3068968 G2022237 1978/79 2237 mot mot Motion 1978/79:2237 av Lars Werner m. fl. Motion Motion 2237 0 1979-03-22 00:00:00 2014-10-11 18:42:37 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning av Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G2022237/text https://data.riksdagen.se/dokument/G2022237 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G2022237 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion<br /> 1978/79:2237<br /> av Lars Werner m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor<br /> rörande forskning och forskarutbildning</p> <p>Inledning</p> <p>Sverige saknar i dag en medveten forskningspolitik, och regeringens<br /> proposition om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning ändrar<br /> inte detta förhållande. De reformer som föreslås är huvudsakligen<br /> administrativa till sin karaktär och saknar såväl en genomtänkt samhällsanalys<br /> som en koppling till utbildningens innehåll. En seriös diskussion om<br /> en närmare anknytning av forskning och forskarutbildning till samhället<br /> måste rimligen innehålla såväl en granskning av samhället och de samlade<br /> forskningsinsatserna som förhållandet mellan utbildning och forskning. I<br /> propositionen behandlas vidare forskarutbildningen som något enhetligt något<br /> som sker efter samma mönster såväl inom teologi som elementarpartikelfysik.<br /> Den demokratisering av beslutsformerna som är nödvändig för att<br /> åstadkomma en förnyelse och förbättring inom området saknas i stort<br /> sett.</p> <p>Ingen forskning är ”neutral” eller "opolitisk” sedd i sitt samhälleliga<br /> sammanhang. Den står alltid i ett bestämt förhållande till klasserna i<br /> samhället och deras villkor. Den har alltid en bestämd ekonomisk, maktpolitisk<br /> och ideologisk verkan. Därför är betydelsen av en medveten forskningspolitik<br /> så uppenbar. En sådan kan endera stödja nuvarande<br /> förhållanden eller driva fram förändringar. Den kan gynna etablerade<br /> maktgrupper eller undergräva deras ställning. Den kan som i Sverige i dag<br /> gynna militär eller halvmilitär forskning till nackdel för social eller miljöpolitisk<br /> forskning.</p> <p>I Sverige har ett fåtal privata storföretag det helt avgörande inflytandet över<br /> forskningen. Det är kapitalägarna som har det största inflytandet över den<br /> tekniska utvecklingen - inte fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i stort.<br /> En ofta otillbörlig sammanblandning av privat och offentlig forskning<br /> förekommer i dessa sammanhang. Forskare köps upp, och uppdragsforskningen<br /> domineras av storfinansen. Därtill kommer de påtryckningar kapitalägarna<br /> genom sin starka och välutvecklade forskningsorganisation kan utöva<br /> också på den offentliga forskningen. Forskningen kommer härigenom att<br /> bedrivas efter kortsiktiga kommersiella linjer, där för arbetarklassen väsentlig<br /> forskning får stå tillbaka.</p> <p>Den statliga forskningspolitiken harefteratt tidigare huvudsakligen förlitat<br /> sig på laissez-faire-principen nu gått in för en viss styrning genom sektori</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>sering-en modell hämtad från militärväsendet. Förutom att detta har lett till<br /> en fragmentisering av ett litet lands forskningsresurser, har utvecklingen<br /> visat att det är svårt att få till stånd en ordentlig prioritering - prioriteringarna<br /> är i dag inbakade i en byråkratisk process, som står utanför parlamentariskt<br /> inflytande och där inte heller fackföreningsrörelsen kan påverka. De problem<br /> sektorsforskningen innebär söker man lösa genom att plottra dit mer pengar.<br /> Självfallet behövs också sektorsforskningen, men den får inte dominera som<br /> nu tenderar att bli fallet. Tvärtom, ty detta skapar problem för såväl<br /> grundforskningen som annan forskning. En genomgripande diskussion och<br /> analys bör därför göras av den s. k. sektoriseringen. Propositionen tar över<br /> huvud taget inte upp de problem myndighetsstyrningen innebär och vilka<br /> konsekvenser detta får.</p> <p>Arbetarrörelsen och forskningspolitiken</p> <p>Kontakten mellan arbetarrörelse och forskning är i dag orimligt svag på<br /> nästan alla områden och måste kraftigt förstärkas. Hos de stora fackförbunden<br /> har under de senaste åren en glädjande utveckling ägt rum, där man sökt<br /> utveckla en egen hållning i många frågor om forskning och teknik. Samtidigt<br /> är det uppenbart att deras möjligheter är helt otillräckliga, om man jämför<br /> med arbetsköparsidans möjligheter och resurser. Fackföreningsrörelsen<br /> måste omedelbart ges en större andel av samhällets forsknings- och<br /> utvecklingsresurser och ges möjligheten att påverka användningen av de<br /> övriga. Detta är elementära rättvisekrav från det arbetande folkets sida. Detta<br /> innebär att arbetstagarorganisationerna måste få en betydligt utökad representation<br /> i olika FoU-organ i förhållande till vad som föreslås i propositionen.<br /> De invändningar som reses mot detta i förslaget från föredragandens sida och<br /> som går ut på att en utökad arbetstagarrepresentation skulle skapa obalans är<br /> helt ohållbara. Obalansen finns där i dag, och ett ökat inflytande från<br /> arbetarhåll kan endast något förbättra detta förhållande.</p> <p>Vidare måste det föreslagna stödet till lönearbetarnas fackliga organisationer<br /> för initiering av forskning utökas och fördelas direkt till organisationerna.<br /> Det är, som både LO och TCO framhåller, organisationerna själva som bäst<br /> känner möjligheter och svagheter, varför de själva skall avgöra hur medlen<br /> skall disponeras.</p> <p>Det är emellertid inte bara brist på resurser och inflytande som försvårar en<br /> forskning i arbetarklassens tjänst. Ett många gånger avgörande hinder är det<br /> faktum att företagen kan neka forskare tillträde till arbetsplatserna. Regeringen<br /> har avstått från att lägga fram ens arbetsrättskommitténs förslag som om<br /> än otillräckligt - ändock skulle vara ett framsteg i detta hänseende.<br /> Regeringen har hänvisat till att detta skulle vara en förhandlingsfråga.<br /> Därmed ställer man sig helt på arbetsköparnas sida. Forskare nekas i dag gång<br /> på gång möjlighet till forskning på arbetsplatserna.</p> <p>För att kartlägga de svårigheter som forskningen på arbetslivets område</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>stöter på har Sveriges sociologförbund genomfört en enkät om arbetslivsforskningens<br /> handlingsutrymme och villkor. Resultatet är skrämmande. Det<br /> är snarare regel än undantag att forskare i arbetslivsfrågor nekas tillträde till<br /> arbetsplatserna.</p> <p>Vpk anser att regeringen snarast bör lägga fram ett lagförslag som<br /> garanterar forskare tillträde till arbetsplatserna - ett lagförslag som innebär att<br /> arbetslivsforskningen måste ges möjlighet att komma in på arbetsplatserna<br /> oavsett vad arbetsköparna anser. Den lokala fackliga organisationen bör<br /> därvid ges rätt att uppdra åt forskare att bearbeta förhållanden på arbetsplatsen<br /> utan samtycke av företaget. Lagen måste då också vara utformad så att<br /> den ålägger företagen att underlätta sådan forskning.</p> <p>En demokratisk forskning</p> <p>De reformer som genomförts inom högskoleområdet har inte inneburit att<br /> universiteten och högskolorna demokratiserats i någon större utsträckning.<br /> Särskilt inom forskarutbildningen lever de feodala inslagen kvar. För att<br /> förändra den auktoritära och hierarkiska struktur som finns krävs mer<br /> genomgripande åtgärder än vad propositionen föreslår. Forskarna själva<br /> måste fö betydligt större möjligheter att kunna påverka sin egen arbetsmiljö<br /> och sina egna arbetsvillkor. Därför kräver vi att varje vetenskaplig institution<br /> inom den offentliga sektorn genomför demokratiska beslutsformer så att alla<br /> arbetande forskare beslutar kollektivt om forskningsprogrammen enligt<br /> principen ”en människa, en röst” och att vid varje vetenskaplig institution de<br /> lokala fackliga organisationerna skall ha rätt att utse representanter. Det är<br /> emellertid inte tillräckligt att demokratisera basen. Bristen på offentlighet och<br /> avsaknaden av parlamentarisk kontroll är fortfarande kännetecknande för<br /> större delen av forskningen.</p> <p>Därför krävs att riksdagen vart år anordnar en särskild forskningspolitisk<br /> debatt, där långsiktiga och övergripande målsättningar för forskningen<br /> diskuteras och där beslut fattas om en nationell forskningsbudget. Riksdagen<br /> måste vara den instans som drar upp riktlinjerna för forskningspolitiken och<br /> dess huvudsakliga prioriteringar och som tar det officiella ansvaret härför.<br /> Folkflertalets inflytande över forskningspolitiken garanteras självfallet på<br /> intet sätt genom blott parlamentariskt inflytande och kontroll. Men det är en<br /> förutsättning för att makten över forskningspolitiken förändras till förmån för<br /> lönearbetama.</p> <p>Först genom en öppenhet och offentlig insyn och debatt kan man också<br /> komma ifrån flera av de övriga missförhållanden som råder och som<br /> exempelvis visade sig när det avslöjades att nordamerikanska militärpengar<br /> finansierade svensk grundforskning.</p> </div> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Tjänsteorganisation - anställningstrygghet m. m.</p> <p>Hittills har forskning i stor utsträckning betraktats som ett visserligen<br /> prestigefyllt men ändå ideellt arbete, som utförs under otrygga anställningsförhållanden<br /> och med en arbetstid som ofta kraftigt överstiger den normala,<br /> med forskarens brinnande intresse som främsta drivkraft. En mycket liten<br /> grupp forskare (oftast forskningsadministratörer) för höga löner och fasta<br /> tjänster medan majoriteten arbetar under dåliga villkor.</p> <p>De allra flesta forskare lever på anslag från olika forskningsråd som delar ut<br /> pengar till den som presterar ”bäst” forskning till lägsta kostnad. Dessa<br /> forskare har tidsbegränsade tjänster eller sägs upp på grund av "arbetsbrist”<br /> när deras anslag tar slut. För att säkra sin fortsatta existens tvingas forskarna<br /> att långtid i förväg-ofta mitt under pågående projekt eller under slutspurten<br /> av projektet -skriva ihop en ansökan om medel förett nytt forskningsprojekt,<br /> som skall vara väl genomtänkt redan vid ansökningstillfället. ”Ångestperioden”<br /> mellan två projekt drar ofta starkt ut på tiden på grund av forskningsrådens<br /> byråkratiska rutiner och detaljerade granskning av projekten.</p> <p>Ofta för forskaren själv betala ”glapp” mellan två forskningsprojekt. Det<br /> nuvarande anslagssystemet är dessutom utformat så att sjukdom, barnsbörd<br /> och dylikt ”belastar” forskningsprojektet så att forskningen härav framstår<br /> som dyrare ur forskningsrådens synvinkel. Många forskare känner sig<br /> pressade att ta tjänstledigt eller arbeta övertid för att inte belasta ”sitt” anslag i<br /> sådana fall.</p> <p>Många kvalificerade och engagerade forskare söker sig av dessa skäl till<br /> andra arbeten eller säljer sig till industrin där anställningsvillkoren är<br /> gynnsammare men där profitintresset starkt styr forskningen.</p> <p>Forskarnas dåliga anställningsförhållanden har traditionellt motiverats<br /> med att det behövs ”förnyelse” inom forskningen. Det är uppmuntrande att<br /> utbildningsministern avfärdar denna förlegade och reaktionära föreställning<br /> om forskningen. Det är också positivt att forskningspropositionen aviserar<br /> åtgärder att förbättra forskarnas anställningstrygghet och att de vattentäta<br /> skotten mellan forskning och grundutbildning luckras upp.</p> <p>Men förslagen om lärares rätt att forska och inrättande av en handfull nya<br /> tjänster löser på inget sätt problemen. På lång sikt måste en helt ny<br /> forskningsorganisation skapas, men redan inom nuvarande system kan vissa<br /> progressiva åtgärder vidtas:</p> <p>- Forskningsrådens möjlighet att styra forskningen begränsas så att t. ex.<br /> högskolornas och universitetens institutioner samt forskarna själva för större<br /> möjligheter att planera, samordna och genomföra sin forskning.</p> <p>- Forskningsanslagen skall inte knytas till den enskilde forskaren utan till<br /> forskningsenheten så att forskarkollektivet självt kan avgöra vem som skall<br /> utföra vilken uppgift.</p> <p>-Systemet med mer långsiktiga s. k. ”ramanslag” för en hel forskningsenhet-som<br /> prövats bl. a. vid institutionen för arkitektur, KTH-bör utvidgas</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kraftigt så att andra forskningsenheter för möjlighet att arbeta mer solidariskt,<br /> kollektivt och under trygga förhållanden.</p> <p>- Systemet att forskares sjukdom och barnsbörd betalas av forskningsanslaget<br /> måste snarast ersättas med den princip som gäller för andra löntagare.</p> <p>- Utbildningsbidragen bör kraftigt höjas.</p> <p>Kvinnorna och forskningen</p> <p>Den hierarkiska och autoritära struktur som fortfarande råder och där<br /> enskilda personer många gånger har ett avgörande inflytande i stället för<br /> kollektivet missgynnar i hög grad kvinnorna. Förutom det förtryck de<br /> dagligen möter i vårt samhälle, förstärks detta inom forskarvärlden. De<br /> utsätts därtill för en extra stor konkurrens genom att antalet sluttjänster är så<br /> litet och genom att de ämnen de tar upp nedvärderas i förhållande till den<br /> traditionellt inriktade forskningen. Detta trots att de forskningsinsatser<br /> kvinnorna gjort varit banbrytande inom många områden. Eller som Forum i<br /> Lund presenterat sitt projekt om en kvinnovetenskaplig tidskrift:</p> <p>Att de kvinnliga forskarna utgör en liten och dessutom snedfördelad<br /> minoritet bland forskarna har allvarliga konsekvenser. Detta för både<br /> utomvetenskapliga och inomvetenskapliga konsekvenser. Till de utomvetenskapliga<br /> konsekvenserna hör bl. a. att kvinnor möter speciella problem i den<br /> mansdominerade, hårt hierarkiska och ofta med feodalt godtycke och<br /> informell favorisering styrda forskarmiljön. Kvinnorna förblir en minoritet en<br /> minoritet med särskilt otrygga och dåliga vilkor och svårigheter på<br /> arbetsmarknaden. Till de inomvetenskapliga konsekvenserna höratt problemformulering,<br /> val av forskningsobjekt, angreppssätt, teoribildning och analysresultat<br /> framvuxit under påverkan av den kompakta mansdominansen som<br /> förr var total och som i dag endast något luckrats upp, mestadels av kvinnor<br /> som lärt sig männens regler. Det är därför ingen slump att vi vet så lite om<br /> kvinnors historia, arbetssituation, kultur, språk, psykologiska identitetsutveckling,<br /> osv. Det är ingen slump att forskningen utgår ifrån mannens värld<br /> som den normgivande (antingen det gäller samhällsvetenskap, t. ex. klassanalys<br /> och maktproblem, beteendevetenskap eller humaniora) och att kvinnorna</p> <p>- när man kommer ihåg dem - tas med som en avvikande grupp. Om<br /> kvinnorna utgjorde hälften av forskarna skulle mer forskning bedrivas<br /> utifrån specifika kvinnoerfarenheteroch -intressen. Aspekter och perspektiv<br /> som nu helt ignoreras skulle tas fram, vedertagna teorier skulle korrigeras för<br /> att bättre motsvara verkligheten, hela vår världsbild och historieuppfattning<br /> skulle påverkas.</p> <p>För kvinnorna är det av särskild vikt att just basorganisationen förändras<br /> och att forskarna i basen ges bättre resurser och utkomstmöjligheter. Några av<br /> de förslag som framförts ovan under tjänsteorganisation och anställningstrygghet<br /> innebär sådana förbättringar. FUN:s förslag om en sammanläggning<br /> av tjänsterna som docent resp. universitetslektor kan komma att återverka<br /> negativt för kvinnornas del. Det är därför viktigt att, när tjänsteorganisatio</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>nen slutligen fastställs, dessa problem beaktas. Särskilt viktigt är det att utöka<br /> antalet tjänster på basnivå. Därutöver bör emellertid de initiativ som tagits<br /> runt om i landet, där forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning<br /> bildats, stödjas kraftigt. De medel dessa hittills erhållit är alltför små. Vi<br /> föreslår därför att ett särskilt anslag utgår - för dessa fora och andra väsentliga<br /> initiativ som kan förbättra de kvinnliga forskarnas villkor - om 4 milj. kr.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till ovanstående och med anledning av propositionen<br /> 1978/79:119 föreslås</p> <p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen uttalar sig för en ny, demokratiskt inriktad<br /> forskningspolitik, där följande riktlinjer bildar utgångspunkter,<br /> nämligen</p> <p style="margin-left:57px;">a) att varje vetenskaplig institution inom den offentliga sektorn<br /> genomför demokratiska beslutsformer så att alla arbetande<br /> forskare beslutar kollektivt om forskningsprogrammen enligt<br /> principen en person en röst och att vid varje vetenskaplig<br /> institution de lokala fackliga organisationerna skall ha rätt att<br /> utse en representant,</p> <p style="margin-left:57px;">b) att den nationella forskningspolitiken bereds och övervakas<br /> av ett centralt kollegium, bestående till hälften av valda<br /> representanter för de verksamma forskarna, till hälften av<br /> representanter utsedda av fackförbundens representantskap<br /> och att detta kollegium ersätter nuvarande organ på forskningsområdet,</p> <p style="margin-left:57px;">c) att riksdagen årligen anordnar en särskild forskningspolitisk<br /> debatt, där långsiktiga och övergripande målsättningar för<br /> forskningspolitiken diskuteras och där beslut fattas om en<br /> nationell forskningsbudget,</p> <p style="margin-left:57px;">d)att privat uppdragsforskning till förmån för kommersiella<br /> intressen förklaras oförenlig med offentlig forskaranställning,<br /> när det utgör annat än en mindre del av forskarens totala<br /> arbetsinsats under ett år,</p> <p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag till lag<br /> vari forskares tillträde till arbetsplatser garanteras, i enlighet<br /> med vad som anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:57px;">3. att riksdagen uttalar att de fackliga organisationerna bör ges<br /> representation i samtliga de FoU-organ de bedömer som<br /> väsentliga,</p> <p style="margin-left:57px;">4. att riksdagen uttalar sig för en förändrad tjänsteorganisation<br /> innebärande</p> <p style="margin-left:57px;">a) att forskningsrådens möjlighet att styra forskningen begränsas<br /> så att t. ex. högskolornas och universitetens institutioner</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1978/79:2237</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:57px;">samt forskarna själva får större möjligheter att planera, samordna<br /> och genomföra sin forskning,</p> <p style="margin-left:56px;">b) att forskningsanslagen inte skall knytas till den enskilde<br /> forskaren utan till forskningsenheten så att forskarkollektivet<br /> självt kan avgöra vem som skall utföra vilken uppgift,</p> <p style="margin-left:56px;">c) att systemet med mer långsiktiga "ramanslag” för en hel<br /> forskningsenhet bör utvidgas kraftigt,</p> <p style="margin-left:56px;">d)att systemet att forskares sjukdom och barnsbörd betalas av<br /> forskningsanslaget snarast bör ersättas med den princip som<br /> gäller för andra löntagare,</p> <p style="margin-left:56px;">e) att utbildningsbidraget för forskarutbildning höjs i syfte att<br /> garantera enskilda forskare rimliga anställningsvillkor,</p> <p style="margin-left:56px;">5. att riksdagen upptar ett med i förhållande till propositionen<br /> förhöjt belopp av 20 000 000 kr. varvid 10 000 000 kr. avsätts för<br /> de fackliga organisationernas möjligheter att initiera forskning,<br /> 4 000 000 kr. avsätts för att främja kvinnornas situation i form<br /> av anslag till fora för kvinnliga forskare och kvinnoforskning,<br /> 6 000 000 kr. avsätts för den i motionen angivna förändrade<br /> tjänsteorganisationen.</p> <p>Stockholm den 22 mars 1979<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)</p> <p>NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)</p> <p>EVA HJELMSTRÖM (vpk) INGA LANTZ (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 2 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 3 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 4 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 5 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 6 undertecknare 0 INGA LANTZ vpk 7 undertecknare G2022237 av Lars Werner m. fl. mot_197879__2237.pdf 181598 pdf med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning https://data.riksdagen.se/fil/45BE5C56-67A3-4F70-BB57-54096B2AA278