3107257 G2022371 1978/79 2371 mot mot Motion 1978/79:2371 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 2371 0 1979-03-29 00:00:00 2014-11-04 16:53:18 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022371/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022371 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022371 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:17px;">Motion</p> </div> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:17px;">1978/79:2371</p> <p style="margin-left:17px;">av Olof Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala<br /> ekonomin</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:17px;">Kommunernas roll i det svenska samhället</p> <p>Den kommunala självstyrelsen utgör en av grundvalarna för det<br /> svenska folkstyret. Det är genom samspelet mellan rikspolitik och kommunalpolitik<br /> som vi kunnat förena en helhetssyn på den politiska utvecklingen<br /> med ett hänsynstagande och en anpassning till de skilda förhållanden<br /> sorn räder i olika delar av vårt land. Det är genom den kommunala<br /> självstyrelsen som vi har kunnat decentralisera beslutsfattandet<br /> för viktiga delar av vår välfärd till regionala och lokala fullmäktigeförsamlingar<br /> och nämnder. Det är genom kommunerna som reformpolitiken<br /> kunnat få bred förankring hos de enskilda människorna. Det torde vara<br /> få länder där kommunerna givits så vidsträckta befogenheter och det<br /> kommunala arbetet fått sådan bredd och sådant djup som i Sverige.</p> <p>Denna strävan efter decentralisering inom den offentliga verksamheten<br /> har medfört att kommunerna nu svarar för en betydande del av<br /> vår sociala välfärd:</p> <p style="margin-left:17px;">— Kommunerna — primärkommuner och landsting — spelar en viktig<br /> roll i våra strävanden att skapa trygghet och goda levnadsförhållanden<br /> för aila medborgare.</p> <p style="margin-left:17px;">— Kommunerna svarar för sjukvården och den sociala omvårdnaden.</p> <p style="margin-left:17px;">— En allt större del av samhällsbyggandet sker inom ramen för kommunernas<br /> verksamhet.</p> <p style="margin-left:17px;">— På skolans och utbildningens område spelar kommunerna en dominerande<br /> roll.</p> <p style="margin-left:17px;">— Kommunerna har även ansvaret för det regionala och lokala kulturlivets<br /> utveckling.</p> <p style="margin-left:17px;">— Kommunerna har att svara för en betydande del av miljövården.</p> <p style="margin-left:17px;">— Kommunerna har även ansvar för den lokala samhällsservicen till<br /> näringslivet och för trafikförsörjningen.</p> <p>Denna uppräkning skulle kunna göras längre och omfatta en rad<br /> ytterligare för medborgarna viktiga samhällsområden. Men redan de<br /> givna exemplen visar vilken central roll kommunerna nu spelar i svenskt<br /> samhällsliv. Kommunerna har givits ansvar för verksamheter som av<br /> de många människorna upplevs som en central del av den sociala välfärden<br /> och där stora eftersatta behov fortfarande föreligger.</p> <p>Det är detta förhållande som gjort att kommunerna expanderat snabbt<br /> under de senaste 10—15 åren. Ökningarna i den kommunala konsumtionen<br /> ligger under denna tid klart över den samlade ökningen i vår pro</p> <p style="margin-left:17px;">1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2371</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>duktion. Detta skiljer inte Sverige i något avgörande avseende från<br /> andra länder på motsvarande utvecklingsnivå. Det är ett genomgående<br /> drag i den s. k. postindustriella utvecklingsfasen att tjänstesektorerna<br /> och då i första hand de som har med social omvårdnad i vid mening<br /> att göra ökar snabbare än andra sektorer. Den grundläggande förklaringen<br /> till detta förhållande ligger inte i första hand i att ansvaret för<br /> dessa tjänster ligger inom offentlig sektor eller i att de skattefinansieras<br /> utan i det enkla förhållandet att de enskilda människornas behov av<br /> denna typ av tjänster alltmer kommer att växa i en utvecklad industrination.<br /> I takt med att den materiella standarden blivit mer och mer tillgodosedd<br /> tillväxer betydelsen av en god social omvårdnad, en god<br /> miljö, ett allt bättre utbildningssystem och ett rikt kulturliv. De verksamheter<br /> som kommunerna nu står för kommer därför med stor sannolikhet<br /> att växa snabbare än vad många andra sektorer kommer att göra.</p> <p>Kommunerna och samhällsekonomin</p> <p>Den ekonomiska tillväxten har satts kraftigt tillbaka under senare år.<br /> Efter att ha ökat med 4—5 % om året under 1960-talet sjönk den genomsnittliga<br /> tillväxten till 2 å 3 % under 1970-talets första del. Under<br /> de allra senaste åren har tillväxten varit praktiskt taget obefintlig.</p> <p>Kommunerna har under hela denna period stått för ett mycket expansivt<br /> inslag i den ekonomiska utvecklingen. Under 1960-talet ökade<br /> den kommunala verksamheten mycket kraftigt; i fasta priser steg den<br /> mer än dubbelt så snabbt som den samlade produktionen. Eftersom den<br /> totala tillväxten i vår ekonomi då var jämförelsevis kraftig, kunde detta<br /> ske parallellt med att såväl den privata konsumtionen som den samlade<br /> kapitalbildningen också kunde öka betydligt.</p> <p>Under 1970-talets första del dämpades den kommunala konsumtionens<br /> ökningstakt. Fortfarande var då tillväxten i vår totala ekonomi påtaglig<br /> — även om den låg på klart lägre tal än tidigare. Den kommunala expansionen<br /> kunde likväl fortgå parallellt med fortsatta ökningar av såväl<br /> investeringar som övrig konsumtion.</p> <p>Under de allra senaste åren har den kommunala konsumtionen på nytt<br /> skjutit fart. Under åren 1974—1978 har konsumtionen i fasta priser<br /> stigit med inemot 5 % om året. I löpande priser har ökningarna rört sig<br /> om 12—15 %. Samtidigt har ekonomin i övrigt varit praktiskt taget<br /> stillastående. Samtidigt som utvecklingen på det kommunala området<br /> utgjort ett värdefullt bidrag för upprätthållande av sysselsättningen och<br /> den inhemska efterfrågan har emellertid denna expansion medfört vissa<br /> finansiella påfrestningar. Kommunalskatten har höjts kraftigt samtidigt<br /> som staten via kraftigt ökade statsbidrag och en del andra åtgärder —<br /> bl. a. borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften — tagit på sig<br /> en del av ansvaret för finansieringen av denna expansion.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_43"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Sammantaget innebär dessa olika åtgärder — skattehöjningarna, de<br /> ökade statliga bidragen och borttagandet av arbetsgivaravgiften — tillsammans<br /> med relativt sett måttliga löneökningar att den kommunala<br /> sektorn har en väl konsoliderad ekonomi under 1979, trots de senare<br /> årens kraftiga expansion. Enligt vad som nu kan bedömas kommer denna<br /> situation att bestå även under det närmast kommande året.</p> <p>Samtidigt måste man emellertid konstatera att denna relativt tillfredsställande<br /> finansiella situation för kommunernas vidkommande haft sitt<br /> pris på den statliga sidan genom att ha varit en av de faktorer som<br /> bidragit till den kraftiga försvagningen av statens finansiella ställning.<br /> De bidrag som kommunerna erhållit från staten och de finansiella konsekvenserna<br /> av borttagandet av arbetsgivaravgiften har inte föranlett motsvarande<br /> inkomstförstärkningar i den statliga budgeten. En så kraftig<br /> statlig stimulans av den kommunala verksamheten kan vara motiverad i<br /> ett läge då konjunkturen och den allmänna arbetskraftsefterfrågan varit<br /> så svag som den varit under senare år. På längre sikt och i en uppåtgående<br /> konjunktur måste de statliga insatserna även i fråga om den<br /> kommunala sektorn passas in i en övergripande ekonomisk politik som<br /> siktar till att grundlägga en långsiktig balans i vår ekonomi.</p> <p>Vi kan visserligen konstatera att den ekonomiska aktiviteten är på<br /> väg uppåt under 1979. Men denna uppgång förefaller inte att på något<br /> avgörande sätt lösa de mera långsiktiga problemen i vår ekonomi. Arbetslösheten<br /> är fortfarande mycket stor, prisstegringarna är alltför höga,<br /> investeringarna är alltför låga, och underskottet i utrikeshandeln är på<br /> nytt på väg att växa. Av grundläggande betydelse för den långsiktiga<br /> tillväxten inom den offentliga verksamheten är att vi på nytt får till<br /> stånd en långsiktig tillväxt i vår produktionskapacitet. Den ekonomiska<br /> politiken måste därför under ett antal år framöver inriktas på att förstärka<br /> vår industriella produktionskapacitet. Genom näringspolitiska insatser<br /> och genom en stimulans av den tekniska utvecklingen och forskningen<br /> skall vi återvinna den produktionskapacitet som vi förlorat<br /> genom de senaste årens strukturkriser och lägga grunden för en fortsatt<br /> ökning av vår produktionsförmåga. Därigenom skapar vi även<br /> förutsättningar för en fortsatt tillväxt inom de offentliga sektorerna.</p> <p>För att vi på nytt skall kunna återvinna den fulla sysselsättningen och<br /> jämvikten i våra utrikesaffärer krävs med andra ord att vi får i gång<br /> den ekonomiska tillväxten. Vi måste därför avdela ett växande utrymme<br /> för en ökad kapitalbildning. Detta måste — i varje fall under en övergångstid<br /> — komma att begränsa utrymmet för konsumtionsökningar.<br /> I en framtid — när tillväxten åter skjutit fart — ökar på nytt konsumtionsmöjligheterna.</p> <p>I den senaste långtidsutredningen har man presenterat en relativt optimistisk<br /> bild över den svenska ekonomiska utvecklingen fram till 1983.<br /> Den samlade produktionen skulle kunna öka med inemot 4 % om året</p> <p>tl Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2371</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>i volym. Mycket tyder på att långtidsutredarna gjort en relativt optimistisk<br /> bedömning av den svenska ekonomins framtidsutsikter. Men även<br /> om man skulle acceptera denna optimistiska bedömning så finns det<br /> enligt utredarnas mening inte särskilt mycket utrymme för en ökning<br /> av konsumtionen. Större delen av produktionsökningen måste användas<br /> för en förbättring av vår utrikesbalans — dvs. exporten måste öka kraftigt.<br /> Inom ramen för det konsumtionsutrymme som står till buds prioriteras<br /> visserligen den offentliga konsumtionen och då i första hand den<br /> kommunala på bekostnad av den privata. Men ökningstalen blir likväl<br /> små i jämförelse med dem som registreras för de senare åren.</p> <p>Regeringen har ännu inte behandlat långtidsutredningen. Detta förutsätts<br /> ske i den kommande kompletteringspropositionen. Vi socialdemokrater<br /> kommer i anslutning härtill att redovisa vår syn på den ekonomiska<br /> utvecklingen framöver.</p> <p>Det material som långtidsutredningen redovisat pekar emellertid klart<br /> på att det totala utrymmet för konsumtionsstegringar framöver är begränsat.<br /> Även om man på en rad punkter — t. ex. i fråga om vinstutvecklingen,<br /> investeringsökningarna och exportutvecklingen — har från<br /> utredningen avvikande uppfattningar, blir dock slutsatsen för konsumtionsutrymmets<br /> vidkommande i stora drag densamma.</p> <p>Detta begränsade utrymme för de totala konsumtionsökningarna kan<br /> komma att skapa spänningar mellan den privata och den offentliga konsumtionens<br /> ökningar. Utrymmet för privata konsumtionsökningar är i<br /> viss utsträckning redan intecknat genom de åtaganden som gjorts för<br /> i första hand pensionärerna. Fortsatta låglönesatsningar och ett visst<br /> generellt utrymme för löneökningar intecknar ytterligare detta utrymme.</p> <p>Samtidigt kan man konstatera att det även på den offentliga konsumtionens<br /> område gjorts åtaganden som intecknar det framtida konsumtionsutrymmet.<br /> Detta gäller främst på barnomsorgens område, men<br /> även när det gäller t. ex. utbyggnaden av äldrevården måste vi räkna<br /> med att den måste få sin del av resursutrymmet. Även om anspråken<br /> såväl från den privata konsumtionen som från andra delar av den offentliga<br /> verksamheten är stora måste vi prioritera omsorgen om barnen<br /> och om de äldre.</p> <p>I ett sådant framtidsperspektiv kommer skattesystemet att spela en<br /> nyckelroll. Mycket stora anspråk kommer att ställas på detta system för<br /> att man på ett effektivt sätt skall kunna finansiera en växande offentlig<br /> sektor samtidigt som löntagarna och hushållen även tillförsäkras en<br /> växande real disponibel inkomst. Vi har i vår motion 1978/79: 1629 om<br /> inriktningen av skattepolitiken framhållit att denna politik under en<br /> följd av år måste inriktas på att förskjuta skatteuttaget från en skatt på<br /> hushållens och löntagarnas inkomster till en skatt på produktionen. Det<br /> är för oss angeläget att man inte endast begränsar de statliga inkomstskatterna<br /> utan även siktar till att begränsa det kommunala skatteuttaget.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_43"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Härigenom kan man bl. a. uppnå en i dagens läge alltmer nödvändig<br /> nertagning av de höga marginaleffekter som kommit att utgöra ett<br /> växande problem för allt större grupper av inkomsttagare.</p> <p>Detta måste i sin tur innebära att ett växande ansvar läggs på staten<br /> för att finansiera kommunernas verksamhet. Detta är i och för sig inte<br /> något nytt inslag i bilden — detta har skett i växande utsträckning under<br /> senare år. Men det har blivit alltmera nödvändigt att man direkt<br /> kopplar en ökad statlig bidragsgivning till kommunerna — möjliggjord<br /> bl. a. genom en skatt på produktionen — med begränsningar i det kommunala<br /> skatteuttaget. De frivilliga överläggningar som skett mellan regeringen<br /> och representanter för de båda kommunförbundens styrelser<br /> är t. v. ett lämpligt forum för att diskutera ömsesidiga åtaganden på<br /> detta område.</p> <p>Den kommunala skatteutjämningen</p> <p>Statliga insatser för att utjämna skillnaderna mellan kommunernas<br /> skatteunderlag har funnits sedan lång tid. Ett flertal utredningar har<br /> sysslat med frågan om skillnaderna i den kommunala utdebiteringen och<br /> i det kommunala skatteunderlaget. Flera olika system har prövats för att<br /> utjämna skillnaderna och genom särskilda statsbidrag hjälpa de skattetyngda<br /> kommunerna.</p> <p>Ett större samlat grepp på detta område togs emellertid först i och<br /> med riksdagens beslut om ett nytt skatteutjämningssystem 1965. Enligt<br /> detta beslut skulle bidrag i fortsättningen utgå i tre former, nämligen</p> <p>1) skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft,</p> <p>2) skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering,</p> <p>3) extra skatteutjämningsbidrag.</p> <p>De två första bidragen skulle beräknas enligt generella regler och beslutas<br /> av länsstyrelsen. Det tredje bidraget, som endast skulle utgå när<br /> synnerliga skäl förelåg, skulle beviljas av regeringen.</p> <p>Genom denna reform tog man ett stort steg mot en ökad rättvisa<br /> kommunerna emellan. En grundläggande förutsättning för ett förverkligande<br /> av den kommunala självbestämmanderätten är att kommunerna<br /> ges något så när likartade möjligheter och förutsättningar att ge kommuninnevånarna<br /> den service och de offentliga tjänster som kommunerna<br /> har ansvar för. Om man inte alls skulle utjämna de stora inkomstoch<br /> kostnadsskillnader som finns mellan de olika kommunerna, skulle<br /> detta leda till starkt varierande skattesatser och kraftiga skillnader i<br /> servicenivå.</p> <p>I väsentliga avseenden kom 1965 års skatteutjämningssystem att fylla<br /> sina uppgifter. Skillnaderna i de kommunala utdebiteringarna krympte<br /> väsentligt. Kommuner med låg skattekraft gavs möjligheter att bygga ut<br /> sin service. Den kraftiga utbyggnad av den kommunala verksamheten</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>sorn ägde rum efter 1965 hade knappast varit möjlig, om inte de sämre<br /> ställda kommunerna fått hjälp genom det nya skatteutjämningssystemet.</p> <p>Efter förslag av 1970 års skatteutjämningsrevision gjordes systemet<br /> om i vissa avseenden fr. o. m. 1974. Liksom i det tidigare systemet garanterades<br /> primärkommuner och landsting en viss lägsta skattekraft,<br /> som relaterades till medelskattekraften i landet och som i huvudsak<br /> varierade med den geografiska belägenheten. Antalet skattekraftsområden<br /> utvidgades från 3 till 5 med en lägsta garanterad skattekraft på<br /> 95 % och en högsta på 130 % av medelskattekraften. Den största förändringen<br /> i förhållande till det tidigare systemet var att de bidrag som<br /> utgått till primärkommuner med högre utdebitering än medelutdebiteringen<br /> avskaffades. Vidare infördes särskilda regler för förbättrade bidrag<br /> till avfolkningskommuner och s. k. sommarstugekommuner. Dessutom<br /> utvidgades möjligheterna för kommunerna att få extra skatteutjämningsbidrag.</p> <p>En av anledningarna till förändringarna i systemet var att man från<br /> många håll framfört kritik mot bidraget vid hög utdebitering. Denna<br /> kritik hade i huvudsak gått ut på att den verkade uppdrivande på utdebiteringarna.<br /> Man kunde också konstatera att de största bidragen av<br /> detta slag hade gått till kommuner med god skattekraft och en relativt<br /> hög standard.</p> <p>Det fr. o. m. 1974 ikraftvarande systemet har i allt väsentligt fungerat<br /> i enlighet med sina mål. Det har bidragit till en utjämning av såväl utdebiteringar<br /> som kommunal standard. Systemet har utgjort ett viktigt<br /> instrument för statsmakterna att öka rättvisan mellan landets olika delar<br /> och skapa en fortsatt god grund för en effektiv kommunal självstyrelse.<br /> Systemets regionalpolitiska effekter har ofta även framhållits.</p> <p>Samtidigt kunde man emellertid konstatera att det nya systemet inte<br /> fångade upp alla faktorer av betydelse som skapade skillnader mellan<br /> kommunernas kostnader. Redan i det system som beslutades 1965 var<br /> kostnadsskillnaderna i huvudsak knutna till det geografiska läget. Växande<br /> krav restes på att man utöver detta geografiska läge även skulle ta<br /> hänsyn till vissa andra strukturellt betingade faktorer som de enskilda<br /> kommunerna inte kunde påverka men som ändå hade en väsentlig betydelse<br /> för de enskilda kommunernas utgiftsnivå. I första hand pekade<br /> man på skillnaderna i åldersfördelning som en sådan väsentlig faktor.</p> <p>År 1975 tillkallade den dåvarande socialdemokratiska regeringen en<br /> utredning om skatteutjämningsbidragen, som enligt sina direktiv skulle<br /> föreslå sådana förändringar i systemet att man även kunde beakta kostnadsskillnader<br /> som hade med skillnader i ålderssammansättningen att<br /> göra. En utgångspunkt för utredningens arbete var emellertid att skatteutjämningssystemet<br /> även i fortsättningen skulle utgöra en viktig del av<br /> regionalpolitiken. Det geografiska läget skulle alltså även fortsättningsvis<br /> utgöra en viktig faktor vid inplaceringen i skattekraftsklasser. I till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_43"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>lägg härtill skulle man dessutom föreslå förändringar som möjliggjorde<br /> ett större hänsynstagande till andra faktorer — då i första hand sådana<br /> som påverkas av ålderssammansättningen.</p> <p>Efter regeringsskiftet hösten 1976 övertogs arbetet med en reformering<br /> av skatteutjämningen av den då nytillsatta utredningen om kommunernas<br /> ekonomi.</p> <p>I väsentliga avseenden övertog dock denna nya utredning de idéer<br /> som arbetats fram inom den tidigare utredningen. Man föreslog sålunda<br /> — förutom höjda och mera differentierade skattekraftsklasser — att en<br /> åldersfaktor skulle byggas in i systemet, vilken skulle ta hänsyn till såväl<br /> antalet äldre personer som antalet barn.</p> <p>Folkpartiregeringens proposition bygger i det stora hela på förslagen<br /> i 1976 års kommunalekonomiska utrednings slutbetänkande. Vi yrkar<br /> för vår del bifall till huvuddelen av detta förslag i vad gäller reformeringen<br /> av skatteutjämningen. Vi ansluter oss även till propositionens<br /> förslag att man delar upp genomförandet på två år.</p> <p>På en punkt vill vi emellertid föreslå en annan utformning av skatteutjämningssystemet<br /> än vad som föreslagits i propositionen. Detta gäller<br /> metoderna för utjämning av kostnaderna för barnomsorgen.</p> <p>Kommunernas kostnader för barnomsorgen</p> <p>Under hösten 1975 träffades en överenskommelse mellan regeringen<br /> och Svenska kommunförbundet om den fortsatta utbyggnaden av den<br /> kommunala barnomsorgen. Överenskommelsen innebar att 100 000 nya<br /> daghemsplatser och 50 000 nya platser i fritidshem skulle byggas under<br /> åren 1976—1980 för att kunna tas i bruk under perioden 1977—1981.<br /> Överenskommelsen innebar för statens vidkommande en kraftig höjning<br /> av statsbidragen till barnomsorgen.</p> <p>Trots att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för barnomsorgen<br /> väsentligt förbättrades från kommunal synpunkt genom de nya<br /> statsbidragsreglerna kvarstår dock stora nettokostnader för kommunerna.<br /> Vissa svårigheter har uppstått att förverkliga den överenskomna utbyggnadstakten.<br /> Därtill bör även framhållas att kostnaderna är ojämnt<br /> fördelade kommunerna emellan.</p> <p>Enligt vår mening bör skatteutjämningssystemet utformas så att det<br /> bidrar till en utjämning även av kostnaderna för barnomsorgen och så<br /> långt möjligt stimulerar kommunerna till en fortsatt utbyggnad av denna<br /> verksamhet. I viss utsträckning blir dessa önskemål tillgodosedda i regeringsförslaget.<br /> Men detta förslag är på denna punkt uppbyggt som en<br /> kompromiss mellan två principer: dels principen att skatteutjämningen<br /> endast skall ta hänsyn till det faktiska antalet barn i de ifrågavarande<br /> åldersgrupperna, dels principen att endast hänsyn tas till den faktiska<br /> utbyggnaden av barnomsorgen. Om man bygger in ett hänsynstagande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>till den förra principen, innebär detta att kommuner via skatteutjämningssystemet<br /> kan erhålla tillskott av skatteunderlag oavsett i vilken utsträckning<br /> de faktiskt har byggt ut barnomsorgen. I ett extremt läge kan<br /> således den situationen uppstå att en mottagande kommun inte använder<br /> de inkomsttillskott den erhåller genom denna utjämningsfaktor till<br /> åtgärder som syftar till en förbättrad barnomsorg utan t. ex. till en<br /> skattesänkning.</p> <p>Enligt vår mening bör man därför välja en metod för utjämning av<br /> kommunernas nettokostnader för daghem, fritidshem och familjedaghem<br /> som direkt anknyter till det faktiskt utnyttjade antalet platser i<br /> barnomsorgen. Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag till skatteutjämning<br /> i denna del och föreslår i stället att kommunernas kostnader<br /> för barnomsorg utjämnas enligt den metod som betecknats som alternativet<br /> två i avsnittet 4.5.3 i bilaga 5 till SOU 1977: 78.</p> <p>För kommuner med en väl utbyggd barnomsorg bör detta leda till<br /> ett större tillskjutet skatteunderlag än vad som följer av folkpartiregeringens<br /> förslag. I gengäld får de kommuner som har en sämre utbyggd<br /> barnomsorg ett något mindre tillskjutet skatteunderlag än vad som<br /> följer av regeringsförslaget. Å andra sidan bör detta utgöra en ytterligare<br /> stimulans för dessa kommuner att bygga ut denna verksamhet. Därtill<br /> bör även framhållas att till följd av den allmänna lyftningen av<br /> skattekraftsgarantin och på grund av de spärregler mot bidragsminskningar<br /> som finns inbyggda i systemet kommer vårt förslag inte att<br /> leda till annat än helt marginella skillnader för dessa kommuner i förhållande<br /> till nuläget.</p> <p>Mot vårt förslag kan visserligen invändas att endast sådana kostnader<br /> skall utjämnas via skatteutjämningen som kommunerna själva inte kan<br /> påverka. Genom vårt förslag skulle kommunerna således kunna få kostnader<br /> ersatta för en standard som är högre än genomsnittskommunens.<br /> De skulle således kunna få en kostnad ersatt som de själva genom en<br /> ambitiös utbyggnadsplan bär ansvar för. Men så länge den faktiska utbyggnaden<br /> av barnomsorgen ligger så långt ifrån en rimlig behovstäckning<br /> som den nu gör i praktiskt taget samtliga kommuner så bör<br /> enligt vår mening denna faktor i skatteutjämningssystemet knytas till den<br /> faktiska utbyggnaden och inte till antalet barn i de ifrågavarande åldrarna.</p> <p>Ett genomförande av vårt förslag skulle verksamt bidra til! att underlätta<br /> för kommunerna att fullfölja den överenskomna utbyggnaden av<br /> barnomsorgen. Enligt vår mening behövs emellertid därutöver ytterligare<br /> insatser. Kommunernas kostnader för den planenliga utbyggnaden<br /> utgör en betydande belastning på den kommunala ekonomin. Visserligen<br /> är numera driftbidragen föremål för en automatisk uppräkning med hänsyn<br /> till lönekostnadernas stegring, men en riktpunkt för statsbidragsgivningen<br /> på detta område bör vara att staten skall bära en växande andel</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av kostnaderna för denna verksamhet. Den socialdemokratiska partikongressen<br /> beslöt under hösten 1978 att målet bör vara att statsbidragen<br /> under en treårsperiod successivt höjs till 75 av kommunernas kostnader.<br /> Som ett led i förverkligandet av detta mål vill vi därför föreslå att<br /> man — förutom den av oss föreslagna utformningen av skatteutjämningen<br /> — även genomför en höjning av de sedvanliga statsbidragen till<br /> barnomsorgen. Vi föreslår att riksdagen som sin mening uttalar att driftbidragen<br /> till barnomsorgen höjs med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.<br /> Nettokostnaden för denna höjning på den statliga budgeten för 1980/81<br /> kan beräknas till storleksordningen 450 milj. kr.</p> <p>Vi förutsätter att denna ökade statsbidragsgivning till kommunerna<br /> jämte även effekterna på kommunernas ekonomi av den föreslagna höjningen<br /> av skatteutjämningen beaktas vid de kommande överläggningarna<br /> mellan regeringen och kommunförbundens styrelser om den kommunala<br /> utvecklingen. Med de nu föreslagna åtgärderna bör det vara möjligt<br /> för kommunerna att hålla en i stort sett oförändrad utdebitering under<br /> 1980.</p> <p>Förändringar av de specialdestinerade statsbidragen</p> <p>Det har varit en allmän strävan under senare år att minska de specialdestinerade<br /> statsbidragens roll och i stället ge kommunerna statsbidrag<br /> i mera generella former. Denna successiva förskjutning av statsbidragsgivningen<br /> har varit ett viktigt led i en politik som siktar till att<br /> stärka den kommunala självbestämmanderätten. Användningen av specialdestinerade<br /> statsbidrag bör — som också framhölls i 1976 års kommunalekonomiska<br /> utrednings slutbetänkande — reserveras för de fall<br /> då syftet är att stimulera utbyggnaden av vissa kommunala tjänster eller<br /> att stödja kommunerna och landstingen som ett led i konjunktur- och<br /> arbetsmarknadspolitiken. Sedan de åsyftade målen nåtts bör man lägga<br /> om bidragsgivningen så att den i stället ges i generella former.</p> <p>Kommunalekonomiska utredningen föreslog att ett antal specialdestinerade<br /> bidrag skulle upphöra fr. o. m. 1980 och att dessa medel i stället<br /> skulle överföras till skatteutjämningssystemet. På ett antal punkter har<br /> man i propositionen frångått utredningens förslag. På två punkter kan vi<br /> inte biträda propositionens förslag i dessa fall. Det ena fallet gäller förslaget<br /> att statsbidragen till kommunala avloppsanläggningar skall upphöra<br /> för byggnads- och anläggningsarbeten som påbörjas efter årsskiftet<br /> 1980-1981. Enligt vår mening är det ännu för tidigt att avveckla<br /> detta statsbidrag. Den kommunala avloppsreningen har utgjort en betydande<br /> del av de totala insatserna inom miljövården i vårt land under<br /> senare år. Naturvårdsverket har beräknat investeringskostnaderna för<br /> kommunala reningsverk till drygt 4 miljarder kronor under perioden<br /> 1968-1978. Till dessa investeringar har utgått ca 1,6 miljarder kronor</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>i statsbidrag. Enligt en utredning som naturvårdsverket utfört kommer<br /> betydande investeringar för den kommunala avloppsreningen att behöva<br /> göras även under den kommande tioårsperioden. Naturvårdsverket har<br /> föreslagit att statsbidrag enligt i huvudsak samma principer som tidigare<br /> skall utgå i ytterligare 10 år, varefter bidragssystemet enligt verkets<br /> mening skall kunna avvecklas.</p> <p>Vi delar naturvårdsverkets uppfattning att statsbidrag även bör utgå<br /> under ett antal år framöver. Om detta statsbidrag tas bort i nuvarande<br /> utbyggnadsskede, kan den fortsatta förbättringen av avloppsreningen<br /> komma i ett sämre läge samtidigt som påfrestningarna på vissa kommuners<br /> ekonomi blir stora. Vi yrkar alltså avslag på regeringens förslag i<br /> denna del.</p> <p>Regeringen föreslår även att nu utgående statsbidrag till alkoholpolikliniker<br /> och vårdcentraler för narkotikamissbrukare avskaffas. Detta<br /> görs trots att såväl kommunalekonomiska utredningen som socialutredningen<br /> föreslagit att de t. v. skall behållas. Vi anser att man inte i propositionen<br /> redovisat några bärande skäl för att statsbidragen till dessa<br /> ändamål nu skall upphöra. De ingår som ett viktigt led i samhällets insatser<br /> mot missbruk och mot den alltmer tilltagande utslagningen. Vi<br /> yrkar således avslag på regeringsförslaget i denna del.</p> <p>Det kommunala skatteunderlaget</p> <p>Fr. o. m. år 1974 gjordes en rad förmåner vid t. ex. sjukdom, barns<br /> födelse, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning skattepliktiga. Samtidigt<br /> beslöts även att dessa förmånsinkomster inte skulle inräknas i det<br /> kommunala skatteunderlaget. Motivet härför var — som också framhållits<br /> i sjukpenningutredningens betänkande — att kommunernas ekonomi<br /> skulle förbli opåverkad av övergången till beskattade förmåner. Om kommunerna<br /> hade fått inräkna dessa förmånsinkomster i sitt skatteunderlag<br /> skulle de fått en kraftig inkomstförstärkning till följd av denna omläggning<br /> samtidigt som belastningen på den statliga budgeten hade blivit<br /> i motsvarande mån större.</p> <p>I princip gäller detta argument fortfarande med oförändrad kraft.<br /> Det kan knappast framstå som rimligt att en omläggning av skattesystemet<br /> som i sak icke berör kommunerna skulle ge upphov till att de får<br /> en ökning av sina skatteinkomster till priset av en motsvarande belastning<br /> på den statliga budgeten. Den grundläggande utgångspunkten för<br /> skatteomläggningar av denna typ bör allt framgent vara att de skall förhålla<br /> sig neutrala till den kommunala sektorns ekonomi.</p> <p>Samtidigt kan man konstatera att de regler som gällt fr. o. m. år 1974<br /> har varit förknippade med vissa nackdelar: de är administrativt betungande<br /> och leder dessutom till att kommunerna har vissa svårigheter att<br /> bedöma skatteunderlagets utveckling. Redan i propositionen 1973: 49</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>med förslag om beskattning av förmånsinkomster anfördes att förfarandet<br /> borde ses som ett provisorium. Vid en omprövning av systemet för<br /> statsbidrag till kommunerna borde man sträva efter att slopa den särskilda<br /> behandlingen av skatteunderlag som utgörs av skattepliktig sjukpenning<br /> m. m.</p> <p>I propositionen 1978/79: 95 föreslås att kommunerna får tillgodoräkna<br /> sig skatteunderlaget på förmånsinkomsterna fr. o. m. inkomståret<br /> 1980. Detta skulle innebära att kommunerna fick tillgodoräkna sig ett<br /> ytterligare skatteunderlag på inemot 20 miljarder kronor, motsvarande<br /> en kommunal inkomstskatt på ca 6 miljarder kronor. Den statliga budgeten<br /> skulle som en konskevens av enbart denna reform då försvagas<br /> med samma belopp. För att neutralisera denna effekt föreslås i propositionen<br /> ett borttagande av skattebortfallsbidraget samt kompensationen<br /> för 1974 års skattereform. Men detta räcker inte till för att åstadkomma<br /> kostnadsneutralitet utan dessutom föreslås även att grundavdraget<br /> vid den kommunala taxeringen ökas från 4 500 kr. till 6 000 kr.</p> <p>Genom dessa olika förändringar uppnår man i stort sett en kostnadsmässig<br /> neutralitet för taxeringsåret 1981. Åren därefter kommer däremot<br /> kommunerna att vinna på den föreslagna omläggningen. Detta<br /> beror bl. a. på att den motpost som utgörs av höjningen av grundavdraget<br /> beloppsmässigt sett blir i stort sett oförändrad samtidigt som det<br /> tillkommande skatteunderlaget i form av förmånsinkomsterna växer<br /> med i varje fall samma takt som den totala inkomstsumman. Stigande<br /> löner medför nämligen också ökade ersättningar i t. ex. sjukförsäkringssystemet.<br /> Men betalningsmassigt sett faller ansvaret för detta tillkommande<br /> skatteunderlag helt på den statliga sektorn, som sedan genom<br /> skatter och avgifter får finansiera dessa ökade kostnader. För 1985 beräknar<br /> man att den av regeringen föreslagna omläggningen skulle leda<br /> till en merbelastning för staten om ca 1 miljard kronor. Den föreslagna<br /> omläggningen åstadkommer med andra ord neutralitet mellan statens<br /> och kommunernas ekonomier endast under det år omläggningen sker —<br /> därefter förorsakar den staten en ständig merbelastning.</p> <p>Med hänsyn härtill yrkar vi avslag på den av regeringen föreslagna<br /> omläggningen av beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.<br /> Eftersom det likväl finns skäl att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget<br /> från förmånsinkomsterna, bör riksdagen hemställa hos<br /> regeringen att ett nytt förslag till lösning av denna fråga framläggs.<br /> Denna lösning bör då uppfylla kravet att vara kostnadsmässigt neutral<br /> mellan stat och kommun inte bara för det år då omläggningen sker utan<br /> även — så långt detta är möjligt att bedöma — under de följande åren.<br /> Skulle det finnas skäl framöver att förstärka kommunernas ekonomi<br /> och förändra kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, bör detta<br /> ske genom särskilda beslut och inte byggas in som en automatiskt verkande<br /> effekt vid beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2371</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Det bör i anslutning härtill framhållas att konsekvenserna av ett uppskjutande<br /> av en reform på detta område finansiellt sett blir obetydliga<br /> för de närmaste åren. Detta gäller såväl för kommunkollektivet i sin<br /> helhet som för de enskilda kommunerna.</p> <p>Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta nödvändig<br /> författningstext.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:43px;">att riksdagen</p> <p style="margin-left:43px;">1. godkänner vad som i motionen anförts om den kommunala<br /> ekonomin,</p> <p style="margin-left:43px;">2. godkänner de riktlinjer för skatteutjämningsbidragen som anförts<br /> i fråga om behandlingen av barnomsorgen,</p> <p style="margin-left:43px;">3. beslutar uttala att statsbidrag för daghem, fritidshem och familjedaghem<br /> höjs med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980,</p> <p style="margin-left:43px;">4. beslutar avslå regeringens förslag om att statsbidraget till kommunala<br /> avloppsanläggningar skall upphöra att gälla från den<br /> 1 januari 1981,</p> <p style="margin-left:43px;">5. beslutar avslå propositionens förslag att statsbidragen till alkoholpolikliniker<br /> och vårdcentraler för narkotikamissbrukare<br /> skall upphöra fr. o. m. 1980,</p> <p style="margin-left:43px;">6. hos regeringen anhåller om förslag till förenklad beräkning av<br /> det kommunala skatteunderlaget i enlighet med vad som i<br /> motionen anförts.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) HANS GUSTAFSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 29 mars 1979</p> </div> <div class="block ml_4"><p>OLOF PALME (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)<br /> VALTER KRISTENSON (s)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>INGEMUND BENGTSSON (s)<br /> INGVAR CARLSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ESSEN LINDAHL (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br /> INGVAR SVANBERG (s)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br /> PAUL JANSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 7900-43</p> </div> </div> </div> 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 1 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 2 undertecknare 0 OLOF PALME s 3 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 4 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 5 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 6 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 7 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 8 undertecknare 0 LISA MATTSON s 9 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 10 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 11 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 12 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 13 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 14 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 15 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 16 undertecknare G2022371 av Olof Palme m. fl. mot_197879__2371.pdf 360116 pdf med anledning av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin https://data.riksdagen.se/fil/FA90A510-08D0-4599-8E3D-C58AAC3A269E