3069010 G2022275 1978/79 2275 mot mot Motion 1978/79:2275 av Thorbjörn Fälldin m. fl. Motion Motion 2275 0 1979-03-26 00:00:00 2014-10-11 18:43:05 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. av Thorbjörn Fälldin m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022275/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022275 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022275 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Motion</p> <p>1978/79:2275</p> <p>av Thorbjörn Fälldin m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för<br /> skogspolitiken, m. m.</p> <p>Skogsmarken och våra skogstillgångar representerar för vårt land omistliga<br /> värden. Till grund för ett sådant konstaterande ligger inte enbart ekonomiska<br /> värderingar utan också skogarnas betydelse för landskapsbild och miljö samt<br /> deras värde som rekreationskälla för stora medborgargrupper.</p> <p>Vad först gäller skogens ekonomiska betydelse vill vi här endast kort<br /> konstatera att den i hög grad bidragit till det välstånd som utvecklats i vårt<br /> land. Produkter från skogsindustrin ger ett stort netto i vår utrikeshandel,<br /> vilket ger oss möjligheter att importera nödvändiga varor och material till<br /> annan industri. Ett fortsatt utnyttjande av skogsråvarorna i en effektivt<br /> arbetande industri är en förutsättning för att vi skall kunna bibehålla och<br /> ytterligare utveckla vår standard. Detta är i sin tur möjligt endast om vi<br /> genom målmedvetna åtgärder kan upprätthålla en hög produktion av<br /> värdefulla skogsråvaror och hushålla med tillgångarna så att vi får en jämn<br /> och uthållig avkastning.</p> <p>Perspektivet kan vidgas ytterligare. För stora delar av vårt land är den<br /> direkta och indirekta sysselsättning som skogsbruket ger helt avgörande för<br /> utkomstmöjligheterna. Den sysselsättning som skapas i skogsbruket är därtill<br /> utpräglat decentraliserad. Från regionalpolitisk synpunkt spelar därför vårt<br /> skogsbruk en mycket stor roll. Denna roll förstärks ytterligare om man<br /> beaktar att en betydande del av vårt jordbruk bedrivs i kombination med<br /> skogsbruk. En sådan samdrift är i många bygder en förutsättning för att en<br /> öppen landskapsbild, en decentraliserad jordbruksproduktion och ett decentraliserat<br /> boende skall kunna upprätthållas. Ett viktigt led i en aktiv<br /> regionalpolitik är därför en satsning på de areella näringarna. Vi har samtidigt<br /> den uppfattningen att det är enskilt skogsbruk som kan ge de bästa<br /> sysselsättningsmöjligheterna och som bäst kan ta till vara skogsmarkens<br /> produktionsförmåga. Vi vill erinra om att det nu är möjligt att fä statlig<br /> kreditgaranti vid nyetablering på en ren skogsfastighet, om särskilda skäl<br /> föreligger. Som särskilt skäl nämns regionalpolitiska motiv.</p> <p>Ytterligare en faktor bör beröras. Energiförsörjningen måste i framtiden i<br /> huvudsak baseras på förnybara energikällor. Med stor säkerhet kommer<br /> därför skogsråvaran att få ökad vikt som energikälla, bl. a. för bostadsuppvärmning.<br /> Det gäller då främst de ”sortiment” som i dag inte finnér<br /> rationell användning, dvs. i första hand virkesavfall och klenvirke/sly. Av<br /> värde att uppmärksamma i energisammanhang är vidare att nära hälften av<br /> skogsindustrins stora energiförbrukning hämtas från den skogliga råvaran.</p> <p>1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2275</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Skogsbruket och hela skogsnäringen arbetar i internationell konkurrens.<br /> Beroendet av konjunktur- och prisrörelser på den internationella marknaden<br /> för skogsprodukter är därmed uttalat och ofrånkomligt. Det är därför närmast<br /> meningslöst att formulera en skogspolitik utan att beakta detta förhållande.<br /> Vårt beroende av omvärlden är desto mera känsligt, eftersom nya områden<br /> med synnerligen hög produktionsförmåga för skog efter hand kan utnyttjas<br /> av en effektiv lokal skogsindustri. Den svenska skogsnäringen måste därför<br /> räkna med att arbeta i fortsatt hård konkurrens från andra länder och<br /> världsdelar.</p> <p>Även våra "gamla” konkurrenter uppträder mycket aktivt. Som exempel<br /> kan nämnas att den federala regeringen i Canada förbereder stöd till<br /> modernisering av skogsindustrin - motsvarande ca 850 milj. kr. - i form av ett<br /> 25-procentigt bidrag till företagens investeringskostnader. Även den skogliga<br /> råvaran föreslås få ökat stöd, bl. a. genom att avgifterna för avverkat virke<br /> avses minska med belopp som motsvarar utlagda kostnader för skogsvård.</p> <p>Här angivna förhållanden förvärras av att väsentliga ändringar i näringens<br /> arbetsvillkor ägt rum. Då utredningsuppdraget ursprungligen gavs till 1973<br /> års skogsutredning, var utgångspunkten att man befarade virkesbrist genom<br /> överavverkning och alltför snabb industriell utbyggnad. Virkespriserna var<br /> höga. Detta kom att spegla utredningens direktiv.</p> <p>I dag är problemen i näringen i många väsentliga avseenden de motsatta.<br /> Skogsnäringen håller på att långsamt återhämta sig efter två mycket svåra år.<br /> Industrins totala kapacitet har minskat. De senaste åren har avverkningarna<br /> återigen understigit tillväxten i våra skogar, och låga virkespriser pressar<br /> skogsbrukets lönsamhet. Dessa snabba och dramatiska svängningar kan ses<br /> som en konsekvens av näringens beroende av den industriella konjunkturutvecklingen.</p> <p>Med denna allmänna beskrivning har vi önskat stryka under skogsbrukets<br /> stora betydelse och att - som en konsekvens härav - utformningen av den<br /> framtida skogspolitiken är en fråga med stor räckvidd. Sett från dessa<br /> synpunkter är det en i flera avseenden ofullständig proposition som<br /> avlämnats. Det förhållandet har också satt tydliga spår i utformningen av<br /> förslagen till såväl ny skogsvårdslag som framtida stödformer.</p> <p>Ekonomiskt skogsbruk</p> <p>Skogsbruket är i grunden en ekonomisk hantering, som är beroende av<br /> ekonomiska lagar och industrins möjligheter att avsätta skogens produkter.<br /> Denna till synes självklara utgångspunkt kom inte tillräckligt tydligt fram i<br /> 1973 års skogsutrednings betänkande Skog för framtid (SOU 1978:6) och har<br /> ytterligare suddats ut i regeringens proposition.</p> <p>I betänkandet Skog för framtid angavs målet i vad gäller såväl produktionsåtgärder<br /> som skogsvårdslagens utformning närmast vara att åstadkom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ma största möjliga virkesproduktion. Detta kom klart till synes i de olika<br /> produktionsalternativ som utredningen presenterade. I propositionen anges<br /> bl. a. som motiv för den väsentliga förändring som görs i skogsvårdslagens<br /> första paragraf följande: ”Till grund för lagens centrala bestämmelser ligger<br /> således snarare biologiska kriterier än lönsamhetskriterier” (s. 53). Den<br /> förändring som vidtas är bl. a. att nuvarande bestämmelse att skogen skall<br /> skötas så ”ali tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes ” utgått.</p> <p>Från centerns sida vill vi kraftigt understryka att det inte är möjligt att på<br /> sikt tillvarata vare sig biologiska, naturvårdens eller de andra allmänna<br /> intressena som åsyftas i förslaget till ny skogsvårdslag 1 §, om inte<br /> skogsbruket är lönsamt. Detta hör bl. a. samman med att våra skogstillgångar<br /> inte är en naturresurs som bevaras intakt oberoende av hur den hanteras.<br /> Bakom skogstillgångarna ligger kontinuerliga ekonomiska insatser av skilda<br /> slag, och dessa måste fö ett ekonomiskt utbyte om de i längden skall kunna<br /> motiveras. Dagens skogstillgångar är sålunda ett resultat av uppemot 100 års<br /> arbete med skogsanläggning, skogsskötsel och markvård. Detta är fundamentalt<br /> från både nationalekonomiska och företagsekonomiska utgångspunkter.</p> <p>Vår slutsats är därför att varje form av målsättning för skogsbruket som<br /> inte beaktar de ekonomiska aspekterna blir till förfång för de vittomfattande<br /> samhällsintressen som skogsbruket har att tillgodose. Det finns dessutom<br /> skäl understryka att ett bortseende från lönsamhetsaspekter inte medför att<br /> t. ex. naturvårdens intressen kan tillvaratas på ett bättre sätt. Om man skapar<br /> regler som hindrar en upprepning av de avarter av skogsdrifter som det tyvärr<br /> finns exempel på och tillser att reglerna följs, kan man åstadkomma ett<br /> rationellt, ekonomiskt bedrivet skogsbruk som står väl i samklang med<br /> naturvårdens långsiktiga intressen. Det gäller inte minst det enskilda<br /> skogsbrukets brukningsformer.</p> <p>Om den långsiktiga lönsamheten läggs till grund för utnyttjande, vidmakthållande<br /> och utvecklande av våra skogstillgångar, är det möjligt att formulera<br /> kraven på en ny skogspolitik med beaktande av både önskemålen om en hög<br /> virkesproduktion och hänsynen till sysselsättning, ekologisk balans, naturvård<br /> och rekreation samt övriga allmänna intressen.</p> <p>Intensivt skogsbruk</p> <p>Olika ägarkategorier bedriver sitt skogsbruk efter delvis skilda förutsättningar.<br /> Utan att gå in på några egentliga jämförelser kan fastslås att, om<br /> samhället vill uppmuntra och stimulera ett omsorgsfullt bedrivet skogsbruk<br /> och beakta rekreationslivets och naturvårdens intressen, finns det all<br /> anledning att slå vakt om det enskilda skogsbruket, däribland främst de<br /> självverksamma skogsägare som bor i bygden och som därmed automatiskt<br /> får en samhörighet med den miljö som skogen bildar. Att det även inom<br /> enskilt skogsbruk finns ägare som inte fullt ut lever upp till sitt ansvar som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>markägare får inte undanskymma det faktum att den helt övervägande delen<br /> har visat en anpassningsförmåga och ett hänsynstagande till olika intressen,<br /> som är värda all uppmuntran och respekt. Genom de mindre brukningsenheterna<br /> har inte heller det av enskilda skogsägare bedrivna skogsbruket till<br /> någon väsentlig del kommit i konflikt med t. ex. miljö- och rekreationsintressena.<br /> Så berörde t. ex. den för några år sedan förda kalhyggesdebatten<br /> knappast alls enskilt skogsbruk.</p> <p>I denna speciella fråga vill vi understryka nödvändigheten av att alla<br /> skogsägarkategorier iakttar varsamhet och anpassar föryngringsytorna till<br /> terrängen. Det schematiskt bedrivna storskogsbruket står inte i samklang<br /> med de krav som bör ställas på ett ekologiskt välanpassat skogsbruk.</p> <p>Även i vad gäller den biologiska produktionen finns det åtskilliga fördelar<br /> förknippade med enskilt, ofta småskaligt skogsbruk. På fastigheter av den<br /> storlek som är vanlig i dagens Sverige ges goda möjligheter till intensiv<br /> skötsel och sådant intensivt tillvaratagande av markens produktionsförmåga<br /> som är angeläget från allmän synpunkt. Vi vill i detta sammanhang<br /> understryka vikten av att forskning och utveckling inriktas på maskiner och<br /> redskap för det småskaliga skogsbrukets behov.</p> <p>Genom den samverkan som under de senaste tre decennierna byggts upp<br /> och utvecklats inom skogsägarföreningarna har också nackdelarna med små<br /> spridda enheter till betydande del kunnat elimineras. Det finns därför all<br /> anledning för samhället att på skilda sätt understödja och stimulera denna<br /> samverkan. Den skapar förutsättningar för det enskilda skogsbruket att även</p> <p>i framtiden bedriva ett intensivt skogsbruk och därtill en möjlighet att i stora<br /> delar av landet kombinera jord- och skogsbruk på ett rationellt sätt.</p> <p>Det bör i detta sammanhang erinras om att skogstillståndet i landet för<br /> närvarande innebär följande genomsnittliga virkesförråd per hektar skogsmark:</p> <p>Domänverket 75 m3 sk/ha<br /> Bolagen 96</p> <p>Enskilda 113</p> <p>Övriga 100</p> <p>Samtliga 101</p> </div> <div class="block ml_4"><p>(Motsvarande skillnader mellan ägargrupperna föreligger också inom olika<br /> delar av landet - dvs. på jämbördiga marker.)</p> <p>För att erhålla högsta avkastning borde dessa virkesförråd ha varit större,<br /> både för de olika ägarkategorierna var för sig och totalt sett. Förhållandet<br /> belyser ändå på ett bra sätt skillnaderna - och möjligheterna. 1973 års</p> <p>skogsutredning har dragit slutsatsen ” att avverkningarna de närmaste</p> <p>årtiondena måste minska i statens skogar och att de knappast kan öka i<br /> bolagens skogar”. Föredraganden refererar detta och anför: ”Om den<br /> råvarutillförsel till industrin som jag tidigare har angett skall kunna komma<br /> till stånd, måste därför avverkningarna i de privata skogarna öka.”</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Från dessa synpunkter är det anmärkningsvärt att inte i propositionen<br /> ägnats någon uppmärksamhet åt vare sig det kombinerade jord- och<br /> skogsbruksföretaget eller den roll som enskilt skogsbruk spelar för att slå vakt<br /> om alternativa sysselsättningsmöjligheter i glesbygder. Detta är speciellt<br /> anmärkningsvärt med hänsyn till att sambandet jord och skog poängterades<br /> kraftigt i den proposition om jordbrukspolitiken som riksdagen antog<br /> 1977.</p> <p>Enligt centerns mening finns det all anledning för samhället att vid<br /> utformningen av skogspolitiken inta en positiv inställning till det enskilda<br /> jord- och skogsbruket på samma sätt som skett i fråga om jordbrukspolitiken<br /> och jordförvärvslagstiftningen. Detta är befogat inte minst därför att<br /> kortsiktiga ekonomiska intressen lätt gör att enskilt ägande i mindre skala kan<br /> komma i kläm. Det krävs därför en enhetlig och samlad politik på dessa<br /> områden. Mot den bakgrunden vill vi för vår del understryka att enskilt<br /> skogsbruk, bedrivet av självverksamma skogsägare gärna i kombination med<br /> jordbruk, är en mycket värdefull företagsform, som på olika sätt bör<br /> främjas.</p> <p>Sammanfattningsvis bör de övergripande målen för skogspolitiken vara</p> <p style="margin-left:12px;">- att stimulera till en hög och värdefull virkesproduktion, som ger underlag<br /> för en förädlingsindustri som både direkt och indirekt ger lönsamma<br /> arbetstillfällen,</p> <p style="margin-left:12px;">- att slå vakt om och främja ekologiskt anpassade bruknings- och avverkningsformer,<br /> som medför att våra skogar fortsättningsvis förblir attraktiva<br /> markområden för rekreation och naturvård med hänsyn tagen till skogarnas<br /> biologiska växtförlopp och de ekosystem där skogarna ingår,</p> <p style="margin-left:12px;">- att underlätta samspelet med andra arealbundna näringar, främst då<br /> jordbruket,</p> <p style="margin-left:12px;">- att stödja näringen och dess utövande genom att medge sådant arbetssätt<br /> och sådana arbetsformer att verksamheten stimuleras samt att undvika<br /> onödiga detaljföreskrifter och förhållningsregler.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:12px;">Ny skogsvårdslag</p> <p>Enligt centerns mening har förslaget till ny skogsvårdslag tre genomgående<br /> brister.</p> <p>Det gäller för det första den tidigare påtalade avsaknaden av en klart<br /> formulerad ekonomisk målsättning för skogsbruket. Avsaknaden härav har<br /> medfört att en rad av de följande paragraferna fått en utformning som inte<br /> minst för det enskilda skogsbruket kan leda till allvarliga konsekvenser. Man<br /> kan därtill befara att de kommande tillämpningsanvisningarna får en sådan<br /> utformning att de inte beaktar ekonomiska realiteter. Oklarheten beträffande<br /> det ”ekonomiska målet” har ej heller i propositionen kompenserats av något</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:12px;">1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2275</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ställningstagande till de produktionsaltemativ för skogsbruket som utredningen<br /> behandlat.</p> <p>Beträffande tillämpningsanvisningarna bör det i detta sammanhang påpekas<br /> att dessa bör utformas på ett sätt som gör dem lättförståeliga. De skall för<br /> sin tillämpning inte kräva detaljerade uppgifter om resp. bestånd eller<br /> fastighet. Det måste anses högst otillfredsställande om de tusentals fastighetsägare<br /> som har att underställa sig lagen och tillämpningsanvisningarna<br /> kommer att sakna möjlighet att uttolka innebörden. Klarhet och enkelhet<br /> måste här gå före detaljreglering.</p> <p>För det andra har lagutformningen fått en så allmän karaktär att den ger<br /> tillsynsmyndigheterna en alltför vidsträckt befogenhet vid sidan av den<br /> lagstiftande myndigheten. Även om det inte är möjligt att skriva en lag som<br /> utesluter behovet av tillämpningsföreskrifter, bör det vara möjligt att klarare<br /> precisera avsikten med en lagbestämmelse än vad som i flera fall är för<br /> handen i den nu föreslagna skogsvårdslagen.</p> <p>För det tredje är den föreslagna lagen sådan att praktiskt taget varje<br /> moment i ett skogsbestånds utveckling påverkas av en lagparagraf. Detta<br /> gäller såväl anläggning som skötsel och avverkning. Utrymmet för enskilt<br /> initiativ, och för variation, blir därför begränsat. I stället uppstår risk för<br /> likriktning och standardisering. Detta innebär stora risker inte minst från<br /> ekologisk synpunkt där mångformighet är viktig. Omfattningen av vissa<br /> paragrafer bör därför begränsas.</p> <p>De skogar som finns i vårt land är en tillgång som starkt bidragit till vårt<br /> välstånd. Alla människor har därmed haft glädje och nytta av den avkastning<br /> som skogen givit. Så kommer det att bli också i fortsättningen. Samtidigt får<br /> vi räkna med att skogens betydelse från naturvårdssynpunkt liksom även<br /> värdet för rekreationslivet kommer att tillta. Skogsvårdslagen skall ha till<br /> syfte att ge riktlinjer för den skogsvård som krävs för att skogarna skall kunna<br /> utnyttjas till allas bästa.</p> <p style="text-align:right;">1§</p> <p>Enligt vår mening bör 1 § i skogsvårdslagen inledas med en mening som<br /> anger huvudsyftet med skogsvårdslagen och den inriktning som skogspolitiken<br /> bör ges. Därmed uppnås också samstämmighet med naturvårdslagen.<br /> En sådan mening boränge att våra skogar är en tillgång som skall gesen sådan<br /> vård att den kan utnyttjas till allas bästa.</p> <p>Den i propositionen föreslagna formuleringen ”hög och värdefull virkesavkastning”<br /> tolkar vi så, att föredraganden avsett dels produktion av<br /> värdefulla virkessortiment, dvs. som regel barrvirke, dels att produktionen<br /> skall vara lönsam i den meningen att virkesavkastningen skall vara värdefull<br /> för producenten. Detta ger enligt vår mening en alltför vag innebörd av<br /> lönsamhetskriteriet.</p> <p style="text-align:right;">Vi vill i detta sammanhang erinra om föredragandens uttalande beträffande<br /> kyrkans skogar: ”För förvaltningen av det kyrkliga skogsbruket gäller</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>enligt 14 § lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord att förvaltningen<br /> skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på<br /> ekonomiskt bästa sätt.”</p> <p>Det bör i detta sammanhang också erinras om lydelsen iden instruktion för<br /> domänverket som nu gäller (SFS 1975:1021) och där det i 3§ angående</p> <p>verksamhetsmål sägs: ”Målet för verksamheten vid domänverket är att </p> <p>åstadkomma bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera<br /> ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat.” För både kyrkan<br /> och domänverket gäller alltså att det ekonomiska utbytet av skogsbruket ges<br /> en framskjuten plats. Detta bör gälla även för andra ägarkategorier.</p> <p>Vi förordar därför att i 1 § skrivs in att syftet inte enbart är hög och värdefull<br /> virkesavkastning utan även ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte.</p> <p>Vi anser att den av oss föreslagna formuleringen helt överensstämmer med<br /> andemeningen i såväl utredningen som propositionen.</p> <p>Liksom föredraganden anser vi att 1 § skall innehålla en mening om<br /> hänsynstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Vi utgår då<br /> ifrån att formuleringen inkluderar grundläggande miljö- och ekologisynpunkter,<br /> t. ex. klimatologiska förhållanden, vattenföring liksom landskapsbilden.</p> <p>Vi föreslår sålunda att 1 § skogsvårdslagen erhåller följande utformning:</p> <p>”Våra skogar är en tillgång som skall ges en sådan vård att den kan<br /> utnyttjas till allas bästa. Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt<br /> utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så, att den<br /> varaktigt geren hög och värdefull virkesavkastning samtett tillfredsställande<br /> ekonomiskt utbyte. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra<br /> allmänna intressen.”</p> <p>2 §</p> <p>I motiveringen till 2 § bör klarare preciseras vad som avses med formuleringen<br /> ”annat ändamål”. Det bör exempelvis framgå att skogbevuxen mark<br /> invid bebyggelse, allmänna vägar, sjöar m. m. i allmänhet skall betraktas som<br /> skogsmark och att produktionsmöjligheterna därmed skall utnyttjas på det<br /> sätt som anges i 1 §. Oklarheter i detta avseende kan lätt leda till att markens<br /> produktionsförmåga ej utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt och att den inte<br /> heller sköts så att den tillgodoser andra berättigade intressen.</p> <p>Gamla, igenvuxna hagmarker och liknande områden i anslutning till<br /> produktiva skogsbestånd innefattas normalt inte i begreppet ”annat ändamål”.<br /> Huvudprincipen bör vara att igenvuxna hagmarker betraktas som<br /> skogsmark.</p> <p>Andemeningen i detta avsnitt måste därför vara sådan och stå i sådan<br /> samklang med 1 § att skogsproduktionsaspekten beaktas - och tas till vara så<br /> långt detta är förenligt med markens användning ”för annat ändamål”.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>4 §</p> <p>I motiven måste det förhållandet klart framgå att beträffande skogsskydd(i<br /> första hand mot insekter) skall skogsvårdslagen alltid gälla. Det kan t. ex.<br /> uppkomma ett sådant förhållande att massförökning av skadeinsekter sker i<br /> ett område som avsatts/administreras med hjälp av naturvårdslagen. I<br /> sådana fall bör givetvis skogsvårdslagens bestämmelser angående insektshärjning<br /> gälla. Vi förordar att riksdagen uttalar att skogsvårdslagens bestämmelser<br /> om skogsskydd skall gälla före annan lag.</p> <p>Över huvud taget synes det anmärkningsvärt att i 4 § endast naturvårdslagen<br /> (1964:822) särskilt namngetts, medan alla andra lagar (bokskog,<br /> fornminnen, byggnadslag etc.) sammanfattats i uttrycket ”eller annan lag”.<br /> För att inte oklarhet skall råda om vilka lagar som avses, bör här samtliga de<br /> lagar särskilt anges som kan betraktas som speciallagar och där innebörden är<br /> att skogsvårdslagen ej skall tillämpas, i den mån den strider mot dessa<br /> lagar.</p> <p>5 §</p> <p>Specialmotiveringarna till 5 § bör förses med följande klarläggande.</p> <p>Av föredragandens motivering framgår att tillämpningsnormerna för<br /> bestånd enligt punkterna 1 och 3 ärolika. Av många skäl är det lämpligast att<br /> vid bedömningen av om ett bestånd är godtagbart eller ej använda samma<br /> bedömningsnorm. För bestånd enligt punkterna 1 och 3 bör enligt vår mening<br /> virkesförrådets storlek vara avgörande för huruvida beståndet skall anses<br /> vara godtagbart eller ej.</p> <p>Skyldighet att anlägga ny skog bör inträda, när beståndets virkesförråd<br /> nedgått till ungefär hälften av det förråd som med hänsyn till bonitet, trädslag<br /> och ålder har uppnåtts i den s. k. "bättre hälften” av våra skogar.</p> <p>I vad gäller den tid inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna skall det t. v.,<br /> så länge snytbaggefrågan inte är löst, vara möjligt för resp. skogsvårdsstyrelse<br /> att meddela generell dispens, innebärande att hyggesvila upp t. o. m. 3 år får<br /> tillämpas.</p> <p>Åtgärder enligt punkt 3 skall enligt propositionen vidtas inom skälig tid.<br /> Vid avgörande av sådana ärenden måste hänsyn tas till ekonomiska<br /> förutsättningar och till avsättningssituationen för aktuella virkessortiment.<br /> Därtill är det givetvis en förutsättning att budgetmedel fortlöpande står till<br /> förfogande, så att inte arbetet med restaureringen fördröjs av medelsbrist.</p> <p>7§</p> <p>I 7 § i propositionens lagförslag sägs: ”Föreskrifter om föryngringsmetod,<br /> markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i<br /> nämnda syfte meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen<br /> bestämmer.” Enligt vår mening är detta att gå alltför långt i detaljutformning.<br /> Skulle propositionens lagtext fastställas, får vi snart en av statsmakterna<br /> utfärdad skogskötselhandbok för Sverige. Lagen skall givetvis inte reglera de<br /> ”metoder” som skall användas i skogsbruket. Detta skulle vara främmande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>för svensk förvaltningspraxis och därtill hämma utveckling av nya metoder.<br /> Myndigheten skall sålunda inte kunna föreskriva metod utan endast de krav<br /> som samhället har på visst resultat.</p> <p>Departementschefen anger f. ö. på s. 28 i lagrådsremissen: ”Rent allmänt<br /> anser jag emellertid att en skogsvårdslag inte bör syfta till någon detaljreglering<br /> av det sätt, på vilket varje skogsägare skall sköta sin skog.”</p> <p>Även på s. 35 återkommer detta: ”Jag är emellertid inte f. n. beredd att<br /> förorda att det med stöd av bestämmelser ges detaljföreskrifter som i den<br /> utsträckning utredningen tänkt sig skiljer sig från de nu gällande.”</p> <p>Departementschefens egna uttalanden utgör här ett stöd för vårt förslag till<br /> formulering enligt följande:</p> <p>”Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder vidtas som kan<br /> behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och<br /> beskaffenhet i övrigt.</p> <p>Föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen<br /> bestämmer.”</p> <p>12 §</p> <p>Det måste framgå av specialmotiveringarna till 12 § att rätten att i viss<br /> omfattning avverka husbehovsvirke inte begränsas genom formuleringen.<br /> Sådan avverkning (av brännved, virke för fastighetsreparationer, stängselstolpar<br /> m. m.) sker ofta varje år på många fastigheter och inte alltid på det<br /> standardiserade sätt som kan uttolkas ur den föreslagna formuleringen.</p> <p>13 §</p> <p>Från produktionssynpunkt är det väsentligt att bestånd, som i förhållande<br /> till markens produktionsförmåga är dåligt bestockade, snarast omförs till<br /> växtliga bestånd. Ett sådant omförande får ej förhindras av 13 §. Därför bör<br /> paragrafen endast avse den bättre delen av befintliga bestånd. Hänsyn skall<br /> också tas till trädslag, skador, röta, dimensionsutveckling och luckighet.</p> <p>Av tillämpningsanvisningarna skall klart framgå vilka bestånd som<br /> paragrafen avser. Skogsägarna skall själva i de allra fiesta fall med ledning av<br /> tillämpningsanvisningarna kunna bedöma om ett aktuellt bestånd får<br /> avverkas eller ej.</p> <p>Skogsägare, som endast har bättre bestånd vilka ej uppnått lägsta<br /> slutavverkningsålder, skall ha möjlighet att hos skogsvårdsstyrelsen ansöka<br /> om att få avverka sådana bestånd. Detta kan vara motiverat i de fall<br /> skogsägaren är i behov av exempelvis inkomster eller husbehovsvirke. Det<br /> kan också förekomma att diameterutvecklingen i ett bestånd är så kraftig att<br /> beståndet av detta skäl bör få avverkas.</p> <p>Vi föreslår följande formulering av paragrafens inledning: ”Skog med hög<br /> slutenhet får inte utan särskilt tillstånd slutavverkas förrän den .”</p> <p>14 §</p> <p>Vi instämmer i vad gäller 14 § i departementschefens uttalande på s. 42 i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>lagrådsremisser!: ”Från ransoneringsbestämmelserna bör mindre fastigheter<br /> undantas.” Vi utgår från att härmed avses att ransoneringsbestämmelsen i<br /> framtiden ej skall omfatta mindre fastigheter än f. n. Detta innebär att<br /> bestämmelsen ej omfattar fastigheter mindre än ca 25 ha produktiv<br /> skogsmark. Vi förordar att riksdagen gör ett klarläggande uttalande på denna<br /> punkt.</p> <p>15 §</p> <p>1 specialmotiveringarna till 15 § bör det framgå att regeln med "kommun”<br /> för fastställande av brukningsenhet kan erfordra undantag i Norrland med de<br /> mycket stora kommuner som förekommer där.</p> <p>Naturvårdshänsyn</p> <p>21-29 §§</p> <p>Genom skogsvårdslagen vill samhället utforma ett regelsystem som avser<br /> att garantera att skogsbruket bedrivs med beaktande av en rad olika<br /> samhällsintressen, däribland dem som kan sammanfattas under begreppet<br /> naturvårdsintressen. Det nu presenterade förslaget uppfyller med de erinringar<br /> vi tidigare redovisat i huvudsak de krav man kan ställa i detta<br /> avseende.</p> <p>Naturvårdsfrågorna har under senare år kommit att inta en alltmer central<br /> ställning i skogsvårdslagstiftningen. Det gäller även i det nu presenterade<br /> förslaget till skogsvårdslag.</p> <p>I propositionen saknas dock en samlad analys av det naturliga samband<br /> som föreligger mellan skogsbruk och naturvård liksom av hur man i<br /> skogsvårdslagstiftningen och annan näraliggande lagstiftning bäst reglerar<br /> dessa frågor. En sådan analys borde också ha innefattat de konfliktsituationer<br /> som i dag anses föreligga mellan å ena sidan skogsbruket och å den andra<br /> sidan naturvårdens intressen.</p> <p>Inte minst med hänsyn till den oklarhet som f. n. råder beträffande<br /> tillämpningen av naturvårdslagstiftningen och dess ersättningsregler hade<br /> det varit starkt befogat att i detta sammanhang ta upp även dessa frågor till<br /> behandling, särskilt som sanktionsbestämmelserna beträffande hänsynen till<br /> naturvårdens intressen återfaller på just dessa regler.</p> <p>För vår del vill vi anföra följande:</p> <p>Ett aktivt skogsbruk förutsätter att markens virkesproducerande förmåga<br /> utnyttjas på bästa sätt. Det kan endast ske genom att skogen avverkas, att ny<br /> skog anläggs och att den ges en ändamålsenlig skötsel under tillväxtperioden<br /> fram till den tidpunkt då den nya skogen kan avverkas. Detta biologiska<br /> kretslopp, som självfallet avviker från det som helt orörd skog genomgår,<br /> innebär att de enskilda skogsbestånden och därmed skogslandskapet förändras.<br /> Det är något som måste accepteras och innebär heller inte något som kan<br /> anses negativt. Den som känner naturens lagar är medveten om att detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>biologiska kretslopp är ofrånkomligt och att det är så långsiktigt att<br /> människorna på våra breddgrader för enskilda bestånd knappast hinner följa<br /> det från början till slut.</p> <p>Från naturvårdssynpunkt har varje skede i skogens tillväxtcykel sitt<br /> speciella värde. Från dessa synpunkter är det dock angeläget att ålderssammansättningen<br /> varieras inom ett område, vilket bäst sker genom att ytorna<br /> för slutavverkning och nyplantering begränsas. Därigenom uppstår mindre<br /> risker för störningar i de ekologiska systemen. Genom att skogens karaktär<br /> förändras under dess tillväxtcykel påverkas också attraktiviteten för rekreationslivet.<br /> En anpassning av tekniken och skogsvårdsåtgärderna i övrigt är<br /> därför särskilt angelägen i skogar som har stor betydelse som rekreationsområden.</p> <p>Enligt vår uppfattning finns det skäl att tona ner den intressekonflikt som<br /> föreligger mellan aktivt, rationellt skogsbruk och naturvård inkl. rekreationslivet.<br /> Framför allt är det angeläget att markera att det är fråga om en konflikt<br /> mellan olika samhällsintressen och inte mellan enskilda eller grupper av<br /> människor. Det är viktigt och värdefullt att enskilda personer och organisationer<br /> engagerar sig i och på olika sätt söker ta till vara dessa olika intressen.<br /> Detta är en förutsättning för att en rimlig avvägning skall kunna komma till<br /> stånd. Inte minst organisationer på naturvårdsområdet gör värdefulla<br /> insatser. Det innebär dock inte att de som genom olika organisationer<br /> företräder naturvårdsintressen är mindre beroende än andra av vad våra<br /> skogar kan tillföra folkhushållet t. ex. i form av exportintäkter. På samma sätt<br /> gäller det att vi alla med stöd av allemansrätten kan utnyttja det rekreationsvärde<br /> som skogarna representerar och att vi också har glädje av den<br /> landskapsbild som skogarna formar.</p> <p>Vi delar helt den uppfattningen att hänsyn skall tas till bl. a. naturvårdens<br /> intressen vid skötseln av skogen. En sådan allmän varsamhet bör enligt vår<br /> mening iakttas överallt och ingå som ett naturligt led i den vardagliga skötseln<br /> av skogen. Det innebär också att tillsynen över detta naturvårdsarbete i den<br /> praktiska tillämpningen läggs i händerna på personal med praktisk skoglig<br /> utbildning och erfarenhet. Detta allmänna hänsynstagande är till fyllest i den<br /> helt övervägande delen av våra skogar som inte är att betrakta som<br /> närströvområden. Det innebär t. ex. att attraktiva bärmarker efter en tid inte<br /> längre lämpar sig för bärplockning och att man för söka sig till andra områden.<br /> Sådana ändringar som effekt av en avverkning måste vi acceptera, om målet<br /> för skogsproduktionen skall kunna uppnås. Våra skogar representerar hela<br /> skalan från områden där förstahandsmålet bör vara att få till stånd en lönsam<br /> skogsproduktion till tätortsnära skogar där specifika rekreationsintressen helt<br /> måste dominera. Lagstiftningen måste anpassas därefter.</p> <p>Det är också angeläget att skogsägare och andra som arbetar i skogen får<br /> information om vad som i det praktiska vardagsarbetet kan göras för att<br /> hänsynen till naturvården bäst skall kunna tillgodoses. Enligt vår uppfattning<br /> är ett levande intresse för naturvård hos dem som sköter skogen den bästa<br /> garantin för att den angelägna varsamheten skall iakttas. Detta levande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p>intresse finns nu hos många enskilda skogsägare, främst hos de självverksamma<br /> skogsägare som år från år kan följa skogens tillväxt och förändringar.<br /> Det är angeläget att detta intresse tas till vara och stimuleras. Bäst sker detta<br /> genom ett förtroendefullt samarbete mellan tillsynsmyndigheter och enskilda.</p> <p>I propositionen föreslås en skärpning av skogsvårdslagen i så måtto att man<br /> till nuvarande allmänna hänsynsregel (1 §) tar in ett bemyndigande för<br /> skogsvårdsstyrelsen att pröva när det är befogat att i det enskilda fallet<br /> meddela särskilt föreläggande, som vid försummelse kan medföra botes- eller<br /> vitesansvar (21 §). Den tidigare allmänna hänsynsparagrafen kompletteras<br /> alltså med sanktionsbestämmelser.</p> <p>Sanktionsbestämmelserna avses dock inte bli generella utan skall prövas i<br /> varje enskilt fall. I specialmotiveringen till 24 § anförs vidare att "skogsvårdsstyrelserna<br /> så långt möjligt skall söka åstadkomma rättelse genom anvisningar<br /> och råd till skogsägarna eller den annars ansvarige”. Föreskrifterna får<br /> vidare inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt<br /> försvåras.</p> <p>Indirekt kan regeringens förslag i skärpande riktning komma att påverka<br /> tillämpningen även av ersättningsreglerna för intrång till följd av hänsyn till<br /> naturvårdens intressen dels genom den avgränsning som föreslås i vad gäller<br /> begreppet skogsmark, dels genom den definition som ges begreppet bruknirtgsenhet<br /> (prop. s. 34-38 resp. 45). Vi återkommer till detta senare.</p> <p>Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker vi de här berörda<br /> ändringarna av skogsvårdslagen, vilka bl. a. innebär att man i enskilda fall<br /> kan meddela föreläggande som vid försummelse kan medföra botes- eller<br /> vitesansvar.</p> <p>Vi vill dock starkt understryka att sådana förelägganden bör ses som<br /> undantagsfall och att tillsynsmyndigheterna i första hand genom råd och<br /> anvisningar bör främja den enskildes ansvar i naturvårdsarbetet. Det är f. ö.<br /> väl dokumenterat att den enskilde markägaren liksom skogsarbetarkåren i<br /> övrigt har ett djupt rotat ansvar för skötsel och vård av naturen. All erfarenhet<br /> talar också för att frivilliga överenskommelser är att föredra framför<br /> förordnanden och diktat från myndigheternas sida.</p> <p>Vi vill därför också för vår del - liksom departementschefen - ansluta oss<br /> till Kommunförbundets uppfattning att kommunerna i högre grad än vad nu<br /> är fallet bör engageras i naturvårdsarbetet. Genom samråd mellan myndigheter<br /> och markägare på det lokala planet kan enligt vår erfarenhet många<br /> anledningar till konflikter förebyggas eller lösas på ett smidigt sätt. Detta<br /> gäller bl. a. de ersättningsfrågor som kan bli aktuella för naturvårdshänsyn<br /> utöver dem som är motiverade med tillämpning av den allmänna hänsynsregel<br /> n.</p> <p>Det är därför enligt vår mening angeläget att man i de tillämpningsanvisningar<br /> som kommer att utarbetas för 24 § i huvudsak utformar de s. k.<br /> hänsynsreglerna till vad som är förenligt med ett normalt ekonomiskt och<br /> biologiskt inriktat skogsbruk.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Krav därutöver, t. ex. påskönhetsskärmarav träd, viss trädslagsblandning<br /> i närheten av tätbebyggelse och längs s. k. turiststråk m. m. bör lösas i annan<br /> ordning. Det bör, som ovan framhållits, främst ske genom frivilliga<br /> överenskommelser, alternativt genom byggnadslagstiftningen (fastställd<br /> general-/områdesplan) eller naturvårdslagstiftningen (naturreservat). Liksom<br /> departementschefen finnér vi det angeläget att representanter för<br /> skogsbrukets organisationer ges tillfälle att medverka i utformningen av<br /> dessa tillämpningsanvisningar.</p> <p>Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts<br /> om ambitionsnivån i skogsvårdslagens regler i vad gäller naturvårdshänsyn.</p> <p>Införandet av sanktionsbestämmelser i skogsvårdslagens regler om hänsyn<br /> till naturvårdens intressen aktualiserar även frågan om ersättningsreglerna.<br /> Enligt regeringens förslag skall sådana föreskrifter inte kunna meddelas som<br /> avsevärt försvårar pågående markanvändning. Man anknyter därmed till de<br /> ersättningsregler som gäller för bl. a. naturvårdslagen - i de fall olika<br /> uppfattningar kan komma till uttryck om ambitionsnivån i ett visst<br /> föreläggande.</p> <p>Det bör här framhållas att naturvårdslagstiftningens ersättningsregler är<br /> mycket oklara. Detta har bl. a. lett till att naturvårdsverket ännu inte kunnat<br /> utfärda några tillämpningsanvisningar till dessa regler - trots att de antogs av<br /> riksdagen redan 1974.</p> <p>Tillämpningen av dessa regler försvåras ytterligare av att överprövningen<br /> av myndighetens beslut sker via tre skilda vägar, beroende på vilken paragraf<br /> man tillämpar. Besvär över beslut enligt naturvårdslagen (NVL) 19§ (naturvårdsområde)<br /> prövas av regeringen. Besvär över beslut enligt NVL 20 §<br /> (samrådsskyldighet) förs till kammarrätt och regeringsrätt, medan besvär<br /> över beslut enligt NVL 7 § (naturreservat) prövas av allmän domstol. Det<br /> sista gäller också regleringen av ersättningsfrågor vid motsvarande beslut i<br /> fastställd general-/områdesplan enligt byggnadslagstiftningen.</p> <p>Genom de splittrade besvärsreglerna har utvecklingen av en enhetlig<br /> rättspraxis i dessa frågor motverkats. Oklarheterna har också starkt försvårat<br /> det praktiska naturvårdsarbetet ute på fältet. Det är från rättvise- och<br /> rättssäkerhetssynpunkt djupt otillfredsställande att den enskilde under hot<br /> om straffpåföljd skall behöva arbeta under de oklara rättsregler som nu<br /> gäller.</p> <p>I den föreslagna skogsvårdslagen föreslås att besvär mot skogsvårdssty<br /> relsernas beslut skall föras hos skogsstyrelsen och därefter hos regeringen.<br /> Till raden av besvärsinstanser fogas nu alltså även skogsstyrelsen.</p> <p>Mot bakgrund av vad ovan anförts beträffande behovet att låta utveckla en<br /> enhetlig rättspraxis på detta område föreslår vi att besvär över<br /> skogsvårdsstyrelsens beslut beträffande naturvårdshänsyn, 21 och 27 §§, i<br /> stället skall prövas av allmän domstol, dvs. enligt de regler som f. n. gäller för<br /> beslut i motsvarande frågor enligt byggnadslagen (BL) 9 § och NVL 7 §.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Riksdagen bör därför besluta att 29 § ges följande tillägg: ”1 beslut vad galler<br /> förbud eller föreskrift enligt 21 § resp. 27 § p. 6 angående naturvårdshänsyn skall<br /> talan mot skogsvdrdsstyrelsens beslut dock prövas av allmän domstol. "</p> <p>Begreppen skogsmark resp. brukningsenhet</p> <p>I propositionen föreslås en viss precisering av begreppet skogsmark.<br /> Preciseringen utgör snarast en begränsning av begreppet skogsmark jämfört<br /> med vad som nu gäller (2 § samt prop. s. 34-38). I annat sammanhang (15 §<br /> samt prop. s. 45) föreslås att med brukningsenhet bör avses en ägares fastighet<br /> inom en kommun. Avsteg från denna regel skall kunna göras, om det är<br /> lämpligt med hänsyn till fastigheternas geografiska läge och arbetsmarknadsförhållandena.</p> <p>1973 års skogsutredning framhöll (s. 109) att avgränsningen av begreppet<br /> skogsmark i skogsvårdslagens mening har som enda syfte att ange på vilka<br /> marker lagens tvingande bestämmelser avses gälla. Utredningen tog dock<br /> därmed inte ställning till begreppet ”pågående markanvändning” sådant det<br /> ingår i t. ex. naturvårdslagstiftningen och den fysiska riksplaneringen. Något<br /> motsvarande förtydligande ges inte i det av regeringen redovisade lagförslaget.<br /> Vi förutsätter dock att departementschefen delar utredningens uppfattning<br /> på denna punkt samt att definitionen enbart är avsedd att gälla inom<br /> skogsvårdslagens tillämpningsområde, dvs. främst i vad gäller ransoneringsbestämmelserna.</p> <p>Med hänsyn till den roll dessa begrepp har eller kan komma att fö vid<br /> utvecklingen av rättspraxis i vad gäller ersättningsreglerna för intrång på<br /> grund av naturvårdshänsyn finner vi det angeläget att utskottet särskilt<br /> uttalar att det enda syftet med de föreslagna definitionerna av begreppen<br /> skogsmark resp. brukningsenhet avser skogsvårdslagens tillämpningsområde<br /> samt att de därför ej avses bli normgivande för annan - i detta<br /> sammanhang icke behandlad - lagstiftning, t. ex. naturvårdslagstiftningens<br /> ersättningsregler.</p> <p>Skogen som energikälla</p> <p>I propositionen har departementschefen inte berört skogen som energikälla.</p> <p>Enligt centerns uppfattning är detta anmärkningsvärt mot bakgrund av de<br /> ständigt ökande priserna på traditionell energi och när det gäller att formulera<br /> en målsättning för skogsbruket. Det är uppenbart att skogens roll som<br /> energikälla inom de närmaste åren kommer att öka. Det betyder att hela<br /> skogsskötselprogrammet kan behöva få en annan inriktning än den som såväl<br /> utredningen som departementschefen nu ger uttryck för. Det stora och<br /> ökande lövinslaget kan i en sådan situation inte vara en belastning för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>skogsbruket utan t. o. m. en favör. Undersökningar har gjorts i olika<br /> sammanhang om skogen som energikälla, bl. a. av projekt Helträdsutnyttjande<br /> och av skogsstyrelsens klenvirkesprojekt.</p> <p>Vi vill här peka på några av de områden där skogen kan utnyttjas som<br /> energikälla.</p> <p>Centern anser att energipolitiken måste inriktas på att systematiskt byta ut<br /> oljan mot andra energislag, främst inhemska förnyelsebara bränslen som ved,<br /> flis, biomassa, torv etc., och på utveckling av alternativa energikällor. En<br /> viktig princip är att utnyttja en större mångfald av energislag som finns inom<br /> landet och på så sätt nå större säkerhet och mindre sårbarhet än i dagens<br /> situation.</p> <p>Energiproduktion genom förnyelsebara energikällor kan ske i decentraliserad<br /> form, eftersom råvarorna är geografiskt väl spridda. Det gäller bl. a.<br /> olika former av biomassa. Vi kan uppnå positiva sysselsättningseffekter<br /> genom tillvaratagande av avfall, trädrester som nu lämnas kvar i skogen och<br /> genom utvinning av torv för energiändamål. Dessa energikällor blir alltmer<br /> ekonomiskt lönsamma. Om vi gör dessa insatser för att nyttiggöra träbränsle<br /> och torv innebär varje värmekalori en minskad oljeimport och positiv effekt<br /> på betalningarna gentemot utlandet.</p> <p>23 miljoner ha skogsmark, nära hälften av Sveriges landareal, används i dag<br /> för produktion av skogsprodukter. Exporten av skogsprodukter är av samma<br /> storlek som importen av oljeprodukter. Man kan därför på sätt och vis påstå<br /> att en mycket stor del av landets yta i dag brukas för att klara oljeförsörjningen.</p> <p>Inhemska bränslen, i första hand biomassa från framtida energiskogsodlingar,<br /> torv, skogsavfall, halm och vass samt också avfall från den<br /> urbaniserade och industrialiserade miljön, kan täcka en stor del av Sveriges<br /> energibehov framöver. Även ett fullt utbyggt energiskogssystem kommer på<br /> sin höjd att behöva mer mark än en fjärdedel av den mark som i dag används<br /> för skogsindustrins råvaruförsörjning. Det är mot den bakgrunden mycket<br /> anmärkningsvärt att regeringen nu tydligen avser att dra ned insatserna på<br /> utvecklingen av teknik för nyttiggörande av inhemska bränslen i Sverige trots<br /> allt tal om satsningen på förnyelsebara energikällor. Vi drar den slutsatsen att<br /> detta kan bero på att de inhemska bränslena är den enda energikällan som<br /> kvantitativt kan ersätta oljan till acceptabla kostnader. De inhemska<br /> bränslena utgör ett hot mot själva grundvalen i regeringens energipolitik med<br /> satsning på kärnkraft.</p> <p>Sverige har en internationellt redan erkänd verksamhet för forskning och<br /> utveckling av processteknik för inhemska bränslen. Det är också redan väl<br /> dokumenterat genom energikommissionens arbete och på annat sätt att<br /> inhemska bränslen kan ge synnerligen betydande tillskott till energiförsörjningen<br /> i framtiden. Senare utredningar i Sverige och utomlands har<br /> visat att energikommissionens uppfattning om framtida kostnader för<br /> biobränslen är alldeles för hög. Det nyligen producerade betänkandet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Energiskog anger en kostnad för biomassa levererad till ett värmeverk på<br /> nivån 170 kr./ton torrsubstans. Denna nivå harmonierar väl med inträngande<br /> analyser gjorda framför allt i USA. Det är tydligt att mycket talar för att<br /> biomassan inom en snar framtid kommer att ställa sig väsentligt billigare än<br /> importbränsle. Redan möjligheten av att en sådan kostnadsutveckling kan<br /> ske, som givetvis är av helt avgörande betydelse för Sveriges energipolitik,<br /> borde leda till mycket kraftfulla insatser över hela området från odling till<br /> nyttiggörande.</p> <p>Det finns i dag förbränningsanläggningar såväl för miljövänliga inhemska<br /> bränslen såsom ved som för mer besvärliga såsom hushållsavfall. Dessa nya<br /> eldningsanläggningar ger väsentligt renare rökgaser med stofthalter långt<br /> under angivna tillåtna nivåer och mer fullständig förbränning än de<br /> förbränningssystem som nu finns på marknaden. Det är fråga om kombinationer<br /> av pyrolys- och förgasningsprocesser samt slutförbränning i skilda<br /> steg.</p> <p>Första etappen i ett program för omställning av Sverige från olja till<br /> inhemska bränslen är givetvis ett införande av torv, skogsenergi och så<br /> småningom energiskog för produktion av värme och kraft, framför allt i<br /> mindre och medelstora anläggningar, med alla de fördelar i fråga om<br /> driftsäkerhet och låga totalkostnader som är förknippade med dispers<br /> energiproduktion. Här är de inhemska bränslena att se som direkta konkurrenter<br /> till kärnkraft och kärnvärme, olja och kol.</p> <p>Det finns stora möjligheter att ställa om i dag existerande reservkraftverk<br /> för företrädesvis oljeeledning till vedeldning. Detta kan ske på olika sätt,<br /> beroende på de speciella förutsättningar som gäller för varje enskilt kraftverk.</p> <p>I vissa större anläggningar kan systemet kompletteras med förgasningsanläggning.<br /> De arbeten som hittills utförts i Sverige - som har en ledande<br /> position på området - har visat att biobränslena är utomordentligt reaktiva<br /> och användbara för olika ändamål inom svensk processindustri. Denna<br /> reaktivitet ger en möjlighet till mer miljövänlig förbränning än förbränning av<br /> stenkol och olja. Ett nyttiggörande av de förnyelsebara råvarorna kan ske på<br /> flera vägar vid sidan om redan etablerade förfaranden, bl. a. genom extraktion.</p> <p>Den nuvarande produktionen av fiber inom skogsindustrin är på sitt sätt ett<br /> exempel på extraktion. Ligninet avlägsnas från veden och fibern separeras.<br /> Det förekommer i dag många andra liknande kemiska och mekaniska<br /> förfaranden för att extrahera eller separera värdefulla komponenter från<br /> växtbiomassa. Några exempel av särskilt intresse för Sverige skall nämnas<br /> här. Barrträd avger kåda som är en potentiell bränsleråvara och råvara för<br /> kemisk produktion. Ett träd kan avge ungefär lika mycket kåda under sin<br /> livstid som motsvarar dess innehåll av vedbränsle. I USA sker nu forskning<br /> och utveckling på teknik för skörd av kåda från barrträd för bränsle och<br /> kemiska ändamål. När kådproduktionen passerat maximum skördas trädet<br /> som råvarar för bränsle och fiberproduktion. På detta sätt fördubblar man</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>utbytet från skogsodlingar av konventionellt slag.</p> <p>Det talas ofta om en framtida vätgasekonomi, med vätgas som<br /> energibärare. Vätgasen brinner miljövänligt till vattenånga och kan transporteras<br /> i ledning till låga kostnader. Vätgasen är också en viktig råvara för<br /> processindustrin, framfor allt för framställning av kvävegödselmedel. Vätgas<br /> kan framställas från biomassa på flera olika sätt och med fördel tack vare<br /> biomassans höga reaktivitet.</p> <p>Under andra världskriget tillverkades en hel del etylalkohol från avlutarna<br /> från sulfitfabrikerna i landet. Energikommissionen har framför allt pekat på<br /> metanol som framtida ersättning till bensin. Det finns all anledning att på ett<br /> mer samlat sätt än hittills utveckla och utvärdera metoder för inhemsk<br /> framställning av etylalkohol genom jäsning av olika produkter från jord- och<br /> skogsbruket.</p> <p>Biobränslena är en idealisk råvara för framställning av syntetgas för syntes<br /> av metan (naturgas), metanol (som i sin tur kan konverteras till bensin med<br /> god verkningsgrad) och syntetisk bensin.</p> <p>Tyvärr synes resurserna för arbeten på metanolområdet vara helt otillräckliga.<br /> Intresset i dag är i första hand inriktat på stenkol och restoljor som råvara<br /> för en tänkt inhemsk metanolproduktion. Allt talar emellertid för att<br /> biobränslena är överlägsna råvaror för denna produktion. Kostnaden för<br /> metanol är i dag 500 kr./ton, dvs. ungefär på samma nivå som bensin räknat<br /> på energivärdet. Stigande oljepriser kommer att göra metanolen och andra<br /> syntetiska bränslen också ekonomiskt konkurrenskraftiga vid tiden för<br /> sekelskiftet - naturligtvis beroende på kostnadsutvecklingen för oljan och<br /> naturgasen. Det är en självklarhet att ett svenskt forsknings- och utvecklingsprogram<br /> för metanolframställning i första hand skall inriktas på<br /> inhemska bränslen och inte på importbränslen. Detta för att garantera ett<br /> framtida oberoende på den viktiga drivmedelssidan.</p> <p>Helträdsutnyttjandet</p> <p>En stor del av trädet lämnas i dag kvar i skogen i samband med avverkning.<br /> Vid en årlig avverkning på 75 miljoner m3 lämnas mer än hälften kvar.<br /> Huvuddelen av hyggesavfallet kan under överskådlig tid endast användas<br /> som bränsle. Hyggesavfallet motsvarar 10 miljoner m3 olja i energiinnehåll,<br /> vilket är tillräckligt för att försörja värmeverk med en sammanlagd installerad<br /> effekt på 40 000 MW eller 10 gånger effekten på de sex kärnreaktorer som är i<br /> drift.</p> <p>Den största delen av hyggesavfallet kan tas till vara med s. k. helträdssystem<br /> som prövats på olika håll i landet, bl. a. i Västerbotten, med mycket<br /> lovande resultat. De mest positiva resultaten har uppnåtts vid skogsvårdande<br /> gallringar, där helträdssystem är konkurrenskraftiga med konventionella<br /> avverkningssystem både ekonomiskt, miljömässigt och biologiskt. På medelgoda<br /> och goda marker är växtnäringsförlusterna relativt betydelselösa.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_5"><p>medan däremot insektsskadorna kan minskas. Marker, som är befriade från<br /> klena träd och hyggesavfall, blir på detta sätt tillgängliga för friluftsliv<br /> omedelbart efter ett gallringsingrepp. Stora ackumulerade gall ringsbehov<br /> finns. En noggrannare studie, som utförts i Skellefteå och Norsjö kommuner<br /> sommaren 1978, visade att 580 000 m3/år borde tas ut under 10 år eller<br /> 327 000 m-Vår, om tiden utsträcktes till 20 år.</p> <p style="margin-left:11px;">Sysselsättningseffekter</p> <p>Utökas den skogsvårdande gallringen, för detta en omedelbar positiv effekt<br /> på sysselsättningen. Denna sysselsättningseffekt fördelas på landets skogsmark,<br /> vilket påverkar sysselsättningen mest i de glesbefolkade delarna av<br /> landet där sysselsättningsproblemen är störst. En ökad sysselsättningseffekt i<br /> skogen passar i glesbygdens infrastruktur.</p> <p>Genom helträdsutnyttjande i gallring ökar det möjliga uttaget 1,7 gånger i<br /> förhållande till konventionell avverkning. Sysselsättningen ökar i motsvarande<br /> grad.</p> <p style="margin-left:11px;">Skogsstyrelsens klenvirkesprojekt</p> <p>Skogsstyrelsen har gjort vissa beräkningar om vad ett ökat klenvirkestillvaratagande<br /> skulle tillföra samhället. För att detta skall vara möjligt föreslår<br /> skogsstyrelsen att ett klenvirkesstöd införs.</p> <p>De samhällsekonomiska effekterna av det föreslagna stödet kan exemplifieras<br /> sålunda.</p> <p style="margin-left:11px;">- Om allt klenvirke går till skogsindustrin och exporteras ökar<br /> exportintäkten med 800 milj. kr.</p> <p style="margin-left:11px;">- Om allt klenvirke går till energiproduktion minskar oljeimporten med<br /> 400 000 ton olja motsvarande 200-260 milj. kr.</p> <p style="margin-left:11px;">- Vid skogsindustriell förädling ökar sysselsättningen totalt med ca 15 000<br /> årsarbeten i skogsnäringen. Vid användning för energiproduktion blir<br /> sysselsättningseffekten lägre.</p> <p>Vi är medvetna om att samhället f. n. inte är rustat för en omställning till<br /> fasta bränslen. Men den kartläggning som bl. a. skogsstyrelsen gjort visar<br /> klart att skogen som energikälla kan vara en realitet den dag samhället<br /> beslutar sig för att stimulera fram en användning av fasta bränslen. Av vad vi<br /> här sagt framgår med all önskvärd tydlighet att skogens roll som energikälla<br /> nu är dokumenterad.</p> <p>Samhället måste nu nyttigöra sig de naturresurser som vi har i vårt land,<br /> och mot den bakgrund som vi här skisserat är det alldeles uppenbart att det<br /> kommande skogsskötselprogrammet måste ta hänsyn till lövvirket som en<br /> värdefull tillgång. I sin tur medför detta förändrade synsätt att skogen och<br /> skogsmarken blir intressantare från biologisk synpunkt där ett lövträdsinslag<br /> kan ekonomiskt tolereras. En konsekvens blir även att kemiska medel för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_43"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>(medel för) lövslybekämpning starkt kan begränsas och när systemet är<br /> utbyggt helt undvikas.</p> <p>Vi föreslår därför atl ett klenvirkesbidrag införs i enlighet med skogsstyrelsens<br /> förslag och att detta finansieras med budgetmedel. Enligt skogsstyrelsen<br /> har man beräknat att ett projekt av den här omfattningen skulle kosta<br /> omkring 90 milj. kr.</p> <p>Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket</p> <p>Beträffande skogsvårdsavgiften instämmer vi i föredragandens uppfattning<br /> att denna avgift ej skall användas för subventionering av<br /> skogsvårdsstyrelsernas taxor i fortsättningen. Vi återkommer i det följande<br /> till detta. Vi delar också föredragandens uppfattning att skogsvårdsavgiften<br /> bör kunna höjas något. I motsats till föredraganden anser vi dock att<br /> skogsvårdsavgifterna och deras användning bör särredovisas.</p> <p>Beträffande användningen av skogsvårdsavgiftsmedlen bör riksdagen<br /> beakta effekterna av transfereringar, så att dessa inte blir orättmätiga. För att<br /> nå detta bör medlen i första hand användas för ändamål som kommer alla<br /> skogsägare till del, t. ex. forsknings- och utvecklingsprojekt.</p> <p>Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80</p> <p>Bidrag till skogsvård ni. m.</p> <p>Vi delar inte departementschefens uppfattning att bidrag för omplantering<br /> efter angrepp av snytbagge fortsättningsvis inte skall utgå. Skogsägare har<br /> fram t. o. m. 1978 års planteringar haft den uppfattningen att statsbidrag<br /> skulle utgå till sådana omplanteringar. Vi anser det då vara rimligt att bidrag<br /> fortsättningsvis utgår för att täcka de skador som uppstått vid planteringarna<br /> 1977 och 1978. Bidraget bör vara av samma omfattning som det nu<br /> gällande.</p> <p>Vi finner departementschefens argumentering oklar i vad gäller stöd till<br /> återväxtåtgärder efter avverkning av sådana bestånd som är så glesa eller till<br /> så stor del består av för marken olämpligt trädslag att tillväxten är avsevärt<br /> lägre än vad som är möjligt. Det bör klart framgår att bidrag skall avse sådana<br /> bestånd som avses i 5 § men också andra sämre bestånd, som vid<br /> avverkningen inte ger eller beräknas kunna ge ett netto som motsvarar<br /> föryngringskostnaden. Eventuellt överskott vid avverkningen skall dras ifrån<br /> beräknade föryngringskostnader. I föryngringskostnaden skall inräknas<br /> kostnad för lövsly- och ungskogsröjning.</p> <p>Eftersom avverkning och beskogning av sämre skogar är en av de<br /> viktigaste skogsskötselåtgärderna för att snabbt få en högre produktion, är det<br /> angeläget att denna verksamhet stimuleras. Åtgärderna är också av mycket<br /> långsiktig karaktär. Bidraget bör därför vara 80 % av godkänd kostnad för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>20</p> </div> <div class="block ml_5"><p>hela landet. Detta ökade bidrag bör enligt vår mening gälla en begränsad tid —<br /> förslagsvis fem år. På kort sikt får vi en stimulans av avverkningarna, på<br /> längre sikt blir effekten högre biologisk produktion.</p> <p>Vi vill i fråga om skogsbruksplaner anföra följande. Skogsbruksplaner är<br /> också med vårt synsätt ett lämpligt skogspolitiskt styrmedel. Skogsbruksplanerna<br /> leder regelmässigt till ökad aktivitet på fastigheten och till att denna<br /> aktivitet får en lämplig utformning. Översiktliga skogsinventeringar är<br /> däremot en mera tvivelaktig åtgärd, särskilt för den södra delen av landet.<br /> Genom dessa inventeringar inhämtas så översiktlig information att den inte<br /> direkt kan användas för skogsdriften. Enligt vår uppfattning har också andra<br /> eventuella intressenters behov av denna information övervärderats liksom<br /> också denna informations användbarhet för andra ändamål. Beträffande<br /> information av denna typ finns också riksskogstaxeringen, vilken åtminstone<br /> för län och länsgruppergeren tillfredsställande noggrannhet. Därtill är nu en<br /> ny riksskogstaxering under utarbetande. Det torde finnas goda möjligheter<br /> att utveckla denna för olika ändamål. De översiktliga inventeringarna är<br /> därför mera anpassade till tillsynsmyndighetens kontrollambition och till ett<br /> allmänt insamlande av uppgifter än till verkliga behov i det praktiska<br /> skogsbruket.</p> <p>Mot denna bakgrund är föredragandens avvägning mellan dessa två<br /> plantyper svår att förstå, eftersom all tillgänglig erfarenhet visar att aktiviteten<br /> på fastigheterna har sin utgångspunkt i ägarens vilja och ambition och<br /> snarast motverkas av myndighetsingripanden.</p> <p>I detta sammanhang framstår det som angeläget att den bidragsberättigade<br /> verksamheten med skogsbruksplaner inte utformas som ett statligt monopol.<br /> Det synes angeläget och självklart att även andra - skogsägarföreningar och<br /> företag med kompetent personal - ges tillfälle att delta i denna verksamhet på<br /> samma villkor som skogsvårdsstyrelserna. Vi instämmer i detta avseende i<br /> departementschefens uppfattning. Till detta bidrar också förhållandet att det<br /> nu synes angeläget att så många fastigheter som möjligt snabbt förses med<br /> skogsbruksplan.</p> <p>Av s. 233 i propositionen framgår att som en förutsättning för statligt stöd<br /> till skogsvård m. m. skall krävas att skogsägaren haren skogsbruksplan. Det<br /> är enligt vår mening inte rimligt att som villkor för statsbidrag kräva av<br /> skogsägaren att han har skogsbruksplan. Särskilt för mindre fastigheter finns<br /> det ofta inga större skäl att ha en detaljerad plan. Framtagningen av sådana<br /> planer är ett arbete som tar flera år. Det är inte rimligt att ge detta<br /> planeringsarbete sådan förtur att andra viktiga uppgifter försummas. Denna<br /> koppling bör därför tas bort.</p> <p>Vidare är det mycket olyckligt att föreslå bidrag till skogsbruksplaner, om<br /> inte medelstilldelningen blir tillräckligt stor. Efterfrågan på skogsbruksplaner<br /> är nämligen redan i dagsläget hög - ofta större än resurserna för planläggningsarbetet.<br /> Ett begränsat statsbidrag av föreslagen storleksordning skulle<br /> innebära att skogsbruksplanläggningen minskade kraftigt pä grund av köbildning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p>till statsbidraget.</p> <p>Normalt planlägg: ca 0,6 miljoner ha enskild skogsmark årligen och totalt<br /> ca 1 miljon ha till en kostnad av ca 25 kr./ha. Medelstilldelningen vid ett<br /> 50-procentigt bidrag måste därför vara minst 15 milj. kr. årligen.</p> <p>Forskning</p> <p>Vi biträder departementschefens uppfattning att den skogliga forskningen<br /> behöver ökad medelstilldelning. Däremot finner vi det vara oansvarigt att nu<br /> inte stärka forskningen angående skydd mot skogsskadeinsekter.<br /> Statsmakterna har under senare år, efter petitaframställning från skogshögskolan,<br /> i viss omfattning lämnat ökat stöd till denna verksamhet. Dessa<br /> insatser har emellertid ej varit tillräckliga.</p> <p>Skogsskyddet mot insekter är nu ett synnerligen allvarligt problem. I<br /> sammanhanget kan åberopas t. ex. situationen beträffande granbarkborren i<br /> Värmland, snytbaggen samt märgborreskadorna på tall. Till sammanhanget<br /> hör också de problem som uppstår i samband med nya krav på bortförande av<br /> vissa virkesrester i skogarna och problem i samband med lagring och<br /> transport av i första hand massaved.</p> <p>Det synes nu nödvändigt att göra en kraftansträngning för att söka<br /> lösningar på dessa problem som f. n. orsakar skogsnäringen - och landet förluster<br /> i 100-miljonkronorsklassen. För detta syfte erfordras såväl grundläggande<br /> biologiska kunskaper om insekternas biologi m. m. som snabba<br /> praktiska tillämpningar härav.</p> <p>Vi anser därför att ett extra anslag, särskilt avsett för forskning angående<br /> skogsskydd mot skogsskadeinsekter, bör anvisas.</p> <p>Vi föreslår att skogs- och jordbruksforskningen för detta speciella ändamål<br /> för budgetåret 1979/80 tillförs ett extra anslag av 5 milj. kr.</p> <p>Utöver de förslag som lämnas i hemställan bör det ankomma på<br /> vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:59px;">1. att riksdagen godkänner de förslag till riktlinjer för skogspolitiken<br /> som anförts i motionen,</p> <p style="margin-left:59px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts beträffande skogens roll som energikälla,</p> <p style="margin-left:59px;">3. att riksdagen antar följande förslag till ändring i 1 § skogsvårdslagen:</p> <p>1 § Våra skogar är en tillgång som skall ges en sådan vård att den kan utnyttjas<br /> till allas bästa.</p> <p>Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_5"><p>virkesproducerande förmåga skötas så, att den varaktigt ger en hög och<br /> värdefull avkastning samt ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Vid<br /> skötseln bör rimlig hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna<br /> intressen.</p> <p style="margin-left:57px;">4. att riksdagen beslutar att 4 § skogsvårdslagen skall preciseras i<br /> enlighet med det i motionen anförda,</p> <p style="margin-left:57px;">5. att riksdagen beslutar anta följande ändring i 7 § punkten 3<br /> skogsvårdslagen:</p> <p>Vid anläggning av ung skog skall de försörjningsåtgärder vidtas som kan<br /> behövas för att trygga återväxten av skog med tillfredsställande täthet och<br /> beskaffenhet i övrigt.</p> <p>Föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen<br /> bestämmer.</p> <p style="margin-left:57px;">6. att riksdagen beslutar anta följande ändring beträffande 13 §<br /> ”Skog med hög slutenhet får inte utan särskilt tillstånd<br /> slutavverkas förrän den... etc”.</p> <p style="margin-left:57px;">7. att riksdagen beslutar anta följande tillägg tili 29 § skogsvårdslagen:</p> <p>I beslut vad gäller förbud eller föreskrifter enligt 21 § resp. 27 § punkten 6<br /> angående naturvårdshänsyn skall talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut<br /> prövas av allmän domstol.</p> <p style="margin-left:57px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> anförts i motionen angående:</p> <p style="margin-left:57px;">a) skogsvårdslagens bestämmelser om skogsskydd,</p> <p style="margin-left:57px;">b) klarläggande kring motivskrivningarna till 5 §,</p> <p style="margin-left:57px;">c) ransoneringsbestämmelser i 14 §,</p> <p style="margin-left:57px;">d) tillämpningsanvisningar till 24 §,</p> <p style="margin-left:57px;">e) ambitionsnivån beträffande naturvårdshänsyn</p> <p style="margin-left:57px;">9. att riksdagen godkänner vad som anförts i motionen beträffande<br /> naturvårdshänsyn,</p> <p style="margin-left:57px;">10. att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:57px;">a) att hos regeringen begära införande av ett klenvirkesbidrag i<br /> enlighet med skogsstyrelsens förslag,</p> <p style="margin-left:57px;">b) att anslaget för ersättning av skador förorsakade av snytbagge<br /> följs upp till att gälla 1977 och 1978 års planteringar,</p> <p style="margin-left:57px;">c) att statsbidraget till skogsåterväxt bör vara 80 % av godkänd<br /> kostnad för hela landet,</p> <p style="margin-left:57px;">11. att riksdagen beslutar att till Bidrag till skogsvård m. m. anvisa<br /> ett i förhållande till regeringens förslag med 8 500 000 kr. förhöjt<br /> förslagsanslag, varav 7 500 000 kr. avser skogsbruksplanen och<br /> 1 000 000 kr. avser översiktliga skogsinventeringar,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2275</p> </div> <div class="block ml_41"><p>23</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:19px;">12. att riksdagen beslutar att till ökade forskningsinsatser för<br /> skogsskyddet anvisa ett extra anslag av 5 000 000 kr.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 26 mars 1979</p> <p>THORBJÖRN FÄLLDIN (c)<br /> KARIN SÖDER (c)<br /> ANNA-LISA NILSSON (c)<br /> ERIK LARSSON (c)</p> <p>BERTIL JONASSON (c)<br /> KARL GUST. H. BOO (c)<br /> EINAR LARSSON (c)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>ELVY OLSSON (c)</p> <p>MAJ PEHRSSON (c)<br /> RUNE GUSTAVSSON (c)<br /> ANDERS DAHLGREN (c)<br /> IVAN SVANSTRÖM (c)<br /> THORSTEN LARSSON (c)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 THORBJÖRN FÄLLDIN c 1 undertecknare 0 KARIN SÖDER c 2 undertecknare 0 ANNA-LISA NILSSON c 3 undertecknare 0 ERIK LARSSON c 4 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 5 undertecknare 0 KARL GUST. H. BOO c 6 undertecknare 0 EINAR LARSSON c 7 undertecknare 0 ELVY OLSSON c 8 undertecknare 0 MAJ PEHRSSON c 9 undertecknare 0 RUNE GUSTAVSSON c 10 undertecknare 0 ANDERS DAHLGREN c 11 undertecknare 0 IVAN SVANSTRÖM c 12 undertecknare 0 THORSTEN LARSSON c 13 undertecknare G2022275 av Thorbjörn Fälldin m. fl. mot_197879__2275.pdf 826301 pdf med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/A4902592-8534-41E8-8708-01AAEE9588F0