3107313 G2022427 1978/79 2427 mot mot Motion 1978/79:2427 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 2427 0 1979-03-29 00:00:00 2014-11-04 16:54:10 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022427/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022427 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022427 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Motion<br /> 1978/79: 2427</p> <p style="margin-left:3px;">av Olof Palme m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för<br /> industripolitiken, m. m.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1. Näringspolitik för arbete, trygghet och utveckling</p> <p style="margin-left:3px;">1.1 Utgångspunkter</p> <p style="margin-left:3px;">Den industriella utvecklingen har inneburit en radikal omdaning av<br /> det svenska samhället. Den ökade industriproduktionen har möjliggjort<br /> en kraftig välfärdsökning för vårt folk. Vi har i dag en levnadsstandard<br /> i vårt land som knappast överträffas i något annat land. Till de förbättrade<br /> levnadsförhållandena har i mycket hög grad bidragit våra<br /> kraftiga satsningar på en utbyggnad av den gemensamma sektorn. En<br /> förutsättning för denna utbyggnad har emellertid även det varit att den<br /> svenska industrin kunnat expandera och framgångsrikt kunnat sälja<br /> sina produkter på inhemska och internationella marknader.</p> <p style="margin-left:3px;">Men industrialiseringen har också en baksida. En alltmer uppskruvad<br /> arbetstakt och dåliga arbetsmiljöer sliter hårt på människorna. En ökad<br /> produktion tär på våra knappa naturresurser och hotar att förstöra<br /> vår miljö genom att förorena luft och vatten. En ökad automatisering<br /> minskar själva arbetets positiva innehåll.</p> <p style="margin-left:3px;">Den industrialiserade västvärlden lever sedan några år i en akut<br /> kris. Den djupa och långvariga konjunkturnedgången har blottlagt och<br /> accentuerat en rad långsiktiga problem. En svag efterfrågan på industriprodukter<br /> har kombinerats med ett behov av en omstrukturering<br /> och förnyelse av industrin i många länder. Det politiska receptet som<br /> tillgripits har varit svångremspolitiken. I land efter land har vi kunnat<br /> se effekterna av detta. Löntagarna har åter fått ta konsekvenserna av<br /> marknadsekonomins misslyckanden i form av en starkt stigande arbetslöshet.<br /> Det finns tecken som tyder på att detta är förhållanden som<br /> löntagarna får fortsätta att leva med i många länder även om en förbättrad<br /> konjunktur för en tid kan dölja en del av de grundläggande<br /> problemen. Även i vårt land höjs röster för en mera markerad politik<br /> i denna riktning.</p> <p style="margin-left:3px;">Den svenska socialdemokratin kan aldrig ställa sig bakom en defensiv<br /> och löntagarfientlig politik. En fortsatt industriell expansion är nödvändig<br /> i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna få resurser att gå<br /> vidare i vår strävan att tillfredsställa människomas behov vad gäller<br /> arbete, trygghet och omvårdnad. Den krävs för att vi skall kunna<br /> minska klyftorna i samhället. Den krävs för att vi skall kunna få till</p> <p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2427</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">stånd en regional balans i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna<br /> värna vårt lands ekonomiska oberoende.</p> <p>Men vi kan inte acceptera en okontrollerad industriexpansion på<br /> marknadskrafternas villkor. En sådan utveckling leder ofelbart till en<br /> ökad utslagning och otrivsel och till en rovdrift på våra naturresurser.<br /> För socialdemokratin är det inte industriexpansionen i sig utan dess<br /> resultat som är avgörande. För oss står människan i centrum. Det är<br /> därför vi kräver en social näringspolitik i stället för en politik där<br /> anonyma och okontrollerbara faktorer bestämmer färdriktning och<br /> resultat.</p> <p>1.2 Förutsättningar och krav</p> <p>Inom stora delar av industrin finns f. n. en inte obetydlig outnyttjad<br /> kapacitet. Den har uppskattats till storleksordningen 10 å 15 procent.<br /> Den finns i form av såväl outnyttjade produktionsanläggningar (kapital)<br /> som underutnyttjande av anställd arbetskraft och arbetslösa industriarbetare.<br /> Vid en konjunkturuppgång kan man dock räkna med<br /> att inom något eller några år större delan av denna outnyttjade kapacitet<br /> tas i anspråk. Detta gäller dock inte branscher där efterfrågan<br /> av strukturella skäl inte väntas återvända särskilt snabbt. Ett exempel<br /> härpå är varvsindustrin.</p> <p>På något längre sikt måste dock kraftig utbyggnad av industrins<br /> produktionsapparat till. Det är rimligt att räkna med att behovet av<br /> investeringar i framtiden kommer att vara större än hittills för att<br /> öka produktionen. Skälet härtill är — förutom behovet av en ökad<br /> produktion — att det nu tycks finnas en klar tendens till minskande<br /> arbetsproduktivitet.</p> <p>Förutsättningarna i fråga om efterfrågan på industrins produkter<br /> torde vara mindre gynnsamma under 1980-talet än de var under<br /> 1960-talet och 1970-talets första hälft. Efterfrågan på industriprodukter<br /> beror i allt väsentligt på två faktorer, nämligen den privata konsumtionen<br /> resp. utrikeshandelns utveckling. En ganska given utgångspunkt<br /> för utvecklingen under 1980-talet torde vara att den privata<br /> konsumtionen kommer att växa långsammare än tidigare. Detta betyder<br /> då en lägre tillväxt i den inhemska efterfrågan på industriprodukter.</p> <p>Praktiskt taget alla bedömningar av den internationella utvecklingen<br /> pekar på att världshandeln totalt sett kommer att växa klart mera<br /> långsamt under 1980-talet än under 1960-talet. Skälen härtill är två.<br /> För det första kommer man med största sannolikhet i de flesta stora<br /> industriländer att ha en mera långsam allmän ekonomisk tillväxt än<br /> under 1960-talet. Till detta kommer att 1960-talet i hög grad kännetecknades<br /> av att handeln utvecklades betydligt snabbare än den totala<br /> produktionen, dvs. man fick en ökad internationell integration, vilket<br /> var en ”engångseffekt” av den kraftiga liberalisering som skedde av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_43"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>världshandeln genom allmänna tullsänkningar och utvecklandet av<br /> tullunioner och frihandelsblock.</p> <p>För att uppnå en tillräckligt snabb ökning av efterfrågan på industriprodukter<br /> är det därför nödvändigt att den svenska industrin ökar<br /> sina marknadsandelar såväl på exportmarknaden som på hemmamarknaden.<br /> Detta kräver att den svenska industrin slår vakt om och förbättrar<br /> sin internationella konkurrenskraft.</p> <p>Konkurrenskraften avgörs inte enbart av vårt relativa kostnadsläge.<br /> Detta beror också på råvarukostnader och växelkurser. Även andra<br /> faktorer påverkar dock i hög grad den internationella konkurrenskraften.<br /> Sådana faktorer är produkternas kvalitet, grad av teknisk utveckling<br /> och anpassning till behoven på marknaden samt företagens<br /> marknadsf öringsansträngningar.</p> <p>Konkurrenskraften påverkas också i hög grad av strukturella förändringar<br /> i världshandeln som innebär att utpräglade låglöneländer<br /> med avancerad teknologi kommer in på marknaden inom vissa<br /> branschområden. Möjligheten att möta denna konkurrens med kostnadssänkningar<br /> är i vissa fall obefintlig.</p> <p>Slutresultatet av detta kan väl tänkas bli en svagare växande världsmarknad<br /> med allmänt sett skärpt konkurrens och med en nästan mördande<br /> konkurrens på vissa områden.</p> <p>Detta kommer i sin tur att leda till att många produkter och produktionsmetoder<br /> kommer att slås ut från marknaden. I och för sig<br /> är detta inte något nytt. Vi har tidigare under hela efterkrigstiden sett<br /> samma fenomen. Det som skiljer från tidigare perioder är emellertid<br /> att</p> <p>— konkurrensen nu blir ännu hårdare än tidigare,</p> <p>— kraven på snabbhet i anpassningen i företag och branscher okar,</p> <p style="margin-left:19px;">— även större fabriksenheter kommer att drabbas mot tidigare huvudsakligen<br /> mindre produktionsenheter. (Jämför t. ex. varven, stålindustrin<br /> etc.),</p> <p style="margin-left:19px;">— omställningarna kombinerades tidigare ofta med en stark expansion<br /> inom en rad andra industriella områden. Sannolikheten är i dag<br /> betydligt mindre att en sådan allmän expansion skall uppkomma<br /> spontant.</p> <p>Samtidigt måste som vi tidigare framhållit den industriella utvecklingen<br /> ske med ett ökat hänsynstagande till de enskilda människornas<br /> behov och önskningar.</p> <p>Sammantaget ställer detta mycket stora krav på vår närings- och<br /> industripolitik. Enligt socialdemokraternas mening måste en sådan politik<br /> grundas på följande:</p> <p>• Sverige behöver en fortsatt långsiktig industriell<br /> expansion. Detta är nödvändigt för att vi skall kunna förverkliga<br /> målen arbete åt alla och få resurser för en fortsatt utbyggnad</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av den gemensamma sektorn, en ökad social och ekonomisk utjämning<br /> och en balanserad regional utveckling,</p> <p>• Industriutvecklingen måste ske på människornas<br /> villkor. Utvecklingen får inte ske till priset av utslagning<br /> och sämre arbetsförhållanden. Arbetsmiljön — såväl psykisk som fysisk<br /> — måste förbättras. Utvecklingen får inte innebära en rovdrift med<br /> våra naturresurser.</p> <p>• Våra satsningar på forskning och teknisk utveckling<br /> måste ökas kraftigt. Detta är nödvändigt för att<br /> vi skall kunna utveckla nya industriella verksamheter, effektivisera vår<br /> produktionsapparat och höja kvaliteten på vår produktion. Vi måste<br /> också öka satsningarna för att förbättra den industriella miljön,</p> <p>• Vi måste vidareutveckla våra basnäringar. Parallellt<br /> med våra satsningar på nya produktområden måste vi slå vakt<br /> om, effektivisera och vidareutveckla våra traditionella basnäringar.<br /> Vi har inte råd att utan ansträngningar ge upp arbeten, branscher eller<br /> delbranscher. I våra basnäringar finns en betydande utvecklingspotential<br /> som måste tas till vara,</p> <p>• Vi måste låta vår väl utvecklade gemensamma<br /> sektor bli en motor i vår industriutveckling. Inom<br /> stora delar av den gemensamma sektorn har vi i vårt land nått en<br /> utvecklingsnivå som är utomordentligt hög vid en internationell jämförelse.<br /> Våra erfarenheter och kunnande liksom våra högt ställda krav<br /> på samhällsservice måste tas till vara inom industrisektorn och stimulera<br /> industriutvecklingen,</p> <p>• De anställda måste på ett helt annat sätt än hittills<br /> delta i industrins utveckling. De anställdas medverkan<br /> i och inflytande över de beslut som styr utvecklingen måste<br /> ökas. Detta är inte bara en demokratisk rättighet. Det är också helt<br /> nödvändigt att de anställdas erfarenheter och kunnande på alla nivåer<br /> tas till vara i företagen. Det har gång på gång visat sig att de anställda<br /> tidigt såväl inser problem som utarbetar lösningar. Detta är en resurs<br /> som inte får förbigås.</p> <p>• Vi måste vara beredda att gemensamt säkra de<br /> resurser som krävs för en positiv industriutveckling.<br /> Industrins finansiering kan långsiktigt endast tryggas genom<br /> kollektiva ansträngningar. Löntagarfonder samt struktur- och utvecklingsfonder<br /> är därför nödvändiga.</p> <p>Vi övergår nu till att närmare redovisa vår syn på industripolitikens<br /> roll och utformning.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>2. Industripolitiken och den industriella utvecklingen</p> <p>2.1 Industripolitikens uppgifter</p> <p>Huvuduppgifterna för industripolitiken kan grovt sett sägas vara<br /> att dels initiera och underlätta en anpassning inom företag och branscher<br /> till den ständigt föränderliga internationella konkurrensen som<br /> den svenska industrin har att möta, dels få till stånd de framtidsinriktade<br /> satsningar som är nödvändiga för en långsiktigt positiv in</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_43"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>dustriutveckling i vårt land. Sådana satsningar — på nya produkter,<br /> ny produktionsteknik och nya marknader — blir i allt högre grad så<br /> stora och riskfyllda att företagen kommer att sakna vilja eller resurser<br /> att genomföra dem. Samtidigt kan dylika projekt vara av avgörande<br /> betydelse för produktionsenheters och i vissa fall hela branschers<br /> framtid. Det är vidare ett krav att de nödvändiga omställningarna<br /> inom industrin sker på ett sådant sätt att påfrestningarna för de berörda<br /> människorna, orterna och regionerna så långt möjligt begränsas.</p> <p>Detta är vittomfattande uppgifter, som inte har några enkla lösningar.<br /> Industripolitiken har ju också kommit att innefatta ett brett<br /> spektrum av åtgärder; vissa selektiva, andra mer generella, vissa med<br /> snabb genomslagskraft, andra med effekter först i det längre tidsperspektivet.<br /> Som exempel kan nämnas åtgärder för att stimulera<br /> forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och utom företagen,<br /> åtgärder för att underlätta industrins kapitalförsörjning och exportstimulerande<br /> åtgärder. Vidare kan pekas på åtgärder för att underlätta<br /> utvecklingen för vissa företagskategorier med särskilda förutsättningar<br /> och problem, t. ex. mindre och medelstora företag.</p> <p>Den del av industripolitiken som under de senaste åren kommit<br /> att få en särskild betydelse är branschpolitiken, dvs. de åtgärder som<br /> syftar till att förändra strukturen — vad gäller t. ex. ägarförhållanden,<br /> produktionens inriktning och fördelning mellan olika företag,<br /> företagens och produktionsenheternas storlek samt samspelet mellan<br /> företagen — i branscher eller delbranscher för att därigenom stärka<br /> den samlade konkurrenskraften.</p> <p>Den företags- och branschmässiga anpassning som krävs inom den<br /> svenska industrin blir i många fall genomgripande. Detta betyder att<br /> branschpolitiken även i framtiden måste ges en central roll. I flera<br /> branscher krävs betydande strukturella förändringar för att ge företagen<br /> en erforderlig internationell konkurrenskraft. Konsekvenserna<br /> för de anställda blir ofta avsevärda. Samtidigt måste stora satsningar<br /> ske i ny produktionsutrustning, förbättrad marknadsföring och intensifierad<br /> forsknings- och utvecklingsverksamhet.</p> <p>Det tjänar inget syfte att söka gradera betydelsen av dessa olika<br /> typer av åtgärder, även om självfallet effekterna varierar. De har alla<br /> sin plats i en samlad och aktiv industripolitik, och vi kommer senare<br /> i denna motion att närmare redovisa våra förslag inom olika delområden.</p> <p>2.2 Regeringspropositionen</p> <p>De borgerliga partiernas syn på näringslivets utveckling och på<br /> industripolitiken grundas på en starkt överdriven tilltro till marknadskrafternas<br /> möjligheter att lösa de problem som uppkommer inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>industrin. Detta har präglat såväl den tidigare trepartiregeringens som<br /> den nuvarande regeringens uttalanden angående industripolitiken.</p> <p>Verkligheten kom dock att snabbt sätta denna inställning på hårda<br /> prov. Trepartiregeringen tvingades snart överge den s. k. Aslingdoktrinen.<br /> På område efter område blev statliga åtgärder nödvändiga.<br /> Dess värre lät man dock inte de faktiska förhållandena sätta några<br /> spår i den grundläggande inställningen till samhällets ansvar för och<br /> medverkan i näringslivets utveckling. Följden blev en industripolitik<br /> som utmärktes av att allt större resurser ställdes till företagens förfogande<br /> utan varje form av planering och inflytande från samhällets<br /> sida. Det skall dock inte förnekas att dessa åtgärder i några fall förhindrade<br /> en utveckling som kunnat få stora konsekvenser för företagens<br /> fortlevnad och därmed för sysselsättningen.</p> <p>Vi kan sålunda konstatera att trepartiregeringen trots en grundläggande<br /> motvilja tvingades engagera staten i flera utsatta industribranscher.<br /> Detta var emellertid en helt igenom defensiv politik. Också<br /> vad avser övriga delar av industripolitiken saknar man ett aktivt engagemang.<br /> Åtgärderna för att underlätta den långsiktiga förnyelsen av<br /> den svenska industrin var mycket begränsade. Detta överläts åt marknadskrafterna.<br /> Som vi från socialdemokratisk sida gång på gång har<br /> visat har denna passivitet fått stora negativa effekter. Som exempel<br /> kan nämnas den nedgång i industrins investeringar och i forskningsoch<br /> utvecklingsverksamheten som noterats under senare år.</p> <p>Det var mot bakgrund av denna frånvaro av en planerad och målinriktad<br /> industripolitik från trepartiregeringens sida som vi med intresse<br /> emotsåg den nuvarande regeringens riktlinjer för industripolitiken.<br /> Tyvärr tvingades vi återigen konstatera att den borgerliga industripolitikens<br /> främsta kännetecken är just avsaknaden av en målmedveten<br /> industripolitik. I regeringspropositionen finns visserligen en<br /> analys av den svenska industrins problem som vi i långa stycken kan<br /> instämma i. I vissa fall drar regeringen konkreta slutsatser av sin<br /> analys. På ett par områden föreslår man t. o. m. åtgärder. Dessa åtgärder<br /> hänför sig dock uteslutande till den del av industripolitiken<br /> som gäller industrins utveckling i det långa tidsperspektivet. Detta<br /> gäller bl. a. inrättandet av en central utvecklingsfond — ett förslag som<br /> vi från socialdemokratisk sida fört fram vid ett flertal tillfällen under<br /> de senaste åren, bl. a. i samband med att trepartiregeringen avskaffade<br /> den fond som då fanns. Även dessa långsiktiga förslag är dock helt<br /> otillräckliga, och vi återkommer senare i motionen till de förändringar<br /> och kompletteringar av regeringsförslagen som är nödvändiga. Den<br /> avgörande bristen i regeringsförslaget är dock den fullständiga avsaknaden<br /> av vilja att söka lösa de problem som svensk industri har att<br /> möta under de närmaste åren och som kommer att avgöra sysselsättningen<br /> för tiotusentals industrianställda.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_43"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I den nu framlagda propositionen har regeringen sålunda ytterligare<br /> utvecklat den borgerliga synen på industripolitiken. Det är minst sagt<br /> häpnadsväckande att de senaste årens utveckling, som på ett för alla<br /> uppenbart sätt visat de fria marknadskrafternas oförmåga att trygga<br /> människors sysselsättning och orters och regioners fortlevnad, inte satt<br /> några spår i regeringens syn på behovet av engagemang från samhällets<br /> sida i industriutvecklingen. Enligt de av regeringen förordade riktlinjerna<br /> för den framtida industripolitiken skall ansvaret för vårt lands<br /> industriella utveckling och därmed för hela vår välståndsutveckling<br /> helt läggas i företagens händer. Först när problemen på något område<br /> blivit akuta är samhällsingripanden motiverade. Dessa skall dock även<br /> i sådana fall begränsas så långt som möjligt.</p> <p>Innehållet i propositionen är emellertid i många fall svårtolkat på<br /> grund av de svepande generaliseringarna och de sinsemellan motstridiga<br /> slutsatser som redovisas samt den gång på gång återkommande skillnaden<br /> mellan å ena sidan problemanalys och slutsatser och å andra<br /> sidan de konkreta åtgärdsförslagen.</p> <p>Varken konkreta erfarenheter eller förväntade framtida problem<br /> tillåts sätta spår i form av förslag till åtgärder för att komma till rätta<br /> med problemen. Visserligen framhålls gång på gång att det krävs ”en<br /> mängd samhällsfunktioner som stödjer, förbättrar och korrigerar marknadens<br /> funktionssätt”. Något konkret program för sådana åtgärder<br /> lämnas dock inte. I stället ges ett antal opreciserade exempel på vad<br /> som avses. Vad man då pekar på är ett vitt svep över hela det politiska<br /> fältet: stabiliserings- och skattepolitiken, handelspolitiken, regionalpolitiken,<br /> miljöpolitiken, konsumentpolitiken etc.</p> <p>Det är sålunda inte möjligt att ur propositionen utläsa regeringens<br /> syn på hur industripolitiken konkret bör utformas. Detta skulle kunna<br /> vara ett tecken på en allmänt bristande handlingskraft och framsynthet.<br /> Det faktiska förhållandet är emellertid inte detta. Tvärtom är det så<br /> att regeringen i propositionen klart avvisar en planerad industripolitik.<br /> Ett utmärkande drag i regeringens argumentation är just avståndstagandet<br /> från en aktiv medverkan från samhällets sida i industrins<br /> utveckling. I propositionen sägs bl. a. att det ”är av största vikt att<br /> framhålla att statliga organ i allmänhet inte har någon unik kompetens<br /> att förutsäga marknadsutvecklingen och att peka ut delbranscher,<br /> företag, produkter och affärsidéer som i framtiden kommer att ha<br /> framgång på marknaden. Det är också svårt för statsmakterna att<br /> förutse vilka branscher som kommer att få problem. Visserligen finns<br /> det ofta varnande röster som förutser tillbakagång i vissa branscher,<br /> men de balanseras nästan alltid av mer optimistiska tongångar från<br /> andra håll.”</p> <p>Slutsatsen att statliga organ ”i allmänhet” saknar ”unik” kompetens<br /> att göra korrekta prognoser kan i och för sig inte bestridas. Såvitt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>vi har oss bekant har aldrig någon heller hävdat motsatsen. Det är<br /> därför en aktiv industripolitik förutsätter en samverkan mellan<br /> statsmakterna, företagen och de anställda, där varje<br /> part har sina särskilda kompetensområden. Inte minst de anställdas<br /> insikter om vad som sker inom resp. områden är särskilt värda att<br /> beakta. Vi har ett flertal exempel — bl.a. inom den finmekaniska<br /> industrin och varvsindustrin — på att de anställda långt före företagen<br /> förstod vart utvecklingen var på väg och lade fram förslag till<br /> åtgärder. Det är inte minst mot denna bakgrund som det är i hög<br /> grad uppseendeväckande att frågor rörande de anställdas medverkan<br /> i planeringen av och besluten rörande den industriella utvecklingen<br /> helt förbigås i regeringspropositionen. Samhällets inkompetens är<br /> enligt industriministern genomgående. Politiska organ, statliga myndigheter<br /> och etablerade intresseorganisationer — de senare beskrivs inte<br /> närmare — kan sålunda ”utgöra en återhållande kraft snarare än en<br /> pådrivande” när det gäller utvecklingen av nya affärsidéer. Detta är<br /> återigen en svepande generalisering utan preciseringar eller exempel.<br /> Å andra sidan hävdar industriministern något senare att ”Vad jag nu<br /> har anfört bör inte innebära något hinder för staten att medverka<br /> med t. ex. riskkapital i intressanta utvecklingsprojekt”. En berättigad<br /> fråga är då vem som avgör vad som är ”intressanta” projekt om de<br /> politiska organen, de statliga myndigheterna och de etablerade intresseorganisationerna<br /> saknar kompetens. Även denna kluvenhet synes<br /> ha påverkat regeringens vilja till initiativ i negativ riktning.</p> <p>Industriministern framhåller vidare att det ofta kan ”ligga en<br /> lockelse för regering och riksdag att ingripa i företag och branscher<br /> som har problem eller att på andra grunder göra statliga insatser”.<br /> Enligt industriministern kan sådana ingrepp i sig leda till ytterligare<br /> svårigheter. Det hade enligt vår mening varit lämpligt att industriministern<br /> konkretiserat sig med några praktiska exempel. Vi vill för<br /> vår del peka på en rad exempel där problemet under senare år varit<br /> det motsatta, nämligen att motståndet mot att aktivt ta itu med framtidsplaneringen<br /> skapat ökade problem. Detta gäller bl. a. tekoindustrin,<br /> de mindre handelsstålverken samt skogs- och gruvindustrierna.</p> <p>Vi vill inte tynga framställningen med ytterligare exempel. Listan<br /> kunde emellertid göras lång.</p> <p>Regeringsförslaget karakteriseras som redan nämnts av avsaknaden<br /> av förslag till åtgärder. När detta ställs mot bedömningen av den framtida<br /> branschutvecklingen framstår frånvaron av handlingsvilja klart<br /> som det hot mot tryggheten som det i verkligheten är. För bransch<br /> efter bransch konstateras i propositionen att vi står inför betydande<br /> problem som kräver ofta genomgripande strukturella förändringar<br /> och som kommer att innebära stora påfrestningar för sysselsättningen.<br /> I det följande lämnas exempel från några branscher.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>— För de mellansvenska järnmalmsgruvorna pekar<br /> man på att gruvorna står inför ”omedelbara problem”. Enligt<br /> SSAB:s strukturplan behöver samtliga mindre anläggningar tas ur<br /> drift inom den närmaste femårsperioden.</p> <p>— Av de mindre handelsstålverken förutses f 1 e r t a1<br /> e t ha goda överlevnadsmöjligheter inom överskådlig framtid. Rationaliseringsåtgärder<br /> är dock nödvändiga, men industriministern förutsätter<br /> att företagen på egen hand vidtar dessa.</p> <p>— För specialstålindustrin anses strukturella anpassningar<br /> behöva komma till stånd.</p> <p>— Inom stålgjuteriindustrin kan enligt propositionen en<br /> ytterligare minskning av antalet enheter bli aktuell.</p> <p>— För järngjuterierna anses en fortsatt nedläggning av<br /> produktionsenheter vara angelägen.</p> <p>— För skogsindustrins vidkommande redovisas en splittrad<br /> bild, och några klara slutsatser kan inte dras av propositionens redovisning.<br /> Det kan dock noteras att de mycket stora svårigheter som<br /> flera skogsföretag kommit i och som äventyrar sysselsättningen för<br /> tusentals anställda förbigås med tysthet.</p> <p>— För livsmedelsindustrin förutses en fortsatt strukturomvandling<br /> med sysselsättningsminskningar och utslagning av företag<br /> som följd.</p> <p>— För tekoindustrierna förutser man en fortsatt nedgång.</p> <p>— Även för gummivaruindustrin förutses en nedgång.</p> <p>— Inom jord- och stenindustrin finns enligt propositionen<br /> utrymme för ytterligare strukturrationalisering.</p> <p>— Som ett sista exempel kan nämnas verkstadsindustrin.<br /> Även om det är inom denna sektor som Sverige har sina mest expansiva<br /> produkter och företag så framhålls i propositionen att också<br /> här finns delbranscher och produktområden där det finns behov av<br /> strukturomvandlingar.</p> <p>Sammantaget har sålunda regeringen konstaterat att det inom<br /> mycket stora delar av den svenska industrin finns behov av och kommer<br /> att ske omfattande strukturella förändringar. Dessa förändringar<br /> kommer att beröra tiotusentals anställda och deras familjer. Förändringarna<br /> kommer att få mycket kännbara konsekvenser för många<br /> orter och regioner över hela vårt land. Enligt regeringens mening<br /> skall hela denna omfattande process styras av företagen och de enskilda<br /> ägarintressena.</p> <p>Industriministern pekar dock på att staten ändå ibland kan behöva<br /> medverka. Detta skulle i så fall ofta motiveras av ”att ett eller flera<br /> företag har begärt och i vissa fall fått statligt stöd. Stödet bedöms<br /> emellertid vara otillräckligt för att klara företagets fortlevnad och det<br /> gäller därför att finna andra lösningar på problemen”. Statlig medverkan<br /> kan då ske ”t. ex. genom deltagande av statliga förhandlingsmän<br /> i diskussioner mellan företag. Som exempel kan nämnas det<br /> arbete som f. n. pågår inom skogsindustrin.” Varför statens försök att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>lösa dylika problem genom samverkan mellan företagen skall motiveras<br /> av att företaget/företagen erhållit statligt stöd av något opreciserat<br /> slag framgår inte. Detta är också helt ointressant. Samhällets<br /> strävan att söka samverkanslösningar kan självfallet inte vara beroende<br /> på om tidigare statliga insatser gjorts eller ej. Dessa regeringens riktlinjer<br /> är minst sagt svårbegripliga.</p> <p>Det verkligt illavarslande är emellertid hänvisningen till skogsindustrin.<br /> Om de senaste årens handläggning av skogsindustrifrågoma<br /> skall vara vägledande för samhällets medverkan i strukturomvandlingen<br /> har vi alla anledning att känna stor oro inför framtiden.</p> <p>Regeringen avvisar sålunda tanken på att ta ett ansvar för branschutvecklingen.<br /> I propositionen framhålls dock att strukturomvandlingen<br /> skall ske i ”socialt acceptabla former”. Vad detta innebär i<br /> en av marknadskrafterna helt styrd industriutveckling framgår inte av<br /> propositionen. Som exempel på vad man lägger in i detta begrepp hänvisar<br /> man dock till varvsindustrin. Detta är både förvånande och anmärkningsvärt.<br /> Den nuvarande regeringen föreslog som bekant i sin<br /> proposition till höstriksdagen 1978 att storvarven skulle minska antalet<br /> anställda med över 4 000 under de närmaste åren. Något socialt<br /> ansvar för att undvika omfattande avskedanden vid varven var regeringen<br /> inte beredd att ta. Vid de mindre och medelstora varven<br /> skulle enligt regeringens förslag en personalminskning på 1 400 personer<br /> vara en förutsättning för fortsatta stödåtgärder. Att bestämma<br /> var dessa personalminskningar skulle ske överläts till företagen själva.</p> <p>Socialdemokraterna kunde inte acceptera dessa massavskedanden.<br /> Efter förslag från vår sida beslöt riskdagen att de anställda vid storvarven<br /> skall få en tvåårig anställningsgaranti. Härigenom underlättas<br /> övergången till annan sysselsättning. Även vad gäller de små och medelstora<br /> varven beslutade riksdagen i enlighet med vårt förslag, nämligen<br /> att det sällsynt dåligt underbyggda regeringsförslaget avslogs och att<br /> regeringen i stället fick i uppdrag att tillkalla en särskild kommission<br /> för att utarbeta en konkret plan för branschens utveckling.</p> <p>Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att regeringens förslag<br /> till riktlinjer för industripolitiken grundas på en okritisk tilltro till<br /> de fria marknadskrafternas förmåga att lösa industriproblemen i vårt<br /> land. I vilken utsträckning och i vilka former samhällets medverkan i<br /> industriutredningen trots allt anses motiverad går inte att få något<br /> klart begrepp om i regeringsförslaget.</p> <p>En sådan industripolitik — eller i praktiken frånvaron av en industripolitik<br /> — som skisseras i folkpartipropositionen kan aldrig accepteras<br /> av socialdemokratin. En sådan politik är ett hot mot tryggheten för de<br /> anställda. Det är en politik som försvårar strävandena mot balanserad<br /> regional utveckling och som hotar att industriellt utarma stora delar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av vårt land. Det är en politik som går stick i stäv mot strävandena<br /> mot ekonomisk och social utjämning i det svenska samhället. Vi avvisar<br /> därför bestämt regeringens förslag.</p> <p style="margin-left:3px;">2.3 Vårt alternativ — en aktiv industripolitik</p> <p style="margin-left:3px;">Den socialdemokratiska industripolitiken grundas på uppfattningen<br /> att näringslivets utveckling är en angelägenhet för hela samhället.<br /> Detta betyder att inflytandet över och ansvaret för utvecklingen måste<br /> delas mellan alla berörda parter — samhällsorganen, företagen och de<br /> anställda. Från socialdemokratisk sida har vi aldrig tvekat att vidtaga<br /> erforderliga åtgärder och ta ansvar för utvecklingen. Detsamma gäller<br /> de anställda och deras organisationer. Även inom stora delar av det<br /> privata näringslivet har insikten om behovet av en samordnad och<br /> planerad utveckling ökat under senare år.</p> <p style="margin-left:3px;">Denna grundsyn är vägledande för den socialdemokratiska industripolitiken.<br /> Vi har krävt ökade resurser för en samhällelig planering<br /> av industrins utveckling. Vi har föreslagit konkreta åtgärder för att<br /> underlätta företagens kapitalförsörjning. Vi har lämnat förslag till<br /> åtgärder som ökar forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och<br /> utanför företagen. Vi har med kraft vänt oss mot försöken att urholka<br /> de anställdas inflytande i företagen. Vi har avvisat tankarna på att<br /> stympa den statliga företagssektorn.</p> <p style="margin-left:3px;">För de utsatta branscherna har vi fortlöpande visat på utvecklingsvägar<br /> och föreslagit åtgärder för att komma till rätta med problemen.<br /> Som exempel kan nämnas stål-, gjuteri-, gruv-, varvs-, skogs- och tekoindustrierna.<br /> Vi har också i konkreta förslag visat vad vi menar med<br /> ett socialt ansvar.</p> <p style="margin-left:3px;">Trots de stora och uttalade behoven av samhällsinsatser som finns<br /> och som också kommer till uttryck i regeringspropositionen begär den<br /> folkpartistiska regeringen nu att riksdagen skall ställa sig bakom en<br /> fortsatt låt-gå-politik på industriområdet. Socialdemokratin avvisar på<br /> det bestämdaste detta. Det är oundgängligen nödvändigt att den hittillsvarande<br /> borgerliga politiken ersätts med en aktiv industripolitik.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi lämnar i det följande våra förslag till en sådan politik. Vi utgår<br /> därvid från att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället:<br /> statsmakterna, företagen och de anställda. Detta betyder att<br /> såväl ansvaret för som inflytandet över utvecklingen skall delas av alla<br /> berörda parter. Våra förslag innefattar bl. a. följande:</p> <p style="margin-left:7px;">• Den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i<br /> vårt land måste byggas ut. Detta gäller såväl strukturomvandlingen<br /> inom skilda branscher som förnyelsen av produkter, produktionsteknik<br /> och marknadsinriktning. Ansvaret för en ökad planmässighet måste<br /> åvila statsmakterna med regeringen som initiativtagare.</p> <p style="margin-left:7px;">• Insatserna för teknisk utveckling och förnyelse inom industrin</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:7px;">måste ökas. Detta måste ske bl. a. genom ökade samhällsinsatser.<br /> Dessa ökade satsningar från samhällets sida måste samordnas med<br /> övriga industripolitiska åtgärder.</p> <p>• Industrins kapitalförsörjning måste tryggas. Detta måste till stor<br /> del ske med kollektiva medel. Ett ökat samhälleligt finansiellt engagemang<br /> i näringslivet måste motsvaras av ett ökat inflytande över de<br /> beslut som fattas i företagen och ingå som en del i en planerad industriell<br /> utveckling i vårt land.</p> <p>• Ytterligare insatser för att stimulera den svenska exporten måste<br /> göras. De hittillsvarande samhällsinsatserna måste förstärkas och samordnas.</p> <p>• De mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter måste<br /> bättre tas till vara. De nuvarande insatserna för företagsservice och<br /> finansieringsstöd måste byggas ut.</p> <p>• Den samhällsägda industrisektorn måste vidareutvecklas. De samhällsägda<br /> företagen måste spela en mera aktiv roll såväl i omstruktureringen<br /> av olika branscher som i utvecklingen av bl. a. nya produkter<br /> och ny teknik.</p> <p>• De anställdas inflytande måste stärkas. Detta är nödvändigt för att<br /> förbättra förhållandena på de enskilda arbetsplatserna. Att så sker är<br /> också en förutsättning för att en övergripande industriplanering skall<br /> bli framgångsrik.</p> <p>Riksdagen bör, med avslag på regeringens förslag, godkänna de riktlinjer<br /> för den framtida närings- och industripolitiken som vi har redovisat.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>3. Planering och information</p> <p>Inte minst de senaste årens utveckling har visat att en spontan<br /> utveckling på marknadsekonomins villkor inte kan accepteras. Utvecklingen<br /> måste planeras under samhällets ledning och i samverkan<br /> med de berörda parterna.</p> <p>För det första visar erfarenheterna att den nödvändiga strukturomvandlingen<br /> annars i många fall inte sker förrän problemen i branschen<br /> blivit akuta. Detta begränsar i hög grad handlingsmöjligheterna<br /> och medför att även på sikt livskraftiga verksamheter kan gå förlorade.</p> <p>För det andra kan en angelägen strukturförändring omintetgöras av<br /> att de berörda företagen saknar resurser att på egen hand vidta erforderliga<br /> åtgärder. Mera genomgripande förändringar är regelmässigt<br /> förenade med stora initialkostnader medan de positiva effekterna uppkommer<br /> senare.</p> <p>För det tredje finns stora risker för att man endast når dellösningar<br /> av strukturproblemen, vilka kan vara olyckliga ur hela branschens<br /> och samhällets synvinkel.</p> <p>För det fjärde saknas de nödvändiga hänsynstagandena till de sys</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>selsättningsmässiga och regionala problem som strukturomvandlingen<br /> så gott som undantagslöst ger upphov till.</p> <p style="margin-left:3px;">Samhällets medverkan krävs alltså för det första vid finansieringen<br /> av de ofta mycket stora insatser som blir nödvändiga. Den krävs för<br /> det andra vid planeringen av åtgärderna. Så att den nya branschstrukturen<br /> byggs upp med hänsyn till samhällsekonomiska synpunkter.<br /> Så att åtgärderna sätts in i tid och med tillräcklig kraft. Så att själva<br /> omställningen sker med stark betoning av sociala mål.</p> <p style="margin-left:3px;">Valet av tidpunkt för industripolitiska åtgärder är av största betydelse.<br /> Rent allmänt kan man säga att åtgärder som syftar till mera<br /> omfattande omstruktureringar, som ofta medför punktvisa sysselsättningsminskningar,<br /> bör sättas in i en konjunkturfas med stor arbetskraftsefterfrågan.<br /> Flertalet av de ingripanden som gjorts från statsmakternas<br /> sida har tvingats fram i en nedåtgående konjunktur. Att i<br /> ett sådant läge från samhällets sida försöka skapa nya arbetstillfällen<br /> är en oerhört svår uppgift. De samhällsekonomiska kostnaderna vid<br /> neddragningar av sysselsättningen är direkt betingade av den berörda<br /> arbetskraftens möjligheter att få andra jobb. I en djup lågkonjunktur<br /> saknas alternativa sysselsättningstillfällen. Det finns således starka skäl<br /> som talar för att samhället genom styrning av tidpunkten för omstruktureringen<br /> i väsentlig grad kan mildra sysselsättningskonsekvenserna.<br /> Man skall inte vänta tills krisen är ett oåterkalleligt faktum. Åtgärder<br /> skall sättas in tidigare.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns även andra skäl som understryker behovet av tidsmässig<br /> påverkan från samhällets sida. En omstrukturering innefattar oftast<br /> såväl nedskärning av olönsam verksamhet som utbyggnader och satsningar<br /> på expansiva produktområden. I normalfallet ligger de offensiva<br /> alternativen tidsmässigt senare än nedskärningarna. Därmed uppkommer<br /> en sysselsättningssvacka, dvs. man minskar först personalbehovet<br /> för att kanske året efter kunna ta itu med de expansiva delarna<br /> och därmed nyanställa. Från samhällelig utgångspunkt är det<br /> därför av största vikt att kunna påverka såväl nedläggningstidpunkten<br /> som tidpunkten för offensiva satsningar.</p> <p style="margin-left:3px;">Genom en väl utbyggd framförhållning och planering får staten<br /> möjligheter att åstadkomma tidigareläggningar av satsningar i andra<br /> företag än det av omstruktureringen direkt berörda. En samordning av<br /> besluten i flera företag kan vara nödvändig för att undvika sysselsättningssvackor,<br /> som är kostsamma både för de anställda och för<br /> samhället.</p> <p style="margin-left:3px;">De industripolitiska insatserna måste, för att bli samhällsekonomiskt<br /> effektiva, baseras på en planering, som utformats för att ge<br /> underlag för åtgärdsbeslut. En rad skilda krav måste ställas på beslutsunderlaget.<br /> Det skall belysa branschmässiga förhållanden, exempelvis<br /> internationella marknads- och konkurrensförhållanden, effektiviteten i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">olika inhemska anläggningar, möjligheter att genom förändringar i<br /> arbetsfördelningen mellan produktionsenheter förbättra branschens konkurrenskraft<br /> etc. Beslutsunderlaget skall också erbjuda möjligheter till<br /> regionalpolitiska överväganden liksom hänsyn till konjunkturmässiga<br /> förhållanden vid ett ställningstagande till eventuella statliga åtgärder.</p> <p>Kraven på industripolitiska insatser är mycket varierande mellan<br /> olika branscher och olika situationer. I vissa fall innebär de industripolitiska<br /> besluten att samhället erbjuder ett ganske brett stöd. Det kan<br /> vara fråga om att exempelvis trygga råvaruförsörjningen i en bransch<br /> eller att allmänt stödja forskning eller exportsatsningar.</p> <p>I andra situationer kan kraven på precision i de industripolitiska<br /> åtgärderna vara mycket långtgående. Det gäller bl. a. i hög grad då<br /> det är fråga om samhällsingripanden i samband med omstruktureringar<br /> av enskilda branscher.</p> <p>Uppenbarligen blir kraven på den industripolitiska planeringen i<br /> motsvarande mån olika i skilda situationer. I vissa fall krävs endast<br /> en mer översiktlig analys som underlag för beslut. I andra fall är det<br /> nödvändigt att i planeringen gå in på förhållanden i enskilda företag.</p> <p>Behovet av en förbättrad industripolitisk planering måste enligt<br /> vår uppfattning komma till uttryck i organisatoriska förändringar och<br /> i resursförstärkningar. Vi skall inte här göra en utförlig genomgång av<br /> hur en industripolitisk planering bör byggas upp utan endast peka på<br /> några viktiga krav.</p> <p>Ett sådant viktigt krav är att samordningen mellan de olika delarna<br /> av den industripolitiska planeringen förbättras. Åtgärder och planering<br /> inom skilda samhällsorgan måste knytas fastare samman. Samtidigt är<br /> det nödvändigt att utveckla kontakterna mellan samhällets planering<br /> och planeringen i de enskilda företagen, där självfallet de slutliga<br /> besluten om exempelvis investeringar, satsningar på produktutveckling<br /> etc. fattas.</p> <p>Den övergripande industripolitiska planeringens<br /> uppgift är att precisera de krav som totalt sett ställs på industripolitiska<br /> insatser. För att detta skall bli möjligt krävs en sammanknytning<br /> av den industripolitiska planeringen med samhällets långsiktiga<br /> ekonomisk-politiska planering i övrigt.</p> <p>En annan del av den övergripande planeringen rör inriktningen av<br /> industripolitiken i stort. Här kommer man in på frågor som inte är<br /> knutna till speciella branscher, exempelvis storleken på och utformningen<br /> av samhällets stöd till industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet<br /> eller till export.</p> <p>Ett återkommande inslag i planeringen bör vara genomgripande<br /> analyser av den svenska industrins plats i ett internationellt sammanhang<br /> och en därpå grundad fortlöpande omprövning av industripolitikens<br /> inriktning. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att organisera<br /> en sådan planering.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>En stor del av resurserna för en övergripande industripolitisk planering<br /> bör ligga inom regeringskansliet. Det är regeringens sak att<br /> avgöra omfattningen av dessa resurser. De senaste årens erfarenheter<br /> visar emellertid att resurserna för närvarande är helt otillräckliga.</p> <p>När det gäller den del av den övergripande planeringen som faller<br /> utanför regeringskansliet framför vi här vissa förslag till förbättringar.<br /> Ett sådant förslag gäller den branschövergripande planeringen<br /> inom statens industriverk.</p> <p>Utvecklingen utomlands, inte minst i avlägsna länder eller sådana<br /> som Sverige av andra skäl har svagt utvecklade kontakter med, blir<br /> alltmer intressant för svenskt näringsliv. Behovet av att få kunskap<br /> om nya marknader för svensk export och om nya konkurrenter för<br /> svensk industri blir allt tydligare. Kunskaper behövs inom tillverkande<br /> företag och branschorganisationer, inom konsultföretag och i samhällets<br /> egen branschplanering.</p> <p>Vi menar att samhället bör organisera en löpande insamling och<br /> sammanställning av information om långsiktiga ekonomiska planer och<br /> större konkreta investeringsbeslut utomlands, med speciell tonvikt på<br /> länder som ligger utanför kretsen av västliga industrinationer. Inte<br /> minst statshandelsländer och u-länder, där en industrialisering pågår,<br /> bör bevakas.</p> <p>Bevakningen skall syfta till att dels öka kunskapen om svenska<br /> företags möjligheter att exportera till de aktuella länderna, dels få en<br /> uppfattning om förändringar i konkurrensbilden för svensk industri.<br /> Den måste därför ge information beträffande den allmänna ekonomiska<br /> utvecklingen i de aktuella länderna och innehållet i befintliga<br /> långsiktiga ekonomiska planer och beträffande beslut om och genomförandet<br /> av större investeringar.</p> <p>Enligt vår mening bör statens industriverk ges i uppdrag att organisera<br /> en bevakning och dokumentation av det slag som här skisserats.<br /> Arbetet skall bestå i att för det första följa utvecklingen i de angivna<br /> länderna genom bevakning av fackpress och internationella organisationers<br /> publikationer samt i kontakt med utrikesförvaltning och handelssekreterare.<br /> En annan del av arbetet skall bestå i att löpande utarbeta<br /> sammanställningar av information land för land. Redovisningen skall<br /> vara snabb och enkel. Man bör dessutom ha möjlighet att på uppdrag<br /> göra sammanställningar, exempelvis branschvis eller områdesvis.</p> <p>Det bör vara möjligt att på sikt delvis finansiera verksamheten genom<br /> avgifter. I ett inledningsskede bör dock endast direkta uppdrag<br /> avgiftsbeläggas, medan löpande sammanställningar bör kunna erhållas<br /> utan kostnad för de företag, branschföreningar etc. som är intresserade.</p> <p>En successiv uppbyggnad av den föreslagna organisationen torde<br /> vara lämplig. Vi föreslår att statens industriverk för budgetåret<br /> 1979/80 anvisas 1 milj. kr. för verksamheten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Den branschplanerade verksamheten är en central del av<br /> den industripolitiska planeringen. Här är kravet på en nära anknytning<br /> mellan utredande verksamhet och rena förhandlingar mellan staten<br /> och enskilda företag särskilt uttalat.</p> <p>De personalresurser för branschutredningsverksamhet som i dag<br /> finns inom statens industriverk är enligt vår uppfattning helt otillräckliga<br /> och bör därför kraftigt förstärkas. Det gäller inte minst om<br /> samhällets påverkan av industrins strukturella utveckling inte bara<br /> skall inskränkas till branscher och företag som befinner sig i akuta<br /> krissituationer utan också skall utgöras av omfattande insatser i expansiva<br /> branscher. En sådan höjning av ambitionsnivån måste självfallet<br /> också avspeglas i branschutredningsverksamheten. Vi ser det också som<br /> värdefullt att en kompetens beträffande branschfrågor byggs upp inom<br /> statens industriverk. Det är naturligtvis svårt att kvantifiera de resurstillskott<br /> som är motiverade. Vi vill emellertid betona att en flerdubbling<br /> av kapaciteten för branschutredningar enligt vår mening är nödvändig.</p> <p>Vad vi anfört om resursbehovet vid regeringskansliet och statens<br /> industriverk för den näringspolitiska planeringen bör ges regeringen<br /> till känna.</p> <p>Den industripolitiska planeringen på länsnivå kan dels bidra<br /> till att föra in regionalpolitiska aspekter i beslutsunderlaget, dels utgöra<br /> en kontaktyta mellan samhälle, företag och fackliga organ i<br /> branscher där företagsstrukturen inte medger kontakter från den centrala<br /> nivån. Som framgår av ett senare avsnitt om de mindre och medelstora<br /> företagen föreslår vi avsevärda resursförstärkningar till de<br /> regionala utvecklingsfonderna. En effekt av dessa resursförstärkningar<br /> bör bli att utvecklingsfonderna får större möjligheter att aktivt medverka<br /> i länsplaneringen.</p> <p>En industripolitisk planering från samhällets sida kan emellertid aldrig<br /> bli effektiv om det saknas en långsiktig planering inom företagen<br /> — en planering som ökar framförhållningen i det enskilda<br /> företaget och som förmedlad till samhällsorganen kan läggas till grund<br /> för samhällsplaneringen.</p> <p>Det är en svår uppgift att genom åtgärder från samhällets sida förmå<br /> enskilda företag till en förbättrad planering.</p> <p>En väg är att genom samhällsrepresentanter i företagens styrelser<br /> arbeta för att resurser för en tillfredsställande planering sätts av inom<br /> företaget.</p> <p>Den viktigaste vägen till en förbättring av de enskilda företagens<br /> planering är emellertid den som går över ett vidgat medbestämmande<br /> för de anställda. En stabil sysselsättning är ett grundläggande fackligt<br /> intresse, och ett förstärkt fackligt inflytande kan utnyttjas för att driva<br /> fram en framförhållning i företagen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vad avser frågan om samhällsrepresentanter i företagens styrelser<br /> gäller sedan halvårsskiftet 1976 en lag om styrelserepresentation för samhället<br /> i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Lagen var<br /> tidsbegränsad och går ut vid halvårsskiftet i år. Den borgerliga regeringen<br /> har inte utsett några sådana styrelserepresentanter i produktionsbolag<br /> och därmed inte utnyttjat de möjligheter till samhällsinsyn och<br /> samhällsinflytande som lagen ger.</p> <p>Vi föreslår att nu gällande lag om styrelserepresentation för samhället<br /> i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser förlängs med<br /> fem år. Vi vill vidare understryka att de möjligheter till samhällsrepresentation<br /> som lagen medger bör utnyttjas. Detta bör ges regeringen till<br /> känna.</p> <p>Vi har tidigare slagit fast att en förbättrad planering inom företagen<br /> i första hand måste åstadkommas genom ett vidgat medbestämmande<br /> för de anställda. I olika delar av denna motion läggs förslag, som syftar<br /> till att öka de anställdas inflytande över besluten i företagen.</p> <p>Möjligheterna att utnyttja löntagarkonsulter är ibland i praktiken av<br /> avgörande betydelse, när det gäller att ge de anställda underlag för ett<br /> ställningstagande i frågor som rör ett enskilt företag eller en företagsgrupp.<br /> Frågan om löntagarkonsulter är f. n. föremål för förhandlingar<br /> mellan arbetsmarknadens parter.</p> <p>Vi vill från socialdemokratisk sida understryka att frågan om de anställdas<br /> rätt att utnyttja sig av löntagarkonsulter, om den inte kan på<br /> ett tillfredsställande sätt lösas avtalsvägen, enligt vår uppfattning måste<br /> bli föremål för lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>4. Industriellt forsknings- och utvecklingsarbete</p> <p>På områden där de svenska företagen har en teknisk överlägsenhet<br /> på sina produkter är den internationella konkurrenskraften särskilt<br /> god. Genom att tillverka produkter med en mer avancerad teknisk inriktning<br /> än konkurrenterna finns det möjlighet för de svenska företagen<br /> att vinna framgångar i den internationella konkurrensen. En hög teknologisk<br /> nivå i företagen kräver emellertid ett fortlöpande arbete på att<br /> nyutveckla produkter och produktionsmetoder.</p> <p>Det är mot denna bakgrund som vi är utomordentligt oroade av de<br /> rapporter som under senare tid börjat komma om att forsknings- och<br /> utvecklingsarbetet i företagen är på väg att stagnera och i vissa fall<br /> t. o. m. minska. Erfarenheterna har visat att företagen i nedåtgående<br /> konjunkturer gärna drar in på långsiktiga satsningar, eftersom resultatet<br /> av sådana neddragningar inte märks under de närmaste åren. Inte<br /> desto mindre är detta naturligtvis djupt oroande för utvecklingen på<br /> längre sikt.</p> <p>2 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2427</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Det finns ett starkt behov av att stimulera företagens insatser på<br /> detta område genom åtgärder av olika karaktär. Det gäller att skapa<br /> en positiv attityd till forsknings- och utvecklingsverksamhet på alla<br /> nivåer i företagen. Enskilda uppfinnare och innovatörer kan många<br /> gånger spela en betydelsefull roll, men möjligheterna kan ibland allvarligt<br /> hämmas genom brist på resurser. Det gäller också att ha stödformer<br /> som innebär att mindre företag, som ger sig på förhållandevis<br /> stora utvecklingsprojekt, kan få en del av riskerna och finansieringen<br /> klarade. Behovet av särskilda insatser från samhällets sida gäller dock<br /> inte enbart småföretagen. På vissa områden är tekniken sådan att satsningar<br /> för att bli verkningsfulla måste omfatta utomordentligt stora<br /> belopp. I sådana fall torde inte ens mycket stora företag kunna ge sig<br /> in på utvecklingsprojekt utan betydande statliga insatser.</p> <p>Mot denna bakgrund finns det anledning att nu lägga grunden till<br /> ett program för en kraftigt ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet<br /> inom den svenska industrin. Ett sådant program bör enligt vår uppfattning<br /> ha följande huvudpunkter.</p> <p>1. En kraftig stimulans av företagens vilja att satsa på forsknings</p> <p style="margin-left:110px;">*</p> <p>och utvecklingsverksamhet.</p> <p>2. Kraftigt ökat stöd till uppfinnare.</p> <p>3. En förbättring av det selektiva stödet till företagens forskningsoch<br /> utvecklingsverksamhet via styrelsen för teknisk utveckling (STU).</p> <p>4. Samhälleligt engagemang med initiativ och kapital för att klara<br /> finansieringen av stora, tunga utvecklingsprojekt.</p> <p>4.1 Omläggning av beskattningen för att stimulera teknisk forskning<br /> och utveckling</p> <p>År 1973 infördes ett särskilt avdrag för forsknings- och utvecklingskostnader<br /> i företagen.</p> <p>Starka skäl talar för att man nu söker möta tendensen till stagnerande<br /> eller minskade FoU-verksamhet i företagen med en tidsbegränsad<br /> kraftig stimulans av denna verksamhet.</p> <p>Det nuvarande tioprocentiga avdraget bör sålunda enligt vår mening<br /> fördubblas till ett tjugoprocentigt avdrag. Därutöver bör det s. k.<br /> ökningsavdraget förbättras ytterligare. Det bör ske på det sättet att<br /> företagen under en tvåårsperiod får göra ett extra avdrag med 100<br /> procent för den del av forsknings- och utvecklingskostnaderna som<br /> överstiger den genomsnittliga nivån för godkända sådana avdrag under<br /> åren 1977 och 1978. Vid beräkningen av den ökade forskningsvolymen<br /> bör en schablonmässig reducering med hänsyn till inflationsutvecklingen<br /> ske. Det 100-procentiga avdraget bör således gälla volymmässiga ökningar.</p> <p>Med den föreslagna utformningen av avdragen skulle — med antagande<br /> av en kraftig ökning av forsknings- och utvecklingsvolymen i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>företagen — avdragen i stället kunna ökas från 400 till närmare 1 000<br /> milj. kr.</p> <p>Det inkomstbortfall som avdragen sålunda skulle medföra i fråga<br /> om skatteinkomster bör kompenseras genom motsvarande höjning av<br /> den generella inkomstskatten för företag. Behovet av ökning kan beräknas<br /> utgöra 5 procent. Den statliga bolagsskatten bör sålunda höjas<br /> från 40 till 45 procent för att finansiera den föreslagna ökningen av<br /> forsknings- och utvecklingsavdragen. Omläggningen skulle få den innebörden<br /> att den statliga vinstskatten skulle förskjutas från företag<br /> med omfattande forskningsarbete till företag med mindre sådan verksamhet.<br /> Stimulanseffekten skulle härigenom ytterligare understrykas.</p> <p>Ett problem i sammanhanget är att avdrag endast kommer sådana<br /> företag till godo som redovisar vinst, därför bör företag som inte redovisar<br /> vinst få möjlighet till ett särskilt bidrag. Bidraget bör då självfallet<br /> i likhet med vad som gäller investeringsavdragen utformas med<br /> hänsyn till skatteeffekten, dvs. utgå med 45 procent av avdragsbeloppets<br /> storlek.</p> <p>De föreslagna ändringarna bör gälla under en tvåårsperiod.</p> <p>En annan åtgärd som kan få stor betydelse för att stimulera intresset<br /> för satsningar inom forskning och utveckling i industriföretagen är<br /> att öppna en möjlighet att använda investeringsfonderna även för detta<br /> ändamål. Härigenom skapas förutsättningar för en mer planmässig<br /> uppläggning utav företagens forsknings- och utvecklingsarbete. Företagen<br /> kan göra avsättning till fonderna under perioder med goda<br /> vinster och kan sedan frigöra dessa medel i nedåtgående konjunkturer,<br /> då som vi tidigare framhållit risken är stor att verksamheten annars<br /> krymps. Mot den bakgrunden menar vi att de förslag om möjlighet att<br /> utnyttja investeringsfonderna för forsknings- och utvecklingsarbete som<br /> presenterades av företagsskatteberedningen i dess betänkande (SOU<br /> 1977: 86) snarast bör genomföras.</p> <p>Yrkanden i dessa frågor har lagts fram i en särskild motion.</p> <p>4.2 Stöd till uppfinnare</p> <p>Uppfinnare och andra tekniskt kreativa personer spelar en viktig<br /> roll för innovationsverksamheten och produktförnyelsen inom näringslivet.<br /> Statistiska undersökningar har visat att uppfinnare, inom industrin<br /> eller fristående, svarar för den övervägande delen av alla<br /> patent.</p> <p>Mycket tyder på att det finns en betydande potential i form av idérikedom<br /> och uppfinningsförmåga hos enskilda människor som skulle<br /> kunna utnyttjas betydligt bättre än vad som nu sker. Uppfinnare och<br /> andra innovatörer arbetar i dag ofta under villkor som i flera avseenden<br /> är mindre tillfredsställande. Många upplever problem med sin<br /> ekonomiska försörjning och sociala trygghet som försvårar möjlighe</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_3"><p>terna till kreativt arbete. Att finna lokaler och verkstadsutrustning för<br /> experiment och tillverkning och provning av prototyper är också ofta<br /> besvärligt.</p> <p>Det ekonomiska stödet till de enskilda uppfinnarna behöver kraftigt<br /> förbättras. Vi har därför föreslagit att en särskild fond inrättas med<br /> resurser för att dela ut totalt 5 milj. kr. årligen, t. ex. 50 000 kr. vardera<br /> till 100 uppfinnare. Ett belopp av 5 milj. kr. bör anvisas under ett<br /> nytt anslag, benämnt Statens fond för stöd till uppfinnare. Yrkanden<br /> härom har framförts i vår partimotion 1978/79: 2020. Ansökan bör ske<br /> via de regionala utvecklingsfonderna och medlen fördelas av en särskild<br /> röndstyrelse med representanter för STU, industriverket, de regionala<br /> stiftelserna, utvecklingsfonden och företrädare för uppfinnarna. Stödet<br /> bör kunna utgå även för längre tid än ett år.</p> <p>Förutom stödet till personer som mer eller mindre på heltid ägnar<br /> sig åt innovationsarbete bör också möjligheterna att bättre ta till vara<br /> idéer och uppslag till ny eller förbättrad teknik från andra kreativa<br /> personer, t. ex. anställda inom företagen, uppmärksammas.</p> <p>Enligt en rapport av professor Göran Ekvall är antalet potentiella<br /> uppfinnare bland arbetare betydande. En undersökning av olika verkstadsföretag<br /> visade att mellan 10 och 16 procent av samtliga verkstadsarbetare<br /> är att betrakta som högkreativa. Endast 28 procent hade inte<br /> lämnat några förbättringsförslag över huvud taget. Det är angeläget<br /> att denna resurs som här finns i form av idérikedom baserad på praktisk<br /> erfarenhet utnyttjas i full utsträckning.</p> <p>4.3 Styrelsen för teknisk utveckling</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen beträffande anslagen till forskning<br /> under utbildningshuvudtiteln förslagit en uppräkning av tillgängliga<br /> medel som uppgår till i genomsnitt 15 procent. Det är en inte oväsentligt<br /> högre ökningstakt än vad som tillämpades för de budgetförslag<br /> som den borgerliga trepartiregeringen lade fram. Enligt vår uppfattning<br /> är det emellertid angeläget att anslagen till tekniskt forsknings- och<br /> utvecklingsarbete ökas i minst samma takt som gäller den övriga statsfinansierade<br /> forskningen. Inte minst näringslivets behov av teknisk förnyelse<br /> understryker detta. Mot den bakgrunden anser vi att en anslagsförstärkning<br /> om ytterligare 20 milj. kr. är nödvändig för att finansiera<br /> styrelsens för teknisk utveckling utgiftsprogram.</p> <p>Dessa ökade medel bör användas dels för en förstärkning av STU:s<br /> allmänna verksamhet, dels för att stödja utvecklingsarbete som initieras<br /> av de anställda i företagen.</p> <p>Frågan om de anställdas medverkan i företagens arbete att ta fram<br /> nya produkter och att utveckla befintliga produkter har liksom diskussionen<br /> om alternativ produktion tilldragit sig stort intresse i den<br /> allmänna debatten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De anställdas direkta engagemang i framtagningen av nya produkter<br /> måste, för att bli framgångsrikt, grundas på en bred kunskap, inte<br /> minst om det egna företaget. I detta avseende torde Sverige vara exceptionellt<br /> väl rustat internationellt sett. De anställda har jämfört<br /> med de flesta andra länder en god utbildning och hög yrkesskicklighet.<br /> Dessutom är de insikter och den medvetenhet om företagens situation<br /> — tekniskt, kommersiellt och finansiellt — som finns samlad hos de<br /> anställda inom den svenska industrin unika. Denna kunskap — ofta<br /> förringad av företagen själva, deras organisationer och de borgerliga<br /> partierna — kommer att i framtiden bli av största vikt för vår industriella<br /> utveckling. Också från denna sida sett är därför en fortsatt<br /> fördjupning av de anställdas insyn och medbestämmande i företagen<br /> inte bara angelägen utan helt nödvändig.</p> <p>Enligt vår uppfattning bör samhället aktivt stödja utvecklingsarbetet<br /> från arbetstagarnas sida inom företagen för att få fram nya och förbättrade<br /> produkter liksom alternativ produktion. Detta bör ske genom<br /> att en ny stödform skapas inom ramen för styrelsens för teknisk utveckling<br /> verksamhet. Vid STU bör sålunda en särskild ram för sådan<br /> produktutveckling finnas och med medel från denna ram bör man<br /> kunna finansiera utvecklingsprojekt med upp till två tredjedelar av<br /> utvecklingskostnaderna. Resterande tredjedel bör bestridas av vederbörande<br /> företag. Projekten bör utarbetas i nära samverkan mellan företagsledning<br /> och de anställdas organisationer vid företaget. Sådana<br /> projekt bör prövas av en särskild delegation som bör ha löntagarmajoritet.<br /> Stödet bör ges med villkorlig återbetalningsskyldighet, vilket innebär<br /> att i de fall projekten ger vinst bör återbetalning och räntebetalning<br /> till fonden kunna ske för att de återbetalade medlen skall kunna<br /> användas för andra utvecklingsprojekt. Yrkanden i dessa frågor har<br /> framförts i vår partimotion 1978/79: 2020.</p> <p>Det kan i detta sammanhang också erinras om de förslag som vi<br /> framfört i vår motion om sysselsättningspolitiken 1977/78: 893, som<br /> innebär att den s. k. 25-kronan skulle kunna utnyttjas för att göra det<br /> möjligt för anställda i företag att syssla med utvecklingsarbete.</p> <p>4.4 Samhälleligt engagemang i stora utvecklingsprojekt<br /> av nationell betydelse</p> <p>En utomordentligt stor del av det samlade forsknings- och utvecklingsarbetet<br /> inom industrin i världen sker på direkta uppdrag av statliga<br /> organ i form av beställningar eller genom särskilda stödåtgärder.<br /> Forsknings- och utvecklingsarbetet inom militärindustrin intar här<br /> självfallet en dominerande plats. Även rymdforskningen spelar en<br /> utomordentligt stor roll i detta sammanhang. Härtill kommer utvecklandet<br /> av det fredliga utnyttjandet av atomenergin och andra typer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>22</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av insatser inom energipolitiken vilka snabbt fått en kraftigt ökad betydelse<br /> under de senaste åren. Datorindustrin är exempel på en annan<br /> del av industrin där omfattande samhälleliga utvecklingsinsatser är<br /> vanligt förekommande. Sambandet mellan samhällsinsatser och teknisk<br /> utveckling i industrin är härigenom alldeles uppenbart.</p> <p>Även i vårt land har samhällets insatser haft genomgripande betydelse<br /> för industrins utvecklingsarbete. Detta gäller inte enbart försvarsindustrin<br /> utan andra exempel kan också anföras. Vattenfalls beställningar<br /> har haft stor betydelse för utvecklandet av en internationellt<br /> konkurrenskraftig turbinindustri samt också för tekniska lösningar av<br /> långdistansöverföring av starkström.</p> <p>Televerkets upphandling av telesystem har haft en omvittnad stor<br /> betydelse för utvecklandet av en teleteknisk industri i Sverige av internationell<br /> toppklass. Exemplen kan mångfaldigas. Det råder ingen tvekan<br /> om att dessa åtgärder haft stor betydelse för den svenska industrins<br /> internationella konkurrenskraft.</p> <p>Enligt vår uppfattning är det väsentligt att samhället genom kraftfulla<br /> initiativ kan stimulera och initiera utveckling på en rad områden<br /> av stor betydelse för såväl samhällsutveckling som för våra framtida<br /> näringspolitiska möjligheter. Detta skulle innebära ett modernt fullföljande<br /> av en traditionell linje i den svenska samhällspolitiken.</p> <p>Sverige har en i förhållande till de flesta andra länder mycket väl<br /> utvecklad samhällsservice. I Sverige finns en tradition att lösa viktiga<br /> mänskliga behov via insatser i den offentliga sektorn. Detta gäller i<br /> hög grad inom sjukvården, undervisningen och kollektivtrafikens områden.<br /> Det är i hög grad väsentligt att den erfarenhet och det kunnande<br /> som finns på dessa områden även kan få en betydelse inom<br /> näringspolitiken. En ökad satsning på utvecklingsarbete inom dessa<br /> områden medför för det första att vårt lands förmåga att på ett ekonomiskt<br /> riktigt sätt kan lösa för medborgarna väsentliga och angelägna<br /> behov. Förbättrad teknisk utveckling och ytterligare framsteg på<br /> detta område är alltså av största betydelse för medborgarna i gemen.<br /> Det är emellertid också väsentligt att detta utvecklingsarbete bedrivs<br /> på ett sådant sätt att resultaten härav kan nyttiggöras även för den<br /> svenska industrins utveckling och dess export. Härigenom kan den<br /> svenska tekniken och de erfarenheter som vunnits i vårt land nyttiggöras<br /> i andra länder samtidigt som produktion och sysselsättning tillskapas<br /> i vårt land.</p> <p>Över hela världen pågår en tendens till en växande offentlig sektor<br /> och en växande insikt hos de politiska organen om att angelägna<br /> mänskliga behov måste tillgodoses i kollektiva former. Detta innebär<br /> att om vi kan komma fram till bra och internationellt sett slagkraftiga<br /> lösningar så torde också en växande marknad stå till förfogande.<br /> Det är mot denna bakgrund som vi från socialdemokratins sida vid ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_5"><p>flertal tillfällen aktualiserat frågan om inrättande av särskilda samhälleliga<br /> utvecklingsbolag.</p> <p>På detta sätt kan även de sociala målen kombineras med en utvecklingsinriktad<br /> näringspolitik. De höga krav på levnadsstandard, livsmiljö<br /> och samhällsservice som finns i vårt land kan på detta sätt bli<br /> en fördel för vår industriella utveckling och framtid.</p> <p>Vi vill därför i detta sammanhang upprepa vårt krav om att tre<br /> nya utvecklingsbolag startas — två i samarbete med representanter<br /> från primärkommunema och ett tredje i samarbete med<br /> landstingen. Vi vill samtidigt aktualisera ytterligare två utvecklingsbolag<br /> för miljö- resp. energiteknik.</p> <p>Det första utvecklingsbolaget skall ha som uppgift att lägga ut en<br /> beställning av rationella och ekonomiska transportsystem. Här<br /> aktualiseras bl. a. system för kollektiv storstadstrafik som skulle<br /> kunna sättas i praktisk tillämpning under mitten av 1980-talet. På det<br /> gemensamma bolaget bör ligga ansvaret för att formulera en kravspecifikation<br /> och även att finansiera en del av de gemensamma utvecklingskostnaderna.</p> <p>Likaledes bör staten i samarbete med representanter för primärkommunema<br /> skapa ett utvecklingsbolag för beställning och utveckling<br /> av hjälpmedel inom utbildningsområdet. Den internationella<br /> marknaden för dessa produkter befinner sig i en utomordentligt<br /> snabb expansion. De svenska företag som har varit verksamma<br /> på detta område bör — om deras resurser förenas — kunna få en<br /> betydande internationell konkurrenskraft. Bolaget bör här på motsvarande<br /> sätt uppträda som systembeställare och bidra med finansieringen<br /> av utvecklingskostnaderna.</p> <p>Ett tredje nära till hands liggande område för denna typ av utvecklingsbolag<br /> gäller medicinsk teknik. Den delvis splittrade upphandling<br /> som sker på detta område i vårt land har medfört en motsvarande<br /> splittring av produktionsresurserna och av det tekniska utvecklingsarbetet.<br /> Ett gemensamt utvecklingsbolag bör här verksamt<br /> kunna bidra till att skapa en konkurrenskraftig tillverkningssektor av<br /> medicinska produkter i vid mening.</p> <p>Det fjärde utvecklingsbolaget gäller miljövårdstekniken.<br /> Vårt land har tidigare än de flesta andra utformat en medveten miljövårdspolitik.<br /> Vi har en långtgående lagstiftning för att skydda miljön<br /> och människors hälsa och vi har inrättat myndigheter med särskilt<br /> ansvar för miljövården. Svenska företag har också framgångsrikt utvecklat<br /> teknik för t. ex. vatten- och luftrening. Det bör finnas goda<br /> möjligheter att genom samverkan mellan kommuner, industriföreträdare,<br /> myndigheter och forskare stimulera utveckling av ny teknik<br /> inom miljövården. Det gäller t. ex. avfallshantering. De växande<br /> mängderna avfall från hushåll m. m. utgör ett allvarligt problem från</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>24</p> </div> <div class="block ml_3"><p>både resurs- och miljövårdssynpunkt. Det finns ett stort behov av tekniska<br /> lösningar för återvinning och hantering av avfallet på ett miljövänligt<br /> sätt. Ett viktigt område är också utveckling av mätinstrument<br /> och indikatorer som snabbt och enkelt kan påvisa och mäta olika<br /> typer av föroreningar t. ex. i luften. Inte minst för arbetsmiljöförbättringar<br /> torde dessa ha en utomordentligt stor betydelse. Mot den bakgrunden<br /> finns det starka motiv för ett samhälleligt utvecklingsbolag<br /> på detta område.</p> <p>Inom energiområdet har tidigare nära samarbete mellan det<br /> statliga vattenfallsverket och företag som Asea och LM Ericsson lett<br /> till avancerad teknisk utveckling såväl i fråga om energiproduktion<br /> som energiöverföring. Den teknik som utvecklats har också gett framgångar<br /> på exportmarknaden.</p> <p>Det pågår nu ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete för<br /> att ta fram nya energikällor. Enligt det av riksdagen 1978 under stor<br /> enighet beslutade programmet för energiforskning bör de svenska insatserna<br /> koncentreras till tre områden: vindkraft, energiskog och annan<br /> biomassa samt solenergi för uppvärmning. Framför allt i fråga om<br /> solvärme visar de preliminära forskningsresultaten lovande resultat när<br /> det gäller möjligheterna att snabbt få fram användbar teknik med<br /> gynnsamma miljöeffekter.</p> <p>Samhället har, som den socialdemokratiska partikongressen 1978<br /> uttalade, ett övergripande ansvar för att underlätta införandet av såväl<br /> solvärme som andra nya energikällor genom bl. a. forskning, utveckling,<br /> produktion och upphandling. Med samhälle avses då såväl stat<br /> som kommun. Genom ett utvecklingsbolag där såväl kommuner, allmännyttiga<br /> och kooperativa bostadsföretag, industri och forskare finns<br /> representerade bör nya tekniska lösningar kunna stimuleras och praktiskt<br /> tillämpas. Därigenom tillgodoses vårt eget lands behov av nya<br /> energiformer som kan ersätta en del av oljeförbrukningen samtidigt<br /> som möjligheter till export bör öppnas. Det gäller också teknisk utveckling<br /> i fråga om energiöverföring t. ex. genom hetvattentunnlar<br /> som är av stort intresse för att kunna utnyttja spillvärme t. ex. från<br /> existerande kärnkraftverk och där svensk teknik har stora möjligheter<br /> att hävda sig internationellt.</p> <p>Riksdagen bör omedelbart fatta beslut om att inrätta särskilda utvecklingsbolag<br /> för dessa fem områden. Inledningsvis bör de tillföras<br /> ett aktiekapital på vartdera 5 milj. kr. För den fortsatta verksamheten<br /> bör de få sin finansiering från den av oss föreslagna struktur- och industriutvecklingsfonden.<br /> Dessa yrkanden ersätter de som framförts<br /> av oss i partimotionen 1978/79: 2020.</p> <p>Den särskilda näringspolitiska delegationen har i sitt betänkande<br /> Vägar till ökad välfärd tagit upp frågan om nationella utvecklingsprojekt<br /> och bl. a. framfört förslag om sådana stora insatser på områ</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p>den som informationsteknik, mikroelektronik och bioteknik. Starka motiv<br /> kan även finnas för projekt inom sådana områden som att utveckla<br /> kemisk produktion från inhemska råvaror och inom området materialforskning.</p> <p>Den näringspolitiska delegationen framhåller att områdena informationsteknik,<br /> mikroelektronik och bioteknik spänner över mycket<br /> breda områden. Det är därför enligt delegationens mening nödvändigt<br /> att begränsa de omedelbara insatserna till sektorer som kan ge befintlig<br /> industri ökad konkurrenskraft och möjliggöra etablering av ny<br /> konkurrenskraftig produktion.</p> <p>De insatser som erfordras i form av statlig stimulans för de tre föreslagna<br /> områdena beräknas av delegationen uppgå till storleksordningen<br /> några 100 milj. kr. per år under en följd av tre till fem år. För varje<br /> område bör enligt delegationen etableras en projektdelegation med<br /> kompetens inom teknik och industri vars uppgift blir att behandla<br /> frågor av väsentlig betydelse för bedömning av hur insatserna skall<br /> inriktas och utformas. Det blir angeläget för dessa projektdelegationer<br /> att noga följa den internationella utvecklingen inom resp. områden<br /> och att med utgångspunkt från svensk industris och teknologis förutsättningar<br /> snarast utpeka de sektorer som man i första hand skall<br /> satsa på.</p> <p>När det gäller informationsteknik diskuterar delegationen<br /> särskilt utvecklingen i fråga om kontors- och förvaltningsinformation<br /> som man framhåller internationellt tilldrar sig ett stort intresse. Det<br /> samlade behovet i världen av sådana utrustningar och system är stort.<br /> Vi står inför en ny typ av automation med betydande effekter. Så<br /> har exempelvis televerket initierat ett begränsat utvecklingsarbete<br /> inom ett projekt som givits beteckningen Kontor 85. Svensk industri<br /> måste inom detta område göra stora utvecklingsinsatser, som i hög<br /> grad är riskbetonade. Dessutom måste erforderliga resurser byggas<br /> upp. Under förutsättning att en tillräcklig insats snabbt kan göras kan<br /> flera företag i Sverige ges möjlighet att täcka delar av vårt stora nationella<br /> utrustningsbehov och dessutom ges internationell konkurrenskraft.</p> <p>När det gäller mikroelektronik framhåller delegationen att<br /> de senaste decennierna inneburit en sällsynt snabb expansion. En kontinuerlig<br /> utveckling mot produkter med ökat antal komponenter per<br /> enhet, ökad driftsäkerhet, minskad energiförbrukning och lägre pris<br /> har skett och denna utveckling fortsätter med tills vidare oförminskad<br /> hastighet. Mikroelektronikens betydelse för många olika branscher har<br /> insetts av större i-länder, och mycket stora statliga satsningar görs<br /> f. n. Exempelvis har engelska regeringen beslutat om en satsning av<br /> storleksordningen 2 miljarder kronor för de närmaste åren. De komponenter<br /> som denna teknologi frambringar utgör basen för informations</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>26</p> </div> <div class="block ml_3"><p>tekniken t. ex. inom teleteknik, mätinstrument, datamaskiner i industriella<br /> processer och övervakningssystem, militära vapensystem, kultur<br /> och underhållning.</p> <p>Rationell användning av mikroelektronik är mycket angelägen för<br /> många industrier som hittills varit baserade företrädesvis på rent mekanisk<br /> teknologi. Kännetecknande för vissa delar av den mekaniska<br /> industrin är att den i stor omfattning saknar erforderligt kunnande<br /> för att med framgång integrera mikroelektronik i sina mekaniska<br /> produkter. Enligt delegationen bör därför åtgärder vidtas för att göra<br /> den mekaniska industrin mera medveten om tendenserna och att till<br /> denna överföra ytterligare kunskaper om elektroniken. Det är annars<br /> stor risk att mekanisk industri slås ut av utländska konkurrenter som<br /> tidigt insett behovet av integration med elektronik och lyckats med<br /> detta. För systemutveckling och eventuellt även för tillverkning av<br /> hårdvara av typen kretskort baserade på komponenter från halvledarindustrin<br /> skulle intresserad industri kunne etablera ett gemensamt företag<br /> med hög kompetens. I flera sammanhang utpekas verkstadsindustrin<br /> som en av våra viktigaste tillväxtindustrier under 1980-talet.<br /> Det är inte minst av denna anledning viktigt att tillväxtförutsättningar<br /> skapas.</p> <p>Biotekniken grundar sig på det förhållandet att vissa levande<br /> organismers ämnesomsättning leder till produkter av stort värde för<br /> människor och djur. Till dessa produkter hör livsmedel, läkemedel,<br /> energiråvaror. Sakkunskap i USA, Japan och Frankrike bedömer biotekniken<br /> som en av de viktigaste källorna till framtida ekonomisk utveckling.<br /> De biotekniska processerna är resurs- och energisnåla och kan<br /> leda till en drastisk kostnadsreduktion. Processerna är ganska oberoende<br /> av anläggningsstorlek. Området är kunskapsintensivt och Sverige<br /> har på berörda basforskningsområden en god tradition och forskare<br /> vilka hävdar sig väl internationellt och tidvis varit internationellt<br /> ledande. Det finns inom industrin i berörda näringsgrenar goda traditioner<br /> och processtekniskt kunnande av det slag som biotekniska tilllämpningar<br /> kräver.</p> <p>Även andra områden än de som behandlas av delegationen kan i<br /> detta sammanhang vara av intresse. Detta gäller t. ex. kemisk produktion<br /> från inhemska råvaror. Under tiden efter andra<br /> världskriget har den kemiska industrin i världen i allt väsentligt inriktat<br /> sin produktion och sitt utvecklingsarbete på processer med mineralolja<br /> som bas. Många kemisk-tekniska utvecklingslinjer från andra<br /> råvaror var aktuella ännu på 1930-talet, men har fått stå tillbaka i<br /> konkurrensen med den billiga oljan. Det gäller bl.a. organisk syntes<br /> med kol och skogsråvara som bas.</p> <p>De stigande oljepriserna och den allt osäkrare oljemarknaden ger<br /> oss anledning att pröva vilka möjligheter som nu kan finnas att ut</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>27</p> </div> <div class="block ml_5"><p>veckla konkurrenskraftig organisk kemiproduktion från andra råvaror<br /> än mineralolja. Sverige har genom sina naturtillgångar och sitt tekniska<br /> kunnande inom bl. a. skogsindustrin goda förutsättningar att göra<br /> betydelsefulla bidrag till denna utveckling. Härigenom kan nya möjligheter<br /> skapas att vidareförädla våra skogsråvaror. Det är också möjligt<br /> att en utveckling på detta område kan få betydelse för gruv- och<br /> mineralindustrin, t. ex. genom att möjliggöra ett gott utnyttjande av<br /> våra alunskiffrar.</p> <p>Ett utvecklingsprojekt på detta område kan på sikt komma att<br /> minska Sveriges beroende av oljeimport. Det har därför ett naturligt<br /> samband med arbetet för bättre energihushållning, liksom med det<br /> arbete som bedrivs inom bl. a. Svensk Metanolutvinning AB. Detta<br /> bolag bildades 1975 med statlig ägarmajoritet och med uppgift att bedriva<br /> utvecklingsarbete för att minska vårt beroende av olja som drivmedel<br /> i bilar.</p> <p>För att en mera betydande satsning på kemisk produktion från inhemska<br /> råvaror skall kunna komma till stånd krävs ett utvecklingsarbete<br /> av större omfattning än som kan förväntas av enskilda företag.<br /> Därför behövs ett statligt initiativ till en nationell satsning även på<br /> andra områden än de som kan tas upp av det särskilda utvecklingsbolaget<br /> för energiteknik.</p> <p>Det är nödvändigt att vi ägnar särskild uppmärksamhet åt sådana<br /> områden där det sker en teknisk utveckling som kan få återverkningar<br /> inom många olika industribranscher. Materialforskning är,<br /> jämsides med bl. a. elektroniken, ett sådant område.</p> <p>Det har under senare år skett en snabb internationell utveckling av<br /> nya plaster, keramiska material och kompositer (biandmaterial) med<br /> egenskaper som ibland överträffar vad som tidigare uppnåtts med<br /> metaller. Vårt land ligger sämre till på dessa områden än inom metallforskningen.<br /> Det finns anledning att väsentligt utvidga våra resurser<br /> för att följa och bidra till denna utveckling. Därvid skall också särskild<br /> uppmärksamhet ägnas åt arbetsmiljö- och andra miljöfrågor samt<br /> åt frågan om återvinning och användning.</p> <p>De närmare formerna för en sådan satsning på materialforskning<br /> bör utredas närmare. Utgångspunkten skall därvid vara att redan befintliga<br /> resurser för materialprovning m. m. skall utnyttjas.</p> <p>Det är angeläget att arbetet med projekt av denna typ snabbt kan<br /> komma till stånd.</p> <p>Vi föreslår därför att en särskild delegation omedelbart inrättas<br /> med uppgift att leda arbetet med stora utvecklingsprojekt av nationell<br /> betydelse. I delegationen bör ingå företrädare för forskningen, stat<br /> och kommun samt industrin och de anställda. Uppgiften för denna<br /> samlade delegation bör vara att initiera utredningar på olika områden,<br /> göra prioriteringar mellan de olika områdena samt att tillsätta ledning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>28</p> </div> <div class="block ml_3"><p>och styrelse för de särskilda projektdelegationer som torde erfordras<br /> för vart och ett av de områden inom vilka man engagerar sig. En ytterligare<br /> uppgift för den övergripande delegationen bör vara att i överläggningar<br /> med struktur- och industriutvecklingsfonden utverka tillräckliga<br /> finansiella resurser. Fonden bör kunna bidra med större delen<br /> av den nödvändiga finansieringen. För sitt inledande arbete bör delegationen<br /> anvisas 10 milj. kr. att användas för utredningar, expertis etc.</p> <p>5. Företagens kapitalförsörjning</p> <p>En grundläggande förutsättning för att den svenska industrin skall<br /> kunna öka sin produktion är att produktionskapaciteten byggs ut. En<br /> stark ökning av industrins investeringar under kommande år är därför<br /> nödvändig. Detta behov understryks alldeles särskilt av den katastrofala<br /> utveckling som skett i fråga om industriinvesteringarna under<br /> 1977 och 1978. Detta bortfall av industriinvesteringar under de senaste<br /> åren kommer att utgöra ett stort problem som kastar sin slagskugga<br /> under många år framåt i tiden. Det är också nödvändigt med särskilda<br /> åtgärder för att stimulera industrins framtidssatsningar på mer långsiktiga<br /> och riskbetonade projekt. Under senare år har en alltför stor<br /> del av industriinvesteringarna inriktat sig på kortsiktiga projekt med<br /> snabb återbetalningstid.</p> <p>En kraftig ökning av industriinvesteringarna aktualiserar omedelbart<br /> frågan om företagens kapitalförsörjning. Eftersom en stor del av investeringarna<br /> måste ske i form av ökad satsning på forskning och<br /> utveckling av nya produkter, utveckling av nya marknader och andra<br /> nysatsningar på investeringsområden där möjligheterna till lånefinansiering<br /> är begränsade uppstår ett stort behov av mer riskbärande kapital<br /> än vad som normalt kan tillgodoses via kreditmarknaden.</p> <p>I och för sig är tillgången på likvida medel i banksystemet god. Det<br /> är alltså inte fråga om tillgången på pengar i och för sig utan tillgången<br /> på långsiktigt riskbärande kapital som är en avgörande faktor<br /> för ökningen av de långsiktiga investeringarna. Regeringen hänvisar i<br /> sin industriproposition till att detta problem bör lösas genom en kraftigt<br /> ökad lönsamhet inom industrin. Ökade vinster kan emellertid inte<br /> enligt vår uppfattning ses som någon patentmedicin för att öka industrins<br /> investeringar. Industrins investeringar ökade under en lång<br /> följd av år under 1960-talet och början av 1970-talet trots att en viss<br /> trendmässig nedgång av industrins lönsamhet då ägde rum. Likaså kan<br /> vi nu konstatera hur industrins investeringar fortfarande ligger på en<br /> utomordentligt låg nivå trots att en rad företag visar kraftiga förbättringar<br /> av sina resultat. Enligt vår uppfattning bör därför denna grundläggande<br /> fråga i första hand lösas genom att samhället mera aktivt<br /> engagerar sig i företagens finansiering av framför allt de mera lång</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>29</p> </div> <div class="block ml_5"><p>siktigt inriktade projekten. Härigenom uppnår man en direkt kanalisering<br /> av tillgängliga medel till projekt av denna karaktär. De i samhällsekonomin<br /> knappa resurserna utnyttjas därför på ett mer effektivt sätt.</p> <p>Vi har tidigare framhållit att ett centralt inslag i den del av näringspolitiken<br /> som syftar till att förbättra företagens långsiktiga kapitalförsörjning<br /> bör omfatta följande områden: Investeringsbanken, fjärde APfonden,<br /> inrättande av en struktur- och industriutvecklingsfond samt förbättrade<br /> utlåningsmöjligheter för de regionala utvecklingsfonderna.</p> <p>Den senare frågan behandlas under avsnitt Åtgärder för de små och<br /> medelstora företagen.</p> <p>Även i ett något längre tidsperspektiv kommer frågan om näringslivets<br /> kapitalbildning att vara av central betydelse. En hög kapitalbildning<br /> är ett väsentligt intresse för samhälle och löntagare. För att denna<br /> skall kunna åstadkommas i sådana former att de är acceptabla när det<br /> gäller fördelning av inkomster, förmögenhetstillväxt och inflytande är<br /> det nödvändigt att införa löntagarfonder. Härigenom blir företagens<br /> utveckling, investeringar och finansiering en gemensam angelägenhet<br /> som skapar den grundval som är nödvändig för samlade insatser.</p> <p>5.1 Investeringsbanken</p> <p>Investeringsbanken spelar en mycket betydelsefull roll för företagens<br /> kapitalförsörjning. Syftet med bankens tillkomst var att förbättra möjligheten<br /> att tillgodose det behov av långfristiga krediter som den fortsatta<br /> strukturomvandlingen skulle komma att ställa. Som framhålls i<br /> propositionen kommer Investeringsbanken att ha fortsatt stor betydelse<br /> för möjligheterna för svensk industri att bygga ut sina anläggningar<br /> och öka sina marknadsinsatser och satsningar på teknisk utveckling.<br /> För att kunna svara mot dessa krav behöver banken ha ett stort eget<br /> kapital, så att en viss beredskap kan hållas. Genom att krediterna ofta<br /> är av betydande storlek och ofta beviljas flera år innan kapitalresurserna<br /> tas i anspråk bör en betryggande buffert finnas eftersom upplåningsmöjligheterna<br /> kan vara annorlunda vid det tillfälle då lånet tas<br /> i anspråk jämfört med då krediten beviljades i banken. En grundsats<br /> för bankens verksamhet har därför hela tiden varit att banken genom<br /> ett betydande eget kapital skall ha möjlighet att vara flexibel i sin utlåning<br /> och kunna planera på flera års sikt. Utan en sådan säkerhet för<br /> kapitalförsörjningen kan banken svårligen fylla de högt ställda krav<br /> på större riskfyllda satsningar som är det främsta syftet med dess verksamhet.<br /> Vi instämmer helt i de bedömningar av Investeringsbankens<br /> betydelse och vikten av att den har ett tillräckligt stort eget kapital som<br /> görs i propositionen.</p> <p>Regeringen föreslår också i propositionen att den nuvarande bolagsordningen<br /> ändras så att summan av beviljade lån eller ingångna garantiförbindelser<br /> utan särskild säkerhet samt kapitaltillskott i företag m. m.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>30</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ej får överstiga hela aktiekapitalet mot f. n. halva bolagets aktiekapital.<br /> Vi har i och för sig inte något att invända mot en sådan ändring men<br /> vill starkt understryka att om de möjligheter till ökat risktagande från<br /> bankens sida som härigenom öppnas verkligen skall komma att bli en<br /> realitet och utnyttjas på ett riktigt sätt, ställer de ökade krav på tillskott<br /> på eget kapital. Endast med en god tillgång av eget kapital i förhållande<br /> till den totala utlåningen finns nämligen de reella förutsättningarna<br /> för banken för ett ökat engagemang i fråga om riskinvesteringar.<br /> Mot den bakgrunden är det enligt vår uppfattning uppenbart att<br /> det är nödvändigt att utöka Investeringsbankens eget kapital. Med hänsyn<br /> till de uttalanden som görs i propositionen är det förvånande att<br /> något sådant förslag inte läggs fram från regeringens sida. Det kan erinras<br /> om att banken så tidigt som hösten 1976 begärde en förstärkning<br /> av det egna kapitalet med 500 milj. kr. Riksdagen har därefter anvisat<br /> ett tillskott på 300 milj. kr. vilket vi emellertid vid det tillfället från<br /> socialdemokratisk sida ansåg vara helt otillräckligt just med hänsyn till<br /> de nämnda möjligheterna till risktagande.</p> <p>Motivet för en ytterligare förstärkning av bankens eget kapital är i<br /> nuvarande läge ännu större. Mot den bakgrunden menar vi att det är<br /> nödvändigt att riksdagen anvisar ett kapitaltillskott till investeringsbanken<br /> på 300 milj. kr.</p> <p>5.2 Fjärde AP-fonden</p> <p>Den fjärde AP-fonden har sedan sin tillkomst spelat en mycket betydelsefull<br /> roll för att öka tillgången på riskvilligt kapital på den svenska<br /> kapitalmarknaden. Under de kommande åren kommer behovet av sådant<br /> kapital att bli mycket stort om det skall finnas möjlighet att förverkliga<br /> den utbyggnad av näringslivet som är nödvändig.</p> <p>Det är mot den bakgrunden angeläget att fonden även i fortsättningen<br /> kan bygga ut sin verksamhet i takt med att behovet växer. Det kan erinras<br /> om att kapitalmarknadsutredningen var enhällig i sin positiva bedömning<br /> av effekterna av fjärde AP-fondens verksamhet och i sin<br /> rekommendation att ökade resurser framöver borde tillföras fonden i<br /> den takt som utvecklingen anvisar. Mot den bakgrunden anser vi nu<br /> att fonden bör anvisas ytterligare 1 000 milj. kr. att användas under<br /> 1979 och 1980. Endast på detta sätt kan man skapa ett underlag för en<br /> mer långsiktig planering av fondens verksamhet.</p> <p>Vi vill också understryka att det enligt vår uppfattning inte finns<br /> några skäl att införa ytterligare begränsningar i fondens verksamhet.<br /> Förslaget om en begränsning av fondens möjligheter till förvärv av<br /> aktier i samma bolag med högst 10 procent innebär enligt vår uppfattning<br /> en försvagning av dess möjligheter att bidra till en effektiv lösning<br /> av ett väsentligt finansieringsproblem för svensk industri. Erfarenheterna<br /> har visat att fall kan förekomma där en sådan begränsning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>31</p> </div> <div class="block ml_5"><p>omöjliggör en rationell lösning av företagens utvecklingsproblem. Vi<br /> kommer därför att avvisa förslag som innebär sådana begränsningar av<br /> fondens verksamhetsmöjligheter.</p> <p>I samband med att fonden förra året tilldelades ytterligare 250 milj.<br /> kr. uppställdes det villkoret att medlen endast fick användas för deltagande<br /> i nyemissioner eller för förvärv av nyemitterade konvertibla<br /> skuldebrev. Denna begränsning har inneburit att en väsentlig hämsko<br /> lagts på fondens verksamhet. Riksdagen bör därför uttala att den begränsningen<br /> inte längre bör gälla för dessa medel.</p> <p>En fråga av stort intresse är om fjärde AP-fonden skulle kunna engagera<br /> sig i andra företag än de största och de börsnoterade. Det finns<br /> enligt vår uppfattning anledning att studera denna fråga närmare. Regeringen<br /> bör ge fondstyrelsen ett sådant uppdrag.</p> <p>Styrelsen för den fjärde AP-fonden bör uppmanas att i de fall man<br /> engagerar sig i nyemissioner också regelmässigt ta kontakt med företrädare<br /> för de anställda i företaget och tillmäta deras synpunkter på<br /> ett engagemang ett avgörande inflytande.</p> <p>5.3 Struktur- och industriutvecklingsfond</p> <p>Sedan mer än två år tillbaka har socialdemokraterna i samförstånd<br /> med Landsorganisationen krävt ett inrättande av en särskild strukturoch<br /> industriutvecklingsfond för att förbättra företagens försörjning med<br /> risktagande kapital och därigenom underlätta finansieringen av nya<br /> framtidsinriktade investeringar. Strukturfonden skall också kunna spela<br /> en stor och betydelsefull roll i samband med olika former av strukturella<br /> förändringar inom näringslivet, branscher, delbranscher eller<br /> särskilda företagsgrupperingar. Utvecklingen i vårt land har sedan<br /> detta förslag första gången lades fram visat på behovet av en sådan<br /> fond. Många stora och utvecklingsinriktade nyinvesteringar har inte<br /> kommit till stånd därför att riskbärande kapital har saknats. Många<br /> möjligheter till strukturpolitiska åtgärder har också förblivit outnyttjade<br /> genom att det varken funnits initiativkraft eller tillgång till nödvändigt<br /> kapital för att genomföra dessa åtgärder.</p> <p>Resultatet härav har yttrat sig i både alltför låga industriinvesteringar<br /> samt outnyttjade möjligheter till effektivitetsförbättringar och<br /> förbättrade konkurrensförutsättningar i den svenska industrin.</p> <p>De mycket begränsade insatser som föreslås i regeringens proposition<br /> framstår mot den bakgrunden som helt otillräckliga.</p> <p>Som vi tidigare framhållit behövs det utomordentligt kraftfulla och<br /> omfattande insatser för att projekt och framtidssatsningar av tillräcklig<br /> omfattning skall komma till stånd. Mot den bakgrunden föreslår vi att<br /> en struktur- och industriutvecklingsfond inrättas. Fonden bör ges en<br /> omslutning av 4 miljarder kr. redan under sitt första verksamhetsår.</p> <p>Fonden bör i betydande utsträckning medverka vid finansiering av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>32</p> </div> <div class="block ml_3"><p>utvecklingsprojekt. Struktur- och industriutvecklingsfonden bör enligt<br /> vår uppfattning svara för finansieringen av verksamheten vid den av<br /> regeringen föreslagna centrala utvecklingsfonden. Det innebär att helt<br /> andra möjligheter att anpassa fondens verksamhetsvolym till föreliggande<br /> behov uppstår och att en onödig begränsning av fondens<br /> verksamhet med hänsyn till det statsfinansiella läget kan undvikas. Något<br /> särskilt anslag torde därför ej erfordras för detta ändamål. Den av<br /> regeringen föreslagna medelsanvisningen blir härigenom obehövlig.</p> <p>Vidare bör struktur- och industriutvecklingsfonden kunna medverka<br /> vid finansieringen av dels de nationella storprojekt och dels de fem<br /> utvecklingsbolag som behandlades i föregående avsnitt. Härutöver bör<br /> fonden även kunna medverka vid konkreta investeringsprojekt i olika<br /> företag. I många företag har man under senare tid reviderat ner sina<br /> investeringsplaner. I stor utsträckning torde detta betingas av bristande<br /> tillgång på riskkapital. I andra fall kan en ytterligare orsak vara det<br /> aktuella kapacitetsläget.</p> <p>En sådan nedrevidering av investeringsplaner framstår både i dagsläget<br /> och i ett mera långsiktigt perspektiv som olycklig för hela vår<br /> samhällsekonomi. En viktig uppgift för fonden blir att medverka i<br /> finansieringen av sådana senarelagda projekt. Det bör också i sammanhanget<br /> framhållas att löntagarna under senare tid fått en förbättrad<br /> insyn i företagens långsiktiga planering även om denna ännu är långtifrån<br /> tillräcklig.</p> <p>Genom struktur- och industriutvecklingsfonden skapas emellertid en<br /> förutsättning för en ökad löntagarmedverkan vid investeringsprogrammens<br /> finansiering. Ofta är det ett starkt löntagarintresse att företagens<br /> investeringar utökas. Genom ett nära samspel mellan struktur- och utvecklingsfond,<br /> företagsledning och de anställda i företagen bör enligt<br /> vår uppfattning förutsättningar och intresse för expansion skapas vilket<br /> i den aktuella situationen framstår som den kanske viktigaste uppgiften<br /> inom ramen för industripolitiken.</p> <p>Fonden bör i samband med åtgärder för en effektivare branschstruktur<br /> kunna medverka med att finansiera investeringar som aktualiseras<br /> i ett sådant sammanhang. Sådana investeringar bör inte enbart<br /> begränsas till satsningar på nya anläggningstillgångar utan även kunna<br /> omfatta insatser i fråga om utvecklingsarbete och marknadsföring.</p> <p>Fondens engagemang kommer självfallet att ofta innebära ett betydande<br /> ekonomiskt risktagande vilket gör det naturligt att fonden i gengäld<br /> kräver ett betydande inflytande, inte minst därför att det är nödvändigt<br /> att åtgärder och program kan planeras på ett riktigt sätt utifrån<br /> samhällsekonomiska utgångspunkter.</p> <p>Strukturfonden bör kunna tillföra medel utan att formella krav på<br /> säkerheter uppställs. Förräntningskraven bör i många fall kunna ställas<br /> ganska lågt och även för viss tid helt kunna efterges om de samhälls</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_43"><p>33</p> </div> <div class="block ml_6"><p>ekonomiska motiven är starka. Däremot är det naturligt att kräva ett<br /> betydande inflytande som villkor för kapitaltillskottet.</p> <p>Detta leder till att olika former för kapitaltillskott bör vara tänkbara.<br /> Såväl aktieteckning genom nyemission sorn förvärv av konvertibla<br /> skuldbrev eller motsvarande bör kunna vara aktuellt. Härutöver<br /> bör även andra former för kapitaltillskott kunna prövas. Vilken<br /> lösning eller kombination av åtgärder som väljs bör avgöras från fall<br /> till fall. I vissa fall kan det vara lämpligt att strukturfondens insatser<br /> också kombineras med tillskott från annat håll, t. ex. från Investeringsbanken<br /> eller 4:e AP-fonden.</p> <p>För att fonden på ett effektivt sätt skall kunna fungera som ett av<br /> medlen inom ramen för en aktiv näringspolitik bör i dess styrelse finnas<br /> representanter för såväl löntagarna och näringslivets organisationer<br /> som statliga myndigheter.</p> <p>Med hänsyn till det starka intresse och ansvar för den näringspolitiska<br /> utvecklingen som löntagarorganisationerna har anser vi att de<br /> bör tilldelas ett betydande inflytande i fondens styrelse. Regeringen bör<br /> ha nära kontakt med fonden och bör i likhet med i branschråden utse<br /> ordförande. I övrigt bör regeringen vid utseende av styrelse utgå ifrån<br /> att löntagarorganisationerna bör kunna nominera sex, näringslivsorganisationerna<br /> två och staten två personer i fondens styrelse vilken bör<br /> uppgå till sammanlagt elva ledamöter.</p> <p>Fonden bör driva sin verksamhet i form av en stiftelse. Denna stiftelse<br /> bör tilldelas dels ett anslag på 2 miljarder kronor, dels en statlig garanti<br /> som möjliggör upplåning av ytterligare 2 miljarder kronor.</p> </div> <div class="block ml_6"><p>6. Exporten</p> <p>Under den socialdemokratiska regeringsperioden byggdes undan för<br /> undan upp en råd medel för stimulans av exporten. Olika former av<br /> kreditstöd utvecklades, kanaliserade genom Exportkreditnämnden, AB<br /> Svensk Exportkredit och Investeringsbanken. Information om utlandsmarknader<br /> och olika slags service i samband med exportaffärer erbjöds<br /> genom en successivt utbyggd handelssekreterarorganisation och genom<br /> utrikesförvaltningen. Sveriges Exportråd skapades och inom dess ram<br /> utvecklades bl. a. aktiviteter för en samverkan mellan företag i samband<br /> med större exportprojekt. För de mindre och medelstora företagen<br /> byggdes servicen via företagarföreningarna ut.</p> <p>Det är emellertid uppenbart att det nu finns skäl att kraftigt förstärka<br /> exportstödet. 1960-talet präglades av snabb ekonomisk tillväxt<br /> inom industriländerna och en snabb liberalisering av världshandeln.<br /> Kriserna under 1970-talet har gjort att den utvecklingen brutits. Under<br /> 1980-talet kommer den ekonomiska tillväxten i den industrialiserade</p> <p>3 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2427</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>34</p> </div> <div class="block ml_4"><p>delen av världen att bli långsammare än tidigare, och risken för en<br /> uppbyggnad av handelshinder är påtaglig.</p> <p>Det är mot den bakgrunden klart att stora ansträngningar måste<br /> göras, om svensk industri skall kunna öka sina marknadsandelar på<br /> exportmarknaden. Vi har tidigare konstaterat att en sådan ökning av<br /> marknadsandelarna är nödvändig.</p> <p>Avgörande för exportens tillväxttakt är i hög grad möjligheterna<br /> att nå ut till nya marknader, i statshandelsländema och i de u-länder<br /> som befinner sig i snabb utveckling industriellt och vad gäller samhällsuppbyggnad.<br /> Det är viktigt att vi inte enbart ser dessa länder<br /> som konkurrenter till svensk industri utan också som marknader för<br /> export av produkter där svensk industri på många områden ligger<br /> långt framme.</p> <p>Det är emellertid också väsentligt att vi gör klart för oss att en<br /> ökad export till sådana nya marknader i stor utsträckning förutsätter<br /> statliga initiativ och statligt stöd. Det gäller ofta projekt där köparen<br /> är en stat och där affären måste föregås av regeringskontakter. Det<br /> gäller ofta mycket stora projekt där inte ett enda företag kan klara<br /> ordern, utan där flera företag måste samarbeta. Även i det fallet kan<br /> insatser från statens sida bli nödvändiga om samordningen skall komma<br /> till stånd.</p> <p>I propositionen 1978/79: 123 föreslås förbättringar av garantisystemen<br /> och av stödet till större exportprojekt.</p> <p>De föreslagna förändringarna ligger i linje med vår syn på hur det<br /> statliga stödet till exporten bör utvecklas. De är emellertid enligt vår<br /> uppfattning långt ifrån tillräckliga.</p> <p>Vi menar att det finns skäl att se över samordnings- och resursfrågor<br /> i den organisation för exportstöd som vi i dag har. Det pågår en utredning<br /> om hur utlandsorganisationen för exportstöd — inom utrikesförvaltningen<br /> och handelssekreterarorganisationen — i framtiden skall<br /> samordnas. Vi menar att det i det sammanhanget också finns skäl att<br /> se över resursfrågorna för utlandsorganisationen mot bakgrund av de<br /> starkt ökade kraven på svensk export. Man bör också ta upp frågan<br /> om den nuvarande verksamheten i branschgrupperna inom Sveriges<br /> Exportråd bör resursmässigt eller organisatoriskt förändras. Det finns<br /> också skäl att i det sammanhanget överväga ett ökat samhällsinflytande<br /> över de uppgifter som f. n. faller på Exportrådet. Ett fullständigt statligt<br /> ägaransvar är enligt vår mening naturligt.</p> <p>Vi vill också pröva nya vägar för samhällets exportstimulans. Alltför<br /> många företag tar inte vara på de exportmöjligheter som finns.<br /> Man drar sig för att ta de risker som alltid ligger i en satsning på<br /> export. Man vet för litet om vilka avsättningsmöjligheter som finns<br /> på avlägsna marknader. Man lyckas inte få till stånd ett samarbete med<br /> andra företag, som kan vara nödvändigt både för att pressa kosina</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>35</p> </div> <div class="block ml_5"><p>derna för marknadsbearbetning och transporter och för att kunna erbjuda<br /> köparen just den produkt eller den kombination av produkter,<br /> som han vill ha.</p> <p>I sådana fall räcker det inte att samhället ger kreditstöd eller erbjuder<br /> en allmän service. Det krävs att samhället både kan ta på sig<br /> risker vid en exportsatsning och åta sig en del av det praktiska arbetet.<br /> Vi menar att tanken på statliga handelshus bör prövas.</p> <p>Handelshusen skulle självständigt marknadsföra produkter och sluta<br /> avtal med köpare. De skulle ta ansvar för att avtalsvillkoren, beträffande<br /> produktens utformning, leveranstider etc., uppfylls.</p> <p>På sikt skulle handelshusen kunna utnyttjas som ett instrument för<br /> att samordna olika producenters bidrag vid en export av stora anläggningsprojekt.<br /> De skulle likaså kunna utgöra samhällets instrument<br /> med uppgift att samordna den kommersiella sidan av Sveriges samarbetsavtal<br /> med u-länder och statshandelsländer. I de sammanhangen<br /> skulle ett samarbete kunna utvecklas med andra inblandade samhällsorgan<br /> som ansvarar för olika delar av svenska samarbetsavtal, exempelvis<br /> utbildningsberedningen i fråga om kunskapsöverföring och SIDA<br /> i fråga om bistånd.</p> <p>Som sägs i motionen 1978/79: 2020 bör Sverige vidga samarbetet med<br /> u-länderna som i likhet med Sverige söker stärka sitt ekonomiska oberoende<br /> för att genomföra större rättvisa för folkflertalet. För att<br /> bredda samarbetet föreslogs upprättande av en typ av samarbetsavtal<br /> mellan Sverige och sådana länder. Samarbetsavtalet skulle kunna utsträckas<br /> utöver den krets av länder med vilka det statliga biståndssamarbetet<br /> bedrivs. Avtalen skulle främst gälla områden som industriellt<br /> samarbete, forskning och utveckling av teknologier. De skulle<br /> även kunna utvidgas till andra områden av intresse för de berörda parterna.<br /> Det skulle exempelvis kunna röra sig om kollektivtrafik, sjukvård,<br /> miljöteknik, liksom industrigrenar där Sverige har lång erfarenhet.<br /> Avancerad svensk teknologi och forskning skulle på så sätt i tilllämpad<br /> form bidra till att lösa problem för fattiga människor i u-länderna.<br /> Om samarbetsavtalet gällde ett mottagarland för svenskt bistånd,<br /> skulle delar av samarbetet kunna finansieras med dessa biståndsmedel,<br /> om mottagarlandet prioriterar så inom biståndsprogrammet.<br /> Samarbetsavtalen som sålunda kan ha kommersiella inslag,<br /> bygga på kunskaps- och teknologiöverföring eller utgöra en del av<br /> svenskt bistånd skall ledas från regeringskansliet, där resurser för ändamålet<br /> måste byggas upp.</p> <p>Vi menar att en verksamhet med sikte på att finna praktiska former<br /> för ett arbete inom ramen för statliga handelshus bör startas.<br /> Vi föreslår därför att en delegation tillsätts med uppgift att organisera<br /> en försöksverksamhet med export genom ett statligt handelshus. Verksamheten<br /> bör vara koncentrerad till några produktområden, avgrän</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>36</p> </div> <div class="block ml_4"><p>sade på ett sådant sätt att en effektiv marknadsföring kan bedrivas.<br /> Olika lösningar beträffande försäljningens organisation utomlands bör<br /> prövas. Likaså frågan om hur man skall söka lämpliga produkter att<br /> arbeta med och hur avtalet med de tillverkande företagen skall vara<br /> utformade.</p> <p>Delegationen bör bestå av representanter för industri- och handelsdepartementen,<br /> statens industriverk och Sveriges Exportråd. Vidare<br /> bör näringslivet och fackliga intressen vara representerade. En verksamhet<br /> av detta slag bör på sikt kunna bli självfinansierande till de delar<br /> den inte består av verksamhet som motiveras av sociala eller i övrigt<br /> samhällsekonomiska skäl snarare än företagsekonomiska. Det kan<br /> exempelvis gälla export från företag, med på sikt goda exportförutsättningar<br /> men där marknadsföringsarbetet är företagsekonomiskt sett<br /> kostsamt.</p> <p>Delegationen bör ha möjlighet att i den typen av situationer för att<br /> få till stånd en export ta risker och lägga ned ansträngningar, som är<br /> samhällsekonomiskt snarare än företagsekonomiskt grundade. I ett inledningsskede<br /> torde det dessutom bli svårt att få omedelbar avkastning<br /> på de nedlagda kostnaderna.</p> <p>Verksamheten skall ses som en kombination av en satsning på<br /> omedelbar exportstimulans och en försöksverksamhet för att vinna<br /> erfarenheter inför framtiden. Den bör ges sådana resurser att den<br /> kan bli volymmässigt betydelsefull och att man får möjlighet att<br /> pröva olika modeller för att lösa praktiska problem. Vi föreslår att<br /> delegationen för en försöksperiod på tre år ges ett anslag på 25 milj.<br /> kr. för verksamheten. För nästa budgetår bör 10 milj. kr. anvisas.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang också peka på andra vägar för en stimulans<br /> av svensk export på områden där statliga insatser kan väntas<br /> ge goda resultat.</p> <p>Tack vare en hög facklig aktivitet och en omfattande politisk reformverksamhet<br /> på arbetsmiljöns område ligger Sverige väl framme<br /> vad gäller de krav som ställs på produktionsutrustning ur säkerhetsoch<br /> miljösynpunkt. En hel rad industriella produkter har utvecklats<br /> för att möta dessa krav. Efter hand som kraven växer i andra länder<br /> bör detta sociala försteg kunna omsättas i ett försteg också på exportmarknaden.</p> <p>Många små och medelstora företag har gjort betydande insatser i<br /> utvecklingen av skyddsutrustning och av produktionsutrustning som är<br /> avpassad efter arbetsmiljökraven. Många av dessa företag har produkter<br /> som väl kan hävda sig på exportmarknaderna. Dock saknar många<br /> av dem resurser för att på egen hand bygga upp den exportorganisation<br /> som behövs.</p> <p>Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att tillsätta en särskild<br /> arbetsgrupp vars sekretariat skall vara förlagt till Sveriges Export</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>37</p> </div> <div class="block ml_5"><p>råd. Arbetsgruppen skall ha till uppgift att pröva hur en ökad export<br /> av skyddsutrustning och av produktionsutrustning avpassad efter arbetsmiljökraven<br /> kan främjas. Bl. a. bör man utreda förutsättningarna<br /> att för det nämnda ändamålet grunda ett handelsbolag med staten och<br /> de deltagande företagen som delägare.</p> <p style="margin-left:3px;">7. Statligt företagande</p> <p style="margin-left:3px;">Den näringspolitik som socialdemokratin förespråkar kommer att<br /> ställa stora anspråk på alla företag. Självfallet måste staten som ägare<br /> till företag se till att de statliga företagen spelar en så aktiv roll som<br /> möjligt i en politik syftande till ökad produktion, ökade investeringar<br /> och satsning på utveckling. Alla möjligheter till expansion måste därför<br /> utnyttjas. Enligt vår uppfattning bör också de statliga företagen<br /> spela en mer aktiv roll i näringspolitiken. Detta bör gälla såväl Statsföretag<br /> med dess olika dotterbolag, övriga fristående statliga bolag och<br /> de statliga affärsverken. Staten kan också via sina företag eller genom<br /> nybildningar av företag medverka i näringslivets strukturomvandling.<br /> Exempel på detta utgörs av Svenska Varv, Brygginvest, det av oss föreslagna<br /> strukturbolaget för skogsindustrin etc.</p> <p style="margin-left:3px;">Alla möjligheter till effektivisering och samordning av de statliga<br /> företagens aktivitet bör tas till vara. I många torde det t. ex. finnas<br /> möjligheter till framgångsrik samverkan mellan olika affärsverk och<br /> statliga bolag i konkreta projekt. Statliga företag bör också i konkreta<br /> projekt kunna samarbeta med andra typer av företag, privata och<br /> kooperativa. Däremot vänder vi oss bestämt emot sådana förslag som<br /> framförts som skulle leda till att det statliga företagandet skulle försvagas<br /> t. ex. genom utförsäljningar av delar av de mest lönsamma och<br /> expansiva delarna av den statliga företagsgruppen.</p> <p style="margin-left:3px;">Med hänsyn till att staten som ägare till företag har ett särskilt<br /> ansvar för att investerings- och utbyggnadstakten ligger på en hög<br /> nivå föreslår vi att regeringen omedelbart ges i uppdrag att inleda<br /> överläggningar med de statliga företagen i syfte att utarbeta ett investeringsprogram<br /> för de närmaste tre åren.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen bör redovisa resultatet av denna verksamhet för riksdagen.<br /> I det sammanhanget bör också förslag om nödvändiga åtgärder<br /> för att säkra investeringsprogrammets finansiering läggas fram. Detta<br /> yrkande har framlagts i motion 1978/79: 2020.</p> <p style="margin-left:3px;">8. Naturresurser och basindustrier</p> <p style="margin-left:3px;">Det syns i dag knappast råda någon oenighet om att en allt större<br /> del av den svenska industriproduktionen i framtiden måste inriktas mot<br /> mycket kvalificerade produkter med stort teknikinnehåll. Detta ställer</p> <p style="margin-left:3px;">4 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2427</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>38</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">krav på starkt ökade resurser bl. a. för forsknings- och utvecklingsverksamhet<br /> och för internationell marknadsföring. Vi har tidigare i denna<br /> motion föreslagit utökade och mera samordnade insatser för att man<br /> bättre skall kunna ta till vara vårt lands möjligheter till en internationellt<br /> konkurrenskraftig produktion inom olika avancerade produktområden.</p> <p>Dessa behov av en långsiktig förskjutning av vår industriproduktion<br /> mot mera teknologiintensiva områden har framhållits i flera olika studier<br /> under de senaste åren. Samtidigt har vi fått uppleva en internationell<br /> lågkonjunktur, som till sitt djup och sin längd varit unik för efterkrigstiden.<br /> Särskilt några av våra basindustrier — främst skogsindustrin<br /> samt stål- och gruvindustrierna — har drabbats mycket hårt. Förlusterna<br /> har varit synnerligen stora och flera företag har kommit i<br /> stora ekonomiska svårigheter. Sysselsättningen har skurits ner.</p> <p>Dessa båda förhållanden har lett vissa bedömare till slutsatsen att<br /> stora delar av den råvarubaserade industrin har spelat ut sin roll i den<br /> svenska ekonomin. Socialdemokratin har aldrig accepterat denna pessimism.</p> <p>Den på inhemska råvaror baserade industrin sysselsätter ett mycket<br /> stort antal människor i vårt land. Produktionen är så gott som genomgående<br /> lokaliserad till orter och regioner där företagen i fråga är den<br /> helt dominerande arbetsgivaren. Dessa industrier har därför en avgörande<br /> betydelse för den regionala balansen i vårt land. Det kan här<br /> räcka med att peka på gruvornas betydelse för malmfälten, stålverkens<br /> betydelse för Bergslagen och skogsindustrins betydelse för många orter<br /> utmed norrlandskusten.</p> <p>Som exempel på den råvarubaserade industrins betydelse kan nämnas<br /> att gruvindustrin, stål- och metallverken, skogsindustrin samt jordoch<br /> stenindustrin svarar för drygt en fjärdedel av industrisysselsättningen<br /> i vårt land.</p> <p>Dessa basindustrier har också utomordentligt stor betydelse för vår<br /> utrikeshandel. År 1977 svarade de nämnda branscherna för 36 % av den<br /> svenska industrins exportvärde.</p> <p>Enligt vår mening måste basindustrierna även framdeles spela en betydelsefull<br /> roll i den svenska industriutvecklingen. Vi vill kraftigt understryka<br /> att detta inte innebär att vi skall avstå från massiva satsningar<br /> på nya produkter och marknader i enlighet med vad vi redovisat tidigare.<br /> Detta motsatsförhållande mellan våra traditionella basindustrier<br /> och de nya ”högteknologiska” industrierna är i själva verket obefintligt.<br /> Inom stora delar av basindustrin finns en betydande utvecklingspotential.<br /> Vi har för den samlade sysselsättningen, för den regionala<br /> balansen och för vår handelsbalans inte råd att avstå från att utnyttja<br /> dessa utvecklingsmöjligheter. I dessa våra slutsatser och krav är<br /> vi helt eniga med den fackliga rörelsen.</p> <p>Att vidareutveckla dessa våra traditionella industrigrenar kommer att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>39</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kräva stora resurser. Vi behöver modernisera och effektivisera själva<br /> produktionsapparaten. Vi måste öka resurserna för forskning och utveckling<br /> inte minst för att öka förädlingsgraden i produktionen. Vi<br /> måste öka våra marknadsföringsinsatser såväl produktmässigt som<br /> geografiskt.</p> <p>Men vi måste också öka våra insatser i råvaruledet. På vissa områden<br /> måste vi få en mycket bättre kännedom om vårt lands faktiska<br /> resurser, såväl rent fysiskt som i ekonomiska termer. Vi måste vidareutveckla<br /> vår teknik för att tillvarata resurserna. Här måste bl. a. de<br /> tekniskt/ekonomiska önskemålen seriöst vägas mot kraven på ett miljövänligt<br /> utnyttjande av naturen. Vi vill från vår sida understryka de<br /> positiva effekter för den utrustningstillverkande industrins utvecklingsmöjligheter<br /> som dessa satsningar också innebär.</p> <p>Från socialdemokratisk sida har vi sedan länge krävt aktiva och<br /> samordnade åtgärder inom dessa områden. Senast i januari månad innevarande<br /> år lade vi fram vårt förslag till program för skogsnäringen.<br /> Vi föreslår där bl. a. åtgärder för att trygga industrins försörjning med<br /> skogsråvara och vi kräver att regeringen snarast framlägger en samlad<br /> plan för skogsindustrins utveckling. Särskilt framhålls i detta sammanhang<br /> att möjligheterna till en ökad vidareförädling måste tillvaratas.</p> <p>I januari 1979 framlade vi också förslag rörande stålindustrin. Även<br /> här är behovet av en ökad samordning synnerligen stort och vi har<br /> lämnat förslag till hur en sådan kan ske. Vi har vidare ställt oss bakom<br /> den samlade utvecklingsplanen för SSAB och vi har förklarat att<br /> vi är beredda att anslå de finansiella resurser som är nödvändiga för<br /> också de mindre handelsstålverkens rationella struktur och utveckling.</p> <p>Vad avser gruvindustrin har vi nyligen lagt konkreta förslag för att<br /> ge LKAB förutsättningar att vända de senaste årens negativa utveckling<br /> genom en ökad konkurrenskraft och därigenom också öka tryggheten<br /> i sysselsättningen vid malmfälten.</p> <p>Våra förslag rörande LKAB ingår som en del i vårt samlade förslag<br /> till åtgärder för den svenska gruvindustrin. Detta principprogram, som<br /> vi först lade fram år 1977, har legat till grund för bl. a. vårt gruvpolitiska<br /> förslag till riksdagen i januari 1978.</p> <p>Vi pekade där på behovet av insatser för att tillvarata också andra<br /> resurser såsom alunskiffrar, industrimineral och legeringsmetaller. Vi<br /> framhöll att ett sådant utvecklingsprogram måste omfatta bl. a. ett<br /> utredningsled med fördjupade internationella studier av bl. a. tillgångar,<br /> marknader, kapacitetsutveckling och priser. Härtill måste också<br /> komma ett led med särskilda prospekteringsundersökningar, bearbetning<br /> av befintlig data från prospekteringar etc. Ett mycket viktigt led i<br /> ett utvecklingsprogram av detta slag måste också utgöras av ett tekniskt<br /> arbete för processutveckling. Ett sådant arbete kan vara resurskrävande<br /> men är nödvändigt för en bedömning av kostnaderna för en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>40</p> </div> <div class="block ml_3"><p>framtida utvinning, för konsekvenserna för naturmiljön av en framtida<br /> utvinning och för frågan om hur restprodukterna skall behandlas. Den<br /> tekniska kompetens som kommer fram i detta sammanhang bör emellertid<br /> inte enbart vara till nytta för mineralutvinningen utan bör också<br /> kunna utnyttjas i ett vidare industripolitiskt sammanhang. Erfarenheterna<br /> bör vara av stort värde för den svenska verkstadsindustrin och<br /> härigenom få stor betydelse även i fråga om exporten.</p> <p>Detta utvecklingsarbete bör till en del kunna betalas av samhället,<br /> om det utförs i samarbete med gruvföretagen. Då detta förslag inte<br /> föranlett åtgärder från regeringens sida har socialdemokraterna och de<br /> berörda fackförbunden beslutat att gemensamt utarbeta ett konkret<br /> handlingsprogram för den mellansvenska gruvindustrin. Här är som<br /> bekant problemen akuta. Enligt vår och de fackliga organisationernas<br /> mening bör inga nya nedläggningar inom gruvdriften beslutas med<br /> mindre än att möjligheterna till en fortsatt drift fått prövas inom ramen<br /> för detta program. Gruvor för vilka nedläggningsbeslut redan fattats<br /> bör hållas i beredskap och följaktligen inte vattenfyllas förrän en samlad<br /> prövning av den framtida mellansvenska gruvdriften kunnat göras.</p> <p>9. De mindre och medelstora företagen</p> <p>Inemot en tredjedel av alla förvärvsarbetande i Sverige arbetar i företag<br /> med färre än 50 anställda. Inom industrin svarar sådana mindre<br /> företag för ungefär en femtedel av sysselsättningen.</p> <p>Om vi skall klara sysselsättningen i vårt land måste vi ägna stor uppmärksamhet<br /> åt de mindre och medelstora företagen. Deras speciella<br /> problem måste mötas med särskilda åtgärder. Deras speciella möjligheter<br /> att bidra till dynamiken i svenskt näringsliv måste tas till vara.</p> <p>De mindre och medelstora företagen är självklart, på samma sätt<br /> som näringslivet i övrigt, beroende av att det förs en stabil ekonomisk<br /> politik i landet. De senaste årens borgerliga politik i Sverige, med en<br /> nedskärning av hushållens konsumtionsmöjligheter och en dämpning av<br /> investeringarna — bl. a. bostadsbyggandet — har fört med sig allvarliga<br /> problem för många småföretag. Många mindre företag är också i egenskap<br /> av underleverantörer direkt beroende av situationen inom de stora<br /> företagen. Vi vill därför stryka under att de åtgärder vi tidigare föreslagit<br /> för näringslivets utveckling kommer att ha en avgörande betydelse<br /> för de mindre företagens möjligheter att erbjuda trygg sysselsättning.</p> <p>De mindre företagen arbetar emellertid under delvis annorlunda villkor<br /> än de större. De mindre företagen kan i allmänhet inte bygga upp<br /> egna resurser för speciella uppgifter som produktutveckling, marknadsföring,<br /> utbildning etc. De är därför beroende av att samhället kan ge<br /> service på sådana områden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>41</p> </div> <div class="block ml_5"><p>De mindre företagen har också i regel betydligt svårare än de stora<br /> att få tillgång till privat kapital för sin utveckling. De är därmed beroende<br /> av att det till deras förfogande ställs kapital som bildats genom<br /> kollektivt sparande.</p> <p>Därför måste samhället sätta in åtgärder som är direkt avpassade<br /> för småföretagens speciella förutsättningar. Under den socialdemokratiska<br /> regeringsperioden byggdes steg för steg upp olika medel för att<br /> stödja de mindre och medelstora företagen. Särskilda kreditinstitut inrättades<br /> för att underlätta småföretagens kapitalförsörjning. För att<br /> finansiera investeringar i sysselsättningssvaga regioner och i utsatta<br /> branscher skapades särskilda låne- och bidragsmöjligheter. Resurser för<br /> service och rådgivning till de mindre företagen byggdes upp.</p> <p>ATP-reformen för tjugo år sedan lade grunden till ett kraftigt ökat<br /> kollektivt sparande som i stor utsträckning också kom småföretagen<br /> till godo genom de särskilda kreditinstituten. AB Industrikredit och AB<br /> Företagskredit lånade under 1977 ut sammanlagt 1 600 milj. kr. till<br /> mindre eller medelstora företag — till ca 95 % pengar som instituten<br /> i sin tur lånat av AP-fonderna. Summan av utestående och beviljade lån<br /> från Industrikredit och Företagskredit var vid årsskiftet 1977-1978<br /> 7 700 milj. kr. Huvuddelen av lånen har getts till företag med färre än<br /> 50 anställda, och en mycket stor del av återstoden till företag med 50—<br /> 200 anställda.</p> <p>Socialdemokratin vill nu gå vidare med arbetet för att bibehålla och<br /> utveckla livskraften i de mindre företagen och därmed skapa trygghet<br /> för deras anställda. Huvudlinjen i våra förslag är inriktningen på en<br /> förstärkning av samhällets resurser för att i samarbete med företagsledning<br /> och anställda möta praktiska problem och ta till vara utvecklingsmöjligheter.</p> <p>9.1 Produktutveckling</p> <p>Behovet av att industrins produkter fortlöpande anpassas till nya<br /> krav blir allt tydligare. Företag som inte klarar den anpassningen slås<br /> ut och anställda förlorar sitt arbete. Det är därför ett gemensamt intresse<br /> för företagsledning och anställda att det inom företaget ständigt bedrivs<br /> ett arbete för att förbättra de produkter som redan tillverkas och<br /> att finna nya som kan ersätta de som inte längre är konkurrenskraftiga.</p> <p>Flera av de förslag, som återfinns i tidigare delar av denna motion,<br /> innebär reellt en väsentlig förstärkning av stödet till forsknings- och<br /> utvecklingsverksamhet inom de mindre och medelstora företagen. Det<br /> gäller bl. a. förslagen till stöd för uppfinnare och ökade resurser till<br /> STU. Vi menar emellertid att ytterligare förstärkningar bör göras.</p> <p>De små företagen har ofta otillräckliga resurser för produktutveckling.<br /> Ibland saknas medvetandet om att en förnyelse av produktsorti</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>42</p> </div> <div class="block ml_4"><p>mentet är nödvändig. De regionala utvecklingsfonderna har i dag mycket<br /> små resurser för att i form av en uppsökande verksamhet initiera och<br /> stödja produktutvecklingen inom de mindre företagen. En personell<br /> förstärkning vid fonderna är nödvändig.</p> <p>Även med en kraftig förstärkning av de regionala utvecklingsfondernas<br /> personal inom området produktutveckling, kan och bör fondernas<br /> insatser i varje enskilt företag bli ganska begränsade. Detta eftersom<br /> de regionala utvecklingsfonderna skall vara ett instrument för<br /> samhällets service och aktiva näringspolitik gentemot länets företagssektor<br /> som helhet. Fondernas uppmärksamhet kan inte i alltför stor<br /> utsträckning koncentreras till ett fåtal företag. Ofta måste fondens service<br /> innebära att man hjälper ett företag att finna en konsult, som kan<br /> ta sig an företagets problem. I andra fall blir det fråga om att förmedla<br /> kontakter med olika samhällsorgan.</p> <p>Vad beträffar stöd vid produktutveckling, kan det bli fråga om att<br /> förmedla en kontakt med STU, som kan erbjuda finansiellt stöd till<br /> utvecklingsprojekt. Vi menar att det finns anledning att ge de regionala<br /> utvecklingsfonderna ett instrument för ett mer aktivt deltagande i hela<br /> utvecklingsprocessen från idé till färdig produkt. För en sådan verksamhet<br /> skulle krävas ett organ med uppgifterna att</p> <p>— söka och utvärdera produktidéer</p> <p style="margin-left:17px;">— söka företag som kan ta hand om produktidén och föra den fram<br /> till produktion i full skala</p> <p style="margin-left:17px;">— tillsammans med företaget förstärka detta på de punkter där resurserna<br /> är otillräckliga</p> <p>— bidra till finansieringen av utvecklingsprojektet.</p> <p>Utvecklingsorganen skall ha möjligheter att sätta in betydande resurser<br /> — personella och finansiella — i enskilda projekt. De bör kunna<br /> gå in med ägarkapital i de företag som utvecklar produktidéer. Uppenbarligen<br /> är det däremot inte lämpligt att helt inordna utvecklingsorganen<br /> i de regionala utvecklingsfonderna.</p> <p>Vi föreslår att för att stimulera produktutvecklingsverksamheten i de<br /> mindre och medelstora företagen utvecklingsbolag bildas med de uppgifter<br /> som här angivits. En försöksverksamhet i några län bör startas<br /> med syftet att dels pröva former för arbete med sådana utvecklingsbolag,<br /> dels åstadkomma en samordning av verksamheten inom de olika slag av<br /> investment- och utvecklingsbolag, som byggts upp under senare år.</p> <p>9.2 Marknadsföring</p> <p>Marknadsföringen är ett annat område där de mindre och medelstora<br /> företagen har stort behov av samhällets stöd. Även här är det de regionala<br /> utvecklingsfondernas uppgift att genom en uppsökande verksamhet<br /> klarlägga om företagen tar till vara de avsättningsmöjligheter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>43</p> </div> <div class="block ml_5"><p>som finns och att intressera företagsledningar och anställda för en<br /> ökad satsning på marknadsföring i de fall en sådan bedöms kunna bli<br /> framgångsrik. De regionala utvecklingsfonderna har till uppgift att erbjuda<br /> företagen viss service i marknadsföringsfrågor och också anvisa<br /> vilka andra former av samhällsstöd som finns att tillgå.</p> <p style="margin-left:3px;">Man vet erfarenhetsmässigt att ganska måttliga stödinsatser många<br /> gånger kan vara tillräckliga för att åstadkomma avsevärda exportframgångar<br /> för småföretag. Det finns många exempel på att bristande tillgång<br /> till personal med kunskaper i främmande språk eller erfarenhet<br /> från exportaffärer hindrat marknadsföring på utlandsmarknaderna av<br /> produkter som i sig varit väl lämpade för export.</p> <p style="margin-left:3px;">I dag har de regionala utvecklingsfonderna inte tillräckligt med personal<br /> för att dels genom en uppsökande verksamhet analysera företags<br /> möjligheter att genom förbättrad marknadsföring få ökad avsättning<br /> för sin produktion, dels stimulera och stödja företagen vid marknadsföringsaktiviteter.<br /> Utvecklingsfondernas personalresurser på detta område<br /> bör förstärkas.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi vill här också peka på att de statliga handelshusen, som vi i denna<br /> motion föreslagit, skall ses som ett stöd till marknadsföringen inte minst<br /> i de mindre och medelstora företagen.</p> <p style="margin-left:3px;">9.3 Underleverantörsätgärder</p> <p style="margin-left:3px;">Många av de mindre och medelstora företagen fungerar som underleverantörer<br /> till storföretag. Rollen som underleverantör för ofta med<br /> sig problem. Ibland koncentreras företagens försäljning till alltför få<br /> köpare och underleverantören råkar i en beroendeställning gentemot<br /> enskilda köpare. Ett bortfall av order från en enda kund kan i en sådan<br /> situation innebära katastrof för underleverantörsföretaget. Bl. a.<br /> därför kan viktiga köpare pressa underleverantören att acceptera orimligt<br /> hårda avtalsvillkor. En undersökning från Jönköpings län visar att<br /> kundfordringarna i de allra flesta underleverantörsföretag uppgår till<br /> betydligt högre belopp än leverantörsskulderna. Underleverantörerna<br /> tvingas alltså i praktiken att låna ut pengar till sina kunder — ofta<br /> storföretag.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi menar att det är nödvändigt att se över möjligheterna att förbättra<br /> underleverantörernas situation. Det gäller då för det första att<br /> stärka deras ställning gentemot dominerande köparföretag för att om<br /> möjligt uppnå rimligare avtal både när det gäller ekonomiska villkor<br /> och långsiktigheten i leveransavtalen.</p> <p style="margin-left:3px;">I det sammanhanget bör man undersöka om det är möjligt att införa<br /> särskilda regler för företag som genom sina beställningar engagerar<br /> stora delar av underleverantörsföretags kapacitet. Reglerna skulle<br /> exempelvis kunna innebära en skyldighet att varsla underleverantörsföretag<br /> i samband med att köparföretaget vid produktionsförändringar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_41"><p>44</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">har s. k. primär förhandlingsskyldighet enligt MBL gentemot de egna<br /> anställda.</p> <p>Det gäller för det andra att finna nya vägar för att stimulera underleverantörsföretagen<br /> att bredda kundkretsen och därmed minska sitt<br /> beroende av ett enda eller ett fåtal företag. Det gäller för det tredje de<br /> problem som hänger samman med finansieringen av de krediter som<br /> underleverantörerna ibland tvingas ge sina kunder i form av dröjsmål<br /> med betalningen. I det sammanhanget bör man undersöka förutsättningarna<br /> för att i anslutning till utvecklingsfonderna bygga upp en särskild<br /> factoringorganisation. Factoring innebär att ett särskilt företag<br /> eller institut övertar det levererande företagets fakturor och sedan handhar<br /> inkasseringen av utestående fordringar. Detta innebär att de företag<br /> som anlitar factoring behöver ett väsentligt mindre rörelsekapital eftersom<br /> de i stor utsträckning kan undvika utestående kundfordringar.<br /> Factoringverksamheten har vuxit utomordentligt kraftigt i Sverige under<br /> senare år. Verksamheten bedrivs i allt väsentligt av s. k. factoringbolag<br /> vilka i allmänhet ägs utav de stora affärsbankerna. Verksamheten<br /> har visat sig utomordentligt lönsam. Avkastningen på eget kapital ligger<br /> i allmänhet väsentligt över 30 procent före skatt. Verksamheten har<br /> heller hittills inte reglerats av de myndigheter som har ansvar för penningpolitik<br /> och bankväsende.</p> <p>Med hänsyn till denna verksamhets stora betydelse för de mindre<br /> och medelstora företagens utveckling och med hänsyn till den allt<br /> ökande roll som de regionala utvecklingsfonderna spelar i detta sammanhang<br /> bör enligt vår uppfattning ett konkret försök göras med att<br /> engagera ett antal utvecklingsfonder i factoringverksamhet. Detta bör<br /> lämpligen ske genom att statens industriverk får i uppdrag att överlägga<br /> med några regionala utvecklingsfonder som visat intresse för<br /> frågan för att utarbeta ett konkret förslag om ett factoringbolag. När<br /> ett sådant förslag föreligger bör regeringen förelägga riksdagen förslag<br /> om dess finansiering. Mycket talar för att man inledningsvis kan<br /> hålla sig på en förhållandevis begränsad nivå där storleken på kapitaltillskottet<br /> för aktiekapital och reservfond sannolikt kan hållas i storleksordningen<br /> 5 milj. kr. Härutöver torde det dock vara nödvändigt<br /> att staten utställer en särskild garanti för att möjliggöra upplåning på<br /> kreditmarknaden.</p> <p>9.4 De regionala utvecklingsfondernas service</p> <p>Vi har pekat på tre viktiga områden där ett förstärkt statligt stöd<br /> till de mindre och medelstora företagen kan ge både en ökad trygghet<br /> för de anställda och en stimulans till utveckling av svensk industri. Det<br /> gäller områdena produktutveckling, marknadsföring och underleverantörsåtgärder.</p> <p>De regionala utvecklingsfondernas roll som ett samhällets instrument</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>45</p> </div> <div class="block ml_5"><p>för näringspolitiska initiativ på länsnivån bör kraftigt understrykas. För<br /> att kunna spela den rollen måste fonderna för det första i ökad utsträckning<br /> basera sin verksamhet på någon form av näringspolitiskt program.<br /> Vi menar att de regionala utvecklingsfonderna bör lämna sitt bidrag<br /> i samband med att sådana program utarbetas inom ramen för länsplaneringen.<br /> För det andra måste de regionala utvecklingsfonderna alltmer<br /> ägna sig åt en, resursmässigt krävande, uppsökande verksamhet.</p> <p>För att göra en sådan uppsökande verksamhet effektiv kan det i vissa<br /> län, kanske speciellt sådana som är stora till ytan, vara motiverat att<br /> fonderna arbetar med lokalkontor. Över huvud taget bör man enligt<br /> vår mening eftersträva att de regionala utvecklingsfonderna väljer sina<br /> arbetsmetoder med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i det<br /> enskilda länet. Initiativ från fonderna och egna lösningar på skilda problem<br /> är önskvärda. Exempel på sådana initiativ kan hämtas från de<br /> särskilda aktionsprogram, som under senare år vuxit fram i en del län.<br /> Ett annat exempel är förslagen till regionala exportaktiviteter i form av<br /> enkla ”handelshus".</p> <p>En särskild förstärkning av de regionala utvecklingsfondernas resurser<br /> för i första hand personella insatser på olika områden, med speciell tonvikt<br /> på produktutveckling och marknadsföring, bör alltså enligt vår mening<br /> ske. Den bör ha formen av bidrag till projekt eller försöksverksamheter<br /> i de olika former som nämnts. Härigenom stimuleras en utveckling<br /> av nya verksamhetsformer i de olika fonderna. Statens industriverk bör<br /> svara för att medlen kanaliseras till de skilda regionala utvecklingsfonderna.<br /> Vi föreslår att för budgetåret 1979/80 för dessa ändamål, inbegripet<br /> en försöksverksamhet med sådana till de regionala utvecklingsfonderna<br /> knutna utvecklingsbolag, som tidigare föreslagits, 50 milj. kr.<br /> ställs till statens industriverks förfogande. Det bör förutsättas att även<br /> landstingen i egenskap av huvudmän för de regionala utvecklingsfonderna<br /> tar ansvar för en resursförstärkning till fondernas verksamhet.</p> <p>Det fackliga inflytandet över de regionala utvecklingsfondernas verksamhet<br /> ser vi som en central fråga. Vi menar att en representation för<br /> de anställdas och näringslivets organisationer i stiftelsernas styrelser<br /> skall återinföras. Vi menar vidare att styrelserepresentanterna inför beslut<br /> som rör ett enskilt företag skall ha rätt att samråda med personer<br /> som i sin tur har tystnadsplikt enligt medbestämmandelagen.</p> <p>Det är viktigt att också de anställda i de mindre och medelstora företagen<br /> skaffar sig kunskaper om planerings- och företagsledningsfrågor.<br /> Det finns här möjlighet att kombinera en utbildning för företagets behov<br /> med en utbildning inriktad på att ge de anställda praktiska möjligheter<br /> till ett ökat inflytande. Det kan gälla områden som administration,<br /> ekonomi, arbetsmarknadens lagar och avtal etc. Vi menar att det<br /> bör vara en uppgift för de regionala utvecklingsfonderna att organisera<br /> en kursverksamhet i sådana frågor, där representanter för såväl företag</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>46</p> </div> <div class="block ml_3"><p>som anställda skall ha möjlighet att delta. Verksamheten bör kunna bedrivas<br /> i samarbete med SIFU och vuxenutbildningen i kommuner eller<br /> folkbildningsorganisationer. Vi föreslår att regeringen startar en försöksverksamhet<br /> där olika former för en sådan utbildningsverksamhet<br /> kan prövas.</p> <p>9.5 Finansieringsfrågor</p> <p>I samband med ombildningen av de tidigare företagarföreningarna till<br /> regionala utvecklingsfonder vidgades målgruppen för verksamheten.<br /> Detta fick bl. a. till följd att de lånemedel som stod till fondernas förfogande<br /> blev otillräckliga. I propositionen 1978/79: 123 föreslås att de<br /> regionala utvecklingsfonderna tillförs ytterligare 300 milj. kr. Medelstillskotten<br /> skall enligt vår mening ses som en nödvändig lösning på<br /> akuta kapitalbehov i de regionala utvecklingsfondernas kreditverksamhet.</p> <p>Härutöver finns emellertid enligt vår uppfattning anledning att ytterligare<br /> höja utlåningskapaciteten hos de regionala utvecklingsfonderna.<br /> Detta bör kunna ske genom att de regionala utvecklingsfonderna beviljas<br /> en särskild statlig garanti för upplåning på kreditmarknaden vilken<br /> sedermera kan utnyttjas för utlåning till kunderna i de regionala utvecklingsfonderna.<br /> I första hand torde det vara lämpligt att de regionala utvecklingsfonderna<br /> vänder sig till Investeringsbanken. Men även reverslån<br /> i t. ex. AP-fonderna bör vara en möjlighet. Detta innebär att man<br /> härigenom får möjlighet att uppnå en regionalisering av utlåningsverksamheten<br /> från Investeringsbanken och AP-fonderna på ett sätt som<br /> annars inte är möjligt. Detta innebär också att de lånemedel som finns<br /> i dessa institutioner bör i väsentligt större utsträckning än annars komma<br /> de mindre företagen till del. Med hänsyn till risker etc. är det självfallet<br /> väsentligt att denna verksamhet i de regionala utvecklingsfonderna<br /> inte får alltför stor omfattning i förhållande till den normala låneverksamheten.<br /> Mot den bakgrunden bör den av oss föreslagna statsgarantin<br /> i en första omgång begränsas till 300 milj. kr.</p> <p>Vi framhåller i andra delar av denna motion att en kraftansträngning<br /> är nödvändig för en förnyelse av svensk industri. En sådan förnyelse,<br /> där också de mindre företagen måste ha en viktig roll, kommer att<br /> ställa anspråk på stora kapitaltillskott till industrin.</p> <p>Under senare år har det kollektiva sparandet fått svara för en mycket<br /> betydande del av kapitalförsörjningen till de mindre och medelstora<br /> företagen, detsamma kommer att bli nödvändigt under 1980-talet.<br /> Genom att bygga upp en sådan strukturfond, som föreslås i denna motion,<br /> skapas förutsättningar för en ytterligare förbättring av kapitaltillförseln<br /> till bl. a. de mindre företagen. Det kan vara naturligt att dessa<br /> tillkommande medel kanaliseras genom de regionala utvecklingsfonderna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>47</p> </div> <div class="block ml_5"><p>10. Omedelbara insatser för att öka industriproduktionen</p> <p>och industrins kapacitetsutnyttjande</p> <p>Det är från industripolitiska utgångspunkter utomordentligt angeläget<br /> att den stora outnyttjade kapacitet som f. n. finns inom den svenska<br /> industrin så snabbt som möjligt kan komma att utnyttjas fullt. En viktig<br /> utgångspunkt för den ekonomiska politiken bör därför vara att åstadkomma<br /> ett ökat kapacitetsutnyttjande. Samhället bör därför utnyttja<br /> de medel som finns inom olika områden för att öka efterfrågan. Ett<br /> område där goda förutsättningar för detta finns samtidigt som angelägna<br /> behov gör sig gällande är byggnadssektorn och framför allt bostadsbyggandet.</p> <p>Byggandet spelar en stor roll i den svenska ekonomin. Enligt en utredning<br /> från statens industriverk (Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri,<br /> SIND 1977: 5 och 1978:5), som redovisar förhållandena vid<br /> mitten av 1970-talet, var drygt var sjätte yrkesverksam svensk sysselsatt<br /> inom näringar som direkt eller indirekt är beroende av byggnadsverksamheten.</p> <p>Byggnadsverksamheten är en, jämfört med andra näringsgrenar, synnerligen<br /> importsnål bransch. Enligt SIND-utredningen utgjordes endast<br /> 16 procent av omsättningen i byggsektorn av import. Då hade<br /> import i samtliga led inkluderats, sålunda även t. ex. bränsle och drivmedel<br /> i materialproduktionsledet. Samtidigt förekommer en betydande<br /> — och växande — export av byggnadsmaterial och tjänster från byggsektorn<br /> i övrigt.</p> <p>Under de senaste åren, fram till bostadsbyggandets begynnande återhämtning<br /> under 1978, har praktiskt taget samtliga efterfrågesektorer<br /> utvecklats negativt. Under 1977 föll t. ex. bostadsproduktionen till sin<br /> lägsta nivå under efterkrigstiden, 53 000 lägenheter påbörjades varav<br /> endast 13 000 i flerfamiljshus. Samma år föll industribyggandet med<br /> 17 % och handels- och kontorshusinvesteringarna med 8,5 %. Endast<br /> det offentliga byggandet ökade, bl. a. genom kommunernas daghemsutbyggnad.</p> <p>Under 1978 fortsatte minskningen av industrins och handelns bygginvesteringar<br /> i ännu snabbare takt (minus 37 % resp. minus 12,5 %). Det<br /> offentliga byggandet — och särskilt det kommunala — uppvisade emellertid<br /> förhållandevis stora ökningar.</p> <p>Ett program för samverkande åtgärder för att öka bostadsproduktionen,<br /> särskilt av lägenheter i flerbostadshus, är därför mycket angeläget.</p> <p>En hörnsten i sådant program bör vara åtgärder för att komma till<br /> rätta med svårigheterna att få belåning av produktionskostnaderna. Från<br /> socialdemokratiskt håll har vi i motioner krävt att de akuta kostnadsproblemen<br /> skall åtgärdas genom att ett särskilt räntefritt<br /> och stående tilläggslån införs för nyproduktionen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>48</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Andra viktiga punkter i ett program för ökat bostadsbyggande är:</p> <p>Kreditsvårigheter måste undanröjas för nyproduktionen av<br /> bostäder. Regeringen måste med kraft hävda bostadsbyggandets kreditbehov<br /> i förhandlingarna med bankerna. Regeringen har genom den<br /> kreditpolitiska lagstiftningen fått medel att tillgripa om de frivilliga<br /> överenskommelserna inte följs.</p> <p>Planfrågorna i samband med bostadsbyggandet måste handläggas<br /> på ett sådant sätt att tvära kast i tillämpningen undviks.</p> <p>Risken för att outhyrda lägenheter skall uppkomma<br /> är en mycket betydelsefull hämsko på byggviljan i dag. Kommuner och<br /> byggherrar känner osäkerhet inför den kortsiktiga efterfrågan, som är<br /> strikt beroende av konjunkturutvecklingen i olika branscher och av den<br /> pågående strukturomvandlingen. Många kommuner föredrar att avvakta<br /> utvecklingen.</p> <p>I syfte att främja en jämn bostadsproduktion bör därför övervägas<br /> införandet av en hyresgaranti för outhyrda lägenheter. Staten skulle<br /> sålunda lämna ekonomiskt stöd för outhyrda lägenheter i flerbostadshus<br /> hos allmännyttiga och rikskooperativa bostadsföretag fram till dess att<br /> lägenheterna blir uthyrda.</p> <p>Förslag om insatser på dessa områden har lagts fram i vår motion om<br /> bostadspolitiken, och ett genomförande av dessa har stor betydelse för<br /> den näringspolitiska utvecklingen inom detta viktiga område av vår<br /> ekonomi.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:41px;">att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:41px;">1. med avslag på regeringens förslag till riktlinjer för den framtida<br /> industripolitiken godkänna de riktlinjer för den framtida<br /> närings- och industripolitiken som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:41px;">2. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs om resursbehovet vid statens industriverk och vid regeringskansliet<br /> för den näringspolitiska planeringen,</p> <p style="margin-left:41px;">3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> uttalas angående övergripande studier av industripolitikens förutsättningar<br /> bl. a. med hänsyn till den internationella utvecklingen,</p> <p style="margin-left:41px;">4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs om<br /> en verksamhet vid statens industriverk för löpande insamling<br /> och sammanställning av information om ekonomiska förhållanden<br /> i andra länder,</p> <p style="margin-left:41px;">5. att till Bidrag till statens industriverk för insamling av internationell<br /> information (industridepartementet) för budgetåret<br /> 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 1000 000 kr.,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_42"><p>49</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:17px;">6. att nu gällande lag om styrelserepresentation för samhället i<br /> aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser förlängs med<br /> fem år,</p> <p style="margin-left:17px;">7. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs om angelägenheten av att lagstiftningen i fråga om<br /> samhällsrepresentation utnyttjas,</p> <p style="margin-left:17px;">8. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs beträffande löntagarkonsulter,</p> <p style="margin-left:17px;">9. att hos regeringen anhålla att regeringen upprättar fem särskilda<br /> utvecklingsbolag i enlighet med vad som anförs i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:17px;">10. att till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag<br /> om 25 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:17px;">11. att begära att regeringen tillsätter en särskild delegation för<br /> stora tekniska utvecklingsprojekt av nationell betydelse i enlighet<br /> med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:17px;">12. att till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt<br /> intresse (industridepartementet) för budgetåret 1979/80<br /> anvisa ett reservationsanslag om 10 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:17px;">13. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i<br /> motionen om behovet av att organisera en försöksverksamhet<br /> med export genom statligt handelshus,</p> <p style="margin-left:17px;">14. att till Försöksverksamhet med statligt handelshus (handelsdepartementet)<br /> för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag<br /> om 10 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:17px;">15. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs om åtgärder för att stimulera ökad export av<br /> skyddsutrustning och produktionsutrustning för arbetsmiljö,</p> <p style="margin-left:17px;">16. att till Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag<br /> om 300 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:17px;">17. att ändra reglementet angående allmänna pensionsfondens<br /> förvaltning i enlighet med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:17px;">18. att sorn sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens<br /> verksamhet,</p> <p style="margin-left:17px;">19. att inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond i<br /> enlighet med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:17px;">20. att till Struktur- och industriutvecklingsfonden (industridepartementet)<br /> för budgetåret 1979/80 anvisa ett investeringsanslag<br /> om 2 000 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:17px;">21. att ge fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en<br /> statlig garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och industriutvecklingsfonden,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2427</p> </div> <div class="block ml_40"><p>50</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:42px;">22. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna<br /> i fråga om produktutveckling, marknadsföring,<br /> uppsökande verksamhet etc.,</p> <p style="margin-left:42px;">23. att till Särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna<br /> (industridepartementet) för budgetåret 1979/80<br /> anvisa ett reservationsanslag om 50 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">24. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförs om åtgärder för att förbättra underleverantörernas<br /> situation,</p> <p style="margin-left:42px;">25. att begära att regeringen tar initiativ beträffande factoringverksamhet<br /> vid utvecklingsfonderna i enlighet med vad som<br /> anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:42px;">26. att ge fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en<br /> statlig garanti om 300 000 000 kr. till de regionala utvecklingsfonderna,</p> <p style="margin-left:42px;">27. avslå regeringens förslag om att anvisa 300 000 000 kr. till<br /> Stöd till industriellt utvecklingsarbete.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 29 mars 1979<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s) VALTER KRISTENSON (s)</p> <p>INGEMUND BENGTSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)<br /> INGVAR CARLSSON (s) ESSEN LINDAHL (s)</p> <p>HANS GUSTAFSSON (s) LISA MATTSON (s)</p> <p>BENGT GUSTAVSSON (s) THAGE PETERSON (s)</p> <p>LILLY HANSSON (s) ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s) INGVAR SVANBERG (s)</p> <p>PAUL JANSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:174px;">NORSTEOTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 79004J</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1"><p style="text-align:right;"> —</p> <p style="margin-left:128px;">.</p> <p style="margin-left:63px;"></p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:473px;">■</p> </div> <div class="block ml_5"><p>*</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_51" /> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr></table> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_5"><p>'</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 2 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 3 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 4 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 5 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 6 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 7 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 8 undertecknare 0 LISA MATTSON s 9 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 10 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 11 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 12 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 13 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 14 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 15 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 16 undertecknare G2022427 av Olof Palme m. fl. mot_197879__2427.pdf 1316106 pdf med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/07AC8DC4-B7CA-4405-B64F-62C38F085F8B