3090782G00216761976/771676motmotMotion 1976/77:1676 av herr Werner m. fl.MotionMotion167601977-05-31 00:00:002014-11-03 20:54:252014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.av herr Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021676/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021676https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021676
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>Mot. 1976/77: 1676</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1976/77: 1676</p>
<p style="margin-left:14px;">av herr Werner m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag<br />
m. m.</p>
<p style="margin-left:14px;">Sammanfattning</p>
<p>Det föreliggande förslaget till arbetsmiljölag måste trots sina många brister<br />
ses som ett framsteg för den kamp för en bättre arbetsmiljö som bedrivits<br />
ute på arbetsplatserna. Vänsterpartiet kommunisterna har deltagit i den kampen<br />
och bl. a. här i riksdagen ställt krav på förändringar för att bryta arbetsköparnas<br />
hänsynslösa spel med lönearbetarnas liv och hälsa.</p>
<p>Även om förslaget till arbetsmiljölag kan betecknas som ett framsteg<br />
måste vi nu återigen upprepa många av de krav som vi ställt år från år<br />
för att lagen verkligen skall kunna bli det stöd för lönearbetarnas kamp<br />
som den måste vara. Därför föreslår vpk i denna motion bl. a.:</p>
<p style="margin-left:14px;">O arbetsmiljölagen måste leda till en riskfri arbetsmiljö,</p>
<p style="margin-left:14px;">O alla arbetare måste få företagshälsovård,</p>
<p style="margin-left:14px;">O farliga ämnen skall inte få användas och cancerframkallande ämnen förbjudas,</p>
<p>O lönearbetarna måste fä maktbefogenheter för att förändra sin arbetsmiljö,<br />
O lönearbetarnas rätt att stoppa farliga arbeten måste utvidgas,</p>
<p style="margin-left:14px;">O inga ämnen som inte är bevisat ofarliga skall få användas,</p>
<p style="margin-left:14px;">O den lokala fackliga organisationen skall avgöra pausernas längd, antal<br />
och förläggning,</p>
<p>O endast sådant skiftarbete och nattarbete som är nödvändigt på grund<br />
av produktionsteknik, säkerhetsskäl eller servicebehov bör förekomma,<br />
O minst 48 timmars veckovila,</p>
<p style="margin-left:14px;">O inget kvälls- och nattarbete för ungdomar under 16 år,</p>
<p style="margin-left:14px;">O det lokala skyddsarbetet organiseras genom förhandlingar med strejkrätt<br />
för lönearbetarna,</p>
<p style="margin-left:14px;">O även arbetarorganisation som inte är kollektivavtalsbunden skall ha rätt<br />
att utse skyddsombud, ledamot i skyddskommitté eller huvudskyddsombud,</p>
<p style="margin-left:14px;">O de fackliga organisationerna skall själva utbilda skyddsombud, men på<br />
arbetsköparnas bekostnad,</p>
<p>O fritt tillträde till arbetsplatserna för fackliga förtroendemän och experter,<br />
O skyddsombud skall ha rätt att avbryta allt hälsofarligt arbete och ensamarbete,</p>
<p style="margin-left:14px;">0 den lokala fackliga organisationen måste ges vetorätt i väsentliga arbetsmiljöfrågor,</p>
<p style="margin-left:14px;">1 Riksdagen 1976/77. 3 sam!. Nr 1676</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:16px;">O yrkesinspektionen bör vara huvudman även för den kommunala tillsynen,</p>
<p>O det skall vara fackföreningens medlemmar som avgör i vad mån skyddsombud<br />
och fackliga representanter skall beläggas med tystnadsplikt,<br />
O facklig organisation eller dess företrädare skall inte kunna ådömas skadestånd,</p>
<p style="margin-left:16px;">O tillsynsmyndigheten skall inte kunna hindra lokal facklig organisation<br />
och skyddsombuds rätt att utnyttja strejkrätt, vetorätt och rätt att avbryta<br />
arbete,</p>
<p style="margin-left:16px;">O arbetsmiljölagen skall gälla inom hela försvaret i fredstid,</p>
<p style="margin-left:16px;">O inga inskränkningar i skyddsombudens rättigheter inom försvaret,</p>
<p>O de värnpliktiga skyddsassitenterna ges samma status som skyddsombud,<br />
O antalet ämnen i den hygieniska gränsvärdeslistan skall utökas till ca 500,<br />
O lokal facklig organisation skall på betald arbetstid ges möjlighet att utarbeta<br />
arbetsmiljöprogram som underlag för förhandlingar,</p>
<p style="margin-left:16px;">O studiegrupper om arbetsmiljön på betald arbetstid,</p>
<p style="margin-left:16px;">O förlängda planeringstider för att ge reella möjligheter till förhandsgranskning,</p>
<p style="margin-left:16px;">O skärpta regler när det gäller farligt arbete för minderåriga,</p>
<p style="margin-left:16px;">O bättre utbildning och introduktion för nyanställda minderåriga,</p>
<p style="margin-left:16px;">O kraftiga straffavgifter och förverkande av egendom skall kunna utdömas<br />
av företag som inte följer arbetsmiljölagens bestämmelser eller förelägganden<br />
om förbättringar,</p>
<p style="margin-left:16px;">O vetorätt för lönearbetarnas representanter i arbetarskyddsstyrelsen och<br />
yrkesinspektionsnämnderna,</p>
<p style="margin-left:16px;">O endast arbete som föranleds av fara för liv eller egendom skall få bedrivas<br />
utöver ordinarie arbetstid,</p>
<p style="margin-left:16px;">O att riksdagen skall uttala sitt stöd för inrättande av ett fackligt arbetsmiljöoch<br />
kontrollinstitut.</p>
<p style="margin-left:16px;">Arbetsmiljön i dag</p>
<p>Under 1950- och 1960-talet genomgick arbetslivet en omfattande teknisk<br />
förändring. I kapitalisternas ständiga jakt efter högsta möjliga profit krävs<br />
ökade kapitalinsatser i fasta anläggningar såsom byggnader, maskiner o. d.<br />
Därigenom kan man ta ut mer arbete av varje enskild lönearbetare. Detta<br />
är ett livsvillkor för kapitalismen, eftersom lönearbetarna är de enda som<br />
skapar nya värden.</p>
<p>En omfattande effektivisering av arbetsprocesserna är därför nödvändig<br />
för att upprätthålla och öka lönsamheten för kapitalet. Resultatet av denna<br />
utveckling är att de stora arbetsplatserna ökat i antal, liksom skiftarbetet<br />
och andra former för obekväm arbetstid. Effektivare prestationslönesystem<br />
med premie, merit- och arbetsvärdering har införts.</p>
<p>Statliga industrier, statens affärsverk och hela den s. k. offentliga sektorn</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>är en del av den kapitalistiska ekonomin. Privatföretagens effektivitets- och<br />
rationaliseringsmetoder sprids i allt snabbare takt på alla sektorer av arbetsmarknaden<br />
bland såväl arbetare som tjänstemän i låg- och mellanställning.</p>
<p>Flertalet lönearbetare får i dag bättre utbildning än tidigare, men samtidigt<br />
hänvisas allt fler till monotona och tråkiga arbeten. Även denna utveckling<br />
gäller på samtliga sektorer av arbetsmarknaden. Den drabbar såväl arbetarna<br />
som lågavlönade tjänstemän och stora grupper tjänstemän i mellanställning.</p>
<p>De ökade fysiska hälsoriskerna - luftföroreningar, giftiga ämnen, buller,<br />
drag, belysning, dåliga arbetsställningar o. d. - har stått i centrum för arbetsmiljödebatten<br />
det senaste årtiondet. Dålig/vs/s/c arbetsmiljö skadar, dödar<br />
och slår ut allt fler.</p>
<p>Det förtjänar att påpekas att detta även återspeglas i officiell yrkesskadestatistik.<br />
Antalet inträffade yrkesskador minskar inte och antalet yrkessjukdomar<br />
ökar kraftigt (delvis p. g. a. bättre rapportering av hörselskador).<br />
De trubbiga riskmåtten i yrkesskadestatistiken - yrkesskador/miljon arbetstimmar<br />
och "svårhetstal" (förlorade arbetsdagar/1 000 arbetstimmar) - visar<br />
ingen påtaglig sänkning. Den ökande andelen tjänstemän levererar allt fler<br />
”arbetstimmar" och döljer därmed att svårhetstalet ökat i flera branscher<br />
för arbetarna - de som verkligen utsätts för de dödande och invalidiserande<br />
yrkesskadorna.</p>
<p>Nya risker avslöjas fortlöpande i den vetenskapliga litteraturen. Lösningsmedel<br />
har övertygande visats ge hjärnskador, och en fördubbling av psykiska<br />
sjukdomar har visats hos lösningsmedelsarbetare vid en genomgång av ett<br />
förtidspensionsregister. Nyligen har flera studier gett misstankar om samband<br />
mellan vissa njursjukdomar och lösningsmedel.</p>
<p>Dynamitarbetare som arbetat mer än 20 år i exponerat arbete löper en<br />
mångfalt större risk att avlida i hjärt- och hjärnkärlssjukdomar än andra.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Slipning av hårdmetaller ger luftvägssjukdomar.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Asbest ger kraftigt förhöjd risk för lungcancer, lungsäckscancer förutom<br />
asbestdammlunga och lungsäcksförtjockningar samt lungfunktionsförsämring.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Vinylkloridens levercanceroffer fortsätter att öka.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Buller misstänks ge blodtrycksförhöjning.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Byggnadsgrovarbetare har förhöjd hjärtinfarktfrekvens.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Fosterskadande effekter misstänks av narkosgaser och handtvältmedel<br />
inom långvården, som drabbar personalens barn.</p>
<p style="margin-left:12px;">O Arsenik från Rönnskär har visats kraftigt öka lungcancerfrekvensen.</p>
<p>Listan kan göras mycket längre och visar främst att ett otal nya risker<br />
kan förväntas bli avslöjade de närmaste åren i takt med att forskningen<br />
fortskrider och resultaten förs ut.</p>
<p>Man måste bestämt vända sig mot påståenden att den vetenskapliga och<br />
tekniska utvecklingen, behovet av nya produkter och behovet av rationa</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>liseringar automatiskt medför ökade hälsorisker i arbetet. Modern teknik<br />
skulle tvärtom kunna göra produktionen långt mer mänsklig. Det är i stället<br />
produktionens kapitalistiska form som skapar riskerna och ökar antalet<br />
olycksfall och sjukdomar. Profithänsynen får väga tyngre än hänsynen till<br />
de arbetandes hälsa. Därför brukas kemiska ämnen i produktionsprocessen<br />
trots att deras oskadlighet inte kan garanteras eller att deras skadeverkningar<br />
t. o. m. är kända. Andra former av dålig fysisk arbetsmiljö behålls därför<br />
att förbättringar inkräktar på kapitalisternas profiter.</p>
<p>På samma sätt är det med den ständiga ökningen av arbetstakten. Ökad<br />
arbetsintensitet är en lag under kapitalismen, ett av de främsta medlen<br />
att öka mervärdet och profiten. Den ständigt ökade arbetstakten drabbar<br />
alla, oavsett om de har en bra, en hygglig eller en dålig fysisk arbetsmiljö.</p>
<p>Vpk och arbetsmiljön</p>
<p>Vpk har alltid drivit arbetsmiljön som en klassfråga där maktförhållandena<br />
avgör arbetsmiljöns beskaffenhet. Under årtionden har kommunister och<br />
andra progressiva arbetare ställt förslag i fackföreningar och på arbetsplatser<br />
om en bättre arbetsmiljö. Vpk är ensamma i riksdagen om att ställa konkreta<br />
krav mot arbetshets och utslagning, den fråga som är arbetslivets helt dominerande<br />
problem oavsett om någon står på en industriarbetsplats, jobbar<br />
på sjukhus, i servicenäringen eller på ett kontor.</p>
<p>När det gäller kemiska produkter och gränsvärden har vpk varit föregångare.<br />
På ett mycket tidigt stadium ställdes krav på omvänd bevisföring<br />
när det gäller giftiga ämnen och krav på hygieniska gränsvärden som förhindrar<br />
ohälsa.</p>
<p>Kommunister och andra progressiva arbetare har spelat en betydelsefull<br />
roll för att driva fram arbetsmiljöförbättringar och även varit de som starkt<br />
bidragit till att opinionen om en bättre arbetsmiljö i dag är mycket stark.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisternas många förslag i riksdagen på arbetsmiljöns<br />
område ligger väl i linje med opinionen på arbetsplatserna. Därför kommer<br />
vpk på alla områden att fortsätta kampen för bättre arbetsmiljö genom att<br />
ställa arbetarnas makt över arbetsmiljön, arbetsplatsen och samhället i centrum.</p>
<p>Ramlagstiftning befäster klassamarbetet</p>
<p>Den nuvarande arbetarskyddslagen är en vag lagstiftning med många<br />
"bör" och utgör ett mycket bräckligt stöd i arbetarnas kamp. Dessutom<br />
har arbetsmiljön under lång tid präglats av samarbetsfilosofin baserad på<br />
"Saltsjöbadsandan". Utslagningar och utsortering, gifter, upptäckten av nya<br />
yrkessjukdomar, larmrapporter och undersökningar som visade på arbetsmiljöns<br />
brister innebar att statsmakterna tvingades utreda arbetsmiljön.</p>
<p>Arbetsmiljöutredningen tillsattes 1970 och avlämnade 1976 sitt slutbe</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tänkande till ny lag, som nu föreslås i propositionen. Förslaget från arbetsmiljöutredningen<br />
är en ramlagstiftning, där det finns många vackra målsättningar<br />
"att arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar",<br />
"att arbetet skall upplevas som meningsfullt och berikande", ”att<br />
arbetarna skall kunna påverka sin arbetssituation”, ”att arbetet skall utföras<br />
i en sund och säker miljö" och "att arbetslivet skall utformas så att det<br />
ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall”. Dessa målsättningar<br />
skall förverkligas genom samarbete mellan arbetsmarknadens parter, och<br />
arbetarskyddsstyrelsen skall spela en central roll med att utfärda anvisningar<br />
efter hand.</p>
<p>Den nu föreslagna ramlagstiftningen är därför en fortsättning på samförståndspolitiken.<br />
Det illustreras av departementschefens yttrande vad gäller<br />
arbetarskyddsstyrelsen med följande:</p>
<p>För att goda resultat skall kunna uppnås av arbetarskyddsmyndigheternas<br />
verksamhet är det viktigt att myndigheternas avgöranden omfattas av förtroende<br />
av alla dem som berörs. Enligt min mening åstadkommes detta<br />
bäst genom att man inte ger markerad övervikt åt någon sida vad gäller<br />
representation.</p>
<p>En ramlagstiftning med allmänna målsättningar som skall ges innehåll<br />
av en arbetarskyddsstyrelse i vilken arbetsmarknadens parter skall ingå för<br />
att samarbeta, är förslagets innehåll i klartext.</p>
<p>Fackföreningen ges inga avgörande befogenheter. Maktförhållandena i<br />
samhället förbises helt. Att det är arbetsköparna som skapat dagens bristfälliga<br />
arbetsmiljö förtigs, och i stället skapas illusionen att de som drivit<br />
fram denna arbetsmiljö skall vara med och förändra densamma. En förändring<br />
som bara kan ske på arbetsköparnas bekostnad genom minskade<br />
profiter.</p>
<p>Propositionens förslag och fackets roll</p>
<p>Förslaget till ny arbetsmiljölag är på gott och ont. 1 förslaget har tagits<br />
med krav som länge varit aktuella, starkare målsättningar bl. a. om gränsvärden,<br />
att enmansarbete kan avbrytas, att pauser har tagits med i större<br />
utsträckning i lagen m. m. Men den avgörande bristen är hela lagens samarbetsinriktning.</p>
<p>Propositionen tar upp frågan om den psykiska miljön, arbetshetsen och<br />
utslagningen, vilket är ett framsteg. Flera andra krav som vpk drivit i många<br />
år har tagits med. Vi gör här en kort sammanfattning av det som måste<br />
betecknas som positivt och negativt i det nya förslaget.</p>
<p>Positivt i lagförslaget</p>
<p>Gränsvärdena: Lagtexten ger inget konkret, men i motiveringarna sägs<br />
att målsättningen skall vara att de skall skydda liv och hälsa under ett<br />
helt liv.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Pauser ingående i den ordinarie arbetstiden har tagits med i lagen. Straff<br />
kan ådömas försumliga arbetsköpare.</p>
<p>Arbetare kan avbryta arbete som han/hon anser vara "omedelbar och<br />
allvarlig fara” för att kontakta skyddsombud eller "arbetsgivare" utan att<br />
därför ådömas skadestånd för eventuell uppstådd skada.</p>
<p>Skyddsombud får avbryta enmansarbete om det är påkallat från skyddssynpunkt.</p>
<p>Arbetarskyddsstyrelsen skall förhandsgranska maskiner och annan teknisk<br />
utrustning och även kunna förklara maskiner och teknisk utrustning förverkade,<br />
om detta ej kan anses oskäligt.</p>
<p>Förbud är möjligt mot arbetsmetod, arbetsprocess eller ämne.</p>
<p>Negativt i lagförslaget</p>
<p>Förslaget till ny arbetsmiljölag kopplas ihop med § 32-förslaget om medbestämmanderätt.<br />
Båda är ramlagstiftningar.</p>
<p>Samverkan är utgångspunkten. Inga avgörande fackliga maktbefogenheter.<br />
Ramlagstiftningen ger inga bestämda målsättningar, än mindre hur en<br />
bra arbetsmiljö skall förverkligas, detta är hänvisat till samarbete.</p>
<p>Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall utformas i samarbete med arbetsmarknadens<br />
parter, gränsvärden m. m.</p>
<p>Frågan om arbetsintensiteten, stressen m. m. skall i första hand lösas<br />
av parterna, anser utredningen.</p>
<p>Gränsvärdenas målsättning finns inte i lagtexten.</p>
<p>Skyddsombuden får endast avbryta arbete som medför omedelbar och<br />
allvarlig fara. Kraven på att vidga detta begrepp avvisas av utredningen.<br />
Yrkesinspektionen skall som tidigare bedöma skyddsombudets åtgärd. Vägran<br />
att följa säkerhetsföreskrifter och att använda skyddsutrustning är saklig<br />
grund för uppsägning.</p>
<p>Omfattningen av de i lagen föreslagna pauserna skall bestämmas avtalsvägen.</p>
<p>För tillverkare, importör eller användare föreligger ingen skyldighet att<br />
bevisa ett ämnes ofarlighet innan det används.</p>
<p>Utbildningen slås fast som en sam arbetsfråga.</p>
<p>Sekretessbestämmelserna är desamma som i nuvarande lagstiftning.</p>
<p>Obligatorisk företagshälsovård finns inte inskrivet.</p>
<p>Vpk avvisar hörnstenarna i den föreslagna lagen och föreslår i stället målsättningar<br />
och bestämmelser som underlättar lönearbetarnas och fackföreningarnas<br />
kamp:</p>
<p>Arbetshetsen och utslagningen måste stoppas. Överordnade målsättningar<br />
skall vara arbetstillfredsställelse, bra arbetsmiljö och trygghet i anställningen.<br />
Kravet på ökad effektivitet måste underordnas dessa målsättningar.</p>
<p>Arbetsplatserna skall garantera en god fysisk arbetsmiljö, mänsklig arbetstakt<br />
och omväxlande arbete. Den ständiga sänkningen av gränsen för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>lönearbetarnas produktiva ålder skall stoppas. Antalet sjukskrivningsdagar<br />
och förtidspensioneringar skall nedbringas radikalt. Arbetshandikappade bereds<br />
i snabbt ökad omfattning plats i produktionen.</p>
<p>Propositionen måste kritiseras av följande fyra skäl:</p>
<p>1. Lagen är en ramlag vars målsättningar skall arbetas fram av arbetsmarknadens<br />
parter under överinseende av arbetarskyddsstyrelsen.</p>
<p>2. Lagen slår fast att det dagliga och lokala arbetsmiljöarbetet skall bygga<br />
på klassamarbete. 3 kap. 1 §.</p>
<p>3. Det övergripande arbetsmiljöproblemet om arbetstakt, jäkt och stress,<br />
utslagning och utsortering överlämnas helt till förhandlingar enligt medbestämmandelagen.</p>
<p>4. Fackföreningarna får inga avgörande konkreta maktbefogenheter.</p>
<p>Förändringarna i arbetarskyddslagen 1/1 1974 utgick från målsättningen</p>
<p>i lagens paragraf 39 ”arbetsgivare och arbetstagare skola samverka för att<br />
åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden”.</p>
<p>Denna utgångspunkt måste avvisas som felaktig. Samarbetsideologin har<br />
inte lett till några avgörande förbättringar av arbetsmiljön. Den kommer<br />
inte heller att göra det i framtiden. Trots detta bygger förslaget till arbetsmiljölag<br />
på samma lagparagraf ”arbetsgivare och arbetstagare skola samverka.<br />
..”.</p>
<p>Samarbetsideologin bygger på illusionen att arbetare och arbetsköpare<br />
har gemensamma intressen. Men kapitalisternas krav på ökad profit och<br />
lönearbetarnas krav på en god lön, lugn arbetstakt, trygga anställningsförhållanden<br />
och riskfri arbetsmiljö är oförenliga. Kampen för en bättre arbetsmiljö<br />
är därför en viktig del av den oförsonliga kampen mellan kapital<br />
och arbete. Det gäller också på de sektorer av arbetsmarknaden där det<br />
inte skapas några vinster.</p>
<p>En bättre arbetsmiljö kan nås när samarbetspolitiken kastas överbord.<br />
Då kan arbetarna tillkämpa sig verkliga arbetsmiljöförbättringar.</p>
<p>I förslaget till ny arbetsmiljölag förbigås det övergripande arbetsmiljöproblemet,<br />
arbetshets, utslagning och utsortering som frambringas genom<br />
arbetsköparrtas ökade krav på profit, effektiviseringar och rationaliseringar.<br />
Dessa frågor hänskjuts till förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden<br />
och medbestämmandelagen (MBL). MBL ger facket inga maktpositioner<br />
gentemot arbetsköparna, det har redan lagen visat efter att ha varit i kraft<br />
sedan 1/1 1977. Arbetsköparnas makt är oinskränkt genom deras ägande<br />
till produktionsmedlen, strejkförbudet är till fördel för arbetsköparna, lagens<br />
(MBL) rättigheter, förhandlings- och informationsrätten är grovt urholkade<br />
och ger ingen makt. Förhoppningarna att medbestämmandeavtal skall förbättra<br />
situationen är illusioner i den mån de är avhängiga av att arbetsköparna<br />
frivilligt avstår från makt. MBL har som utgångspunkt samarbete mellan<br />
arbete och kapital.</p>
<p>Medbestämmanderätten kan möjligen leda till att bristerna i det kapitalistiska<br />
produktionssättet målas över, men de verkliga motsättningarna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och konflikterna mellan kapital och arbete finns kvar. Det blir fortfarande<br />
produktionen för profit, som blir drivkraft, bara med den skillnaden att<br />
fackföreningarna tar ett huvudansvar för rationaliseringar och personalpolitik.<br />
Produktionen för profit, med vilken följer konkurrens med andra företag,<br />
kan leda till att fackföreningarna självmant uppger viktiga arbetsmiljökrav<br />
för att hålla företagens lönsamhet uppe.</p>
<p>MBL är därför ingen lösning på arbetshets, utslagning och utsortering<br />
på arbetsmarknaden. Förhandlingar i arbetsmiljöfrågor blir därför utan stöd<br />
i lagstiftningen och den enda makt som kan mobiliseras är fackföreningens<br />
egen styrka.</p>
<p>Arbetsköparnas ägande av produktionsmedlen innebär att de har makt<br />
att styra arbetslivets och arbetsmiljöns utveckling. Det som kan ge arbetarna<br />
någon makt mor den makt arbetsköparna har i kraft av sitt ägande är att<br />
fackföreningarna för en aktiv kamp. Arbetsmiljölagstiftningen måste inriktas<br />
på att stödja denna kamp. Facket måste alltid kräva att åtgärder från samhällets<br />
sida skall ha till syfte att underlätta lönearbetarnas kamp för en bättre<br />
arbetsmiljö.</p>
<p>Fackföreningarnas maktbefogenheter skall bl. a. bestå av vetorätt i frågor<br />
där arbetsförhållandena är eller utformas så att de blir arbetarfientliga. Facket<br />
bör t. ex. kunna förbjuda ackordsarbete, stoppa tidmätningar, produktionsoch<br />
rationaliseringsmetoder samt nya prestationslönesystem, som ökar utsvettningen.<br />
Facket måste tillkämpa sig rätt att få förhandla om personalstyrkornas<br />
storlek och ha vetorätt om inte förhandlingar ger resultat.</p>
<p>Regeringsförslaget har dessutom andra allvarliga brister. De hittills gällande<br />
bestämmelserna i arbetarskyddslagens 40 och 41 SS har nära nog<br />
oförändrade överförts till det nya lagförslaget. Det innebär att skyddsombud,<br />
huvudskyddsombud och representanter för arbetarna endast kan utses av<br />
de fackföreningar som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal. Om<br />
den föreslagna lagen skall följas helt ut, innebär det att skyddsarbetet omöjliggörs<br />
på vissa arbetsplatser. Som exempel kan nämnas många av de svenska<br />
hamnarna. Det finns i dag svenska hamnar där förhållandet är sådant, att<br />
det enligt lagen skall finnas både skyddsombud och huvudskyddsombud<br />
samt skyddskommittéer, men bestämmelserna om kollektivavtalsbundenheten<br />
lägger helt hinder i vägen att så sker. Anledningen härtill är att de<br />
kollektivavtalsslutande fackföreningarna endast har ett fåtal eller inga medlemmar<br />
alls.</p>
<p>Det nu föreliggande lagförslaget borde ha utformats så, att fackföreningar<br />
som inte är kollektivavtalsslutande men ändå företräder en betydande del<br />
av de anställda på en arbetsplats ges rätt att utse skyddsombud och i vissa<br />
fall också huvudskyddsombud. Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare<br />
påtalat denna olägenhet i samband med att arbetarskyddslagen ändrades.</p>
<p>Vi föreslår med hänvisning till tidigare motioner att icke avtalsbunden<br />
fackförening som företräder minst en femtedel av de anställda på en arbetsplats<br />
skall ha rätt att utse skyddsombud och att fördelningen fackför</p>
</div>
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>eningarna emellan sker i förhållande till antalet arbetare som respektive<br />
förening företräder.</p>
<p>När det gäller rätten att utse huvudskyddsombud och representanter till<br />
skyddskommittéer måste större krav ställas på organisation som inte har<br />
kollektivavtalsförhållande. Om sådan organisation företräder en stark majoritet<br />
måste den också ges rätt att utse huvudskyddsombud och representanter<br />
till skyddskommittéer. Vpk har tidigare krävt att fackförening<br />
som företräder mer än 2/3 av de anställda skall ha rätt att utse huvudskyddsombud<br />
och representanter till skyddskommittéer men att den kollektivavtalsslutande<br />
organisationen alltid försäkras rätten till representation.</p>
<p>Hygieniska gränsvärden</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna har länge krävt en lista över hygieniska<br />
gränsvärden, och det var därför en framgång när arbetarskyddsstyrelsens<br />
anvisning nr 100 publicerades 1974. Listan har emellertid en helt avgörande<br />
svaghet i att den inte presenterar vilken dokumentation som värdena baserat<br />
sig på. I inledningstexten nämns ett flertal källor, men varje diskussion<br />
eller precisering kring de individuella gränsvärdena saknas. Det är uppenbart<br />
att huvuddelen av värdena baseras på den s. k. ACGIH-listan från USA,<br />
(American Conference of Governmental Industrial Hygienists) till vilken<br />
det finns en viss dokumentation (Documentation of the Threshold Limit<br />
Values, 1971). Genomgående för denna nordamerikanska dokumentation<br />
är emellertid att den är ganska svag, ojämn och föråldrad. I sjävla verket<br />
finns det mycket få studier som kan användas för att bedöma långtidseffekter<br />
av ämnen som arbetare utsätts för under hela skift i flera decennier. Det<br />
är emellertid just dessa 8-timmarsvärden som arbetarskyddsstyrelsen använder<br />
sig av, i kombination med takvärden (som definieras som genomsnittet<br />
av 15-minutersmätningar). I Sovjet tillämpar man i stället enbart<br />
toppvärden, vilka aldrig får överstigas, dvs. en mycket hårdare bedömning<br />
i sig och dessutom ligger de flesta gränsvärden avsevärt under värdena<br />
i USA och Sverige. Inte heller i sovjetisk litteratur förefaller det att finnas<br />
den dokumentation av långtidseffekter på människor som man skulle önska<br />
- av djurförsök har man dragit slutsatser kring huvudsakligen akuta men<br />
även kroniska skador - och man har sedan satt gränsvärdena betryggande<br />
under befarad risknivå.</p>
<p>Det finns tills vidare ingen anledning att förkasta kombinationen av 8timmars-<br />
och takvärden, men det måste klargöras att dokumentationen<br />
bakom de gränsvärden som f. n. tillämpas är svag och att säkerhetsmarginalerna<br />
är otillräckliga. I de flesta fall torde en sänkning till minst en<br />
fjärdedel av nuvarande 8-timmarsvärden vara nödvändig (t. ex. för kvarts,<br />
lacknafta, toluen, xylen, styren, fluorväte, svaveldioxid m. fl.) i avvaktan<br />
på bättre underlag. Dessutom behöver listan kompletteras med en lång rad<br />
ytterligare ämnen och i vissa fall erfordras mer drastiska sänkningar. Den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>vägledande principen måste vara att när dokumentationen kring ett gränsvärde<br />
är dålig skall värdet sättas speciellt lågt.</p>
<p>Några jämförelser av de nya gränsvärdena från arbetarskyddsstyrelsen<br />
med gränsvärdena i Sovjetunionen visar att arbetarskyddsstyrelsen måste<br />
dokumentera sina gränsvärden och motivera varför Sverige har högre värden.<br />
Siffrorna från Sovjet är från 1972. Gränsvärdet är mätt i mg/m3.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Amne</p>
</td>
<td><p style="margin-left:51px;">Sovjet</p>
</td>
<td><p>Sverige</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">Sverige före<br />
oktober 1974</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Aceton</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
<td><p>1 200</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">2 400</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Butanol</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10</p>
</td>
<td><p>150</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Formaldehyd</p>
</td>
<td><p style="margin-left:57px;">0,5</p>
</td>
<td><p>3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Etylacetat</p>
</td>
<td><p style="margin-left:51px;">200</p>
</td>
<td><p>1 100</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">1 400</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Metylenklorid</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">50</p>
</td>
<td><p>350</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 740</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>För att göra gränsvärdena tvingande för arbetsköparen bör den lokala<br />
fackföreningen ges rätt att omedelbart avbryta ett arbete om de fastställda<br />
värdena överträds.</p>
<p>De ämnen som är eller misstänks vara cancerframkallande tilldrar sig<br />
särskild uppmärksamhet. Det finns uppgifter om att mellan 50 och 90 %<br />
av all cancer har yttre, kemisk orsak - siffror som även stöds av WHOpublikationer.<br />
Det blir allt tydligare att cancer till stor del är en social sjukdom,<br />
ett resultat av en ohämmad industrialisering och produktframställning.<br />
Rökning är ett annat problem i detta sammanhang, och det finns ett starkt<br />
samband mellan lungcancer och rökning. Men lungcancer är trots allt bara<br />
en liten del av all cancer och ofta - kanske alltid - samverkar kemiska<br />
ämnen med rökningen (t. ex. asbest och radon). Rökning måste bekämpas<br />
men utgör bara en mycket liten del av hela cancerproblematiken. Alla fastställda<br />
och såsom cancerframkallande starkt misstänkta ämnen måste elimineras.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna kräver:</p>
<p style="margin-left:12px;">O att antalet ämnen i hygieniska gränsvärdesl istan utökas från ca 120 ämnen<br />
till ca 500,</p>
<p style="margin-left:12px;">O att alla ämnen som misstänks vara cancerframkallande på människan<br />
åsätts nollvärde och att inga dispenser kan ges efter år 1980,</p>
<p style="margin-left:12px;">O att den dokumentation som gränsvärdet är satt efter redovisas för varje<br />
enskilt gränsvärde,</p>
<p>O att en generell sänkning till högst en fjärdedel av nu gällande gränsvärden<br />
genomföres för att minska riskerna och öka eventuella säkerhetsfaktorer,<br />
O att importförbud av asbest och asbesthaltiga produkter införes, där endast<br />
utomordentligt restriktiva dispenser kan ges.</p>
<p>Nära förknippad med frågan om hygieniska gränsvärden är bestämmelser<br />
om hälso- och miljöfarliga varor. Dessa sorterar f. n. under jordbruksde</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>partementet, naturvårdsverket och dess produktkontrollbyrå. Denna lag och<br />
dess eftersyn är en stor besvikelse för de arbetande och detta borde ha<br />
beaktats i samband med den nya arbetsmiljölagen. Ingen förhandsprövning<br />
sker av produkter som förs in i arbetslivet - lika litet som i samhället för<br />
övrigt (utom för läkemedel). De dåliga erfarenheterna av ”lagen om hälsooch<br />
miljöfarliga varor” borde ha föranlett omprövningar och nya förslag<br />
av arbetsmarknadsministern. Vpk har i en tidigare motion föreslagit en<br />
ny lag med fastställda krav på förhandsgranskning och toxikologisk kontroll.</p>
<p>Framställning av nya produkter drabbar först och i allmänhet i högsta<br />
koncentrationer dem som arbetar fram produkter. Däför vore det naturligt<br />
med en text i arbetsmiljölagen om krav på förhandsgranskning m. m.</p>
<p>Kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor måste kraftigt byggas ut i<br />
samarbete mellan naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och den kommunala<br />
tillsynen under demokratiskt styre.</p>
<p>Arbetsmiljö och utslagning</p>
<p>Med utslagning menas den process varigenom en växande del av den<br />
vuxna arbetsföra befolkningen slås ut ur arbetslivet. Utslagningen kan ta<br />
sig olika former. En del av de utslagna hänvisas till andra delar av arbetsmarknaden<br />
eller skyddad sysselsättning. Andra hänvisas till olika former<br />
av utbildning. Den största gruppen blir långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade.<br />
Ett relativt litet antal registreras officiellt som arbetslösa.</p>
<p>De som drabbas hårdast av utslagningen är medelålders och äldre manliga<br />
arbetare. Att män drabbas hårdare än kvinnor sammanhänger naturligtvis<br />
med att kvinnor i allmänhet kommit ut på arbetsmarknaden senare. Att<br />
högre åldersgrupper drabbas hårdare beror först och främst på att de varit<br />
utsatta för förslitning under längre tid. Med stigande ålder minskar också<br />
motståndskraften mot stress. Det blir svårare att klara av ett arbete i högt<br />
tempo. Förmågan att klara en omflyttning och att lära nya arbetsuppgifter<br />
minskar.</p>
<p>Vid en rad undersökningar som gjorts på industriarbetsplatser brukar mer<br />
än hälften av de anställda över 50 år förklaras som villkorligt arbetsföra<br />
- dvs. de klarar av det arbete de har för närvarande men skulle med stor<br />
sannolikhet inte klara en omflyttning. Vid industrinedläggningar brukar<br />
en mycket stor andel av de äldre anställda bli permanent utslagna från<br />
arbetsmarknaden.</p>
<p>Parallellt med utslagningen förekommer en avstötning som yttrat sig i<br />
att stora grupper ungdomar över huvud taget inte släpps in i arbetslivet.<br />
Det gäller framför allt ungdomar med dåliga skolbetyg eler sociala problem.<br />
Om man så vill kan man tala om en utslagningsprocess redan under uppväxtåren<br />
och skoltiden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Konkreta orsaker till utslagningen</p>
<p>De förändringar i arbetslivet som orsakar utslagning är framför allt följande:</p>
<p>a) Helt avgörande är den ständiga stegringen av arbetsintensiteten - den<br />
stegrade utsvettningen. Denna orsakar en fysisk och psykisk förslitning ett<br />
åldrande i förtid. Den medför också att allt fler människor, som har<br />
sin prestationsförmåga sänkt av åldersmässiga eller andra skäl, inte kan<br />
fl några lämpliga arbetsuppgifter.</p>
<p>b) Allt fler industrijobb försvinner. Trots en kraftig produktionsökning<br />
minskar antalet arbetare i tillverkningsindustrin. Att den totala sysselsättningen<br />
ändå hålls uppe beror i första hand på den snabba ökningen av<br />
den offentliga sektorn. De jobb som skapas där är emellertid till stor del<br />
lågavlönade jobb på deltid.</p>
<p>Bortrationaliseringen av arbeten drabbar också i stor utsträckning arbeten<br />
som tidigare utgjort arbetsuppgifter för äldre anställda, exempelvis städ-,<br />
reparations- och tillsynsuppgifter, vilka i stor utsträckning tagits över av<br />
entreprenadfirmor och där arbetet ofta är hårt rationaliserat och ackordsatt.</p>
<p>c) Allt fler människor måste byta arbete. En ständigt pågående strukturrationalisering<br />
innebära» arbetsplatser försvinner. Ett arbetsbyte innebär<br />
i dessa fall ofta att man måste flytta från hemorten, mister sociala kontakter,<br />
får längre resväg till jobbet och tvingas lära sig nya arbetsuppgifter. Inom<br />
företagen innebär ofta införandet av en ny teknik - exempelvis data inom<br />
kontorsvärlden - krav på helt nya kunskaper och mer monotona arbetsuppgifter.</p>
<p>d) Andelen relativt stora arbetsplatser ökar, vilket innebär större svårigheter<br />
när det gäller sociala kontakter.</p>
<p>e) Skiftarbeten ökar i omfattning särskilt i företag med hög organisk sammansättning<br />
på kapitalet. 1963 utgjorde skiftarbeten 16 96 och 1971 19 %<br />
av det totala antalet arbetstimmar inom industrin.</p>
<p>0 Ackordsarbete visar för närvarande en minskande tendens - men ersätts<br />
i stället av en ökande andel premielön och systematisk arbetsvärdering.<br />
Orsaken till den minskande andelen ackordsarbeten är att arbetet i många<br />
fall är så hårt styrt att ackorden blir överflödiga.</p>
<p>g) Ökad automatisering och mekanisering, vilket innebär att hårt styrda<br />
arbetsuppgifter och kontrolluppgifter blir allt vanligare. Samtidigt bryts ofta<br />
den direkta kontakten mellan arbetskamrater på arbetsplatsen.</p>
<p>Andra viktiga samhälleliga förändringar av betydelse för utslagningen<br />
är följande:</p>
<p>O långa restider som ökar den effektiva arbetstiden,</p>
<p>O hyres- och prisstegringar som urholkar lönerna, bidrar till att pressa fram</p>
<p>ackordshets, extraarbeten och dubbelarbete trots bristande barntillsyn,<br />
O kommersialisering av fritiden som därigenom vederkvicker sämre och</p>
<p>kräver alltmer pengar,</p>
<p>O social problem i boende- och livsmiljö som ökar mottagligheten för stress.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Hur stor är utslagningen?</p>
<p>Någon exakt siffra är omöjlig att ge eftersom den statistik som finns<br />
är ofullständig och mer siktar till att dölja än avslöja samhällsfenomen.</p>
<p>Statistiken över antalet sysselsatta är inte tillförlitlig. Där ingår exempelvis<br />
de som är frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom, tjänstledighet<br />
eller semester. Andelen frånvarande av det totala antalet sysselsatta har<br />
ökat - men vilka orsaker detta har anges inte. Inom gruppen ”sysselsatta”<br />
kan således ingå långvarigt sjukskrivna som inte kan återgå i jobb.</p>
<p>Det totala antalet sysselsatta anges ha ökat. Denna ökning är dock endast<br />
skenbar och sammanhänger med det allt större antalet deltidsarbetande.<br />
Räknar man om sysselsättningen i heltidsarbeten har den i stället sjunkit<br />
från över 3 miljoner 1960 till 2,9 miljoner 1973. Samtidigt har det skett<br />
en folkökning. Ytterligare skall således tilläggas att en allt större del av<br />
de ”sysselsatta” i verkligheten är frånvarande.</p>
<p>Särskilt kraftig är minskningen av antalet sysselsatta bland män över<br />
45 år. Inom denna åldersgrupp angavs 1965 ca 70 000 stå utanför arbetsmarknaden.<br />
1974 hade siffran ökat till ca 120 000 i åldersgruppen 45-64<br />
år.</p>
<p>En allt större del av de arbetande sysselsätts i AMS-regi eller i skyddad<br />
sysselsättning. Denna grupp omfattar nu över 100 000 människor mot under<br />
10 000 1960.</p>
<p>Antalet förtidspensionärer har ökat mycket kraftigt, och det är i dag också<br />
betydligt lättare att få igenom ett beslut om förtidspension än tidigare.</p>
<p>År 1965 uppgick antalet förtidspensionärer till 150 000. År 1976 är siffran<br />
närmare 300 000. På många håll kan man säga att man förtidspensionerat<br />
bort arbetslösheten bland medelålders och äldre arbetare.</p>
<p>En stor del av dem som slås ut ur produktionen blir sjukskrivna. Antalet<br />
sjukskrivna beräknas, med reservation för en osäker statistik, uppgå till<br />
ca 400 000 i genomsnitt. Av dessa är åtminstone tre fjärdedelar långtidssjukskri<br />
vna med läkarintyg. Frekvensen långtidssjukskrivna ökar mycket<br />
snabbt med stigande ålder. Långvarig sjukskrivning övergår i många fall<br />
till sjukbidrag eller förtidspension. Det finns således ett direkt samband<br />
mellan långtidssjukskrivning och förtidspensionering.</p>
<p>Det finns positiva formuleringar i lagförslaget om att planera arbetsplatserna<br />
för olika förutsättningar hos de arbetande. I trygghetslagarna finns<br />
komplement när det gäller åtgärder för den äldre ”arbetskraften” och betingat<br />
arbetsföra.</p>
<p>Dessa formuleringar och lagtexter kan dock endast åstadkomma marginella,<br />
defensiva lindringar av utslagningsprocessen, om inte grunden för<br />
produktionen ändras, från privatkapitalistisk profit till samhällsnytta i vidaste<br />
mening.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Facklig vetorätt mot arbetshets och utslagning</p>
<p>Utslagningsprocessen är följden av arbetsköparnas rovdrift av arbetskraften.<br />
Den går inte att stoppa så länge kapitalet har den ekonomiska makten,<br />
men den kan begränsas genom en aktiv facklig kamp. Ett led i denna kamp<br />
är att ställa krav på en lagstiftning som utgör ett stöd för lönearbetarnas<br />
intressen.</p>
<p>På arbetsplatserna betraktas i dag allmänt ackord och andra prestationslöner<br />
som arbetarskyddets främsta fiende. Säkerheten på jobbet minskar<br />
och ackordssystemet driver på utslagning och utsortering. I den nya arbetarskyddslagen<br />
bör därför ett förbud mot ackord och andra prestationslöner<br />
vara ett verksamt bidrag till en bättre arbetsmiljö. Lokala fackföreningar<br />
bör ges rätt att förbjuda användandet av alla förekommande ackord och<br />
prestationslöner, när de anser dessa vara ett hot mot en bra fysisk och<br />
psykisk arbetsmiljö.</p>
<p>Lagen måste också innehålla bestämmelser om pauser på betald arbetstid,<br />
avbytare, bemanning och reservstyrkor vid löpandebandsarbeten och liknande<br />
arbetsprocesser. Likaså beträffande personalstyrkornas storlek, att den<br />
lokala fackföreningen tillerkänns vetorätt i de fall förhandlingar inte ger<br />
tillfredsställande resultat.</p>
<p>I propositionen föreslås en lagstiftning som helt utelämnar det övergripande<br />
arbetsmiljöproblemet, nämligen den ökade arbetstakten och utslagningen.<br />
Det hänvisas till medbestämmandelagen. Denna lag ger inte fackföreningen<br />
något direkt stöd för att förhindra omänskliga arbetsförhållanden.<br />
Orsaken till arbetshets och utslagning ligger i produktion och arbetslivets<br />
organisation. Över detta bestämmer arbetsköparna enväldigt genom sitt<br />
ägande till produktionsmedlen. Mot denna arbetsköparmakt kan arbetarna<br />
mobilisera sin egen kraft - kampen mot arbetsköparna och kamp för arbetarnas<br />
rättigheter. En lagstiftning som överlämnar de övergripande arbetsmiljöfrågorna<br />
till en lagstiftning - medbestämmandelagen - som binder<br />
arbetarnas kamp genom strejkförbud är en dålig lag.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna föreslår därför att de lokala fackföreningarna<br />
skall tillerkännas vetorätt mot arbetsköparnas produktionsuppläggningar<br />
och rationaliseringar som ökar utsvettningen samt vetorätt mot tidmätnings-<br />
och analysmetoder som tjänar samma syfte.</p>
<p>Facklig makt</p>
<p>Facklig kamp i stället för samarbete</p>
<p>Propositionen har genomgående samarbete mellan arbetare och arbetsköpare<br />
som lösningen på arbetsmiljöns problem. Samarbetet "är en förutsättning<br />
för att man skall skapa goda arbetsförhållanden” enligt propositionen.<br />
Propositionen framhåller också att samarbetet "har gamla anor<br />
i vårt land” och ”det intensifierade samarbetet och det ökade inflytandet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>för de anställda har tillfört arbetsmiljön nya kvaliteter”. Vad arbetarna och<br />
facket på den ena sidan och arbetsköparna på den andra skall ha för rollfördelning<br />
i samarbetet beskrivs av följande:</p>
<p>"Dessa ger inte bara möjligheter för de anställda till inflytande och tillfälle<br />
för arbetsgivarna att ta till vara värdefulla erfarenheter.” I klartext innebär<br />
samarbetet att arbetarna och facket kan komma med önskemål, men det<br />
är arbetsköparen som avgör om något skall göras och i så fall hur och i<br />
vilken utsträckning.</p>
<p>Men propositionen och lagen nöjer sig inte med allmänna uppmaningar<br />
till samarbete mellan kapital och arbete. Det ställs krav på skyldigheter<br />
för arbetarparten att "med rätten att delta i arbetsmiljöns utformning följer<br />
för de anställda också ett ansvar att medverka i olika samarbetsorgan",<br />
och därmed har i 3 kap. 1 $ slagits fast att ”arbetsgivare och arbetstagare<br />
är skyldiga att samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö".</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna yrkade 1973 avslag på denna samarbetsparagraf<br />
(39 § i nuvarande lag). I stället för samarbete mellan kapital och<br />
arbete för att få en god arbetsmiljö måste arbetarna gå till kamp mot arbetsköparna<br />
och den utveckling de bedriver, samt att arbetsmiljölagen ger<br />
stöd för en sådan kamp. Vpk underkänner därför helt utgångspunkterna<br />
för den föreslagna lagstiftningen och föreslår i stället att lagstiftningen på<br />
arbetsmiljöns område skall utformas som ett stöd till den fackliga kampen.</p>
<p>Förhandling i stället för samarbete i skyddskommittén</p>
<p>Vid 1973 års förändringar i arbetarskyddslagen gjordes skyddskommittén<br />
till det centrala samarbetsorganet. De lokala skyddsfrågorna skall handläggas<br />
där. Trots avtal om arbetsmiljön är det ändock ett samarbete på arbetsköparnas<br />
villkor. Inriktningen från 1973 föreslås i propositionen överförd<br />
till den nya lagen. Vpk anser att skyddskommittéerna bör få en ny roll.<br />
De skall vara forum för förhandlingar mellan de lokala parterna. Lagen<br />
bör utgöra ett stöd för arbetarna och fackföreningarna i dessa förhandlingar<br />
med vetorätter och möjligheter att tillgripa strejk i arbetsmiljöfrågor när<br />
förhandlingar inte ger resultat. Tvister i skyddskommittéerna skall därför<br />
lösas förhandlingsvägen och inte i något överordnat byråkratiskt organ.</p>
<p>Tystnadsplikt för skyddsombud och facklig förtroendeman ?</p>
<p>Skyddsombud ger i 6 kap. 6 $ i förslaget till arbetsmiljölag rätten till<br />
information för sitt uppdrags utövande. Detta är nödvändigt för uppdragets<br />
fullgörande. I 7 kap. 13^ åläggs skyddsombud och facklig förtroendeman<br />
tystnadsplikt i vissa frågor. Denna tystnadsplikt utnyttjas av arbetsköparna<br />
i egna syften. Därför bör i stället stadgas i lagen att det är hela det fackliga<br />
kollektivet som skall beredas möjlighet att i alla frågor få den information<br />
som behövs av skyddsombud. Ingen anställd skall kunna undanhållas in</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>formation om sina arbetsförhållanden och sin arbetsmiljö. Det bör därför<br />
vara även detta forum som avgör hur de skall handskas med informationen.<br />
13 § i kap. 7 bör därför ändras i enlighet med detta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Endast fackföreningen skall bedöma stoppat arbete</p>
<p style="margin-left:3px;">En framgång i lagstiftningen om arbetarskyddet var den 1973 beslutade<br />
rätten för skyddsombud att stoppa farliga arbeten. Tyvärr innehöll denna<br />
rätt stora begränsningar. Dels var rätten förknippad med "omedelbar och<br />
allvarlig fara för liv och hälsa”, långtidseffekterna blev därför utanför skyddsombudets<br />
befogenheter, dels gäller stoppningsrätten bara intill dess yrkesinspektionen<br />
gett sitt omdöme. Denna stoppningsrätt föreslås nu utan förändringar<br />
överförd till den nya lagen (6 kap. 7 $ första och fjärde styckena).</p>
<p style="margin-left:3px;">År 1973 föreslog vänsterpartiet kommunisterna att endast fackförening<br />
skall kunna avgöra det berättigade i ett skyddsombuds åtgärd likaså att<br />
stoppningsrätten skall omfatta arbetsmiljörisker som har långtidsverkan.<br />
Skyddsombud och fackförening måste alltså få denna makt. Därför är vpkkraven<br />
från 1973 lika aktuella i dag.</p>
<p style="margin-left:3px;">I förslaget lill ny lag föreslås i 3 kap. 4 § att arbetare skall kunna avbryta<br />
arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa och underrätta<br />
arbetsgivare eller skyddsombud. Denna bestämmelse har samma<br />
brist som för skyddsombud, den ger inte fackföreningen någon makt och<br />
det gäller endast akuta arbetsmiljöfaror. Denna paragraf bör nära sammankopplas<br />
med skyddsombudens rätt att stoppa farliga arbeten. Därför skall<br />
samma regler gälla såväl för arbete som är stoppat av arbetare som för<br />
arbete som är stoppat av skyddsombud, och lokal facklig organisation bör<br />
vara den instans som skall pröva det berättigade i att stoppa ett arbete.</p>
<p style="margin-left:3px;">I arbetsmiljöutredningen och i föreliggande proposition görs det ett stort<br />
nummer av skyddsombudets rätt att stoppa ensamarbete. Denna rätt borde<br />
vara en självklarhet utan några som helst inskränkningar. Tyvärr är så inte<br />
fallet. Ensamarbetet är ytterst tvivelaktigt från både skyddssynpunkt och<br />
social synpunkt. Stoppningsrätten är nu förknippad med stränga begränsningar<br />
"att det är den särskilda risk som är förbunden med arbetet i fråga<br />
som kan utgöra grund för ingripande och inte ensamarbetet som sådant".<br />
Och ytterligare pekpinnar i propositionen: "Jag förutsätter att skyddsombuden<br />
använder ifrågavarande befogenhet med särskild urskiljning i avvaktan<br />
på att arbetarskyddsstyrelsen har gått igenom besvärliga områden<br />
av ensamarbete och meddelat verkställighetsföreskrifter.”</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen görs stoppningsrätten för ensamarbeten i väsentliga delar<br />
illusorisk, eftersom de allvarliga frågorna som ensamhetskänslor, hjälplöshet,<br />
oro och bristen på sociala kontakter inte skall beaktas, utan enbart skyddsskäl.<br />
Dessutom behandlar föredraganden skyddsombud och fackförening som<br />
helt ansvarslösa, eftersom han inte kan ge dem rätten att avgöra hur stoppningsrätten<br />
skall brukas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Vänsterpartiet kommunisterna föreslår därför att skyddsombudets tidigare<br />
stoppningsrätt utvidgas att gälla ensamarbete och att inga restriktioner föreligger<br />
samt att lokal facklig organisation avgör det berättigade i ett skyddsombuds<br />
åtgärd.</p>
<p>Dessutom föreslås att det i en speciell lagparagraf skall framgå att arbetare<br />
som drabbas av stoppat arbete skall ha full ersättning under tiden arbetet<br />
är stoppat.</p>
<p>Facklig vetorätt mot avskedanden</p>
<p>Arbetsmiljöutredningen och även propositionen lämnar en möjlighet till<br />
att arbetare som bryter eller inte vill rätta sig efter skyddsföreskrifter kan<br />
avskedas. Hänvisning görs till lagen om anställningsskydd. Trots föredragandens<br />
tolkningar öppnar denna skrivning i propositionen möjligheter till<br />
hot och trakasserier från arbetsköparnas sida gentemot arbetare som uppfattas<br />
som obekväma. Därför bör i lagen införas en paragraf som ger den lokala<br />
fackliga organisationen vetorätt i fråga om avsked när arbetsmiljöskäl anförs.</p>
<p>Arbetsmiljöutbildning i fackets regi</p>
<p>De från 1973 beslutade normerna för utbildning, där det fastslås att arbetsköpare<br />
och fackföreningen gemensamt skall ansvara för utbildningen<br />
av skyddsombud på arbetsköparnas bekostnad, skall i stort överföras till<br />
den nya lagstiftningen. Detta kan inte bli annat än samarbetsutbildning,<br />
vilket inte kommer att befrämja kampen för en bättre arbetsmiljö.</p>
<p>I stället bör som vpk föreslog redan vid 1973 års lagstiftning det vara<br />
fackföreningen själv som svarar för utbildningen men arbetsköparna som bekostar<br />
den. Tidsåtgången och omfattningen av utbildningen måste avgöras av<br />
fackföreningen.</p>
<p>Arbetstiden</p>
<p>Fler arbetspauser och ersättare</p>
<p>Jakten på profit har drivit fram en teknisk utveckling som kännetecknas<br />
av att människan i allt större utsträckning underordnats maskinen. En kraftig<br />
utslagning och utsortering av arbetskraft sker genom löpandebandsarbete<br />
och andra kontinuerligt upplagda arbetsprocesser, nämligen att maskinerna<br />
får bestämma arbetstakten, att arbetskraften utnyttjas till det yttersta genom<br />
få pauser och få avbytare.</p>
<p>Därför är pauser som regelbundet återkommer ett försvar mot följderna<br />
av denna produktionsuppläggning. Eftersom utslagningen och utsorteringen<br />
av arbetskraft är störst just i arbetsprocesser som binder människan vid<br />
maskinen, måste denna form av arbete humaniseras genom fler pauser.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 propositionen föreslås sådana pauser. Däremot är förslaget inte bra i vad<br />
gäller bestämmandet av sådana pauser. Här bör riktmärken ställas upp. Lagen<br />
bör ge allmänna rekommendationer som stöder arbetarnas möjligheter tili<br />
att förbättra sin situation. Eftersom det i allt fler arbeten är maskinen som<br />
styr arbetstakten och möjligheter till naturliga pauser, bör inte enbart MBL:s<br />
förhandlingsföreskrifter gälla utan den lokala fackföreningen skall själv, om<br />
förhandlingar inte ger resultat, avgöra mängden och längden på pauserna,<br />
en s. k. tolkningsrätt för fackföreningen. Denna tolkningsrätt bör även gälla<br />
för arbetarskyddsstyrelsens vägledning eller föreskrifter.</p>
<p>Den fråga som har ett nära samband med pauser är bemanningen och<br />
avbytare. Därför bör den lokala fackföreningen i arbetsmiljölagen ges rätt<br />
till förhandlingar om arbetsstyrkornas storlek, och om inte förhandlingarna<br />
ger resultat skall fackföreningen ha en vetorätt genom att deras ståndpunkt<br />
skall gälla, s. k. tolkningsrätt.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Begränsa skiftarbetet</p>
<p>Jakten på högre profiter och därmed effektivare utnyttjande av teknikens<br />
framsteg har också inneburit att skiftarbetet ökat avsevärt. En generös tilllämpning<br />
av skiftarbetet på nätter i produktionen innebär att de anställda<br />
vid olika serviceinrättningar drabbas i än högre utsträckning.</p>
<p>Arbetarnas fysiskt bättre förhållanden i arbetslivet har bl. a. köpts till<br />
priset av fysiskt och psykiskt pressande nattarbete och oregelbundna arbetstider.<br />
Eftersom målsättningen måste vara att med fortsatta tekniska<br />
framsteg ge arbetarna bättre arbetsförhållanden, måste det i arbetsmiljölagen<br />
framgå att nattarbete och skiftarbete skall tillåtas endast när produktionen<br />
och arbetstekniken så kräver av säkerhetsskäl och när kostnaderna för avbrott<br />
är betydande för samhället och av vad som sedan följer på grund av service<br />
inom bl. a. sjukvård.</p>
<p>Arbetstidsreglerna i arbetsmiljölagen 4 kap. 5 ij andra stycket och 8 § måste<br />
utformas mycket mer restriktivt. Detta styrks av vad föredragande statsråd<br />
säger i propositionen ”att vidgade arbetsmedicinska och arbetssociologiska<br />
erfarenheter bestyrker att en rad nackdelar i fysiologiskt, psykologiskt och<br />
socialt hänseende kan vara förenade med natt- och skiftarbete". Trots detta<br />
konstaterande föreslås mycket liberala regler vid användandet av natt- och<br />
skiftarbete: Det skall bli vid det gamla, vilket innebär att natt- och skiftarbete<br />
skall underordnas kapitalisternas krav på effektivitets- och profitjakt.</p>
<p>Ytterligare ett undantag som kan godkännas för nattarbete och skiftarbete<br />
är nödfallssituationer, där fara föreligger för liv och egendom. Denna undantagsregels<br />
tolkning löses effektivast med att den lokala fackföreningen kan<br />
stoppa sådant arbete som den inte anser undantagsreglerna vara tillämpliga<br />
på. Fackföreningarna skall tillerkännas en vetorätt även i detta avseende.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>48 limmars veckovila</p>
<p>1 propositionen föreslås en utvidgning av den lagstadgade veckovilan från<br />
24 timmar till 36 timmar. Detta är en alltför begränsad utvidgning av veckovilan.<br />
I remissyrkandena från bl. a. LO och TCO förespråkas 48 timmar,<br />
vilket även är den gängse uppfattningen på arbetsplatserna. 48-timmarsvilan<br />
är för den som arbetar 5-dagarsvecka och dagarbete det naturliga. Varje<br />
inskränkning i 48-timmarsregeln är till för att tillgodose s. k. effektivare<br />
produktion, och det drabbar arbetarna och främst skiftarbetarna.</p>
<p>Utgångspunkten för veckovilan är att alla arbetare skall kunna tillgodogöra<br />
sig 48 timmar och i regel under lördag/söndag. För skiftarbetare som arbetar<br />
lördagar och söndagar kan inte utvecklingen mot långa sammanhängande<br />
arbetsperioder, för att vinna en längre sammanhängande ledighet, godkännas.<br />
Alla arbetare skall ha 48 timmars veckovila och för skiftarbetare och<br />
likställda får en ytterligare arbetstidsförkortning vara alternativet, inte kortare<br />
veckovila.</p>
<p>4 kap. 6 § bör därför ändras att gälla sammanhängande veckovila i 48<br />
timmar, och undantag därifrån kan endast få ske i nödfallssituationer, då<br />
fara för liv och egendom föreligger. Samma restriktivitet bör tillämpas för<br />
övertidsarbete och de nuvarande bestämmelserna utgå ur arbetstidslagen.</p>
<p>Facklig kamp och planeringen av arbetsmiljön</p>
<p>Det är ingen slump att teknik och industriplanering i det borgerliga samhället<br />
är "heliga områden", som arbetsköparna, chefstjänstemännen och<br />
deras konsulter slår vakt om och medvetet mystifierar. Däri ligger möjligheter<br />
för kapitalet att behärska teknologin och därmed människorna på<br />
arbetsplatserna. Maskinsystemen, lokalutformningen, arbetsmetoderna, ja,<br />
hela miljöbildningen omkring lönearbetarna är i dag lika mycket en kontrollapparat<br />
för att behärska människor som anordningar för produktionen<br />
"i sig”. Eller rättare sagt: Allt sammantaget utgör ett produktionssätt under<br />
kapitalismen.</p>
<p>Planerandet framställs som herrarnas ensak. Det nya är emellertid att<br />
herrarna för att kunna gå ännu längre i sina intressen nu måste få tillgång<br />
till de anställdas erfarenheter. Därför har arbetarrörelsens gamla krav på<br />
inflytande över produktionen och självförsvar mot dåliga arbetsförhållanden<br />
de senaste åren bemötts med en invit från kapitalet om samarbete, samråd,<br />
med inflytande-deltagande etc. i planeringen. På längre sikt utgör detta<br />
en risk för arbetsköparna, men man är tvungen för att kunna driva rationaliseringarna<br />
ända in i de anställdas själ.</p>
<p>För arbetarrörelsen kan läget trots allt utnyttjas för ett demokratiskt uppbyggnadsarbete<br />
och ett visst strategiskt inflytande över kapitalets kärna:<br />
produktionsprocesserna. Förutsättningen är att de anställda kan tillkämpa<br />
sig rätten till ett permanent och självständigt utforskande av sina framtida</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>villkor: att lokala fackliga studiegrupper på arbetstid träder i förbindelse<br />
med varandra, med kommuninvånare, konsumenter etc. för att utveckla<br />
fackliga planeringsunderlag specifika för den produktion och den miljö man<br />
verkar i. Kopplat till detta breda kunskapande skall finnas ett forskningsoch<br />
utvecklingsarbete som på de anställdas villkor systematiserar de lokala<br />
erfarenheterna.</p>
<p>I praktiken har initiativet till verkliga miljöförbättringar alltid legat hos<br />
lönearbetarna själva. Hindras denna initiativkraft att verka sker heller inga<br />
förbättringar - tvärtom tilltar genast försämringarna. Vilken arbetsköpare<br />
bjuder självmant på kostsamma miljöförbättringar eller vilken yrkesinspektör<br />
har i praktiken tid att ägna sig åt arbetsplatser där de anställda inte<br />
begärt kontroller! Motorn i miljöförbättringarna är och kommer alltid att<br />
vara lönearbetarna som känner av bristerna till kropp och själ.</p>
<p>Det centrala i allt miljöarbete är möjligheterna för de anställda själva<br />
att ta initiativ, att kunskapa och att kräva åtgärder. Så - och endast så<br />
- kommer arbetsmiljöerna i praktiken att förbättras. Frågan gäller då: Hur<br />
kan betingelserna utvecklas för vanliga anställda att bland sig själva utveckla<br />
målmedvetna, kunniga och samlade opinioner för avgörande förbättringar<br />
och ett aktivt försvar mot försämringar i arbetsmiljöerna och planeringen<br />
av produktionen?</p>
<p>I ett samhälle med oförsonliga motsättningar mellan kapital och arbete<br />
är det meningslöst att tala om samverkansregler. Det tjänar endast syftet<br />
att ta loven av de anställdas egen initiativkraft. Det är att binda upp de<br />
anställda och göra skyddsombuden till gisslan inför sina arbetskamrater.<br />
Samverkan skapar inga förbättringar - tvärtom. Praktiken visar att förändringar<br />
däremot kan uppstå om lönearbetarna kan driva hårda förhandlingar<br />
på ett väl underbyggt underlag: lokala fackliga arbetsmiljöprogram.</p>
<p>Förutom sanktionsmedel är förutsättningen för förhandlingar att genomtänkta<br />
underlag eller program finns. Detta förusätter i sin tur att den förhandlande<br />
parten kan driva ett självständigt kunskapande. Återigen i sin tur<br />
förutsätter detta bestämda resurser: demokratiska rättigheter på jobbet, rätt till<br />
ali information, rätt till egen rådgivning och utbildning, ett långsiktigt samhälleligt<br />
perspektiv etc. När det gäller programunderlaget för förhandlingar om arbetsmiljö<br />
och planering kan detta endast uppstå genom ett kollektivt kunskapande<br />
om framtiden. Det är bl. a. i avsaknad av möjligheterna till detta<br />
kunskapande - och i bristen på klara sanktionsmöjligheter! - som det villkorslösa<br />
”medflytandet” på arbetsköparnas villkor blir förhärskande i alla<br />
partssammansatta organ i och utanför företagen. För många socialdemokrater<br />
har detta blivit en farlig vana, som förråder lönearbetarnas sak. När<br />
arbetsmiljölagen ger dåliga betingelser för den fackliga kampen och för de<br />
anställdas självständiga och kollektiva kunskapande, medverkar lagen automatiskt<br />
till klassamarbete i praktiken. Detta är ingenting som Ahlmark<br />
m. fl. är okunniga om! Det är en medveten reaktionär hållning!</p>
<p>Därför kräver vpk att lagstiftningen inom arbetsmiljöområdet genomgående</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>skall utformas som ett stöd för de anställdas egen initiativkraft och ett stöd för den<br />
fackliga kampen. Till vissa delar innebär både förslaget till arbetsmiljölag och<br />
medbestämmandelagen ett sådant stöd. Men i andra delar råder motsatsen.<br />
Vad som här är väsentligt att trycka på är vilka kompletteringar förslaget<br />
till arbetsmiljölag måste få för att bättre tjäna de anställdas behov och därmed<br />
gagna det som defmitionsmässigt måste vara en arbetsmiljölags syfte, nämligen<br />
att hävda lönearbetarnas rätt till en säker och stimulerande arbetsmiljö<br />
och en omsorgsfull planering.</p>
<p style="margin-left:3px;">Låt oss utgå från skyddsombudets situation i samband med den s. k.<br />
förhandsbedömningen. I propositionen avses med förhandsbedömning olika<br />
myndighetsorgans, främst yrkesinspektionens, granskning av ett företags<br />
planerade åtgärder. Av inspektörens protokoll till byggnadsnämnden skall<br />
det framgå att skyddsombud eller facklig organisation har haft möjlighet<br />
att yttra sig över förslagen. Men på vilka villkor har de anställda möjlighet<br />
att ta ställning i för dem ofta avgörande frågor? Vanligt är att ett huvudskyddsombud<br />
ensamt åläggs att över ett par dagar ta ställning till ett virrvarr<br />
av ritningar och handlingar utan att tidigare ha kunnat sätta sig in i planeringen<br />
- än mindre fått chansen att uveckla några alternativ. Hela situationen<br />
är ett uttryck för klassamhällets förtryck och påtvingade oförnuft!</p>
<p style="margin-left:3px;">Tvärtom måste det gå till på följande sätt:</p>
<p style="margin-left:3px;">Alla anställda - och inte enbart skyddsombuden - skall ges möjligheter att på<br />
arbetstid stadigvarande driva ett eget kunskapande om miljö och planering. Egna<br />
experter och rådgivare skall kunna kallas in till de fackliga studiegrupperna på<br />
produktionens bekostnad. En rad mätningar och kontroller av arbetsmiljö skall<br />
lätt kunna utföras av de anställda själva som ett led i att utforska förhållandena.<br />
De i miljöstudiearbetet engagerade arbetskamraterna skall på arbetstid också<br />
kunna besöka andra arbetsplatser. De skall kunna uppsöka en lokal där aktuellt<br />
material och olika hjälpmedel finns samlat om arbetsmiljö och planering, där<br />
rådgivning finns och där möten kan hållas med anställda från exempelvis liknande<br />
arbetsmiljöer. (1 dag är det mycket svårt för en vanlig anställd att någonstans<br />
på rimligt reseavstånd få en överblick ens över det material som<br />
arbetarskyddsstyrelsen producerar.)</p>
<p style="margin-left:3px;">/ varje centralort måste en sådan arbetsmiljöstudio byggas upp under fackligt<br />
huvudmannaskap. Vidare skall de anställda kunna vända sig till ett fackligt<br />
arbetsmiljöinstitut för forsknings- och utvecklingsarbete. Institutet skall kunna<br />
genomföra projekt med stöd från arbetarskyddsfonden och andra forskningsfnansierade<br />
organ, vilka därför till en viss kvot skall tvingas stödja enpartsJörskning<br />
på de anställdas villkor. I samband med större förändringar, men<br />
även under normal drift, skall de anställda kunna utveckla fackliga arbetsmiljöprogram,<br />
hela paket av åtgärdskrav som ständigt ses över och byggs på.<br />
Sådana arbetsmiljöprogram omfattar självklart alla viktiga problem: såväl<br />
fysiska och psykiskt-sociala som frågor av annan karaktär. Arbetsmiljöprogrammen<br />
utgör i praktiken det förhandlingsunderlag som ligger till grund för<br />
skyddskommittéernas verksamhet. Härigenom förvandlas skyddskommittéerna</p>
<p style="margin-left:3px;">3 Riksdagen 1976177. 3 samt. Nr 1676</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>till förhandlingsorgan i stället för som i dag - och så som propositionen<br />
förutsätter - ett redskap för klassamarbetet, ett sätt att vrida de anställdas<br />
inflytande till ett harmlöst ”medflytande” i sken av ”demokrati”. MBL<br />
skall i sammanhanget utnyttjas dels för att få loss information frän arbetsköparna<br />
till alla anställda, dels för att kalla in egna rådgivare, forskare etc. vid behov<br />
i verksamheten omkring det fackliga arbetsmiljöprogrammet. Ärligen skall en<br />
viss summa pengar tas ur produktionen att disponeras av facket för det egna<br />
kunskapandet i alla dess pedagogiska former (kurser, rådgivning, studiebesök,<br />
mätning och kontroll, inköp av publikationer om arbetsmiljö, hjälp med<br />
visualisering av alternativa förslag, tryckning av nya upplagor av arbetsmiljöprogram,<br />
utställningsskärmar, väggtidningar etc. om arbetsmiljöns planering).<br />
MBL används också så att olösta förhandlingar i skyddskommittén<br />
förs upp till förhandlingar direkt mellan företagsledning och de fackliga organisationerna<br />
- och inte som i propositionen föreslås till yrkesinspektionen.<br />
/ de fall arbetsköparen trots detta vidtar åtgärder i planeringen direkt i konflikt<br />
med de anställdas - i arbetsmiljöprogram - uttalade intresse skall vetorätten<br />
gälla.</p>
<p>Till hela frågan om förhandsbedömning och inflytandet över planeringen<br />
i företagen hör också vilken roll de professionellt verksamma konsulterna,<br />
projektorerna m. fl. skall spela. Vilka är i dag betingelserna för att dessa,<br />
när de kontrakterats, kan göra den bästa tänkbara insatsen från miljösynpunkt?<br />
Och hur kan företagshälsovårdens personal tillsammans med dessa<br />
praktiker fungera i ett lagarbete på de anställdas villkor?</p>
<p>Under 1960- och 70-talen har det utrymme och resurser som av byggherrar<br />
anslås för planering och projektering av byggnader, anläggningar etc. bantats<br />
så till den grad, att omsorgsfulla insatser från konsulters sida nu längre<br />
knappast är möjliga. Det som exempelvis tidigare fick ta ett halvår att projektera<br />
skall i dag ägnas ett par veckor! Särskilt illa rimmar detta med det<br />
stöd i lag och avtal som skyddsombuden numera har för att från sin sida<br />
ägna tid åt kontakt med bl. a. konsulter i planeringen. Det är klart osunda<br />
konkurrensförhållanden inom konsultbranschen som har medfört detta. Den<br />
konsultfirma som inte ställer upp på dagens stressade villkor blir helt enkelt<br />
av med jobbet. Det är en konkurrens på byggherrarnas och arbetsköparnas<br />
villkor-fördärvlig för alla dem som skall bruka miljöerna, och fördummande<br />
för de professionella i planeringen! Längre planeringstider med tillräckligt litty<br />
mmeför de anställda både i arbetsmiljöerna och de anställda i konsultföretagen<br />
att gemensamt tränga in i miljöproblemen och ta fram alternativa lösningar<br />
är en förutsättning för förbättring av arbetsmiljöerna. Denna aspekt är helt<br />
förbisedd både i propositionen och i den tidigare utredningen.</p>
<p>Konsulternas roll i planeringen, deras kontraktsvillkor, deras utbildning och<br />
attityder etc. måste närmare granskas. En auktorisering i någon form av planerings-<br />
och projekteringskonsulter i likhet med vad som diskuteras i vad gäller<br />
mät- och analyskonsulter måste inrättas.</p>
<p>Vidare är det nödvändigt att företagshälsovårdens förebyggande insatser på</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_44" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ett systematiskt sätt förknippas med den långsiktiga planeringen av arbetsmiljön.<br />
Den pågående utredningen om företagshälsovården måste ges direktiv att utreda<br />
om inte planerings- och projekteringskompetens bör knytas till företagshälsovärdscentraler<br />
i framtiden förutom den skyddstekniska personal som skall ingå.</p>
<p>/ ett samarbete mellan fackliga organisationer och de tekniska högskolorna<br />
skall personal med denna kompetens ges en kvalificerad utbildning i arbetsmiljöoch<br />
industriplanering.</p>
<p>Det tvä/vetenskapliga forsknings- och utvecklingsarbetet omkring framtida<br />
arbetsmiljöer måste ges ett kraftigt stöd, främst från arbetarskyddsfönden, men<br />
även statens råd för byggnadsforskning och styrelsen för teknisk utveckling<br />
skall uppmanas att stödja facklig enpartsforskning i dessa frågor. Utöver industrins<br />
självfinansierade forskning disponerar arbetsköparna i dag miljonbelopp<br />
ur dessa fonder för verksamhet som i praktiken är enpartslig ur<br />
kapitalets synvinkel. En plan för fackligt forsknings- och utvecklingsarbete om<br />
varje vanlig typ av arbetsmiljö och ess framtida planering i flera alternativ måste<br />
upprättas. Sådan forskning skall genomföras på grundval av den ackumulerade<br />
erfarenhet sorn fackliga arbetsmiljögrupper runtom på arbetsplatserna sammanställer<br />
i sina lokala arbetsmiljöprogram inför förhandlingar i skyddskommittéerna.<br />
Forsknings- och utvecklingsarbetet av detta slag skall förläggas till ett<br />
fackligt arbetsmiljöinstitut. Härigenom kan eventuellt redan efter ett par årtionden<br />
arbetsköparnas kunskapsmonopol i planeringen brytas och i vart<br />
fall uppstår ett värdefullt fackligt material för utbildning och kritik av den<br />
gängse planeringen, projekteringen, maskinupphandlingen etc. En sådan arbetarrörelsens<br />
egen erfarenhetsbank är viktig i den framtida fackliga kampen<br />
oavsett den politiska situation som kan komma att råda.</p>
<p>Arbetslivsforskning</p>
<p>Forskningen i arbetslivsfrågor berörs endast ytligt i propositionen. Arbetsmarknadsministern<br />
hänvisar i förbigående till arbetsmedicinska institutet<br />
och centrum för arbetslivsfrågor, ett forskningsinstitut, som tillkom<br />
i anslutning till riksdagsbeslutet om den s. k. medbestämmandelagen.</p>
<p>Båda dessa forskningsinstitutioner bedriver en traditionell forskning där<br />
kapitalets vinstintressen med åtföljande värderingar blir utslagsgivande. Propositionen<br />
berör inte med ett ord vilka ojämlika resurser kapitalisterna och<br />
lönearbetarna har när det gäller forskningen i bl. a. arbetslivsfrågor.</p>
<p>Genom Personaladministrativa rådet har Svenska arbetsgivareföreningen<br />
kunnat sätta storkapitalets intressen i centrum för arbetslivsforskningen,<br />
även om många företrädesvis yngre obundna forskare under senare år tagit<br />
upp projekt utgående från arbetarklassens intressen. De fackliga organisationerna<br />
har gjort många egna värdefulla insatser och utredningar.</p>
<p>Genom sin kraftigt utbyggda tekniska avdelning har SAF generaliserat<br />
forskningserfarenheterna om nya samarbetsformer, ny arbetsorganisation<br />
och nya ledningsprinciper i företagen på ett sådant sätt, att SAF utarbetat</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="text-align:right;">modeller, som garanterar att kapitalets företrädare leder på ett nytt och<br />
smidigare sätt för att öka effektiviteten och utsugningen av lönearbetarna.</p>
<p>Vilken vikt kapitalets företrädare tillmäter arbetslivsforskningen märks<br />
först när arbetslivsforskare valt kontroversiella ämnen som makt och inflytande<br />
för de anställda. Många kommer inte ens in på arbetsplatserna,<br />
och en del har fått sina rapporter hemligstämplade.</p>
<p>Enligt en nyligen gjord enkät framgår att av 173 forskare som svarat<br />
på enkäten har 24 procent över huvud taget inte blivit insläppta på arbetsplatserna.<br />
22 procent har inte fått tillgång till begärda uppgifter, 12 procent<br />
har fått sina rapporter censurerade och 11 procent fick sina rapporter<br />
hemligstämplade. Över hälften av dessa svårigheter inträffade under åren<br />
1975-1976, då löftena om "arbetslivets förnyelse” i samverkan var som<br />
mest intensiva. Dessa siffror framkom vid ett möte i maj, vilket handlade<br />
om samhällsforskningen och arbetslivet.</p>
<p>SAF och andra arbetsköparorganisationer har alltid haft klart för sig vilken<br />
betydelse arbetslivsforskningen har för kapitalet och hur viktigt det är att<br />
från arbetsplatserna utestänga forskare som går in på maktfrågorna. Denna<br />
insikt har alltid präglat också de borgerliga partiernas syn på arbetslivsforskningen,<br />
medan socialdemokratins ledning alltför länge blundat för denna<br />
forsknings betydelse för att börja rubba maktrelationerna i arbetslivet.</p>
<p>Ny insikt</p>
<p>Först nu då kapitalet skaffat sig en ökad dominans på detta område tränger<br />
sig ett nytänkande fram inom snabbt växande delar av arbetarrörelsen. "Den<br />
som styr forskningen styr framtiden”, sade LO:s orförande Gunnar Nilsson<br />
i en intervju efter 1976 års LO-kongress.</p>
<p>Den avgörande styrningen mot framtiden ligger i äganderätten, men Gunnar<br />
Nilsson har rätt i att den som styr forskningen har ett övertag i kampen<br />
om makten. Denna insikt präglar nu alltmer den fackliga debatten. Kraven<br />
växer på en partsinriktad forskning och kontroll i arbetarklassens tjänst,<br />
som motpol till kapitalets väldiga forskningsresurser i olika institutioner.</p>
<p>Fackligt arbetsmiljö- och kontrollinstitut</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna ser denna utveckling som mycket glädjande<br />
och som ett bevis på riktigheten i det krav som medlemmar av vårt<br />
parti rest såväl inom fackföreningar som i riksdagen om inrättande av ett<br />
fackligt arbetsmiljöinstitut med forskare, läkare, skyddsinspektörer, skyddsingenjöreroch<br />
andra tekniker samt dataexperter och annan expertis, vilken utgår<br />
från arbetarklassens värderingar i sitt arbete.</p>
<p>En snabbt växande opinion inom den fackliga rörelsen begär inrättande<br />
av ett sådant institut. För detta uttalade sig exempelvis målar- och elekt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>rikerförbundens kongresser. Motioner om detta har väckts på en rad fackliga<br />
förbundskongresser.</p>
<p>Enligt vår mening är ett sådant institut nödvändigt som en bas för bl. a.:</p>
<p>o utarbetande av alternativa modeller till arbetsorganisation i ställer för de<br />
s. k. självstyrande grupperna som växer fram under kapitalets ledning,<br />
O att facket skall kunna ge arbetsmiljöutbildningen ett självständigt innehåll,<br />
O fackets obundna forskning om arbetsmiljörisker i den fysiska miljön och<br />
för att motverka den ständigt stegrade arbetshetsen och utslagningen,<br />
O en nödvändig facklig diskussion och forskning om alternativ produktion<br />
och förädling i stället för fortsatt rovdrift av våra naturtillgångar,</p>
<p>O fackets kontroll av arbetsmiljöns utveckling.</p>
<p>Tillsammans med de fackliga arbetsmiljöstudier och förslag vi framlägger i<br />
det sammanhanget skulle ett fackligt arbetsmiljö- och kontrollinstitut bli en<br />
mäktig bas för de anställdas och de fackliga organisationernas kamp för bättre<br />
arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning.</p>
<p>Obotfärdigt förhinder</p>
<p>Mot kravet på ett sådant institut reses ständigt invändningar att experterna<br />
är för få och att man inte skall "splittra resurserna". Det är inget annat<br />
än den obotfärdiges förhinder.</p>
<p>Visst är experterna på många områden för få, men just därför bör de<br />
främst sättas in där de mest behövs. Varför skall de främst sättas in i organ<br />
som främst företräder storfinansens intressen? Många forskare och experter<br />
har ingen högre önskan än att ställa sina kunskaper i arbetarklassens och<br />
fackets tjänst. Det är ju där "de begränsade resurserna" främst kommer<br />
arbetare och tjänstemän till godo.</p>
<p>Resurserna måste fördelas på det sätt vänsterpartiet kommunisterna förespråkar,<br />
om arbetslivsforskningen åtminstone i ökad del skall få en inriktning<br />
som främst gagnar de anställdas i stället för kapitalets intressen.</p>
<p>Tillträde till arbetsplatserna</p>
<p>Avgörande demokratiska rättigheter gör ännu halt vid ingången till fabriksportarna<br />
och andra arbetsplatser. Arbetsköparna kan t. o. m. neka fackföreningarnas<br />
förtroendemän, experter och andra att komma in på arbetsplatserna.</p>
<p>Det behövs inga ytterligare utredningar för att slå fast en så självklar<br />
rätt som att fackliga förtroendemän och experter liksom arbetslivsforskare<br />
utanför fackföreningsrörelsen skall ha tillträde till arbetsplatserna. De anställda<br />
skall också ha en självklar rätt att kalla vem de vill till hjälp för<br />
att förbättra sina arbetsvillkor. Det finns ju ingen som kan hindra arbetsköparna<br />
att bjuda in vem de vill till arbetsplatsen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1976/77:889 föreslagit att<br />
riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lagstiftning, i syfte att garantera<br />
de forskare som de arbetande och deras fackliga organisationer önskar<br />
engagera för forskningsarbete tillträde till arbetsplatserna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Minderåriga</p>
<p style="margin-left:3px;">Bestämmelser om minderårigas arbete har länge utgjort en viktig del av<br />
arbetarskyddslagstiftningen. Men alltför många undantag har dock kunnat<br />
göras från de huvudregler som förelegat.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vänsterpartiet kommunisterna anser att dessa bestämmelser i fortsättningen<br />
verkligen måste vara en viktig del av arbetsmiljölagstiftningen. Den<br />
får till sin funktion inte bli underlag till en marknad för utnyttjande av<br />
minderårig arbetskraft. Regeringens proposition och Per Ahlmarks uttalanden<br />
öppnar i verkligheten möjligheten för barnarbete. Detta i namn av att lagstiftningen<br />
måste göras smidigare och mer lättöverskådlig. Samtidigt användes<br />
argument som att arbetsmiljölagstiftningen inte får utformas så, att<br />
den försvårar för minderåriga att komma in i arbetslivet eller att kunna<br />
sätta sig in i arbetet.</p>
<p style="margin-left:3px;">I verkligheten ligger det en andemening som skall underlätta för arbetsköparna<br />
att använda sig av yngre arbetskraft. Detta vill vpk förhindra och<br />
motarbeta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utbildning och introduktion</p>
<p style="margin-left:3px;">En viktig faktor närdet gäller inträde till arbetslivet, vare sigdet rör sig om feriearbete<br />
eller yrkesutbildning, är att utbildning och introduktion<br />
ges innan de minderåriga sätts i arbete. En sådan utbildning måste inriktas<br />
främst på de faror som hotar inom respektive arbete, på så sätt att de ej<br />
får arbeta ensamma utan att först ha genomgått en kortare utbildning om<br />
den arbetsmiljö de skall verka i. Samtidigt behövs också en introduktion<br />
i arbetsförloppet, så att grundkunskaper erhålles för att därigenom motverka<br />
olycksfallsrisker.</p>
<p style="margin-left:3px;">Lämpligt är att den fackliga organisationen tillsammans med skyddsombuden<br />
genomarbetar en utbildnings- och introduktionsplan för respektive<br />
arbete samt att de bedriver eller är ansvariga för denna undervisning och<br />
introduktion. Detta skall givetvis ske på betald arbetstid, i syfte att stärka<br />
den minderåriges kunskaper om arbetsmiljöfarorna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Farligt arbete</p>
<p style="margin-left:3px;">1 den ännu gällande arbetarskyddslagens 24 § föreskrivs förbud mot användande<br />
av den som ej fyllt 15 år till hantverks- eller industriellt arbete,<br />
byggnadsarbete, arbete i gruvor, stenbrott, skogsavverkning eller transport</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">av personer eller gods liksom hotell- och restaurangarbete. Arbetarskyddsstyrelsen<br />
kan bevilja undantag från denna huvudregel.</p>
<p>Arbetsmarknadsministern avfärdar i sina motiveringar dessa förbud med<br />
att de är komplicerade och svåröverskådliga. Dessa skäl kan inte få vara<br />
tillräckliga för att släppa förbuden, utan i stället måste insatser till för att<br />
följa upp dessa så att efterlevnaden blir tillfredsställande. Skäl som svåröverskådlighet<br />
får inte ge möjlighet till att farligt eller tungt arbete kan<br />
åläggas den minderårige.</p>
<p>Vpk anser att dessa regler bör finnas kvar för att därigenom ge tyngd<br />
åt bedömningar som skall utestänga minderåriga som ej fyllt 16 år från<br />
dessa och liknande arbeten. Lagstiftningen måste vara tydlig för att skydda<br />
minderåriga mot den exploatering som de utsätts för.</p>
<p style="text-align:right;">Skiftarbete</p>
<p>Vpk vill även föra skiftarbete till kretsen av farliga arbeten. Många utredningar<br />
visar på skiftarbetets faror och skadeverkningar. Både fysiska och<br />
psykiska skador har påvisats i stor utsträckning. Skiftarbetet bör - som redovisas<br />
på annan plats i motionen - i mesta möjliga utsträckning stoppas.<br />
Detta gäller i allra högsta grad för dem som inte fyllt 16 år. Vpk föreslår<br />
därför att lagstiftningen helt förbjuder användandet av dem som inte fyllt<br />
16 år till skiftarbete och för övriga minderåriga endast då särskilda skäl<br />
föreligger.</p>
<p style="text-align:right;">Arbetstiden</p>
<p>I lagförslaget har i viss mån arbetstiden skärpts i vad gäller de minderåriga.<br />
De tidigare bestämmelserna om arbete 10 timmar per dygn eller 54 timmar<br />
per vecka har reducerats till 9 respektive 45 timmar. Detta ställer vi oss<br />
bakom.</p>
<p>Men vad som samtidigt skett är att regeln slopats om att de som inte<br />
fyllt 16 år inte får användas i arbete mellan kl. 19.00 och 22.00. Vi föreslår<br />
- i överensstämmelse med vad som sagts beträffande skiftarbete - att de<br />
som inte fyllt 16 år inte får användas i arbete mellan kl. 19.00 och 07.00.<br />
Något undantag från detta skall ej godkännas.</p>
<p style="text-align:right;">Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen</p>
<p>I konsekvens med att arbetsmiljölagen måste ses som ett skydd för lönearbetarnas<br />
intressen bör de anställdas representanter i arbetarskyddsstyrelsen<br />
och yrkesinspektionsnämnderna ges ett avgörande inflytande. Vpk<br />
anser därför att de anställdas representanter där bör ges vetorätt.</p>
<p style="text-align:right;">Tillsynen över de mindre arbetsplatserna skall numera skötas av kommunerna.<br />
Omfattningen och kvaliteten på denna verksamhet har kommit</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>att bli beroende av lokala variationer i intresset för denna verksamhet och<br />
vilka resurser olika kommuner har ansett sig kunna avsätta för tillsynen.<br />
Det är ofta de små arbetsplatserna som har de största arbetsmiljöbristerna,<br />
därför måste tillsynen där göras effektiv. Hittills har den inte varit det och<br />
det finns inte ute i kommunerna några planer på utbyggnad av verksamheten,<br />
vilka gör att man inom överskådlig tid kan förvänta sig att<br />
den blir tillfredsställande. Därför bör även tillsynen av de mindre arbetsplatserna<br />
läggas under yrkesinspektionen, som i samband därmed måste<br />
tillföras avsevärda förstärkningar.</p>
<p>Genom yrkesskador och -sjukdomar, trafikolyckor m. m. ökar antalet handikappade<br />
ständigt i samhället. Många av dem återkommer i arbetslivet<br />
på ett eller annat sätt, och ännu många fler måste beredas möjlighet att<br />
göra det. För att bevaka dessa gruppers speciella problem anser vpk att<br />
handikapporganisationerna bör ges representation i arbetarskyddsstyrelsen<br />
och yrkesinspektionsnämnderna.</p>
<p>Sanktioner</p>
<p>Sanktionsbestämmelserna i den föreslagna lagen riktas endast mot arbetsköparen<br />
eller hans företrädare, såsom fysiska personer. Givetvis skall<br />
detta fortfarande vara en grund för sanktionsbestämmelserna, men samtidigt<br />
bör också straffavgifter i form av böter införas. Det är inte så verkningsfullt<br />
att kraftigt höja skadeståndet för fysiska personer som att skapa straff för<br />
en juridisk person - företaget - så att det inte kan vara ekonomiskt lönsamt<br />
att bryta mot lagens regler.</p>
<p>I den nuvarande lagstiftningens tillämpning har i alltför hög grad undvikits<br />
att använda de straffsanktioner som stått till buds. Arbetsköpare som försummar<br />
arbetsmiljön av ekonomiska skäl - och det lär vara flertalet - har<br />
inte ålagts straff i syfte att de skall följa lagens regler.</p>
<p>Det är därför nödvändigt att en ny sanktionsbestämmelse införes, så att<br />
det inte på något sätt kan vara ekonomiskt lönsamt för företag eller andra<br />
att bryta mot lagen. Det skall inte gå att köpa sig bort från arbetsmiljöåtgärder<br />
med att chansa på att straff inte kommer att utdömas eller att det kommer<br />
att bli så ringa att det ändå ekonomiskt kan vara lönande. Därför bör straffet<br />
för juridisk person ställas så högt att det avhåller från underlåtenhet, samtidigt<br />
som skyddsombuden ges maktbefogenheter. Till dessa straffavgifter bör givetvis<br />
kopplas ansvaret för de fysiska personerna. Här måste en bättre uppföljning<br />
och mer konsekvent tillämpning ske, och samtidigt som straff utdöms<br />
för juridisk person måste även straff för den fysiska personens underlåtenhet<br />
utdömas. Straffet kan exempelvis utgöras av förverkande av<br />
egendom eller dess värde för de företag som använder anordning eller ämne<br />
i strid mot lagen eller ålagt förbud.</p>
<p>Sanktionsbestämmelserna mot skyddsombud, arbetstagarledamot av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>skyddskommitté eller facklig organisation enligt 8 kap. 3 § är inte enligt<br />
vår mening acceptabla.</p>
<p>Frågan om en bra arbetsmiljö är en fråga om kamp mot de intressen<br />
som tjänar på att hålla ner kostnader för arbetsmiljöförbättringar eller underlåter<br />
att vidta sådana åtgärder att fara för arbetares liv och hälsa undanröjes.</p>
<p>Mot dessa intressen måste skyddsombuden, skyddskommittéledamöter<br />
från arbetstagarsidan och den fackliga organisationen kämpa, kämpa för<br />
sina arbetskamraters och fackliga medlemmars hälsa. Det är därför fel att<br />
de skall kunna ådömas skadestånd. Detta oavsett om arbetsköpare anser<br />
sig ha blivit ekonomiskt lidande eller ej.</p>
<p>När det gäller arbetsmiljöfrågor skall aldrig facklig organisation eller av<br />
denna utsedd företrädare kunna åläggas straffansvar. Vpk föreslår därför<br />
att motsvarande paragrafer förändras i enlighet härmed.</p>
<p>Företagshälsovården</p>
<p>SAF, LO och PTK slöt 1976 ett avtal om företagshälsovården, vilket<br />
innebär en väsentlig förstärkning av de anställdas inflytande över företagshälsovården,<br />
men ekonomiskt är denna fortfarande beroende av och underställd<br />
företagsledningen. Detta förhållande är ägnat att bibehålla de utbredda<br />
tvivlen på företagshälsovårdens opartiskhet och innebär privatkapitalets<br />
fortsatta kontroll över en viktig hälsosektor, vilket strider mot principen<br />
om samhällets (landstingens) ansvar för hälso- och sjukvården. Varje<br />
tendens till ökad privatisering av sjukvården innebär ett hot mot dess integritet<br />
och tillgänglighet för de utslagna, minst bemedlade och mest sjukdomsdrabbade.<br />
Det som inte kunde uppnås avtalsvägen bör nu lagstiftas<br />
om. Lämpligen ändras direktiven till "utredningen om företagshälsovård<br />
och yrkesmedicinsk verksamhet", så att utredningen får i uppdrag att lägga<br />
fram ett lagförslag som innebär att företagshälsovården frikopplas från arbetsköparmakt<br />
och i stället överförs till organ, där de arbetande har majoritet<br />
och bestämmer om de ekonomiska resurserna, samt att den samordnas<br />
med landstingens övriga hälso- och sjukvård.</p>
<p>Vi upprepar vårt krav att målsättningen bör vara att alla anställda skall<br />
omfattas av företagshälsovård 1985 och att utbildningsresurserna förde olika<br />
personalkategorierna inom företagshälsovården dimensioneras därefter. Med<br />
ett förtydligande till direktiven för utredningen om företagshälsovård och<br />
yrkesmedicinsk verksamhet kan detta lätt inkluderas i de tidigare givna<br />
direktiven. Obligatorisk företagshälsovård bör skrivas in som målsättning i arbetsmiljölagen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Arbetsmiljön inom försvaret</p>
<p>Arbetsmiljön bör under fredstid kunna tillämpas utan några särregler inom<br />
försvarets område. Vad beträffar förhållandena under krig eller beredskapstillstånd<br />
kommer det då, som föredragande statsrådet själv påpekar, att göras<br />
så många avsteg från normala förhållanden på alla samhällsområden att<br />
det är onödigt att tynga lagstiftningen med detta. Det resonemanget kan<br />
således lämnas utanför vad som här diskuteras.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna ansluter sig helt och oreserverat till den<br />
uppfattning som TCO:s representant i utredningen och TCO i remissvaret<br />
har intagit. Det är särskilt viktigt att yrkesinspektionen får möjlighet att<br />
arbeta på samma villkor inom försvaret som inom andra samhällssektorer.<br />
En annan viktig fråga är den inskränkning i skyddsombuds rätt att avbryta<br />
verksamhet som anses farlig. Några sådana inskränkningar kan inte godtas.<br />
De argument som bl. a. ÖB anför är välkända av alla försvarsanställda sedan<br />
tidigare diskussioner som rört arbetsförhållanden, t. ex. arbetarskyddslagens<br />
tillämpning.</p>
<p>Vad beträffar de värnpliktiga är det ett viktigt krav att de, när nu arbetsmiljölagen<br />
skall gälla för dem, får möjlighet att själva kontrollera tilllämpningen.<br />
Argumentet att tillräcklig kunskap och överblick skulle saknas<br />
är lika dåligt här som när det gäller de anställdas skyddsombud. De värnpliktiga<br />
skyddsassistenterna bör få samma ställning som skyddsombuden<br />
har inom arbetslivet i övrigt.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med stöd av det anförda föreslås</p>
<p style="margin-left:56px;">att riksdagen beslutar</p>
<p style="margin-left:56px;">1. att arbetsmiljölagen skall leda till en riskfri fysisk arbetsmiljö<br />
utan arbetshets och utslagning och att 2 kap. 1 S ändras enligt<br />
Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:56px;">2. att alla arbetare skall ha tillgång till företagshälsovård och att<br />
2 kap. 2 § får ett tillägg enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:56px;">3. att arbetsmiljölagen stadgar att ämne som misstänks vara hälsooch<br />
miljöfarligt inte får användas, att cancerframkallande ämnen<br />
skall förbjudas och att gränsvärden skall skydda hälsan<br />
under ett helt liv och att 2 kap. 6 i; ändras enligt Bilaga till<br />
denna motion,</p>
<p style="margin-left:56px;">4. att arbetsmiljölagen skall tillerkänna lönearbetarna maktbefogenheter<br />
för att åstadkomma en sund och säker arbetsmiljö<br />
och att 3 kap. 1 S ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:56px;">5. att arbetares rätt att avbryta arbete utvidgas och att den lokala<br />
fackliga organisationen är den enda instans som kan pröva<br />
åtgärden samt att 3 kap. 4 Ii ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:19px;">6. atl ämne skall bevisas ofarligt innan det får användas i arbetslivet<br />
och att 3 kap. 9 8 ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">7. att pausernas längd, antal och förläggning avgörs av den lokala<br />
fackliga organisationen, om inte förhandlingar ger resultat och<br />
att 4 kap. 3 8 ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">8. att skiftarbete och nattarbete endast får förekomma när produktionsteknik,<br />
säkerhetsskäl och allmänhetens behov av service<br />
påkallar detta och att 4 kap. 5 8 ändras enligt Bilaga till<br />
denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">9. att veckovilan skall vara 48 timmar och att 4 kap. 6 8 ändras<br />
enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">10. att nattvilan för minderåriga som ej fyllt 16 år skall vara mellan<br />
19 och 7 och att 5 kap. 5 8 ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">11. att det lokala skyddsarbetet skall organiseras genom förhandlingar,<br />
att arbetarparten skall ha strejkrätt och att 6 kap. 1 8<br />
ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">12. att skyddsombud, ledamot i skyddskommitté och huvudskyddsombud<br />
kan utses från arbetarorganisation, som inte är<br />
bunden av kollektivavtal, enligt vad som föreslås i 6 kap. 2,<br />
3 och 8 88 enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">13. att utbildningen av skyddsombud tillkommer den fackliga organisationen,<br />
att arbetsköparna bekostar utbildningen och att<br />
6 kap. 4 8 ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">14. att fackliga förtroendemän och fackliga experter har fritt tillträde<br />
till arbetsplatsen och att en ny lagparagraf, 6 kap. 4 aij,<br />
införs enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">15. att skyddsombud har rätt att avbryta allt hälsofarligt arbete<br />
och allt ensamarbete samt att endast lokal facklig organisation<br />
kan pröva skyddsombuds åtgärd och att 6 kap. 7 8 ändras enligt<br />
Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">16. att lokal fackförening tillerkänns vetorätt i arbetsmiljöfrågor<br />
i vad avser ackords- och prestationsarbete, personalstyrkornas<br />
storlek, avbytare, reservstyrkor, tidmätningar, rationaliseringar,<br />
produktionsuppläggningar, avskedanden samt vid byggnadslov<br />
och att därför en ny paragraf, 6 kap. 7 a 8, införs enligt Bilaga<br />
till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">17. att skyddskommitté skall vara forum för förhandlingar mellan<br />
parterna och att arbetarparten kan vidta strejk i arbetsmiljöfrågor<br />
samt att 6 kap. 9 8 ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:19px;">18. att yrkesinspektionen skall vara huvudman även för den kommunala<br />
tillsynen och att 7 kap. 2 8 utgår,</p>
<p style="margin-left:19px;">19. att tystnadsplikten för skyddsombud och fackets förtroende</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p style="margin-left:19px;">valda skall avgöras av fackföreningens medlemmar och att 7<br />
kap. 13 S ändras enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:22px;">20. att straffbestämmelserna i lagen inte gäller facklig organisation<br />
eller dess företrädare och att en ny paragraf, 8 kap. 5 införs<br />
enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:22px;">21. att tillsynsmyndighet ej kan förhindra lokal facklig organisations<br />
och skyddsombuds rätt att utnyttja strejkrätt, vetorätt<br />
och rätten att avbryta arbete och att 9 kap. 5 $ får ett tillägg<br />
enligt Bilaga till denna motion,</p>
<p style="margin-left:22px;">22. att beträffande arbetsmiljön inom försvaret</p>
<p style="margin-left:22px;">a) arbetsmiljölagen i fredstid skall gälla inom hela försvaret<br />
utan inskränkningar,</p>
<p style="margin-left:22px;">b) inga inskränkningar i skyddsombudets rättigheter får förekomma<br />
inom försvaret,</p>
<p style="margin-left:22px;">c) de värnpliktiga skyddsassistenterna får skyddsombuds status,</p>
<p style="margin-left:22px;">23. att hos regeringen hemställa om att berörd myndighet åläggs</p>
<p style="margin-left:22px;">a) att utöka antalet ämnen i hygieniska gränsvärdeslistan från<br />
ca 120 ämnen till ca 500,</p>
<p style="margin-left:22px;">b) att redovisa den dokumentation som ligger till grund för<br />
fastställandet av varje enskilt gränsvärde,</p>
<p style="margin-left:22px;">c) att genomföra en generell sänkning till högst en fjärdedel<br />
av nu gällande gränsvärden för att minska riskerna och för<br />
att öka den s. k. säkerhetsfaktorn,</p>
<p style="margin-left:22px;">d) att förbjuda import av asbest och asbesthaltiga produkter<br />
och att ge dispenser utomordentligt restriktivt,</p>
<p style="margin-left:22px;">24. att hos regeringen hemställa om att det skall uppdras åt berörd<br />
myndighet att vidta åtgärder för att</p>
<p style="margin-left:22px;">a) dels lokal facklig organisation skall ges möjlighet att utarbeta<br />
arbetsmiljöprogram, som skall vara underlag vid förhandlingar<br />
om åtgärdsprogram, och att detta skall ske på betald arbetstid,<br />
dels studiegrupper bland de anställda kontinuerligt skall kunna<br />
studera och utforska sin egen miljö på betald arbetstid och<br />
dels i övrigt verka för vad motionen anför om planering och<br />
förhandsgranskning,</p>
<p style="margin-left:22px;">b) att fackföreningens experter, som kallas till arbetsplatsen, ges<br />
fritt tillträde och att kostnaderna bestrids av arbetsköparen,</p>
<p style="margin-left:22px;">c) att planeringstiderna förlängs, så att fackföreningen och dess<br />
experter har möjligheter till meningsfull förhandsgranskning,</p>
<p style="margin-left:22px;">25. att hos regeringen hemställa om förslag om kompletteringar<br />
av arbetsmiljölagen i syfte</p>
<p style="margin-left:22px;">a) att regler för vad som skall gälla som farligt arbete för minderåriga<br />
och regler för skiftarbete för minderåriga utformas i<br />
enlighet med vad i motionen anförs,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:20px;">b) att kraftiga straffavgifter och förverkande av egendom eller<br />
dess värde skall utdömas åt företag, som inte följer arbetsmiljölagen<br />
eller förelägganden om förbättringar, och att en bättre<br />
tillämpning av straffbestämmelserna garanteras mot enskild<br />
arbetsköpare eller dess ställföreträdare som försummar arbetsmiljön<br />
i enlighet med vad som anförs i motionen 8 kap. om<br />
ansvar,</p>
<p style="margin-left:20px;">c) att arbetarrepresentanterna i arbetarskyddsstyrelsen och i yrkesinspektionsnämnderna<br />
skall ha vetorätt när beslut uppenbart<br />
strider mot lönearbetarnas intresse,</p>
<p style="margin-left:20px;">d) att representanter för de handikappade skall ingå i arbetarskyddsstyrelsen<br />
och i yrkesinspektionsnämnderna,</p>
<p style="margin-left:20px;">26. att uttala att målsättningen för företagshälsovården är företagshälsovård<br />
för alla senast 1985 och att utredningen "företagshälsovård<br />
och yrkesmedicinsk verksamhet" bör ges tillläggsdirektiv,<br />
i enlighet med vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:20px;">27. att uttala att dygnsmaximeringen bör utgå från att bestämmelserna<br />
om allmän och extra övertid utgår ur arbetstidslagen<br />
och att endast arbete som föranleds av fara för liv och egendom<br />
får bedrivas utöver ordinarie arbetstid samt att hemställa hos<br />
regeringen om förslag till ändringar i arbetstidslagen i enlighet<br />
därmed,</p>
<p style="margin-left:20px;">28. att uttala sitt stöd för inrättandet av fackliga arbetsmiljö- och<br />
kontrollinstitut, i enlighet med vad som anförs i motionen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 31 maj 1977</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>LARS WERNER (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>EIVOR MARKLUND (vpk)<br />
NILS BERNDTSON (vpk)<br />
TOMMY FRANZÉN (vpk)<br />
JÖRN SVENSSON (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>C.-H. HERMANSSON (vpk)</p>
<p>KARIN NORDLANDER (vpk)</p>
<p>KARL HALLGREN (vpk)</p>
<p>LARS-OVE HAGBERG (vpk)<br />
i Borlänge</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>i Malmö</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Förslag till<br />
Arbetsmiljölag</p>
<p>Regeringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p style="text-align:right;">Bilaga</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="text-align:right;">2 kap.</p>
<p>Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande<br />
med hänsyn till arbetets natur<br />
och den sociala och tekniska utvecklingen<br />
i samhället.</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>Motionärernas förslag</p>
<p>1 S</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Arbetsförhållandena skall anpassas<br />
till människans förutsättningar i fysiskt<br />
och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas<br />
att arbetet anordnas så, att arbetstagare<br />
själv kan påverka sin arbetssituation.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Arbetsplatsen skall utformas efter<br />
lönearbetarnas sociala och kulturella<br />
behov, med en god fysisk arbetsmiljö,<br />
mänsklig arbetstakt och omväxlande<br />
arbete. Överordnade målsättningar är<br />
en bra arbetsmiljö, trygghet i anställningen<br />
och arbetstillfredsställelse.<br />
Kraven på effektivitet och produktivitet<br />
underordnas dessa målsättningar.</p>
<p>Arbetsförhållandena skall anpassas<br />
efter människans förutsättningar. Arbetshets<br />
och utslagning och den ständiga<br />
sänkningen av lönearbetarnas produktiva<br />
ålder stoppas, sjukskrivning<br />
och förtidspensioneringar nedbringas<br />
radikalt samt att arbetshandikappade<br />
bereds i ökad omfattning plats i produktion<br />
och arbetsliv.</p>
<p style="margin-left:158px;">Arbetsmiljöns beskaffenhet avgörs<br />
av maktförhållandena i samhället. Lönearbetarna<br />
skall därför påverka arbetsmiljöns<br />
utformning och sin arbetssituation<br />
genom fackliga maktbefogenheter.</p>
<p style="margin-left:129px;">2 kap. 2 5</p>
<p>Arbete skall i samhället.</p>
<p style="margin-left:158px;">Arbetare skall ha tillgång till företagshälsovård<br />
som under facklig kontroll<br />
bedrivs av landstingskommun eller<br />
kommun som inte hör till landstingskommun.</p>
<p>6 5</p>
<p>Amne sorn kan misstänkas föranleda<br />
ohälsa eller olycksfall får inte användas.<br />
Alla ämnen som misstänks<br />
vara cancerframkallande åsätts gränsvärde<br />
0 (noll). De hygieniska gränsvärdena<br />
skall utformas så att de skyddar<br />
mot ohälsa under ett helt liv.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="text-align:right;">2 kap</p>
<p>Amne som katt föranleda ohälsa eller<br />
olycksfall får användas endast under<br />
förhållanden som ger betryggande<br />
säkerhet.</p>
</div>
<div class="block ml_11" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p>
<p style="text-align:right;">3 kap.</p>
<p>Arbetsgivare och arbetstagare skall<br />
samverka för att åstadkomma en god<br />
arbetsmiljö.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Arbetstagare skall<br />
Finnér arbetstagare att arbete innebär<br />
omedelbar och allvarlig fara för liv<br />
eller hälsa, skall han snarast underrätta<br />
företrädare för arbetsgivaren eller<br />
skyddsombud. För skada till följd av<br />
att arbetstagaren underlåter att utföra<br />
arbetet i avvaktan på besked om det<br />
skall fortsättas är han fri från ersättningsskyldighet.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">3 kap.</p>
<p>Den sorn tillverkar, importerar eller<br />
överlåter ämne, som kan föranleda<br />
ohälsa eller olycksfall, skall vidtaga de<br />
åtgärder som behövs för att hindra eller<br />
motverka att ämnet vid avsedd användning<br />
innebär risk från skyddssynpunkt.<br />
När ämnet avlämnas för att<br />
tagas i bruk skall de anvisningar<br />
medfölja som behövs för hanteringen.<br />
Ämnet eller förpackning, kärl eller<br />
liknande, vari det förvaras, skall<br />
vara tydligt märkt med uppgifter av<br />
betydelse för att förebygga ohälsa<br />
och olycksfall.</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>Motionärernas förslag<br />
1 S</p>
<p>För att åstadkomma en sund och säker<br />
arbetsmiljö skall maktbefogenheter<br />
tillförsäkras de anställda och deras<br />
organisationer.</p>
<p>och olycksfall.</p>
<p>Innebär visst arbete fara för de anställdas<br />
hälsa kan anställd avbryta arbetet<br />
och kräva rättelse hos arbetsköparen;<br />
kan icke rättelse ske genom<br />
hänvändelse till arbetsköparen kan<br />
anställd och skyddsombud avbiyta arbetet<br />
tills rättelse skett.</p>
<p>Den anställdes och skyddsombudets<br />
fackliga organisation skall ensam pröva<br />
det berättigade ian avbryta arbetet.</p>
<p>För skada till följd av att arbetet icke<br />
utförts i avvaktan på rättelse från arbetsköparen<br />
är den anställde och<br />
skyddsombudet fria från ersättningsskyldighet.</p>
<p>9$</p>
<p>Det åligger tillverkaren till ämne att<br />
framta adekvata data för att visa olika<br />
substansers förväntade hälso- och miljöeffekt<br />
och påvisa ämnets ofarlighet<br />
innan det får införas i arbetslivet. Den<br />
som tillverkar, importerar eller överlåter<br />
ämne skall innan produktion och<br />
användning informera berörd myndighet.<br />
Informationen skal! avse ämnets<br />
kemiska egenskaper, tillverknings- och<br />
förbrukningskvantitet, användningsområde,<br />
antal berörda arbetare samt<br />
resultat av utförda försök där hälsooch<br />
miljöeffekter undersökts. Undersökningen<br />
av ämnets hälso- och miljöeffekter<br />
skall testas avseende biologiska<br />
effekter. När ämnet avlämnas för<br />
att tagas i bruk skall de anvisningar</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p style="margin-left:6px;">3 kap. 4 >;</p>
</div>
<div class="block ml_16" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:136px;">4 kap.</p>
<p style="margin-left:12px;">Arbete skall </p>
<p style="margin-left:12px;">I den </p>
<p style="margin-left:12px;">Pauser inräknas </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:136px;">4 kap.</p>
<p style="margin-left:12px;">Arbetstagare skall </p>
<p>Avvikelse från första stycket får<br />
göras, om vissi arbete med hänsyn lill<br />
sin natur, allmänhetens behov eller<br />
annan särskild omständighet mäste<br />
fortgå även nattetid eller annars bedrivas<br />
före klockan 5 eller efter klockan</p>
<p>24.</p>
<p style="margin-left:136px;">4 kap.</p>
<p>Arbetstagare skall beredas minst<br />
trettiosex timmars sammanhängande<br />
ledighet under varje period om sju<br />
dagar. Sådan veckovila skall såvitt<br />
möjligt förläggas till veckoslut.</p>
<p>Undantag från första stycket får<br />
göras tillfälligtvis, om det föranledes<br />
av särskilt förhållande sorn ej har kunnat<br />
förutses.</p>
<p style="margin-left:136px;">5 kap.</p>
<p style="margin-left:12px;">Minderårig får </p>
<p style="margin-left:12px;">Minderårig arbetstagare </p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Motionärernas förslag</p>
<p style="margin-left:3px;">medfölja som behövs för hanteringen.<br />
Ämnet eller förpackning, kärl eller<br />
liknande, vari det förvaras, skall<br />
vara tydligt märkt med uppgifter av<br />
betydelse för att förebygga ohälsa<br />
och olycksfall.</p>
<p style="margin-left:3px;">3«</p>
<p style="margin-left:3px;"> utöver raster.</p>
<p style="margin-left:3px;">-- omständigheterna medger.</p>
<p style="margin-left:3px;"> i arbetstiden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Om förhandlingar om pausers<br />
längd, antal och förläggning ej kommer<br />
till överenskommelse, gäller arbetarpartens<br />
ställningstagande. Detta<br />
ställningstagande får ej upphävas av<br />
tillsynsmyndighet.</p>
<p style="margin-left:3px;">5 8</p>
<p style="margin-left:3px;"> klockan 5.</p>
<p style="margin-left:3px;">Avvikelse från första stycket får<br />
ske endast när produktionstekniken så<br />
oundgängligen kräver detta av säkerhetsskäl,<br />
allmänhetens behov av service<br />
och när Jära för liv och egendom föreligger.<br />
Loka!facklig organisation har<br />
rätt att stoppa arbete som bedrivs i<br />
strid med denna paragraf.</p>
<p style="margin-left:3px;">6*</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetare skall beredas minst 48<br />
timmars sammanhängande ledighet<br />
under en period om sju dagar. Sådan<br />
veckovila skall såvitt möjligt förläggas<br />
till veckoslut.</p>
<p style="margin-left:3px;">Undantag från första stycket får<br />
göras tillfälligtvis, om det föreligger<br />
Jära för liv eller egendom.</p>
<p style="margin-left:3px;">5 8</p>
<p style="margin-left:3px;"> i veckan.</p>
<p style="margin-left:3px;"> klockan 5.</p>
<p style="margin-left:3px;">Minderårig som icke fyllt 16 år skal!<br />
för nattvila beredas oavbruten ledighet</p>
</div>
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_17" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Tillsynsmyndiget får </p>
<p style="text-align:right;">6 kap</p>
<p>Arbetsgivare och arbetstagare skall<br />
bedriva en på lämpligt sätt organiserad<br />
skyddsverksamhet.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p style="margin-left:11px;">På arbetsställe, </p>
<p>Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation<br />
som är eller<br />
brukar vara bunden av kollektivavtal<br />
i förhållande till arbetsgivaren.<br />
Finns ej sådan organisation, utses<br />
skyddsombud av arbetstagarna.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p style="margin-left:11px;">Finns vid </p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:4px;">Motionärernas förslag</p>
<p style="margin-left:4px;">från arbetet under minst 12 timmar<br />
varje dygn. / ledigheten skall ingå tiden<br />
mellan klockan 19 och 7.<br />
skäl föreligger.</p>
<p style="margin-left:4px;">1 5</p>
<p style="margin-left:4px;">Det lokala skyddsarbetet oiganiseras<br />
genom förhandlingar mellan parterna,<br />
där arbetarparten har maktbefogenheter<br />
till sitt förfogande i form av<br />
strejkrätt och vetorätt.</p>
<p style="margin-left:4px;">2S</p>
<p style="margin-left:4px;"> ersättare utses.</p>
<p style="margin-left:4px;">Skyddsombud utses dels av lokal<br />
facklig organisation som är eller brukar<br />
vara bunden av kollektivavtal i<br />
förhållande till arbetsgivaren och dels<br />
av lokal facklig organisation sorn före träder<br />
minst en femtedel av arbetstagarna<br />
på arbetsstället.</p>
<p style="margin-left:4px;">Fördelningen av skyddsombuden,<br />
då fler än en facklig organisation enligt<br />
andra stycket är berättigade utse<br />
skyddsombud, sker i förhållande till<br />
antalet arbetstagare som respektive<br />
organisation företräder, dock att den<br />
kollektivavtalsslutande organisationen<br />
erhåller minst ett skyddsombud.</p>
<p style="margin-left:4px;">3S</p>
<p style="margin-left:4px;">- skyddsombudens verksamhet.</p>
<p style="margin-left:4px;">Lokal facklig organisation som är<br />
eller brukar vara bunden av kollektivavtal<br />
i förhållande till arbetsgivaren<br />
utser huvudskyddsombud om organisationen<br />
företräder mer än en tredjedel<br />
av arbetstagarna på arbetsstället. I</p>
</div>
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_11" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p style="margin-left:12px;">Skyddsombud företräder </p>
<p style="margin-left:12px;">Skyddsombud skall </p>
<p>Arbetsgivare och arbetstagare svarar<br />
gemensamt för att skyddsombud<br />
får erforderlig utbildning.</p>
<p style="text-align:right;">6 kap.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p>Innebär visst arbete omedelbar och<br />
allvarlig fara för arbetstagares liv eller<br />
hälsa och kan rättelse icke genast uppnås<br />
genom hänvändelse till arbetsgivaren,<br />
kan skyddsombud bestämma att<br />
arbetet skall avbrytas i avvaktan på<br />
ställningstagande av yrkesinspektionen.</p>
<p>Om det är påkallat från skyddssynpunkt<br />
och rättelse icke genast kan upp</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:9px;">Motionärernas förslag</p>
<p>annat fall utses huvudskyddsombudet<br />
av annan lokal facklig organisation<br />
sorn företräder mer än två tredjedelar<br />
av arbetstagarna på arbetsstället.</p>
<p style="margin-left:7px;">Finns ej sådana organisationer som<br />
avses i andra stycket, utses huvudskyddsombuden<br />
av arbetstagarna på<br />
arbetsstället.</p>
<p style="margin-left:7px;">4 5</p>
<p> ombudets område.</p>
<p> i arbetet.</p>
<p style="margin-left:7px;">De anställdas organisationer svarar<br />
för att skyddsombudet får erforderlig<br />
utbildning.</p>
<p>4 a 5</p>
<p style="margin-left:7px;">Fackliga förtroendemän och experter<br />
på alla nivåer inom fackföreningsrörelsen<br />
äger fritt tillträde till arbetsplatserna.<br />
Denna rätt tillkommer även<br />
andra enskilda personer som anställda<br />
och lokal facklig organisation önskar<br />
anlita som biträde i arbetet för att förändra<br />
arbetslivets villkor. Den tillkommer<br />
också forskare som på eget initiativ<br />
vill bedriva forskning i arbetslivsfrågor.</p>
<p style="margin-left:7px;">7 5</p>
<p style="margin-left:7px;">Innebär visst arbete fara för den anställdes<br />
hälsa och kan ej rättelse ske vid<br />
hänvändelse till arbetsköpare, kan<br />
skyddsombud bestämma att arbetet<br />
skall avbiy t as.</p>
<p style="margin-left:7px;">Skyddsombudets lokala fackliga organisation<br />
är den enda instans som<br />
äger rätt att pröva det berättigade i<br />
skyddsombudets åtgärd.</p>
<p style="margin-left:7px;">Om det är påkallat från skyddssynpunkt<br />
och sociala skäl och rättelse icke</p>
</div>
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_15" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p>
<p>nås genom hänvändelse till arbetsgivaren,<br />
kan skyddsombud i avvaktan pä<br />
yrkesinspektionens ställningstagande<br />
avbryta arbete som arbetstagare utför<br />
ensam.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:12px;">Överträdes tillsynsmyndighets<br />
För skada </p>
<p style="text-align:right;">6 kap.</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:4px;">Motionärernas förslag</p>
<p style="margin-left:4px;">genast kan uppnås genom hänvändelse<br />
till arbetsköpare, kan skyddsombud<br />
bestämma att arbete som utförs ensamt<br />
avbryts. Skyddsombudets lokala<br />
fackliga organisation är den enda instans<br />
som äger rätt att pröva det berättigade<br />
i skyddsombudets åtgärd.</p>
<p style="margin-left:4px;">Arbetare som berörs av skyddsombuds<br />
åtgärd, att avbryta arbete, skall<br />
erhålla full lön under tiden arbetet är<br />
stoppat.</p>
<p style="margin-left:4px;"> med förbudet.</p>
<p style="margin-left:4px;">- från ersättningsskyldighet.</p>
<p style="margin-left:4px;">7 a i;</p>
<p style="margin-left:4px;">Om förhandlingar om arbetsmiljön<br />
ej kommit till överenskommelse eller<br />
arbetsköparen i kraft av sitt ägande<br />
beslutar genomföra förändringar eller<br />
vägrar vidta nödvändiga åtgärder för<br />
att förbättra arbetsmiljön, äger den lokala<br />
fackföreningen rätt att förhindra<br />
eller stoppa visst arbete eller åtgärd<br />
genom vetorätt mot arbetsköparens<br />
beslut. Vetorätten gäller följande områden:</p>
<p style="margin-left:4px;">- Rätt att förbjuda ackordsarbete och<br />
andra prestationssystem som utgör en<br />
fara från skyddssynpunkt.</p>
<p style="margin-left:4px;">- Personalstyrkornas storlek, avbytare<br />
och reservstyrkor vid löpandebandsarbete<br />
och liknande processer.</p>
<p style="margin-left:4px;">- Tidmätningar, produktionsuppläggningar<br />
och rationaliseringar.</p>
<p style="margin-left:4px;">- Avskedanden som är påkallade av<br />
arbetsmiljöskäl.</p>
<p style="margin-left:4px;">Därest vid förhandsgranskning av<br />
ny-, om- eller tillbyggnad planlösningarna<br />
ej godkänts av skyddsombudet<br />
och den lokala fackliga organisationen,<br />
skall detta utgöra hinder för medgivande<br />
av byggnadslov.</p>
</div>
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_11" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p>
<p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p>Vid arbetsställe </p>
<p>Företrädare för de anställda utses<br />
bland arbetslagarna av lokal arbetstagarorganisation<br />
som är eller brukar<br />
vara bunden av kollektivavtal i förhållande<br />
till arbetsgivaren. Finns ej<br />
sådan organisation utses företrädare<br />
av arbetstagarna.</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Motionärernas förslag<br />
8 §</p>
<p> av arbetstagarna.</p>
<p>Företrädare för de anställda utses<br />
dels bland arbetstagare av lokal facklig<br />
organisation som är bunden av<br />
kollektivavtal om organisationen företräder<br />
minst en tredjedel av arbetstagarna<br />
på arbetsstället och dels av annan<br />
lokal facklig organisation sorn företräder<br />
två tredjedelar av arbetstagarna<br />
på arbetsstället.</p>
<p>Fördelningen av de anställdas företrädare<br />
då mer än en arbetstagarorganisation<br />
enligt andra stycket är berättigad<br />
utse företrädare sker i förhållande<br />
till antalet arbetstagare som<br />
respektive organisation företräder,<br />
dock att den kollektivavtalsslutande<br />
organisationen erhåller minst en företrädare.<br />
Finns ej sådana organisationer<br />
som sägs i andra stycket utses företrädare<br />
av arbetstagarna.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">6 kap.</p>
<p>Skyddskommitté skall planera och<br />
övervaka skyddsarbetet på arbetsstället.<br />
Den skall noga följa utvecklingen<br />
i frågor som rör skyddet mot ohälsa<br />
och olycksfall samt verka för tillfredsställande<br />
skyddsförhållanden. I<br />
skyddskommitté skall behandlas<br />
frågor om företagshälsovård, frågor<br />
om planering av nya eller ändrade<br />
lokaler, anordningar, arbetsprocesser<br />
och arbetsmetoder liksom av användning<br />
av ämnen som kan föranleda<br />
ohälsa eller olycksfall samt frågor<br />
om upplysning och utbildning<br />
rörande arbetsmiljön.</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>9 §</p>
<p>Skyddskommitté är första instans<br />
för förhandlingar mellan arbetsplatsens<br />
parter i arbetsmiljöfrågor. Tvister<br />
skall förås vidare till ordinarie förhandlingsverksamhet<br />
mellan parterna.<br />
När förhandlingar i arbetsmiljöfrågor<br />
inte leder till överenskommelse äger<br />
arbetarparten rätt att tillgripa strejk.<br />
Skyddskommitté skall planera och<br />
övervaka skyddsarbetet och noga följa<br />
utvecklingen i frågor som rör skyddet<br />
mot ohälsa och olycksfall samt<br />
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden.<br />
I skyddskommitté<br />
skall behandlas frågor om företagshälsovård,<br />
frågor om planering av<br />
nya eller ändrade lokaler, anordningar,<br />
arbetsprocesser och arbetsmeto</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_53" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>41</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag Motionärernas förslag</p>
<p>der liksom av användning av ämnen<br />
som kan föranleda ohälsa eller<br />
olycksfall samt frågor om upplysning<br />
och utbildning rörande arbetsmiljön.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 kap. 2 §<br />
Det åligger kommun att efter samråd<br />
med yrkesinspektionen utse en eller<br />
flera kommunala tillsynsman med<br />
erforderlig kompetens att biträda yrkesinspektionen<br />
vid tillsyn enligt 1 §.</p>
<p>Kommun skall årligen till yrkesinspektionen<br />
lämna redogörelse för den<br />
kommunala tillsynens utövande.</p>
<p>Fullgör kommunal tillsynsman ej<br />
vad som åligger honom och kommer<br />
det genom anmälan av yrkesinspektionen<br />
eller på annat sätt till kommunens<br />
kännedom, skall kommunen vidtaga<br />
åtgärder för att åstadkomma rättelse.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">7 kap.</p>
<p>Den som har tagit befattning med<br />
tillsyn enligt denna lag eller utsetts<br />
till skyddsombud eller ledamot i<br />
skyddskommitté får ej obehörigen<br />
yppa eller utnyttja vad han under<br />
uppdraget eller i tjänsten har erfarit<br />
om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,<br />
affärsförhållande, enskilds personliga<br />
förhållande eller förhållande<br />
av betydelse för landets försvar.</p>
<p>Vad nu sagts skall tillämpas på motsvarande<br />
sätt ifråga om ledamot i styrelsen<br />
för lokal facklig organisation<br />
med avseende på vad denne har erfarit<br />
av skyddsombud eller ledamot i<br />
skyddskommitté som har utsetts av organisationen.</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:3px;">13 §</p>
<p style="margin-left:3px;">Den som tagit befattning med tillsyn<br />
enligt denna lag eller utsetts till<br />
skyddsombud eller ledamot i<br />
skyddskommitté får ej obehörigen,<br />
såvitt ej angår de anställdas arbetsmiljö<br />
och skyddsintressen, yppa eller<br />
utnyttja vad han under uppdraget eller<br />
i tjänsten har erfarit om yrkeshemlighet,<br />
arbetsförfarande, affärsförhållande,<br />
enskilds personliga förhållande<br />
eller förhållande av betydelse<br />
för landets försvar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Skyddsombuds och förtroendemans<br />
mottagande av information i arbetsmiljö-<br />
och skyddsfrågor får Joras vidare<br />
till den fackliga organisationens<br />
medlemmar som äger att besluta om<br />
medlem skall bindas vid sekretess.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1676</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>42</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>Motionärernas förslag</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>8 kap. 5 §</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Vad som sägs om skadestånd och<br />
straffbestämmelser i detta kapitel avser<br />
inte fackliga organisationer eller<br />
dess företrädare.</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Tillsynsmyndighet kan ej ändra på<br />
beslut av skyddsombud eller lokal<br />
facklig organisation i kraft av lagens<br />
stadganden om vetorätt, strejkrätt och<br />
rätten att avbryta arbete.</p>
</div>
<div class="block ml_19"><p>9 kap. 5 §</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Tillsynsmyndighet äger</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">efterrättelse omedelbart.</p>
</div>
<div class="block ml_17" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_4"><p>>TAB 55265 Stockholm 1977</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0EIVOR MARKLUNDvpk2undertecknare0NILS BERNDTSONvpk3undertecknare0TOMMY FRANZÉNvpk4undertecknare0JÖRN SVENSSONvpk5undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk6undertecknare0KARIN NORDLANDERvpk7undertecknare0KARL HALLGRENvpk8undertecknare0LARS-OVE HAGBERGvpk9undertecknareG0021676av herr Werner m. fl.mot_197677__1676.pdf1139849pdfmed anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.https://data.riksdagen.se/fil/A95AF216-9322-40F3-9D22-018DFF82A345