3092993G20226371978/792637motmotMotion 1978/79:2637 av Hans Wachtmeister m. fl.MotionMotion263701979-04-23 00:00:002014-11-03 21:21:212014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningenav Hans Wachtmeister m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G2022637/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G2022637https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022637
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Motion</p>
<p>1978/79:2637</p>
<p>av Hans Wachtmeister m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningen</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>I propositionen 1978/79: 183 föreslås vissa ändringar i arrendelagstiftningen.<br />
Härvid behandlas frågan om jordbruksarrendators besittningsskydd<br />
och vissa regler för prövning av arrendeavgifter m. m.</p>
<p>Enligt vår mening föreligger numera knappast några arrendeformer<br />
som i äldre lagstiftning benämndes sociala arrenden. Således är frågan<br />
om arrendeupplåtelser ytterst en fråga om mellan två parter frivilligt ingångna<br />
avtal avseende villkor m. m. Behovet att i lagen ange regler för<br />
dessa avtal bör ta sig uttryck i en ramlagstiftning ungefär med den utformning<br />
nu gällande lag har.</p>
<p>Särskilt viktigt är det att arrendelagstiftningen utformas så att en<br />
rimlig avvägning sker mellan å ena sidan partsintressen från jordägare<br />
och andra sidan partsintressen från arrendatorer. Skulle lagstiftningen i<br />
något avseende rättsligt stärka den ena partens förhållanden på den<br />
andra partens bekostnad får detta oundvikligen konsekvenser på arrendemarknaden.</p>
<p>Enligt vår mening är en central fråga i detta sammanhang jordägarens<br />
rätt att återtaga utarrenderad jord, dvs. möjlighet att efter en avtalad<br />
arrendetids utgång ej förnya arrendeavtalet. Införs i arrendelagstiftningen<br />
sådana bestämmelser att en jordägare vid utarrendering av jordbruk<br />
är osäker på om den avtalstid som parterna är överens om kan<br />
komma att förlängas mot hans vilja påverkas givetvis vederbörandes<br />
benägenhet att utarrendera mark.</p>
<p>Inom de riktlinjer som är beslutade av statsmakterna för jordbrukspolitiken<br />
anges att familjejordbruken skall utgöra huvuddelen av Sveriges<br />
jordbruk och att den övervägande delen av brukningsenheterna<br />
skall ägas av sina brukare. F. n, brukas ca 40 % av Sveriges åkermark på<br />
arrende och en stor del av den marken är s. k. sidoarrenden.</p>
<p>Samtidigt som det är angeläget att andelen arrenderad mark inte ytterligare<br />
ökar är det viktigt att det finns arrendejord att tillgå och då<br />
främst s. k. gårdsarrenden. Många lantbrukare finner att arrendeformen<br />
är en bra form för lantbruksföretagande och föredrar att vara arrendatorer<br />
under hela sin aktiva tid, andra ser arrendeformen som en möjlig</p>
<p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2637—2640</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1978/79: 2637</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>het att börja en lantbrukarbana för att så småningom köpa en egen gård.<br />
I båda dessa fall är det givet att benägenheten att arrendera ut mark är<br />
god.</p>
<p>Endast gårdar där det förekommer s. k. historiska arrenden kan till<br />
stor del anses som arrendegårdar för överskådlig tid, andra arrenden är<br />
att betrakta som mer eller mindre tillfälliga, även om arrendetiderna<br />
kan sträcka sig över en tidsperiod på 10—20 år. Flertalet gårdsarrenden<br />
är upplåtna för att ägaren eller ägarna i fråga vid en viss tidpunkt finner<br />
att en utarrendering av jordbruksdriften är den mest lämpliga. Faktorer<br />
som generationsskiften, skiften av dödsbon, uppväxta och utbildade<br />
barn, försäljning av gården etc. kan ändra på förutsättningarna för<br />
om ett arrende skall fortsätta. Således får en utarrendering av en gårds<br />
jordbruksdrift inte innebära att gårdens ägare samtidigt blir oviss om<br />
huruvida han då också avsäger sig framtida möjligheter att själv bruka<br />
sin gård.</p>
<p>Enligt vår mening innebär nu gällande lag en balans mellan jordägares<br />
intressen och arrendatorer^ besittningsskydd. Att i 9 kap. 8 §<br />
punkt 3 utöver nuvarande lydelse tillfoga ett nytt rekvisit som innebär<br />
att jordägares rätt till självinträde skall avgöras på grundval av en obillighetsprövning<br />
innebär en allvarlig försvagning från äganderättslig synpunkt.<br />
De i den allmänna motiveringen redovisade riktlinjerna för intresseavvägning<br />
innebär inte att rätten till självinträde garanteras, vilket<br />
måste vara ett oavvisligt krav för att arrendemarken skall fungera på<br />
ett tillfredsställande sätt. Vi motsätter oss således att obillighetsprövning<br />
förs in i lagstiftningen på sådant sätt som nu föreslås. Oaktat detta kan<br />
det från vissa synpunkter vara riktigt att i lagstiftningen införa rekvisitet<br />
obillighet i samband med prövning av arrendeavtalets upphörande.<br />
Emellertid måste detta ske på sådant sätt att jordägares rätt till självinträde<br />
inte ifrågasättes. Härvid bör att formerna vid och tidpunkten för<br />
ett arrendes upphörande liksom viss övergångstid kan mildra de effekter<br />
som från arrendators synpunkt är obilliga i samband med jordägares<br />
självinträde tillmätas stor vikt.</p>
<p>Då frågan om jordförvärvslagstiftningen behandlades i riksdagen hävdade<br />
vi angående prövningen av köpeskillingen att en egendoms avkastningsvärde<br />
är utomordentligt svårt att fastställa. De i motion 1978/79:<br />
2274 anförda synpunkterna gäller i lika hög grad grunden ”ett arrendeställes<br />
avkastningsförmåga” vid beräkning av arrendeavgift. Emellertid<br />
är det viktigt att avkastningsförmågan i framtiden blir en av andra viktiga<br />
faktorer som skall tillmätas vikt vid fastställande av arrendeavgifter.<br />
Vi vill i detta sammanhang peka på svårigheten att i en ort fastställa<br />
vad som är normal avkastning och att en sådan arrendesättningsgrund,<br />
såvitt inte fler faktorer tillmäts betydelse, i praktiken kan leda till en för<br />
arrendestället orimligt hög eller låg arrendeavgift.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2637</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:11px;">Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:43px;">att riksdagen beslutar att avslå föreslagen ändring i 9 kap. 8 §<br />
punkt 3 i förslaget till lag om ändring i jordabalken.</p>
<p>Stockholm den 23 april 1979<br />
HANS WACHTMEISTER (m)</p>
<p>GUNNAR A. JOHANSSON (m) TAGE ADOLFSSON (m)</p>
<p>L. ARNE ANDERSSON (m) SVEN ERIC LORENTZON (m)</p>
<p>i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>fl Riksdagen 1978/79. 3 sami Nr 2637-2640</p>
</div>
</div>
</div>
0HANS WACHTMEISTERm1undertecknare0GUNNAR A. JOHANSSONm2undertecknare0TAGE ADOLFSSONm3undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm4undertecknare0SVEN ERIC LORENTZONm5undertecknareG2022637av Hans Wachtmeister m. fl.mot_197879__2637.pdf112491pdfmed anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningenhttps://data.riksdagen.se/fil/C0D0A822-DDAF-4141-B543-FD6D392BFD72