3106694 G102190 1977/78 190 mot mot Motion 1977/78:190 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 190 0 1977-11-25 00:00:00 2014-11-04 16:17:04 2014-11-04 00:00:00 med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G102190/text https://data.riksdagen.se/dokument/G102190 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G102190 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Motion</p> <p>1977/78:190</p> <p>av Olof Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att<br /> främja de mindre och medelstora företagens utveckling</p> <p>En politik syftande till arbete, trygghet och utveckling måste grundas på<br /> insatser för att stimulera näringslivets utveckling. De mindre och medelstora<br /> företagen spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll. Mer än 1 miljon<br /> människor är direkt verksamma i dessa företag. En betydande del av den<br /> socialdemokratiska näringspolitiken har varit inriktad på att stödja dessa<br /> företag. Det kan i detta sammanhang erinras om att de nuvarande<br /> företagarföreningarna inrättades under 1930-talet på initiativ av den dåvarande<br /> socialdemokratiska regeringen med ett socialt och syselsättningspolitiskt<br /> syfte. Sedan dess har en lång rad olika insatser gjorts. Det kan i detta<br /> sammanhang räcka med att nämna några exempel.</p> <p>Inrättandet av Industrikredit, Företagskredit och Företagskapital har<br /> direkt syftat till att stödja småföretagens kapitalförsörjning. Även Investeringsbanken<br /> driver i detta avseende en betydelsefull verksamhet. Mycket<br /> väsentlig i sammanhanget är också hantverks- och industrilånefonden,<br /> industrikreditgarantilånen och de särskilda strukturgarantier som inrättats<br /> för vissa branscher. Lokaliseringslånen och lokaliseringsbidragen har haft en<br /> mycket stor betydelse för småföretagen. Via STU och statens utvecklingsfond<br /> har tekniskt utvecklingsarbete och innovationsverksamhet kunnat<br /> finansieras. I de fy ra nordligaste länen har Norrlandsfondens verksamhet haft<br /> stor betydelse. Detta är endast några exempel på vad som gjorts under den<br /> socialdemokratiska regeringen för att främja småföretagens kapitalförsörjning.</p> <p>Service- och rådgivningsverksamhet riktad till de mindre företagen spelar<br /> också en betydelsefull roll. Åtgärder som den tidigare regeringen vidtagit på<br /> detta område kan exemplifieras med den kraftiga förstärkningen av stödet<br /> till företagarföreningarna, utvecklandet av SIFU, uppbyggandet av olika<br /> branschprogram som omfattar stöd till utbildning, konsultundersökningar,<br /> konsulenter etc.</p> <p>Av stor betydelse för administrationen och planeringen av de olika nämnda<br /> åtgärderna har varit inrättandet av statens industriverk.</p> <p>Insatser av nämnda slag kan vara betydelsefulla för att undanröja de<br /> särskilda hinder och problem som de mindre företagen ibland ställs inför.<br /> Man får emellertid inte förbise att de mindre företagen är en integrerad del av<br /> hela det svenska näringslivet. Den avgörande betydelsen för dessa företags<br /> utveckling har alltså den allmänna utvecklingen inom näringslivet. Åtgärder<br /> som syftar till att stimulera näringslivets utveckling är därför av stor betydelse</p> <p>1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 190</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>även för de mindre företagen. Detta framgår särskilt tydligt i den nu aktuella<br /> situationen. Det är i dag inte förmögenhetsskatten som är det stora problemet<br /> för de mindre och medelstora företagen utan den allmänna ekonomiska<br /> utvecklingen och den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen<br /> för.</p> <p>Genom att regeringen försummat att satsa på bostadsbyggandet har en<br /> kraftig minskning av byggandet inträffat. Detta har fått allvarliga återverkningar<br /> på en rad mindre företag inom byggnadsbranschen. Men även<br /> serviceföretag inom transportsektorn är mycket beroende av byggnadsverksamheten.<br /> En ökning av byggnadsverksamheten skulle också få positiv<br /> återverkan på mindre företag inom byggnadsmaterialbranschen, t. ex.<br /> sågverk och handelsbrädgårdar.</p> <p>Industriinvesteringarna beräknas under 1977 och 1978 komma att minska<br /> med sammanlagt 25 procent. Det innebär en kraftig dämpning av efterfrågan<br /> på verkstadsindustrins produkter. Ett mycket stort antal mindre och<br /> medelstora företag är verksamma som underleverantörer till stora verkstadsindustriföretag.<br /> En minskad efterfrågan på verkstadsindustrins produkter<br /> medför alltså ett kraftigt efterfrågebortfall för dessa mindre företag.</p> <p>De starka prisstegringarna har medfört att löntagarnas köpkraft urholkats.<br /> Detta leder i sin tur till en minskad efterfrågan av privata konsumtionsvaror.<br /> Eftersom en lång rad mindre och medelstora företag är verksamma med<br /> tillverkning av konsumtionsvaror och framför allt inom handeln innebär det<br /> kraftiga efterfrågebortfallet ett stort problem.</p> <p>De flesta småföretag är verksamma inom servicesektorn och är lokalt<br /> begränsade. Problemen inom bl. a. gruv-, järn- och stål- samt tekoindustrin<br /> innebär att industrisysselsättningen på en lång rad orter i landet är hotad.<br /> Nedläggningen av ett företag som är det dominerande på sin ort innebär inte<br /> bara stora omställningsproblem för de direkt berörda, utan också att<br /> underlaget för verksamheten i en lång rad serviceföretag försvinner. Det<br /> gäller inte enbart sådana företag som är verksamma som underleverantörer<br /> eller med direkt service till industrin utan också all den service som de<br /> anställda vid dessa företag efterfrågar.</p> <p>Dessa exempel visar vilken avgörande betydelse den allmänna näringspolitiska<br /> utvecklingen har för de mindre företagens utveckling. Efterfrågan på<br /> deras produkter och underlag för deras verksamhet är den helt avgörande<br /> faktorn. Ett genomförande av de förslag som framlagts i vår motion 1977/<br /> 78:39 om den allmänna ekonomiska politiken, syftande till att stimulera<br /> arbete, utveckling och investeringar, torde därför vara det mest verksamma<br /> medlet att erbjuda de mindre och medelstora företagen förbättrade villkor.</p> <p>Det finns inget underlag för påståendet att de små och medelstora<br /> företagen generellt skulle ha sämre betingelser än andra företag. Tillgänglig<br /> statistik för lönsamhet visar inte att lönsamheten skulle vara sämre för<br /> företag med ett litet antal anställda. En beräkning av företagens vinst (efter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_43"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>avskrivningar och finansnetto) i procent av det egna kapitalet (öppet redovisat<br /> eget kapital plus obeskattade reserver minus latent skatteskuld) visar följande<br /> bild för år 1975:</p> </div> <div class="block ml_5"><p>(Källa: SOS företagen 1975)</p> <p>En likartad bild erhålles genom den lönsamhetsundersökning som<br /> Sveriges verkstadsförening gjort av lönsamheten år 1976 inom verkstadsföretagen.<br /> Avkastningen på totalt kapital uppgick i samtliga undersökta<br /> verkstadsföretag med minst 75 anställda till 5,7 procent. Om dessa fördelas på<br /> olika storleksgrupper erhålles följande bild:</p> <p>Verkstadsföretag med 75 till 150 anställda 8,8 96</p> <p>Med 151 till 500 anställda 6,3 96</p> <p>Med mer än 501 anställda 5,6 96</p> <p>Motsvarande tal för avkastningen på eget kapital är:</p> <p>Samtliga 7,8 96</p> <p>75 till 150 anställda 15,6%</p> <p>151 till 500 anställda 9,8 96</p> <p>Mer än 500 anställda 7,5 96</p> <p>Det kan också nämnas att soliditeten, dvs. det egna kapitalets andel av den<br /> totala finansieringen, har vuxit kraftigt under senare år i gruppen med 75 till<br /> 150 anställda. Sålunda uppgick den till 44,9 96 1976, vilket är ett högre värde<br /> än vad som noterats för samtliga tidigare år som redovisas i undersökningarna<br /> och som går tillbaka till 1965.</p> <p>Regeringens proposition om de mindre och medelstora företagen bygger till<br /> stor del på företagarföreningsutredningens förslag. Denna utredning tillkallades<br /> av den socialdemokratiska regeringen i oktober 1975 för att utreda<br /> företagareföreningarnas ställning och roll inom den närings- och regionalpolitiska<br /> organisationen samt för att göra fördjupade analyser av vissa frågor om<br /> de små och medelstora företagens tillgång och efterfrågan på krediter.</p> <p>Företagarföreningarna har under lång tid spelat och bör även i framtiden<br /> spela en central roll i utformningen av den regionala näringspolitiken. Enligt<br /> vår uppfattning är det väsentligt att de kan uppfylla rollen som den regionala</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Samtliga företag</p> </div> <div class="block ml_30"><p style="margin-left:7px;">17.2 96</p> <p style="margin-left:7px;">22.9 96</p> <p style="margin-left:7px;">19.4 96</p> <p style="margin-left:7px;">22.4 %</p> <p style="margin-left:7px;">12.9 96</p> <p style="margin-left:7px;">15.2 96</p> </div> <div class="block ml_6"><p>50 till 99 anställda<br /> 100 till 199 anställda<br /> 200 till 499 anställda<br /> 500 till 999 anställda</p> </div> <div class="block ml_6"><p>1 000 eller fler anställda</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>organisationen för att förverkliga målen för den statliga näringspolitiken. De<br /> förslag som lagts fram av företagarföreningsutredningen är enligt vår<br /> uppfattning i det stora hela väl ägnade att främja en sådan utveckling. På vissa<br /> punkter har man dock från regeringens sida gjort anmärkningsvärda avsteg<br /> från utredningens förslag som det finns anledning att närmare behandla i<br /> detta sammanhang.</p> <p>Styrelsernas sammansättning</p> <p>I propositionen föreslås att de nuvarande företagarföreningarna omvandlas<br /> till stiftelser och att stiftelsernas styrelse i sin helhet skall utses av landstinget.<br /> Någon nomineringsrätt för näringslivsorganisationerna och de fackliga<br /> organisationerna föreslås inte. Departementschefen gör endast ett allmänt<br /> uttalande att han utgår från att de genom landstingens försorg kommer att bli<br /> representerade i styrelserna.</p> <p>Propositionens förslag i denna del aktualiserar flera frågor av stor principiell<br /> betydelse. Huvudmannaskapet för stiftelserna delas mellan staten och<br /> landstingen. Även om förslaget att splittra upp statens utvecklingsfond på de<br /> nya stiftelserna inte genomförs kommer statsmakterna att svara för den<br /> övervägande delen av de finansiella resurser som står till stiftelsernas<br /> förfogande. Enligt vår mening är det viktigt att den som avgör en<br /> verksamhets omfattning och inriktning också bär kostnadsansvaret. Den i<br /> propositionen föreslagna lösningen bryter mot denna princip. Samtidigt som<br /> staten svarar för en betydande del av de medel som stiftelserna disponerar blir<br /> statsmakterna helt utan inflytande över styrelsens sammansättning. Styrelseledamöterna<br /> kommer att arbeta med ansvar inför landstingen. Det är<br /> således bara den ena av huvudmännen som kan utkräva det politiska<br /> ansvaret för verksamheten. Inte minst därför att stiftelsernas beslut och<br /> planerande verksamhet får stor betydelse för den allmänna statliga näringspolitiken<br /> är detta en otillfredsställande ordning. Styrelsen bör bestå av<br /> representanter för båda huvudmännen, och regeringen måste med hänsyn till<br /> arbetsuppgifternas art och omfattningen av statens ekonomiska engagemang<br /> ges rätten att utse majoriteten av ledamöterna.</p> <p>Stiftelsernas arbete blir av stor betydelse för den näringspolitiska utvecklingen<br /> i länen och i de enskilda primärkommunerna. Detta ställer stora krav<br /> på styrelsernas kompetens. I propositionen framhålls att styrelsen bör bestå<br /> av personer med praktisk erfarenhet från främst industriell verksamhet eller<br /> bank- och kreditväsen. De bör vara väl förtrogna med länets näringsliv, dess<br /> problem och utvecklingsmöjligheter och därför utgöras av personer med<br /> professionellt företagskunnande, t. ex. företagsledare, företrädare för de<br /> anställda eller företagens organisationer. Företrädare för landstingets förvaltningsutskott<br /> eller personer som eljest har en ställning som ger överblick över<br /> den regionala näringspolitiken bör också enligt propositionen kunna ingå i<br /> styrelsen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Vi delar propositionens bedömning att representanter för företagsverksamheten<br /> och löntagare bör finnas med i styrelsen. Det är sedan länge en<br /> etablerad praxis att förtroendemannastyrelserna, t. ex. i de centrala ämbetsverken,<br /> delvis består av representanter för de intressen som är berörda av<br /> verksamheten. Erfarenheterna av de fackliga organisationernas och näringslivsorganisationernas<br /> medverkan i sådana sammanhang är mycket goda. Den<br /> kunskap och de synpunkter som företrädare för dessa grupper kan tillföra<br /> beslutsfattandet är av mycket stor betydelse. 1 ett organ med sådana arbetsuppgifter<br /> som stiftelserna får är det naturligtvis särskilt väsentligt att<br /> dessa organisationer ges en möjlighet att nominera personer som står mitt<br /> uppe i den verksamhet som stiftelsernas arbete berör och som de betraktar<br /> som sina kontakter inom stiftelsen.</p> <p style="margin-left:3px;">Departementschefens förhoppning att landstingen vid valet av styrelseledamöter<br /> skall beakta behovet av att ge representation för näringslivs- och<br /> fackliga organisationer utgör ingen garanti för att den nödvändiga kontakten<br /> med organisationerna på detta sätt skall komma till stånd. Ett sådant till intet<br /> förpliktande uttalande gjordes också i samband med att organisationernas<br /> nomineringsrätt till länsstyrelserna togs bort under hösten 1976. Detta<br /> resulterade - som TCO framhållit i sitt remissyttrande över företagarföreningsutredningens<br /> betänkande - i att av 14 personer som tidigare varit<br /> ledamöter i länsstyrelsen nominerade av TCO endast fem blev återvalda.<br /> Utan en fri nomineringsrätt för organisationerna tvingas ett partipolitiskt<br /> ställningstagande fram både av organisationen och av dem som skall<br /> företräda denna. Organisationerna måste för att bli representerade i styrelsen,<br /> gå ifrån den partipolitiska neutralitet som t. ex. TCO har inskriven i sina<br /> stadgar.</p> <p style="margin-left:3px;">Det innhar en utveckling i fel riktning när organisationerna förra året<br /> förvägrades rätten att nominera ledamöter till länsstyrelsen. De farhågor som<br /> då framfördes från socialdemokratiskt håll att förändringen skulle försämra<br /> intresseorganisationernas möjligheter att bidra till arbetet i länsstyrelserna<br /> har besannats. Det vore olyckligt att nu ta ytterligare steg i riktning mot<br /> mindre organisationsanknytning inom organ med samhälleliga uppgifter.<br /> Organisationsanknytningen har gett styrka och stabilitet åt demokratin i vårt<br /> land.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt företagarföreningsutredningen bör inte centrala industripolitiska<br /> organ som t. ex. industriverket, STU och Exportrådet bygga upp egna<br /> regionala organ för stöd till enskilda företag i form av uppsökande och<br /> rådgivande verksamhet. Enligt vår uppfattning är det naturligt att dessa<br /> funktioner fullgörs av företagarföreningarna. Om dessa på ett bra sätt skall<br /> kunna fullgöra denna funktion inom ramen för den statliga näringspolitiken<br /> är det emellertid väsentligt att företagarföreningarnas karaktär av ett aktivt<br /> instrument i statens näringspolitik inte förloras. En ordning som innebär att<br /> landstingen utser hela styrelsen kan otvivelaktigt innebära en risk för<br /> dessa.</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Förslaget att landstingen skall utse samtliga ledamöter i stiftelsernas<br /> styrelser kan slutligen innebära ett steg i riktning mot en situation där<br /> landstingen får ställning som överkommun gentemot primärkommunerna.<br /> De beslut som fattas av dessa styrelser får som framhållits stor betydelse för<br /> samhällsplaneringen inom olika kommuner i länet. Detta understryks av att<br /> regeringen framhåller att fonderna bör utarbeta särskilda näringspolitiska<br /> handlingsprogram och att man särskilt skall beakta behovet av en ”ökad<br /> inomregional balans”.</p> <p>Frågan om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen är<br /> f. n. under utredning inom en parlamentarisk kommitté - utredningen om en<br /> vidgad länsdemokrati. I direktiven till denna utredning framhålls bl. a. att<br /> kommunernas ställning inte får försvagas genom de förslag som utredningen<br /> presenterar. Syftet skall i stället vara att stärka den kommunala självstyrelsen<br /> i stort. Förslaget i propositionen beaktar inte i tillräcklig utsträckning dessa<br /> synpunkter på arbetsfördelningen mellan landstingen och primärkommunerna.<br /> Genom att landstingen får exklusiv rätt att utse ledamöter i ett organ<br /> med arbetsuppgifter av stor betydelse för utvecklingen inom enskilda<br /> primärkommuner får landstingen indirekt ett överordnat inflytande över<br /> dessa. Förslaget föregriper sålunda arbetet inom den nya länsdemokratiutredningen<br /> på ett olyckligt sätt.</p> <p>Dessa överväganden leder fram till slutsatsen att styrelserna i de stiftelser<br /> som skall förvalta utvecklingsfonderna bör ges en annan sammansättning<br /> och utses på annat sätt än vad som föreslås i propositionen. Staten måste ges<br /> rätt att utse en majoritet av ledamöterna. De fackliga och näringslivsorganisationerna<br /> måste genom en egen nomineringsrätt garanteras representation<br /> utan att behöva uppge sin partipolitiska neutralitet.</p> <p>I sitt remissyttrande över företagarföreningsutredningens betänkande<br /> framlägger LO ett förslag som tillgodoser dessa önskemål. Enligt LO:s förslag<br /> skall styrelserna ha nio ledamöter med majoritet för samhällsrepresentanterna,<br /> vilket stämmer överens med nuvarande regler angående företagarföreningarna.<br /> Av de fem samhällsrepresentantema bör två utses av regeringen<br /> och tre av landstinget. Övriga fyra ledamöter utses av regeringen varav två på<br /> förslag från LO och TCO och två på förslag av företagarorganisationerna.<br /> Därigenom erhålles en styrelse med majoritet för samhällsrepresentantema,<br /> lika antal ledamöter nominerade av löntagarorganisationer och företagsorganisationer<br /> samt slutligen en majoritet av ledamöter utsedda av staten.</p> <p>Enligt vår mening tillgodoser LO:s förslag till sammansättning av styrelserna<br /> väl de krav som bör ställas i detta avseende. Styrelserna bör därför<br /> ges en sammansättning i enlighet med detta förslag. Enligt vår mening bör<br /> det vara staten som utser ordförande. Härigenom öppnas också en möjlighet<br /> att utse landshövdingen till ordförande, vilket inte minst med hänsyn till<br /> länsstyrelsens centrala roll i fråga om samhällsplaneringen torde vara en<br /> väsentlig fördel. Vi yrkar sålunda avslag på propositionen i denna del.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Namnfrågan</p> <p>Företagarföreningsutredningens förslag är att de nya stiftelserna i princip<br /> behåller det gamla namnet. Man föreslår således namnet ”Stiftelsen Företagarföreningen<br /> i X-län”. Som utredningen framhåller är namnet ”Företagarförening”<br /> numera väl inarbetat. Att behålla denna benämning även på de nya<br /> stiftelserna skulle därför medföra betydande fördelar och dessutom markera<br /> kontinuiteten mellan dagens föreningar och de föreslagna stiftelserna. Det<br /> underlättar också strävan att behålla upparbetade kontaktvägar till företagen.</p> <p>I propositionen föreslås i stället att stiftelserna bör benämnas ”Stiftelsen Xläns<br /> utvecklingsfond”. Motivet för detta är att ett sådant namn enligt<br /> regeringens uppfattning bättre skulle återspegla den verksamhet stiftelserna<br /> avser bedriva.</p> <p>Enligt vår mening talar avgörande skäl för företagarföreningsutredningens<br /> förslag. Namnet ”utvecklingsfond” kan enligt vår mening lätt föra tanken till<br /> endast den sida av företagarföreningarnas verksamhet som syftar till att<br /> förbättra företagens kreditförsörjning. De allt viktigare servicefrågorna skjuts<br /> däremot i bakgrunden. Ett ytterligare skäl är att vi, som framhålls i det<br /> följande, vänder oss mot avskaffandet av statens utvecklingsfond. Om man<br /> får en ordning där man får länsvisa utvecklingsfonder samt behåller statens<br /> utvecklingsfond är riskerna för sammanblandning och förvirring betydande.</p> <p>Statens uppföljning och ledning av företagarföreningarnas verksamhet</p> <p>Departementschefen påpekar att ett stort antal frågor är gemensamma för<br /> stiftelserna och att det där finns behov av samråd och erfarenhetsutbyte<br /> mellan huvudmän och mellan stiftelserna. Enligt hans uppfattning bör ett<br /> särskilt organ för detta ändamål skapas. I organet bör ingå företrädare för bl. a.<br /> industridepartementet, industriverket och landstingen. Även personalen vid<br /> stiftelserna bör genom sina organisationer vara företrädda i organet. Detta bör<br /> inte ha eget kansli. Kansliresurser bör enligt hans mening tillhandahållas av<br /> industriverket.</p> <p>Det slutliga ansvaret för det statliga huvudmannaskapet i företagarföreningarna<br /> bör enligt vår mening läggas hos industriverket. Industriverket får<br /> därigenom ansvaret för den ledning och uppföljning av verksamheten som är<br /> behövlig för att staten på ett aktivt sätt skall kunna utöva sin del av<br /> huvudmannaskapet, så att verksamheten utformas i enlighet med riktlinjerna<br /> för den statliga näringspolitiken.</p> <p>Med den av oss förordade uppläggningen är ett inrättande av ett särskilt<br /> organ för samråd och erfarenhetsutbyte inte behövligt. Enligt vår uppfattning<br /> bör dessa uppgifter kunna utövas av industriverket. Det kan i sammanhanget<br /> erinras om att industriverket därvid har möjlighet att samråda med det till<br /> verket knutna rådet för mindre och medelstora företag. Detta bör ges<br /> regeringen till känna.</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_59" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vissa frågor ang. kreditbedömningar</p> <p>I propositionen berörs frågan huruvida avtalsreglerade förhållanden skall<br /> vara ett villkor för samhälleliga stödinsatser. Även företagarföreningsutredningen<br /> har tagit upp frågan. Enligt utredningens mening bör stiftelserna<br /> kunna anförtros uppgiften att göra en allsidig kreditbedömning utan centrala<br /> föreskrifter, om krav på att vissa avtalsförhållanden skall råda i det<br /> lånesökande företaget. Regeringen ansluter sig till företagarföreningsutredningens<br /> uppfattning. Industriministern framhåller:</p> <p>Även om jag anser att förekomsten av kollektivavtal i stort är till gagn för<br /> företagens utveckling är jag inte beredd att förorda att dylika avtal skall vara<br /> ett villkor för att stiftelserna skall kunna lämna stöd till företag. Jag betraktar<br /> det emellertid som en självklarhet att stiftelserna vid sin bedömning och<br /> analys av ett företag tar hänsyn till i vilken utsträckning ett avtalslöst<br /> förhållande kan påverka företagens kreditvärdighet och utvecklingsmöjligheter<br /> i övrigt.</p> <p>Det finns exempel på att företag genom att undvika sluta kollektivavtal<br /> tillfälligt kan skaffa sig lägre kostnader. Detsamma kan gälla vid underlåtenhet<br /> att vidta nödvändiga åtgärder för förbättring av arbetsmiljön. Sådana<br /> företag kan då skaffa sig tillfälliga förmåner i förhållande till företag med<br /> kollektivavtal och sådana företag som på ett riktigt sätt sörjer för arbetsmiljön<br /> i företagen. Detta kan leda till att konkurrensförhållandena snedvrids och att<br /> utvecklingen i riktigt skötta företag hämmas. Samtidigt är det uppenbart att<br /> företag som inte har kollektivavtal normalt löper en väsentligt större<br /> kreditrisk. Det kan gälla skadestånds- och försäkringsersättningar för de<br /> anställda. Lönekostnaderna kan komma att höjas på ett oförutsett sätt. I<br /> företag med dålig arbetsmiljö kan företaget få ålägganden från yrkesinspektionen<br /> vilka kan kräva betydande investeringar. Sådana förhållanden<br /> påverkar självfallet företagens kreditvärdighet.</p> <p>För att undvika en osund konkurrensutveckling och för att minska<br /> kreditriskerna bör därför föreskrivas att vid beredningen av alla låneärenden<br /> uppgift regelmässigt skall infordras om avtalsförhållanden och arbetsmiljöförhållanden<br /> i företagen. Därvid bör föreskrivas att de fackliga organisationerna<br /> skall höras. Endast genom att införa en sådan föreskrift finns det<br /> möjlighet för styrelsen att systematiskt undvika sådana risker. Detta bör ges<br /> regeringen till känna.</p> <p>I propositionen förordas att kreditstöd via stiftelserna i undantagsfall bör<br /> kunna lämnas som lån till privatpersoner i syfte att bl. a. möjliggöra<br /> önskvärda nyetableringar och underlätta företagsöverlåtelser. Det framhålls<br /> att s. k. personlån bör utnyttjas med stor restriktivitet och endast i den mån<br /> ett företags gynnsamma utveckling är i betydande fara eller en angelägen<br /> nyetablering hotar att utebli utan sådant stöd. En allmän förutsättning bör<br /> dessutom enligt propositionen vara att inga andra finansieringsalternativ står<br /> till buds samt att sådana lån så snart som möjligt omsätts till i första hand</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ordinarie banklån. Vi delar uppfattningen att en sådan möjlighet till<br /> personlån bör öppnas under de angivna förutsättningarna. För att undersöka<br /> huruvida dessa förutsättningar föreligger bör enligt vår mening den<br /> ordningen gälla att de fackliga organisationerna regelmässigt hörs vid<br /> beredningen av sådana ärenden. Detta bör ges regeringen till känna.</p> <p style="margin-left:3px;">Statens utvecklingsfond</p> <p style="margin-left:3px;">Statens utvecklingsfond inrättades den 1 juli 1973. Den är en självständig<br /> myndighet men administrativt knuten till STU. Fonden är avsedd att utgöra<br /> ett komplement till STU och Investeringsbanken. Statens utvecklingsfonds<br /> verksamhet tar sikte på att stödja företagen i den del av den s. k.<br /> innovationskedjan då produkten skall anpassas till löpande produktion och<br /> då konstruktions- och ritningsunderlag för serietillverkning utarbetas och en<br /> provserie tas fram. För att testa en process kan en försöksanläggning behöva<br /> byggas. Marknadsundersökningar behöver också göras. Under detta skede är<br /> produktens eller processens lönsamhet fortfarande så osäker, att lån från<br /> normala kreditinstitut är svåra att erhålla. Fonden har under budgetåret<br /> 1973/74 till 1977/78 tillförts sammanlagt 117 milj. kr. från Investeringsbankens<br /> vinst under åren 1972-1976. Fonden har under denna tid beviljat ca 500<br /> olika projekt finansiellt stöd.</p> <p style="margin-left:3px;">I propositionen föreslås nu att verksamheten vid statens utvecklingsfond i<br /> praktiken avvecklas och att medlen överförs till företagarföreningarna.<br /> Regeringens förslag har icke föregåtts av någon utredning eller remissbehandling.<br /> Detta är anmärkningsvärt. Än mera anmärkningsvärt är det att<br /> knappast några argument anförs för regeringens förslag. I propositionen<br /> anges endast att föredragande statsrådet räknar med att produktutvecklingslånen<br /> bättre skall kunna nå ut till småföretag i olika delar av landet. Dessutom<br /> hävdas att regionaliseringen torde medföra fördelar i beslutsprocessen. Dessa<br /> fördelar anges dock inte närmare.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt vår mening är erfarenheterna av verksamheten vid statens utvecklingsfond<br /> så positiva, att man inte utan mycket välgrundade skäl bör<br /> omorganisera verksamheten. Några sådana skäl har inte förebragts.</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt socialdemokratins uppfattning är stora satsningar på teknisk<br /> forskning och utvecklingsarbete i olika stadier mycket angelägna. En rad<br /> olika skäl kan anföras mot den föreslagna s. k. ”regionaliseringen”.</p> <p style="margin-left:3px;">För det första torde en satsning på utvecklingsprojekt för att bli optimala<br /> behöva sättas in i ett mera övergripande sammanhang. Projektens framgång<br /> är i mycket beroende av tekniska, marknadsmässiga och ekonomiska<br /> förhållanden, vilka kan vara svåra att överblicka. Därför finns det stor risk att<br /> om resurserna splittras upp på alla de olika stiftelserna satsningarna kan<br /> innebära sämre resursutnyttjande.</p> <p style="margin-left:3px;">För det andra torde det vara svårt att inom alla de olika företagarföreningarna<br /> bygga upp den sakkunskap som är nödvändig för denna speciella typ av</p> </div> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_59" /> <div class="block ml_59" /> <div class="block ml_59" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">projektbedömning. Utvecklingsfondens satsningar skiljer sig väsentligt från<br /> övrig kreditgivning från företagarföreningarna, där kraven på säkerhet måste<br /> ställas betydligt högre. För att göra de olika bedömningar som är nödvändiga i<br /> detta sammanhang är det också nödvändigt med ett mycket omfattande<br /> kontaktnät för att belysa alla de olika förhållanden som kan påverka<br /> projektets framtida resultat.</p> <p>För det tredje torde resultaten av fondens verksamhet kunna användas i<br /> större utsträckning inom regionalpolitiken än vad som blir fallet om medlen<br /> fördelas på de olika företagarföreningarna. Många av de projekt som fonden<br /> stött finns nämligen i företag utan egen tillverkning. Denna läggs i stället ut<br /> som legotillverkning. 1 sådana fall torde det finnas goda möjligheter att<br /> stimulera en förläggning av denna tillverkning särskilt till orter av regionalpolitisk<br /> betydelse.</p> <p>För det fjärde är det inte givet att kontakten med företagen blir bättre om<br /> administrationen läggs över på företagarföreningarna. Redan i dag håller man<br /> från fondens sida nära kontakt med företagarföreningarna, och ärenden förs<br /> ofta vidare från företagarföreningarna till fonden.</p> <p>För det femte finns det stor risk för dubbelarbete. Flera olika företagarföreningar<br /> kan komma att få lägga ned arbete på att pröva mycket snarlika<br /> projekt. Risken är också stor att pengar kommer att satsas på alltför likartade<br /> projekt, vilket då innebär en mindre effektiv användning av tillgängliga<br /> medel.</p> <p>Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen avslår de förslag till ny<br /> organisation och nya riktlinjer för verksamheten vid statens utvecklingsfond<br /> som regeringen framlagt.</p> <p>Underleverantörernas situation</p> <p>Propositionen tar inte närmare upp några konkreta förslag när det gäller<br /> frågan om de företag som är underleverantörer. Många remissinstanser har<br /> understrukit betydelsen av intensifierade insatser i syfte att förbättra<br /> underleverantörsföretagens situation.</p> <p>Vi anser det nödvändigt att de problem måste minskas vilka skapas genom<br /> underleverantörernas i dag ofta nästan totala beroende av en eller ett par<br /> kunder. Som omvittnas av många småföretagare omöjliggör nuvarande<br /> förhållanden även den mest blygsamma form av planering.</p> <p>Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att överväga och föreslå åtgärder<br /> för att underlätta underleverantörernas situation med syfte att förbättra dessa<br /> företags möjligheter till en bättre och mer långsiktig planering. Man bör<br /> därvid överväga om inte samhället bör sätta upp vissa minimikrav som<br /> legobeställarna har att uppfylla gentemot legoleverantörerna. Vidare bör<br /> övervägas hur samarbete mellan legoföretag som kompletterar varandra kan<br /> underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_43"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Marknadsföringsåtgärder</p> <p style="margin-left:3px;">Åtgärder för att förbättra företagens marknadsföring är väsentliga för deras<br /> utveckling och för den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vi har i och för<br /> sig inga erinringar mot de förslag som framförs i den nu föreliggande<br /> propositionen. Ytterligare åtgärder torde emellertid vara angelägna. Vi vill<br /> därför i detta sammanhang erinra om de förslag till åtgärder för att utveckla de<br /> svenska exportföretagens marknadsföring som lagts fram i vår motion 1977/<br /> 78:39 om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. I flera fall<br /> torde de där framlagda förslagen vara av stor betydelse även för de mindre och<br /> medelstora företagen. Det gäller bl. a. inrättandet av särskilda lånegarantier<br /> för marknadsföringsprojekt samt möjligheter till räntebefrielse. Det gäller<br /> också förslaget att statens utvecklingsfond skall få möjlighet att stödja även<br /> viktiga marknadsföringsprojekt, ökade resurser för forskning och utveckling<br /> inom ramen för Sveriges exportråd samt förslaget om förbättringar av<br /> exportkreditsystemet.</p> <p style="margin-left:3px;">Skattefrågor</p> <p style="margin-left:3px;">Kapitalbeskattningen</p> <p style="margin-left:3px;">Budgetministern framhåller i propositionen att kapitalbeskattningen, dvs.<br /> skatten på arv, gåvor och förmögenheter, bör bli föremål för en allmän<br /> översyn. Vi delar denna uppfattning och menar att en riktpunkt för detta<br /> arbete bör vara att i möjligaste mån undvika olika former av särbehandling av<br /> skilda kategorier skattskyldiga inom ramen för kapitalbeskattningen. Kapitalbeskattningsfrågorna<br /> kan heller inte ses fristående utan bör enligt vår<br /> uppfattning sättas in i ett mera allmänt skattepolitiskt sammanhang. Mot den<br /> bakgrunden finns det anledning att avvakta de nu pågående skatteutredningama,<br /> inte minst slutbetänkandet från företagsskatteberedningen.</p> <p style="margin-left:3px;">Trots detta lägger nu regeringen fram förslag om en provisorisk förändring<br /> av kapitalbeskattningen i form av väsentligt gynnsammare värderingsregler.<br /> Dessa nya regler avses gälla såväl förmögenhets- som arvs- och gåvobeskattningen.<br /> Innebörden av de föreslagna reglerna är att skatten för vissa grupper<br /> kommer att minst halveras enligt departementschefens uppfattning.</p> <p style="margin-left:3px;">Flertalet löntagare kommer att i år få vidkännas kraftigt minskade realt<br /> disponibla inkomster. Vårt ekonomiska läge innebär att betydande folkgrupper<br /> får göra stora och ofta mycket betungande uppoffringar. En<br /> förutsättning för att en åtstramningspolitik skall ha någon utsikt att lyckas är<br /> att den vinner allmänt accepterande. Enligt vår uppfattning kräver detta i sin<br /> tur att medborgarna upplever att bördorna fördelas rättvist, dvs. efter<br /> bärkraft. Att i ett sådant läge vidta åtgärder som innebär kraftiga skattesänkningar<br /> för innehavare av större förmögenheter ter sig enligt vår uppfattning<br /> som mycket stötande.</p> <p style="margin-left:3px;">Som tidigare nämnts bör riktpunkten för beskattningen vara att en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">jämställdhet uppnås inom kapitalbeskattningen mellan olika kategorier av<br /> skattskyldiga. Mot den bakgrunden bör man självfallet undvika att vidta<br /> åtgärder vilka kraftigt ökar skillnaderna. Detta blir dock följden av regeringens<br /> förslag till nya värderingsregler.</p> <p>Det antal ägare till småföretag som kommer att få nytta av de föreslagna<br /> bestämmelserna är mycket begränsat. Det helt dominerande antalet småföretagare<br /> arbetar under sådana förhållanden att förmögenhetsskatten knappast<br /> utgör något problem. Det bör vidare noteras att det kapital som finns<br /> uppbyggt i företagen till stor del har kommit till stånd på grund av de i vårt<br /> land internationellt sett mycket gynnsamma beskattningsreglerna.</p> <p>Som ett argument för lättnader i arvsbeskattningen har ofta påtalats de<br /> problem som kan uppstå i samband med generationsskiften o. d., då<br /> företagets fortbestånd skulle kunna äventyras och därigenom sysselsättningen<br /> för de anställda hotas. Enligt vår uppfattning är det emellertid inte<br /> nödvändigt att sänka arvsskatten för att komma till rätta med dessa problem.<br /> De förslag som i övrigt lagts fram i den föreliggande propositionen torde vara<br /> väl ägnade och tillräckliga för att komma till rätta med denna fråga.</p> <p>För det första föreslår regeringen att arvs- och gåvoskatten med vissa<br /> begränsningar skall kunna betalas under en tidrymd av 20 år. Detta innebär i<br /> allmänhet en väsentlig lättnad i förhållande till i dag. Påfrestningarna på<br /> ägarens likviditet reduceras härigenom.</p> <p>För det andra innebär de av regeringen föreslagna ändringarna i reglerna för<br /> AB Företagskapital att detta företag på ett helt annat sätt än tidigare kan<br /> medverka vid konstruktiva lösningar, syftande till att slå vakt om företagets<br /> framtida utveckling i situationer som t. ex. uppstår vid generationsskiften.</p> <p>För det tredje innebär de möjligheter som öppnats beträffande personlån i<br /> samband med långivningen från företagarföreningarna att även dessa får<br /> motsvarande möjligheter att lösa problem som uppstår vid generationsskiften.</p> <p>För det fjärde föreslås en lindring av arvs- och gåvobeskattningen vid täta<br /> dödsfall: Här föreslås att eftergiftstiden förlängs från ett till tio år och att<br /> eftergiftsbeloppet successivt avtrappas inom tioårsperioden.</p> <p>Mot bakgrund av att vi accepterar dessa ytterligare förändringar i gällande<br /> regler anser vi oss inte kunna godta de föreslagna lättnaderna i fråga om<br /> värderingen av företag inom kapitalbeskattningen.</p> <p>Schablonavdrag för egenavgifter</p> <p>Den justering av reglerna avseende schablonavdraget för egenavgifter som<br /> föreslås i propositionen är i första hand föranledd av den ändring som<br /> regeringen föreslår i propositionen 1977/78:54 om nedsättning av den<br /> allmänna arbetsgivaravgiften samt tidigare genomförd ändring av det<br /> avgiftsfria inkomstbeloppet till 30 000 kr. i vad avser egenföretagarens<br /> underlag för uttaget av den allmänna arbetsgivaravgiften.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vi vill här hänvisa till att vi i motionerna 1977/78:41 och 1977/78:79 i<br /> anledning av propositionerna 1977/78:49 och 1977/78:54 hemställt, att<br /> riksdagen beslutar att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens<br /> allmänna arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till tidigare gällande<br /> fribelopp 18 000 kr. att gälla fr. o. m. den 1 januari 1978 samt att riksdagen<br /> avslår regeringens förslag om sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften.</p> <p>Om riksdagen beslutar i enlighet med dessa båda förslag är nu gällande<br /> regler för schablonavdrag tillämpbara.</p> <p>De särskilda beskattningsreglerna för fåmansbolag</p> <p>1 propositionen föreslås att de särskilda reglerna för beskattningen av<br /> bilförmån för företagsledare i fåmansbolag eller honom närstående skall<br /> mjukas upp och göras förmånligare för företagsledaren.</p> <p>Som anfördes i propositionen 1975/76:79 finns uppenbara svårigheter i<br /> taxeringsarbetet att avgöra i vilken utsträckning fåmansföretagets bil<br /> används privat av delägaren. Något tvåpartsförhållande föreligger inte utan<br /> uppgiftslämnaren och förmånstagaren är samma person, även om ett formellt<br /> anställningsförhållande anses föreligga. Enda möjligheten synes därför vara<br /> att schablonmässigt uppskatta bilförmånens storlek.</p> <p>En återgång till det som gällde före 1976 års beslut, vilket i praktiken blir<br /> följden av förslaget i propositionen, skulle ånyo öppna möjligheter till<br /> obehöriga skatteförmåner.</p> <p>Vi anser att de specialregler som tillkom 1976 för fåmansbolag och deras<br /> delägare var synnerligen välmotiverade, varför vi nu yrkar avslag på denna<br /> del av propositionen.</p> <p>Den ändring av skattereglerna som berör avdrag för tantiemersättningar<br /> o. d. är av begränsad omfattning och försedd med vissa spärrar för att<br /> förhindra skatteflykt, varför vi anser oss kunna acceptera propositionens<br /> förslag.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:61px;">1. att riksdagen beslutar att styrelserna för företagarföreningarna<br /> skall utses enligt de grunder som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:61px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om statens uppföljning och ledning av företagarföreningarnas<br /> verksamhet,</p> <p style="margin-left:61px;">3. att riksdagen godkänner vad i motionen anförs om benämning<br /> på de regionala stiftelserna,</p> <p style="margin-left:61px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om infordrande av uppgifter om avtals- och</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_59" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:190</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:61px;">arbetsmiljöförhållanden vid beredning hos företagarförening av<br /> kreditärenden,</p> <p style="margin-left:58px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om s. k. personkrediter,</p> <p style="margin-left:58px;">6. att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, beslutar<br /> att verksamheten vid statens utvecklingsfond skall bedrivas<br /> enligt den organisation och de riktlinjer som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:58px;">7. att riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen<br /> anförs om underleverantörernas situation m. m.</p> <p>Stockholm den 25 november 1977<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)</p> <p>INGEMUND BENGTSSON (s)</p> <p>INGVAR CARLSSON (s)</p> <p>HANS GUSTAFSSON (s)</p> <p>BENGT GUSTAVSSON (s)</p> <p>LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)</p> <p>PAUL JANSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:7px;">GÖRAN KARLSSON (s)</p> <p style="margin-left:7px;">VALTER KRISTENSON (s)</p> <p style="margin-left:7px;">ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)<br /> ESSEN LINDAHL (s)</p> <p style="margin-left:7px;">LISA MATTSON (s)</p> <p style="margin-left:7px;">THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br /> INGVAR SVANBERG (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_59" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 2 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 3 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 4 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 5 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 6 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 7 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 8 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 9 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 11 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 12 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 13 undertecknare 0 LISA MATTSON s 14 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 15 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 16 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 17 undertecknare G102190 av Olof Palme m. fl. mot_197778__190.pdf 487884 pdf med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling https://data.riksdagen.se/fil/C0C7452F-494C-4752-9275-1F6EC6DCA743