3068079 G1021957 1977/78 1957 mot mot Motion 1977/78:1957 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. Motion Motion 1957 0 1978-05-02 00:00:00 2014-10-11 18:33:23 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G1021957/text https://data.riksdagen.se/dokument/G1021957 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G1021957 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">Mot. 1977/78</p> <p style="text-align:right;">1957-1960</p> <p>Motion</p> <p>1977/78:1957</p> <p>av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl.<br /> med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till<br /> lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror</p> <p>De i propositionen 1977/78:178 framlagda lagförslagen med vissa bestämmelser<br /> om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror framläggs i<br /> anledning av riksdagens beslut under 1976/77 års riksmöte, med begäran om<br /> regeringsförslag rörande förbud mot alkoholreklam och tidigare uttalanden<br /> av riksdagen om åtgärder i syfte att minska tobaksbruket. Handelsministern<br /> följer i huvudsak de av Tobaks- och alkoholreklam utredningen i oktober 1976<br /> framlagda förslagen. Tillämpningen av de särskilda bestämmelserna knyts<br /> sålunda till marknadsföringslagen och skall följaktligen handhas av konsumentombudsmannen<br /> och marknadsdomstolen.</p> <p>I propositionsförslaget görs dock vissa icke oväsentliga preciseringar av vad<br /> som avses med särskilt måttfull marknadsföring av alkoholdrycker och<br /> tobak. Enligt 2 § i båda lagarna skall sålunda särskilt gälla att reklam- eller<br /> annan marknadsföringsåtgärd ej får vara påträngande eller uppsökande eller<br /> får uppmana till bruk av alkohol eller tobak. 1 2 § andra stycket i lagförslaget<br /> om alkoholdrycker fogas därtill ett formellt förbud mot kommersiell<br /> annonsering i periodisk skrift eller annan enligt TF jämförbar skrift vid<br /> marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl. Undantag görs för tryckt<br /> skrift, som tillhandahålls endast på försäljningsställe. Handling som strider<br /> mot dessa föreskrifter skall anses vara otillbörlig marknadsföring mot<br /> konsumenter enligt marknadsföringslagen. I fråga om tobaksvaror tillåts<br /> däremot kommersiell annonsering, men det krävs att annons innehåller<br /> varningstext och innehållsdeklaration på samma sätt som nu är föreskrivet på<br /> förpackningarna.</p> <p>Det är möjligt att man vid bedömningen av lagförslagen bör skilja på<br /> förslaget beträffande alkoholreklamen och förslaget om tobaken med dess<br /> föreskrifter om informerande hälsoråd. Vi håller oss här till frågan om<br /> alkoholreklamen och medger att lagförslaget synes vara ett beaktansvärt steg<br /> mot en begränsning av sådan reklam. Enligt vår bedömning är lagförslaget<br /> dock otillräckligt och det ger inte effektiva garantier mot samhällsskadlig<br /> alkoholreklam. Det föreslagna utnyttjandet av marknadsföringslagen framstår<br /> nämligen inte, såsom närmare belyses i det följande, som ett säkert<br /> instrument för att ur den offentliga miljön få bort annonsernas köp- och<br /> konsumtionsmaningar.</p> <p>Förslaget lär heller inte helt kunna tillfredsställa de krav som låg bakom<br /> riksdagsbeslutet med begäran om förbud mot alkoholreklamen. Redan valet</p> <p>1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1957-1960</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1977/78:1957</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>av marknadsdomstolsforfarandet är egendomligt med tanke härpå, eftersom<br /> den modellen vid frågans tidigare behandling ständigt framförts av motståndarna<br /> till reklamförbud. Då Nordiska rådet rekommenderade medlemsstaterna<br /> att införa reklamförbud beträffande alkohol och tobak, gick minoriteten<br /> på linjen att i stället införa bestämmelserom otillbörlig marknadsföring under<br /> förmenande att förbud var olämpliga och diskriminerande ingrepp, som det<br /> var omöjligt att effektivt kontrollera. Och när en stor majoritet i alkoholpolitiska<br /> utredningen föreslog förbud mot alkoholreklam i lagen om alkoholdrycker,<br /> förordade de två reservanterna (Hillbo och Wennerfors) en "återhållen”<br /> reklam under kontroll av KO-ämbetet med stöd av marknadsföringslagen.<br /> Vid fjolårets riksmöte framfördes yrkanden om förbud mot<br /> alkoholreklam (i motionerna nr 1515 av herrar Johansson i Skärstad och<br /> Nilsson i Agnäs, nr 1517 av herr Lindblad m. fl., nr 1519 av herr Palme m. fl.<br /> och nr 1537 av herr Werner m. fl.). Socialutskottet, som i sitt yttrande<br /> lämnade en sammanfattning av Tobaks- och alkoholreklamutredningens<br /> förslag om tillämpning av marknadsföringslagen, fann mycket starka skäl<br /> tala för ett reklamförbud och förutsatte att regeringen inom en nära framtid<br /> skulle framlägga förslag härom. Skatteutskottet förklarade sig dela denna<br /> uppfattning och föreslog i sitt yttrande en begäran hos regeringen om förslag<br /> till reklamförbud, vilket godkändes av riksdagen (SkU 1976/77:40, rskr<br /> 231).</p> <p>Departementschefen har emellertid valt att följa den av Tobaks- och<br /> alkoholreklamutredningen föreslagna linjen, nämligen att anknyta regleringen<br /> till marknadsföringslagens regelsystem, och avböjer att införa straffsanktionerade<br /> reklamförbud. Den i remissyttranden framförda kritiken för<br /> ineffektivitet hos detta system tas inte ens upp till diskussion. I propositionen<br /> betonas däremot starkt fördelarna för de enskilda näringsidkarna med det<br /> föreslagna systemet (s. 44 och 45), nämligen att marknadsdomstolen bara i<br /> enskilda fall och med verkan för framtiden får avgöra om en viss åtgärd såsom<br /> otillbörlig skall förbjudas vid vite. Endast ett återupprepande av åtgärden<br /> efter vitesföreläggande kan drabbas av påföljden, och utdömandet av vitet<br /> skall dessutom prövas på talan av åklagare vid allmän domstol. Samtidigt görs<br /> det gällande att man därmed har fått ett snabbt och effektivt medel att<br /> förhindra olämpliga beteenden på marknadsföringsområdet.</p> <p>Det skall inte förnekas att marknadsdomstolsforfarandet är ett flexibelt och<br /> lämpligt instrument på områden där det för lagstiftaren är vanskligt att på<br /> förhand avgöra och klart beskriva vad som skall anses vara t. ex. otillbörlig<br /> marknadsföring. Men snabbheten och effektiviteten vid förhindrande av<br /> otillbörliga åtgärder måste nog betvivlas. De av departementschefen betonade<br /> fördelarna för näringsidkare från rättssäkerhetssynpunkt avslöjar<br /> samtidigt riskerna för bristande effektivitet av förfarandet. Friheten från<br /> sanktion vid handlingar, vilkas otillbörlighet det kan vara svårt att avgöra, är<br /> en lika självklar fördel som frånvaron av sanktion är en uppenbar brist vid<br /> uppsåtliga överträdelser av marknadsföringsregler, då gärningsmannen inte</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>kan ha tvekat om otillbörligheten (t. ex. därför att andra förut fått vitesförelägganden<br /> eller handlandet strider mot uttalanden i lagen, motiv eller<br /> branschöverenskommelser).</p> <p>När det gäller att övervaka reklamen och annonseringen av bortåt 12 000<br /> näringsidkare, har vi av effektivitetshänsyn svårt att lita till ett sanktionssystem.som<br /> innebär att ingen kan träffas av någon sanktion för överträdelser<br /> av vare sig klara prejudikat eller branschregler eller ens av i lagen gjorda<br /> preciseringar, förrän marknadsdomstolen efter talan av KO vid vite förbjudit<br /> just honom att fortsätta det otillbörliga handlandet eller KO i fråga av mindre<br /> vikt meddelat honom ett motsvarande förbudsföreläggande och han själv<br /> godkänt detta.</p> <p>För en lagstiftare, som är angelägen att komma åt alkoholreklamens<br /> skadliga verkningar, är det ofrånkomligt att mot varandra väga effektiviteten<br /> av straffsanktionerade reklamförbud och verkan av de föreslagna åtgärderna<br /> mot otillbörlig marknadsföring. En förutsättning för straffsanktionerade<br /> reklam- och annonsförbud är givetvis att lagstiftaren i förväg kan ge klara och<br /> något så när uttömmande regler för vad som skall gälla och som sålunda kan<br /> ligga till grund för tydliga brottsbeskrivningar. Det förebragta utredningsmaterialet<br /> har enligt vår mening inte visat att gränsdragnings- och tillämpningsfrågorna<br /> vid sådana förbud skulle vara omöjliga att bemästra från<br /> lagstiftarens synpunkt. Utredningen har väl tillvaratagit och delvis överdrivit<br /> därmed förenade svårigheter utan att göra något allvarligt försök att i detalj<br /> utforma några reklamförbud. Både Norge och Finland har numera efterkommit<br /> Nordiska rådets rekommendationer om sådana förbud, och det finns<br /> all anledning att utnyttja detta erfarenhetsmaterial i positiv anda.</p> <p>Såvitt vi förstår kan syftet med förbudsregler mot alkoholreklam inte<br /> tillfredsställande bli tillgodosett utan straffbestämmelser, som genom att de<br /> av lagstiftaren fastställts i förväg verkar preventivt på uppsåtliga överträdelser.</p> <p>Departementschefen har som förut nämnts gjort icke oväsentliga preciseringar<br /> av vad som skall anses utgöra otillbörlig marknadsföringsåtgärd i fråga<br /> om alkoholreklam genom föreskriften att reklam- eller marknadsföringsåtgärd<br /> ej får vara påträngande eller uppsökande - vilket enligt motiven innebär<br /> förbud mot bl. a. utomhusreklam och s. k. direktreklam, dvs. reklam i<br /> meddelanden direkt till konsument - och ej heller får uppmana till<br /> alkoholbruk. Ännu viktigare förefaller det förbudet mot kommersiell annons<br /> vara, vilket enligt departementschefen tillkommit ”med hänsyn till vad som<br /> får uppfattas vara riksdagens bedömning av frågan”.</p> <p>En näringsidkare kan dock avsiktligt bryta mot dessa föreskrifter och<br /> annonsera både en och flera gånger och fortsätta därmed kanske i månader,<br /> utan någon påföljd alls, ända tills han personligen varit föremål för<br /> förhandling inför marknadsdomstolen eller KO och fått vitesföreläggande att<br /> låta bli sådan otillbörlig marknadsföring. Och nästa näringsidkare kan med<br /> lika stor framgång göra om samma manöver, etc. Vi har svårt att tro att detta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1957</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>motsvarar vad riksdagen avsett med sitt beslut.</p> <p>Lagrådet, som lämnat förslagen utan erinran, har dock i fråga om det s. k.<br /> annonsförbudet gjort den märkliga reservationen, att lagrådet ”ansett sig inte<br /> böra gå in på en bedömning av bärkraften i de rättspolitiska skäl som har<br /> motiverat att överträdelser av de föreslagna lagbestämmelserna rörande<br /> annonsering skall, i stället för att på vanligt sätt straffbeläggas, föranleda att<br /> ett förbud eller åläggande av samma sakliga innehåll som den redan lagfästa<br /> föreskriften kan komma att meddelas enligt marknadsföringslagen”.</p> <p>Vi vågar tolka lagrådets påpekande som en i artig form gjord reservation<br /> mot det meningslösa och ineffektiva i att, när lagen innehåller att väl<br /> preciserat förbud, inte straffbelägga detta direkt utan i stället kräva upprepande<br /> av samma förbud hos marknadsdomstolen för att få fram en sanktion<br /> mot fortsatta överträdelser. Med det påpekandet har lagrådet lämnat saken<br /> därhän, eftersom regeringen inte varit mer angelägen om förbudets effektivitet.<br /> För att få ett effektivt förbud mot alkoholreklam bör överträdelser falla<br /> under allmänt åtal. En lagstiftning i detta syfte kan t. ex. ha följande<br /> utformning:</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Förslag till vissa ändringar i lagförslaget om marknadsföring av alkoholdrycker</p> <p>1 § Denna lag gäller tillverkning av drycker, m. m.</p> <p>Ny rubrik före 2 §: Otillbörlig marknadsföring</p> <p>2 § första stycket blir ny 2 §: Med hänsyn till bruk av alkohol.</p> </div> <div class="block ml_6"><p>3 § Handling som strider mot 2 § otillbörlig mot konsumenter.</p> <p style="margin-left:11px;">Ny rubrik före ny 4 §: Straffbelagt förfarande<br /> 2 5 andra stycket (med nedan angivna ändringar) blir ny 4 §.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Regeringens förslag</p> <p>Vid marknadsföring av spritdrycker,<br /> vin eller starköl får ej användas<br /> för sådan dryck.</p> </div> <div class="block ml_25"><p>Motionärernas förslag</p> <p>Vid marknadsföring av alkoholdrycker<br /> får ej användas för</p> <p>sådan dryck.</p> <p>Näringsidkare som uppsåtligen<br /> överträder annonsförbudet i första<br /> stycket dömes till böter eller fängelse i<br /> högst sex månader. Överträdelse<br /> ligger under allmänt åtal.</p> <p>Har flera medverkat till gärning som<br /> avses i första stycket, skall 23 kap. 4<br /> och 5 §§ brottsbalken tillämpas.</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag Motionärernas förslag</p> <p style="margin-left:233px;">Ny 5 §</p> <p>(För att hindra kollisioner mellan Den som överträtt vitesförbud dö</p> <p>viten och straff; jfr 9 § marknadsfö- mes ej till ansvar enligt denna lagfor</p> <p>ringslagen.) gärning som omfattas av förbudet.</p> <p>4 § blir (med nedan angiven ändring) ny 6 §.</p> <p>Om förbud mot vissa marknads- Om förbud mot vissa andra markföringsåtgärder<br /> finns bestämmelser i nadsföringsåtgärder finns bestämlagen<br /> (1977:293) om handel med melser i lagen (1977:293) om handel</p> <p>drycker. med drycker.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.</p> <p>Utformningen av ett sådant förbud mot kommersiell annonsering går<br /> tillbaka på den grundläggande prövning av frågan som skedde i samband med<br /> ändringen av tryckfrihetsförordningen. Med de i propositionen givna<br /> motiven synes förbudet lagtekniskt väl lämpa sig för att direkt straffbeläggas.<br /> Det må erinras om att även andra handlingar, där gärningsbeskrivningama är<br /> klart utformade, har straffsanktionerats inom marknadsföringslagens ram<br /> (t. ex. illojal konkurrens).</p> <p>Annonsförbudet är enligt förslaget begränsat till kommersiell annonsering<br /> av spritdrycker, vin och starköl, medan lagbestämmelserna i övrigt avser<br /> ”alkoholdrycker” och sålunda omfattar öl av klass II. Departementschefens<br /> motivering för denna särskillnad är enligt vår mening knappast hållbar och<br /> röjer i vart fall föga tilltro till marknadsföringslagens effektivitet. Det<br /> åberopas att handeln med sprit, vin och starköl bedrivs under starkt<br /> kontrollerade former och i huvudsak endast av två statliga monopolbolag.<br /> Skälen mot annonsförbud väger därför mindre inom detta område, där vi<br /> redan har ett system med goda möjligheter att komma till rätta med<br /> marknadsföringsåtgärder som innebär kringgående. Handeln med öl är<br /> däremot,även om viss reglering förekommer, i princip fri, och konkurrensen<br /> på det området skulle vid ett annonsförbud sannolikt leda till ökade<br /> marknadsföringsaktiviteter av annat slag, som skulle bli ytterligt svåra att<br /> övervaka. Ett annonsförbud för öl skulle därjämte kunna inverka negativt på<br /> samhällets strävanden att främja övergången till svagare drycker.</p> <p>Erfarenhetsmässigt vet vi att det är på ölområdet med hård konkurrens<br /> mellan olika märken som ett annonsförbud främst behövs. Det var ju<br /> bryggerierna som genom sin hänsynslösa reklam för att göra mellanölet till en<br /> ungdomsdryck gav det mest övertygande beviset för att reklamen kraftigt<br /> kan öka omsättningen av alkoholdrycker. Varken i någon av de motioner,<br /> vari vid fjolårets riksdag krävdes förbud mot alkoholreklam, eller i utskottsutlåtandena<br /> gjordes undantag för öl av klass II.</p> <p>Vi finner det således önskvärt att utskottet under behandlingen av frågan</p> </div> <div class="block ml_3" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1957</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>söker beakta vad som kan göras för att på bästa sätt fullfölja riksdagens beslut<br /> förra året om reklamförbud mot alkoholreklam. Det är viktigt att lagstiftningen<br /> får sådan utformning, att den blir ett effektivt medel i strävandena att<br /> fullfölja riksdagens målsättning att minska den alltför höga alkoholkonsumtionen.</p> <p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:58px;">att riksdagen i anslutning till lagstiftningen om marknadsföring av<br /> alkoholdrycker som sin mening ger regeringen till känna vad<br /> som anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 2 maj 1978</p> </div> <div class="block ml_5"><p>TORSTEN BENGTSON (c)</p> <p>TORE NILSSON (m) KARL ERIK ERIKSSON (fp)</p> </div> </div> </div> 0 TORSTEN BENGTSON c 1 undertecknare 0 TORE NILSSON m 2 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 3 undertecknare G1021957 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. mot_197778__1957.pdf 224474 pdf med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till https://data.riksdagen.se/fil/F0A32C23-62B3-410F-B39C-6DFCBE4C584D