3090609G00215211976/771521motmotMotion 1976/77:1521 av fru Theorin och fröken ÖhrsvikMotionMotion152101977-03-28 00:00:002014-11-03 20:52:152014-11-03 00:00:00med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utvecklingav fru Theorin och fröken Öhrsvikhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021521/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G0021521https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021521
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p style="text-align:right;">Mot. 1976/77</p>
<p style="text-align:right;">1521-1522</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1976/77: 1521</p>
<p>av fru Theorin och fröken Öhrsvik</p>
<p>med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken<br />
och totalförsvarets fortsatta utveckling</p>
<p>Varje regering försvarar sitt deltagande i kapprustningen såsom nödvändigt<br />
för att trygga sin nationella säkerhet. Men detta är för alla länder en<br />
illusion. Det som gör kapprustningen till en världsomfattande dårskap är<br />
just detta, att alla länder nu gemensamt köper allt större otrygghet till allt<br />
högre kostnader. (Alva Myrdal i Spelet om nedrustningen.)</p>
<p>1 regeringens proposition 1976/77:74 redovisas 1974 års försvarsutred- •<br />
nings betänkanden (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar samt (SOU<br />
1977:1) Totalförsvaret 1977-82 och läggs fram förslag om inriktningen av<br />
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling på längre sikt och<br />
av planeringen för programperioden 1977/78-1981/82. 1 reservationer till<br />
båda betänkandena har undertecknad Maj Britt Theorin vänt sig mot att<br />
försvarsmakten i huvudsak ges uppgiften att möta ett stormaktsanfall med<br />
konventionella vapen i skuggan av ett konventionellt stormaktskrig i Europa,<br />
mot utredningens studieunderlag, hotbilder och scenarier, mot avsaknaden<br />
av avvägningen inom säkerhetspolitiken och totalförsvaret och mot oförenligheten<br />
mellan vad som i betänkandena anförs om det utrikes-, säkerhetsoch<br />
militärpolitiska läget i Europa å ena sidan och å andra sidan utredningens<br />
förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och totalförsvaret.<br />
Regeringens proposition har samma logiska brister.</p>
<p>Reservationerna vänder sig emot fortsatt upprustning av krigsmakten och<br />
försök till fortsatt utveckling av komplicerade och för en småstat vanskliga<br />
vapensystem av det slag som Viggensystemet är ett exempel på.</p>
<p>Säkerhetspolitik</p>
<p>Enligt utredningens första betänkande (SOU 1976:5) som behandlade säkerhetspolitiken<br />
bör den svenska säkerhetspolitiken ha följande innehåll:</p>
<p style="margin-left:24px;">O Bidra till en fredlig utveckling i världen genom att bl. a. söka undanröja<br />
konfliktsorsaker</p>
<p style="margin-left:24px;">O Bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse mellan<br />
folken</p>
<p>O Bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen</p>
<p style="margin-left:24px;">O Bidra till att minska maktblockens intressen att dra in Sverige i eventuella<br />
krig</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1521-1522</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">O Redan i fred tillvarata våra intressen genom att slå vakt om den internationella<br />
solidariteten<br />
O Värna våra demokratiska friheter och rättigheter<br />
O Förhindra eller lindra fredskrisers negativa verkningar</p>
<p style="margin-left:12px;">I detta syfte formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan<br />
utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor,<br />
handelspolitiken och biståndspolitiken.</p>
<p style="margin-left:12px;">Utredningen anförde vidare att Sverige i ökad utsträckning bör medverka<br />
till att påverka den internationella utvecklingen i riktning mot ökad<br />
allmän säkerhet.</p>
<p>Sveriges säkerhet kan främjas om riskerna för konflikter minskas och<br />
rustningarna internationellt kontrolleras och begränsas på ett balanserat sätt.<br />
Ett samband föreligger mellan önskemålen om nedrustning och strävandena<br />
att skapa en ny ekonomisk världsordning. De oerhörda satsningarna på<br />
upprustning fordrar stora resurser. Om kapprustningen kan stoppas och nedrustning<br />
inledas skulle de resurser som därvid frigörs kunna utnyttjas för<br />
framsteg på vägen mot större ekonomisk och social rättvisa.</p>
<p>En viktig åtgärd för att främja freden i världen är därförenligt utredningens<br />
mening att åstadkomma minskningar i de militära utgifterna. ”Internationell<br />
säkerhet borde kunna upprätthållas på väsentligt lägre militära utgiftsnivåer<br />
inte minst inom båda stormaktsblocken. I första hand bör därför de permanenta<br />
medlemmarna i säkerhetsrådet liksom andra stater med jämförbara<br />
utgifter för militära ändamål gå före och genomföra minskningar.</p>
<p>Försvarsutredningen erinrar om att Sverige har utlovat stöd för en ny<br />
ekonomisk världsordning. "En sådan kräver politiska åtaganden från de<br />
rika ländernas sida. Till dessa åtaganden hör bl. a. ett fortsatt offentligt<br />
bistånd, ett integrerat råvaruprogram i syfte att stabilisera råvarumarknaden<br />
och förbättra u-ländernas exportinkomster samt en handels- och investeringspolitik<br />
som stärker u-ländernas självständighet på det ekonomiska området.”</p>
<p>Utredningen har varit helt enig i denna beskrivning av säkerhetspolitikens<br />
mål och medel och Sveriges aktiva deltagande. Även försvarsministern ansluter<br />
i allt väsentligt till utredningens förslag till inriktning av säkerhetspolitiken.<br />
Tyvärr har varken utredningens majoritet eller försvarspropositionen<br />
tagit konsekvenserna av sin säkerhetspolitiska analys och låtit den<br />
få genomslag på de avvägningar och inriktningar som framförs. I stället<br />
har man i den praktiska tillämpningen begränsat de säkerhetspolitiska mål<br />
man själv formulerat.</p>
<p>Vi menar att denna säkerhetspolitiska analys med tonvikt på orsakerna<br />
till konflikter, kriser och krig skall läggas till grund för satsningen på olika<br />
säkerhetspolitiska instrument. Detta bör leda till en begynnande omfördelning<br />
av resurserna från totalförsvaret till övriga säkerhetspolitiska instrument.<br />
Säkerhetspolitikens yttersta mål måste enligt vår mening vara</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att ersätta spänningar, konflikter och orättvisor med politisk avspänning,<br />
militär nedrustning och internationellt samarbete.</p>
<p>Hot. Angreppsfall</p>
<p>Försvarsutredningen har i sitt arbete i stort varit hänvisad enbart till studieoch<br />
planeringsunderlag, framtaget av berörda myndigheter och präglat av<br />
konventionell militär studiemetodik. Det innebär bl. a. att utredningen haft<br />
mycket små möjligheter att genomlysa och analysera de omfattande och<br />
ingående krigsspel m. m. som är utgångspunkt för planeringsunderlag och<br />
förslag från myndigheter. Det har inte heller varit möjligt för utredningen<br />
att skapa sig en självständig uppfattning om de värderingar och ingångsvärden<br />
som utgör stomme för denna spelverksamhet m. m. som väsentligen<br />
styr det underlag utredningen haft att tillgå. Den särpräglade och för utomstående<br />
svårgripbara studiemetodik som tillämpas på försvarsområdet<br />
medför att de myndigheter som försvarsbeslutet berör har ett inflytande<br />
över planerings- och beslutsunderlag, som inte har någon motsvarighet inom<br />
andra samhällssektorer.</p>
<p>En konsekvens av detta är att endast konventionella och etablerade synsätt<br />
beträffande väsentliga utgångspunkter och avvägningar kommer fram i ett<br />
arbete av försvarsutredningens karaktär. Detta kan t. ex. gälla säkerhetspolitisk<br />
grundsyn och avvägning, uppfattningar om olika hots karaktär och<br />
betydelse, avvägning inom totalförsvaret etc. Studieunderlag som avspeglar<br />
andra intressanta men mindre etablerade synsätt har tyvärr inte tagits fram<br />
och riskerar att helt försvinna i en konventionell försvarsutredning dominerad<br />
av försvaret. Utredningen hart. ex. helt saknat underlag för att bedöma<br />
innebörd och konsekvenser av en nord-sydlig konflikt, dvs. mellan rika<br />
och fattiga länder, som alternativ till koncentrationen påen militärt präglad<br />
öst-västlig konflikt.</p>
<p>Det underlag utredningen haft till sitt förfogande är framtaget sektorsvis.<br />
Något underlag har därför inte funnits beträffande effekter och kostnader<br />
av alternativa avvägningar inom totalförsvaret. Utredningen har inte sökt<br />
analysera konsekvenser vid överföring av resurser mellan olika totalförsvarsgrenar.<br />
Någon i analytisk mening genomförd avvägning inom totalförsvaret<br />
har inte ägt rum. Förslagen i såväl utredning som proposition<br />
är i princip bara en avspegling av de sektorsvis framtagna planernas resurskrav.<br />
Underlag för att bedöma om den gjorda avvägningen är den säkerhetspolitiskt<br />
mest effektiva saknas liksom underlag för en värdering av<br />
avvägningen mellan totalförsvaret och andra säkerhetspolitiska medel, vilket<br />
borde ha varit en självklar konsekvens av utredningens egen syn på orsakerna<br />
till konflikter, kriser och krig.</p>
<p>I stället dominerar nu de konventionella föreställningarna om militära<br />
hot i utredningens framställning och i än högre grad i propositionen. Propositionen<br />
tar enligt vår mening inte tillräcklig hänsyn till förekomsten av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>andra än militära hot och förbiser därför både i sin grundsyn på och i konkret<br />
avvägning inom totalförsvaret betydelsen av s. k. fredskriser och olika former<br />
av ekonomiska påtryckningar i förhållande till betydelsen av konventionella<br />
militära angrepp.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det finns enligt vår mening vidare starka skäl att ifrågasätta den militära<br />
hotuppfattning som bildar utgångspunkt för utredningens och propositionens<br />
mycket höga ambition beträffande det militära försvaret. I centrum för denna<br />
hotuppfattning står en storinvasion över landgräns och över hav mot vårt<br />
land. Den grundläggande uppfattningen om militära hot innebär enligt vår<br />
mening en överskattning av såväl sannolikheten för direkta militära konflikter<br />
mellan stormakterna som Sveriges strategiska roll. Vårt land utgör<br />
inget primärt angreppsmål för någon stormakt, men skulle vi trots detta<br />
utsättas för ett isolerat stormaktsangrepp, skulle ett fortsatt militärt motstånd<br />
öka skadeverkningarna på vårt land och folk. Ett försvarskrig på vårt territorium<br />
är i det läget inte någon adekvat reaktion.</p>
<p style="margin-left:3px;">Motsvarande gäller i händelse av kärnvapenanfall mot vårt land. Något<br />
meningsfullt militärt försvar mot ett sådant anfall torde vi inte kunna erbjuda,<br />
något som det därtill torde föreligga en bred enighet om bland svenska<br />
folket. Vidare är det inte heller särskilt sannolikt, att Sverige är något sekundärt<br />
mål i ett storkrigs inledningsskede, såvida vi inte - genom att<br />
ställa oss helt försvarslösa - inbjuder till detta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Försvarsutredningen har enligt vår mening inte med tillräcklig analys<br />
underbyggt sin bedömning av det militära försvarets helt dominerande roll<br />
i totalförsvaret. Propositionens förslag innebär i realiteten att denna dominans<br />
påtagligt ökar ytterligare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Fred i Europa</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen anför statsministern att mellan stormaktsblocken präglas<br />
utvecklingen av strävanden till fortsatt avspänning och att detta bl. a. beror<br />
på viljan hos dem att undvika varje åtgärd som kan tänkas leda till kärnvapenkrig.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ser vi tillbaka på händelseutvecklingen i Europa sedan Berlinblockaden<br />
1948-1949, under Koreakriget, under det engelsk-franska överfallet på Egypten<br />
1956, under Kubakrisen, med regleringen av Berlinfrågan, med östfördragen<br />
och Helsingforsdokumenten finner man dels att "det kalla kriget"<br />
aldrig var så ”hett” som vi trodde - när exempelvis Sverige 1957 satte<br />
i gång med den stora militära upprustningen - dels att vi nu finner ett<br />
krig mellan NATO och Warszawapakten i Europa som tämligen uteslutet<br />
under den tid vi nu någorlunda förmår överblicka. Ännu mera osannolikt<br />
framstår ett isolerat stormaktskrig mot ett skandinaviskt land.</p>
<p style="margin-left:3px;">Statsministern anför också att maktbalansen mellan stormakterna kommer<br />
att bestå under överskådlig framtid och att i uppkommande internationella<br />
krissituationer stormakternas styrkor därför främst kommer att bindas mot</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">varandra. ”Angrepp mol Sverige eller delar av svenskt område bedöms i<br />
sådana situationer inte vara av ett primärt intresse för en stormakt.”</p>
<p>Också försvarsministern finnér att förhållandena i Europa under en lång<br />
tid varit lugna, särskilt efter den reglering av de centraleuropeiska problemen<br />
som skedde 1970 och att supermakterna sedan dess avstått från att aktualisera<br />
motsättningar i vår del av världen. Konsekvenserna av krig med hänsyn<br />
till risken att detta skulle kunna upptrappas till kärnvapenkrig skulle ”leda<br />
till en oacceptabel förstörelse för båda parter”.</p>
<p>Propositionen är enig med försvarsutredningen om att supermakterna<br />
även i framtiden kommer att sträva efter att förhindra en militär konfrontation<br />
i Europa och att därför riskerna för krig mellan öst och väst i Europa<br />
är förhållandevis små.</p>
<p>Säkerhetspolitisk expertis anser att så snart vitala intressen sätts på spel<br />
kommer kärnvapen att sättas in. Man måste skilja på doktriner avsedda<br />
att avskräcka från angrepp och intentioner att föra och söka få slut på ett<br />
krig som inte kunnat undvikas. En stark intention torde vara att inte provocera<br />
motståndaren att tillgripa kärnvapen. Båda stormakterna vet att en<br />
militär seger med konventionella vapen tvingar motståndaren att använda<br />
kärnvapen. Slutsatserna blir att en avgörande militär seger i Europa inte<br />
är ett tänkbart mål för någon.</p>
<p>Ett europeiskt krig kan inte rationellt motiveras. Det leder oundvikligen till en<br />
katastrof för alla krigsdeltagande länder och till trolig katastrof också för kringliggande<br />
neutrala länder. Varken stormakter eller småstater förmår rusta sina<br />
försvarsmakter till skydd mot en sådan katastrof - det finns bara ett skydd mot<br />
den, fortsatt fred.</p>
<p style="text-align:right;">Rustningar och krigsrisker</p>
<p>Såväl propositionen som försvarsutredningen räknar med att krig mellan<br />
NATO och Warszawapakten i Europa leder till kärnvapenkrig. Men detta<br />
sägs aldrig rent ut. Man nöjer sig med uttryck som statsministerns, nämligen<br />
att strävandena till avspänning ”bygger bl. a. på viljan att undvika varje<br />
utveckling som kan leda till kärnvapenkrig”. Man undviker att skriva ut<br />
att såväl svenska som utländska säkerhetspolitiskt sakkunniga är ense om<br />
att krig i Europa, även om det inleds med konventionella vapen, snabbt<br />
kommer att övergå först till krig med taktiska kärnvapen och därefter med<br />
strategiska.</p>
<p>Propositionen och försvarsutredningens majoritet har uppenbarligen försökt<br />
förtränga denna sin kunskap. Det har lett till att man ägnat sig åt<br />
att planera, utveckla och organisera ett totalförsvar, som man inte vågat<br />
eller förmått ge några sakligt hållbara, logiskt sammanhängande uppgifter.<br />
Detta gäller särskilt försvarsmaktens roll.</p>
<p>Försvarsutredningen var ense om och propositionen utgår från att mot<br />
stormaktsanfall med kärnvapen kan inte totalförsvaret och allra minst för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>svarsmakten föra något försvarskrig. Drabbas Sverige av ett A-krig - eller<br />
ABC-krig - återstår för regeringen bara, för det första att söka åstadkomma<br />
vapenstillestånd, för det andra att mobilisera alla kvarvarande samhällsresurser<br />
för att öka befolkningens möjligheter att överleva. Redan i 1968<br />
års försvarsbeslut ingick också att regeringens uppgifter blir ungefär desamma<br />
om Sverige skulle komma att hotas av en stormakt, som redan underlagt<br />
sig större delen av Europa - läget sommaren 1940.</p>
<p>Detta betyder inte att Sverige bör satsa allt på civilförsvar och ekonomiskt<br />
försvar och avrusta försvarsmakten. Det militära försvaret kommer för överskådlig<br />
framtid att fortfarande ha viktiga uppgifter som en stark gränsvakt<br />
under fred och fredskriser och som neutralitetsvakt under krig i vår omgivning.</p>
<p>Det är emellertid självbedrägeri om vi utarbetar planer för det militära<br />
försvarets utveckling utan att våga se den säkerhetspolitiska sanningen i<br />
ögonen, nämligen att krig mellan öst och väst i Europa betyder kärnvapenkrig.<br />
En logisk slutsats måste vara enligt vår mening att osannolika<br />
konstruktioner utesluts och planeringen inriktar sig mot tänkbara utvecklingar.<br />
Detta betyder att såväl utredningens som propositionens bedömning<br />
att avspänningen i Europa är ett faktum och terrorbalansens avhållande<br />
effekt att starta krig från stormakternas sida leder till att sannolikheten<br />
för krig i Europa är minimal. Därest ändå ett krig inträffar utvecklas det<br />
snabbt till ett kärnvapenkrig, mot vilket ett militärt försvar inte är möjligt.<br />
Enligt vår mening bör också ett militärt försvar mot "enstaka kärnvapenladdningar”<br />
bedömas som meningslöst.</p>
<p>Myten om ”Den stora invasionen”</p>
<p>I propositionen bara antyds de angreppsfall och de krisfall, som skall<br />
utgöra underlag för planeringen av totalförsvaret. Angreppsfallen handlar<br />
uteslutande om krigföring med konventionella vapen. Det är från alla synpunkter,<br />
bl. a. ovan angivna, orimligt. Men det leder till ett mycket begränsat<br />
scenario. Det utesluter det kärnvapenkrig, som all säkerhetspolitisk sakkunskap<br />
fruktar att varje krig i Europa snabbt kommer att övergå till. Det<br />
spelar så gott som uteslutande med ett förhållandevis långvarigt konventionellt<br />
krig i Europa, vilket i varje fall utländsk militär sakkunskap och<br />
internationell säkerhetspolitisk sakkunskap inte tror på.</p>
<p>Försvarsministern anför emellertid i propositionen: "Vårt iand innehåller<br />
inte områden av primärt strategiskt intresse för stormaktsblocken. Kontrollen<br />
av sådana områden i vår närhet förutsätter inte nödvändigtvis kontroll<br />
av svenskt område.” Men försvarsministern tillägger därefter: ”Däremot<br />
kan svenskt territorium beröras i samband med operationer som syftar att<br />
nå kontroll över för stormaktsblocken viktiga områden på Nordkalotten<br />
Skandinaviens västkust och vid Östersjöutloppen. För vårt vidkommande<br />
kan därvid främst norra och södra Sverige samt västkusten komma att be</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>röras av sådana operationer.” Detta är vaga och försiktiga formuleringar.<br />
Svenskt område kan ”beröras”. Det kan betyda allt från överflygningar på<br />
20 000 meters höjd, främmande krigsfartyg i våra kustfarvatten under ett<br />
krigs inledningsskede och skador vållade av kärnvapenkrig i vår omgivning.</p>
<p>Men det som föresvävar försvarsministern är ”Den stora invasionen”.<br />
Det angreppsfall som dels brukar anses inte helt osannolikt, dels kan innebära<br />
en situation, där militärt motstånd kan vara meningsfullt, är ett stormaktsanfall<br />
mot Sverige med konventionella vapen i ett senare skede av ett storkrig<br />
i Europa. Detta är det angreppsfall varpå i princip det militära försvaret<br />
är uppbyggt. Vilka är förutsättningarna för en sådan storinvasion genom<br />
luften, över landgränsen eller över havet? ”Den stora invasionen” går dels<br />
över Nordkalotten, dels mot södra Sverige. Det förefaller som om det endast<br />
är inom militära kretsar som man hyser allvarliga bekymmer för dessa härnadståg<br />
mot Atlantkusten eller för att hindra en fiende att nå dit. I kommunikationsdepartementet<br />
och riksdagen i övrigt har man hittills inte beaktat<br />
denna fara. Sverige har byggt ut den s. k. Blå vägen Umeå-TärnaMosjön<br />
resp. Mo i Rånå till en stor turistväg. Samma är förhållandet med<br />
den nyöppnade vägen Skellefteå-Arvidsjaur-Graddis-Bodö.</p>
<p>En tredje genomfartsväg Porjus-Ritjemjåkk-Sitasjaure-Grindfjord har<br />
diskuterats. Beslut har också fattats om den stora genomfartsvägen Kiruna-Narvik.<br />
Propositionens scenario för denna konventionella invasion verkar<br />
föga allvarligt grundat.</p>
<p>”Den stora invasionen” mot södra Sverige har också ett scenario från<br />
första och andra världskriget. Invasionen skall ske i skuggan av det konventionella<br />
storkriget på kontinenten. Att planera att i första hand möta<br />
den med svenska fjärrstridsvapen - ubåtar och attackplan - innebär att<br />
man helt bortser från erfarenheterna av det andra världskrigets stora invasioner.</p>
<p>Det finns också skäl att söka klara upp vad försvarsministern avser med<br />
uttrycket ”Skandinaviens västkust” vid sidan av ”Nordkalotten”, ”Östersjöutloppen”.<br />
För att öppna Östersjöutloppen västerut måste avgörande operationer<br />
utspelas på de danska öarna, på Jylland och i Sydnorge. NATO<br />
håller hela området. Endast om Warszawapakten förmår köra ut NATO<br />
från området öppnas utfarterna på glänt, tills Nordsjön och Norska havet<br />
erövrats. Redan efter det att utloppen öppnats på glänt har Sverige skyldighet<br />
att tillåta i varje fall handelstrafik och s. k. ofarlig genomfart på svenskt<br />
territorialvatten, dvs. från Smygehuk till Svinesund. Naturligtvis kan Sverige<br />
Itömma att beröras av de stora, säkerligen för hela Europa avgörande krigshandlingarna<br />
på denna krigsskådeplats och komma att utsättas för svåra<br />
neutralitetskränkningarellert. o. m. krigshandlingar. Men avgörandet i denna<br />
väldiga strid om Östersjöutloppen, Danmark och Sydnorge kan Sverige<br />
med sin försvarsmakt inte påverka.</p>
<p>Regeringen, militärledningen och försvarsutrédningens majoritet förefaller<br />
emellertid att ha ägnat sig åt ett nostalgiskt drömspel, när de planerar upp</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>gifter för försvaret vid sådana ”stora invasioner”, med förutsättningen att<br />
de skall få utveckla sig innanför det konventionella krigets gränser. Det<br />
har ingenting med verkligheten att göra.</p>
<p style="margin-left:3px;">Genom enkel matematisk analys av såväl svenskt som internationellt<br />
offentligt material och med tillämpning av vedertagna militära beräkningsmetoder<br />
i form av behov av överlägsenhet för en militär framgång ter sig<br />
ett sådant invasionsangrepp helt osannolikt. Analyser - bl. a. i form av<br />
krigsspel som utredningen tagit del av - visar att en sådan storinvasion kräver<br />
lång förberedelse, stora truppinsatser, delvis av specialister, stort underhåll<br />
och specialtonnage av en så stor omfattning och under så förhållandevis<br />
lång tid, att sådana stormaktsinsatser ter sig helt osannolika, alldenstund<br />
de skall ske som en sidoinsats under en pågående storkonflikt i Europa.<br />
Vi anser därför att storinvasionen som planeringsmodell för försvaret skall<br />
utgå. Detta leder till konsekvenser i utformning av det militära försvaret,<br />
i första hand för fjärrstridsförband och övervattenstridsförband. Sverige skulle<br />
kunna göra betydande nedskärningar utan att försvarets fredsbevarande<br />
effekt och vår trovärdighet kan ifrågasättas. Redan i dag har vi således<br />
en betydande militär överrustning, som därtill förstärks genom propositionens<br />
förslag om ytterligare upprustning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det militära försvaret</p>
<p style="margin-left:3px;">Propositionens förslag för det militära försvarets utveckling innebär kraftiga<br />
ambitions- och kostnadsökningar för samtliga försvarsgrenar. Det är<br />
i verkligheten fråga om en påtaglig militär upprustning. Enligt vår mening<br />
har propositionen inte presenterat något sakligt underlag vare sig i säkerhetspolitiskt<br />
eller annat avseende för denna upprustning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är anmärkningsvärt att ambitionshöjningen - till skillnad från besluten<br />
1968 och 1972 - avser i princip alla program och funktioner. Någon minskning<br />
av ett visst program för att balansera en ambitionshöjning inom ett<br />
annat kan inte utläsas av förslagen. Det är inte fråga om en i egentlig mening<br />
genomförd avvägning inom det militära försvaret utan snarare om en allmänt<br />
välvillig behandling av flertalet program och funktioner och ett bejakande<br />
av de militära myndigheternas önskemål på flertalet punkter.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är också anmärkningsvärt att propositionen i flera väsentliga avseenden<br />
förordar ambitionsökningar som enligt tillgängligt planeringsunderlag<br />
inte inryms i den föreslagna ekonomiska nivån. Dit hör</p>
<p style="margin-left:24px;">O inriktning mot en utbyggnad av inhemsk kapacitet att utveckla och<br />
producera tyngre och mer komplicerade robotsystem, samt</p>
<p style="margin-left:3px;">O handlingsfriheten att anskaffa det lätta attackplanet B3LA.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kostnadsökningen för det militära försvaret blir med denna inriktning<br />
redan under den närmaste 5-årsperioden väsentligt större än vad propositionen<br />
medger under avsnittet ekonomiska överväganden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Robotutveckling</p>
<p>Att inom landet utveckla och producera tyngre och teknologiskt kvalificerade<br />
robotsystem som tyngre luftvärnsrobotar av Hawk-typ, sjö- och<br />
kustrobotar, jaktrobotar samt attackrobotar kräver kompetens och kapacitet<br />
som nästan helt saknas inom landet i dag. En uppbyggnad av denna typ<br />
kommer att ställa sig utomordentligt kostsam. Med en sådan inriktning<br />
på robotområdet läggs enligt vår uppfattning grunden till ytterligare en industriel!<br />
påtryckningsmekanism - utöver flygindustrin - för allt snabbare<br />
stegring av militärutgifterna. Vi förordar att riksdagen säger nej till en sådan<br />
robotutveckling.</p>
<p>Flygplan</p>
<p>Försvarsutredningen har haft tillgång till ett omfattande beslutsunderlag<br />
med stor bredd beträffande framtida flygplansanskaffning.</p>
<p>De olika anskaffningsformerna har analyserats ingående från såväl försvarsekonomiska<br />
som samhällsekonomiska och säkerhetspolitiska utgångspunkter.<br />
Majoriteten i utredningen liksom propositionen har trots detta inte<br />
kunnat ta ställning till frågan om det lätta attackflygplanet B3LA. Det finns<br />
enligt vår mening inget bärande skäl för ett uppskov. Man kan redan nu<br />
fatta beslut om att avstå från anskaffning av B3LA. Att uppskjuta beslutet<br />
om B3LA till hösten är endast ett sätt att frånhända riksdagen en totalbedömning<br />
vid beslut om försvaret för fem år. Vi yrkar avslag på propositionen<br />
och förordar en förlängning i ett år av gällande försvarsbeslut,<br />
bl. a. för att möjliggöra en totalbedömning.</p>
<p>Det är vidare inte heller belagt med sakligt underlag att en vidare utveckling<br />
av JA 37-flygplan A20- behöver genomföras. En vidareutveckling<br />
av Viggen låser för framtiden stora kostnader och hör mot bakgrund av<br />
vad vi tidigare anfört om storinvasion inte hemma i det framtida svenska<br />
försvaret. Plan av SK 60-typ i samverkan med övriga komponenter av invasionsförsvaret<br />
kan lösa förutsedda uppgifter.</p>
<p>En samhällsekonomisk analys av olika anskaffningsformer som utförts<br />
på uppdrag av försvarsutredningen visar att det inte finns några långsiktiga<br />
samhällsekonomiska skäl för en inhemsk militär flygindustri. Tvärtom kan<br />
den - genom en sannolik framtida konkurrensnackdel i förhållande till omvärldens<br />
flygindustrier - komma att utgöra en samhällsekonomisk belastning.<br />
De resurser som utnyttjas inom flygindustrin - teknologisk kunskap,<br />
systemsammanhållande kompetens, välutbildad arbetskraft, anläggningar<br />
etc. - kan då med samhällsekonomisk fördel användas inom andra angelägna<br />
samhällssektorer.</p>
<p>Den samhällsekonomiska utredningen visar vidare att de kortsiktiga omställningsproblemen<br />
i samband med avveckling av inhemsk flygindustriell<br />
kapacitet - avseende sysselsättning, regionalekonomi, bytesbalans etc. - är</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>väsentligt mindre betydelsefulla än man tidigare befarat. Omställningsproblemen<br />
kan anses hanterbara med hänsyn till den långa planeringstid man<br />
har till förfogande och den relativt långa omställningsperiod som blir aktuell.</p>
<p>Det är enligt vår mening inte heller belagt att egen utveckling av flygplan<br />
har någon avgörande säkerhetspolitisk fördel framför licenstillverkning eller<br />
direktköp. Även vid inhemsk utveckling är det utländska beroendet stort<br />
i vad gäller väsentliga delsystem och komponenter. Det är enligt vår mening<br />
inte alls självklart att direktköp eller licenstillverkning skapar ett beroende<br />
som är säkerhetspolitiskt allvarligare än vid nuvarande anskaffningsform,<br />
där utlandsberoendet avser så centrala delar av flygplanssystemet som t. ex.<br />
motor, merparten av elektroniken samt merparten av vapenutrustningen.<br />
För Viggens del har ca 40 procent av den färdiga produkten utländskt ursprung.</p>
<p>Sysselsättningen för arbetarna i flygdivisionen är garanterad minst till<br />
1987. För tekniker är problemen mer akuta. Men problemen är hanterbara.<br />
Det visar försvarsutredningens material.</p>
<p>För att garantera trygghet åt de anställda även inom försvarsindustrin<br />
har vid ett flertal tillfällen i riksdagen ställts krav på planering för alternativ<br />
produktion. Riksdagen gav i februari 1976 regeringen till känna sin syn<br />
på långsiktig, samordnad planering för alternativt utnyttjande av försvarsindustrins<br />
resurser. Där anfördes att för att säkerställa handlingsfrihet på<br />
det arbetsmarknadspolitiska området krävs ökade insatser för en mer långsiktig<br />
och samordnad planering. ”1 denna planering bör frågan om behovet<br />
av och möjligheterna att göra upp alternativa produktionsplaner och redovisa<br />
alternativa användningar av resurserna beaktas.” Riksdagen har således redan<br />
uttalat att samhället liksom försvarsindustrin har ett ansvar för en sådan<br />
planering. Vidtagna åtgärder från regeringens sida i anledning av riksdagens<br />
beslut bör redovisas.</p>
<p>Ekonomiska konsekvenser och låsningar för framtiden</p>
<p>Enligt gällande försvarsbeslut garanteras försvaret kompensation för prisförändringar<br />
enligt nettoprisindex. Detta betyder i kronor räknat att propositionens<br />
förslag om utgiftsram i prisläget februari 1976 om 10 385 744 000<br />
kr. i prisläge februari 1977 (+ 13,1 %) innebär närmare 12 miljarder<br />
(11 925 744 000). Med en försiktig beräkning om en prislägesförändring om<br />
10 % per år under de kommande fyra åren blir slutsumman närmare 73<br />
miljarder (72 854 263 000). Däri ingår ej flygplansutveckling (B3LA) eller<br />
robotutveckling. Detta skall jämföras med propositionens beräknade planeringsram<br />
om knappt 52 miljarder (51 875 miljoner) i 1976 års priser.</p>
<p>Redan fattade beslut om JA 37 Viggen låser under perioden 1977-1982<br />
upp ca 6 miljarder. Genom en satsning på inhemsk kapacitet för produktion<br />
av tyngre och komplicerade robotsystem och liknande materiel samt fortsatt<br />
flytplansutveckling försvåras dessutom drastiskt möjligheterna till en om</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>prioritering av resurserna, och handlingsutrymmet minskar kraftigt för såväl<br />
perioden 1977-1982 som tiden därefter.</p>
<p style="text-align:right;">Militärutgifter</p>
<p>Sverige har - i förhållande till sin storlek, den säkerhetspolitiska situationen<br />
och sin totala resurstillgång - ett mycket starkt militärt försvar och<br />
mycket höga försvarsutgifter. Militärutgifterna per capita är t. ex. de högsta<br />
i Västeuropa och placerar oss på fjärde plats i världen. Enligt vår mening<br />
finns det inte några bärande motiv för detta. Militärutgifterna i förhållande<br />
till våra totala resurser - BNP - är väsentligt högre än i länder med jämförbara<br />
säkerhetspolitiska situationer, t. ex. de övriga nordiska länderna och de övriga<br />
alliansfria staterna i Europa. Vårt flygvapen är inte bara relativt utan<br />
absolut sett Västeuropas största, större än såväl Frankrikes som Västtyskland<br />
och Storbritanniens flygvapen.</p>
<p style="text-align:right;">Propositionen föreslår nu ovanpå detta en ytterligare upprustning med<br />
ca 2,5 miljarder kronor i 1976 års priser för femårsperioden 1977-1982.</p>
<p>Enligt långtidsutredningens bedömningar gavs inte utrymme för annat<br />
än marginella ambitionsökningar inom samhällssektorn. Att mot den bakgrunden<br />
och det samhällsekonomiskt kärva läget prioritera försvaret är orimligt.</p>
<p>För endast ett par månader sedan lade den nuvarande svenska regeringen<br />
fram ett förslag i FN:s generalförsamling som underströk den ”brådskande<br />
nödvändigheten av att säkerhetsrådets permanenta medlemmar liksom andra<br />
stater med jämförbara militära utgifter minskar sina militärbudgetar”.<br />
1 direkt motsatsställning till agerandet på det internationella planet för den<br />
borgerliga regeringen nu fram förslag att kraftigt öka de egna militärutgifterna.</p>
<p style="text-align:right;">Remiss</p>
<p>Den framtida säkerhetspolitiken och totalförsvarets utformning är utomordentligt<br />
stora och viktiga politiska frågor, som förtjänar en omfattande<br />
och bred debatt på många nivåer. Någon sådan har emellertid inte kommit<br />
till stånd i samband med de senaste försvarsutredningarna och inför de<br />
därav följande riksdagsbesluten. Detta är beklagligt dels med tanke på den<br />
demokratiska utvecklingen, dels med hänsyn till risken för att brist på folkligt<br />
engagemang i dessa frågor i längden kan undergräva viljan att satsa på<br />
olika säkerhetspolitiska instrument.</p>
<p>Mycket talar för att ett av skälen till den uteblivna säkerhetspolitiska<br />
debatten är att tidigare försvarsutredningar - i motsats till praxis i samband<br />
med andra utredningar - inte sänts på remiss till myndigheter och organisationer<br />
för inhämtning av ett så allsidigt beslutsunderlag som möjligt.<br />
Vi föreslår därför att försvarsutredningens två betänkanden sänds på remiss</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>och att 1972 års försvarsbeslut förlängs ett år för att göra denna remissomgång<br />
möjlig.</p>
<p>Kommande säkerhetspolitiska utredningar bör enligt vår mening automatiskt<br />
sändas på remiss till myndigheter och organisationer.</p>
<p>Framtida utredningar</p>
<p>Som vi tidigare anfört har försvarsutredningen med instämmande av försvarsministern<br />
vidgat perspektiven på frågan om orsaker till konflikter, kriser<br />
och krig och beskrivit säkerhetspolitiska mål och metoder till att i första<br />
hand undanröja konfliktanledningarna. Det har emellertid inte haft något<br />
väsentligt inflytande över de bedömningar och förslag som nu framläggs.<br />
Detta kan ha sin förklaring i det sätt på vilket en försvarsutrednings arbete<br />
bedrivs - underordnat försvarsdepartementet - inom nuvarande planeringssystem.<br />
Detta leder bl. a. till att viktigt underlag för säkerhetspolitiska avvägningar<br />
kommit att saknas.</p>
<p>Erfarenheten visar vidare att arbetet därmed blir alltför begränsat. Övriga<br />
säkerhetspolitiska instrument förlorar såväl i analys som i avvägning. Tekniskt<br />
bistånd fås t. ex. till den allt övervägande delen från det fackdepartement<br />
varunder utredning sorterar. En säkerhetspolitisk utredning, som<br />
vi föreslår, kan av naturliga skäl ej läggas under specialiserat fackdepartement,<br />
då avsikten bör vara att söka åstadkomma jämbördig avvägning<br />
både mellan de olika säkerhetspolitiska instrumenten - utrikes-, handels-,<br />
bistånds-, nedrustnings-, freds- och försvarspolitiken - och genom att integrera<br />
dessa och ge politikerna reell styrning över säkerhetspolitikens inklusive<br />
totalförsvarets utformning. En säkerhetspolitisk utredning med dessa<br />
vidare uppgifter skulle också kunna granska konsekvenserna av olika grader<br />
av en minskning av den svenska militärbudgeten.</p>
<p>För att få en öppnare och mer initierad försvarsdebatt, som också ger<br />
möjlighet åt allmänheten att granska underlaget för de politiska ställningstagandena<br />
angående försvarsutformningen, föreslår vi att större delen av<br />
underlaget (angreppsfall m. m.) för framtiden avhemligas.</p>
<p>Ernst Wigforss sammanfattade 1966 sina erfarenheter från 70 års försvarsdiskussioner<br />
i egenskap av en man som varken kunnat följa de totala<br />
avrustarna eller kunnat omvändas till tron på att ett litet folk omgivet av<br />
militära giganter skulle kunna på något väsentligt sätt ändra sitt läge genom<br />
rustningar upp till gränsen av sin förmåga.</p>
<p>Den är i första hand en psykologisk fråga. Försvaret skall ge en känsla<br />
av trygghet. Man vill inte vara försvarslös. Argumentet om ett militärt<br />
vakuum är det enda som för många betyder något. Det är språnget från<br />
detta minimum upp till det som en gång kallades ett betryggande försvar<br />
som är det irrationella och där man tycks kunna hamna varsomhelst inom<br />
mycket breda mariginaler, om man bara har tillräckligt många med sig<br />
sorn tycker detsamma. Hade vi av omständigheternas makt kommit att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1521</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ha en försvarsbudget dubbelt så hög som den nuvarande hade oron för<br />
varje minskning varit densamma som nu. Och om de varit hälften av vad<br />
de nu är, skulle reaktionerna antagligen inte varit annorlunda. Det är svårt<br />
att tro att det varit våra militära anstalter som spelat någon väsentlig roll<br />
för vår fred under halvtannat århundrade. Varken under forsta eller andra<br />
världskriget var vi särskilt väl rustade. Och det tycks inte vara någon utbredd<br />
uppfattning att vår fred de sista tjugo åren vilat på våra aktningsvärda försvarsanstalter.<br />
Jag skulle önska att en opinion växer fram som ger försvaret<br />
de begränsade uppgifter som jag tror vara de enda som det i ett litet<br />
land kan fylla.</p>
<p style="margin-left:11px;">Vi instämmer.</p>
<p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till vad som ovan anförts i motionen yrkar vi</p>
<p style="margin-left:59px;">i första hand att riksdagen beslutar</p>
<p style="margin-left:59px;">1. att avslå propositionen 1976/77:74,</p>
<p style="margin-left:59px;">2. att förlänga gällande försvarsbeslut ett år för budgetåret<br />
1977/78, i avsikt att låta riksdagen i ett sammanhang bedöma<br />
försvarsutvecklingen inklusive flygplansutvecklingen,</p>
<p style="margin-left:59px;">3. att hos regeringen begära att försvarsutredningens betänkanden<br />
1976:5 och 1977:1 sänds ut på remiss till organisationer och<br />
myndigheter;</p>
<p style="margin-left:59px;">i andra hand - därest yrkandena under punkterna 1-3 ej bifalls<br />
- att riksdagen</p>
<p style="margin-left:59px;">1. underkänner förslaget till riktlinjer för det militära försvarets<br />
fortsatta utveckling,</p>
<p style="margin-left:59px;">2. godkänner de riktlinjer för det militära försvaret som angetts<br />
i motionen,</p>
<p style="margin-left:59px;">3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om säkerhetspolitikens mål och metoder,</p>
<p style="margin-left:59px;">4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i<br />
motionen om</p>
<p style="margin-left:59px;">a) att storinvasion som planeringsmodell skall utgå,</p>
<p style="margin-left:59px;">b) att vidareutveckling av JA 37- flygplan A20 - ej genomförs,</p>
<p style="margin-left:59px;">c) att beredningen om utvärdering av framtida flygplanssystem<br />
(B3LA) avbryts,</p>
<p style="margin-left:59px;">d) att inhemsk tyngre avancerad robotutveckling ej förbereds,<br />
försvaret till 9 863 181 295 kr. i prisläge februari 1976. dvs. en<br />
förlängning av gällande beslut.</p>
<p style="margin-left:59px;">5. för budgetåret 1977/78 fastställer utgiftsramen för det militära<br />
försvaret till 9 863 181 295 kr. i prisläge februari 1976, dvs. en<br />
förlängning av gällande beslut.</p>
<p>Stockholm den 28 mars 1977</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>MAJ BRITT THEORIN (s)</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p style="margin-left:6px;">LENA ÖHRSVIK (s)</p>
</div>
</div>
</div>
0MAJ BRITT THEORINs1undertecknare0LENA ÖHRSVIKs2undertecknareG0021521av fru Theorin och fröken Öhrsvikmot_197677__1521.pdf379011pdfmed anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utvecklinghttps://data.riksdagen.se/fil/1AF906E0-EA1A-4C89-A58C-2F1457824BB0