3092231 G102430 1977/78 430 mot mot Motion 1977/78:430 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 430 0 1978-01-18 00:00:00 2014-11-03 21:11:53 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m. m. av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G102430/text https://data.riksdagen.se/dokument/G102430 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G102430 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Motion </div> <div class="block ml_44">Mot. 1977/78 43(M37 </div> <div class="block ml_4">1977/78:430 av Olof Palme m. fl. med anledning av propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m. m. 1. Inledning Regeringen har i propositionen 1977/78:63 lagt fram förslag om försvarsmaktens centrala ledning på grundval av betänkandet SOU 1976:64 från försvarsmaktens ledningsutredning (FLU). I huvudsak ansluter sig propositionen till utredningens förslag, men i ett viktigt avseende har man en annan utgångspunkt för sitt förslag, nämligen i fråga om personalstyrkan vid de centrala staberna. Rationaliseringsarbetet har drivits under lång tid inom det militära försvaret. Det har inneburit att en rad organisatoriska förändringar genomförts, vilka haft som ett av flera mål att reducera antalet anställda. En genomgripande förändring har nyligen skett beträffande den lokala förvaltningsorganistionen vid förband och flottiljer. Nu föreligger förslag om den centrala stabsorganisationen, och utredningsarbete pågår om de högre regionala staberna i FLU. Det är nödvändigt att även fortsättningsvis rationaliseringsarbetet bedrivs med kraft. Vi har i motionen 1976/77:1504 redovisat vår syn på hur det bör utformas, bl. a. under hänsynstagande till de anställda. Men vid sidan av att söka begränsa kostnaderna är det också viktigt att fortsätta arbetet med den inre förnyelse som bl. a. den nya medbestämmandelagstiftningen ger möjlighet till. Det är ett arbete i vilket både anställda och värnpliktiga måste engageras. Beklagligtvis har den borgerliga regeringens intresse för att åstadkomma en ökad demokratisering för de värnpliktigas del hittills varit mycket ljumt. 2. Personalramar I propositionen redovisas myndigheternas och överbefälhavarens föreslagna personalminskningar samt regeringens egna förslag för centrala och regionala staber samt centrala myndigheter. Även om tidsperspektiven är olika för myndigheternas och regeringens bedömningar går man i propositionen längre i personalbegränsningar. Särskilt tydligt är detta för de centrala staberna, där minskningen är 400 mot av FLU föreslagna 260 tjänster. Vi har för vår del, i motionen 1976/77:1504, utgått ifrån att en längre gående bantning är vad FLU föreslagit måste till. Det är därför tillfredsställande att regeringen i propositionen nu ansluter sig till denna inriktning. Men </div> <div class="block ml_4">1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 430-437 </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Mot. 1977/78:430 </div> <div class="block ml_42">2 </div> <div class="block ml_4">en sådan kraftigare reduktion måste givetvis förenas med en prövning från denna nya utgångspunkt av organistionens utformning och uppgifter. Man kan inte göra det så enkelt för sig som föredraganden gör, när han hävdar att preciseringen av en myndighets uppgifter kan göras först med utgångspunkt i den mängd personal som disponeras. Det sagda kan ha giltighet för nya organistioner, där det oftast är fråga om att göra teoretiska bedömningar av arbetsuppgifterna. Men för en befintlig organisation måste man kunna ange i varje fall vilka huvudsakliga förändringar man väntar sig och vilken ambitionsnivå man vill uppnå. Vi kommer i det följande att föreslå en annan organisationslösning för de centrala staberna. För det arbete som måste ske beträffande de centrala myndigheterna måste man enligt vår mening utgå ifrån att uppgiftsreduceringar måste ske liksom en samordning inom det militära försvaret. Samordning med motsvarande civila statliga verksamheter är en annan utväg som kan leda till att de personalminskningar som uppställs i propositionen kan förverkligas. 3. Den centrala stabsorganisationen 3.1 FLU har i sitt betänkande studerat olika alternativ till lösning av den centrala stabsorganisationen och slutligen stannat för ett bevarat flermyndighetsalternativ. Av den remissredovisning som finns i propositionen framgår bl. a. att de militära myndigheterna vill ha detta bevarande av dagens situation, medan LO och TCO-S, vilka representerar det övervägande antalet anställda inom försvarssektorn, hävdar ett enmyndighetsalternativ. FLU:s bedömningar visar att det på lång sikt torde vara större möjligheter att åstadkomma besparingar i ett enmyndighetsalternativ. När nu regeringen lagt förslag om en ännu större personalbesparing än FLU är det givet att enmyndighetsalternativet måste få än mer försteg. Det undviker de låsningar som följer av propositionen och ger frihet till att komma fram till de mest rationella lösningarna. Det är en synpunkt som också LO och TCO-S hävdat i sina överväganden om det nu aktuella förslaget. I propositionen anför departementschefen som ett särskilt argument för ett flermyndighetsalternativ att detta skulle ge särskilda möjligheter att låta olika åsikter om försvarets utformning komma till uttryck. Det är en besynnerlig inställning. Den centrala försvarsdiskussionen måste, liksom all annan debatt om samhällsfrågor, föras ute i samhället, i politiska och fackliga organisationer, i frivilligorganisationer och i massmedia. Det är också närmast en förolämpning mot de anställda i de centrala staberna att de endast skulle våga hävda egna ståndpunkter om det skulle ske till gagn för den ”egna” försvarsgrenen. Regeringens inställning i denna fråga visar att man snarast vill ha en försvarsgrensstrid i stället för en allsidig debatt om försvarets utformning. Enligt vår mening bör riksdagen nu fatta principbeslut om ett enmyndig </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1977/78:430 </div> <div class="block ml_42">3 </div> <div class="block ml_4">hetsalternativ. Regeringen bör därefter låta utreda den närmare organisationen, varvid de alternativ som FLU redovisat i enmyndighetsförslaget bör vara en utgångspunkt. I fråga om personalstyrkans storlek bör siktet vara inställt på en reduktion av den storleksordning som propositionen anger. 3.2 Med hänsyn till vår principiella inställning i denna fråga, som således helt avviker från regeringsförslaget, saknar vi anledning att närmare gå in på en prövning av detaljförslagen beträffande stabsorganistionen. På några punkter anser vi det emellertid viktigt att riksdagen nu fattar beslut. Utredningen har föreslagit att försvarsstabens personalvårdsbyrå skall ingå i en kommande personalenhet. Som påtalats av Statsanställdas förbund finns det emellertid starka skäl för att personalvårdsbyrån får en fristående ställning. Personalvården är ett av de områden inom försvaret som hittills haft en tämligen väl fungerande fackstyrning. Med den organisationslösning vi förordar blir det än mer naturligt att låta dessa frågor få en fristående ställning i organisationen. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna. I propositionen behandlas även första flygeskaderstabens och kustflottans ställning. Vi har i motionen 1976/77:1504 förordat att flygeskaderstaben bör dras in och att frågan om den särskilda organisationen för kustflottan prövas. Vi finner det naturligt med det personalminskningsmål som nu uppsätts att riksdagen gör ett uttalande över dessa särskilda enheter av den inriktning vi hävdat i nyss nämnda motion inför det kommande ytterligare utredningsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna. 4. Lekmannastvrelse De militära staberna tillhör de få områden av den statliga verksamheten som är totalt tjänstemannastyrda. FLU har därför haft i uppdrag att pröva frågan om lekmannastyrelse och i sitt betänkande också lagt fram förslag om ett rådgivande organ. I utredningen har de båda socialdemokratiska ledamöterna Olle Göransson och Åke Gustavsson reserverat sig för en lekmannastyrelse. Propositionen går dock på utredningsmajoritetens förslag. Remissbilden i denna fråga är splittrad. De militära myndigheterna accepterar, ehuru närmast tvekande,det rådgivande organet. LO,TCO-Soch statens personalnämnd anser att en lekmannastyrelse bör inrättas. Med hänsyn till det militära försvarets viktiga samhällsfunktion är det egentligen en självklarhet att kraven på medborgerlig insyn och kontroll måste leda fram till en lekmannastyrelse. Inom övriga delar av totalförsvaret (civilförsvarsstyreisen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar etc.) har det också ansetts naturligt och välmotiverat med ett lekmannainslag i verksledningen. Förhållandena inom det militära försvaret kan inte anses vara så särpräglade att man skulle dra den motsatta slutsatsen om behovet. Den svenska statsförvaltningens organisation, där självständiga myndigheter under regeringen inom tämligen vida ramar - för det militära försvaret </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Mot. 1977/78:430 </div> <div class="block ml_42">4 </div> <div class="block ml_4">snarast vidare än för övriga verk - har att genomföra de politiska besluten, gör kravet på att utsträcka den medborgerliga kontrollen och insynen även till det militära försvaret naturligt. Lekmäns medverkan kan också ses som ett betydelsefullt stöd till det militära försvarets ledning i dess arbete med att praktiskt förverkliga folkförsvaret. En lekmannastyrelse bör därför inrättas för den centrala ledningen i fred. Även om riksdagen skulle bifalla regeringens organisationsförslag anser vi det likväl betydelsefullt och nödvändigt att det föreslagna rådgivande organet blir ett beslutande organ. Om försvarsgrensstaberna behålls, bör några styrelser inte införas för dem, eftersom de i alla viktigare avseenden styrs från den högsta ledningen. Styrelsen bör ha att fatta beslut i viktigare ärenden inom den högsta centrala ledningens verksamhetsområde på det sätt som är vanligt inom statsförvaltningen. Det finns ingen anledning att principiellt utesluta någon del av försvarsstabens verksamhet från styrelsens ansvarsområde. Som en jämförelse vill vi hänvisa till att både civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har lekmannastyrelse utan inskränkningar i styrelsens befogenheter. Försvarsmaktens förmåga att lösa sina uppgifter är av grundläggande betydelse för medborgarnas försvarsvilja. Stridskrafternas försörjning måste också bygga på att samhällets civila resurser i stor utsträckning tas i anspråk. Det är därför lämpligt att grunder för den operativa planläggningen prövas av styrelsen. Tillkomsten av den särskilda nämnden för insyn i underrättelseverksamheten ger inte heller anledning att principiellt undanta underrättelsetjänsten från styrelsens behörighet. Underrättelsenämnden bör dock finnas kvar och ansvarsfördelningen mellan nämnden och styrelsen regleras i särskild ordning. I detta sammanhang bör också beslutas att myndighetsbegreppet inte skall knytas till chefens person. Överbefälhavaren bör således vara chef för försvarsstaben (motsv.). En lekmannastyrelse kan inrättas oberoende av det fortsatta utredningsarbetet. Vi anser det tvärtom som mycket angeläget att styrelsen kommer till så snart som möjligt för att på så sätt också aktivt kunna ta del i det kommande arbetet. Lekmannastyrelsen bör inrättas den 1 juli 1978 och bör bestå av högst elva ledamöter, dels företrädare för det allmänna, dels militär sakkunskap. Överbefälhavaren bör vara ordförande i styrelsen. </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1977/78:430 </div> <div class="block ml_42">5 </div> <div class="block ml_4">5. Hemställan Med stöd av ovanstående hemställs 1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för försvarsmaktens centrala ledning som förordats i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrås ställning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om första flygeskaderstaben och kustflottan, 4. att riksdagen beslutar inrätta en lekmannastyrelse för försvarsstaben den 1 juli 1978 i enlighet med vad som anförts i motionen. Stockholm den 18 januari 1978 OLOF PALME (s) ERIK ADAMSSON (s) INGEMUND BENGTSSON (s) INGVAR CARLSSON (s) HANS GUSTAFSSON (s) BENGT GUSTAVSSON (s) LILLY HANSSON (s) LENA HJELM-WALLÉN (s) PAUL JANSSON (s) </div> <div class="block ml_22">GÖRAN KARLSSON (s) VALTER KRISTENSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) ESSEN LINDAHL (s) LISA MATTSON (s) THAGE PETERSON (s) ANNA-GRETA SKANTZ (s) INGVAR SVANBERG (s) </div> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 2 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 3 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 4 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 5 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 6 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 7 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 8 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 9 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 11 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 12 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 13 undertecknare 0 LISA MATTSON s 14 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 15 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 16 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 17 undertecknare G102430 av Olof Palme m. fl. mot_197778__430.pdf 150892 pdf med anledning av propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m. m. https://data.riksdagen.se/fil/342BE610-A9FA-4C17-869A-651A2E601F55