3107415 G2022527 1978/79 2527 mot mot Motion 1978/79:2527 av Gösta Bohman m. fl. Motion Motion 2527 0 1979-04-18 00:00:00 2014-11-04 16:55:39 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden av Gösta Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022527/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022527 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022527 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1978/79</p> <p style="text-align:right;">2527</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1978/79:2527</p> <p>av Gösta Bohman m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:165 om den svenska<br /> kapitalmarknaden</p> <p>Motionens huvudsakliga innehåll</p> <p>Betydande anspråk kommer under 1980-talets forsta hälft att ställas på en<br /> väl fungerande kapitalmarknad. I motionen förordas åtgärder syftande till att<br /> möjliggöra ett successivt avskaffande av kapitalmarknadsregleringen för att<br /> skapa en bättre fungerande marknad. Detta förutsätter bl. a. målmedvetna<br /> insatser i syfte att eliminera skattesystemets snedvridande effekter. I<br /> motionen föreslås avskaffande av dubbelbeskattningen av bolagsvinster<br /> genom en övergång till det inom EG gällande regelsystemet. Tanken på<br /> löntagarfonder eller ”medborgarfonder” avvisas. Motionen kritiserar också<br /> förslaget om bildandet av en femte AP-fond. 1 syfte att underlätta det statliga<br /> budgetunderskottets finansiering utanför banksystemet föreslås att skattemässigt<br /> gynnade sparobligationer i ökad utsträckning emitteras. En stegvis<br /> höjning av det s. k. sparavdraget förordas.</p> <p>Allmänna överväganden</p> <p>En väl fungerande kapitalmarknad är nödvändig för att centrala ekonomisk-politiska<br /> mål skall kunna realiseras. En effektiv kapitalmarknad är<br /> däremot inte någon garanti för snabb ekonomisk tillväxt, hög investeringsnivå<br /> eller full sysselsättning. Den svenska ekonomins aktuella problem<br /> måste i första hand lösas inom ramen för den allmänna ekonomiska politiken<br /> och inte genom institutionella förändringar på kapitalmarknaden.</p> <p>Det har i den politiska debatten understundom gjorts gällande att vi skulle<br /> ha problem med kapitalbrist i den svenska ekonomin eller att en sådan<br /> kapitalbrist skulle hota under 1980-talet. För att råda bot på denna kapitalbrist<br /> skulle det vara nödvändigt att öka sparandet i samhället, därvidlag i första<br /> hand det kollektiva sparandet. Från socialdemokratiskt håll har det sålunda<br /> gjorts gällande, att den nedgång i industrins investeringsaktivitet som ägt<br /> rum under de senaste åren skulle ha kunnat undvikas genom inrättandet av<br /> en s. k. strukturfond. I det längre perspektivet skulle, har man menat, en<br /> förutsättning för den eftersträvade investeringsnivån vara sådana strukturfonder<br /> samt löntagarfonder.</p> <p>Nedgången i industriinvesteringarna under 1977och 1978 haremellertid på<br /> intet sätt samband med några brister på finansiella medel. Sjunkande<br /> industriinvesteringar antyder snarare ett överskott än ett underskott på</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2527</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>industriellt kapital, dvs. industrin har med tillgängligt kapital kunnat<br /> producera betydligt mycket mer än man kunnat vinna avsättning för.<br /> Industriinvesteringarna har gått ner därför att det saknats lönsamma<br /> investeringsprojekt. Det torde vara sällsynt att seriösa investeringsprojekt<br /> gått om intet på grund av bristande möjligheter att uppbåda erforderliga<br /> finansiella resurser. Det torde i själva verket vara betydligt lättare att finna<br /> exempel på motsatsen: investeringar som kommit till stånd därför att<br /> finansiella medel stått att uppbringa men som visat sig inte vara lönsamma.</p> <p>Moderata samlingspartiet har i sin motion 1978/79:1108 redovisat en<br /> analys av Sveriges aktuella ekonomiska problem och deras orsaker. Vi<br /> hänvisar till den motionen i vad gäller den allmänna, ekonomisk-politiska<br /> bedömningen. Vad som från kapitalmarknadssynpunkt är centralt i detta<br /> sammanhang är den dramatiska nedgången i näringslivets lönsamhet särskilt<br /> efter 1974-och i det längre perspektivet den successiva försämringen<br /> av soliditeten under 1960- och 1970-talen.</p> <p>1 propositionen heter det att ett underskott i bytesbalansen definitionsmässigt<br /> innebär att den inhemska resursförbrukningen är större än vår inhemska<br /> konsumtion. Vad som torde avses är att resursförbrukningen är större än<br /> produktionen.</p> <p>I denna mening är ett underskott i bytesbalansen liktydigt med ett<br /> otillräckligt inhemskt sparande. Av uppenbara skäl kan de låga industriinvesteringarna<br /> tyckas förstärka denna bild av otillräckligt sparande. Dessa frågor<br /> måste emellertid ses i ett totalekonomiskt sammanhang och kan inte enbart<br /> betraktas ur sparsynpunkt. Jag vill speciellt varna för ett sådant ensidigt<br /> betraktelsesätt i den nuvarande situationen med otillräckligt kapacitetsutnyttjande<br /> i ekonomin. Den ekonomiska politiken bör i denna<br /> situation i första hand inriktas på det låga kapacitetsutnyttjandet.</p> <p>Vi vill starkt understryka detta resonemang. Om den ekonomiska politiken<br /> under de senaste åren hade inriktats på att åstadkomma ett högre totalt<br /> sparande - t. ex. genom att med skattehöjningar söka minska det negativa<br /> finansiella sparandet inom den statliga sektorn - skulle detta förvisso inte ha<br /> medfört ökade industriinvesteringar. Det hade i stället - om skattehöjningarna<br /> genomförts som höjda arbetsgivaravgifter - lett till än större svårigheter<br /> för svensk industri i den internationella konkurrensen och till ett än lägre<br /> kapacitetsutnyttjande. De enda investeringar ett sålunda genererat sparande<br /> skulle kunna leda till skulle vara större lager av osålda varor. Regeringens<br /> slutsats av sitt resonemang är att ”det står helt klart att nödvändiga<br /> betingelser för en uppgång i industriinvesteringarna är en uppgång i<br /> kapacitetsutnyttjandet och en uppgång i räntabiliteten och soliditeten”. Vi<br /> instämmer i denna slutsats. Vi finner det emellertid något förvånande att<br /> regeringen mot denna bakgrund inte föreslagit någon åtgärd som är ägnad att<br /> medverka till denna förbättrade lönsamhet, däremot i olika sammanhang<br /> flera åtgärder som kommer att få den motsatta effekten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Direkt märklig finnér vi regeringens plädering för löntagarfonder. Det<br /> heter i propositionen:</p> <p>Rätt utformade löntagarfonder eller medborgarfonder kan vara en väg att<br /> minska konflikten mellan lönsamhets- och utjämningskraven. Genom att<br /> bredda ägandet skulle man lättare kunna få tolerans för en stabilt högre<br /> lönsamhet och ett ökat företagssparande, vilket i sin tur stärker marknadsekonomin.</p> <p>I själva verket står ett system med löntagarfonder i direkt motsättning till<br /> kravet på lönsamhet. De förslag till fonder som hittills diskuterats innebär ju<br /> dels att ytterligare avgifter skall läggas på företagen för att finansiera<br /> fonduppbyggnaden, dels att i realiteten beskattningen av företagens vinster<br /> skärps genom att en del av vinsten skall avsättas till dessa fonder. Vi<br /> instämmer i att ett breddat ägande skulle stärka marknadsekonomin.<br /> Löntagarfonder innebär emellertid inte ett breddat ägande utan tvärtom en<br /> ökad koncentration av ägandet. Att ett system med löntagarfonder skulle<br /> stärka marknadsekonomin, som regeringen tycks hävda, är en slutsats som<br /> står i bjärt kontrast till vad flertalet av dem som granskat tanken på<br /> löntagarfonder kommit fram till.</p> <p>Ett likartat resonemang förs till förmån för inrättandet av en femte<br /> AP-fond. Här säger man i propositionen:</p> <p>Genom att bredda ägandet i näringslivet skulle en sådan femte AP-fond<br /> kunna bidra till att öka toleransen för höjd lönsamhet i näringslivet och även<br /> på det sättet öka företagens riskkapital.</p> <p>Att den fjärde AP-fonden skulle ha haft effekter av detta slag har oss<br /> veterligt inte hävdats tidigare. Den fjärde fondstyrelsen tillkom 1974. Att<br /> åren därefter skulle ha präglats av ökad tolerans för höjd lönsamhet i<br /> näringslivet från löntagarorganisationernas sida står på intet sätt i överensstämmelse<br /> med verkligheten. Regeringen har på intet sätt visat varför en<br /> femte AP-fond i detta hänseende skulle skilja sig från den fjärde.</p> <p>1978 års långtidsutredning räknar med en betydande uppgång i investeringsaktiviteten<br /> i den svenska ekonomin under perioden 1977-1983. Bruttoinvesteringarna<br /> skulle öka med 2,8 % per år; bostadsinvesteringarna skulle<br /> öka med 4,1 % per år efter att tidigare ha minskat under hela 1970-talet;<br /> industrins investeringar skulle öka med 4,7 % per år. Samtidigt förutses<br /> betydande underskott i den statliga budgeten, dvs. ett fortsatt behov av statlig<br /> upplåning på kapitalmarknaden.</p> <p>Allt detta leder till att ökade krav kommer att ställas på en väl fungerande<br /> kapitalmarknad. Vi har i dag inte denna väl fungerande marknad.<br /> Kapitalmarknadens funktionsförmåga har undergrävts dels genom en rad<br /> regleringar, dels genom de snedvridningar som skattesystemet skapat. Vi tror<br /> inte att man genom något alexanderskt svärdshugg kan lösa denna knut. För<br /> att balansera skattesystemets snedvridningseffekter är regleringar sannolikt</p> </div> <div class="block ml_5"><p>1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2527</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>nödvändiga. Bostadspolitiken gör andra regleringar nödvändiga. Enligt vår<br /> uppfattning bör emellertid ett mål för kreditpolitiken vara att successivt<br /> reducera behovet av regleringar för att därigenom steg för steg öka<br /> marknadens funktionsduglighet. Det bör ske genom att, såsom också<br /> framhålls i propositionen, i mycket hög grad anpassa räntenivån till vad<br /> jämvikten på kreditmarknaden kräver. Det bör vidare ske genom att man<br /> söker begränsa skattesystemets snedvridande effekter. Det bör ske genom en<br /> fortsatt internationalisering av kredit- och kapitalmarknaderna. Det bör ske<br /> genom att man lättar på emissionskontrollen.</p> <p>Företagens finansiering</p> <p>Regeringen betonar i propositionen nödvändigheten av en förbättring av<br /> företagens lönsamhet och soliditet. Vi delar självfallet denna uppfattning. En<br /> förbättring av näringslivets lönsamhet är en absolut förutsättning för den<br /> investeringsuppgång och ökade industriproduktion som 1978 års långtidsutredning<br /> redovisat i sina kalkyler. Det är en förutsättning för ökad anställningstrygghet<br /> på arbetsmarknaden och för att nya arbetstillfällen skall kunna<br /> skapas.</p> <p>Som vi anfört i andra sammanhang måste den ekonomiska politiken och<br /> skattepolitiken medverka till att underlätta denna lönsamhetsförbättring.<br /> Det måste bl. a. innebära att statsmakterna till dess rimliga lönsamhetsrelationer<br /> återställts avhåller sig från att lägga nya skatter eller ökade arbetsgivaravgifter<br /> på näringslivet.</p> <p>Trots den uppgång i lönsamhetsnivån som 1978 års långtidsutredning<br /> kalkylerar med fram till 1983 och som i stort sett liknar lönsamhetsbilden<br /> under 1970-talets första år är detta inte tillräckligt för att stoppa den<br /> ogynnsamma soliditetsutvecklingen. För att den önskade investeringsutvecklingen<br /> skall kunna realiseras kommer detta att ställa krav på att företagen<br /> kan tillföras nytt, riskvilligt kapital. Detta förutsätter emellertid, som<br /> framhålls i propositionen, att avkastningen på aktieplaceringar stiger.</p> <p>Såväl kapitalmarknadsutredningen som propositionen redovisar de<br /> problem det skulle innebära att med nuvarande skatteregler åstadkomma den<br /> erforderliga avkastningsökningen. 1 propositionen konstateras:</p> <p>Inte ens företag med mycket lönsamma investeringsprojekt klarar emellertid<br /> de höjningar av kapitalkostnaderna som relativt måttliga höjningar av<br /> placerarnas avkastning efter skatt skulle innebära. Detta är en följd av<br /> dubbelbeskattningen av bolagens vinster vid rådande marginalskattesatser.<br /> Som exempel nämner kapitalmarknadsutredningen att en privatperson med<br /> en marginalskatt på 75 % och ett avkastningskrav på 3 % måste ha en<br /> avkastning före skatt på 12 96. Vid 55 % bolagsskatt innebär detta att<br /> företagens kapitalkostnad blir 26,7 %.</p> <p>Man drar i likhet med kapitalmarknadsutredningen slutsatsen att det med<br /> hänsyn till dessa förhållanden är ”angeläget att åtgärder vidtas som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>höjer avkastningen för placerarna utan att företagens kapitalkostnader därför<br /> höjs”. Den rimliga konsekvensen av detta konstaterande är att dubbelbeskattningen<br /> av företagens vinster borde tas bort, antingen genom lättnader i<br /> bolagsskatten eller genom att bolagsskatt - hänförlig till utdelad vinst gottskrivs<br /> aktieägaren vid debiteringen av dennes skatt på utdelningen.</p> <p>Denna naturliga slutsats är regeringen emellertid inte i stånd att dra. Det är<br /> viktigt, säger man, ”att de förändringar som vidtas står i samklang med en<br /> rimlig fördelningspolitik. Av det skälet är någon större generell sänkning av<br /> bolagsskatten otänkbar. En sådan sänkning skulle nämligen ge de gamla<br /> aktieägarna mycket stora realisationsvinster.” Regeringen nöjer sig med att<br /> hänvisa till vidtagna modifieringar av den s. k. Annell-lagen.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör dubbelbeskattningen av företagsvinster systemet<br /> med en beskattning av vinsten först i företaget och därefter hos<br /> aktieägarna- avskaffas. Den svenska beskattningen bör anpassas till de regler<br /> i detta hänseende som successivt har genomförts i EG-området och där de<br /> numera tillämpas av flertalet medlemsstater. Dessa regler innebär att vid<br /> beräkning av aktieägarens inkomst uppburen utdelning läggs samman med<br /> den bolagsskatt som belöper på den del av vinsten som utdelningen<br /> motsvarar. Från den skatt som beräknas på denna summa avräknas den skatt<br /> som bolaget betalt, dvs. det vid aktieägarens inkomstberäkning gjorda<br /> tillägget. Genom att tillåta att avräkning får ske med hela den erlagda<br /> bolagsskatten kan dubbelbeskattningen elimineras.</p> <p>Avsikten med en åtgärd av detta slag är att aktieägande skall göras mer<br /> attraktivt - precis som regeringen förordar. Det är en orimlig ståndpunkt att<br /> på fördelningspolitiska grunder avvisa reformen därför att den leder till det<br /> avsedda resultatet. Det bör enligt vår uppfattning uppdras åt regeringen att<br /> förelägga riksdagen förslag om en reformerad dubbelbeskattning i enlighet<br /> med inom EG gällande regler.</p> <p>Kapitalmarknadsutredningen föreslog i sitt betänkande att de s. k. återlånen<br /> - dvs. den möjlighet arbetsgivare som betalar ATP-avgift har att återlåna<br /> hälften av vad de betalat föregående år - skulle slopas. Vi delar regeringens<br /> uppfattning att återlånerätten bör bibehållas. Vi delar också regeringens<br /> uppfattning att återlånerätten bör reformeras så att en möjlighet att få återlån<br /> för flera års inbetalda avgifter införs. Vi har inget att erinra mot att räntan på<br /> dessa lån knyts till statsobligationsräntan.</p> <p>Bostadssektorns finansiering</p> <p>I propositionen föreslås att det nuvarande systemet, enligt vilket stadshypoteksinstitutionens,<br /> Spintabs och BOFAB:s nyutlåning skall avse prioriterade<br /> projekt och 10 % får avse oprioriterade projekt, skall avskaffas. I stället<br /> föreslås ett system med två typer av obligationer, den ena avseende<br /> prioriterade placeringsobjekt; den andra avseende oprioriterade placeringsobjekt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Flera av remissinstanserna, däribland Bankföreningen och Näringslivets<br /> byggnadsdelegation har menat att en sådan ordning endast kan accepteras<br /> under förutsättning att de oprioriterade obligationerna får emitteras utan<br /> emissionskontroll och med fri räntebildning.</p> <p>Vi har i det föregående förordat en sådan inriktning av kreditpolitiken att<br /> kapitalmarknadsregleringarna successivt kan avskaffas. Så länge emissionskontrollen<br /> består anser vi det emellertid inte rimligt att just oprioriterade<br /> bostadsobligationer skulle undantas från denna. De låneobjekt det här är<br /> fråga om - bl. a. belåning av fastigheter i samband med överlåtelser, om- och<br /> tillbyggnader utan statliga lån - torde höra till de minst räntekänsliga på<br /> lånemarknaden till följd av gällande skatteregler. Frihet från ränte- och<br /> emissionskontroll inom denna sektor skulle möjliggöra en sådan räntesättning<br /> att betydande belopp kan undandras marknaden för industriobligationer.<br /> Det är inte på denna sektor en lättnad av emissionskontrollen bör<br /> påbörjas.</p> <p>Mot denna bakgrund ställer vi oss emellertid tveksamma till en avveckling<br /> av det nuvarande systemet, som åtminstone ger vissa garantier i vad avser<br /> finansieringen av oprioriterade låneobjekt. En reform bör anstå till dess det<br /> finns bättre förutsättningar att tillgodose kravet på frihet från emissionskontroll<br /> och räntereglering.</p> <p>I propositionen berörs de problem som sammanhänger med finansieringen<br /> i samband med förvärv av äldre fastigheter. Det framhålls, att det är<br /> ”angeläget att alla segregationstendenser i boendet, både i fråga om<br /> boendemiljö och boendeformer, motverkas. Även hushåll med begränsade<br /> ekonomiska resurser bör ges möjlighet att köpa ett äldre småhus om de så<br /> önskar.”</p> <p>Vi delar åsikten att det är önskvärt att förvärv av äldre fastigheter<br /> underlättas. F. n. förutsätter ett förvärv av en villafastighet i ett äldre<br /> bostadsområde vanligtvis att köparen har möjligheter att betala mycket höga<br /> kontantinsatser eller har goda bankförbindelser. En rimligsträvan bör vara att<br /> de finansiella spärrarna vid förvärv av en sådan fastighet inte bör vara<br /> påtagligt mycket mer svårforcerade än vid köp av en villafastighet i<br /> nyproduktionen. Man bör emellertid vara medveten om att det främsta<br /> resultatet av förbättrade refinansieringsmöjligheter inte torde bli någon<br /> nämnvärd sänkning av boendekostnaderna i samband med förvärvet av en<br /> äldre villafastighet utan snarare att priserna på sådana fastigheter skulle stiga i<br /> höjden.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör finansieringsfrågorna i samband med förvärv av<br /> äldre fastigheter göras till föremål för en utredning. Enligt propositionen<br /> skulle det uppdras åt den nyligen tillsatta bostadsrättsutredningen att också<br /> närmare studera möjligheten att införa någon form av behovsprövade lån i<br /> samband med fastighetsförvärv av detta slag. Vi är utomordentligt tveksamma<br /> till tanken på ett sådant system. Vi anser vidare inte att bostadsrättsutredningen<br /> är rätt forum för en utredning av dessa frågor. I stället bör en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>särskild utredning tillsättas. Den bör bl. a. studera hur man genom en lämplig<br /> anpassning av amorteringsreglerna skulle kunna förbättra refinansieringsmöjligheterna<br /> utan att de ovan nämnda priseffekterna skulle behöva<br /> inträffa.</p> <p>I propositionen föreslås en sänkning av amorteringstiden för bostadsinstitutens<br /> bottenlån. Vi har inget att invända mot en sådan åtgärd.</p> <p>Den offentliga sektorns finansiering</p> <p>Vi har i flera andra sammanhang diskuterat de problem som sammanhänger<br /> med det växande underskottet i den statliga budgeten. Med de<br /> antaganden om den offentliga sektorns tillväxt som gjorts i långtidsutredningen<br /> skulle detta underskott komma att bestå under betydande tid<br /> framöver. Det statliga budgetunderskottet skulle enligt dessa beräkningar<br /> uppgå till ca 25 miljarder kronor år 1983; statens underskott i finansiellt<br /> sparande skulle uppgå till ca 14,4 miljarder kronor och den konsoliderade<br /> offentliga sektorns sparandeöverskott skulle stanna vid ca 1 miljard kronor.<br /> Det statliga budgetunderskottet medför självfallet problem för<br /> kapitalmarknaden.</p> <p>I såväl motionen 1978/79:1108 som motionen 1978/79:2349 angående<br /> skattepolitiken har vi betonat att detta underskott i främsta rummet bör<br /> angripas genom en begränsning av den offentliga sektorns utgiftsexpansion. 1<br /> den senare motionen framhöll vi att enligt vår uppfattning den utveckling av<br /> industriproduktionen, industrins investeringar och den begränsning av<br /> kostnadsutvecklingen i svenskt näringsliv som långtidsutredningen utgår<br /> ifrån i sina kalkyler inte är förenlig med den skärpning som långtidsutredningens<br /> antaganden om den offentliga sektorns tillväxt förutsätter.</p> <p>Även om den offentliga sektorns tillväxt begränsas i förhållande till vad<br /> långtidsutredningen antagit, kommer ändå ett betydande budgetunderskott<br /> att kvarstå under avsevärd tid. De problem avseende fördelningen av<br /> begränsade kapitalmarknadsresurser som detta innebär och kommer att<br /> innebära är givetvis inget annat än spegelbilden av problemet hur samhällets<br /> reala resurser skall fördelas mellan olika ändamål.</p> <p>Teoretiskt kan man tänka sig att det statliga budgetunderskottet kan<br /> reduceras genom skattehöjningar. Dessa skulle kunna ta formen av arbetsgivaravgiftshöjningar<br /> eller införandet av den produktionsfaktorskatt som det<br /> socialdemokratiska partiet förordar. Resultatet skulle bli att under det att<br /> statens finansiella underskott minskade skulle näringslivets finansiella<br /> underskott öka. Möjligen skulle förbättringen av statens finansiella sparande<br /> bli något större än försämringen av näringslivets genom att näringslivets<br /> investeringsbenägenhet till följd av den minskade lönsamhet som avgiftsskärpningen<br /> leder till skulle minska. Därigenom skulle statsmakterna så att<br /> säga lagstiftningsvägen ha löst problemet om hur de begränsade reala<br /> resurserna skall användas - till sin egen ”fördel” och till nackdel för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>näringslivets investeringar. Det vore å andra sidan en lösning som skulle stå i<br /> konflikt med de i långtidsutredningen uppsatta målen beträffande näringslivets<br /> investeringar.</p> <p>Alternativt kan man tänka sig att det statliga budgetunderskottet reduceras<br /> genom en skärpt beskattning av hushållen i form av höjd moms eller höjd<br /> inkomstskatt. Om skattebetalarna accepterade denna åtgärd genom att i<br /> motsvarande grad dra ner sin konsumtion, skulle från kapitalmarknadens<br /> synpunkt en lättnad ha uppnåtts. Vi tror emellertid att resultatet snarare<br /> skulle bli att hushållen dels drog ner sitt sparande, dels avtalsvägen skulle<br /> söka kompensera sig för de höjda skatterna. Det bör observeras att<br /> långtidsutredningens siffror innebär att hushållens reala inkomster efter skatt<br /> skulle minska med ca 0,5 % per år fram till 1983. Vi bedömer redan detta som<br /> oförenligt med uppsatta stabiliseringspolitiska mål. De problem som ytterligare<br /> skatteskärpningar skulle leda till skulle enligt vår bedömning mer än väl<br /> överväga de eventuella vinster i fråga om ökad tillgång till långsiktigt kapital<br /> som skatteskärpningen måhända marginellt skulle ge.</p> <p>Problemen med finansieringen av den offentliga sektorns finansieringsbehov<br /> kan endast lösas genom en begränsning av dess utgiftsanspråk.</p> <p>Vi delar uppfattningen i propositionen att det är nödvändigt att förhindra<br /> att budgetunderskottet ger upphov till en alltför kraftig ökning av penningmängden<br /> i ekonomin. För att motverka detta bör staten i ökad utsträckning<br /> placera sin upplåning på den inhemska kapitalmarknaden utanför bankerna.</p> <p>Den viktigaste formen för upplåning utanför bankerna är traditionellt<br /> premie- och sparobligationer. Möjligheterna att med räntevapnet öka intresset<br /> för placeringar i obligationer är utomordentligt begränsat. Vid en inflation<br /> på 6 % måste en person med 80 % marginalskatt fä en nominell förräntning<br /> på 30 % för att fä 0 % realränta efter skatt; vid en marginalskatt på 85 % och<br /> en förmögenhetsskatt på 1 % måste den nominella räntan uppgå till 46,7 %.<br /> Det är mot denna bakgrund uppenbart att en ökad statlig upplåning från<br /> hushållssektorn fordrar låneformer som är förenade med betydande skattefavörer.</p> <p>Enligt vår uppfattning är det angeläget att man bygger vidare på det system<br /> med skattesparande som introducerades år 1978. Vi har i andra sammanhang<br /> förordat att de medgivna sparbeloppen ökas. Det torde vidare vara nödvändigt<br /> att i ökad utsträckning emittera sparobligationer med betydande<br /> skattefavörer. Det bör uppdras åt regeringen att förelägga riksdagen förslag<br /> om regler för ett sådant obligationssparande.</p> <p>Det bör emellertid i detta sammanhang också framhållas att det är<br /> nödvändigt att den statliga lånepolitiken inte ges en sådan utformning att<br /> man med skattefavörer på de statliga lånen försvårar för andra placerare på<br /> kapitalmarknaden. Det vore t. ex. orimligt om placeringar i statliga sparob</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ligationer för hushållen tedde sig avkastningsmässigt fördelaktigt framför till<br /> exempel ett riskvilligt aktiesparande.</p> <p>Det är enligt vår uppfattning nödvändigt med en översyn av hur<br /> skattesystemet påverkar sparandet och hushållens prioritering mellan olika<br /> sparformer. En utredning i syfte att föreslå lättnader och åtgärder för att<br /> komma till rätta med olika snedvridningseffekter i detta hänseende bör<br /> snarast tillsättas.</p> <p>I avvaktan på att en utredning av här förordat slag kan leda till åtgärder bör<br /> enligt vår mening det s. k. sparavdraget höjas. Det bör uppdras åt regeringen<br /> att förelägga riksdagen förslag om en successiv höjning.</p> <p style="text-align:right;">AP-fonden</p> <p>AP-fonden har och kommer framgent att ha stor betydelse för utbudet av<br /> långt lånekapital.</p> <p>1 propositionen 1978/79:202 föreslås en höjning av ATP-avgiften med<br /> 0,25 % per år under perioden 1980-1984. Avgiften skulle därmed öka från<br /> 11,75 % under innevarande år till 13 % år 1984. Höjningen motiveras med att<br /> det för de närmaste åren föreligger ett behov av att förbättra det offentliga<br /> sparandet. I samma proposition föreslås också en vidgning av underlaget för<br /> beräkning av arbetsgivaravgifter.</p> <p>Den föreslagna arbetsgivaravgiften har i olika sammanhang kopplats<br /> samman med tillskapandet av en femte AP-fond.</p> <p>Vi har i avsnittet om den offentliga sektorns finansiering redovisat vår syn<br /> på möjligheten att genom arbetsgivaravgiftshöjningar minska det statliga<br /> budgetunderskottet. Sådana skattehöjningar står enligt vår uppfattning i<br /> motsättning till strävandena att öka näringslivets lönsamhet. För den<br /> ifrågavarande perioden 1980-1984, då en sådan lönsamhetsförbättring är av<br /> strategisk betydelse för möjligheterna att realisera övergripande ekonomiskpolitiska<br /> mål, bör enligt vår uppfattning någon arbetsgivaravgiftshöjning inte<br /> komma till stånd.</p> <p>Det här sagda innebär självfallet inte att vi för all framtid motsätter oss<br /> höjningar av ATP-uttaget. Detta måste anpassas efter vad som är erforderligt<br /> för att gjorda pensionsutfästelser skall kunna infrias. Den i propositionen<br /> 1978/79:202 föreslagna höjningen är emellertid på intet sätt erforderlig med<br /> hänsyn till vad pensionssystemet kräver. Vi menar att en höjning nu tvärtom<br /> står i motsättning till möjligheterna att mot slutet av detta århundrade klara<br /> gjorda pensionsutfästelser. Olika arbetsgivaravgiftshöjningar i nuvarande<br /> läge skulle nämligen negativt påverka den ekonomiska tillväxten och därmed<br /> medverka till att basen för framtida avgiftsuttag blir mindre. Den bästa<br /> säkerheten för att samhället skall kunna garantera gjorda pensionsutfästelser<br /> i framtiden är en stark ekonomi.</p> <p style="text-align:right;">1 vad gäller frågan om inrättandet av en femte AP-fondstyrelse har vi i det<br /> föregående avvisat argumenten till förmån för en sådan. Den leder inte till en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>breddning utan till en ytterligare koncentration av ägandet; det framstår som<br /> utomordentligt osannolikt att tillskapandet av en sådan fond skulle öka<br /> ”toleransen för höjd lönsamhet i samhället” och att löntagarna skulle<br /> begränsa sina anspråk på reala löneökningar efter skatt därför att ännu en<br /> AP-fondstyrelse tillsätts. Vi kommer att avvisa förslag om en femte<br /> AP-fondstyrelse, om ett sådant väcks i riksdagen.</p> <p>1 propositionen 1978/79:165 föreslås en ändring i AP-fondens reglemente.<br /> Det skall enligt förslaget inskrivas att fondstyrelserna inte bara skall förvalta<br /> AP-fonden på ett sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för<br /> försäkringen för tilläggspension och sålunda för pensionärerna. Fondstyrelserna<br /> skall också i sin placeringspolitik göra allmänna ekonomisk-politiska<br /> och kreditpolitiska bedömningar. Enligt vår uppfattning är detta uppgifter<br /> sorn inte bör ankomma på AP-fondens styrelser. I allmänhet torde detta inte<br /> vara något problem. Kapitalmarknadsutredningen konstaterar i sitt betänkande<br /> att fondens placeringspolitik varit väl avpassad med hänsyn till den<br /> ekonomiska politikens olika krav. Om emellertid en konflikt skulle kunna<br /> tänkas uppstå, bör enligt vår mening AP-fondstyrelsernas uppgift vara att på<br /> bästa sätt tillvarata pensionärernas intressen, inte att bedriva ekonomisk<br /> politik.</p> <p>Förslaget är enligt vår uppfattning anmärkningsvärt. Vi motsätter oss med<br /> bestämdhet den föreslagna ändringen.</p> <p>Vi hälsar med tillfredsställelse förslaget i propositionen om en begränsning<br /> av AP-fondens rätt att inneha aktier i ett och samma företag. Från moderat<br /> håll har tidigare förordats att en sådan gräns skall sättas vid 5 %. Vi kan<br /> emellertid acceptera den nu föreslagna tioprocentsgränsen. En sådan tioprocentsgräns<br /> bör dock avse hela AP-fondens aktieinnehav.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:57px;">att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:57px;">1. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om<br /> successiva lättnader i fråga om kapitalmarknadsregleringarna,</p> <p style="margin-left:57px;">2. att hos regeringen hemställa om förslag till upphävande av<br /> dubbelbeskattningen av företagsvinster enligt inom EG gällande<br /> regelsystem,</p> <p style="margin-left:57px;">3. att avslå vad som i propositionen föreslagits om borttagande av<br /> nu gällande regler att 10 % av bostadsfinansieringsinstitutens<br /> upplåning får avse icke prioriterad utlåning och ersättandet av<br /> detta system med två obligationsserier,</p> <p style="margin-left:57px;">4. att hos regeringen hemställa om tillsättandet av en utredning<br /> med uppgift att utarbeta förslag till åtgärder ägnade att underlätta<br /> finansieringen vid köp av äldre villafastigheter,</p> <p style="margin-left:57px;">5. att hos regeringen hemställa om tillsättandet av en utredning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2527</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_10"><p style="margin-left:14px;">om hur skattesystemet påverkar sparandet samt hur nuvarande<br /> snedvridningseffekter skall kunna motverkas,</p> <p style="margin-left:14px;">6. att hos regeringen hemställa om förslag till regler för utgivande<br /> av sparobligationer med förmånlig skatteberäkning,</p> <p style="margin-left:14px;">7. att hos regeringen hemställa om förslag till en successiv höjning<br /> av det s. k. sparavdraget,</p> <p style="margin-left:14px;">8. att avslå förslaget till ändring av 11 § i AP-fondens reglemente<br /> om att AP-fondstyrelsernas uppgift ej blott skall vara att på<br /> bästa sätt gagna försäkringen för tilläggspensioner utan att<br /> fondstyrelserna också skulle göra ekonomisk-politiska och<br /> kreditpolitiska överväganden,</p> <p style="margin-left:14px;">9. att godkänna de i motionen förordade riktlinjerna för politiken<br /> på kapitalmarknadens område.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Stockholm den 18 april 1979<br /> GÖSTA BOHMAN (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) ERIC KRONMARK (m)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)<br /> ERIK HOVHAMMAR (m)<br /> PER PETERSSON (m)</p> </div> <div class="block ml_26"><p>ALLAN HERNELIUS (m)<br /> TAGE MAGNUSSON (m)<br /> ALF WENNERFORS (m)<br /> NILS CARLSHAMRE (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>INGRID DIESEN (m)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_16"><p>r</p> </div> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_5"><p>GOTAB 62009 Stockholm 1979</p> </div> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_43" /> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 2 undertecknare 0 ERIC KRONMARK m 3 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 4 undertecknare 0 ERIK HOVHAMMAR m 5 undertecknare 0 PER PETERSSON m 6 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 7 undertecknare 0 TAGE MAGNUSSON m 8 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 9 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 10 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 11 undertecknare 0 INGRID DIESEN m 12 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 13 undertecknare G2022527 av Gösta Bohman m. fl. mot_197879__2527.pdf 321882 pdf med anledning av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden https://data.riksdagen.se/fil/E46CE3A3-DD93-4628-B0BC-1857A639360B