3107310 G2022424 1978/79 2424 mot mot Motion 1978/79:2424 av Thorbjörn Fälldin m. fl. Motion Motion 2424 0 1979-03-29 00:00:00 2014-11-04 16:54:07 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79: 123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. av Thorbjörn Fälldin m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022424/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022424 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022424 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">Motion</p> </div> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1978/79:2424</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">1978/79:2424</p> <p style="margin-left:3px;">av Thorbjörn Fälldin m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">med anledning av propositionen 1978/79: 123 om riktlinjer för industripolitiken,<br /> m. m.</p> <p style="margin-left:3px;">I propositionen 1978/79: 123 väcks vissa förslag samt anges vissa<br /> riktlinjer för industripolitiken m. m. Vi har under den allmänna motionstiden<br /> i motionen 1978/79: 1652 väckt vissa förslag samt framfört<br /> allmänna synpunkter på inriktningen av näringspolitiken m. m. 1 vissa<br /> delar kommer vi att återkomma till de i motionen upptagna spörsmålen<br /> i anledning av propositionen.</p> <p style="margin-left:3px;">Centerns principiella syn på näringspolitiken</p> <p style="margin-left:3px;">Centerpartiet kan inte acceptera de principiella riktlinjer för industripolitiken<br /> som anges i propositionen. Om marknadsekonomin skall<br /> fungera i ett modernt samhälle är det en förutsättning att staten ställer<br /> upp vissa klart formulerade mål. Detta saknas helt i propositionen.<br /> Enligt centerpartiets uppfattning skall målet för näringspolitiken vara<br /> att skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med<br /> största möjliga internationella konkurrenskraft.</p> <p style="margin-left:3px;">Näringslivet skall därjämte tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen<br /> och medverka till att klara de sysselsättningspolitiska målen.<br /> Näringslivet skall också medverka till en bättre regional balans<br /> och en teknisk utveckling i samhället som främjar ekologisk balans<br /> och en human livsmiljö.</p> <p style="margin-left:3px;">En socialt anpassad marknadsekonomi skall alltså arbeta inom ramar<br /> angivna genom politiska beslut, men självfallet skall ramarna inte vara<br /> snävare än som motiveras av att de övergripande målen kan uppfyllas.<br /> Marknadsekonomins rätta funktion inom de angivna ramarna är en förutsättning<br /> för rationell fördelning av produktionsresurser och maximal<br /> effektivitet i näringslivet. En förutsättning för näringspolitikens funktion<br /> är självfallet att den ekonomiska politiken skapar en ekonomisk<br /> stabilitet i samhället, men frånvaron av mål i näringspolitiken är särskilt<br /> besvärande om den ekonomiska stabiliteten till följd av den internationella<br /> utvecklingen temporärt blir utsatt för påfrestningar. Den<br /> ekonomiska politiken kan alltså aldrig ersätta kravet på en framåtsyftande<br /> och offensiv näringspolitik.</p> <p style="margin-left:3px;">Erfarenheterna av lågkonjunkturen 1976, 1977 och 1978 understryker<br /> kravet på en målmedveten näringspolitik. De stora påfrestningar<br /> som framför allt den råvarubaserade exportindustrin utsattes för<br /> understryker behovet av en beredskap från samhällets sida. Om resur</p> <p style="margin-left:7px;">1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2424</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">ser i enskilt näringsliv inte kan mobiliseras för nödvändiga strukturåtgärder,<br /> kan inte samhället underlåta att gå in även med ägarengagemang.<br /> Att av principiella skäl tilldela samhället en passiv roll i ett sådant<br /> skede är alltså att acceptera att strukturella förändringar utlämnas<br /> åt kortsiktiga bedömningar. Om inte trepartiregeringen tagit initiativ till<br /> bildandet av SSAB (Svenskt Stål AB) hade t. ex. de strukturella förändringarna<br /> inom handelsstålsindustrin kunnat bli mycket dramatiska och<br /> orsakat långt större arbetslöshet på de berörda orterna än vad som blev<br /> fallet och dessutom medfört en utslagning av sådana produktionsresurser<br /> som är nödvändiga för en rationell struktur i framtiden.</p> <p>För de stora handelsstålverken var det alltså nödvändigt med en lösning<br /> enligt modellen SSAB för att med tillräcklig kraft och målmedvetenhet<br /> klara strukturfrågorna. Den modellen för samhällets näringspolitik<br /> behöver naturligtvis inte tillämpas i andra sammanhang, men det<br /> är angeläget att samhället inte passivt i avvaktan på marknadskrafternas<br /> verkningar accepterar rollen som åskådare och som ansvarig för att<br /> klara de arbetsmarknads- och socialpolitiska konsekvenserna av snabba<br /> strukturförändringar.</p> <p>Det finns också anledning att starkt ifrågasätta regeringens passivitet<br /> när det gäller att behandla de mindre handelsstålverkens situation. Genom<br /> att inte fullfölja utredningen om de mindre handelsstålverken har<br /> handlingsberedskapen försämrats på ett olyckligt sätt.</p> <p>Det finns anledning att vara starkt kritisk till regeringens medverkan<br /> i skogsindustrins förändringar, och vi konstaterar med oro att situationen<br /> inom skogsindustrin inte föranlett några övergripande näringspolitiska<br /> insatser från regeringens sida. I och med att den av landshövding<br /> Mats Lemne ledda arbetsgruppen för skogsindustrifrågor upphörde<br /> övergick branschinsatserna från regeringens sida till företagsvisa förhandlingar<br /> utan att några långsiktiga mål för arbetet uppställdes.</p> <p>Genomgående präglas följaktligen regeringens näringspolitiska handlande<br /> av passivitet, som illa svarar mot de krav näringslivets nuvarande<br /> situation ställer på insatser från samhällets sida. I propositionen framhålls<br /> att industrin måste förnyas men att förnyelsen är en mödosam och<br /> tidskrävande process. Det finns anledning instämma i detta konstaterande.<br /> Dels måste självfallet kostnadsutvecklingen bemästras så att inte företag<br /> slås ut av den anledningen, men dessutom måste näringspolitiken<br /> ta sikte på att göra det möjligt att från samhällets sida medverka till att<br /> strukturella förändringar sker i ordnade former så att man inte riskerar<br /> en utslagningsprocess som minskar möjligheterna till en framtida industriell<br /> utveckling. Förnyelseprocessen måste alltså tillåtas ta sin tid.</p> <p>Mot denna bakgrund visar sig de av regeringen föreslagna åtgärderna<br /> inom tekoindustrin oacceptabla. Vi har därför i en särskild motion föreslagit<br /> en rad konkreta näringspolitiska insatser för att säkra denna<br /> industrigrens överlevnadsmöjligheter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_43"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">En central fråga i näringspolitiken är mot denna bakgrund hur den<br /> samverkan mellan företag, branscher och samhälle som är en förutsättning<br /> för näringspolitikens funktion skall organiseras. Erfarenheterna<br /> av den senaste lågkonjunkturen visar att det inte räcker med de föreslagna<br /> branschprogrammen och den utredningsaktivitet som staten<br /> t. ex. genom industriverket bedriver. Industriverkets utredningsverksamhet<br /> måste successivt förändra karaktär och mera bli en prognosverksamhet<br /> beträffande den internationella industriutvecklingen och de<br /> krav den ställer på strukturförändringar i svensk industri. Därjämte<br /> måste — lika väl som den internationella ekonomiska utvecklingen följs<br /> och analyseras av konjunkturinstitutet — den internationella industriutvecklingen<br /> följas av ett särskilt struktursekretariat.</p> <p style="margin-left:3px;">Större anspråk än för närvarande måste dessutom ställas på företagens<br /> och framför allt då branschorganisationernas medverkan för att<br /> genomföra strukturella förändringar. Självfallet gäller det att begränsa<br /> inslagen av samhällsingripanden, som lätt får en byråkratiserande effekt<br /> på näringslivet. I omsorgen om att hålla nere samhällsingripandena<br /> inom näringslivet borde företag och branschorganisationer själva<br /> aktivera sina insatser.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns också anledning att för framtiden ställa större krav än för<br /> närvarande på enskilda företags aktiva medverkan vid förändringar när<br /> marknadsförutsättningarna för en produktion förändras. Det är från<br /> samhällets synpunkt önskvärt att företag som förändrar sin produktionsinriktning<br /> och detta får konsekvenser för sysselsättningsläget på en<br /> ort ställer sitt tekniska och kommersiella kunnande till förfogande för<br /> att medverka vid tillkomsten av ny sysselsättning. Dessa anspråk kan<br /> självfallet inte gå ut över företagets ekonomiska och finansiella status.<br /> Enligt vår uppfattning bör därför företagen medges rätt att av obeskattade<br /> medel och på samma villkor som nu gäller för investeringsfonderna<br /> avsätta medel till särskilda trygghetsfonder, som kan disponeras<br /> för avgångsvederlag, för övertalig personal, för etablering av alternativ<br /> produktion etc.</p> <p style="margin-left:8px;">Det är också nödvändigt att investeringsfonderna på ett mera aktivt<br /> sätt kan användas som ett regionalpolitiskt instrument. I dessa sammanhang<br /> återkommer vi i anslutning till den aviserade företagsskattepropositionen.</p> <p style="margin-left:8px;">Mot bakgrund av här anförda synpunkter kommer vi att i följande<br /> avsnitt framföra förslag som propositionen ofrånkomligen ger anledning<br /> till. Enligt vår mening har man i propositionen inte tillräckligt beaktat<br /> vissa internationella långsiktiga aspekter och möjligheter. Inte<br /> heller finner vi förslagen i fråga om teknisk utveckling och förnyelse<br /> tillfredsställande. Vidare innebär propositionen inte en inriktning av industripolitiken<br /> i decentralistisk riktning, vilket är en nödvändig förutsättning<br /> för fullföljande av bl. a. de regionalpolitiska strävandena.</p> <p style="margin-left:9px;">tl Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2424</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Internationellt struktursekretariat</p> <p>Erfarenheterna från 1970-talets andra hälft har ådagalagt angelägenheten<br /> av att vi i vårt land på ett bättre sätt följer de strukturella förändringarna<br /> i världsekonomin. De problem och svårigheter som de senaste<br /> 3—4 åren drabbat t. ex. flera av våra basindustrier är inte främst<br /> betingade av konjunkturförloppet utan av förändringar av nämnt slag.<br /> De trendmässiga eller långsiktiga förändringarna och förskjutningarna<br /> har emellertid inte följts på sådant sätt att relevanta åtgärder kunnat<br /> förberedas och genomföras i god tid. Beredskapen har helt enkelt varit<br /> för låg.</p> <p>Ett karakteristiskt drag i utvecklingen, inte minst under det senaste<br /> decenniet, har varit att länder inom tredje världen expanderat och utvecklat<br /> stor konkurrenskraft inom vissa industriella avsnitt eller sektorer.<br /> Grundvalen för denna expansion har ofta varit goda råvarutillgångar<br /> och — till följd av den låga ekonomiska standarden — låg arbetskrafts-<br /> eller lönekostnad. Vidare har man utifrån förvärvat högklassig<br /> teknologi, tillämpad i moderna anläggningar med en standard<br /> som mycket väl mäter 'sig med våra motsvarande anläggningar av genomsnittsålder<br /> i vårt land. Ett annat drag värt att notera är att man då<br /> internationell marknad är i fråga företrädesvis satsar på sådan storskalig<br /> produktion eller massproduktion där priset är det klart utslagsgivande<br /> kriteriet för marknadsframgång. Det kan också väntas att nya områden<br /> eller produkter framgent kommer i fråga för en liknande expansion.</p> <p>En annan region av intresse i sammanhanget är öststaterna. Det finns<br /> tecken som tyder på att den teknologiöverföring som skett ökat dessa<br /> länders konkurrenskapacitet, samtidigt som bytesbalansproblemet i ökad<br /> omfattning ställer krav på bilaterala handelsrelationer (bl. a. i form av<br /> industriellt samarbete), vilket inverkar på konkurrenssituationen för<br /> företagen i de västliga i-länderna.</p> <p>Utvecklingen i andra industriländer är givetvis också av stor betydelse<br /> för vårt lands näringsliv. Detta kan gälla t. ex: omfattningen och inriktningen<br /> av stödet till teknisk utveckling, speciell inriktning på vissa<br /> teknikområden, industripolitiska satsningar på vissa branscher eller expansionsriktningar.<br /> Från vår synpunkt är detta av betydelse, inte endast<br /> emedan det påverkar konkurrensförhållandena utan också emedan<br /> det påverkar efterfrågebilden med de möjligheter och hot sorn kan<br /> följa därav. ‘</p> <p>Utvecklingen i sådana avseenden som exemplifierats ovan följs naturligtvis<br /> på olika sätt i vårt land. Större företag, branschsammanslutningar<br /> och fackliga organisationer brukar följa utvecklingen inom sina<br /> speciella områden. De ekonomiskt och näringsgeografiskt inriktade vetenskapliga<br /> institutionerna skaffar sig i detta sammanhang värdefull</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_43"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kunskap; den tekniska attachéverksamheten har betydelse i vissa hänseenden;<br /> statens industriverk och STU kommer i sin utredningsverksamhet<br /> in på vissa områden; Ingeniörsvetenskapsakademin och sekretariatet<br /> för framtidsstudier har sin speciella betydelse osv. Det saknas<br /> emellertid ett samlat grepp som ger en överblick och en helhetsbild<br /> som kan utgöra underlag vid utformning av närings- och industripolitiska<br /> ställningstaganden, utgöra en ram för de undersökningar av olika<br /> delavsnitt som sker inom de nyssnämnda institutionerna samt tjäna som<br /> vägledning för aktörerna inom arbetsmarknad och näringsliv.</p> <p>Med hänsyn till den dokumentation och medverkan som kan påräknas<br /> från olika håll för att tillgodose de syften som här är i fråga synes<br /> det överflödigt att etablera ett nytt utrednings- eller forskningsinstitut.<br /> Det bör i första hand gälla att lita till de resultat och den dokumentation<br /> som framkommer på annat håll och att i andra hand lägga ut t. ex.<br /> specialstudier till organ där lämplig kompetens finns att tillgå. Uppgifterna<br /> i fråga är sålunda av främst programmatisk, samordnande och<br /> bearbetande karaktär. Med hänsyn härtill synes den lämpligaste formen<br /> vara ett sekretariat, benämnt t. ex. internationella struktursekretariatet.</p> <p>Detta sekretariat bör ha industridepartementets näringspolitiska råd<br /> som huvudman. I rådet ingår, förutom departementala företrädare,<br /> representanter för organisationer inom den fackliga världen och inom<br /> näringslivet och för berörda myndigheter. Utformningen av riktlinjer<br /> för sekretariatets verksamhet, som sålunda bör vara en uppgift för näringspolitiska<br /> rådet, kommer härigenom att ske under bred medverkan<br /> och ömsesidig information. Till sekretariatet bör vidare knytas ett särskilt<br /> expertråd. I detta bör ingå företrädare för sådana olika institutioner,<br /> myndigheter och organ som bedriver forsknings- eller utredningsverksamhet<br /> som är av påtagligt intresse för sekretariatet. Expertrådet<br /> skall dels lämna upplysningar om tillgänglig dokumentation och om pågående<br /> forsknings- och utredningsverksamhet, dels vid behov stå till<br /> tjänst med råd i t. ex. metodiska och bearbetningstekniska frågor. De<br /> resultat som framkommer i internationella struktursekretariatets verksamhet<br /> bör publiceras, t. ex. genom en särskild skriftserie.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt<br /> framläggs om inrättande av ett internationellt struktursekretariat enligt<br /> här anförda riktlinjer.</p> <p>Industriella utvecklingsavtal</p> <p>Den industriella expansion som nu äger rum i vissa av tredje världens<br /> länder kan ses som led i en process som medför en ändrad ekonomisk<br /> fördelning — eller om man så vill — steg mot en ny ekonomisk<br /> världsordning. Även om en sådan process medför problem och anpass</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ningssvårigheter i industriländerna måste den givetvis bejakas och<br /> främjas. Härvid är det av vikt att man inte ser enbart till det hot som<br /> de berörda ländernas industriella utveckling och expansion kan innebära<br /> utan också ser till de nya möjligheter sorn därigenom öppnas, t. ex. för<br /> vårt lands näringsliv.</p> <p>Enligt vår mening är industriländernas sammantagna attityd i dessa<br /> sammanhang långt ifrån tillfredsställande. Man har t. ex. i olika internationella<br /> sammanhang inte visat tillräcklig vilja att aktivt medverka<br /> i tredje världens strävanden för en utveckling som medför bättre ekonomisk<br /> och social standard. Under den stagnation med överkapacitet<br /> och stor arbetslöshet som varit allmänt förekommande i många industriländer<br /> under 1970-talets andra hälft har det inte prövats eller allvarligt<br /> övervägts att nyttja ledig kapacitet och resurser för aktiv medverkan<br /> till en bättre ekonomisk utveckling i tredje världen .Sådana grepp, t. ex.<br /> genom generösa långfristiga krediter med stort risktagande, borde åtminstone<br /> ha övervägts på jämställd bas med olika interna åtgärder som<br /> till en del varit av protektionistisk innebörd. Sannolikt skulle insatser i<br /> någon form av s. k. Marshallhjälp åtminstone på sikt varit väl så fruktbara<br /> som vissa av de åtgärder som faktiskt vidtagits av industriländerna.<br /> Vi avser inte att här närmare ingå på dessa spörsmål men vill dock<br /> framhålla att vårt land i internationella sammanhang bör inta en aktiv<br /> och positiv hållning till resursöverföringen och söka verka pådrivande<br /> i detta avseende. I övrigt avgränsar vi oss till den svenska industripolitikens<br /> utformning.</p> <p>I resursöverföringen till tredje världens länder ingår två huvudkomponenter,<br /> dels kunskap och teknik, dvs. teknologiöverföring, dels anläggningar,<br /> maskiner och utrustning o. d. Vårt land medverkar i sådan<br /> överföring i huvudsak på två sätt. Det sker genom biståndsverksamheten,<br /> och det sker genom svenska företags verksamhet i affärsmässiga<br /> former. En speciell form av bistånd har på senare år introducerats i<br /> samband med avveckling eller nedtrappning av biståndsinsatser. Vi avser<br /> inte att här ta upp biståndsverksamheten utan vill endast framhålla<br /> att i det följande framförda förslag inte skall beröra biståndsverksamheten<br /> eller påverka dess omfattning, utformning eller inriktning.</p> <p>Vårt förslag bygger på att industriellt utvecklingssamarbete, utan att<br /> vara av biståndskaraktär, kan var av ömsesidigt intresse för två nationella<br /> ekonomier som befinner sig på olika nivåer i fråga om ekonomisk<br /> standard och teknisk utveckling. För vårt land kan det vara av intresse<br /> att nyttja resurser och kapacitet för introduktion på en typ av marknader<br /> som är annorlunda än industriländernas, emedan det innebär en utveckling<br /> och anpassning av vårt näringsliv till marknader som i framtiden<br /> både kan och bör bli av allt större betydelse. För länder utanför<br /> industriländernas krets kan det på motsvarande sätt vara av intresse att<br /> på rimliga villkor få till stånd industriella utvecklingsinsatser och där</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_43"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>med bli delaktiga i resursöverföring. Sådana insatser kan avse t. ex. näringslivets<br /> utveckling, infrastrukturen eller behov inom den offentliga<br /> sektorn.</p> <p>Enligt vår mening bör ömsesidigt ekonomiskt intresse av nämnda<br /> slag läggas till grund för industriella utvecklingsavtal. Dessa bör tecknas<br /> stat till stat, dvs. på regeringsnivå, mellan vårt land och icke industrialiserade<br /> länder. I avtalen skall anges de sektorer eller områden<br /> där svenska företag förutsätts medverka med insatser, t. ex. genom<br /> turn-key-leveranser och utvecklande av produktionssystem jämte anläggningsinvesteringar.<br /> I avtalen skall ingå att båda länderna avsätter<br /> medel till en gemensam fond. Fördelningen av medlen till fonden de<br /> båda staterna emellan får avgöras genom förhandling. Genom fonden<br /> skall bekostas svenska icke-materiella insatser i det andra avtalstecknande<br /> landet. Fonden skall sålunda kunna användas för förstudier, vissa<br /> projekteringsinsatser, utbildning .systemutveckling och -introduktion,<br /> tekniska och administrativa ledningsinsatser vid idrifttagning o. d.<br /> Även utbildning i vårt land av personal från det berörda landet bör inräknas.<br /> De materiella leveranserna får förutsättas ske på vanliga ekonomiska<br /> villkor. Dessa leveranser bör dock enligt gängse villkor kunna<br /> komma i fråga för sådant svenskt stöd som vanligen gäller för sådana<br /> leveranser, t. ex. stöd till SA-projekt och exportkreditstöd. Hinder för<br /> att i stat till stat-avtalen inbegripa även kreditavtal bör inte heller föreligga,<br /> t. ex. om partnerlandet skall erlägga betalning genom varuleveranser,<br /> vilka kan — men ingalunda måste — härröra från samarbetsprojekten<br /> i fråga. Avtal bör avse viss period, t. ex. 5—10 år.</p> <p>Avtalen bör administreras av en gemensam blandad kommission, dvs.<br /> ytterst av de båda ländernas regeringar gemensamt. I sammanhanget<br /> bör uppmärksammas att de länder som är i fråga ofta har karaktären<br /> av statshandelsländer, vilket i sig är skäl för avtal stat till stat. De aktuella<br /> ländernas politiska ledning måste av olika skäl ha kontroll över<br /> de ekonomiska förbindelserna med omvärlden. Hit hör naturligtvis<br /> valuta- och bytesbalansskälen. I fråga om ekonomisk och industriell<br /> utveckling tillkommer andra skäl. Det kan vara en strävan att undvika<br /> starkt beroende av internationellt kapital och multinationella företag.<br /> Det kan också vara fråga om att tillse att insatserna görs på sådana områden<br /> och är av sådan art att de överensstämmer med landets egna<br /> prioriteringar. Genom arrangemanget med blandad kommission bör det<br /> finnas goda möjligheter att från första början tillse att de industriella<br /> utvecklingsinsatserna tillgodoser sådana krav och önskemål. På svensk<br /> sida bör man givetvis vara mycket lyhörd för avtalsparternas värderingar<br /> i detta hänseende.</p> <p>Några bestämda länder bör inte på förhand utpekas som presumtiva<br /> avtalspartner. Det skall emellertid vara fråga om länder som inte tillhör<br /> industriländernas krets. Någon bindning vare sig för eller mot län</p> <p style="margin-left:6px;">f2 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2424</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>der som är programländer i biståndshänseende bör inte ske. Även ickebiståndsländer<br /> bör givetvis kunna komma i fråga.</p> <p>Det bör ankomma på regeringen att inom ramen för av riksdagen antagna<br /> riktlinjer och medelsbemyndiganden träffa avtal av här åsyftat<br /> slag. Vi föreslår att regeringen anmodas att så snart som möjligt framlägga<br /> förslag till erforderliga riksdagsbeslut i enlighet med vad som<br /> skisserats ovan.</p> <p>Industriell utvecklingsfond</p> <p>Vi har vid olika tillfällen framfört förslag om en industriell utvecklingsfond<br /> vars uppgift skulle vara medverkan vid genomförandet av<br /> industriella utvecklingsprojekt av något större omfattning. Vi hälsar<br /> därför med tillfredsställelse att det i propositionen framförts förslag till<br /> industriellt utvecklingsarbete och föreslagits medelsanvisning för budgetåret<br /> 1979/80 med 300 mkr.</p> <p>Enligt förslaget skall stödet förmedlas av en för ändamålet bildad<br /> särskild stiftelse.</p> <p>Förslaget föranleder i fråga om huvuddrag och huvudinriktning ingen<br /> erinran från vår sida. Den förordade medelsanvisningen på budgeten<br /> för 1978/79 är dock för knappt tilltagen .Vi önskar i sammanhanget<br /> framhålla det uppenbara behovet av verksamma incitament till startande<br /> av industriella utvecklingsprojekt av betydande format. Varvsindustrin<br /> har synnerligen stort behov att utveckla en alternativ produktion.<br /> Vår flygindustri behöver till vissa delar inrikta sin verksamhet på<br /> nya områden med civil inriktning och även utanför flygets område.<br /> I fråga om stålindustrin föreligger både regionalpolitiska och marknadsmässiga<br /> motiv för en integration framåt och att i samband därmed<br /> utveckla samarbete med andra branscher och företag. På energiområdet<br /> finns vidare de kanske mest uppenbara behoven av kraftig satsning<br /> för att snabbt få till stånd en stor andel alternativa energikällor inom<br /> det svenska energisystemet. Karakteristiskt för de nämnda och flera<br /> andra områden där goda tillväxt- och förnyelsemöjligheter kan anses<br /> föreligga är att det fordras en samverkan över traditionella branschoch<br /> företagsgränser; nya, t. ex. delägda, företag kan behöva bildas, konsortier<br /> etableras osv. samtidigt som långsiktskontrakt kan behöva etableras<br /> med leverantörer av delsystem eller komponenter. Enligt vår<br /> mening bör den industriella utvecklingsfonden kunna bli ett verksamt<br /> instrument och incitament i dessa sammanhang. Det är därför angeläget<br /> att dessa möjligheter inte i ett inledningsskede begränsas genom<br /> snäva ekonomiska ramar.</p> <p>I sammanhanget bör uppmärksammas att ekonomiska åtaganden<br /> från den industriella utvecklingsfonden inte alltid innebär att motsvarande<br /> medel omedelbart måste disponeras. Åtminstone i en del fall,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>t. ex. större integrerade projekt, kan behovet av medelsdisposition<br /> sträcka sig över en längre tid. Med hänsyn härtill accepterar vi det<br /> nämnda anslagsbeloppet 300 mkr för budgetåret 1979/80 och föreslår<br /> att riksdagen lämnar bemyndigande så att fonden får rätt att under<br /> budgetåret ikläda sig förpliktelser för ytterligare 300 mkr. Skulle detta<br /> visa sig otillräckligt bör anslag på tilläggsbudget komma i fråga.</p> <p>Vi delar också uppfattningen att stödet i första hand skall avse den<br /> s. k. exploateringsfasen av ett projekt, vilken som regel medför de<br /> största kostnaderna och riskerna. De allmänna uttalanden rörande<br /> riktlinjer i övrigt för verksamheten synes på det hela taget ändamålsenliga.</p> <p>1 några avseenden är dock tillägg och förtydliganden erforderliga.<br /> Sålunda bör inte anspråket på en betydande andel egenfinansiering från<br /> stödmottagarens sida tolkas så att det skall vara fråga om s. k. eget<br /> kapital. Även lån från tredje part, för vilken stödmottagaren står risken<br /> gentemot långivaren, bör beräknas som egenfinansiering. Vidare synes<br /> de regler som förordas i fråga om projekt som misslyckas mindre tillfredsställande.<br /> I propositionen anges sålunda att om ett uppnått utvecklingsresultat<br /> i ett sådant fall helt eller delvis kan avyttras bör återbetalning<br /> av lånet ske med så stor del som svarar mot köpeskillingen<br /> vid försäljningen. Detta synes innebära att den industriella utvecklingsfonden<br /> i sådana fall kommer att tillerkännas hela den uppnådda intäkten.<br /> Enligt vår mening strider detta mot riskdelningens princip som<br /> bör vara bärande. I dessa fall bör därför intäkten fördelas på fonden<br /> och stödmottagaren i proportion till det ekonomiska engagemang parterna<br /> stått risken för i projektet.</p> <p>I fråga om s. k. referensanläggningar är innebörden i propositionen<br /> den att stöd till sådana skall kunna lämnas av den industriella utvecklingsfonden<br /> om anläggningen i fråga utgör ett naturligt led i sådant utvecklingsarbete<br /> som fonden skall främja. Enligt vår mening är propositionens<br /> avvägning till denna del riktig i den meningen att ett generellt<br /> stöd till referensanläggningar inte åsyftas. Enligt vår mening bör emellertid<br /> stöd till referensanläggning inte vara beroende av om stöd lämnats<br /> till föregående utvecklingsarbete eller av att utvecklingsarbetet<br /> bedrivits på sådant sätt att stöd skulle ha kommit i fråga. Det grundläggande<br /> kriteriet bör vara den sammantagna innovativa effekten, dvs.<br /> om det rör sig om en ny teknik eller ny teknisk applikation av sådan<br /> art att en referensanläggning verksamt kan bidra till snabb marknadsupparbetning.</p> <p>Teknikimport</p> <p>Av propositionen framgår att det för försöksvis bedriven verksamhet<br /> med teknikimport för budgetåret 1978/79 disponerats 29,5 milj. kr.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>För utredning av vissa frågor i sammanhanget och för att utvidga<br /> försöksverksamheten föreslås i propositionen en medelstilldelning på<br /> sammanlagt 10 milj. kr. för budgetåret 1979/80.</p> <p>Då sammanhangen inte framgår av propositionen, förutsätter vi att<br /> vederbörande utskott erhåller erforderliga upplysningar härom.</p> <p>Femte AP-fond m. m.</p> <p>I förut nämnda motion har uppmärksamheten särskilt riktats på näringslivets<br /> försörjning med riskbärande kapital. Detta problem kan sägas<br /> vara generellt i vår ekonomi men torde i många fall vara särskilt<br /> utpräglat för de mindre och medelstora företagen. I den nämnda motionen<br /> har vi också aktualiserat den från vårt håll tidigare väckta tanken<br /> på en 5:e AP-fond. Sedermera har tillkännagivits att förslag till en<br /> sådan fond är under beredning i regeringskansliet.</p> <p>Av vad som tillkännagivits har framgått att en 5:e AP-fond skulle<br /> hållas åtskild från den 4:e fonden och dess styrelse ha helt annan personsammansättning<br /> och åtminstone delvis sökas ur en annan personkrets.</p> <p>Vi har i och för sig ingen erinran mot vad som sålunda tillkännagivits.<br /> Enligt vår mening bör försörjningen med riskbärande kapital och<br /> därmed ägandet av företagen breddas och decentraliseras. I bl. a. detta<br /> syfte har vi framlagt förslag om delägande i företag genom löntagarkooperationer.<br /> Från denna utgångspunkt är också en 5:e fond att föredra<br /> jämfört med motsvarande kapitalökning till den 4:e fonden. Det är<br /> nämligen angeläget att uppbyggnaden av nya kapitalförsörjningsmöjligheter<br /> sker på sådant sätt att mångfalden och pluraliteten bevaras<br /> och utvecklas och maktkoncentrationer i form av stora kapitalkonstellationer<br /> motverkas.</p> <p>Som vi ser saken bör emellertid en 5:e fond inte heller i övrigt bli en<br /> direkt parallell eller kopia till den nuvarande 4:e fonden. Sistnämnda<br /> fond arbetar som vanlig placerare på den konventionella aktiemarknaden.<br /> Detta innebär att endast börsnoterade företag — eller möjligen<br /> företag noterade på den s. k. fondhandlarlistan— har möjlighet att erhålla<br /> kapital ur fonden. Därmed är också sagt att en stor del av näringslivet,<br /> nämligen de mindre och medelstora företagen, ställs utanför<br /> denna möjlighet till riskbärande kapital. En 5:e AP-fond bör i detta<br /> hänseende åtminston delvis ges en annan inriktning för att företag som<br /> inte kan tillgodoses genom 4:e fonden skall få förbättrade möjligheter.</p> <p>En grundläggande regel för en 5:e AP-fond bör vara att de medel<br /> den förvaltar skall placeras på bästa möjliga sätt enligt vad omständigheterna<br /> tillåter, dvs. marknadsmässiga kriterier och företagsekonomiska<br /> bedömningar skall gälla. Eftersom fonden skall ha särskilda uppgifter<br /> betr. mindre och medelstora företag, bör dess ledning och organisation</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>anpassas härtill. En möjlighet därvid är att organisera fonden i två nivåer,<br /> nämligen dels med en styrelse som i princip är rikstäckande, dock<br /> med företräde för mindre och medelstora företag, dels med regionala<br /> styrelser vars uppgift skall vara att på regionalt avgränsade marknader<br /> tillgodose mindre och medelstora företag. På sikt bör eftersträvas en<br /> sådan styrelse i varje län. Till en början, och i ett uppbyggnadsskede,<br /> torde dock större områden få accepteras.</p> <p>De regionala fondstyrelserna bör erhålla sitt kapital från den centrala<br /> fondstyrelsen. De bör dock vara självständiga i förhållande till den<br /> centrala fondstyrelsen och således ha egen rättskapacitet och därav följande<br /> ansvar och befogenheter i fråga om medlens placering och förvaltning.<br /> De bör i sin verksamhet samarbeta med andra organ som har<br /> uppgifter i fråga om företagens kapitalförsörjning och utveckling, t. ex.<br /> utvecklingsfonder, banker och andra finansieringsinstitut. Deras kapitalplacering<br /> bör ske genom aktie- resp. andelskapital, konvertibla skuldebrev,<br /> vinstandelslån och jämförliga metoder.</p> <p>Det bör uppmärksammas att de regionala fonderna får uppgifter på<br /> en marknad som ännu inte kan anses etablerad, varför det sannolikt<br /> finns betydande psykologiska hinder att övervinna. Det är därför av<br /> särskild vikt att dessa fonder ges möjlighet till en betydande flexibilitet<br /> i fråga om metoderna för medelsplacering utan att därför ge avkall på<br /> kravet att kapitalet skall vara fullt ut riskbärande.</p> <p>Som ett led i strävandena att vidmakthålla och utveckla pluraliteten<br /> i fråga om utbud av riskbärande kapital och att söka engagera nya<br /> breda folkgrupper i sådan verksamhet, bör även andra vägar prövas.<br /> För det stora flertalet medelstora företag är möjligheterna att externt<br /> öka sitt egenkapital praktiskt taget obefintliga. I ännu högre grad gäller<br /> detta de mindre företagen. Det existerar helt enkelt ingen s. k.<br /> marknad. I andra länder finns sådana möjligheter. Ett sådant exempel<br /> är Schweiz, som i fråga om ekonomisk nivå och industrialiseringsgrad<br /> lämpar sig för en jämförelse med vårt land.</p> <p>I detta land har man 7 fondbörser, varav 5 huvudsakligen är inriktade<br /> på placeringar i medelstora företag. Det är inte sannolikt att ett sådant<br /> system kan kopieras för vårt lands vidkommande. Det visar dock<br /> att det finns möjligheter att utveckla system för att förse i första hand<br /> de medelstora företagen med riskbärande kapital.</p> <p>Enligt vår mening bör dessa spörsmål närmare övervägas, t. ex. i anslutning<br /> till etablerandet av den nämnda 5:e AP-fonden. Förutom de<br /> medel som de regionala fonderna erhåller från den centrala fonden,<br /> skulle de dessutom kunna arbeta för att inom regionen skaffa riskbärande<br /> kapital till där verksamma företag. Detta skulle kunna ske på<br /> olika sätt. De regionala fonderna skulle till allmänhet och organisationer<br /> kunna utbjuda aktier, andelar, skuldebrev etc. som de förvärvat<br /> genom medel erhållna från den centrala fonden. Därigenom skulle de<br /> för egen del frigöra medel för nya placeringar. Utbudet till utanför</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>stående skulle kunna bestå av sammansatta portföljer i syfte att erhålla<br /> riskspridning. En annan möjlighet skulle vara att de regionala fonderna<br /> påtager sig uppgifter av förmedlingskaraktär, t. ex. genom att för<br /> företagens räkning svara för placering till visst värde inom viss tid.<br /> Olika möjligheter av detta slag är givetvis möjliga att kombinera.</p> <p>Även om kombinationen i de regionala fonderna av dels medel från<br /> den centrala fonden, dels utifrån på olika sätt anskaffade medel i sig<br /> är intressant, skulle givetvis en uppdelning, så att kapitalanskaffning<br /> från allmänhet, organisationer etc. förlädes till andra organ, öka flexibiliteten<br /> och möjligheterna, inte minst ur företagens synpunkt. Någon<br /> form av anknytning till de regionala utvecklingsfonderna kan vara ett<br /> alternativ. Oavsett förfaringssätt till denna del, är det emellertid av vikt<br /> att uppgifterna handhas med tillgång till den speciella kompetens och<br /> sakkunskap som verksamhet av detta slag kräver. Detta är av största<br /> vikt både ur företagens och placerarnas synpunkt.</p> <p>De organisatoriska spörsmålen prövas förutsättningslöst.</p> <p>Såsom tidigare nämnts kan betydande psykologiska hinder finnas<br /> både hos allmänhet och företag i fråga om här skisserade nya former<br /> för försörjning med riskkapital. En fördel med en regionalt inriktad<br /> verksamhet av detta slag torde dock vara att personer som står främmande<br /> för den nu etablerade kapitalmarknaden och därför förlägger<br /> sina besparingar till bank eller obligationer troligen skulle stå mindre<br /> främmande för att göra placeringar i företag som är verksamma i den<br /> egna regionen eller bygden och som är av betydelse för utvecklingen<br /> därstädes.</p> <p>Enligt vår mening skulle en ökad extern finansiering av i första hand<br /> medelstora företag med riskbärande kapital avsevärt förbättra möjligheterna<br /> att tillvarata och utveckla den tillväxtpotential som finns i denna<br /> sektor. Även om kapitaltillskotten till en början kan bli blygsamma,<br /> torde dock finnas möjligheter för avsevärda resultat på sikt, varigenom<br /> skulle erhållas väsentliga bidrag till näringslivets utveckling.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning<br /> av här berörda spörsmål.</p> <p>Finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser</p> <p>Såsom framhållits i tidigare avsnitt var beredskapen alltför låg att<br /> möta de svårigheter som av olika skäl drabbat företag och branscher<br /> inom vårt näringsliv de senaste 2, 3 åren.</p> <p>Det måste givetvis vara en ambition att bedriva en sådan ekonomisk<br /> politik och näringspolitik att sådana svårigheter kan undvikas. Med<br /> hänsyn till vårt beroende av utvecklingen i omvärlden kan emellertid<br /> någon stor säkerhet inte påräknas i detta avseende. Händelser i form<br /> av företagsnedläggelser, konkurser o. d. har för övrigt förekommit i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>betydande omfattning också tidigare under efterkrigstiden, ehuru toleransen<br /> mot därav följande verkningar då varit relativt stor.</p> <p>Enligt vår mening är det angeläget att samhället i sin hand har sådana<br /> instrument att en effektiv medverkan kan lämnas i syfte att mildra<br /> verkningarna för olika berörda intressenter och tillse att omställningar<br /> kan försiggå i arbetsmarknadsmässigt och socialt acceptabla former.<br /> Under de senaste åren har förekommit olika grepp och metoder i detta<br /> avseende. Sannolikt är det heller inte möjligt att i framtiden arbeta<br /> med enbart ett instrument eller en metod. Möjlighet till anpassning till<br /> olika situationer och möjligheter måste finnas.</p> <p>I den beredskap som samhället bör ha på detta område bör enligt vår<br /> mening ingå ett särskilt finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser.<br /> Ett sådant är motiverat av flera skäl. När akuta situationer uppkommer,<br /> t. ex. i form av hot om företagsnedläggelse eller konkurs, måste en<br /> beredskap finnas både för att uppta förhandlingar om möjliga lösningar<br /> med berörda intressenter och för att finansiellt överbrygga akuta skeden.<br /> Vidare kan ofta en finansiell rekonstruktionsinsats över något<br /> längre tidsperiod vara nödvändig, samtidigt som det berörda företaget<br /> anpassas så att det får möjligheter att bestå. I en tredje fas kan det<br /> vara fråga om att överlåta företaget till ny ägare eller överlämna det i<br /> en annan ägarkonstellation för att ge de bästa möjliga framtidsförutsättningar.</p> <p>Statsföretagsutredningen har föreslagit inrättandet av ett finansiellt<br /> bolag inom Statsföretagsgruppen för rekonstruktionsinsatser av här<br /> åsyftad art. En förutsättning för detta förslag är emellertid ett bestående<br /> statligt ägande, helt eller delvis. Vi delar uppfattningen att ett sådant<br /> instrument är erforderligt inom ramen för Statsföretagsgruppen. Det<br /> kan emellertid förutsättas att fall uppkommer då statligt ägande i vart<br /> fall framstår som den bästa möjliga framtidslösningen. Enligt vår mening<br /> bör man i rekonstruktionsfallen eftersträva att föra företagen i<br /> sådan ägares hand som i fråga om kompetens och förutsättningar har<br /> de bästa möjligheterna till en god framtid för det rekonstruerade företaget<br /> i det individuella fallet. I jämförelse härmed bör i dessa fall frågan<br /> om privat, kooperativt eller statligt ägande vara sekundär.</p> <p>Av det anförda har framgått att ett finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser<br /> bör vara fristående från olika ägarintressen och jämförliga<br /> bindningar i näringslivet. Aktier i företaget bör därför förvaltas<br /> i fonden för statens aktier. Bolaget bör förutom eget kapital få möjlighet<br /> att med statlig garanti ta upp lån i viss relation till det egna kapitalet.<br /> Dessa styrelser bör vara oberoende i den mening som här angivits.</p> <p>Uppbyggandet av en ny administrativ apparat bör undvikas. Detta<br /> kan ske om Investeringsbanken genom s. k. management-avtal får uppdrag<br /> att under styrelsen handha bolagets administration och verkstäl</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>lighetsbestyr. Banken får anses ha en för ändamålet lämplig administrativ<br /> apparat och torde allmänt besitta den kunskap och erfarenhet som<br /> är erforderlig.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag avseende<br /> bildande av finansiellt bolag för rekonstruktionsinsatser i enlighet<br /> med de riktlinjer som här angivits.</p> <p>Mindre och medelstora företag</p> <p>I propositionen 1977/78: 40 gav den dåvarande regeringen sin syn på<br /> de mindre och medelstora företagens betydelse i vårt samhälle; särskilt<br /> underströks den tillväxande potential som finns i denna sektor och de<br /> möjligheter till decentraliserat inflytande och ägande som representeras<br /> av densamma. Genom förslaget i propositionen om inrättande av<br /> utvecklingsfonder i länen har ett verksamt regionalt instrument etablerats<br /> inom näringspolitiken. Genom den tillämpade s. k. länsdemokratiska<br /> modellen har man också fått möjligheter att aktivt fullfölja de<br /> intentioner som förekommer t. ex. i länsplaneringen. De näringspolitiska<br /> resurserna på länsplanet utvecklades kraftigt. Förutom redan befintliga<br /> fondmedel tillfördes utvecklingsfonderna ca 320 milj. i nytt kapital<br /> och fick därjämte ökade resurser för bl. a. rådgivnings- och informationsverksamhet.<br /> Även uppgifterna breddades, inte minst i fråga om<br /> innovations- och utvecklingsprocesserna. Vi finner det synnerligen angeläget<br /> att dessa riktlinjer fullföljes med kraft.</p> <p>I förevarande proposition har föreslagits ett medelstillskott på 300<br /> milj. kr. till utvecklingsfonderna. Enligt vår mening är detta tillskott<br /> alltför litet. Under innevarande budgetår torde utvecklingsfonderna ha<br /> disponerat sammantaget inemot 500 milj. kr. för ny kreditgivning o. d.<br /> Enligt beräkningar i propositionen blir motsvarande belopp för nästa<br /> budgetår något över 500 milj. kr. Det är emellertid känt att kreditgivningsmöjligheterna<br /> redan är uttömda för innevarande år i åtskilliga utvecklingsfonder.<br /> För att verksamheten inte skall stagnera utan utvecklingsfonderna<br /> beredas goda möjligheter att medverka i offensiva satsningar,<br /> bör därför i kapitaltillskott till utvecklingsfonderna för budgetåret<br /> 1979/80 anslås 500 milj. kr.</p> <p>För att utvecklingsfonderna skall kunna medverka effektivt i tillväxtoch<br /> förnyelsehänseende bör emellertid också inriktningen och betingelserna<br /> av deras verksamhet poängteras i vissa avseenden. Behovet av<br /> innovationer och nya produkter är stort inom vårt näringsliv emedan<br /> tidigare expanderande näringsgrenar visar stagnerande eller vikande<br /> tendenser också i ett långsiktigt perspektiv. Utvecklingsfonderna bör<br /> därför beredas bättre möjligheter att medverka vid framtagandet av<br /> nya produkter o. d. Verksamheten till denna del är i stort sett ny eftersom<br /> företagarföreningarna inte haft de befogenheter och möjlighe</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ter som tillerkänts utvecklingsfonderna. Den är därjämte förknippad<br /> med en betydande osäkerhet och ett avsevärt risktagande.</p> <p style="margin-left:3px;">För att underlätta utvecklingsfondernas insatser för framtagande av<br /> nya produkter och produktvarianter bör staten medverka med särskilda<br /> garantier. Dessa garantier bör utformas så att staten i fall då förlust<br /> uppkommer för ett projekt svarar för 25 % av utvecklingsfondens förlust,<br /> inbegripet ev. uppkommen ränteförlust. Något särskilt ansökningsförfarande<br /> för åtnjutande av sådan garanti synes inte erfordras. Tillräcklig<br /> kontroll torde ligga däri att utvecklingsfonderna själva får stå<br /> för 3/4 av ev. förlust. Administrationen av garantierna bör lämpligen<br /> ombesörjas av Industriverket, varför utvecklingsfonderna bör anmäla<br /> ärendena för registrering hos verket. Något annat formellt kriterium än<br /> att det skall vara fråga om framtagande av nya produkter eller produktvarianter<br /> med avsevärd förnyelse torde inte behöva anges.</p> <p style="margin-left:3px;">I detta sammanhang vill vi också fästa uppmärksamheten på de stora<br /> problem som uppfinnare och innovatörer möter när en framtagen<br /> produkt är färdig för lansering och exploatering. Ofta saknar de helt<br /> resurser för att själva kunna uppta produktion, försäljning etc., och i<br /> åtskilliga fall är därjämte deras intresseinriktning sådan att de inte<br /> önskar engagera sig i affärsverksamhet av sådant slag. Det har också<br /> noterats att de ofta möter krav på mycket hårda villkor när patent</p> <p style="margin-left:3px;">e. d. skall överlåtas för exploatering. Till följd av sin ekonomiska situation<br /> kan de emellertid vara nödsakade att acceptera de hårda villkoren,<br /> vilket givetvis inverkar menligt på deras resurser för fortsatt<br /> innovativ verksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt vår mening bör utvecklingsfonderna här kunna spela en betydelsefull<br /> roll genom att temporärt — i övergångsskedet till och inledningsskedet<br /> av exploateringsfasen — helt eller delvis överta ägaransvaret<br /> för projekt avseende nya produkter. Härigenom skulle berörda uppfinnare<br /> och innovatörer kunna få en bättre ekonomisk bas för sin fortsatta<br /> verksamhet och avlastas en betydande del av t. ex. problemen med<br /> att finna en lämplig exploatör. Samtidigt skulle det exploaterande företaget<br /> kunna påräkna både riskdelning och annat bistånd från utvecklingsfondernas<br /> sida i samband med upptagande av produktion och<br /> marknadsföring. Denna metod, dvs. att utvecklingsfond för viss tid tar<br /> särskilt ekonomiskt och annat ansvar, bör kunna tillämpas också i fall<br /> då t. ex. en uppfinning görs inom ett företag men företaget saknar resurser<br /> att fullfölja saken genom produktion. Om det i ett fall då utvecklingsfond<br /> på nämnt sätt tagit särskilt ekonomiskt ansvar för ett<br /> projekt och vederbörande företag misslyckas med projektet förblir givetvis<br /> projektidén utvecklingsfondens egendom, varigenom den får<br /> möjlighet att söka annan partner för projektets fullföljande. Vi föreslår<br /> att utvecklingsfonderna medges rätt att på ovan angivna sätt ta ekonomiskt<br /> ansvar för projekt avseende nya produkter. Den ovan föreslagna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">statliga garantin om 25 % bör gälla också sådana engagemang från utvecklingsfondernas<br /> sida.</p> <p>I motionen 1978/79: 1652 har vi framhållit angelägenheten av fortsatt<br /> utveckling i fråga om regionala marknadsföringsbolag, s. k. handelshus.<br /> Försöksverksamhet pågår f. n. inom 3 utvecklingsfonder, Stockholm,<br /> Gävleborg och Värmland. Det är ännu för tidigt att ange någon preciserad<br /> utformning i fråga om former m. m. för dessa marknadsföringsbolag.<br /> En betydande frihet till anpassning efter rådande regionala förhållanden<br /> och möjligheter torde vara en klar fördel. I syfte både att<br /> vinna ytterligare erfarenhet och att medverka i de mindre och medelstora<br /> företagens ansträngningar att upparbeta nya marknader bör försöksverksamheten<br /> vidgas att omfatta ytetrligare två eller tre län. Det är<br /> därvid angeläget att län som är olika i fråga om näringslivets struktur<br /> och inriktning ävensom i olika delar i landet kommer i fråga för den<br /> vidgade verksamheten.</p> <p>I propositionen redovisas att vissa överväganden pågår i fråga om<br /> möjligheterna att finansiera utlåningsfondernas kreditgivning m. m. på<br /> annat sätt än över statsbudgeten. Visserligen kan det från vissa utgångspunkter<br /> anses förenat med nackdelar att fonderna skall vara helt<br /> beroende av denna finansieringsform. Då emellertid det direkta syftet<br /> med denna finansiering är att göra det möjligt för utvecklingsfonderna<br /> att ta även betydande risker i fråga om utvecklingsprojekt o. d. är<br /> möjligheterna till annan finansiering begränsade. Om fonderna tillförs<br /> medel genom räntebärande lån blir dem tillkommande räntemarginal så<br /> begränsad att de inte kan ta de risker som åsyftats. Stor försiktighet<br /> bör därför iakttas i detta hänseende.</p> <p>Ökade möjligheter för utvecklingsfonderna att bistå de mindre och<br /> medelstora företagen med kreditgivning är emellertid angelägna. Enligt<br /> vår mening finns det därför anledning att pröva nya vägar. Dessa<br /> bör innebära att man okar fondernas möjligheter utan att ikläda dem<br /> motsvarande riskökning. Med utgångspunkt härifrån förordar vi ett<br /> borgenssystem uppburet av dels staten, dels landstingen i dessas egenskap<br /> av huvudmän för utvecklingsfonderna, dels av utvecklingsfonderna<br /> själva. Systemet bör innebära att utvecklingsfonderna får rätt att<br /> teckna bankgaranti med vars stöd det kreditsökande företaget kan erhålla<br /> lån i bank eller annan kreditinrättning. Om sådan ställd borgen<br /> eller garanti leder till förlust bör förlusten till lika delar delas mellan<br /> stat, landsting och utvecklingsfond. Borgen bör som regel lämnas som<br /> komplement till beviljat direktlån eller som komplement till kombinationslån<br /> i samarbete med Investeringsbanken. Samma regler i fråga om<br /> säkerheter m. m. bör gälla som i fråga om direktlånen.</p> <p>Totalt disponerar utvecklingsfonderna f. n. ca 1 miljard kronor. Med<br /> det av oss förordade medelstillskottet blir motsvarande belopp 1,5 miljarder<br /> kronor. Yi föreslår att utvecklingsfonderna intill utgången av<br /> budgetåret 1979/80 får rätt att teckna borgen enligt ovannämnda sys</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>tern intill 15 % av det disponibla kapitalet. Sammantaget skulle de<br /> därigenom få rätt att teckna borgen och öka sitt kreditstöd med 225<br /> milj. kr. Deras kreditstödjande kapacitet utöver medel disponibla för<br /> direktlån skulle ökas med ca 32 %, medan därav följande ökning i<br /> risktagande skulle vara knappt 11 %.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att uppta förhandlingar<br /> för införande av ovannämnda borgenssystem samt lämnar regeringen<br /> erforderligt bemyndigande att träffa överenskommelser därom.</p> <p>Forskningsprogram avseende småskalig produktionsteknik m. in.</p> <p>Utvecklingen inom det industriella näringslivet, på energiområdet<br /> osv. är givetvis av stor betydelse för den framtida samhällsstrukturen i<br /> vid bemärkelse och därmed också för välfärdsförutsättningarna. Det<br /> var länge en förhärskande uppfattning att ett rationellt utnyttjande av<br /> modern process- och produktionsteknik förutsatte stora och långt mekaniserade<br /> anläggningar och produktion i långa serier eller annan s. k.<br /> storskalig produktionsform. Eftersom tillverkningsenheterna eller de<br /> tekniska systemen ökat i storlek och komplexitet har den tidigare förhärskande<br /> uppfattningen avlösts av mera förutsättningslösa betraktelsesätt.<br /> Beroende på teknik, ekonomi, produktmiljö samt mänskliga och<br /> samhälleliga krav söker man alltmer i varje enskilt fall efter en optimal<br /> anläggningsstorlek. Den tillgängliga produktionstekniken blir givetvis<br /> av stor betydelse vid sådana avgöranden.</p> <p>Både ekonomiska och sociala faktorer talar för att en långtgående<br /> omprövning är på gång i de tekniskt sett mest kvalificerade industriella<br /> länderna. Bland de ekonomiska faktorerna kan nämnas att de nyligen<br /> industrialiserade länderna sektorsvis satsat den industriella uppbyggnaden<br /> på områden där den storskaliga produktionen eller långa seriens<br /> produktion utnyttjats med inriktning på internationella marknader. Å<br /> andra sidan finns i politiskt ledande kretsar i vissa u-länder den inställningen<br /> att nämnda tillvägagångssätt och produktionsteknik inte är<br /> en framkomlig väg för att allmänt öka välfärdsförutsättningarna. I<br /> industriländerna kan noteras åtskilliga synnerligen kvalificerade exempel<br /> på hur man genom forsknings- och utvecklingsarbete övergått till<br /> en decentraliserad och småskalig teknik i fråga om produktionsprocesser<br /> som enligt den långa seriens filosofi tidigare ansetts odelbara. I socialt<br /> hänseende har till denna del funnits ett tryck och en ändrad inriktning<br /> beroende på med högre materiell standard och utbildningsstandard<br /> följande strävan till högre arbetstillfredsställelse, bättre sociala<br /> relationer och strävan till identitet.</p> <p>För vårt lands vidkommande är det i högsta grad angeläget att uppmärksamma<br /> dessa drag och möjligheter i den industriella och ekonomiska<br /> utvecklingen. Från ekonomisk synpunkt torde det knappast va</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>18</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ra tillrådligt att satsa en framtida utveckling och tillväxt på områden<br /> där de nyligen industrialiserade länderna gjort eller kan väntas göra<br /> genombrott. Sannolikheten för gynnsamma resultat är långt större i<br /> fråga om produktion med högt kunskapsinnehåll inriktad på system<br /> och s. k. kundanpassade applikationer. Sett från sociala utgångspunkter<br /> torde knappast behöva ifrågasättas att en mera differentierad produktionsteknik<br /> skulle vara gynnsam.</p> <p>En rimlig utgångspunkt synes vara att det i fråga om de smäskaliga<br /> produktionssätten, precis som fallet var betr. stordriften, rör sig om en<br /> ny, mera kvalificerad teknik. Det är sannolikt att elektroniken och<br /> dess utveckling härvid kan komma att spela en nyckelroll. På ADBområdet<br /> medförde elektroniken i sina tidigare skeden mycket klara<br /> tendenser till centralisering och stordriftstänkande, både i fråga om<br /> datorsystemen som sådana och i fråga om dessas inverkan på produktionstekniken.<br /> Utvecklingen i fråga om mini- och mikrodatorer har<br /> vänt i motsatt, dvs. decentralistisk, riktning. Samtidigt har denna utveckling<br /> medfört kraftigt ökade möjligheter att utnyttja elektroniken<br /> som hjälpmedel decentralt i produktionen mot att tidigare ha avsett i<br /> huvudsak centrala process-, flödes- och systemstyrningar. Elektroniken<br /> bör sålunda tillmätas mycket stor betydelse i dessa sammanhang. En<br /> hög kunskapsnivå på detta område och en väl utvecklad elektronisk industri<br /> i vårt land framstår därför såsom synnerligen angelägen.</p> <p>Utvecklingen i dessa hänseenden får naturligtvis ses som en övergripande<br /> fråga om det industriella näringslivets framtida inriktning och<br /> förnyelsemöjligheter. Spörsmålen är emellertid inte av sådan natur att<br /> s. k. engångslösningar kan komma i fråga. Det rör sig i stället om en<br /> fortgående process där forsknings- och utvecklingsarbete måste tilldelas<br /> en central roll. Vi föreslår att ett långsiktigt fortlöpande forskningsprogram<br /> upprättas med ovan skisserade uppgifter och inriktning.</p> <p>I ett första skede i arbetet med ett sådant program för utveckling av<br /> småskalig och decentraliserad produktionsteknik bör problemområden<br /> och utvecklingsriktningar som kan anses vitala inventeras. På grundval<br /> härav bör därefter ske en planläggning av forsknings- och utvecklingsarbetet,<br /> vari också givetvis måste ingå fördelningen av olika uppgifter<br /> på forskare, institutioner etc. Forskningsprogrammet kan självfallet<br /> inte vara av enbart teknisk eller naturvetenskaplig karaktär. Sociala<br /> aspekter och mänskliga relationer måste integreras i programmet. Det<br /> är också av vikt att programmet genomförs under insyn och medverkan<br /> av olika berörda inom arbetsmarknad och näringsliv. Programmets<br /> inriktning och uppläggning bör delges riksdagen.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär beredning och förslag<br /> avseende forsknings- och utvecklingsprogram i enlighet med vad vi här<br /> anfört.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_43"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Samarbete mellan näringsliv och högskolor</p> <p style="margin-left:3px;">Samtidigt som det är av vikt med en fri och oberoende forskning är<br /> det också av vikt med ett väl utvecklat samarbete mellan näringslivet i<br /> vid bemärkelse och forskningen. Härigenom erhålles impulser för den<br /> tillämpade och målinriktade forskningen, samtidigt som t. ex. industrin<br /> får ökade möjligheter att snabbt tillgodogöra sig forskningens resultat.<br /> Enligt vår mening skulle ett mera utvecklat samarbete mellan t. ex. de<br /> tekniska högskolorna och industrin främja den tekniska utvecklingen<br /> och innovationsförmågan i vårt land. Det är angeläget att söka finna<br /> lämpliga former för ett sådant ökat samspel.</p> <p style="margin-left:3px;">F. n. finns möjligheter till s. k. uppdragsforskning vid högskolorna.<br /> Bestämmelserna innebär i huvudsak att lärare eller annan befattningshavare<br /> får åta sig uppdrag i fråga om forskning som skall bedrivas vid<br /> högskolan endast under förutsättning att de medel som anvisas för<br /> uppdraget förvaltas av högskolans styrelse. Ett åtagande får inte innebära<br /> att någon annan än befattningshavaren tar på sig ansvaret för att<br /> uppdraget slutföres. Enligt anvisningarna skall avtal upprättas mellan<br /> uppdragsgivare och uppdragstagare. I detta bör verksamhetens inriktning,<br /> omfattning, prestationskrav samt arbets- och finansieringsformer<br /> regleras .Avtalet skall godkännas av högskolans styrelse. Därjämte finns<br /> givetvis möjlighet till konsultuppdrag, dvs. att tjänsteman biträder uppdragsgivare<br /> som ämnesexpert med rådgivande funktion inom sitt ämnesområde.<br /> Konsultuppdrag avser således inte forskning.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt vår mening finns det anledning att pröva även andra former<br /> för forskningsarbetet mellan i första hand industrin och de tekniska<br /> högskolorna. Möjligheterna till uppdragsforskning blir i stor utsträckning<br /> beroende av den enskilde forskarens arbetssituation, inbegripet<br /> t. ex. de laboratorieresurser han kan disponera och vilken tid uppdraget<br /> i fråga kan ta utan att inkräkta på hans övriga arbetsuppgifter. I<br /> många fall torde anknytningen till den enskilde forskaren därför vara<br /> en restriktion. Det bör därför prövas att utöver de nuvarande formerna<br /> för uppdragsforskning pröva former som är mera flexibla och som<br /> också medför att resurser mera regelmässigt kan disponeras för uppdragsforskning.<br /> Vi önskar fästa uppmärksamheten på de former som<br /> tillämpas vid Norges Tekniska högskola (NTH) i Trondheim. Till denna<br /> högskola finns anknutet Selskapet för industriell och teknisk<br /> forskning vid Norges Tekniska högskola (SINTEF). SINTEF har som<br /> syfte att främja industriell och annan forskning vid NTH och utveckla<br /> samarbete på detta område mellan NTH och landets närings- och arbetsliv<br /> och andra forskningsorganisationer. Det skall bidra till att<br /> forsknings- och utredningsbehov inom den privata och offentliga sektorn<br /> kan täckas genom insats från NTH och SINTEF. SINTEF är ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>20</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">självständigt rättssubjekt. Det är visserligen knutet till NTH men är<br /> ekonomiskt och administrativt oavhängigt denna institution. Ekonomiskt<br /> ansvar kan därför inte göras gällande mot NTH eller staten för<br /> verksamhet som SINTEF är ansvarig för. För att kunna uppfylla sina<br /> ändamål och förpliktelser har SINTEF rätt att arbeta i högskolans lokaler<br /> och använda dess utrustning. Riktlinjer i fråga om omfattningen<br /> och betingelserna för denna rätt fastställes i förhandlingar mellan NTH<br /> och SINTEF. Dessa riktlinjer skall i första hand baseras på dels hänsyn<br /> till NTH:s prioriterade behov avseende verksamhet finansierad av offentliga<br /> medel, dels SINTEF: s behov av långsiktig resursdisponering</p> <p>o. d. som är nödvändiga för att SINTEF skall kunna fullgöra sina<br /> förpliktelser gentemot uppdragsgivare och anställda.</p> <p>SINTEF, som är en stiftelse, erbjuder goda möjligheter till flexibilitet<br /> och anpassning samtidigt som en klar gräns upprätthålles gentemot<br /> NTH:s egen forskningsverksamhet. Flexibiliteten uppges gälla också i<br /> personellt hänseende.</p> <p>I vårt land bedrivs en betydande forsknings- och utvecklingsverksamhet<br /> genom de s. k. branschforskningsinstituten, vilka finansieras genom<br /> tillskott från det allmänna och från berörda branscher. Enligt vår<br /> mening fyller dessa en väsentlig funktion i det tekniska utvecklingsarbetet.<br /> Samtidigt måste noteras att många målinriktade forskningsobjekt<br /> och utvecklingsmöjligheter har en sådan inriktning att de inte<br /> sammanfaller med den konventionella indelningen i branschforskningsinstitut.<br /> De s. k. tvärvetenskapliga betraktelsesätten och behoven synes<br /> bli allt vanligare. Vidare bör givetvis uppmärksammas att branschforskningsinstituten<br /> med några få undantag är förlagda till Stockholm<br /> i anslutning till den tekniska högskolan därstädes.</p> <p>Enligt vår mening finns det därför goda skäl att pröva möjligheterna<br /> till samarbete mellan industri och teknisk högskola enligt en sådan ordning<br /> som i snart 30 år tillämpats i Norge. I första hand bör därvid tekniska<br /> högskolor som inte är närbelägna branschforskningsinstitut komma<br /> i fråga.</p> <p>Det är angeläget att eftersträva en bred inriktning av stiftelsernas<br /> verksamhet. De bör självfallet bli till de tekniska högskolorna knutna<br /> enheter för produktutveckling. Emellertid är det av särskild vikt att<br /> hela innovationsprocessen, dvs. sambanden resurser-teknik—behovmarknad,<br /> beaktas och integreras, varför beteckningen innovationscentrum<br /> är mest relevant. Personal med härför erforderlig kunskap,<br /> erfarenhet och insikt är sålunda av mycket stor betydelse.</p> <p>Frågorna rörande högskolans forskningssamverkan med forskningsråd,<br /> myndigheter, företag och organisationer m- m. behandlas f. n. av<br /> en särskild utredning (DIR 1978: 21) tillkallad i början av förra året.<br /> Vi föreslår att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att denna Utredning<br /> ges tilläggsdirektiv att med förtur behandla frågan om forsk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ningssamverkan mellan näringsliv och teknisk högskola bedriven i<br /> stiftelse i enlighet med vad ovan anförts.</p> <p>Försöksverksamhet med företagsgymnasium</p> <p>De mindre företagens problem och utvecklingsmöjligheter har haft<br /> en framskjuten plats i senare års näringspolitiska diskussion. Företagsservicen<br /> till mindre och medelstora företag har byggts ut. En betydande<br /> del av insatserna kanaliseras genom de regionala utvecklingsfonderna.<br /> Stöd och service riktar sig dock väsentligen till befintliga företag,<br /> vilket givetvis är ytterst viktigt för att säkra företagens överlevnad som<br /> lönsamma produktionsenheter. Dessutom kan den som mer eller mindre<br /> bestämt sig för att bilda ett företag få råd från olika organ.</p> <p>Mot bakgrund av det låga nyföretagandet i landet ter det sig nu angeläget<br /> att rikta uppmärksamheten mot etableringsprocessen i vidare bemärkelse<br /> och i ett långsiktigt perspektiv.</p> <p>Undersökningsresultat tyder på att ett ganska betydande antal människor<br /> i Sverige har en vilja att bli egna företagare. Många förklaringar<br /> ges i fråga om orsakerna till att en så liten andel låter denna sin vilja<br /> övergå i etablerande som företagare. Det är besvärligt och otacksamt<br /> att vara företagare i dag, riskerna är för stora, skatter och avgifter är<br /> för höga, företagarrollen och företagandets krav och villkor förstås<br /> inte av den allmänna opinionen, det är ingen svårighet att skapa en<br /> framtid på annat sätt osv. Även om åtskilliga faktorer eller ofta psykologiska<br /> hinder av dylika slag har en hämmande inverkan och därför bör<br /> elimineras i möjligaste mån måste emellertid övervägas om det är möjligt<br /> att på ett systematiskt sätt söka fånga in potentiella företagare.<br /> Ansträngningar i den riktningen är befogade också med hänsyn till att<br /> det i samband med yrkesvägledning inom skolväsendets ram eller inom<br /> ramen för arbetsmarknadsorganens verksamhet knappast är möjligt att<br /> allmänt utpeka företagande som yrkesalternativ. Sannolikt skulle dock<br /> allmän upplysningsverksamhet angående företagandets krav, villkor<br /> och betydelse i vårt samhälle ha en positiv verkan på sikt.</p> <p>Enligt vår mening skulle vi behöva något instrument som på ett organiserat<br /> och systematiskt sätt förmår fånga in potentiella företagare<br /> och under en längre period kan hjälpa dessa att bedöma, utveckla och<br /> realisera sina intentioner och planer.</p> <p>Vi anger nedan ett sådant instrument, ett system för utbildning till<br /> företagarskap, och använder t. v. för detta beteckningen företagargymnasium.</p> <p>Ett företagargymnasium är ett instrument för att fånga upp personer<br /> med intresse och förutsättningar för egenföretagande — men systemet<br /> utgör naturligtvis ingen garanti för att var och en som genomgår<br /> utbildningen också kommer att bli företagare. Med hänsyn till att ve</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_41"><p>22</p> </div> <div class="block ml_4"><p>derbörande kan — eller t. o. m. bör rådas att — ändra sina planer är<br /> det av vikt att utbildningen är så pass bred att den kan vara grund även<br /> för anställning eller fortsatt utbildning. Det bör underlättas genom att<br /> utbildningen organiseras inom ramen för reguljär gymnasieutbildning.</p> <p>Den bärande tanken med företagargymnasiet bör vara att den studerande,<br /> jämsides med teoretisk och praktisk utbildning under utbildningstiden<br /> skall erhålla individuell handledning/rådgivning och stöd/<br /> service inför och i samband med en företagsstart.</p> <p>Något av en parallell utgör de s. k. idrottsgymnasierna, där de studerande<br /> får anslå viss del av schematiden till idrott med olika inriktning.<br /> På liknande sätt skulle ett block inom företagargymnasiet anslås till<br /> förberedelser inför eget företagande.</p> <p>Utbildning för företagarskap kan lämpligen anordnas som en variant<br /> inom ekonomisk linje. ”Företagarblocket”, vars innehåll skall sikta<br /> mot start och drift av ett eget företag, bör innehålla såväl teoretiska<br /> som praktiska moment (något som vi f. ö. anser bör känneteckna gymnasieutbildning<br /> i allmänhet).</p> <p>På kurssidan kan aktualiseras fördjupning i företagsekonomi, ev<br /> också branschorienterade specialstudier, psykologi, arbetsledning, rättskunskap<br /> (köp- och avtalsrätt, patenträtt, arbetsrätt etc.), arbetsmarknads-<br /> och avtalsfrågor, m. m. Härtill kommer specialutbildning på den<br /> tekniska sidan, med koncentration på den verksamhet som är aktuell<br /> för varje enskild studerande.</p> <p>I fråga om färdighetsträning torde vissa moment kunna förläggas till<br /> skolan (skolverkstaden). Vi kan här förvänta oss betydande variationer<br /> i utbildningsbehovet hos de studerande med hänsyn till bakgrund och<br /> framtidsplaner. Praktik hos befintliga företag(are) kan ge såväl kunskaper<br /> och färdigheter inom produktionen som miljökännedom och<br /> direktupplevelse av småföretagarens arbetsvillkor.</p> <p>Organisationsidén påkallar ett nära samarbete mellan utbildningsenhet<br /> och olika ”externa” enheter. En utomordentligt central roll skulle<br /> den regionala utvecklingsfonden (eller ev. flera av dem, beroende på<br /> den studerandes lokaliseringsval) få i sammanhanget. Den potentielle<br /> företagsetableraren bör under utbildningstiden ha nära kontakt med<br /> fonden och dess specialister. Med bistånd av utvecklingsfonden skall<br /> eftersträvas att problem rörande produktval, finansiering etc. är i huvudsak<br /> utklarade då utbildningen avslutas.</p> <p>Fonden bör också kunna tjänstgöra som kanal för kontakter med<br /> andra stöd/serviceorgan, företag etc. Vad gäller ”affärsidé” och produktval<br /> aktualiseras bl. a. kontakter med konsultföretag. Det kan också<br /> vara mycket betydelsefullt att nå fram till t. ex. samarbetsavtal med<br /> större regionala företag.</p> <p>Såväl för individen som för samhället är det viktigt att urvalet av sökande<br /> till en utbildning för företagarskap sker på ett omsorgsfullt sätt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vi för här ingen detaljdiskussion vad gäller intagningsprinciper och<br /> urvalsmetoder. Låt oss bara understryka att förutom kunskaps/erfarenhetsbakgrund<br /> så är motivationsaspekten viktig. Allmänt tror vi att en<br /> så mångsidig bedömning som möjligt bör eftersträvas.</p> <p>Det är givetvis på förhand osäkert i vilken omfattning utbildningen<br /> kommer att leda till faktiska etableringar såsom företagare. Även om<br /> bortfallet i denna mening skulle bli betydande, innebär inte detta att<br /> utbildningen är utan mening. De som genomgått utbildningen torde<br /> nämligen ha goda förutsättningar att såsom anställda verka som t. ex.<br /> företagsledare i mindre företag eller liknande.</p> <p>Vi föreslår att försöksverksamhet med ett företagsgymnasium startas<br /> så snart som möjligt. Jämtlands län synes vara lämplig förläggning och<br /> bör prövas i första hand.</p> <p>Flera olika skäl talar för en sådan lokalisering. Resultaten i en nyligen<br /> publicerad forskningsrapport rörande tillväxtens spridningseffekter<br /> m. m. i länet talar för åtgärder i den riktning vi här förordar.</p> <p>Vad gäller befolkningsutvecklingen bör också betonas att Jämtlands<br /> län f. n. är en ”region i osäkerhet”. Senare års plussiffror baserar sig<br /> på att en positiv nettoflyttning förmått (över)kompensera ett konstant negativt<br /> födelseunderskott. Det senare sammanhänger med det ”hack” i<br /> befolkningsutvecklingen som utgörs av tidigare års utflyttning. Det är<br /> tveksamt hur länge denna positiva nettoinflyttning kan fortsätta — och<br /> vilken naturlig befolkningsökning man kan räkna med i framtiden<br /> inom regionen. Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att<br /> pröva detta system för att i organiserade former stimulera fram nyföretagande<br /> inom länet. Vi finner det emellertid både möjligt och troligt<br /> att företagargymnasier i sinom tid skall kunna etableras i flera regioner.</p> <p>Vi går i motionen inte mer detaljerat in på frågor om huvudmannaskap<br /> och finansiering. Under ett försöksskede kan kanske ett statligt<br /> huvudmannaskap motiveras — speciellt om riksrekrytering tillämpas.<br /> På sikt, och särskilt om vi får motsvarigheter på flera håll, kan det<br /> vara naturligt med ett kommunalt huvudmannaskap. Detta skulle också<br /> harmoniera med uppfattningen om gymnasieskolan som en lokal<br /> kunskapsresurs i samspel med bygdens kulturliv, näringsliv etc.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag avseende försöksverksamhet<br /> med företagargymnasium exempelvis i Jämtlands län<br /> enligt här angivna riktlinjer.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:34px;">Med stöd av det anförda hemställs<br /> att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:34px;">1. a. att målet för näringspolitiken skall vara att skapa en ratio</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_40"><p>24</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:11px;">nell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga<br /> internationella konkurrenskraft,</p> <p style="margin-left:11px;">b. att näringslivets verksamhet skall bedrivas i en ramplanerad<br /> social marknadsekonomi inriktad för ett decentraliserat<br /> samhälle där de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska<br /> målen skall tillgodoses och där den tekniska utvecklingen skall<br /> främja ekologisk balans och en human livsmiljö,</p> <p style="margin-left:11px;">2. a. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om inrättande<br /> av ett internationellt struktursekretariat i enlighet med vad<br /> som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:11px;">b. att begära att regeringen förelägger riksdagen erforderliga<br /> förslag för industriella utvecklingsavtal med andra länder i<br /> enlighet med vad som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:11px;">c. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts beträffande den industriella utvecklingsfonden,</p> <p style="margin-left:11px;">d. att hos regeringen begära skyndsam utredning om bättre<br /> möjligheter till ökad extern finansiering av medelstora företag<br /> med riskbärande kapital enligt i motionen angivna riktlinjer,</p> <p style="margin-left:11px;">e. att hos regeringen begära förslag om bildande av ett finansiellt<br /> bolag för rekonstruktionsinsatser i enlighet med de riktlinjer<br /> som angivits i motionen,</p> <p style="margin-left:11px;">f. att staten ikläder sig en 25 procentig garanti för att underlätta<br /> utvecklingsfondernas insatser för framtagande av nya produkter<br /> och produktvarianter i enlighet med vad som anförts i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:11px;">g. att hos regeringen begära beredning och förslag avseende<br /> forsknings- och utvecklingsprogram för småskalig produktionsteknik<br /> i enlighet med vad i motionen anförts,</p> <p style="margin-left:11px;">h. att begära att regeringen upptar förhandlingar för tillämpning<br /> av ett borgenssystem i utvecklingsfondernas verksamhet<br /> på sätt som angivits i motionen och lämna därför erforderligt<br /> bemyndigande,</p> <p style="margin-left:11px;">i. att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till forskningssamverkansutredningen<br /> så att denna med förtur behandlar<br /> frågan om en i stiftelseform för forskningssamverkan mellan<br /> näringsliv och teknisk högskola, s. k. innovationscentrum, i<br /> enlighet med som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:11px;">j. att hos regeringen begära förslag avseende försöksverksamhet<br /> med företagargymnasium i enlighet med i motionen angivna<br /> riktlinjer,</p> <p style="margin-left:11px;">3. a. att till Stöd till industriellt utvecklingsarbete (den industriella<br /> utvecklingsfonden) anvisa 300 000 000 kr. för budgetåret<br /> 1979/80 samt medge att stiftelsen i fråga under budgetåret får<br /> ikläda sig ytterligare förpliktelser av 300 000 000 kr.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2424</p> </div> <div class="block ml_42"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:43px;">b. att till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för<br /> budgetåret 1979/80 anvisa ett i förhållande till regeringens<br /> förslag med 200 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av<br /> 500 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:32px;">4. beaktar vad i motionen i övrigt anförts.</p> <p>Stockholm den 29 mars 1979<br /> THORBJÖRN FÄLLDIN (c)</p> <p>KARIN SÖDER (c) BERTIL JONASSON (c)</p> <p>NILS G. ÅSLING (c) ELVY OLSSON (c)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>THORSTEN LARSSON (c)<br /> TORSTEN BENGTSON (c)<br /> SONJA FREDGARDH (c)<br /> ANDERS DAHLGREN (c)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>ERIK LARSSON (c)<br /> EINAR LARSSON (c)<br /> BENGT SJÖNELL (c)<br /> FRITZ BÖRJESSON (c)</p> </div> <div class="block ml_6"><p>NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1 979 790043</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 THORBJÖRN FÄLLDIN c 1 undertecknare 0 KARIN SÖDER c 2 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 3 undertecknare 0 NILS G. ÅSLING c 4 undertecknare 0 ELVY OLSSON c 5 undertecknare 0 THORSTEN LARSSON c 6 undertecknare 0 TORSTEN BENGTSON c 7 undertecknare 0 SONJA FREDGARDH c 8 undertecknare 0 ANDERS DAHLGREN c 9 undertecknare 0 ERIK LARSSON c 10 undertecknare 0 EINAR LARSSON c 11 undertecknare 0 BENGT SJÖNELL c 12 undertecknare 0 FRITZ BÖRJESSON c 13 undertecknare G2022424 av Thorbjörn Fälldin m. fl. mot_197879__2424.pdf 770686 pdf med anledning av propositionen 1978/79: 123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/30D37A5D-ED20-4B7C-A128-13A9DD6C685D