3090781G00216751976/771675motmotMotion 1976/77:1675 av herr Palme m. fl.MotionMotion167501977-05-31 00:00:002014-11-03 20:54:242014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.av herr Palme m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021675/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021675https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021675
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>Mot. 1976/77: 1675</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Motion</p>
<p style="text-align:right;">1976/77:1675</p>
<p style="text-align:right;">av herr Palme m. fl.</p>
<p>med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag<br />
m. m.</p>
<p style="text-align:right;">Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>I motionen konstateras att de riktlinjer som den socialdemokratiska regeringen<br />
angav för arbetsmiljöutredningens arbete och som sedan utvecklats<br />
i en socialdemokratisk partimotion 1976/77:475 i stort sett har fullföljts<br />
i propositionen om ny arbetsmiljölag.</p>
<p>När det gäller lagstiftningen krävs ett ökat inflytande för löntagarna över<br />
arbetarskyddsverkets arbete med föreskrifter om arbetsmiljön, bl. a. för de<br />
psykosociala förhållandena. I fråga om arbetstidens förläggning krävs tillägg<br />
till lagen om dygnsmaximering till 10 timmar per dygn samt en samordning<br />
mellan arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Vidare begärs ett principbeslut<br />
om att regionalt skyddsombud skall ha rätt till ersättning för kostnader<br />
som är förenade med uppdraget. Frågan om ersättning i samband med att<br />
arbetet stoppas på grundval av bestämmelserna i arbetsmiljölagen föreslås<br />
bli lösta i samband med översynen av anställningsskyddslagen.</p>
<p>För att syftet med lagstiftningen skall kunna uppnås krävs en väsentlig<br />
förstärkning av resurserna för de organisationer och myndigheter som har<br />
ansvar för arbetsmiljöarbetet. I motionen begärs en långsiktig plan för utbyggnad<br />
av arbetarskyddsverkets och produktkontrollnämndens resurser.<br />
Vidare begärs ett principbeslut om att den kommunala tillsynen skall föras<br />
över till arbetarskyddsverket. I motionen krävs att riksdagen uttalar sig<br />
för en snabb utbyggnad av företagshälsovården med målet företagshälsovård<br />
åt alla anställda. Vidare hemställs att regeringen snabbt lägger fram förslag<br />
om en förbättring i yrkesskadestatistiken samt att anslaget till information<br />
om arbetsmiljölagen räknas upp.</p>
<p>1. RIKTLINJER FÖR ARBETSMILJÖREFORMEN</p>
<p style="text-align:right;">Under de senaste tio åren har kraven på en bättre arbetsmiljö skärpts.</p>
<p>Vi har fått större kunskaper om arbetslivets risker. Vi har också fått större<br />
kunskaper om möjligheterna att hindra olycksfall och undanröja hälsorisker.<br />
Vi har vidare, som en följd av en allmänt förbättrad materiell standard<br />
och social trygghet, ställt ökade anspråk på arbetslivets kvalitéer. Vi ställer<br />
krav på att arbetet i sig självt skall bidra till ökad välfärd.</p>
<p style="text-align:right;">Därmed har också synen på arbetslivets risker förändrats. Arbetarskyddet<br />
var ursprungligen inriktat på att förebygga olycksfall och vissa klart skönjbara</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>yrkessjukdomar. Detta är alltjämt en ytterst viktig uppgift, men insatserna<br />
har numera vidgats till att omfatta arbetsmiljön i dess helhet. Arbetsplatserna<br />
måste, som framhölls i LO-SAP:s arbetsmiljöprogram från 1969, göras säkra<br />
och riskfria utifrån en mera total hälsosynpunkt. Arbetsmiljön har både<br />
en fysisk och psykisk sida. Arbetsorganisationen, arbetstiderna och arbetets<br />
anpassning till människan är viktiga delar av arbetsmiljön.</p>
<p>Åtgärderna på arbetsmiljöns område har drivits fram av arbetarrörelsen<br />
som ett led i strävan efter trygghet, jämlikhet och välfärd.</p>
<p>1.1 Arbetsmiljö och trygghet</p>
<p>Arbetsmiljön har inte följt med standardstegringen i övrigt i samhället.<br />
En stark utveckling mot ökad mekanisering och arbetsuppdelning, särskilt<br />
inom industrin, har medfört att arbetstempot har drivits upp och att de<br />
psykiska påfrestningarna har ökat. Dessutom har i stegrad omfattning nya<br />
kemiska miljöfaktorer tillkommit. Arbetsmiljön har tillförts nya riskmoment.</p>
<p>Politiken måste inriktas på att motsvara individernas krav på ett tryggare<br />
och riskfriare arbetsliv. Den måste i ökad utsträckning gripa in direkt i<br />
de tekniska, ekonomiska och sociala förhållanden i företagen som ger upphov<br />
till risker för hälsa och välbefinnande och som leder till sjukdom och olycksfall.</p>
<p>1.2 Arbetsmiljö och jämlikhet</p>
<p>Insatserna för att förbättra arbetsmiljön är alltså en fråga om trygghet.<br />
Det är också en fråga om jämlikhet. Dagens arbetsliv karaktäriseras av betydande<br />
skillnader i arbetsmiljö. Många av dem som har otillfredsställande<br />
arbetsmiljö är också sämre ställda när det gäller arbetsförhållanden i övrigt.<br />
Klassamhället lever alltså i hög grad kvar i arbetslivet.</p>
<p>Detta är ett resultat av att flertalet anställda har saknat inflytande över<br />
sin egen arbetsplats och sitt eget företag, medan de som representerar ägarintressena<br />
har bestämt över arbetsplatsernas utformning. Att vidmakthålla<br />
och ge god avkastning på insatt kapital har varit avgörande för valet av<br />
tekniska och ekonomiska lösningar. Effekterna för dem som svarar för arbetsinsatserna<br />
har kommit i andra hand.</p>
<p>En förbättring av arbetsmiljöerna är därför en fråga om jämlikhet i inflytande<br />
över arbetsplatserna. Det är de anställda som bäst känner problemen.<br />
De fackliga organisationerna har dragit upp riktlinjerna för hur inflytandet<br />
i företagen skall byggas upp. Ett förverkligande av dessa riktlinjer innebär<br />
att maktförhållandena i företagen förändras. Utifrån dessa nya maktförhållanden<br />
skall samarbetet mellan arbetstagare och arbetsgivare byggas upp.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1.3 Arbetsmiljö och vällärd</p>
<p>Arbetsmiljön är en fråga om trygghet och jämlikhet - men också om<br />
välfärd. Det har hittills varit vanligt att man i utformningen av produktionsapparat<br />
och arbetsliv tagit stor hänsyn till lätt avläsbara och mätbara<br />
ekonomiska och tekniska faktorer och bortsett från miljö, hälsa och välfärd.</p>
<p>Men allt fler har fått klart för sig att just förhållandena i arbetslivet bestämmer<br />
en stor del av vår tillvaro i övrigt. Det är inte tillräckligt att<br />
åstadkomma en förbättrad materiell standard och förbättrad social service</p>
<p>1 samhället utanför arbetsplatserna. Om missförhållandena och klasskillnader<br />
tillåts leva kvar i arbetslivet färgar detta av sig på tillvaron utanför arbetet,<br />
och välfärden förblir ofärdig.</p>
<p>En förbättring av arbetsmiljön är således en avgörande del i strävandena<br />
att skapa ett välfärdssamhälle. Rätten till arbete, rätten till ett arbete som<br />
inte skadar hälsan och rätten till ett meningsfullt arbete måste utgöra grundvalarna<br />
för dessa strävanden.</p>
<p>2 RISKER I ARBETSMILJÖN</p>
<p>Tack vare de forskningsresultat som kommit fram under de senaste åren<br />
har vi fått en bättre bild av hur arbetsmiljön faktiskt ser ut. I en rapport<br />
till LO-kongressen 1976 lämnas en översikt över riskerna i arbetslivet, som<br />
vi anser vara en viktig del av bakgrunden för statsmakternas beslut om<br />
insatser för att förbättra arbetsmiljön.</p>
<p>2.1 Arbetsolycks/äll</p>
<p>För många näringsgrenar är arbetsolycksfallen klart dominerande, framhålls<br />
det i LO-rapporten. Den största olycksfallsfrekvensen har stuveribranschen.<br />
Andra näringsgrenar med särskilt hög olycksfallsfrekvens är gjuteriindustrin,<br />
slakteri- och charkuteribranschen, skogsbruken, varvs- och<br />
sågverksindustrin. De allra flesta arbetsolycksfallen skulle ofta med mycket<br />
enkla medel ha kunnat förhindras. Det gäller exempelvis halknings-, falloch<br />
klämskador, som är relativt vanliga olycksfall.</p>
<p>2.2 Buller</p>
<p>Det har konstaterats att 50-75 % av anställda som utsatts för buller har<br />
fått hörselskador av varierande omfattning. På grund av teknikens utveckling<br />
blir bearbetningen effektivare, samtidigt som maskinerna arbetar allt hastigare,<br />
vilket har medfört att bullret snarare ökat än minskat ute på arbetsplatserna.<br />
De allt större produktionsenheterna med ofta stora arbetslokaler<br />
medför att buller kan spridas obehindrat och t. o. m. förstärkas. Det<br />
är sedan länge känt att de som under en längre tid arbetat i bullrig miljö</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kan få invalidiserande hörselnedsättningar. På senare år har det blivit klarlagt<br />
att detta är långt ifrån den enda skadeverkning bullret kan förorsaka. Vetenskapliga<br />
undersökningar har bekräftat att buller som ett led i kroppens<br />
stressreaktioner kan förorsaka förändringar i blodkärl och cirkulationsorgan.<br />
Många arbetare upplever även effekter av bullret efter arbetsdagens slut<br />
i form av bl. a. sömnsvårigheter och nervösa besvär.</p>
<p>2.3 Fysisk belastning,</p>
<p>Fortfarande utgör kroppslig påfrestning i arbetet ett stort arbetsmiljöproblem<br />
på grund av att tillräcklig hänsyn inte tagits till människan och hennes<br />
förutsättningar vid planeringen av arbetsplatserna. Rygg-, muskel- och ledbesvär<br />
har visat sig vara de vanligast förekommande hälsobesvären bland<br />
medlemmarna. Visserligen harden tekniska utvecklingen medfört att många<br />
tunga och kroppsligt påfrestande arbeten överförts till maskinerna. Men<br />
den nya produktionstekniken och de nya arbetsmetoderna har tillfört nya<br />
och i vissa avseenden kanske större risker för kroppslig överbelastning och<br />
förslitning. I stora delar av arbetslivet tvingas de anställda att anpassa sig<br />
till en arbetstakt och ett rörelsemönster som är skadliga såväl fysiskt som<br />
psykiskt.</p>
<p>2.4 Kemiska hälsorisker</p>
<p>Förekomsten av kemiska risker ute på arbetsplatserna utgör f. n. ett av<br />
de mer svårbemästrade arbetsmiljöproblemen. Man har beräknat att i vårt<br />
land förekommer i dag mellan 60 000 och 100000 kemiska ämnen och<br />
produkter. Mellan 500 och 1 000 nya produkter släpps varje år ut på marknaden.<br />
Detta medför att arbetstagarna ständigt kommer i kontakt med nya<br />
ämnen och produkter, som i många fall innebär kända eller hittills okända<br />
hälsorisker. Bland registrerade yrkesskador är också hudsjukdomar särskilt<br />
framträdande. Överkänslighetsreaktioner av olika slag har fått ökad omfattning.<br />
Silikosfarligt damm tillhör de mera kända kemiska hälsoriskerna.<br />
Cancerframkallande effekter av olika ämnen har på senare tid alltmer framkommit.</p>
<p>2.5 Psykosociala problem</p>
<p>Synen på vad arbetsmiljön omfattar har vidgats under senare år. Ett uttryck<br />
för detta är ett ökat beaktande av arbetsorganisationens betydelse för löneformens<br />
inverkan på förekomsten av psykisk påfrestning och stress i arbete.<br />
Utvecklingen på det företagsdemokratiska området har starkt bidragit<br />
till ökat medvetande om betydelsen av dessa faktorer i arbetsmiljön. Insikten<br />
om att löntagarnas inflytande över arbetsorganisationen är en förutsättning<br />
också för bättre arbetsmiljöförhållanden har vuxit fram. Möjligheten att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>påverka produktionsplaneringen, fördelningen av arbetsuppgifter och bemanning<br />
på arbetsplatsen torde vara en förutsättning för att komma till<br />
rätta med den stressande arbetssituation som många är utsatta för i dag.</p>
<p>3 ALLMÄNT OM FÖRSLAGET TILL NY ARBETSMILJÖLAG</p>
<p>Arbetsmiljöutredningen lade 1976 fram ett samlat förslag till en helt ny<br />
arbetsmiljölagstiftning. Den föreslagna lagen var en ramlag som skall ange<br />
de grundläggande kraven på arbelsmiljöbegreppet. I förslaget har bestämmelser<br />
som infördesvid 1974 års revidering i huvudsak överförts oförändrade<br />
till den nya lagen. I övrigt innebar lagförslaget en helt ny reglering jämfört<br />
med nu gällande lag.</p>
<p>LO och TCO konstaterade i sina remissvar att arbetsmiljöutredningens<br />
förslag i stor utsträckning motsvarade de krav som ställts från de fackliga<br />
organisationerna. De anslöt sig således till lagförslagets grundläggande principer<br />
men ansåg att lagen på vissa viktiga områden borde skärpas och ytterligare<br />
preciseras. LO:s och TCO:s remissvar grundade sig på yttranden från<br />
förbunden samt på arbetsplatsremissen omfattande ca 61 000 LO- och ca<br />
45 000 TCO-medlemmar.</p>
<p>I en socialdemokratisk partimotion till riksdagen angav vi vissa huvudlinjer<br />
för en reformering av lagstiftningen, däribland vikten av en helhetssyn<br />
på arbetsmiljöfrågorna och vikten av de anställdas medverkan vid planering<br />
av arbetsmiljön.</p>
<p>Med tillfredsställelse kan konstateras att de riktlinjer som den socialdemokratiska<br />
regeringen angav för den kommande arbetsmiljölagstiftningen<br />
och som vi sedan utvecklade i vår partimotion i stort sett har fullföljts<br />
i den nu framlagda propositionen. Vi vill i det här sammanhanget understryka<br />
angelägenheten av att dessa riktlinjer fullföljs också i den kommande<br />
reformeringen av arbetsmiljölagstiftningen på sjöfartens område.</p>
<p>3.1 Samverkan om arbetsmiljön</p>
<p>Vi delar den principiella uppfattningen att arbetsmiljöarbetet skall baseras<br />
på samverkan mellan parterna och att arbetsgivarna skall ha huvudansvaret<br />
för att arbetsmiljöförhållandena uppfyller lagens målsättning. Detta huvudansvar<br />
för arbetsgivaren förutsätts dock utgå från ett långtgående inflytande<br />
från arbetstagarnas sida i vad gäller att uppfylla lagstiftningens målsättning.<br />
Hur ansvaret mellan parterna skall fördelas har, förutom i det nya lagförslaget,<br />
även uttryckts i det nyligen träffade centrala avtalet mellan<br />
LO-PTK och SAF angående de lokala reglerna för skyddsarbete och för<br />
företagshälsovården. Dessa innebär bl. a. att arbetstagarna har majoritet i<br />
skyddskommittén.</p>
<p>Vi instämmer således i propositionens principiella ställningstagande, nämligen<br />
att arbetsmiljölagen skall ange de grundläggande rättigheterna för ar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>betstagarnas inflytande över arbetsmiljön men att en detaljreglering av inflytandegraden<br />
där skall undvikas. Den nya medbestämmandelagen ger rätt<br />
för arbetstagarna att på alla nivåer i företagen träffa avtal om inflytande<br />
även på arbetsmiljöns område. I arbetsmiljöfrågor har från fackligt håll en<br />
ökad medbestämmanderätt ansetts vara så angelägen att rätt till självbestämmande<br />
krävts.</p>
<p>3.2 Produktionen skall bära kostnaderna</p>
<p>Ytterligare en grundprincip för arbetsmiljöarbetet, som starkt understrukits<br />
från de fackliga organisationernas sida, är att produktionen skall bära<br />
kostnaderna för detta. Det gäller även kostnaderna för de fackliga insatserna<br />
på arbetsmiljöns område, för facklig utbildning om arbetsmiljön, för skyddsombudens<br />
verksamhet m. m. Förutsättningen för ett effektivt arbetsmiljöarbete<br />
på det lokala planet är att tillräckliga resurser ges för fackliga insatser.</p>
<p>3.3 Förebyggande insatser</p>
<p>Kravet på förebyggande insatser på arbetsmiljöområdet har kraftigt betonats<br />
i de riktlinjer för åtgärder på arbetsmiljöns område som antogs av<br />
LO-kongressen 1976. Enligt lagförslaget skall förhandsbedömning nu ske<br />
av teknisk utrustning, kemiska ämnen och produkter, arbetsprocesser och<br />
arbetsmetoder. Det är på det förebyggande stadiet goda arbetsmiljöförhållanden<br />
skall kunna skapas.</p>
<p>Förhandsbedömningens system med s. k. särskilda föreskrifter förbundna<br />
med direkt straffansvar bör kunna bli ett verkningsfullt instrument för att<br />
åstadkomma förbättringar av arbetsmiljön.</p>
<p>3.4 Ökade resurser</p>
<p>Under 1970-talet har en markant förstärkning skett av arbetarskyddsmyndighetens<br />
resurser. Den nya arbetsmiljölagen förutsätter ytterligare ökade<br />
resurser, om verket skall kunna klara de nya och omfattande uppgifterna.<br />
Det gäller sådana uppgifter som förhandsgranskning av maskiner, ämnen<br />
och processer, utfärdandet av föreskrifter om arbetsmiljöns utformning, utarbetandet<br />
av gränsvärden för kemiska och fysikaliska faktorer, information<br />
och utbildning, inspektion och kontroll. Vad som nu krävs är därför en<br />
flerårsplan för den fortsatta utbyggnaden av verkets resurser.</p>
<p>3.5 Ökat löntagarinflytande</p>
<p>Förslaget om förhandsgranskning innebär en väsentlig utvidgning av arbetarskyddsmyndighetens<br />
befogenheter och ansvar. Även om propositionen<br />
i förhållande till arbetsmiljöutredningen klarare uttrycker vikten av arbets</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tagarpartens inflytande medför den dock inte något ökat inflytande över<br />
myndigheternas arbete i fråga om förhandsbedömning och utarbetande av<br />
föreskrifter. Den grundläggande synen som kommer till uttryck i utredningens<br />
övergripande deklarationer om vikten av arbetarstagarnas inflytande<br />
har inte tillräckligt fullföljts i utformningen av lagen.</p>
<p>Även i vad gäller möjligheterna att från arbetsmiljösynpunkt påverka planeringen<br />
av nya och förändrade arbetsplatser krävs en förstärkning av lagförslaget.</p>
<p>3.6 Effektivare sanktionssystem</p>
<p>Sanktionssystemet har förstärkts genom att de s. k. särskilda föreskrifterna<br />
är förbundna med direkt straffansvar. Denna utbyggnad av sanktionssystemet<br />
kan verka i förebyggande syfte. Men dessa regler bör kompletteras<br />
med straffbestämmelser riktade mot juridiska personer.</p>
<p>Sanktionssystemets utformning är av betydelse för i vilken grad lagen<br />
kan verka förebyggande och pådrivande på insatser på arbetsmiljöns område<br />
och utgöra stöd för skyddsombuden i deras arbete med att förbättra arbetsmiljön.</p>
<p>4 FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRINGAR I ARBETSMILJÖLAGEN M. M.</p>
<p>Med utgångspunkt i de allmänna synpunkter som vi redovisat i det föregående<br />
finner vi det angeläget med en förstärkning på vissa punkter i<br />
arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen. Därutöver kräver vi förändringar<br />
i instruktionen för arbetarskyddsverket. Vi vill samtidigt understryka<br />
att lagens karaktär av ramlag innebär att arbetet med föreskrifterna kommer<br />
att vara av största betydelse för reformens genomförande.</p>
<p>4.1 Kemiska hälsorisker</p>
<p>Kemiska hälsorisker utgör ett alltmer omfattande miljöproblem för stora<br />
delar av svensk arbetsliv. Eftersom källan till en stor del av den yttre miljöns<br />
luftföroreningar finns på arbetsplatserna, kan insatser för att förbättra arbetsmiljön<br />
ofta också få stor betydelse för den yttre miljön.</p>
<p>Samhället måste göra stora insatser för att förbättra den kemiska miljön.<br />
Detta kräver ökade resurser hos arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden,<br />
till vilket vi återkommer längre fram i motionen.</p>
<p>Även på det enskilda företagets nivå måste stora insatser göras för att<br />
bringa den kemiska miljön under kontroll. LO har i sitt remissvar på arbetsmiljöutredningen<br />
krävt att en lista med alla kemiska ämnen och produkter<br />
bör redovisas på arbetsstället. Detta har inte godtagits av regeringen,<br />
som säger att arbetarskyddsstyrelsen skall kunna föreskriva att förteckning<br />
skall föras över tekniska anordningar och farliga ämnen av visst slag. Fö</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>reskrifterna skall ta sikte på "anordningar och ämnen, där särskilda försiktighetsmått<br />
är nödvändiga vid hanteringen och som speciellt bör observeras<br />
vid tillsynen".</p>
<p>Enligt vår uppfattning innebär detta en alltför hård begränsning i möjligheten<br />
att få till stånd en klar och öppen redovisning av arbetsmiljöriskerna.<br />
Vi anser att uttalandet i propositionen bör kompletteras på följande sätt:</p>
<p>Med stöd av bemyndigande i arbetsmiljölagen (3 kap. 13 § första stycket<br />
3) bör kunna föreskrivas att förteckning över tekniska anordningar och farliga<br />
ämnen av visst slag skall föras på arbetsstället. För att förteckningen skall<br />
tjäna sitt ändamål synes det nödvändigt att föreskrifterna härom tar sikte<br />
på anordningar och ämnen, där försiktighetsåtgärder är nödvändiga vid hanteringen<br />
och som skyddsombud och yrkesinspektion bör observera. Det<br />
innebär att såväl farliga ämnen som finns på arbetsplatsen som alla ämnen<br />
som i den yrkesmässiga hanteringen kan medföra hälsorisker skall förtecknas<br />
på arbetsstället. Förteckningen avses inte ersätta märkning och hanteringsanvisningar.</p>
<p>4.2 Arbetets organisation - den psykosociala arbetsmiljön</p>
<p>Begreppet arbetsmiljö har vidgats under senare år, på det sätt som angavs<br />
redan i LO-SAP:s rapport från 1969.</p>
<p>I lagförslaget sägs nu att "arbetsförhållandena skall anpassas till människans<br />
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Härvid skall även<br />
eftersträvas att anordna arbetet så att arbetstagarna själva kan påverka sin<br />
arbetssituation". Vidare sägs i avsnittet om arbetsgivarens allmänna skyldigheter<br />
att denne skall ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar<br />
för arbetet.</p>
<p>Arbetet med den psykosociala arbetsmiljön kommer att ställa stora krav<br />
på lokala insatser men också på att myndigheterna utarbetar föreskrifter<br />
och att de medverkar till förhandsgranskning av arbetsmetoder och arbetsprocesser.</p>
<p>LO och TCO uttalade i sina remissvar att lagen klarare borde ange de<br />
krav som skall ställas på den psykosociala miljön. Detta gällde främst kravet<br />
att arbetstakten inte skall vara mekaniskt styrd utan att arbetstagaren själv<br />
skall kunna reglera sin arbetstakt samt att ensidig upprepning av begränsade<br />
arbetsmoment skall undvikas. Från fackligt håll har också starkt betonats<br />
vikten av att datatekniken får en från psykosocial synpunkt riktig utformning.</p>
<p>1 lagförslaget har någon sådan specificering av de psykiska arbetsmiljökraven<br />
ej skett med hänvisning till att AML:s bestämmelser bör ha en<br />
allmän utformning. Vi anser det angeläget att föreskrifter med utgångspunkt<br />
i arbetsmiljölagens allmänna bestämmelser snarast utarbetas som ger skydd<br />
mot dessa och andra uppenbara psykosociala risker i arbetet. På grund av<br />
de uppenbara beröringspunkterna mellan AML och MBL i frågor om psy</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>kosocial miljö och arbetsorganisation m. m. är en långtgående medverkan<br />
för arbetstagarparten i myndigheternas föreskriftsarbete särskilt nödvändig<br />
på den psykiska arbetsmiljöns område.</p>
<p>Det är värdefullt att lagförslaget innebär att arbetarskyddsstyrelsen skall<br />
utarbeta föreskrifter för ensamarbete. Det är också värdefullt att ackordsarbete<br />
skall kunna förbjudas, då detta är motiverat av arbetsmiljöskäl. Arbetsmiljöfrågor<br />
av denna art kräver nära samarbete mellan myndigheten<br />
och löntagarparten.</p>
<p>Arbetsmiljölagstiftningen bör därför på ett klarare sätt än vad som är<br />
fallet i regeringens proposition ge uttryck för att arbetstagarparten skall ges<br />
möjlighet att medverka i arbetarskyddsstyrelsens arbete med att utfärda<br />
föreskrifter.</p>
<p>4.3 Facklig medverkan vid utarbetandet av föreskrifter - förhandsbedömning</p>
<p>Enligt lagförslaget utvidgas rätten för myndigheten till förhandsbedömning<br />
av maskiner, redskap, kemiska ämnen, arbetsprocesser och arbetsmetoder.<br />
Detta ger möjlighet att på planeringsstadiet förebygga arbetsmiljöproblem<br />
vid nyetablering och vid förändring av befintliga arbetsplatser. Förhandsbedömning<br />
blir obligatorisk endast i de fall då myndigheterna föreskrivit<br />
detta, i övriga fall blir den frivillig. I den mån förhandsgranskning<br />
enligt frivillighetsprincipen inte kommer till stånd för objekt där det vore<br />
angeläget måste föreskrift om obligatorisk förhandsgranskning utfärdas.</p>
<p>Myndigheternas resurser måste kraftigt förstärkas så att den obligatoriska<br />
förhandsgranskningen kan omfatta ett så vitt fält som möjligt i vad gäller<br />
maskiner, kemiska ämnen, arbetsprocesser o. d.</p>
<p>Förhandsgranskningens stora betydelse och lagens uttalade karaktär av<br />
ramlag, varigenom myndighetens föreskrifter kommer att bli av utomordentligt<br />
stor betydelse, kräver att arbetstagarnas inflytande på föreskriftsarbetet<br />
väsentligt förstärks. Detta gäller inte minst prioriteringen mellan<br />
olika objekt för förhandsgranskningen.</p>
<p>På många typer av arbetsplatser avgörs arbetsmiljön till avsevärd del<br />
genom att arbetsprocesser, maskiner, verktyg m. m. utformas av tillverkare<br />
och konstruktörer utanför det egna företaget. I dessa fall ger arbetstagarnas<br />
rätt att delta i planeringen av den egna arbetsplatsen endast mycket begränsade<br />
möjligheter att påverka arbetsmiljöns utformning. Här måste i<br />
stället det fackliga inflytandet kunna garanteras på annat sätt, vilket kan<br />
ske genom det fackliga inflytandet på myndighetens föreskriftsarbete och<br />
förhandsgranskning.</p>
<p>Bemyndigandet i arbetsmiljöförordningen för arbetarskyddsstyrelsen att<br />
utfärda föreskrifter bör därför utformas så att arbetsmarknadens parter garanteras<br />
ett stort mått av inflytande på föreskrifternas utformning. Arbetsmarknadens<br />
organisationer bör beredas tillfälle att fortlöpande delta i ut</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1* Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1675</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>arbetandet av olika föreskrifter. Detta bör komma till uttryck genom att<br />
i den arbetsmiljöförordning, som regeringen kommer att utfärda, det klargörs<br />
att arbetsmarknadens parter skall beredas tillfälle att yttra sig över arbetarskyddsstyrelsens<br />
förslag till föreskrifter och över det underlag som ligger<br />
till grund för förslaget.</p>
<p>Skyldigheten för myndigheten att inhämta yttranden från parterna får<br />
inte uppfattas så att ett formellt remissförfarande skulle vara tillräckligt.<br />
Självfallet skall myndigheten inte heller vänta med utfärdande av föreskrifter<br />
till dess att såväl arbetstagarparterna som arbetsgivarsidan tillstyrkt förslag<br />
till föreskrifter. Myndigheten har det slutliga ansvaret både för föreskrifternas<br />
utformning och för att erforderliga föreskrifter verkligen kommer till stånd.</p>
<p>1 instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen bör vidare inskrivas att en plan<br />
för utarbetande av föreskrifter skall underställas styrelsen för godkännande.<br />
Dessutom bör möjlighet finnas för mer direkt och kontinuerlig påverkan<br />
från arbetsmarknadsparterna på inriktningen av myndighetens arbete. Särskilt<br />
gäller detta arbetstagarna som är mest berörda av arbetsmiljöfrågorna.<br />
Permanenta organ med partsrepresentation bör inrättas för olika verksamhetsområden<br />
inom arbetarskyddsstyrelsens tillsynsverksamhet, t. ex. för maskinbyrån,<br />
byggnadsbyrån och kemibyrån. En sådan omorganisation på cent-ral<br />
nivå av arbetarskyddsstyrelsen innebär en förstärkning av det fackliga<br />
inflytandet av samma slag som skett lokalt genom tillkomsten av yrkesinspektionsnämnderna.</p>
<p>4.4 Deltagande i planering vid utformning av anläggningar</p>
<p>I propositionen föreslås regler som skall ge arbetstagarna inflytande över<br />
utformningen av lokaler, anläggningar m. m. När skyddsombud finns på<br />
ett arbetsställe, och/eller arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal med<br />
facklig organisation, blir arbetstagarnas möjlighet till inflytande över planeringen<br />
tillfredsställande med stöd av de föreslagna reglerna, avtal som<br />
träffats mellan arbetsmarknadens parter och medbestämmandelagen.</p>
<p>I allmänhet saknas dock lokal skyddsorganisation vid nyetablering. Det<br />
är mycket vanligt att arbetslokaler byggs och utformas innan det är klargjort<br />
vilken typ av företag som skall bedriva verksamhet där. Exempel på detta<br />
är industrihotell och affärslokaler där företag får hyra in sig etc. I dessa<br />
fall är arbetstagarnas möjlighet att på ett tidigt stadium påverka planeringen<br />
från arbetsmiljösynpunkt svår att organisera, eftersom några anställda inte<br />
finns under planerings- och byggnadstiden. 6 kap. i arbetsmiljölagen äger<br />
här i regel inte tillämpning, och arbetsmarknadens parter kan inte heller<br />
lösa dessa problem genom avtal.</p>
<p>Såväl utredningen som remissinstanserna har påtalat dessa problem. Lagförslaget<br />
bygger emellertid i övrigt på att arbetarskyddsmyndigheterna skall<br />
utgöra ett stöd och ett komplement till parternas eget arbete med att<br />
åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Det framstår därför som naturligt att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>myndigheterna träder in och bevakar arbetsmiljöintressena i dessa situationer.<br />
I de fall då det krävs byggnadslov för en anläggning har f. ö. yrkesinspektionen<br />
också genom regeringens förslag delvis en sådan funktion.</p>
<p>Detta är dock inte till fyllest på grund av att man ofta inte känner till<br />
vilken verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och att inte alla typer<br />
av anläggningar kräver byggnadslov. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför beredas<br />
möjlighet att föreskriva att anläggning, i vilken arbetstagare skall sysselsättas<br />
men i vars planering arbetstagarorganisation eller skyddsombud<br />
inte haft rätt att delta, endast får tas i bruk efter godkännande av myndighet.<br />
Detta bör komma till uttryck genom ett tillägg i 3 kap. 12 § i arbetsmiljölagen.</p>
<p>De problem som gäller byggnadsarbetares inflytande från arbetsmiljösynpunkt<br />
på planeringen av byggnader, renhållningsarbetares inflytande på soprummens<br />
utformning och fastighetsanställdas inflytande på utformning av<br />
bl. a. bostadshus måste ägnas särskild uppmärksamhet i arbetarskyddsstyrelsens<br />
och yrkesinspektionens arbete med byggnadslov och förhandsgranskning.</p>
<p>4.5 Arbetstidens förläggning</p>
<p>Utvecklingen mot en ökad kapitalintensitet och minskad lönekostnadsandel<br />
har medfört att skiftarbetet blivit vanligare i industrin. Samtidigt sysselsätts<br />
en ökande andel av befolkningen i tjänstesektorns yrken, där obekväma<br />
arbetstider är vanligt förekommande. F. n. kan beräknas att ca en<br />
tredjedel av de förvärvsarbetande har s. k. obekväma arbetstider.</p>
<p>Arbete på obekväm arbetstid har stora nackdelar, både genom de medicinska<br />
skadeverkningar som kunnat påvisas och genom de sociala konsekvenserna.<br />
Familjelivet kan utarmas, och möjligheterna till deltagande<br />
i föreningsliv och andra fritidsaktiviteter försämras för dem vars arbete är<br />
helt eller delvis förlagt till kvällar och nätter. Därför skall arbete på obekväma<br />
arbetstider endast få förekomma på områden där det är oundgängligen nödvändigt.</p>
<p>Löntagarnas organisationer har i sina yttranden anslutit sig till utredningens<br />
principiella utgångspunkt angående möjligheten att genom kollektivavtal<br />
och dispenser från myndigheten fastställa arbetsregler för speciella<br />
fall som avviker från de generella reglerna i lagen. Beträffande dispensgivning<br />
från myndigheten understryks vikten av att all dispensgivning skall ske<br />
i samråd med berörda fackförbund för att ge den fackliga organisationen<br />
möjlighet att på ett samordnat sätt framföra sina synpunkter. 1 huvudsak<br />
bör dock dessa frågor lösas avtalsvägen. LO har förklarat att man i framtiden<br />
önskar minska de obekväma arbetstidernas förekomst genom självbestämmanderätt<br />
i frågor om arbetstidens förläggning.</p>
<p>1 lagförslaget har en utökning av veckovilan från 30 till 36 timmar föreslagits.<br />
Med ledning av de erfarenheter som vinns av denna utökning<br />
bör under den närmaste framtiden prövas om en ytterligare utökning kan<br />
ske.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Mycket långa arbetspass kan medföra stora olycksfallsrisker. En maximiregel<br />
för arbetstiden per dygn bör därför genomföras. Därigenom kan<br />
en olycklig fördelning av övertidsarbete förhindras, varjämte de tendenser<br />
kan motverkas som i dag finns att koncentrera arbetstiden vid skiftarbete<br />
till färre och längre arbetspass. En dygnsmaximering av arbetstiden till 10<br />
timmar per dygn bör därför inskrivas i arbetsmiljölagen.</p>
<p>Löntagarnas organisationer avvisar de planer som framkommit i arbetsmiljöutredningen<br />
på att överföra dispensgivning och övriga tolkningsfrågor<br />
i arbetstidsfrågor från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. I propositionen<br />
föreslås ingen omedelbar ändring av det nuvarande förfarandet,<br />
men departementschefen menar att det efter en tid bör tas upp till förnyat<br />
övervägande hos vilken myndighet dispensärenden om arbetstidsfrågor skall<br />
handläggas. Enligt vår uppfattning bör man avvakta erfarenheterna av ett<br />
ökat medbestämmande i arbetstidsfrågorna och av arbetstidslagens tillämpning,<br />
innan man tar upp frågan till förnyat övervägande. Om frågan aktualiseras<br />
utgår vi från att den blir föremål för utredning, innan riksdagen<br />
tar ställning till den fortsatta handläggningen.</p>
<p>En stor grupp arbetstagare i vårt land har schemalagda arbetstider. Arbetstagarna<br />
måste få tillgång till sina arbetslidsscheman i så god tid att<br />
de kan planera sin fritid. Departementschefen uttalar att arbetstidsschema<br />
måste upprättas och företes i god tid då detta är möjligt samt att problemet<br />
i framtiden bör kunna lösas med hjälp av medbestämmandelagen. Denna<br />
fråga är dock av så stor betydelse för de berörda arbetstagarna att de bör<br />
få stöd i lagtexten för sina berättigade önskemål. I lagens fjärde kapitel<br />
bör därför följande tillägg göras:</p>
<p>När arbetstagare skall arbeta efter oregelbundna arbetstider skall arbetstidsschema<br />
fastställas. Detta skall upprättas i så god tid att rimlig hänsyn<br />
tas till arbetstagarens behov av att planera sin fritid.</p>
<p>4.6 Samordning mellan arbetsmiljölagen och arbetstidslagen</p>
<p>Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att arbetstidsfrågorna är uppdelade<br />
på två olika lagstiftningsområden. Så ingår t. ex. frågan om övertidens omfattning<br />
i arbetstidslagen, trots att detta i stor utsträckning är en skyddsfråga.<br />
De avtal som slutits under senare år om särskild arbetstidsförkortning för<br />
vissa grupper av arbetstagare - bl. a. med anledning av hur deras arbetstider<br />
är förlagda - talar också för att arbetstidsfrågorna även i lagstiftningen bör<br />
regleras på ett enhetligt sätt. Regeringen har i propositionen hänvisat till<br />
delegationen för arbetstidsfrågor som motiv för att inte nu ta några ytterligare<br />
initiativ. Som framgår av direktiven till delegationen skall den samordna<br />
pågående utredningsarbete i arbetstidsfrågorna och ta fram det material som<br />
behövs för att arbetsmarknadens parter skall kunna ta ställning till framtida<br />
förkortningar av arbetstiden. Den har alltså inte till uppgift att lägga fram<br />
förslag i den här berörda frågan. När det gäller en fråga av det slag som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ett sammanförande av arbetsmiljölagen och arbetstidslagen innebär, bör ett<br />
utredningsarbete kunna komma till stånd redan nu. Denna fråga bör bli<br />
föremål för särskild utredning.</p>
<p>4.7 Regionala skyddsombud</p>
<p>De regionala skyddsombudens verksamhet är av stor betydelse för skyddsarbetet<br />
på de små företagen. De fackliga organisationerna får anslag för<br />
verksamheten från arbetarskyddsfonden.</p>
<p>Arbelsmiljöutredningen föreslog en förenkling av reglerna för ersättning<br />
och en höjning av bidragsramen från 12 till 18 milj. kr. I propositionen<br />
har förslaget om ett förenklat bidragssystem godtagits av regeringen liksom<br />
förslaget om en höjning av bidragsramen. Enligt de fackliga organisationerna<br />
är denna höjning inte på långa vägar tillräcklig.</p>
<p>Vi finnér att den föreslagna höjningen är ett steg i rätt riktning men<br />
hävdar att produktionen skall bära kostnaderna för verksamheten i dess<br />
helhet liksom fallet är med de lokala skyddsombudens verksamhet. För<br />
att möjliggöra en snabb utbyggnad av verksamheten bör därför riksdagen<br />
nu fatta ett principbeslut om att de fackliga organisationerna skall erhålla<br />
ersättning för de kostnader som är förenade med verksamheten.</p>
<p>När det gäller arbetsmöjligheterna i övrigt, t. ex. ledighet för uppdraget<br />
som regionalt skyddsombud, innefattas denna fråga i de direktiv som den<br />
socialdemokratiska regeringen gav till nya arbetsrättskommittén. Utredningen<br />
väntas vara klar under sommaren 1977 med ett betänkande, där dessa<br />
frågor behandlas. Vi utgår ifrån att regeringen skyndsamt lägger fram förslag<br />
på grundval av kommitténs betänkande.</p>
<p>4.8 Skyddsombudens räll all avbryta farliga arbeten</p>
<p>Arbetsmiljöutredningen hade föreslagit att skyddsombudens rätt att avbryta<br />
farliga arbeten skulle utvidgas i fråga om ensamarbete. Regeringen<br />
har godtagit detta förslag. 1 övriga fall kommer rätten att avbryta arbeten<br />
som hittills att gälla vid omedelbar och allvarlig fara.</p>
<p>Enligt vår mening har stopprätten varit ett betydelsefullt instrument för<br />
att förhindra att arbetstagare drabbas av olyckor. Den har dessutom varit<br />
betydelsefull för att få till stånd förebyggande åtgärder. Det finns enligt<br />
vår mening f. n. ingen anledning att göra några förändringar i de grundläggande<br />
reglerna i detta avseende. Vi delar uppfattningen i propositionen<br />
att stopprätten försl aktualiseras när risken är överhängande och man inte<br />
hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande eller när tillsynsmyndighet<br />
redan har meddelat ett förbud. Det är emellertid angeläget att tolkningen<br />
av begreppet "omedelbar och allvarlig fara” står i överensstämmelse<br />
med den syn som den nya arbetsmiljölagen är uttryck för. Tolkningen bör<br />
innebära att rätten att stoppa arbetet inte bara gäller när skadan skulle bli</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>allvarlig och visa sig omedelbart utan också i de fall där effekterna skulle<br />
visa sig först senare i form av allvarliga skador. Detta gäller t. ex. fördröjd<br />
effekt av kemiska ämnen.</p>
<p>4.9 Arbetstagares lön dä arbetet avbrutits enligt arbetsmiljölagen</p>
<p>Regeringen har i propositionen förutsatt att ersättningsfrågor i samband<br />
med att arbete avbrutits på grundval av arbetsmiljölagens stopprätt skall<br />
lösas i avtal mellan parterna. Det bör emellertid i sammanhanget slås fast<br />
som en rimlig princip att full ersättning skall utgå när arbetet på sådana<br />
grunder avbryts. Sådana avbrott i arbetet bör enligt vår mening jämställas<br />
med arbetad tid.</p>
<p>Landsorganisationen har i en uppvaktning hos regeringen begärt att lagen<br />
om anställningsskydd skall ändras så att permittering utan lön inte blir<br />
tillåten. Frågan om lön vid permittering till följd av att arbetstagare eller<br />
skyddsombud utnyttjat sin rätt att avbryta arbetet enligt 3 kap. 4 ij andra<br />
stycket resp. 6 kap. 7 § bör lösas i samband med den pågående översynen<br />
av lagen om anställningsskydd.</p>
<p>4.10 Yrkesinspektionen</p>
<p>Arbetsmiljölagen kommer att ytterligare öka yrkesinspektionens betydelse<br />
som rådgivande och kontrollerande organ för det lokala arbetarskyddet. För<br />
att dessa insatser skall vara så verkningsfulla som möjligt är det angeläget<br />
att inspektionens verksamhet är väl förankrad hos regionens arbetsmarknadsparter.<br />
Särskilt angelägen är förankringen hos löntagarorganisationerna,<br />
vars stora kunskaper om arbetsmiljön på olika företag inom distriktet bör<br />
tillvaratas i yrkesinspektionens verksamhet.</p>
<p>För att åstadkomma denna förankring hos de lokala arbetsmarknadsparterna<br />
inrättades 1974 partssammansatta styrelser för yrkesinspektionerna,<br />
yrkesinspektionsnämnderna. Erfarenheten har visat att detta var ett riktigt<br />
steg och att det finns ett par punkter på vilka yrkesinspektionsnämndernas<br />
ställning ytterligare bör stärkas. Nämndens suppleanter har f. n. närvarorätt<br />
vid sammanträdena, men eftersom de som regel inte kallas utgår ingen<br />
ekonomisk ersättning för deras deltagande. Särskilt för löntagarorganisationernas<br />
suppleanter kan detta förhållande praktiskt omöjliggöra att de<br />
genom kontinuerligt deltagande i nämndens sammanträden skaffar sig den<br />
erfarenhet som krävs för att på ett effektivt sätt träda in i den ordinarie<br />
ledamotens ställe. Därför anser vi att suppleanterna skall kallas till yrkesinspektionsnämndernas<br />
sammanträden, varvid ekonomisk ersättning skall<br />
utgå på samma sätt som för ordinarie ledamöter.</p>
<p>Då yrkesinspektionsnämnderna inrättades, begränsades t. v. området för<br />
deras inflytande till att inte omfatta tjänstetillsättningsärenden. Sedan nämnderna<br />
nu hunnit växa in i sin uppgift att planera distriktens verksamhet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>finns det anledning att utvidga fältet för deras inflytande till att även omfatta<br />
tjänstetillsättningar. Arbetsmarknadsparternas förtroende för distriktets<br />
tjänstemän kan också stärkas av att de genom sina representanter i yrkesinspektionsnämnden<br />
fått tillfälle att delta i tillsättningen av dessa. Det<br />
bör därför i instruktionen tillfogas att yrkesinspektionsnämnden skall beredas<br />
tillfälle yttra sig över sökande till tjänst inom distriktet.</p>
<p>Under de senaste åren har i ökande utsträckning personer med erfarenhet<br />
som skyddsombud anställts som yrkesinspektörer. Resultatet av detta är<br />
mycket positivt, och det bör vara möjligt att ytterligare öka betydelsen av<br />
sådana erfarenheter vid tillsättning av tjänster till yrkesinspektionen.</p>
<p>4.11 Den kommunala tillsynen</p>
<p>Behovet av rådgivning från myndigheternas sida är särskilt stort på de<br />
små företagen, som i regel har liten tillgång till egna kunskaper och erfarenheter<br />
på arbetsmiljöområdet. På arbetsplatser utan maskinella hjälpmedel<br />
eller med endast enklare sådana och med mindre än tio arbetstagare<br />
biträds yrkesinspektionen av de kommunala tillsynsmännen. För att framhäva<br />
frågans vikt och kommunens ansvar för resurstilldelningen överfördes<br />
vid 1974 års revidering av arbetarskyddslagen ansvaret för att utse kommunala<br />
tillsynsmän från hälsovårdsnämnden till kommunstyrelsen.</p>
<p>Från fackligt håll har påpekats att tilldelningen av resurser för kommunal<br />
tillsyn i många kommuner är helt otillräcklig. Uppdraget som tillsynsman<br />
är ofta en bisyssla till en redan krävande tjänst som hälsovårdsinspektör.<br />
Man har också påpekat det principiellt oriktiga i att en statlig uppgift överförs<br />
till enskilda kommuners ansvarsområde och därmed blir avhängig deras<br />
förmåga och vilja att avsätta resurser för ändamålet. Landsorganisationen<br />
har mot denna bakgrund begärt att den kommunala tillsynen skall överföras<br />
till yrkesinspektionen.</p>
<p>Vi delar Landsorganisationens uppfattning att yrkesinspektionen bör överta<br />
det direkta ansvaret för tillsynen även på de små arbetsplatserna. Detta<br />
kräver en kraftig upprustning av yrkesinspektionens resurser. Till en del<br />
kan detta ske genom att yrkesinspektionen övertar kostnadsansvaret för<br />
den mera ambitiösa verksamhet som börjat byggas upp i en del kommuner,<br />
men till mycket stor del saknas sådana resurser, varför nya måste byggas<br />
upp. Denna upprustning blir av sådan omfattning att den kräver samordnade<br />
insatser från samhällets sida, bl. a. vad avser rekrytering och utbildning<br />
av personal. För att en snabb uppbyggnad av tillsynen vid de små arbetsplatserna<br />
skall kunna komma till stånd anser vi det nödvändigt att riksdagen<br />
fattar ett beslut om att överföra den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen<br />
och begär att en utredning tillsätts med uppgift att närmare ange<br />
hur överförandet skall ske.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>4.12 Samordning med miljöskyddslagstiftningen</p>
<p>Frågorna om den yttre och den inre miljön hänger mycket nära samman.<br />
Det är därför väsentligt att bevakningen av den yttre och den inre miljöns<br />
intressen samordnas på ett så tidigt stadium som möjligt, då arbetsplatsens<br />
utformning planeras. På detta sätt kan man undvika att de båda aspekterna<br />
av miljöintresset på ett senare stadium kommer att råka i konflikt med<br />
varandra.</p>
<p>Arbetsmiljöutredningen har föreslagit att skyddsombud eller lokal facklig<br />
organisation skall underrättas om inkomna ansökningar eller anvisningar<br />
enligt miljöskyddskungörelsen. Regeringen har ej stött detta förslag, även<br />
om departementschefen understyrker vikten av att skyddsombud eller facklig<br />
organisation genom arbetsgivarens försorg kopplas in, då frågor som<br />
faller under miljöskyddslagen visar sig ha direkt samband med arbetsmiljön.</p>
<p>Vi anser emellertid att utredningens förslag bör förverkligas för att öka<br />
möjligheterna till samordning mellan frågorna om inre och yttre miljö. Avgörandet<br />
om samband med arbetsmiljön föreligger i en fråga som faller<br />
under miljöskyddslagen bör ej fattas av arbetsgivaren. Skyddsombudet och<br />
den fackliga organisationen bör i varje enskilt fall få möjlighet att själv<br />
fatta detta avgörande. Vi anser därför att utredningens förslag på denna<br />
punkt bör förverkligas samt att arbetstagarparten bör få yttranderätt i ärenden<br />
av detta slag.</p>
<p>4.13 Påföljd vid brott mot föreskrift</p>
<p>Enligt 3 kap. 13 § i lagförslaget bemyndigas regeringen eller, efter regeringens<br />
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen, att meddela märkningsföreskrifter.<br />
Som framhållits i propositionen och starkt understrukits av flera<br />
remissinstanser är sådan märkning av stor betydelse. Avsaknad av korrekt<br />
märkning medför i många fall risk att en vara hanteras på sätt som kan<br />
medföra allvarlig hälsorisk. Med hänsyn härtill bör påföljden för brott mot<br />
sådan föreskrift vara densamma som vid brott mot föreskrift meddelad med<br />
stöd av 3 kap. 12 och 14^. Om man som regeringen föreslagit lagstiftar<br />
om lindrigare påföljd för brott mot märkningsföreskrifter än för brott mot<br />
övriga nämnda föreskrifter kommer ett sådant brott i det allmänna rättsmedvetandet<br />
att framstå som lindrigare. En sådan inställning svarar inte<br />
mot märkningsföreskriftemas betydelse för en bättre arbetsmiljö.</p>
<p>4.14 Straffavgifter</p>
<p>Arbetsmiljölagen har i första hand ett förebyggande syfe, och de möjligheter<br />
som lagen ger myndigheten att genomdriva sina förelägganden är<br />
i huvudsak tillräckliga. För att dess regler skall bli verkningsfulla är det<br />
emellertid också viktigt att brott mot lagen kan beivras på ett effektivt<br />
sätt.</p>
</div>
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Enligt lagförslaget skall påföljder för brott mot lagen endast kunna riktas<br />
mot fysisk person, således ej mot juridisk person. Krav har framförts från<br />
Landsorganisationen att juridiska personer skall kunna åläggas straffavgifter.<br />
Departementschefen hänvisar i denna fråga till en pågående utredning (JU<br />
1973:11) angående en eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet<br />
och uttalar därefter:</p>
<p>Jag vill framhålla att frågan om straffavgifter när det gäller brott mot<br />
arbetsmiljölagstiftningen är komplicerad inte minst av det skälet att lagstiftningen<br />
bör vara förebyggande och inriktad på att förbättringar skall ske<br />
i arbetsmiljön. Ett system med straffavgifter som inte tillräckligt beaktar<br />
detta skulle kunna innebära påtagliga olägenheter. Jag avser emellertid att<br />
med uppmärksamhet följa frågan. Samtidigt vill jag understryka att redan<br />
det föreslagna sanktionssystemet ger myndigheterna möjligheter att förhindra<br />
att någon gör ekonomisk vinst genom överträdelse av lagstiftningen.</p>
<p>Enligt vår mening talar starka skäl för att juridiska lika väl som fysiska<br />
personer skall kunna åläggas påföljd vid brott mot arbetsmiljölagen. Annars<br />
kommer nämligen brott mot denna lag att i vissa fall behöva lämnas obeivrade<br />
på grund av svårighet att visa att viss fysisk person gjort sig skyldig<br />
till straffbar handling. Från rättssäkerhetssynpunkt vore detta högst otillfredsställande.<br />
Behovet av att straffavgifter skall kunna utdömas mot juridiska<br />
personer framgår också klart, när en företrädare för ett företag döms<br />
till ett relativt måttligt dagsbotsstraff, som sedan betalas av företaget. Syftet<br />
med straffavgiften mot juridiska personer är således att ge ett effektivt stöd<br />
för att få till stånd de förebyggande åtgärder som lagen föreskriver.</p>
<p>Vi instämmer emellertid i att dessa frågor bör behandlas i samband med<br />
de näraliggande frågor som också omfattas av utredningsuppdraget. Frågan<br />
bör lösas i samband med motsvarande frågor för andra delar av arbetsrätten.<br />
I den av riksdagen tidigare antagna propositionen 1975/76:179 angående<br />
ändringar i arbetstidslagen framhålls att en reformering av det ekonomiska<br />
sanktionssystemet är av stor betydelse för efterföljden av föreskrifter på<br />
olika områden inom arbetsrätten. Regeringen bör därför snarast återkomma<br />
till riksdagen med förslag om sanktionsbestämmelser, som gör del möjligt<br />
att ålägga juridiska personer straffavgifter vid brott mot arbetsmiljölagen.</p>
<p>4.15 Rättelse på den Jörelagdes bekostnad</p>
<p>Bestämmelsen i arbetarskyddslagen om rättelse på den förelagdes bekostnad<br />
har i sin helhet flyttats över till lagförslaget. Vissa problem har dock<br />
funnits vid tillämpningen av bestämmelsen. Möjligheten för den som utfört<br />
arbetet att vända sig till allmän domstol för att få ersättning för det utförda<br />
arbetet har visat sig vara en otillräcklig garanti för att verkligen erhålla<br />
betalning, om nämligen den betalningsskydlige inte har tillräckliga tillgångar<br />
för att kunna betala skulden. Detta har inneburit att myndigheterna haft<br />
svårt att finna någon, som är villig att utföra arbetet. På sikt bör förmodligen</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>denna regel kompletteras med någon typ av vanhävdsbestämmelse. De närmaste<br />
årens utveckling får visa, om bestämmelser av detta slag behöver<br />
införas.</p>
<p>4.16 Regerirtgsprövning av föreskrift</p>
<p>För att övergången från den tidigare anvisningsformen till bindande föreskrifter<br />
inte skulle nödvändiggöra ett mera omfattande och tidskrävande<br />
prövningsförfarande än som tidigare förekommit föreslog arbetsmiljöutredningen<br />
att arbetarskyddsstyrelsen skall ges bemyndigande att utfärda föreskrifter<br />
med kungörelses kraft utan att dessa underställs regeringen. Vi<br />
finner detta förslag välgrundat. Det stöds också med stort eftertryck av bl. a.<br />
arbetarskyddsstyrelsen och Landsorganisationen i deras remissyttranden.<br />
Den praxis enligt vilken myndigheter kan hänskjuta frågor av särskild vikt<br />
till regeringens avgörande kommer att gälla även här. Någon specialbestämmelse<br />
behövs ej för att tillförsäkra arbetarskyddsstyrelsen denna möjlighet.</p>
<p>I regeringens förslag har emellertid i 9 kap. 4 § införts en särskild regel,<br />
enligt vilken arbetarskyddsstyrelsen beträffande föreskrift till allmän efterrättelse<br />
äger underställa regeringen fråga av särskild betydelse. Av departementschefens<br />
utalande i den allmänna motiveringen framgår att en minoritet<br />
i arbetarskyddsstyrelsen skall kunna få till stånd en sådan underställning.</p>
<p>Risken är avsevärd att en sådan bestämmelse kan användas av en minoritet<br />
för att försena tillkomsten av angelägna regler för förbättring av<br />
arbetsmiljön. Detta kan inte gagna arbetsmiljöintresset, och någon sådan<br />
minoritetsregel bör därför ej heller genomföras. Vi yrkar därför att riksdagen<br />
beslutar att 9 kap. 4 § skall utgå ur lagtexten.</p>
<p>4.17 Jämställdhet i arbetslivet</p>
<p>Arbetsmiljöns beskaffenhet måste vara sådan att möjligheterna till arbete<br />
för individer med olika förutsättningar inte inskränks. Sådana arbetsmiljöer<br />
skall inte få förekomma som omöjliggör eller försvårar anställning för stora<br />
grupper på arbetsmarknaden, t. ex. genom att diskriminera det ena könet.</p>
<p>Varje individ, ung som gammal, man som kvinna, bör bedömas utifrån<br />
sina individuella förutsättningar. Det är riktigt att gammaldags bestämmelser<br />
som gör åtskillnad mellan män och kvinnor i enlighet med arbetsmiljöutredningens<br />
förslag rensas bort ur lagstiftningen. Om det ena könet visar<br />
sig känsligare än det andra för t. ex. ett giftigt ämne, måste gränsvärden<br />
och hanteringsregler utformas så att individer av båda könen kan utföra<br />
arbetet. Samma regler skall gälla för andra arbetsmiljöfaktorer, t. ex. arbetsplatsens<br />
ergonomiska utformning. Om det på en arbetsplats förekommer<br />
miljöfaktorer med fosterskadande verkan, är det ingen acceptabel lösning<br />
att kvinnor i fertil ålder utesluts från anställning. I stället måste arbetsplatsen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>utformas så, att både män och kvinnor kan arbeta där.</p>
<p>Vi hemställer att riksdagen uttalar att gränsvärden och övriga regler för<br />
arbetsmiljöns utformning skall utgå från att arbetstagare av båda könen<br />
skall ha tillgång till alla arbeten i arbetslivet.</p>
<p>Under graviditeten minskar avsevärt arbetstagarens möjligheter att utföra<br />
tungt fysiskt arbete. De anpassningar som av detta och andra skäl behöver<br />
göras under graviditeten bör så långt möjligt ske genom sådana förändringar<br />
på arbetsplatsen att den gravida arbetstagaren under ändrade förhållanden<br />
kan fullgöra sina normala arbetsuppgifter. I de fall då detta ej är möjligt,<br />
måste omplacering ske på sådant sätt att arbetstagaren ej därigenom gör<br />
någon ekonomisk förlust. Arbetarskyddslagen 3 kap. 3 $ bör äga tillämpning<br />
även vid tillfälliga förändringar av den enskilda människans förutsättningar<br />
och således även för anpassning till den gravida arbetstagarens arbetsförutsättningar.</p>
<p>Vi hemställer att riksdagen i anslutning till 3 kap. 3 ii arbetarskyddslagen<br />
uttalar att gravida arbetstagare skall ha rätt till sådana förändringar av<br />
sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter att de ej på grund av arbetets<br />
art behöver tidigarelägga sin graviditetsledighet.</p>
<p>5 RESURSER FÖR MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER</p>
<p>Den nya lagstiftningen har i stor utsträckning karaktären av en ramlag.<br />
Resultatet i form av praktiska arbetsmiljöförbättringar är därför starkt beroende<br />
av de insatser som kommer att göras av ansvariga myndigheter<br />
och av arbetsmarknadens parter för att uppfylla lagens syfte. Av särskild<br />
betydelse är att arbetarskyddsstyrelsen får resurser att omsätta lagens krav<br />
i form av anvisningar och normer och att yrkesinspektionen får resurser<br />
till att ge råd och till att kontrollera att dessa krav efterlevs. En viktig<br />
roll spelar också produktkontrollnämnden, vars uppgift att kontrollera förekomsten<br />
av skadliga kemiska produkter i samhället måste få en allt större<br />
roll i den förebyggande verksamheten på arbetsmiljöns område.</p>
<p>5.1 A rbetarskyddsverket</p>
<p>Genom tillkomsten av den nya arbetsmiljölagen kommer nya omfattande<br />
uppgifter att tillföras arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, och<br />
ökade krav kommer att ställas på många av de områden där dessa myndigheter<br />
redan är verksamma.</p>
<p>a) Ensamföretagare, enskilda företagare inom jordbruket m. fl. kommer<br />
att omfattas av lagen. Detta innebär ökade arbetsuppgifter, särskilt för yrkesinspektionen,<br />
då antalet små arbetsplatser som måste besökas härigenom<br />
väsentligt ökar.</p>
<p>b) Lagen skall också omfatta psykosociala arbetsmiljöfrågor. I lagtexten<br />
sägs bl. a. att "arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsätt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ningar i fysiskt och psykiskt avseende. Härvid skall även eftersträvas att<br />
anordna arbetet så att arbetstagarna själva kan påverka sin arbetssituation."<br />
Detta kommer att ställa stora krav på myndighetens deltagande i de diskussioner<br />
som förs vid de enskilda företagen om utformningen av arbetsorganisation,<br />
arbetsmetoder, arbetsprocesser och planeringsmetoder. Frågor<br />
av detta slag är ofta mer tidsödande än spörsmål av mera traditionellt tekniskt<br />
slag. De kommer därför att innebära en ökad arbetsbelastning för yrkesinspektionen.</p>
<p>c) Ökade ansträngningar måste göras för att anpassa arbetet tillden enskilda<br />
människans förutsättningar. Arbetsmiljöarbetet måste utgå ifrån att vi människor<br />
är olika och att arbetshandikapp är vanliga i vårt arbetsliv. Arbetarskyddsverket<br />
måste ges resurser att medverka till att arbetsplatserna utformas<br />
på sätt som gagnar strävandena att bereda goda arbetstillfällen åt<br />
fysiskt och socialt handikappade.</p>
<p>d) Lagens bestämmelser om att arbetarskyddsverket kan utfärda föreskrifter<br />
med kungörelses verkan får sin betydelse först när arbetarskyddsverket<br />
får tillräckliga resurser för att överföra tidigare utfärdade anvisningar<br />
och meddelanden till föreskriftsform samt att utfärda nya föreskrifter. Det<br />
är angeläget att detta arbete bedrivs utan onödig omgång, så att övergången<br />
till föreskriftsform inte medför att det tar längre tid att utfärda bestämmelser<br />
än i det tidigare systemet, då dessa hade karaktären av anvisningar och<br />
meddelanden. Fördetta krävs att arbetarskyddsstyrelsen tilldelas tillräckliga<br />
resurser.</p>
<p>e) Väsentligt ökade krav kan med den nya lagens hjälp ställas ph förhandsgranskning<br />
av maskiner, ämnen och processer. Från arbetstagarhåll har<br />
uttryckts krav om att förhandsgranskningen bör utvidgas med sikte att så<br />
småningom omfatta bl. a. all maskinell utrustning. Strävanden i denna riktning<br />
kommer att kräva väsentligt ökade resurser. Erfarenheten visar också<br />
att yrkesinspektionens förhandsgranskning i samband med nybyggnader och<br />
produktionsutformning är mycket tidskrävande. Över huvud taget ökar kraven<br />
från företag och fackliga organisationer på kvalificerad rådgivning, utredning<br />
och medverkan i projekt. Det är synnerligen angeläget att yrkesinspektionen<br />
och arbetarskyddsstyrelsen får de resurser som krävs för att<br />
i dessa sammanhang kunna ge arbetsmarknadens parter tillgång till faktaunderlag<br />
och tidigare vunna erfarenheter.</p>
<p>0 Kravet på information har kraftigt ökat inom det arbetsmedicinska området.<br />
De tillgängliga resurserna motsvarar här inte dagens krav. Förutom<br />
den ökade satsningen på företagshälsovård och yrkesmedicin, till vilken<br />
vi återkommer nedan, krävs att arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska<br />
enhet får utökade resurser framförallt på det toxikologiska området. Behovet<br />
av utbildning föryrkesinspektörerna på detta område måste också tillgodoses.</p>
<p>g) Systemet med gränsvärden för kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön<br />
måste utsträckas så långt det är möjligt. Utredningens förslag<br />
innebär att gränsvärdena förankras i lagstiftningen genom föreskrifter som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Gränsvärden saknas fortfarande för<br />
många kemiska och fysikaliska miljöfaktorer, för vilka gränsvärden kan<br />
vara av stor betydelse.</p>
<p>Ett gränsvärde måste ligga på så säker nivå att några skador eller besvär<br />
ej uppträder under ett helt arbetsliv och så långt det är möjligt även skydda<br />
speciellt känsliga grupper. Detta skall även gälla vid samtidig förekomst<br />
av flera miljöfaktorer på arbetsplatsen. För att fastställa gränsvärdesnivåerna<br />
krävs ett omfattande arbete med bl. a. vetenskaplig dokumentation, granskning<br />
av forskningsrapporter och i en del fall även initierande av nya forskningsprojekt.<br />
I samråd med de fackliga organisationerna planerar arbetarskyddsstyrelsen<br />
redan hur gränsvärdesarbetet skall kunna utföras mera<br />
grundligt. Detta kommer att ställa ökade krav på bl. a. den arbetsmedicinska<br />
avdelningen.</p>
<p>h) Genom att gränsvärdena får ökad genomslagskraft som underlag för<br />
miljöförbättrande åtgärder blir behovet av mättekniska resurser allt större.<br />
Som en följd av detta och av myndigheternas hittills otillräckliga möjligheter<br />
till servicefunktioner på detta område har ett betydande antal kommersiella<br />
mätföretag etablerats. Denna okontrollerade uppbyggnad av mätföretag med<br />
mycket skiftande kvalitet är oroande. Arbetarskyddsstyrelsen måste få resurser<br />
att kontrollera kvaliteten hos dessa konsultföretag, både med avseende<br />
på laboratorieanalysernas tillförlitlighet och på sättet att utföra mätningarna<br />
i arbetsmiljön.</p>
<p>i) På produktkontrollens område krävs att arbetarskyddsstyrelsen i samverkan<br />
med produktkontrollnämnden tar initiativ till insatser av mera övergripande<br />
karaktär såsom förbud, registrering, märkning, skyddsföreskrifter<br />
m. m. Arbetarskyddsstyrelsen skall också ha möjlighet att själv utföra produktkartläggningar<br />
och att mot tillverkare, importörer och leverantörer rikta<br />
förelägganden som avser generella åtgärder av betydelse för arbetsmiljön,<br />
t. ex. i vad gäller produktinformation och regler om produkters innehåll.<br />
Förbud mot försäljning för yrkesmässigt bruk skall kunna utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen.<br />
Yrkesinspektionen måste ges tillräckliga resurser för<br />
att utöva sin tillsyn av arbetsmiljöns produktkontrollfrågor, vilket hittills<br />
ej fungerat tillfredsställande.</p>
<p>j) Ökade insatser behövs också för information och utbildning om arbetsmiljön.<br />
Av särskild vikt är här att de författningar, föreskrifter och anvisningar<br />
som behövs i skyddsarbetet skall vara lätt tillgängliga och tillhandahållas<br />
utan kostnad.</p>
<p>k) Det krävs också en avsevärd ökning av inspektionsverksamheten på arbetsställena.<br />
Yrkesinspektionens besöksfrekvens på företagen är f. n. otillräcklig.<br />
Av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhetsberättelse<br />
för 1975 framgår att man detta år endast besökte 27 % av de<br />
vid inspektionen registrerade arbetsställena. Besöksfrekvensen varierade avsevärt<br />
mellan olika branscher, som framgår av följande exempel:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Verkstadsvarutillverkning 42 %</p>
<p>Tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plast</p>
<p>varor , 38 %</p>
<p>Textil-, beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning 33 %</p>
<p>Trävarutillverkning 29 %</p>
<p>Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksvarutillverkning 28 %</p>
<p>Varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet 22%</p>
<p>Jordbruk 17 %</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Yrkesinspektionens besöksfrekvens på företagen måste öka särskilt på<br />
de mindre arbetsplatserna, där den f. n. är särskilt otillräcklig. Målet bör<br />
vara att varje arbetsställe skall ha ett besök per år, varutöver arbetställen<br />
med särskilda behov får fler besök. Vid planeringen av resurserna bör man<br />
också ta hänsyn till att varje besök kommer att ta längre tid med tanke<br />
på de ökade krav som kommer att ställas på inspektionen.</p>
<p>Arbetarskyddsverket är verksamt inom ett område där kraven på samhällets<br />
medverkan ständigt ökar, framför allt genom den ökade fackliga<br />
medvetenheten i arbetsmiljöfrågorna. Arbetarskyddsverket har under senare<br />
år fått kraftigt ökade resurser och kunnat expandera i den takt som bedömts<br />
praktiskt möjlig. Genom att verkets omorganisation nu i huvudsak är<br />
genomförd, bör utbyggnadstakten kunna fastställas i ett längre perspektiv.<br />
En flerårsplan bör utarbetas för verkets personella utbyggnad liksom för<br />
resursutbyggnaden i övrigt. Detta kan lämpligen ske genom att regeringen<br />
i särskilda direktiv till arbetarskyddsstyrelsen för verkets anslagsframställan<br />
för budgetåret 1978/79 begär förslag till en treårig eller femårig plan för<br />
verkets utbyggnad. Denna plan skall förutsätta en väsentlig utvidgning av<br />
verkets verksamhet, enligt vad som framförts i de elva punkterna ovan.<br />
Planen bör inbegripa förslag om utdelning av föreskrifter och anvisningar<br />
utan kostnader för mottagarna. Ett sådant förfarande skulle skapa en ökad<br />
stabilitet under den viktiga fas då arbetsmiljölagstiftningen skall föras över<br />
till praktisk verklighet. Riksdagen bör därför ge till känna att en sådan<br />
långtidsplan bör upprättas.</p>
<p>5.2 Produktkontrollnämnden</p>
<p>Samhällets kontroll över miljön försvåras genom att de Övervakande myndigheterna<br />
inte har tillfredsställande överblick och kontroll över vilka kemiska<br />
produkter som förekommer på marknaden. Produktkontrollnämnden,<br />
som tillkom genom beslut av riksdagen 1973, har till uppgift att pröva frågor<br />
som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor.</p>
<p>Under uppbyggnadsfasen har produktkontrollnämnden fått expandera i<br />
en takt som avgjorts av vad som bedömts praktiskt möjligt. De vittomfattande<br />
arbetsuppgifterna har emellertid i kombination med svårigheter<br />
att rekrytera kvalificerad personal medfört att nämnden haft svårigheter<br />
att hinna med sin omfattande arbetsbörda. I rapporten Arbetsmiljö till Lokongressen<br />
1976 betonas att produktkontrollnämndens resurser ej visat sig</p>
</div>
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_8" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>tillräckliga för de snabbt växande arbetsuppgifter som rör produktkontroll<br />
av kemiska hälsorisker i arbetslivet:</p>
<p>Det har visat sig att produktkontrollnämnden inte har kunnat fungera<br />
som en kraftfull och initiativtagande myndighet. Detta bl. a. på grund av<br />
dess brist på resurser och alltför starka administrativa och resursmässiga<br />
knytning till naturvårdsverket Fackföreningsrörelsen kräver mot bakgrund<br />
av detta att produktkontrollnämndens fristående ställning ytterligare<br />
befästs. Fackföreningsrörelsen anser att det måste vara i hög grad angeläget<br />
att produktkontrollmyndigheten får resurser att göra mer övergripande produktutredningar.</p>
<p>Då produktkontrollnämnden inrättades var det naturligt att den administrativt<br />
anknöts till en redan etablerad myndighet, detta för att ge stadga<br />
åt den nyinrättade myndighetens verksamhet. Eftersom dess arbetsuppgifter<br />
i detta skede närmast anknöt till naturvårdsverket, var det lämpligast att<br />
produktkontrollnämnden administrativt anknöts till denna myndighet. Produktkontrollnämndens<br />
kansliresurser skapades genom en utbyggnad av naturvårdsverkets<br />
produktkontrollbyrå, som samtidigt fungerar som produktkontrollnämndens<br />
kansli.</p>
<p>Genom de senaste årens snabba utveckling på arbetsmiljöområdet har<br />
produktkontrollbyråns arbete i större utsträckning än tidigare rört arbetsmiljöfrågor,<br />
varför knytningen till naturvårdsverket inte längre är lika självklar<br />
som då produktkontrollnämnden inrättades. De stora arbetsuppgifterna<br />
inom den framtida produktkontrollen kommer också att kräva att nämnden<br />
får helt egna kansliresurser. Det är härvid viktigt att produktkontrollnämnden<br />
utvidgar sitt samarbete med arbetarskyddsstyrelsen och med yrkesinspektionen.</p>
<p>De myndigheter som har att kontrollera kemiska miljöfaktorer, t. ex. arbetarskyddsverket,<br />
naturvårdsverket och produktkontrollnämnden, har hittills<br />
ofta varit hänvisade till att från leverantörerna begära in uppgifter om<br />
varje enskild produkt, för vilken misstanke om skadeverkningar framkommit.<br />
När man fått tillgång till nya forskningsresultat om t. ex. ett ämnes<br />
giftighet, har man saknat möjlighet att på ett enkelt sätt skaffa fram uppgifter<br />
om i vilka produkter detta ämne ingår. Detta medför att myndigheternas<br />
möjligheter till en mera offensiv verksamhet på detta område är allvarligt<br />
beskurna. Dessa kommer dock att förbättras genom det planerade centrala<br />
produktregister som avses innehålla uppgifter om innehållet i de kemisktekniska<br />
produkter som förekommer på marknaden. Det är ytterligt angeläget<br />
att registret kommer till stånd utan dröjsmål.</p>
<p>Produktkontrollnämndens långsiktiga resursuppbyggnad bör prövas med<br />
de ovan angivna målsättningarna och i samma ordning som vi föreslagit<br />
för arbetarskyddsverket, dvs. genom att en 3- eller 5-årspIan upprättas med<br />
utgångspunkt i de väsentliga utvidgningar av verksamheten som krävs för<br />
att myndigheten skall kunna uppfylla de krav som arbetstagarna har rätt<br />
att ställa på kontroll av sin arbetsmiljö. Riksdagen bör därför ge till känna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att en sådan långtidsplan bör upprättas, innefattande bl. a. förslag till parlamentarisk<br />
medverkan i nämnden.</p>
<p>5.3 Företagshälsovården</p>
<p>I propositionen behandlas ej närmare frågor som rör företagshälsovården,<br />
utan det hänvisas till den pågående utredningen om företagshälsovården.<br />
Vi vill i detta sammanhang betona att arbetsmiljölagens målsättningar för<br />
sitt praktiska genomförande kommer att kräva en avsevärd utbyggnad och<br />
upprustning av företagshälsovården. Det främsta hindret mot en sådan utbyggnad<br />
är f. n. bristande tillgång till personal. Kraftfulla insatser måste<br />
göras för att få till stånd en tillräcklig rekrytering och utbildning av de<br />
olika personalkategorier som behövs inom företagshälsovården. Detta gäller<br />
företagsläkarna, för vilka bristen är väl känd och allvarlig. Det gäller också<br />
andra personalkategorier, t. ex. sjukgymnaster och sköterskor.</p>
<p>Det förhållandet kan inte accepteras att företagshälsovården på många<br />
håll inte innehåller någon teknisk del eller att sysslan som skyddsingenjör<br />
sköts som bisyssla av en person, vars huvudsakliga uppgifter är produktionstekniska.<br />
Kvalificerad teknisk personal behövs för att medverka i företagens<br />
miljöplanering och miljökontroll. Därför måste utbildningen av<br />
skyddsingenjörer utökas. Behovet av tekniker för olika specialuppgifter, t. ex.<br />
mättekniker, kan täckas genom vidareutbildning av personer som genomgått<br />
gymnasieskolans tekniska linjer.</p>
<p>De psykiska och sociala frågornas ökande betydelse i arbetsmiljöarbetet<br />
har medfört att man redan på många företag börjat känna behov av att<br />
inom företagshälsovården ha tillgång till kvalificerade kunskaper på detta<br />
område. Samhället måste möta detta utbildningsbehov. Liksom annan utbildning<br />
av företagshälsovårdens personal skall utbildningen på detta område<br />
vara inriktad på det förebyggande arbetet och på frågan om arbetsplatsens<br />
utformning, således ej i första hand på individualterapeutiska uppgifter.</p>
<p>Mot bakgrund av företagshälsovårdens betydelse för att förverkliga en<br />
ny lagstiftnings intentioner och den otillräckliga utbyggnadstakten tillsatte<br />
den socialdemokratiska regeringen våren 1976 en utredning om företagshälsovården<br />
och den yrkesmedicinska verksamheten. I direktiven till denna<br />
sägs bl. a. att målet för utbyggnaden av företagshälsovården bör vara att<br />
alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Det är angeläget att<br />
detta långsiktiga mål inte sätts i fråga. Om tillräckliga resurser inom överskådlig<br />
tid skall kunna avdelas för företagshälsovården, måste det långsiktiga<br />
målet vara oomtvistat. Utbildningsbehovet av personal för företagshälsovården<br />
måste vidare planeras efter det mål som ställts upp.</p>
<p>Vi hemställer därför att riksdagen uttalar sig för en snabb utbyggnad<br />
av företagshälsovården med målet företagshälsovård åt alla anställda.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>5.4 Mättekniska resurser</p>
<p>Systemet med gränsvärden som medel att specificera minimikraven på<br />
arbetsmiljön är verksamt endast om tillräckliga mättekniska resurser för<br />
kontroll av miljön finns tillgängliga. I den undersökning - Kemiska hälsorisker<br />
i arbetsmiljön - som presenterades vid 1976 års LO-kongress framgick<br />
att resurserna på detta område är starkt otillräckliga. Den målsättning<br />
som anges i lagförslaget om en utveckling av systemet med gränsvärden<br />
kommer att ställa ytterligare krav på mätresurser, något som starkt understryker<br />
det allvarliga i de brister Landsorganisationen uppdagat.</p>
<p>Det ingår i företagshälsovårdsutredningens arbetsområde att utreda hur<br />
tillgång till mätresurser för arbetsmiljön skall säkras för framtiden. I första<br />
hand behövs en upprustning av den mättekniska verksamhet som bedrivs<br />
inom ramen för den tekniska företagshälsovården. Därvid måste möjligheter<br />
skapas till regelbunden kontroll av mät- och analysinstrument.</p>
<p>De nuvarande bristerna på mättekniska resurser har fått till följd att ett<br />
betydande antal företag etablerats, som på kommersiell grund erbjuder mättjänster.<br />
Kvalitén hos de tjänster som erbjuds är mycket skiftande, och<br />
det är därför angeläget att denna verksamhet bringas under kontroll. Ett<br />
tillståndsförfarande för mätteknisk konsultverksamhet bör utredas med förtur<br />
av företagshälsovårdsutredningen.</p>
<p>På längre sikt bör alla företag genom företagshälsovården ha egen tillgång<br />
till de mätresurser som behövs för rutinmässig miljökontroll. De resurser<br />
som hämtas utifrån kommer då att gälla mera specialiserade eller komplicerade<br />
mätningar och finnas i samhällelig regi.</p>
<p>5.5 Yrkesmeclicinska sjukhusenheter</p>
<p>Beträffande det angelägna behovet av yrkesmedicinsk verksamhet hänvisar<br />
vi till ställningstagandena i vår motion 1976/77:475.</p>
<p>5.6 Införamation om yrkesskador</p>
<p>Yrkesskadestatistikutredningen har framlagt ett förslag, enligt vilket informationen<br />
om yrkesskador väsentligen kan förbättras. Arbetarskyddsstyrelsen<br />
behöver denna förbättrade statistik för att kunna avväga sina resurser<br />
för att utarbeta föreskrifter för olika slag av miljöproblem. Yrkesinspektionen<br />
behöver den förbättrade statistiken för att kunna prioritera sin tillsynsverksamhet.<br />
Även de fackliga organisationerna har behov av aktuellare och tillförlitligare<br />
statistik för sin bevakning av arbetsmiljöfrågorna, liksom den<br />
lokala skyddsorganisationen.</p>
<p>Det är därför mycket angeläget att den förbättring av yrkesskadestatistiken<br />
som utredningen föreslagit snarast förverkligas. Vi hemställer att riksdagen<br />
hos regeringen hemställer att en proposition om förbättrad information om<br />
yrkesskador snarast föreläggs riksdagen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>5.7 Information om den nya lagstiftningen</p>
<p>1 huvudsak bör informationen och utbildningen om den nya lagstiftningen<br />
och dess praktiska tillämpning bedrivas i arbetsmarknadsparternas egen regi.<br />
Anslag till denna verksamhet är en fråga för arbetarskyddsfonden.</p>
<p>Det finns dock anledning för arbetarskyddsstyrelsen att genom en brett<br />
upplagd informationskampanj förmedla grundläggande kunskaper om lagstiftningens<br />
innehåll till alla som berörs. Förutom den som på arbetsplatserna<br />
skall förverkliga lagens målsättning, är det viktigt att nå dem som inom<br />
myndighets rättsväsende och liknande organ har att tillse att lagen efterföljs.<br />
Arbetsmiljöutredningen föreslog att 6 milj. kr. skall ställas till arbetarskyddsstyrelsens<br />
förfogande för detta ändamål. Förslaget motiverades med att stora<br />
målgrupper skall nås av en omfattande information och ställdes mot bakgrund<br />
av de erfarenheter som vunnits vid tidigare informationskampanjer<br />
på arbetsmarknaden.</p>
<p>I propositionen aviseras ett anslag om 4 milj. kr. till arbetarskyddsstyrelsen<br />
för informationskampanjen inför den nya lagstiftningen, vilket är en avsevärd<br />
sänkning i jämförelse med utredningens förslag. I propositionen anges<br />
också att arbetsmarknadsdepartementet avser att använda 600 000 kr. för<br />
att utge en särskild informationsskrift om den nya lagstiftningen. Vi vill<br />
inte motsätta oss att ett departement på detta sätt bidrar till informationen<br />
om ny lagstiftning, men den ansvariga myndighetens anslag för information<br />
bör inte belastas av detta.</p>
<p>I propositionen läggs emellertid dessa båda belopp samman, och därtill<br />
adderas det anslag om 2,8 milj. kr. som arbetarskyddsstyrelsen under budgetåret<br />
1977/78 kommer att förfoga över för sin normala informationsverksamhet.<br />
Departementschefen konstaterar att sammanlagt 7,4 milj. kr. kommer<br />
att "ställas till förfogande under budgetåret 1977/78 för information<br />
om arbetsmiljölagen". Det finns emellertid ingen anledning att i detta sammanhang<br />
räkna samman beloppen på detta sätt, eftersom arbetarskyddsstyrelsens<br />
normala informationsanslag kommer att behövas för andra uppgifter.<br />
Någon minskning av arbetarskyddsstyrelsens allmänna informationsverksamhet<br />
i samband med att den nya lagstiftningen införs kan inte komma<br />
i fråga.</p>
<p>Regeringen har ej redovisat några motiv för det lägre belopp för informationsverksamheten<br />
som den i jämförelse med arbetsmiljöutredningen<br />
har föreslagit. Däremot har arbetsmiljöutredningen presenterat en god motivering<br />
för sitt förslag. Vi anser att arbetarskyddsstyrelsen i enlighet med<br />
detta bör beviljas 6 milj. kr. för en informationskampanj inför den nya<br />
lagstiftningens införande.</p>
<p>Behandlingen av arbetsmiljömotionen</p>
<p>I vår motion 1976/77:475 om arbetsmiljön redovisade vi vår allmänna<br />
uppfattning om inriktningen av den nya arbetsmiljölagen, behovet av re</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>surser för arbetarskyddsverket, frågan om företagshälsovården m. m.</p>
<p>I den motion som nu framläggs har vi lämnat en samlad redovisning<br />
av de krav som då framfördes och de nya frågor som aktualiserats, bl. a.<br />
genom propositionen om arbetsmiljölagen. Behandlingen kan därigenom<br />
ske med utgångspunkt i hemställan i denna motion som nu läggs fram<br />
med anledning av proposition 1976/77:149, varför vi kommer att återkalla<br />
motionen 1976/77:475, yrkandena 1-3.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:58px;">att riksdagen</p>
<p style="margin-left:58px;">1. antar det i propositionen framlagda förslaget till arbetsmiljölag<br />
med den som motionärernas förslag betecknade lydelsen i bilaga<br />
till denna motion,</p>
<p style="margin-left:58px;">2. uttalar att såväl farliga ämnen som finns på arbetsplatsen som<br />
alla ämnen som i den yrkesmässiga hanteringen kan medföra<br />
hälsorisker bör förtecknas på arbetsstället,</p>
<p style="margin-left:58px;">3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om en plan för utarbetande av föreskrifter inom arbetarskyddsverket,</p>
<p style="margin-left:58px;">4. som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadens<br />
parter bör beredas tillfälle att i enlighet med vad som i motionen<br />
anförts medverka i arbetarskyddsstyrelsens arbete på att utarbeta<br />
föreskrifter,</p>
<p style="margin-left:58px;">5. hos regeringen begär att permanenta organ med partsrepresentation<br />
inrättas för olika verksamhetsområden inom arbetarskyddsstyrelsens<br />
tillsynsverksamhet,</p>
<p style="margin-left:58px;">6. hos regeringen begär en utredning som syftar till att bestämmelserna<br />
i arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen skall sammanföras<br />
i en lag,</p>
<p style="margin-left:58px;">7. som sin mening ger regeringen till känna att de fackliga organisationerna<br />
bör erhålla full ersättning för kostnader som<br />
är förenade med den regionala skyddsverksamheten,</p>
<p style="margin-left:58px;">8. som sin mening ger regeringen till känna att suppleanter i yrkesinspektionsnämnderna<br />
bör jämställas med ordinarie ledamöter<br />
när det gäller kallelse till nämndernas sammanträden<br />
och ekonomisk ersättning för uppdraget,</p>
<p style="margin-left:58px;">9. som sin mening ger regeringen till känna att yrkesinspektionsnämndernas<br />
behörighet bör vidgas till att omfatta även tjänstetillsättningar,</p>
<p style="margin-left:58px;">10. hos regeringen begär förslag om formerna för överförandet av<br />
den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:19px;">11. som sin mening ger regeringen till känna att skyddsombud<br />
eller lokal facklig organisation bör underrättas om ansökningar<br />
eller anvisningar enligt miljöskyddskungörelsen,</p>
<p style="margin-left:19px;">12. som sin mening uttalar att regler om gränsvärden och andra<br />
föreskrifter om arbetsmiljöns utformning bör utformas med<br />
utgångspunkt i principen att arbetstagare oavsett kön skall ha<br />
tillgång till alla arbeten i arbetslivet,</p>
<p style="margin-left:19px;">13. som sin mening uttalar att gravida kvinnor bör ha rätt till<br />
sådan tillfällig förändring av sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter<br />
att de inte på grund av arbetets art behöver tidigarelägga<br />
sin graviditetsledighet,</p>
<p style="margin-left:19px;">14. begär att regeringen lägger fram förslag till en flerårsplan för<br />
utbyggnad av arbetarskyddsverket,</p>
<p style="margin-left:19px;">15. begär att regeringen lägger fram förslag till en flerårsplan för<br />
utbyggnad av produktkontrollnämnden med eget kansli,</p>
<p style="margin-left:19px;">16. som sin mening uttalar att målet för företagshälsovårdens utbyggnad<br />
skall vara företagshälsovård åt alla anställda,</p>
<p style="margin-left:19px;">17. begär att regeringen skall låta utreda frågan om tillståndsgivning<br />
för mätteknisk konsultverksamhet,</p>
<p style="margin-left:19px;">18. beslutar att till Arbetarskyddsstyrelsen: Information om arbetsmiljölagen<br />
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret<br />
1977/78 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag<br />
av 6 000 000 kr.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Stockholm den 31 maj 1977</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>OLOF PALME (s)</p>
<p>INGVAR CARLSSON (s)<br />
i Tyresö</p>
<p>BENGT GUSTAVSSON (s)<br />
i Eskilstuna</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>INGEMUND BENGTSSON (s)<br />
i Varberg</p>
<p>INGVAR SVANBERG (s)</p>
<p>VALTER KRISTENSON (s)</p>
<p>PAUL JANSSON (s)</p>
<p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)</p>
<p>HANS GUSTAFSSON (s)<br />
i Ronneby</p>
<p>GUNNAR NILSSON (s)<br />
i Järfälla</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>GORAN KARLSSON (s)<br />
i Huskvarna</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>LILLY HANSSON (s)</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p>
<p>ERIK ADAMSSON (s)</p>
<p>THAGE PETERSON (s)<br />
i Nacka</p>
<p>ESSEN LINDAHL (s)<br />
i Lidingö</p>
<p>LENA HJELM-WALLÉN (s)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Bilaga</p>
<p>Regeringens förslag Motionärernas förslag</p>
<p>3 kap.</p>
<p>12 i;</p>
<p>Om det är påkallat från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens<br />
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva</p>
<p>1. att arbetsprocess, arbetsmetod eller anläggning avsedd för verksamhet<br />
av visst slag får användas endast efter tillstånd,</p>
<p>2. att visst slag av anordning, som avses i 8 5, endast efter godkännande<br />
får användas eller avlämnas för att tagas i bruk,</p>
<p>3. att visst ämne som avses i 9 S får användas endast efter godkännande<br />
eller att särskilt villkor skall gälla vid användningen av sådant ämne,</p>
<p style="margin-left:169px;">4. att anläggning på vars planering<br />
för aktuellt ändamål 6 kap. inte ägt<br />
tillämpning får tas i bruk endast efter<br />
tillstånd.</p>
<p>Som förutsättning för godkännande som avses i första stycket 2 kan föreskrivas<br />
villkor. I anslutning till godkännandet kan fastställas krav på monterings-<br />
och bruksanvisning som skall medfölja anordningen vid avlämnandet.</p>
<p>Vid meddelande av föreskrift enligt första stycket 2 kan anges villkor<br />
för brukandet. Tillstånd eller godkännande som avses i första stycket kan<br />
förenas med villkor för brukandet.</p>
<p>Även utan samband med föreskrift enligt första stycket kan i där angiven<br />
ordning föreskrivas om kontroll, provning eller fortlöpande tillsyn vid användning<br />
av anordning, som där avses, samt om undersökning av de arbetshygieniska<br />
förhållandena i visst slag av verksamhet.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">4 kap.</p>
<p style="text-align:right;">5 5</p>
<p>Arbetstagare skall ha behövlig ledighet<br />
för nattvila. I ledigheten skall<br />
ingå tiden mellan klockan 24 och<br />
klockan 5.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Avvikelse från första stycket får<br />
göras, om visst arbete med hänsyn<br />
till sin natur, allmänhetens behov eller<br />
annan särskild omständighet<br />
måste fortgå även nattetid eller annars<br />
bedrivas före klockan 5 eller efter<br />
klockan 24.</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>Arbetstagare skall ha behövlig ledighet<br />
för nattvila. I ledigheten skall<br />
ingå tiden mellan klockan 24 och<br />
klockan 5.</p>
<p>Arbetstagare får icke anlitas till arbete<br />
mer än 10 timmar av dygnet.</p>
<p>Avvikelse från första och andra<br />
stycket får göras, om visst arbete med<br />
hänsyn till sin natur, allmänhetens<br />
behov eller annan särskild omständighet<br />
så kräver.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringens .förslag</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:4px;">Motionärernas förslag</p>
</div>
<div class="block ml_21"><p>6 a 5</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:17px;">När arbetstagare skall arbeta efter<br />
oregelbundna arbetstider skall arbetstidsschema<br />
fastställas. Detta skall<br />
upprättas i så god tid att rimlig hänsyn<br />
tas till arbetstagarens behov av att planera<br />
sin fritid.</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>7 5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Avvikelse från 1 5 andra stycket,<br />
5 5 första stycket och 6 5 första<br />
stycket får göras med stöd av kollektivavtal<br />
som på arbetstagarsidan<br />
har slutits eller godkänts av organisation<br />
som är att anse som central<br />
arbetstagarorganisation enligt lagen<br />
(1976:580) om medbestämmande i<br />
arbetslivet. Vidare får genom sådant<br />
kollektivavtal rast utbytas mot måltidsuppehåll<br />
vid arbetsplatsen.</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Avvikelse från 1 5 andra stycket,<br />
5 5 första och andra stycket och 6 5<br />
första stycket får göras med stöd av<br />
kollektivavtal som på arbetstagarsidan<br />
har slutits eller godkänts av organisation<br />
som är att anse som central<br />
arbetstagarorganisation enligt lagen<br />
(1976:580) om medbestämmande<br />
i arbetslivet. Vidare får genom sådant<br />
kollektivavtal rast utbytas mot<br />
måltidsuppehåll vid arbetsplatsen.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i första stycket,<br />
får i angivna hänseenden tillämpa avtalet även på arbetstagare, som ej är<br />
medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning<br />
att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej<br />
omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tillsynsmyndighet får medge<br />
undantag från 1 5 andra stycket, 5 5<br />
första stycket och 6 5 första stycket,<br />
om särskilda skäl föreligger.</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="text-align:right;">Tillsynsmyndighet får medge<br />
undantag från 1 5 andra stycket, 5 5</p>
<p>första och andra stycket och 6 5 första<br />
stycket, om särskilda skäl föreligger.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">8 kap.</p>
<p style="text-align:right;">2 5</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br />
bryter mot föreskrift eller<br />
villkor som har meddelats med stöd<br />
av 3 kap. 12 eller 14 5 dömes till böter<br />
eller fängelse i högst ett år.</p>
<p>Till böter dömes den som uppsåtligen<br />
eller av oaktsamhet</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br />
bryter mot föreskrift eller<br />
villkor som har meddelats med stöd<br />
av 3 kap. 12, 13 eller 14 5 dömes till<br />
böter eller fängelse i högst ett år.</p>
<p style="margin-left:6px;">Till böter dömes den som uppsåtligen<br />
eller av oaktsamhet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1675</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>R ege ringens förslag</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:4px;">Motionärernas förslag</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. bryter mot 5 kap. 2 § första<br />
stycket,</p>
<p>2. bryter mot föreskrift som har<br />
meddelats med stöd av 3 kap. 13 eller<br />
15-17 § eller 5 kap. 2§ andra<br />
stycket, 3 5 andra stycket eller 4 §,</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. bryter mot 5 kap. 2 § första<br />
stycket,</p>
<p>2. bryter mot föreskrift som har<br />
meddelats med stöd av 3 kap.<br />
15-17 §§ eller 5 kap. 2 § andra stycket,<br />
3 § andra stycket eller 4 §,</p>
<p>3. vid fullgörande av skyldighet enligt 7 kap. 3 eller 4 § lämnar oriktig<br />
uppgift rörande förhållande av betydelse,</p>
<p>4. utan giltigt skäl borttager skyddsanordning eller sätter sådan ur bruk.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>4 §</p>
<p>Beträffande föreskrift till allmän<br />
efterrättelse äger arbetarskyddsstyrelsen<br />
underställa regeringen fråga av<br />
särskild betydelse, innan styrelsen<br />
meddelar beslut i ärendet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_48" />
<div class="block ml_7"><p>t 55251 Stockholm 1977</p>
</div>
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_52" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
</div>
0OLOF PALMEs1undertecknare0INGVAR CARLSSONs2undertecknare0BENGT GUSTAVSSONs3undertecknare0INGEMUND BENGTSSONs4undertecknare0INGVAR SVANBERGs5undertecknare0VALTER KRISTENSONs6undertecknare0PAUL JANSSONs7undertecknare0ANNA LISA LEWÉN-ELIASSONs8undertecknare0HANS GUSTAFSSONs9undertecknare0GUNNAR NILSSONs10undertecknare0GORAN KARLSSONs11undertecknare0LILLY HANSSONs12undertecknare0LISA MATTSONs13undertecknare0ANNA-GRETA SKANTZs14undertecknare0ERIK ADAMSSONs15undertecknare0THAGE PETERSONs16undertecknare0ESSEN LINDAHLs17undertecknare0LENA HJELM-WALLÉNs18undertecknareG0021675av herr Palme m. fl.mot_197677__1675.pdf902707pdfmed anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.https://data.riksdagen.se/fil/0FD71877-6D03-4A1B-8BB3-02BABC53AD59