dock
om inte valfriheten är något överbeionad i diskussionen. Denna valfrihet är
idag en schimär konstaierar landstinget vidare och för patienten består valet
ofta mellan atl överhuvudtaget få kontakt med en läkare eller vara ulan
läkarvård. Landstingel ifrågasätter likaså om man även på sikt med en ökad
läkarutbildning kommer att ha råd att genomföra en fullständig valfrihet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Kalmar läns landstings bedömning bör kontinuiteten mellan läkare och patient i
närsjukvården grundas på del geografiska sambandei. Genom indelningen i läkardistriki
får patienten en naturlig anknytning till en bestämd läkare vilket gör en
formell registrering överflödig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
grund av svårigheten atl rekrytera disktrikisläkare har det hittills inte varit
möjligl alt förverkliga landstingets intentioner i önskvärd utsträckning. I
nuvarande bristsituation är det därför nödvändigt menar landstinget att i många
områden organisera vården så att fiera läkare vid en vårdcentral tillsammans
svarar för befolkningen inom etl siörre upptagningsområde. Kontinuiteten fär
där tills vidare representeras av läkarieamei och inie av den enskilde läkaren
vilket skapar större stabilitet vid vakans pä läkartjänst eller vid läkares
ledigheter. Samtidigt påpekar landstinget an del är önskvärl au distriktssköterskedistrikten
sammanfaller med läkardistrikten, sä au etl läkardistriki består av elt eller
flera distrikt för distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lunds
universitet (Medicinska fakulietsnämnden) finner modell </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>vara
den bästa organisationsformen. Man har där närmat sig fördelarna i gamla liders
enläkardistrikt, men moi en ryggrad av flerläkarsiationens möjligheter. Fakulteisnämnden
poängterar vidare atl vilket system man än väljer sä blir "husläkarsystemet"
med erbjudande alt bli antecknade hos en distriktsläkare i praktiken bara en
teknisk detalj.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kronobergs
läns landsting förordar också alternativ </span><span lang=EN-US
style='font-family:Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>och
menar alt organisationen inte bör utformas så att man stimulerar till etl "idolläke-ri".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet konslaterar att modell II med geografiskt avgränsade
ansvarsområden av ulredningen betraktas som den högre ambitionsnivån och
instämmer i atl detla kan vara riktigt då det för allmänheten framstår som det mesl
"näraliggande" alternativet. Förbundet menar dock att förslaget
innehåller stora brisler som utredningen inte berör. Det finns enligl
förbundets uppfattning en påtaglig risk för att vakanser och hög omsättning på
läkare främst drabbar områden med hög andel sociall handikappade eller utslagna
människor. Förbundel anför vidare all i takt med alt primärvården byggs ut
etableras efter hand kontakter mellan läkare och patienter. Införs sedan en enhellig
modell </span><span lang=EN-US style='font-family:Verdana'>II </span><span
style='font-family:Verdana'>riskerar man att de etablerade</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section208>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section209>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>105</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kontakterna bryts. Enligl förbundets uppfattning torde
möjligheterna atl välja annan läkare än den systemet anvisar för flertalet ändå
bli teoretisk, med lanke på nuvarande och även framtida brisl pä allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>TCO framför liknande synpunkter beträffande svårigheterna
an realisera modell </span><span lang=EN-US style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>II </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>under
överskådlig framtid. TCO menar vidare att de lokala förutsättningarna bör
avgöra vilken modell som skall gälla men all huvudsaken är alt man söker uppnå
den bästa kontinuiteten mellan vårdsökande och vårdorganisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De flesta av SHSTF:s remissinslanser anser att modell </span><span
lang=EN-US style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>II </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>bör ligga som en målsättning i husläkarförslaget.
De lokala förutsättningarna bör dock avgöra vilken modell som skall gälla -
huvudsaken är att man söker uppnå den bästa kontinuiteten mellan vårdsökande
och vårdlag. SHSTF finner därför den planerade försöksverksamheten i Slockholm
vara av iniresse all följa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Åtskilliga remissinslanser konslaterar att pågående
utvecklingsarbete, olikheler i vårdbehov beroende på åldersstruktur, olikheler
beroende på tälonsgrad saml behov av vidare försöksverksamhet måste få bli
avgörande för hur primärvården organiseras.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skaraboigs läns landsting redovisar alt del i länet
bedrivs utvecklingsverksamhet för olika områden inom den kommunbaserade
vården, vilka ligger i linje med utredningens målsättning. Landstingel avser
alt fortsätta denna verksamhei i olika former och i takt med att nya enheter
etableras i kommunerna. Landstinget anser det således vikligt all erfarenheler
från del pågående utvecklingsarbetet och de lokala förulsäliningarna blir
avgörande för hur primärvården organiseras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen anser inte alt någon av de presenterade
modellerna bör läggas lill grund för primärvårdsorganisalionen i landet. Den
avgörande invändningen som slyrelsen anför mol de två modellerna är all de är
ensidigt inriktade på allmänläkarnas mouagningsverksamhei, vilkei enligl
styrelsens säll alt se endasi är en av många verksamheler i en differentierad
primärvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet och Malmöhus läns landsting anser all
förhållandet atl ingen av de föreslagna modellerna i nämnvärd omfattning har
prövats i praktisk försöksverksamhet i Sverige, innebär all del i nuläget inte
finns underlag som gör det möjligt atl bedöma de föreslagna modellernas effekl
vare sig ur konlinuileissynpunkt eller i andra avseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Malmöhus läns landsting anför vidare atl del slörsta problemel
med etl genomförande av systemen är att del idag saknas såväl personella som
lokalmässiga resurser för ett genomförande fullt ut och atl vilken modell man
än väljer så måste genomförandet ske successivt efter varje vårdcentrals
förutsättningar. Del är enligl landstingets uppfattning vikligl att som ett
första steg låta vårdgivarna knyta kontakter med de grupper som i försia hand
är i behov av en välfungerande kontinuitet. Exempel på sådana grupper är äldre,
barn och långvarigt sjuka.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section210>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section211>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>106</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section212>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Lunds universiiei (Medicinska fakulietsnämnden) pekar på att en väg all gå
snabbare fram är all ta reda på om behovel av husläkarfunktionen är av särskilt
slorl intresse för vis.sa grupper i samhällel och om del i sä fall finns
möjlighet alt prioritera dessa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Väslernorriands
och Gävleborgs läns landsting anser atl ulredningen i sina modellförslag inte lillräckligt
beaktat konsekvenserna av att den framlida primärvården förväntas utföra en
mängd nya uppgifter. Landslingen anför också alt modellerna är alltför
teoretiska och svagt underbyggda. Gävleborgs läns landsting utvecklar
resonemanget om uppgifterna inom framtidens primärvård och nämner au ansvar för
lokala sjukhem, barnhälsovård, mödrahälsovård, hälsovårdsinsatser, skolhälsovård,
företagshälsovård, psykiatrisk hälsovård, hemsjukvård, disiriklsarbetsterapi, dislrikissjukgym-nastik
och social samverkan lillkommer eller ökar i omfattning. Alla dessa uppgifter
kan enligl landstingets mening inte tillföras primärvården utan alt
allmänläkarnas verksamhei på något sätt profileras. Det innebär att vissa
läkare fär svara för t. ex. sjukhemsvården och därmed måste få ell reducerat anlal
patienter, vilket i sin tur återverkar på behovet av distriktssköterskor m. m. Å
andra sidan anser landstinget alt uiredningens idéer är värda att prövas i
någon försöksverksamhet där primärvården har nån en god utvecklingsfas och all
utredningen härvidlag visat pä en analysmodell av kontinuiteten som kan vara lill
hjälp i del fortsatta arbelel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:23.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
och Ösiergöilands läns landsting samt Malmö kommun betonar atl de modeller ulredningen
diskuterar representerar länkbara utvecklingsvägar, men ingalunda de enda. En
anpassning till lokala variationer måste enligt vad dessa remissinstanser anför
tillåtas i systemet, varvid man samlidigl varnar för ökad byråkrati. Liknande
synpunkter anförs av Göteborgs kommun som påpekar att det kan finnas skäl att
behålla en väl beprövad och fungerande modell trots atl den avviker från den
centralt rekommenderade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:24.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
och SACO/SR (Civilekonomernas riksförbund) underslryker också au de lokala
förutsättningarna måste vara avgörande för vilken modell som skall gälla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet konstaierar alt primärvårdens utbyggnad möler
varierande villkor i skilda delar av landel. Det vore enligl förbundets uppfaUning
därför olyckligt om någon av de modeller utredningen föreslår görs till ett
alltomfattande system.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
den samlade översikten kan del förvisso vara av värde alt ha en enhetlig
modell, men efiersom betingelserna nu varierar kraftigt mellan olika
landstingsområden menar förbundet atl val av system bör göras landstings-vis. Enligl
förbundets uppfattning är det heller inte osannolikt all lokala alternativ till
utredningens två modeller efterhand kommer att utarbetas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Norrbottens
läns landsting vill heller inte förorda någon av de två modellerna som
utredningen föreslår för all förbättra kontinuiteten. Istället förordar
landstinget en modell som bygger på vårdcentralens kollektiva ansvar för en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section213>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section214>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>107</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>visst
geografiskt område. Vårdccniralstillhörighei kan därvid lämpligen, precis som koniinuiietsutredningen
föreslär, anges på lörsäkringsbeskeden. Inom ramen för detta kollektiva ansvar
kan sedan vårdcentralen tillämpa en intern arbetsfördelning där lillgängliga
läkarresurser fördelas på mindre delområden. Samtidigt kan man utnyttja aktiv
värdplanering för au hålla paiient-läkarkontinuiteten på en så hög nivå som överhuvudiagei
är möjligl med hänsyn lill aktuell läkartillgång. Delta är enligt landstingel
en mer flexibel och realistisk modell än de som kontinuitetsutredningen
föreslär.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Svenska läkaresällskapet
tar avstånd från registrering av relationen patient-läkare och kan därför inte
välja mellan de båda föreslagna modellerna. Sällskapet konstaterar att
uppenbarligen nås uiredningens syfte bäst genom en organisation som väljs och
prövas lokalt inom varje sjukvårdsområde och vid varje läkarstation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
konsiateraratt behovet av olika primärvårdsinsatser varierat starkt mellan
olika kommuner och kommundelar. I storstädernas förortsområden är t. ex.
kravet på barn- och mödrahälsovård betydligt större än i centrala kvarter, där
den höga andelen äldre å andra sidan släller särskilda krav på insalser för
sjukvård i hemmet, servicecentraler etc. Förekomsten av halvöppna och slutna
institutioner som kan kräva medverkan från primärvården varierar också belydligl
mellan olika områden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Liknande synpunkler
framförs av 7'CO och SHSTF som finner atl utredningen inte tillräckligt har
analyserat skillnaden i befolkningsstruktur mellan större/mindre tätort och
glesbygd. Båda remissinstanserna anser att de Slora skillnaderna i
befolkningsstrukturen mäste vara avgörande för vilken modell av husläkarsyslem
som föredras. Befolkningsunderlaget inom etl besläml geografiskt område kan i
sig inrymma olika tunga verksamheter, beroende på ålderssammansäitning,förekomsi
av handikapp och kroniska sjukdomar, utbud av social service,
invandrarproblemalik m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Olikheler i vårdbehov
mellan olika områden påpekas också av slatens invandrarverk som anser att man
vid ulbyggnaden av vårdcentralerna bör kartlägga vilka invandrargrupper som
finns inom sjukvårdsområdena och vilka särskilda ålgärder della kan föranleda.
Erfarenheten visar t. ex. alt behandlingen av invandrare lar längre lid pä
grund av språk- och andra kommunikationssvårigheler. Det är enligl
invandrarverkels uppfattning nödvändigl alt la hänsyn lill della vid
planeringen av vårdcenlraler i invandrariäia områden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Statens handikappråd
konstaterar all uiredningens förslag innebär en anpassning till de påtagligt
ökade kraven på den öppna vården. Rådet tänker dä särskilt på förskjutningar i befolkningssammansältningen,
det ändrade sjukdomspanoramat, människors ökade anspråk pä vård och service,
den medicinska ulveckling och inte minst huvudmännens kostnadsläge.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Svenska läkaresällskapet
efterlyser en analys av befolkningens sjuklighet och sjukvårdsbehov och menar
all utredningen inte har diskuterat vilka</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section215>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section216>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>108</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>konsekvenser
den anförda bristen på allmänläkare kan ha för människor i olika åldersgrupper
och med skilda hälsotillstånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jönköpings
läns landsiing tror all det blir svårt att lägga fast eii syslem som är
allmängiltigt for såväl glesbygd som tätort. Även Göteborgs kommun anseralt det
är vikligt att understryka att förhållandena kan vara olika i en siörre täton
som Göteborg och pä landsbygden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsiing hyser också uppfattningen att utredningen i mycket lilen
utsträckning har diskuterat husläkaridén utifrån skilda regionala/lokala
förhållanden. Landstinget konstaterar att ulredningen tvärtom tar sin
utgångspunkt från dels utländska erfarenheler, som baseras på privaiprakiikersysiem,
dels del generella utvecklingsarbete "Primärvård och äldreomsorger"
som socialstyrelsen,Spri, landstings-och kommunförbundel bedrivii. Enligl
landstingets uppfattning hade en diskussion om husläkarsyslemets lillämpning
(olika modeller) i olika regionala/lokala miljöer varit av stort intresse. Inom
Stockholms läns landsting ryms såväl tätort/storstads-som glesbygdsområden.
Landstinget påpekar att inom storstadssektorn måste i nuläget beakiande och
hänsyn tas lill närheten till de delvis parallella vårdmöjligheier som erbjuds,
dvs. i första hand privatpraktiserande läkare, företagsläkare och sjukhusens
akuta och tidsbeställda mottagningar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Landstingsförbundets bedömning kan de modeller för ulformning av husläkarsystem
som presenteras av utredningen främst på lite längre sikt då
personalsituationen hunnit förbättras, tjäna som exempel för huvudmän/
primärvårdsområden som är intresserade av all pröva en arbetsmetod där varje
patient är mera direkt bunden lill en bestämd läkare. Ytterst torde enligt
förbundets uppfattning en kombination av erfarenheler frän olika försöksverksamheter
och de lokala förutsätlningarna, geografiskt, befolkningsmässigt och när det
gäller personallillgäng bli avgörande för hur man pä varje ort organiserar
primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kristianstads
och Ålvsborgs läns landsting anser det vara orealistiskt all ulgå ifrån atl
identiskt samma organisation kan tillämpas överallt. De lokala förutsätlningarna
för all stärka kontinuiteten är inte desamma inom t. ex. storstad och glesbygd.
De i utredningen framförda idéerna bör således tillåtas växa fram på ett
naturligt sätt i den takt som erforderliga resurser finns disponibla och
anpassas till föreliggande lokala olikheter. Landstingen anser därvid alt det
bästa sättet all uppnå en för den enskilde huvudmannen lämplig organisation
torde vara att genomföra en väl planerad försöksverksamhet i mindre skala.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Gävleborgs och Väslernorriands läns landsting finner etl fortsalt
utvecklingsarbete och försöksverksamhet vara nödvändigt om modellerna skall
tjäna sitt syfte dvs. att uppnå en god kontinuitet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
framför liknande synpunkter och anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"De
av ulredningen diskuterade vägarna för förbättrade kontakter mellan patienter
och vårdgivare fär betraktas som variationer och som en vidareul-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section217>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section218>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>veckling uv redan prövade organisationsmodeller.
Såtillvida kan LO ge sin anslutning till de av utredningen föreslagna
metoderna. Viktigt är dock att modellerna komplelleras med ytterligare försök
av såväl de föreslagna systemen som andra system så att den prakliska
utformningen av kontakterna blir sä fiexibla som möjligt och anpassas till
skiftande förhållanden och lorutsätiningar. Valel av och bundenheten lill en
eller elt par modeller är nämligen enligt LO:s mening orealistiskt för avsevärd
tid framåt med tanke pä bristen pä allmänläkare och orättvist av den anledningen
att olika kommuner och regioner redan idag men också framöver har sä skiftande
förutsättningar atl organisera öppenvården efter just dessa system.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inte heller Sveriges läkarförbund vill ta ställning för
eller emot någon av de redovisade modellerna ulan förutsätter alt dessa liksom
andra modeller prövas i försöksverksamhet och alt resultatet av
försöksverksamheten utvärderas noggrant och förutsättningslöst innan beslut
fattas om elt mera generellt införande av husläkarsyslem. Försöksverksamheten bör
lämpligen äga rum i områden som uppfyller de förutsättningar som ställs upp för
alt ell husläkarsystem skall kunna fungera, dvs. vårdcenlraler av storleken 2-5
allmänläkare och högst 3 000 invånare per allmänläkare. Förbundel anser vidare atl
det är ytterst angeläget att även privatläkarna las med i en sådan
försöksverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Umeå universiiei (Linjenämnden) framhåller all uiredningens
förslag är baserat på framföralll teoretiska resonemang och på utländska
erfarenheter. Linjenämnden anser det därför väsentligt att en försöksverksamhet
med uppföljning av husläkarsystemet snarast möjligl påbörjas-framföralll i
tätort - för all få fram lämpliga modeller för uppbyggnaden av husläkarsystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7"C0 konslaterar bl. a. att det framlagda förslagel visseriigen
bygger på en riktig bakgrundsbeskrivning och principiellt giltiga värderingar,
men atl så mycket är oklart vad gäller organisation och personalrekrytering,
all en fortsatt utredning och ytterligare förslag är nödvändiga för atl lösa
dessa frågor. TCO anser därför au olika lyper av försöksverksamhet bör prövas
utifrån områden med lika befolkningsstruktur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Stockholms läns landsting finner med lanke på behovet av
kunskap och erfarenheler belräffande olika problem (information, registrering, ulbildning,
elc.) vid utveckling och genomförande av ell husläkarsystem sami med hänsyn lill
andra delvis oklara frågeställningar atl det lorde vara ytterst angeläget att
en försöksverksamhet får föregå ell bredare genomförande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstinget redovisar vidare an det inom sjukvårdsområdet
för närvarande planeras sådan försöksverksamhet. Försöksverksamheten beräknas
påbörjas Successivt med start underförstå halvåret 1979 och tänks lokaliserad
till tre av landstingets vårdcenlraler, en i norra och en i södra länsdelen saml
en i Stockholms innerstad. Möjlighelerna atl variera och anpassa försöken efter
de lokala förutsättningarna skall tas till vara. Vidare skall möjligheterna ■</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section219>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section220>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
inordna företagsliikare och privatläkare i ett husläkarsystem prövas i elt av
försöken. I utvärderingen skall ingå alt studera bl. a. effekterna för patienterna
i lorsöksområclena liksom öppenvårdens inverkan på belastningen vid sjukhusens
akutmottagningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>14.
Dimensioneringstal</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser att en vårdcentral inte bör vara större än alt där tjänstgör 2-5
allmänläkare samt övrig personal. På sikt är konlinuitetsutredningens mål för
läkartätheten en läkare per 2 000 invånare. Enligl utredningens ambitionsnivå
för år 1985 skall en allmänläkare svara för ca 3 000 invånare. Befolkningsunderiaget
per distriktssköterska anges lill 1500-2 000 invånare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kronobergs,
Kristianstads och Västerbottens läns landsiing stöder utredningens förslag om atl
vårdcentralerna ej bör vara planerade för mer än 2-5
distriktsläkare/allmänläkare. Bl.a. understryks all större centraler har en
tendens all fö problem med en fastare kontakt med distriktet. Även Göteborgs
kommun m.fl. remissmsröwser tillstyrker i principen utbyggnad av den öppna
värden genom relalivl små vårdcentraler bemannade med allmänläkare och avsedda
för geografiskt avgränsade områden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
invandraiverk konstaierar att möjligheterna all få kontakt med personal med
invandrarbakgrund blir siörre om vårdcentralerna inle görs för små. Med hänsyn lill
krav på öppethållande och service anser även 7'CO det vara mer fördelaktigt atl
planera för enheter omfattande minst fyra allmänläkarljänsier.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinslanser tar upp samverkansbehovei med socialvård, skola,
försäkringskassa elc. och betonar i delta sammanhang viklen av överensstämmande
upptagningsområden. Vidare redovisas i samband med diskussioner om
primärvårdens planering målsättningar om att varje kommun i princip bör ha en
vårdcentral. Kommunens storlek har således ocksä betydelse för hur slor
vårdcentral man bör planera för. Likaså framhålls atl vårdcentralens siorlek är
beroende av speciella omständigheter som t. ex. glesbygd-tälorisgrad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser att konlinuitetsutredningens förslag innebär en alltför schematisk
lösning i och med att man uigår från en fördelning av befolkningen med 3 000
invånare per husläkared 500 invånare per distriktssköterska) Ulan au beakta de
skilda vårdbehov som föreligger i olika befolknings- och åldersgrupper.
Socialstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till atl metoder för
behovsbedömningar och planering inom hälso- och sjukvården kommer att behandlas
i den av socialdepartementets sjukvårds-delegation tillsatta utredningen "Hälso-
och sjukvård inför 90-talet (HS-90)."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet menar likaså atl utredningens norme-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section221>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section222>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>111</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ring
av vårdcentralernas sloriek och arbetsfördelning är en onödig begränsning med
hänsyn till behovel av lokala variationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Belräffande
utredningens ambitionsnivå en allmänläkare per 3 000 invånare konstaterar fiera
sjukvårdshuvudmän all en mycket god överensslämmelse med de egna sjukvärdsplanerna
föreligger (Blekinge, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Västmanlands, Uppsala,
Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorriands
och Väsierboitens läns landsting samt Göteborgs kommun).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
inle fullt lika god överensslämmelse med konlinuitetsutredningens ambitionsnivå
för distriktsskötersketätheten - en distriktssköterska per</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 500-2
000 invånare redovisas. Kronobergs, Kalmar, Södermanlands,<br>
Örebro, Kopparbergs och Västerbottens läns landsting anger atl sjuk<br>
vårdsplanernas målsättning ligger vid ca en distriktssköterska per 2 000<br>
invånare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Arbetarskyddsstyrelsen
ansluter sig lill utredningens målsättning beträffande helhelssyn på patienten
och ökat utrymme för förebyggande insalser, men menar alt detta riskerar att
bli tomma ord och ursäkter för ett lappande på distriktsläkarsystemei om man
inte från början ännu starkare satsar på de miljöinrikiade och
sjukdomsförebyggande uppgifterna, vilket innebär alt man bör sikta på en
läkartäthet om en per 2 000. Arbetarskyddsslyrelsen anför vidare bl. a.
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Från
företagshälsovården har man en viss erfarenhet av lämpliga relationstal mellan
läkare och servicetagare. Sedan elt par decennier har siffran en per 2 000
anställda varit målangivelse. I fall av spridda arbetsplatser eller särskilda
problem: en läkare per 1 500 anställda. Åtminstone för större och medelslora
företag har siffran visal sig hålla någorlunda. Då är alt märka all läkaren
befinner sig i ett team med andra funktionärer runtomkring. Hans sjukvårdande
tid har ofta omfattat halva arbetstiden. Enligt styrelsens mening bör
relationstalen kunna ge viss ledning även för en primärvärdslä-karfunktion, med
uppgift att tillämpa helhetssyn och arbeta sjukdomsförebyggande. En sådan
begränsning av paiientanialet skulle även bidra till rekryieringsproblemens
lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kalmar
läns landsting anser del tveksamt om målsättningen en läkare per</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2 000
invånare är förenligt med de samhällsekonomiska förutsättningar som<br>
torde gälla under lång lid framöver. Framförallt mäste enligl landstingets<br>
mening övervägas om denna målsättning är rimlig i tätorter, där en<br>
omfattande öppen vård finns att tillgå vid sjukhusens mottagningar.<br>
Landstinget understryker därför vikten av alt dimensioneringsnormerna blir<br>
föremål för mer ingånde studier och överväganden än vad utredningen av<br>
tidsskäl haft möjlighet atl göra. Det är emellerlid angeläget atl dessa<br>
överväganden påskyndas för atl skapa underiag för realistiska läkarulbild-<br>
ningsprogram. Även Kopparbergs läns landsiing anser den högre ambitions<br>
nivån beträffande lakar- och dislrikisskölersketäihei inte vara möjlig mot<br>
bakgrund av nuvarande ekonomiska situation.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section223>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section224>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liknande
synpunkler framför Gotlands kommun som underslryker atl innan man binder sig
för en så omfattande uibyggnad som utredningen föreslagil - en allmänläkare per
2 000 invånare mot dagens en per 5 200 -måste ekonomiska, sjukvärdsorganisatoriska
och andra konsekvenser närmare analyseras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hallands
läns landsiing finner målsättningen en allmänläkare per 3 000 invånare omöjlig
all förverkliga till år 1985.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet anser det orimligt alt öka befolkningsunderlaget med 50 % är
1985 -i förhållande till den slutliga ambitionsnivån -då priset för denna
försämrade målsättning är att man får rasera planer och överenskommelser som
nåtts av olika sjukvårdsiniressenter: staten, huvudmännen, läkarförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kristianstads
läns landsting framhåller att koniinuiietsutredningen föie-slagil en rad
ytterligare arbetsuppgifter för allmänläkarna bl. a. inom hemsjukvården, den
förebyggande vården och långtidssjukvården, vilket enligt landstingets
uppfattning för med sig att man på sin höjd kan räkna med all varje årsansiälld
läkare kan betjäna 2 500 invånare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Erfarenheterna
från Skaraborgs läns landsiing tyder på atl en allmänläkare per 3 000 invånare
knappast kan klara de arbetsuppgifter som förutsätts i utredningens förslag. En
mer realistisk siffra har för länet befunnits vara en allmänläkare per 1 500
invånare. Denna norm skulle medföra möjlighet att tillgodose önskemålen om
kontinuitet och tillgänglighet och ge möjlighet för allmänläkarna all ägna sig
ät verksamheler uiöver ren mottagningsverksamhei och akutmottagning. Jämtlands
läns landsting redovisar också att landstinget har en läkare per 1 500 invånare
som norm för år 1985.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Södermanlands
läns landsting anger atl bemanningsplanerna i länet i realiteten redan ligger
kring de tal som anges i utredningen. Göteborgs och Bohus läns landsting
redovisar också alt det inom flera kommuner i dagsläget finns goda
förutsättningar för atl införa elt husläkarsyslem. För landstinget som helhet
ligger allmänläkariälheten pä ca 3 400 invånare per läkare och endasi 4 % av ijänsierna
är obesatta.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Stockholms läns landsting
understryker all den lämpliga allmänläkar- och distrikisskötersketätheten måste
ses i relation till regionala förhållanden. Del framhålls att
dimensioneringstal som sådana inte kan ses som helt generella utan måste ses
dels i förhällande till de olika funktionernas vårdinnehåll och ulveckling,
dels i förhällande till de regionala förhållandena (storstad, glesbygd, etc).
Det bör i sammanhanget också observeras att en ökad läkar-och
distriktsskötersketäthet medför krav pä en ökning av vissa andra resurser säsom
medicinsk och administrativ service, terapeutisk personal, sjukvårdspersonal i
övrigt, etc. Dessa krav har utredningen för sin del inte funnit anledning att
närmare analysera.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Göteborgs och Bohus och Västerbottens läns landsting pekar på att man i
sjukvårdsplanerna räknat med betydligt "lägre dimensioneringstal i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section225>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section226>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>113</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kommuner
med stort inslag av glesbygd och långa resfider.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsiing påpekar ocksä beträffande distriktsskölersketälhels-talen alt
hänsyn måste tas lill befolkningens ålderssammansättning inom distriktet,
tätortsgraden och bebyggelsestrukturen. En hög andel åldringar, för vilka
kontinuiteten är av särskilt slor betydelse, motiverar särskilda insatser.
Landstinget anför vidare att del i ulredningen saknas en diskussion om
distriktssköterskans arbetsuppgifter inom äldrevården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Distrikisskötersketätheten
i Göteborgs och Bohus läns landsting är för närvarande en sköterska per 3 200
invånare. Landstingets principplan föreslår en ökning av antalet tjänster som
skulle minska antalet invånare per tjänsl till 2 500. Jämföri med uiredningens
förslag blir skillnaden således fortfarande stor. Även Västmanlands läns
landsting och Malmö kommun är tveksam till atl målsättningen för distriktsskötersketälhelen
kan uppnås till år 1985 och påpekar att normtalen är beroende av vilken övrig
personal som ställs till distriktssköterskans förfogande, exempelvis
undersköterskor, sjukvårdsbiträden elc. Även Gävleborgs läns landsting ställer
sig myckel tveksam till uiredningens överväganden belräffande disiriktssköterskenormeringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun understryker ocksä att ett genomförande av utredningens förslag kräver
en myckel kraftig utbyggnad av distriklsskölerske-verksamheten. Kommunen
redovisar i sill remissvar att del för närvarande finns 51 tjänster för kommunsköierskor
och 71 tjänster för sjuksköterskor vid barnavårdscentraler, medan utredningens
normer skulle innebära ett behov av närmare 300 distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund föreslär atl pensionärslälhet i området vägs in
vid vårdcentralens dimensionering, eftersom behovet av atl söka läkare ökar med
stigande ålder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunförbundet underslryker all vid dimensioneringen av personal bör för att inle
molverka kontinuitetssträvandena hänsyn tas till de arbelsuppgiftersom inte äratt
hänföra till direkta patienl/vårdgivarkonlakter vid mottagning - exempelvis hälso-
och sjukvårdsservice lill primärkommunal verksamhei.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>15.
Registrering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslåratt försäkringsbeskeden skall förses med uppgifterom den försäkrades värdcentralsiillhörighei
och - i ett senare skede då husläkarsystemet förulsätls vara mer allmänl
genomfört - med namn på vederbörandes husläkare och distriktssköterska.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flenalet
remissinstanser avstyrker en registrering i den form utredningen föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser atl del bör vara sjukvårdshuvudmannens självklara uppgift alt på lämpligt
sätt informera invånarna i olika läkardistriki om vilken eller vilka
vårdcentraler och andra hälso- och sjukvårdsmottagningar som invånarna i första
hand kan vända sig till. Huvudmännen ägnar också dessa</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>8 Riksdagen 1978/79. I saml Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section227>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:6.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section228>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>114</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>informationsfrågor
stor uppmärksamhet. Förslaget atl utnyttja försäkringsbeskeden för information
innebär enligt styrelsens uppfattning onödigt administrativt arbeie och
sannolikt slora kosinader varför del avstyrks.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rik.sför.säknngsvcrkei
konslaterar att elt utnyttjande av försäkringsbeskeden är förenat med vissa
svårigheter och anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Försäkringsbeskeden
framställs medelst ADB på grundval av information i försäkringskassornas cenirala
register. I della regisier finns bl. a. uppgift om vid vilket lokalkontor den
försäkrade är inskriven. Denna uppgift bygger påaviseringar från folkbokföringsregisiret
om kommun- och församlingsiill-hörighet. 1 något enstaka fall sker indelning
med postnummer som grund. Även om vårdcentralernas upptagningsområden skulle
överensstämma med lokalkontorsindelningen måste uppgift om vårdcentral aviseras
från sjukvårdshuvudmännen, eftersom möjligheter till fritt val av vårdcentral
och läkare skall finnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Husläkarförslaget
innebär atl patienten vid byte av bosänningsori som regel också byter
vårdcentral. Enligt lagen om allmän försäkring skall försäkrad vara inskriven
hos den försäkringskassa där han är mantalsskriven. Detla innebär alt den
försäkrade vid byte av bosättningsort kvarstår som inskriven hos sin gamla
försäkringskassa till den 1 januari påföljande år. Om fiyttningen äger rum
efter den 1 november kvarstår inskrivningen ytterligare ett kalenderår. Den
försäkrade kan således i vissa fall i över ell års tid efter fiyttning inneha
ett försäkringsbesked med inaktuell uppgift om vårdcentral. För alt undvika detla
måste särskilda utskrifter av besked göras i samband med byte av vårdcentral.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
närvarande utfärdas ca 6 miljoner försäkringsbesked per år. Huvuddelen av
dessa utfärdas efter ändring av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.
Uppgift om vårdcentral - och eventuellt även husläkare/ distriktssköterska - mäste
därför lagras i del maskinella sjukförsäkringsregi-strei för att uppgiften
skall kunna skrivas ut på samtliga försäkringsbesked. En sädan utökning av registerinnehållei
och de fortlöpande aviseringar som erfordras för att hålla registret aktuellt
skulle medföra beiydande kostnader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn lill vad ovan anförts ifrågasätter verket om det inte vore enklare och
mindre kostnadskrävande all välja någol annat alternativ för information om vårdcentralstillhörighei.
Därvid bör bl.a. övervägas au utnyttja de patientkort som sjukvårdshuvudmännen
utfärdar, vilket vanligen sker när patienten besöker en sjukvårdsinrättning. Pä
vissa håll, t. ex. i Östergötlands län och Malmö kommun, har patientkort
utfärdats för samtliga bosatta inom området. Nya kort distribueras omedelbart
efter det att någon bosatt sig i eller ändrat bosättning inom områdei. Om
patientkorten på detla sätt utfärdas omedelbart efter flyttning skulle en
uppgift om vårdcentral på patientkortet alltid vara aktuell. Verket föreslåratt
möjligheterna alt förse sjukvårdshuvudmännens patientkort med uppgifier om vårdcentralstillhörighei
m. m. undersöks närmare."</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section229>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section230>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>115</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret
varnar för den meradminisiration utredningens förslag skulle innebära och
föreslår som alternativ atl endast vårdcentralens namn präglas på de
patientkort som redan används i slora delar av sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Akademiska
sjukhuset tillstyrker i princip uiredningens förslag att det kan vara lämpligt atl
pä patientens egen önskan knyta denne lill en viss vårdcentral och därvid ange vederbörandes
vårdcentralstillhörighei på försäkringsbeskedet. Med hänsyn till bl. a. den
stora omflyttningen inom befolkningen förutser dock direktionen alt detla
kommer att bli förenat med en rad tekniska problem. Med all säkerhet måste
någon form av datasystem utnyttjas. En samköming mellan försäkringskassans och
vårdcentralernas datasystem, vilket vore rationellt, kan dock leda lill
komplikationer ur sekreiessynpunki, varför denna fråga bör närmare utredas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
pekar på att även registreringssystem där kontakten etableras vid det försia
besöket är länkbara, varvid viss ökad fiexibilitet och valfrihet blir möjlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting anser alt själva registreringsidén skall ses som en teknisk
fullbordan av övrig planering på relativt lång siki och inte ges en alltför
styrande inverkan. Landstinget anför all en mängd grundläggande åtgärder och
planeringsfrågor mäste klaras av först såsom</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>förbättring av primärvårdens kvalitet och status</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>information om primärvården lill befolkning och sjukhusanslulen
vård m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>fortsatt utbyggnad av primärvården</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>bemanning av tjänster, bemanningsplanering</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>förbättrad tillgänglighet och vårdplanering</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>ökad kommunikation och samverkan mellan de olika
värdformerna</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>föriängl öppethållande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
registreringsförslaget anför landstinget vidare följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Registreringsdelen
i husläkartanken bör således ej bli alltför styrande. Å andra sidan bör
framhållas an ett registreringsförfarande på sikt kan ha vissa positiva effekler,
t. ex. genom all lokal forskning och förebyggande hälsovårdsarbeie underiältas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förvaltningen
vill undersiryka att etl system med registrering pä läkare i samband med försia
kontakt lorde vara administrativt belydligl enklare än en komplett registrering
"i förväg" av en befolkning fördelad på de olika läkarna. Det torde
vara en relativt omfattande uppgift atl ulveckla sistnämnda system för
registrering med hänsyn till atl systemet också fortlöpande skall uppdateras
med förändringar (läkare och befolkning).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger registrering av vårdcentral, husläkare och distriktssköterska på
försäkringsbeskedet, som ett tänkbart förslag. Med tanke på atl den allmänna
försäkringens registrering m. m. numera sker med hjälp av ADB i etl för hela
landet centralt system, torde förslaget inte vara ulan komplika-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section231>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section232>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>116</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tioner.
Registrering av husläkare resp. distriktssköterska på försäkringsbeskedet
torde enligl förvaltningens bedömning i nuläget överhuvudiagei knappast vara
genomförbart.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Registreringen
husläkare-befolkning kan enligl förvaltningens uppfattning bli särskilt
problematisk inom Stockholms läns landsting. Detta sammanhänger i huvudsak med
att hela regionen kan betraktas som en arbetsmarknad medan primärvården kommer
att vara indelad i mängder av beijäningsområden (ca 120 vårdcenlraler på
80-talet). För befolkningen är arbetsplats och hemvist ofta inie belägna i
samma betjäningsområde. Frekvenia omflyttningar bland såväl befolkning som
läkare/distriktssköterskor kan också förutses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis
vill förvaltningen ang. regisireringsfrågan understryka de praktiska
svårigheterna saml atl liksom utredningen framhålla alt en registrering inte
kan vara meningsfull förrän primärvården nått en viss utbyggnad (och
stabilitet)."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Kalmar läns landstings bedömning bör kontinuiteten mellan läkare och patient i
närsjukvården grundas på del geografiska sambandet mellan läkarmottagning och
patientens bostad. Genom indelningen i läkardistriki för patienten en naturlig
anknytning lill en bestämd läkare vilket gör en formell registrering onödig.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Jönköpings läns landsiing.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinstanser påpekar all förslaget innebär ökad byråkratisering och onödigt
administrativt krångel bl. a. Kronobergs, Västmanlands, Örebro, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbouens läns landsung.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landsting finner det tillräckligt med uppgift om vilken
hälsocentral/vårdcentral som patienten tillhör samt telefonnummer dit. Enligl
landstingets bedömning kan försäkringsbeskedet vara etl sätt att förmedla denna
information.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Örebro,
Jönköpings och Norrbottens läns landsting anser all konlinuiletsproblemen
kommer atl kunna lösas enklare och smidigare i etl utbyggt värdceniralssysiem
med erforderiig tillgång till läkare och sjuksköterskor. Norrbottens läns
landsting anför bl. a. att erfarenheterna i Norrbotten visar alt man vid vårdcenlraler
som haren stabil och fulltalig läkarbesäiining klarar kontinuiteten på ett
utmärkt sätt utan att något så krångligt som formell registrering behöver
tillgripas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Norrbottens
läns landsting påpekar ocksä belräffande regisireringspro-blemen vid
patienternas röriighei, atl Socialmedicinska forskningsenheten i Luleå visat
att det är personer med sociala och medicinska problem som har största
benägenheten alt fiytta ofta mellan olika stadsdelar. I sädana fall blir
registreringen av kortvarig natur och således mindre meningsfull som
kontinuitetsmedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SACO/SR
(Civilekonomernas riksförbund) konstaterar att förslaget förut-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section233>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section234>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>117</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sätter
en relativt begränsad personalomsättning, vilket inte torde kunna uppfyllas
inom de närmaste åren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund betonar all utredningen inle lillräckligt belyst konsekvenserna
för de personer som av en eller annan anledning inie "registrerar"
sig och anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Det
finns enligl läkarförbundets mening risk för all den som inte är registrerad för
än svårare än nu att finna sin väg i sjukvårdssystemet. Det gäller särskilt
grupper som även i andra avseenden har en utsatt slällning, t. ex. invandrare,
låginkomsttagare, lågutbildade m. fi. Med hänsyn till all allmänläkarvårdens
kapacitet, som redan påpekats, inle på långt när räcker till, kan det ligga
nära till hands att de registrerade patienterna fär komma i första rummet. De oregisirerade
skulle alllså inte bara gå miste om förmånen atl sä långt möjligt fö träffa
samma läkare, utan de skulle riskera alt inle fö iräffa någon läkare alls.
Medvetandet om en sådan risk kan medföra att registreringen i praktiken upplevs
som obligatorisk och leder till en orimlig belastning på värdcentralerna och
svikna förväntningar hos allmänhelen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
de länder där registrering förekommer, t. ex. Danmark och Storbritannien,
arbetar husläkarna under helt andra förutsältningar ifråga om huvudmannaskap/finansiering,
arbetstider m. m. Registreringen har där också använts som bas för remisstvång
för specialistvård, något som ulredningen avvisar till förmån för ett fritt
läkarval. I teorin är givelvis registrering och remisstvång två skilda saker,
men erfarenheterna frän andra länder visar atl ett husläkarsyslem med
registrering i praktiken alltid förenats med remisstvång och/eller ekonomiska
styrmedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mol
denna bakgrund kan läkarförbundet inte tillstyrka förslaget om registrering.
Registreringen för under inga förhållanden göras obligatorisk. Verkningarna av
frivillig registrering bör studeras närmare i försöksverksamhet i begränsad
skala på etl par orter med olika förutsättningar innan man kan ta slällning
till hur ett sådant nytt inslag i den svenska sjukvården kommer att
fungera."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
tar även upp regisireringsfrågan från aspekten all del finns slor risk att
människor som inte haren lillräckligt social förankring hamnar ulanför
systemet. Personer som uppfattas som särskilt vårdkrävande, kverulantiska,
eller på annal sätt störande skulle också löpa risk all bli ulan läkarvård om samlliga
fast anställda distriktsläkare med allmänläkarkompeiens tilldelats maximalt anlal
"husläkarpalienter". Slyrelsen anför vidare all utredningen ej heller
har berört frägan om en husläkare skall ha räll alt vägra behandling av
vårdsökande som ej "tillhör" läkaren ifråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
socialstyrelsens bedömning kan det föreslagna syslemel sålunda komma att
medföra att vissa vårdsökande ställs utanför möjligheten all fö tillgång till
läkarvård vid en vårdcentral belägen inom vederbörandes bostadsområde,
samtidigt som de personer som haft förmånen alt få bli registrerade som husläkarpalienter
tillförsäkras en lättillgänglig läkarvård. Socialstyrelsen erinrar i detta
sammanhang om den övergripande målsättning för hälso- och sjukvårdspolitiken i
vårt land som lagts fast i direktiven till den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section235>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section236>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>118</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>pågående
ulredningen om ny lagsliftning för hälso- och sjukvården (HSU). Regeringen
uttalar där att målsättningsdiskussionen bör föras "med utgångspunkt i
alt alla .som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika
villkor". Socialstyrelsen finner således atl konsekvenserna av det
föreslagna husläkarsyslemet kan komma atl strida mot den citerade mälsättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
påpekar också att det varil värdefullt om utredningen kunnat analysera för- och
nackdelar med olika fördelningssystem samtidigt som man konstaierar alt
utredningen inie anger vilka principer som skall tillämpas för prioriteringen,
om ett alltför stort antal invånare i distriktet önskar registrera sig hos en
viss husläkare. Vidare efterlyser socialstyrelsen en analys av vilka
konsekvenser elt genomförande av husläkarförslaget kommer au få för
befolkningen i primärvårdsområden med otillräckligt antal allmänläkare/husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Väslernorriands
läns landsting ser också risker för atl vissa grupper -åldringar,
långtidssjuka, handikappade etc. - kommer att få sämre förutsättningar för basal
hjälp under husläkarsyslemets uppbyggnadsskede, där registrerade patienter kan
komma all prioriteras. Landstinget släller bl. a. följande frågor: Vilka skall
registreras under uppbyggnadsskedet och vilka skall avvisas och vad skall vi
göra med dem som på grund av läkarbrist saknar regislreringsmöjlighel?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landsiing anför all principen om fritt läkarval har lagts fast inom
landstinget men atl detta dock inte medger någon absolut rätt för patienten alt
träffa viss läkare. Landstinget kan inle heller ställa sig bakom någon räll för
läkare all, så som det sägs i utredningsdirektiven, visa ifrån sig patienter lill
andra läkare. Innebörden skulle enligl landstingets uppfattning bli all
speciella patientgrupper, exempelvis patienter med missbrukarproblem och övriga
sociala problem, skulle riskera att få svårt au få läkarhjälp vid vårdcentralen.
Landstinget underslryker i detla sammanhang alt värdcentralens personal skall
ha ett kollektivt ansvar för att alla inom området, även särskilt arbetskrävande
patienter, får en adekvat behandling så långl vårdcentralens resurser medger
del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet lar avstånd frän regislreringsförslaget och anför atl
sällskapet inte kan se några fördelar av att formellt identifiera relationen
läkare-patient. Hela systemet skulle riskera atl få vanrykte redan frän början,
efiersom det inte råder lillräcklig stabilitet. Sällskapet tror istället atl
människorna själva kommer an märka effekterna av ökad kontinuitet, när antalet
läkare i primärvården har ökat och när man i stigande utsträckning kan tillämpa
de konlinuitelsbefrämjande rutiner som ulredningen refererar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sverigesfolkpensionärers
riksförbund föreslår att en sjukvårdsregistrering av pensionärer snarast
införes-oavsett om och närelt husläkarsyslem införes i landet. För de gamla ger
det en trygghetskänsla all veta besked om vart man</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section237>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section238>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>119</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>ska
vända sig och vid vilken "station" inom sjukvården man känner till
vars och ens hälsotillstånd. Barnen kontrolleras på barnavårdscentralerna och i
skolan. De yrkesverksamma har sin företagshälsovård. Behovet av regelbunden
kontakt och kontroll är därför störst hos de äldre anser SFRF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>16.
Remissförfarande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
föreslår inte något remisstvång inom husläkarsystemet, vilket enligt
utredningens grundsyn skall ses som ell erbjudande till befolkningen och inte som
ett tvingande påbud. Det skall stå var och en fritt att avslå från husläkare om
man vill del och likaså skall den som vill vända sig direkt till en specialist
kunna göra del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtliga
remissinslanser avvisar i likhet med utredningen remisstvång eller har inget atl
erinra mot utredningens förslag på denna punkt. Vissa remissinstanser befarar
dock att husläkarsyslemet på sikt kan komma all medföra ett indirekl
remisstvång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
menar all den av ulredningen föreslagna organisaiionen med husläkare i
praktiken innebär elt remisstvång när del gäller möjligheterna för husläkarens
patienter att få tillgång till specialistvård. Socialstyrelsen tolkar vissa
skrivningar i utredningen på så sätl atl utredningen tänker sig att husläkaren lill
stora delar skall bestämma över patientens räll lill specialislkonsultation.
Socialstyrelsen finner atl formuleringar som "Hur man via sin husläkare
kan nå specialistläkare om så är nödvändigt" och "Samarbetet mellan
husläkare och specialistläkare kommer därför lill slörsta delen dirigeras av
husläkaren" innebär remisstvång och avvisar bestämt att ett sådani införs
inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
socialstyrelsens uppfattning är också remisstvånget en nödvändig beståndsdel i
de utländska husläkarmodeller som utredningen speciellt åberopar som mönster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Akademiska
sjukhuset betonar alt det vore mycket olyckligt om utvecklingen av husläkarsyslemet
skulle leda fram till atl man tvingades införa ett remisstvång. Möjligheten att
primärt söka öppen värd vid sjukhusen bör finnas kvar även på längre sikt.
Direktionen framhåller alt detta också är betydelsefullt ur uibildningssynpunki.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landsiing konslaterar alt del är angeläget att patientens kontinueriiga
kontakt med sin hälsocentral upprätthålles vid alla hälso- och sjukvårdsbehov,
åtminstone under icke jourtid. Kontakten behöver inte innebära obligatoriskt remisstväng
till all specialistvård utan kan i mänga fall få karaktären av rådgivning/sainråd
med motiagningspersonal och läkare. Patienten kan då få hänvisning till lämplig
vårdform.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsiing anser att uiredningens alltför starka betoning på allmänläkarens
primära insalser kan leda till remisstvång på sikt, vilket vore olyckligt.
Vidare framhålls att underen lång tid framöver kommer läkartill-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section239>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section240>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>120</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gången
i primärvården all vara begränsad och därmed kan remisstvång leda lill en inle
önskad sekundär sjukvårdskonsumtion. Patientens valmöjlighet mellan
allmänläkare och specialist bör därför inte helt undanröjas. Etl fritt läkarval
får dock enligl landstingets uppfattning inte innebära atl gränserna mellan
olika vårdcentralers upptagningsområden suddas ul.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
universitet (Medicinska fakulteisnämnden) befarar an remisstvång och eu upphävande
av del fria läkarvalet med slor sannolikhet kommer au bli konsekvensen av husläkarsystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göleborgs
kommun redovisar all invånarna i kommunen har tillgång lill huvuddelen av
specialistvården utan remiss och att del i kommunen upplevs naturligt atl söka
specialister direkl, exempelvis gynekologer och ögonläkare. Kommunen anser atl
sådan verksamhei som specialisterna gör både snabbare och bättre än
allmänläkarna inle bör läggas på allmänläkarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsiing underslryker atl husläkarsystemet skall ses som ell erbjudande
samt att remisstvång lill specialistläkare inte skall erfordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund noterar med tillfredsställelse atl utredningen lar avstånd från
formellt remisstvång och slår fast atl paiienterna även i framtiden måste
garanteras etl fritt läkarval. Föruiom principiella och kvalitetsmässiga skäl
åberopar läkarförbundet även renl prakliska skäl säsom att allmänläkarna inie
kommer all kunna ta sig an alla primärvärdspalienter ens då slutmålet för allmänläkartätheien
uppnåtts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet tar besläml avstånd från de tongångar i utredningen som
antyder att primärvården skulle kunna få en formell förstärkning genom
remisstvång till specialistvård. Sällskapet anför att många redan idag hyseren
viss, inte oberättigad, ängslan för alt en utbyggd primärvård kommer att
fördyra sjukvården genom att anlalel remisserökar. Sällskapet framhåller vidare
all del är illavarslande när utredningen framhåller atl patienterna kan
förväntas i första hand uppsöka sin husläkare när väntetiderna till
specialist-läkarvården är långa: "En paiieni kommer atl ha bäitre chanser
alt snabbt komma till specialist med en remiss än utan".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SACO/SR
(Psykologförbundet) hävdar att del är av ytiersi vikt atl uiredningens förslag
ger den enskilde patienten möjlighet att fritt välja mellan alternativa
samhälleliga hjälpformer och att den hjälpsökandes egen bedömning av vad som är
adekvat hjälpinsats tillåls bli avgörande för valel av värdgivare, oavsett om
delta blir allmänläkare, företagshälsovård, psykiatriskt team eller
socialvård. Ökande kunskaper om varandras kompetensområden bör garantera att
den primärt uppsökta instansen leder patienten vidare till den i det akluella
fallet bäst lämpade värdgivaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sverigesfolkpensionärers
riksförbund ansluter sig till utredningens avståndslagande till tanken på
formellt remisstväng och anser att systemet för att få komma till en specialist
bör ges en generös och flexibel utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
arbetsgivareföreningen understryker likaså vikten av att medborgarna även
fortsättningsvis i enlighet med det fria läkarvalet har möjlighet att vända sig
direkt till specialistmottagning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section241>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section242>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>121</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>17.
Jour- och akutberedskap</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger olika principer för jourorganisalionen. På sikt anges att inriktningen
bör vara att primärvärden lar ett tolalijouransvar, men au det lor närvarande
på grund av arbetskraftssiiuaiionen är mer realistiskt atl samla jourverksamhelen
lill t. ex. länsdelssjukhusen. Utredningen framhåller att del även är viktigt atl
del finns etl fungerande dagjoursystem som kan medföra alt paiienterna kan få
komma lill sin läkare akut. Utredningen framhåller också nödvändigheten av all
både läkare och sjuksköterska i ökad omfattning gör hembesök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kronobergs
läns landsiing underslryker alt vårdcentralerna bör organiseras så atl de kan
erbjuda en fungerande jourljänsi/ledighetsavlösning och ha en adekvat utrustning
för viss akuiberedskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Västmanlands
läns landsting framhäller all förutsättningarna för kontinuitet ökar när del i
en framlid blir möjligl alt hälla mottagningen öppen under kvällstid, kanske
till kl 19.00 eller 20.00 och därmed den egentliga jourtiden förkortas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
förordar att längre öppenhällande ordnas inom vissa vårdcentraler i
storstadsregioner. Dä del gäller primärvårdens och värdcentralernas jourverksamhet
nattetid och helger, anser TCO att detla mäste bli föremål för ytteriigare
diskussioner beroende på disiriklsomräden och andra lokala verksamheler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Södermanlands
läns landsiing anser an elt på sikt tolall jouransvar skulle bli kostsamt för
huvudmännen samtidigt som det skulle innebära etl mycket dåligt utnyttjande av
läkarresurserna. Dessutom skulle det enligt landstingels uppfattning reducera
möjligheten lill den ökade kontinuitet i kontakten mellan patient och läkare
som eftersträvas. Även Gotlands kommun pekar på alt det är myckel som talar för
alt man av kostnads- och andra resursskäl måste räkna med en viss ytteriigare
koncentration av den allmänläkarjour, som nu förekommer, liksom i förekommande
fall en samordning mellan denna jour och den sjukhusbaserade jourtjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landsiing konslaterar all i den män jourverksamheten föriäggs lill sjukhus
förloras de fördelar som en samordning med den primärkommunala socialvärden kan
ge. Enligl landstingets mening kommer elt tolalijouransvar för primärvärden all
bättre svara mot de krav som kan Slällas på sjukvärden och därmed är det naiuriigi
au den forlsalia utbyggnaden av jourverksamhelen organisatoriskt förläggs i'nom
primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
universitet (Medicinska fakulietsnämnden) föreslår att akutsjukvården på
vårdcentralerna organiseras så all lillräckligt lång lid av dygnet läcks för atl
fånga upp de fiesta bagaiellartade sjukdomsfall som idag belastar sjukhusens
akutmottagningar. Fakulteisnämnden påpekar att nattliga jourfall är
förhållandevis få och oftast av allvariig specialistvårdskaraklär.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteboigs
och Bohus läns landsiing uttalar all det i princip vore önskvärt att alla
läkare inom primärvården delade på jourbördan men au det dock kan visa</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section243>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section244>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>122</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sig
svåri atl disponera de kanske mycket begränsade läkarresurserna inom t. ex.
barnsjukvård och gynekologi på detta sätl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
och Sveriges läkarförbund efteriyser ytteriigare diskussioner för klargörande
av hur vårdcentralernas jourverksamhei skall fungera. Läkarförbundet anför
beträffande utredningens uttalande om "totalt jouransvar på sikt" bl.
a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Enligl
läkarförbundets uppfattning börden erbjudna sjukvärdens kvalitel för akuta
sjukdomsfall vara lika hög oberoende av vilken tid pä dygnet den efterfrågas.
Detta belyder att den som råkar bli i akut behov av vård under jourlid måste
ges ett lika kvalificerat omhändertagande som den som blir sjuk på dagtid. All
kvantitativa skillnader i värdutbudet måste föreligga är emellertid uppenbart.
Det ovan uppställda kvalitetskravet innebär atl varje specialitet i princip
måste ta hand om sina egna patienter. Därvid bör noteras atl allmänläkarvården
är elt specialiserat medicinskt verksamhetsområde med samma krav på sig som
andra specialileler."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund anser all om de av ulredningen skisserade
vårdcentralerna skall kunna ge den kontinuitet som eftersträvas måste där
finnas ett effektivt joursysiem som är programmerat för att på bästa sätt
tillgodose husläkarsyslemets grundidéer. Belräffande läkarbesök i hemmen anför SFRF
bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Den
förskjutning mot ökad hemsjukvård som tycks vara allmänt önskad av alla berörda
parter i samhällel kommer utan tvekan au slälla allt siörre krav på läkarbesök
i hemmen liksom på en uibyggnad av distriktssköierskeinsiilu-lionen. Med
nuvarande system finns alltför liten marginal för hembesök och överhuvudtagel
till en fullgod hemsjukvård. Om allmänläkarna i ett husläkarsystem verkligen
ska kunna ge "närservice" så är det nödvändigl alt de får möjlighet
att göra besök i hemmen och därigenom kunna stärka och bredda den hemsjukvård
som allmänl rekommenderas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
resor lill sjukhus och intagningar för vård skulle kunna undvikas genom
sakkunnig värd i hemmen. Särskilt äldre personer har vid sjukdom svårt all la
sig lill sjukhusmottagningar - elt läkarbesök i hemmet skulle underiätla och
förenkla. Möjligheterna att upptäcka sjukliga förändringar i tid liksom till
förebyggande ålgärder mäste anses avsevärt öka genom elt sådant
arbetssätt."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:7.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>18.
Närhet till länsdels/länssjukhus</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
påpekar att i begreppel primärvård inryms för närvarande också sådan specialislläkarvård
som meddelas av specialistläkare anställda utanför sjukhus. 1 likhel med Spri:s
länsdelssjukhusutredning anser koniinuiietsutredningen au man ur resurssynpunki
måste accepiera att en del av besöken som kunde ske hos specialistläkare i
primärvården istället tas om hand av sjukhusläkarna. En utbyggnad av qllmänläkarverksamheien
i primärvårdsområden i anslutning till sjukhus anses däremoi inte uigöra</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section245>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section246>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>någon
"dubblering" av öppenvårtlsrcsurserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
tolkar kontinuitetsutredningens skrivning så alt förekomst av specialistuibildade
läkare i primärvården på oner med länsdelssjukhus utgör en "risk" för
sjukhusels verksamhet. Socialstyrelsen utlalar att specialiserad öppen vård av
primärvårdskaraktär i viss utsträckning kommer att bedrivas vid de mindre länsdelssjukhusen
även på längre sikt. Enligt socialstyrelsens mening förhindrar detta inte atl
distriktsläkare med specialistkompetens även här ingår i primärvårdsorganisalionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns landsting delar uiredningens uppfattning atl en utbyggnad av
allmänläkarverksamheten inte innebär någon risk lor dubblering av de
öppenvårdsresurser som länsdelssjukhusen tillhandahåller genom sina specialistläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting och Gotlands kommun uttalar beträffande utredningens
överväganden om länsdelssjukhusens kapacitetsöverskotl att man finner del
självklart och angelägel all så rationellt som möjligl utnyttja akutsjukhusets
specialister. Det framhålls alt ny arbetsmiljölagstiftning, nya beslämmelser om
jourkompensaiion, uibildningskrav m. m. på många håll kommer att framtvinga en
ytterligare ökning av sjukhusens läkarstaber, som därmed kommer all ha en beiydande
kapaciiei även för sådan öppen värd som kanske med fördel kunnat skötas på primärvärdsnivå.
Även Gävleborgs läns landsting påpekar problemen för primärvården i samband med
att de sjukhusbundna resurserna måste utnyttjas rationellt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting beklagar alt koniinuiietsutredningen så knapphändigt behandlal husläkarorganisationens
effekler på den sjukhusanslutna vården. Landstinget menar atl del varil
intressant att diskutera bl. a. följande frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kvantitativa
förändringar i sjukhusanslulen vård beträffande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>akutmottagningar?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>öppen vård?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>sluten vård?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ställs
krav på ökade insatser från servicesektorn: medicinsk service m. m.?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
allmänläkare/husläkaren göra saker som f n. görs i sluten vård. minskar
medelvårdtiderna?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
husläkaren ha elt övergripande ansvar även då patienten är intagen i sluten
vård?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förändras
husläkarens arbetssätt visavi sjukhuset? Kan husläkaren göra bedömningar redan
pä vårdavdelningen?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förändras
arbetsfördelningen (allm. läk.-sjukhusläk.) vad gäller .servicen till andra
vårdgivare och organisalioner, t. ex. försäkringskassan?</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>19.
Läkare under utbildning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
anser alt läkare under utbildning - AT- och FV-läkare - inle skall fullgöra
funktionen av husläkare, eftersom de bara finns vid värdcen-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section247>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section248>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>124</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>trålen
en kortare tid och dessutom inte är färdigutbildade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller vård- och behandlingsarbetet siiger utredningen alt läkare under Ulbildning
skall hjälpa en eller fiera husläkare med dennes/deras patienter, dock under
sådana former att patienten hela tiden kan vara förvissad om alt hans husläkare
är införstådd med de ålgärder som vidtas. Utredningen menar vidare alt vid
ordinarie läkares frånvaro bör i första hand vikariera sådana läkare som
arbetar vid vårdcenlralen under s. k. FV-utbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>NLV
framhåller slarkl all kraven på personkonlinuiiel inte får drivas så långl au
läkare under vidareutbildning - i della fall underläkarresurserna inom
primärvården - ställs ulanför den organisatoriska ulformningen av ett husläkarsystem.
Utbildningsvärdet av primärvårdstjänstgöring måste garanteras även i ett husläkarsystem.
Enligt NLV:s mening bör kontinuitetsbegreppet vidgas till att avse
kontinuiteten mellan patienten å ena sidan och ett husläkarteam å den andra sidan,
där den ordinarie och färdigutbildade husläkaren slår som garant för den
långsiktiga kontinuiteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
kan inle heller dela utredningens syn på arbetsuppgifter och ansvar när det
gäller läkare under utbildning i primärvården. Dessa har etl fullt
professionellt läkaransvar. Framföralll läkare som fullgör fortsatt
vidareutbildning (FV) men även allmänijänsigörande läkare (AT) kan ges
kvalificerade uppgifter i patientarbeiei. Dessa läkare utgör enligl socialstyrelsens
uppfattning ett värdefullt tillskott i primärvårdens arbetslag och bidrar lill
episodkontinuiteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Självfallet
skall behovel av handledning från ordinarie distriktsläkares sida också beaktas
vid planering av vårdcentralens arbete. Uiredningens uppfattning att FV-läkare
i försia hand bör användas som vikarier vid ordinarie distriktsläkares frånvaro
kan socialstyrelsen inte biiräda, bl. a. av kvaliieis-och Ulbildningsmässiga
skäl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsiing framhåller all även om svårigheier uppslår på grund av
underläkarnas korta anställningstider, mäste de inordnas i syslemet och med egel
yrkesansvar utföra de arbetsuppgifter som de är anställda för alt sköta.
Huvudmännens insaiser i läkarutbildningen måste även i framliden stå i visst
förhållande till del sjukvårdsmässiga behovel och huvudmännen måste kunna
utkräva en arbetsinsats som står i relation till utgående löneförmåner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund anser all del är olyckligt att utredningen i så hög grad har
ställt läkare under vidareutbildning utanför sina överväganden om kontinuiteten
och den organisatoriska utformningen av husläkarsystemet. Underläkarna svarar
för en betydande sjukvärdsproduktion. Under utbildningen lill allmänläkare
eller specialist är tjänstgöringsperioderna - framförallt för de blivande
specialisterna - så pass långa alt i vart fall en beiydande vårdepisodkontinuilet
kan uppnås. Till delta kommer all uibildningsvärdet i underläkartjänstgöringen
givetvis allvariigt minskar om underläkaren ställs utanför klinikens eller
vårdcentralens normala arbetsformer och arbetsfördelning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section249>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section250>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>125</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>//STTbiträder utredningens synsätt och understryker alt
distriktsläkaren skall ha huvudansvaret för de patienter vilkas behandling
handhas av AT-läkare och andra läkare under utbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>20. Benämningen husläkare</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ulredningen tar upp begreppet husläkare i relation till
begreppet familjeläkare där familjeläkaren får ses i ett internationellt
perspektiv. Den internationella termen familjeläkare avser således i alll
väsentligt detsamma som husläkare. Utredningen understryker att familjeläkaren
inte avser en läkare som enbart är till för människor som lever i mer eller
mindre elablerade familjeförhållanden. Själva ordel familjeläkare kan dock
kännas främmande för ensamstående personer varför utredningen stannat för att
använda begreppel husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen anser all kontinuitet i vården mycket väl
kan åstadkommas i del enskilda fallet antingen patientens distriktsläkare är
allmänläkare eller har annan vidareutbildning. Därmed bortfaller enligl
styrelsens mening behovet av atl införa beteckningen "husläkare" på
vissa av distriktsläkarna inom primärvården, och att ge dessa en annan slällning
i ansvarshänseende än de övriga läkarna i primärvården. Socialstyrelsen
avstyrker därlor besläml utredningens förslag att statsmakterna på olika sätt
skall verka för etl genomförande av en särskild organisation inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Akademiska siukhuset känner tveksamhet inför ordet
husläkare då det kan medföra alltför stora förväntningar pä vederbörande
läkares möjligheter atl göra hembesök.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kalmar läns landsting finner all begreppet distriktsläkare
bällre molsvarar den planerade organisaiionen och ifrågasätter om begreppet
husläkare i fortsättningen bör komma lill användning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Västmanlands läns landsting avstyrker benämningen
husläkare och markerar härmed att benämningen leder till begreppsförvirring
genom sin associe-ring lill det gamla begreppet husläkare och inte läcker vad
det rör sig om mer än den vedertagna benämningen allmänläkare/distriktsläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Östergötlands läns landsting föreslår också alt, i
konsekvens med utredningens förslag om decentraliserad distriktsvärd med
distriktssköterskor, den adekvata benämningen distriktsläkare behålls istället för
benämningen husläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hallands och Jämtlands läns landsting biträder inte uiredningens
förslag alt den nuvarande benämningen distriktsläkare skall ersättas med
husläkare. Ordel kan missförstås och inge förväntningar som inte kan infrias.
Liknande synpunkter anförs av Väslernorrlands läns landsting som anser alt ordel
husläkare lätt kan ge associationer till den dygnei-runi-service som låg i det
gamla begreppel. Vidare anser Gävleborgs läns landsting alt informaiion kring begreppel
allmänläkare istället bör ökas och man jämför med läkarsystemet i England som
för molsvarande funktion har beteckning GP (General Practitioner).</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section251>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section252>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>21.
Förebyggande vård</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag atl låta husläkaren lä etl sammanhållande ansvar för sina patienter syftar
bl. a. lill all ge ökade möjligheter lill en mer individuellt anpassad
förebyggande vård genom i. ex. råd om kostvanor, motion, rökning, alkoholförtäring
m. m. Husläkaren av.ses också vara den som har en samlad kunskap om resultat av
hälsokontroller, medicinska undersökningar etc. LJtredningen anserdei dock inte
meningsfullt alt ange några procentuella andelar avseende sjukvårdande resp.
hälsovårdande uppgifter. Den utgår emellertid ifrån alt husläkaren under ell
uppbyggnadsskede i försia hand "skall söka tillfredsställa
sjukvårdsbehovet". Utredningen framhåller vidare all förslaget om
husläkare inom primärvården borde ge ökude möjligheler för loretagshäl.sovården
och skolhälsovården att ägna sig ät förebyggande hälsovård och sådana sjukdomar
och skador som har direkt anknytning till arbetsplatsen eller skolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
påpekar att utredningen i sina över\'äganden om husläkarens uppgifter anger
att denne skall ha ett ansvar för atl även ålgärder av förebyggande och
hälsovårdande slag meddelas paiienterna. Enligt socialstyrelsens mening är det
en väsenllig målsättning för primärvårdsarbetei all öka preventiva insatser av
olika slag, även i ett skede av relativ läkarbrist. All personal i primärvården
kan här medverka bl. a. i samverkan med socialvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skaraborgs
lans landsiing konstaterar all del förebyggande medicinska arbetet har fått en
kraftig framtoning i förslagel, och atl delta är av slort intresse med hänsyn
till den satsning som gjorts på hälsovårdsomrädet sedan fiera år inom landstingel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsiing betraktar liksom utredningen vårdcentralens beljäningsområde som
utgångspunkten för kopplingen allmänläkare -befolkning och finner alt husläkaridén
innebär förbättrade möjligheler alt uppfylla primärvårdens intentioner alt ta
ett primärt ansvar gentemot en viss befolkning och att bedriva förebyggande hälsovårdsarbeie
i form av hälsoupplysning etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun konstaterar att den förebyggande hälsovårdens inriklning och omfaltning
vid vårdcentralen inte närmare diskuleras i utredningen. Kommunen anser det
vara angeläget atl en allvarlig prövning sker av möjlighelerna att ge
vårdcentralen en markant hälsovårdande inriklning och uppgift i syfte au
motverka uppkomsten av sjukdomar. Det är också angeläget att pröva möjligheten
alt ge vårdcentralen en viktig roll i försöken att tillsammans med den berörda
befolkningen skapa hälsobefrämjande förhållanden inom alla miljöer i samhället.
Häri bör också ingå hälsoupplysning lill de enskilda patienterna. Data från allmänläkarmottagningarna
bör ocksä kunna bli föremål för epidemiologiska studier.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SACO/SR
(Psykologförbundei) beklagar atl utredningen avvisar möjligheten att mera
bestämt inrikta primärvården och allmänläkaren på förebyg-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section253>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section254>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>127</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gande och socialmedicinskt arbete, på liknande siiit som
skett t. ex. i Norge. Självfallet erbjuder allmänläkarens närhet till
befolkningen och dess miljö unika möjligheler alt utöva en offensivt preventiv
sjukvård menar psyko-iogförbundet, något som den hittillsvarande satsningen på
specialiserad vård inte främjat, men som ter sig i högsta grad önskvärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sveriges fölkpeusionärers riksjörbund anser atl del
föreslagna husläkarsystemet med en allmänläkare arbelande mer ute på
"fallet" borde ge bäitre möjligheter till hälsoupplysning om t. ex.
kost, motion, hygien, regelbunden hälsokontroll. SFRF poänglerar alt i det
nuvarande syslemet ägnas den förebyggande sidan av de äldres hälso- och
sjukvård alltför liten uppmärksamhet och all en bättre förebyggande hälsovård
skulle kunna medverka lill att avlasta vårdapparaten till en del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Pensionärernas riksorganisation anser atl resurser skall
tillskapas för att möjliggöra Iriskvårdsplaner för äldre och atl kontinuerlig
hälsokontroll lör äldre skall etableras så all sjukdomstillstånd kan boias i
ett tidigt skede. PRO framhåller bl. a. atl många vitala och friska pensionärer
p. g.a. passivitet i sin livsföring blir vårdtagare alldeles för tidigt och alt
detla skapar och kommer i högre grad i framtiden alt medföra ett ökat krav på
vård. PRO understryker all i likhel med att man satsar pä elitidrott så bör man
också satsa på friskvård som också kommer äldre människor till del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svenska kommunförbundel konstaierar atl avsiklen är atl
husläkaren skall ansvara såväl för den förebyggande som hälso- och sjukvärdande
verksamheten för sina patienter inom geografiskt avgränsade områden. Enligt
styrelsens mening måste della ske i samspel med socialvården. En sådan
samverkan förverkligas bäst om socialvård och sjukvård arbetar ulifrån en
gemensam disirikisindelning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>22. Företagshälsovård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen tar inle närmare slällning lill
förelagshälsovårdens ulformning,eftersom den f n. är föremål fören stailig ulredning.
Utredningen pekar dock på atl elt närmande bör ske mellan företagshälsovårdens
och primärvårdens resurser och att man bör söka erhålla ett förbättrat samarbele,
så au eu ömsesidigt utbyte sker av information och erfarenheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen anser atl ett förbättrat samarbete mellan
företagshälsovården och den offentliga primärvården krävs för atl tillgodose behovel
av kontinuitet och helhetssyn i vårdarbetet. I detla sammanhang underslryker styrelsen
all den sjukvårdande verksamheten inom företagshälsovården - i lakl med alt
primärvården byggs ut - bör begränsas till att enbart omfatla i strikt mening arbetsplaisanknulna
hälsoproblem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverket pekar på all den förebyggande vården
kommil alt få allt mer dominerande betydelse inom företagshälsovården medan
ersättningen från sjukförsäkringen formellt är begränsad, till att avse den
sjukvårdande verk.samheten. Verket erinrar i detla sammanhang om förslaget i
betänkandet DsS 1977:3 om vidgad räll lill ersäuning för förebyggande vård</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section255>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section256>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>128</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>inom
företagshälsovården, vilkei enligl verkets mening bör genomföras snarast
möjligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Arbeiarskyddsstyrelseii
anser alt frågan om hur långl en uppdelning mellan miljöinriktad primärvård och
löretagsläkcri skall bibehållas bör hållas öppen åtminstone till dess en miljöinriktad
primärvård börjat fungera. Företagshälsovården fungerar inom större och
medelstora företag och inom allt fier förvaltningar och mindre förelag. Enligl arbetarskyddsslyrelsen
bör den få fortsiiiia att utvecklas och fungera innan alternativa
organisationsformer av radikalt nytt slag övervägs. Belräffande mindre och
spridda förelag kvarstår en del problem som är föremål för försöksverksamhet
och annat ulvecklingsarbele bl. a. med hjälp av arbclarskyddsfonden. Del är möjligl
alt man där skulle börja samla såväl företagsläkaruppgifler som husläkaruppgifter
till samma person, eller åtminstone till ett gemensaml arbetslag. Slyrelsen underslryker
att denna parallelliiet föreligger. För närvarande ligger dessa frågor i 1976
års föreiagshälsovårdsuiredning, där bl. a. frågan om samverkansformer mellan
primärvård och företagshälsovård kommer atl beaktas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Slyrelsen
pekar vidare på att man inom företagshälsovårdens ram bedriver en viss sjukvård
och att denna sjukvård på många håll fåll en alltför stor omfauning. delvis på
bekostnad av förelagshälsovårdens egentliga uppgifter. Detta olyckliga
förhållande har flera orsaker, en av de viktigaste är dock atl den samhälleliga
primärsjukvärden i landet på mänga håll fungerat otillfredsställande. Som en
nödlösning har företagshälsovården måst ta på sig en olämpligl stor
sjukvårdsbörda. Styrelsen ser därför med största tillfredsställelse alla
försök atl rörbätira den allmänna primärsjukvårdens effektivitet. I den män
förslagen i betänkandet kan bidra därtill har de styrelsens stöd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
arbeisgivaiejöreningen finner del angelägel all erinra om alt en total
utbyggnad av förelagshälsovården som förutsades av riksdagen 1971, torde komma
att kräva ca 2 000 läkare med allmänläkarkompeiens, vilket bör hällas i minnet
vid den totala sjukvårdsplaneringen. SAF betonar vidare alt samplanering mellan
företagshälsovården och den offentliga sjukvärden är nödvändig om man skall
uppnå konlinuiielsuiredningens målsättning att förbättra möjligheterna alt vid
behov snabbt få adekvat sjukvård och atl erfara en kontinuitet i densamma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LO instäinmer
i det angelägna alt företagshälsovården hålls skild från primärvården så all
den i ökande utsträckning kan inriktas på sina huvuduppgifter nämligen
förebyggande insatser i arbetsmiljö och därmed integrerade ålgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmöhus
läns landsting betonar viklen av alt kontinuitet i försia hand finns väl utvecklad
inom primärvården. Företagshälsovårdens uppgifter bör inriklas mera åt
hälsovård än sjukvård. Förvaltningsutskollei anser vidare det vara viktigt atl
samspelet mellan företagshälsovården och primärvärden blir klarlagt. Utskottet
betonar vikten av att ömsesidigt utbyte av information och erfarenheter skapas
mellan representanter för primärvården och företagshälsovården. Samlidigl har eu
informationsutbyte av det här slaget också en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section257>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section258>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>129</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>intcgriteisaspekt
där i princip patienten själv måste lä avgöra vilken inlörmation som lär föras
vidare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting finner atl del vid en utbyggnad av allmänläkarvården finns goda
förutsältningar för en samordning av primärvården och löreiagshälsovården,
varvid företagshälsovården väsentligen bör inriklas på förebyggande verksamhei
och den sjukvårdande delen överföras lill primärvården. Liknande synpunkter
framförs av Östergötlands läns landsting.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västerbottens
läns landsiing redovisar att möjligheterna atl integrera företagshälsovården i
allmänläkarnas arbetsuppgifter med framgång prövats i en av arbetarskyddsfonden
stödd försöksverksamhet i Västerbotten, men finner all delta i och för sig inte
behöver innebära alt landstinget skall vara huvudman. Enligt förvaltningsutskotteis
mening bör emellertid företagshälsovården i glesbygdsområden inräknas i
primärvårdens arbetsuppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
instämmer i vad Västerbottens läns landsiing anfört. SHSTF framhåller också
viklen av att kompletterande ulbildning anordnas för dem som skall handha
företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsiing delar utredningens uppfattning atl företagsläkarna inte skall
fungera som husläkare men underslryker samtidigt alt formerna för samverkan
mellan företagshälsovården och husläkaren måste beakias och ulvecklas bl. a.
med hänsyn till den kunskap som företagsläkarna kan lå om sina personalpatienter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet betonar all företagshälsovårdens resurser ytterligare
mäsle inriktas på förebyggande åtgärder, särskilda riskgrupper och behandling
av sjukdomar och skador som har samband med arbetet. Förbundel förordar elt
informationsutbyte för all erhålla samordningsvinster, men anser inte att
företagshälsovården bör inlemmas i den öppna primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund konstaterar all förelagshälsovård i likhet med privatläkarvård, skolhälsovård
och förbandssjukvärd erbjuder likartade eller identiska tjänster som den s. k.
primärvården och atl utredningen trots detla inte försöker inlemma värdgivarna
inom dessa områden i husläkarsystemet. Enligt förbundel har företagsläkarna en
viktig roll i elt framlida husläkarsyslem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet anser atl män i yrkesverksam ålder kan kanaliseras genom
företagshälsovården i första hand. Sällskapet anför som motiv härför bl. a.
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"1
arbetsför ålder är det karakteristiskt atl de flesta människors värdbehov
inskränker sig till ell organsystem i sänder. Beträffande de arbetsföras
sociala trygghet markeras denna dels av all de flesta har en frisk arbetsför
partner, dels av att arbetsplatsen och -kamraterna i allmänhet ger etl inte
obetydligt mätt av trygghet. För mannen är olycksfall och alkoholsjukdom - en
tiondel av alla vuxna män! - de vanligaste orsakerna till vårdbehov. På sikt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>9
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section259>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section260>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>130</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>torde
företagshälsovårdens organisation ha särskilt stora förutsättningar att tidigt
spåra upp och, när det alls är möjligl, medverka lill åtgärder mol
alkoholsjukdomen. En ökad inriktning av företagshälsovården mol dessa psyko-sociala
problem kan bli av stor samhällelig betydelse: direkta och indirekta följder av
alkoholsjukdomen lär vålla så myckel som en fjärdedel av samhällets
sjukvårdsbehov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lunds
universitet (Medicinska fakulteisnämnden) framför liknande synpunkter .som
läkaresällskapet ovan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
folkpensionärers riksförbund erinrar om att den yrkesverksamma delen av
befolkningen kommer att - förutom husläkaren - ha tillgäng till
företagshälsovården som f. ö. förväntas bli utbyggd och ullalar all i ell läge
med brist på läkare så bör utbyggnaden av husläkarsyslemet gå före anställandet
av flera läkare inom företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
konstaterar att det lorde vara en klar missbedömning att anla alt den
offentliga sektorn skulle avstå från en uibyggnad av företagshälsovården för
all friställa resurser lill allmänläkarvård. TCO är av den uppfattningen all ulbyggnaden
av förelagsvård inom den offentliga sektorn hittills gått alltför långsamt och
att kraftlag måste lill för alt denna sektor av företagshälsovården skall nå
en acceptabel nivå. Även vad gäller företagshälsovård riklad till medelslora
och mindre företag föreligger ett stort utbyggnadsbehov. Företagshälsovården
skall enligl TCO i försia hand vara inriktad på arbetsmiljörelaterad ohälsa och
bör alltså enligt TCO:s mening alltjämt ha prioritet och inle relateras till husläkarsystemet.
Med hänsyn till alt dessa båda vårdsystem kommer alt rekrytera sin personal
från i stort sett samma grupper, anser TCO att särskilda styrinsalser mäsie
till uiöver de av Ulredningen föreslagna, med syfte atl generellt öka
tillgången på allmänläkare, disrikissköterskor och företagssköierskor. Om
dessa åtgärder ej kommer till anser TCO atl förutsättningarna för alt genomföra
husläkarsystemet måste bedömas som dåliga. TCO finner del också
anmärkningsvärt alt utredningen baserat sina ställningstaganden på prognoser
som med utredningens ord är kvalificerade gissningar, mycket osäkra eller ett
mer än preliminärt anlagande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>23.
Skolhälsovård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser all elt samrådsförfarande mellan skolhälsovården och primärvärden kommer atl
bli nödvändig för att familjeläkaren skall ha möjlighet au fö en helhetssyn pä
de barn och ungdomar som är hans patienter. Ett närmare samarbete skulle
förenklas anser utredningen genom ett gemensaml huvudmannaskap för de båda
verksamheterna. Även om primärvården utformas som eu familjeläkarsystem kommer
enligt ulredningen självfallet lakar- och sköterskeresurser alt behövas för
vissa uppgifter</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section261>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section262>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>131</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inom
skolhälsovården, men behovsbilden kan förändras vad gäller personalantal och
kanske också möjliggöra en större inriklning pä förebyggande verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
delar uiredningens uppfattning alt samarbetet skulle förenklas genom ett gemensaml
huvudmannaskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skolöverstyrelsen
känner slor tveksamhet inför att totalt inlemma skolhälsovården i familjeläkarsystemet.
För skolhälsovården finns en väl uppbyggd skolsköterskeorganisation som svarar
för kontinuiteten i arbetet. I mänga kommuner finns en särskild skolläkarorganisation
både för praktiskt arbete och administration, som utfallit väl.
Skolöverstyrelsen anser alt en integrering i ett familjeläkarsystem skulle
innebära en splittring av resurser och fara för en sämre hälsoomsorg för
eleverna och etl försvårande av lokall utvecklingsarbete t. ex. gällande
hälsofostran. Systemet måste under alla omständigheter föregås av väl upplagd,
genomförd och utvärderad försöksverksamhet. Organisaiionen för grundskola och
gymnasieskola måste därvid beaktas liksom skolhälsovårdens uppläggning och
resursbehov i skolformerna framhäller SÖ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns landsting menar att skolhälsovårdens behov av läkarinsats säkerligen med
stor fördel kan tillgodoses inom primärvärden. Endasi i undantagsfall lorde den
direkta skolhälsovården erfordra specialistens medverkan. Skolhälsovårdens slarka
knylning lill primärvården bör enligl sjukvårdsstyrelsens uppfattning innebära
all huvudmannaskapel för skolhälsovården pä sikt överförs till landstinget.
Liknande synpunkter framförs även av Östergötlands läns landsting.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landsiing pekar på all skolhälsovården är etl exempel på elt vårdområde
där det delade huvudmannaskapet negativt påverkar möjlighelerna lill stabila
relationer mellan patient och läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs kommun delar
utredningens uppfattning atl behov föreligger av elt närmare samarbete skolhälsovård-primärvård.
Enligt kommunens uppfattning bör detta kunna uppnås med hjälp av ett utvecklat
samrådsförfarande. Skolsköterskan bör även fortsättningsvis vara anställd av
skolförvaltningen och ha sin förankring i skolan. Läkarservicen däremoi bör
skötas av läkare inom den öppna sjukvården, antingen allmänläkare eller
barnläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
konstaterar all skolhälsovården har haft och har otillräckliga resurser. SHSTF
framhåller att ett intensifierat samarbele och utbyte av erfarenheter måste ske
för att en samverkan mellan landstingens hälso- och sjukvård och
primärkommunernas skolhälsovård skall erhållas. Här kan också en profilerad
allmänläkare eller specialistläkare - naturiigtivs knuten lill vårdcentralen -
ingå inom skolhälsovården. SHSTF förutsätter också att skolsköterskorna
samarbetar med vårdcenlralen, efiersom man bör eftersträva etl samlat ansvar
och en helhetssyn.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section263>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section264>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>132</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>24. Privatläkarvård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag innebär ingen förändring vad gäller
de privatpraktiserande läkarnas funktioner i sjukvårdssystemet. Utredningen
föreslår att det skall vara möjligt för den som så önskar alt anlita en
privatpraktiserande läkare som husläkare och förordar elt ökat samarbele mellan
de privatpraktiserande läkarna och vårdcentralernas personal, inte minst då
distriktssköterskorna. Ulredningen ser del också som angeläget all man på privalprakiikersidan
får en utveckling som bl. a. medför förlängt öppethållande och joursamverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen pekar på alt det saknas systematiska
redovisningar beträffande vårdkoniinuileten vid privata läkarmottagningar och
att utredningen inte ger någol underlag för del stundom hävdade påståendet att
kontinuiteten bällre tillgodoses inom denna verksamhei än inom den offentliga dislriktsläkarvården.
Genom sina nära kontakter med t. ex. distriktssköterskor och socialvård och
genom samarbetet med länssjukhuset har distriktsläkaren uppenbara fördelar
gentemot den privatpraktiserande läkaren. Socialstyrelsen anser vidare atl samlliga
primärvärdsresurser inom elt givet geografiskt område - i regel en kommun - bör
hållas samman i en organisation. För de verksamheler som under överskådlig lid
kommer all bedrivas av annan huvudman än den offentliga sjukvårdshuvudmannen
måste en formaliserad samverkan etableras med primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverkei inslämmer i uiredningens synpunkter
på behovel av ett ordnat samarbele mellan privatpraktikerna och den offentliga
vården, men konstaierar samtidigt att utredningen inte närmare redogjort för
hur ell sådani samarbete skall genomföras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statens invandrarverk finner del möjligt atl en del
invandrare vill hålla fast vid sin kontakt med privatpraktiserande in vandrariäkare
och atl del därför är angeläget atl ett ökal samarbete mellan dessa invandrariäkare
och vårdcentraler kommer till stånd, vilket även kan förbätlra invandrariäkarnas
ställning i förhällande lill bl. a. försäkringskassan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet utgär från att förutsättningar kommer
att skapas för en samordning av privatpraktikernas verksamhei och den öppna
mottagnings-verksamheten inom primärvården genom hälso- och
sjukvårdsutredningens arbete där bl. a. frågan om totalansvar för landstingen
för all hälso- och sjukvård diskuteras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kristianstads läns landsting framhåller angelägenheten av
alt bristen på allmänläkare hävs och alla åtgärder vidlas som kan förändra ulvecklingen
till det bällre och påtalar privatpraktikernas betydelse i detla sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skaraborgs läns landsting utgår från all förutsättningar
skapas för en samordning av privatpraktikernas verksamhei och den öppna
mottagnings-verksamheten inom primärvärden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Östergötlands läns landsting finner det inte vara möjligt
alt basera landstingets planering av primärvården i framtiden pä insaiser
av privata</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section265>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section266>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>133</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vårdgivare
mol bakgrund bl. a. av privailäkarkårens ålderssamman,sältning och benägenheten
all öppna privatpraktik har sjunkit kraftigt bland de yngre läkarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting menar alt ulredningen mer utförligt borde behandlat hur
samverkan mellan privatläkare och landstingets öppna mottagningsverksamhei
skulle kunna läggas upp, problem, hinder elc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
TCO finner all utredningen otillräckligt belyst samverkan mellan husläkare ä
ena sidan och företagshälsovård och privalläkarvärd ä den andra och vidare ej
analyserat huruvida utbudet av sådan läkarvård kan komma alt påverka
fördelningen av läkarresurser inom husläkarsystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
kommunalarbetareförbundet anser att ett bibehållande av privatlä-karsystem
parallellt med samhällets öppna vård utgör en resurssplittring och att
privatpraktikerna på sikt bör överföras lill den samhälleliga vårdorganisationen.
Enligl förbundels mening blir den föreslagna samordningen med övrig öppen vård
halvhjärtad dä privalpraklikern inte verkar från vårdcenlralen och inle kan
ges molsvarande ansvarsområde. Del är också enligt LO:s mening angeläget alt
privatläkarna ställs utanför den allmänna sjukvårdens organisation då samhället
mäste la ansvaret för all dess egen sjukvård fungerar på ell lillfredsställande
sätt både i fråga om resurser och organisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund finner det anmärkningsvärt atl utredningen inle analyserat
förutsättningarna för de privatpraktiserande läkarnas respektive
förelagsläkarnas medverkan i ell tänkt framlida husläkarsystem pä ell
tillfredsställande sätl, då utredningen på olika ställen deklarerat atl den lyp
av kontinuitet man eftersträvar (dvs. den långsiktiga kontinuiteten) f n.
främst lillgodoses av privatpraktiserande läkare. Enligt läkarförbundels
bestämda uppfattning har privatpraktikerna en myckel viktig roll all spela i
den framtida primärvården i allmänhet och i ell husläkarsystem i synnerhet.
Läkarförbundet delar uiredningens syn på angelägenheten av ett utvecklat och
systematiserat samarbele mellan den offentliga sjukvårdshuvudmannen och
privatpraktikerna. Liknande synpunkler framför av Akademiska sjukhuset.
Läkarförbundet finner del vidare vara ytterst angeläget att även privatläkarna
las med i kommande försöksverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet tillägger i detla sammanhang all just som husläkare har de
privatpraktiserande läkarna den oslagbara fördelen all de är stationära i
motsats lill de oftentliganställda läkarna som flyttar från en tjänst till en
annan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svensk
förening för allmänmedicin (ytlrandel bifogat Läkaresällskapets remissvar)
understryker all de privatpraktiserande allmänläkarna är den grupp som har de slörsta
förutsättningarna all fungera som husläkare i dagens Sverige och frågar samlidigl
varför samhällel inte skulle kunna bygga upp en värdorganisation som innehåller
så många som möjligl av privalläkarsysle-meis fördelar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section267>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section268>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>134</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>25.
Allmänläkare - tillgäng och utbildningsbehov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
syfte alt kunna förverkliga förslagen till husläkarsyslem lägger utredningen
fram följande förslag för att öka allmänläkaranialet inom det reguljära
utbildningssystemet atl socialdepartementels sjukvårdsdelegaiion beaktar uiredningens
förslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>om
alt öka den andel av FV-blocken som leder till allmänläkarkompeiens</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>saml
atl härvid försöka åstadkomma en så jämn regional fördelning som</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>möjligt, all regeringen
uppdrar ål universitets- och högskoleämbetet och nämnden</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>för
läkares vidareutbildning att ytterligare överväga hur primärvården</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>kan ges ett större ulrymme
inom läkarutbildningen. Utredningen föreslär också att dispenser och
kompletteringsutbildningar som möjliggör för specialistläkare att övergå till
allmänläkare övervägs (refereras i det följande).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>UHÅ
redovisar atl frågan om en anpassning av läkarutbildningen i enlighel med hälso-
och sjukvårdens ulveckling har diskuterats inom UHÄ i planeringsberedningen för
bl. a. sektorn för ulbildning för vårdyrken (PbV). Under höslen 1978 lades
förslaget "Samhällsmedicinska moment m. m. i läkarutbildningen" (UHÄ-rapport
1978:23) fram. Förslaget innebär i första hand ökade inslag av utbildning i
allmänmedicin, långvärdsmedicin saml miljö- och arbelsmedicin. Rapporten remissbehandlas
för närvarande bl.a. av linjenämnderna för läkariinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligl UHÄ:s mening gäller
del alt finna former för och bereda resurser till en uppbyggnad av
allmänmedicinska institutioner på primärvärdsnivå. Sådana
vårdcentraler/institutioner kommer då att bli ansvariga för såväl
grundutbildning som vidare- och forskarutbildning inom allmänmedicin. Frågan om
grundutbildningens innehåll och uppläggning på primärvårdsnivå bör ses mot
bakgrund av de organisatoriska problem som enligt UHÄ:s bedömning måste ägnas
särskild uppmärksamhet i detta sammanhang. Planering och genomförande av
läkarutbildning vid vårdcentraler och motsvarande enheter är idag nämligen i
hög grad beroende av de varierande förutsältningar som föreligger vid de olika
studieorterna både vad gäller tillgång till utbildningsplatser och kompetenta
lärare. Överhuvudiagei måste de resurs- och planeringsproblem beaktas som
föranleds av att fast och bestående organisation för läkarutbildning pä
primärvårdsnivå idag saknas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
erinrar om atl det inom NLV pågår en utredning med uppgift att göra en allmän
översyn av allmänläkar- och specialistutbildningens innehåll (ÖSUT). Vidare
redovisar socialstyrelsen all arbete pågår - bl. a. i samarbete med UHÄ - med atl
förbättra såväl utbildning som forskning inom det allmänmedicinska
kunskapsområdet. Socialstyrelsen beräknar atl knappast fier än 2 300
allmänläkare torde vara disponibla för distriktsläkartjänsl i minen av 80-talei.
Möjlighelerna atl ytteriigare öka</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section269>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section270>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>135</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>antalet
FV-block för allmänläkarulbildning är enligt socialstyrelsens uppfattning
begränsade och kan inle ge mer än ett myckel marginellt tillskoll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
socialstyrelsens uppfattning är det bl. a. mot bakgrund av beräknad mängd besök
inom primärvärden nödvändigt all tillgängen på specialistuibildade läkare beakias
i bedömningen av primärvårdens disiriklsläkarbehov. Socialstyrelsen varnar
samtidigt för en övertro pä allmänläkarens kompetens alt ensam behärska del
medicinska fältet. Styrelsen erinrar vidare om att i senaste läkarfördelningsprogrammet
(LP 82) anges au cirka 7 300 läkare år 1985 har sädan kompetens aU de bör kunna
arbeta enbart i öppen vård. För aU snabbi kunna öka läkarresurserna bör enligt
socialstyrelsen övervägas att överföra vissa av sjukhusens specialislläkarijänster
för öppen vård lill primärvärden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>NL
V anför bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Ulbyggnaden
av en väl fungerande primärvård med betoning på förebyggande, diagnostiska,
behandlande och omvärdande insatser förs således .särskilt fram i riktlinjerna
för översynsutredningens arbete. Konsekvenserna av en förändrad primärvårdsverksamhet
för vidareutbildningens uppläggning skall analyseras. NLV:s översynsutredning
skall överväga hur primärvården kan ges ell större utrymme inom
vidareutbildningen, inte enbart vad avser allmänläkaruibildningen utan ocksä
vad gäller värdet av primärvårdsverksamhet i specialistutbildningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkarnas
utbildningsfrågor är av central betydelse och därför högt prioriterade i ulredningsarbelet.
Behovet av att förändra allmänläkaruibildningens innehåll har klarl framkommit
i det hittillsvarande arbetet. Primärvårdens utveckling och ändrade arbetssätt
ställer krav på tillräckliga kunskaper om och erfarenheter av primärvårdens
speciella problem hos de läkare som skall tjänstgöra där. Den nuvarande
utbildningens innehåll behöver därför anpassas till dessa ändrade
kompetenskrav. Innan allmänläkarnas utbildningsfrågor är slutgiltigt lösta
måste eventuella kompletteringsutbildningar för specialister som önskar övergå
till allmänläkarverksamhet vara anpassade till den nuvarande allmänläkarutbildningens
innehåll. Framlida förändringar i allmänläkaruibildningen kan då fö till följd
att ytteriigare kompletteringsutbildningar senare måste genomgås."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
institutet (Medicinska fakuhetsnämnden) anser att en avsevärd omdirigering av
flödet medicine studerande mol allmänläkarutbildning kan medföra stagnation av
den medicinska kunskapsutvecklingen och även leda lill minskad vårdpolential förden
stora grupp patienter som trots införande av elt husläkarsystem även
fortsättningsvis kommer att kräva specialistvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovet
av ökade lärarresurser påpekas av Karolinska Institutets, Linköpings, Lunds,
Göteborgs och Umeå universitets fakultetsnämnder. Man framhåller härvid viklen
av au en del av allmänläkarutbildningen föriäggs till värdcentraler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund anser att tillgången på allmänläkare bör ökas i den takt som man
kommit överens om vid utarbetandet av läkarfördelningspro-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section271>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section272>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>136</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>grammen.
Förbundet påpekar att ulredningen i sina beräkningar av allmän-läkarunderskollei
inte tagit hänsyn till antalet allmänpraktiserande privatläkare och
företagsläkare med allmänläkarinrikining. Läkarförbundet ställer sig avvisande
till en ytterligare ökning av antalel FV-block i allmänläkarvård. En expansion
i nuläget skulle, framhåller läkarförbundet, innebära att man redan vid millen
av 1980-lalel skulle tvingas dra ned pä antalel FV-block för att inte utbilda
för många allmänläkare. Della skulle medföra en icke önskad ryckighet som
påverkar utbildningen inom andra specialiteter och leder till bemanningsproblem
vid klinikerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Landstingsförbundets mening bör andelen allmänläkarblock ytterligare ökas. Med
nuvarande utbildning och organisation inom vidareulbild-ningssystemet kommer
bristen på allmänläkare alt långt in pä 1980-talet medföra svårigheter au nå
upp till de kvantitativa och kvalitativa målen för primärvården.
Landstingsförbundet inslämmer därför i utredningens förslag att
socialdepartementets sjukvårdsdelegaiion och NLV bör ges i uppdrag atl pröva möjlighelerna
att snabbi förbätlra primärvårdens läkarförsörjning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen
framhäller över lag att åtgärder för att snabbt öka rekryteringen av
allmänläkare är nödvändiga för atl närhet, tillgänglighet och kontinuitet skall
kunna tillgodoses inom primärvärden. Målsättningen alt öka andelen FV-block
betraktas som mycket viklig. Del framhålls atl kraftfulla åtgärder måste vidtas
för all stimulera läkare lill att i högre utsträckning än idag välja allmänläkarbanan.
Vidare pekas på önskvärdheten av alt läkarutbildningen redan från början ges en
inriktning mol primärvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
landstingbl. a. Stockholms, Hallands, Jönköpings,Malmöhus,Skaraborgs och
Blekinge understryker att del fortfarande är mycket svårt atl besätta allmänläkarijänsterna
och vakanstal pä mellan 29 och 45 procenl redovisas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jönköpings
läns landsting menar t. o. m. alt utbildningssystemet för prioriterade
personalkategorier måste avsiktligt dimensioneras med viss överkapacitet för
att den av alla eftersträvade kontinuiteten pä sikt skall kunna utvecklas och
fördjupas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Kristianstads läns landstings uppfattning mäsie - samlidigl med omläggning av
utbildningen - den pågående expansionen inom akutsjukvården bromsas, varigenom
en siörre andel läkare skulle bli tillgängliga för allmänläkeri, psykiatri och
långvård. Samtidigt bör en skärpning ske belräffande anställande av vikarier
för kortare och längre lid inom akutsjukvården. Med dessa åtgärder anser
landstinget alt man snabbare skulle fö en balans belräffande tillgängen pä
allmänläkare lill de tjänster som finns disponibla. Om inte sådana åtgärder
vidtas löper man risk alt fö genomföra provisoriska anordningar inom den tänkta
allmänläkarverksamheten. Della har på vissa håll redan påbörjats, framhäller landstingel,
innebärande att specialister anställs som går in och tar ansvar för vissa delar
av sjukvården.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section273>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section274>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>137</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
"urholkas" allmänläkaruppgiften på ett allvariigt säll. Detta får
till följd atl allmänläkaruppgiften blir mindre stimulerande och kvarvarande
allmänläkare förlorar möjligheten atl fö en överblick över del totala
hälsoläget inom elt vissl område och härigenom uppslår allvariiga problem
beträffande hälsoläget och möjlighelerna att förbättra detta pä sikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
sjukhuset pekar bl. a. på det förhållandet atl vidareutbildningen till
allmänläkare är betydligt kortare än för flertalet specialistläkare, vilket
förtjänar att uppmärksammas mot bakgrund av det föreslagna ansvarsområdet och
det breda kunskapsfält som allmänläkaren skall omfatta. Med hänsyn lill den
växande primärvården anser direktionen för sjukhuset att en lotal översyn av
läkarnas grundutbildning är befogad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsting anseralt i princip bör blocktilldelningen inom varje specialitet
motsvara behovet. Landstinget betonar härvid atl en ökad salsning pä primärvård
inle för förhindra en ulveckling också av läns- och regionsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns tandsting anför alt i och för sig är det möjligl att öka antalel allmänläkarblock,
men praktiska skäl - brist på handledare och praktikplalser - lägger hinder i
vägen för en radikal ökning. För att förvärva allmänläkarkompeiens krävs
numera fyra års vidareutbildning. I den pågående översynen av läkarnas
vidareutbildning prövas emellertid bl. a. frågan om utbildningstidens längd
för allmänläkarutbildningen efter fullgjord AT. Många tecken i detta arbeie
tyder på en ytteriigare föriängning av utbildningstiden. Det kan sålunda bli
frågan om en kvantitativ ökning av antalet läkare under utbildning och en
samtidig ökning av utbildningstidens längd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Hallands läns tandsting tar upp frågan om en eventuell föriängning av den
nuvarande fyraåriga FV-utbildningen till fem år och påpekar att detta bl. a.
skulle medge längre lärotid inom verksamhetsområdena barnmedicin, gynekologi
samt öron, näsa och hals.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
läkaresällskapet förordar ett fortsatt utvecklat samarbete mellan specialister
och allmänläkare i öppen värd istället för en drastisk ökning av allmänläkarutbildningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>//C/T
anser att utbildningen för blivande allmänläkare är något begränsad med tanke
på deras framtida funktion. HCK framhåller att utbildningen bör breddas överiag
och en större tonvikt måste inte minst läggas på den beteendevetenskapliga
delen av utbildningen. I utbildningen skall också finnas moment som underiättar
för den studerande att identifiera sig med sitt framtida yrke som allmänläkare
och inse i vilka situationer man skall remittera patienter med mera
komplicerade problem lill specialistvård. HCK betonar särskilt vikten av att
allmän handikappkunskap ingår i utbildningen till allmänläkare. Detta är
nödvändigt för att kunna förstå handikappades situation och för aU effektivt
medverka i en allsidig rehabilitering.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>LO understryker att det är
angeläget att parallellt med en generell utökning av läkareutbildningen på
skilda vägar öka tillgången på allmänläkare. (Kompletteringsutbildning och
dispenser tas upp i ett följande avsnitt.)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 178</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section275>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section276>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>138</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>26.
Distriktssköterskor - tillgång och utbildningsbehov</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
räknar med att alternalivel en distriktssköterska per I 500 invånare bör kunna
uppnäs 1985. Ulredningen framhäller dock att stor osäkerhet präglar prognosen.
För att öka tillgången på distriktssköterskor föreslår utredningen att
regeringen uppdrar åt vederbörande utbildnings-myndigheter all i samråd med sjukvärdshuvudmännen
dels beakta behovet av kompletterande utbildningsinsatser för
distriktssköterskor och BVC-sjuksköterskor mol bakgrund av utredningens förslag
om gemensamma uppgifter för dessa kategorier, dels ocksä vidta åtgärder som
möjliggör en utökning av disiriktssköterskekåren för all täcka de av
utredningen angivna behoven.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>UHÅ
tai inte slällning till utredningens förslag rörande sjukvårdsorganisationen. Behovel
av ökad kapacitet för vidareutbildning av sjuksköterskor lill
distriktssköterskor har emellerttid uppmärksammats av UHÄ liksom den regionala
fördelningen av utbildningsinsatserna inom detta område. I en gemensam
skrivelse 1978-11-14 från SÖ, UHÄ, socialstyrelsen och landstingsförbundet till
landslingen och vissa primärkommuner inför det kommande budget- och
planeringsarbetet har myndigheterna lagit upp det ökade utbildningsbehov för
öppen hälso- och sjukvård som kommer att uppstå i en ulbyggd primärvårdsorganisaiion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skolöverstyrelsen
understryker utredningens krav på atl kunskaper hela tiden måste befinna sig pä
en tillfredsställande nivå och att de även upprätthålls och vidareutvecklas. Vidare
anför skolöverstyrelsen att om familjevårdsprincipen genomförs innebär det bl.
a. all distriktssköterskans ansvarsområde utökas lill au omfatta barnhälsovård
och barnsjukvård. Mot bakgrund härav delar skolöverstyrelsen utredningens
synpunkter angående behovet av kompletlerande utbildning för såväl
distriktssköterskor som sjuksköterskor inom barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
tillstyrker utredningens förslag all på olika sätt öka lillgången på
distriktssköterskor och förslagel all ge vissa sjuksköterskor med
vidareutbildning inom barnhälsovård kompletlerande disiriklssköierske-utbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
utredningens prognos framhålls att socialstyrelsens beräkningar tyder på au
nuvarande brisl på distriktssköterskor kommer au bestå. Socialstyrelsen
konstaterar vidare all utredningens optimala räkneexempel förutsätter att
samtliga utbildade distriktssköterskor under de följande åren helt kan
disponeras för primärvärdens behov, vilket hittills inle varit fallel. Ungeför
hälften av de utbildade distriktssköterskorna arbetar för närvarande inom andra
områden såsom företagshälsovård samt inom administration och undervisning.
Denna överströmning av distriktssköterskor till andra områden försvårar naturiiglvis
ulbyggnaden av primärvården, vilket enligt socialstyrelsens mening styrker uiredningens
förslag om att nuvarande utbildningskapacitet av distriktssköterskor bör ökas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section277>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section278>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>139</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liknande
synpunkter belräffande utredningens anlaganden om andelen vidareutbildade
sjuksköterskor som kommer att vara verksamma inom disiriktsvården anförs av
Landstingsförbundet, som framhåller atl diskrepansen mellan utredningens
angivna behov och den sannolika tillgången är så stor att den inte kan
elimineras enbart med ökad utbildning. Förbundel pekar vidare på all del idag
finns fierdubbell anlal sökande i förhållande lill antalel utbildningsplatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun kan inte dela utredningens antaganden om disl-riktssköterskelillgången
och framhäller alt man känner oro för den framtida lillgången pä
distriktssköterskor. Skillnaden mellan angivet behov och den sannolika
tillgången på distriktssköterskor lorde vara sä stor atl den inte kan
elimineras enbart med ökad ulbildning. Sjukvårdsstyrelsen bedömer som sannolikt
och även önskvärt atl sjuksköterskor med annan utbildning och undersköterskor
ges uppgifter inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
sjukvårdshuvudmän finner uiredningens förslag att vidta åtgärder som möjliggör
en utökning av distriktssköterskekåren vara utomordentligt viktigt. Kopparbergs
låns landsting anför bl. a. att dessa frågor har föll en alltför undanskymd
plats i ulredningen och konstaterar vidare att med det ökade innehåll som
primärvården avses fö med förbättrad kontinuitet i vården, ökad hemsjukvård,
ökad sjukvårdsservice till socialvård och skola m. m., så kommer dislriklssköterskebristen
under lång lid all utgöra ett besvärande hinder. Skaraborgs läns landsiing
framhåller också all del krävs åtgärder från statsmakternas sida för att
åstadkomma ökad utbildning av distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bl.
a. Stockholms och Göteborgs och Bohus läns landsting redovisar vad utredningens
normtal skulle betyda för respektive sjukvårdsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
Stockholms läns landsiing beräknas antalet sjuksköterskebefattningar exklusive
barnmorskor inom den fristående öppna vården år 1983 uppgå lill ca I 000.
Omkring 400 av dessa avser distriktssköierskebefattningar - mot nuvarande 283 -
alltså bemannade med kompetens att tjänstgöra inom husläkarsystemet. Med
utgångspunkt frän uiredningens normtal en distriktssköterska per I 500 invånare
beräknar landstingel alt behovel skulle uppgå lill ca I 000
distriktssköterskor. Göteborgs och Bohus läns landsting skulle, likaså med uiredningens
högre ambitionsnivå, idag behöva ylterligare ca 100 distriktssköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting anför vidare att en så kraftig ökning av utbildningskapaciteten,
som uiredningens förslag innebär kan bli svår alt genomföra med nuvarande praklikkrav
och brisl på praktikplalser- framföralll inom barnsjukvård och psykiatrisk
vård. Olika vägar atl underlätta genomförandet måste därför prövas, t. ex.
översyn av behörighetsbestämmelserna främst för sjuksköterskor med annan
vidareutbildning, tillvaratagande av lidigare erfarenhet av t. ex. barnavård
samt en omfördelning av de prakliska ulbildningsperiodernas tidsmässiga
förläggning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section279>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section280>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>140</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5//5r/
underslryker att ulbyggnaden av primärvården måste mötas med en prioritering av
vidareutbildning av sjuksköterskor och genom inrättandet av fier distriktsskölerskeljänsler.
SHSTF anser vidare att de sjuksköterskor som idag har specialutbildning inom hälso-
och sjukvård för barn och ungdom och som önskar tjänstgöra som
distriktssköterskor måste erhålla kompletteringsutbildning. Härvid framhäller SHSTF
all sådan kompletteringsutbildning inte för medföra någon ekonomisk försämring
under utbildningstiden och givelvis skall leda lill fullständig behörighel.
Den dubbelul-bildning som nuvarande distriklssköierskebarnmorskor har idag bör
enligt SHSTF:s uppfattning även fortsättningsvis utnyttjas för glesbygdsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveiiges
läkarförbund, som i alll väsentligt ställersig bakom utredningens idéer om
distriktssköterskans mycket vikliga roll, konstaterar all en ökad medverkan i BVC-verksamheten
förutsätter viss kompletterande utbildning och mindre distrikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovet
av ivåspråkig sjukvårdspersonal understryks av statens invandrarverk som anser
atl invandrarerfarenhet och kunskap i invandrarspråk bör meriteras vid
rekrytering av personal. Vidare framhålls att invandrarungdom med kunskaper i invandrarspråk
bör stimuleras atl ulbilda sig till barnmorskor, sjukssköterskor,
socialassistenter och läkare och invandrarspråk bör meritvärderas vid
antagning till sådan utbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>27.
Kompletteringsutbildning till allmänläkarkompetens</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår alt regeringen skall uppdra ät NLV alt i samverkan med
sjukvårdshuvudmännen skyndsamt utarbeta och till regeringen inkomma med
förslag till kompletterande utbildning av specialister så aU de skall kunna bli
allmänläkarkompeienta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
instämmer i utredningens bedömning att fortsatta ansträngningar bör göras för
alt öka antalet allmänläkare. Slyrelsen är emellertid tveksam till förslaget atl
NLV skall ges i uppdrag att utarbeta regler för kompletteringsutbildning av
specialutbildade läkare, så att dessa även kan fö allmänläkarkompetens. Skälen
härtill är dels att styrelsen anser atl specialistutbildningen ger tillräcklig
kompelens för viktiga primärvårdsuppgifter, dels atl förslaget innebär att de
redan hårt ansträngda utbildningsmöjligheterna för allmänläkare ytteriigare
begränsas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>NLV
framhåller beträffande förslaget till kompletteringsutbildning bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Utredningens
förslag att NLV skall ges i uppdrag att utarbeta förslag till
kompletteringsutbildningar som möjliggör för specialistläkare att övergå till allmänläkarverksamhei
innehåller i sig betydligt större svårigheter än vad som framkommer i ulredningen.
Det konstateras aU kompletteringsutbildningens längd och innehåll måste
variera beroende på vilken specialitet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section281>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section282>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>141</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vederbörande
läkare har. NLV vill framhålla au kompletteringsutbildningen också måste ta
hänsyn till de enskilda läkarnas hela ulbildnings- och tjänstgöringsbakgrund. Alla
pediatriker t. ex. har inle identiskt lika utbildning och tjänstgöring bakom
sig. Det är därför troligt atl individuella kompletteringsutbildningar måste
fastställas av NLV även om del skulle kunna vara möjligl all ularbela generella
utbildningsplaner för varje specialitet som en kompletterande utbildning lill allmänläkarkompetens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Del
föreligger också en risk i att som ulredningen anför kompletteringsutbildningen
skulle variera 'beroende på de lokala förutsättningarna avseende primärvärdens
struktur, uppbyggnad, samverkan med länssjukvården m. m.'. En allmänläkarkompetens
efter kompletteringsutbildning måste enligt NLV:s uppfattning självfallel vara
av generell karaklär och ge riksgiltig behörighet till allmänläkarljänsier. Däremoi
torde del bli nödvändigt att hänsyn tas lill lokala förhållanden närdel gäller
planeringen och genomförandet av en sådan kompletteringsutbildning i varje
enskilt fall."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Karolinska sjukhuset
framhåller atl merparten av den specialisering som under senare decennier ägt
rum inom medicinen varil den kanske viktigasie förutsättningen för att ge
svensk sjukvård dess höga kvalitel och behandlingspotential för svära
sjukdomar. Svensk sjukvård har i della avseende en framskjuten plats i
internationellt perspektiv. Förslaget om en omskolning av specialistläkare till
allmänläkare synes mot denna bakgrund någol tveksamt. En mera successiv ökning
av allmänläkartillgängen genom del nu tillgängliga systemet för fortsatt
vidareutbildning torde innebära ett bättre resursutnyttjande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Akademiska sjukhuset ställer sig tveksam till en mera systematisk omskolning av
ett siörre antal specialister till allmänläkare under användande av någon form
av tvångsvisa styrmetoder. Detta skulle innebära en alltför lång total
utbildningstid för de aktuella läkarna, en dålig utbildningsekonomi och
dessutom kunna förväntas ge negativ inställning till allmänläkaryr-ket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
distriktsläkarroll som medger ett deltagande från läkare med olika
utbildningsbakgrund är enligt Landstingsförbundets uppfattning både möjlig och
önskvärd. En viss komplettering av utbildningen för specialistuibildade läkare
kan därvid bli nödvändig. Förbundsstyrelsen tillstyrker atl frägan utreds
närmare och atl därvid ocksä prövas åtgärder för all underiätla för blivande
specialister atl övergå lill allmänläkarbanan. Vidare understryker förbundet starkl
att del härvid bör röra sig om tidsbegränsade åtgärder och att något ytteriigare
utbildningssystem för läkare inte tillskapas, då krav på utbildning och
fortbildning reses från många håll och resurserna är begränsade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun har inget alt invända mot atl NLV får utreda denna fräga om
kompletterande utbildning för specialistläkare. Enligt kommunens bedömning bör endasi
ifrågakomma vissa begränsade åtgärder och kommunen förutsätter atl man ej
skapar något nylt utbildningssystem för läkare.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section283>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section284>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>142</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hallands
läns landsting konstaierar att "omskolning" av specialister
förutsätter en minskning av antalel specialislkompeienia läkare inom andra
områden varför del hade varit värdefulll om utredningen angett omfattning och
specialitet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kronobergs läns landsting
anser atl förslagel angående omskolning av specialistläkare till allmänläkare endasi
lorde ge ett myckel marginellt tillskott av allmänläkare. Landsortssjukhusen
brottas idag med rekryterings-svårigheter vad gäller specialisttjänsier och i
den mån ell överskott finns lorde detta hänföra sig till storstadsområden och
universitetskliniker. Enligt landstingets uppfattning kommer en minskning av specialisikåren
med slor sannolikhet att drabba i försia hand landsortssjukhusen som redan nu
har rekryleringssvårigheter. Landstinget förväntar sig därför alt utbildnings-
och rekryteringsfrågorna angrips på ell mera seriöst säll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund anför beträffande uiredningens förslag på denna punkl följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Läkarförbundet
vill understryka viklen av alt en sådan 'omskolning' ges formen av ell
erbjudande. Ur kvalitetssynpunkt är del angelägel alt de specialister som
önskar övergå lill allmänläkarverksamhei garanteras kompletteringsutbildning
till fullständig allmänläkarkompetens. Kompletteringsutbildningen måste liksom
den ordinarie allmänläkaruibildningen självfallet ge generell allmänläkarkompetens
och riksgiltig behörighel för läkartjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
framhäller att det är önskvärt all berörd specialistläkare fullgör sin
kompletteringsutbildning före tillträdet till allmänläkartjänst. I analogi med
del dispensförfarande som gäller idag kan det dock enligl utredningens mening
övervägas alt låta en specialistläkare tillträda en allmänläkartjänst föratt
sedan inom viss lid fullgöra den kompletteringsutbildning som befinns
nödvändig för erhållande av allmänläkarkompetens.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet vill starkt
undersiryka att de ulbildningsmässiga kraven pä och övriga villkor för
kompletteringsutbildning måste klariäggas - efter överiäggningar mellan berörda
parter. Fasta tidsramar måste ges för ulbildningens fullföljande. Vidare skall
vederbörande läkare inte behöva vidkännas ekonomiska eller andra försämringar
under kompletteringsutbildningen. Det motsatta förhållandet skulle givetvis
verka rekryteringshämmande."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
institutet (Medicinska fakuhetsnämnden) motsätter sig förslaget om en
omskolning av specialister till allmänläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
och Lunds universitet (Medicinska fakuhetsnämnderna) släller sig avvisande då
man anser att en omskolning av fördigulbildade specialister med lång och dyrbar
utbildning ler sig ekonomiskt oförsvariigt. Bl. a. anförs all det inom flera
specialiteter fortfarande existerar en bristsituation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
universitet (Medicinska fakuhetsnämnden) anser all den föreslagna omskolningen
av specialister lill allmänläkare innebären resursminskning inom den sjukhusbundna
vården som kan leda till allvariiga konsekvenser</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section285>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section286>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>143</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
patienten. Kontinuitet inom den specialiserade sjukvärden representerad av specialistuibildade
läkare, som i sin verksamhet kan följa patienten från den öppna till den slutna
vården och vice versa bör enligl fakultetsnämnden ocksä lillgodoses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Umeå
universitet (Linjenämndenför läkarutbildning) inslämmer i viklen av all
specialistläkare slimuleras att övergå till allmänläkarverksamhei.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen
anför bl. a. följande synpunkter. "En omskolning av specialister lill
allmänläkare måste vara hell frivillig och kan accepteras endast under ett
övergångsskede." (Uppsala läns landsting), "Landstinget vill dock
erinra om atl sjukvårdshuvudmännen genom del nya läkarutbildnings-systemet
påtagit sig högst avsevärda utbildningskostnader för läkare. Att i detta skede ytteriigare
öka utbildningskostnaderna genom all ge kompletterande utbildning till
specialistläkare för att dessa skall erhålla allmänläkarkompetens mäste
föranleda överväganden om särskild ekonomisk ersättning till landstingen."
(Kopparbergs läns landsting), "Sjukvårdsstyrelsen har inie kunnai förmärka
någon förbättring av allmänläkartillgången och vill därför ånyo påkalla all
sädana åtgärder vidtas. De förslag som utredningen i dessa sammanhang lägger
fram får enligl styrelsens mening ses som ett minimikrav." (Skaraboigs
läns landsiing).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>28.
Dispenser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
tar bl. a. upp möjligheten atl öka allmänläkarnas anlal genom dispenser som
möjliggör för läkare med annan ulbildning au erhålla behörighet till tjän.st
inom allmänläkarvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
och NL V säger i sina remissvar att man är beredda att vid behov tillstyrka (NLV
undersöka) en förlängning av gällande dispensregler och därmed sammanhängande minimifordringar
för erhållande av bevis om allmänläkarkompetens. Samtidigt understryks vikten
av atl de reguljära uibildningskraven inte urholkas och åsidosätts i en strävan
alt öka antalet allmänläkare. Båda remissinstanserna poängterar att de
kvalitativa kraven på allmänläkarvården inte för komma i skymundan för en
önskvärd ökning av läkartillgången inom verksamhetsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund ställer sig avvisande till en ökning av allmänläkarnas antal genom
dispenser för läkare utan krav på kompletteringsutbildning. Även Uppsala
universitet avstyrker ett utvidgat dispensförfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västerbottens
läns landsting anför atl man inte vill motsätta sig förslaget om att NLV ges i
uppdrag all överväga möjligheterna av ett dispensförfarande men konstaterar
samtidigt alt ett dispenssystem inte för leda till att allmänläkarnas kompetens
urholkas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Blekinge
läns la näst ing anVör atl dispensreglerna bör hållas strikta då del inte
gagnar primärvården att specialister med liten anknytning lill primärvården
erhåller dispens.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section287>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section288>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>144</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting konstaterar att allmänläkare med dispens från huvudregeln numera
ulgör huvuddelen av nytillträdande allmänläkare. Landstingel betonar alt
fortbildningsinsatser troligen blir nödvändiga för all stärka dessa läkares
kompetens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
finner fortbildningen av specialistläkare lill allmänläkare myckel angelägen
och att denna ej borde vara alltför resurskrävande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>29.
Efterutbildning av allmänläkare</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
anför all del huvudsakliga syftel med läkarnas efterutbildning är att
vidmakthålla läkarens kunnande och kompetens i takt med den medicinska ulvecklingen
och att efterutbildningen avser kontinuerligt återkommande utbildningsiillfallen.
Ulredningen delar också GREIA:s syn (GREIA: Gruppen för Efterutbildning Inom
Allmänläkarvård) på värdet av efterutbildning i form av tjänslgöring vid
sjukhusklinik eller genom auskul-talion inom olika specialiteter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
förutsätter all NLV ges tillräckliga resurser för all fortsätta sill påbörjade cversynsarbele
rörande läkarnas vidare- och efterutbildning och att därvid primärvärdens behov
särskilt prioriteras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller allmänläkarnas eflerutbildning framhåller NLV bl.a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"Uppbyggnaden
av en efterutbildning enligt GREIA:s modell kommer under lång tid att
konfronteras med problem som hänger samman med allmänläkarnas heterogena
utbildningsbakgrund. En av GREIA hösten 1976 företagen undersökning visade att
ca 44 procent av de dä självständigt verksamma allmänläkarna saknade allmänläkar-
och/eller specialistkompetens medan 11 procent hade enbart
specialistkompetens. Den övervägande delen av de läkare som saknade allmänläkar/specialistkompetens
fanns i åldersklassen '39 är eller yngre'.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ocksä
för nu verksamma allmänläkare utan formell allmänläkarkompetens finns behov av
en kompletterande vidareutbildning liknande det i betänkandet framförda förslagel
avseende läkare inom andra medicinska verksamhetsområden vilka skall stimuleras
att övergå till allmänläkarverksamhet. Dessa utbildningsinsatser varken kan
eller bör tillgodoses inom ramen för en verksamhet med eflerutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
detta konstaterande vill NLV framhålla att redan nu finns betydande behov av
kompletterande vidareutbildningar för läkare verksamma inom allmänläkarvården.
Dessa kompletteringsbehov är följden av lidigare i olika omgångar övergångsvis
införda generella dispenser från reguljära behörighetskrav. Mot denna bakgrund
kan ytterligare utbildningsåtgärder skapa vissa svårigheter för huvudmännen med
avseende på såväl möjligheterna atl frigöra allmänläkarna för kompletterande tjänstgöringar
som att bereda plats för dessa vid berörda kliniker.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section289>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section290>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>145</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avslutningsvis
vill dock NLV framhålla belydelsen av atl effektiva åtgärder vidtas för att fö
till stånd en allsidig efterutbildningsverksamhet inom allmänläkarvården. Som
framgått av bl. a. GRElA:s undersökningar och försöksverksamhet lorde en väl
fungerande efterutbildning vara etl myckel verksamt medel för att öka
benägenheten för val av allmänläkarbanan. En sådan ökad benägenhet är
nödvändig atl åstadkomma om det ökande antalet block för allmänläkarutbildning
skall kunna fyllas, vilket ändå mäsle vara huvudvägen till en ökning av allmänläkarkåren."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jämtlands
läns landsiing framhåller att elt sätl alt uppnå förbättrad kontinuitet mellan
olika vårdnivåer kan vara en systematiserad efterutbildning och fortbildning.
De positiva erfarenheter som vunnits av pågående försöksverksamhet med efterutbildning
av allmänläkare har landstinget tagit fasta pä genom att organisera efterutbildning
inte bara för distriktsläkare utan även för distriktssköterskor och annan primärvärdspersonal.
Genom att inbegripa olika företrädare förden specialiserade länssjukvården i
ett sådant system skapas möjligheter lill bäitre samarbete och kontakter mellan
de två värdnivåerna. Enligt landstingels uppfattning bör denna och andra verksamheler
på sikt leda till ulvecklingen av lokala vårdprogram inom länet, vilket ytteriigare
kan förbättra kontinuiteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ålvsborgs
läns tandsting konstaierar att om allmänläkarna skall kunna spänna över del
vida fält, som utredningen förutsätter, torde frägan om deras fort- och efterutbildning
fö den allra största betydelse. Vidare fordras en mycket noggrann planering och
man måste beakta såväl det stora antalet läkare som de betydande ekonomiska
resurser som måste tas i anspråk.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Hatlands läns landsting påpekar att de ekonomiska konsekvenserna av ökad
fortbildning bör medräknas i primärvårdens kostnader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
sjukhuset poängterar atl den snabba kunskapsutveckling som äger rum inom
medicinen ställer siora krav pä kontinueriig efterutbildning av allmänläkaren
och menar atl garantier mäste tillskapas för att efterutbildningen av
allmänläkaren blir kvaliletsmässigt hög.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund erinrar i detla sammanhang om att ca 40 procent av dagens
allmänläkare saknar formell kompetens. Ell förhållande som enligt förbundets
uppfattning snarast bör rättas till.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting påpekar atl nytillskott genom dispenser samtidigt kommer att
ställa krav pä fortbildningsinsatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
institutet föreslår alt en organisation för efterutbildning av allmänläkare
etableras på länsnivå. Institutet konstaterar att genom placeringen på en
relativt liten vårdcentral ute i samhällel blir allmänläkaren ur vetenskaplig
synpunkt isolerad på ett helt annat sätt än sin sjukhusplacerade kollega.
Medicinska fakulteten anser det därför värdefullt att diskutera möjligheten att
vårdcentralerna både vad avser vårdsamverkan och efterutbildning knyts
funktionellt till länssjukhusen. Vidare anförs atl inom storstäderna kan en
dylik koppling förslagsvis komma till stånd genom den seklorisering som under senare
år diskuterats och försöksvis prövats bl. a. inom psykiatrin.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section291>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section292>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>146</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>30.
Forskning och utvecklingsarbete</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>t/rred«mge«
föreslår alt professurer i primärvård/allmänmedicin successivt inrällas för att
befrämja forsknings- och utvecklingsarbete inom området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtliga
remissinslanser lillstyrker eller har inget att erinra mot utredningens
förslag om atl successivt inrätta professurer i primärvård/allmänmedicin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
understryker därvid starkl belydelsen av all forsknings- och utvecklingsarbete
inom primärvården slimuleras. Socialstyrelsen och UHÄ har ocksä lagit upp
diskussioner om innehållet i ämnesområdet allmänmedicin och om möjlighelerna
alt tillskapa forskar- och läkartjänster inom delta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>NLV
påpekar alt landets enda primärvårdsinriktade professur - allmän iniernmedicin,
särskilt öppen hälso- och sjukvård - vid medicinska fakulteten i Lund varil av
avgörande betydelse för uppbyggnaden av allmänläkaruibildningen. NLV
framhåller vidare atl en förstärkt forskningsorganisation innebär att underiaget
för ulbildning inom primärvärdens skilda områden kan bygga pä ett successivt
förbättrat kunskapsunderiag och att förekomsten av en vetenskaplig aktivitet
kan förväntas ge en ökad rekrytering till verksamhetsområdet allmänläkarvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
forsknings- och utvecklingsarbete anför UHÅ bl. a. följande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>"Liksom samtliga
läroanstalter givit uttryck för i sina yttranden delar också UHÄ utredningens
syn på behov av forskningsinsatser kring primärvårdens problem. På sikt är det
därför nödvändigt att förstärkningen av allmänmedicin inom läkares
grundutbildning också fören motsvarighet inom forskningen/forskarutbildningen.
UHÄ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 också framhållil den
öppna vårdens frågeställningar som ett viktigt expansionsomräde för den
medicinska forskningen vid sidan av äldrevården och omvårdnadsforskning. I sin
långtidsbudget har UHÄ räknat medel för nya forskningsinsatser bl. a. inom
dessa tre prioriterade områden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Man måste här beakta atl
allmänmedicin är etl för forskningen nytt område och att kompetens därför måste
byggas upp successivt. Det är således inte nu möjligt att ange i vilken takt
man bör inrätta nya professurer i allmänmedicin. En annan viktig fråga som för
närvarande diskuleras mellan UHÄ och de medicinska fakulteterna är formerna för
allmänmedicinens förankring i de medicinska fakulteternas
forskningsorganisation. Från universiteten i Uppsala och Lund har framförts
förslag om professurer i anslutning till den öppna vård som bedrivs vid
vårdcentralerna i Tierp och Dalby. UHÄ räknar med att återkomma om detta i
årets anslagsframställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Forsknings-och
utvecklingsarbete kring primärvårdens problem bör enligt utredningen också innefalta
hälsoekonomiska frågor, t. ex. frågor om effektmätning och fördelning av samt
hushållning med resurserna för denna sektor. Forskningsfrågor av delta slag
förutsätts bli belysta i temat 'Hälso- och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section293>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section294>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>147</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvärden
i samhället', som har föreslagits starta inom den temainriklade
forskningsorganisationen vid universitetet i Linköping.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulredningen
berör också UHÄ:s rapport om de kortare vårdutbildningarnas
forskningsanknytning i detla sammanhang. UHÄ har i rapporten pekat pä all bl.
a. omvärdnadsforskning är etl problemområde som kan anknytas lill berörda
utbildningar. UHÄ har i skrivelse 1978-11-22 till de medicinska fakulteterna
inför det kommande budget- och planeringsarbetet pekat på det angelägna i alt
pågående aktiviteter fortsätter och atl man lokalt utvecklar samverkan mellan
berörda högskoleenheter och sjukvårdshuvudmän."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtliga
medicinska fakulieter tillstyrker inrättandet av professurer i
primärvård/allmänmedicin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Karolinska
institutet (Medicinska fakulteten) anser att professurer i primärvård bör
kopplas till allmänläkarkompetens och placeras vid vårdcentral. Härigenom kan
en adekvat sjukvårdsmässig anknytning erhållas. Fakulteten anger som viktiga
forskningsområden bl. a. prevenlion och hälsovård, samband mellan miljö och sjuklighei,
epidemiologi och communily medicine.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
universitet (Medicinska fakulteten) påpekar att del gäller alt täcka elt annal
kunskaps- och forskningsområde än del socialmedicin har alt svara för.
Allmänmedicinen omfattar mer individinriktad forskning, medan däremoi
socialmedicinen studerar gruppfenomen inom samhällsmedicinen i vidare
bemärkelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lunds
universitet (Medicinska fakuheten) är särskilt intresserad av samordningsfrågor
mellan socialmedicin -allmänmedicin och långvårdsmedicin och erinrar om all
erfarenheterna frän Dalby gör alt en utveckling kan ske relalivl snabbi.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
universitet (Medicinska fakulteten) är tveksam lill i annat sammanhang
framförda förslag om att ge allmänläkarspecialislen en akademisk förankring i
de socialmedicinska institutionerna. Fakultetsnämnden anser alt del är
naturligt att tillskapandet av forskar- och lärartjänster sker inom de
ämnesområden som främst berörs i detta avseende och påpekar vidare att de
rikliga forskningsproblemen i mycket ringa omfattning ligger inom de
socialmedicinska institutionernas intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skolöverstyrelsen
anser det angeläget atl frägan om de kortare vårdutbildningarnas
forskningsanknytning beaktas med hänsyn speciellt till förhållanden inom
primärvården och i synnerhet distriktssköterskans roll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
invandrarverk framhåller atl i forsknings- och utvecklingsarbetet bör särskilt
studeras lämpliga modeller för au möta invandrarnas behov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Akademiska
sjukhuset underslryker att inrättandet av professurer i allmänmedicin inte för
ske på bekostnad av redan existerande ämnesområden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LaHrf5rwgs/ö'/-öunrfer
underslryker sjukvårdshuvudmännens starka intresse av en ändrad inriklning pä
forskningen så alt en större andel av forskningsresurserna satsas på områden
av betydelse för primärvårdens utveckling.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section295>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section296>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>148</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
framhåller ocksä atl det är viktigt all den omvårdnadsforskning som nu växer
fram inom de medellånga värdyrkesulbildningarnas personalgrupper inriktas på uppgifier
inom primärvårdsområdei.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri
lägger slor vikt vid all utredningsresurser satsas på utvecklingsarbete kring
frågor som gäller kontinuitet, tillgänglighet och fördelning av knappa
vårdresurser. Spri framhåller vidare atl det i Spri:s verksamhetsprogram finns etl
fierlal projekt som är inriktade på alt ta fram konkreta lösningar på olika
delproblem som behandlas i uiredningens betänkande och som utgör nödvändiga
förutsättningar för en bäitre konlinulet varför det vore önskvärl all Spri
fortsättningsvis kunde avsätta större resurser, än vad den nuvarande ekonomiska
ramen medger, pä dessa för primärvårdens ulveckling sä vikliga frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmöhus
läns landsting anger all förvaltningsutskottet föreslagit universitets- och
högskoleämbetet atl befintlig professur i medicin, särskilt öppen hälso- och
sjukvård, placerad vid läkarstationen i Dalby ändras lill professur i öppen hälso-
och sjukvård med inriklning mot primärvård, förenad med överiäkartjänst i öppen
vård inom Lunds sjukvårdsdistrikt. Enligl landstingets mening är det av störsia
vikt alt professurer i primärvård förenade med överiäkarljänsier inom
angränsande medicinska verksamhetsområden snarast inrältas så atl en större del
av grundutbildningen för läkare kan ske inom primärvården. Erfarenheterna inom
specialiserad vård måste successivt ställas till primärvärdens förfogande och
lika angeläget är det atl primärvårdens erfarenheler delges den specialiserade
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun inslämmer i utredningens förslag och påpekar att insalser för
forsknings- och utvecklingsarbete inom primärvårdsområdei kan visa sig viktigt
i strävandena alt lyfta upp vårdformens allmänna status i förhållande lill
övriga medicinska specialiteter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTFanVör
liknande synpunkter som Göteborgs kommun och tillägger alt det är angeläget att
sjukvårdshuvudmannen stödjer förslaget om en forskning pä tvärvetenskaplig
grund och belyser möjligheterna lill en integrering av socialt, psykologiskt
och biologiskt synsätt på människan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller forskningen anser LO i likhet med utredningen att konsekvenserna av en sjukvårdspolitisk
prioritering avseende ökade resurser till primärvården bör vara föremål för etl
kontinuerligt och systematiskt forskningsarbete. Den medicinska forskningen har
i alltför stor utsträckning varit sjukhusbaserad och sannolikt styrd i stor
utsträckning av läkarnas utbildnings- och meriteringssystem. Den forskning som
pågått vid vårdcentralerna i Dalby, Tierp och Vilhelmina måste enligt LO:s
uppfattning efterföljas av elt myckel brett upplagt forsknings- och
utvecklingsarbete inom åtskilligt fiera av våra öppenvårdsenheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Umeå
universitet (Medicinska fakultetsnämnden) anser alt forskningsanknytningskurser
bör beakias vad gäller distriktssköierskeulbildning och alt detta är frågor som
måste beaktas och lösas i samarbete mellan fakultet och sjukvårdshuvudman.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section297>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section298>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>149</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>31.
Stimulansbidrag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har i syfte alt stimulera ulvecklingen mot den föreslagna husläkarorganisationen
övervägl frågan om eventuella slalliga ekonomiska slimulans- och
utvecklingsbidrag. Sådana stimulansmedel kan bl. a. utgå inom ramen för
nuvarande system med försäkringskasseersätiningar till sjukvårdshuvudmännen.
Utredningen föreslår atl överiäggningar sker mellan slaten och
sjukvårdshuvudmännen i syfte atl uppnå en överenskommelse om Ulveckling av
primärvärden i enlighel med utredningens förslag och alt frägan om ekonomiska
stimulansmedel ingår i dessa överiäggningar. 1 en bilaga lill betänkandet
skisserar utredningen också former för hur ell statligt utvecklings- och
stimulansbidrag till sjukvärdshuvudmännen kan anordnas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De remissinstanser som tar
upp del i bilagan skisserade utvecklings- och stimulansbidraget avstyrker med
hänvisning till dels all det skulle missgynna sjukvårdsområden som har svårt atl
rekrytera läkare, dels alt det går i motsatt riktning mot den av både kommuner
och statsmakter eftersträvade avvecklingen av stailig detaljstyrning.
(Övervägande delen av sjukvärdshuvudmännen och flera andra remissinslanser. En
del nämner dock endasi elt av motiven.)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret avstyrker
förslaget om särskilda statliga utvecklings- och stimulansbidrag mot bakgrund
bl. a. av atl vissa fakta talar för atl ett husläkarsyslem släller sig ekonomiskl
fördelaktigt i den mån del avlastar specialistvärden och att sådana ekonomiska
fördelar saml fördelar för patienten ur vårdsynpunkt borde vara tillräckliga
som underiag för att stimulera sjukvårdshuvudmännen alt satsa på den föreslagna
utbyggnaden av primärvärden. Statskontoret menar att en kalkylering ur
samhällsekonomiskt perspektiv skulle ha tillfört utredningen värdefull informaiion
och beklagar all detta inle varit möjligl inom den tillmätta utredningstiden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverkei
kommenterar att del är tekniskt möjligl att inordna eventuella utvecklings- och
stimulansbidrag i del nuvarande ersättningssystemet från den allmänna
försäkringen men atl detla i viss mån skulle motverka de förenklingssträvanden
som riksförsäkringsverket tidigare föreslagit, nämligen att ersättning från
försäkringen skall utges med ett enhetligt belopp för läkarbesök och därmed
jämförliga ålgärder samt ett enhetligt belopp för sjukvårdande behandlingar och
andra ersättningsberältigade ålgärder utförda av annan än läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Spri anser att statliga slimulans-
och utvecklingsbidrag bör uiformas så att de främjar en utbyggnad inom
eftersatta områden och leder till en successiv uijämning av de slora skillnader
i fråga om tillgång på primärvårdsservice, som nu föreligger såväl mellan olika
kommuner inom ett sjukvårdsområde som mellan skilda delar av landet. De
föreslagna stimulansåtgärderna kommer enligl Spri:s mening att i försia hand
gynna välutvecklade områden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section299>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section300>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>150</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
avvisar uiredningens förslag om stimulansbidrag men är däremoi beretl atl la
upp överläggningar med regeringen om hur en utveckling av primärvården på olika
sätt kan gynnas genom samordnade och gemensamma insalser av slaten och
huvudmännen. Förbundet menar häivid all ekonomiska slimulansålgärder av mera
generell art i syfte all främja en uibyggnad av primärvården är av intresse och
då de allvarligaste bristerna finns på personalsidan är insalser för alt klara
den delen av högsta prioritet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännen
släller sig positiva till eller har inget att erinra mot att överiäggningar
upptas om hur en utveckling av primärvården mol förbällrad kontinuitet pä olika
sätl kan gynnas genom samordnade insalser av staten och sjukvårdshuvudmännen.
Särskilda ekonomiska stimulansåtgärder är därvid givetvis av iniresse, men det
framhålls all de bör vara av generell nalur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppsala
läns landsiing menar bl. a. all ell stimulansbidrag lätt kan fö karaklär av
påtryckningsmedel och vidare kan en rationell planering förryckas om två av fiera
länkbara modeller favoriseras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Göleborgs kommun framhäller i detta sammanhang vikten av alt huvudmännen för
behålla en avsevärd frihel alt själva beslämma över organisationen och
inriktningen av sin primärvård. Liknande synpunkter anförs av Hallands läns
landsting som menar all ett eventuellt "premierings-system" inte bör
knytas till fullföljandet av detaljerade anvisningar ulan bör lämnas som ett
stöd åt landstingens redan klarl uttalade ambition alt i elt kärvt ekonomiskt
läge kraftigt bygga ut primärvården. Skall stimulansbidrag ges inom ramen för
nuvarande system med försäkringskasseersätiningar lill sjukvårdshuvudmännen bör
de enligt landstingets uppfattning uiformas så att de ger en fördelning som
står i proportion lill respektive huvudmans insatser och prestationer och inte
som t. ex. hemsjukvårdsbidragel belastar värdpersonalen med ytteriigare
administrativa uppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Älvsborgs
läns landsting framhåller att del framlagda förslagel om primärvårdens
utbyggnad och ulveckling mot etl husläkarsyslem kommer atl innebära en avsevärd
höjning av ambitionsnivån. Då möjlighelerna till överförande av resurser från
länssjukvård till primärvård mäste bedömas som mycket begränsade, anser
sjukvårdsstyrelsen atl elt någoriunda snabbt genomförande av utredningens
intentioner är beroende av statligt stöd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsUng delar utredningens uppfattning atl överläggningen om ekonomiska
stimulanser föratt utveckla vårdcentralernas arbete enligt utredningens förslag
bör inledas. Därvid bör ocksä möjligheterna beaktas att genom bidrag stimulera
landstingen till att utarbeta försöksprojekt som söker pröva olika modeller för
ett husläkarsystem. Vidare anförs alt det hade varil önskvärt att ulredningen
diskuterat och uppskauat de kostnader i form av utbildning, information,
utveckling av registreringssystem elc., som uppslår i samband med genomförande
av förslagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section301>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section302>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1978/79:178</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>151</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Gotlands
kommun som menar atl förslaget måste ses som en ambitions-höjning med
ekonomiska konsekvenser för sjukvårdshuvudmännen framhåller följande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>"Delmålet en
allmänläkare/3 000 invånare skulle uttryckt i rikssiffror kräva ett tillskott i
förhållande till nuvarande lillgångsprognoserom 400-700 allmänläkare fram till
1985. Ulredningen anser att dess förslag innebär egentliga merkostnader för
huvudmännen endasi för den information om husläkarsystemet, som bör lämnas
allmänheten. Även om det i övrigt inte gjorts beräkningar av förslagens
ekonomiska konsekvenser är det uppenbart att ett genomförande redan under den
närmaste 5-årsperioden för flertalet huvudmän skulle medföra mycket stora
kostnader och sannolikt förutsätta genomgripande omprioriteringar: ett stort
antal nya vårdcentraler och läkarstationer skulle behöva byggas och utrustas,
driftkostnaderna skulle öka inte bara för tillkommande läkartjänster ulan än
mer för "kringpersonal" av olika kategorier. Samlidigl skall enligl
utredningen distriktssköterskekåren kraftigt byggas ut, vilket också medför
både investerings- och nya driftskostnader. Även med av utredningen föreslagna
styrmedel för atl öka allmänläkartillgången -omdisponering av FV-block och
utsträckta dispensmöjligheter - för ocksä möjligheterna all pä sä kort lid så
kraftigt öka allmänläkartillgängen anses tveksamma. En betydligt lägre
ambitionsnivå vad gäller takten för utbyggnad av allmänläkar- och disiriktsvården
torde därför bli nödvändig för flertalet sjukvårdshuvudmän. Utredningens
förslag kan r ö. heller inte anses stå i överensslämmelse med
budgetdepartementets tilläggsdirektiv om största möjliga återhållsamhet med
kostnadskrävande reformer."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Sveriges läkarförbund
förutsätter att den närmare utformningen av utvecklings- och stimulansbidrag
blir föremål för ytterligare överväganden och atl privatläkarverksamheten
härvid ges möjlighet alt komma i åtnjutande av dessa bidrag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section303>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:55.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section304>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1978/79:178</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>152</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
13.0pt;margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Innehåll</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section305>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåll</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section306>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde.......... </span><span style='font-family:
Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span lang=EN-US>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledning..................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Allmänna överväganden.................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Bakgrund.............................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Kontinuiteisbegreppet............................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Allmänläkare - specialistläkare.................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Distriktssköterskor och övriga
personalkategorier </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Mödra- och barnhälsovård m. m................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Psykiatri............................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.7<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>De äldres vårdbehov............................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.8<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Vårdplaneringsmeloder och organisationsmodeller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:48.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>m. m...................................................................... 25</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.9<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Dimensioneringstal.................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.10<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Registrering........................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.11<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Remissförfarandet.................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.12<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Förebyggande vård................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.13<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Förelagshälsovård................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.14<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Skolhälsovård........................................ </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.15<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Privalläkarvärd....................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.16<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Forsknings- och utvecklingsarbete inom
primärvården..</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:21.0pt;text-indent:0cm'>2.17<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Ålgärder för genomförande av ett husläkarsyslem </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3. Hemställan................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4. Beslut......................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:30.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:38.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
1 Sammanfattning av kontinuitetsutredningens betänkande<br>
(SOU 1978:74) Husläkare - en enklare och iryggare sjuk<br>
vård....................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:28.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:40.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över konlinuitetsut<br>
redningens betänkande.............................. </span><span
style='font-family:Verdana'>... </span><span style='font-family:Verdana'>56</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section307>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:40.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
G203178prop_197879__178.pdf7076365pdfom husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m.m.https://data.riksdagen.se/fil/029CE6E1-AA7A-4EEF-99B9-08AA28FAA203