3092962 G2022606 1978/79 2606 mot mot Motion 1978/79:2606 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 2606 0 1979-04-20 00:00:00 2014-11-03 21:20:58 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m. av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022606/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022606 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022606 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Motion</p> <p style="margin-left:3px;">1978/79:2606</p> <p style="margin-left:3px;">av Olof Palme m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för<br /> grundskolan m. m.</p> <p style="margin-left:3px;">Sammanfattning</p> <p style="margin-left:3px;">Socialdemokraterna slår i motionen fast att den förnyelseprocess av<br /> skolarbetet som grundlagts genom riksdagens beslut år 1976 om skolans inre<br /> arbete måste få ett ökat genomslag. Skolan skall vara en attraktiv arbetsplats<br /> för alla elever med den klart uttalade uppgiften att tillförsäkra barn och<br /> ungdomar kunskaper och färdigheter samtidigt som den befrämjar social<br /> utveckling.</p> <p style="margin-left:3px;">Socialdemokraterna ser regeringens förslag som en naturlig fortsättning på<br /> en snart trettioårig stegvis reformering av skolan. Förslaget att grundskolan<br /> får framträda som en skola utformad efter sina egna villkor hälsas mot denna<br /> bakgrund med tillfredsställelse. Bättre förutsättningar skapas därmed för att<br /> grundskolan skall bli en medborgarskola med målet att hjälpa varje ung<br /> människa oberoende av social startpunkt att utveckla sin personlighet, sina<br /> individuella anlag och intressen.</p> <p style="margin-left:3px;">Den betonging av skolans arbetssätt som socialdemokraterna lyfte fram i<br /> propositionen om skolans inre arbete utvecklas ytterligare i motionen. Enligt<br /> vår uppfattning måste det klart framgå av läroplanen vilka arbetssätt som bör<br /> eftersträvas i skolan.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi framhåller också i motionen att den kommande läroplanen klart och<br /> entydigt skall framhålla olika värderingar som samhället önskar att eleverna<br /> skall tillgodogöra sig. Som exempel härpå framhålls särskilt i motionen<br /> respekt för demokratin, jämställdhet mellan män och kvinnor, hushållning<br /> med mänskliga och materiella resurser samt solidaritet och samhörighet med<br /> eftersatta grupper inom och utom landet. Skolan skall enligt vår uppfattning<br /> medvetet träna sådana värderingar.</p> <p style="margin-left:3px;">Bl. a. mot denna bakgrund accepteras inte förslaget att kraftigt beskära<br /> skolans samhällsonentering. I stället bör i förhållande till regeringens förslag<br /> denna förstärkas på högstadiet.</p> <p style="margin-left:3px;">Även förslaget om ett s. k. fritt tillval på högstadiet ligger i linje med vår syn<br /> på att inom en sammanhållen skolorganisation erbjuda eleverna möjligheter<br /> till både breddning och fördjupning av det obligatoriska ämnesstoffet. Vi<br /> accepterar emellertid inte den begränsning till olika ämnessektorer som<br /> föreslås. Valet bör ske friare än vad som medges enligt regeringsförslaget.<br /> Enligt detta synsätt föreslår vi också att dessa val får beteckningen fria studier.<br /> Konkreta exempel på uppbyggnaden av dessa lämnas i motionen.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2606</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Regeringens förslag om att arbetet skall inriktas på att avskaffa betygen i<br /> grundskolan ligger också i linje med det förnyelsearbete av skolan som vi<br /> ställer oss bakom. Det är tillfredsställande att regeringen tar avstånd från<br /> betygens roll i alla avseenden utom vad gäller urvalet till gymnasieskolan.<br /> Därmed kan betygsdebatten inriktas på hur denna rent praktiska fråga skall<br /> kunna lösas.</p> <p>Arbetslivsorienteringen skall enligt socialdemokraterna utgöra en integrerad<br /> del i skolans arbete. Socialdemokraterna slår fast att den skall omfatta sex till<br /> tio veckor med ett minimum på sex veckor i alla kommuner.</p> <p>De ökade resurser som enligt propositionen skall tillföras skolan, främst i<br /> anslutning till genomförandet av den nya läroplanen 1982/83, föreslår<br /> socialdemokraterna skall fördelas sd att en förstärkning sker redan nästa läsår<br /> till skolor med särskilt stora problem. Återstående del bör i sin helhet tillföras<br /> skolan vid själva genomförandet.</p> <p>Resursfördelningen skall i enlighet med tidigare riksdagsbeslut ske<br /> behovsinriktat med hänsyn tagen i första hand till skolans uppgift att<br /> tillförsäkra alla elever tillräckliga baskunskaper och basfärdigheter. I motionen<br /> framhålls behovet att tidigare sätta in åtgärder för att garantera att skolan<br /> uppfyller detta mål.</p> <p>I motionen krävs också att en parlamentariskt sammansatt delegation<br /> tillsätts för en uppföljning av SlA-refonnen. Socialdemokraterna är angelägna<br /> om att förnyelsearbetet kommer i gång snabbt och att olika samverkansproblem,<br /> t. ex. förskola - lågstadium, skola - arbetsliv, hem - skola, skola föreningsliv,<br /> snarast får konkreta lösningar. Av denna anledning bör<br /> uppföljningsarbetet ägnas särskilt stor uppmärksamhet.</p> <p>1. Inledning</p> <p>Att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i samhället är grundläggande<br /> för det svenska skolväsendet. Utbildningen spelar följaktligen en stor<br /> roll för fördelningen av välfärd och inflytande, för den kulturella miljön och<br /> för att förbereda människor för en aktiv samhällsverksamhet.</p> <p>Eftersom demokrati och jämlikhet är de övergripande målen måste<br /> elevernas tillfredsställande av skiftande behov tillförsäkras dem inom en<br /> enhetlig organisation, dvs. inom undervisningen i den allsidigt sammansatta<br /> klassen. Differentieringen inom klassens ram är och har varit uttryck för<br /> detta. Om demokratimålet skall uppfyllas, måste eleven också ha möjlighet<br /> att reellt påverka undervisningen.</p> <p>Genom de förändringar som steg för steg har skett i försöksverksamheten<br /> och genom grundskolebesluten åren 1962 och 1968 har skolan getts en<br /> struktur som alltmer närmat sig de uppställda målen.</p> <p>Förändringarna knyter därmed an till det synsätt på skolreformer som<br /> redovisades av 1946 års skolkommission. Den betonade att dess förslag<br /> främst ville skapa förutsättningar för en fortskridande skolreform. Detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kunde ske genom att den yttre organisationen fick en sådan utformning att<br /> den inte stod hindrande i vägen för skolans fria utveckling. Skolan borde<br /> därför enligt kommissionen tillerkännas en sådan frihet att den av egen kraft<br /> kunde anpassas efter samhällsutvecklingen och bli en levande kraft i<br /> denna.</p> <p>Skolan måste mot den bakgrund som tecknades av den socialdemokratiska<br /> regeringen i propositionen om skolans inre arbete m. m. (prop. 1975/76:39) —<br /> fortsättningsvis kallad SIA-propositionen - infogas i ett brett samhälleligt<br /> perspektiv. Åtgärder inom skolväsendet måste kopplas till åtgärder inom<br /> andra samhällssektorer. Arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken, familjepolitiken<br /> och kulturpolitiken är exempel på områden med vilka skolpolitiken<br /> måste samordnas. 1 propositionen om skolans inre arbete från 1976 sätts<br /> skolpolitiken in i sitt sammanhang. SIA-reformen innehåller åtgärder för<br /> ökad omsorg, ändrad kunskapssyn, ökade kontakter med närsamhället för att<br /> ge eleverna vidgade kunskaper och sammanhang om vardagen och den egna<br /> miljön, ökade kontakter mellan skola och arbetsliv samt en omfattande<br /> decentralisering för att skolan bättre än förr skall kunna ge inflytande och<br /> möjlighet till påverkan på den egna miljön och skolans närmiljö.</p> <p>Den nu presenterade propositionen om läroplan för grundskolan m. m.<br /> grundar sig i allt väsentligt på de utgångspunkter som fastlades 1976.<br /> Förslaget, bortsett från vissa delar, passar därför in i den fortskridande<br /> skolformen.</p> <p>Regeringen föreslår att de nuvarande bindningarna mellan grundskola och<br /> gymnasieskola i form av krav på genomgång av viss studiekurs upphör.<br /> Socialdemokraterna ansluter sig till detta förslag. Detta innebär att grundskolan<br /> i framtiden får en sammanhållen organisation där olika studiealternativ<br /> inte låser elevens senare val. Enligt vårt synsätt är detta en logisk<br /> uppföljning av den hittills förda skolpolitiken. Vi finner det sålunda<br /> tillfredsställande att grundskolan får framträda som en skola utformad efter<br /> sina egna villkor. Då nås bättre syftet att grundskolan skall bli en allmän<br /> medborgarskola.</p> <p>Socialdemokratin har sedan reformarbetets start haft som utgångspunkt en<br /> strävan mot enhetlighet när det gäller den yttre organisationen och en strävan<br /> mot mångfald när det gäller att utveckla det inre arbetet i skolan. Man måste<br /> enligt vår uppfattning emellertid vara starkt uppmärksam på att en ökad<br /> mångsidighet kan innebära ökad skiktning av olika elevgrupper. Det måste<br /> vara skolans uppgift att ständigt motverka sådana negativa effekter. Skolan<br /> måste t. ex. aktivt motverka olika tendenser att separera olika grupper från<br /> varandra. Insatser måste komma till stånd som innebär att alla elever blir<br /> delaktiga i en gemenskap som bygger på ömsesidig respekt för varandra och<br /> varandras arbetsinsatser. Solidariteten gentemot de svagare måste få klara<br /> uttryck i skolarbetet samtidigt som skolan skall medvetandegöra eleverna om<br /> orsakerna till segregation och skiktning.</p> <p>Ett samhälle byggt på integration och gemenskap fordrar en sammanhållen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>skola med gemensamma referensramar och utan sortering av eleverna. I en<br /> sådan skola finns hinder inbyggda mot utslagning, passivisering och knäckt<br /> självförtroende. En förutsättning för detta är ailsidigt sammansatta klasser<br /> och frånvaro av differentiering i skolorganisationen. Skolan måste också stå<br /> fri från en elevvärdering som ytterst grundar sig på konkurrensmotiv. Olika<br /> ämnen och aktiviteter under skoldagen ges även i realiteten samma värde för<br /> elevernas senare studie- och yrkesval. De kan på så sätt bli verkligt<br /> intressestyrda. Vi instämmer med föredraganden (s. 12): "Ett viktigt led i tre<br /> decenniers skolutveckling kan därigenom förverkligas." Som vi i det följande<br /> kommer att anföra har dock inte föredraganden i alla delar varit konsekvent i<br /> den konkreta uppföljningen av detta principiella ställningstagande.</p> <p>Trots vällovliga ansatser placerar regeringen heller inte in skolan i ett brett<br /> samhällsperspektiv, som SIA-reformen utgår ifrån. Medvetenheten om i<br /> vilket samhällsperspektiv skolan har att fullfölja sina uppgifter måste öka.<br /> Först därigenom är det möjligt att ge skolan en utformning som medverkar<br /> till att nå uppställda mål. Skolan måste vara en levande organism i ett<br /> samhälle statt i förändring - skolans egen utveckling medför förändringar,<br /> samhällets förändring har återverkningar i skolan. Försummar vi detta<br /> samspel konserveras dagens ofullkomlighet och skolan förlorar sin roll i<br /> samhällsutvecklingen. I det följande anger vi några sådana problemområden,<br /> där regeringens förslag måste sättas in i ett större sammanhang.</p> <p>Barns utveckling och lärande, dvs. den process som förbereder för<br /> vuxenlivet och samhällsgemenskapen, måste ske i nära samverkan mellan<br /> barnens hemmiljö, förskola, skola, fritidsutbud, föreningsverksamhet,<br /> kulturliv och arbetsliv. Samtidigt måste beaktas det starka kommersiella<br /> tryck som ungdomarna är utsatta för och den påverkan massmedia utgör.<br /> Skolan är bara en del i detta samspel. På grund av dess tidsmässiga omfattning<br /> och genom att den styrs av mål som samhället ställer upp måste skolan<br /> tillmätas en stor och kanske t. o. m. avgörande betydelse. Den har ett ansvar<br /> för att varje ung människa skall garanteras en rätt till utveckling. Ett särskilt<br /> ansvar har skolan för de elever som kommer från socialt svaga hemmiljöer.<br /> Den tidigare utslagningen ur samhällsgemenskapen måste hejdas. Utstötningstendenser<br /> och misslyckande, som tar sig uttryck i skolk, otrivsel och oro<br /> och ibland också våldsinslag, är symtom på att insatserna för barn och<br /> ungdomar inte är tillräckliga.</p> <p>Skolan kan dock inte ensam klara dessa uppgifter. Tyvärr har det visat sig<br /> att det ibland är svårt att finna lämpliga former för ett positivt samspel med de<br /> samarbetspartner skolan enligt olika uttalanden skall samverka med. Ett<br /> exempel härpå är den önskade utvidgningen av arbetslivsorienteringen, som<br /> föredraganden inte kan förorda eftersom arbetsmarknaden inte kan ställa upp<br /> i tillräcklig utsträckning. Andra exempel är samverkan mellan skola och hem<br /> och föreningslivets medverkan i skolarbetet.</p> <p>Ett utvecklingsprogram för skolarbetet av den karaktär som skisseras i<br /> propositionen, som inte samtidigt väger in de samlade åtgärderna för barn och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ungdom utan endast är formulerat utifrån skolans egna problem, får knappast<br /> den effekt som eftersträvas.</p> <p>Mot denna bakgrund anser vi att det är angeläget med en aktiv uppföljning<br /> av olika insatser för barn och ungdom. Vi inbegriper då uppgiften att följa och<br /> utvärdera olika delar i SI A-reformen. Detta bör enligt vår mening ske genom<br /> att en särskild delegation tillsätts för dessa uppgifter. Denna bör i huvudsak<br /> nyttiggöra sig det arbete som normalt utförs av olika myndigheter men bör<br /> också självständigt kunna utarbeta förslag och ta initiativ för att lösa olika<br /> konkreta samverkansproblem. Delegationen bör vara parlamentariskt<br /> sammansatt.</p> <p>2. Läroplanens roll och uppbyggnad</p> <p>Regeringen föreslår en läroplan som är något annorlunda uppbyggd än den<br /> nuvarande. I en första relativt kortfattad del skall ingå mål och riktlinjer samt<br /> tim- och kursplaner, dvs. de delar av läroplanen som är bundna genom beslut<br /> av riksdag och regering. En andra del föreslås få karaktären av kommentarmaterial.<br /> En tredje del av läroplanen utgörs enligt förslaget av de arbetsplaner<br /> eller utvecklingsprogram som utformas lokalt inom varje rektorsområde och<br /> varje arbetsenhet.</p> <p>Vi ansluter oss till detta förslag. Samtidigt vill vi emellertid framhålla att i<br /> den del som på grundval av riksdagsbeslutet fastställs av regeringen, dvs. det<br /> för skolan styrande politiska dokumentet, även skall ingå övergripande och<br /> principiella frågor varom statsmakterna fattat beslut vid annan tidpunkt än i<br /> samband med föreliggande läroplansöversyn. Som exempel härpå vill vi<br /> nämna studie- och yrkesorienteringen, sexual- och samlevnadsundervisning,<br /> undervisning av invandrarelever, m. m. De av riksdag och regering uttalade<br /> målen för skolan måste ingå i denna del av läroplanen, oavsett om de<br /> behandlas i föreliggande förslag eller inte.</p> <p>Som vi framhåller senare i motionen skall skolan också ha till uppgift att<br /> överföra de värderingar som samhället står för till barn och ungdomar.<br /> Exempel på sådana värderingar är respekt för demokratin och dess värden<br /> samt för sanning och strävan till fred, solidaritet gentemot eftersatta grupper<br /> inom och utom landet, gemenskap med invandrare jämställdhet mellan män<br /> och kvinnor samt hushållning med naturresurserna. I dylika frågor får skolan<br /> inte förhålla sig neutral eller passiv. Det är tvärtom nödvändigt att skolan på<br /> ett betydligt mer aktivt sätt än nu klargör för barn och ungdomar de<br /> värderingar som samhället vill främja. Här är det enligt vår mening inte<br /> tillräckligt att i den övergripande delen av läroplanen använda sig av begrepp<br /> som ”förmedla en bild av”, ”ge eleverna insikt i” och ”bör söka ge”, vilka<br /> återfinns i propositionen. I stället bör skolan främja medvetna ställningstaganden.</p> <p>På samma sätt förhåller det sig med arbetssätt och arbetsmetoder.<br /> Propositionen skulle kunna ge en grund för en förnyelse av skolarbetet. Men</p> </div> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>samtidigt konstateras på olika ställen att förslagen inte innebär någon<br /> styrning av arbetssättet. Enligt vår mening har detta en avgörande betydelse<br /> för i vilken utsträckning eleverna skall kunna uppnå för skolan fastställda<br /> mål. Redan i nu gällande läroplan fastslås att skolarbetet skall bygga på<br /> självverksamhet från elevernas sida och att det skall vara individualiserat.<br /> Denna ”styrning” har tili stor del förblivit ineffektiv, tydligen beroende på att<br /> lärarna inte uppfattat de allmänna anvisningarna som styrande. Här krävs<br /> större tydlighet och klart uttalade krav i förening med klara anvisningar om<br /> hur de uppställda kraven skall förverkligas. Det är således inte möjligt för<br /> samhället att förhålla sig neutralt till vilket arbetssätt som bör tillämpas. Så<br /> kan t. ex. insikt i demokratins principer aldrig läras in teoretiskt. Verklig<br /> insikt om demokratin får elever genom att demokratiska arbetssätt tillämpas<br /> och genom att de vuxna är goda förebilder.</p> <p>Därför är det enligt vår mening nödvändigt att läroplanen, i likhet med<br /> SI A-propositionen, klart framhåller vilka arbetssätt och arbetsformer som bör<br /> tillämpas i skolan. Att detta innebär en styrning bör inte förnekas. I annat fall<br /> kommer läroplanen på en avgörande punkt att dölja målkollisioner ”bakom<br /> harmoniserande formuleringar”, vilket den enligt propositionen (s. 28) inte<br /> skall göra. De övergripande principerna för arbetet måste sedan självfallet<br /> beaktas vid framtagande av läromedel och översättas till lokala behov och<br /> krav. Vi utvecklar detta ytterligare under avsnittet om arbetssätt och<br /> kunskapssyn samt genomförandet av läroplanen.</p> <p>I den i tre nivåer föreslagna läroplanen nämns inte skolstyrelsens roll. Vi är<br /> förvånade över att så inte är fallet, särskilt som det i SI A-propositionen bl. a.<br /> uttalades att ”även samordningen mot bakgrund av kommunens totala<br /> insatser på barn- och ungdomsområdet gör att det är motiverat med ett ökat<br /> inflytande från de politiskt förtroendevaldas sida” (s. 324). Samtidigt är det ett<br /> exempel på vad vi inledningsvis har berört om att förslaget inte sätter in<br /> skolan i ett tillräckligt brett samhälleligt perspektiv.</p> <p>Av propositionen att döma skall skolan tydligen oberoende av det<br /> omgivande samhället utforma handlingsprogram med mål och ambitioner<br /> för skolans inre arbete. Detta är enligt vår mening knappast möjligt utan att<br /> också väga in det närsamhälle som omger skolan. Det skulle också motverka<br /> den samlade syn på barn- och ungdomsverksamheten som SIA-beslutet lade<br /> grunden för och som alltmer eftersträvas ute i kommunerna. Vi vill här erinra<br /> om vad socialdemokraterna (motion 1978/79:814) anfört om behov av s. k.<br /> distriktsnämnder inte minst på skolans område. De i propositionen föreslagna<br /> lokala arbetsplanerna understryker detta behov. Genom distriktsnämnder<br /> kan skolarbetet bättre förankras i närsamhället.</p> <p>3. Arbetssätt och kunskapssyn</p> <p>Förnyelsen av det inre arbetet i skolan har varit ett viktigt led i skolans<br /> fortskridande reformering som redan 1946 års skoikommission lade grunden</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>för. SI A-beslutet 1976 innehöll en utvecklingsplan för förändring av innehåll,<br /> arbetssätt och arbetsmetoder för att alla skolans elever skall få möjlighet att<br /> arbeta sig fram till goda kunskaper och färdigheter. I SIA-propositionen<br /> 1975/76:39 framhålls (s. 220):</p> <p>— Sådana förändringar tar tid, eftersom det är fråga om dels personalens<br /> positiva inställning, dels ett praktiskt och teoretiskt utvecklingsarbete. Man<br /> har sökt överge den traditionsbundna katederundervisningen, och man har<br /> prövat olika former av gruppverksamhet och individuellt arbete. Att införa<br /> nya grepp i det dagliga arbetet innebär att en lång tradition som ofta uppfattas<br /> som självklar och därmed nästan värderingsfri skall brytas mot nya idéer och<br /> uppslag.</p> <p>Ett villkor för den nödvändiga förändringen av arbetssätt är att också<br /> kunskapssynen diskuteras och förändras. Vi tar i det följande upp några<br /> områden som särskilt bör beaktas i det fortsatta läroplansarbetet.</p> <p>3.1 Förnyelse av skolvardagen</p> <p>Den traditionella synen på utbildning och inlärning har ofta resulterat i en<br /> från elevernas erfarenheter isolerad, i regel ämnesbaserad, färdighetsträning.<br /> Kunskapssynen i skolarbetet påverkas också av den enskilde lärarens sociala<br /> bakgrund, utbildning och hans/hennes syn på sin yrkesroll.</p> <p>Den dominerande undervisningsformen är ännu i dag helklassundervisning<br /> eller kollektiv undervisning, där läraren är den aktive och riktar sig till<br /> hela klassen på en gång. Eleverna förutsätts sedan individuellt lösa anvisade<br /> arbetsuppgifter. Ett sådant arbetssätt bygger på den kunskapssyn man lägger<br /> till grund för skolarbetet. Den kvantitativa kunskapssynen, dvs. förmedlingen<br /> av lätt mätbara kunskaper, dominerar arbetet i skolan. Eleverna tilldelas<br /> en passiv roll som objekt för undervisning. Detta arbetssätt motverkar både<br /> elevernas självständighet och deras samarbetsförmåga och solidaritet med<br /> andra elever. En sådan inaktiv process har för stora grupper av elever<br /> inneburit dåliga kunskapsresultat.</p> <p>Mot bakgrund av dessa erfarenheter framhöll den socialdemokratiska<br /> regeringen i SIA-propositionen att en sådan utveckling av arbetssättet måste<br /> eftersträvas att elevernas egna intressen blir en väsentlig grund för uppläggningen<br /> av skolarbetet. Man pekade på ökad samverkan mellan eleverna, på<br /> möjligheten av elevgrupper sammansatta av elever i olika åldrar, på större<br /> inflytande och ökad medverkan från elevernas sida då det gällde<br /> skolvardagens utformning och på ökad samverkan mellan personalgrupperna.<br /> - Allt detta måste komma till stånd om arbetssättet skall kunna förändras.<br /> Innehållet i skolarbetet måste liksom arbetssättet utvecklas så att verksamheten<br /> blir meningsfull för alla elever. Det är i gemenskapens och närhetens<br /> sammanhang som de nya och mer tvingande kraven till kunskaps- och<br /> personlighetsutveckling uppstår och ersätter tvångets och den yttre kontrollens<br /> kravsituation. Gemenskap, tilltro till sig själv och gruppen och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>arbetsglädje är grundstenarna i det nya arbetssättet, genom vilket självständigt<br /> tänkande och ansvarigt handlande individer skall utvecklas.</p> <p>Vi delar uppfattningen, som framförts i SÖ:s läroplansförslag, om ett mer<br /> verklighetsanknutet skolarbete som i ökad utsträckning utgår från elevernas<br /> behov och erfarenheter. Det kan annars uppstå ett främlingsskap mellan de<br /> egna tankarna och de inlärda kunskaperna.</p> <p>Ungdomar behöver praktiska färdigheter, gedigna kommunikationsfärdigheter<br /> och en allsidig omvärldsorientering. De måste besitta en kunskapsbas i<br /> vilka fakta och färdigheter som gör ungdomarna bättre rustade att förstå, vilja<br /> påverka och ta ansvar för såväl sin egen som samhällets utveckling. Skolan<br /> måste ge eleverna tillfälle att bearbeta, fördjupa och utvidga sina egna<br /> erfarenheter i samhället och de kunskaper de får genom television, radio,<br /> tidningar och böcker.</p> <p>Redan vid val av utgångspunkt för arbetet är det viktigt att komma ihåg att<br /> den sociala bakgrunden, föräldrarnas arbetsvillkor och deras bostads- och<br /> kulturförhållanden har ett starkt samband med om barnen lyckas i skolan<br /> eller inte. Är man i skolan inte observant på sådana effekter kan skolans<br /> arbetssätt och innehåll snarare förstärka än utjämna skillnader. Skolan måste<br /> därför ompröva sitt sätt att möta de kunskaps- och kulturbehov som barn från<br /> arbetarklassen har. Vidare måste man tillgodose invandrarbarnens kunskapsoch<br /> kulturbehov. Först därmed kommer barn från olika grupper i samhället<br /> att få någorlunda lika möjligheter att skaffa sig en bättre start och därmed<br /> goda kunskaper och färdigheter.</p> <p>Det är enligt vår mening också angeläget att arbetssätten i skolan i största<br /> möjliga utsträckning befrämjar kreativitet och nytänkande. Ett traditionellt<br /> inlärningsmönster tillgodoser inte behoven hos många barn och ungdomar<br /> med en sådan läggning. De uppfattas ofta inte som begåvade just därför att<br /> skolan misslyckas med att ta till vara deras kreativa förmåga.</p> <p>Som vi tidigare anfört bör skolarbetet knytas närmare till verkligheten. Av<br /> detta skäl bör också eleverna få arbeta med begripliga och överblickbara<br /> helheter. Det måste klart slås fast att blocken samhällsorientering resp.<br /> naturorientering inte får sönderfalla i sina separata ämnesdelar. Temastudier<br /> och ämnesövergripande arbete underlättas på låg- och mellanstadierna av<br /> klasslärarsystemet och bör därför bli allt vanligare på dessa stadier. För att<br /> arbetet med överblickbara helheter skall kunna fortsätta på högstadiet bör tid<br /> för temastudier där schemaläggas såsom föredraganden föreslår. En strävan<br /> bör dock vara att utvidga detta arbetssätt också till annan undervisningstid,<br /> bl. a. genom att personalen arbetar i arbetslag och därmed integrerar skilda<br /> ämnesdelar.</p> <p>När tillvalssektorn behandlas lägger föredraganden en mängd synpunkter<br /> på det positiva med fritt val och intressestyrning av skolarbetet. Enligt vår<br /> mening bör dock allt skolarbete utgå från elevens intresse, behov och<br /> förutsättningar, vilket framhölls starkt i SIA-propositionen 1976. Att såsom<br /> föredraganden i föreliggande proposition i lyriska ordalag låta intressestyr</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ningen avse en tredjedel av högstadietiden ser vi inte som en lösning av<br /> skolans undervisningsproblem. Först när detta synsätt slagit igenom i allt<br /> skolarbete blir individualiseringen inom klassens ram, som redan 1946 års<br /> skolkommission framhöll, en realitet. Traditionell katederundervisning<br /> motverkar elevernas självverksamhet och ansvar för arbetet. Denna undervisningsmetod<br /> missgynnar både de svaga och de begåvade genom att den<br /> bygger på att alla elever kan stöpas i samma form, vilket är en omöjlighet med<br /> de allsidigt sammansatta klasser som grundskolan bygger på.</p> <p>Vi utgår från att medansvar och samverkan praktiseras i undervisningen<br /> och att demokratiska beslutsprocesser utvecklas genom skolarbetet. Att<br /> utveckla ett arbetssätt i skolan, som innebär att eleven blir en medskapare i<br /> undervisningsprocessen, är enligt vår mening en grundförutsättning för en<br /> effektiv kunskapsinhämtning. Det finns heller ingen motsättning mellan att<br /> utveckla kunniga elever och ansvarsmedvetna och självständigt tänkande<br /> elever. Självständighet och medansvar förutsätter kunskaper för att komma<br /> till ett meningsfullt uttryck.</p> <p>Arbetarrörelsen har alltid haft stor respekt för kunskap. Därför har det varit<br /> självklart för socialdemokratin att den makt kunskap innebär måste ges åt<br /> alla. De kunskaper som socialdemokratins reformpolitik eftersträvat har haft<br /> som mål att utnyttjas som ett redskap i samhällsomdaningen. Vi accepterar<br /> inte en kunskapssyn och värderingar i skolan som fungerar så att rådande<br /> klassmönster bibehålls eller t. o. m. förstärks. I det reformarbete som<br /> socialdemokraterna bedrivit har en av utgångspunkterna varit att gedigna<br /> kunskaper är en förutsättning för att i demokratisk ordning bygga ett bättre<br /> och mer jämlikt samhälle. Arbetslivets demokratisering ställer också ökade<br /> krav på kunskaper för en aktiv roll i yrkeslivet. Skolan måste i sitt arbete<br /> beakta den förnyelseprocess som där pågår.</p> <p>De förslag som föredraganden presenterar i propositionen om kunskaper<br /> och arbetssätt, om temastudier och projektarbete är med våra utgångspunkter<br /> steg i rätt riktning. Men samtidigt måste dessa förslag baseras på en mer aktiv<br /> syn på hur dessa mål skall få genomslag i skolans vardagsarbete. Läroplanen<br /> måste utgå från ett sådant synsätt. Det får inte råda någon tvekan bland<br /> skolpersonalen om vilken grund undervisningen skall vila på. Vi har också<br /> behandlat detta i avsnittet om läroplanens roll och uppbyggnad.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang också stryka under betydelsen av att eleverna<br /> naturligt lär sig att arbeta i grupp, vilket är den allmänt förekommande<br /> arbetsformen i arbetslivet. Det är viktigt att eleverna lär sig lita på varandra för<br /> att nå ett gemensamt uppställt mål, där vars och ens förutsättningar<br /> tillvaratas och där alla känner att de är delaktiga.</p> <p>3.2 Insatser för elever med särskilda behov</p> <p>SI A-reformen syftade bl. a. till att ge skolan bättre möjligheter att hjälpa<br /> elever med svårigheter. Tyvärr har detta synsätt inte tillräckligt starkt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>betonats i propositionen. Föredraganden har helt utelämnat frågan om vilken<br /> roll de specialpedagogiska insatserna skall ha i framtidens skola. Föredraganden<br /> har betonat vikten av att alla elever med skolsvårigheter får den hjälp de<br /> behöver, dock nästan enbart genom att betona läs- och skrivsvårigheter samt<br /> svårigheterna i matematik, vilket är ett alltför begränsat sätt att se på<br /> svårigheter i skolarbetet.</p> <p>I propositionen om skolans inre arbete framhålls att det specialpedagogiskt<br /> inriktade arbetssättet skall prägla så stor del som möjligt av allt skolarbete.<br /> Även om arbetetssätt och kunskapssyn kommer att förändras i riktning mot<br /> vad vi förordat, kommer särskilda specialpedagogiska insatser också i<br /> framtiden att behövas. Insatsernas form, innehåll och organisation måste<br /> alltid förnyas mot bakgrund av dels utvecklingen i stort i skolan, dels de<br /> särskilda handikapp som motverkar ett förverkligande av målen för<br /> skolarbetet. De specialpedagogiska insatserna får inte vara en från undervisningsprocessen<br /> i övrigt skild del i skolan. Såväl lokala studiegångar för<br /> enskilda elever och anpassad studiegång som särskilda undervisningsgrupper<br /> skall ses som en del av arbetssättet i skolan och inte som organisatoriska<br /> ingrepp. Detta ställer krav på skolan att tillse att elever som får del av sådana<br /> insatser alltid har en fast förankring i en större kamratgemenskap i<br /> skolan.</p> <p>En läroplan som i hög grad inriktas på elever med svårigheter bör klarare<br /> poängtera alla olika typer av svårigheter som finns i skolan. Föredraganden<br /> har inte behandlat varken /ys/ska eller psykiska handikapp. Det betyder alltså<br /> att också de ganska grava handikapp, som är att hänföra till särskild<br /> undervisningsgrupp, inte tagits upp i läroplanspropositionen.</p> <p>Vi vill därför peka på de särskilda resurser som behövs för att man skall nå<br /> den målsättning som finns med integrering av elever med både fysiska och<br /> psykiska handikapp. Det är också viktigt, eftersom frågan om integrering<br /> vållar många diskussioner och motstridiga uppfattningar ute i skolorna. En<br /> ständigt ökande grupp av elever med svårigheter är de socialt emotionellt<br /> handikappade. Denna grupp har heller inte nämnts i propositionen. För flera<br /> av de bortglömda handikappgrupperna är det nödvändigt att understryka<br /> behovet av att också resurser i form av läromedel, speciell apparatur etc. ställs<br /> till förfogande. Detta gäller särskilt när elever integreras från specialskolor till<br /> det kommunala skolväsendet.</p> <p>Vad som anförs i riksdagens beslut 1976 om skolans inre arbete m. m. och i<br /> föreliggande motion bör ligga till grund för utformningen av läroplanen om<br /> specialpedagogiska insatser. Den utredning, U 1978:10, om integration av<br /> handikappade elever i det allmänna skolväsendet som f. n. arbetar kan<br /> komma att ge ytterligare underlag för fortsatta överväganden på detta<br /> område.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>3.3 Alternativkurser</p> <p>Alternativkurserna i tyska och franska föreslås bli avvecklade under en<br /> femårsperiod. Enligt vår mening kan samma motiv för avveckling också<br /> åberopas i fråga om alternativkurserna i matematik och engelska, särskilt<br /> med hänsyn till förslagen att det vid inträde till vissa treåriga gymnasielinjer<br /> inte längre skall krävas särskild kurs i dessa ämnen. I obligatoriska ämnen<br /> finns det enligt vår uppfattning inga skäl till att behålla en organisatorisk<br /> differentiering, när i övrigt skolan skall sträva efter mångfald i det inre<br /> arbetet. Tvärtom har skolan i sådana grundläggande kommunikativa ämnen<br /> skyldighet att ge alla elever en hög kompetens. Valen till alternativkurserna<br /> är dessutom i dag starkt socialt betingade, såväl inom en klass som mellan<br /> skolenheter och kommuner. Elevernas varierande behov kan bättre tillgodoses<br /> i dessa ämnen, om det inte finns någon stel organisatorisk form som<br /> förhindrar en individualisering. 1 likhet med ett stort antal länsskolnämnder,<br /> LO och SAF anser vi att alternativkurserna i dessa ämnen bör avvecklas.</p> <p>Vi anser att avvecklingen av samtliga alternativkurser bör ske i samband<br /> med den nya läroplanens genomförande 1982/83.</p> <p>Samtidigt vill vi stryka under behovet att i dessa ämnen arbeta i flexibla<br /> grupper, varför resurser för detta även i framtiden måste avsättas. 1 likhet<br /> med vad föredraganden anför om resurser för tyska och franska bör vårt<br /> förslag om borttagande av alternativkurserna i engelska och matematik inte<br /> föranleda någon förändring av resursernas storlek. Detta betyder att nuvarande<br /> resurser för denna undervisning kan användas för att tillgodose olika<br /> elevbehov utan en centralt fastställd organisation.</p> <p>3.4 Hemuppgifter</p> <p>Som vi föreslagit måste elevernas kunskapsinhämtande i högre grad än<br /> tidigare utgå från deras vardagssituation. Till detta hör naturligt elevens<br /> sociala situation och förhållandena i hemmet. Men vi vet att barnen lever<br /> under vitt skilda förhållanden i sin hemmiljö. Flertalet lever under socialt<br /> säkra förhållanden, men det finns också elever vars hemförhållanden är<br /> ansträngda och socialt osäkra. Detta ställer naturligtvis krav på skolan att ta<br /> hänsyn till dessa realiteter i sin undervisning och i sina stödjande och<br /> elevvårdande insatser.</p> <p>Föredraganden har anfört att det är viktigt att skolans personal, elever och<br /> föräldrar inser att hemuppgifter är en del av skolarbetet som är av betydelse för<br /> elevens utveckling. I princip är detta riktigt. Men mot bakgrund av de<br /> varierande hemförhållanden som förekommer är det varken lämpligt eller<br /> realistiskt att kräva hemuppgifter som en del av skolans kunskapsförmedling.<br /> Sådana måste alltid ställas i relation till varje enskild elevs möjlighet att<br /> fullgöra hemuppgiterna med hänsyn till hemförhållandena. Den enskilde<br /> läraren måste alltid vara väl orienterad om dessa möjligheter innan sådana</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>uppgifter läggs på den enskilde eleven. När eleven på grund av särskilda skäl<br /> inte kan fullgöra hemuppgiften bör det vara skolans skyldighet att genom<br /> speciella insatser under skoldagen hjälpa honom att fullgöra uppgifterna. Av<br /> denna anledning får elever inte komma efter i skolarbetet. Varje elev skall,<br /> oavsett om det sker i hemmet eller i skolan, ha samma möjligheter till träning,<br /> fördjupning och utveckling, som gäller för dem som kan fullgöra sina<br /> uppgifter hemma.</p> <p>Det bör också övervägas att ge begreppet hemuppgifter en vidare innebörd<br /> - fritidsuppgifter - där dessa skall vara av iakttagande, undersökande och<br /> prövande karaktär. Sådana uppgifter bör inte enbart utgå från skolarbetets<br /> traditionella stoff utan komplettera detta med iakttagelser ur elevens<br /> verklighet. Därigenom kan man såväl öka elevernas umgänge med läroboken<br /> som visa eleverna på verkligheten bakom denna.</p> <p>4. Skolans innehåll</p> <p>4.1 Baskunskaper och basfärdigheter</p> <p>Grundskolans uppgift kan sägas vara att tillförsäkra alla elever en<br /> medborgarkompetens. Samhället måste då ställa kravet på den obligatoriska<br /> skolan att alla elever tillägnar sig nödvändiga kunskaper och färdigheter för<br /> att kunna fungera som aktiva samhällsmedlemmar. Detta innebär att skolan<br /> har ansvar för att alla, efter vars och ens förutsättningar, får grundläggande<br /> språkliga färdigheter och färdigheter i räkning, en grundläggande natur- och<br /> samhällsorientering, tekniskt-praktiska färdigheter och, inte minst viktigt,<br /> får tilltro till och tillförsikt om sitt egenvärde och sin egen möjlighet till vidare<br /> utveckling efter skolan, i yrkeslivet eller i fortsatta studier.</p> <p>Färdigheter som att kunna tala, läsa, skriva och räkna - i en funktionell<br /> mening - är av avgörande betydelse för en individs självförtroende och<br /> självkänsla. Skolan får därför inte konstruera ett motsatsförhållande mellan<br /> kunskaper och personlighetsutveckling. Till vad som i propositionen kallas<br /> livskompetens hör enligt vår mening också andra kunskaper och färdigheter<br /> av övergripande natur, t. ex. att tänka, ta ställning, lyssna och argumentera,<br /> samt gedigna faktakunskaper.</p> <p>Forskningen kring studieresultat i grundskolan visar entydiga samband<br /> mellan elevernas kunskapsstandard och deras sociala bakgrund, föräldrarnas<br /> arbetsvillkor, bostadsförhållanden och kulturmönster. Genomgående når<br /> elever ur socialgrupp 3 lägre resultat än elever ur socialgrupp 1. Dessa<br /> skillnader är betydande redan i årskurs 1 och förblir stora grundskolan<br /> igenom.</p> <p>Att dessa skillnader i huvudsak kvarstår oförändrade - ja, för vissa elever<br /> t. o. m. förstärks - kan till stor del förklaras av det traditionella innehållet och<br /> arbetssättet. Val av läromedel, undervisningens uppläggning, arbetssätt och<br /> språk i skolan missgynnar elever ur arbetarklassen. Dessa elever möter sällan<br /> sin kultur eller sina livserfarenheter i skolan. Detta leder ofta till lägre</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>motivation för skolarbetet, försämrade studieresultat och minskad tilltro till<br /> de egna möjligheterna samt för en del elever till en direkt utslagning ur skolan<br /> och därmed ur samhällsgemenskapen som kan kvarstå hela livet.</p> <p>Undersökningar om arbetssättet i grundskolan visar entydigt att detta<br /> domineras av verbal och abstrakt undervisning. Detta mönster måste nu<br /> brytas. I enlighet med föredraganden anser vi att undersökningar och<br /> experiment bör ges stort utrymme. Vikten av att alla elever redan på låg- och<br /> mellanstadiet får rika tillfällen till praktiskt arbete med många manuella,<br /> tekniska och konstnärliga inslag måste betonas. Därmed får eleverna goda<br /> möjligheter att utveckla sin tankeförmåga. De bokliga studierna kan både<br /> underlättas och stimuleras. Samtidigt hävdar vi att alla elever måste ges tid att<br /> reflektera över iakttagelser och pröva hypoteser och sammanhang, så att<br /> deras teoretiska förståelse för omvärlden djupnar och deras förmåga att tänka<br /> och handla utvecklas.</p> <p>Genom SIA-reformen skapades förstärkningsresurser som ger kommunerna<br /> bättre förutsättningar att rikta insatserna till de elever som är i störst<br /> behov av skolans hjälp och stöd. Goda kunskaper och färdigheter måste vara<br /> en rättighet också för dessa elever. Arbetet i skolan får inte utformas så att det<br /> grundlägger ojämlikhet, passivitet och traditionell klassuppdelning.</p> <p>1 det föreliggande läroplansförslaget föreslås att skolans insatser avseende<br /> de grundläggande färdigheterna i främst svenska och matematik skall<br /> inriktas på att alla elever skall nå genomsnittsnivån för årskurs 6. Detta s. k.<br /> årskurs 6-kriterium skall vara vägledande för skolans resursfördelning.</p> <p>Vi kan inte finna annat än att årskurs 6-kriteriet kan leda till en stark<br /> fixering vid behov av resurssatsningar först sedan eleverna gått igenom två<br /> tredjedelar av den obligatoriska skolan. Kriteriet är inte användbart för att<br /> bedöma behovet av förebyggande och tidigt insatta insatser, trots att det<br /> enligt en närmast enhetlig bedömning är nödvändigt att satsa på en tidigt<br /> insatt färdighetsträning. Därigenom finns risk för att intresset för träningen<br /> av baskunskaper och basfärdigheter centreras till högstadiet, då det för många<br /> elever är för sent. Socialdemokraterna har såväl i propositionen om skolans<br /> inre arbete som i vår motion (1978/79:629) om åtgärder för att förbättra<br /> arbetsmiljön i skolan förordat tidigt insatta åtgärder. Det finns enligt vår<br /> mening risk för att resursfördelningen med årskurs 6-kriteriet inriktas på<br /> högstadiet. Insatserna för att ge eleverna goda baskunskaper och basfärdigheter<br /> bör enligt vår mening i första hand koncentreras till låg- och<br /> mellanstadierna.</p> <p>Konsekvenserna av regeringens förslag kan dessutom bli en omfattande<br /> provverksamhet - med centralt utformade prov, dels för att mäta den<br /> genomsnittliga färdighetsnivån i årskurs 6, dels för att under högstadiet följa<br /> elevernas utveckling i förhållande till det uppställda kriteriet, som således<br /> kommer att utgöra målet för skolans insatser. Risker finns att man därmed<br /> reducerar färdighetsträningen till att gälla vad som kan mätas.</p> <p>Årskurs 6-kriteriet har hämtats ur ett enskilt forskningsprojekt, det s. k.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>LÄSK-projektet. Några övertygande skäl till att skolans målkriterium skall<br /> knytas till den genomsnittliga elevprestationen i årskurs 6 anges ej i förslaget.<br /> Detta förefaller också av flera skäl mindre lämpligt. Spridningen i LÄSKprojektet<br /> och andra liknande undersökningar av de individuella resultaten är<br /> omfattande och sträcker sig över normalprestatiorien för 5-6 årskurser, vilket<br /> allvarligt försvårar möjligheterna att ge ett entydigt innehåll åt det föreslagna<br /> kriteriet. Möjligheterna att konstruera prov som mäter färdigheter på ett<br /> heltäckande och tillfredsställande sätt är också begränsade. Vad som<br /> vanligtvis studeras är avgränsade kvantifierbara komponenter i ett färdighetsbegrepp.</p> <p>Man kan också resa invändningen mot årskurs 6-kriteriet och det<br /> betydande antal centralt utformade prov som ett genomförande skulle<br /> innebära att en stark påverkan på undervisningen blir följden. Tvärtemot vad<br /> som uttalas i propositionen (t. ex. s. 63 och s. 65) finns det risk för att arbetet i<br /> skolan anpassas till de centrala proven och som en naturlig konsekvens härav<br /> ökar inslagen av ensidig och isolerad färdighetsträning. Härigenom kan<br /> årskurs 6-kriteriet motverka sitt eget syfte.</p> <p>Vi vill också påpeka den fara som ligger i att man nöjer sig med att söka<br /> uppfylla årskurs 6-kriteriet så att kraven på goda kunskaper, tvärtemot alla<br /> ambitioner, minskar i stället för att öka. Socialdemokraterna anser att kraven<br /> på skolan att ge alla elever grundläggande färdigheter bör skärpas. Det bör<br /> vara en huvuduppgift i det fortsatta läroplansarbetet och i det pedagogiska<br /> forsknings- och utvecklingsarbetet att utveckla metoder och kriterier för hur<br /> den grundläggande färdighetsträningen skall tryggas för enskilda elever.</p> <p>Vi vill också erinra om att SIA-utredningen föreslog att kursplanernas<br /> huvudmoment skulle utformas så att de gav möjlighet att säkerställa och<br /> utvärdera resultat i fråga om grundläggande färdighetsträning (s. 304). 1<br /> propositionen om skolans inre arbete förordas också, vilket nämns i den nu<br /> föreliggande propositionen, en preciserad målbeskrivning för fördelning av<br /> resurser och elevtid på skilda aktiviteter.</p> <p>1 läroplanens mål och riktlinjer skall enligt vår mening skolans skyldighet<br /> att ge alla elever - efter vars och ens förutsättningar - grundläggande<br /> kunskaper och färdigheter fastslås. Mål och huvudmoment i olika ämnen,<br /> varvid svenska och matematik i detta avseende intar en särställning, skall<br /> återge denna skyldighet på ett sätt som möjliggör tillämpning och utvärdering<br /> vid den lokala skolenheten. Dessa krav på skolan skall självfallet vara<br /> avgörande för den lokala resursfördelningen.</p> <p>Ett avgörande ansvar vilar på den enskilde läraren, arbetslaget och den<br /> lokala skolledningen. Det är i klassrummet - i samverkan mellan lärare och<br /> elever - som behoven främst kan iakttas och värderas. Undervisningens<br /> innehåll, planering och genomförande måste utgå från detta. Resursfördelningen<br /> skail följaktligen - med beaktande av de av statsmakterna uppställda<br /> kraven - avgöras av de bedömningar lärare, elever, skolledning och<br /> skolstyrelse gör. Till deras hjälp bör det finnas diagnostiskt material som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>knyts till de färdighetsbeskrivningar som vi föreslår skall ingå i huvudmomenten<br /> i olika ämnen, främst i svenska och matematik. Härigenom skapas<br /> förutsättning för en allsidig fardighetsutveckling.</p> <p>Vad som här anförts om baskunskaper och basfärdigheter bör utgöra en<br /> utgångspunkt för det fortsatta läroplansarbetet.</p> <p>4.2 Skolans internationalisering</p> <p>Avsnittet i propositionen om skolans internationalisering har i princip<br /> begränsats till att gälla frågan om goda språkkunskaper och till kunskaper om<br /> våra nordiska grannländer. Språkkunskaper är självfallet en viktig grund för<br /> arbetet med dessa frågor. Som vi framför i avsnittet om fria studier kan vi<br /> dock inte acceptera föredragandens bindning till de språkområden som av<br /> tradition finns i grundskolan. Vi föreslår därför att det bör vara möjligt att<br /> erbjuda eleverna också andra språk än tyska och franska samt att även andra<br /> än invandrarelever kan delta i undervisning i invandrarelevernas hemspråk<br /> inom de fria studierna.</p> <p>I övrigt förefaller föredraganden vag i sin uppfattning om vad internationaliseringen<br /> av undervisningen bör syfta till. Enligt vår mening är det<br /> nödvändigt att skolan medvetet tränar eleverna så att de känner en naturlig<br /> solidaritet gentemot andra länder, folkslag och kulturer. Det räcker här enligt<br /> vår uppfattning inte med ”insikt i det globala beroendet", ”förståelse för att<br /> nationell isolering inte är möjlig” och ”god orientering om andra länders<br /> förhållanden”.</p> <p>Inte minst är det en nödvändig uppgift för skolan att till eleverna överföra<br /> sådana värderingar att invandrarna i vårt land, både barn och vuxna,<br /> accepteras som reellt likaberättigade. Barn och ungdomar får inte lämna<br /> skolan med en känsla av främlingskap inför de minoritetsgrupper som av<br /> olika skäl valt att komma till Sverige eller kommit hit som flyktingar.<br /> Eleverna måste i detta syfte tränas i att känna samhörighet med dessa<br /> grupper.</p> <p>På samma sätt måste eleverna tränas i förståelse för utvecklingsländernas<br /> problem och vårt beroende av dessa. I ett globalt perspektiv torde dessa frågor<br /> tillhöra de mest brännande, vilket kräver nya aktiva insatser från skolans<br /> sida. Samhällets övergripande värderingar bör därför återfinnas i t. ex.<br /> hemkunskap, matematik och samhällsorienterande ämnen där de kan<br /> komma till konkreta uttryck. I matematik bör man således t. ex. öva<br /> färdigheter med direkta uppgifter som rör barnadödligheten i utvecklingsländer,<br /> energiförbrukningen i olika typer av länder, m. m. Frågorna kan också<br /> praktiskt åskådliggöras genom olika kost- och näringsfrågor i hemkunskap,<br /> etc.</p> <p>1 samband med att frågor om totalförsvaret tas upp i skolans undervisning<br /> bör också enligt föredraganden, bl. a. av det skälet att totalförsvaret har en<br /> viktig funktion både ekonomiskt och personellt, frågor om fredsfostran och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>konfliktlösning belysas (prop. s. 78).</p> <p>I ett medvetet arbete för en fostran för fred bör man enligt vår mening i<br /> stället lösgöra sig från traditionella föreställningar om totalförsvarets organisation<br /> och roll. En aktiv fredsfostran betyder att man lyfter fram anledningar<br /> till olika konflikter, till våld och aggression samt att man diskuterar skilda<br /> vägar och möjligheter att uppnå en värld i fred. I anslutning härtill finns det en<br /> naturlig anknytning att belysa även vårt lands säkerhetspolitik inom vilken<br /> totalförsvaret haren betydelsefull funktion. Det militärindustriella komplexets<br /> roll bör därvid också belysas.</p> <p>Konfliktlösning bör inte endast ses i samband med undervisning om<br /> totalförsvaret. Alla konflikter behöver inte vara av militär natur. Detta är i<br /> första hand en fråga om kunskaper, erfarenheter och värderingar som siktar<br /> till samarbete och tolerans. Först om vi på det personi iga planet förmår att lösa<br /> vardagliga konflikter finns det möjligheter att fredligt klara ut andra typer av<br /> konflikter. Barn och ungdom bör därför tidigt fostras till att söka lösa<br /> konflikter i den egna närmiljön utan aggressioner och våldsinslag.</p> <p>Vad vi här har anfört bör beaktas vid utformningen av mål och riktlinjer,<br /> mål och huvudmoment samt i det kommentarmaterial som skisseras i<br /> propositionen.</p> <p>4.3 Hushållning, med resurser</p> <p>Under rubriken miljövårdsfrågor i nuvarande läroplan uttrycks vissa mål<br /> för undervisningen på detta område. I skolöverstyrelsens läroplansförslag<br /> framhålls i fråga om kursplanerna att samlevnads- och överlevnadsfrågor<br /> samt miljövårdsfrågor bör betonas. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund<br /> framhåller i sitt remissyttrande att en ökad tonvikt på miljövårdsfrågorna<br /> är nödvändig. I propositionen inskränks behandlingen av dessa<br /> frågor till att gälla ett allmänt konstaterande av att det är särskilt viktigt att<br /> miljöfrågorna betonas i biologi, fysik, kemi och teknik på högstadiet (s. 76)<br /> samt "insikt i problemens dimensioner” och "uppfattning om vilka problem<br /> det gäller" (s. 75).</p> <p>Detta är enligt vår mening inte tillräckligt i en för vårt samhälle och<br /> omvärlden avgörande fråga. Skolan måste medvetandegöra att resurserna i<br /> många fall inte är outtömliga, vilket också förstärks av att man måste<br /> åstadkomma en rättvisare fördelning både här hemma och ute i världen. Till<br /> undervisningens innehåll bör till läroplanen fogas ett särskilt avsnitt som<br /> behandlar miljövårdsfrågor. Därigenom skall skolan tilldelas uppgiften att<br /> hos eleverna utveckla klara handlingsmönster för att hushålla med de<br /> gemensamma resurserna, mänskliga och materiella. Till detta räknar vi också<br /> undervisning om alkohol, narkotika och tobak.</p> <p>Grunden för en sådan medveten strävan är självfallet faktakunskaper<br /> främst i naturorienterande ämnen och teknik. Det går emellertid också<br /> utmärkt att ta upp dessa frågor i anslutning till undervisningen i flera olika</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ämnen, t. ex. bild och slöjd (kulturmönster i skilda samhällsformer),<br /> hemkunskap (livsmedel), samhällsorientering (misshushållning med mänskliga<br /> resurser i arbetslivet), idrott (arbetsmiljö och hälsa), religionskunskap<br /> (etiska problem med anknytning till mänskliga rättigheter) och matematik<br /> (praktiska tillämpningar om energiförbrukning). I språkundervisningen kan<br /> eleverna genom litteratur få levande exempel på olika miljöproblem både<br /> nationellt och internationellt.</p> <p style="margin-left:3px;">En sådan fostran bör påbörjas tidigt genom ett samspel mellan natur och<br /> människa. Barn har ofta ett spontant intresse för det levande och växande,<br /> vilket bör tas till vara. Kännedom om och konkret bekantskap med naturen är<br /> en av förutsättningarna för att kommande generationer skall ägna naturen<br /> den vård och omsorg som är alltmer nödvändig. Naturskydd, skydd av olika<br /> biologiska system och landskapstyper, växt- och djurskydd samt miljöskydd<br /> för luft, vatten,jord och människan själv kan ofta ges en naturlig anknytning<br /> till elevernas egna upplevelser. Inte minst kan föräldrarnas arbetsmiljö<br /> fungera som utgångspunkt för undervisningen.</p> <p style="margin-left:3px;">För att få en praktisk tillämpning av hushållning bör eleverna ges ansvar för<br /> den gemensamma miljön. I de skolor där detta är en verklighet har<br /> aktsamheten om lokaler och utrustning ökat.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi har i det föregående föreslagit att läroplanen i vissa avseenden skall<br /> utgöra en medveten grund för att överföra vissa värderingar till eleverna.<br /> Hushållningen med resurser tillhör ett sådant område. En bred uppslutning<br /> finns också i vårt land för ett sådant beteende.</p> <p style="margin-left:3px;">4.4 Samhällsorienteringen</p> <p style="margin-left:3px;">Den grupp ämnen - geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap<br /> - som bl. a. har till syfte att ge eleverna ett perspektiv på samhälle<br /> och omvärld har enligt vår mening fått en alltför undanskymd plats i<br /> propositionen. När orienteringsämnena behandlas uppehåller sig föredraganden<br /> främst vid barnkunskapen, de naturorienterande ämnena och religionskunskapen.<br /> När de samhällsorienterande ämnena över huvud taget berörs<br /> gäller det, förutom religionskunskapen, frågan om minskning av tiden för<br /> denna undervisning. Sammantaget innebär regeringens förslag att tiden för<br /> samhällsorientering kraftigt beskärs. Det gäller konsekvent alla stadier,<br /> varför minskningen framstår som en viljeinriktning utan att några egentliga<br /> motiv anges härför.</p> <p style="margin-left:3px;">Den sammanlagda minskningen uppgår till fyra timmar, tre på mellanstadiet<br /> och en på högstadiet. Därtill kommer att moment från andra ämnen,<br /> t. ex. bild och slöjd, skall infogas i denna ämnessektor på lågstadiet. Eftersom<br /> religionskunskapen enligt propositionen skall garanteras oförändrat tidsutrymme,<br /> kommer den föreslagna minskningen i tid att gå ut över geografi-,<br /> historie- och samhällskunskapsavsnitten. Vi kan inte acceptera ett så<br /> allvarligt ingrepp i ett för eleverna så angeläget kunskapsområde. Vi vill</p> <p style="margin-left:3px;">2 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2606</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">erinra om att denna undervisning under hela efterkrigstiden setts som en<br /> utomordentligt väsentlig del av skolans uppgift att förbereda för deltagande i<br /> samhällslivet i vår demokrati.</p> <p>1 ovan nämnda samhällsorienterande avsnitt skall det globala perspektivet<br /> behandlas samtidigt som överlevnadsfrågor av karaktären befolkningsproblem,<br /> naturtillgångar m. m. skall tas upp. Vidare ingår undervisning om det<br /> moderna samhällets framväxt, demokratiskt, ekonomiskt, kulturellt, politiskt<br /> och socialt. Historieundervisningen skall också enligt föredraganden ge<br /> ökat utrymme för arbetarrörelsens och olika invandrargruppers historia,<br /> vilket vi hälsar med tillfredsställelse. Detta ligger i linje med vad bl. a.<br /> Historielärarnas förening har framfört.</p> <p>Vi vill också erinra om de berättigade krav som i olika sammanhang<br /> framförs om ökad undervisning rörande t. ex. lag och rätt, alkohol, narkotika<br /> och tobak samt trafik.</p> <p>Olika ekonomiska frågor tillhör också denna ämneskrets. Eleverna måste<br /> (å kunskaper i samhällsekonomiska betraktelsesätt. Som exempel kan<br /> nämnas miljöföroreningarnas skadliga inverkan på människor, djur och<br /> natur som en följd av olika produktions- och konsumtionsprocesser.<br /> Konsumenternas rättigheter och skyldigheter, liksom vilka metoder som<br /> används i reklam och marknadsföring för att påverka olika konsumtionsval,<br /> bör behandlas såväl i samhällsorientering som i hemkunskap.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang, i likhet med bl. a. konsumentverket, betona<br /> vikten av att man också i andra ämnen konkret tillämpar olika samhälleliga<br /> begrepp och då också lyfter fram vissa värderingar. Så kan t. ex. olika<br /> konsumentfrågor belysas i matematikundervisningen.</p> <p>Sammantaget skall samhällsorienteringen (dvs. de tidigare separata<br /> ämnena geografi, historia och samhällskunskap och religionskunskap) ge<br /> eleverna en omvärldsorientering i syfte att förstå och ifrågasätta olika<br /> samhällsföreteelser samt ge möjlighet till personligt ställningstagande. Det är<br /> därför enligt vår mening angeläget att öka tiden för denna undevisning i<br /> förhållande till regeringens förslag.</p> <p>Enligt vår mening är det särskilt väsentligt att bibehålla tiden för<br /> samhällsorientering på högstadiet. För att möjliggöra detta bör tiden för<br /> tillval/fria studier minskas med motsvarande tid.</p> <p>Totalt sett kommer ändå den totala tiden för samhällsorientering att<br /> minska. Detta måste få konsekvenser för alla delämnena i samhällsorienteringen.<br /> Att särbehandla religionskunskapen såsom föredraganden gjort är<br /> inte möjligt.</p> <p>Eftersom religionskunskapsavsnitten kommer att läsas integrerat med<br /> övrig samhällsorientering börsom SÖ föreslår befrielse inte längre kunna ges.<br /> Hänsyn till och respekt för olika trosuppfattningar skall vara en självklarhet i<br /> skolan och inte ”lösas” genom befrielse från delar i en helhet.</p> <p>Vad här har anförts om samhällsorienteringen bör beaktas i det fortsatta<br /> läroplansarbetet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>4.5 Naturvetenskap och teknik</p> <p>Vi hälsar med tillfredsställelse att ämnessektorn naturvetenskap och<br /> teknik föreslås förstärkt, i första hand genom en obligatorisk undervisning i<br /> teknik för både pojkar och flickor. Vi kan också ställa oss bakom den syn på<br /> undervisningens uppläggning och läromedlens utformning som föredraganden<br /> ger uttryck för. Detta överensstämmer väl med de förslag vi förde fram i<br /> vår motion (1977/78:885)om teknisk forskning och utbildning. 1 avsnittet om<br /> läroplanens uppbyggnad och om hushållning med resurser harvi föreslagit att<br /> skolan också måste fostra eleverna till vissa eftersträvansvärda handlingsmönster.<br /> Som vi framfört i detta avsnitt får detta direkta konsekvenser för<br /> undervisningen i naturorienterande ämnen och teknik. Vi kommer i det<br /> följande även att behandla behovet av att eleverna förvärvar vardagskunskaper<br /> på skilda områden, vilket faller naturligt in bl. a. i ämnet teknik.</p> <p>I detta sammanhang vill vi också erinra om att socialdemokraterna krävt<br /> ett samlat åtgärdsprogram för en förstärkning av naturvetenskap och teknik<br /> (motion 1978/79:2230 med anledning av vissa frågor rörande forskning och<br /> forskarutbildning) och en plan för att successivt öka fortbildningsutbudet i<br /> naturorienterande ämnen (motion 1978/79:629 om åtgärder för att förbättra<br /> arbetsmiljön i skolan). Vid behandlingen av den sistnämnda motionen har<br /> utbildningsutskottets borgerliga majoritet inte funnit anledning att tillstyrka<br /> ytterligare insatser inom detta fortbildningsområde. Det är mot denna<br /> bakgrund glädjande att regeringen nu föreslår att var tredje lärare på låg- och<br /> mellanstadiet skall beredas tillfälle att få en bredare naturorientering och<br /> insikt i tekniska moment.</p> <p>Beträffande undervisningen i teknik har både Sveriges elevers centralorganisation<br /> och Elevförbundet i sitt remissyttrande över skolöverstyrelsens<br /> läroplansförslag pekat på riskerna för teoretisering av ämnet. Föredraganden<br /> har sökt beakta behovet av att ge den tekniska undervisningen en praktisk<br /> inriktning. Vi vill understryka detta ytterligare. Avgörande härvidlag är dock<br /> rekryteringen av lärare, vilket föredraganden avser att ta upp i samband med<br /> behandlingen av lärarutbildningsutredningens förslag.</p> <p>Vi vill dock redan nu framhålla att om teknikundervisningen skall få den<br /> praktiska förankring som många efterlyser är det nödvändigt att man i största<br /> möjliga utsträckning försöker engagera lärare med praktisk erfarenhet. Detta<br /> skedde också under 1960-talet för den yrkesinriktade undervisningen i<br /> grundskolan. Dessa lärare har sedan erhållit fortbildning för undervisning i<br /> matematik, tillvalsämnet teknik och fysik eller kemi. Då lärarfrågan för den<br /> obligatoriska undervisningen i teknik ytterligare övervägs, finns det enligt<br /> vår uppfattning anledning att pröva frågan om denna typ av rekrytering bör<br /> återinföras. Vi vill också erinra om den grupp lärare i yrkesinriktade ämnen<br /> som finns i gymnasieskolan och som med viss fortbildning med fördel borde<br /> kunna utnyttjas i denna undervisning.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>4.6 Vardagskunskaper</p> <p>Det moderna industrisamhällets betoning av konsumtion av olika produkter<br /> innebär en ständig påverkan inte bara i fråga om konsumtionsval utan<br /> också att anamma speciella livsstilar. Särskilt barn och ungdom utsätts för ett<br /> starkt kommersiellt tryck. Skolan måste enligt vår uppfattning motverka<br /> kommersialismens negativa verkningar. Solidaritet, livskvalitet, hushållning<br /> med resurser tillhör de begrepp som i skolan måste konfronteras med de<br /> kommersiella budskapen.</p> <p>Det innebär att eleverna i skolarbetet skall tillförsäkras kunskap om bl. a.<br /> marknadsföringens mål och metoder så att de som konsumenter kritiskt kan<br /> granska och värdera de budskap de utsätts för. Skolan skall också svara för att<br /> eleverna får kunskaper om hur man som konsument kan få samhällets skydd<br /> och hjälp.</p> <p>I många hem råder fortfarande en traditionell uppdelning av hemarbetet.<br /> Undersökningar visar att det i stor utsträckning är kvinnorna som utför<br /> merparten av detta arbete, medan männen och barnen endast deltar i<br /> begränsad utsträckning. Här har skolan ett ansvar att ge eleverna grundläggande<br /> kunskaper och färdigheter om hur man sköter ett hem, vårdar kläder<br /> och lagar mat.</p> <p>Regeringens förslag att införa olika moment från bild, hemkunskap och<br /> slöjd tidigt i grundskolan kan bidra till att vardagskunskaperna får ett ökat<br /> utrymme. En tidigt insatt teknisk och naturvetenskaplig orientering kan få<br /> samma resultat. Den föreslagna obligatoriska undervisningen i teknik på<br /> högstadiet betyder att, om undervisningen ges en klart praktisk inriktning,<br /> kunskaperna om tekniskt vardagliga ting ökar bland både pojkar och<br /> flickor.</p> <p>I propositionen föreslås (s. 61 och 73) att i den mån en elev inte frivilligt<br /> under mellanstadiet eller i ett tillvalsämne inte fått undervisning i maskinskrivning<br /> skall eleven vara skyldig att delta i 30 timmars maskinskrivning.<br /> Denna tid skall då tas från utrymmet för fria aktiviteter. Detta är enligt vår<br /> mening en besynnerlig konstruktion. De elever som således inte själva väljer<br /> maskinskrivning, som inte utgör ett obligatoriskt ämne, skall senare tvingas<br /> till detta och får då ta tiden från en aktivitet eleven själv positivt har valt. Det<br /> kan knappast anses främja dessa elevers intresse för maskinskrivning.<br /> Förslaget bör därför avvisas.</p> <p>Vi anser i stället att undervisning och träning i maskinskrivning skall ske<br /> integrerat med andra ämnen i likhet med vad vi anfört om övriga<br /> vardagskunskaper. Eleverna bör stimuleras att i skolarbetet utnyttja skrivmaskinen<br /> som ett hjälpmedel.</p> <p>I träningen av olika vardagskunskaper finns det goda möjligheter att också<br /> låta annan skolpersonal än lärare, föräldrar m. fl. medverka, inte minst i lag<br /> tillsammans med lärarna. Det är angeläget att träningen av vardagskunskaper<br /> inte förbehålls vissa ämnen. I det fortsatta läroplansarbetet bör denna enligt<br /> vår mening integreras i olika ämnen och på alla stadier. Härigenom ökar också</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p>verklighetsanknytningen i undervisningen samtidigt som teoretiska begrepp<br /> kan omsättas i praktiskt arbete.</p> <p>4.7 Kulturfrågorna och skolan</p> <p>Föredraganden erinrar i propositionen om den beskrivning av skolans kulturpolitiska<br /> uppgifter som görs i propositionen 1978/79:143 om barn och<br /> kultur. I en särskild motion (1978/79:2298) har socialdemokraterna krävt helt<br /> andra insatser på barnkulturområdet än vad regeringen har föreslagit. Det<br /> torde föreligga majoritet i riksdagen för ett genomförande av flera av dessa<br /> förslag, varvid insatserna för barnkulturen kommer att förstärkas. Regeringens<br /> riktlinjer för det fortsatta arbetet med barn och kultur är enligt en allmän<br /> uppfattning så vaga att de knappast kan läggas till grund för ett politiskt<br /> beslut.</p> <p>Utgångspunkten för socialdemokratins syn på barnkulturfrågorna är att<br /> stärka barnens ställning i allt reformarbete. Konkreta uttryck för detta är<br /> besluten om förskolan och dess utbyggnad, skolans inre arbete, införandet av<br /> stödet till allmän fritidsverksamhet och ett utbyggt stöd till organisationslivets<br /> verksamhet bland barn och ungdom samt de speciella insatserna för<br /> invandrarbarnen.</p> <p>Den förändring av skolans verksamhet som SI A-reformen lade grunden till<br /> kommer att medverka till att barn och ungdomar får ett starkare kulturengagemang.<br /> Vi vill här erinra om vad föredraganden anförde i SI A-propositionen<br /> om kulturupplevelserna (s. 227).</p> <p>Skolan måste också ägna uppmärksamhet åt elevernas möjligheter att ge<br /> uttryck för sina tankar och upplevelser. Uttrycksformerna är djupt förankrade<br /> i vår personlighet, och skolans påverkan måste ske med stor varsamhet och<br /> respekt för eleven som människa. Genom att stödja elevernas eget språk och<br /> andra uttrycksmedel kan skolan hjälpa till att utveckla dem. Kommunikationsförmågan<br /> är grundläggande för allt skolarbete, och den måste<br /> utvecklas i den dagliga verksamheten. I detta sammanhang är de estetiskpraktiska<br /> ämnena av stor betydelse. Drama, bild och form, musik samt<br /> rörelse i skolarbetet blir medel att nå en ny kunskap samtidigt som de ökar<br /> elevernas uttrycksmöjligheter. Dessa uttrycksformer bör därför komma till<br /> ökad användning i skolarbetet.</p> <p>Vi förutsätter att skolan är öppen mot kulturlivets olika yttringar och<br /> strävar efter ett nära samarbete med föreningslivet för att därigenom<br /> tillförsäkra barn och ungdomaren aktiv fritid. Några konkreta förslag i denna<br /> riktning framförs emellertid inte i föreliggande proposition.</p> <p>Av betydelse för barns och ungdomars fritid och deras möjligheter att delta<br /> i ett aktivt kulturliv är också att de får kunskaper om den kommersiella<br /> kulturindustrin. Här är barn och ungdomar utsatta för ett särskilt hårt tryck,<br /> som det är skolans uppgift att motverka. Detta bör beaktas i det fortsatta<br /> läroplansarbetet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_5"><p>i vad gäller undervisningen i musik är vi förvånade över föredragandens<br /> förslag att minska undervisningstiden med en tredjedel på högstadiet utan<br /> några närmare överväganden. De brister som onekligen finns i skolans<br /> musikundervisning torde inte bero på bristande intresse för musik, sång och<br /> dans bland eleverna. Musikintresset är kanske särskilt uttalat bland<br /> ungdomsgrupperna, även om den utpräglat kommersiella musiken här<br /> utövar ett starkt inflytande. Tillströmningen till skolans frivilliga musikundervisning,<br /> kommunala musikskolan, studieförbundens musikcirklar och<br /> konsertverksamheten vittnar om ett stort och levande intresse. Även körsång<br /> i olika sammanslutningar tilldrar sig ett stort intresse. Det socialdemokratiska<br /> motionskravet om att kartlägga den folkliga dans- och musikverksamheten i<br /> syfte att utforma olika stödåtgärder (motion 1978/79:613) har också vunnit<br /> kulturutskottets bifall (KrU 1978/79:24). Här finns ett stigande intresse bland<br /> barn och ungdom för att aktivt delta i en levande kulturverksamhet.</p> <p>Det är mot denna bakgrund enligt vår mening allvarligt att utan någon<br /> egentlig prövning minska elevernas tid för obligatorisk musikundervisning,<br /> även om förslaget är kopplat till en ökad lärartilldelning. Förändringen<br /> innebär också ett ökat behov av lärare inom ett område som kännetecknas av<br /> stor brist på utbildad personal.</p> <p>Enligt vår mening borde förslaget först ha föregåtts av en analys av<br /> problemen i musikundervisningen och orsakerna till dessa. Därvid borde ha<br /> ingått frågan om en annorlunda kursplan, som bättre tillgodoser elevernas<br /> intressen. Även försöksverksamhet med musikundervisning i andra former<br /> borde ha legat till grund för ett förslag. I många skolor fungerar musikundervisningen<br /> bra, t. ex. integrerad med andra ämnen i teman och projekt. 1<br /> vissa fall har man också lokalt funnit att det finns anledning att ur<br /> förstärkningsresursen öka lärartilldelningen, vilket ligger i linje med den<br /> behovsinriktade resursstyrning som det nuvarande statsbidraget bygger<br /> på.</p> <p>Vi vill också peka på att de föreslagna två veckotimmarna kan komma att<br /> blockläggas-ämnesmässiga skäl talar för detta-och förläggas till en årskurs,<br /> vilket sannolikt då kommer att ske i årskurs 7 med hänsyn till behovet att<br /> knyta an till mellanstadiets musikundervisning. Detta skulle innebära att<br /> eleverna under de två sista åren i den obligatoriska skolan, då deras mognad<br /> och kunskapsnivå gör det än mer angeläget att infoga musikämnet i ett brett<br /> kulturpolitiskt perspektiv, inte får någon obligatorisk undervisning i musik.<br /> Från musikämnets, skolans och individens synpunkt vore detta att beklaga.</p> <p>Föredraganden tycks av propositionen att döma vara osäker på t. o. m. om<br /> en ny kursplan för ämnet musik är nödvändig trots att en tredjedel av<br /> undervisningstiden föreslås bortfalla. Det är enligt vår mening nödvändigt att<br /> en fördjupad analys av musikämnets ställning kommer till stånd som grund<br /> för ett eventuellt beslut om en förändring av timtalet på högstadiet.</p> <p>Detta bör ske skyndsamt så att riksdagen ånyo får ta ställning till frågan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_5"><p>innan den nya läroplanen för grundskolan skall träda i kraft 1982/83.</p> <p>Till dess att så sker bör planeringen utgå från regeringens förslag. Om man i<br /> det fortsatta utredningsarbetet beträffande musiken kommer fram till att<br /> bibehålla tre veckotimmar på högstadiet bör regeringen också lägga fram<br /> förslag om från vilken annan undervisningstid detta skall tas. Vårt förslag<br /> innebär sålunda att riksdagen i avvaktan på ytterligare beredning inte nu tar<br /> ställning i denna timplanefråga.</p> <p>Vi vill också framhålla att det i ämnen som bild, musik och slöjd finns goda<br /> möjligheter att arbeta med utgångspunkt i hemortens kulturella mönster och<br /> kulturtraditioner och öka förståelsen för olika företeelser i det närliggande<br /> samhället.</p> <p>För invandrarelever bör i dessa ämnen också ges utrymme för en fortsatt<br /> kontakt med deras ursprungsmiljö, samtidigt som de kan utgöra ett värdefullt<br /> inslag för att åskådliggöra skilda samhällsformer med olika kulturbakgrund<br /> och därmed vidga våra egna kulturbegrepp och skapa känsla och förståelse för<br /> kulturella uttrycksformer som eljest ter sig främmande.</p> <p>4.8 Anpassad studiegång</p> <p>Föredraganden påpekar att anpassad studiegång bör beslutas av<br /> skolstyrelsen. Genom att erinra om den generella delegationsrätt som<br /> skollagen 13 § medger rekommenderas dock indirekt att beslutanderätten om<br /> anpassad studiegång läggs på rektor. Med hänsyn till vad föredraganden<br /> anförde i SI A-propositionen (s. 239) om att "skolstyrelsen eller efter<br /> skolstyrelsens beslut elevvårdskonferensen bör besluta i dessa frågor" anser<br /> vi att regeringen med detta påpekande gått ett steg längre än vad som<br /> ursprungligen avsågs.</p> <p>Det finns enligt vår mening starka skäl som talar för att beslut om anpassad<br /> studiegång fattas i den ordning som angavs i SlA-propositionen. Ytterst rör<br /> frågan om anpassad studiegång frågan om skolpliktens fullgörande, varom<br /> någon delegationsrätt enligt skollagen inte föreligger. Det finns också vissa<br /> svårigheter när det gäller planeringen för kommande läsår, då det under<br /> vårterminen är svårt att avgöra antalet elever som behöver anpassad<br /> studiegång under den kommande höstterminen. Detta betyder att när<br /> behovet inställer sig efter några veckor kan förstärkningsresursen, från vilken<br /> handledare under anpassad studiegång skall bekostas, redan vara tagen i bruk<br /> för andra insatser. Skolstyrelsen har i det läget den främsta möjligheten att<br /> överblicka på vilket sätt föreskrivna medel skall ställas till förfogande.</p> <p>Vi anser således att beslut om anpassad studiegång bör fattas i den ordning<br /> som slogs fast i samband med riksdagens beslut om skolans inre arbete.</p> <p>Vi vill kraftigt understryka att enligt gällande bestämmelser skall medel<br /> avsättas för att täcka handledarkostnader för elever i anpassad studiegång.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>24</p> </div> <div class="block ml_5"><p>5. Fria studier</p> <p>Vi har tidigare behandlat behovet av att skolarbetet i hög grad skall utgå<br /> från elevernas egna intressen och förutsättningar. Regeringen föreslår att<br /> eleverna på högstadiet, inom ramen för ett tillvalsblock vid sidan av treåriga<br /> kurser i B-språk (franska och tyska), skall erbjudas kurser av varierande längd.<br /> Dessa skall utgöra en fördjupning eller intresseprofilering inom några<br /> moment i två eller flera ämnen inom estetisk-praktisk, samhällsorienterande,<br /> naturvetenskaplig-teknisk eller språklig sektor. Kurserna skall inte få<br /> utformas så att de utgör parallell- eller överkurser till de obligatoriska<br /> ämnena.</p> <p>Innehållet i kurserna skall i huvudsak avgöras lokalt.</p> <p>I propositionen förs ett resonemang om begreppet sammanhållen skola.<br /> Samtidigt konstateras att en sådan inte avsetts innebära att eleverna under 35<br /> veckotimmar skall läsa exakt samma kurs. I 1968 års proposition om ny<br /> läroplan för grundskolan (1968:129) tog sig detta uttryck i uttalandet att<br /> argument kan "anföras till förmån för att inom timplanen bereda ett visst<br /> utrymme för fritt valda, intressestyrda aktiviteter, som inte kan tillgodoses<br /> genom individualisering inom de ämnen som är gemensamma för alla<br /> elever” (s. 65). Detta konkretiserades i förslaget om tillvalssystem och om fria<br /> aktiviteter (fritt valt arbete).</p> <p>I likhet med vad som anfördes år 1968 anser vi att det finns skäl för att inom<br /> ramen för en sammanhållen skola ge möjligheter för fria och intressevalda<br /> studier på samma sätt som eleverna skall ha möjlighet att välja fria aktiviteter.<br /> Vi anser emellertid att regeringens förslag är behäftat med en del onödiga<br /> restriktioner som kommer att begränsa utbudet.</p> <p>Vår invändning vänder sig mot den ovan angivna sektorsprincipen. Inga<br /> motiv anförs varför valet av aktivitet skall hänföras till någon av de<br /> traditionellt angivna sektorerna. Enligt vår uppfattning finns det gott om<br /> exempel på studieområden som skär rakt igenom en sådan uppdelning. Som<br /> exempel kan nämnas samhällsplanering (moment från bl. a. bild,<br /> samhällsorientering, matematik), friskvård (hemkunskap, idrott, kemi), ett<br /> utvandrarland (barnkunskap, hemkunskap, praktiskt arbete och<br /> samhällsorientering).</p> <p>Sådana fria studier kan på ett mer ändamålsenligt sätt ge möjlighet åt<br /> grupper av elever att fördjupa och bredda sig och därmed skaffa sig kunskap<br /> utöver det som skolans ämnesbundna undervisning ger. En sådan uppläggning<br /> svarar också bättre mot vårt förslag om ändrad kunskapssyn.</p> <p>Med denna syn på fria studier kan vi inte heller ansluta oss till förslaget att<br /> det enbart är B-språk och hemspråk som skall erbjudas som alternativ på<br /> språkområdet. Det finns starka skäl som talar för att den hittillsvarande<br /> begränsningen till två språk, förutom engelska och hemspråk, upphör. I<br /> stället bör valet av språk få göras fritt. Som språkalternativ finns det enligt vår<br /> mening skäl att inom ramen för befintliga resurser anordna de kurser som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p>eleverna önskar. Därmed för man i skolorna möjlighet att anordna språkkurser<br /> som bryter med det gängse kulturmönstret.</p> <p>Samtidigt vill vi, i likhet med statens invandrarverk, framhålla att det<br /> saknas skäl till varför inte även andra än invandrarelever skall fö möjlighet att<br /> studera ett invandrarspråk. Många svenska elever kommer säkert i sitt<br /> yrkesliv att ha stor nytta av sådana kunskaper.</p> <p>Enligt propositionen skall förslag till kursplaner för olika kurser inom detta<br /> block utarbetas av skolöverstyrelsen. De kan också utformas av länsskolnämnd,<br /> skolstyrelse eller rektor. Vi vill stryka under att de centrala<br /> kursplaner som utformas ges en översiktlig inriktning så att ett av huvudmotiven<br /> för de fria studierna - elevaktivitet, elevmedverkan, elevansvar upprätthålls.<br /> Vi vill i detta sammanhang starkt understryka att elevernas<br /> aktiva medverkan i planering, genomförande och uppföljning måste genomsyra<br /> allt skolarbete. Studiecirkelformen kan här vara en lämplig arbetsform<br /> där årskurslösa grupper kan användas. De fria studierna är inte avsedda som<br /> andningshål i det övriga skolarbetet. Elevernas egna intressen och aktivitetslust<br /> måste få komma till uttryck även i den ämnesbundna undervisningen.</p> <p>Vi föreslår således att begreppet tillval ersätts med fria studier och utformas<br /> på det friare sätt som vi här givit uttryck för.</p> <p>1 propositionen föreslås lärarbehörighet för undervisning i tillvalsblocket<br /> trots att ett av motiven för utformningen anges vara en strävan till fri<br /> uppläggning med utnyttjande av specialutbildad och specialintresserad<br /> personal på orten. Enligt vår mening bör både lärare och andra lämpliga<br /> medarbetare här kunna utnyttjas i fria studier. Betyg bör inte ges på denna del<br /> av skolarbetet, vilket vi återkommer till i avsnittet om betygen.</p> <p>Beträffande den tidsmässiga omfattningen och resurstilldelningen för de<br /> fria studierna återkommer vi i det följande.</p> <p>6. Timplan</p> <p>Skolans timplan måste alltid vara en avvägning mellan olika önskemål. Vi<br /> anser att föredragandens motiv för satsning på basfärdigheter och naturorienterande<br /> ämnen är väl avvägda. Därtill kommer behovet av att ge alla<br /> elever goda kunskaper i ett främmande språk. Starka skäl talar också för den<br /> föreslagna tiden för barnkunskap, bild, hemkunskap, idrott och slöjd.<br /> Beträffande timtalet för musik har vi som tidigare framgått inte tagit definitiv<br /> ställning. Vi anser att den föreslagna minskningen av tiden för samhällsorienterande<br /> ämnen, såsom tidigare framhållits, är oacceptabel. Vi<br /> föreslår därför oförändrat timtal församhällsorienteringen på högstadiet. Det<br /> återstår då endast att ta av den föreslagna tiden för de fria studierna som,<br /> enligt föredraganden, tilldelas 11 veckotimmar under högstadietiden. SÖ<br /> föreslog här nio veckotimmar, vilket både LO och TCO har tillstyrkt.</p> <p>Således bör tiden för fria studier omfatta tio veckotimmar på högstadiet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>7. Arbetslivsorienteringen</p> <p>Ökad arbetslivskontakt, studiebesök, medverkan i undervisningen av dem<br /> som är anställda i arbetslivet och elevernas medverkan i skolans arbetsliv är<br /> viktiga förutsättningar för att förbättra elevernas arbetslivsorientering. För att<br /> eleverna kritiskt skall kunna diskutera arbetslivets förhållanden krävs dock<br /> även att olika aspekter av arbetslivet ges ökat utrymme inom olika ämnen så<br /> att eleverna blir medvetna om alternativ och förnyelsemöjligheter. En ökad<br /> kontakt med arbetslivet bör följas av en kritisk diskussion och analys. Den<br /> kan annars leda till en tidig inlärning av att de värderingar och hierarkiska<br /> förhållanden som nu finns på arbetsmarknaden bör accepteras. Detta gäller<br /> inte minst föreställningar om mäns och kvinnors roller. Det är en viktig<br /> uppgift för skolan att låta teori och praktik samverka när det gäller studier av<br /> arbetslivet.</p> <p>Alla är överens om att den praktiska arbetslivsorienteringen skall förstärkas<br /> och att detta i huvudsak skall ske genom utökning av antalet pryo-veckor.<br /> Detta ingick också i SIA-beslutet. I föreliggande proposition sägs att det är<br /> viktigt att kvalitetskravet upprätthålls. Mot den bakgrunden är föredraganden<br /> inte beredd att redan nu och innan utvärdering av pågående försöksverksamhet<br /> föreligger fastställa sex veckor som absolut minimitid.</p> <p>Med den starka uppslutning kring arbetslivsorienteringen anser vi att det<br /> vore olyckligt att inte nu fastslå en höjd ambitionsnivå utan endast vidga<br /> försöksverksamheten. Enligt vår mening bör arbetslivsorienteringen omfatta<br /> sex till tio veckor. Ett minimum bör vara sex veckor för alla kommuner och<br /> alla elever. För den händelse vissa kommuner - främst i glesbygden - inte<br /> klarar detta krav bör dispens medgivas. På så sätt kan man få besked om<br /> orsakerna härtill och samtidigt överväga andra former för arbetslivsorienteringen.<br /> Vi vill också erinra om vårt förslag om en delegation för bl. a.<br /> samarbetet skola-arbetsliv. Enligt vår uppfattning har praktisk arbetslivsorientering<br /> ute på arbetsplatserna så stor betydelse för elevernas utveckling<br /> att skola och arbetsmarknad i samverkan måste finna former för att<br /> förverkliga det uppställda målet. Ytterst kan lagstiftning om arbetslivets<br /> medverkan i arbetslivsorienteringen behöva tillgripas. För att arbetslivsorienteringen<br /> skall få den ställning vi eftersträvar är det nödvändigt att samhället<br /> lämnar ersättning härför. Några sådana överväganden finns inte med i<br /> propositionen. Regeringen har på denna punkt underskattat reformens totala<br /> kostnadskonsekvenser.</p> <p>Formuleringarna i LO:s remissyttrande att det inte ”är utökningen i sig<br /> som är viktigast” har av föredraganden uppfattats så att LO skulle föredra ett<br /> mindre antal veckor. Detta torde inte vara fallet. LO vill, liksom för all övrig<br /> skolverksamhet, framhålla kvaliteten, bl. a. i följande avseenden:</p> <p>att arbetsgivaren och den fackliga organisationen gör ett gemensamt<br /> åtagande när man tar emot elever; i dag sköts detta av arbetsgivaren,</p> <p>att skolan förbereder eleverna och integrerar deras erfarenheter från</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>27</p> </div> <div class="block ml_5"><p>arbetsplatsbesöken i skolarbetet; för detta behöver skolpersonalen fortbildas,</p> <p>att skolan också ställer kvalitativa krav på vad eleverna skall syssla med ute<br /> på arbetsplatserna - alltför många får i dag rena rutinuppgifter. De fackliga<br /> organisationerna måste självfallet medverka till att detta inte blir fallet.</p> <p>Ett stort ansvar åvilar också de fackliga organisationerna för att förbättra<br /> kvaliteten. Detta innebär bl. a. att medlemmarna måste informeras om<br /> behovet att medverka i elevernas arbetslivsorientering. Sådana frågor bör<br /> diskuteras i planeringsråden för samverkan skola-arbetsliv (SSA-råd). Det<br /> finns således genom SSA-råden också möjligheter att bearbeta företagen och<br /> på så sätt skaffa fler platser. Råden har också en betydelsefull uppgift när det<br /> gäller att bevaka att den praktiska arbetslivsorienteringen färdén kvalitet som<br /> eleverna har rätt till. Mot denna bakgrund beklagar vi att riksdagens<br /> borgerliga majoritet har avslagit socialdemokraternas motionsyrkanden<br /> (1978/79:630) om ökat stöd till SSA-råden (UbU 1978/79:27).</p> <p>Vi vill betona att arbetslivsorientering syftar till att ge eleverna kunskaper<br /> och insikter om förhållandena i arbetslivet och löntagarrollen. Även könsrollerna<br /> i skolans eget arbetsliv bör bli föremål för en kritisk analys och<br /> diskussion. Arbetet i skolan syftar till att det skall bli möjligt för eleverna att i<br /> vuxenlivet kunna delta i arbetslivet men också påverka dess framtida<br /> utveckling och därmed också samhällets. Arbetslivsorientering måste därför<br /> integreras med andra ämnen, vilket kräver att dessa bereds utrymme när mål,<br /> huvudmoment och kursplaner utformas, men också en fortbildning av lärare.<br /> Då verksamheten utvidgas och ges en mer permanent karaktär bör anvisningar<br /> om kvaliteten i verksamheten också utfärdas. Denna bör dessutom<br /> utvärderas ingående, vilket inte alltid förefaller vara fallet i dag.</p> <p>Riksdagen har tidigare enhälligt fastställt att arbetslivet, som en del av<br /> studie- och yrkesorienteringen (syo), bör behandlas inom ramen för olika<br /> ämnen (prop. 1971:34, UbU 1971:21). Att döma av de utvärderingar som<br /> gjorts av syon har detta dock inte skett i den utsträckning som är önskvärd.<br /> En av anledningarna kan vara att arbetslivsorienteringen inte har betonats<br /> tillräckligt starkt i mål och huvudmoment för olika ämnen. Det är t. ex.<br /> viktigt att inom naturorienterande ämnen och teknik studera arbetsmiljöproblem,<br /> att inom ämnet svenska och inom samhällsorienterande ämnen<br /> behandla arbetslivets historiska utveckling samt förändringar i synen på<br /> mäns och kvinnors roller, motsättningar och kontroversiella problem i<br /> arbetslivet och hur man genom fackligt och politiskt arbete kan påverka<br /> arbetslivsförhållandena.</p> <p>1 propositionen 1971:34 om studie- och yrkesorientering i grundskola och<br /> gymnasieskola (s. 18) sägs bl. a.:</p> <p>---Den kritiskt analyserande inställningen innebär också att eleverna i<br /> samband med studiebesök, pryo eller präktig ställer frågor och skaffar fram<br /> fakta som belyser de sociala relationerna på arbetsplatser,värderingar bland</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_4"><p>olika grupper, problem som målsättning för verksamheten, lönerelationer,<br /> yrkens status, förhållandet överordnad-underordnad, könsroller etc. och<br /> sedan diskuterar dessa frågor och relaterar dem till den egna<br /> yrkesvalsproblematiken.</p> <p>Kravet att skolan skall vara en positiv skapande kraft i samhällsutvecklingen<br /> innebär tillämpat på syo bl. a. att undervisningen om utbildningsväsen<br /> och arbetsmarknad också skall ta upp till analys de bakomliggande värderingar<br /> som format dem samt hur och på vilka vägar utbildningsväsen och<br /> arbetsmarknad kan förändras. Syo bör bl. a. relateras till undervisningen och<br /> debatten om fackliga och politiska organisationer och om den enskildes<br /> möjligheter att påverka utvecklingen. </p> <p>Vad vi här har anfört om arbetslivsorienteringens utformning och syon bör<br /> beaktas i det fortsatta läroplansarbetet.</p> <p>8. Samspelet skola-fritid</p> <p>I samband med riksdagens beslut om skolreformerna har fastslagits att<br /> skolan skall ta ansvar för elevens allsidiga utveckling. Självfallet skall<br /> inhämtandet av kunskaper och färdigheter alltjämt vara en huvuduppgift i<br /> skolarbetet, men detta behöver inte ske i traditionell lektionsform som<br /> skjuter annan utvecklande verksamhet i bakgrunden. Till skolans uppgift hör<br /> att ge förutsättningar för barn och ungdomar att utveckla hela sin personlighet,<br /> intellektuellt, fysiskt, socialt och känslomässigt. Hela skoldagen måste<br /> då utnyttjas. Även annan verksamhet än sådan som binds av timplanen<br /> under skoldagen måste således ses som ett viktigt led i en allsidig<br /> personlighetsutveckling.</p> <p>Riksdagens beslut om skolans inre arbete byggde på en samlad syn på dessa<br /> frågor. Arbetssättet under den samlade skoldagen och i allmän fritidsverksamhet<br /> måste utgå från en gemensam syn på att kunskapsinlärning och<br /> färdighetsträning kan ske på många olika sätt och i varierande former.</p> <p>Föredraganden har i propositionen en avvaktande syn på dessa frågor.<br /> Anknytningen mellan skoldag och allmän fritidsverksamhet behandlas över<br /> huvud taget inte. Verksamhet under fria aktiviteter kopplar föredraganden<br /> således endast till tillvalsämnen på högstadiet; i övrigt anses sådan verksamhet<br /> vara fristående från undervisningen i de obligatoriska ämnena.</p> <p>Detta stämmer enligt vår mening inte med vad riksdagen har uttalat om<br /> skolans inre arbete och i samband med propositionen (1977/78:85) om nytt<br /> statsbidrag till grundskolan m. m. I den senare propositionen framhåller<br /> föredraganden bl. a. att ”den samlade skoldagen, med en värvning av<br /> undervisning och annan verksamhet, bör ses som ett praktiskt förverkligande<br /> av skolans ansvar för elevernas hela personlighetsutveckling”. Det anförs<br /> vidare att man bör ge begreppen kunskaper och färdigheter en vidare<br /> innebörd än vad vi traditionellt gör. All verksamhet under skoldagen, vare sig<br /> det är undervisning eller fria aktiviteter, måste sättas in i ett pedagogiskt<br /> sammanhang, framhålls det. Detta innebär att man i undervisningen bör</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>29</p> </div> <div class="block ml_5"><p>utnyttja de erfarenheter eleverna får i fria aktiviteter liksom man i dessa bör<br /> utnyttja kunskaperna från den ämnesbundna undervisningen. Det pedagogiska<br /> syftet med den samlade skoldagen måste enligt vår mening klart framgå<br /> i läroplanen.</p> <p>Samma synsätt måste enligt vår uppfattning också anläggas på sambandet<br /> mellan verksamhet under skoldagen och allmän fritidsverksamhet samt<br /> fritiden i sin helhet. Elevernas erfarenheter från deras fritid bör utnyttjas<br /> under skoldagen. I den allmänna fritidsverksamheten kan elevens kunskaper<br /> och erfarenheter från skoldagen komma till aktivt uttryck i föreningsliv, i<br /> kulturengagemang, i samhällsansvar och mycket annat. Därför är det<br /> beklagligt att föredraganden inte ser skolan i sitt hela samhällsperspektiv utan<br /> i huvudsak begränsar sig till de ämnesspecifika undervisningsmomenten och<br /> till skolans organisatoriska former, timplanens uppbyggnad m. m.</p> <p>Föredraganden har heller inte behandlat föreningslivets medverkan i<br /> skolarbetet, trots att det från många håll rapporterats att samspelet mellan<br /> skola och föreningsliv har haft svårt att komma i gång. Att detta inte skulle<br /> infinna sig av sig självt framhölls redan i SlA-propositionen 1976 (s. 266):</p> <p>Det går inte att bortse från att vissa praktiska svårigheter kommer att<br /> uppstå då föreningarna anordnar verksamhet som en del av skoldagen, bl. a.<br /> mot bakgrund av att del ofta blir fråga om korta och osammanhängande tider<br /> som verksamheten kommer att bedrivas. För att föreningsledd verksamhet<br /> skall kunna inpassas under skoldagen och varvas med övrig verksamhet<br /> krävs ömsesidigt förtroende och samarbetsvilja av såväl skolan som föreningarna.</p> <p>Vi vill understryka vikten av att eleverna får möta föreningslivets<br /> representanter både under den samlade skoldagens fria aktiviteter och i<br /> undervisningen. Betydelsen av skolans samarbete med föreningslivet bör<br /> klart framgå i läroplanen. Konkreta förslag till hur ett berikande samarbete<br /> skall komma till stånd bör utarbetas av den tidigare nämnda delegationen.</p> <p>På socialdemokratiskt initiativ infördes fr. o. m. budgetåret 1977/78 ett<br /> särskilt bidrag för allmän fritidsverksamhet. Frågan behandlades utförligt i<br /> SI A-propositionen, där sambandet mellan barn och ungdomars verksamhet<br /> under skoldagen och på fritiden utgjorde en utgångspunkt. Därmed markerade<br /> den dåvarande regeringen sin helhetssyn på uppväxtmiljön för barn och<br /> ungdomar där både fritiden och skolan är av stor betydelse.</p> <p>Redan efter ett års verksamhet, med synnerligen goda erfarenheter av<br /> allmän fritidsverksamhet från såväl kommuner som förenings- och kulturlivet,<br /> avskaffade den borgerliga trepartiregeringen bidraget. Socialdemokraterna<br /> motsatte sig detta (motion 1977/78:735), dock utan att vinna riksdagens<br /> gehör. Under innevarande riksmöte harvi i anslutning till budgetpropositionen<br /> ånyo motionerat (motion 1978/79:614) om att bidraget skall återinföras.<br /> "Med hänsyn till den restriktivitet som måste iakttas i dagens ansträngda<br /> statsfinansiella läge" har kulturutskottets borgerliga majoritet avslagit soci</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>30</p> </div> <div class="block ml_5"><p>aldemokraternas motionskrav (KrU 1978/79:12). Även i anslutning till<br /> regeringens proposition om barn och kultur har vi i en motion (1978/79:2298)<br /> yrkat på att bidraget återinförs mot bakgrund av dess betydelse att stimulera<br /> och medverka till en aktiv kultur- och föreningsstödd allmän fritidsverksamhet<br /> i kommunerna.</p> <p>Eftersom stödet till allmän fritidsverksamhet har en direkt betydelse för<br /> skolans verksamhet vill vi återigen framhålla att statsbidrag för allmän<br /> fritidsverksamhet bör återinföras enligt socialdemokraternas yrkande i<br /> motionen 1978/79:2298, vilken riksdagen ännu inte tagit ställning till.</p> <p>Vad vi i övrigt anfört om samspelet skola-fritid bör beaktas i det fortsatta<br /> läroplansarbetet.</p> <p>9. Samverkan hem och skola</p> <p>Hemmiljöns betydelse för barnens uppväxt och skolgång betonas i<br /> nuvarande läroplan. I SIA-propositionen föreslogs ökade kontakter mellan<br /> hemmen och skolan genom att det skall vara obligatoriskt för skolan att<br /> årligen anordna två kontakttillfällen. Med hänsyn till den nyligen tillsatta<br /> utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola<br /> framlägger regeringen nu inga förslag till förbättringar. Den vikt för barns och<br /> ungdomars uppväxt som tillmäts deras hembakgrund bör enligt vår mening<br /> komma till uttryck i samband med ställningstagandet till en ny läroplan.</p> <p>I skoldebatten framstår kontakterna mellan hem och skola som generellt<br /> bristfälliga. Av forskningsprojektet Skolan och lärarna (institutionen för<br /> pedagogik, högskolan för lärarutbildning i Stockholm) framgår dock att<br /> "föräldrarnas inflytande på lärarnas socialisation och därmed på skolan är<br /> stort, men det är inte så att alla föräldrar har samma inflytande”. Enligt detta<br /> projekt och andra undersökningar har vissa föräldrar inte något inflytande<br /> över huvud taget. Föredraganden konstaterar också i direktiven för den<br /> nämnda utredningen "att föräldrar till barn, som av olika skäl funnit sig<br /> mindre väl till rätta i skolan, har iägst besöksfrekvens vid klassmöten och<br /> åhörardagar”. Det är mot denna bakgrund otillfredsställande att några<br /> konkreta åtgärder för att förbättra kontakterna mellan hem och skola nu inte<br /> förs fram.</p> <p>Målsättningen för åtgärder i detta syfte bör vara att åstadkomma naturliga<br /> kontakter mellan skolan och alla föräldrar. Många föräldrar torde uppleva en<br /> djup otillfredsställelse med att veta så litet om skolans verksamhet. Därför<br /> måste enligt vår mening redan under den första tiden i årskurs 1 en nära<br /> kontakt byggas upp, vilken kan fungera som en bas för fortsatta diskussioner<br /> om barnet.</p> <p>Skolstarten är som föredraganden påpekar av stor betydelse för barnets<br /> utveckling. Sedan förskolan blivit allmän kan en del svårigheter överbryggas<br /> genom ett nära samarbete mellan personal i förskola och skola samt barnet<br /> och dess föräldrar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_43"><p>31</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Genom SIA-reformen har de s. k. skolmognadsklasserna försvunnit. I<br /> många kommuner har man emellertid inte funnit former för hur man skall ta<br /> hand om en del av de nybörjare som tidigare fanns i dessa klasser. Steget<br /> mellan förskola och skola kan för dessa barn vara mycket stort. De behöver<br /> därför mycket stöd och hjälp, vilket också måste förklaras för föräldrarna så<br /> att dessa söker mildra de svårigheter som ibland infinner sig redan på<br /> höstterminen i årskurs 1. På en del håll har man bl. a. i detta syfte bildat<br /> samarbetsgrupper och därmed fått föräldrarna aktiva, varvid man kunnat<br /> notera att övergången gått smidigare.</p> <p>Ett annat exempel som vi vill peka på är att förskolans personal bör beredas<br /> möjlighet att arbeta i skolan liksom att lågstadie- och speciallärare bör kunna<br /> utnyttjas i skolan. En sådan flexibilitet skulle kunna utnyttjas för de s. k.<br /> uppskovsbarnen, som får sin undervisning i förskolan, och för elever som av<br /> olika anledningar i stället för uppskov börjat i grundskolan.</p> <p>Det är också nödvändigt att föräldrarna får information om skolan. Den har<br /> förändrats åtskilligt sedan de själva gick där, varför de måste få kunskaper om<br /> vad barnen gör och vad målet är med skolans innehåll. Dessutom måste de<br /> lära sig att iaktta barnens upplevelser av skolan och att tillsammans med sina<br /> barn diskutera dessa. Här har både föräldrarörelsen och skolan en viktig<br /> uppgift att fylla. Detta är i själva verket en förutsättning för föräldrarnas<br /> möjligheter att påverka skolan med idéer och förslag.</p> <p>En diskussion om barnet i skolan bör inte enbart handla om det egna barnet<br /> utan om hela gruppen och barnets delaktighet däri. Den bör också ta upp hur<br /> barnet upplever skolan, dvs. skolarbetets innehåll och arbetssätt, relationer<br /> till kamrater och vuxna. Därigenom blir det möjligt för läraren att få en<br /> fördjupad kännedom om de villkor han/hon arbetar under. Det finns<br /> information grundad på barnets upplevelser av skolarbetet som det är<br /> nödvändigt för läraren att känna till.</p> <p>När den skriftliga betygsättningen avskaffas i grundskolan uppstår ett<br /> kontaktbehov mellan hemmen och skolan, som det är viktigt att omvandla<br /> till meningsfulla samtal mellan eleven, föräldrarna och läraren liksom till en<br /> mer allmän utvärdering av hur undervisningen har bedrivits. I samtal med<br /> invandrarelever och deras föräldrar bör hemspråksläraren delta. Muntlig<br /> kontakt på detta sätt ger alla inblandade parter möjlighet att belysa frågorna<br /> från olika utgångspunkter och till ömsesidig information, vilket inte kan ske<br /> genom skriftlig betygsgivning. När man minst två gånger per år skall föra<br /> samtal med eleven och föräldrarna tvingas läraren också vara mera observant<br /> på elevens hela situation i skolan.</p> <p>1 skolöverstyrelsens läroplansförslag sågs föräldrarna som en resurs för<br /> skolan, en uppfattning som vi delar. De representerar erfarenheter från<br /> arbetsliv, fritidsaktiviteter och föreningsliv, vilka kan berika skolarbetet.<br /> Detta kräver dock att man är aktiv från skolans sida för att få med samtliga<br /> föräldrar i ett sådant arbete och att det finns medel avsatta, vilket tyvärr inte<br /> utvecklas av föredraganden i propositionen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>32</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vad vi här har anfört om kontakterna mellan hem och skola bör beaktas i<br /> det fortsatta läroplansarbetet.</p> <p>10. Betyg</p> <p>Den rangordningsgradering av elever som betyg alltid utgör passar dåligt i<br /> en skola som lägger sig vinn om att alla elever skall arbeta sig fram till goda<br /> grundläggande kunskaper och färdigheter, att arbetet i hög grad skall utgå<br /> från elevens behov, förutsättningar och intresse, att eleverna skall samarbeta<br /> och lära sig ta ansvar för sig själva och gruppen. I likhet med betygsutredningen<br /> (SOU 1977:9) och ett stort antal remissinstanser anser socialdemokraterna<br /> att betyg är ett hinder för att uppnå skolans övergripande mål och ett<br /> hinder för att utveckla skolan i den riktning som SlA-reformen förutsätter.</p> <p>Det är tillfredsställande att propositionen drar samma slutsats som<br /> betygsutredningen. Betygen täcker inte behovet av motivation och information,<br /> vilket i regel anges som syftet med dem. Vi delar uppfattningen att det är<br /> skolarbetets innehåll och uppläggning som avgör om eleverna upplever<br /> skolan som meningsfull och därmed känner sig motiverade. Behovet av<br /> information om skolarbetet i dess helhet - utvärderingen av skolan - är ytterst<br /> väsentligt men måste ske på annat sätt än genom gradering av eleverna.<br /> Information till den enskilde eleven och hans/hennes föräldrar måste ske i<br /> former som kan ge en mer allsidig bild av elevens arbete och situation i<br /> skolan. Vi har i det föregående behandlat kontakten mellan skolan och<br /> hemmen.</p> <p>Föredraganden slår fast att det som ”fortsättningsvis kan motivera ett<br /> bibehållande av betygen i grundskolan är enligt min mening endast deras roll<br /> som grund för urval till fortsatt utbildning”. Det är enligt vår mening<br /> väsentligt att riksdagen nu - genom att godkänna vad som anförs i<br /> propositionen i denna del - uttalar att det inte längre finns något i<br /> grundskolans arbete som motiverar att betygen finns kvar.</p> <p>10.1 Övergång, från grundskola till gymnasieskola</p> <p>Socialdemokraterna anser att samhället skall garantera alla ungdomar som<br /> slutar grundskolan arbete, utbildning eller praktik. För de ungdomar som inte<br /> kommer in på en reguljär gymnasieskolutbildning eller som inte kan få ett<br /> arbete på den öppna arbetsmarknaden försöker samhället åstadkomma en<br /> förberedelse för fortsatta studier eller inträde på arbetsmarknaden bl. a.<br /> genom särskilda gymnasieskolkurser, arbetsmarknadsutbildning, beredskaps-<br /> och praktikarbeten. Det är viktigt att sätta in övergången från<br /> grundskolan till gymnasieskolan i detta helhetsperspektiv.</p> <p>Enligt vår mening måste det göras kraftfulla insatser för att bereda alla<br /> ungdomar som så önskar plats i gymnasieskolan. All erfarenhet visar att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>33</p> </div> <div class="block ml_5"><p>utbildning utöver grundskolan ger en bättre grund för en fast förankring på<br /> arbetsmarknaden. I motionen 1978/79:628 har socialdemokraterna därför<br /> krävt att utgångspunkten för gymnasieskolans dimensionering skall vara<br /> 100 % av årskullen 16-åringar. Vi har i samma motion föreslagit en flexiblare<br /> gymnasieskolorganisation, som syftar till att få fler platser inrättade med<br /> beaktande av lokala hänsyn - inte minst elevernas förstahandsval. Riksdagen<br /> har ännu inte behandlat dessa förslag. För att ytterligare underlätta en smidig<br /> övergång mellan grundskola och gymnasieskola har vi flera år i följd föreslagit<br /> ökade resurser till studie- och yrkesorientering (syo). Riksdagens borgerliga<br /> majoritet har avslagit dessa förslag.</p> <p>Vi anser att en strävan bör vara att så långt det är möjligt balansera utbudet<br /> av gymnasieskolutbildning mot elevernas efterfrågan. Av arbetsmarknadsskäl,<br /> t. ex. brist på praktikplatser, är det dock inte alltid möjligt. I dag har ett<br /> antal yrkesinriktade linjer sökandeöverskott, vilket medför att ett urval måste<br /> ske. Med våra ovan nämnda förslag om en utbyggd, flexiblare gymnasieskola<br /> skulle urvalstillfällena ytterligare komma att minska. Dessutom bör syon ges<br /> ökade resurser för att bidra till att eleverna gör realistiska och väl genomtänkta<br /> studieval. Grundskolans syoorganisation är f. n. föremål för utvärdering.<br /> Regeringen bör i samband med denna återkomma till riksdagen med ett<br /> program för förstärkning av studie- och yrkesorienteringen.</p> <p>Enligt vår mening är betyg ett dåligt instrument för att avgöra vilka som i<br /> första hand skall komma in på en eftersökt utbildning. Det av betygsutredningen<br /> föreslagna omdömet ” som visar hur skolan bedömt den sökandes<br /> förutsättningar att genomföra den utbildning som han är intresserad av” har<br /> den fördelen att det är inriktat mot den sökta utbildningen. Omdömet har<br /> emellertid även nackdelar som åtskilliga remissinstanser framhållit. Vi vill<br /> därför inte förorda att omdöme införs som urvalsinstrument. Vi beklagar att<br /> andra modeller för urval inte har utretts närmare. Så kan t. ex. olika former av<br /> kösystem tänkas. Den norska betygsutredningen (NOU 1978:2) föreslår att<br /> urvalet sker efter ålder (dvs. i praktiken ett kösystem) kombinerat med poäng<br /> för arbetslivserfarenhet m. m. Det ansvar som numera åvilar samhället att<br /> garantera alla ungdomar arbete, utbildning eller praktik innebär en ny syn på<br /> övergången från grundskola till gymnasieskola och hur ett eventuellt urval<br /> bör göras.</p> <p>Vi delar således föredragandens uppfattning att ”det fortsatta utvecklingsarbetet<br /> rörande betygen bör få karaktären av ett intensifierat arbete för att ta<br /> fram andra urvalskriterier än betyg för urval till gymnasieskolan”. Det är<br /> enligt vår mening viktigt att försöksverksamheten med betygsfri intagning<br /> till gymnasieskolan får en stor omfattning. Den försöksverksamhet som<br /> redan startat och annan som kommer i gång inom kort bör utvärderas<br /> skyndsamt. Till dess andra urvalskriterier tagits fram tvingas vi acceptera<br /> betyg som ett urvalskriterium i de gymnasieregioner där försöksverksamhet<br /> med betygsfri intagning inte äger rum. Vi vill dock understryka att<br /> övergångstiden med betyg som urvalskriterium bör göras så kort som<br /> möjligt.</p> <p>3 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2606</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>34</p> </div> <div class="block ml_5"><p>För att ytterligare minska betygens betydelse bör dessa kompletteras med<br /> de andra urvalskriterier som betygsutredningen föreslagit, dvs. poäng för<br /> arbetslivserfarenhet, avslutad förutbildning, intresse för den sökta utbildningen<br /> och könstillhörighet i vissa fall. Vi instämmer i vad som anförs i<br /> propositionen om detta.</p> <p>F. n. har intagningsnämnderna möjlighet att inom ramen för den fria<br /> kvoten göra en fri bedömning av de sökande. Det kan gälia elever med<br /> psykiska eller fysiska handikapp, invandrare, elever som har sociala problem<br /> och som därför av särskilda skäl kan ha behov av att komma in på en viss<br /> utbildning. Det framgår inte av propositionen om möjligheten att göra en<br /> bedömning av de sökandes behov inom ramen för fri kvot skall kvarstå.<br /> Föredraganden behandlar denna fråga endast i samband med s. k. asteriskbetyg.</p> <p>Vi delar inte uppfattningen att kryssmarkering (asterisk) skall användas för<br /> att markera att vissa elever bedömts i särskild referensgrupp. 1 stället för att<br /> med denna åtgärd hjälpa dessa elever upplevs denna markering diskriminerande.<br /> Vi föreslår i stället att skolan genom förstärkt syo-verksamhet för<br /> elever med skolsvårigheter ger bättre underlag för särskilt hänsynstagande<br /> vid ansökan till gymnasieskolan resp. arbetslivet. Asteriskbetyg bör inte<br /> förekomma, inte ens i avvaktan på en helt betygsfri grundskola.</p> <p>Enligt vår mening bör särskild hänsyn till vissa elever kunna tas inom<br /> ramen för fri kvot vid intagningen till gymnasieskolan även fortsättningsvis.<br /> Behovet av detta har snarare ökat än minskat genom samhällets ansvar för<br /> elever som slutar grundskolan. Bl. a. har delegationen för ungdomens<br /> sysselsättningsfrågor framhållit att det är viktigt att utnyttja den fria kvoten<br /> för att i utbildningen fånga in ungdomar som varit föremål för arbetsmarknadsåtgärder,<br /> genomgått kortkurser och har mycket låga betyg från grundskolan.</p> <p>Betygsutredningen föreslog att intagningsnämndernas lekmannarepresentation<br /> borde förstärkas, något som remissinstanserna allmänt har instämt i. I<br /> propositionen förordas en annan sammansättning. Intagningsnämndens<br /> arbete kan, såsom Svenska kommunförbundet påpekat, inte ses isolerat från<br /> andra frågor, t. ex. ungdomsarbetslöshetsproblemen. Vi föreslår därför att<br /> intagningsnämnderna sammansätts av en skolledare från gymnasieskolan,<br /> en skolledare från grundskolan, en representant för skolans syo-verksamhet<br /> och tre lekmannarepresentanter, bland vilka ordförande utses.</p> <p>10.2 Årskurs 8 och 9</p> <p>Eftersom betygen övergångsvis kommer att utgöra ett urvalskriterium,<br /> föreslås i propositionen att betyg t. v. ges i årskurserna 8 och 9. Vi anser att<br /> frågan om betygsfri intagning till gymnasieskolan skall lösas skyndsamt. I<br /> likhet med föredraganden vill vi därför inte göra några större förändringar i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>35</p> </div> <div class="block ml_5"><p>det betygssystem som övergångsvis skall tillämpas i årskurserna 8 och 9. Vi<br /> instämmer i vad föredraganden anför om betygsskalan och om modifieringar<br /> i det relativa betygssystemet. Däremot kan vi inte dela uppfattningen att<br /> betyg skall ges i det som föredraganden kallar tillvalskurser och det som vi i<br /> motionen föreslår skall kallas fria studier. Fria studier (tillvalskurser) kommer<br /> att vara mycket varierande till sin utformning och omfattning. Ett underlag<br /> för jämförbara betyg kommer således inte att finnas. Därtill skulle betyg<br /> medföra risker för taktiska val av fria studier (tillval) i stället för den<br /> eftersträvade intressestyrningen.</p> <p>10.3 Gymnasieskolan</p> <p>Det är enligt vår mening angeläget att betygsfrågan inte diskuteras isolerat<br /> utan tillsammans med de förändringar man önskar av skolarbetet i dess<br /> helhet.</p> <p>För gymnasieskolan gäller att den är föremål för översyn av<br /> gymnasieutredningen. Dess förslag kommer självfallet att påverka bedömningen<br /> av betygsfrågan. En genomgripande betygsreform i gymnasieskolan<br /> bör därför anstå till dess gymnasieskolans organisation och innehåll i sin<br /> helhet skall avgöras. I enlighet med vår principiella syn på arbetssättet i såväl<br /> grundskola som gymnasieskola bör arbetet inriktas på att avveckla betygen<br /> också i gymnasieskolan.</p> <p>Något urvalsmotiv kan i flertalet fall inte anföras för att bibehålla vissa<br /> betygstillfällen i gymnasieskolan, varför vi föreslår att betygstillfället på<br /> hösten i årskurs 1 redan nu tas bort utom där man behöver använda betyg<br /> som hjälp vid grenval. Enligt vår mening bör vidare lokala skolmyndigheter<br /> ges rätt att besluta om att på försök ytterligare inskränka antalet betygstillfällen<br /> i gymnasieskolan. Detta föreslogs av betygsutredningen och har bl. a.<br /> stötts av gymnasieutredningen.</p> <p>11. Resursbehov och resursfördelning</p> <p>Den nya läroplanen ställer krav på nya resurser till skolan. Socialdemokraterna<br /> har under den allmänna motionstiden krävt omedelbara insatser för<br /> att förbättra arbetsmiljön i skolan genom starkt koncentrerade insatser till<br /> vissa kommuner och skolor. Kostnaderna förvåra föreslagna ökade personalinsatser<br /> skulle uppgå till ca 100 milj. kr. för både grund- och gymnasieskolan<br /> redan läsåret 1979/80, dvs. de skulle få en omedelbar effekt. Den borgerliga<br /> riksdagsmajoriteten har mot bakgrund av bl. a. det statsfinansiella läget<br /> avslagit vårt krav (UbU 1978/79:28).</p> <p>Regeringens förslag om ökade resurser till skolan sker stegvis med<br /> tyngdpunkten genomförandeåret 1982/83. Socialdemokraterna anser att<br /> betydligt snabbare åtgärder bör sättas in för att i många skolor få en bättre<br /> skolsituation till stånd. Några statsfinansiella hinder för en satsning på skolan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>36</p> </div> <div class="block ml_5"><p>synes i nu föreliggande proposition inte föreligga. Vårt förslag bör därför<br /> genomföras, till vilket vi återkommer i det följande.</p> <p>Vid vår bedömning av regeringens förslag har vi också funnit att detta<br /> innehåller flera dolda kostnader, vilket borde ha ingått i en total bild av<br /> reformens konsekvenser då riksdagen nu skall fatta beslut.</p> <p>Till sådana dolda kostnader hör läroplansförslagets effekter på gymnasieskolans<br /> minst treåriga linjer, när inträdeskraven görs om och nya kursplaner<br /> för vissa ämnen måste konstrueras. 1 fråga om vissa skolledningsfrågor i<br /> kommuner med förste rektor eller där en rektor tillika är skolchef anför<br /> föredraganden att hon avser återkomma till regeringen. Förslag skall<br /> föreläggas regeringen i syfte att åstadkomma förbättringar för denna kategori<br /> skolledare inför ikraftträdandet av den nya läroplanen. Kostnaderna härför<br /> har inte angetts. Över huvud taget har inte långsiktiga kostnadseffekter av<br /> läroplanens krav på ökad lokal planering övervägts. Enligt vår uppfattning<br /> bör en översyn av denna fråga göras. Den föreslagna resursen för lokalt<br /> genomförande skall enligt förslaget utgå endast under begränsad tid.<br /> Kostnaderna för planeringsarbetet som följer därefter måste även beaktas.</p> <p>Föredraganden föreslår en omfattande fortbildning i teknik och naturorienterande<br /> ämnen som skall omfatta en vecka och vara förlagd till<br /> terminstid. Målgruppen kan beräknas till omkring uppemot 20 000 lärare.<br /> Kostnaderna för denna fortbildning har inte redovisats. Kostnaderna för en<br /> utökad försöksverksamhet med arbetslivsorientering, vidgning av den<br /> uppföljande studie-och yrkesorienteringen samt framtagande och genomförande<br /> av diagnostiska prov har inte angetts.</p> <p>I detta sammanhang vill vi också notera att föredraganden i fråga om<br /> läroplanens genomförande föreslåratt denna skall träda i kraft läsåret 1982/83<br /> och införas i alla årskurser samtidigt. Emellertid föreslår föredraganden att<br /> resurserna för ökade valmöjligheter i årskurs 8 skall införas läsåret 1983/84<br /> och för årskurs 9 först läsåret 1984/85. Detta står inte i överensstämmelse<br /> med det samtidiga införandet av läroplanen. Resurserna för ökade valmöjligheter<br /> i årskurserna 8 och 9 bör införas samtidigt i samtliga årskurser. Vi<br /> återkommer till frågan om genomförande av läroplanen.</p> <p>Vi har vid beräkningen av våra förslag till förändringar av läroplanen utgått<br /> från samma totala kostnadsram som regeringen föreslagit, men vi föreslår en<br /> annorlunda fördelning på budgetår. Vi har dessutom i annat sammanhang<br /> krävt att statsbidraget till allmän fritidsverksamhet återinförs.</p> <p>Vi har i den tidigare nämnda motionen om åtgärder för att förbättra<br /> arbetsmiljön i skolan föreslagit att riksdagen anvisar ett i förhållande till<br /> regeringens förslag ökat anslag med 95 milj. kr., motsvarande 0,026 lärarveckotimmar<br /> per elev i förstärkningsresursen. Syftet med vårt förslag är att<br /> skolan skall ges möjlighet att engagera fler vuxna i det direkta skolarbetet. De<br /> nya resurserna skall inriktas på att ge ytterligare hjälp och stimulans åt elever<br /> med skolsvårigheter, utöver vad som kan åstadkommas med nuvarande<br /> resurser. Med hänsyn till att skolproblemen varierar mellan regioner och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>37</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kommuner har vi föreslagit att dessa medel fördelas av länsskolnänindema,<br /> genom att den s. k. länsskolnämndsresursen ökas med 0,026 läroveckotimmar.<br /> Vi anser att ett sådant resursbehov är av synnerligen stor vikt<br /> för skolan. Dessutom anser vi att behovet av speciella insatser i vissa skolor</p> <p>f. n. är större än en generell resursfördelning, vilket regeringen allmänt<br /> förordar med sina förslag till resursökning. Vi föreslår sålunda en omedelbar<br /> resursförstärkning.</p> <p>I 1969 års läroplan gjordes vissa begränsade försök att åstadkomma en<br /> friare resursanvändning genom införandet av resurstimmar, som kunde<br /> användas på olika sätt. Genom införandet av medel för särskilda åtgärder på<br /> skolområdet fortsatte socialdemokraterna på denna linje, vilket sedan kom<br /> till ett mer definitivt uttryck i det nuvarande statsbidragssystemet. Regeringens<br /> uttalanden om resursernas användning enligt den föreliggande propositionen<br /> innebär att man för de nytillkommande resurserna återgår till läget<br /> före 1969, även om man bygger på den teknik med basresurs och förstärkningsresurs<br /> som ligger i statsbidragets nuvarande uppbyggnad</p> <p>Grundtanken i riksdagens beslut om skolans inre arbete är att resursinsatserna<br /> för skolans verksamhet skall vara behovsorienterade. Resursfördelningen<br /> bör enligt beslutet inte leda till att tillgängliga lärarveckotimmar oberoende<br /> av lärostoff, elevproblem m. m. - används för att generellt minska<br /> undervisningsgruppernas storlek. Utgångspunkten för resursfördelningen<br /> inom kommunen och rektorsområdet samt arbetsenheterna måste vara att<br /> elever med skolsvårigheter skall ha all den hjälp som inom resursernas ram<br /> står till buds för att möta deras behov. Detta gäller inte minst elever med<br /> handikapp. Insatserna skall också tillgodose behovet av att alla elever så tidigt<br /> som möjligt kan tillägna sig goda basfärdigheter, framför allt i att tala, läsa,<br /> skriva och räkna.</p> <p>Vi vill således understryka att det främsta syftet med förstärkningsresursen<br /> är att förbättra situationen för de elever som har svårigheter i skolarbetet. Med<br /> hänvisning till att skolproblemen varierar från region till region, mellan olika<br /> kommuner i samma region och mellan skilda kommundelar och skolor är det<br /> inte lämpligt att binda resursanvändningen. Generella resursinsatser motverkar<br /> syftet med den resursfördelning riksdagen uttalat sig för.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang erinra om vad riksdagen uttalade (UbU<br /> 1975/76:30) vid behandlingen av propositionen om skolans inre arbete<br /> m. m.:</p> <p>Det är angeläget att de regionala och lokala skolmyndigheterna,<br /> skolledarna, lärarna och andra med arbetsuppgifter i skolans område tilläggs<br /> både friheten och ansvaret att i den praktiska tillämpningen ute på fältet utan<br /> bundenhet vid anvisningar i alla detaljer handla med utrymme för sunt<br /> förnuft och fritt val.</p> <p>I propositionen om nytt statsbidrag för grundskolan m. m. (prop. 1977/<br /> 78:85) avvisade den dåvarande regeringen tanken på att centralt binda<br /> resurser till ämnen, stadier och undervisningsformer utan hänsyn till lokala</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>38</p> </div> <div class="block ml_5"><p>behov och erfarenheter. Detta skulle innebära samma låsning i resursanvändningen<br /> som det dåvarande statsbidragssystemet hade. Föredraganden<br /> ansåg att en central bindning inte var befrämjande för utvecklingen i<br /> skolan.</p> <p>Principerna för resursfördelningen har enligt vår mening fastlagts i och<br /> med riksdagens beslut om nämnda proposition (UbU 1977/78:21, rskr<br /> 1977/78:260).</p> <p>Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att anlägga ett sådant synsätt<br /> på resursfördelningen som föredraganden nu gör i propositionen om läroplan<br /> förgrundskolan. Resurser skall tillföras vissa ämnen fördelning av klass eller<br /> för att garantera visst underlag för lärartjänst. Sådana uttalanden står enligt<br /> vår uppfattning direkt i strid med vad riksdagen beslutat både 1976 och 1978.<br /> Ingenting framförs i propositionen som nu motiverar en ändring av<br /> riksdagens beslut. Vi yrkar därför avslag på de förslag till resursstyrning av<br /> detaljslag som framläggs i propositionen. Det bör som hittills ankomma på de<br /> lokala organen att besluta om resursernas användning. De uttalanden som<br /> gjorts om resursfördelningen i samband med tidigare beslut bör vara<br /> tillräckliga vid tillämpningen av den nya läroplanen.</p> <p>Vårt förslag om hur de nytillkommande resurserna skall tillföras arbetet i<br /> skolan utesluter inte att de kan komma att användas på det sätt som<br /> regeringen föreslår. I flera fall kan detta vara den mest ändamålsenliga<br /> användningen med hänsyn till elevernas behov. Vi anser dock att man skall<br /> ge kommunala organ, skolledning, lärare och elever möjligheter att göra<br /> denna bedömning. Resursfördelningen kan då bli ett verksamt medel i den<br /> förnyelseprocess av skolarbetet som både föredraganden och vi ställer oss<br /> bakom.</p> <p>Socialdemokraterna har i denna motion betonat vikten av en utökad<br /> satsning på basfärdigheter och baskunskaper. Vi har också framhållit att detta<br /> skall ske genom tidigt insatta åtgärder. Detta motverkas genom regeringens<br /> förslag om resursstyrning till främst högstadiet. Propositionen utpekar också i<br /> vissa fall direkt vilken lärartyp som resurserna beräknats utifrån, vilket<br /> kommer att uppfattas som den lämpligaste användningen utan att behoven<br /> diskuteras och analyseras. Så t. ex. vill vi framhålla att färdighetsträningen på<br /> högstadiet kan ske genom att använda t. ex. speciallärare, som har speciella<br /> förutsättningar att ge vissa elever en mer tillrättalagd undervisning i att läsa,<br /> skriva och räkna. Denna lärargrupp nämns över huvud taget inte. Vi vill<br /> också peka på att lågstadieläraren i sin utbildning fått en omfattande<br /> utbildning i läsmetodik, som bör kunna utnyttjas även på andra stadier.</p> <p>Regeringens förslag tar således inte hänsyn till situationen i den enskilda<br /> skolan, vilket vi beklagar. Om de ökade resurserna kommer att användas på<br /> det sätt som utpekas i propositionen innebär detta att lärare på andra områden<br /> som upplever särskilt stora problem inte får den hjälp som han eller hon är i<br /> behov av för att möjliggöra en bättre undervisning. Man förhindrar<br /> därigenom också en lokal diskussion om vilka åtgärder som bör komma till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>39</p> </div> <div class="block ml_5"><p>stånd för att lösa olika problem och tillgodose skilda behov.</p> <p style="margin-left:3px;">I avvaktan på läroplanens genomförande, utöver det tidigare angivna<br /> förslaget att tillföra grundskolan 95 milj. kr. redan nästa läsår, föreslår vi att<br /> inga speciella resurssatsningar, förutom till information och stöd till lokalt<br /> genomförande enligt regeringens förslag, görs under budgetåren 1980/81 och<br /> 1981/82.</p> <p style="margin-left:3px;">Med hänvisning till vad vi anfört om läroplanens ikraftträdande föreslår vi<br /> att grundskolan tilförs resurser enligt följande:</p> <p style="margin-left:3px;">1979/80 1982/83</p> <p style="margin-left:99px;">4 veckotimmar i åk 7 och 9 samt 3<br /> i åk 8</p> <p style="margin-left:3px;">0,026 veckotimmar 0,0498 veckotimmar per elev,</p> <p style="margin-left:3px;">per elev varav 0,014 avser överföring av</p> <p style="margin-left:99px;">basresurser på mellanstadiet</p> <p style="margin-left:3px;">Förslaget om basresurser följer regeringens förslag om ökade resurser för<br /> fler tillval i nämnda årskurser, dock att detta genomförs samtidigt med att<br /> läroplanen införs i alla årskurser, dvs. 1982/83. Genom att bibehålla samma<br /> antal basresurser, samtidigt som vi föreslår en minskning av tiden för de fria<br /> studierna, betyder det att fler valmöjligheter kan erbjudas. Dessa basresurser<br /> motsvarar ca 40 milj. kr. per år i 1979 års löneläge. Vi förutsätter därvid att<br /> förslaget om hemspråk som tillvalsalternativ kan beaktas inom den ökade<br /> resursen. Resursförstärkningen 1979/80 skall som vi tidigare föreslagit läggas<br /> ut på länsskolnämndsresursen i enlighet vad vi anfört i vår motion om<br /> skolans arbetsmiljö.</p> <p style="margin-left:3px;">Den motsvarar ca 95 milj. kr. Resursförstärkningen 1982/83 innebär att<br /> förstärkningsresursens undervisningsdel tillförs 0,022 veckotimmar (motsvarande<br /> ca 80 milj. kr. i nya resurser) och den övriga delen 0,0138<br /> veckotimmar (motsvarande ca 50 milj. kr. i nya resurser). Dessutom överförs<br /> 0,014 veckotimmar (motsvarande ca 51 milj. kr.) från basresurser på<br /> mellanstadiet till förstärkningsresursens undervisningsdel.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår att undervisningstiden på mellanstadiet minskas med<br /> tre veckotimmar för eleverna och ersätts med tid för fria aktiviteter. Vi finner<br /> detta rimligt, bortsett från de uttalanden om resursstyrning som görs.<br /> Resursinsatsernas omfattning måste liksom i vad gäller för andra stadier<br /> ytterst grunda sig på elevernas behov.</p> <p style="margin-left:3px;">De tre basresurstimmarna föreslås bli överförda till förstärkningsresursen,<br /> motsvarande 0,014 veckotimmar per elev i grundskolan. För att finansiera<br /> fria aktiviteter på mellanstadiet föreslås att förstärkningsresursen ökas med<br /> 0,013 veckotimmar per elev i grundskolan. Vi tillstyrker detta förslag men vill<br /> samtidigt uppmärksamma att genom minskningen av antalet undervisningstimmar<br /> det nu föreslås bli möjligt att besluta om samlad skoldag utan att</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Basresurser</p> <p>Förstärknings</p> <p>resurser</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>40</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">behöva öka antalet elevtimmar i förhållande till vad som f. n. gäller. En<br /> kommun kan således, enligt gällande bestämmelser om medel för samlad<br /> skoldag, tillföras resurser om 0,038 veckotimmar utan att i princip behöva öka<br /> skoldagens timantal. Detta står inte i överensstämmelse med syftet för<br /> statsbidraget för samlad skoldag. Riksdagen bör, i likhet med vad som<br /> anfördes för högstadiets del i samband med beslut om nytt statsbidrag till<br /> grundskolan, uttala att rätt till statsbidrag till samlad skoldag på mellanstadiet<br /> föreligger när verksamheten för eleverna tidsmässigt överstiger den tid som<br /> skulle ha åtgått om inte minskning hade skett av elevernas undervisningstid<br /> (prop. 1975/76:39s. 257och prop. 1977/78:85 s. 73och74)och harden kvalitet<br /> som riksdagsbeslutet avsåg (UbU 1977/78:21).</p> <p>12. Genomförande</p> <p>I propositionen läggs synnerligen stor vikt vid decentralisering. Med<br /> decentralisering förstås i regel inte att skolstyrelsen utan det enskilda<br /> rektorsområdet, skolan eller arbetsenheten skall besluta. Besluten skall fattas<br /> på verkställighetsnivå.</p> <p>12.1 Skolstyrelse och skolledning</p> <p>Som styrmedel för de organisatoriska och pedagogiska besluten på<br /> verkställighetsnivå föreslås en läroplan, som i sin tvingande del skall<br /> innehålla mål och riktlinjer samt tim- och kursplaner. Såsom innehållet i<br /> denna läroplan skisseras i propositionen finns en risk för att det krav på<br /> enhetlighet och likvärdig standard i skolväsendet i hela landet som hittills<br /> varit det övergripande målet för skolan inte klart uttrycks i framtiden.<br /> Medvetenhet om kravet på enhetlighet och likvärdig utbildningsstandard<br /> avses kunna ersätta detaljerade föreskrifter i författningar, statsbidragsbestämmelser<br /> och läroplaner.</p> <p>Föredragande statsrådet tar inte avstånd från detta krav men betonar det<br /> inte heller. Ordet enhetlighet förekommer såvitt vi kunnat finna över huvud<br /> taget inte i propositionen. Ordet likvärdighet ges en begränsad tolkning.</p> <p>Den frihet som den nya läroplanen avses ge den enskilda arbetsenheten,<br /> arbetslaget och läraren kan locka fram det bästa hos de medverkande i skolan.<br /> En långt driven decentralisering kan även medföra risker, om inte åtgärder på<br /> det lokala planet vidtas för att säkerställa enhetlighet och likvärdig standard i<br /> skolväsendet. Skolstyrelsen och skolledningen i övrigt skall svara för att<br /> sådana åtgärder vidtas. Framför allt har den politiska ledningen ansvar för att<br /> arbetet i skolan utformas så att målet för skolans verksamhet kan uppnås.</p> <p>I propositionen saknas emellertid nästan helt hänvisningar till skolstyrelsens<br /> och den centrala skolledningens uppgifter och ansvar beträffande<br /> skolväsendet, vilket vi behandlat i avsnittet om läroplanens roll och<br /> uppbyggnad. Sparsamt men dock något oftare nämns skolledningen i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>41</p> </div> <div class="block ml_5"><p>rektorsområdena. Hänvisningar till skolstyrelsens och skolledningens ansvar<br /> bör utvecklas i den nya läroplanen.</p> <p>12.2 Utvärdering</p> <p>Arbetet med utvärdering av skolans verksamhet får enligt propositionen<br /> inte dramatiseras. Utvärderingen skall ske som ett led i skolarbetet vid den<br /> enskilda arbetsenheten. Men det måste ändå rimligen åligga skolstyrelsen<br /> och skolledningen i övrigt att ansvara för en samlad utvärdering av effekten<br /> av lokala arbetsplaner och av olika sätt att utnyttja skolans resurser. Mot<br /> bakgrund av de slutsatser som kan dras av denna samlade utvärdering skall<br /> planeringsförutsättningarna bearbetas och nödvändiga förändringar genomföras.</p> <p>Genom utvärderingen av skolarbetet måste fler människor skaffa sig<br /> kunskaper om skolans mål samt de lokala förutsättningarna att uppfylla<br /> målen. En sådan medvetenhet är i sig en tillgång för skolan. Men det måste<br /> också finnas möjligheter att förändra skolvardagen utifrån vad som framkommer<br /> vid utvärderingen. I samarbete med andra kommunala organ bör<br /> barn- och ungdomsmiljön i sin helhet belysas och problem åtgärdas.</p> <p>Det gäller för skolstyrelsen att sträva efter en så flexibel organisation och<br /> resursanvändning som möjligt. Den lokala utvärderingen måste kunna leda<br /> till de förändringar av skolarbetet som utvärderingsresultaten pekar på. Detta<br /> möjliggör en utvecklingsprocess med många medansvariga för att förbättra<br /> både undervisningen och det övriga skolarbetet i vad gäller arbetsformer,<br /> arbetsmiljö, material m. m. En starkt låst skolorganisation och resursfördelning<br /> förhindrar däremot denna utveckling.</p> <p>Eftersom uppgifterna att fördela resurserna friare och att utvärdera<br /> effekterna av resursfördelningen är nya för kommunerna finns det anledning<br /> för centrala och regionala myndigheter att uppmärksamma kommunernas<br /> behov av råd och vägledning. För länsskolnämnderna bör gälla att de särskilt<br /> bör uppmärksamma behovet av att stimulera lokal utvärdering och utveckling<br /> samt arbetet med de övergripande målfrågorna. Detta framhölls också i<br /> SI A-propositionen (s. 332). Såsom framhölls i departementspromemorian (Ds<br /> U 1977:8 s. 72) om nytt statsbidragssystem har nämnderna expertis till sitt<br /> förfogande som gör det möjligt att erbjuda kommunerna tjänster vid<br /> uppföljning av resursanvändningen. Nämnderna har också genom sin<br /> fortbildningsorganisation förutsättningar att knyta samman resurstilldelning<br /> och praktiskt försöks- och utvecklingsarbete i berörda skolor.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang också rikta uppmärksamheten på riksrevisionsverkets<br /> undersökning (Revisionsrapport 1978:228), i vilken man sökt fastställa<br /> i vad mån riksdagens beslut fått genomslag. Även om hänsyn tas till att<br /> riksdagsbeslutet fattades så sent att man i många kommuner inte till fullo<br /> kunde beakta detta vid resursfördelningen, visar undersökningen att<br /> statsbidragssystemet inte fått avsedda effekter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>42</p> </div> <div class="block ml_4"><p>En kontinuerlig, samlad utvärdering av verksamheten i skolorna bör leda<br /> till ett lokalt utvecklingsarbete. Detta arbete får inte stanna inom den enskilda<br /> arbetsenheten eller skolan. Erfarenheterna måste spridas inom och utanför<br /> kommunen. Även på denna punkt har skolstyrelsen ett betydande<br /> ansvar.</p> <p>12.3 Fortbildning</p> <p>Ett medel för att sprida erfarenheterna mellan arbetsenheter, skolor och<br /> kommuner är fortbildningen. Liksom i flertalet propositioner på skolans<br /> område under senare år intecknas även i den nu framlagda propositionen<br /> studiedagarna. Nu skall dessa användas för att sprida kunskap om och i<br /> arbetsplaner omsätta den nya läroplanen, särskilt vad gäller barn med<br /> skolsvårigheter, anknytningen till arbetsliv och samhälle i övrigt och den<br /> lokala beslutanderätten. De uppgifter som kommunerna ålagts genom<br /> SlA-reformen, utvecklingen av skolans inre arbete i stort, formerna för<br /> elevernas medinflytande, den ökade barnomsorgen och de allsidigt utvecklande<br /> aktiviteterna inom den samlade skoldagen, sammansmältningen av<br /> hittills helt skilda personalgrupper i gemensamt arbete, nämns inte i<br /> propositionen i samband med fortbildningen. Helt klart åligger det<br /> skolstyrelsen att se till att alla de behov som finns av fortbildning så långt<br /> möjligt tillgodoses inom ramen för studiedagarna. Detta bör framgå av<br /> läroplanens riktlinjer.</p> <p>Om fortbildningen sägs rent allmänt i propositionen att den tillsammans<br /> med information, läromedelsutveckling och kommentarmaterialet i<br /> läroplanen aktivt skall kunna bidra till en fortlöpande förnyelse av innehåll,<br /> arbetssätt och organisation i skolorna.</p> <p>Vidare instämmer föredraganden i skolöverstyrelsens allmänna syn på<br /> fortbildningen men skjuter delvis fortbildningsfrågan ifrån sig genom att<br /> endast dels markera den roll studiedagarna har för läroplansreformen, dels<br /> hänvisa till att lärarutbildningsutredningen behandlat fortbildningens roll<br /> och organisation. De enda konkreta förslag som läggs fram rören utvärdering<br /> och omläggning av personallagsutbildningen samt viss ämnesinriktad fortbildning.</p> <p>Såväl i skolöverstyrelsens förslag som i propositionen och i tidigare<br /> propositioner har fortbildningens roll som ett stöd för det lokala utvecklingsarbetet<br /> betonats. Att det är de lokala förhållandena och problemen som skall<br /> vara utgångspunkten för olika fortbildningsinsatser bör dock inte tolkas så,<br /> att ett förslag till läroplansreform inte behöver åtföljas av förslag till konkreta<br /> fortbildningsåtgärder.</p> <p>Såväl skolöverstyrelsen som många remissinstanser har framhållit vikten<br /> av fortbildning för en utveckling av arbetssättet. Inga fortbildningsinsatser<br /> avseende ett nytt arbetssätt i skolan föreslås dock. Detta är så mycket mer<br /> märkligt som det i propositionen konstateras en stor samstämmighet i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>43</p> </div> <div class="block ml_5"><p>remissinstansernas synpunkter på arbetssätten i skolan. Detta kan inte<br /> accepteras. Det måste enligt vår mening klart framgå av riksdagens beslut att<br /> fortbildningen skall intensifieras för att stimulera en förnyelse av skolans<br /> arbetssätt.</p> <p>Föredraganden behandlar vidare frågan om att ”en individuell fortbildning<br /> som tar sikte på att hjälpa lärarna att Förnya sina ämneskunskaper är av stor<br /> betydelse för en tidsenlig undervisning. Den från centralt håll initierade<br /> fortbildningen behöver inte bli omfattande i detta avseende eftersom<br /> timplaneändringarna är marginella.” Föredraganden räknar ”till en början”<br /> med att ”insatserna bör kunna koncentreras till att ge lärarna på låg- och<br /> mellanstadierna en bredare naturorientering och insikt i tekniska<br /> moment”.</p> <p>Beträffande timplaneförändringarna kan sägas att de visserligen är marginella,<br /> men tidsfaktorn är en sak, innehållsfaktorn en annan. Flera Förslag<br /> framläggs i propositionen som innebär innehållsliga förändringar. Hemkunskap<br /> och slöjd skall t. ex. ingå i orienteringsämnena på lågstadiet.</p> <p>Vi anser mot denna bakgrund att det inför genomförandet av<br /> läroplansförslaget är nödvändigt att se över den nuvarande fortbildningsverksamheten<br /> och infoga denna i den förnyelseprocess som läroplansreformen<br /> avses bli en inledning till. Det är enligt vår mening nödvändigt att i ett sådant<br /> sammanhang ta med både studiedagarna, personallagsutbildningen,<br /> skolledarutbildningen, speciallärarutbildningen och de fortbildnings- och<br /> vidareutbildningsmöjligheter som Finns för skolans personal. Om den<br /> föreslagna reformen skall få avsedd genomslagskraft bör dessa studiemöjligheter<br /> ges en inriktning på de förändringar som avses bli genomförda under de<br /> närmaste åren som ett led i en långsiktig process. Därvid bör också nuvarande<br /> överenskommelse mellan stat och kommun tas upp till prövning i riktning<br /> mot ett ökat lokalt ansvar För skolpersonalens fortbildning som ett led i en<br /> samlad personalpolitik.</p> <p>Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om hur<br /> fortbildningsverksamheten skall infogas i skolans förnyelseprocess.</p> <p>13. Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anFörda hemställs</p> <p style="margin-left:60px;">1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om tillkallande av en<br /> delegation för uppföljning av SIA-reformen,</p> <p style="margin-left:60px;">2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om insatser För elever med<br /> särskilda behov,</p> <p style="margin-left:60px;">3. att riksdagen beslutar avveckla alternativkurserna i enlighet<br /> med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:60px;">4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_41"><p>44</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:19px;">känna vad som i motionen anförts om baskunskaper och<br /> basfärdigheter,</p> <p style="margin-left:6px;">5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till</p> <p style="margin-left:19px;">känna vad som i motionen anförts om skolans arbetssätt,</p> <p style="margin-left:6px;">6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till</p> <p style="margin-left:19px;">känna vad som i motionen anförts beträffande</p> <p style="margin-left:19px;">a. undervisningens internationalisering,</p> <p style="margin-left:19px;">b. undervisning om hushållning av resurser,</p> <p style="margin-left:19px;">c. samhällsorienteringen,</p> <p style="margin-left:19px;">d. undervisningen i naturvetenskap och teknik,</p> <p style="margin-left:19px;">e. träning av vardagskunskaper,</p> <p style="margin-left:19px;">f. kulturfrågornas anknytning till skolarbetet,</p> <p style="margin-left:19px;">g. samspelet skola-fritid,</p> <p style="margin-left:19px;">h. kontakterna hem-skola och hemuppgifter,</p> <p style="margin-left:19px;">7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om anpassad studiegång,</p> <p style="margin-left:19px;">8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om fria studier,</p> <p style="margin-left:19px;">9. att riksdagen beslutar godkänna att timplanen för grundskolan<br /> får den utformning som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:19px;">10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om arbetslivsorientering och<br /> studie- och yrkesorienteringen i skolan,</p> <p style="margin-left:19px;">11. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts om<br /> att arbetet skall inriktas på att avveckla betygen i grundskolan,</p> <p style="margin-left:19px;">12. att riksdagen beslutar att betyg inte skall ges i de fria studierna,</p> <p style="margin-left:19px;">13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om asteriskbetyg och fri<br /> kvot,</p> <p style="margin-left:19px;">14. att riksdagen beslutar att intagningsnämnden skall ha den<br /> sammansättning som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:19px;">15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet med<br /> färre betygstillfällen i gymnasieskolan,</p> <p style="margin-left:19px;">16. att riksdagen beträffande musikundervisningen beslutar att<br /> som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:19px;">17. att riksdagen beslutar godkänna de grunder för statsbidrag till<br /> grundskolan som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:19px;">18. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om skolstyrelsens och<br /> skolledningens roll i förnyelsearbetet av skolan m. m.,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2606</p> </div> <div class="block ml_42"><p>45</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br /> känna vad som i motionen anförts om fortbildningsverksamheten,</p> <p style="margin-left:57px;">20. att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (UbU 1978/<br /> 79:28, rskr 1978/79:246) för budgetåret 1979/80 beslutar anvisa<br /> ytterligare 95 000 000 kr. till Bidrag till driften av grundskolor<br /> m. m. (C 11. utbildningsdepartementet) att fördelas i enlighet<br /> med vad som anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 20 april 1979<br /> OLOF PALME (s)</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="text-align:right;">INGEMUND BENGTSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-EL1ASSON (s)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ERIK ADAMSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="text-align:right;">VALTER KRISTENSON (s)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>INGVAR CARLSSON (s)<br /> HANS GUSTAFSSON (s)<br /> BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> LILLY HANSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>ESSEN LINDAHL (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>LENA HJELM-WALLEN (s) INGVAR SVANBERG (s)<br /> PAUL JANSSON (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_39"><p> </p> </div> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_48" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 2 undertecknare 0 ASSON s 3 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 4 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 5 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 6 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 7 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 8 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 9 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 10 undertecknare 0 LISA MATTSON s 11 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 12 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 13 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLEN s 14 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 15 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 16 undertecknare G2022606 av Olof Palme m. fl. mot_197879__2606.pdf 1838202 pdf med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m. https://data.riksdagen.se/fil/D2847E2E-DC4B-4B49-B23A-E234350381FA