<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3068007</hangar_id>
 <dok_id>G1021885</dok_id>
 <rm>1977/78</rm>
 <beteckning>1885</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1977/78:1885 av Tore Nilsson och Lars Ljungberg</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>1885</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1978-04-13 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-10-11 18:32:35</systemdatum>
 <publicerad>2014-10-11 00:00:00</publicerad>
 <titel>med anledning av propositionen 1977/78:141 om kompetensprov för  jägare</titel>
 <subtitel>av Tore Nilsson och Lars Ljungberg</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G1021885/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G1021885</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G1021885</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1977/78:1885&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av Tore Nilsson och Lars Ljungberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med anledning av propositionen 1977/78:141 om kompetensprov för&lt;br /&gt; 
jägare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1977/78:141 föreslås en jägarexamen som skall omfatta&lt;br /&gt; 
bl. a. lagar och författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har väckt uppmärksamhet att Svenska jägareförbundet i år utkommit&lt;br /&gt; 
med en bok kallad Jakten Jägaren och lagen, i vilken bok görs en missvisande&lt;br /&gt; 
framställning av samernas jakträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I själva verket befästes samernas jakträtt redan av Gustav Vasa 1543,&lt;br /&gt; 
varvid kungen även talade om ”lappgränsen” som ett existerande&lt;br /&gt; 
faktum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I korthet kan rättsutvecklingen skildras på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör först erinras om ett rättsfall i högsta domstolen 1965 där det sades&lt;br /&gt; 
att renbetesrätten inte ingår i markägandet. Högsta domstolens dom ger vid&lt;br /&gt; 
handen att man i viss mån kan se äganderättsbegreppet som uppdelat, vilket&lt;br /&gt; 
möjliggör det något säregna uttryckssättet att samerna äger jakträtten, äger&lt;br /&gt; 
fiskerätten etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagarna inom detta ämne kom sent. Sverige fick sin första inomsvenska&lt;br /&gt; 
samelag 1886, men redan vid mitten av 1700-talet kodifierades samernas rätt i&lt;br /&gt; 
den s. k. kodicillen till gränstraktaten med Danmark-Norge 1751. År 1752&lt;br /&gt; 
transformerade Svea hovrätt på kunglig befallning kodicillen till inomsvensk&lt;br /&gt; 
rätt, innefattande landssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1886 års svenske samelagstiftare stod under starkt darwinistiskt inflytande&lt;br /&gt; 
och var främmande för den verkliga historiska traditionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1886 årslag är emellertid ej någon lagom vem som äger fjällen och ej heller&lt;br /&gt; 
någon lag om vem som äger jakträtten och fiskerätten. I dessa avseenden&lt;br /&gt; 
hänvisar lagen bakåt till lantmäteriförrättningar tidigare under 1800-talet, det&lt;br /&gt; 
s. k. Norrländska avvittringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan 1543 talade Gustav Vasa om samernas jakträtt och förbjöd bönderna&lt;br /&gt; 
som bodde vid lappgränsen att hindra samernas jakt: samerna hade rätt att&lt;br /&gt; 
fälla vilt i skogarna såväl ovanför som nedanför lappgränsen och de skulle få&lt;br /&gt; 
behålla de djur som de ”resa och fälla” var som helst i skogarna. Detta är alltså&lt;br /&gt; 
en mycket omfattande jakträtt för samerna. År 1551 utfärdade Gustav Vasa&lt;br /&gt; 
några brev som gällde rikets nordligaste trakter, upp emot Varangerhalvön, i&lt;br /&gt; 
de delar av Torne lappmark som nu till stor del ingår i Norge men även i&lt;br /&gt; 
Sverige och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här gällde det för Gustav Vasa att försvara landet mot ryssen. Kungen&lt;br /&gt; 
uttalade sig i dessa brev för första gången om de stora samemarkerna ovan&lt;br /&gt; 
lappgränsen, och han tillförsäkrade samebyarna deras ägor i rörligt och&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1977/78:1885&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;orörligt. Breven innebär att Gustav Vasa fyllde ut hela arealen med&lt;br /&gt; 
samebyarnas ägor, och han åstadkom på det sättet rör och råmärken mot&lt;br /&gt; 
Ryssland. Det gällde areella näringar, och de viktigaste var jakt och fiske.&lt;br /&gt; 
Särskilt pälsdjursjakten intresserade Gustav Vasa i högsta grad, och han hade&lt;br /&gt; 
en särskild skinnkammare på Stockholms slott, dit lappmarksskinnen gick i&lt;br /&gt; 
väldig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket sannolikt är att Gustav Vasa till grund för sina brev 1551 lade&lt;br /&gt; 
Francisco de Vitorias läror i hans verk De Indis 1539. Man bör ha klart för sig&lt;br /&gt; 
att kommunikation i den vetenskapliga politiska världen fungerade&lt;br /&gt; 
snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vitoria hävdade att även hedningarna kunde äga mark, och hans läror blev&lt;br /&gt; 
grundläggande för de stora svenska 1600-talsjuristerna, Samuel von Pufendorff&lt;br /&gt;
och Hugo Grotius, som hävdar en ockupationslära enligt vilken en&lt;br /&gt; 
grupp människor kan med äganderättsverkan ockupera även montes äsperi,&lt;br /&gt; 
dvs. icke odlingsbara bergstrakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gustav Vasas uppfattning om samernas rätt till land återkommer i brev av&lt;br /&gt; 
Johan lil år 1586, av Karl IX år 1602 och av drottning Kristina - för det&lt;br /&gt; 
nyerövrade Jämtland/Härjedalen - år 1646 i ett frihetsbrev med särskild&lt;br /&gt; 
skattläggning och tillförsäkran om full jakträtt på skattefjällen inom&lt;br /&gt; 
råmärken och gränser, dvs. på hela arealen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1734 års allmänna svenska och finska rikslag diskuterades på riksdagarna&lt;br /&gt; 
1731 och 1734. Frågan om jakträtten har redovisats i bokform av P. A.&lt;br /&gt; 
Östergren 1896. Östergren redovisar att de ofrälse stånden vid denna tid&lt;br /&gt; 
erkände konungens allmänna regalrätt till jakt. Adelns jakträtt uppfattades&lt;br /&gt; 
som ett feodalt privilegieutflöde av konungens jakträtt. Östergren säger i en&lt;br /&gt; 
avslutande kommentar att de ofrälse stånden begick ett taktiskt misstag när&lt;br /&gt; 
de erkände regal rätten till jakt och att detta misstag först reparerades under&lt;br /&gt; 
Gustav III år 1789, då denne konung stärkte de ofrälse ståndens rätt till fast&lt;br /&gt; 
egendom och då även återgav dem jakträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det intressanta är här att samernas jakträtt aldrig varit underkastad någon&lt;br /&gt; 
regalrätt utan hela tiden erkänts såsom en samisk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renbeteslagarna 1886,1898,1928 och rennäringslagen 1971 konstaterar att&lt;br /&gt; 
samerna har jakträtt, men går ej närmare in på vem som är bärare innehavare&lt;br /&gt;
- av denna rätt och ej heller på rättens juridiska karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid stor skillnad på en av ålder bestående välförvärvad&lt;br /&gt; 
rättighet och en av sentida lag skapad civilrätt, som är lättare att ändra genom&lt;br /&gt; 
nya lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stundom uppfattas civillag endast som ett instrument för samhällets&lt;br /&gt; 
omdaning. För den som förfäktar detta ter det sig som en omöjlig och oriktig&lt;br /&gt; 
ståndpunkt att vilja leva under lagens hägn i lagbunden ordning och i förlitan&lt;br /&gt; 
på dess bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid har den svenska regeringsformen i 1 kap. 2 § en särskild garanti&lt;br /&gt; 
för etniska och språkliga minoriteter till eget samfundsliv och kulturliv.&lt;br /&gt; 
Motiven till grundlagsstadgandet nämner särskilt samerna och rennäringen&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1977/78:1885&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;såsom samekulturellt dominant. Ingen torde bestrida att regeringsformen&lt;br /&gt; 
avser att ange förblivande målsättningar i samhället. I detta perspektiv blir det&lt;br /&gt; 
livsviktigt för samerna att kunna få domstolsförklaring om vem som är bärare&lt;br /&gt; 
av samernas äganderätt till jakt och fiske och om den djupare civilrättsliga&lt;br /&gt; 
grunden för denna verkliga rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande landskapslagarna, landssed m. m. hänvisar vi till Helmer&lt;br /&gt; 
Tegengren: ”Samernas i Kemi lappmark rätt till bäverfänge” i Samenes og&lt;br /&gt; 
sameområdenes rettslige stilling historisk belyst, Oslo 1977 (med efterföljande&lt;br /&gt;
diskussion s. 34-55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1749 års lappmarksreglemente återfinns för samerna förmånliga bestämmelser&lt;br /&gt;
om jakt och fiske, som begränsar nybyggarens koncessionsrätt, införd&lt;br /&gt; 
1673 i det första lappmarksplakatet(1749 års reglemente i Modée IV s. 290, se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En extremt missvisande framställning av samernas urgamla jakträtt finns i&lt;br /&gt; 
Jakten, jägaren och lagen, Stockholm 1978 (Svenska Jägareförbundet), av&lt;br /&gt; 
Nordell-Weinberg. Detta är en kursbok för statsstödda kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänker man hur samerna utövat jakt och fiske som näring långt före&lt;br /&gt; 
kontakter med svenskarna och före renskötseln och hur väl bestyrkt&lt;br /&gt; 
samernas jakträtt är som en verklig rätt (se ovan), måste man förundra sig&lt;br /&gt; 
över bokens presentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med jägarexamen kan naturvårdsverket anta kurslitteratur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrunden av det här anförda kan skildringen av samernas jakträtt&lt;br /&gt; 
såsom blott en jaktutövningsrätt ej anses annat än grovt felaktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är en uppfattning som med skärpa görs gällande från samernas håll&lt;br /&gt; 
såsom grundad på gällande lag, nämligen 1971 års rennäringslag, 25 och&lt;br /&gt; 
32 §§. Uppfattningen torde delas av vederbörande experter i kammarkollegiet&lt;br /&gt; 
och jordbruksdepartementet samt justitiekanslern. Riksdagen hade, när&lt;br /&gt; 
rennäringslagen antogs år 1971, i högsta grad sinne för samernas rätt till land&lt;br /&gt; 
och vatten. Det var genom riksdagens insatser som uttrycket ”samernas&lt;br /&gt; 
uteslutande begagnande” behölls i p. 2 av övergångsbestämmelserna i 1971&lt;br /&gt; 
års lagverk. När 32 § rennäringslagen talar om samernas rätt till jakt avses&lt;br /&gt; 
givetvis en verklig jakträtt, alldeles särskilt inom områden som just ligger till&lt;br /&gt; 
samernas uteslutande begagnande. Riksdagen hade då tillfälle till ett verkligt&lt;br /&gt; 
inträngande bedömande, som skedde med högsta beaktande av samernas rätt&lt;br /&gt; 
till land och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samerna, som saknar politisk makt, är grundlagens och lagens&lt;br /&gt; 
garantier, rätten till att leva under deras hägn och garanti, av ytterst stor&lt;br /&gt; 
betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår nu i högsta domstolen en rättegång om skattefjällen, vari även&lt;br /&gt; 
jakträttens grund och beskaffenhet prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som ytterst olämpligt att kurser skulle kunna äga rum från&lt;br /&gt; 
Ystad till Haparanda med Jägareförbundets nämnda bok såsom kurslitteratur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett utmärkt samarbete mellan Svenska samernas riksförbund, å&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1977/78:1885&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_43"&gt;&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;ena sidan, samt exempelvis Kiruna jakt- och fiskevårdsförening och&lt;br /&gt; 
Västerbottens läns jägarförbund, å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundets bok kan i olämpliga händer sprida en felaktig uppfattning,&lt;br /&gt;
särskilt bland i saken mindre kunniga jägare i södra Sverige, och de&lt;br /&gt; 
orosungar och irritationer, som enligt pressen förekommit, kan avsevärt&lt;br /&gt; 
förvärras, till skada för relationerna mellan olika folkgrupper i vårt land. Här&lt;br /&gt; 
må särskilt påpekas den viktiga avtäktsrätten enligt 31 § jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten bör ej bidra till en stort upplagd kursverksamhet, grundad på en&lt;br /&gt; 
felaktig kursbok med olämpliga och orosskapande skildringar beträffande&lt;br /&gt; 
samernas jakträtt. Särskilt under en pågående rättegång ter sig dylikt som&lt;br /&gt; 
ytterst olämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan synes oss vara av den vikt, att den bör tas upp i riksdagen, varvid&lt;br /&gt; 
den - i likhet med vad som skett beträffande internationella naturvårdsunionens&lt;br /&gt;
resolution 5/1975 - torde hänvisas till den särskilda arbetsgruppen&lt;br /&gt; 
för samefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda hemställs&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:57px;"&gt;att riksdagen hos regeringen begär att den särskilda arbetsgruppen&lt;br /&gt; 
för samefrågor bereds tillfälle att ge synpunkter på kurslitteraturen&lt;br /&gt;
för utbildning av jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 13 april 1978&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;TORE NILSSON (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_25"&gt;&lt;p style="margin-left:72px;"&gt;LARS LJUNGBERG (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>TORE NILSSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>LARS LJUNGBERG</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G1021885</dok_id>
<subtitel>av Tore Nilsson och Lars Ljungberg</subtitel>
<filnamn>mot_197778__1885.pdf</filnamn>
<filstorlek>146547</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med anledning av propositionen 1977/78:141 om kompetensprov för  jägare</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/04BD70A1-7ECB-4973-8552-D70347B4F6D3</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>