3092960G20226041978/792604motmotMotion 1978/79:2604 av Karl Boo m. fl.MotionMotion260401979-04-20 00:00:002014-11-03 21:20:562014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningenav Karl Boo m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G2022604/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G2022604https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022604
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_43"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Motion<br />
1978/79:2604<br />
av Karl Boo m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningen</p>
<p>De nuvarande lagreglerna om arrende trädde i kraft den 1 januari 1972. De<br />
ersatte då bl. a. lagstiftningen om sociala jordbruksarrenden från år 1943. Det<br />
innebar att det starka besittningsskydd som denna lag innehöll för arrendatorn<br />
togs bort. 1 1972 års lag infördes ett generellt besittningsskydd för alla slag<br />
av arrenden, även för de s. k. icke sociala, under förutsättning att arrendetiden<br />
överstiger ett år. Besittningsskyddet är så utformat att arrendatorn, om<br />
arrendeavtalet sägs upp till arrendetidens utgång, har rätt att i princip få<br />
avtalet förlängt. Huvudprincipen var alltså att ge arrendatorn trygghet i både<br />
socialt och företagsmässigt hänseende.</p>
<p>Prisstegringarnas roll</p>
<p>Under 1970-talets starka prisstegring, betingad dels av kapitalplaceringsmotiv,<br />
dels av en uppkommen bristmarknad på jordbruk,<br />
uppkom även en brist på arrendejordbruk. Detta fick till följd att även<br />
arrendeprissättningen i många fall stegrades så kraftigt att möjligheten för<br />
arrendatorn att fortsätta arrendet upphörde, även om han hade sådan rätt.</p>
<p>Den främsta orsaken till detta förhållande var att den nu gällande<br />
arrendeprissättningen kunde ske med hänsyn till den s. k. marknadsprincipen.<br />
"Arrendemarknaden” influerades i många fall av vad en sidarrendator<br />
med de flesta av sina fasta kostnader täckta kunde betala.</p>
<p>Genom att tillämpa marknadsprincipen kom man bort från vad arrendestället<br />
i verkligheten var värt från avkastnings- och bruksvärdessynpunkt.<br />
Arrendelagskommittén har därför i sitt förslag efter ingående prövning<br />
enhälligt föreslagit att vid fastställande av arrendeavgiften skall hänsyn tas till<br />
arrendeställets avkastningsförmåga.</p>
<p>1 propositionen föreslås emellertid att marknadsprissättning i viss utsträckning<br />
bibehålls. 1 det följande kommer vi att föreslå vissa förändringar i det<br />
framlagda förslaget i syfte att öka jordbruksarrendatorers trygghet.</p>
<p>Bestämning av arrendeavgift vid förlängning av avtal (JB 9 kap. 9 §)</p>
<p>Utgångspunkten för fastställandet av nya villkor vid förlängning av<br />
arrendeavtalet bör vara att avtalet som helhet ges ett skäligt innehåll med<br />
hänsyn till arrendeställets beskaffenhet och förutsättningar i flera olika<br />
avseenden. Arrendeavgiften och andra villkor, vilka i regel även har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2604</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ekonomisk betydelse, skall vägas samman till ett skäligt helhetsinnehåll.</p>
<p>Lagparagrafen bör med denna utgångspunkt ges en konsekvent formulering,<br />
dvs. både arrendeavgift och övriga villkor skall vara skäliga. Enligt<br />
departementschefens förslag skall fordrad arrendeavgift godtas om den inte<br />
är oskälig medan annat villkor skall gälla i den mån det är skäligt. Enligt<br />
specialmotiveringen på s. 35 i propositionen måste vid arrendenämndens<br />
bedömning av avgiften jordägaren tillförsäkras ett belopp utöver den<br />
konstaterade högsta skäliga nivån med hänsyn till den osäkerhet som råder<br />
vid uppskattningar av detta slag. Detta innebäratt risken för felvärdering eller<br />
felbedömning läggs helt på arrendatorn, vilket strider mot arrendelagskommitténs<br />
genomgående strävan att skapa jämställdhet i avtalsförhållandet.</p>
<p>Ifrågavarande uttalande på s. 35 torde komma att medföra onödigt<br />
missförstånd och även irritation mellan parterna i den mån de själva söker<br />
träffa överenskommelser, vilket sker i de flesta fall vid förlängning.</p>
<p>Den föreslagna lagparagrafens uttryck ”vad arrendatorer i allmänhet kan<br />
antas vara villiga att betala” innebär i viss mån ett bibehållande av den nu<br />
gällande och i olika sammanhang hårt kritiserade marknadsprincipen. 1 den<br />
rådande bristmarknaden med stor konkurrens om arrendeställen finns det,<br />
som departementschefen påtalat (s. 14), med marknadsprincipen ingen<br />
garanti för att arrendatorn får det skydd till hem och näring som är ett av de<br />
viktigaste syftena med arrendelagstiftningen.</p>
<p>Även på s. 15 i propositionen förs en argumentering om att avkastningsprincipen<br />
vid arrendeprissättningen bör vara den vägledande. Detta är riktigt.<br />
1 propositionen har man dock i vissa avsnitt använt den terminologi som<br />
finns i jordförvärvslagstiftningen, t. ex. ”om den inte obetydligt överstiger”.<br />
Vi vill påpeka att vid fastighetsköp ligger även många andra<br />
värdeberäkningar med, som exempelvis kapitalplaceringsmotiv och ibland<br />
skogsareal o. d. Vid arrendet finns endast den årliga avkastningsförmåga<br />
gården ger. Något däröver kan inte arrendatorn tillgodogöra sig. Därför är<br />
jämförelsen inte relevant.</p>
<p>Det åberopade kravet på parallellitet med hyreslagen är enligt vår mening<br />
inte heller relevant. Jordbruksarrende innefattar i jämförelse med exempelvis<br />
bostadshyra avsevärt mer omfattande förhållanden. Arrendatorn är för hela<br />
sin försörjning beroende av arrendet. Detta starka beroende föreligger inte i<br />
hyressituationerna. En lagutformning som ger starkare skydd för arrendator<br />
men som bryter lagstiftningsparallelliteten är därför sakligt motiverad.</p>
<p>Arrendators egna åtgärder</p>
<p>I propositionen (s. 34, sjätte stycket) anförs att förbättringar i allmänhet ej<br />
ensamma bör utgöra någon grund för arrendehöjning. Enligt vår mening bör<br />
förbättringar som arrendator själv utfört över huvud taget inte få medräknas<br />
som grund för arrendehöjningar.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2604</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Bostadsarrende</p>
<p>Vi anser i likhet med lagrådsledamoten Petrén att upprepningen av<br />
reglerna i 9 kap. 9 § i 10 kap. 6 § är överflödig. Vi förutsätter att vederbörande<br />
utskott överväger paragrafens utformning.</p>
<p>Ikraftträdandet</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979, utom i fråga om<br />
självinträdet (9 kap. 8 §) där ikraftträdandet inte sker förrän nu gällande avtal<br />
löper ut.</p>
<p>Enligt vår mening bör lagändringarna i sin helhet träda i kraft den 1 juli<br />
1979. Avtal i enlighet med tidigare lag kan bedömas i den intresseavvägning<br />
mellan parterna som skall komma till stånd -en intresseavvägning som vid<br />
arrendenämnderna i viss mån sker redan nu, men som enligt lagförslaget nu<br />
blir mer betonat. Vi anser i likhet med arrendelagskommittén att hela<br />
lagkomplexet bör träda i kraft vid ett och samma tillfälle.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:59px;">1. a) att riksdagen antar följande lydelse av jordabalken 9 kap.<br />
9 5:</p>
<p>”Vid fastställande av villkor vid förlängning av arrendeavtal skall arrendeavgiften<br />
bestämmas till belopp som med hänsyn till arrendeställets<br />
avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt<br />
är att anse som skäligt.</p>
<p>Förlängning (samma som propositionen) denna balk.”</p>
<p style="margin-left:59px;">b) att riksdagen godkänner vad i motionen anförs i fråga om<br />
bestämning av arrendeavgiften,</p>
<p style="margin-left:59px;">c) att riksdagen godkänner vad i motionen anförs angående<br />
arrendators egna åtgärder som grund för arrendehöjningar,</p>
<p style="margin-left:59px;">2. att riksdagen beslutar att samtliga lagändringar i sin helhet skall<br />
träda i kraft den 1 juli 1979.</p>
<p>Stockholm den 20 april 1979<br />
KARL GUST. BOO (c)</p>
<p>ALFRED HÅKANSSON (c) AXEL KRISTIANSSON (c)</p>
<p>CLAES ELMSTEDT (c) EINAR LARSSON (c)</p>
<p>BERTIL JONASSON (c) MÄRTA FREDRIKSON (c)</p>
<p>ANNE-MARIE GUSTAFSSON (c)</p>
</div>
</div>
</div>
0KARL GUST. BOOc1undertecknare0ALFRED HÅKANSSONc2undertecknare0AXEL KRISTIANSSONc3undertecknare0CLAES ELMSTEDTc4undertecknare0EINAR LARSSONc5undertecknare0BERTIL JONASSONc6undertecknare0MÄRTA FREDRIKSONc7undertecknare0ANNE-MARIE GUSTAFSSONc8undertecknareG2022604av Karl Boo m. fl.mot_197879__2604.pdf148646pdfmed anledning av propositionen 1978/79:183 om ändring i arrendelagstiftningenhttps://data.riksdagen.se/fil/AAD89EC5-0D56-4F40-A4B9-099BAAEBD67C