3090682 G0021586 1976/77 1586 mot mot Motion 1976/77:1586 av herrar Polstam och Jonsson i Alingsås Motion Motion 1586 0 1977-04-19 00:00:00 2014-11-03 20:53:09 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag av herrar Polstam och Jonsson i Alingsås html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021586/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021586 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021586 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1976/77:1586</p> <p>av herrar Polstam och Jonsson i Alingsås</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag</p> <p>Det i propositionen 1976/77:113 framlagda förslaget till körkortslag innefattar<br /> jämfört med tidigare gällande bestämmelser betydande försämringar<br /> i trafiknykterhetskontrollen för körkortshavare. Vi finner det påkallat att<br /> riksdagen vid lagförslagets prövning ingående granskar hithörande frågor<br /> i vissa hänseenden.</p> <p>Vid remissen av lagförslaget har allvarliga erinringar framförts av vissa<br /> remissinstanser, bl. a. regeringsrätten och MHF. En del av dessa invändningar<br /> har av kommunikationsministern lämnats helt åsido och ej heller<br /> upptagits i sammanfattningen av remissyttrandena, enär frågorna enligt hans<br /> förmenande behandlats i samband med fjolårets proposition och därför inte<br /> borde tas upp på nytt. Detta kan inte från riksdagens synpunkt vara helt<br /> korrekt. I motionen 1975/76:2462 framlade undertecknade Jonsson och Polstam<br /> dels krav på att körkortsfrågan reglerades i lag, dels på att vissa förslag<br /> till förbättrad trafiknykterhetskontroll förverkligades i enlighet med de föreslagna<br /> riktlinjerna för en körkortsreform. Yrkandet gick ut på en anhållan<br /> till regeringen i första hand att förslag till körkortslag skulle föreläggas riksdagen<br /> och, om detta ej blev riksdagens beslut, att vid utformningen av<br /> författningstexten skulle beaktas vad i motionen anförts. Meningen var självfallet<br /> att vid den kommande prövningen av förslag till körkortslag de av<br /> oss yrkade sakändringarna skulle komma upp till behandling. Trafikutskottet<br /> synes också ha behandlat motionen så, eftersom motionen åberopades som<br /> stöd för utskottets hemställan om körkortsfrågans reglering i lag, medan<br /> de yrkade ändringarna i trafiknykterhetskontrollen ej alls berördes i utlåtandet.</p> <p>Oavsett hur fjolårets riksdagsbeslut i anledning av propositionen<br /> 1976/77:155 formellt rätteligen skall tolkas utgår vi ifrån att riksdagen inte<br /> kan finna det rimligt att antaga en körkortslag utan att ingående pröva<br /> den för trafiksäkerheten grundläggande nykterhetskontrollen.</p> <p>Behovet av en vidare prövning av förslaget till körkortslag sammanhänger<br /> också med den nya lagens tilltänkta användningsområde. Genomförandet<br /> av den omläggning i forumhänseende för vissa körkortsåterkallelser, som<br /> riksdagen beslutade, är beroende av fortsatt utredning i vissa avseenden.<br /> Den nya körkortslagen kommer därför till en början att handhas av länsrätterna.</p> <p>Om statsmakterna avser att körkortsåterkallelserna även i fortsättningen<br /> skall vara trafiksäkerhetsåtgärder, synes lagstiftaren böra överväga antingen<br /> att i auktoritativ form bringa riktlinjerna såsom anvisningar till domstolarnas</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kännedom eller låta lagen innefatta betydligt fler föreskrifter om de kortaste<br /> eller de normala spärrtiderna vid olika slag av trafikbrott. När avgörandet<br /> överflyttas från specialorganen vid länsstyrelserna till de allmänna domstolarna<br /> - 4 å 5 gånger fler än länsrätterna - får man givetvis räkna med<br /> en betydligt mera spridd praxis än tidigare. Trafiksäkerheten står och faller<br /> förstås inte med att ett eller annat återkallelsebeslut blir orimligt milt. Kommunikationsminister<br /> Norling betonade dock för sin del vikten av att spärrtiderna<br /> utmättes efter vissa schabloner. Detta är ännu betydelsefullare efter<br /> en överflyttning av återkallelserna till de allmänna domstolarna, på grund<br /> av samordningen med länsstyrelsernas efterföljande prövning av frågan om<br /> körkortstillstånd. Länsstyrelsens beslut om körkortstillstånd måste t. ex. vid<br /> trafiknykterhetsbrott grundas på en lämplighetsprövning, avseende en tillräckligt<br /> lång prövotid. Samordningen av länsstyrelsernas beslut om nytt<br /> körkort med de av domstolarna beslutade spärrtiderna kan spricka, om domstolarna<br /> i allmänhet inte håller schablonen och utmäter spärrtiden så att<br /> den täcker den erforderliga prövotiden. Om särskilda anvisningar inte utfärdas<br /> - vilket måhända anses svårt med tanke på den frihet under lagarna<br /> som de allmänna domstolarna av gammalt gjort anspråk på att äga - kräver<br /> sålunda den nya körkortslagen i vissa hänseenden en mera ingående reglering<br /> till följd av överflyttningen av körkortsmål till de allmänna domstolarna.<br /> Detta bör beaktas vid lagens utformning lika väl som att de godtagna riktlinjerna<br /> kommer till fullgott uttryck.</p> <p>Vi har funnit modifikationer i lagförslaget erforderliga främst beträffande<br /> 21 S och 7 § (lämplighetsprövningen).</p> <p>Spärrtider för körkortstillstånd</p> <p>De av riksdagen godkända riktlinjerna innebar inte endast en strävan<br /> efter mera individualiserad och nyanserad bedömning än vid nuvarande<br /> praxis utan också ett krav på att nyanseringen inte skulle leda till bristande<br /> enhetlighet. Schabloner skulle därför uppställas för olika typfall. Lagförslaget<br /> har i stort sett tillgodosett endast det förstnämnda önskemålet, trots att<br /> lagens åsyftade tillämpning hos de allmänna domstolarna gör behovet av<br /> garantier för enhetligt och rättvist bedömande av likartade fall ännu starkare<br /> än det framstod med den utgångspunkt den förra regeringen hade. Lagstiftaren<br /> måste vidare genom en mera ingående reglering skapa garantier<br /> för att systemet med spärrtider inte råkar på glid mot ren ineffektivitet<br /> från trafiksäkerhetssynpunkt. I anslutning till de av riksdagen godkända<br /> allmänna riktlinjerna anser vi en sådan reglering påkallad åtminstone i följande<br /> avseenden.</p> <p>1 den föreslagna 21 § KKL anges spärrtidens längd till lägst en månad<br /> och högst tre år. Men det finns ingenting i lagen som antyder den mycket<br /> bestämda motiveringen för nedsättningen till en månad, nämligen att förkortningen<br /> inte fick tas till intäkt för en allmän sänkning av nuvarande</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>spärrtider vid mindre svåra trafikbrott, utan att tider under tre månader<br /> avsågs för rena undantagsfall. Även riksdagen underströk detta. Med ordinär<br /> lagstiftningsteknik skulle detta syfte kunna komma till uttryck i en regel<br /> att spärrtiden skall bestämmas till lägst tre månader men vid ”synnerliga<br /> skäl” får nedsättas till en månad. Vi förordar en sådan lagskrivning, vilken<br /> såsom uttryck för lagstiftarens vilja måste antas få en viss åtstramande effekt.<br /> (Jämför vidare vad nedan sägs om olämpligheten av ”synnerliga skäl” som<br /> förbehåll vid 24 $.)</p> <p>Det synes vidare nödvändigt att lagtexten innehåller en allmän riktlinje<br /> för spärrtidens utmätande, så att den av domstol bestämda spärrtiden samordnas<br /> med den lämplighetsprövning som länsstyrelsen i sinom tid har att<br /> göra. Ordinärt måste ju domstolens lagakraftvunna beslut om spärrtiden<br /> vara sådant att det kan respekteras av länsstyrelsen. Lagtexten bör förslagsvis<br /> innehålla att spärrtiden skall, när återkallelse grundas på förhållande som<br /> bör föranleda prövning enligt 7 § andra stycket av körkortshavares lämplighet<br /> som förare av körkortspliktigt fordon, tillmätas så, att den innefattar erforderlig<br /> prövotid för bedömande av lämpligheten.</p> <p>Problemet är vidare hur lagen skall kunna förverkliga vad som i de av<br /> riksdagen godkända riktlinjerna angetts om den ordinära spärrtiden vid olika<br /> typfall. Detta torde kräva att lagen såsom hållpunkter anger minimitider<br /> utöver den för rattfylleri och grov vårdslöshet nämnda tiden av ett år. Vad<br /> blir det annars i praktiken av t. ex. det viktiga vägledande uttalandet att<br /> rattonykterhetsfall med alkoholhalter över 0,8 promille ofta bör behandlas<br /> ganska lika med rattfylleri, särskilt när alkoholhalten närmat sig 1,5 promille,<br /> och att vid alkoholhalter under 0,8 promille spärrtiden i allmänhet bör avvägas<br /> mellan sex och tolv månader, beroende på anmärkningar mot körningen<br /> och tidigare förseelser, dock att varning skall kunna meddelas i<br /> vissa fall då alkoholhalten obetydligt går över 0,5 promille? Åtminstone<br /> bör lagen vid rattonykterhet, när alkoholhalten överstigit 0,8 promille, ange en<br /> minimitid av nio månader. (Normalt gäller nu en återkallelsetid av 1 år<br /> 6 mån.) Vi förordar vidare att den nuvarande obligatoriska återkallelsen<br /> vid smitning frän trafikolycka, som medfört personskada, icke såsom föreslogs<br /> i propositionen 155, skall upphävas, utan att regeln bibehålles och att en<br /> spärrtid av minst sex månader uppställes. Det bör inte förbises att den nuvarande<br /> regeln också haft det på praktisk erfarenhet grundade syftet att<br /> avskräcka alkoholpåverkade förare att smita, i avsikt att rädda körkortet<br /> från den obligatoriska indragning som gäller vid trafiknykterhetsbrott.</p> <p>Det kan ifrågasättas om inte den i 21 ^ föreslagna skyldigheten för myndigheterna<br /> att fastställa spärrtid går alltför långt. Spärrtid skall enligt förslaget<br /> utmätas varje gång ansökan om körkortstillstånd avslås på grund av personliga<br /> förhållanden. Det borde räcka med spärrtid i de fall, när sökanden<br /> särskilt begärt förhandsbesked. Det synes också något egendomligt att förlängning<br /> av spärrtid endast skall ske efter ansökan av den, för vilken spärrtid<br /> löper.</p> </div> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Sammanfattningvis förordar vi sålunda i sak att det föreslagna första stycket<br /> i 21 S kompletteras enligt följande (ändringar kursiverade):</p> <p>Återkallas körkort jämlikt 16 § första stycket 1-6, skall spärrtid bestämmas<br /> om lägst tre månader och högst tre år; dock md om synnerliga skäl föreligger<br /> spärrtid i undantagsfall sättas till lägst en månad.</p> <p>När återkallelse grundas pä förhållande, som bör föranleda ny prövning enligt<br /> 71 andra stycket av körkortshavares lämplighet som förare av körkortspliktigt<br /> fordon, skall spärrtiden tillmätas så, att den innefattar tillräcklig prövotid för bedömande<br /> av lämpligheten.</p> <p>Spärrtiden bestämmes till lägst ett år vid brott enligt 1 $ andra stycket<br /> eller 4 § mom. 1 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, lägst nio<br /> månader vid brott enligt 4 § mom. 2 nämnda lag, om alkoholhalten uppgått till<br /> 0,8 promille eller mer, och lägst sex månader vid brott enligt 5 ,ss samma lag, om<br /> personskada uppkommit.</p> <p>Spärrtid skall jämväl bestämmas, när vid ansökan om förhandsbesked hinder<br /> finnes föreligga mot körkortstillstånd.</p> <p>I 24 § föreslås en mycket vittgående fullmakt för myndigheterna att avvika<br /> från lagen. De skulle få underlåta att göra körkortsingripanden eller sätta<br /> ned spärrtid utan hinder av lagens bestämmelser, när ”synnerliga skäl”<br /> föreligger. Enligt 25 § skulle de få riva upp beslut om körkortsingripande<br /> eller spärrtid, om ny omständighet inträffat eller blivit känd. Att ge domstolar,<br /> polismyndighet och länsstyrelser så vittgående fullmakter torde sakna<br /> motstycke i annan lagstiftning och måste avstyrkas.</p> <p>På körkortsområdet är, som framgår av tillämpningen av nuvarande 56 8<br /> KKK och av föreslagna 101 8 KKF, ”synnerliga skäl” en mycket diffus<br /> och ofta använd term, som inte alls lämpar sig att utgöra förbehåll för de<br /> sällsynta undantagsfall då myndigheter bör få avvika från allmän lag. En<br /> lagstiftare som menar allvar med sin lagstiftning och inte vill riskera att<br /> denna snabbt förlorar respekten hos allmänheten, måste kringgärda en<br /> undantagsregel med helt andra förbehåll. Den lösliga utformningen av 24<br /> och 25 88 strider också uppenbarligen mot de motiv som låg bakom riksdagens<br /> krav på särskild körkortslag. Vi anser oss inte på rak arm kunna<br /> rekommendera en hållbar utformning av en lämplig undantagsbestämmelse,<br /> men vill erinra om de förbehåll som enligt RB 20:7 gäller för åklagares<br /> rätt att underlåta åtal. Även när det av särskilda skäl är uppenbart att påföljd<br /> ej erfordras för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att<br /> åtal inte behövs för att upprätthålla bl. a. allmän laglydnad, skall beslutet<br /> att underlåta åtal fattas av riksåklagaren.</p> <p>På grund av intresset att hålla avvikelserna inom rimliga gränser och<br /> förhindra att respekten för lagen upplöses vill vi förorda ett riksdagsbemyndigande<br /> för regeringen att pröva de undantagsfall, där avvikelse från<br /> körkortslagen i berörda hänseenden är påkallad. Det är viktigt att regeringen<br /> följer körkortslagens tillämpning och handhar särskilt den vanskliga dispensgivningen<br /> av förtida körkort för rehabilitering av frigivna. Alternativt<br /> bör dispenserna prövas av eller i samråd med statens trafiksäkerhetsverk.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Det i 25 5 föreslagna allmänna bemyndigandet att återbryta dem, dvs. att<br /> ändra lagakraftvunna beslut om spärrtider och körkortsingripanden på grund<br /> av nya omständigheter, synes även böra kringgärdas med förbehåll både<br /> i sak och i fråga om forum, om det inte skall leda till ett i längden ohållbart<br /> tillstånd med ständiga ansökningar om omprövning av återkallelser på grund<br /> av förmenta ”nya” omständigheter.</p> <p>Lämplighetsprövningen</p> <p>I propositionen 1976/77:155 underströk kommunikationsministern emfatiskt<br /> nykterhetskontrollens stora betydelse och uttalade att avkall på skötsamhet<br /> i nykterhetshänseende inte fick göras bland kraven för innehav av<br /> körkort. Varje omhändertagande på grund av berusning skulle föranleda<br /> prövning från körkortsmyndighetens sida. Och detta godtogs av riksdagen.</p> <p>Med de nu föreslagna reglerna är denna prövning icke tillfredsställande<br /> garanterad. Särskilt otillfredsställande synes regleringen vara i fråga om den<br /> viktigaste lämplighetsprövningen, den som länsstyrelsen skall göra vid ansökan<br /> om körkort första gången. Att upprätthålla en strikt praxis här och<br /> vägra körkort för personer, om vilkas lämplighet som förare tvekan råder,<br /> är för både samhället och den enskilde viktigare än att göra den första<br /> prövningen mindre noggrann och därefter nödgas att återkalla körkortet,<br /> sedan vederbörande väl har anskaffat bil och kanske inrättat sitt liv med<br /> hänsyn till bil- och körkortsinnehav.</p> <p>Redan formellt är regleringen av den första lämplighetsprövningen otillfredsställande<br /> svag. I 7 S lagförslaget anges endast de kvalitativa kraven<br /> att sökanden är känd för nyktert levnadssätt och kan förväntas respektera<br /> trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Skyldigheten<br /> för de kommunala vårdorganen att lämna uppgifter kommer endast till<br /> uttryck i 96 § KKF-förslaget i form av ett bemyndigande: polismyndighet<br /> ”får" inhämta uppgifter från sociala organ och andra myndigheter som kan<br /> lämna uppgifter av betydelse för bedömningen av lämpligheten. Enligt andra<br /> stycket 96 § meddelar rikspolisstyrelsen efter samråd med trafiksäkerhetsverket<br /> och socialstyrelsen föreskrifter om personutredningen men endast<br /> om den utredning som skall utföras av polismyndighet. Med hänsyn till<br /> de kommunala nämndernas ställning och den på sina håll förekommande<br /> obenägenheten hos deras tjänstemän att medverka i samhällets ordningsoch<br /> säkerhetsfrågor (man vill inte ”mista klienternas förtroende”) bör körkortslagen<br /> - i likhet med den tidigare vägtrafikförordningen - innehålla en<br /> bestämmelse om att lämplighetsprövningen skall grundas på uppgifter, som<br /> inhämtas från polismyndighet och nykterhetsnämnd (social centralnämnd)<br /> i den eller de kommuner, där sökande varit mantalsskriven under de senaste<br /> två åren. Det är viktigt att den minsta tid utredningen skall avse anges<br /> i lagen, eftersom tvåårstiden i presumtionsregeln bortfallit.</p> <p>Tidigare var det väl sörjt för polismyndighetens underlag för lämplig</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>hetsbedömningen. Den hade uppgifter om sökandes fylleriförseelser, och<br /> körkortsmyndigheterna kunde i allmänhet lita på dessa uppgifter (åtminstone<br /> var de som regel mer tillförlitliga än de uppgifter som på sina håll lämnades<br /> av lokala nykterhetsnämnder). Fortsättningsvis synes det närmast bli beroende<br /> av en slump om polismyndigheten vid den första lämplighetsutredningen<br /> har egen kännedom ens om de omhändertaganden för berusning<br /> som ägt rum inom det egna distriktet.</p> <p>Dokumenteringen vid omhändertagande skall ske enligt följande:</p> <p>Enligt de anvisningar rikspolisstyrelsen utfärdat skall omhändertagande<br /> enligt LOB dokumenteras på en blankett, kallad Omhändertagandeblad, och<br /> dessa skall hos polisen förses med löpnummer och placeras i särskild skärm<br /> i nummerordning. En sådan placering är direkt otjänlig för polisens uppgift<br /> att avge yttrande om körkortssökandes lämplighet. Rikspolisstyrelsen har<br /> dessutom föreskrivit, att uppgift om omhändertagen inte får införas i någon<br /> form av register hos polisstyrelse. Denna föreskrift kan möjligen ha motiverats<br /> såsom en parallell till vad som gäller vid omhändertagande enligt<br /> LTO men innefattar en påtaglig olägenhet i detta sammanhang. Enligt anvisningarna<br /> skall vidare ett exemplar av Omhändertagandeblad gå till nykterhetsnämnden<br /> i den omhändertagnes hemort under förutsättning att identiteten<br /> med säkerhet är fastställd. Ett annat exemplar skall, när innehavare<br /> av körkort, trafikkort eller traktorkort omhändertagits enligt LOB, för vidare<br /> befordran till körkortsregistret gå som anmälan till den länsstyrelse, som<br /> är körkortsmyndighet. Även här göres reservation för att identiteten är fastställd.</p> <p>Om fastställandet av den personliga identiteten skulle vara något större<br /> praktiskt problem för polismyndigheten och kunna leda till att exempelvis<br /> en omhändertagen körkortshavare helt enkelt vägrar säga sitt namn för<br /> att rädda körkortet, bör lagstiftaren tillse att polismyndigheten får medel<br /> att fastställa identiteten.</p> <p>Det är för trafiksäkerheten angeläget att det ordnas en sådan rapportering,<br /> som tillgodoser rimliga krav, innan körkortslagen träder i kraft. Det är möjligt<br /> att detta bör ske genom att polisstyrelserna - tvärt emot rikspolisstyrelsens<br /> nuvarande föreskrifter - åläggs att föra egna register över omhändertaganden<br /> enligt LOB i fråga om dem som är mantalsskrivna inom respektive områden,<br /> oavsett om de omhändertas där eller inom andra polisstyrelsers områden.<br /> Även andra lösningar kan tänkas, t. ex. att länsstyrelsen skall för de i länet<br /> mantalsskrivna föra register. Enligt vår mening står lagstiftaren inte till<br /> svars med den nuvarande rapporteringen. Det av riksdagen godkända uttalandet<br /> om noggrann prövning av varje omhändertagande för berusning<br /> får inte resultera i att dessa för trafiksäkerhetens del viktiga larmsignaler<br /> sopas under mattan i samband med fylleristrafiets slopande.</p> <p>Ungdomsfylleriet har de senaste åren haft en sådan omfattning, att varje<br /> år omkring 3 000 av 15-17-åringarna och över 4 000 bland 18-19-åringarna<br /> skulle ha berörts av den förut gällande presumtionsregeln. Ingen kan vara<br /> likgiltig för den försämring av trafiksäkerheten det skulle medföra, om de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>mer belastade av dessa ungdomar i körkortsåldern framdeles kommer ut<br /> som legaliserade förare utan noggrann sovring till följd av att lagstiftaren<br /> slopat varje presumtion om väntetid. Utöver den spärr en presumtionsregel<br /> utövar har den en viktig förebyggande effekt. Mer än något annat i lagen<br /> är en sådan regel ägnad att hos ungdomar inskärpa vikten av den skötsamhet,<br /> som lagstiftaren kräver för att anförtro någon körkort.</p> <p>Riksdagens tidigare ställningstagande på denna punkt bör för den skull<br /> omprövas. Enligt vår mening vore det lämpligast att väntetiden för den<br /> som omhändertagits enligt LOB sätts till minst två år som hittills vid fylleriförseelse,<br /> med möjlighet att förkortas om sökanden ändock kan bedömas<br /> som en skötsam person. Om två års väntetid anses svårt att infoga i lagen,<br /> bl. a. med hänsyn till att spärrtiden vid rattfylleri satts till lägst ett år, kan<br /> man till nöds tänka sig en allmän föreskrift om kortare väntetid, exempelvis<br /> att sökande som omhändertagits enligt LOB icke får beviljas körkortstillstånd<br /> förrän tidigast ett år därefter. Även en sådan regel vore av ett visst värde.<br /> Eventuellt kan den tänkas ges i form av ett uttalande av riksdagen till<br /> ledning för lagens tillämpning.</p> <p>Vi anser oss i detta sammanhang böra påyrka att polismyndighetens yttrande<br /> vid lämplighetsprövningen skall utmynna i ett till- eller avstyrkande<br /> av körkortstillstånd och inte att den, såsom föreslagits, begränsas till att<br /> enbart redovisa vissa belastande fakta. En sådan begränsning kan möjligen<br /> godtas vid de sociala organens yttranden med hänsyn till det ofta åberopade<br /> ”förtroendet hos klienterna". Som skäl för polismyndighetens del anfördes<br /> i propositionen 1976/77:155 att folk kunde missförstå dåvarande lämplighetsintyg<br /> och tro saken vara avgjord därmed. Det skälet synes alltför svagt<br /> för att lagstiftaren skulle avstå ifrån att låta den myndighet som har ett<br /> omedelbart ansvar för trafiksäkerheten - och erfarenhetsmässigt brukar leverera<br /> det viktigaste uppgiftsmaterialet för lämplighetsprövningen - att dra<br /> slutsatsen av sin kunskap i form av ett sammanfattande till- eller avstyrkande.</p> <p>I fråga om personer som är olämpliga körkortshavare sitter polisen inne<br /> med betydande personkännedom. Om trafiksäkerhetsintresset effektivt skall<br /> tillvaratas, får lämplighetsprövningen inte göras till en ren registreringsprodukt.</p> <p>Körkortslagen är av sådan vikt både för den enskilde och för samhället<br /> och innefattar sådana lagtekniska problem, att det enligt vår mening hade<br /> varit en fördel om lagrådets yttrande över förslaget kunnat inhämtas före<br /> riksdagens prövning av frågan.</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1586</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med stöd av det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen vid sin prövning av förslaget till körkortslag måtte<br /> beakta av oss avgivna synpunkter på innehållet i 7, 21, 24<br /> och 25 SS lagförslaget, samt</p> <p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder skyndsamt<br /> vidtas för att den av fjolårets riksdag förutsatta lämplighetsprövningen<br /> av körkortssökande kan komma till stånd<br /> samt att därvid erforderliga ändringar i körkortsförordningen<br /> genomförs.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 19 april 1977<br /> ÅKE POLSTAM (c)</p> </div> <div class="block ml_23"><p>ELVER JONSSON (fp)<br /> i Alingsås</p> </div> </div> </div> 0 ÅKE POLSTAM c 1 undertecknare 0 ELVER JONSSON fp 2 undertecknare G0021586 av herrar Polstam och Jonsson i Alingsås mot_197677__1586.pdf 226217 pdf med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag https://data.riksdagen.se/fil/32878621-F505-4B4B-BEC4-1E5D39BB3D58