3107420 G2022532 1978/79 2532 mot mot Motion 1978/79:2532 av Bengt Fagerlund m. fl. Motion Motion 2532 0 1978-01-01 00:00:00 2014-11-04 16:55:44 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:175 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m. av Bengt Fagerlund m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022532/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022532 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022532 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1978/79</p> <p style="text-align:right;">2532-2534</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1978/79:2532</p> <p>av Bengt Fagerlund m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:175 med förslag till lag om<br /> jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m.</p> <p>Allmänna synpunkter</p> <p>Det synsätt på jämställdhetsarbetet i stort som kommer till uttryck i<br /> propositionen 1978/79:175 kan vi dela. Sålunda står det klart att ett<br /> målinriktat arbete måste bedrivas på alla samhällsområden och av alla som<br /> har ansvar för olika delar av samhällsutvecklingen. Däri ligger också att<br /> åtgärder från statsmakternas sida måste vidtas på många områden.</p> <p>När det gäller arbetslivet är det enligt svensk tradition i första hand<br /> arbetsmarknadens parter som själva genom avtal reglerar förhållandena. I de<br /> fall då det inte gått att avtalsvägen få till stånd en önskvärd reglering eller när<br /> det har funnits särskilda behov av föreskrifter, har lagstiftning tillgripits,<br /> oftast på begäran av parterna på arbetsmarknaden. Eftersom de fackliga<br /> organisationerna i Sverige täcker så stor del av arbetsmarknaden och har en<br /> stark ställning, har det varit möjligt att avtalsvägen nå goda resultat på olika<br /> områden. Avtal har bl. a. den fördelen framför lagstiftning att de lättare kan<br /> anpassas efter de olika förutsättningar som finns inom olika branscher,<br /> företagsstorlekar, lokala förhållanden etc. En annan stor fördel med avtalsreglering<br /> är att beslutsfattandet kan decentraliseras och ordnas i mindre<br /> byråkratiska former.</p> <p>Tusentals fackliga förtroendemän engageras i arbetet på att föra ut<br /> avtalsbestämmelser i praktisk tillämpning på arbetsplatserna. För att med en<br /> myndighetsutövning nå motsvarande bredd på verksamheten skulle det<br /> krävas ett mycket stort antal tjänstemän. I många fall kan man också räkna<br /> med att engagemanget från parternas sida för uppgiften och för att nå resultat<br /> blir större när en fråga är avtalsreglerad än om uppgiften är bestämd av<br /> riksdagen genom lag. Detta gäller förmodligen i större utsträckning arbetsgivarsidan<br /> men naturligtvis båda parter i de fall lagstiftning tillkommit mot<br /> deras uttalade önskemål.</p> <p>Dessa förhållanden har varit avgörande för socialdemokratins hållning i<br /> frågan om lagstiftning om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.<br /> I jämställdhetskommitténs arbete, som ligger till grund för regeringens<br /> proposition, intog de socialdemokratiska ledamöterna den ståndpunkten att<br /> de ställde sig bakom en lag som ger den enskilde ett skydd mot diskriminering<br /> på gru nd a v kön. Däremot avvisade de tanken på en lagstiftning om det aktiva<br /> jämställdhetsarbetet i arbetslivet med hänvisning till att ansvaret fördetta bör<br /> ligga på arbetsmarknadens parter.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2532-2534</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositionen närmat sig<br /> denna ståndpunkt på så sätt att bestämmelserna om aktiva åtgärder för<br /> jämställdhet dels gjorts helt dispositiva, dvs. de kan ersättas av andra regler i<br /> avtal, dels - i den mån de skulle tillämpas - skulle fä sin faktiska innebörd i<br /> stor utsträckning bestämd av innehållet i kollektivavtal.</p> <p>Det finns emellertid enligt vår mening inte någon anledning att över huvud<br /> lagreglera åtgärderna för det aktiva jämställdhetsarbetet. Vi återkommer till<br /> detta i det följande.</p> <p>Förbud mot könsdiskriminering</p> <p>Jämställdhetskommittén var enig om att föreslå tvingande lagregler som<br /> kunde ge den enskilde skydd mot diskriminering i arbetslivet på grund av<br /> kön, ehuru tre olika lagförslag redovisades. Propositionsförslaget innehåller i<br /> 2-5 §§ en överarbetning av dessa bestämmelser som vi kan godta. Vi kan<br /> också godta utformningen av sanktionsbestämmelserna i 8 §.</p> <p>Vi vill i sammanhanget fasta uppmärksamheten på att diskrimineringsförbudets<br /> tillämpning på arbetssökande innebär ett principiellt<br /> genombrott för tanken att valet av ny arbetskraft inte är arbetsgivarens ensak.<br /> Godtar man inte att någon vägras anställning på grund av kön kan man<br /> naturligtvis i princip inte heller godta att någon vägras anställning t. ex. på<br /> grund av att han eller hon har små barn och kan väntas utnyttja sin rätt till<br /> föräldraledighet. Inte heller bör havandeskap eller värnpliktstjänstgöring<br /> kunna ligga någon i fatet vid nyanställning. Skall det vid rekrytering av<br /> arbetskraft vara förbjudet att diskriminera på grund av kön - vilket vi alltså<br /> anser - bör man givetvis inte heller kunna förbigå arbetssökande på grund av<br /> att vederbörande är fackligt verksam eller tillhör facklig organisation.</p> <p>Dessa exempel visar att den nu föreslagna lagen måste komma att bli<br /> inledningen till ett systematiskt raserande av ett sedan länge gällande<br /> arbetsgivarmonopol. Lagen måste följas upp genom reformer som ger<br /> arbetstagarna genom deras organisationer effektivt inflytande på all nyrekrytering<br /> av arbetskraft.</p> <p>Aktiva åtgärder för jämställdhet</p> <p>Jämställdhetskommitténs majoritetsförslag om en lagreglering av åtgärderna<br /> för att nå jämställdhet har vid remissbehandlingen mötts av starka<br /> invändningar, inte minst från arbetsmarknadens organisationer. Denna<br /> kritik har lett till att regeringen föreslåren mjukare reglering av den innebörd<br /> som redovisats ovan. Föredragande statsrådet konstaterar att en lagstiftning<br /> på detta område måste anpassas till det system av rättsregler som vi redan har<br /> på arbetsmarknaden men framhåller också att den inte får stå i strid med utan<br /> tvärtom skall vara ett led i det stora reformarbete på det avtalsrättsliga fältet<br /> som har kännetecknat 1970-talet. Tyvärr drar regeringen inte de logiska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>slutsatserna av denna inställning.</p> <p>Den grundläggande tanken i reformarbetet är att arbetstagarna skall få<br /> medbestämmande i frågor som berör dem själva och att de skall få möjlighet<br /> att - på mera jämställd bas med arbetsgivarna - arbeta för sin syn på lösningen<br /> av olika frågor i arbetslivet. I detta arbete intar de fackliga organisationerna<br /> den helt avgörande rollen. Detsamma måste gälla frågorna om jämställdhet i<br /> arbetslivet. Dessa frågor är inte i någon mening fristående utan förutsätter<br /> förändringar i personalplanering, rekrytering, introduktion, utbildning,<br /> arbetsorganisation och arbetsmiljöfrågor. Det är därför självklart att ett<br /> framgångsrikt jämställdhetsarbete kräver att ansvaret läggs på arbetsmarknadens<br /> parter och att arbetstagarnas organisationer ges en pådrivande roll.<br /> Utvecklingen har redan visat att arbetsmarknadens parter är beredda att ta sitt<br /> ansvar på detta område. Sedan våren 1977 gäller kollektivavtal om åtgärder<br /> för jämställdhet mellan kvinnor och män på större delen av den privata<br /> arbetsmarknaden. Avtal finns mellan SAF och LO och mellan SAF och PTK.<br /> Vidare finns ett jämställdhetsavtal på konsumentkooperationens område.</p> <p>Inom den kommunala sektorn pågår arbete på att avtalsvägen skapa regler<br /> på jämställdhetsområdet. I sammanhanget bör också nämnas att på den<br /> statliga sektorn finns en reglering i den s. k. jämställdhetsförordningen.</p> <p>På grundval av de gällande kollektivavtalen har redan på många håll ett<br /> konkret och framgångsrikt jämställdhetsarbete kommit i gång. På en del håll<br /> har det varit mera trögt. Men det är naturligt att det tar en viss tid innan olika<br /> åtgärder slår igenom och verksamheten finner sina former.</p> <p>Mot bakgrund av det anförda anser vi att regeringens förslag till<br /> lagreglering av det aktiva jämställdhetsarbetet bör avvisas av riksdagen.<br /> Enligt vår mening är det dock önskvärt att statsmakterna ger uttryck för den<br /> vik som man lägger vid arbetet för jämställdhet i arbetslivet. Detta kan<br /> lämpligen ske genom ett stadgande av programkaraktär. Samtidigt bör<br /> arbetsmarknadsparternas särskilda ansvar för att nå målen framhållas.</p> <p>Jämställdhetsombud och jämställdhetsnämnd</p> <p>Jämställdhetskommitténs majoritet föreslog inrättandet av myndigheten<br /> jämställdhetsombud med uppgift att tillse att lagen efterlevs och att även i<br /> övrigt medverka i strävandena att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet. Vid<br /> remissbehandlingen har man från många håll ställt sig tveksam eller kritisk.<br /> En synpunkt har då varit att man skulle få ett för stort inslag av övervakning<br /> och kontroll. Jämställdhetsarbetet skulle riskera att bli alltför mycket präglat<br /> av påföljder, tvistigheteroch byråkratisering. En annan invändning som ofta<br /> har framkommit är att ombudets verksamhet skulle innebära ett intrång i det<br /> etablerade samarbetet mellan arbetsgivare och fackliga organisationer samt<br /> medföra störningar i tillämpningen av jämställdhetsavtalen.</p> <p>Trots denna tungt vägande remisskritik och trots den i förhållande till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kommittéförslaget förändrade syn på arbetsmarknadsparternas roll som bär<br /> upp propositionsförslagen föreslår regeringen att en myndighet, kallad<br /> jämställdhetsombud, inrättas. Verksamheten skulle framför allt inriktas på<br /> sådana delar av arbetsmarknaden som inte täcks av jämställdhetsavtal.<br /> Därutöver skulle jämställdhetsombudet bevaka diskrimineringsförbudet<br /> dels på arbetsplatser där det saknas ett effektivt fackligt inflytande, dels i fall<br /> då den som anser sig diskriminerad inte får stöd av sin fackliga organisation.<br /> Vidare föreslår regeringen att en jämställdhetsnämnd inrättas för att på den<br /> icke avtalsreglerade delen av arbetsmarknaden besluta i ärenden om<br /> vitesförelägganden för enskilda arbetsgivare.</p> <p>Som tidigare redovisats har inom loppet av ett par år större delen av<br /> arbetsmarknaden täckts av jämställdhetsavtal. Det finns all anledning att<br /> räkna med att den icke avtalsreglerade sektorn snabbt kommer att krympa.<br /> Beträffande den återstående delen kommer det i regel inte att finnas<br /> förutsättningar för något aktivt jämställdhetsarbete, inte ens med aldrig så<br /> stora insatser från någon myndighet. På de områden som kan vara aktuella<br /> brister ofta förutsättningarna för det allra mest grundläggande fackliga<br /> arbetet.</p> <p>När det gäller övervakningen av diskrimineringsförbudet vill vi inte<br /> förneka att det kommer att finnas behov av insatser. På arbetsplatser där det i<br /> dag saknas ett effektivt fackligt inflytande är emellertid myndighetsinsatser<br /> inte den rätta vägen att gå. I stället bör statsmakterna ge möjlighet att<br /> förstärka det fackliga inflytandet, vilket är angeläget av många andra skäl än<br /> jämställdhetsarbetets krav.</p> <p>Den mest näraliggande och angelägna åtgärden med detta syfte är att<br /> genomföra en ny förtroendemannalag, som bl. a. skulle ge regionala fackliga<br /> förtroendemän rätt att komma in och arbeta på arbetsplatser som saknar egen<br /> effektiv facklig bevakning.</p> <p>Den återstående uppgiften för ett jämställdhetsombud skulle med detta<br /> synsätt vara att bistå enskilda personer som anser sig diskriminerade och som<br /> inte har fått stöd av sin fackliga organisation. Sådana situationer kommer<br /> säkert inte att bli ovanliga. Vi anser dock inte att denna uppgift motiverar<br /> inrättandet av en särskild myndighet. Dessutom kan man sätta i fråga om det<br /> är en lämplig form för samhällets bistånd i dessa situationer med en<br /> hänvisning till en central myndighet.</p> <p>Vi tror att det mest angelägna i dessa situationer är att vederbörande får<br /> tillfälle att gå igenom sitt problem och få det belyst utifrån de juridiska<br /> förutsättningarna. Vi vill i det sammanhanget erinra om att enligt<br /> rättshjälpslagen finns det möjlighet att få rådgivning (fr. o. m. den 1 juli 1979<br /> upp till en timme) för en begränsad avgift.</p> <p>Av det sagda och av vad vi anfört under föregående avsnitt följer att vi inte<br /> anser det finnas tillräckliga skäl att inrätta några nya myndigheter i form av<br /> jämställdhetsombud och jämställdhetsnämnd.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Processuella bestämmelser</p> <p>De processuella bestämmelser i propositionsförslaget som kvarstår som<br /> relevanta med vår inställning i huvudfrågorna kan vi godta. Vi föreslår dock<br /> ett tillägg som avser att säkerställa att tvist om diskriminering inte avgörs<br /> utan att vederbörande lokala arbetstagarorganisationsuppfattning i frågan är<br /> känd.</p> <p>Lagförslaget</p> <p>Enligt vår mening bör lagen inledas med ett programstadgande som följs av<br /> en paragraf, där ansvaret för arbetsmarknadens parter slås fast. Därefter följer<br /> regleringen av förbudet mot könsdiskriminering och sanktionerna mot<br /> överträdelser härav. Avslutningsvis tas de processuella bestämmelserna<br /> upp.</p> <p>Även om vi som nämnts godtar propositionsförslaget vad beträffar<br /> diskrimineringsförbudet lägger vi fram ett eget samlat lagförslag.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:59px;">att riksdagen antar det i bilagan till denna motion upptagna<br /> lagförslaget.</p> <p>Stockholm i april 1979</p> <p>BENGT FAGERLUND (s)</p> <p>INGEMUND BENGTSSON (s)</p> <p>BIRGER NILSSON (s)</p> <p>GÖRDIS HÖRNLUND (s)</p> <p>FRIDA BERGLUND (s)</p> <p>INGRID LUDVIGSSON (s)</p> <p>BERNT NILSSON (s)</p> <p>ERIK JOHANSSON (s)<br /> i Simrishamn</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">ANNA-GRETA LEIJON (s)<br /> ARNE NYGREN (s)</p> <p style="margin-left:6px;">OWE ANDRÉASSON (s)<br /> SUNE JOHANSSON (s)<br /> KARIN FLODSTRÖM (s)<br /> LARS ULANDER (s)</p> </div> <div class="block ml_30" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="text-align:right;">Bilaga</p> <p>Förslag till</p> <p>Lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet</p> <p>1 § Kvinnor och män bör i arbetslivet ha likvärdiga möjligheter till<br /> anställning och utbildning. De bör ha samma möjligheter till ansvarsfulla och<br /> meningsfyllda arbetsuppgifter och även i övrigt ha likvärdiga arbetsvillkor.<br /> Arbetet bör organiseras på ett sätt som främjar jämställdhet i arbetslivet.</p> <p>2 § Arbetsmarknadens parter har ett särskilt ansvar för förverkligandet av<br /> 1 §. Detta bör beaktas vid ingående av såväl kollektivavtal om löner och<br /> allmänna anställningsvillkor som sådana kollektivavtal som avses i 32 §<br /> lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.</p> <p>3 § En arbetsgivare får inte missgynna en arbetstagare eller en arbetssökande<br /> på grund av hans eller hennes kön.</p> <p>4 § Missgynnande på grund av kön föreligger när en arbetsgivare vid<br /> anställning eller befordran eller vid utbildning för befordran utser någon<br /> framför en annan av motsatt kön, fastän den som förbigås har bättre sakliga<br /> förutsättningar för arbetet eller utbildningen.</p> <p>Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa att beslutet inte beror på<br /> någons kön eller att beslutet är ett led i strävanden att främja jämställdhet i<br /> arbetslivet eller att det är berättigat av hänsyn till ett ideellt eller annat särskilt<br /> intresse, som inte bör vika för intresset av jämställdhet i arbetslivet.</p> <p>5 § Missgynnande på grund av kön föreligger även när en arbetsgivare</p> <p>1. tillämpar sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som<br /> arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön när de utför arbete,<br /> som enligt kollektivavtal eller praxis inom verksamhetsområdet är att<br /> betrakta som lika eller som är likvärdigt enligt en överenskommen arbetsvärdering,<br /> om arbetsgivaren inte kan visa att de olika anställningsvillkoren<br /> beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att<br /> de i varje fall inte beror på arbetstagarnas kön,</p> <p>2. leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare blir<br /> uppenbart oförmånligt behandlad i jämförelse med arbetstagare av motsatt<br /> kön, om arbetsgivaren inte kan visa att behandlingen inte beror på<br /> arbetstagarnas kön eller att det finns sådana skäl som anges i 4 § andra<br /> stycket,</p> <p>3. säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar eller avskedar<br /> någon eller vidtar en annan jämförlig åtgärd till skada för en arbetstagare, om<br /> åtgärden beror på arbetstagarens kön.</p> <p>6 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det föreskriver skillnader mellan kvinnor<br /> och män i fråga om anställningsvillkor eller det på annat sätt tillåter sådant<br /> missgynnande på grund av kön som anges i 4 och 5 §§.</p> <p style="text-align:right;">7 § Missgynnas en arbetstagare på grund av sitt kön genom en bestämmelse<br /> i ett avtal med arbetsgivaren eller genom att arbetsgivaren säger upp ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2532</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>avtal eller vidtar en annan sådan rättshandling, skall bestämmelsen eller<br /> rättshandlingen förklaras ogiltig, om arbetstagaren begär det.</p> <p>Sker missgynnande genom att arbetsgivaren förbigår någon på det sätt som<br /> anges i 4 §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till den missgynnade för den<br /> kränkning som missgynnandet innebär. Begärs skadestånd av flera som har<br /> bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen än den som<br /> arbetsgivaren har utsett, delas det skadestånd som skulle ha utgått till den<br /> missgynnande lika mellan dem.</p> <p>Missgynnas en arbetstagare på det sätt som anges i 5 §, skall arbetsgivaren<br /> betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den<br /> kränkning som missgynnandet innebär.</p> <p>Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.</p> <p>8 § Mål om tillämpning av 3-7 §§ handläggs enligt lagen (1974:371) om<br /> rättegången i arbetstvister. Därvid anses som arbetstagare även arbetssökande<br /> och som arbetsgivare även den hos vilken någon har sökt arbete.<br /> Detsamma gäller vid tillämpning i en tvist om 3-7 §§ av reglerna om<br /> tvisteförhandling i lagen om medbestämmande i arbetslivet.</p> <p>Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i<br /> tillämpliga delar 34-37 §§,38 § tredje stycket andra meningen, 39-^41 §§samt<br /> 42 § andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd. I fråga om annan<br /> talan tillämpas 64-66 och 68 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet på<br /> motsvarande sätt.</p> <p>I mål om tillämpning av 3-7 §§ skall berörd lokal arbetstagarorganisation i<br /> förhållande till vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal<br /> beredas tillfälle att yttra sig, om organisationen inte är part i<br /> målet.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.</p> <p>Ett avtal om pension, som har ingåtts före ikraftträdandet, får tills vidare<br /> tillämpas utan hinder av 6 §.</p> </div> <div class="block ml_5" /> </div> </div> 0 BENGT FAGERLUND s 1 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 2 undertecknare 0 BIRGER NILSSON s 3 undertecknare 0 GÖRDIS HÖRNLUND s 4 undertecknare 0 FRIDA BERGLUND s 5 undertecknare 0 INGRID LUDVIGSSON s 6 undertecknare 0 BERNT NILSSON s 7 undertecknare 0 ERIK JOHANSSON s 8 undertecknare 0 ANNA-GRETA LEIJON s 9 undertecknare 0 ARNE NYGREN s 10 undertecknare 0 OWE ANDRÉASSON s 11 undertecknare 0 SUNE JOHANSSON s 12 undertecknare 0 KARIN FLODSTRÖM s 13 undertecknare 0 LARS ULANDER s 14 undertecknare G2022532 av Bengt Fagerlund m. fl. mot_197879__2532.pdf 219160 pdf med anledning av propositionen 1978/79:175 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/339A5FE3-1C37-4ABC-BEC6-C533EAADCD79