3067991 G1021869 1977/78 1869 mot mot Motion 1977/78:1869 av Olof Palme m. fl. Motion Motion 1869 0 1978-04-05 00:00:00 2014-10-11 18:32:24 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. av Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G1021869/text https://data.riksdagen.se/dokument/G1021869 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G1021869 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1977/78:1869</p> <p>av Olof Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för<br /> skattetillägg m. m.</p> <p>Sanktionsnivån för skattetillägg enligt taxeringslagen</p> <p>Den nuvarande generella sanktionsnivån om 50 procent bestämdes enligt<br /> förslag i propositionen 1971:10 (SkU 1971:16, rskr 1971:72, SFS 1971:69-98)<br /> och har gällt sedan 1972. Den lägre procentsatsen, 25 procent, som kan utgå<br /> om rättelse kunnat ske med ledning av kontrolluppgift, har tillämpats sedan<br /> 1977 års taxering (prop. 1976/77:92, SkU 1976/77:38, rskr 1976/77:204, SFS<br /> 1977:118).</p> <p>Skattetilläggsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1977:6 s. 17)<br /> framhållit att skäligheten av avgifternas storlek inte har bedömts i dess förslag<br /> och att frågan således ingår bland de uppgifter som återstår att utreda i det<br /> fortsatta arbetet. Motivet för förslaget om sänkning av sanktionsnivåerna för<br /> skattetillägg enligt taxeringslagen uppges (prop. s. 142) vara att därigenom<br /> minska behovet av mer komplicerade jämkningsregler.</p> <p>Vi anser inte att behovet av jämkningsregler tillgodoses genom de<br /> föreslagna, relativt obetydliga, lindringarna i reaktionen. Denna fråga<br /> kommer vi att beröra ytterligare i det följande. Inte heller i övrigt har<br /> redovisats några bärande skäl för förslaget om sänkning av de generella<br /> sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt taxeringslagen. Det saknas enligt<br /> vår mening anledning att föregripa utredningens kommande bedömning av<br /> sanktionsnivåerna över hela fältet förde nu förevarande avgifterna. Förslaget<br /> i denna del bör därför avslås och utredningens uppdrag i nu förevarande<br /> avseende stå kvar.</p> <p>Jämkning av skattetillägg m. m.</p> <p>Utredningen har föreslagit att tilläggssanktionen inom hela tillämpningsområdet<br /> för påföljdssystemet skall kunna efterges med hälften av eljest<br /> utgående tillägg. För att sådan eftergift skall medges krävs att sådan<br /> omständighet som f. n. skall beaktas vid fråga om befrielse från avgift<br /> föreligger men att denna ej är så uttalad att hela tillägget bör efterges. Vidare<br /> har utredningen föreslagit att i fall, där skattetillägg enligt mervärdeskattelagen<br /> inte helt kan efterges, avgiften dock skall kunna efterges med tre<br /> fjärdedelar, om den avser oriktig uppgift som beror på felräkning, misskrivning<br /> eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring och tillägget<br /> eljest skulle framstå som obilligt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I propositionen har som framhållits i det föregående dessa förslag avvisats.<br /> I syfte att nå en nyansering av sanktionssystemet föreslås i stället en viss<br /> mindre sänkning av gällande sanktionsnivåer enligt taxeringslagen och att<br /> tillämpningen av eftergiftsgrunderna skall vidgas på grundval av allmänt<br /> hållna uttalanden i propositionen.</p> <p>Det har i olika sammanhang framförts synpunkter på behovet av en<br /> möjlighet att jämka tilläggssanktionen. Här skall särskilt erinras om skatteutskottets<br /> uttalande (SkU 1975:31) om det angelägna i att skattetilläggsutredningen<br /> med förtur behandlade frågan om jämkningsregler för skattetilllägg.</p> <p>1 sin utvärdering av den i olika sammanhang framförda kritiken har<br /> skattetilläggsutredningen slagit fast att skattetillägget är avsett att ge<br /> eftertryck åt skyldigheten att lämna riktiga uppgifter till underlag för<br /> beskattningen och att sanktionen har en utpräglad allmänpreventiv funktion.<br /> Å andra sidan är det enligt utredningen väsentligt att en avgift av nu<br /> förevarande slag kan minskas när en oreducerad avgiftspåföring skulle te sig<br /> uppenbart stötande. I annat fall skulle skattetillägget motverka sitt syfte.<br /> Sådana synpunkter torde också, har utredningen förklarat, ligga bakom de<br /> rekommendationer om en "mjuk tillämpning” av bestämmelserna i ett<br /> inledningsskede, som har förts fram bl. a. i förarbetena till sanktionssystemet<br /> (prop. 1971:10 s. 199 och SkU 1971:16).</p> <p>Utredningen har framhållit (betänkandet s. 176) att det f. n. inte är möjligt<br /> att jämka skattetillägg i de fall där det föreligger sådana omständigheter att<br /> beslutsfattaren inte kan undgå att överväga om avgiften börefterges. Troligen<br /> går myndigheternas praxis isär i de nu avsedda fallen. Denna skillnad i<br /> rättstillämpningen blir då, framhåller utredningen, synnerligen markant.<br /> Den enskilde beslutsfattarens inställning till sanktionssystemet och hur det<br /> skall tillämpas kan bli avgörande för frågan om påföljd skall efterges.</p> <p>Bl. a. de nu återgivna synpunkterna har legat till grund för de föreslagna<br /> jämkningsreglerna. Utredningen har understrukit att tillämpningen av<br /> sanktionsreglerna i viss utsträckning försvåras genom dessa förslag. I flera<br /> utländska administrativa sanktionssystem - bl. a. i Finland och i Norge-har<br /> beslutsfattaren dock förhållandevis fria händer att inom vissa ramar<br /> bestämma påföljdens storlek. Den praktiska tillämpningen av detta har inte<br /> enligt vad utredningen erfarit föranlett några särskilda svårigheter. Det nu<br /> förevarande förslaget går emellertid endast ut på att skatte- resp. avgiftstillägg<br /> under vissa förutsättningar skall kunna jämkas med en på förhand bestämd<br /> bråkdel av den avgift som eljest skulle utgå. Enligt utredningens uppfattning<br /> bör det merarbete som föranleds av de föreslagna jämkningsreglerna kunna<br /> hållas inom rimliga gränser.</p> <p>Utredningens förslag att skattetillägg enligt taxeringslagen skall få efterges<br /> med hälften, när sådan omständighet som skall beaktas vid fråga om befrielse<br /> från avgift föreligger men denna ej är så uttalad att hela tillägget bör efterges,<br /> har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det stora</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>flertalet av näringslivets organisationer förespråkar dock längre gående<br /> nyanseringsregler än de föreslagna. Ett inte obetydligt antal av främst de<br /> statliga remissinstanser som är positiva till de föreslagna jämkningsreglerna<br /> Täster uppmärksamheten på praktiska svårigheter i tillämpningen. Ett mindre<br /> antal remissinstanser ställer sig under åberopande av principiella och<br /> administrativa skäl avvisande till förslaget.</p> <p>Utredningens förslag har sålunda godtagits eller lämnats utan uttrycklig<br /> erinran av JO, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens<br /> län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt,<br /> länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus,<br /> Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands<br /> och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän,<br /> KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation, Näringslivets skattedelegation,<br /> Sveriges företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags<br /> riksförbund, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen,<br /> Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO<br /> och TOR. Det stora flertalet av näringslivets organisationer förespråkar - som<br /> antytts i det föregående - längre gående nyanseringsregler än de föreslagna.</p> <p>Förslaget har avvisats av JK, kammarrätten i Göteborg, statskontoret, RSV<br /> i vad förslaget avser taxeringslagens sanktioner, länsstyrelserna i Stockholms,<br /> Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, Föreningen Sveriges<br /> kommunala taxeringsrevisorer och SCF/CR. Flera av dem åberopar principiella<br /> eller administrativa skäl till stöd för sitt ställningstagande.</p> <p>Motsvarande förslag inom den indirekta beskattningen anses allmänt<br /> utgöra en välkommen förbättring av möjligheterna att nyansera skattetilläggets<br /> storlek.</p> <p>Enligt RSV utgör de föreslagna eftergiftsbestämmelserna inom den<br /> indirekta beskattningen underlag för en nyansering i tillämpningen av de<br /> särskilda avgifterna. Denna är, framhåller verket, i hög grad angelägen i<br /> synnerhet på mervärdeskatteområdet. Framför allt gäller detta skattetillägg<br /> på grund av oriktig uppgift. Med nuvarande bestämmelser har alltför liten<br /> hänsyn kunnat tas till mervärdeskattens speciella konstruktion och komplicerade<br /> materiella regler. Mervärdeskatteutredningen har anslutit sig till de<br /> synpunkter RSV har anfört.</p> <p>Utredningens förslag till hälfteneftergift i fråga om avgiftstillägg har hälsats<br /> med tillfredsställelse av RFV, som är den enda remissinstans som närmare<br /> behandlar detta. Med nu gällande bestämmelser har, framhåller verket,<br /> avgiftstillägget antingen fått stå kvar i sin helhet, vilket ibland får anses vara<br /> väl hårt mot arbetsgivaren, eller också helt undanröjts, vilket å andra sidan får<br /> anses ägnat att motverka sanktionsbestämmelsernas syfte. Verket påpekar<br /> dock att ett differentierat system medför en mera komplicerad och tidskrävande<br /> prövning än det nuvarande systemet.</p> <p>Bland de skäl som i propositionen åberopas mot de föreslagna jämknings</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>reglerna skjuts principen om att sanktionssystemet skall vara enkelt och<br /> sch abion iserat i förgrunden. De flesta argumenten är egentligen endast<br /> variationer av denna grundsats.</p> <p>Enligt vår mening bör önskemålet om enkelhet och schablonisering vara<br /> vägledande för all lagstiftningsverksamhet. Kravet på att reglerna skall vara<br /> enkla att tillämpa är således ej unikt för det skatteadministrativa sanktionssystemet.<br /> Detta krav är dock relativt till sin innebörd, bl. a. genom att hänsyn<br /> måste tas till andra aspekter. Skulle det upprätthållas med absolut konsekvens<br /> borde även den nu förefintliga möjligheten att helt efterge skatte- resp.<br /> avgiftstillägg och förseningsavgift slopas.</p> <p>När man skall bedöma frågan om hur det skatteadministrativa sanktionssystemet<br /> skall kunna nyanseras, bör inte principen om enkelhet och<br /> schablonisering dominera övervägandena i den grad som lagförslaget i<br /> propositionen ger uttryck för. Andra relevanta intressen måste tillmätas lika<br /> stor eller större betydelse. Särskild vikt måste fastas vid hänsynen till den<br /> skattskyldiges befogade intresse av att sanktionens storlek står i rimligt<br /> förhållande till arten av hans försummelse och till hans personliga möjligheter<br /> att upprätta en i alla avseenden korrekt deklaration.</p> <p>Enligt vår mening är svårigheterna att tillämpa de föreslagna jämkningsreglerna<br /> betydligt överdrivna medan däremot synpunkter som tillgodoser<br /> den skattskyldiges befogade intressen tillmätts alltför litet intresse. Vi vill i<br /> detta sammanhang hänvisa till följande synpunkter som JO har framfört i sitt<br /> remissvar. Han förklarar i fråga om skattetillägg enligt taxeringslagen att ett<br /> system där alternativet står mellan hel avgift elier ingen avgift alls i vissa fall<br /> lämnar otillfredsställande resultat. Även om en hel del av kritiken mot<br /> nuvarande avgiftssystem kan hänföras till en njugghet att utnyttja föreliggande<br /> möjligheter till eftergift, kan man inte frigöra sig från att nuvarande<br /> regelsystem är stelt och onyanserat. Man kan enligt JO inte bortse från att<br /> förutsättningarna för att fullgöra deklarationsplikten på ett korrekt sätt<br /> varierar kraftigt mellan olika skattskyldiga. Uppgiften att fylla i en vanlig<br /> löntagardeklaration kan vara en enkel sak för de flesta men framstå som en<br /> ytterligt komplicerad sak förandra. Kunskap, erfarenhet och omdöme växlar.<br /> Många skattskyldiga gör nog så gott de kan, men inte desto mindre blir deras<br /> deklaration oriktig och förutsättningar för skattetillägg inträder. Visserligen<br /> bör ett administrativt sanktionssystem kännetecknas av enkelhet och till sin<br /> grundlösning vara schabloniserat. Ett införande av möjlighet till jämkning av<br /> reaktionen med ett steg innebär i och för sig en komplicering men inte i sådan<br /> utsträckning att några principiella invändningar bör kunna resas mot det,<br /> framhåller JO.</p> <p>När behovet av den föreslagna hälfteneftergiftsregeln övervägs synes valet<br /> stå mellan å ena sidan okomplicerade regler till priset av förekomsten av i<br /> förhållande till omständigheterna mycket hårda skattetillägg och å andra<br /> sidan visst merarbete för taxerings- resp. beskattningsmyndigheterna på<br /> grund av en något mer komplicerad eftergiftsregel och ett mindre antal fall av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>sådan art. Avgörande för vilket av dessa intressen man vill ge företräde blir<br /> vilken vikt man lägger vid administrativa skäl jämfört med hänsynen till de<br /> skattskyldiga.</p> <p>Vi anser inte att den i propositionen anvisade vägen att komma till rätta<br /> med bristen på nyanser i det skatteadministrativa sanktionssystemet är den<br /> riktiga. Allmänt hållna uttalanden om att befrielsegrunderna skall tillämpas<br /> generöst (prop. s. 155) och att avgift får efterges även i fall som tangerar dem<br /> som finns beskrivna i RSV:s föreskrifter (prop. s. 157) kan inte styra<br /> rättstillämpningen i mildrande riktning i nu avsedda fall. Vi vill erinra om att<br /> rekommendationer om en mjuk tillämpning av bestämmelserna funnits<br /> alltsedan den första propositionen (prop. 1971:10, s. 199) om skattetilläggen.<br /> Detta har emellertid inte kunnat förhindra att tillämpningen i vissa fall blivit i<br /> förhållande till de föreliggande omständigheterna mycket hård. Det kan å<br /> andra sidan inte uteslutas att man i valet mellan att påföra avgift eller att<br /> efterge den helt valt det senare, även i sådana fall där någon form av påföljd<br /> har varit motiverad. Man måste kunna skilja mellan de fall som avser ett<br /> uppenbart utelämnande av en inkomst och sådana fall där den skattskyldiges<br /> försummelse präglas av mildrande omständigheter, som dock inte är så<br /> påtagliga att skattetillägg bör helt efterges.</p> <p>Vi föreslår att utredningens förslag till jämkningsregler genomförs i<br /> princip. Den föreslagna möjligheten att på grund av skattskyldigs ekonomiska<br /> förhållanden m. m. efterge skattetillägg enligt taxeringslagen med<br /> hälften bör dock inte införas. Som åtskilliga remissinstanser framhållit torde<br /> en sådan regel medföra alltför stora svårigheter vid tillämpningen.</p> <p>Det nu anförda avser frågan om hälfteneftergift på hela sanktionsområdet.<br /> I vad gäller eftergift av skattetillägg vid s. k. räkenskapsfel i mervärdeskatteredovisningen<br /> avviker propositionens förslag från skattetilläggsutredningens<br /> i bl. a. följande avseenden. Enligt det förra skall avgiften kunna<br /> efterges helt, medan det senare skulle innebära eftergift till tre fjärdedelar av<br /> eljest utgående skattetillägg.</p> <p>Det kan synas som om propositionens förslag är fördelaktigare än<br /> utredningens. Av specialmotiveringen till propositionens förslag (s. 222)<br /> framgår emellertid att det skall vara fråga om felaktigheter av sådant slag att<br /> de med stor sannolikhet skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i<br /> samband med bokslut. Det framgår vidare att det ankommer på den<br /> skattskyldige att visa att hans bokföringssystem och interna kontrollrutiner<br /> har en tillfredsställande säkerhet i detta avseende.</p> <p>Enligt utredningsförslaget skulle skattetillägg på grund av räkenskapsfel<br /> kunna efterges med tre fjärdedelar, om de är av sådant slag att de normalt<br /> skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslut<br /> (betänkandet s. 228).</p> <p>Propositionen innehåller alltså en kraftig skärpning i förhållande till<br /> utredningens förslag. Denna kommer att drabba ett mycket stort antal små<br /> och medelstora företag, som saknar en fullt utbyggd intern kontroll och som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>inte förmår styrka att redovisningssystemet i nu förevarande avseende har<br /> den säkerhet som krävs för eftergift. Trots att felaktigheten som sådan kan<br /> bedömas som ursäktlig skall i dessa fall utgå oreducerade skattetillägg, som i<br /> det enskilda fallet kan uppgå till betydande belopp.</p> <p>Vi anser att det föreligger ett klart uttalat behov av en möjlighet att<br /> nyansera tillägget för dessa fall och att detta inte har tillgodosetts med<br /> propositionens förslag. Vi föreslåratt lagstiftningen utformas i enlighet med<br /> utredningens förslag.</p> <p>Vad särskilt angår hälfteneftergift av skattetillägg enligt mervärdeskattelagen<br /> vill vi understryka följande.</p> <p>Det framstår enligt vår mening som angeläget att hälftenavgift skall kunna<br /> meddelas i fråga om sådana felaktigheter som med stor sannolikhet inte<br /> skulle innebära någon definitiv skatteförlust för det allmänna men som<br /> knappast kan komma i fråga för hel befrielse. Vi avser närmast periodiseringsfel,<br /> som upptäcks vid länsstyrelsens granskning så snabbt att de inte<br /> har hunnit utjämnas och det inte framstår som helt uppenbart att så skulle ha<br /> skett. I sådana fall skall enligt propositionen tillägget inte kunna efterges,<br /> vilket indirekt framgår av specialmotiveringen till 64 f § (s. 222). Detta torde<br /> bli fallet med ett stort antal sådana felaktigheter som upptäcks hos mindre och<br /> medelstora företag. Ofta torde denna typ av fel vara svår att skilja från<br /> räkenskapsfelen. En samlad bedömning av ursäktlighetsrekvisiten enligt<br /> utredningsförslaget skulle därför ge önskvärda möjligheter till nyanserade<br /> tillägg i de enskilda fallen, vilket däremot propositionsförslaget inte gör.</p> <p>1 propositionen uttalas (s. 142) att det med hänsyn till styrkan i åberopade<br /> skäl inte går att dra någon klar gräns mellan de fall i vilka avgift skall efterges<br /> helt resp. till viss del, eftersom samma typ av omständigheter kan utgöra<br /> grund för såväl hel som halv eftergift.</p> <p>Lika väl som det är möjligt att formulera schablonregler för hel eftergift bör<br /> detta enligt vår mening kunna ske även i fråga om eftergift med viss del.<br /> Härigenom nås en önskvärd objektivisering av prövningen av ursäktlighetsgrunderna.<br /> Ett sådant tillvägagångssätt har också den fördelen att man kan<br /> upprätthålla en tillfredsställande likformighet i besluten. I det följande skall<br /> lämnas exempel på fall där hälfteneftergift normalt bör kunna komma i<br /> fråga.</p> <p>Vad angår befrielsegrunden ålder förekommer det fall som ligger strax<br /> utanför de i RSV:s anvisningar bestämda gränserna för hel eftergift, t. ex. då<br /> pensionerad men ej förtidspensionerad skattskyldig är 65 år eller lider av<br /> ålderskrämpor eller då felaktigheten är hänförlig till inkomst vid sidan av<br /> uppburen pension överstigande beloppsgränsen för hel befrielse enligt<br /> anvisningarna. Gränser på objektivt konstaterbara grunder kan dras för i vilka<br /> fall sådan eftergift är avsedd att användas. Övergången mellan hel eftergift<br /> och full sanktion skulle då bli mjukare och mer anpassad till den fortlöpande<br /> nedsättning av den skattskyldiges förmåga att sköta sina rättsliga angelägenheter<br /> som åldrandet vanligen medför.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>I RSV:s anvisningar till befrielsegrunden bristande erfarenhet nämns forst<br /> att skattskyldig som för första gången fullgör sin uppgiftsskyldighet i<br /> allmänhet kan antas ha bristande erfarenhet av deklarationsförfarandet och<br /> därför bör befrias från skattetillägg. Även andra gången en skattskyldig<br /> fullgör sin deklarationsskyldighet kan det framstå som ursäktligt att han<br /> brustit i sin uppgiftsskyldighet, men det kan också ligga närmare till hands att<br /> medge hälfteneftergift. Det kan ha gått viss tid från det första deklarationstillfallet<br /> under vilken vederbörande inte har haft att deklarera. I sådana och<br /> liknande fall kan det finnas behov av att genom en hälfteneftergiftsregel<br /> stegvis kunna skärpa reaktionen mot den försumlige för att hos honom<br /> inpränta vikten av noggrannhet vid fullgörande av deklarationsskyldigheten.</p> <p>Hälfteneftergift på grund av bristande erfarenhet bör också kunna medges<br /> när den skattskyldiges oriktiga uppgift har berott på okunnighet om en<br /> beskattningsregel, som han visserligen borde känna till i egenskap av<br /> näringsidkare eller jordbrukare men som han faktiskt inte tidigare har haft<br /> anledning att tillämpa.</p> <p>Utlänningar som vistats i landet längre tid än tre år kan fortfarande ha<br /> betydande språksvårigheter och därmed också små möjligheter att sätta sig in<br /> i svenska beskattningsregler. Självfallet varierar dessa med vilket land<br /> vederbörande kommer ifrån, vilken skolunderbyggnad han har, hur gammal<br /> han är etc. Han är ofta beroende av hjälp med att upprätta sin deklaration och<br /> är tvungen att i stor utsträckning lita på utomståendes uppgifter. I åtskilliga<br /> fall där utlänning har brustit i sina uppgiftsskyldighet, även efter den i<br /> anvisningarna angivna tidsperioden, ter det sig stötande att påföra skattetillägg<br /> med fullt belopp.</p> <p>Med sjukdom förstås enligt RSV:s anvisningar både fysisk och psykisk<br /> sjukdom som kan antas ha menligt påverkat den skattskyldiges förmåga att<br /> fullgöra sina skyldigheter. Enbart sjukdom som sådan utgör inte grund för<br /> befrielse, utan det skall föreligga ett samband mellan sjukdomen och den<br /> oriktiga uppgiften resp. underlåtenheten.</p> <p>Hälfteneftergift bör kunna komma i fråga där detta samband inte är särskilt<br /> uttalat men där det åberopade skälet ändock har inverkat menligt på den<br /> skattskyldiges förmåga att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Den skattskyldige<br /> kan vara deprimerad på grund av sviterna efter en operation, stor<br /> personlig motgång, av skilsmässa, nära anhörigs bortgång eller svåra<br /> sjukdom. Även sådana fall förekommer i vilka det är känt att personer har<br /> vissa psykiska egenheter utan att därför vara psykiskt sjuka.</p> <p>I fråga om övriga befrielsegrunder kan följande synpunkter anläggas.</p> <p>Allmänt sett bör bestämmelsen hälfteneftergift tillämpas generöst vid<br /> skattetillägg på grund av periodiseringsfel, dvs. fråga om rätt beskattningsår<br /> eller beskattningsperiod för inkomst eller avdrag m. m.</p> <p>Vad angår inkomst av tjänst förekommer inte sällan att uppgiven inkomst<br /> blir för låg genom att siffrorna i kontrolluppgiften har kastats om. Hälften</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>eftergift bör då kunna medges om skillnaden ej överstiger 10 procent av det<br /> riktiga inkomstbeloppet. Vidare är det inte sällsynt att den skattskyldige<br /> felaktigt har utgått från att traktamentsersättning har inräknats i kontrolluppgiftens<br /> inkomstbelopp och därför i sin deklaration minskat inkomsten<br /> med traktamentet, ehuru traktamentsbeloppet angetts till beskattning. I<br /> sådant fall ligger hälfteneftergift nära till hands.</p> <p>I det följande skall lämnas ytterligare exempel på fall som bör aktualisera<br /> att frågan om hälfteneftergift övervägs.</p> <p style="margin-left:22px;">Dödsbodelägare har underlåtit att deklarera inkomst som emellertid<br /> tagits upp i dödsboets deklaration.</p> <p style="margin-left:22px;">Ränta på byggnadskreditiv har på grund av uppgifter från byggnadsföretaget<br /> dragits av som skuldränta fastän den skattskyldige inte har<br /> varit gäldenär.</p> <p style="margin-left:22px;">Makar, som ligger i skilsmässa, har båda yrkat ränteavdrag för<br /> fastighet, som den ene tillfälligtvis har haft rätten att bo kvar i men den<br /> andre har ägt.</p> <p style="margin-left:22px;">Inteckningskostnad för schablontaxerad villa har dragits av som<br /> ”tomträttsavgäld eller liknande avgift".</p> <p style="margin-left:22px;">Ränta på lån i förvärvskällan annan fastighet har dragits av i<br /> förvärvskällan i kapital.</p> <p style="margin-left:22px;">Intäkt och garantibelopp har beräknats utan iakttagande av att<br /> fastighetens taxeringsvärde har höjts under beskattningsåret.</p> <p style="margin-left:22px;">Felaktighet hänför sig till gränsdragningen mellan reparation och<br /> grundförbättring av fastighet.</p> <p style="margin-left:22px;">Oriktig uppgift beror på att skattskyldig inte har känt till att uppburen<br /> försäkringsersättning skall deklarareras.</p> <p style="margin-left:22px;">Värde av förmån av fri bil har inte redovisats i fall då förmånshavaren<br /> kontant har ersatt arbetsgivaren för privat körda mil. Förmånsvärdet<br /> värderas av taxeringsnämnden efter en längre privat körsträcka.</p> <p style="margin-left:22px;">Förlustavdrag har vägrats aktiebolag enär en del av aktierna har bytt<br /> ägare efter förluståret.</p> <p>I RSV:s anvisningar uttalas bl. a. att skattetillägg inte bör påföras den som<br /> har underlåtit att deklarera sådana ersättningar som sjukpenning vid<br /> sjukdom och yrkesskada, föräldrapenning etc. Motivet för eftergift i de nu<br /> avsedda fallen är att sådana ersättningar har blivit skattepliktiga på grund av<br /> författningsändring. Anvisningen är säkerligen ej avsedd att stå kvar när det<br /> kan antas att de skattskyldiga har blivit medvetna om sin deklarationsskyldighet<br /> för dessa ersättningar. Att helt plötsligt från ett år till ett annat ta bort<br /> nu förevarande anvisning kommer att medföra en abrupt övergång. En regel<br /> om hälfteneftergift för dessa fall kan gradvis inskärpa deklarationsskyldigheten<br /> för dessa ersättningar.</p> <p>Slutligen vill vi instämma i utredningens betänkande (betänkandet s. 177)<br /> att rekommendationen om mjuk tillämpning i ett inledningsskede bör ses<br /> mot bakgrunden av att smärre skatteundandraganden tidigare beivrades i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>mycket liten utsträckning, att detta inledningsskede bör anses ha gått till ända<br /> om det blir möjligt att efterge avgift med hälften och att hälfteneftergift<br /> sålunda bör föredras i det fall hel eftergift bedöms innebära en alltför mjuk<br /> tillämpning.</p> <p>Avslutningsvis vill vi även framhålla att erfarenheterna av de ovan<br /> föredragna förändringarna görs till föremål för en framtida utvärdering, så att<br /> av dessa erfarenheter motiverade förändringar kan göras.</p> <p>Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål när besvären inte prövas</p> <p>I propositionen godtas i princip utredningens förslag att även oriktig<br /> uppgift i skattemål skall föranleda skattetillägg. På ett par punkter har man i<br /> propositionen dock frångått utedningens förslag. Bl. a. avvisas förslaget att<br /> skattetillägg inte skall utgå för oriktig uppgift i skattemål om uppgiften inte<br /> har prövats med hänsyn till att besvären har kommit in för sent eller att<br /> besvärsrätt eljest ej har förelegat i målet. Avvikelsen i propositionen avser<br /> dock endast mål enligt taxeringslagen och mervärdeskattelagen. Som skäl för<br /> sitt förslag om undantag i nu avsedda fall har utredningen anfört (betänkandet<br /> s. 196) att en oriktig uppgift i dessa s. k. deserta mål inte kan anses<br /> innebära någon fara från beskattningssynpunkt och att situationen närmast<br /> kan jämställas med den som föreligger vid otjänligt försök i brottssammanhang.</p> <p>Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. En remissinstans<br /> anser att fara föreligger för att skatt dras undan även om besvären ej prövas på<br /> grund av att de har anförts för sent eller för att rätt till besvär i särskild ordning<br /> ej föreligger. Att de inte prövats i det särskilda fallet kan bero just på att oriktig<br /> uppgift föreligger (prop. s. 159). Med hänvisning till detta uttalande förklaras i<br /> propositionen att tillräckliga skäl inte föreligger föratt ta undan de nu avsedda<br /> fallen från den föreslagna regeln om skattetillägg vid oriktig uppgift i mål.</p> <p>Det kan givetvis teoretiskt sett inträffa sådana fall att besvär inte tas upp till<br /> prövning därför att besvärsyrkandet grundas på oriktig uppgift. Till att börja<br /> med kan sägas att sådana fall måste vara ytterst sällsynta. Vidare måste<br /> uppgiftens oriktighet vara tämligen uppenbar. Någon egentlig risk för att<br /> uppgiften i sådant fall skulle ha kunnat godtas finns ju då inte. Uttalandet i<br /> propositionen (s. 160) att skäl att föra talan i nu avsedda fall torde föreligga<br /> endast i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande förefaller därför vara en<br /> meningslös begränsning av talerätten i mål om skattetillägg.</p> <p>Enligt vår mening bör utredningsförslaget i denna del godtas. De bärande<br /> skälen för detta är följande. Fallen är sällsynta. Någon risk för att skatt skall<br /> dras undan det allmänna kan ej anses föreligga. Har den oriktiga uppgiften<br /> godtagits och t. ex. extra ordinär besvärsrätt därför anses föreligga, med<br /> nedsättning av taxeringen som följd, utgår givetvis skattetillägg om oriktigheten<br /> sedermera konstateras. Det väsentligaste skälet är emellertid att det för</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>den skattskyldige måste framstå som obegripligt och orättvist att han påförs<br /> skattetillägg, trots att hans besvär inte har prövats i sak. Tillämpningssvårigheter<br /> torde också uppkomma med hänsyn till det nyss återgivna uttalandet<br /> i propositionen.</p> <p>Beräkning av undandraget belopp (kvittning)</p> <p>Utredningen harbl. a. i syfte att förenkla tillämpningen föreslagit en metod<br /> för beräkning av underlaget för skattetillägg vilken i viss mån avviker från<br /> den nu tillämpade (betänkandet s. 181; jfr prop. s. 76). Förslaget avser i vilken<br /> mån belopp som verkar i sänkande riktning skall påverka underlagets<br /> storlek.</p> <p>Frågeställningen kan belysas med följande exempel:</p> <p style="margin-left:23px;">En skattskyldig uppger nettointäkt av förvärvskälla till 50 000 kr. Vid<br /> granskning av hans deklaration kommer det fram att han har utelämnat<br /> en intäkt om 10 000 kr. Nettointäkten skulle alltså bli 60 000 kr.<br /> Emellertid visar den skattskyldige att han har glömt ett avdrag på<br /> likaledes 10 000 kr. Tar man hänsyn till detta blir nettointäkten 50 000<br /> kr., dvs. lika stor som den deklarerats. F. n. utgår inte skattetillägg om<br /> avdragsbeloppet anses hänförligt till den utelämnade intäkten (oäkta<br /> kvittning). För att avdragsbeloppet skall få avräknas mot det ej<br /> redovisade beloppet fordras alltså att avdragsbeloppet är en omkostnad<br /> för förvärvande av den utelämnade intäkten. 1 annat fall sker inte sådan<br /> avräkning, dvs. i vårt fall att skattetillägg beräknas på ett underlag av<br /> 10 000 kr. trots att nettointäkten vid taxeringen inte fastställs till högre<br /> belopp än vad som har angetts i deklarationen. På grund av denna regel<br /> kan det naturligtvis inträffa att skattetillägg påförs trots att nettointäkten<br /> fastställs till lägre belopp än som har uppgetts i deklarationen, t. ex. om<br /> uppgiven nettointäkt är 50 000 kr., utelämnad intäkt 10 000 kr. och<br /> glömda avdrag som medges vid taxeringen är 20 000 kr. Nettointäkten<br /> blir då (50 000 + 10 000 - 20 000 =) 40 000 kr. och underlaget för skattetillägg<br /> 10 000 kr. Utredningens förslag innebär att underlaget för<br /> skattetillägg aldrig skall beräknas till högre belopp än skillnaden mellan<br /> den vid taxeringen bestämda nettointäkten och den nettointäkt som den<br /> skattskyldige har uppgett i sin deklaration, givetvis efter rättelse av de<br /> felräkningar som har skett i deklarationen.</p> <p>Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget. Det bekräftas att<br /> detta skulle innebära väsentliga förenklingar i tillämpningen och att rättviseskäl<br /> också talar för förslaget.</p> <p>I propositionen (s. 166) avvisas förslaget med hänsyn till att en utvidgad<br /> kvittningsrätt ger utrymme för missbruk, om den skattskyldige vid avsiktlig<br /> underdeklarationen samtidigt underlåter att yrka på de avdrag han har rätt<br /> till. Om underdeklarationen inte upptäcks, har den skattskyldige viss</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>möjlighet att i efterhand begära nedsättning av taxeringarna med hänsyn till<br /> den outnyttjade avdragsrätten.</p> <p>De skäl som åberopas mot utredningens förslag anser vi inte hållbara.<br /> Metoden att undanhålla avdrag för att kunna bemöta ett befarat yrkande om<br /> höjning torde knappast förekomma i praktiken och är i varje fall riskabel för<br /> den skattskyldige. Det har emellertid förbisetts att samma metod teoretiskt<br /> sett kan användas med nu gällande regler om beräkning av underlag för<br /> skattetillägg. En skattskyldig kan alltså i sin deklaration utelämna såväl en<br /> intäkt som de omkostnadsavdrag som har samband med denna (krympning<br /> av rörelse). Ett yrkande om skattetillägg för utebliven intäkt kan då bemötas<br /> med avdrag för dessa omkostnader, vilket reducerar underlaget för skattetillägg.<br /> Med samma skäl som anförts i propositionen borde därför också oäkta<br /> kvittning vägras.</p> <p>Vi anser att utredningens förslag bör godtas. Det innebär en väsentlig<br /> förenkling och undvikande av rättstvister som förden skattskyldige i många<br /> fall måste framstå som spetsfundiga. Framför allt måste det för en<br /> skattskyldig verka stötande att han påförs skattetillägg på ett underlag som<br /> inte motsvarar höjningen av nettointäkten och till och med när den vid<br /> taxeringen bestämda nettointäkten blir lägre än den som har deklarerats. Det<br /> förordade förslaget bör som utredningen uttalat tillämpas generellt i det nu<br /> avsedda administrativa sanktionssystemet.</p> <p>Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig<br /> lagtext.</p> <p>Hemställan</p> <p>Under hänvisning till det anförda föreslår vi</p> <p style="margin-left:59px;">att riksdagen beslutar</p> <p style="margin-left:59px;">1. att avslå propositionens förslag om sänkning av sanktionsnivåerna<br /> för skattetillägg enligt taxeringslagen,</p> <p style="margin-left:59px;">2. att i enlighet med vad som anförts i motionen införa de<br /> föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstilllägg,<br /> med det undantag i jämkningsregeln enligt taxeringslagen<br /> som har angetts i det föregående,</p> <p style="margin-left:59px;">3. att skattetillägg inte skall påföras för oriktig uppgift i skattemål<br /> där besvären såsom för sent anförda inte tas upp till prövning,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1869</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:16px;">4. att den skattskyldiges kvittningsrätt vid beräkningen av undandragen<br /> inkomst utsträckes i enlighet med skattetilläggsutredningens<br /> förslag.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 5 april 1978<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)<br /> INGEMUND BENGTSSON (s)<br /> INGVAR CARLSSON (s)<br /> HANS GUSTAFSSON (s)<br /> BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br /> PAUL JANSSON (s)</p> </div> <div class="block ml_23"><p>GÖRAN KARLSSON (s)</p> <p>VALTER KRISTENSON (s)</p> <p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)<br /> ESSEN LINDAHL (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br /> INGVAR SVANBERG (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_13"><p> </p> </div> <div class="block ml_44"><p> </p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_0"><p>GOTAB 57918 Stockholm 1978</p> </div> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_37" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 2 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 3 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 4 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 5 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 6 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 7 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 8 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 9 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 11 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 12 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 13 undertecknare 0 LISA MATTSON s 14 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 15 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 16 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 17 undertecknare G1021869 av Olof Palme m. fl. mot_197778__1869.pdf 338583 pdf med anledning av propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. https://data.riksdagen.se/fil/6614A157-7844-4859-9F0B-C27F7B17EC2A