3090934 G00230 1976/77 30 mot mot Motion 1976/77:30 av herr Palme m. fl. Motion Motion 30 0 1976-12-02 00:00:00 2014-11-03 20:56:19 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m. av herr Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G00230/text https://data.riksdagen.se/dokument/G00230 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G00230 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42">6 </div> <div class="block ml_4">Motion 1976/77: 30 av herr Palme m. fl. med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m. Under våren 1976 beslutade riksdagen att reglerna för fördelning av inkomsterna mellan familjemedlemmar i egna foretag skulle ändras. Beslutet innebar en kompromiss mellan de olika regler som gällde för företag som drevs i bolagsform och dem som drevs som enskild firma. Medan faktisk sambeskattning tillämpades för enskild firma, som omöjliggjorde uppdelning mellan makar av den gemensamma familjeinkomsten, kunde de som drev företag i bolagsform dela upp inkomsterna inte bara mellan makarna utan också mellan barnen. Anledningen till att den faktiska sambeskattningen bibehölls för denna typ av inkomster, när den obligatoriska särbeskattningen beslutades av riksdagen 1970, var riskerna för skatteflykt. Företagsskatteberedningen har i sitt betänkande SOU 1975:54 på ett övertygande sätt visat att så också skett i många företag som drivits i bolagsform. Det finns ingen anledning tro att förhållandena blivit bättre för enskilda firmor, om samma rätt till uppdelning funnits också för dessa företag. Företagsskatteberedningen har i tabellform visat att uppdelningarna av inkomsterna på olika familjemedlemmar i enskilda fall gällt avsevärda belopp och kan i många fall betecknas som rena skatteundandraganden. Beredningen har inte anfört några invändningar, om det rört sig om marknadsmässiga löner som utbetalats för utförda arbetsprestationer, utan vänder sig mot missbruket. Det konstateras att det i det praktiska taxeringsarbetet varit i det närmaste omöjligt att komma till rätta med godtyckliga uppdelningar av inkomsten. Taxeringsmyndigheten har av olika skäl tvingats att acceptera de av de skattskyldiga gjorda fördelningarna, trots starka indikationer på att de varit oriktiga. Motsättningar har alltså funnits mellan å ena sidan familjemedlemmar i enskild firma, som haft mycket svårt att kunna få skäliga uppdelningar, och mellan dem i bolag, som kunnat skaffa sig oskäliga skattefavörer. Arbetet med att hitta en godtagbar kompromiss mellan dessa båda grupper har bedrivits i de två skatteutredningarna. Det ledde fram till förslag som stöddes av en bred majoritet. Förslaget som lades fram av de två skatteutredningarna gemensamt innebar att familjeinkomster skulle beskattas på samma sätt, oberoende av företagsform. Den faktiska sambeskattningen skulle i princip upphöra, men vissa spärrar skulle införas i syfte att lättare kunna hindra obehörigt skatteundandragande. Proposition framlades i början av år 1976 </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2">Mot. 1976/77: 30 </div> <div class="block ml_39">7 </div> <div class="block ml_2">i huvudsak efter de linjer som majoriteterna i skatteutredningarna föreslog. Vid behandlingen i riksdagen kunde dock propositionens förslag genomföras först efter lottning, och i fråga om begränsning av avdragsrätten för familjemedlems arbete, som utförts i hemmet, utföll lottdragningen till propositionens nackdel. Den nu aktuella propositionen 1976/77:41 föreslår i fråga om familjeinkomsternas uppdelning att flera av de införda spärrarna för att förhindra skatteundandragande mjukas upp. Sålunda krävs bl. a. att en medhjälpande make skall kunna tillföras del av företagsinkomsten motsvarande marknadsmässig lön efter blott 400 timmars årlig arbetsinsats. Gällande regler kräver 600 timmar. Med en så ringa arbetstid som den nu föreslagna torde det komma att bli mycket svårt för taxeringsmyndigheterna att kontrollera lämnade uppgifter, varför det kan sägas att det blir fritt fram för godtyckliga uppdelningar. Även om uttag av en marknadsmässig lön skall vara den främsta riktpunkten för uppdelning mellan makarna av den samlade inkomsten, ligger det i sakens natur att detta är en tämligen bristfällig huvudregel utan stöd av de ytterligare regler och spärrar som beslutades av riksdagen i våras. Utöver ett visst minsta timantal, som medhjälpande make måste arbeta i makens rörelse, finns också en gällande regel att medhjälpande makens lön aldrig för uppgå till mera än 1/3 av den samlade, gemensamma inkomsten från företaget. 1 propositionen 1976/77:41 hävdas att denna regel är orättvis och kan medföra att huvudregeln om marknadsmässig lön sätts ur spel. Enligt vår uppfattning gör sig här propositionen skyldig till en missuppfattning. Bestämmelsen om marknadsmässig lön var att anse som den högsta överföring som kunde ske till medhjälpande make men ej en nivå som skulle tillämpas under alla omständigheter. Det är möjligt med vilken fördelning som helst av den samlade familjeinkomsten upp till de två nämnda spärrarna. Propositionen bortser från det förhållandet att det i de flesta fall är fråga om gemensamma inkomster som fördelas mellan makarna på fördelaktigaste sätt från skatte- och socialförsäkringssynpunkt. Jämförelser med inkomster från annat arbete utanför företaget kan inte göras av detta skäl. Ett annat skäl som gör att alla jämförelser blir felaktiga är, att en företagare har flera legala möjligheter att reglera sina inkomster mellan olika år och att skjuta avsevärda skatteskulder framför sig. I propositionen erinras om de kontrollsvårigheter som finns beträffande arbete av barn under 16 år, varför deras arbete också i fortsättningen skall beskattas hos föräldrarna. Vi menar att samma kontrollsvårigheter föreligger för barn som är äldre. Det måste anses vara helt omöjligt för en taxeringsnämnd att kontrollera huruvida hemmavarande barn som bedriver studier på heltid samtidigt också utför arbete i föräldrarnas rörelse som är av den arten att marknadsmässig lön bort utgå. I praktiken blir det i stället så att taxeringsmyndighet tvingas att godta den yrkade uppdelningen av inkomsten. I den mån arbete bedrivs under ferier eller andra längre uppehåll </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1976/77: 30 </div> <div class="block ml_42">8 </div> <div class="block ml_4">får enligt nu gällande bestämmelser marknadsmässig lön tillföras barn över 16 år med viss inskränkning för åldrarna mellan 16 och 18 år. Vi yrkar avslag på de uppmjukningar av kontrollbestämmelserna som föreslås i föreliggande proposition. Däremot delar vi propositionens uppfattning att premier som erlagts för företagarens egen grupplivförsäkring skall betraktas som driftskostnad i jordbruk och rörelse i likhet med vad som är fallet med premier som erlagts för de anställdas grupplivförsäkring. Då premier för privata grupplivförsäkringar vid sidan av de avtalsbundna icke till någon del är avdragsgilla för de anställda på annat sätt än genom de vanliga försäkringsavdragen, är det angeläget att företagarnas egna försäkringar ej avviker från de förmåner som överenskommits mellan arbetsmarknadens parter. Vi föreslår därför att ordet väsentligt utgår ur lagtext och anvisningar. Beträffande egenföretagarens allmänna arbetsgivaravgift beklagar vi att det ej har gjorts något försök i propositionen till motivering varför avgiften skall vara lägre för den egna företagaren än för de anställda. Den enda motivering som framförts är att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad. De motiveringar som tidigare framförts i debatten är, att i egenföretagarens rörelseinkomst också ingår andra inkomster än de som är belagda med arbetsgivaravgifter för de anställda, exempelvis kapitalinkomster, och att avgift utgår på avgift. Genom de införda schablonavdragen för egenavgifter har denna senare skillnad upphört. Vi beklagar också att man i propositionen ej gjort något försök att beräkna storleken av de extra avgifter som faller på företagarens egen inkomst jämfört med avgifter för de anställda. Enligt våra beräkningar skulle det nu gällande fribeloppet på 18 000 kr. vara mycket generöst tilltaget för att täcka andra rörelseinkomster än arbetsinkomster. Det finns alltså inget sakligt skäl att höja det belopp på vilket arbetsgivaravgift ej skall utgå. Vi hävdar tvärtom att såväl skatte- som avgiftspolitiken bör vara konkurrensneutral. Arbetsgivaravgiften är i dagsläget relativt låg. Det kan tyckas att en snedvridning av konkurrensen med 480 kr. per år saknar betydelse, men vi har inte funnit några sakskäl tala för en sådan extra favör för en utvald grupp av företagare. För framtiden föreligger anledning att anta att den direkta inkomstskatten sänks och att produktionsfaktorsskatterna höjs. 1 ett sådant läge är det allvarligt om skatte- och avgiftspolitiken inte längre är konkurrensneutral. Tendenser saknas inte ens i nuläget att slå sönder något större företag till enmansföretag för att komma i bättre läge bl. a. beträffande arbetsgivaravgifterna. Det kan inte vara skattepolitikens uppgift att ingripa i företagsstrukturen genom att anpassa skatterna efter företagsstorleken, varför vi yrkar avslag på denna del av propositionen. Med hänvisning till vad som anförts hemställs att riksdagen beslutar 1. att förslaget om ändringar i kommunalskattelagen beträffande rätt till avdrag för familjemedlemmars lön från företagsin </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2">Mot. 1976/77: 30 </div> <div class="block ml_40">9 </div> <div class="block ml_7">komster avslås, 2. att i förslaget om ändring av kommunalskattelagen, i vad avser att företagarnas grupplivförsäkringspremier skall vara avdragsgilla i rörelsen, ordet ”väsentligt” utgår, 3. att förslaget om ändring av lagen om allmän arbetsgivaravgift </div> <div class="block ml_2">avslås. Stockholm den 2 december 1976 OLOF PALME (s) INGVAR CARLSSON (s) i Tyresö INGEMUND BENGTSSON (s) i Varberg LISA MATTSON (s) LILLY HANSSON (s) HANS GUSTAFSSON (s) i Ronneby INGVAR SVANBERG (s) PAUL JANSSON (s) ESSEN LINDAHL (s) i Lidingö </div> <div class="block ml_22">BENGT GUSTAVSSON (s) i Eskilstuna THAGE G. PETERSON (s) i Nacka ANNA-GRETA SKANTZ (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) GÖRAN KARLSSON (s) i Huskvarna VALTER KRISTENSON (s) ERIK ADAMSSON (s) LENA HJELM-WALLÉN (s) </div> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 2 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 3 undertecknare 0 LISA MATTSON s 4 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 5 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 6 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 7 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 8 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 9 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 10 undertecknare 0 THAGE G. PETERSON s 11 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 12 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 13 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 14 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 15 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 16 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 17 undertecknare G00230 av herr Palme m. fl. mot_197677__30.pdf 120656 pdf med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/4F60A627-8536-40C5-ACAD-F60A452C4111