3069100 G2022357 1978/79 2357 mot mot Motion 1978/79:2357 av Gösta Bohman m. fl. Motion Motion 2357 0 1979-03-28 00:00:00 2014-10-11 18:44:03 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken av Gösta Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022357/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022357 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022357 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p style="text-align:right;">Mot. 1978/79: 2357</p> <p>Motion<br /> 1978/79: 2357</p> <p>av Gösta Bohman m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för<br /> energipolitiken</p> </div> <div class="block ml_6"><p>I motionen 1978/79: 1108 har moderata samlingspartiet redovisat sin<br /> syn på energipolitiken och på det förestående beslutet om dess inriktning<br /> under perioden fram till 1990.</p> <p>I propositionen 1978/79:115 har regeringen lagt fram förslag till<br /> riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990. Propositionens<br /> förslag grundas i allt väsentligt på förslaget från energikommissionen<br /> och överensstämmer därmed med den inriktning som föreslagits av<br /> moderata samlingspartiet.</p> <p>I denna motion redovisas moderata samlingspartiets syn på energiförsörjningen<br /> på längre sikt och de problem som en kolintroduktion i<br /> större skala skulle medföra, energisparprogrammets uppföljning, oljepolitiken<br /> samt vissa energiskattefrågor. Vidare redovisas moderata samlingspartiets<br /> inställning när det gäller en ev. folkomröstning om energipolitiken.<br /> Vad gäller övriga frågor som aktualiserats av den energipolitiska<br /> propositionen hänvisas till vad som anförts i motion 1978/79: 1108.</p> <p>1 Bakgrund</p> <p>Under senare år har i vårt land forts en djupgående och intensiv<br /> debatt om energipolitiken, där kärnkraftens olika säkerhetsproblem inledningsvis<br /> var det dominerande problemet, men där medvetenheten om<br /> de risker som vårt oljeberoende innebär successivt växt sig allt starkare.</p> <p>1975 års energipolitiska beslut har under trepartiregeringens ledning<br /> omvärderats. De prognoser om tillväxten i energiefterfrågan som låg till<br /> grund för 1975 års beslut har fått revideras ner, vilket till den största<br /> delen har sin bakgrund i den väsentligt sämre ekonomiska utveckling vi<br /> haft i jämförelse med tidigare prognoser. Samtidigt har den ökade medvetenheten<br /> om främst kärnkraftens säkerhets- och avfallsproblem forcerat<br /> fram forsknings- och utvecklingsinsatser som haft som bieffekt att<br /> existerande utbyggnadsprogram stoppats upp eller fördröjts.</p> <p>Energikommissionen, vars huvudbetänkande förelåg i mars 1978,<br /> föreslog en inriktning av vår energipolitik fram till 1990 som fått ett<br /> så gott som enhälligt stöd av remissinstanserna. Trots att meningsmotsättningar<br /> fortfarande finns om olika delar av energipolitiken, torde<br /> energikommissionens arbete och debatten under senare år ha lett till en<br /> mycket bred uppslutning i vårt samhälle bakom huvudelementen i den<br /> framtida energipolitiken.</p> <p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2357</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2 Huvudvägar för energipolitiken på längre sikt</p> <p>Energikommissionens och energipropositionens förslag för energipolitiken<br /> fram till omkring år 1990 innebär en stark satsning på hushållning<br /> och på att reducera oljeberoendet. Detta sker samtidigt som kärnkraftsprogrammet<br /> begränsas, och den möjliga vattenkraftsutbyggnaden<br /> beskärs. Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser sker beträffande<br /> olika former av s. k. förnyelsebara energiformer.</p> <p>Det är i dag för tidigt att uttala sig om hur Sveriges långsiktiga energiförsörjning<br /> skall se ut, och 1979 års energibeslut får därmed i stor utsträckning<br /> formen av ett begränsat beslut, intill dess att vi har ett tillräckligt<br /> fast underlag för att kunna göra ett mera långsiktigt vägval. Det<br /> vägvalet kommer i mycket hög utsträckning att bli avhängigt dels av<br /> resultaten av de forsknings- och utvecklingsinsatser som nu görs, dels<br /> av den internationella energisituationen.</p> <p>I en studie som utförts av International Energy Agency (IEA) om<br /> kol i den globala energiförsörjningen redovisas de senaste OECD-bedömningarna<br /> av utvecklingen av västvärldens energiförsörjning under de<br /> närmaste decennierna.</p> <p>Enligt IEA-studien kan man förvänta sig en fördubbling av OECDländernas<br /> energiförbrukning under perioden fram till år 2 000, vilket<br /> svarar mot en årlig ökning av energiefterfrågan på 2,7 %. Ökningen av<br /> BNP under perioden har beräknats till 3,4 %. Med denna förväntade<br /> ökning av energiefterfrågan bedömer IEA att det finns risk för att en<br /> brist på energiråvaror kommer att uppstå mot periodens slut, och i studiens<br /> referensalternativ har denna brist uppskattats till ca 400 Mtoe<br /> (miljoner ton olje-ekvivalenter) år 1990 och icke mindre än ca I 200<br /> Mtoe år 2 000. Detta motsvarar ungefär OECD-ländernas totala oljeimport<br /> i dag.</p> <p>Det är självfallet osannolikt att direkt fysisk brist på energiråvaror<br /> kommer att uppstå, och dessa siffror skall därför mera ses som en illustration<br /> till de betydande svårigheter som kommer att föreligga under<br /> de kommande årtiondena att säkra en trygg och billig tillgång på energi.<br /> I IEA-studien har inräknats att ännu icke beslutade och mycket kraftfulla<br /> insatser för energisparande i de industrialiserande länderna skall ge<br /> full utdelning, och vidare har förutsatts en i förhållande till i dag kända<br /> planer accelererad utbyggnad av olika typer av energiproduktionsanläggningar.<br /> Det förutsätts en fördubblad kolanvändning fram till år 2 000.<br /> När det gäller kärnkraft förutses en mycket dramatisk ökning av det<br /> globala utnyttjandet. Mellan 1976 och 1985 förväntas kärnkraftsproduktionen<br /> öka mellan tre och fyra gånger, vilket knappast är att anse sorn<br /> en realistisk siffra, och fram till år 2 000 förutses därtill en ytterligare<br /> tredubbling av det globala utnyttjandet av kärnkraften för elproduktion.</p> <p>Trots detta skulle det år 2 000 således finnas en betydande brist</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>i den globala energibalansen. IEA-prognosen visar åter den mycket problematiska<br /> globala energipolitiska situation mot bakgrund av vilken den<br /> långsiktiga svenska energipolitiken måste utformas.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot OECD:s antaganden om en ökning av energiförbrukningen på<br /> ca 2,7 % per år står de svenska bedömningarna om en egen ökning av<br /> energiförbrukningen på endast ca 1 % per år, vilket förutsätter att de<br /> insatser som görs för energihushållning i olika former blir effektiva fullt<br /> ut. Vi räknar dessutom med att kunna i stort sett bibehålla vår nuvarande<br /> volym av oljeimport under perioden fram till 1990 i en världsmarknadssituation<br /> som kan komma att kännetecknas av en tilltagande<br /> knapphet på oljemarknaden. Det är svårt att göra någon annan bedömning<br /> än att de svenska energiprognoserna snarare under- än överskattar<br /> de svårigheter som vi kommer att ställas inför, när det gäller ett effektivt<br /> hushållningsprogram och säker oljetillförsel.</p> <p style="margin-left:3px;">Trots denna bakgrund föreslås i propositionen en inriktning av energipolitiken,<br /> där vårt energibehov efter 1990 i huvudsak måste täckas på<br /> annat sätt än genom en ytterligare utbyggnad av kärnkraften. I propositionen<br /> föreslås ett kärnkraftsprogram, omfattande tolv aggregat under<br /> beslutsperioden.</p> <p style="margin-left:3px;">Bred enighet råder samtidigt om att någon ökning av den svenska<br /> oljeimporten inte får komma i fråga.</p> <p style="margin-left:3px;">Även i fråga om vattenkraften råder en bred politisk enighet om att<br /> utbyggnad i större skala ej är aktuell under perioden. Vattenkraften förutsätts<br /> lämna ett bidrag till vår energiförsörjning på 65—66 Twh 1990.</p> <p style="margin-left:3px;">När det gäller de olika formerna av s. k. förnyelsebar energi har intresset<br /> främst koncentrerats kring vindkraft och solvärme. När det gäller<br /> vindkraft är det värt att notera att erfarenheterna än så länge är mycket<br /> begränsade, och när det gäller vindkraftverk av den storlek som nu<br /> planeras i Sverige helt obefintliga. Det förefaller osannolikt att vindkraften<br /> skulle kunna lämna något mera betydande bidrag till vår energiförsörjning<br /> före sekelskiftet, och även därefter måste möjligheterna betecknas<br /> som begränsade.</p> <p style="margin-left:3px;">På sikt kan solvärmen erbjuda intressanta möjligheter. Än finns dock<br /> ingen tillgänglig teknik för ekonomiskt acceptabel säsonglagring av solvärme,<br /> och det är sannolikt att det inte kommer att vara möjligt att utveckla<br /> solvärmetekniken så långt och så snabbt att den kan ge några<br /> mer avgörande bidrag till vår energiförsörjning på 1990-talet.</p> <p style="margin-left:3px;">Med dessa förutsättningar — som således kraftigt begränsar vår valfrihet<br /> när det gäller vår långsiktiga energiförsörjning — återstår i stort<br /> sett endast ett ökat utnyttjande av andra bränslen än olja. De bränslen<br /> som då kan komma i fråga är kol, torv och energiskogar och/eller<br /> skogsavfall.</p> <p style="margin-left:3px;">I energipropositionen har förutsatts en torvanvändning 1990 som ungefär<br /> motsvarar det tillskott ett kärnkraftverk kan ge. Skogsavfall ingår</p> <p style="margin-left:3px;">tl Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2357</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">i energibalansen med ett planerat tillskott till försörjningen som är två<br /> —tre gånger större. Det innebär att dessa två energiråvaror, som i dag<br /> knappt alls utnyttjas, skall ge ett produktionstillskott som motsvarar ca<br /> tio större oljeaggregat av ungefär den storleksordning som de som i dag<br /> är lokaliserade till Karlshamn.</p> <p>Redan denna utbyggnad av torv- och skogsavfallsutvinningen är så<br /> ambitiös att den måste betecknas som osäker. Dels är kunskapen om<br /> ekonomin i användningen av dessa energiråvaror fortfarande begränsad,<br /> dels föreligger en icke oväsentlig osäkerhet när det gäller de miljöeffekter<br /> av olika slag som de kommer att föra med sig.</p> <p>När det gäller torv har naturvårdsverket i sitt remissvar över energikommissionens<br /> betänkande angett att dess bidrag till energiförsörjningen<br /> med hänsyn till naturintressena inte kan bli större än 15 Twh och<br /> att detta bidrag endast kan ges under en ganska begränsad tid.</p> <p>Energiskogar skulle teoretiskt kunna ge ett väsentligt större tillskott<br /> till vår långsiktiga energiförsörjning. En total utbyggnad av energiskogar<br /> på det sätt som studerats skulle kunna ge ett bidrag till vår<br /> långsiktiga energiförsörjning med mellan 50 och 80 Twh, men detta<br /> förutsätter då att man helt bortser från olika konkurrerande krav på<br /> markanvändningen. Utnyttjande av energiskog av denna omfattning<br /> skulle förutsätta produktion på arealer som motsvarar ca 1/3 av våra<br /> åkerarealer, och det är därför orealistiskt att räkna med att siffror som<br /> de ovan nämnda skall vara möjliga att uppnå under överskådlig tid.</p> <p>Samtliga fossila bränslen medför betydande miljöproblem p. g. a. det<br /> tillskott av koldioxid som deras förbränning medför. Under senare år<br /> har speciellt uppmärksammats de risker för vissa skikt i atmosfären<br /> som en alltför hög total produktion av koldioxid kan få för klimatet.<br /> Det är okänt hur allvarligt detta problem egentligen är, men utförda<br /> beräkningar har antytt att en så pass begränsad ökning av den globala<br /> förbränningen av fossila bränslen som 3 % per år skulle kunna leda till<br /> en genomsnittlig höjning av temperaturen år 2000 med 0,5—1,0° C.<br /> Redan denna balansrubbning skulle kunna föra med sig allvarliga effekter.</p> <p>Odling av energiskogar i större skala ger miljö- och hälsoeffekter<br /> som ännu inte är till fullo kända. En odling i större skala förutsätter<br /> t. ex. ett mycket omfattande utnyttjande av kvävegödsling och av olika<br /> typer av insektsgifter över arealer där sådana i dag inte används. Påverkan<br /> på miljön av en sådan storskalig användning av bl. a. insektsgifter<br /> har inte närmare studerats.</p> <p>Det huvudalternativ för den långsiktiga energiförsörjningen som framtonar<br /> i ett läge där man ej kan öka oljeutnyttjandet och väljer att ej<br /> öka utnyttjandet av vattenkraft eller kärnkraft är således ett starkt ökat<br /> utnyttjande av kol.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Ett kolutnyttjande i stor skala i vår långsiktiga energiförsörjning har<br /> såväl för- som nackdelar. Den främsta fördelen är att världens samlade<br /> kolreserver beräknas vara avsevärt mycket större än de beräknade<br /> totala tillgångarna av olja och större än de i dag kända tillgångarna av<br /> uran som kan utnyttjas med nu lönsam teknik. De kända och utnyttjningsbara<br /> koltillgångarna i världen torde motsvara ca 250 års användning<br /> av dagens omfattning.</p> <p style="margin-left:3px;">Detta innebär dock inte att kol är lika lätt tillgängligt på den internationella<br /> marknaden som t. ex. olja. Större delen av världens koltillgångar<br /> finns i stater som bryter kol huvudsakligen för sin egen användning<br /> — t. ex. USA och Sovjetunionen — och det antal stater som genom<br /> export i dag bygger upp den mycket begränsade internationella kolmarknaden<br /> är litet. Till de främsta hör Polen, Sydafrika och Australien.</p> <p style="margin-left:3px;">I energipropositionen föreslås en rad olika åtgärder som alla syftar<br /> till att öka kunnandet inom landet i vad gäller kolutnyttjande. Dessa<br /> åtgärder är nödvändiga för att säkerställa den handlingsfrihet på sikt<br /> som måste finnas i energipolitiken, och där inget av de i dag tänkbara<br /> alternativen för den framtida energiförsörjningen får uteslutas. Enligt<br /> moderata samlingspartiets uppfattning talar dock tunga miljöskäl emot<br /> att vi skulle satsa på kol som huvudalternativ i vår framtida energiförsörjning<br /> på det sätt som ligger i förlängningen av vissa av de tendenser<br /> och beslut som anges i energipropositionen.</p> <p style="margin-left:3px;">Anledningen till att man under en lång följd av år i en rad olika länder<br /> sökt sig bort från de tidigare stora beroendet av kol och satsat på ett<br /> ökat utnyttjande av olja och uran är främst de miljö- och hälsoproblem<br /> som kolanvändning i stor skala medför. De risker som är förknippade<br /> med kolanvändning följer dels av kolbrytningen — främst underjordsbrytning<br /> — dels av förbränningen av kol i kraft- eller värmeverk.</p> <p style="margin-left:3px;">Aktuella undersökningar från moderna kolgruvor i Västeuropa visar<br /> att kolbrytning fortfarande innebär mycket stora olycks- och hälsorisker<br /> med dödsfall och långvariga skador som resultat. Att dessa dödsfall och<br /> skador vid en omfattande svensk kolimport skulle drabba andra länder<br /> ger oss ingen rätt att bortse från dem vid en bedömning av kolanvändningens<br /> miljö- och hälsoeffekter.</p> <p style="margin-left:3px;">Traditionellt har det avgörande problemet med kolanvändning ansetts<br /> ligga dels i utsläppet av svavel, dels i de stoftutsläpp som inte sällan<br /> kommit att sätta sin prägel på de områden eller t. o. m. regioner där kol<br /> utnyttjats i stor skala .</p> <p style="margin-left:3px;">Bägge dessa problem torde dock i dag vara möjliga att bemästra.<br /> Dock förutsätter effektiva processer för att rena kol från svavel mycket<br /> stora anläggningar för att bli lönsamma. Detta torde medföra att vi vid<br /> kolanvändning i större skala måste koncentrera användningen till ett<br /> fåtal mycket stora kolkraftverk. Har inte storstadsregionernas fjärrvärmeförsörjning<br /> då lösts genom utnyttjande av hetvatten från i dag</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">existerande kärnkraftverk, bör kolanläggningarna lokaliseras till storstädernas<br /> närhet och utnyttjas även för värmeproduktion.</p> <p>Samtidigt som svavel- och stoftproblemen mer och mer kunnat bemästras,<br /> har andra, minst lika allvarliga miljöproblem med kolanvändning<br /> visat sig. De effekter som utsläpp av koldioxid på sikt eventuellt<br /> kan ha på atmosfären har redan nämnts. Det finns i dag inte någon<br /> teknisk metod som på ett ekonomiskt godtagbart sätt renar rökgaserna<br /> från koldioxid.</p> <p>De kväveoxider som uppstår vid förbränning av kol medverkar till<br /> att försura naturen. De kan också få direkt hälsovådliga konsekvenser<br /> för människan, t. ex. genom att påverka andningsvägarna. I viss utsträckning<br /> är det möjligt att med olika filter etc. rena de utsläppta<br /> rökgaserna från kväveoxider, men detta kommer med all sannolikhet<br /> att ställa sig relativt dyrt. Det kan komma att kosta upp till en halv<br /> gång så mycket ytterligare att ta bort kväveoxider som det kostar att<br /> ta bort svaveldioxid från rökgaserna vid ett kolkraftverk.</p> <p>De utsläpp som förekommer från polyaromatiska kolväten är dåligt<br /> kända, men det anses att vissa av dessa ämnen är starkt cancerframkallande.<br /> Mer detaljerad kunskap om de hälso- och miljöeffekter som<br /> de polyaromatiska kolvätena från kolkraftverk kan ha, finns dock ännu<br /> ej tillgänglig.</p> <p>Ett av de allra allvarligaste av de problem med kolanvändning som<br /> uppmärksammats under senare år är utsläppen av kvicksilver. F. n.<br /> saknas helt tekniska metoder att begränsa kvicksilverutsläppen vid kolförbränning,<br /> även om det är möjligt att i någon mån reducera utsläppen<br /> genom att använda kol med något lägre halter av kvicksilver. Detta begränsar<br /> dock avsevärt möjligheterna att på den begränsade internationella<br /> kolmarknaden säkra en rimlig tillförsel av kol.</p> <p>Problemen med kvicksilverutsläppen är speciellt allvarliga, eftersom<br /> de mängder kvicksilver som på detta sätt tillförs naturmiljön därefter<br /> kommer att ingå i ett cirkulationssystem. I sitt remissvar på energikommissionens<br /> betänkande har naturvårdsverket därför krävt att kol<br /> inte får användas i vårt energiförsörjningssystem mer än till en produktion<br /> motsvarande 5 TWh el och 10 TWh värme.</p> <p>Ett ytterligare problem med kolförbränning, varom kunskaperna i dag<br /> är mycket begränsade, är de utsläpp av ämnen som bly, kadmium,<br /> bellyrium och uran som sker. Sådana ämnen kan också ”läckas” ut<br /> från förvar av det omfattande fasta avfall som kolutnyttjande i stor skala<br /> alltid medför. Effekterna på miljö och hälsa av dessa utsläpp är ännu<br /> så länge så gott som helt okända.</p> <p>Något ställningstagande till introduktion av kol i stor skala i det<br /> svenska energiförsörjningssystemet är inte aktuellt i dag. Detta till trots<br /> finns det anledning att i samband med energibeslutet rikta uppmärksamheten<br /> mot kol, eftersom kolanvändning i stor skala gradvis kan komma</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>att framstå som huvudalternativet för vår långsiktiga energiförsörjning,<br /> om vi väljer att helt utesluta de övriga alternativ som finns.</p> <p>På längre sikt förefaller det sannolikt att den intensiva utvecklingen<br /> kommer att möjliggöra ett utnyttjande av kol utan de hälso- och miljöeffekter<br /> som här har diskuterats. Tekniken med bl. a. förgasning av kol<br /> är emellertid ännu ej så långt framskriden att det är möjligt att göra<br /> någon bedömning av dess framtid i den svenska energiförsörjningen.</p> <p>Det är svårt att exakt förutse när det kommer att vara möjligt att<br /> fatta ett energibeslut som mera definitivt och med längre inriktning än<br /> det beslut som nu är aktuellt väljer väg för den svenska energiförsörjningen.<br /> Som underlag för det beslutet måste framför allt föreligga en<br /> bättre kunskap om de bidrag som olika s. k. förnyelsebara energikällor<br /> kan ge, en större erfarenhet av kärnkraften samt bättre kunskaper om<br /> möjligheterna att kunna bemästra de omfattande hälso- och miljöproblem<br /> som en introduktion av kol i stor skala efter 1990 skulle få.</p> <p>3 Energisparande</p> <p>Tidigt på våren 1978 fattade riksdagen beslut om en energiplan för<br /> befintlig bebyggelse. Sparplanen innebar att riktpunkten för energisparandet<br /> i den i dag befintliga bebyggelsen skall vara 35 TWh. Detta<br /> sparmål är synnerligen ambitiöst. Trepartiregeringen utgick ifrån att<br /> sparmålet endast skulle kunna uppnås om sparprogrammet gavs en sådan<br /> uppbyggnad att fastighetsägare av olika kategorier gavs förutsättningar<br /> att medverka till sparmålets uppfyllnad i positiv anda. Det register<br /> av tvångsåtgärder som statens planverk föreslagit för att genomföra<br /> ett ambitiöst energisparprogram tillbakavisades. I stället byggdes<br /> sparprogrammet upp med utgångspunkten att de maximala ansträngningarna<br /> skulle kunna mobiliseras om fastighetsägarna gavs såväl ekonomiska<br /> incitament som finansiella förutsättningar att spara energi.</p> <p>I denna utformning av programmet ligger att inslaget av bidrag i<br /> stödet avser spela en begränsad roll för sparandet. Det skall främst<br /> vara den sammanfallande samhällsekonomiska och privatekonomiska<br /> nyttan kombinerad med effektiva finansieringsmöjligheter som skall leda<br /> till optimala sparinsatser. Mot denna bakgrund ter det sig förvånande<br /> att propositionen så starkt understryker bidragsgivningen som instrument<br /> för att påverka sparandet. I energisparpropositionen förutskickades<br /> t. o. m. att bidragen skulle komma att avvecklas i framtiden. Regeringen<br /> tycks nu gå den helt motsatta vägen. Även om en viss flexibilitet kan<br /> vara motiverad bör fortfarande målsättningen vara att komma ifrån<br /> bidragen.</p> <p>I energisparpropositionen förutsattes att programmet skulle omprövas<br /> under den tioårsperiod som det skulle omfatta. Den första mera omfattande<br /> omprövningen skulle ske efter tre år av programperioden. För</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>att ge underlag för omprövningen förutsatte propositionen att ett omfattande<br /> och mångsidigt utvärderingsarbete skulle genomföras parallellt<br /> med energisparplanens genomförande.</p> <p>I årets energiproposition behandlas vissa frågor rörande energisparplanen.<br /> Dels görs vissa redovisningar av vilka åtgärder som hittills vidtagits<br /> i olika avseenden, dels föreslås redan nu vissa förändringar av<br /> den inriktning programmet för energisparande gavs förra året av riksdagen.</p> <p>Det är tillfredsställande att regeringen har hög beredskap att vidta de<br /> förändringar som erfarenheterna av energisparprogrammets genomförande<br /> kan motivera. Samtidigt reser propositionens förslag ett antal frågor.<br /> Framför allt måste inriktningen mot åtgärder med mera omedelbara<br /> effekter ifrågasättas. Detta stämmer inte med energisparplanen och bör<br /> ej godtas. En sådan förändring riskerar att minska de potentiella sparmöjligheterna.</p> <p>Utvärdering</p> <p>Utvärderingsinsatser utgör ett viktigt led i energisparprogrammets<br /> uppbyggnad. Endast genom effektiva utvärderingsinsatser blir det möjligt<br /> att på sakliga grunder ompröva programmet. Även om propositionen<br /> talar mångordigt och vällovligt om utvärderingens betydelse för energisparprogrammets<br /> fortsatta utveckling, antyder redovisningen av vad som<br /> gjorts hittills i utvärderingshänseende en betänklig passivitet från regeringens<br /> sida. Den enda konkreta åtgärd som tycks ha vidtagits är att<br /> bostadsstyrelsen fått ett formellt uppdrag, utan extra resurstillskott, att<br /> följa energisparprogrammets genomförande. Den redovisning som bostadsstyrelsen<br /> lämnat för sitt hittillsvarande utvärderingsarbete är knapphändig<br /> och i många avseenden ofullständig. Bostadsstyrelsen har endast<br /> redovisat teoretiska besparingseffekter utifrån inlämnade låneansökningar.<br /> Man har vidare inte alls tagit hänsyn till det viktiga — och för<br /> energisparandet avgörande — sambandet mellan energisparinsatser och<br /> påverkan på energiproduktionsapparaten. Bostadsstyrelsens redovisning<br /> är vidare i alltför liten utsträckning relaterad till det underlagsmaterial<br /> som redovisades för energisparprogrammet i energisparpropositionen.</p> <p>De bristande utvärderingsinsatserna innebär att underlag saknas för<br /> mera omfattande ställningstaganden till förändringar av energisparprogrammet.<br /> Detta har emellertid inte hindrat regeringen från att på några<br /> betydelsefulla punkter inleda just sådana mer omfattande förändringar<br /> av programmets inriktning, bl. a. i avseende på kommunal besiktning.</p> <p>De utvärderingsinsatser som är motiverade är av två slag. För det<br /> första bör man på olika vägar försöka fortlöpande öka kunskapen om<br /> olika åtgärders faktiska besparingseffekter. Denna kunskap var av naturliga<br /> skäl inte helt fullständig när riksdagen beslutade om att inleda det<br /> ambitiösa sparprogrammet. I propositionen sägs att en fältstudie av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>”vissa energisparande åtgärder” skall genomföras av KTH. Därutöver<br /> sägs endast att möjligheterna övervägs att genom statens institut för<br /> byggnadsforskning genomföra en bred statistisk undersökning. För det<br /> andra bör man fortlöpande studera effekterna av det styrsystem man<br /> valt. Man bör således metodiskt studera vilka åtgärder som vidtas och<br /> i vilken omfattning, liksom vilka förändringar av styrsystemet som skulle<br /> kunna förbättra samstämmigheten mellan vad som är energiekonomiskt<br /> motiverat och vad som verkligen sker i fråga om energisparande. Några<br /> sådana utvärderingsinsatser omnämns över huvud taget inte. Den enda<br /> antydning om sådana insatser återfinns i den del av propositionen som<br /> rör förändringar av anslag till byggforskningsrådet. Där föreslås ett delprogram<br /> ”planering, styrfaktorer, statistik” överflyttat till programmet<br /> ”Energiinriktad utvecklings- och demonstrationsverksamhet”. Möjligen<br /> skulle delprogrammet inrymma något av den ”systemutvärdering” som<br /> här efterlyses. Samtidigt är motivet till överflyttningen att det teoretiska<br /> kunnandet har nått långt och att det nu återstår att föra ut kunskapen<br /> i praktisk verklighet. Det vore förvånande om det inom byggforskningsrådet<br /> redan skulle kunna finnas en helt färdig uppfattning om styrsystem<br /> för energisparandet. Denna kunskap borde redovisats för riksdagen redan<br /> i detta sammanhang.</p> <p>Regeringen har föreslagit en ram på 4,3 milj. kr. för utvärderingsinsatser.<br /> Detta får tas som utslag för att man åtminstone nu avser att<br /> ta de initiativ som saknats tidigare. Att man ej preciserat till vilka åtgärder<br /> dessa medel skall användas torde få skrivas på tidsbristens konto.</p> <p>En förutsättning för att ett gott underlag för den planerade omprövningen<br /> av energisparprogrammet efter tre år skall föreligga, är att utvärderingsinsatserna<br /> utförs på bred front och med flera olika och av<br /> varandra oberoende organ involverade. I fråga om de rent tekniska<br /> frågorna — faktiska energispareffekter av olika åtgärder — bör uppdrag<br /> kunna läggas ut till de tekniska fakulteterna och högskolorna, byggforskningsinstitutet,<br /> planverket, enskilda konsultfirmor m. fl. Medel för<br /> utvärderingsinsatser — som kan fördelas till sådana olika uppdragstagare<br /> — bör disponeras såväl av regeringen och dess energispardelegation<br /> som av planverket och byggforskningsrådet. För utvärdering av<br /> mera systeminriktade frågor är mångfalden i utvärderingsarbetet av än<br /> större vikt än i fråga om de tekniska frågorna. Här bör bostadsstyrelsen<br /> ges ytterligare medel för att mer djupgående fortsätta sitt utvärderingsarbete.<br /> Därtill bör riksrevisionsverket — helt i enlighet med vad som<br /> angavs i energisparpropositionen — ges i uppdrag att följa energisparplanens<br /> genomförande. Även här är det motiverat att regeringens energispardelegation<br /> disponerar medel för att direkt lägga ut egna uppdrag.</p> <p>Utbildning</p> <p>När energipropositionen skrevs stod det helt klart att en väsentlig</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>förutsättning för energisparinsatserna var att det skulle finnas resurser<br /> för rådgivning i energisparfrågor. Det faktum att det saknades sådana<br /> resurser i kommunerna och i enskilda konsultföretag var ett skäl att<br /> bygga upp programmet stegvis. För att möjliggöra en snabb expansion<br /> av resurserna för rådgivning förutsattes aktiva utbildningsinsatser från<br /> statsmakternas sida. I den nu aktuella propositionen nämns över huvud<br /> taget inte några sådana utbildningsinsatser. Ingen som helst redovisning<br /> görs av vad som hittills gjorts på området. Regeringen bör med det<br /> snaraste ta initiativ för att öka antalet utbildade tekniker med inriktning<br /> just mot energisparandefrågor. Om sådana insatser förutsätter ytterligare<br /> anslag bör regeringen utan dröjsmål återkomma till riksdagen med<br /> hemställan om anslagsförändringar.</p> <p>Energispardelegationen</p> <p>För att möjliggöra en aktiv uppföljning av energisparinsatserna från<br /> regeringens sida inrättades en särskild energispardelegation. Delegationens<br /> viktigaste uppgifter var att initiera och följa utvärderingsverksamhet<br /> och att ta initiativ till de förändringar av programmet som utvärderingen<br /> gav underlag för. Energispardelegationen har uppenbarligen inte,<br /> med den sammansättning som den gavs, kommit att bli ett särskilt<br /> verksamt instrument för de här angivna ändamålen. Regeringen föreslår<br /> nu att energispardelegationen förändras och får parlamentarisk<br /> sammansättning. Även om det inte finns några skäl att motsätta sig att<br /> riksdagspartierna ges bättre insyn i det fortlöpande energispararbetet,<br /> är det inte alldeles självklart att detta skall ske genom energispardelegationen.<br /> Delegationen avsågs bli ett direkt instrument för regeringens<br /> ledning av energisparandet. Denna ledningsuppgift kan inte gärna —<br /> med den fördelning av uppgifter som råder mellan regering och riksdag<br /> — läggas på ett parlamentariskt sammansatt organ.</p> <p>Regeringen måste själv ta ansvar för regeringsmaktens direkta utövning.<br /> För det fall energispardelegationen skulle komma att förändras<br /> på det sätt som föreslås i propositionen innebär detta att regeringen<br /> måste finna en annan form för att ge energisparfrågornas behandling<br /> en fast ledning och organisation inom regeringskansliet. Den av regeringen<br /> nu presenterade propositionen är ett mycket klart utslag för att<br /> denna fasthet i greppet om energisparfrågorna nu saknas.</p> <p>Tvång eller frivillighet</p> <p>Som redan tidigare understrukits byggde energisparpropositionen på<br /> att energisparprogrammet skulle genomföras utan tillgripande av tvångsåtgärder<br /> mot fastighetsägarna. Regeringen föreslår inte att man lämnar<br /> denna linje nu, men samtidigt förutskickas att man kommer att framlägga<br /> sådana förslag senare. Sålunda talar man i mycket positiva ordalag<br /> om den obligatoriska och samtliga fastigheter omfattande besikt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ing som planverket föreslagit. Det är förvånande att ett förslag som<br /> blivit så kritiserat i remissbehandlingen trots detta uppenbarligen i<br /> princip omfattas av regeringen.</p> <p>Det är uppenbart att energisparbesiktning av landets ca 3 miljoner<br /> lägenheter skulle komma att utgöra en utomordentligt trög inledning på<br /> energisparprogrammet. Det är inte sannolikt att besiktningen med efterföljande<br /> planering skulle kunna slutföras förrän en större del av hela<br /> programperioden redan har förflutit. Den obligatoriska besiktningen<br /> bygger därtill på tanken att denna skall kunna fullföljas av förelägganden<br /> att vidta olika åtgärder. Om man fullföljde tvångslinjen så långt<br /> hade man medverkat till att skapa konflikter i en verksamhet där i<br /> själva verket helt samstämmiga intressen föreligger mellan olika inblandade.<br /> Regeringen antyder att man nu skulle ge kommunerna ett<br /> slags vilande rätt att utföra besiktning tvångsmässigt. Kommunfullmäktige<br /> skulle på grundval av ett slags fullmaktslag kunna besluta om obligatorisk<br /> besiktning. Även andra skäl än de effektivitetsskäl som redan anförts<br /> talar mot en sådan lösning. Om det skall aktualiseras att öka myndigheternas<br /> möjligheter att tränga sig in i enskilda medborgares bostäder,<br /> skall dessa möjligheter ges en uttömmande och slutlig reglering i<br /> lag. Det borde vara helt självklart att ett så drastiskt ingrepp i den<br /> personliga integriteten inte skall kunna vara beroende av om kommunfullmäktige<br /> på orten anser att sådana intrång skall kunna göras eller ej.</p> <p>Ställningstagande till ett eventuellt ökat inslag av tvångsåtgärder —<br /> vilka i och för sig inte kan uteslutas om erfarenheterna av frivilliglinjen<br /> skulle bli helt negativa — bör anstå till dess resultat av utvärderingen<br /> av energisparprogrammet föreligger. Regeringen redovisar inte underlag<br /> som visar en annan bild av behovet av tvångsåtgärder än när energisparpropositionen<br /> presenterades.</p> <p>Av någon, i propositionen ej redovisad, anledning föreslår regeringen<br /> att kommunerna skall ges vetorätt mot lån och/eller bidrag till energisparande<br /> åtgärder i det avskilda fallet. Redan nu har kommunernas<br /> förmedlingsorgan stort inflytande över lån- och bidragsgivningen. Endast<br /> om särskilda skäl föreligger får i dag stöd ges mot förmedlingsorganets<br /> yttrande. Det torde inte vara särskilt sannolikt att länsbostadsnämnderna<br /> skulle komma att finna särskilda skäl föreligga i fall där kommunernas<br /> förmedlingsorgan exempelvis motiverat avslag med att fjärrvärme från<br /> kraftvärmeverk var under byggnad eller planering. Detta förutsätter<br /> dock att energisparförordningen innehåller utrymme för lämplighetsbedömningar.<br /> Om så inte är fallet bör detta ändras. Man bör också<br /> uppmärksamma kommunernas möjligheter att medverka till positiva<br /> beslut om lån och bidrag.</p> <p>I och för sig vore det måhända önskvärt att i ökad utsträckning lägga<br /> det slutliga ansvaret för stödet till energisparverksamhet på kommunerna;<br /> bl. a. skulle härigenom förenklingar kunna vinnas. Därtill skulle</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>måhända vissa skillnader i sparprofil kunna komma att utvecklas, vilket<br /> skulle förbättra underlaget för ställningstaganden till förändringar av<br /> energisparprogrammet. En sådan kommunalisering kan dock aldrig bli<br /> total. Dels är det statliga pengar som utgår i stöd. Staten kan aldrig<br /> helt frånhända sig ansvaret för dessa pengar i beaktande av att programmets<br /> omfattning sammantaget uppgår till i storleksordningen 30—40<br /> miljarder kronor. Dels kan man — i beaktande av de fördelar som i<br /> vissa fall ges den som får stödet — inte utesluta en besvärsmöjlighet<br /> mot kommunens beslut.</p> <p>S t ö d b e r ä 11 i g a d e åtgärder och stödvillkor</p> <p>Trots det dåliga underlaget i form av utförda utvärderingar finner<br /> regeringen tiden mogen för förändringar av stödsystemet. Vad som sägs<br /> om räntebidrag m. m. kan måhända vara riktigt. Detta har dock inte<br /> visats, varför ev. förändringar bör anstå. Särskild uppmärksamhet bör<br /> ägnas dessa frågor i utvärderingen. Därtill kan självfallet inte retroaktiva<br /> effekter accepteras som resultat av ev. förändringar av stödreglerna.</p> <p>Förändringarna av stödet till tilläggsisolering är däremot tveksamma.<br /> Det är i och för sig riktigt att tilläggsisolering inte är särskilt motiverad<br /> vid låga K-värden. Detta förhindrar dock inte att tilläggsisolering kan<br /> komma att aktualiseras om ändå fasadskiktet byts ut. Problemet är då<br /> inte att åtgärden i sig inte är motiverad utan att det är svårt att ta<br /> ställning till om bytet av fasadskikt motiverat tilläggsisoleringen eller<br /> vice versa. Det är med andra ord fråga om ett kontrollproblem. Detta<br /> problem skulle dock kunna lösas utan att man samtidigt träffade de fall<br /> i vilka det faktiskt är motiverat att tilläggsisolera även vid låga K-värden.<br /> Exempelvis skulle man kunna tänka sig att energisparstöd inte utgick<br /> annat än i samband med större renovering eller mer omfattande ombyggnadsåtgärder.<br /> Man skulle då ha viss säkerhet för att tilläggsisoleringen<br /> kom i fråga därför att ändå andra åtgärder var aktuella. En<br /> sådan ökad flexibilitet skulle exempelvis kunna åstadkommas genom<br /> att lägga ett större ansvar för långivningen och bidragsgivningen på<br /> kommunerna.</p> <p>I propositionen förordas att regeringen ges ökade befogenheter att<br /> besluta om förändrad inriktning av de konkreta åtgärderna i energisparprogrammet.<br /> Den eftersträvansvärda flexibiliteten kan motivera en<br /> sådan ökad frihet för regeringen. Det måste dock klart fastslås att detta<br /> är en frihet inom de ramar som energisparprogrammet uppställer och<br /> utifrån de förutsättningar i fråga om frivillighet, åtgärdskombinationer<br /> och uppbyggnad i övrigt av energisparandet som programmet vilar på.<br /> Det är uppenbart att en inriktning mot åtgärder med huvudsakligen<br /> effekter på kort sikt inte stämmer med energisparplanen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Finansiering av energisparlånen</p> <p style="margin-left:3px;">I energisparpropositionen förutskickades att fr. o. m. budgetåret<br /> 1979/80 finansieringen av energisparlånen skulle läggas över på kapitalmarknaden<br /> och inte längre belasta statsbudgeten. Det är med beklagande<br /> man nu kan konstatera att regeringen inte förmått bereda ett<br /> förslag till denna förändring. Uppgiften har endast varit att finna den<br /> tekniska lösning som möjliggör att de medel som används för energisparlån<br /> tas fram direkt från kapitalmarknaden i stället för över statsbudgeten.<br /> I fråga om bottenlån till nyproduktion av bostäder har man<br /> en fungerande ordning för finansiering utanför statsbudgeten. Även om<br /> inte identiskt samma lösning är möjlig för energisparlånen borde bottenlångivningen<br /> visa att det inte föreligger några teoretiska komplikationer.</p> <p style="margin-left:3px;">I viss utsträckning har regeringens problem sannolikt varit beroende på<br /> direkt ovilja från socialdemokratisk sida att i riksbanksfullmäktige medverka<br /> till en smidig lösning av frågan. Det torde nu vara för sent att<br /> åstadkomma några förändringar inför ingången av det nya budgetåret.<br /> Det förhindrar dock inte att överföring till kapitalmarknaden bör ske<br /> så snart det är möjligt.</p> <p style="margin-left:3px;">4 Oljeförsurjningen</p> <p style="margin-left:3px;">Oljan är det centrala problemet i den svenska energipolitiken. Vårt<br /> beroende av importerad olja för vår energiförsörjning är större än de<br /> flesta andra länders.</p> <p style="margin-left:3px;">Under de senaste månaderna har situationen på den internationella<br /> oljemarknaden drastiskt försämrats till följd av produktionsbortfallet i<br /> Iran och de följdverkningar som den nya situationen fört med sig även<br /> i en rad andra viktiga oljeproducerande länder. Medan de flesta prognoser<br /> för mindre än ett år sedan talade om ett överskott på oljemarknaderna,<br /> som kunde förväntas bestå under ett antal år, pekar nu de<br /> flesta tillgängliga prognoser på att den knapphet på oljemarknaden som<br /> alla räknat med längre fram i tiden kommit väsentligt mycket närmare.<br /> I förhållande till den bild av oljemarknaden på sikt som tecknades i<br /> den moderata partimotionen i januari torde de långsiktiga förutsättningarna<br /> för en långsiktigt säker oljetillförsel ytterligare ha försämrats.</p> <p style="margin-left:3px;">Sveriges position är f. n. mycket känslig. Ett högt oljeberoende, stort<br /> beroende av bolag som drabbats speciellt hårt av produktionsbortfallet<br /> i Iran, en sträng vinter och en prispolitik har gjort att de svenska oljelagren<br /> sjunkit på ett oroväckande sätt. Av samtliga länder i IEA är<br /> Sverige i dag i den mest utsatta situationen, och det förefaller som om<br /> Sverige i dag ligger under det tillförselbortfall på 7 % som skulle ge<br /> den svenska regeringen rätt att påkalla att IEA:s krisfördelningssystem<br /> av världens olja sattes i funktion. För att möta situationen har IEAländerna,<br /> däribland Sverige, åtagit sig att reducera sin oljekonsumtion<br /> med 5 %.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Trots den inriktning på ett reducerat oljeberoende som energikommissionen<br /> föreslog, och som nu fullföljts av energipropositionen, kommer<br /> vårt oljeberoende att vara mycket stort under lång tid framöver.<br /> På vissa områden — främst trafiksektorn — är det inte realistiskt att<br /> tänka sig att ersätta oljan på mycket länge, och på andra — t. ex.<br /> när det gäller uppvärmning — fordras betydande tid och stora investeringar<br /> i andra energisystem för att uppnå den eftersträvade reduktionen<br /> av oljeberoendet. Under den närmaste tioårsperioden kommer Sveriges<br /> behov av att importera olja att vara i stort sett oförändrat, vilket dock<br /> medför att oljans andel av vår totala energiförbrukning beräknas nedgå<br /> successivt.</p> <p>Detta gör att frågan om vår oljeförsörjning på sikt måste tillmätas<br /> den allra största betydelse.</p> <p>I propositionen tas till behandling upp en rad problem inom svensk<br /> oljeförsörjning i dag. Det är bl. a. den under en följd av år mycket svaga<br /> lönsamheten i raffinaderierna, den svaga råoljeförsörjningen, och därmed<br /> det under senare år stigande beroendet av den s. k. spot-marknaden,<br /> samt vissa strukturfrågor när det gäller främst det statliga engagemanget<br /> inom oljehandeln.</p> <p>Den internationella oljehandeln sker på olika sätt, men den dominerande<br /> rollen spelas fortfarande av de stora internationella oljebolagen,<br /> som med sin verksamhet i oljehandelns alla olika led och sina förgreningar<br /> över hela världen har en inbyggd flexibilitet och säkerhet som<br /> det finns all anledning för ett litet land som Sverige att ta till vara. Det<br /> kan inte uteslutas att dessa bolags roll i den internationella oljehandeln<br /> så småningom kommer att minska något, men det torde vara ofrånkomligt<br /> att den alldeles övervägande delen av Sveriges försörjning med<br /> oljeprodukter under överskådlig tid kommer att ske genom dessa bolag.<br /> Det är därför ett klart intresse för vår oljeförsörjning att dessa bolag<br /> ges sådana möjligheter att etablera sig och verka i vårt land att vi i ett<br /> mera ansträngt läge på den internationella oljemarknaden kan räkna<br /> med de fördelar som nära relationer till de internationella bolagens<br /> flexibla oljeförsörjningssystem alltid kommer att innebära.</p> <p>Under senare tid har vikten av att säkra en bättre råoljeförsörjning<br /> genom olika typer av långtidskontrakt spelat en betydande roll i debatten<br /> om vår oljepolitik .Inte minst gällde detta i samband med diskussionen<br /> kring avtalet mellan de svenska och norska regeringarna om<br /> vissa oljeleveranser på sikt.</p> <p>Olika störningar av den internationella oljehandeln kan tänkas i framtiden,<br /> och dessa olika störningar måste mötas genom olika inslag i vår<br /> oljepolitik och i det oljeförsörjningssystem som vi vill bygga upp.</p> <p>Vid knapphet på oljemarknaden som inte ger ett tillförselbortfall på<br /> 7 % utlöses ej IEA-systemet, utan vi kommer då in i en situation liknande<br /> den som vi i dag upplever och som vi sannolikt kommer att få<br /> uppleva åtskilliga gånger i framtiden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">I en sådan situation innebär ett alltför starkt beroende av direkta inköp<br /> på den s. k. spot-marknaden ett icke oväsentligt problem, dels<br /> p. g. a. den fysiska knapphet som i vissa lägen kan inträffa, dels genom<br /> de mycket kraftiga prisfluktuationer som sker på spot-marknaden i vissa<br /> lägen. För t. ex. de raffinaderier som inte har någon egen säkrad tillgång<br /> på råolja innebär en situation som dagens betydande problem.</p> <p style="margin-left:3px;">Av denna anledning finns det skäl att sträva efter att bryta den tendens<br /> till ökat beroende av den s. k. spot-marknaden som ägt rum under<br /> senare år, och det i all synnerhet som knapphetslägen på oljemarknaden<br /> med stor sannolikhet kommer att bli allt vanligare. Det måste vara angeläget<br /> att sträva efter en mer långsiktigt säkrad försörjning, antingen i<br /> form av avtal direkt med oljeproducerande länder eller företag eller i<br /> form av avtal med sådana företag som i ansträngda marknadslägen<br /> bedöms kunna ha en säkrad tillgång på råolja eller på oljeprodukter.</p> <p style="margin-left:3px;">Att fullständigt avstå från att utnyttja spot-marknaden är dock varken<br /> möjligt eller önskvärt. I vissa lägen kan begränsade kompletteringsköp<br /> på denna marknad ge ett värdefullt bidrag när det gäller att jämna<br /> ut olika försörjningsproblem, och möjligheter kan dessutom finnas att<br /> i vissa lägen utnyttja de gynnsammare priser som även i framtiden kan<br /> komma att råda på spot-marknaden i vissa situationer.</p> <p style="margin-left:3px;">Vid bortfall i oljetillförseln utöver 7 % skall IEA:s krisfördelningssystem<br /> av olja automatiskt träda i kraft, och svensk oljepolitik upphör<br /> därmed i normalfallet att spela någon roll. Även om IEA-systemet<br /> aldrig testats i verkligheten har de spel som gjorts visat att det med stor<br /> sannolikhet kommer att fungera på det sätt som är avsett.</p> <p style="margin-left:3px;">Det kan emellertid inte uteslutas att lägen kan uppkomma där IEAsystemet<br /> sätts ur funktion. Någon eller några IEA-länder kan i ett mycket<br /> kritiskt läge lämna systemet och därmed försämra situationen för<br /> de övriga. Internationella kriser som påverkar oljehandeln kan gradvis<br /> utvecklas i riktning mot öppet krig i känsliga delar av världen. I dessa<br /> fall är det möjligt att nå en viss ytterligare försörjningstrygghet genom<br /> råoljeavtal med närbelägna länder — främst Norge och Storbritannien<br /> — men i allt väsentligt rör det sig här om situationer där det i första<br /> hand är åtgärder inom det ekonomiska försvarets område som kommer<br /> i fråga när det gäller att trygga vår försörjning.</p> <p style="margin-left:3px;">Slutsatsen måste således bli att försörjningstryggheten blir bäst genom<br /> att vår försörjning är så diversifierad som möjligt, men att det finns<br /> skäl att bryta de senaste årens tendens till ökat beroende av inköp på<br /> den s. k. spot-marknaden och att eftersträva ett visst inslag av långsiktiga<br /> råoljeavtal med närbelägna länder i vår oljepolitik. Flexibiliteten<br /> och mångsidigheten i vårt försörjningssystem är emellertid den bästa<br /> garantin för leveranstrygghet.</p> <p style="margin-left:3px;">Av speciell betydelse när det gäller att möjliggöra för oljebolag med<br /> en integrerad verksamhet i råoljeanskaffning, raffinering och distribu</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">tion att vara verksamma i Sverige är att lönsamheten i Sverige inte ligger<br /> under vad som kan uppnås på andra jämförbara marknader. Under<br /> 1970-talet har dessa bolags marknadsandelar i Sverige minskat på ett<br /> sätt som varit till klar nackdel för försörjningstryggheten, och detta har<br /> till större delen berott på ett felaktigt utnyttjande av prisregleringsmöjligheterna<br /> från myndigheternas sida. De riktlinjer för den statliga prispolitiken<br /> som anges i propositionen bör dock kunna medverka till att<br /> den nödvändiga förbättringen i detta hänseende kommer till stånd.</p> <p>Lönsamheten i de svenska raffinaderierna har under de senaste åren<br /> varit utomordentligt dålig, beroende på den överkapacitet på raffinaderisidan<br /> som rått i Västeuropa i dess helhet. Bl. a. av denna anledning har<br /> förhandlingar upptagits mellan staten och de i Sverige verksamma oljeföretagen,<br /> och principavtal om fortsatta överläggningar syftande till ett<br /> längre gående avtal har träffats mellan staten och en rad oljebolag. De<br /> olika förhandlingarna skall slutföras under 1979.</p> <p>En viss samverkan av det slag som eftersträvas i dessa förhandlingar<br /> kan vara motiverad, inte minst för att säkra en bättre råoljetillförsel till<br /> de svenska raffinaderier som i dag ej har egen sådan. Det är emellertid<br /> av stor vikt att det system som kommer att byggas upp genom dessa<br /> avtal inte låser oljemarknadens struktur eller leder till statliga engagemang<br /> i form av ägande eller omfattande subventioner.</p> <p>Efter oljekrisen 1973—1974 vidtogs en rad åtgärder för att skapa en<br /> statlig oljepolitik, med syfte bl. a. att söka förbättra vår långsiktiga försörjningstrygghet.<br /> Ett viktigt inslag i denna statliga oljepolitik var tillkomsten<br /> av Svenska Petroleum (SP).</p> <p>Vissa skäl kan anföras för existensen av ett statligt bolag som i samverkan<br /> med de stora internationella bolagen och med de svenskägda<br /> bolagen kan sluta avtal om vissa råoljeleveranser till vårt land. SP har<br /> emellertid under senare år visat vissa tendenser till att expandera utöver<br /> sina ursprungliga verksamhetsramar på ett sätt som inte varit gynnsamt<br /> för samarbetet på oljemarknaden och som lett till betydande irritation<br /> i relationerna mellan staten och såväl svenska som utländska oljebolag.</p> <p>Den främsta anledningen till detta har varit SP:s försök att med utnyttjande<br /> av sin särställning etablera sig i distributionsledet, framför allt<br /> när det gäller eldningsoljor. Denna etablering kan ej anses motiverad<br /> med tanke på SP:s arbetsuppgifter, och med tanke på de konsekvenser<br /> den fått i olika hänseenden bör riksdagen uttala att SP:s roll på distributionssidan<br /> bör inskränkas.</p> <p>I propositionen anmäler regeringen att de inköp av olja för våra<br /> beredskapslager som sker via Överstyrelsen för ekonomiskt försvar<br /> (ÖEF) i fortsättningen bör skötas av SP för ÖEF:s räkning. Erfarenheten<br /> visar dock att ÖEF vid tidigare upphandlingar kunnat få lägre<br /> priser än de som SP kunnat erbjuda, och det finns därför ingen anledning<br /> att nu ge SP ett monopol på leveranser till ÖEF som kan leda till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ökade kostnader för det ekonomiska försvaret. Detta strider dessutom<br /> mot den princip beträffande statlig upphandling som regeringen i annat<br /> sammhang har givit uttryck åt.</p> <p>5 Folkomröstning</p> <p>Idrifttagandet av nya kärnkraftverk regleras sedan 1977 av den på<br /> trepartiregeringens initiativ tillkomna villkorslagen, som innebär att de<br /> aggregat som fått koncession men ännu ej tagits i drift endast får tillföras<br /> kärnbränsle om det kan visas hur och var en helt säker förvaring<br /> av det högaktiva avfallet kan ske. Villkorslagen förutsätter således att<br /> de tolv aggregaten som fått koncession också skall få tas i drift om villkorslagens<br /> krav kan uppfyllas, och energipropositionens förslag om kärnkraftsprogrammets<br /> omfattning är utformat mot bakgrund av villkorslagens<br /> bestämmelser .</p> <p>I motionen 1978/79: 1108 förklarade moderata samlingspartiet att vi<br /> såg principiellt positivt på möjligheterna att anordna en folkomröstning<br /> om energipolitiken. En sådan kan knappast omfatta sådant som regleras<br /> av villkorslagen utan bör omfatta den långsiktiga energipolitiken. En<br /> sådan folkomröstning bör äga rum när tillräckligt underlag föreligger<br /> för att bedöma alternativen för den svenska energiförsörjningen på<br /> längre sikt men kan äga rum under nästa mandatperiod.</p> <p>6 Energibeskattningen</p> <p>I energipropositionen har förslag lagts fram om höjning av vissa skatter<br /> på energiområdet, främst en fördubbling av beskattningen av mineraloljor<br /> m. m. samt en höjning av skatten på energi som förbrukas i<br /> industriell verksamhet med ca 40 %.</p> <p>På längre sikt kan en omläggning av energibeskattningen på olika<br /> punkter vara ett verksamt och lämpligt sätt att påverka energikonsumtionen.<br /> De förändringar som nu föreslås förefaller emellertid snarast<br /> statsfinansiellt motiverade och har inte föregåtts av någon energipolitisk<br /> analys. Vi förordar därför att frågan om energibeskattningen i sin helhet<br /> hänskjuts till den aviserade utredningen i ämnet.</p> <p>Vi tillstyrker det förslag som lagts fram om en mildrad beskattning av<br /> bl. a. metanol. På samma sätt finner vi det angeläget att utbyggnaden<br /> av mottryckskraften stimuleras genom en omläggning av beskattningen,<br /> innebärande att elkraft som framställs i mottrycksanläggning inom industriföretag<br /> för att användas i den bedrivna verksamheten undantas<br /> från energiskatt.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:38px;text-align:right;">1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under de förutsätt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2357</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:38px;text-align:right;">ningar som angivits i motionen besluta om grunderna m. m.<br /> för statligt stöd till energisparande åtgärder i bostadshus m. m.,</p> <p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen avslår propositionens förslag angående räntebidrag<br /> till energisparande åtgärder i bostadshusen m. m.,</p> <p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad<br /> som i motionen anförts rörande utvärderingen av energisparprogrammet,</p> <p style="margin-left:46px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts rörande obligatorisk besiktning som ett led<br /> i energisparandet,</p> <p style="margin-left:34px;text-align:right;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts angående Svenska Petroleums verksamhet,</p> <p style="margin-left:46px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts angående upphandling av olja för Överstyrelsen<br /> för ekonomiskt försvar,</p> <p style="margin-left:46px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts angående överläggningar mellan staten och<br /> oljeföretagen om samarbete bl. a. på raffineringens område,</p> <p style="margin-left:46px;">8. att riksdagen avslår regeringens förslag angående lag om<br /> ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,</p> <p style="margin-left:46px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om beskattningen av mottryckskraft.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 28 mars 1979<br /> GÖSTA BOHMAN (m)</p> <p>ERIC KRONMARK (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p> <p>H. BERTIL LIDGÅRD (m) ALLAN HERNELIUS (m)</p> <p>ERIK HOVHAMMAR (m) TAGE MAGNUSSON (m)</p> <p>PER PETERSSON (m) ALF WENNERFORS (m)</p> <p>INGRID DIESEN (m) NILS CARLSHAMRE (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m) INGRID SUNDBERG (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_28"><p style="text-align:right;">NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979</p> </div> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 ERIC KRONMARK m 2 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 3 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 4 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 5 undertecknare 0 ERIK HOVHAMMAR m 6 undertecknare 0 TAGE MAGNUSSON m 7 undertecknare 0 PER PETERSSON m 8 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 9 undertecknare 0 INGRID DIESEN m 10 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 11 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 12 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 13 undertecknare G2022357 av Gösta Bohman m. fl. mot_197879__2357.pdf 442784 pdf med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken https://data.riksdagen.se/fil/BDF3A78A-7BAE-4389-A90A-054388460292