3067921G10217991977/781799motmotMotion 1977/78:1799 av Lars Wemer m. fl.MotionMotion179901978-03-28 00:00:002014-10-11 18:31:372014-10-11 00:00:00med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.av Lars Wemer m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G1021799/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G1021799https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G1021799
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion<br />
1977/78:1799</p>
<p>av Lars Wemer m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens<br />
fortsatta verksamhet m. m.</p>
<p>Inledning</p>
<p>Regeringens proposition 1977/78:91 om Sveriges Radios framtid innehåller<br />
bl. a. följande huvuddrag:</p>
<p>- sönderdelning av SR:s organisation</p>
<p>- upprättande av s. k. närradio- och när-TV</p>
<p>- riktlinjer för programinnehållet</p>
<p>- inskränkningar av yttrandefriheten i etermedierna</p>
<p>Inom vart och ett av dessa huvudområden finns en rad aspekter att<br />
kommentera och kritisera.</p>
<p>Ensamrätten har alltid gällt för etermedierna i Sverige, liksom i en rad<br />
andra länder. Statsmonopol är den organisationsform man valt i t. ex. Norge<br />
och Danmark, medan Sverige organiserat etermediemonopolet som aktiebolag.<br />
Genom en rad tidiga ingrepp har radioindustrin och andra ekonomiska<br />
intressens inflytande minskat till fördel för folkrörelser och andra organisationer.<br />
Det formellt ännu privata inflytandet över SR har i verkligheten<br />
beskurits genom radiolagen och genom SR:s avtal med staten. SR har uppnått<br />
ett särskilt slags självständighet gentemot statsmakterna, riksdag och<br />
regering. Lagar och avtal har tolkats av företagets instanser och av<br />
radionämnden när det gäller särskilda programs innehåll. Detta har varit en<br />
stor fördel för SR, som har kunnat fungera relativt självständigt i förhållande<br />
till påtryckningsgrupper och tillfälliga opinionssvängningar.</p>
<p>I länder med rent statligt monopol (Norge och Danmark) har man kunnat<br />
se en motsatt tendens, beroende på att den direkta, politiska övervakningen<br />
av programverksamheten har intensifierats under senare år. Under de första<br />
efterkrigsåren debatterades t. ex. i Norge radiofrågor tre fyra gånger årligen i<br />
stortinget; under 1970-talet har antalet behandlingar stigit till ett tjugotal<br />
årligen. Med de föreslagna ändringarna i radiolagen kan man befara en<br />
liknande utveckling i Sverige: etermedieverksamheten kommer att göras<br />
beroende av riksdagens sammansättning, och verksamhetens möjligheter till<br />
självständig och kritisk bevakning av olika företeelser i samhället kommer att<br />
minska. Några av propositionens förespråkare menar att uppdelningen skulle<br />
motverka makthavares inflytande, samtidigt, sorn den inbördes konkurrensen<br />
mellan programföretagen skulle stärka radio-TV:s motståndskraft.<br />
Detta är rent nonsens. Dels ger delningen möjligheter att splittra och spela ut</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1799</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>företagen mot varandra, dels är det naturligtvis lättare för makthavare att<br />
påverka mindre enheter. Att många politiker och andra kommer att försöka<br />
påverka, behöver man inte tvivla på. Propositionen är själv ett utmärkt<br />
exempel på detta.</p>
<p>Den politisering av radio-TV som propositionens organisationsförslag ger<br />
utrymme för är beklaglig, särskilt som den får mäktiga verktyg, dels genom<br />
att varje programföretag träffar egna avtal med staten, dels genom den<br />
omskrivning av de grundläggande principerna för programverksamheten<br />
som föreslagits.</p>
<p>1 propositionen anges att yttrandefriheten även innebär en frihet att<br />
uttrycka personliga åsikter och uppfattningar. Denna rätt att vara partisk<br />
gäller emellertid endast ”debattdeltagare, intervjuade och andra liknande<br />
medverkande”. En programledare i Studio S får sålunda fortsättningsvis inte<br />
stimulera till debatt genom att göra sig till tolk för partsåsikter. För<br />
utomstående medverkande, fria filmare, protestsångare osv. innebär denna<br />
nytolkning av yttrandefriheten rena munkavleparagrafen! Vidare kräver<br />
regeringen att opartiskheten inte längre skall tillgodoses av hela programutbudet<br />
utan inom varje företag och helst, verkar det, inom varje enskilt<br />
program. Propositionen innehåller också ett annat förslag till styrning av<br />
innehållet: programverksamheten skall ”hävda det demokratiska statsskickets<br />
grundidéer”.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Den bild av SR som ett kolossalt, centralstyrt monopolföretag som de<br />
borgerliga partierna föredrar att måla upp är inte riktig. SR har i dag en rad<br />
relativt självständiga enheter - kanaler inom radio-TV, utbildningsradio,<br />
lokalradio osv. Verksamheten är samlad inom ett företag med avsevärd<br />
självständighet under den period avtalet med staten gäller. När nytt avtal<br />
ingås, prövas och värderas verksamheten i sin helhet, men genom bl. a. SR:s<br />
styrelse och radionämnden sker också en fortlöpande utvärdering av<br />
programutbudet. Organisationen möjliggör för SR att eftersträva sina fastlagda<br />
mål - både de kulturpolitiska och de som rör bevakningen av nationella<br />
och internationella händelser och företeelser. Denna relativa självständighet<br />
måste försvaras.</p>
<p>Naturligtvis finns det brister i SR:s verksamhet. En hel del av dessa brister<br />
har uppmärksammats i radioutredningen (RUT)och i remissvaren. Några av<br />
bristerna tycker också utbildningsministern är viktiga att göra något åt - det<br />
gäller t. ex. radions eftersatthet i förhållande till TV, lokalradions bristande<br />
resurser och den ibland ineffektiva byråkratin. Sådana brister skall naturligtvis<br />
avhjälpas sedan man analyserat deras orsaker. Någon sådan analys finns<br />
inte i propositionen, där man i stället med några raska hugg skapar nya<br />
byråkratier utan att på något sätt garantera t. ex. bättre lokalradio eller att<br />
stärka radion i förhållande till TV.</p>
<p>Massmediekonsumtionen i Sverige har ökat kraftigt. Samtidigt har<br />
emellertid en allt större del av utbudet kommit att präglas av den kommer</p>
</div>
<div class="block ml_22" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>sielia masskulturen. Detta beror naturligtvis på att kapitalistiska företag fått<br />
fritt spelrum för att slå mynt av människors behov av förströelse och kultur.<br />
Veckopressen har koncentrerats och består nu till största delen av halvpornografiskt<br />
och rojalistiskt dravel. Reklam i olika former formligen vräks över<br />
varje hushåll. Seriepressen domineras av de vanliga klichéerna, och nytillskotten<br />
av vålds-, skräck- och mystikserier är om möjligt värre än den gängse<br />
Walt Disney-, Starlet- och Fantomengenren. Dagstidningarna har svårt att<br />
överleva. Den statliga och kommunala informationen når fortfarande inte<br />
dem som bäst behöver den för att få kunskap också om sina rättigheter. I<br />
denna marknadsekonomiska gyttja kan etermedia spela en mycket positiv<br />
roll.</p>
<p>SR har på olika sätt försökt att utföra dessa uppgifter. Där försöken har<br />
strandat har det berott på dels den konservatism som varje organisation lätt<br />
försjunker i, dels otillräckliga resurser. Det sistnämnda gäller i hög grad<br />
lokalradion.</p>
<p>En utveckling inom SR som regeringen undviker att ta upp i propositionen<br />
är det faktum att allt fler program läggs ut på utomstående privata företag.<br />
Dessa företag använder sig av SR.s resurser i form av personal, ateljéutrustning<br />
m. m., samtidigt som de på olika sätt försöker förbilliga produktionen<br />
genom att inte teckna avtal med de medverkande, strunta i arbetsmiljölagstiftning<br />
osv. En hel snårskog av bolag, vilkas huvudsakliga uppgift är att<br />
producera för TV, har vuxit upp under senare år- bolag vilkas enda sy fte är att<br />
producera för vinst. Kulturpolitiska ambitioner saknas eller spelar en<br />
underordnad roll. Samtidigt får seriösa kulturarbetare såväl inom som utom<br />
SR allt svårare att existera.</p>
<p>I propositionen konstateras också TV-mediets stora genomslagskraft i<br />
förhållande till radion. Detta är en väsentligt problem-när man ser på TV kan<br />
man inte göra mycket annat. Umgängesmönstret har förändrats radikalt<br />
under de senaste decennierna så att vanliga svenska familjer nu normalt<br />
träffas mest framför TV-apparaten, där man knappast ens kan samtala. I det<br />
sammanhanget är det verkligen skenheligt att tala om att stärka radions<br />
ställning, samtidigt som utbildningsministern i propositionen och alla<br />
möjliga andra sammanhang pläderar starkt för en mångdubbling av TVutbudet,<br />
nämligen genom den nordiska TV-satellit som skall ge oss hela 7<br />
kanaler. De anställda vid de nordiska radiobolagen, vid LO, TCO samt<br />
nordiska massmedieforskare-alla är de emot Nordsat. De som är entydigt för<br />
en satellit är elektronikindustrin - och utbildningsminister Wikström.<br />
Wikströms och andras argument om att den nordiska kulturgemenskapen på<br />
denna väg skulle stärkas är falska. Snarare kommer den redan nu alltför stora<br />
konsumtionen av utomnordiska program att öka. Samtidigt försämras<br />
radions möjligheter att hävda sig som medium mot mångfalden av passiviserande<br />
TV-program. Satelliten skall visserligen kunna utnyttjas också av<br />
radioverksamheten, men detta kommer helt att undanskymmas av TVutbudet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Den rimliga lösningen på de allmänt erkända problemen för SR skulle i<br />
första hand vara ett resurstillskott och en ansvarsfull prioritering av<br />
verksamheten. Då kunde man uppnå önskade effekter: stärkandet av<br />
riksradion och lokalradion, höjning av kvaliteten och förbättring av<br />
kontakten mellan SR och dess publik.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Propositionen om radions framtida organisation innehåller också regeringens<br />
särskilda ljudradio, som fått det vackra namnet närradio. Närradion<br />
sägs vara ett sätt att ”vidga yttrandefriheten” och ”stimulera aktiviteter<br />
människor emellan”. I propositionen försöker man också bemöta kritiken att<br />
närradion skulle gynna de redan ekonomiskt starka och vara en bakväg för<br />
kommersiell radioreklam.</p>
<p>Propositionen ger ingen trovärdighet åt utbildningsministerns argument.<br />
Vidgar yttrandefriheten gör man knappast genom att ge möjligheter åt<br />
organisationer som redan har möjligheter att komma till tals att ytterligare<br />
och i etern hävda sina särintressen. Alla de grupper i samhället som nu saknar<br />
resurser, mänskligt och organisatoriskt, för att ge uttryck för sina erfarenheter,<br />
intressen och behov - de kommer att sakna dem också om närradion<br />
införs. En annan invändning är att något konkret förslag till regler för<br />
tillståndsgivningen inte har presenterats. Det är sannolikt att man på många<br />
försöksorter kommer att få fler tillståndsansökningar än antalet tillgängliga<br />
frekvenser och eftertraktade sändningstider. Då kan man som vanligt befara<br />
att grupper med starka påtryckningsmedel kommer att gynnas på bekostnad<br />
av dem som representerar en genuin folklig organisering eller som står i<br />
opposition till olika slags etablissemang.</p>
<p>Organisationsfrågor</p>
<p>Genomgående i regeringspropositionen är den totala avsaknaden av<br />
målsättningsdiskussion och avsaknaden av motiveringar för de förslag som<br />
ställs. Av särskilt intresse är detta när det gäller organisationsfrågorna.<br />
Utbildningsministern reducerar sådana viktiga organisationsprinciper om<br />
vilka man tidigare varit överens till en rent praktisk fråga och kräver att<br />
fortsättningsvis skall de som vidhåller dessa principer motivera varför. Detta<br />
sker utan att några som helst bärande skäl anges varför ståndpunkter<br />
företrädda av en bred remissopinion inte längre skulle vara giltiga. Den av de<br />
borgerliga partierna så ofta åberopade integritetsaspekten har exempelvis<br />
tidigare ansetts kräva ett gentemot statsmakterna och andra intressegrupper<br />
starkt självständigt företag. Så är enligt propositionen inte längre fallet, utan<br />
nu hävdar utbildningsministern att ”stor enighet råder om att det är<br />
värdefullt att radio- och TV-verksamheten bedrivs av flera från varandra<br />
fristående företag” och kräver att avstegen från denna regel skall kunna<br />
motiveras med starka, sakliga skäl. Några starka, sakliga skäl varför flera<br />
fristående företag bättre skulle skydda integriteten anges emellertid inte i<br />
propositionen.</p>
</div>
<div class="block ml_22" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>a) Sammanhållet företag</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna har konsekvent hävdat vikten av att<br />
rundradion garanteras en i förhållande till statsmakter och intressegrupper<br />
stark och oberoende ställning. En förutsättning för detta är att rundradioverksamheten<br />
inte splittras upp i en rad företag utan bibehålls inom ett bolag.</p>
<p>I propositionen påstås moderbolaget utgöra ett skydd för påtryckning utifrån<br />
och då särskilt från statsmakternas sida. Ser man emellertid till de uppgifter<br />
som moderbolaget hädanefter skall handha kommer det att bli mycket svagt<br />
och utan några egentliga funktioner frånsett medelstilldelningen till de<br />
enskilda programföretagen. Moderbolaget kommer inte att kunna fungera<br />
som det integritetsskydd som anges vara huvudsyftet med konstruktionen.<br />
Särskilt inte om man dessutom ser till de skrivningar i övrigt som<br />
förekommer i propositionen med en rad detaljregleringar av programutbudet.<br />
Inte heller kommer moderbolaget att kunna uppfylla kraven på ett övergripande<br />
ansvar för koncernen i dess helhet.</p>
<p>Uppsplittringen innebär inte bara ett hot mot integritetsskyddet utan<br />
medför också en rad andra nackdelar. Erfarenheter från andra länder, bl. a.<br />
Frankrike, visar att risken för byråkratisering ökar och att de administrativa<br />
kostnaderna stiger kraftigt, eftersom varje företag får bygga upp sin egen<br />
administration. Den samordning av programutbudet som nu är möjlig<br />
försvinner, och påståendet att mångfalden skulle öka genom att man får fler<br />
företag är rent nonsens. Antalet företag ökar genom en uppsplittring, men<br />
därav följer inte logiskt att mångfalden ökar. Motsatsen kan lika gärna bli<br />
fallet.</p>
<p>En aspekt som knappast berörs i regeringspropositionen är frågan om<br />
momsen, vilket måste anses som anmärkningsvärt. Genom uppdelningen av<br />
SR i flera företag kommer moms att debiteras vid transaktioner mellan<br />
företagen. Förutom kostnadsökningar kommer detta också att leda till en<br />
ökad byråkratisering.</p>
<p>Fortsättningsvis skall varje företag teckna ett eget avtal - något som<br />
kommer att få vittgående konsekvenser för kravet om opartiskhet. I dag gäller<br />
som huvudprincip att det är det totala programutbudet som skall bedömas<br />
och inte det enskilda programmet. Genom den snävare tolkning som blir<br />
följden av regeringspropositionen kommer utrymmet för samhällskritiska<br />
program att minska och försiktigheten i samma mån att breda ut sig.</p>
<p>På åtskilliga ställen i propositionen anges att programbolagen kommer att<br />
bli starka och självständiga. Vari denna styrka består är dock svårt att se. Den<br />
bild av oberoende och integritet som regeringen så utförligt målar upp<br />
försvinner snabbt vid en kritisk genomgång av ordflödet.</p>
<p>b) Programbolagen och distrikten</p>
<p>Regeringspropositionen påstås innebära en vittgående decentralisering av<br />
verksamheten. Fler landsändar skall genom uppsplittringen av företaget</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>I* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1799</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>komma till tals i etern. I likhet med vad vi tidigare anfört beträffande den<br />
mekaniska syn på mångfald propositionen ger uttryck för, avvisar vi också<br />
denna snäva definition av decentralisering. Innan man diskuterar att<br />
decentralisera en verksamhet måste klargöras i vilket syfte och hur man bäst<br />
uppnår detta syfte. I propositionen diskuteras i stort sett endast ett syfte,<br />
nämligen att låta fler komma till tals från olika delar i landet. I förbigående tas<br />
beslutsfunktionerna upp, men också här sker detta på ett mekaniskt sätt. En<br />
spridning av beslutsfunktionerna kan dels ske genom att man ger de enskilda<br />
medarbetarna större inflytande och beslutanderätt över program, dels genom<br />
att horisontellt sprida beslutsfunktionerna på fler styrelser. Regeringen har<br />
valt den senare vägen. Vad som i själva verket föreslås i propositionen är en<br />
centralisering av beslutsfunktionerna genom att styrelserna praktiskt taget<br />
kommer att sitta i knät på programverksamheten. Inte heller det andra<br />
uttalade syftet uppnås genom propositionen, nämligen att stärka distriktens<br />
ställning ute i landet, tvärtom. Genom det vertikala hugget spolierar man den<br />
integrering som i dag finns mellan radio och TV ute i distrikten och försvagar<br />
dem därigenom allvarligt, samtidigt som det kommer att leda till kostnadsökningar<br />
och byråkratisering.</p>
<p style="margin-left:3px;">I dag har man i regel ett intimt samarbete ute i distrikten. Detta kommer nu<br />
att slås söner. Regeringen påstår sig visserligen värna om riksradion, men<br />
regeringsförslaget kommer de facto att få synnerligen allvarliga konsekvenser<br />
för riksradions del. Nyhetsbevakningen kommer att utarmas. Men också TV<br />
och LRAB kommer att drabbas. Riksradions distriktsnät skall inte byggas ut,<br />
utan man skall i stället förlita sig på att LRAB producerar program anpassade<br />
efter riksradiobehov. Riksradions möjligheter att gå på djupet i många frågor<br />
försvinner.</p>
<p style="margin-left:3px;">För personalens del, och det gäller såväl tekniker, administrativ personal<br />
som journalister, kommer förslaget att innebära flera nackdelar. I dag innebär<br />
samarbetet stora fördelar också genom den mångsidighet som blir följden av<br />
att arbeta i olika media. I propositionen anges visserligen i några vaga ordalag<br />
att ett samarbete skall få förekomma. Som exempel på detta anges att<br />
riksradion skall kunna placera egen personal hos endera LRAB eller TV ute i<br />
distrikten!</p>
<p style="margin-left:3px;">Lokalradion förefaller enligt regeringspropositionen lösa alla problem i<br />
framtiden. LRAB skall fungera som riksradions distriktsnät, TV skall kunna<br />
begagna sig av LRAB:s nyhetsprogram, utbildningsradions behov av lokala<br />
kontakter skall lösas via LRAB, LRAB skall fungera som lokalradio osv. ...<br />
Men genom regeringsförslaget kommer lokalradionatt förlora sin karaktär av<br />
just lokalradio, samtidigt som man inte får några resurser till alla de uppgifter<br />
man förutsätts uppfylla.</p>
<p style="margin-left:3px;">Lokalradion har redan i dag stora problem genom otillräckliga personalresurser<br />
m. m. Samtidigt är det uppenbart att lokalradion har unika möjligheter<br />
att sprida information och fördjupa den kommunala demokratin. Lokalradion<br />
har mycket höga lyssnarsiffror-intresset för lokalradions utbud är alltså</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">stort. Regeringen väljer att satsa på en utbyggnad av regional-TV och starta<br />
en försöksverksamhet med närradio-TV i stället för att bygga ut en ordentligt<br />
fungerande lokalradio. Vpk anser att utbyggnaden av regional-TV kan anstå<br />
till dess att en ordentlig satsning skett på LRAB. Försöksverksamheten med<br />
närradio-TV avvisar vi bestämt. 1 stället bör en försöksverksamhet med<br />
inspelningsstudios eller s. k. bandverkstäder ske, förutsatt att dessa ligger<br />
under och administreras av lokalradion på respektive orter.</p>
<p>c) Ledningsfunktionerna</p>
<p>Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få klarhet i vilken kompetensfördelning<br />
som skall råda i den nya koncernen. Detta gäller såväl förhållandet<br />
mellan moderbolag och programbolag som inom de enskilda företagen. Å ena<br />
sidan sägs att i stort sett nuvarande ansvarsfördelning skall gälla, å andra<br />
sidan skall styrelserna enligt förslaget kunna styra det direkta programutbudet<br />
genom beslut om specialisering m. m. Förslaget är rörigt och oklart.<br />
Vilken roll skall exempelvis de kommande verkställande direktörerna spela?<br />
Hur skall samspelet mellan distrikt och ledning fungera? Dessa oklarheter<br />
kan komma att skapa avsevärda administrativa och programpolitiska<br />
problem. Samtidigt saknas klargörande av hur de anställda medarbetarnas<br />
inflytande skall kunna garanteras och vidareutvecklas.</p>
<p>d) Publikkontakt m. m.</p>
<p>De av regeringen föreslagna åtgärderna för att öka publikkontakterna är<br />
mycket svagt grundade och innebär i vissa fall ett hot mot integriteten. I<br />
radioutredningen föreslogs s. k. regionala publikråd. Kritiken mot dessa var<br />
emellertid massiv. De skulle leda till ökad byråkratisering, de skulle ta<br />
resurser från nu väl fungerande publikkontakter, de skulle innebära ett hot<br />
mot oberoendet m. m. Regeringen instämmer visserligen i kritiken men<br />
föreslår i stället inrättandet av konferenser - konferenser som inte är något<br />
annat än de starkt kritiserade publikråden fast under ett annat namn. Vpk<br />
avvisar dessa konferenser. Vi anser att de publikkontakter SR har i dag bör<br />
vidareutvecklas. Resursförstärkningar för att möjliggöra en mer aktiv<br />
uppsökande journalistik är en av de bästa garantierna för en förstärkt<br />
publikkontakt. På så sätt kan man också nå grupper som normalt inte<br />
kommer till tals. Vårt förslag om en utbyggnad av lokalradion, inkluderat<br />
inspelnings verkstäder, är ytterligare ett steg i denna riktning. Vidare bör SR:s<br />
bolagsstämma omvandlas till ett debattforum, där förutom de etablerade<br />
folkrörelserna alla de nya folkrörelser som tillkommit under senare år liksom<br />
de anställda skall fä medverka. Till dessa rörelser räknar vi då miljörörelsen,<br />
kvinnorörelsen, centrumbildningarna och andra kulturarbetarorganisationer,<br />
de internationella solidaritetsrörelserna m. fl.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser vpk att SR skall kvarstå som ett sammanhållet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>företag med lokalradion och utbildningsradion som dotterbolag, att en<br />
ordentlig satsning sker på riksradion och lokalradion och att utbyggnaden av<br />
regional-TV får anstå, att närradio-TV avvisas samt slutligen att publikkontakterna<br />
förbättras i enlighet med vad som anförts ovan.</p>
<p>Programfrågor</p>
<p>I inledningen till avsnittet om programfrågor konstaterar föredraganden att<br />
det skall ankomma på programföretagen att ensamma utforma programverksamheten.<br />
Det skall ske inom de ramar som anges av radiolagen och avtalen<br />
mellan staten och företagen. Regering och riksdag skall inte kunna lägga<br />
synpunkter på enskildheter i programutbudet. Man för också fram den<br />
betydelse som radio och TV har för den fria åsiktsbildningen och hävdar att<br />
etermedia bör få ett kulturpolitiskt ansvar. Vpk kan ansluta sig till dessa<br />
ståndpunkter. Samtidigt har vi emellertid redan visat på hur regeringen<br />
genom oprecisa formuleringar, genom själva organisationsförslaget och<br />
genom förändringar i avtalet urholkar dessa principer och i stället öppnar<br />
vägen för att lägga enskilda synpunkter på programutbudet.</p>
<p>Vi ställer oss också tveksamma till påståendet att "de informationspolitiska<br />
målsättningarna relativt sett har överbetonats hittills”. Föredraganden<br />
antyder här en motsättning mellan de informationspolitiska och kulturpolitiska<br />
målsättningarna. Med tanke på hur utbudet i radio och TV i dag ser ut, är<br />
det mer relevant att se en motsättning, bl. a. mellan information och kultur å<br />
ena sidan och de delar av den rena underhållningsverksamheten som<br />
uppvisar samma drag som den kommersiella skräpkulturen å den andra.<br />
Denna senare verksamhet är ett olyckligt utslag av den konkurrens om<br />
tittarsiffror som främst har etablerats mellan de båda TV-kanalerna.</p>
<p>a) Frilansmedverkan och personalfrågor</p>
<p>Det är väsentligt, som anförs i propositionen, att frilansmedverkan kraftigt<br />
ökas i radio och TV, inte minst därför att denna del av verksamheten har<br />
drabbats hårt av de senare årens minskningar av programmedel. Däremot är<br />
det ytterligt tveksamt om de anslagsförstärkningar som föreslås kommer att<br />
räcka till att på något väsentligt sätt öka anlitandet av fria filmare och andra<br />
utomstående kulturarbetare.</p>
<p>Det bör påpekas i sammanhanget att en ökning av medverkan av<br />
utomstående kulturarbetare förutsätter en väsentlig ökning av fast personal,<br />
som har de yrkesmässiga kunskaper som fordras för att göra kvalitativt bra<br />
program inom olika delar av rundradioorganisationen. Många medverkande<br />
på frilansbasis har självfallet denna kunskap, men samtidigt kan man inte<br />
förutsätta detta, eftersom det skulle göra urvalet av utifrån medverkande<br />
orimligt snävt. En kraftig ökning av frilansmedverkan leder också till behov<br />
av en ökning av den administrativa och inte minst den tekniska personalen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>I propositionen anges på ett par ställen att ”en viss genomströmning av<br />
arbetstagare är naturlig med hänsyn till verksamhetens art”, och därmed<br />
antyds att anställningstryggheten för de anställda vid SR inte kan bedömas<br />
utifrån samma kriterier som inom näringslivet och den offentliga förvaltningen<br />
i övrigt. Vpk vänder sig bestämt mot ett sådant betraktelsesätt. De<br />
ökade insatserav frilansare, i egenskap av medverkande eller uppdragstagare,<br />
som vi ser som nödvändiga och naturliga, får inte gå ut över personalens<br />
anställningstrygghet. Denna anställningstrygghet är en av de avgörande<br />
förutsättningarna för den journalistiska integriteten och för rundradions<br />
oberoende.</p>
<p>I propositionen medges vidare inga resurser för ökad personalutbildning<br />
och andra personalpolitiska åtgärder. Samtidigt framhålls det positiva med en<br />
större integrering. En ökad integrering är självfallet positiv och något som vpk<br />
eftersträvar - en sådan kräver emellertid betydligt större resurser såväl<br />
personalmässigt som utbildningsmässigt. Integrering är inte i första hand en<br />
organisationsfråga utan en fråga om personaldimensionering och personalutbildning.</p>
<p>1 sammanhanget förtjänar också att tas upp den oroväckande utveckling<br />
som skett vid SR under senare år, där en flora av privatkapitalistiska företag<br />
enbart inriktade på produktion för TV vuxit upp. Företag som skapat<br />
svårigheter på en rad sätt. Ofta har de sökt undvika de regler och<br />
bestämmelser som gäller på arbetsmarknaden för att förbilliga produktionen.<br />
De har i regel inte de basresurser som krävs men som finns vid SR. SR har<br />
alltså ”hyrt ut” t. o. m. regissörer till sådan utomstående produktion. Detta<br />
har självfallet skapat problem för den egna produktionen - för den tekniska<br />
personalen har det exempelvis vid ateljétekniken inneburit stora problem och<br />
besvärliga arbetsförhållanden genom att dessa utomstående firmor använt sig<br />
av ateljéresurserna men också för den övriga personalen, som därigenom<br />
tvingats till ett kringflackande liv runt Sverige.</p>
<p>När vpk diskuterar anlitande av utomstående uppdragsgivare avser vi<br />
självfallet inte dessa bolag. Bästa sättet att komma till rätta med dem är att<br />
anlita seriösa, konstnärliga yrkesutövare samt att rusta upp den egna<br />
produktionen.</p>
<p>b) Sändningstider och programstruktur</p>
<p>I propositionen utgår man från att den totala sändningstiden i radio och TV<br />
skall vara i stort sett oförändrad och hävdar att de åtgärder som skall vidtas<br />
framför allt bör inriktas på att höja kvalitén. Man vill också åstadkomma en<br />
ytterligare omfördelning av programproduktionen, så att en större andel<br />
produceras regionalt för riksprogrammen. Vi anser inte, till skillnad från<br />
regeringen, att det är givet att en större andel regionalt producerade program<br />
skall gå ut över de centralt producerade riksprogrammen. Det är mer rimligt<br />
att i stället minska den främmande produktionen, vilket vi återkommer till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>nedan.</p>
<p>Vidare bör redan nu, för att kunna tillgodose alla de krav som ställs på<br />
riksradion, övervägas att öka sändningstiden i enlighet med SR:s förslag med<br />
110 timmar eller ytterligare en kanal. Vi anser däremot inte att man f. n. bör<br />
bygga ut de regionala TV-sändningarna. De ekonomiska ramarna för<br />
etermedia är mycket snäva. Man måste därför ifrågasätta värdet av en<br />
regional-TV, som kräver stora ekonomiska insatser och som har mycket<br />
korta sändningstider och stora täckningsområden. Vi anser att det informationsvärde<br />
som dessa sändningar kan ha är litet och måste ställas mot vad<br />
man för motsvarande resurser kan fä genom en förstärkt lokalradio. Radion är<br />
därvidlag ett överlägset medium, vilket också erkänns i propositionen. Därför<br />
hävdar vi, som redan anförts, att lokalradion bör byggas ut och att<br />
utbyggnaden av regional-TV t. v. bör anstå.</p>
<p>Den främmande produktionen upptar hälften av sändningstiden i TV.<br />
Regeringen anser att det även i fortsättningen bör vara så, även om<br />
utbildningsministern kostar på sig att ha en åsikt om att alla serier inte fyller<br />
"högt ställda krav på kvalitet”. Man skulle kunna tillägga att de inte heller<br />
fyller mycket lågt ställda kvalitetskrav. Det förekommer dessutom serier och<br />
enskilda program som måste betecknas som direkta brott mot avtalet mellan<br />
Sveriges Radio och staten med avseende på skyldigheten att skydda<br />
grundläggande demokratiska värden.</p>
<p>Det förekommer program som på ett försåtligt sätt propagerar för våld som<br />
en metod att lösa konflikter. Andra program är uttalat rasistiska, och åter<br />
andra (och de är mycket vanliga) innehåller ett uttalat kvinnoförakt, som tar<br />
sig uttryck i en öppen exploatering av kvinnokroppen, samtidigt som kvinnor<br />
förlöjligas socialt och intellektuellt. Regeringen föreslår inga åtgärder för att<br />
ändra på dessa förhållanden, trots att man har velat framhäva bl. a. TV:s<br />
kulturpolitiska betydelse.</p>
<p>Ett sätt att minska förekomsten av främst USA-producerade våldsprogram,<br />
i allmänhet framställda för att tjäna som inramning till och dragplåster<br />
för olika reklamkampanjer, är att öka den egna produktionen. Utbildningsministern<br />
konstaterar emellertid att en egen produktion kostar mer pengar<br />
och avstår därmed från att ge några anvisningar om hur programmen, främst<br />
på underhållningssidan, skall kunna få en annan och kvalitativt bättre<br />
inriktning. Slutsatsen man kan dra av detta är att regeringen i och för sig<br />
tycker att en kvalitetshöjning från kultursynpunkt är bra, men den får inte<br />
kosta något. I valet mellan kostnadsökningar och skräpkultur väljer regeringen<br />
skräpkultur utan tanke på vilka följder och vilken påverkan denna kan<br />
ha.</p>
<p>Över hälften av den främmande produktionen kommer från de anglosaxiska<br />
länderna, där USA har en överväldigande dominans. Mer än en tredjedel<br />
kommer från Västeuropa. Endast enstaka program kommer från tredje<br />
världens länder, trots att man under senare år i många av dessa länder<br />
utvecklat en betydande produktion av spelfilm och dokumentärfilm.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Orsaken till att vi får se så litet av detta måste tyvärr sökas i ointresse för<br />
främmande kulturer och i en förödande etnocentrism. Vi anser att man på ett<br />
helt annat sätt än hittills måste söka upp och sända material producerat i<br />
tredje världens länder och bryta den kulturella isolering som följer av den<br />
ensidiga inriktningen på program från Västeuropa och USA.</p>
<p>Nyhetsförmedlingen är en central uppgift för radio och TV. Utrikesbevakningen<br />
har aldrig varit tillfredsställande, men under en period fanns vissa<br />
ansatser till frigörelse från beroendet av de stora nyhetsbyråerna i USA och<br />
Västeuropa och den styrning och filtrering av nyhetsutbudet utanför den<br />
svenska nyhetsförmedlingens kontroll som detta beroende innebär. I dag<br />
tycks detta vara ett passerat stadium.</p>
<p>Det är självfallet så att Sveriges Radios nyhetsförmedling aldrig kan ges<br />
sådana resurser att man blir oberoende av de stora nyhetsbyråerna. Det är<br />
dock väsentligt att bygga ut verksamheten så långt som möjligt, bl. a. för att<br />
kunna uppfylla kraven om opartiskhet och saklighet. När det gäller<br />
utbyggnaden av utlandsbevakningen säger regeringen att man överlämnar<br />
till de ansvariga inom radio och TV att ge hemmaredaktioner och korrespondentnät<br />
den inriktning som är önskvärd under givna ekonomiska ramar. På<br />
det sättet tar sig den liberala åskådning-som utbildningsministern gör sig till<br />
tolk för och som i ett ojämlikt samhälle och en ojämlik värld oundvikligen<br />
leder till de starkares kontroll över de svagare - uttryck i att man öppnar de<br />
formella möjligheterna men sviker när det gäller att tillföra nödvändiga<br />
ekonomiska resurser. Vpk anser att utlandsbevakningen och i synnerhet<br />
korrespondentnätet måste rekonstrueras och byggas ut för att öka möjligheterna<br />
till en opartisk och saklig utlandsinformation och att nödvändiga<br />
resurser för detta måste tillföras Sveriges Radio. En sådan rekonstruktion och<br />
utbyggnad måste bl. a. leda till att SR haren bevakning i huvuddelen av tredje<br />
världen - ett område som i dag grovt försummas.</p>
<p>Den föreslagna uppsplittringen av SR:s distrikt kommer, som framhållits<br />
tidigare, att få allvarliga konsekvenser främst för riksradions del. Det kommer<br />
att bli mycket svårare att bedriva en aktiv och djuplodande nyhetsbevakning i<br />
fortsättningen, om regeringspropositionen går igenom. Slutligen bör framhållas<br />
att en förbättrad och utbyggd egenproduktion också innebär en<br />
möjlighet att öka utbytet inom Norden genom nordvisionen. Till det behövs<br />
ingen satellit!</p>
<p>c) Programverksamhetens inriktning</p>
<p>I avtalet mellan staten och Sveriges Radio finns f. n. en inledande text som<br />
lyder: ”Bolaget skall i programverksamheten hävda de grundläggande<br />
demokratiska värdena.” Detta måste innebära att Sveriges Radio har en<br />
skyldighet att förhålla sig partiskt, inte bara för den politiska demokratin i<br />
snäv mening, utan också genom att motverka uttryck för diskriminering och<br />
förtryck i olika former-det kan gälla rasism, kvinnodiskriminering, förtryck</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>av minoriteter osv.</p>
<p>I propositionen föreslås nu att en ny formulering tas in i radiolagen 6 §<br />
andra stycket: ”Programföretag skall i programverksamheten hävda det</p>
<p>demokratiska statsskickets grundidéer Det finns anledning att befara</p>
<p>att en sådan bestämmelse i radiolagen kan komma att innebära inskränk<br />
ningar i yttrandefriheten, vilket vi återkommer till nedan. Den föreslagna<br />
formuleringen innebär emellertid också en annan viktig markering av radions<br />
och TV:s programverksamhet. Vi menar att den nuvarande formuleringen i<br />
radioavtalet innebär en skyldighet för radio och TV att ta hänsyn till olika<br />
effekter av programverksamheten, vilka kan leda till ökade kunskapsklyftor<br />
liksom klyftor i normer och värderingar och tendenser att öka isolering,<br />
passivitet och beroende, främst av TV. På grund av stora skillnader mellan<br />
olika grupper, inte minst av barn, blir effekterna olika av t. ex. underhållningsvåld.<br />
Barn har över huvud taget svårare att försvara sig mot den<br />
påverkan som sker genom TV. Det är inte sant, när utbildningsministern<br />
påstår att det inte går att dra några entydiga slutsatser av undersökningar om<br />
underhållningsvåldets effekter hos barnen. Det står nämligen fullkomligt<br />
klart att underhållningsvåldet bidrar till imitation, aggressivitet, rädsla,<br />
likgiltighet inför våldet. Dessutom skapar det falska föreställningar om<br />
verkligheten och påverkar normer och värderingar. Människor i olika<br />
omständigheter påverkas olika - barnen är mest mottagliga för påverkan, och<br />
särskilt mottagliga är barn i ekonomiskt, socialt och kulturellt svaga skikt.<br />
Vpk anser att det hör till skyldigheterna enligt det nuvarande radioavtalet att<br />
motverka dessa effekter, främst genom ett förändrat programutbud. Det<br />
räcker inte med att som regeringen rekommendera en ”viss återhållsamhet” i<br />
framställningssättet av våldsinslag under sändningstider då barn kan väntas<br />
se på TV. Barn ser på TV vid alla tider. Det rena underhållningsvåldet måste<br />
utmönstras ur programutbudet. Det våld och förtryck som ändå måste visas,<br />
måste fä en sådan form och ett sådant innehåll att det ger kunskaper, normer,<br />
värderingar och känslor som är önskade dvs. att de upplevelser och<br />
erfarenheter som programmen ger, skall leda till konstruktiv handling och<br />
inte till avtrubbning inför våldet. Vidare skall det våld som visas stödja<br />
sådana normer och värderingar som är förenliga med grundläggande<br />
demokratiska värden och inte leda till orealistiska föreställningar om<br />
verkligheten. Hur mycket, vilket slag och i vilket sammanhang våld visas,<br />
bör på det här sättet kunna motiveras. Vi föreslår riksdagen att göra ett<br />
uttalande i enlighet med detta. Vi föreslår också att riksdagen avvisar det<br />
ovan nämnda förslaget till förändring av radiolagen och uttalar att den<br />
nuvarande inledningen till avtalet mellan Sveriges Radio och staten skall vara<br />
oförändrad.</p>
<p>Vi har redan pekat på att regeringen i propositionen har sagt att regering och<br />
riksdag inte skall kunna gå in och lägga synpunkter på enskildheter i<br />
programutbudet. Samtidigt har man i propositionen tagit upp en diskussion<br />
om alkoholbruk och bruket av svordomar i radio och TV. Därmed har man</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>också öppnat möjligheter för att diskutera just enskildheter i programutbudet.</p>
<p>d) Krav på programverksamheten från vissa minoritetsgrupper</p>
<p>I propositionen uttalar sig utbildningsministern för att särskild hänsyn i<br />
programverksamheten skall tas till hörselhandikappade, synskadade samt<br />
språkliga och etniska minoriteter. Men även här gäller att de resurstillskott<br />
som regeringen föreslår inte på något sätt kommer att leda till att uttalandet<br />
förverkligas. Utbildningsministern säger också att det resurstillskott han<br />
föreslår "kommer att vara till hjälp”, men han har inga idéer om varifrån<br />
resten av hjälpen skall komma.</p>
<p>Vpk har vid flera tillfällen tidigare ställt krav i riksdagen om bl. a. förstärkta<br />
resurser för invandrarprogram i radio och TV. Vi vill här upprepa de<br />
kraven.</p>
<p>e) Samspelet med det övriga kulturlivet</p>
<p>Propositionen bemöter kraven på en fast teaterensemble, vilka bl. a. ställts<br />
av skådespelarnas fackliga organisationer, på ett allmänt positivt men vagt<br />
sätt. Samtidigt omöjliggör regeringsförslaget med sin splittring av resurserna<br />
på regional-TV en sådan återupprustning av teaterproduktionen i radio och<br />
TV som skulle motivera en teaterensemble.</p>
<p>I stället hänvisar man till en ökning av s. k. transmissioner, dvs. att man i<br />
ökad utsträckning skall sända föreställningar från scenteatrar. I första hand<br />
anser man att det bör ske från Operan och Dramaten.</p>
<p>Vpk anser att det här förslaget är mycket tveksamt. För det första är<br />
scenteaterföreställningarna inte anpassade för TV-sändning, vilket gör att det<br />
konstnärliga värdet kan bli avsevärt sänkt och därmed på ett orättvist sätt<br />
drabba skådespelarnas konstnärliga integritet. För det andra är scenteatrarnas<br />
lokaler inte anpassade för TV-sändning, och i synnerhet TV:s teknikerpersonal<br />
har uttryckt en djup oro, inte minst därför att arbetet i dessa ofta<br />
ålderdomliga och från deras synpunkt obekväma lokaler kommer att medföra<br />
stora risker för arbetsolyckor, bl. a. på grund av de höga elektriska spänningar<br />
man arbetar med.</p>
<p>Vpk anser att det finns ett stort behov av en fast TV-teaterensemble och att<br />
en sådan skulle stämma väl överens med syftet att stärka TV:s kulturpolitiska<br />
betydelse. Vi föreslår därför att den också skall förverkligas.</p>
<p>Sammanfattningsvis föreslår alltså vpk att riksradions sändningstid ökas i<br />
enlighet med SR:s förslag och att distriktens produktion ökar i enlighet med<br />
vad RUT föreslår. Vidare att egenproduktionen i radio och TV ökar och att<br />
importen av främmandeproduktionen får en helt annan inriktning än den<br />
nuvarande, att utlandsbevakningen m. m. förbättras i enlighet med vad som<br />
föreslagits ovan, att ytterligare resurser avsätts för invandrar- och minori</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>tetsprogram, att en fast teaterensemble inrättas samt slutligen att riksdagen<br />
gör ett uttalande angående våld m. m. i enlighet med vad som anförts om<br />
programverksamhetens inriktning ovan.</p>
<p>Yttrandefriheten</p>
<p>Radiopropositionen utgör ett förrädiskt angrepp på yttrandefriheten i<br />
Sverige. Vi vet ju alla vilka brister den svenska pressen uppvisar härvidlag.<br />
Ingen ansvarig politiker framför idéer om att ingripa mot pressens rätt att vara<br />
partisk och till och med osaklig, att vinkla efter eget gottfinnande. Ja,<br />
gottfmnandet är naturligtvis inte godtyckligt; det är alltid i sista hand ägarnas<br />
tycke som avgör pressens vinklingar. Med de ägarförhållanden som råder i<br />
svensk press innebär detta en ofantligt orättfärdig fördelning av ”friheten” att<br />
yttra sig. Det är i Sverige, som i andra kapitalistiska länder, fråga om en<br />
kommersiell frihet att publicera tidningar, en frihet förde besuttna att utbreda<br />
idéer som rättfärdigar det system som gett dem denna makt.</p>
<p>I Sveriges Radio har denna makt under senare tid varit omgärdad av regler,<br />
som hindrat att de besuttna haft total dominans över innehållet. Dessa regler<br />
om bl. a. opartiskhet och saklighet grundas på det förhållandet att SR har<br />
ensamrätten till etersändningar. Kravet på opartiskhet är alltså avsett att<br />
förhindra att programutbudet helt domineras av en åsiktsriktning. Samtidigt<br />
sägs emellertid i dag att dessa krav skall tillämpas med beaktande av att en<br />
vidsträckt yttrandefrihet skall råda. Helheten skall alltså vara opartisk, men<br />
utrymme måste finnas för en mångfald åsikter och en möjlighet att fritt<br />
uttrycka egna uppfattningar. Så har också radionämnden tolkat det.</p>
<p>De förändringar som föreslås i propositionen och de skrivningar som där<br />
förekommer innebär emellertid ingenting annat än en klar inskränkning av<br />
yttrandefriheten i etermedierna, och i vissa fall är de rena munkavleparagraferna!<br />
Yttrandefriheten skall fortsättningsvis inte gälla alla utan bara vissa.<br />
Utbildningsministern säger exempelvis på ett ställe i propositionen: ”Jag vill<br />
emellertid erinra om att yttrandefriheten även innebär en frihet att uttrycka<br />
egna åsikter och uppfattningar. Enligt min mening bör dock kraven på<br />
opartiskhet ställas lägre än eljest endast i fråga om personliga åsikter och<br />
uttalanden som framförs av debattdeltagare, intervjuade och andra liknande<br />
medverkande” (s. 229). Att debattdeltagare och intervjuade skall få uttrycka<br />
egna uppfattningar torde vara svårt för utbildningsministern att förhindra.<br />
Men alla övriga! Programledare skall fortsättningsvis inte få stimulera till<br />
debatt. Kulturarbetare av skilda slag, författare, fria filmare, trubadurer, skall<br />
fortsättningsvis vara ”opartiska” och inte få uttrycka personliga uppfattningar.<br />
Programmen kommer på detta sätt att bli ensidiga och helt<br />
onjutbara.</p>
<p>Men inte nog med denna förändring - ytterligare en rad åtgärder föreslås för<br />
att begränsa yttrandefriheten. Kooperativa förbundet har i sitt remissvar<br />
pekat på den stärkta genmäles- och beriktiganderätten och varnat för att den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kommer att utgöra ett allvarligt hot mot den granskande journalistiken.<br />
Risken finns att företrädare för etablerade grupper kommer att utnyttja<br />
bestämmelsen för att försvåra radions möjligheter att granska olika företeelser<br />
i samhället.</p>
<p>Radionämnden föreslås effektiviseras men kommer att få en betydligt<br />
oklarare roll än den nuvarande. Mandatperioden för nämndens ledamöter<br />
kommer att förkortas. Men än allvarligare är förslaget om att den kommande<br />
kanslichefen i sin egenskap av ämbetsman fortsättningsvis skall kunna<br />
kritisera program - inte fälla, men väl kritisera, vilket får betraktas som nog så<br />
allvarligt, eftersom det ökar risken för att en överdriven försiktighet uppstår i<br />
programarbetet.</p>
<p>I radioavtalet stadgas i dag att SR skall värna om de demokratiska<br />
grundprinciperna. Dessa grundprinciper har den egenskapen att om de<br />
tillämpas, innebär de också ett ifrågasättande av det system som åberopar sig<br />
på samma principer. Ta t. ex. frågan om våld. De demokratiska värdena<br />
innebär ett avståndstagande från våld. Men våld är mycket. Det är inte bara<br />
individuellt våld, som när Kojak misshandlar en bov, eller när thinnersniffande<br />
grabbar sparkar en T-baneresenär blodig. Våld är också det som drivit<br />
pojkarna i T-banan till deras desperata aggressivitet; det är detta samhälles<br />
våld mot allt fler av sina medborgare.</p>
<p>Det är också i konsekvens med de grundläggande demokratiska värdena<br />
att motsätta sig förtryck i många andra former. Förtrycket tar ju inte bara<br />
formen av våld eller den formella formen av brist på rättigheter (att<br />
organisera, rösta, yttra sig osv). Förtrycket är ofta mer subtilt än så, t. ex.<br />
mellan män och kvinnor - med ett slående resultat i riksdagens överväldigande<br />
majoritet av män. Varje arbetsplats i Sverige kan ge exempel på olika<br />
slags förtryck. Den mest utbredda formen av förtryck i kapitalistiska<br />
samhällen är naturligtvis den s. k. rätten att berika sig på andras arbete.</p>
<p>Vad har då detta med radiopropositionen att skaffa? Jo, utbildningsministern<br />
föreslår i propositionen att radioavtalets skrivningar om de grundläggande<br />
demokratiska värdena skall avskaffas. Visserligen står detta inte rakt<br />
på sak, utan i propositionen framställs ändringarna omväxlande som<br />
obetydliga (”motsvarande innebörd”) och som försvar för de tidigare<br />
formuleringarna ("Jag vill också erinra om den markering av betydelsen av de<br />
demokratiska värdena som görs i mitt förslag till ändringar i lagen”). Dessa<br />
utbildningsministerns egna tolkningar skall man inte fasta sig vid - de är<br />
nämligen helt förledande. 1 själva verket föreslås i propositionen en helt<br />
annan skrivning, med annat innehåll: ”Programföretag skall i programverksamheten<br />
hävda det demokratiska statsskickets grundidéer .”</p>
<p>Detta är något helt annat. I pressframträdanden har utbildningsministern<br />
fortsatt att söka förneka skillnaderna, bl. a. genom att säga att det ”demokratiska<br />
statsskicket” inte syftar på vissa tekniker: parlamentarism, folkomröstning<br />
osv. Däremot handlar det om fri opinionsbildning, rösträtt, fria val.<br />
Det är nästan lika galet. Konsekvensen blir också nu att det formella</p>
</div>
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>statsskicket alltid är väsentligare än de förhållanden under vilka folk i olika<br />
stater lever. Vi skall således i framtiden höra radio och TV betvivla PLO:s rätt<br />
att representera det palestinska folket - men inte ifrågasätta terroristen Begin.<br />
Eller, för att gå tillbaka i tiden, under USA-imperialismens folkmord mot det<br />
vietnamesiska folket skulle radio och TV ha tvingats hävda USA:s demokrati<br />
gentemot bristerna i DRV:s statsskick...</p>
<p>Ändringen kommer att försvåra möjligheterna att spegla demokratins<br />
problem, liksom det kan förhindra en riktig skildring av förhållandena i tredje<br />
världens unga stater. Formuleringen för också tankarna till de stadganden om<br />
konstitutionstrohet som har införts i Västtyskland och som utgör underlaget<br />
för yrkesförbudet. Men inte nog med att propositionen föreslår denna<br />
ändring, den ges också extra tyngd genom att flyttas från avtal till lag. De<br />
programmakare som i framtiden kan tänkas drista sig att hävda demokratiska<br />
värden i kritik av ”demokratiskt statsskick”, skall alltså kunna göras till<br />
lagbrytare! Parallellen till 1950-talets kalla krig och McCarthy-tidens USA<br />
ligger verkligen nära till hands.</p>
<p>Utbildningsministerns motivering för den nya bestämmelsen är att man i<br />
ökad utsträckning bör spegla förhållandena i vad han kallar ”slutna<br />
samhällen” och att man då skall redogöra för de begränsningar i möjligheter<br />
att få del av material och studera förhållanden som har haft beröring med<br />
programmet. Utbildningsministern säger vidare: "På samma sätt bör<br />
programföretaget även i övrigt om det skildrar ett ämne från speciell<br />
utgångspunkt låta detta klart framgå av programmet eller programrepresentationen.”<br />
Det framgår inte av propositionen vad ”speciell utgångspunkt” är.<br />
Det finns således anledning att fråga sig om med ”speciell” avses icke<br />
borgerlig. Den gällande radiolagen kräver vidare att Sveriges Radio i sin<br />
verksamhet arbetar opartiskt och sakligt. Radionämnden har konkluderat att<br />
programutbudet i stort har svarat mot dessa krav.</p>
<p>En del av förutsättningarna för detta resultat av radionämndens bedömning<br />
har varit att man betraktat programutbudet (med undantag för<br />
utbildnings- och barnprogram) som en helhet. Man har alltså accepterat att ett<br />
program vägts mot ett annat, t. ex. så att olika parter kommit till tals i olika<br />
program, kanske också i olika kanaler. Detta har möjliggjort en viss<br />
profilering av TV-kanalerna och frihet för den enskilde producenten. Det är<br />
svårt att förstå varför utbildningsministern vill slå sönder detta dokumenterat<br />
väl fungerande system.</p>
<p>I radiopropositionen föreslås nu att varje programföretag och varje TVkanal<br />
själv skall uppfylla kraven på opartiskhet. Propositionens formuleringar<br />
tyder också på att utbildningsministern egentligen vill att varje<br />
program eller programserie för sig skall uppfylla kraven på opartiskhet. Detta<br />
kommer naturligtvis att få förödande konsekvenser för programverksamheten.<br />
Det är samma slags opartiskhet som krävts i t. ex. USA, och som tolkats<br />
så här av Johnson-administrationens ansvarige, Richard Goodwin: ”Om en<br />
grupp svarta säger att de är förtryckta, citerar man bara Ku Klux Klan som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>hävdar motsatsen.”</p>
<p>Utbildningsministern förnekar att någon sådan förändring skulle vara<br />
följden av hans förslag, som han i stället framställer som formaliteter och<br />
preciseringar. ”Att detta skulle innebära någon förändring jämfört med<br />
nuvarande förhållanden kan jag inte förstå”, säger han ordagrant (AB<br />
780315). Då kan vi inte förstå varför ändringsförslagen skulle vara motiverade,<br />
och vi yrkar följaktligen alt kravet på opartiskhet liksom tidigare skall<br />
gälla för det sammantagna programutbudet på riksnivå. Vi yrkar också att<br />
den tidigare formuleringen om demokratiska grundprinciper kvarstår i<br />
avtalet med staten och att ingen sådan eller motsvarande formulering ingår i<br />
radiolagen samt slutligen att skrivningarna beträffande genmälesrätten m. m.<br />
utgår.</p>
<p>Närradio-TV</p>
<p>Bland nyskapelserna i radiopropositionen är förslaget att inrätta s. k.<br />
närradio och när-TV. Detta föreslogs redan i radioutredningen, då under<br />
beteckningen ”särskild ljudradio och TV”. Idén med närradio sägs vara att<br />
möjliggöra för olika organisationer att genomföra lokala sändningar. Bestämmelser<br />
om opartiskhet skulle inte gälla för denna verksamhet, men förbudet<br />
mot reklam kvarstår.</p>
<p>Många remissinstanser har motsatt sig att närradio-TV inrättas. Det är<br />
viktigt att just många av de organisationer som kan komma i fråga som<br />
tillståndsinnehavare har motsatt sig närradio-TV. De flesta ideella och<br />
kulturella organisationer som yttrat sig motsätter sig närradio-TV. De<br />
viktigaste argumenten är kulturpolitiska eller gäller problemen med dold<br />
reklam. Också radioutredningen menar att det är stor risk för reklam<br />
”bakvägen”, trots det formella förbudet.</p>
<p>I propositionen försöker utbildningsministern bemöta de kritiska synpunkterna<br />
genom påståenden om att de grundar sig på missuppfattningar. Det är<br />
inte riktigt; i stället är det utbildningsministern som också i detta fall försöker<br />
föra riksdagen bakom ljuset.</p>
<p>Kritiken har främst gällt fyra problem:</p>
<p>1) närradion hämmar lokalradions utveckling</p>
<p>2) närradion gynnar starka organisationer</p>
<p>3) närradion kan påverkas av kommersiella intressen</p>
<p>4) närradion blir tätortsradio</p>
<p>Trots utbildningsministerns försäkringar är det uppenbart att alla dessa<br />
kritikpunkter är både välgrundade och allvarliga. Vi skall här kort sammanfatta<br />
den kritik man kan anföra mot inrättande av närradio-TV.</p>
<p>Närradion hämmar lokalradions utveckling. Utbildningsministern hävdar att<br />
de två radioformerna är så olika att de inte kommer att konkurrera med<br />
varandra. Lokalradion skall ju också ges större resurser, säger han. Närradion</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>är amatörmässig och kan därför inte mäta sig med den professionella<br />
lokalradion, hävdar han också.</p>
<p>Detta är en helt missvisande argumentation. Naturligtvis kommer lokaloch<br />
närradio att konkurrera, nämligen om uppmärksamhet och om lyssnarnas<br />
begränsade tid. Vi vet ju från en rad undersökningar att en mycket stor<br />
del av den tillgängliga tiden för mediakonsumtion också används till detta.<br />
Viss tid är det också möjligt att lyssna på radio men inte se på TV. Det gäller<br />
t. ex. när man kör bil eller utför sysslor som inte kräver så hög koncentration.<br />
Radiolyssnandet sker därför till stor del som sekundär sysselsättning, medan<br />
TV-tittandet kräver mer uppmärksamhet-och stillasittande. Därför finns det<br />
också gränser för TV:s möjligheter att utkonkurrera radion. Den tid som<br />
används till radiolyssnande är alltså begränsad. Nu finns ständigt två tre<br />
program att välja emellan, ibland med lokalradioinslag. Det är utmärkt att<br />
lokalradion skall ges större resurser - även om utbildningsministerns förslag<br />
på den punkten är magert. Men det är också klart att inrättande av närradio,<br />
på sina ställen med ett större antal sändare, kommer att ta i anspråk åtskilligt<br />
av den tid som annars skulle användas för lokalradiolyssnande.</p>
<p>Därför är det klart att närradio skulle tunna ut lokalradions publik och<br />
därmed på sikt också hota dess utvecklingsmöjligheter.</p>
<p>För att ytterligare nedtona närradions betydelse säger utbildningsministern<br />
att den kommer att ha samma roll som en liten tidskrift eller tidning. / så fall<br />
är ju rollen som oftast redan upfylld - och närradion överflödig!</p>
<p>Närradion gynnar starka organisationer. Här har utbildningsministerns motargument<br />
mest rört sig om ekonomiska förhållanden, och han hävdar att en<br />
från televerket hyrd sändare skulle kosta i storleksordningen 10 000 kr. per år.<br />
Därtill kommer studieutrustning för 35 000 kr., lokaler och förbrukningsmateriel.<br />
För de flesta organisationer med en organisationsradie av 5 km (det<br />
är ju den föreslagna räckvidden) är det inte låga kostnader, som utbildningsministern<br />
hävdar. Tvärtom rör det sig om för de flesta organisationer orimliga<br />
belopp.</p>
<p>Men om många organisationer på en ort skulle söka sändningstillstånd,<br />
kommer andra sorteringsmekanismer att fungera - de organisationer som är<br />
starka och etablerade får naturligtvis lättare gehör hos den tillståndsgivande<br />
kommittén.</p>
<p>F. ö. är det inte särskilt troligt att närradion, eller organisationsradion, som<br />
är ett mer adekvat uttryck, ger någon "vidgad yttrandefrihet" åt den<br />
missgynnade majoritet av folket som nu inte i praktiken har möjlighet att<br />
uttrycka sig. Man vidgar inte yttrandefriheten nämnvärt genom att ge<br />
möjligheter åt organisationer som redan har möjligheter att komma till tals att<br />
ytterligare och i etern hävda sina särintressen. Alla de grupper i samhället som<br />
nu saknar resurser, mänskligt och organisatoriskt, för att ge uttryck för sina<br />
erfarenheter, intressen och behov - de kommer att sakna dem också om<br />
närradion införs. Detta illustreras t. ex. av ett TRU-projekt för något år sedan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>i Södertälje. Där försågs ett modernt bostadsområde med tekniska möjligheter<br />
för befolkningen att kommunicera med varandra - men nästan bara<br />
redan etablerade organisationer kunde förmås att utnyttja dem. Som en<br />
deltagare uttryckte det: ”För det räcker uppenbarligen inte med att man bara<br />
ställer ett nytt medium till folkets förfogande. Gör man inte mer än så, så tas<br />
det bara över av de redan starka. Utan det behövs strategier Tör hur nya medier<br />
skall kunna bli till verktyg också i de mångas händer.” Det är nämligen inte<br />
bara ekonomin det handlar om.</p>
<p>Närradion kan påverkas av kommersiella intressen. Utbildningsministern har<br />
här hänvisat till lagförslaget som förbjuder reklam och direkt stöd åt vissa<br />
program eller programslag. Men lagförslaget innehåller inget förbud mot att<br />
en organisations radioverksamhet i allmänhet stöds ekonomiskt eller helt<br />
finansieras av kommersiella intressen. I lagförslagets 7 § står nämligen:<br />
”Sändning får ej bekostas med medel som ställts till förfogande<br />
enbart för att möjliggöra sändning av visst radioprogram eller vissa slag<br />
av radioprogram.”</p>
<p>Ingenting hindrar således t. ex. den lokala köpmannaföreningen att ställa<br />
utrustning till förfogande för en organisationsradiosändare. Sedan kan det<br />
vara hur tyst som helst om den väntade motprestationen, t. ex. den partiska<br />
”konsumentupplysning” som utbildningsministern vill tillåta. Många andra<br />
bakvägar finns naturligtvis och kommer säkert att användas, om riksdagen<br />
beslutar godkänna förslaget om s. k. närradio.</p>
<p>Närradion blir tätortsradio. 1 propositionen förnekas att närradion skulle<br />
gynna tätorterna. Men själva konstruktionen med 5 km räckvidd är<br />
naturligtvis i sig själv ett effektivt hinder för att närradion kan bli något annat.<br />
Redan där det är några hundra meter mellan hushållen kommer närradio med<br />
5 km räckvidd att vara ett ointressant medium för de flesta organisationer.<br />
Utbildningsministern ger ett exempel med 200 sändare för att nå 2/3 av<br />
befolkningen. Visst, men det är ju just de 2/3 av befolkningen som bor i<br />
tätorter - på 2 % av landets yta. Genom propositionens uppgifter har alltså<br />
utbildningsministern själv påvisat hur närradion främst kan fungera som<br />
tätortsradio.</p>
<p>Vpk avvisar därför förslaget om närradio och när-TV i dess helhet.</p>
<p>Vi vill i stället fästa uppmärksamheten på möjligheterna att utveckla olika<br />
former av publikmedverkan i radio och TV. Dessa möjligheter diskuteras i ett<br />
flertal av remissyttrandena, och vi ansluter oss till kulturrådets uppfattning<br />
att ökad publikmedverkan främst bör utvecklas i lokalradion, bl. a. genom<br />
inrättande av inspelningsverkstäder under lokalradions administration. Vi<br />
vill slutligen återigen framhålla att en av de avgörande förutsättningarna för<br />
en bättre publikkontakt ligger i att man får sådana resurser att en aktiv,<br />
uppsökande journalistik blir möjlig.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Ekonomi</p>
<p>Sveriges Radio finansieras i dag huvudsakligen via avgiftsmedel. Ett av<br />
huvudskälen härför anges vara den garanti detta utgör för oberoendet och<br />
integriteten. I praktiken är emellertid redan i dag detta argument inte särskilt<br />
bärande genom att det är statsmakterna som beslutar om avgifterna. Vpk har<br />
tidigare fört fram tanken på att, eftersom SR har en oerhört viktig<br />
kulturpolitisk funktion, delar av verksamheten skulle finansieras via statsskatten.<br />
För att på sikt kunna garantera ett kvalitativt högt utbud krävs<br />
nämligen avsevärda licenshöjningar. Nuvarande licensavgifter är visserligen<br />
inte höga i förhållande till övrig kultur- och nyhetskonsumtion i form av<br />
teater, bio eller tidningsprenumerationer, men samtidigt drabbar licenshöjningar<br />
främst pensionärer, barnfamiljer och låginkomsttagare. Ett direktanslag<br />
till just kulturverksamheten, kombinerat med en rullande treårsplanering<br />
med inbyggd automatik, borde inte utgöra något hot mot självständigheten<br />
förutsatt självfallet att SR bibehålls som ett företag och att<br />
regeringens övriga förslag om inskränkningar i yttrandefriheten avvisas.<br />
Endast härigenom kan man garantera en återupprustning av SR såväl kultursom<br />
informationspolitiskt. Ett dåligt programutbud vid SR drabbar i första<br />
hand de grupper i samhället som inte har råd eller tillgång till annat<br />
kulturutbud. Det är därför ett jämlikhetskrav att kvaliteten vid SR höjs.</p>
<p>Vpk accepterar för kommande budgetår den i propositionen föreslagna<br />
avgiftshöjningen. Därutöver krävs emellertid ett ytterligare anslag för inte<br />
bara ett återställande utan en förbättring av den tidigare nivån vid SR. Genom<br />
detta anslag möjliggörs också en ordentlig satsning på lokalradion. Samtidigt<br />
föreslår vi, genom att avvisa den av Wikström föreslagna omorganisationen,<br />
betydande besparingar. Uppsplittringen av företaget kommerannars att kosta<br />
tiotals miljoner kronor.</p>
<p>Regeringsförslaget innebär i verkligheten fortsatta nedskärningar vid SR.<br />
För första året föreslås 50 milj. kr. i reform pengar. Hur mycket man är beredd<br />
att satsa för hela avtalsperioden talar man inte om. Dessa 50 miljoner skall<br />
enligt Wikström räcka till följande:</p>
<p style="margin-left:12px;">- en icke oväsentlig del skäll kunna användas i programproduktionen i<br />
kvalitetshöjande syfte</p>
<p style="margin-left:12px;">- utbyggnad av den regionala riksprogramproduktionen med omkring en<br />
veckotimme</p>
<p>- starta regionala TV-sändningar inom en region</p>
<p>- utbyggnad av ett mindre dagblock i TV</p>
<p>- förstärkning av lokalradion</p>
<p>Utöver dessa kostnadshöjningar tillkommer emellertid en rad övriga<br />
utgifter, som utbildningsministern nogsamt undviker att ta upp.</p>
<p>Omorganisationen. Utbildningsministern räknar uppenbarligen inte med att<br />
en omorganisation kostar pengar. Enligt Sveriges Radios egna beräkningar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>uppgår de rent kvantifierbara kostnaderna till runt 12 milj. kr. Därutöver<br />
tillkommer icke kvantifierbara kostnader som är svåra att uppskatta. Det är<br />
emellertid uppenbart att en omorganisation av den karaktär regeringen<br />
föreslår kommer att skapa problem under en mycket lång tid framöver.<br />
Förslaget innebär också på en rad punkter en ökad byråkratisering, ökade<br />
driftkostnader och ökade investeringskostnader. 1 ett fullt utbyggt skick<br />
uppgår de ökade driftkostnaderna till 25 milj. kr.</p>
<p>Personalutveckling. SR har i sin anslagsframställning räknat med ökade<br />
kostnader för personalutveckling m. m. Enligt regeringens förslag kommer<br />
personalutveckling och utbildning återigen att eftersättas liksom kostnader<br />
för en produktionsriktig personaldimensionering för att kompensera lagar<br />
och avtal. SR:s verksamhet bygger huvudsakligen på personalens yrkeskunnande<br />
och kreativitet. Detta gäller så väl journalistsidan och administrationen<br />
som teknikersidan. En bra personalpolitik är alltså i hög grad också en<br />
investering i programverksamheten i kvalitetshöjande syfte.</p>
<p>Listan på förbisedda kostnader skulle kunna göras ännu längre. Nedan tar<br />
vi exempelvis upp systemet med kompensation för kostnadshöjningar, en<br />
utgift som visserligen ligger utanför resursförstärkningen men som enligt<br />
regeringen fortsättningsvis skall beräknas så att kostnadstäckning inte<br />
kommer att uppnås. Fullt klart är emellertid att den föreslagna resursförstärkningen<br />
inte tillnärmelsevis kommer att räcka till vad utbildningsministern<br />
utlovar. Att hävda motsatsen är inte bara ett svek mot publiken utan rena<br />
bedrägeriet!</p>
<p>Också på investeringssidan är de föreslagna höjningarna helt otillräckliga.<br />
SR har ett sedan länge eftersatt investeringsbehov.</p>
<p>I radioutredningen föreslogs att en rullande treårig budgetplanering skulle<br />
införas i samband med omorganisationen. Skälen för en sådan rullande<br />
planering är uppenbara. Programproduktionens behov skulle tillgodoses<br />
bättre, de programproducerande enheterna skulle få ett säkrare underlag för<br />
sin planering, större, mer omfattande projekt skulle bättre kunna planeras<br />
osv. Utbildningsministern avvisar ”med hänsyn till rådande samhällsekonomiska<br />
läge” en sådan förbättring. I stället skall nuvarande otympliga<br />
ordning fortsätta.</p>
<p>RUT föreslog vidare att, i samband med införandet av den rullande<br />
treårsplaneringen, SR skulle få automatisk kompensation för personalkostnadshöjningar.<br />
SR krävde därutöver att denna automatik också skulle<br />
innefatta fristående kulturarbetare. Enligt utbildningsministern skall i stället<br />
automatiken beräknas enligt konsumentprisindex. Med den inflationistiska,<br />
löntagarfientliga politik den nuvarande regeringen för, är det visserligen<br />
möjligt att konsumentprisindex periodvis täcker upp. Detta förändrar<br />
emellertid ingenting i sak. Med hänsyn till att över hälften av SR:s kostnader<br />
utgörs av lönekostnader, kommer som regel inte K.PI att täcka upp<br />
kostnadshöjningarna. Skillnaden mellan KP1 och SR:s kostnadsutveckling</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>har enligt företaget hela tiden hittills varit negativ och beräknades under<br />
1975/76 vara negtiv till SR:s nackdel med så mycket som 50 milj. kr.</p>
<p>När det gäller frågan om beslutsinstans för finansiering och medelstilldelning<br />
föreslås att riksdagen på grundval av proposition från regeringen skall<br />
besluta om såväl mottagaravgift som drifts- och investeringsanslag till den<br />
avgiftsfinansierade verksamheten. Enligt nuvarande ordning har regeringen<br />
det yttersta ansvaret. Riksdagen hörs beträffande mottagaravgifternas storlek.<br />
Denna förändring skall enligt utbildningsministern inte föranleda någon<br />
större grad av detaljreglering av de anslag som årligen tilldelas programföretagen.<br />
Något sådant skulle kunna uppfattas som ett intrång i programverksamhetens<br />
integritet. Samtidigt är utbildningsministern den förste att<br />
detaljreglera genom att skolmästaraktigt sätta upp pekfingrar mot svordomar<br />
och alkoholbruk.</p>
<p>Vpk motsatte sig i samband med beslutet om utbildningsradion den<br />
föreslagna konstruktionen och ansåg att verksamheten i första hand skulle<br />
bedrivas inom SR och först i andra hand som dotterbolag. Därutöver föreslog<br />
vi i ett senare skede resursförstärkningar. Vi vidhåller uppfattningen att UR<br />
bör bibehållas inom SR AB. Detta kan ske i form av ett dotterbolag men inte i<br />
den form den fick vid omorganisationen utan med samma ställning som<br />
nuvarande LRAB. Inte heller nu är utbildningsministern beredd att ge de<br />
resursförstärkningar som krävs för att upprätthålla och förbättra ett bra<br />
programutbud. Vpk ställer nedan förslag om ytterligare medel också till<br />
utbildningsradion för att kunna garantera programkvalitén och mångfalden i<br />
utbudet.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att resurser slängs ut på en<br />
dyr och onödig omorganisation, som därtill är en fara för yttrandefriheten i<br />
etermedierna. Vpk avvisar denna omorganisation, vilket innebär kostnadsbesparingar<br />
på ca 25 milj. kr. Därutöver krävs avsevärda resursförstärkningar<br />
för att återställa och vidareutveckla den tidigare nivån vid SR. Vi beräknar<br />
dessa resursanspråk totalt till 150 milj. kr. under kommande budgetår.<br />
Lokalradion behöver under kommande budgetår ett resurspåslag på lägst 35<br />
milj. kr. för att kunna uppfylla målsättningarna, inkl. en försöksverksamhet<br />
med inspelningsverkstäder. En utökning av den tunga produktionen, en<br />
utbyggnad av korrespondentnätet m. m. kan beräknas kräva omkring 90<br />
miljoner i förstärkningar. För personalutveckling m. m. krävs 15 miljoner.<br />
Övriga i motionen framförda förslag kräver omkring 10 miljoner. Sammantaget<br />
är alltså 150 miljoner en lågt beräknad siffra. Denna förutsätter<br />
självfallet att omorganisationen inte genomförs - i annat fall krävs därutöver<br />
kompensation för kostnadshöjningar i samband med denna.</p>
<p>För utbildningsradion beräknar vi ett resursanspråk på ytterligare 15 milj.<br />
kr.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Sammanfattning och förslag</p>
<p>Under senare år har Sveriges Radios programutbud alltmer utarmats. Detta<br />
gäller såväl TV som radioverksamheten. Antalet egenproducerade program<br />
har minskat, samtidigt som inköpen från utländska bolag, främst i England<br />
och USA, har ökat. I Sverige har vuxit upp en hel marknad av privatkapitalistiska<br />
foretag, vilkas enda intresse för TV-produktion är att producera för<br />
vinst. SR har i allt större utsträckning fått framstå som en filial till<br />
kommersiella bolag, vilkas produkter präglas av underhållningsvåld, slappt<br />
kommersiellt tänkande och reaktionära värderingar. Nyhetsinformationen<br />
främst från tredje världen men också inom landet har försvagats. I detta läge<br />
föreslår regeringen en total omorganisation, som är ett direkt hot mot<br />
Sveriges Radios integritet och mot yttrandefriheten i etermedierna. Inte<br />
heller innebär förslaget att kultur- eller informationsutbudet kommer att<br />
förbättras. Förslaget är djupt reaktionärt och innebär en eftergift förde starka,<br />
kommersiella krafter som vill se SR sönderslaget till förmån för en<br />
anpassning till kommande nordisk satellitproduktion, en produktion som<br />
främst stöds av de multinationella bolagen, elektronikindustrin och radiohandlarna.</p>
<p>Vpk kräver att nuvarande organisation i stort sett bibehålls och att man<br />
avvisar de inskränkningar i yttrandefriheten m. m. som genom ändringar i<br />
radiolagen och i avtalet mellan Sveriges Radio och staten föreslås av<br />
regeringen. Därutöver kräver vi avsevärda resursförstärkningar för att<br />
möjliggöra en förbättring av programutbudet i enlighet med vad radioavtalet<br />
föreskriver, nämligen allsidighet, information om nuets händelser, kultur och<br />
förströelse, debattstimulans, demokratiska värderingar, frånvaro av<br />
kommersialism, beaktande av minoritetsintressen, saklighet och partiskhet<br />
osv.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstående hemställs</p>
<p style="margin-left:58px;">1. att riksdagen avvisar propositionen 1977/78:91 såvitt avser</p>
<p style="margin-left:58px;">a) lag om ändring i radiolagen</p>
<p style="margin-left:58px;">b) lag om ändring i radioansvarighetslagen</p>
<p style="margin-left:58px;">c) lag om försöksverksamhet med närradio</p>
<p style="margin-left:58px;">d) förslag till ändrade riktlinjer för rundradioföretagens organisation<br />
och programverksamhet, för radionämndens organisation<br />
och verksamhet samt för försöksverksamheten med närradio-TV,</p>
<p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen med ändring i propositionen 1977/78:91 beslutar<br />
anslå ett med 100 000 000 kr. förhöjt belopp till 1 020 000 000 kr.<br />
till driftkostnader för den allmänna programverksamheten och<br />
för lokalradion för budgetåret 1978/79,</p>
</div>
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1977/78:1799</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_10"><p style="margin-left:16px;">3. att riksdagen med ändring i propositionen 1977/78:91 beslutar<br />
att till Sveriges Utbildningsradio AB anslå ett med 9 228 000 kr.<br />
uppräknat belopp till 85 228 000 kr. för budgetåret 1978/79,</p>
<p style="margin-left:16px;">4. att riksdagen uttalar att när våld och förtryck skildras i<br />
etermedia skall detta ske i sådan form och med ett sådant<br />
innehåll att det ger kunskaper, normer, värderingar och känslor<br />
som är önskade; upplevelser och erfarenheter som programmen<br />
ger skall leda till konstruktiv handling och avtrubbningseffekter<br />
inför våldet motverkas; våldsskildringen skall stödja sådana<br />
normer och värderingar som är förenliga med grundläggande<br />
demokratiska värden och inte leda till orealistiska föreställningar<br />
om verkligheten, och det våld som skildras på detta sätt<br />
skall kunna motiveras,</p>
<p style="margin-left:16px;">5. att riksdagen uttalar att Sveriges Radio bör utträda ur Svenska<br />
arbetsgivareföreningen,</p>
<p style="margin-left:16px;">6. att riksdagen uttalar att planerna på en nordisk satellit-TV<br />
avskrivs.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Stockholm den 28 mars 1978</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>LARS WERNER (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>EIVOR MARKLUND (vpk)<br />
NILS BERNDTSON (vpk)<br />
EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>C.-H. HERMANSSON (vpk)<br />
JÖRN SVENSSON (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>GOTAB 57857 Stockholm 1978</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0EIVOR MARKLUNDvpk2undertecknare0NILS BERNDTSONvpk3undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk4undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk5undertecknare0JÖRN SVENSSONvpk6undertecknareG1021799av Lars Wemer m. fl.mot_197778__1799.pdf799012pdfmed anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m.https://data.riksdagen.se/fil/3BB32BAB-2941-4273-9275-9956AD0BBC6B