3069056 G2022317 1978/79 2317 mot mot Motion 1978/79:2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg Motion Motion 2317 0 1978-10-20 00:00:00 2015-02-16 16:23:50 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken av Rolf Hagel och Alf Lövenborg html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022317/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022317 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022317 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1978/79: 2317</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion<br /> 1978/79:2317</p> <p>av Rolf Hagel och Alf Lövenborg</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken</p> <p>Sedan propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken lagts<br /> fram har det meddelats i pressen att de höja oljepriserna slår igenom på<br /> hyrorna redan från den 1 april. ”De kommunala bolagen kräver kompensation<br /> med 4 till 11 kr. per kvm lägenhetsyta och år”, uppges det i en tidning<br /> den 21 mars. ”Det betyder en hyreshöjning med upp till 900 kr. per år för<br /> en normaltrea.”</p> <p>Oljeparentesen snart slut</p> <p>Bortfallet av olja från Iran - det hittills näst största oljeexporterande<br /> landet i världen - skulle inte ha åstadkommit denna nya kraftiga prisstegring<br /> på oljeprodukter, om inte några få multinationella oljebolag i kraft av<br /> sin monopolställning - även i Sverige - kunnat utnyttja detta liksom alla<br /> andra tillfällen för spekulation. ”En nära samverkan mellan staten och de<br /> berörda företagen”, som propositionen föreslår för att lösa ”strukturproblemen”<br /> inom oljebranschen, är givetvis ingen lösning alls. Vårt krav,<br /> framlagt i motionen 1978/79:542, är att de multinationella oljebolagens<br /> svenska dotterföretag förstatligas. Vi föreslår vidare att hela energisektorn<br /> överförs i samhällets ägo.</p> <p>Den senaste oljekrisen berodde lika litet som krisen 1973 på en verklig<br /> bristsituation. Den kris som kommer inom en historiskt sett mycket,<br /> mycket kort tid kan däremot inte förebyggas på annat sätt än genom en<br /> snabb och välplanerad övergång till ett annat energisystem.</p> <p>Det skulle var äventyrligt att ifrågasätta uppskattningen att det redan<br /> 1985 kan bli ett kraftigt gap mellan tillgången och efterfrågan på olja och att<br /> bristsituationen blir allt allvarligare mellan 1990 och år 2000. Världens<br /> konsumtion av olja var 1977 nära 3 miljarder ton. Världens kända och<br /> utvinningsvärda oljetillgångar uppskattades av World Energy Conference<br /> 1977 till 92 miljarder ton, dvs. 30 gånger mer än ett enda års konsumtion!</p> <p>Trots dessa alarmerande uppgifter, som ingalunda är nya och överraskande,<br /> förutsätter energiministern att oljan ”under hela den aktuella perioden”<br /> - dvs. fram till 1990 - ”kommer att lämna det största bidraget till<br /> vår energiförsörjning”.</p> <p>I den svenska energibalansen, helt omräknad till terawattimmar (TWh),<br /> dvs. miljarder kilowattimmar, svarade olja och oljeprodukter under 1978<br /> för preliminärt 307 TWh av den totalt tillförda energin 445 TWh. I det minst<br /> orealistiska av propositionens två alternativ för år 1985 svarar oljan för 285</p> <p>1 Riksdagen 1978179. 3 sami. Nr. 2317</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>å 304 TWh av totalt 485 TWh. Och 1990 skulle samma alternativ innebära<br /> 238 å 279 TWh av totalenergins 510 TWh.</p> <p>Långsiktig energipolitik</p> <p>Energiministern talar - på s. 26 i propositionen - om nödvändigheten<br /> av ”en beslutsam och långsiktig nationell energipolitik”, en formulering<br /> som också skulle kunna vara vår. Men han konstaterar i samma mening<br /> resignerat att ”takten i omvandlingen till stor del bestäms av faktorer som<br /> ligger utanför vår kontroll, bl. a. utvecklingen av den internationella oljemarknaden”.</p> <p>Även vi anser att det krävs en beslutsam och långsiktig nationell energipolitik,<br /> men till skillnad från energiministern anser vi att en sådan politik<br /> med hänsyn till vårt lands rika naturtillgångar, högt utvecklade teknologi<br /> och tillgången på högt kvalificerade forskare, tekniker och arbetare kan<br /> bestämmas av faktorer som helt kan ligga under folkets kontroll i vårt land.</p> <p>Förutsättningen är att det blir en folkmajoritet mot monopolkapitalets<br /> och de s. k. fria marknadskrafternas spel och att landets rika naturtillgångar<br /> och högt utvecklade produktivkrafter utnyttjas i folkets, inte profitörernas<br /> intresse.</p> <p>Ödesdigert energisparande</p> <p>Ansträngningarna att spara energi är nödvändiga och på många områden<br /> hoppfulla. Men vi motsätter oss ett energisparande, som går ut över folkets<br /> liv och hälsa. I vår motion 1977/78:1809 och i riksdagsdebatten om energipolitiken<br /> den 25 maj 1978 förklarade vi:</p> <p>”Det paradoxala resultatet av en fanatisk politik beträffande energibesparing<br /> kan bli att radonhalten i våra bostäder blir större än den är vid<br /> underjordsbrytning i väl ventilerade urangruvor.”</p> <p>Sverige har f. n. 2 000 nyupptäckta lungcancerfall årligen. Statens strålskyddsinstitut<br /> har sedan många år varnat för radonfaran i dåligt ventilerade<br /> och vädrade bostäder. I en serie rapporter de senaste åren har strålskyddsinstitutet<br /> redovisat nya mätningar av strålningen och radonhalten i<br /> olika typer av bostäder. I en sådan rapport av Gun Astri Swedjemark,<br /> Stråldosens ökning vid energibesparing i bostäder genom minskning av<br /> ventilationen (juli 1978), görs en riskberäkning:</p> <p>Vartefter nytt statistiskt material beträffande förekomst av olika typer<br /> av byggnadsmaterial och boendevanor i Sverige kommer fram och nya<br /> undersökningar av koncentrationen av radon och radondöttrar sker i olika<br /> typer av hus kommer bättre uppskattningar att kunna göras av vad inbesparad<br /> energi genom minskning av luftomsättningen väntas medföra i ökad<br /> stråldos till befolkningen och ökad risk för lungcancer. Osäkerheterna i<br /> detta material torde dock inte vara större än att en del slutsatser kan dras<br /> beträffande ökad stråldos och därav följande hälsorisker vid minskning av<br /> luftomsättningen i bostäder i Sverige. </p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Dessa stråldoser kan tänkas medföra en ökning av risken för lungcancer<br /> med 7-40 fall per inbesparad TWh om besparingsåtgärderna skulle sättas<br /> in på alla typer av bostäder med självdragsventilation. </p> <p>Enligt rapporten från Expertgruppen för energihushållning kan det tänkas<br /> vara möjligt att spara ca 5 TWh genom minskning av luftomsättningen i<br /> det svenska bostadsbeståndet med självdragsventilation. Det skulle således<br /> kunna medföra en ökning av risken för lungcancer med 35—200 fall/år.</p> <p>Den antivetenskapliga och demagogiska kampanjen mot en rationell<br /> energiförsörjning kommer snart, om den har framgång i vårt land, att<br /> återinföra det skoningslösa kvinnoslaveri och arbetsliv som fanns här före<br /> den allmänna elektrifieringen och den moderna teknologin. Den kommer<br /> också att sätta allvarliga spår i sjukdoms- och dödlighetsstatistiken.</p> <p>Sol och vind</p> <p>Vi delar energiministerns uppfattning att det även med ett ambitiöst<br /> forsknings- och utvecklingsprogram finns ”anledning varna för överdriven<br /> optimism i fråga om möjligheterna att i en nära framtid ersätta oljan med i<br /> stor skala oprövade energislag, såsom sol och vind”. Trots att propositionen<br /> gett stort utrymme och föreslagit stora pengar åt solvärmeprojektet<br /> Sol 85, uppskattas de konkreta resultaten med exemplarisk försiktighet.<br /> Av den beräknade totala energitillförseln - 510 TWh - bedöms solvärmen<br /> år 1990 komma att svara för 1 å 3 TWh och vindkraften för högst 1 TWh.</p> <p>Det bör påpekas att World Energy Conference 1977 i sin rapport World<br /> energy: Looking ahead to 2020 (IPC Science and Technology Press) ansåg<br /> att konventionell olja och gas, vars del av den globala energitillförseln nu<br /> är bortåt 65 %, kommer att minska - och måste minska - till uppskattningsvis<br /> 35 % år 2000 och mindre än 25 % år 2020. Även om det skulle bli<br /> ”ett omedelbart genombrott för solenergiteknologin” och även om ”dessa<br /> alternativa solenergikällor erövrar marknaden med en hastighet som är<br /> dubbelt så snabb som den som karakteriserade oljans och gasens<br /> marknadspenetration i USA under de expansiva 50- och 60-talen”, blir<br /> resultatet marginellt. ”Även med dessa optimistiska antaganden skulle<br /> endast 10 % av den totala energimarknaden kunna erövras med solenergin<br /> år 2020.”</p> <p>Av vår rapport om energipolitiken i DDR och Sovjetunionen, som vi<br /> redovisade för talmanskonferensen efter en studieresa hösten 1978 och<br /> som vi fogar som bilaga till denna motion, framgår att den mest optimistiska<br /> beräkningen är att solenergin år 2000 skulle svara för 1,5 % av<br /> Sovjetunionens energibehov. Då är att märka att man där har områden där<br /> solen lyser intensivt nästa hela året. Trots att man i Sovjetunionen bedrivit<br /> forskningar om solenergins utnyttjande sedan 1920-talet, anser forskarna<br /> där att man ännu inte står nära en fördelaktig lösning.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Pionjäranläggning under midnattssolen</p> <p>Solenergi för uppvärmning och luftkonditionering har dock stor betydelse<br /> och kan få mycket större betydelse i solrika trakter. På Cypern och i<br /> andra delar av världen, där man har tropisk eller subtropisk sol från klar<br /> himmel större delen av året, är solvarmvattenberedare på taken till bostadshusen<br /> en vanlig syn. I vårt land finns sedan länge en pionjäranläggning<br /> för solvärme 10 km från polcirkeln, Hietalas handelsträdgård i Övertorneå.<br /> I två växthus på sammanlagt 5000 kvadratmeter med horisontella,<br /> plana tak och några mm luft (för värmeisolering) mellan de dubbla takfönsterglasen<br /> har Gunnar Hietala sedan många år odlat tomater och gurkor av<br /> oöverträffad kvalitet under våren, sommaren och hösten utan någon annan<br /> värmekälla än solen och midnattssolen. Odlingen i växthusen och på 5 ha<br /> friland har gett denna handelsträdgård en årlig omsättning på mellan en<br /> halv och en miljon kronor under 1970-talet.</p> <p>Olyckligtvis har det hittills varit omöjligt att vinna riksdagsmajoritetens<br /> stöd för en tillämpning av Hietalas erfarenheter i stor skala. Hela Tornedalen<br /> upp till Karesuando skulle, enligt Gunnar Hietalas välgrundade uppfattning,<br /> kunna bli en handelsträdgård utan annan värme än solenergi.</p> <p>Det krävs statligt stöd för att anlägga växthus för stordrift, skapa en<br /> effektiv kooperativ transport- och försäljningsorganisation, upprätta en<br /> konserveringsindustri etc.</p> <p>Vi föreslår att det aktuella intresset för solenergin utnyttjas på detta<br /> område, där det finns en utvecklad teknik och mångåriga erfarenheter,<br /> nämligen för att bygga upp en handelsträdgårdsorganisation i stor skala i<br /> Tornedalen. Där finns de mest gynnsamma naturliga förutsättningar. Där<br /> finns också sedan många år en kronisk brist på sysselsättning för befolkningen.</p> <p>Vi föreslår att anslaget 4. Prototyper och demonstrationsanläggningar<br /> inom trädgårdsnäringen (under E 5. Energibesparande åtgärder inom näringslivet<br /> m. m.) ökas med 10 miljoner för detta syfte.</p> <p>Vätet framtidens motorbränsle</p> <p>Beträffande drivmedel som ersättning för olja nämner propositionen<br /> endast metanol. I vår motion 1978/79: 542 har vi utförligt redogjort för<br /> vätet, som utan tvivel blir framtidens motorbränsle.</p> <p>Vi har i vår motion krävt att riksdagen uttalar sig för ett skyndsamt<br /> statligt utvecklingsprogram för vätgasframställning, metod för effektiv vätgaslagring<br /> och framställning av en vätgasdriven bil.</p> <p>En förutsättning för vätgasframställning i stor skala är en god och billig<br /> elförsörjning.</p> <p>Kärnkraften</p> <p>Propositionen innehåller ett utförligt resonemang som bekräftar att inga<br /> nya stora energikällor är i sikte. Mot bakgrunden av detta och de negativa</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>erfarenheter man har av kolutvinning, koltransporter och kolförbränning<br /> samt de positiva erfarenheter man överallt i världen har av kärnkraften är<br /> det minst sagt överraskande att energiministern förordar en väsentligt<br /> ökad användning av kol för kraft- och värmeproduktion och gång på gång<br /> förklarar att någon utbyggnad av kärnkraften utöver 12 aggregat ”inte bör<br /> komma i fråga”.</p> <p>Ingenstans i propositionen har vi hittat någon som helst motivering för<br /> denna plötsliga avslutning av det svenska kärnkraftsprogrammet. Tvärtom<br /> visar propositionen att redan de sex reaktorer som är i drift försörjer<br /> Sverige med en fjärdedel av elenergin och tillsammans med vattenkraften<br /> har reducerat den importerade oljans andel i elkraftproduktionen till 10 %.<br /> Dessutom visas vilka möjligheter som finns att försörja Uppsala-Stockholmsområdet,<br /> Göteborgsområdet och Lund-Malmöområdet med flärrvärme<br /> från Forsmark, Ringhals och Barsebäck.</p> <p>Kärnkraften är vidare väsentligt billigare än andra kraftkällor. Energikommissionen<br /> beräknade elproduktionskostnaden för kärnkraft till 8,5 öre<br /> per kWh (kilowattimme), för oljekondens till 14,0 öre och för kolkondens<br /> med rökgasavsvavling till 12,5 öre.</p> <p>Kärnvärmeverk</p> <p>I propositionen antyds existensen av värmereaktorer, men ingenstans<br /> nämns att halvstatliga Asea-Atom har utvecklat en värmereaktor på 200<br /> MW (megawatt), Secure. En sådan reaktor har kapacitet att försörja en hel<br /> större stad med Qärrvärme.</p> <p>Man vet att de radioaktiva utsläppen från en sådan reaktor genom<br /> ventilationsskorstenen är försumbara. De uppgår till mindre än en tusendel<br /> av den naturliga bakgrundsstrålningen, som för en genomsnittsinvånare i<br /> Sverige är omkring 100 millirad om året, därav 30 millirad från den kosmiska<br /> strålningen, 20 millirad från det radium och kalium-40 som var och<br /> en har i sin egen kropp och 50 millirad från radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial<br /> och annan materia i den närmaste omgivningen.</p> <p>Ett oljeeldat värmeverk med samma effekt — 200 MW - beräknas släppa<br /> ut 250000 ton koldioxid, 1 700 å 4 300 ton svaveloxid, 1 000 ton kväveoxid<br /> samt 10 ton tungmetaller om året. Ett koleldat värmeverk med samma<br /> effekt beräknas släppa ut 430 000 ton koldioxid, 60 ton koloxid, 2000 ton<br /> svaveloxid, 1 200 ton kväveoxid och 30 ton tungmetaller. De flesta kolsorter<br /> innehåller dessutom radium och torium. Ett kolkraftverk eller<br /> -värmeverk sprider därför i regel en mycket större mängd fasta radioaktiva<br /> partiklar än de mycket små mängder ädelgaser som ett kärnvärmeverk<br /> med samma effekt avger genom ventilationsskorstenen.</p> <p>Ågestaverket</p> <p>Vi vill erinra om att världens första kärnkraftvärmeverk var i drift i tio år<br /> i Ågesta nära Farsta i Stockholm. Det var ett tungvattenverk för naturligt<br /> uran och togs ur drift 1974, därför att det inte utan en relativt dyrbar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ombyggnad fyllde de nya och skärpta säkerhetsföreskrifterna. Det hade en<br /> effekt på 80 MW, därav 12 för elproduktion och 68 för fjärrvärmeförsörjning<br /> av Farsta.</p> <p>En stark lokal opinion utvecklades när Ågestaverket byggdes. Opinionen<br /> riktades inte mot verket som sådant eller mot förläggningsplatsen nära<br /> Farsta utan endast mot planerna på att släppa ut små mängder radioaktivt<br /> spillvatten i den lilla sjön Magelungen.</p> <p>Den kommunistiska gruppen spelade en huvudroll i de båda stora debatterna<br /> om Ågestaverket i Stockholms stadsfullmäktige den 27 april 1959 och<br /> den 15 juni 1964. Dessa debatter - och motsvarande debatter om Ågestaverket<br /> i riksdagen — tycks vara helt okända för skådespelsförfattare,<br /> tidningsskribenter och andra debattörer, som uppenbarligen tror att det<br /> inte förekom någon debatt om kärnkraftens miljöaspekter innan de själva<br /> började uppträda på scenen. Till skillnad från många inlägg i den nu<br /> pågående debatten kan dessa fullmäktige- och riksdagsdebatter om Ågestaverket<br /> läsas efter 20 resp. 15 år utan att kritikerna behöver beklaga att de<br /> inte höll sig inom ramen för vad som är vetenskapligt hållbart och formellt<br /> och substantiellt nyanserat.</p> <p>Den internationella situationen</p> <p>År 1955 var kärnkraftseffekten i hela världen endast 5 MW, representerad<br /> av reaktorn i Obninsk i Sovjetunionen, som togs i drift 1954 och<br /> alltjämt är i drift. År 1967 var den globala kärnkraftseffekten 10000 MW.<br /> Nuärden 100000 MW med ytterligare omkring 200000 under konstruktion<br /> eller i ett framskridet stadium av planering. De industriella reaktorerna har<br /> vid årsskiftet 1978-79 haft en sammanlagd drifttid på 1 600 år utan en enda<br /> allvarlig olycka orsakad av strålning. Det är ett säkerhetsrekord utan<br /> jämförelse i de moderna energisystemens historia.</p> <p>Internationella atomenergiorganets (IAEA) generaldirektör Sigvard Eklund<br /> gav dessa uppgifter i sitt tal inför FN:s generalförsamling den 2<br /> november 1978. Han förklarade där att erfarenheterna under alla dessa år<br /> visar att det inte finns något samband mellan kärnvapenspridning och<br /> spridning av kärnkraft för fredliga ändamål. IAEA har som bekant som en<br /> av sina viktigaste uppgifter att övervaka icke-spridningsavtalet, som hittills<br /> 104 stater ratificerat eller anslutet sig till och ytterligare ett antal stater<br /> måste tillämpa i form av kontrollavtal med IAEA.</p> <p>Beträffande "den globala energifronten” sade dr Eklund (i vår översättning<br /> från det engelska originalet):</p> <p>För det första måste den (den industrialiserade världen) vidta effektiva<br /> besparingsåtgärder för att minska efterfrågan och hålla nere priset på<br /> tillgångarna av världens snabbt minskande oljereserver. Som FN-studier<br /> påvisat finns det för många u-länder, särskilt i Afrika, sannolikt inget<br /> nämnvärt alternativ till olja för återstoden av detta sekel, och de kommer<br /> att bli alldeles särskilt hårt drabbade när efterfrågan överstiger tillgången.</p> <p>För det andra måste industriländerna gå vidare med de nuvarande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kärnkraftprogrammen, som f. n. erbjuder det enda omedelbart tillgängliga<br /> alternativet till traditionella metoder för elproduktion i stor skala.</p> <p>För det tredje: allteftersom u-länderna i stigande omfattning övergår till<br /> kärnkraft under de närmaste decennierna, kommer de att delta i konkurrensen<br /> med industrivärlden om tillgängliga urantillgångar. För att minska<br /> denna konkurrens är det önskvärt att alla länder främjar uranprospektering<br /> och att utvecklingen av den snabba bridreaktorn fortsätter, varigenom<br /> världens kärnbränsleresurser skulle öka hundrafaldigt.</p> <p>För det fjärde måste givetvis u-länderna, som jag redan sagt, bistås att<br /> införa fredlig kärnkraftteknologi, varhelst detta har ekonomiska fördelar.</p> <p>Som framgår av bifogade rapport om energipolitiken i DDR och Sovjetunionen<br /> utvecklar hela SEV-området sina kärnkraftsprogram. Sovjetunionen<br /> har redan tre bridreaktorer. Nästa steg i utvecklingen är fusionskraften,<br /> som dock inte beräknas få ett industriellt genombrott förrän efter<br /> nästa sekelskifte. Ett exempel, som anknyter till dr Eklunds rapport, är<br /> Cuba, som snabbt lämnar sitt u-landsstadium. I en intervju i partiorganet<br /> Granma (11 mars 1976) sade Tirso W Såenz, ordförande i Cubas kommission<br /> för fredlig användning av atomenergin:</p> <p>Som ni vet uppförs det första kärnkraftaggregatet i vårt land nära Cienfuegos.<br /> Vårt lands framtid på energiområdet är utan ringaste tvivel nära<br /> förbunden med kärnkraften.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Sveriges unika resurser</p> <p>Vi har i korthet skildrat det internationella perspektivet, dels de snabbt<br /> sinande oljetillgångarna, dels de alternativ som finns eller, rättare sagt, det<br /> enda realistiska alternativet till oljan, nämligen en utveckling av kärnkraften.<br /> Vi vänder oss liksom praktiskt taget hela den svenska arbetarklassen<br /> mot den lyxopinion, vars kamp mot en rationell energipolitik leder raka<br /> vägen tillbaka till det omänskliga lågenergisamhälle vi hade här för bara tre<br /> fyra decenier sedan och som en stor del av mänskligheten har ännu i dag.</p> <p>Den aktuella propositionen är visserligen ett framsteg i jämförelse med<br /> den destruktiva energipolitik som fördes under den centerledda borgerliga<br /> koalitionsregeringens två år. Varje energipolitik i detta ords egentliga<br /> bemärkelse är ett framsteg i jämförelse med den förra politiken. Men vi<br /> kan inte acceptera en politik, som i realiteten skulle innebära en avveckling<br /> av en av Sveriges mest avancerade industribranscher.</p> <p>”Den begränsning av kärnkraftprogrammet i förhållande till 1975 års<br /> energipolitiska beslut som jag här förordat innebär att bl. a. Asea-Atom<br /> måste anpassa sig till en förändrad situation”, heter det i propositionen (s.<br /> 233). ”Bl. a. Asea-Atom” är en heltäckande formulering för Stal-Laval,<br /> Uddcomb, Vattenfall etc. Av de närmare 11 000 personer som vattenfallsverket<br /> f. n. sysselsätter är inemot 5000 verksamma inom byggande avdelningar<br /> samt projekterings- och planeringsarbete i anslutning till byggnadsverksamheten.<br /> Verket räknar — enligt propositionen - med att över 2000</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79: 2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>personer av dessa 5000 förlorar jobbet om inte verkets anläggningsverksamhet<br /> hålls i gång.</p> <p>Vi vill liksom energiministern slå vakt om de fyra ännu orörda älvarna.<br /> För att snabbt få ner beroendet av importerad olja och slippa öka kolimporten<br /> finns inget realistiskt alternativ till en fortsatt utbyggnad av kärnkraften,<br /> dels kärnkraftsvärmeverk av samma typ som Forsmark 3, eventuellt<br /> med förläggning till Norrland, dels kärnvärmeverk av typ Secure.</p> <p>Vi föreslår att Asea-Atom i samarbete med någon framsynt stadsledning<br /> får i uppdrag att bygga en demonstrationsanläggning av Secure.</p> <p>Sverige är ett av de mycket få länder som har alla resurser inom landet råvara<br /> (uran), högkvalificerade forskare och tekniker, högt utvecklade<br /> industrier etc. - för att utveckla hela kärnkraftscykeln. För oss är det<br /> inget tvivel om att den måste utvecklas. Arbetarklassen i Sverige kan inte<br /> bygga sin framtid på illusioner eller på vissheten om en ofrånkomlig energikris<br /> inom ett decennium eller två. Att nu avveckla vitala delar av denna<br /> industri med dess forskare, tekniker och arbetare för att antigen bli helt<br /> beroende av utlandet eller tvingas reorganisera samma industri efter ett<br /> decennium av illusionspolitk, detta är ”riktlinjer för energipolitiken” som<br /> arbetarpartiet kommunisterna inte kan acceptera.</p> <p>Vi är för att denna industri utvecklas men att den blir helt samhällsägd.<br /> Vi har i motion 1978/79: 1014 utförligt redogjort för de svenska tillgångarna<br /> av alunskiffer och bl. a. krävt att LKAB eller ett särskilt för detta ändamål<br /> bildat helstatligt bolag inleder totalutvinningen av skifferns många värdefulla<br /> beståndsdelar: olja och uran, aluminium, vanadin, molybden, nickel,<br /> kobolt och andra metaller (som nu utan undantag måste importeras) samt<br /> fosfor, kväve och kalium för konstgödselproduktion. Det organiska material,<br /> kerogen, som finns i alunskiffern beräknas ge miljarder ton olja vid en<br /> totalutvinning.</p> <p>I samma motion kräver vi att erforderigt belopp ställs till LKAB:s<br /> förfogande för att omedelbart inleda exploateringen av uranfyndigheterna i<br /> Arjeplog-Arvidsjaurområdet.</p> <p>Procenthalten av uran-235 måst för användning i lättvattenreaktorer var<br /> 3 å 4 % mot omkring 0,7 % i det naturliga uranet. Det måste alltså anrikas<br /> för att användas i dessa reaktorer. För att göra Sverige oberoende av<br /> utländska tjänster på detta område föreslår vi att en anrikningsanläggning<br /> planeras och uppförs.</p> <p>Exportmarknad och globalt ansvar</p> <p>Den opinion som förekommer mot kärnkraften är begränsad till ett antal<br /> kapitalistiska industriländer, där den unga generationen aldrig upplevt lågenergi<br /> samhällets hårda tillvaro, där vissa av den äldre generationen förefaller<br /> ha glömt denna tillvaro eller levt i överklassmiljö utan personlig<br /> erfarenhet av den och där den definitiva energikrisen tros ligga tillräckligt<br /> många år in i framtiden för att tas med ro.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I de socialistiska länderna finns ingen marknad för denna opinion. Inte<br /> heller i de u-länder som har ambitiösa utvecklingsplaner för att komma ur<br /> misären och efterblivenheten.</p> <p>Sverige har från tillkomsten av NPT, icke-spridningsavtalet, biträtt detta<br /> avtal och har kontrollavtal med IAEA, internationella atomenergiorganet.<br /> Frågan om icke-spridning av kärnvapen är ett politiskt problem, inte<br /> i första hand ett tekniskt problem. Dels gäller det att göra NPT universellt.<br /> Av kärnvapenmakterna står Frankrike utanför NPT och en kärnvapenmakt,<br /> Folkrepubliken Kina, har under alla åren bekämpat det med den<br /> mest cyniska propaganda. Dels gäller det att täppa till de kryphål som<br /> några av exportländerna av kärnteknologi lämnat åt de multinationella<br /> företagen i branschen.</p> <p>USA:s officiella — och mycket motstridiga - hållning till kärnkraftens<br /> fredliga användning har under Carteradministrationen utlöst applåder från<br /> vissa s. k. miljögrupper. I skydd av detta jubel kunde Carter tidigt fördubbla<br /> produktionen av plutonium för militärt ändamål vid Hanfordanläggningen<br /> i staten Washington. Uppgiften i Nucleonics Week den 4 augusti 1977 om<br /> denna produktionsökning förblev helt ouppmärksammad i svenska massmedia,<br /> även sådana som vi vet följer informationen i Nucleonics Week med<br /> en intensiv uppmärksamhet. Carter har också kunnat gå vidare med produktionen<br /> av neutronbomben, samtidigt som han kunnat sola sig i berömmet<br /> för ett antal kritiska uttalanden om bridreaktorer och upparbetning av<br /> kärnbränsle från fredliga kraftverk.</p> <p>Vi kommunister är - i likhet med alla marxister i alla länder - för<br /> kärnkraftens fredliga användning samtidigt som vi alltid varit och alltid<br /> kommer att vara engagerade i kampen mot kärnvapen och kapprustningen.</p> <p>Genom att Sverige biträtt NPT och tecknat kontrollavtal med IAEA är<br /> det självklart att export av reaktorer och annan utrustning liksom en<br /> framtida export av uran endast kan förekomma till länder som iklätt sig<br /> samma förpliktelser. Eftersom endast ett halvdussin länder befinner sig i<br /> samma unika situation som vårt land, dvs. har alla resurser för att utveckla<br /> hela kärnkraftscykeln inom det egna landet, är alla de övriga ytterst sårbara<br /> för det sanktionssystem som kan träda i kraft vid en överträdelse av<br /> IAEA:s kontrollsystem. Någon sådan överträdelse har hittills aldrig förekommit.</p> <p>Vi anser, som vi tidigare berört, att hela energisektorn inklusive produktionen<br /> av reaktorer, turbiner etc. bör vara i samhällets ägo, bortkopplad<br /> från alla monopolintressen. Också från säkerhets-, arbetarskydds- och<br /> miljöskyddssynpunkt är det nödvändigt att hela denna sektor står fri från<br /> privata profitintressen.</p> <p>Att denna sektors utveckling under sådana förhållanden är en absolut<br /> oundgänglig förutsättning för vårt lands energiförsörjning och industriella,<br /> ekonomiska och sociala utveckling är för oss en självklarhet. Energisektorn<br /> skulle också kunna bli den kanske mest betydelsefulla sektorn för</p> <p>tl Riksdagen 1978/79 3 sami. Nr. 2317</p> </div> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>exportmarknaden. Vi har vidare och inte minst ett ansvar för och ett<br /> intresse av att de progressiva u-länderna får det teknologiska bistånd de<br /> behöver för sin utveckling. Tillståndet inom energisektorn är givetvis<br /> avgörande för den industriella och ekonomiska utvecklingen över huvud<br /> taget.</p> <p>Vattenkraften</p> <p>Vi noterar med tillfredsställelse att de fyra ännu orörda älvarna inte<br /> kommer att byggas ut.</p> <p>I propositionen diskuteras en eventuell tillbyggnad av Vietas med ytterligare<br /> ett aggregat samt en utbyggnad av Jaurekaska. Eftersom de skulle<br /> ”innebära stora investeringar med dålig lönsamhet”, dvs. ringa effekt- och<br /> energitillskott, läggs dessa projekt t. v. på is. Enda kvarstående argumentet<br /> är den sysselsättning en utbyggnad skulle ge, ett argument som givetvis<br /> väger tungt i ett av arbetslöshet hårt drabbat län.</p> <p>Tydligen fortsätter utredningarna. Även om propositionen inte utmynnar<br /> i något förslag, anser vi oss förpliktade att framföra att samerna och de<br /> övriga familjerna i det berörda området bestämt motsätter sig dessa utbyggnader.<br /> Langas, den del av Stora Lulevatten som ligger mellan Vietas<br /> (där en gång Stora Sjöfallet fanns) och Jaurekaska skulle drabbas hårt. Isen<br /> skulle bli osäker och i praktiken omöjlig att använda för de familjer som<br /> vintertid endast har denna väg över sjön. Fisket, som utgör ett väsentligt<br /> tillskott till samernas och övriga familjers ekonomi, skulle troligen helt<br /> förstöras.</p> <p>Beträffande regleringen av Sädvajaure och byggandet av Sädva kraftstation<br /> har kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, statens planverk,<br /> länsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs kommun och Svenska<br /> samernas riksförbund ställt ett absolut villkor för att inte motsätta sig<br /> utbyggnaden. Samtliga dessa remissinstanser kräver att vattendomstolens<br /> föreskrifter för vattenregleringen och utbyggnaden följs. I annat fall kommer<br /> ett avsevärt antal bofasta personer att berövas sina bostäder och genom<br /> företagets inverkan på fisket - få sina levnadsförhållanden väsentligt<br /> försämrade.</p> <p>Vi vill erinra om att Sverige 1975 undertecknade slutdokumentet från<br /> Helsingforskonferensen om säkerhet och samarbete i Europa, där det i<br /> avsnitt VII (Respekt för mänskliga rättigheter ) heter:</p> <p>De deltagande stater på vilkas territorium det finns nationella minoriteter<br /> kommer att respektera de sådana minoriteter tillhörande personernas<br /> rätt till likhet inför lagen, kommer att ge dem full möjlighet till verkligt<br /> åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och<br /> kommer på detta sätt att skydda deras rättmätiga intressen på detta område.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det är en flagrant kränkning av de mänskliga rättigheterna om man här,<br /> som i så många liknande fall, förstör de berörda samernas existensmöjligheter.</p> <p>Också det intrång i Pieljekaise nationalpark, som en utbyggnad förutsätter,<br /> avvisas kategoriskt av bl. a. Svenska samernas riksförbund och möter<br /> starka invändningar från andra remissinstanser.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen avvisar jordbruksministerns hemställan om att<br /> intrång i nationalparken medges och uttalar sig mot detta kraftverksbygge,<br /> för den händelse inte vattendomstolens och remissinstansernas villkor<br /> uppfylls.</p> <p>Energiskatt</p> <p>Skatten på elkraft är 3 öre per kWh, en skatt som liksom alla andra<br /> konsumtionsskatter drabbar människor med låga inkomster hårdast. I den<br /> utbredda energipsykosens tecken kunde denna skatt till skillnad från de<br /> allra flesta skatter i modern historia införas utan mycker hörbart motstånd.</p> <p>Nu tar energiministern denna elskatt som argument för en fördubbling<br /> av skatten på motorbrännoljor, eldningsoljor, bunkeroljor och fotogen till<br /> 80 kr. per kubikmeter. ”Sorn statsrådet Tham tidigare har anfört är skatten<br /> i förhållande till energiinnehållet f. n. väsentligt lägre på fossila oljor än på<br /> elektrisk kraft”, heter det i budgetministerns plädering (bil. 4).</p> <p>Vi kan inte acceptera att en tvivelaktig skattehöjning görs med hänvisning<br /> till en tidigare införd tvivelaktig skatt. Vi yrkar avslag på budgetministerns<br /> hemställan.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:47px;">att riksdagen uttalar sig för</p> <p style="margin-left:47px;">1. att en utredning tillsätts för ett skyndsamt förstatligande av hela<br /> energisektorn utom den kommunala och den kooperativa,</p> <p style="margin-left:47px;">2. att anslaget 4. Prototyper och demonstrationsanläggningar inom<br /> trädgårdsnäringen (under E 5) ökas med 10 milj. kr. för anläggning<br /> av solvärmda växthus och en handelsträdgårdsorganisation<br /> i stor skala i Tornedalen,</p> <p style="margin-left:47px;">3. att Asea-Atom får i uppdrag att i samarbete med intresserad<br /> stadsförvaltning bygga ett kärnvärmeverk som demonstrationsanläggning,</p> <p style="margin-left:47px;">4. att en anrikningsanläggning för uran planeras och uppförs,</p> <p style="margin-left:47px;">5. att avslå hemställan om intrång i Pieljekaise nationalpark och<br /> förslaget om att bygga Sädva kraftstation, för den händelse inte<br /> vattendomstolens villkor för bygget uppfylls,</p> <p style="margin-left:47px;">6. att avslå budgetministerns hemställan om en fördubbling av skatten<br /> på mineraloljor,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:46px;">7. att bidragen till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet<br /> m. m. inte används på sätt som står i strid med strålskyddsinstitutets<br /> varningar för en ökning av koncentrationen av radon<br /> och radondöttrar i bostäderna, på arbetsplatserna etc. och därmed<br /> en ökning av risken för lungcancer.</p> <p>Stockholm den 26 mars 1979</p> <p>ROLF HAGEL (apk) ALF LÖVENBORG (apk)</p> <p style="text-align:right;">Bilaga</p> <p>Energipolitiken i tyska demokratiska republiken (DDR) och Sovjetunionen</p> <p>Rapport om en studieresa hösten 1978</p> <p>För det resestipendium vi tilldelats av riksdagen för att studera energipolitiken<br /> i DDR och Sovjetunionen har vi gjort en 4 dagars studieresa i DDR<br /> och en 7 dagars resa i Sovjetunionen. Tillsammans med oss reste förre<br /> riksdagsmannen med. dr John Takman, som sedan Hiroshima och Nagasaki<br /> deltagit i den internationella rörelsen mot kärnvapnen och i egenskap<br /> av kommunfullmäktig i Stockholm 1954-1970 och riksdagsledamot 1971 —<br /> 1976 samt ledamot av Aka-utredningen 1973-1976 ägnat kärnkraften för<br /> fredlig användning en mångårig uppmärksamhet.</p> <p>1. Energipolitiken i DDR</p> <p>Brunkolsbrytningen i distriktet Cottbus</p> <p>DDR saknar vattenkraft och egna oljetillgångar och har huvudsakligen<br /> genomfört industrialiseringen på basis av stora brunkolstillgångar, som<br /> med nuvarande exploateringstakt beräknas räcka ytterligare 70 år. Mer än<br /> en tredjedel av allt brunkol som bryts i världen kommer från DDR. Det är<br /> landets viktigaste energikälla och kommer sannolikt att förbli detta för<br /> ytterligare ett par tre decennier.</p> <p>Man utvinner över 250 miljoner ton brunkol per år. Därav används över<br /> 40 procent för tillverkning av briketter, som till stor del exporteras. Också i<br /> den kemiska industrin har brunkol en mångsidig användning.</p> <p>Från 1958, då man upphörde med underjordsbrytningen (inte minst på<br /> grund av olycksfallsrisken och hälsovådligheten för arbetarna), har man<br /> endast dagbrott, något som givetvis medför ofantliga ingrepp i miljön.</p> <p>Sedan republiken grundades 1949 har över 30 nya dagbrott anlagts. Med<br /> sovjetiskt bistånd har man byggt ett stort antal nya kraftverk. Man har<br /> också byggt nya brikettfabriker, koksverk och gasturbinverk.</p> <p>Vi hade tillfälle besöka brunkolsbrottet Meure vid staden Senftenberg i<br /> distriktet Cottbus 150 km söder om Berlin. Exploateringen av fältet inleddes<br /> vid sekelskiftet, då delvis med underjordsbrytning av den övre av de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>två flötsarna. Nu går man fram med väldiga maskiner på en bredd av 2 200<br /> meter. Man måste avlägsna ett i genomsnitt 70 meter tjockt jord- och<br /> moränlager för att komma till den undre flötsen, som håller en tjocklek av<br /> mellan 10 och 15 meter. Hela Meurofältet omfattar 2500 kvkm. Med<br /> nuvarande brytningstakt beräknas kolet där vara till år 2000.</p> <p>Med 400 pumpar håller man undan grundvatten och regnvatten i det<br /> område där kolbrytningen pågår. Vattnet är kemiskt förorenat och måste<br /> gå genom reningsverk.</p> <p>Ett av problemen är den ständiga bristen på arbetskraft. Vi fick utförliga<br /> redogörelser för den mångskiftande verksamhet som syftar till att ge arbetarna,<br /> teknikerna och tjänstemännen goda sociala förhållanden. Tilltalsordet<br /> var alltid du mellan alla anställda från generaldirektören Werner Köppchen<br /> till arbetarna i dagbrottet. Det var ingen tvekan om att generaldirektören<br /> för hela Meurefältet är en mycket omtyckt person. Det var först när<br /> vi strax före avskedet frågade honom om hans bakgrund, som vi fick några<br /> fragment av hans personhistoria. Han började som gruvarbetare vid 14 års<br /> ålder 1943. Fadern hade börjat som gruvarbetare vid 12 år, när farfadern<br /> omkom i gruvan och lämnade sin hustru med sju barn. ”Jag var 15 år när<br /> jag blev inkallad i Hitlers Wehrmacht. Vi hade inte ens uniformer. Det var<br /> vi som skulle rädda det stortyska riket! Fem dagar före kapitulationen<br /> deserterade jag och gömde mig hemma. Bara min far visste om gömstället.”</p> <p>Vita segel i kolgropen<br /> ”Hur skyddar vi vår miljö?” heter en liten bok, som 1975 utgavs av<br /> förlaget Panorama i DDR. Där ägnas några sidor åt de enorma ingrepp i<br /> miljö och landskapsbild som brunkolsbrytningen medför. ”De kraftiga<br /> flötsarna nära markytan har tjänat ut, nu måste gruvarbetarna ta sig an de<br /> djupare liggande och inte fullt så mäktiga fyndighetema. Följden härav blir<br /> att avfallsberget per ton kol blir allt större. År 1970 uppgick avfallet till 3,6<br /> kubikmeter, för närvarande är det fyra och 1990 kommer det att röra sig<br /> om närmare sex kubikmeter per ton kol.”</p> <p>Brunkolsbrytningen i DDR lade då dagligen beslag på sju hektar av<br /> DDR:s yta. ”Under åren 1950-1970 gick jordbruket inte minst genom att<br /> nya dagbrott togs i bruk miste om cirka 240000 hektar mark.”<br /> Allteftersom det 2 200 meter breda schaktet i Meure flyttas fram med ett<br /> djup av 80 å 90 meter transporteras avfallsberget tillbaka till det redan<br /> exploaterade området. Det är ingen vacker bild i jämförelse med det<br /> idylliska landskap som funnits där förut. Sedan 1968 pågår dock en systematisk<br /> rekultivering, ett så långt möjligt återställande av miljön. Gruvföretagen<br /> är enligt lag förpliktade att varje år rekultivera minst lika stor areal<br /> som den man förstört genom brunkolsbrytningen.</p> <p>På platsen för det första dagbrottet vid Senftenberg finns nu en sjö på<br /> 1 200 hektar. Den är inte bara ett betydande vattenmagasin för de omkring</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>liggande företagen och kommunerna. Det finns nu också segelbåtar i den<br /> före detta kolgropen. Med två och en halv kilometer strandområde inbjöd<br /> den sommaren 1973 till den första badsäsongen i Senftenbergområdet. Nu<br /> finns ytterligare fyra sjöar, som är eller snart kommer att bli sammanbundna<br /> med varandra. Andra avsnitt av området har återställts för jordbruk.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Kraftverket Liibbenau</p> <p>Vi besökte kraftverket Liibbenau omkring 100 km söder om Berlin, som<br /> tillsammans med det lika stora kraftverket Vetschau 15 km därifrån har en<br /> effekt på 2500 MW (megawatt). (Som jämförelse kan nämnas att kärnreaktorn<br /> Forsmark 1 får en effekt på 900 MW.) Bränslet är brunkol som man får<br /> från dagbrott. De båda kraftverken kräver för full effekt 75 000 ton brunkol<br /> om dagen. Konstruktionen av Liibbenau inleddes 1957. Tillsammans har<br /> de båda kraftverken omkring 5 000 anställda.</p> <p>Tidigare har en stor del av sotet från förbränningen gått upp genom<br /> skorstenarna. Nu sätter man in nya elektrofilter som kommer att ta bort 98<br /> procent av stoftet. Att dessutom rena röken kemiskt och framför allt<br /> avlägsna svavlet är dock med hittills kända metoder en mycket dyrbar<br /> process.</p> <p>Kärnkraft och andra energikällor</p> <p>I Ministerium fur Kohle und Energie (ministeriet för kol och energi) togs<br /> vi emot av vice ministern Heinz Ziergiebel och specialisten på kärnkraft<br /> professor Rau.</p> <p>De berättade att partiet, SED, i slutet av året har ett politbyråmöte för<br /> att diskutera energipolitikens perspektiv fram till år 2000. Det finns inget<br /> centralkommittémöte sedan 1970, där man inte diskuterat 1) utvecklingen<br /> av energiresurserna och 2) hur man skall spara energi, sade Ziergiebel.<br /> ”Under dessa sju år har vi sparat två år.”</p> <p>Man följer med intresse diskussionen om s. k. alternativa energikällor<br /> och bedriver egen forskning och försöksverksamhet på detta område.<br /> ”Men enligt våra nuvarande beräkningar ser vi inga möjligheter att f. n.<br /> använda solen för elkraftproduktion, däremot för uppvärmning. Fram till<br /> år 2000 räknar vi inte med mer än en procents tillskott från denna energikälla.”</p> <p>DDR:s största kraftverk blir Boxberg, som 1979 kommer att vara utbyggt<br /> för en effekt på 3 500 MW och har brunkol som bränsle. Värmekraftverk<br /> byggs bl. a. för Leipzig.</p> <p>Man räknar med att det i DDR behövs 12 procent för toppkraft, dvs. för<br /> de tider på dygnet då elkonsumtionen är störst. ”Vi har tyvärr ingen<br /> vattenkraft. Oljan blir för dyr för oss.”</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79: 2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Kärnkraftverk byggs i trakten av Greifswald. DDR har för närvarande<br /> tre kärnreaktorer på sammanlagt 1 320 MW i drift. ”För oss är kärnkraftverken<br /> de mest miljövänliga.” 1 mitten av 1960-talet togs ett litet kärnkraftverk<br /> (70 MW) i bruk. Det har fungerat som utbildningscentrum. ”Det finns<br /> inga nackdelar med kärnkraften. Vi ska utveckla kärnenergin i DDR. Vid<br /> denna femårsplans (1976—1980) slut ska vi ha en effekt på 5000 MW. Och<br /> nästa femårsplan blir det minst lika mycket. På detta område har vi ett<br /> mycket nära samarbete med Sovjetunionen. Vi skulle inte ha kunnat göra<br /> det av egen kraft.”</p> <p>Avsikten är att ytterligare öka brunkolsbrytningen trots de geologiska<br /> och hydrologiska problem och de svåra ingrepp i miljö och landskapsbild<br /> som den medför. ”Brunkolet är alltjämt den billigaste och viktigaste energikällan<br /> för oss.”</p> <p>Man har uppskattningsvis 8 miljarder kubikmeter jordgas i DDR men<br /> med hälften så lågt värmevärde som den sovjetiska gasen. (Vi har satt ett<br /> frågetecken efter den angivna volymen, som vi möjligen missuppfattat.)<br /> DDR importerar årligen 6,5 miljarder kubikmeter gas från Sovjetunionen.</p> <p>Effektivare användning av energin ägnas stor uppmärksamhet. ”Vi måste<br /> minska förbrukningen på varje företag med 4—5 procent varje år, vilket<br /> vi lyckats med sedan 1970.” För tillverkningen av energiintensiva produkter<br /> som klinker, cement etc. finns särskilda bestämmelser.</p> <p>Samkörningsnät med Sovjetunionen</p> <p>Man bygger nu en 750 kilovolts ledning för samkörningsnätet med Sovjetunionen<br /> och övriga SEV-länder, vilket ska bli färdigt under 1980-talet.<br /> Fördelen med ett sådant nät är inte minst de stora tidsskillnaderna - 8<br /> timmar från östligaste Sibirien till Berlin. ”Redan i Polen har man andra<br /> vanor än vi. Vi tyskar börjar dagen tidigare och går till sängs tidigare.”</p> <p>I början av 1960-talet hade man ett kort totalt strömavbrott i DDR. Nu<br /> finns inte längre den risken. Den totala effekten av energisystemet är<br /> 80000 MW.</p> <p>”Alla perspektiv anger att oljan snart tar slut och redan nu blir allt<br /> dyrare. Solenergi och vindenergi blir alldeles för dyra.”</p> <p>Det finns ingen annan industri som har så stränga säkerhetsbestämmelser<br /> som kärnkraften, sade professor Rau. ”Diskussionerna i österrikiska<br /> och västtyska massmedia om kärnkraftens risker är bisarra.”</p> <p>DDR inporterar uranbränslet från Sovjetunionen och levererar tillbaka<br /> det använda kärnbränslet. Beträffande det radioaktiva avfallet säger professor<br /> Rau: ”Vi är för att man slutdeponerar avfallet i geologiska formationer.<br /> I nedlagda saltgruvor är det uteslutet att vatten kommer in.” Man<br /> känner väl till de svenska studierna såsom Aka-utredningen och KBSprojektet<br /> och anser att de metoder som där anvisats är minst sagt betryggande.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2. Energipolitiken i Sovjetunionen</p> <p>Vår vistelse i Sovjetunionen förlängdes med två dagar för att vi skulle få<br /> tillfälle besöka en av de två bridreaktorer som är drift. Tiden medgav inte<br /> att vi närmare studerade det samarbete som äger rum inom Rådet för<br /> ömsesidigt ekonomiskt bistånd (SEV eller Comecon) och som inte minst<br /> på kärnkraftsområdet är mycket betydande.</p> <p>I motsats till de uppgifter som florerar i den svenska debatten är det inte<br /> minskad efterfrågan på kärnreaktorer. ”Tvärtom släpar vi efter med tillverkningen<br /> av reaktorer och utrustning för kärnkraftverk”, sade professor<br /> Dimitrij Protsenko vid SUKP:s centralkommittés tekniska avdelning. ”Efterfrågan<br /> är stor både här och i utlandet - i u-länderna men också i<br /> kapitalistiska länder.”</p> <p>I Volgodonsk byggs nu ATOMMASH, en industri där man ska tillverka<br /> lättvattenreaktorer på 1000 MW och generatorer. Denna typ av reaktorer<br /> kommer att serietillverkas både för inhemskt bruk och för export. Begränsningen<br /> till 1000 MW har gjorts av transportskäl. Men man hoppas kunna<br /> lösa denna fråga och senare övergå till produktion av 2000 MW reaktorer.<br /> Man kommer att lägga kärnkraftverken i närheten av hamnar så man<br /> slipper järnvägstransporter.</p> <p>Kärnkraften - problem och perspektiv</p> <p>Under ett besök i Statliga kommittén för atomenergins utnyttjande fick<br /> vi utförliga föredragningar av professorerna I.G. Morozov och A.G. Mesjkov,<br /> som är de båda viceordförandena för kommittén, V.E. Dorostjuk<br /> samt V. A. Sidorenko, som är direktör för det berömda Kurtjatovinstitutet<br /> för atomenergi. Sidorenko är en av Sovjetunionens ledande experter på<br /> lättvattenreaktorer och deltog i uppförandet av den första reaktorn i<br /> Lovisa i Finland. Kommitténs uppgift är att svara för vetenskaplig-teknisk<br /> forskning för kärnkraftens utveckling. Användningen av isotoper, utveckling<br /> av olika apparatur samt frågan om upparbetning av använt kärnbränsle<br /> och sådana problem som livslängden på reaktorer ingår i institutets arbetsuppgifter.</p> <p>I juni 1979 blir det 25 år sedan världens första kärnreaktor för industriell<br /> drift togs i bruk, sade professor Morozov. ”Denna reaktor i Obninsk är<br /> fortfarande i funktion. Det var ett experimentkraftverk. Men i och för sig<br /> kan det besvara en av era frågor. Vår bedömning är att livslängden på en<br /> reaktor är minst 30 år - om det blir fördelaktigt att ha den i drift så länge.”</p> <p>För närvarande producerar man två typer av reaktorer:</p> <p>1. Tryckvattenreaktorer (lättvatten). Denna typ är känd i hela världen.<br /> Den har en effekt på 440 MW (megawatt). Sådana reaktorer finns i Sovjetunionen,<br /> DDR, Finland och andra länder.</p> <p>2. Den inom några veckor startfärdiga femte reaktorn i Novovoronesj är<br /> på 1 000 MW och den första i serien av denna typ av reaktorer. ”Det är en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kokarreaktor av kanaltyp. Det är reaktorer av denna typ vi kommer att<br /> använda. Vi planerar också 1 500 MW-reaktorer av samma typ.”</p> <p>Samtidigt görs ett omfattande arbete på att utveckla bridreaktorer. ”Vi<br /> har två bridreaktorer i funktion och en tredje som snart är färdig.”<br /> Beträffande upparbetning av använt kärnbränsle säger professor Morozov<br /> att man i princip har en mycket bra lösning och att man har provanläggningar.<br /> Ett mångårigt samarbete med andra länder, dels bilateralt, dels<br /> inom ramen för IAEA (internationella atomenergiorganet) har ägt rum, och<br /> de sovjetiska experterna är väl förtrogna med de metoder som används och<br /> de lösningar som utvecklats i Frankrike, Tyska förbundsrepubliken och ”i<br /> viss mån USA”. Förglasat avfall i kapslar som slutförvaras i geologiska<br /> formationer betraktas som säkert.</p> <p>”Vi har inga nyheter på detta område”, säger professor Mesjkov. President<br /> Carters förslag att man skulle avstå från upparbetning har helt naturligt<br /> väckt opposition i flera länder. Frågan är inte bara miljön. Det är först<br /> och främst en ekonomisk fråga. (Vi tillägger att det också är ett grovt<br /> hyckleri att vända hela uppmärksamheten på bränsleplutonium, som innehåller<br /> mindre plutonium-239 och inte utan en besvärlig anrikningsprocess<br /> kan användas till vapen, samtidigt som Carters försvarsministerium, enligt<br /> USA-bulletinen Nucleonics Week (4/8 1977), hade beordrat en fördubbling<br /> av produktionen av vapenplutonium vid Hanfordanläggningen i staten<br /> Washington.)</p> <p>Det använda bränslet innehåller uran som inte kly vts. Särskilt i England,<br /> Japan och Västtyskland, där man inte har egna urantillgångar, har Carters<br /> förslag kritiserats. ”Vi anser att det använda kärnbränslet bör förvaras i<br /> lager minst fem år före upparbetningen”, säger Mesjkov. ”Det finns gott<br /> om platser i vårt land för upparbetning och slutförvaring.”</p> <p>”Vi har gott om tid för att utveckla de bästa tekniska metoderna”, säger<br /> professor Sidorenko. ”Vi har kommit mycket långt, men anläggningarna<br /> ska vara ekonomiskt fördelaktiga. Så länge vi har gott om uran är upparbetningen<br /> inte särskilt aktuell. När efterfrågan i hela världen blir större än<br /> tillgången, då blir det livsviktigt både med upparbetning av använt kärnbränsle<br /> och att använda bridreaktorer. Vi är realistiska om vi säger att de<br /> flesta länder kommer att använda vanliga lättvattenreaktorer under 1990talet.<br /> Men det tar årtionden att helt omorganisera energiförsörjningen i ett<br /> land.”</p> <p>Beträffande alternativa energikällor har man samma inställning som experterna<br /> i andra länder: kärnkraften behövs och man måste använda den.</p> <p>Vi frågade också om de stora olyckor som påstods ha förekommit bl. a.<br /> vid bridreaktorn i Dimitrovograd.</p> <p>”När vi för två år sen reste i USA kunde vi läsa i tidningarna där att 350<br /> personer dödats vid en explosion i bridreaktorn i Sjevtjenko (i Kazachstan).<br /> Det enda vi kunde svara folk som frågade var att det i alla händelser<br /> inte kunde vara en reaktorexplosion. När vi kollade med vår ambassad i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Washington fick vi veta att hela historien var lögn från början till slut. Två<br /> månader senare kom US A-forskare enligt ett tidigare uppgjort program till<br /> Sjevtjenko och kunde på ort och ställe konstatera att presshistorierna<br /> byggde på fria fantasier. Våra kolleger i USA säger att sådana uppgifter är<br /> vanliga. Det var ett slag riktat inte mot oss utan mot bridreaktorn. Vi tror<br /> att det är en uppgift för oss alla att avslöja sådana uppgifter. Under de snart<br /> 25 år som kärnkraften varit i bruk i vårt land har inga allvarliga olyckor<br /> inträffat. Den internationella kontrollen är för övrigt så utomordentligt<br /> effektiv att det inte skulle gå att dölja en olycka.”</p> <p>Vi återkommer till upparbetningsproblemet. I Sovjetunionen har man<br /> framför allt ekonomiska synpunkter på den. I dagens läge kostar upparbetningen<br /> ganska mycket. Det krävs minst 1 000 ton använt kärnbränsle per år<br /> för upparbetning i en ekonomiskt godtagbar skala. Morozov kommenterar<br /> KBS-projektet och menar att det måste bli onödigt dyrbart. ”Jag känner<br /> bättre till den västtyska metoden som imponerar mycket på mig..” Men<br /> eftersom det radioaktiva avfallet under de första decennierna avger mycket<br /> värme, finns det i Sovjetunionen forskare som anser att man borde<br /> framställa säkra behållare och inte slutdeponera avfallet förrän man utnyttjat<br /> denna värme.</p> <p>Professor Morozov slutar vår diskussion med följande anmärkning:</p> <p>”Ni svenskar har liksom vi en vacker natur. För att bevara denna natur<br /> behöver vi kärnkraften, som är den renaste kraften, den som minst skadar<br /> miljön.”</p> <p>Kärnkraftens säkerhetsproblem</p> <p>Allunionella värmetekniska forskningsinstitutet grundades 1921 på initiativ<br /> av Lenin. Det sorterar under ministeriet för energi och elektrifiering<br /> och har 4000 anställda, därav 2 500 i Moskva. Stora filialer finns i Ural och<br /> Sibirien.</p> <p>”Vårt institut deltog mycket aktivt i konstruktionen av den första reaktorn<br /> i Lovisa i Finland”, berättade institutets vice direktör Vladimir Rubin<br /> vid vårt besök. En av institutets huvuduppgifter är att prova ny utrustning<br /> för kärnkraftsanläggningar. ”Vi utarbetar olika tekniska lösningar för industrin.<br /> Tredje uppgiften är forskning beträffande användningen av de<br /> installationer som redan är i bruk.”</p> <p>Gaserna från kärnkraftverken är det största problemet under driften.<br /> När det gäller de nya reaktorerna har man fått ner detta utsläpp till en 300del<br /> av det tillåtna. För kokarreaktorerna t. ex. i Tjeckoslovakien är utsläppen<br /> en 15-del av det tillåtna. ”Det finns en fruktbar teknisk idé för att<br /> ytterligare reducera utsläppet.” Bestrålningsdosen från naturliga källor,<br /> alltså den s. k. bakgrundsstrålningen, växlar i Sovjetunionen mellan 40 och<br /> 200 millirem om året. Utsläppen i närmaste omgivningen av kärnkraftverken<br /> är så ringa att man kunnat dra slutsatsen att man inte haft någon<br /> påverkan på miljön. En tid före igångsättningen av första reaktorn i Novo</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>voronesj 1964 gjorde man mycket omfattande mätningar av bakgrundsstrålningen<br /> i området. Just 1964 minskade radioaktiviteten - det var en<br /> följd av att kärnvapenproven i atmosfären hade upphört! Nu har man en<br /> förhöjning på kurvorna efter varje kinesiskt kärnvapenprov.</p> <p>”Om man betraktar kärnkraften som ett alternativ, bidrar den till att<br /> miljön blir renare”, säger Rubin. Dessutom är det uppenbart att den<br /> betyder en utradering av olyckorna i arbetet. För ett koleldat värmekraftverk<br /> på 1 000 MW räknar man med att det förekommer 2 å 5 dödsolyckor<br /> per år. Det finns ingen möjlighet att ens teoretiskt beräkna olycksfallsriskerna<br /> för kärnkraften, eftersom det inte förekommit en enda dödsolycka<br /> eller svårare olycka någonstans i världen i samband med kärnbränslecykeln.</p> <p>Vad ämnar man göra med uttjänta kärnreaktorer i Sovjetunionen? Den<br /> farligaste delen är själva härden. ”Denna fråga har vi inte studerat så noga<br /> ännu”, säger Rubin. ”Men kamrater från det här institutet studerar det<br /> tillsammans med kolleger från andra länder. Vi hade ett liknande fall i<br /> Novovoronesj. I en av reaktorerna måste man byta ut en stor och viktig<br /> del. Med Qärrmanövrering styckade man den och tog ut den och begravde<br /> den på säker plats. Så kommer förmodligen att ske med hela reaktorhärdar.<br /> Byggnaden kan användas för en annan reaktor eller för annat ändamål.”<br /> När man nu bygger nya kraftverk planerar man in demonteringen.</p> <p>Besök i Novovoronesj</p> <p>Staden Novovoronesj har växt upp i anslutning till kärnkraftverket och<br /> ligger några mil från Voronesj, 600 km söder om Moskva. Kärnkraftverket<br /> ligger vid Don. Den första reaktorn har varit i drift sedan 1964. Ytterligare<br /> tre reaktorer är nu i drift, och den femte - på 1 000 MW - var vid vårt<br /> besök i det närmaste färdig och beräknades gå i drift i början av 1979.<br /> Dessutom kommer man under 1979 att börja bygga ett värmekraftverk<br /> nära Voronesj för att försörja staden med värme. Medan utsläppet av<br /> radioaktiva gaser från ett kärnkraftverk är mycket obetydligt är utsläppet<br /> av sådana radioaktiva ämnen som radium och torium vid driften av koleldade<br /> kraftverk ett länge förbisett problem, sade partisekreteraren i Voronesjområdet.</p> <p>När den första reaktorn (220 MW) började byggas 1957 var det område<br /> där Novovoronesj nu ligger i det närmaste en ödemark. Man började med<br /> att bygga bostäder för arbetarna. Andra reaktorn (365 MW) gick i drift 1969<br /> och tredje och fjärde (vardera på 440 MW) 1971-1972. De två första<br /> betraktades som industriella försöksreaktorer. Alla är lättvattenreaktorer.</p> <p>Enligt planen skulle 1 kWh (kilowattimme) komma att kosta 0,7 kopek<br /> (mindre än 5 öre). Kostnaden för de fyra första reaktorerna har blivit 0,63<br /> kopek men beräknas komma att reduceras med ytterligare 25 procent i de<br /> värmekraftverk som planeras på åtskilliga håll i Sovjetunionen.</p> <p>I Novovoronesj har man diagram över radioaktiviteten från och med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_40"><p>20</p> </div> <div class="block ml_3"><p>året närmast före igångsättningen av den första reaktorn. ”Vanligt mineralvatten<br /> har högre radioaktivitet än vattnet i Don nedanför Novovoronesj”,<br /> säger Sedov, direktör för hela anläggningen.</p> <p>Man har två kontrollinstitutioner. Den ena arbetar med dosmätning<br /> inom företaget, den andra kontrollerar den yttre miljön - inklusive mjölk,<br /> fisk etc. - upp till 50 km från verket. I praktiken är utsläppen från de fyra<br /> reaktorerna ett tusen gånger mindre än den tillåtna mängden, som även<br /> den är mycket restriktiv. Inga allvarliga incidenter har någonsin förekommit<br /> i driften. Deponeringen av föråldrad radioaktiv materiel är principiellt<br /> inte annorlunda än slutförvaringen av radioaktivt avfall. När en reaktor<br /> blir föråldrad, får man skära härden i bitar. ”Det är ett tekniskt problem.”</p> <p>”Den bästa lösningen skulle vara kärnenergi utan radioaktivitet”, säger<br /> Sedov. Men vissa kretsar i den kapitalistiska världen bekämpar kärnkraften<br /> för fredligt bruk och tycks strunta fullständigt i de kärnvapenlager och<br /> kärnvapenfabriker de har inpå knutarna. ”Varför är de inte oroade av<br /> neutronbomben? Dess syfte är ju att åstadkomma mesta möjliga radioaktivitet.”</p> <p>Vi fick tillfälle gå igenom den femte reaktorn och åka upp till kupolen<br /> med byggnadshissen. Reaktorn är den första med en effekt på 1 000 MW,<br /> som kommer att serietillverkas vid ATOMMASH-fabriken i Volgograd.<br /> Säkerhetskraven har skärpts ytterligare. En speciell skyddskapsel av polyetylen<br /> (?) isolerar grundplattan, vars undre yta ligger två meter under<br /> grundvattennivån. Kapseln får inte stå under tryck - därför finns ett röroch<br /> pumpsystem för att ständigt pumpa ut det vatten som kan sippra in. En<br /> annan nyhet för sovjetiska lättvattenreaktorer är inneslutningen (the containement)<br /> - en gastät yttre mantel vars mest iögonfallande del är den<br /> yttre 130 cm tjocka betongmuren.</p> <p>Alternativa energikällor</p> <p>De alternativa, ”flödande”, förnyelsebara energikällorna har blivit populära<br /> slagord i den politiska debatten här och i andra länder. Genom de<br /> nya stora statliga anslagen till forskning och utveckling i bl. a. USA har de<br /> också blivit intressanta för monopolkapitalet. USA-tidskriften Business<br /> Week ägnade huvudartikeln i sitt nummer för den 9 oktober 1978 åt ”den<br /> kommande högkonjunkturen för solenergi”. Shell, Exxon (Esso), Mobil<br /> Oil och andra oljegiganter samt bl. a. Westinghouse har, enligt International<br /> Herald Tribune (17/10 1978), köpt redan etablerade solenergiföretag eller<br /> grundat egna sådana.</p> <p>Den hittills viktigaste varianten av solenergin (i vidare mening) är givetvis<br /> vattenkraften, som i Sverige svarar för omkring 60 terawattimmar (60<br /> miljarder kilowattimmar) om året men som, även om den blir mycket mera<br /> utbyggd än nu, kommer att fylla en gradvis minskande del av världens<br /> ständigt stegrade energibehov.</p> <p>Hur ser man i Sovjetunionen på de förnyelsebara energikällorna? En</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p>mycket auktoritativ artikel om deras roll som ”reserver för folkhushållningen”<br /> publicerades i partitidskriften Kommunist nr 2 1976. I nr 1 samma<br /> år innehöll Kommunist en stor artikel under rubriken ”Energiförsöijningen<br /> — problem och perspektiv” av akademiledamoten V Kirillin, ordförande<br /> i Sovjetunionens ministerråds statliga kommitté för vetenskap och<br /> teknik.</p> <p>Ansträngningarna att utnyttja solenergin och jordvärmen för elkraftproduktion<br /> i stor skala måste inriktas på principlösningar som garanterar<br /> godtagbara tekniska-ekonomiska värden, skrev Kirillin. ”Vad beträffar<br /> solenergins och jordvärmens användning i liten skala, t. ex. solenergi för<br /> att avsalta vatten på betesmarker, värma vatten, torka frukt o.d. eller<br /> jordvärmekällor för uppvärmning, så finns det acceptabla lösningar och<br /> arbetet måste inte bara fortsätta utan också breddas.” Beträffande sådana<br /> energikällor som vinden eller tidvattnet saknas f. n. lösningar som ”från<br /> teknisk-ekonomisk synpunkt är acceptabla för stor energiproduktion”.</p> <p>Vi fick i Moskva i Statliga forskningsinstitutet för energifrågor en mycket<br /> utförlig orientering av några av de främsta sovjetiska experterna på<br /> solenergi, vind och jordvärme. Institutets direktör V. I. Levitov inledde<br /> med en bred översikt.</p> <p>Institutet är ett av de äldsta i Sovjetunionen. Det var detta institut som<br /> ledde genomförandet av Lenins berömda GOELRO-plan för Rysslands<br /> elektrifiering. Nu arbetar man bl. a. med problemet att minska strömförlusterna<br /> vid kraftöverföring på stora avstånd, som f. n. uppgår till 7,5 procent,<br /> dvs. 90 terawattimmar om året. Solenergins utnyttjande har man studerat<br /> sedan 1920-talet. ”Jag vill tillägga att vårt land har områden där solen lyser<br /> intensivt nästan hela året”, sade Levitov.</p> <p>”Man tror att solenergin är billig”, sade Jurij Malevskij. ”Det är ett stort<br /> fel. När kol ligger underjorden är det billigt, men när man börjar bryta det<br /> blir det kostnader. Det är samma sak med solenergin. I dagens läge krävs<br /> stora kostnader. Energitätheten är ganska liten. Vi kan inte säga att vi står<br /> nära den mest fördelaktiga lösningen.”</p> <p>Ett trettiotal organisationer arbetar med dessa problem i Sovjetunionen.<br /> Solkollektorn är den viktigaste anordningen. Man visade med diabilder ett<br /> stort antal solinstallationer, ett pionjärläger på 56:e breddgraden (samma<br /> som Moskva), ett hotell för 200 personer på Krim, ett trevåningshus i<br /> Turkmenistan och andra s.k. mikroenergianlägningar för varmvattenberedning,<br /> luftkonditionering och även för elproduktion på platser där man<br /> inte har anknytning till elnätet.</p> <p>De senaste 25 åren har man arbetat mycket med jordvärmeanläggningar.<br /> F. n. finns endast ett geotermiskt kraftverk (4 MW) - på Kamtjatkahalvön.<br /> Man planerar att bygga nya kraftverk där, vart och ett med en effekt på 100<br /> och 200 MW. En halv miljon människor i Sovjetunionen får sina bostäder<br /> försörjda med värme från jordvärmesystem. ”Tyvärr finns inte fullständiga<br /> uppgifter om de globala jordvärmeresurserna, men även om de är fem</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_40"><p>22</p> </div> <div class="block ml_3"><p>gånger större än de nu kända, kan de inte ge ett väsentligt bidrag till<br /> jordens energiförsörjning. Om man kunde utvinna värme ur jordens hårda<br /> lager på ett ekonomiskt sätt, skulle detta kunna bli en mycket viktig källa<br /> för energiförsörjningen.”</p> <p>Redan 1933 tog man i Sovjetunionen i bruk det första vindkraftverket på<br /> 100 kilowatt. Man producerar vindkraftverk av denna kapacitet särskilt för<br /> jordbruket. I vissa områden av Sovjetunionen har man mer eller mindre<br /> kraftiga vindar fem sex tusen timmar om året. Ett av målen för CYKLON,<br /> den avdelning som leder forskningsarbetet om vindenergin, är att få fram<br /> vindkraftverk på en kapacitet mellan 1 och 5 MW. ”Vårt partis allmänna<br /> politik är att förkorta tiden mellan forskning och användning”, säger<br /> avdelningschefen Boris Tarnizjevskij.</p> <p>Samtliga understryker att de förnyelsebara energikällorna för överskådlig<br /> tid måste betraktas som komplement till de stora nu använda energikällorna<br /> och att de framför allt har betydelse för många avlägsna, isolerade<br /> platser. De avböjer att yttra sig kategoriskt till vår fråga om ett verkligt<br /> genombrott kan väntas för forskningen på något av dessa områden.</p> <p>Enligt de närvarande experterna skulle vindenergin år 2000 kunna svara<br /> för 7 procent av hela energibehovet i Sovjetunionen, solenergin för 1,5<br /> procent och den geotermiska energin (jordvärme) för 10 procent, totalt<br /> 18,5 procent. ”Men detta är mycket, mycket optimistiskt, det maximala av<br /> det maximala”, säger Levitov. Också 10 procent torde vara för optimistiskt,<br /> och då har man ändå en snävare definition för den totala energiförbrukningen<br /> än den vi använder i Sverige (vilken inbegriper även bl. a.<br /> bensin för bilar, lastbilar etc.). Men även om de skulle ge endast 5-6<br /> procent är det givetvis ett ansenligt tillskott i Sovjetunionens väldiga<br /> energibudget.</p> <p>Vår sista fråga: Vad ska ni i Sovjetunionen använda som motorbränsle<br /> när oljan tar slut?</p> <p>Partiorganisationens sekreterare vid institutet svarade kort och utan<br /> ringaste tvekan: ”Väte!”</p> <p>I Charkov har man konstruerat en bil för vätedrift. Men för att elektrolysera<br /> vatten och producera väte krävs stora mängder energi. Man räknar<br /> med att den termonukleära syntesens (fusionskraftens) problem ska lösas.<br /> ”Termonukleära kraftverk kommer att producera väte i obegränsade<br /> kvantiteter.”</p> <p>Bridreaktorer</p> <p>Naturligt uran är sammansatt av 0,7 procent uran-235 och 99,3 procent<br /> uran-238. I de vanliga lättvattenreaktorerna utnyttjas endast uran-235 och<br /> den relativt obetydliga mängd plutonium som under driften bildas av uran238.<br /> Uran-235 måste anrikas till 3-4 procent. Det kan då enbart eller<br /> tillsammans med plutonium användas som bränsle i lättvattenreaktorer. I<br /> stort sett blir alltså de 99 procent som utgörs av uran-238 till ingen nytta.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I bridreaktorn används blandat bränsle: 15-20 procent plutonium samt<br /> 80-85 procent naturligt (icke-anrikat) uran.</p> <p>”Brid” är en försvenskning av engelskans ”breed”, som betyder frambringa,<br /> alstra. Under bridreaktorns driftsprocess alstras inte bara elkraft<br /> och värme. Samtidigt förvandlas en betydande del av uran-238 till plutonium-239<br /> (88 procent) och plutonium-240, som båda kan användas som<br /> reaktorbränsle. (Det plutonium som framställs i speciella reaktorer direkt<br /> för kärnvapen måste innehålla minst 94 procent plutonium-239.).</p> <p>I bridreaktorn omvandlas uran-238 till klyvbart plutonium i en sådan<br /> utsträckning att energiutnyttjandet av det naturliga uranet blir bortåt 100<br /> gånger större än i vanliga lättvattenreaktorer. Bridreaktorerna, även kallade<br /> snabbreaktorer, producerar alltså inte bara energi utan också bränsle<br /> för kärnkraftens behov. De producerar med andra ord mer bränsle än de<br /> använder.</p> <p>Sovjetunionens 25:e partikongress 1976 behandlade utförligt frågan om<br /> energiförsörjningen och det vetenskapliga-tekniska samarbetet inom SEV<br /> även på detta område. I sitt sluttal inför kongressen den 5 mars sade<br /> Leonid Brezjnev att kraftindustrin 1980 skulle producera 1 340 å 1 380<br /> terawattimmar (miljarder kilowattimmar) elektricitet. Planen var bl.a.:<br /> ”Att ge prioritet åt utvecklingen av kärnkraftsindustrin i den europeiska<br /> delen av Sovjetunionen. Att påskynda konstruktionen och igångsättandet<br /> av bridreaktorer. Att börja inledande arbete på användningen av kärnkraft<br /> för uppvärmning.”</p> <p>Sovjetunionen har som tidigare nämnts tre bridreaktorer, varav två är i<br /> drift och den tredje är i det närmaste färdig att ta i drift:</p> <p>1. BOR-60, även kallad BN-60 (där BN är förkortningen för ryskans ord<br /> för snabba neutroner) vid Dimitrovograd 150 km från Uljanovsk, Lenins<br /> födelsestad. Den är i drift sedan december 1969.</p> <p>2. BN-350 i Sjevtjenko i Kazachstan, som är i drift sedan 1973. Professor<br /> Dimitrij Protsenko berättade för oss att man utgått från erfarenheterna från<br /> BOR-60, bl. a. beträffande bränsleblandningen. Med tanke på avsaltningsbehovet<br /> valde man en öde trakt i Kazachstan för denna reaktor. Den<br /> producerar el och värme. Det avsaltade vattnet - 120000 kbm per dag —<br /> används för att utveckla industrier och förse befolkningen med vatten. Nu<br /> är Sjevtjenko (uppkallad efter en av de stora ukrainska skalderna, som på<br /> tsartiden var förvisad till dessa trakter) en stor stad med ett grönskande<br /> landskap.</p> <p>3. BN-600 i Belojarsk ett 40-tal km från Sverdlovsk. Den tas i drift 1979<br /> eller 1980.</p> <p>Siffrorna uttrycker varje reaktors effekt i megawatt, men eftersom de<br /> producerar både elkraft och varmvatten är den verkliga kapaciteten större.</p> <p>I princip finns det ingen skillnad mellan de tre bridreaktorerna, säger<br /> professor Protsenko. I samtliga använder man natrium för kylning. Den<br /> definitiva bridreaktortypen kommer sannolikt att få en effekt på 1 500 MW,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>24</p> </div> <div class="block ml_4"><p>men det kan också tänkas att den får en större kapacitet. Bridreaktorerna<br /> är mera kompakta än lättvattenreaktorer med samma kapacitet och därför<br /> lättare att transportera. ”Storleken på lättvattenreaktorerna begränsas<br /> enbart av transportskäl.”</p> <p>Besök vid bridreaktorn i Dimitrovograd</p> <p>När vi uttryckte önskemål om att få besöka en bridreaktor, förlängdes<br /> vårt ursprungliga program med två dygn. Helst ville man att vi skulle<br /> besöka Sjevtjenko i Kazachstan för att med egna ögon se vilken utveckling<br /> av industri och miljö man satt igång med BN-350. Men flygvädret var dåligt<br /> och för att inte få en försenad hemresa föredrog vi att besöka BOR-60.</p> <p>Dimitrovograd ungefär 800 km öster om Moskva är en stad med 200000<br /> invånare. Där finns det stora forskningsinstitutet för atomreaktorer, som<br /> grundades för över 20 år sedan. Institutet har fyra huvuduppgifter:</p> <p>1. Utveckling av bridreaktorer.</p> <p>2. Utnyttjande av kärnkraften för värmeproduktion (Qärrvärme etc.).</p> <p>3. Forskning beträffande transuranerna för medicinska ändamål.</p> <p>4. Bränslecykeln för bridreaktorer.</p> <p>Institutets forskningsområde med fem forskningsreaktorer och bridreaktorn<br /> BOR-60 ligger endast 3 kilometer från själva staden, där den nya<br /> stadsdelen byggdes huvudsakligen för forskningsinstitutets stora personal.<br /> (Gamla stan fyller snart 250 år.)</p> <p>Forskningsinstitutets direktör Vladimir Tjukanov och bridreaktorns<br /> chef Anatolij Smimov stod till vårt förfogande under hela besöket. De<br /> berättade att man började mäta radioaktiviteten i området 1956, innan den<br /> första forskningsreaktorn sattes igång. Man har samma aktivitet nu utom<br /> när det görs kärnvapenprov i atmosfären i Kina!</p> <p>BOR-60 betecknas som en experimentreaktor. Syftet med den var att<br /> undersöka olika bränsletyper, tryck- och värmeprocesser,<br /> pumpanordningar, kylsystem etc. för att använda de erfarenheter man här<br /> får för utvecklingen av industriella bridreaktorer. Man har bedrivit forskningsarbete<br /> beträffande generatorer för BN-600. Man har ett livligt samarbete<br /> med andra socialistiska länder och även med forskare i kapitalistiska<br /> länder. Nobelpristagaren Glenn Seaborg hör till de många utländska besökare<br /> som varit här. Just nu bedriver man forskningsarbete för den bridreaktor<br /> på 1600 MW — BN-1600 - som kommer att påbörjas under nästa<br /> femårsplan.</p> <p>Som kylmedel används flytande natrium. ”Natrium är ett lite farligt<br /> material men det har mycket fina kvalitéer.” Trycket i bridreaktorn är<br /> förhållandevis lågt. Utrymmet i själva härden är litet i förhållande till<br /> reaktorns effekt. Elproduktion med bridreaktor är ekonomiskt fördelaktig.<br /> Av bränslet bränns 18 procent ut, men man brukar göra omladdning när 10<br /> procent av de tunga atomerna kluvits. En av huvuduppgifterna för BOR-60</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_42"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p>var att experimentera med olika bränsletyper för att få fram bästa möjliga<br /> bränsle för industriella bridreaktorer.</p> <p>”Säkerhetsfrågorna är alltid aktuella för oss, både teknologisk säkerhet<br /> och driftsäkerhet. Vi kan skryta med att ha genomfört experiment som är<br /> otänkbara med de stora reaktorerna. Våra experiment visar att bridreaktorer<br /> är mycket säkra beträffande spridning av radioaktivitet till omgivningen.<br /> Vi anser att bridreaktorerna har framtiden för sig.”</p> <p>Vi berättar om den bridreaktorexplosion i Sovjetunionen som en av de<br /> professionella i antikärnkraftskampanjerna i Sverige talat om i en diskussion<br /> den 19 oktober 1974. På ett foto taget av en amerikansk spionsatellit<br /> skulle man enligt denna historia ha sett att ett hus i anslutning till reaktorn<br /> hade försvunnit från en dag till en annan och att det sannolikt var resultatet<br /> av en explosion av natrium i kylsystemet. Denna historia har sedan berättats<br /> vidare av andra debattörer.</p> <p>Vladimir Tjukanov skrattade. Just denna historia hade han inte tidigare<br /> hört. ”Men jag kan ge ett annat exempel. När jag var i USA kunde jag läsa<br /> i alla tidningar att bridreaktorn i Sibirien hade exploderat. Det intressanta<br /> var att vi inte hade någon bridreaktor i Sibirien. Här har det inte varit<br /> någon explosion. Bridreaktorn kan göras lika säker som lätt vattenreaktorn.<br /> Natrium har ett mycket positivt drag genom att det kvarhåller radioaktiva<br /> kroppar. Bridreaktorerna är inte farligare än lättvattenreaktorerna. Men<br /> denna typ av reaktorer har utvecklats senare - därför har de inte kommit<br /> så snabbt i industriellt bruk. Utvecklingen av kärnenergin är beroende av<br /> bridreaktorns utveckling, om det inte ska bli bränslebrist. Oavsett hur stor<br /> tillgången på uran är ska man vara sparsam med det.”</p> <p>Antalet anställda på institutets forskningsområde med de fem forskningsreaktorerna<br /> och bridreaktorn är 3 500. Personalomsättningen är mycket<br /> låg — ungefär 4 procent om året mot 8 procent i Voronesjdistriktet och<br /> 17 procent i det distrikt som institutet tillhör. På forskningsavdelningen är<br /> personalomsättningen lägre än genomsnittet. ”Forskarna stannar.”</p> <p>Befolkningen i Dimitrovograd har för länge sedan glömt att bridreaktorn<br /> finns på nära håll, säger Tjukanov. I skolorna får man undervisning om<br /> kärnkraften, och massmedia ger objektiva skildringar.</p> <p>Två gånger om året stoppas bridreaktorn, men man har inte haft några<br /> längre oavsiktliga stopp.</p> <p>Elektriciteten den mest användbara energiformen</p> <p>”Med hänsyn till sin användning är den elektriska energin den mest<br /> mångsidiga och bekväma energiformen”, heter det i en mycket vackert<br /> illustrerad bok, Electrical and power engineering of the Soviet Union<br /> (Sovjetunionens elkraftsproduktion), som vi fick vid vårt besök i Ministeriet<br /> för kraftproduktion och Sovjetunionens elektrifiering. Viceministern<br /> F.J. Ovtjinnikov och några av avdelningscheferna tog emot oss och<br /> gav oss en översiktsbild av kraftförsörjningen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vattenkraften används sorn toppkraft. Den utgör mellan 20 och 30<br /> procent av den årliga förbrukningen. ”Kärnkraften är basenergi, därför att<br /> 1) den ger oss möjlighet spara olja och kol och 2) reaktorerna mår inte bra<br /> med täta förändringar i driften. Sprickor kan då uppstå i bränslepatronerna.<br /> I och för sig är det inte så farligt eftersom vattnet i första kretsen ändå<br /> är radioaktivt. Men om sprickor uppstår, försvåras arbetet. En uppgift för<br /> våra konstruktörer är att åstadkomma reaktorer som kan variera effekten<br /> under dygnet. Man vill göra det omöjligt för sprickor att uppstå. Idealet<br /> blir när man får en reaktor att fungera som en bilmotor, som man kan köra<br /> snabbt eller långsamt, stoppa och starta efter behov.”</p> <p>Om kärnkraftens säkerhetsproblem: ”Det är svårt att föreställa sig energins<br /> utveckling utan kärnkraft. Jag är säker på att fusionskraften hör<br /> framtiden till. Den kommer, man vet bara inte när. Men det skulle vara för<br /> optimistiskt att räkna med praktiska resultat under detta sekel. Bridreaktorn<br /> är vårt nästa perspektiv så länge vi inte är i stånd att producera<br /> fusionskraft. Oavsett vilka synpunkter man utgår från måste det bli ett<br /> utvecklat nät av kärnkrafts verk. Beträffande det radioaktiva avfallet kan<br /> jag berätta en sak. I början av 1978 besökte jag Finland och föreläste om<br /> kärnkraft. En arbetare sa: ’Vi får ju uran från berggrunden - vad är det för<br /> egendomligt med att förvara avfallet i berggrunden?’ De tekniska metoder<br /> som redan finns garanterar både driftsäkerheten och avfallsfrågornas lösning.<br /> Varför har vi inte i Sovjetunionen börjat upparbetning av använt<br /> kärnbränsle i industriell skala? Den tekniska sidan är löst. Nu är det en<br /> ekonomisk fråga. Hur mycket kostar det att bryta ett kilo uran och anrika<br /> det? Och hur mycket kostar det att framställa en kilo uran ur använt<br /> kärnbränsle? Det senare är betydligt dyrare. Ju längre det förvaras före<br /> upparbetningen, desto lättare är upparbetningen. men vi närmar oss sannolikt<br /> det ögonblick då kostnaderna blir lika stora. Det är dessutom omöjligt<br /> att tala om bridreaktorer i stor omfattning utan upparbetning i industriell<br /> skala. Från det använda kärnbränslet från bridreaktorer får man stora<br /> mängder bränsleplutonium - det är ju syftet med dem. Man kan jämföra<br /> med OPEC-länderna som sålde råolja. Samma gäller de länder som har<br /> omfattande urantillgångar. Det kan vara fördelaktigt för dem att använda<br /> uran utan att tänka på upparbetning och avfall. Men globalt är problemet<br /> aktuellt. Vi betraktar inte avfallet som något negativt. Eftersom avfallet är<br /> energirikt, kan man tänka sig att använda det för värmeproduktion. Där<br /> gäller det att finna lämplig förpackning.”</p> <p>Beträffande solenergi, vind etc.: ”Jag personligen anser att det är svårt<br /> att räkna med något betydande tillskott i energibalansen från så kallade<br /> alternativa energikällor. Lösningen ligger från min synpunkt i att bygga<br /> kärnkraftverk - jag talar nu om hela jorden.”</p> <p>Sovjetunionens totala elkapacitet är nu 217000 MW. 25:e partikongressen<br /> ställde en förändring i energibalansen som uppgift. Först och främst är<br /> man inriktad på att spara olja. Men kol har man gott om. Därför är det</p> </div> <div class="block ml_36" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>27</p> </div> <div class="block ml_4"><p>fördelaktigt att bygga kolkraftverk i asiatiska delen och kärnkraftverk i den<br /> europeiska. Hela energivolymen kommer att fördubblas till 1990.</p> <p>Samkörningsnätet omfattar nu 90 procent av hela elenergiproduktionen<br /> - omkring 200000 MW. Under 1979 kommer samkörningsnätet i SEVländerna<br /> - det kallas MIR (fred) — att sättas i bruk. ”Alla kraftverk från<br /> Berlin till Ulan Bator ska förenas.”</p> <p>Några avslutande anmärkningar</p> <p>1 ministeriet för kraftproduktion och Sovjetunionens elektrifiering finns<br /> ett väldigt kontrollrum där den buktade långväggen upptar hela Sovjetunionens<br /> samkörningsnät med alla kraftverk utmärkta med fyrkantiga lysknappar.<br /> Vid vart och ett av de tre kontrollbord sitter en jourhavande<br /> tekniker, som på väggen kan följa energiproduktionen på hela denna sjättedel<br /> av jorden och i varje särskilt ögonblick kan ta fram på sin TV-skärm<br /> vilken datauppgift han önskar om ett givet kraftverks energiproduktion i<br /> just detta ögonblick, totalkonsumtionen av elektricitet i hela Sovjetunionen<br /> i detta ögonblick eller vilken annan detalj- eller helhetsuppgift han<br /> önskar. Snart kommer samkörningsnätet för hela det europeiska SEVområdet<br /> samt Mongoliet att betyda inte minst en stor effektivisering av<br /> hushållningen med kraftresurserna.</p> <p>Elkraftproduktionen per capita har i Sovjetunionen sedan länge varit ett<br /> högt utvecklat lands. Utvecklingen av energiteknologin och kraftproduktionen<br /> var, som man i många sammanhang framhöll, möjlig genom<br /> planhushållningen och genom att man valde de mest avancerade framgångslinjerna<br /> då man bestämde landets teknologiska politik: koncentration<br /> och centralisering av elkraftsproduktionen, kombinerad produktion av<br /> elektricitet och värme, användning av de mest effektiva energiresurserna,<br /> omfattande användning av vattenkraften, en målmedveten satsning på<br /> kärnkraften både före och efter 1954 (då man startade världens första<br /> kärnkraftsreaktor) osv.</p> <p>Vi hade under vår resa inte tid att studera MHD-generatorerna, som<br /> man kallar morgondagens kraftverk. MHD betyder magnetohydrodynamisk.<br /> Till skillnad från vanliga kraftverk, där verkningsgraden är 40 procent<br /> och inte kan bli högre, når MHD-generatorerna en effektivitet på 50<br /> och på längre sikt 60 procent, vilket skulle innebära en bränslebesparing på<br /> 20 å 40 procent och därmed en mycket billigare ström än nu. Vi hade heller<br /> inte tillfälle orientera oss om Tokamak-teknologin, dvs. forskningarna som<br /> man gör (i samarbete med bl. a. amerikanska och svenska forskare) för att<br /> lösa den styrda termonukleära processens problem, dvs. fusionskraftens<br /> problem. Dessa två utvecklingslinjer kommer, när de resulterat i industriella<br /> lösningar, att revolutionera energiproduktionen.</p> <p>Vi har också i denna vår rapport måst förbigå de många samtal vi hade<br /> om Sovjetunionens ansträngningar att stärka NPT, icke-spridningsavtalet<br /> beträffande kärnvapen, få ett slut på kapprustningen och få till stånd en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2317</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_4"><p>allmän nedrustning, i första hand en nukleär nedrustning. Över ingången<br /> till kärnkraftverket i Novovoronesj står den devis sorn arbetarna vid första<br /> reaktorn formulerade: ”Måtte atomen bli arbetare, inte soldat!” Denna<br /> önskan hörde vi formulerad på olika sätt vid varje lunch och middag och<br /> även under våra diskussioner i kärnkraftsanläggningarna, forskningsinstituten<br /> och ministeriet för kraftproduktion och Sovjetunionens elektrifiering.</p> <p>Stockholm den 20 oktober 1978</p> <p>Rolf Hagel (k) Alf Lövenborg (k)</p> </div> <div class="block ml_29"><p style="text-align:right;">Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_2"><p> </p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 ROLF HAGEL apk 1 undertecknare 0 ALF LÖVENBORG apk 2 undertecknare G2022317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg mot_197879__2317.pdf 680996 pdf med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken https://data.riksdagen.se/fil/86584FFB-ACA3-4A26-90B3-A9636BAE13E0