3093078 G20229 1978/79 29 mot mot Motion 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. Motion Motion 29 0 1978-11-02 00:00:00 2014-11-03 21:22:28 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m. m. av Lennart Andersson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G20229/text https://data.riksdagen.se/dokument/G20229 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G20229 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1978/79</p> <p style="text-align:right;">29-31</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1978/79:29</p> <p>av Lennart Andersson m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn<br /> och frånskilda, m. m.</p> <p>Allmänna synpunkter beträffande underhållsskyldighet mot barn</p> <p>Under de senaste årtiondena har familjebilden undergått revolutionerande<br /> förändringar. Kvinnans inträde på arbetsmarknaden i förening med en så gott<br /> som fullständig planering av antalet barn och tidpunkten för barnens födelse<br /> har skapat förutsättningar för en rörlighet i familjebildningen som måste ha<br /> tett sig ytterst osannolik vid den tid omkring år 1920, när de nu gällande,<br /> grundläggande reglerna om familjerättslig underhållsskyldighet kom till.<br /> Antalet ingångna äktenskap har minskat, antalet skilsmässor är stort och<br /> detsamma gäller om antalet par som lever samman med barn, gemensamma<br /> eller enderas, utan att vara gifta. Rörligheten har lett till att många barn under<br /> sin uppväxttid kommer att successivt leva inom ramen för två eller flera<br /> familjebildningar. Detta förhållande kan inte lämnas ur räkningen när det<br /> gäller att reformera lagstiftningen om underhållsskyldighet mot barn.</p> <p>Vi vill starkt understryka den självklara utgångspunkten att sammanlevande<br /> personer skall tillförsäkras jämlika levnadsvillkor. Detta torde i en<br /> framtid leda till att i familjer med två vuxna, oavsett samlevnadsform och<br /> oavsett om barnen är bådas eller enderas, i första hand de samboende vuxna<br /> med stöd av olika familjepolitiska och socialpolitiska åtgärder från samhällets<br /> sida svarar för barnens underhåll, i den mån inte något barn står under den<br /> ena förälderns och en tredje persons gemensamma vårdnad. En sådan trolig<br /> utveckling bör beaktas när det gäller att bestämma fördelningen av det<br /> ekonomiska ansvaret för bidragsberättigade barn mellan samhället och de<br /> bidragsskyldiga.</p> <p>Samtidigt måste de ensamstående föräldrarnas situation på allt sätt<br /> underlättas. Till en ofta dålig ekonomi kommer att de måste svara för den<br /> dagliga tillsynen och vården av barnen utan hjälp av någon annan. Detta kan<br /> lätt leda till isolering och ger små möjligheter för den ensamstående att<br /> utbilda sig och tillgodose egna ekonomiska intressen. De ensamstående<br /> föräldrarnas behov av samhällsstöd kan i första hand tillgodoses genom<br /> allmänna familjepolitiska åtgärder, såsom en utbyggnad av barnomsorgen till<br /> att motsvara behoven. Men det krävs också åtgärder som är direkt inriktade<br /> på att förbättra ensamstående föräldrars ekonomiska villkor. Som framhållits<br /> i remissyttrande av juridiska fakultetsnämnden i Uppsala är bidragsförskottet<br /> i åtskilliga fall en otillräcklig hjälp för verkligt ensamstående vårdnadshavare<br /> med låga förvärvsinkomster. Vi förutsätter därför att det arbete som bedrivs</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 29-31</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av utredningen (S 1977:16) om samhällsstödet till ensamstående föräldrar<br /> skyndsamt leder till förslag om förbättring av den ekonomiska situationen för<br /> sådana ensamstående föräldrar som nyss nämnts.</p> <p>Hänsynen till de ensamstående föräldrarnas situation bör emellertid inte<br /> hindra att de underhållsskyldigas bördor nu lättas. Som framgår bl. a. av det<br /> forskningsarbete som bedrivs vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet<br /> har underhållsskyldiga med låga inkomster stora svårigheter att fullgöra sin<br /> underhållsskyldighet. Detta torde bero på att underhållsbidragen bestämts<br /> utan hänsyn till deras förmåga. En anpasning av underhållsskyldigheten till<br /> de underhållsskyldigas förmåga behöver därför inte gå ut över de bidragsberättigade.<br /> Den kan tvärtom förhindra uppkomsten av underhållsskulder med<br /> åtföljande risk för social utslagning av de underhållsskyldiga och därav<br /> följande ytterligare oförmåga att bidra till barnens underhåll. Utdömande av<br /> underhållsbidrag som inte kan betalas leder också till ett improduktivt<br /> administrativt arbete från myndigheternas sida. Detta bör beaktas vid<br /> fördelningen av det ekonomiska ansvaret för de bidragsberättigade barnen<br /> mellan de underhållsskyldiga och samhället. Farhågor för att en generös<br /> behandling av de underhållsskyldiga skulle kunna upplevas som orättvis av<br /> föräldrar som bor tillsammans med sina barn torde vara ogrundade. Dels<br /> torde inte de ekonomiska förutsättningarna f. n. medge att reglerna görs så<br /> generösa att de verkligen kan upplevas som orättvisa, dels är det stor skillnad<br /> mellan att försörja ett barn som man bor tillsammans med och träffar dagligen<br /> och att betala underhållsbidrag till ett barn som man bara får träffa sporadiskt.<br /> En sådan betalningsskyldighet torde i många fall vara påfrestande. I<br /> propositionen 1978/79:12 uttalade förhoppningar om att statsmakterna<br /> skulle kunna på olika sätt stimulera de bidragsskyldigas intresse för barnen<br /> och på så sätt stärka betalningsvilligheten ter sig mer välmenande än<br /> realistiska. Intresset finns säkerligen från början i många fall, där emellertid<br /> de yttre omständigheterna bidrar till att utsläcka det. En omständighet som<br /> kan verka på detta sätt är en bidragsskyldighet som framstår som alltför<br /> betungande.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang särskilt understryka betydelsen av att<br /> bidragsberättigade barns minimibehov, såvitt detta är avsett att tillgodoses<br /> genom underhållsbidrag, är tryggat genom bidragsförskottet. Man bör inte<br /> tveka att begagna sig av detta faktum för att oavsett barnets behov avstå från<br /> att fastställa underhållsbidrag som är orealistiska i förhållande till den<br /> bidragsskyldiges betalningsförmåga. 1 fråga om bidragsskyldiga med låga<br /> inkomster bör därför underhållsbidraget kunna bestämmas till väsentligt<br /> lägre belopp än bidragsförskottet. Vidare bör vid bristande förmåga att betala<br /> redan fastställt underhållsbidrag återkrav av utbetalda bidragsförskott kunna<br /> rutinmässigt efterges helt eller delvis. Propositionsförslagen är i dessa<br /> hänseenden alltför restriktiva.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Underhållsskyldigheten vid gemensam vårdnad</p> <p>Propositionsförslaget om underhållsbidrag vid gemensam vårdnad strider<br /> mot den gemensamma vårdnadens idé. När den gemensamma vårdnaden<br /> genomfördes efter förslag av den socialdemokratiska regeringen utgick man<br /> från att föräldrar som kommer överens om gemensam vårdnad också kan<br /> enas om fördelningen av underhållsskyldigheten. Grundtanken med den<br /> gemensamma vårdnaden är också att föräldrarna skall dela på det faktiska<br /> ansvaret för barnen. Detta motverkas av en uppdelning mellan föräldrarna av<br /> underhållsskyldigheten. Tanken i propositionen att föräldrar som gemensamt<br /> har vårdnaden om barnen ibland skulle vilja vända sig till domstol för att<br /> få fördelningen av underhållsskyldigheten prövad framstår som helt verklighetsfrämmande.<br /> En process inför domstol om undehållsbidrag torde ofelbart<br /> leda till att den gemensamma vårdnaden upplöses, på samma sätt som en<br /> process om underhållsskyldighet mellan makar i bestående äktenskap torde<br /> leda till skilsmässa. Hela förslaget om underhållsbidrag vid gemensam<br /> vårdnad framstår som en konstruktion för att möjliggöra bidragsförskott i<br /> denna situation.</p> <p>Man måste räkna med att underhållsbidrag vid gemensam vårdnad<br /> kommer att grundas på avtal, där föräldrarna för att erhålla bidragsförskott<br /> tvingas att i förväg ta ställning till hos vilkendera av dem barnet skall anses<br /> varaktigt bosatt, hur mycket den andra då skall betala i underhållsbidrag till<br /> barnet - vilket i princip kommer att bestämma hans eller hennes återbetalningsskyldighet<br /> för utgivna bidragsförskott - samt till hur stor del den<br /> bidragsskyldige skall begära att avdrag sker vid återkrävande av bidragsförskott<br /> med hänsyn till att han eller hon själv har haft barnet hos sig eller om<br /> underhållsbidraget skall nedsättas med motsvarande belopp (bidragsförskottet<br /> kommer i båda fallen att reduceras). Man får förutsätta att inte<br /> försäkringskassan i denna situation med stöd av 4 § fjärde stycket bidragsförskottslagen<br /> i dess föreslagna lydelse framtvingar en process mellan<br /> parterna för att utröna om överenskommet underhållsbidrag understiger vad<br /> den som åtagit sig bidragsskyldighet bör erlägga. Däremot får man räkna med<br /> att i åtskilliga fall försäkringskassan tar upp diskussioner med föräldrarna om<br /> huruvida underhållsbidraget har bestämts till belopp som motsvarar föräldrarnas<br /> ekonomiska förutsättningar. Det borde då vara möjligt att som LO<br /> föreslagit i sitt remissyttrande i stället pröva rätten till bidragsförskott efter en<br /> beräknad underhållsskyldighet för den av föräldrarna som har den högsta<br /> inkomsten. I vissa fall skulle dock en sådan beräkningsgrund kunna leda till<br /> resultat som för barnet blev sämre än om endast en av föräldrarna haft<br /> vårdnaden.</p> <p>En lösning på sikt som bättre överensstämmer med den gemensamma<br /> vårdnadens idé är att bidragsförskott oavsett var barnet för tillfället vistas på<br /> begäran av föräldrarna betalas ut till den av dem som de själva bestämmer och<br /> att de solidariskt blir återbetalningsskyldiga på grundval av en på medeltalet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av föräldrarnas inkomster beräknad underhållsskyldighet. En sådan reform<br /> torde emellertid inte rymmas inom den nuvarande bidragsförskottslagens<br /> grunddrag. Det är angeläget att snarast infora rätt till bidragsförskott också för<br /> särlevande föräldrar med gemensam vårdnad för att underlätta att den<br /> gemensamma vårdnaden skall kunna utnyttjas också av föräldrar med låga<br /> inkomster. Vi vill därför inte motsätta oss att propositionsförslaget genomförs<br /> som ett provisorium. Riksdagen bör emellertid begära att regeringen på<br /> grundval av det arbete som bedrivs av utredningen om samhällsstödet till<br /> ensamstående föräldrar skyndsamt lägger fram förslag till ett samhällsstöd till<br /> föräldrar med gemensam vårdnad som utan att bryta mot principerna för<br /> samhällsstödet till ensamstående föräldrar i övrigt gör det möjligt för<br /> föräldrarna att dela det faktiska ansvaret för barnen.</p> <p>Bidragsförskottslagen</p> <p>Vi kan inte biträda den föreslagna bestämmelsen i 2 § d) bidragsförskottslagen,<br /> att bidragsförskott inte lämnas, om barnet av annat skäl än som angetts<br /> förut i paragrafen uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott. Bestämmelsen<br /> har avstyrkts eller utsatts för allvarlig kritik av så gott som samtliga<br /> remissinstanser som yttrat sig i frågan. Den kan inte anses nödvändig för att<br /> förebygga de säkerligen mycket fåtaliga fall av missbruk av bidragsförskottet<br /> vid gemensam vårdnad som kan tänkas ifrågakomma under överskådlig tid.<br /> För andra fall har regeln fått en alldeles för generell avfattning. Denna brist<br /> avhjälps inte av de motivuttalanden som görs. Delvis tyder dessa för övrigt på<br /> att regeln kommer att leda till en försämring av de underhållsberättigades<br /> situation, så snart vårdnadshavaren kan klara vad som framstår som barnets<br /> minimibehov, utan hänsyn till att den andra föräldern har en skyldighet att<br /> bidra till att barnet får en bättre ställning, något som hittills tryggats genom<br /> bidragsförskottet. Det kan inte finnas något skäl som talar mot att man<br /> avvaktar resultatet av det arbete som utförs av utredningen om samhällsstödet<br /> till ensamstående föräldrar innan en bestämmelse som den föreslagna<br /> övervägs. Över huvud taget ter det sig anmärkningsvärt att regeringen, som i<br /> sin proposition under hänvisning till nämnda utredningsarbete skjuter upp<br /> åtgärder som kunde vara till fördel för de underhållsskyldiga och de<br /> underhållsberättigade, utan att vänta på samma utredning vill genomföra ett<br /> förslag av förevarande art. Den föreslagna bestämmelsen bör därför inte antas<br /> av riksdagen.</p> <p>Underhållsbidragets storlek</p> <p>Gjorda undersökningar visar att normerna för fastställande av underhållsbidrag<br /> växlar mellan olika myndigheter och partsombud och mellan olika<br /> orter i landet. Det är därför angeläget att skapa riktlinjer för en mer enhetlig<br /> praxis i fråga om underhållsbidragets storlek. Den föreslagna bestämmelsen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>om forbehållsbelopp i 7 kap. 3 § föräldrabalken kan vi dock inte godta.<br /> Bestämmelsen och motiven till densamma är försedda med så många<br /> förbehåll att de inte ger sådan fast vägledning som synes ha varit avsedd med<br /> hänsyn till att de förordade riktlinjerna slagits fast i lagtext. Reglerna om<br /> forbehållsbelopp för hemmavarande make och hemmavarande eget barn är<br /> redan i lagtexten försedda med reservationer i olika riktningar. Bestämmelsen<br /> om forbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll saknar annan<br /> reservation än den som ligger i ordet ”normalbelopp” men i tillämpningen<br /> skall enligt motiveringen åtskilliga omständigheter utöver dem som anges i<br /> lagtexten beaktas när det gäller att bestämma förbehållsbeloppet (se prop. s.<br /> 99, 103, 105).</p> <p>Vår invändning mot den föreslagna bestämmelsen bygger i första hand på<br /> att den inte i tillräcklig grad hindrar att betungande underhållsskulder<br /> uppkommer för de underhållsskyldiga som har den sämsta ekonomiska<br /> ställningen. I propositionen vitsordas att det föreslagna förbehållsbeloppet för<br /> den bidragsskyldiges eget underhåll, 1,2 basbelopp, torde understiga vad som<br /> i dag tillämpas på åtskilliga håll när underhållsbidrag bestäms. Att så är fallet<br /> framgår också av remissyttranden av Stockholms tingsrätt och familjerättsassistenterna<br /> i norra Storstockholm, två remissinstanser med stor erfarenhet<br /> av praxis när det gäller att bestämma underhållsbidrag. Denna försämring för<br /> de bidragsskyldiga i förhållande till vad som nu tillämpas i åtskilliga fall står i<br /> bjärt kontrast till uttalandet i propositionen att de föreslagna föreskrifterna<br /> skulle medföra en lättnad för de underhållsskyldiga som har det sämst ställt.<br /> Vi vill i det sammanhanget också peka på att när det gäller forbehållsbelopp<br /> för eget hemmavarande barn är normalbeloppet 0,4 basbelopp, medan<br /> normalkostnaden för ett barn i propositionen beräknas till minst 0,6<br /> basbelopp. Antingen är normalbeloppet bara avsett att tillämpas i vissa<br /> genomsnittliga fall, om vilkas frekvens man vet mycket litet, eller kommer<br /> det att i åtskilliga fall leda till ökade underhållsskulder därför att den<br /> underhållsskyldige inte kan tillgodose både hemmavarande barns och<br /> bidragsberättigade barns behov.</p> <p>I de inkomstlägen där de angivna förbehållsbeloppen har direkt betydelse vi<br /> återkommer till frågan om förbehålIsbeloppens användning som underlag<br /> för fördelning av underhållsskyldigheten - leder en mer generös inställning<br /> mycket sällan till en försämring för de bidragsberättigade barnen. Dessa har<br /> sin grundtrygghet garanterad genom bidragsförskottet, och det torde i dessa<br /> fall sällan eller aldrig vara aktuellt att bestämma underhållsbidrag som går<br /> utöver bidragsförskottets belopp. Den snåla inställning som präglar propositionen<br /> är därför främst inriktad på att säkerställa återbetalning av bidragsförskottet<br /> i största möjliga utsträckning. Detta går i första hand ut över de<br /> sämst ställda bidragsskyldiga. I enlighet med vad vi tidigare anfört anser vi att<br /> bidragsförskottet bör utnyttjas som ett medel att utjämna underhållsbördan<br /> för de sämst ställda. Vi förordar därför en mer generös inställning till de<br /> bidragsskyldiga än den som propositionen ger uttryck för.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Detta kan ske genom att underhållsbidrag bestäms i närmare anslutning till<br /> familjelagssakkunnigas förslag (redovisat i bil. 4). Om även för de sämst<br /> ställda underhållsbidrag bestäms till en andel av överskottet, sedan förbehållsbeloppet<br /> avräknats,skerenavtrappningav underhållsbördan i inkomstlägen<br /> närmast över vad som bedömts som ett absolut minimum för att<br /> underhållsbidrag skall kunna tas ut. Om på så sätt de bidragsskyldiga lår<br /> behålla en andel av överskottet för egen del, torde detta öka betalningsvilligheten<br /> och därmed både underlätta möjligheterna att få ut underhållsbidraget<br /> och förbättra relationerna mellan den bidragsskyldige och barnet. Vi<br /> förordar att den andel av överskottet som skall kunna tas i anspråk för<br /> underhållsbidrag bestäms i enlighet med familjelagssakkunnigas förslag till<br /> 50 % för ett barn, 60 % för två barn och 65 96 för tre eller flera barn.</p> <p>På två punkter förordar vi dock avvikelser i förhållande till familjelagssakkunnigas<br /> förslag. Vi anser i närmare överensstämmelse med propositionen<br /> att förbehållsbelopp bör beräknas för hemmavarande make endast när<br /> särskilda skäl föreligger. Med familjelagssakkunnigas förslag går lättnaderna<br /> för underhållsskyldiga med flera barn högt upp i inkomstlägena. Vi förordar<br /> därför en övre gräns, förslagsvis 4 basbelopp, över vilken hela överskottet<br /> skall kunna tas i anspråk för underhållsbidrag.</p> <p>Det torde bli svårt att slå fast så detaljerade anvisningar som nu förordats i<br /> lagtext. Detta är emellertid inte någon nackdel i förhållande till propositionsförslaget.<br /> Som förut framhållits är den föreslagna lagtexten försedd med<br /> många reservationer. Den torde därför inte kunna tillämpas direkt utan<br /> endast tjäna till vägledning. Samma resultat kan nås genom motivuttalanden<br /> i anslutning til familjelagssakkunnigas förslag och vad vi förut anfört.<br /> Domstolspraxis har redan vid fastställande av underhållsbidrag börjat ta<br /> större hänsyn till att barnets grundtrygghet är säkerställd genom bidragsförskottfse<br /> högsta domstolens domar nr DT 50/1977,18/1978,22/1978). Denna<br /> utveckling kan väntas fortsätta och bli enhetlig, om riksdagen stöder den<br /> genom motivuttalanden i anslutning till den i propositionen föreslagna<br /> lydelsen av 7 kap. 1 § föräldrabalken. De i propositionen förordade riktlinjerna,<br /> avsedda att utfärdas av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket, bör<br /> komma till stånd och kan väntas underlätta också domstolarnas rättstillämpning<br /> genom den belysning de kan ge av olika problem i samband med<br /> fastställande av underhållsbidrag och de sifferexempel som kan lämnas.</p> <p>Vi vill tillägga att vi i princip ansluter oss till den i propositionen förordade<br /> metoden för beräkning av underhållsbidrag. Barnets behov bör sålunda först<br /> uppskattas och detta behov därefter fördelas på föräldrarna i förhållande till<br /> de andelar av överskottet, beräknade enligt förut angivna grunder, som gäller<br /> för vardera av dem. Underhållsbidrag skall dock inte utgå med högre belopp<br /> än den andel som kan tas i anspråk för den bidragsskyldige.</p> <p>Vi föreslår sålunda att riksdagen avslår de föreslagna bestämmelserna i 7<br /> kap. 3 § föräldrabalken och gör motivuttalanden i anslutning till 1 § i samma<br /> kapitel i enlighet med vad vi förut anfört. De föreslagna 4-17 §§ i samma</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kapitel bör ges beteckningarna 3-16 §§. Vederbörande utskott får utarbeta<br /> förslag till erforderliga följdändringar.</p> <p>Indexändringarna och jämkning av underhållsbidrag till barn</p> <p>De bidragsskyldigas ställning har under senare år i hög grad försämrats<br /> genom inflationen och den därmed följande automatiska uppräkningen av<br /> underhållsbidragen. Samtidigt är det angeläget understryka att någon form av<br /> automatisk uppräkning är nödvändig, eftersom de underhållsberättigade inte<br /> i nämnvärd utsträckning kan väntas vidta åtgärder i de enskilda fallen för att<br /> få kompensation för penningvärdeförsämringen. Utan någon form av<br /> automatisk uppräkning skulle därför flertalet underhållsbidrag urholkas på<br /> ett drastiskt sätt. Måttet för den uppräkning som bör ske får bestämmas<br /> genom en avvägning mellan de bidragsskyldigas och de underhållsberättigades<br /> intressen.</p> <p>Någon nämnvärd motivering för den i propositionen gjorda avvägningen<br /> har inte anförts. Det förefaller närmast som om förslaget att kompensera<br /> endast 70 % av penningvärdeförsämringen när det gäller underhållsbidrag till<br /> barn har föranletts av skattemässiga skäl. Misstanken härom förstärks, när<br /> motsvarande reduktion inte föreslås beträffande underhållsbidrag till frånskild<br /> make, där principiella skäl väl så starkt talar för en reduktion av<br /> uppräkningen men där hela underhållsbidraget är avdragsgillt för den<br /> skattskyldige. Med hänsyn till vad som i forskningsrapporten från juridiska<br /> fakulteten i Uppsala blivit upplyst om praxis vid underhållsbidrag till<br /> frånskild make synes problemet med indexuppräkning här ha endast<br /> marginell betydelse. När det gäller underhållsbidrag till barn vill vi inte<br /> förneka att med hänsyn till den reallöneminskning som ägt rum under de<br /> senaste åren en kompensation för 70 % av penningvärdeförsämringen kan te<br /> sig rimlig. Vi är därför beredda att nu godta propositionens förslag i denna del.<br /> Förslaget bygger dock som antytts mer på utvecklingen under förfluten tid än<br /> på en prognos för den framtid då förslaget skall tillämpas. Utvecklingen<br /> särskilt i fråga om reallönerna kan bli en helt annan i framtiden. Vi finner det<br /> därför vara nödvändigt att regeringen följer utvecklingen och - om så skulle<br /> behövas årligen - lägger fram förslag för riksdagen till de jämkningar i fråga<br /> om kompensationsgraden som kan föranledas av utvecklingen i fråga om<br /> löner och priser samt ändringar i skattereglerna. Detta bör riksdagen ge<br /> regeringen till känna.</p> <p>Även om de bidragsskyldiga enligt förslaget får en generell lättnad i<br /> underhållsbördan, är det uppenbart att den individuella utvecklingen är högst<br /> varierande för olika bidragsskyldiga. Många förmår kanske över huvud taget<br /> inte öka sina bidragsbetalningar. Inte heller de bidragsskyldiga kan väntas<br /> väcka talan om jämkning av underhållsbördan i nämnvärt antal fall, även om<br /> denna blir mycket betungande. Särskilt gäller detta för de bidragsskyldiga<br /> som har det sämst ställt och som ofta också har svårast att tillvarata sina</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>intressen. Det förslag som förs fram i propositionen om att domar i<br /> underhållsmål skall innehålla en erinran om jämkningsmöjligheten torde<br /> inte leda till annat resultat. Skulle jämkningsprocesser föras i så stor<br /> utsträckning som kunde vara motiverat, torde för övrigt domstolarna bli<br /> kraftigt belastade. Det är därför nödvändigt att finna en metod att genom<br /> rutinmässig prövning av skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott<br /> kunna anpassa bidragsbördan till förmågan förde underhållsskyldiga som har<br /> det sämst ställt. Familjelagssakkunnigas förslag om en sådan prövning är<br /> enligt vår mening väl ägnat att läggas till grund för fortsatt utredningsarbete.<br /> Den remisskritik som förts fram mot förslaget från bl. a. rättssäkerhetssynpunkter<br /> synes obefogad, särskilt som återbetalningsskyldigheten inte bör<br /> bestämmas till högre belopp än underhållsbidrag som fastställts genom dom<br /> eller avtal jämte indexuppräkning. En rutinmässig prövning av återbetalningsskyldigheten<br /> som görs av försäkringskassorna på grundval av meddelade<br /> anvisningar skulle bli betydligt smidigare och därför kunna genomföras<br /> oftare än en jämkningsprocess vid domstol. Domstolsprövningen kunde i<br /> fråga om underhållsbidrag under bidragsförskottets belopp reserveras för fall<br /> där underhållsbidraget behövde höjas eller där en mer ingående prövning var<br /> behövlig. Vi föreslår därför att riksdagen begär att regeringen på grundval av<br /> familjelagssakkunnigas förslag och efter överarbetning av utredningen om<br /> samhällsstödet till ensamstående föräldrar lägger fram förslag om en<br /> fortlöpande prövning av skyldigheten att återbetala bidragsförskott.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett<br /> samhällsstöd tili föräldar med gemensam vårdnad i enlighet<br /> med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen ej antar den i propositionen 1978/79:12 föreslagna<br /> bestämmelsen i 2 § d) bidragsförskottslagen,</p> <p style="margin-left:56px;">3. att riksdagen ej antar den i propositionen 1978/79:12 föreslagna<br /> bestämmelsen i 7 kap. 3 § föräldrabalken,</p> <p style="margin-left:56px;">4. att riksdagen som motiv till den föreslagna lydelsen av 7 kap. 1 §<br /> föräldrabalken gör uttalanden om storleken av underhållsbidrag<br /> i enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:56px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om fortlöpande förslag till ändringar av<br /> indexregleringen av underhållsbidrag,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:29</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:57px;">6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fortlöpande<br /> prövning av skyldigheten att återbetala bidragsförskott i<br /> enlighet med vad som anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 2 november 1978<br /> LENNART ANDERSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>STIG OLSSON (s)</p> <p>ELVY NILSSON (s)</p> <p>ÅKE GILLSTRÖM (s)</p> <p>ARNE ANDERSSON (s)<br /> i Gamleby</p> </div> <div class="block ml_24"><p>BENGT SILFVERSTRAND (s)<br /> BIRGITTA JOHANSSON (s)<br /> INGEMAR KONRADSSON (s)<br /> OWE ANDRÉASSON (s)</p> </div> </div> </div> 0 LENNART ANDERSSON s 1 undertecknare 0 STIG OLSSON s 2 undertecknare 0 ELVY NILSSON s 3 undertecknare 0 ÅKE GILLSTRÖM s 4 undertecknare 0 ARNE ANDERSSON s 5 undertecknare 0 BENGT SILFVERSTRAND s 6 undertecknare 0 BIRGITTA JOHANSSON s 7 undertecknare 0 INGEMAR KONRADSSON s 8 undertecknare 0 OWE ANDRÉASSON s 9 undertecknare G20229 av Lennart Andersson m. fl. mot_197879__29.pdf 251585 pdf med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/204FD40C-4709-4305-98E7-728B3F52AD2B