3090590 G0021504 1976/77 1504 mot mot Motion 1976/77:1504 av herr Palme m. fl. Motion Motion 1504 0 1976-01-01 00:00:00 2014-11-03 20:51:57 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling av herr Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021504/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021504 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021504 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1976/77:1504</p> <p>av herr Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av<br /> säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling</p> <p>Sammanfattning</p> <p>I propositionen 1976/77:74 har den borgerliga regeringen lagt fram förslag<br /> om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets utveckling för<br /> perioden 1977-1982. Propositionen bygger på de två betänkandena från 1974<br /> års försvarsutredning (SOU 1976:5 och 1977:1).</p> <p>I väsentliga avseenden kan vi inte ansluta oss till de uppfattningar och<br /> förslag som förs fram i propositionen.</p> <p>Socialdemokratin anser att den svenska säkerhetspolitiken bör ha samma<br /> inriktning som tidigare. Viljanatt medverka till avspänning och nedrustning,<br /> till social och ekonomisk utjämning mellan folken bör därvid vara vägledande.</p> <p>Totalförsvaret bör utvecklas i huvudsak enligt 1972 års försvarsbeslut.<br /> Större uppmärksamhet måste dock - i enlighet med försvarsutredningens<br /> förslag - ägnas ekonomiskt försvar, civilförsvar och sjukvården i krig.<br /> Kostnaderna för det militära försvaret blir i vårt förslag i stort oförändrade.</p> <p>Vi förordaren omläggning för framtiden av totalförsvarets planering m. m.<br /> av innebörden att en parlamentarisk kommitté tillsätts på ett tidigare stadium<br /> än vad som skett hittills. Därigenom kan politiska partiers företrädare ta del i<br /> och medverka i bedömning av det underlag som sedan skall ligga till grund för<br /> finansiella och organisatoriska överväganden.</p> <p>Vid övergång till en sådan uppläggning av utredningsarbetet bör man också<br /> se till att de anställdas organisationer tar del i utredningsarbetet för ett<br /> kommande försvarsbeslut. Genom denna uppläggning av utredningsarbetet<br /> kan också sedvanlig remissbehandling äga rum.</p> <p>Vår kritik mot den borgerliga regeringens förslag avser i första hand<br /> följande punkter.</p> <p>1. Försvarsutredningen var i sitt första betänkande enig om säkerhetspolitikens<br /> inriktning. Regeringen ansluter sig till namnet till utredningens<br /> förslag men gör i praktiken sådana avvikelser att man kan tala om en annan<br /> värdering och avvägning av säkerhetspolitikens instrument. Det militära<br /> försvaret tilldelas en alltför dominerande roll, medan utredningen i sitt första<br /> betänkande hade en mer nyanserad syn på de olika, samverkande delarna av<br /> säkerhetspolitiken.</p> <p>Det förslag som socialdemokratin i denna motion lägger fram innebär även</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1976/77. J sami Nr 1504</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i praktisk handling ett konsekvent fasthållande vid den tidigare säkerhetspolitiska<br /> inriktningen.</p> <p style="margin-left:3px;">2. Den borgerliga regeringen har underlåtit att sätta in försvarsfrågan i sitt<br /> samhällsekonomiska och statsfinansiella sammanhang. En sådan prövning<br /> är särskilt nödvändig mot bakgrund av vårt lands ekonomiska situation.</p> <p style="margin-left:3px;">Socialdemokratin avvisar det borgerliga förslaget om en väsentlig höjning<br /> av det militära försvarets kostnader. Vi står således för en annan avvägning av<br /> försvarets kostnader. Vårt förslag innebär i förhållande till regeringens en<br /> besparing under programplaneperioden med ca 2 miljarder kronor.</p> <p style="margin-left:3px;">3. Socialdemokratin lägger i denna motion fram ett sammanhållet förslag<br /> till det militära försvarets inriktning och avvägning. Det bör bygga på den<br /> allmänna värnplikten och utformas som ett djupförsvar med möjligheter till<br /> kraftsamling vid gräns och kust. Det militära försvarets utgifter nästa<br /> budgetår föreslås till ett belopp som är 350 milj. kr. lägre än regeringens<br /> förslag.</p> <p style="margin-left:3px;">Den borgerliga regeringens förslag om det militära försvarets utveckling<br /> ger - till skillnad från tidigare försvarsbeslut - inte någon slutlig vägledning<br /> för hur försvarets kostnader kommer att utveckla sig under den kommande<br /> programplaneperioden. På grund av inbördes oenighet uppskjuter nämligen<br /> regeringen sitt ställningstagande till väsentliga frågor om flygplansutveckling,<br /> vilka har dels mycket stor ekonomisk betydelse, dels direkta samband<br /> med andra funktioner inom det militära försvaret.</p> <p style="margin-left:3px;">Den borgerliga regeringens beslut att ånyo utreda flygplansfrågan ser vi<br /> som onödigt. Tillräckligt beslutsunderlag föreligger redan. Om utredningsarbetet<br /> skall fortgå, bör det ses som en fortsättning på den parlamentariska<br /> försvarsutredningens arbete, och den tillkallade beredningen bör därför få en<br /> bredare sammansättning. Betydande risker föreligger att en inhemsk utveckling<br /> av ett lätt attackflygplan kan medföra ekonomiska problem för det<br /> militära försvaret och därmed omavvägningar som drabbar andra funktioner<br /> inom det militära försvaret, främst inom armén och marinen. Det kan<br /> komma att innebära stora problem i vad gäller den fast anställda personalen<br /> vid förband och verkstäder. Även flygvapnet kan komma att påverkas genom<br /> att antalet anskaffade plan blir lågt. Vi säger för vår del nej till nyutveckling av<br /> ett inhemskt lätt attackflygplan.</p> <p style="margin-left:3px;">Med hänsyn till regeringens valda uppläggning av försvarsbeslutet - att<br /> lämna en av de väsentligaste frågorna öppen - vore det mest logiskt att<br /> uppskjuta ställningstagandet beträffande hela det militära försvaret till<br /> hösten 1977, då regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i<br /> flygplansfrågan.</p> <p style="margin-left:3px;">4. Kostnaderna för det militära försvaret och civilförsvaret bör under<br /> planeringsperioden 1977-1982 förändras med hänsyn till allmän pris- och<br /> löneutveckling (nettoprisindex). Vi avvisar regeringens förslag om en<br /> särbehandling av värnpliktsförmånerna i detta avseende.</p> <p style="margin-left:3px;">5. Den borgerliga regeringen betonar vid behandlingen av de värnpliktigas</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">ställning de auktoritära dragen i värnpliktsutbildningen. Man visar otillräcklig<br /> vilja att beakta de värnpliktigas berättigade krav på inflytande över<br /> arbetsförhållanden och miljö. Om denna inställning kommer att prägla den<br /> fortsatta utvecklingen, finns det en betydande risk för en ökad distans mellan<br /> samhället och det militära försvaret.</p> <p>Socialdemokratin vill - i enlighet med vad vi verkade för i regeringsställning<br /> - utveckla förhållandena för de värnpliktiga med förebild i demokratiseringen<br /> av arbetslivet. Direktiven för och sammansättningen av utredningen<br /> om formerna för de värnpliktigas medinflytande m. m. bör därför<br /> ändras.</p> <p>Värnpliktsförmånerna för nästa budgetår bör utvecklas enligt de förslag vi<br /> lagt fram i motionen 1976/77:248.</p> <p>6. Även under den kommande femårsperioden får man räkna med stora<br /> krav på besparingar och rationaliseringar i det militära försvaret. Detta<br /> understryker vikten av att angelägna personalpolitiska reformer genomförs.<br /> Detta gäller bl. a. införandet av en ny befälsordning.</p> <p>Existerande mål om minskning av personalkostnaderna har i dag en<br /> inriktning enbart mot begränsning av antalet anställda och främst då civil<br /> personal. I vissa fall synes en tillämpning härav ha lett till högre kostnader än<br /> om egen personal använts. Bl. a. av detta skäl bör en utvärdering och översyn<br /> göras av metodiken med personalminskningsmål liksom av vilka personalgrupper<br /> minskningarna bör omfatta.</p> <p>7. Socialdemokratin förordar att det konkreta utredningsarbete som<br /> försvarsutredningen förordat om civilmotstånd och andra former av<br /> motstånd påbörjas.</p> <p>8. Civilförsvaret bör utvecklas i huvudsak enligt försvarsutredningens<br /> förslag. Vi förordar dock en viss ökad uthållighet i förvarningssystemet<br /> genom att reservmateriel till radarsystemet PS 860 anskaffas i viss utsträckning.</p> <p>Vi föreslår vidare att ökad uppmärksamhet skall ägnas åt möjligheten att<br /> anordna en kvalificerad utbildning för civilförsvarets personal.</p> <p>9. Vi föreslår att totalförsvarets upplysningsnämnd skall få i uppdrag att<br /> utreda frågan om att kontinuerligt följa skolans läromedel vad beträffar<br /> totalförsvarsfrågorna.</p> <p>10. Vi föreslår att, för det ekonomiska försvaret, liksom för militärt försvar<br /> och civilförsvar, ett långsiktsprogram skall antas. Fredskrislagringar av vissa<br /> malmer bör vidare betalas av avgiftsmedel.</p> <p>Vårt förslag beaktar det samhällsekonomiska och statsfinansiella<br /> utrymmet för försvarssektorn. Med den av oss föreslagna inriktningen kan<br /> balans skapas mellan uppgifter och resurser. All personal - fast anställda,<br /> värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och frivilligt tjänstgörande - kan få<br /> meningsfyllda uppgifter och deras kunskaper och erfarenheter tas till vara<br /> under demokratiska former.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1. Säkerhetspolitiska utgångspunkter</p> <p>1.1 Allmänna synpunkter</p> <p>Det socialdemokratiska partiet i Sverige har vid genomförandet av sin<br /> politik alltid strävat mot en värld i fred. I regeringsställning verkade<br /> socialdemokratin i enlighet med detta mål. Detta måste alltjämt vara det<br /> övergripande målet för vårt lands samlade säkerhetspolitik, vilken innebären<br /> samverkan mellan utrikes-, handels-, bistånds-, totalförsvarspolitiken och<br /> vår politik i internationella nedrustningsfrågor. Försvarets omfattning och<br /> utformning kan därför inte ses fristående från säkerhetspolitiken utan måste<br /> sättas in i ett övergripande sammanhang.</p> <p>Målet om en värld i fred förutsätter som det uttrycks i socialdemokratins<br /> program</p> <p style="margin-left:22px;">O respekt för varje nations självbestämmande,</p> <p style="margin-left:22px;">O social och ekonomisk rättvisa.</p> <p style="margin-left:22px;">O politisk avspänning och militär avrustning,</p> <p style="margin-left:22px;">O internationellt samarbete.</p> <p>Fattigdom, våld och förtryck finns kvar i de flesta delar av världen. Politisk<br /> instabilitet, sociala omvälvningar och ekonomisk misär är inslag i det<br /> internationella livet. Men under efterkrigstiden har många folk rest sig mot<br /> förtryck, utländsk dominans accepteras inte längre och ett fåtal nationers<br /> privilegier har börjat få ge vika för jämställdhet mellan staterna. Denna<br /> utveckling har förstärkts av en anda av solidaritet mellan folken och de<br /> krafter som verkar för nationell självständighet och social förändring.</p> <p>Över hela världen har folken krävt och kämpat för rätt till självbestämmande<br /> och självständighet. De nya staterna, som inom ramen för det<br /> internationella samarbetet börjat ta sin del av ansvaret, har bidragit till ett<br /> ökat medvetande om det ömsesidiga beroendet mellan alla länder, grundat på<br /> respekten för självbestämmande och jämlikhet. Det är betydelsefullt att<br /> Sverige även framdeles utformar sin politik så, att den blir ett stöd för de små<br /> staterna i dessa strävanden.</p> <p>Politisk självständighet blir illusorisk för varje stat som inte också får<br /> möjlighet att påverka och styra sin egen ekonomiska och sociala utveckling.<br /> Upplösningen av det koloniala styret medför inte någon automatisk förändring<br /> i det mönster som finns av kontroll över världens handel, industri och<br /> monetära affärer, där inte minst de multinationella företagen spelar en<br /> betydelsefull roll. Ojämlika ekonomiska förbindelser kvarstår och orsakaren<br /> djupt orättvis fördelning av världens rikedomar. U-länderna är därför i sin<br /> fulla rätt när de med ökad kraft och i full solidaritet begär förändringar i den<br /> internationella ekonomin.</p> <p>I en särskild motion till årets riksmöte (1976/77:1057) har socialdemokraterna<br /> i utrikesutskottet framhållit att u-ländernas situation i världsekonomin<br /> gradvis försämrats. De senaste årens djupa konjunkturnedgång och de större<br /> OECD-ländernas restriktiva ekonomiska politik har - i förening med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>prisstegringarna på olja, livsmedel och industriprodukter - haft förödande<br /> konsekvenser för u-ländernas ekonomi.</p> <p style="margin-left:3px;">Den ekonomiska balansen mellan u- och i-länder blir för var dag alltmer<br /> ogynnsam för u-länderna. De industrialiserade staterna - med 20 % av<br /> jordens befolkning - kontrollerar 90 % av resurstillgångarna. Medvetenheten<br /> om denna orimliga resursfördelning växer i tredje världen.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot bakgrund av jordens krympande naturtillgångar och den orättvisa<br /> resursfördelningen mellan rika och fattiga länder framstår det som särskilt<br /> upprörande att vissa väsentliga naturresurser med knapp tillgång utnyttjas i<br /> kapprustningens tjänst. Dit hör väsentliga energitillgångar, nya metaller<br /> m. m.</p> <p style="margin-left:3px;">I motionen 1976/77:1057 framhålls vidare bl. a. att målet för FN:s<br /> utvecklingsstrategi - att låta framstegen komma alla människor till godo inte<br /> kan uppnås endast med åtgärder som berör resursfördelningen mellan<br /> fattiga och rika länder. Den ställer i lika mått krav på förändringar och<br /> reformer inom länderna, på både de fattiga och de rika. Detta faktum är<br /> utgångspunkten för diskussionen av den s. k. basbehovsstrategin respektive<br /> den svenska u-landspolitiken.</p> <p style="margin-left:3px;">Genom inriktningen av den svenska biståndspolitiken, bl. a. uttryckt i<br /> 1970 års riksdagsuttalande - att främst välja länder som mottagare av svenskt<br /> bilateralt bistånd, vilka förenar fattigdomens och underutvecklingens behov<br /> med framstegsvilja och utvecklingskraft - blir denna en viktig del av den<br /> svenska säkerhetspolitiken, även om de grundläggande motiven för utvecklingsbiståndet<br /> finns att söka i en solidaritet med de fattiga i dessa länder.</p> <p style="margin-left:3px;">1.2 Avspänning och nedrustning</p> <p style="margin-left:3px;">Sverige har valt att stå utanför de militära allianserna. Om detta råder<br /> numera inga delade meningar i vårt land. Vår alliansfria ställning ger oss<br /> särskilda möjligheter att medverka i arbetet för avspänning och nedrustning i<br /> världen.</p> <p style="margin-left:3px;">De mänskliga, teknologiska och ekonomiska tillgångar som förslösas på<br /> upprustnig utgör det mest uppenbara exemplet på misshushållning. De årliga<br /> rustningskostnaderna i världen uppgår nu till mer än 1 200 miljarder kronor.<br /> Detta motsvarar totalinkomsten för de länder där den fattigaste hälften av<br /> mänskligheten bor. Omkring hälften av världens vetenskapsmän och<br /> tekniker är f. n. sysselsatt med att ytterligare öka förstörelseförmågan hos<br /> existerande vapen och utveckla nya. En världsordning baserad på sådana<br /> groteska prioriteringar kan givetivs inte försvaras.</p> <p style="margin-left:3px;">Aldrig tidigare i historien har mänsklighetens förmåga att förinta sig själv,<br /> sin civilisation och sin fysiska omgivning varit större än i dag. Den är i<br /> ständigt växande. Och ännu har man inte funnit någon lösning på frågan hur<br /> denna process skall brytas.</p> <p style="margin-left:3px;">En utomordentligt viktig fråga är givetvis hur man skall kunna bryta den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>allvarliga utvecklingen på kärnvapenområdet.</p> <p>Redan för mer än tio år sedan lade Sverige fram ett förslag som gick ut på att<br /> kombinera ett förbud mot spridning av kärnvapen med ett fullständigt<br /> kärnvapenprovstopp och ett förbud mot tillverkning av klyvbart material för<br /> vapenändamål. Planen fick ett betydande stöd av andra stater men accepterades<br /> inte av stormakterna. I förhandlingarna om ett icke-spridningsfördrag<br /> föreslog Sverige bl. a. att all kontroll skulle utföras av det internationella<br /> atomenergiorganet i Wien och avse hela den fredliga kärnkraftsindustrin i<br /> icke-kärnvapenstaterna, senare även hos kärnvapenstaterna. Motstånd från<br /> stormakterna medförde att viktiga delar av förslaget föll bort. Sverige<br /> uppnådde dock att kontrollen skulle vara helt internationell och utföras av<br /> IAEA. Majoriteten av världens icke-kärnvapenstater har genom att ansluta<br /> sig till icke-spridningsavtalet gett uttryck för sin politiska vilja att inte<br /> anskaffa kärnvapen och att ställa hela sin kärnkraftsindustri under IAEA:s<br /> kontroll.</p> <p>Ansträngningarna att förhindra kärnvapenspridning är utsatta för stora<br /> påfrestningar. En mycket allvarlig sådan är att supermakterna inte visat sig<br /> beredda attt minska sin egen kapprustning på kärnvapenområdet. Dessutom<br /> vill u-länderna ha större tillgång till kärnteknologin för fredligt bruk än vad de<br /> har fått hittills. Ett antal viktiga stater har också valt att ställa sig utanför ickespridningsfördraget.<br /> Stater som nu har nått en teknisk utvecklingsnivå som<br /> gör det möjligt för dem att framställa kärnvapen kan komma att ta steget över<br /> kärnvapentröskeln.</p> <p>I strävandena att förhindra kärnvapenspridning kan man inte heller bortse<br /> från den internationella handeln med kärnkraftsanläggningar. De starka<br /> kommersiella intressen som gör sig gällande i detta sammanhang försvårar<br /> ansträngningarna att motverka kärnvapenspridning. Av detta skäl är det<br /> arbete som bedrivs i den s. k. London-gruppen betydelsefullt, nämligen att<br /> söka nå överenskommelser om återhållsamhet och strängare kontroll för att<br /> minska dessa risker. Detta arbete är en viktig möjlighet att komplettera ickespridningsfördraget<br /> och IAEA:s arbete på området.</p> <p>Den tekniska förmågan att framställa kärnladdningar kommer i framtiden<br /> att finnas hos allt fler länder. Den civila kärnkraften för energiproduktion<br /> skapar inte i sig några direkta möjligheter att tillverka kärnvapen. För ett land<br /> med ambitioner att skaffa sig kärnvapen eller kärnladdningar finns det<br /> enklare vägar att gå än via civila kärnkraftsreaktorer. Tillgången på klyvbart<br /> material som kan användas för sådana laddningar är emellertid fortfarande<br /> begränsad och till stor del täckt av sådan internationell kontroll att<br /> användning för dessa ändamål knappast kan ske oupptäckt. Det är emellertid<br /> ingen tvekan om att situationen är mycket allvarlig. Det är i det perspektivet<br /> man bör se att den socialdemokratiska regeringen i internationella sammanhang<br /> aktivt verkade för bl. a. följande åtgärder:</p> <p style="margin-left:20px;">O att effektivisera den kontroll som utövas av det internationella</p> <p style="margin-left:20px;">atomenergiorganet i Wien;</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:19px;">O att kärnkraftsexportörerna enas om att kräva effektiv kontroll av hela<br /> kärnkraftsindustrin i de importörsländer som inte anslutit sig till ickespridningsfördraget;</p> <p style="margin-left:19px;">0 att förbättra skyddet av kärnkraftsanläggningaroch klyvbart material</p> <p style="margin-left:19px;">1 lager eller under transport;</p> <p style="margin-left:19px;">O att man internationellt beaktar de fördelar ur icke-spridningssynpunkt<br /> som kan vinnas genom att internationalisera handhavandet av<br /> klyvbart material, särskilt i anriktnings- och upparbetningsleden;</p> <p style="margin-left:19px;">O att de särskilt känsliga problemen sammanhängande med plutonium<br /> noggrant utreds, inklusive möjligheterna till fredlig återanvändning och<br /> internationell lagring.</p> <p>Det är varken den tekniska förmågan eller tillgången på klyvbart material<br /> som kommer att vara avgörande i strävandena att förhindra spridning av<br /> kärnvapen. Det är den politiska viljan i de enskilda länderna som kommer att<br /> falla utslaget. Anslutning till icke-spridningsfördraget utgör ett klart uttryck<br /> för den politiska viljan att avstå från kärnvapen.</p> <p>Det är därför enligt vår mening angeläget att förstärka den internationella<br /> opinionsbildningen för att förmå supermakerna att inleda kärnvapennedrustning<br /> och genomföra ett fullständigt kärnvapenstopp och att verka för att<br /> ytterligare stater ansluter sig till icke-spridningsfördraget.</p> <p>De flesta länder som lever i fred med sina omedelbara grannar bygger trots<br /> detta upp kostnadskrävande försvarssystem. Det motiveras främst med<br /> fruktan för att en konflikt mellan stormakterna kan sprida sig också till länder<br /> som inte är direkt berörda. Avspänning mellan dessa makter tillsammans<br /> med verkliga nedrustningsåtgärder skulle undanröja många av de grundläggande<br /> motiven för militärutgifter i olika delar av världen.</p> <p>Det föreligger således ett klart samband mellan nedrustning<br /> och strävandena efter en ny ekonomisk världsordning.<br /> De mänskliga, materiella och teknologiska satsningarna på upprustning utgör<br /> en oerhörd reserv av tillgångar för utvecklingsändamål. Om kapprustningen<br /> stoppas och nedrustning inleds, skulle denna reserv kunna utnyttjas för<br /> framsteg på vägen mot större ekonomisk och social rättvisa. Detta skulle i sin<br /> tur stärka möjligheterna att mera effektivt angripa de politiska, ekonomiska<br /> och sociala orättvisor som utgör de yttersta orsakerna till krig.</p> <p>Det är väsentligt att verka för en ökad konkretisering av sambandet mellan<br /> nedrustning och sund ekonomisk/social utveckling. Nedrustning skulle<br /> kunna öka den ekonomiska tillväxten i världen och därmed möjligheterna att<br /> tillgodose de väldiga behoven av ekonomisk och social utveckling i tredje<br /> världen. Konkretiseringen måste bl. a. avse en kartläggning av ekonomiska<br /> konsekvenser av nuvarande kapprustning och av en betydande nedrustning<br /> samt utformande av strategier för hur resurser kan överföras till utvecklingsändamål<br /> enligt u-ländernas önskemål.</p> <p>Av särskild betydelse i detta sammanhang är givetvis de pågående</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>nedrustningsförhandlingarna i Genéve samt den extra generalförsamlingen<br /> om nedrustning som skall äga rum nästa år. Vi anser det viktigt att Sverige<br /> bibehåller sin under den socialdemokratiska regeringen aktiva roll i detta<br /> arbete. Exempel på väsentliga nedrustningsfrågor som enligt vår uppfattning<br /> bör aktualiseras vid den extra generalförsamlingen är kärnvapenspridningen,<br /> den starkt ökande handeln med konventionella vapen, stärkandet av FN:s<br /> roll på nedrustningsområdet samt begränsning av militärutgifterna till<br /> förmån för social och ekonomisk utveckling i fattiga länder.</p> <p>Kapprustningen har i stor utsträckning en teknologisk bakgrund. Supermakternas<br /> enorma satsningar på teknologiskt välutvecklade<br /> vapensystem med allt större förstörelseförmåga beskriver en utveckling<br /> som förefaller vara svår att kontrollera. Varje nytt vapensystem föder s. k.<br /> motmedel, som i sin tur tas till intäkt för att genom nya teknologiska framsteg<br /> utveckla än mer förfinade vapen. En verklig kontroll av rustningsverksamheten<br /> förutsätter därför en kontroll av de tidigare faserna av verksamheten,<br /> dvs. teknologiska studier och utvecklingsarbete. Någon sådan internationell<br /> kontroll existerar inte i dag. Detta är ett skäl till att pågående överläggningar<br /> om rustningskontroll kan möta svårigheter. Även om man genom dessa<br /> överläggningar lyckas kontrollera eller begränsa vissa befintliga vapensystem,<br /> uppstår ständigt nya och mer utvecklade förstörelseinstrument. Nya<br /> metoder, syftande till att nå kontroll över även dessa tidiga faser av<br /> vapenteknologisk upprustning, måste sökas. Ur humanitär synvinkel är det<br /> vidare av största vikt att ökad uppmärksamhet ägnas existerande och nya<br /> särskilt grymma vapen och att ansträngningar görs för att åstadkomma<br /> begränsningar eller förbud mot användningen av sådana vapen och, slutligen,<br /> överenskommelse om deras avskaffande.</p> <p>Under de senaste åren har handeln med konventionellavapen ökat<br /> i oroande utsträckning. Vissa industriländers utnyttjande av möjligheterna<br /> att exportera alltmer förfinade vapen inte minst till u-ländernd är alarmerande.<br /> Det kan också påverka stabiliteten i oroshärdar om inflödet av vapen<br /> sker okontrollerat. Sverige bör som nyss framhållits verka för att även<br /> spridningen av konventionella vapensystem uppmärksammas i nedrustningssammanhang.<br /> Av vikt är givetvis även att vårt land fullföljer sin<br /> traditionella restriktiva inställning till export av krigsmateriel.</p> <p>Ett annat problem är den överdrivna sekretss som omger storleken och<br /> användningen av statsutgifter för militära ändamål. Vissa detaljer rörande<br /> staters militära beredskap kan självfallet inte offentliggöras. Om information<br /> kunde utlämnas åtminstone beträffande de viktigaste militärutgifter som nu<br /> hemlighålles - främst på grund av misstroende men kanske också på grund av<br /> tradition eller byråkrati - och om realistiska metoder för internationella<br /> jämförelser kunde utarbetas, borde det vara möjligt att övertyga stormakterna<br /> om att avsevärda utgifter för militära ändamål skulle visa sig onödiga. En<br /> bättre redovisning av staternas militära utgifter är också en förutsättning för<br /> överenskommelser om begränsning av militärutgifter. Vi konstaterar att den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>borgerliga regeringen i FN fullföljer socialdemokratins arbete i fråga om mer<br /> öppen redovisning av militärutgifterna.</p> <p>Sverige har som framgått av det föregående drivit ett aktivt arbete, inte<br /> minst inom ramen för de internationella organisationerna, vilket syftar till att<br /> undanröja konfliktorsaker och krigsrisker. Endast genom att komma till rätta<br /> med de bestående orättvisorna i världen kan vi hoppas på att nå en bestående<br /> fred. Detta förutsätter, som vi framhållit, att stormakterna och övriga stater<br /> med omfattande militärutgifter - till vilka även vårt land får räknas begränsar<br /> sitt utnyttjande av reala resurser för det militära försvaret.<br /> Energiska ansträngningar måste göras härför; den socialdemokratiska regeringen<br /> verkade i denna riktning. Den borgerliga regeringen synes förklara sig<br /> vara beredd att fortsätta denna politik. Men en sådan politik, som måste<br /> drivas i samverkan med bl. a. stater från den tredje världen, måste för att vara<br /> trovärdig förenas med medvetna ansträngningar att hålla våra egna försvarskostnader<br /> under kontroll.</p> <p>1972 års försvarsbeslut gav uttryck härför. Vi ser därför med djup oro på att<br /> den borgerliga regeringen nu föreslår en betydande höjning av kostnaderna<br /> för det militära försvaret, utan att detta kan motiveras med säkerhetspolitiska<br /> skäl. Det socialdemokratiska förslaget till riktlinjer för totalförsvaret m. m. är<br /> däremot väl i samklang med den hittills förda politiken på nedrustningsområdet.</p> <p>1.3 Inriktning av svensk säkerhetspolitik</p> <p>Den internationella politiken under de senaste åren uppvisar i flera<br /> avseenden en splittrad och mångfasetterad bild. Spänningar mellan nord och<br /> syd, betingade av ekonomiska och sociala faktorer, har inte kunnat lösas i den<br /> s. k. dialogen. Samtidigt hårde motsättningar mellan öst och västsom präglat<br /> efterkrigstiden, främst för Europas del, minskat i styrka.</p> <p>Avspänningspolitiken bygger på insikten att allt måste göras för att<br /> undvika krig med insats av kärnvapen och att Förenta staterna och<br /> Sovjetunionen erkänner en strategisk jämställdhet och i stort godtar den<br /> nuvarande maktbalansen. Tecken tyder på att den nya amerikanska administrationen<br /> med större kraft än sin föregångare avser att verka för effektiva<br /> resultat i fråga om begränsningen såväl av de strategiska vapnen som av de<br /> konventionella styrkorna.</p> <p>Den politiska avspänningsprocessen måste, som den socialdemokratiska<br /> regeringen ofta framhållit, för att kunna bestå och fördjupas följas av en<br /> begynnande nedrustning. Den europeiska säkerhetskonferensen innebar de<br /> första stegen mot vad som brukar kallas förtroendeskapande åtgärder på det<br /> militära området. Detta är ett första men dock viktigt steg för att åstadkomma<br /> större öppenhet. Den planerade uppföljningen i Belgrad bör kunna utnyttjas<br /> inte bara för att fastställa erfarenheter av de två åren utan även till att driva<br /> arbetet vidare.</p> <p>Sverige har genom den förda säkerhetspolitken kunnat bidra till stabili</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>teten i norra delen av Europa. Det är betydelsefullt att vi inte genom ensidiga<br /> åtgärder åstadkommer en utveckling som bidrar till att skapa föreställningar<br /> om att vi skulle avse att rubba denna balans och stabilitet. Ett fullföljande av<br /> 1972 års ekonomiska inriktning av försvaret är förenlig med en sådan<br /> inriktning av politiken.</p> <p style="margin-left:3px;">Oljekrisen 1973-1974 och bristande resultat av dialogen mellan i- och uländerna<br /> har aktualiserat frågan om den ekonomiska krigföringens roll.<br /> Kampen om råvaror och energi kan komma att bli allt hårdare i framtiden.<br /> Det kan innebära fördelar för de råvaruproducerande länderna, men också<br /> utsätta dem för risker för stormaktshot. Vårt land bör verka för en ökad<br /> rättvisa mellan i- och u-länderna. Vi bör också, i medvetande om risken för<br /> störningar i det ekonomiska samarbetet, säkerställa ett skydd mot ekonomisk<br /> krigföring mot vårt land.</p> <p style="margin-left:3px;">Sverige måste även framdeles, inte minst inom de internationella organen,<br /> aktivt arbeta för att konflikter löses med fredliga medel och att garantier<br /> skapas för de enskilda nationernas rätt att forma sin egen framtid. Vi bör<br /> därför verka för att stärka FN:s ställning. Målet är nu liksom tidigare ett<br /> kollektivt säkerhetssystem. Detta mål är dock tyvärr ännu avlägset.</p> <p style="margin-left:3px;">Sverige har valt att stå utanför de militära allianserna och blockbildningarna<br /> i Europa, med syfte att i krig vara neutrala. Vi formar därigenom själva<br /> vår utrikespolitik men har också att, om ett krig skulle bryta ut i vår omvärld,<br /> själva svara för säkerhet och vårt oberoende. Vi får inte ge andra makter<br /> någon grund för misstanken att svenskt territorium kan ställas till en annan<br /> makts förfogande och vara bas för angrepp. Säkerhetspolitikens utformning<br /> får inte skapa misstro eller förväntningar hos andra stater.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot här angiven bakgrund finner vi, liksom försvarsutredningen i sitt<br /> första betänkande (SOU 1976:5), att den svenska säkerhetspolitiken bör</p> <p style="margin-left:31px;">O bidra till en fredlig utveckling i världen genom att bl. a. söka<br /> undanröja konfliktorsaker,</p> <p style="margin-left:31px;">O bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse<br /> mellan folken,</p> <p style="margin-left:31px;">O bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina<br /> intressen,</p> <p style="margin-left:31px;">O bidra till att minska maktblockens intressen att dra in Sverige i<br /> eventuella krig,</p> <p style="margin-left:31px;">O redan i fred tillvarata våra intressen genom att slå vakt om den<br /> internationella solidariteten,</p> <p style="margin-left:31px;">O värna våra demokratiska friheter och rättigheter,</p> <p style="margin-left:31px;">O förhindra eller lindra fredskrisers negativa verkningar.</p> <p style="margin-left:3px;">Detta betyder att enligt vår mening bör den av riksdagen år 1968 godkända<br /> och år 1972 bekräftade, i det följande återgivna inriktningen av säkerhetspolitiken<br /> ligga fast.</p> </div> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>II</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets<br /> oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla<br /> lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för<br /> att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,<br /> ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna<br /> värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning<br /> och en fredlig utveckling.</p> <p>För att nå de säkerhetspolitiska målen behövs fortfarande ett efter våra<br /> förhållanden starkt och balanserat totalförsvar. Det förslag vi lägger fram<br /> uppfyller detta mål.</p> <p>1.4 Regeringens förslag</p> <p>Den borgerliga regeringen vill i den framlagda försvarspropositionen ge<br /> intryck av att den avser att fullfölja den säkerhetspolitik som socialdemokratin<br /> fört i regeringsställning, bl. a. genom att ansluta sig till vad försvarsutredningen<br /> förordat i sitt första betänkande om inriktningen av säkerhetspolitiken.</p> <p>Men i åtskilliga och väsentliga avseenden gör man dock avvikelser från den<br /> tidigare förda politiken och från utredningens förslag eller utelämnar<br /> väsentliga delar av dess synpunkter.</p> <p>Särskilt framträdande är detta i fråga om avsnitten om avspänning och<br /> nedrustning samt om utvecklingsländerna. I det sistnämnda fallet väljer<br /> föredraganden att inte alls behandla utredningens uppfattning om behovet av<br /> ökade insatser för att motverka eller häva underutvecklingen. Likaså<br /> utelämnas en anslutning till vad utredningen anfört om vårt lands intresse att<br /> söka bidra till en annan och rättvisare ekonomisk ordning. Betecknande nog<br /> tar föredraganden inte heller upp utredningens resonemang om de multinationella<br /> företagens roll i denna utveckling.</p> <p>När föredraganden redovisar sin anslutning till utredningens uppfattning<br /> om att vårt land i ökande utsträckning bör medverka för en ökad allmän<br /> säkerhet, har på sätt som nyss beskrivits utredningens konstaterande om<br /> sambandet mellan önskemålen om nedrustning och strävandena för en ny<br /> ekonomisk världsordning kopplats bort. Något instämmande i behovet av en<br /> sådan ordning görs inte. Sverige har t. ex. tidigare - under den socialdemokratiska<br /> regeringen - förklarat sig beredd att delta i en internationell<br /> nedrustning. Ej heller något sådant uttalande görs i förevarande proposition.<br /> Regeringen har över huvud undvikit att konkret behandla vårt lands fortsatta<br /> agerande i nedrustningssammanhang, trots att man bejakat försvarsutredningens<br /> uttalande om nedrustningspolitiken som en del av den samlade<br /> säkerhetspolitiken.</p> <p>Även när det gäller totalförsvarets utveckling kan man konstatera<br /> skillnader gentemot den tidigare politiken och utredningens förslag. Genomgående<br /> är därvid att det militära försvaret tilldelas en mer framskjuten roll<br /> inom totalförsvaret.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Taget vart och ett för sig kan dessa exempel självfallet inte anföras som<br /> argument för att regeringen slagit in på en ny väg. Men sammantaget ger de<br /> en ny och annan bild av den svenska säkerhetspolitiken. Den borgerliga<br /> regeringen gör andra bedömningar och avvägningar. Socialdemokratins<br /> förslag innebär ett konsekvent fasthållande vid den tidigare säkerhetspolitiska<br /> inriktningen, vilken också försvarsutredningen i sitt första betänkande<br /> enhälligt ställde sig bakom.</p> <p>Vägledande för utformningen av våra i förevarande motion redovisade<br /> förslag och synpunkter har varit den socialdemokratiska partikongressens<br /> ställningstaganden år 1975, vilka också legat till grund för reservationen i<br /> utredningens andra betänkande av Bengt Gustavsson i Eskilstuna och Olle<br /> Göransson.</p> <p>2. Samhällsekonomiska och statsfinansiella utgångspunkter</p> <p>Vid bedömningen av insatserna för totalförsvaret under den kommande<br /> planeringsperioden kan man givetvis inte bortse från samhällsekonomiska<br /> och statsfinansiella förhållanden. Långtidsutredningen pekade t. ex. i sitt<br /> betänkande på det begränsade utrymmet för ökad offentlig och privat<br /> konsumtion om målet att nå balans i våra utrikesaffarer skulle uppnås. Vid<br /> riksdagens behandling av den socialdemokratiska regeringens förslag i<br /> anledning av detta betänkande förelåg enighet om dessa bedömningar.</p> <p>Som framhållits i motionen 1976/77:1294 om den ekonomiska politiken<br /> finns det en råd exempel från vår omvärld på att permanenta underskott i<br /> utrikeshandeln och långsiktigt svaga statsfinanser gör det allt svårare att<br /> förverkliga full sysselsättning och att trygga medborgarnas inkomster och<br /> sociala förmåner. Den borgerliga regeringen har med sitt kraftiga budgetunderskott<br /> och stora utlandsupplåning slagit in på en sådan farlig väg i den<br /> ekonomiska politiken. Vi löper risken att komma in i en permanent<br /> underskottssituation i utrikeshandeln med en därtill hörande kraftig upplåning<br /> utomlands.</p> <p>Socialdemokratin har i sitt alternativ till den borgerliga ekonomiska<br /> politiken föreslagit en kraftig begränsning av det statliga budgetunderskottet.<br /> Förbättringen är ca 5 miljarder kronor. I ovan angivna motion har vi<br /> preciserat våra yrkanden.</p> <p>I det ekonomiska läge vårt land genom den borgerliga regeringens försorg<br /> nu befinner sig i måste alla offentliga utgiftsökningar underkastas en<br /> noggrann prövning. Regeringens förslag i propositionen 1976/77:74 innebär<br /> en kraftig ökning av framför allt det militära försvarets utgiftsnivå. I<br /> förevarande sammanhang är den desto mer betydelsefull som den innebär ett<br /> åtagande som sträcker sig utöver nästa budgetår. Den föreslagna utgiftsökningen<br /> för det militära försvaret torde i reella termer vara den största<br /> anslagshöjningen den borgerliga regeringen lägger fram och utgör därmed ett<br /> klart belägg på hur man prioriterar användningen av de gemensamma</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>resurserna. Betecknande nog har regeringen över huvud inte berört frågan<br /> om det samhällsekonomiska och statsfmansiella utrymmet för den föreslagna<br /> kraftiga utökningen av det militära försvarets kostnader. Detta är<br /> desto mer anmärkningsvärt som den borgerliga regeringen numera klart<br /> medger att dess politik medför avsevärda statsfmansiella problem.</p> <p>Vi har tidigare framhållit att det saknas säkerhetspolitiska skäl för den<br /> borgerliga regeringens förslag om en väsentlig höjning av militärkostnaderna.<br /> Vi kan inte heller finna att det samhällsekonomiska och statsfmansiella<br /> utrymmet medger denna höjning.</p> <p>Viljan till försvar är starkt förankrad i det svenska folket. Men denna vilja<br /> är självfallet beroende av i vilken utsträckning medborgarna känner gemenskap<br /> med samhället. Det är svårare att vinna uppslutning för försvaret om<br /> människor känner otrygghet inför sina möjligheter att få arbete och<br /> sysselsättning. Brister samhället i kraven på omsorg om barnen och<br /> omvårdnad om de äldre, hjälper inte ökade militärutgifter för att höja<br /> värnkraften. Försvarsfrågan kan därför inte avskärmas till att vara en debatt<br /> om kostnader och vapensystem. Den hänger nära samman med insatser för<br /> medborgarnas välfärd - i syfte att undanröja sociala, ekonomiska och<br /> kulturella orättvisor och därmed klasskillnaderna i vårt samhälle.</p> <p>De socialdemokratiska förslagen till årets riksdag har denna angivna<br /> inriktning.</p> <p>3. Allmänna riktlinjer för totalförsvaret</p> <p>3.1 Grunder</p> <p>Vi har i det föregående förklarat att enligt vår uppfattning måste<br /> säkerhetspolitiken som ett inslag innefatta ett efter våra förhållanden starkt<br /> och balanserat totalförsvar. För att detta rätt skall kunna fylla sin uppgift<br /> måste det vara allsidigt sammansatt och kunna verka i skilda situationer. Vi<br /> delar försvarsutredningens uppfattning (SOU 1976:5, s. 205) att totalförsvaret<br /> skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl<br /> förberett för krig, att ett angrepp mot Sverige skulle fordra så stora<br /> uppoffringar och resurser samt kräva så lång tid att de fördelar en angripare<br /> kan vinna med angreppet inte rimligen kan bedömas vara värda insatserna. 1<br /> kravet på allsidighet och styrka ligger enligt vår uppfattning också förberedelser<br /> inför olika slag av ekonomiskt hot samt för s. k. fredskriser. Däri ligger<br /> också att kunna tillförsäkra civilbefolkningen ett tillfredsställande skydd.</p> <p>Krig och kriser kan väntas beröra hela samhället och hela befolkningen.<br /> Totalförsvaret bör därmed självklart bli en hela folkets angelägenhet, uttryckt<br /> i bl. a. allmän värnplikt och civilförsvarsplikt. Av det sagda följer också<br /> behovet av en ytterligare integration mellan civila och militära funktioner i<br /> samhället liksom också behovet av att i den fredstida planeringen beakta<br /> totalförsvarets särskilda behov; i avsnittet 6.3 återkommer vi till en särskild</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>fråga i detta sammanhang. Vi vill kraftigt understryka vad som uttalades i<br /> direktiven till försvarsutredningen, nämligen att samhällets utveckling<br /> självfallet skall styras av medborgarnas fredstida önskemål och behov. Detta<br /> uttalande återfinns betecknande nog inte i regeringens proposition.</p> <p>Vårt land kan inte anses ha strategiska mål av sådan betydelse att vi utgör<br /> ett primärt mål för någon stormakt. Vid ett krig i Europa kan dock vårt<br /> territorium få betydelse som genomgångsområde vid större operationer. Det<br /> torde i så fall bli fråga om angrepp med konventionella vapen. Vi kan komma<br /> att - utan att bli indragna i krig - påverkas i vår försörjningssituation av<br /> avspärrningar och hot om och ekonomisk krigföring.</p> <p>Det svenska samhället och dess resurser är, som försvarsutredningen<br /> framhåller, i flera avseenden en förutsättning för säkerhetspolitiken och<br /> totalförsvaret. Ekonomisk styrka, hög industrikapacitet, viktiga råvaror och<br /> lagring av dessa, effektivt jordbruk och en befeolkning med hög utbildningsnivå<br /> och utan större inre motsättningar är betydelsefulla faktorer för<br /> möjligheterna till motstånd mot yttre hot.</p> <p>Vårt totalförsvar måste utformas så, att det kan möta de yttre hot som<br /> angetts i det föregående. De ingående komponenterna - militärt försvar,<br /> civilförsvar, ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar - är i så måtto lika<br /> betydelsefulla. Försvar mot militärt angrepp är som försvarsutredningen<br /> framhållit en viktig utgångspunkt för totalförsvarsplaneringen. När den<br /> borgerliga regeringen i stället använder uttrycket den viktigaste utgångspunkten,<br /> får detta ses som ett uttryck för den annorlunda inriktning av<br /> säkerhetspolitiken och avvägning inom totalförsvaret som den borgerliga<br /> regeringen förordar.</p> <p>I den mån ett militärt angrepp skulle ske mot vårt land skall strävan vara att<br /> i det längsta förhindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Vi måste<br /> därvid utnyttja de fördelar den svenska terrängen och de resurser det svenska<br /> samhället har. Vi bör planera för att genomföra försvarsstriden med stöd av i<br /> förväg utförda befästningar, sambandssystem, lokalkännedom och fredstida<br /> övningar. På grund av den militärgeografiska situationen behöver vi en<br /> antalsmässigt relativt stor försvarsorganisation. Detta kan endast åstadkommas<br /> med allmän värnplikt. En sådan organisation ger möjlighet till ett<br /> effektivt och uthålligt motstånd över hela landets yta. Uthålligheten i vår<br /> försvarsorganisation är en faktor som i hög grad bidrar till att avhålla från<br /> angrepp. Vi bör därför inrikta det militära försvaret till att vara ett djupförsvar<br /> med möjligheter till kraftsamling vid gräns och kust.</p> <p>Det militära försvaret bör också som försvarsutredningen anfört i sitt första<br /> betänkande kunna möta överraskande angrepp och därför som hittills<br /> utformas så, att det i huvudsak är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt<br /> genomförd mobilisering.</p> <p>Vår utrikespolitiska linje i situationer av avspärrning förutsätter att vi inom<br /> landet har tillgång till förnödenheter och produktionskapacitet för nödvändig<br /> försörjning. Förberedelser för produktionsomläggning måste göras och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>beredskapslagring ske. Försvarsutredningens förslag utgör i dessa avseenden<br /> en god grund.</p> <p>Vi är starkt beroende av en handel med utlandet för att kunna upprätthålla<br /> vår nuvarande levnadsstandard. Det är emellertid en stor skillnad mellan<br /> denna standardnivå och vad som absolut krävs för att vi skall kunna överleva<br /> - vad som skulle kunna kallas överlevnadsminimum. I detta avseende har<br /> vårt beroende av utlandet inte ökat lika snabbt som de totala importsiffrorna.</p> <p>I själva verket är vår inhemska produktion av ett stort antal varor och tjänster<br /> som är nödvändiga för vår överlevnad -1, ex. baslivsmedel, kläder, bostäder,<br /> elenergi m. m. - större än vad den var under andra världskriget. Detta gäller<br /> naturligtvis inte alla områden. Förstora delar av vår energiförsörjning har det<br /> utländska beroendet sannolikt ökat genom att viktiga delar av den inhemska<br /> produktions - och distributionsapparaten är beroende av petroleumprodukter.<br /> Men det är också på detta område som vi har det mest ambitiösa<br /> lagringsprogrammet. Det finns alltså anledning att i debatten om vårt<br /> utlandsberoende göra en distinktion mellan vad vi behöver för att upprätthålla<br /> vår nuvarande standardnivå och det minimum vi är beroende av för att<br /> överleva,om vi harden politiska viljan. En stor del av vår nuvarande import<br /> utgörs av varor som är undgängliga i kristid.</p> <p>Totalförsvaret måste inbegripa en särskild planering mot fredskriser. I en<br /> sådan situation måste strävan vara att söka i största möjliga utsträckning<br /> bevara den standard och den livsföring som medborgarna vant sig vid.</p> <p>I försvarsdebatten har frågan om alternativa försvarsformer, främst<br /> civilmotstånd och gerillaförsvar diskuterats. Försvarsutredningen har i<br /> särskilt sammanhang redovisat vilken roll civilmotstånd skulle kunna spela i<br /> den svenska säkerhetspolitiken. Utredningen har kommit till den slutsatsen<br /> att civilmotståndet inte kan utgöra något hållbart alternativ till det militära<br /> försvaret men vill inte utesluta att även icke-militärt motstånd kan ge<br /> värdefulla bidrag i det samlade motståndet. Vi delar denna ståndpunkt,<br /> liksom utredningens förslag att förutsättningarna för och genomförandet av<br /> olika former av motstånd - däribland civilmotstånd - bör utredas. Eftersom<br /> regeringen inte anslutit sig till detta utredningens förslag, anser vi att<br /> riksdagen bör begära att utredningsarbetet skall äga rum.</p> <p>3.2 Avvägningsfrågor</p> <p>Målet för säkerhetspolitiken är att hålla landet utanför krig och konflikter<br /> och därigenom säkerställa en fortsatt politisk, ekonomisk och social utveckling<br /> av vårt land i enlighet med vår egen vilja. Inom säkerhetspolitiken bör<br /> tyngdpunkten ligga vid åtgärder med syfte att förebygga konfliktorsaker samt<br /> kris- och krigsrisker. Spänningar, konflikter och orättvisor måste ersättas<br /> med politisk avspänning, militär nedrustning och internationellt samarbete. I<br /> avsnitt 1 av denna motion har vi utförligt redovisat vår inställning i dessa<br /> frågor.</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Socialdemokratin ser ett efter våra förhållanden starkt och balanserat<br /> totalförsvar som en nödvändig del av säkerhetspolitiken. Detta innebär att vi<br /> även framdeles är beredda till en satsning på totalförsvaret av i stort sett<br /> samma reala storleksordning som under den gångna femårsperioden. Vår syn<br /> på de samhällsekonomiska och statsfinansiella förhållanden som har beaktats<br /> i detta sammanhang har angetts i avsnitt 2 i motionen.</p> <p>Totalförsvarets yttersta grundval är samhörighet och gemenskap hos<br /> medborgarna. Genom samverkande totalförsvarsfunktioner kan vi skapa<br /> viktiga förutsättningar att stå utanför krig. För detta syfte behöver vi en<br /> fungerande folkförsörjning i olika situationer. Genom det ekonomiska<br /> försvaret söker vi trygga överlevnadsmöjligheterna om vi blir isolerade.<br /> Genom civilförsvaret söker vi förebygga och hindra skador bland civilbefolkningen<br /> om krigshandlingar skulle drabba vårt land. Det militära försvaret är<br /> det yttersta medlet att söka förhindra att vårt lands självständighet går under<br /> genom yttre våld. Under sådana förhållanden är inte bara landets suveränitet<br /> utan också de demokratiska funktionerna hotade. En vilja till försvar kan bara<br /> upprätthållas om vi slår vakt om de demokratiska grundvärderingarna. De<br /> viktigaste medlen för detta är den fria nyhetsförmedlingen, rätten till<br /> information och fri opinionsbildning. Det psykologiska försvaret skall under<br /> krigstid säkerställa dessa funktioners fortbestånd. Totalförsvaret innefattar<br /> även andra viktiga komponenter som sjukvård och kommunikationer. Även<br /> under krig har landet en civil högsta ledning. Riksstyrelsens, riksdag och<br /> regering, verksamhet finns reglerad i grundlagen och andra författningar. För<br /> de flesta civila myndigheter finns en planläggning och en organisation för<br /> verksamheten under krigsförhållanden.</p> <p>Totalförsvarets komponenter blir med detta synsätt i princip lika betydelsefulla<br /> och beroende av varandra. Brister på ett område kan försvåra ett fullt<br /> utnyttjande av de övriga delarna.</p> <p>För den närmaste planeringsperioden anser vi att man inom totalförsvaret<br /> bör ge förtur för en satsning på civilförsvar, ekonomiskt försvar samt<br /> sjukvården. Även för psykologiskt försvar m. m. behöver förstärkningar<br /> göras. Vi har däremot kommit till slutsatsen att kostnaderna för det militära<br /> försvaret bör vara i stort sett oförändrade och avvisar därför regeringens<br /> förslag som innebär väsentliga avvikelser från inriktningen i 1972 års<br /> försvarsbeslut och avsevärda kostnadshöjningar för det militära försvaret.<br /> Likväl kommer även enligt vårt alternativ det militära försvaret att fortsättningsvis<br /> tilldelas den avgjort största delen av totalförsvarets anslag. Vi<br /> bedömer att den av oss förordade inriktningen av det militära försvaret väl<br /> svarar mot de säkerhetspolitiska behoven som de har beskrivits i utredningens<br /> första betänkande. Genom att systematiskt ta till vara den allmänna<br /> värnpliktens och den tekniska utvecklingens möjligheter kan dagens<br /> försvarsorganisation vidareutvecklas för framtidens behov. Nya tekniska<br /> tillämpningar kan nyttiggöras. Med folkförsvaret som ideologisk grund och<br /> med ett tillvaratagande av den moderna teknikens möjligheter kommer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>17</p> </div> <div class="block ml_3"><p>försvaret att även inför framtiden bidra till upprätthållandet av en fast och<br /> konsekvent neutralitetspolitik.</p> <p>Vårt förslag beaktar det samhällsekonomiska och statsfinansiella<br /> utrymmet för försvarssektorn. Med den av oss föreslagna inriktningen kan<br /> balans skapas mellan uppgifter och resurser. All personal - fast anställda,<br /> värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och frivilligt tjänstgörande - kan fa<br /> meningsfyllda uppgifter och deras kunskaper och erfarenheter tas till vara<br /> under demokratiska former.</p> <p>Med denna utgångspunkt förordar vi att det år 1972 fastställda målet för<br /> totalförsvaret fortfarande bör gälla som en allmän politisk manifestation.<br /> Lydelsen är följande:</p> <p>1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga<br /> på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare<br /> grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara<br /> landets frihet.</p> <p>2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande.<br /> Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att<br /> ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så<br /> lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan<br /> bedömas värda insatserna.</p> <p>Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full<br /> styrka.</p> <p>Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer<br /> och verka i olika militärpolitiska lägen.</p> <p>Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt<br /> deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller<br /> återställa internationell fred och säkerhet.</p> <p>3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder<br /> Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium.<br /> Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta<br /> åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i<br /> vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår<br /> försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund<br /> av i vår omvärld inträffade konflikter.</p> <p>4. Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Om<br /> Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta<br /> förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall<br /> bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.<br /> Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga<br /> anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste<br /> bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja<br /> skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda<br /> och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom<br /> psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer<br /> samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen<br /> av de samlade försvarsansträngningarna.</p> <p>5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i<br /> syfte att nå största möjliga försvarseffekt.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1504</p> </div> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>3.3 Planeringen m. m. av totalförsvaret</p> <p>Inom totalförsvarssektorn pågår ett löpande studie-, utrednings- och<br /> planeringsarbete. Riktlinjerna för detta har tidigare underställts och godkänts<br /> av riksdagen. I planeringssystemet ingår en fortlöpande parlamentarisk<br /> medverkan genom bl. a. insyn från utrikes- och försvarsutskotten. När<br /> planeringssystemet infördes räknade man däremot inte med att fortsättningsvis<br /> behöva särskilda parlamentariska utredningar för övergripande<br /> frågor om inriktning av och avvägningar inom totalförsvaret.</p> <p>Erfarenheten av det senast genomförda planeringsvarvet talar enligt vår<br /> mening för förändringar i två grundläggande avseenden. Det ena gäller att<br /> låta den politiska granskningen och den offentliga debatten mer avse de<br /> grundläggande utgångspunkterna för försvarspolitiken. Det andra gäller att<br /> på försvarets områden, lika väl som på andra områden, i utrednings- och<br /> planeringsarbetet bättre ta till vara de anställdas kunskaper och erfarenheter.</p> <p>Det grundläggande materialet för försvarsplaneringen och -besluten tas i<br /> dag fram genom myndigheternas försorg. Numera är detta inte en exklusiv<br /> uppgift förde militära myndigheterna. Den politiska ledningen har fått vissa<br /> resurser till sitt förfogande härför. Likväl spelar givetvis dessa myndigheter<br /> en betydande roll i arbetet med att ta fram erforderligt beslutsunderlag. Med<br /> en uppläggning av försvarsplaneringen som ger möjlighet för politiska<br /> partiers företrädare att på ett tidigare stadium ta del av och medverka i beslut<br /> om det underlag som sedan skall ligga till grund för finansiella och<br /> organisatoriska överväganden kan flera fördelar vinnas. Den offentliga<br /> debatten om vår säkerhetspolitik och avvägningar inom totalförsvaret skulle<br /> väsentligt stimuleras och ge återverkningar för fortsatt planering och<br /> genomförande. Drivkraften och möjligheter att studera och pröva från<br /> myndigheternas förslag avvikande alternativ skulle därmed ökas. Diskussionen<br /> skulle då koncentreras kring viktiga vägvalsfrågor i stället för att<br /> handla om problem som ibland framställs och kan uppfattas som en följd av<br /> oåterkalleliga och opåverkbara ställningstaganden.</p> <p>Enligt vår mening kan man uppnå vad vi förordat i detta avseende genom<br /> två olika, men kompletterande åtgärder. Den ena är att utrusta försvarsstaben<br /> med en lekmannastyrelse, vilket förordats i en socialdemokratisk reservation<br /> i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1976:64). Förslag<br /> härom kommer vi att lägga fram när proposition i anledning av detta<br /> betänkande föreläggs riksdagen. Den andra är att redan inför det planeringsarbete<br /> som nu förestår tillsätta en parlamentarisk kommitté med de uppgifter<br /> vi angett i föregående stycke. Detta bör av riksdagen ges regeringen till<br /> känna.</p> <p>I samband med en övergång till denna form av planering bör man även låta<br /> de anställdas organisationer ta del i utredningsarbetet för ett kommande<br /> försvarsbeslut. Arbetet bör givetvis läggas upp med sikte på att stimulera den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>19</p> </div> <div class="block ml_2"><p>allmänna debatten etc. Det bör därvid även byggas in ett sådant remissförfarande<br /> som numera tillämpas praktiskt taget utan undantag när det gäller<br /> statligt utredningsarbete. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.</p> <p>4. Riktlinjer för civilförsvarets utveckling</p> <p>4.1 Grunder</p> <p>Många krig i vår tid har klargjort att civilbefolkningen utsätts för mycket<br /> stora faror. Dagens vapen innebär för en oskyddad befolkning enorma offer i<br /> form av skadade och döda. Civilförsvaret skall bidra till totalförsvarets<br /> fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga<br /> och därmed tilltron till vår vilja och förmåga att göra motstånd mot angrepp<br /> och påtryckningar.</p> <p>Om vi inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det civilförsvarets<br /> uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Även i ett<br /> läge då krig i vår omvärld endast indirekt berör vårt land skall civilförsvaret<br /> kunna lindra de indirekta verkningarna för befolkningen.</p> <p>Verksamheten kan uppdelas i dels skadeförebyggande verksamhet som<br /> omfattar alarmering, utrymning och ordnande av skyddsrum, dels undsättning<br /> som består i att rädda instängda och nödställda människor samt ge<br /> skadade en första vård och transport till sjukhus. Varje svensk medborgare<br /> mellan 16-65 år är civilförsvarspliktig och skyldig att vid kallelse delta i<br /> civilförsvarets utbildning och verksamhet.</p> <p>1972 års försvarsbeslut innebar vissa nya utgångspunkter för civilförsvarets<br /> planering i förhållande till vad som gällde tidigare. Skydd mot kärnvapen eller<br /> massinsats av konventionella vapen i direkt bekämpning av befolkningen<br /> kommer inte längre att vara huvudinriktningen. Grundläggande för planeringen<br /> skall numera vara att befolkningen i samband med invasion kan<br /> komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av militära mål med i<br /> första hand konventionella stridsmedel och vid markstrid. I vissa situationer<br /> kan direkt hot om skadegörelse uppträda. Skydd skall ges mot de sekundära<br /> verkningarna av ABC-strids medel som används utanför våra gränser. Dessa<br /> grunder för planeringen bör som försvarsutredningen uttalat fortfarande<br /> gälla.</p> <p>1972 års beslut har kompletterats genom betydelsefulla ställningstaganden.<br /> Således har ett nytt planerings- och finansieringssystem för skyddsrumsbyggandet<br /> beslutats. Staten kommer att svara för kostnaderna för uppförande av<br /> skyddsrum för bostadsbebyggelse. Ett nytt utbildningssystem har vidare<br /> beslutats.</p> <p>För framtiden är det, som påtalats i motionen 1976/77:177 av herr<br /> Gustavsson i Eskilstuna (s) m. fl., nödvändigt med en ökad samverkan<br /> mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten. Härigenom kan<br /> bl. a. ett bättre resursutnyttjande uppnås.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>4.2 Befolkningsskydd m. m.</p> <p>Civilförsvaret omfattar programmen skydd för allmänheten, utrymning,<br /> undsättning, ledning i krig samt allmän administration.</p> <p>Målet för planeringen av befolkningsskyddet i krig bör vara att åtgärder<br /> vidtas för att skydda befolkningen mot verkningarna av stridshandlingar. Av<br /> grundläggande betydelse är därvid skyddsrumsbyggandet, medan det bör<br /> vara en allmän strävan att så långt möjligt undvika att behöva sätta planerna<br /> för total utrymning av stora befolkningscentra i verkställighet. I olika<br /> situationer bör man kunna välja mellan olika slag av åtgärder eller få dem att<br /> samverka för att åstadkomma bästa möjliga skydd. Det är ett uttryck för<br /> nödvändigheten av att insätta planeringen med hänsyn till skilda operativa<br /> lägen och möjligheter. Utrymningsplanläggningen bör därför behållas och de<br /> översyner som är motiverade av samhällsutvecklingen och operativa förändringar<br /> göras.</p> <p>F. n. finns ca 5,4 miljoner skyddsrumsplatser. På grund av bl. a. den<br /> ändrade inriktningen av bostadsbyggandet under de senaste åren har antalet<br /> nytillkommande platser minskat kraftigt. Genom det nya planeringssystemet<br /> - där också låghusområdenas behov beaktas - kan en ökning väntas. Av<br /> betydelse för kvantiteten nytillkomna platser - inom en viss given ram - är<br /> kvaliteten i skyddsrummen och på vilka orter de skall tillkomma. En ny<br /> förteckning skall fastställas över de s. k. skyddsrumsorterna. Propositionen<br /> ger emellertid ringa vägledning om vilka förändringar som därvid kan bli<br /> aktuella. För vår del räknar vi i likhet med försvarsutredningen med att<br /> nuvarande skyddsrumsorter i stort sett behålls. Det kan emellertid också bli<br /> fråga om att tillföra förteckningen nya orter, som enligt av utredningen<br /> angivna kriterier bör klassificeras som skyddsrumsort. Skyddsrumskostnadernas<br /> storlek påverkas som nämnts av den valda kvalitetsnivån. Försvarsutredningen,<br /> som anser att skyddsrummen i första hand bör ge skydd mot<br /> brand, gas, sprängverkan och splitter samt vara försedda med anordning för<br /> luftrening, väljer därvid den s. k. kvalitet 2. Enligt civilförsvarsstyrelsens<br /> programplan är merkostnaden för denna nivå 100 å 125 kr. per plats lägre än i<br /> kvalitet 1. Vi delar i denna del utredningens slutsats.</p> <p>Kostnaderna för att bygga skyddsrum är betydande. Det är därför<br /> nödvändigt att man på sätt som planeras i största möjliga utsträckning får en<br /> fredstida användning av skyddsrummen. Man bör också ta till vara<br /> möjligheten att vid avvecklingen av de brister som finns i skyddsrumstillgången<br /> beakta dessa åtgärders betydelse som konjunkturpolitiskt instrument.</p> <p>1 anknytning till programplanen kan civilförsvarsstyrelsen redovisa en i<br /> samråd med överbefälhavaren genomförd studie om stridsledningssystemets<br /> uthållighet. Styrelsen har föreslagit att ett belopp om 48 milj. kr. anvisas för<br /> inköp av reservmateriel till radarsystemet PS 860. Försvarsutredningen har<br /> inte ansett sig kunna ta ställning till detta förslag och inte heller i<br /> propositionen uttrycks någon annan mening. Radarsystemet PS 860,som i sig</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>21</p> </div> <div class="block ml_2"><p>utan tvekan är av hög kvalitet, kan komma att vara otillräckligt i fråga om<br /> uthållighet. Även om de organisatoriska åtgärder som civilförsvarsstyrelsen<br /> avser att särskilt uppmärksamma kan leda till ökad säkerhet i alarmeringssystemet,<br /> utesluter detta likväl inte behovet av att genomföra en ökad<br /> uthållighet i förvarningssystemet. Det ytterligare utredningsarbete som<br /> behövs bör ta sikte på möjligheterna att begränsa medelsbehovet, t. ex.<br /> genom att anskaffa reservmateriel endast för en del av stationerna eller endast<br /> genom att anskaffa de mer vitala delarna av reservmaterielen. Ett belopp om<br /> ca 25 milj. kr. torde dock behöva anvisas. Av praktiska skäl bör medlen<br /> utbetalas från det militära försvarets ram. Vid vår slutliga medelsberäkning<br /> härför har vi beaktat detta behov.</p> <p>I likhet med försvarsutredningen anser vi att gällande planering för<br /> anskaffning av skyddsmasker bör gälla. De frivilliga organisationer som<br /> svarar för självskyddsutbildningen bör vidare ges ett fortsatt stöd.</p> <p>4.3 Undsättning m. m.</p> <p>Undsättningsorganisationens kapacitet beror framför allt av organisationens<br /> omfattning, materielens kvalitet och personalens utbildning. Flera<br /> beslut har under de senaste åren fattats för att höja effekten i krig. Det gäller<br /> bl. a. övergång till ny krigsorganisation och ett nytt grundutbildnings- och<br /> övningssystem i anslutning härtill.</p> <p>Den inriktning av verksamheten som försvarsutredningen föreslagit och<br /> som företräds i propositionen innebär en fortsatt utveckling av tidigare<br /> fattade beslut. Vi tillstyrker för vår del att de nyligen beslutade förändringarna<br /> av organisation och utbildning får ligga till grund för den fortsatta<br /> planeringens inriktning.</p> <p>I fråga om civilförsvarets bevaknings kår vill vi erinra om vad som anförts i<br /> motionen 1976/77:1344 av herr Svartberg (s) m. fl. om möjligheterna att<br /> fördela denna kårs uppgifter på civilförsvaret, det militära försvaret och<br /> polisen.</p> <p>En god effekt i civilförsvarets verksamhet är beroende av tillgången på väl<br /> utbildade personer bland de fast anställda. Hittills har inte utbildningen av<br /> civilförsvarets fast anställda intagit en så framskjuten plats som personalutbildningen<br /> har t. ex. för den militära personalen. Enligt vår mening bör man<br /> ägna ökad uppmärksamhet åt möjligheten att anordna en kvalificerad<br /> utbildning för civilförsvarets personal. En sådan utbildning bör kunna<br /> innefatta frågor om mål och inriktning av civilförsvaret och dess olika<br /> program, civilförsvarstaktik samt det studie- och utvecklingsarbete som<br /> pågår inom civilförsvaret. Utbildning torde behöva pågå några månader.<br /> Civilförsvarsstyrelsen bör få i uppdrag att överväga frågan om anordnande av<br /> en sådan kvalificerad utbildning.</p> <p>Sedan förra året bedriver civilförsvarsstyrelsen en intensifierad informationsverksamhet.<br /> Framför allt strävar man efter att nå nya grupper - genom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kontakter med folkrörelser, folkhögskolor, ungdomsorganisationer etc.<br /> Försöksverksamheten bedrivs i Värmland och Östergötland. Vi ser dessa<br /> försök som ett uttryck för strävandena att förankra totalförsvarets idéer hos<br /> hela folket. Försöken bör om de faller väl ut därför byggas ut till att omfatta<br /> hela landet.</p> <p>4.4 Ekonomiska överväganden</p> <p>Regeringen har i enlighet med försvarsutredningen föreslagit en årlig<br /> planeringsram om t. v. 150 milj. kr. för skyddsrumsbyggandet. Vi vill för vår<br /> del understryka att det finns osäkerheter kring detta tal, beroende bl. a. på<br /> bostadsbyggandets utveckling, fördelning av byggandet mellan olika<br /> hustyper och skyddsrumsortsförteckningens innehåll. Som försvarsutskottet<br /> framhöll vid sin behandling av propositionen 1975:21 med förslag till ändring<br /> av civilförsvarslagen (FöU 1975:17) bör åtgärder för att minska bristerna i<br /> fråga om tillgången på skyddsrum i de största tätorternas innerområden<br /> snarast sättas i gång. Även detta påverkar medelsbehovet. Tills vidare bör<br /> man kunna godta den angivna ramen, men denna bör omprövas med ledning<br /> av de närmaste årens erfarenheter.</p> <p>För övrig civilförsvarsverksamhet föreslog försvarsutredningen en ram om<br /> 186 milj. kr. per år eller 930 milj. kr. under planeringsperioden. Jämfört med<br /> innevarande programplaneperiod innebär detta en påtaglig resursökning.<br /> Enligt vår mening representerar detta en riktig utveckling, och vi tillstyrker<br /> därför ett basbelopp för ramen (i prisläge februari 1976) av nämnd storlek.</p> <p>Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen anslutit sig till förslaget från<br /> de socialdemokratiska reservanterna i försvarsutredningen, herrar Gustavsson<br /> i Eskilstuna och Göransson, om 5 milj. kr. per år till arbetsmarknadspolitiskt<br /> betingad byggnadsverksamhet.</p> <p>Våra synpunkter och förslag i prisregleringsfrågan redovisas i avsnitt 8.</p> <p>5. Riktlinjer för det ekonomiska försvarets utveckling</p> <p>Det ekonomiska försvaret omfattar i princip hela vårt näringsliv och bygger<br /> i allt väsentligt på de resurser som finns i fred. Därför får förändringar i<br /> fredstida resurser också konsekvenser för försörjningsberedskapen. Utvecklingen<br /> under senare år har i regel medfört ökad sårbarhet och minskad<br /> försörjningsuthållighet, även med en hårt pressad försörjningsstandard, i<br /> händelse av krig eller avbrott i utrikeshandeln. Det är framför allt det ökade<br /> importberoendet, strukturförändringarna inom industri och handel,<br /> nedgången i de kommersiella varulagren, koncentrationen av näringsliv och<br /> befolkning till storstadsområden och andra från beredskapssynpunkter<br /> ogynnsamt belägna tätorter liksom befolkningsuttlinningen i vissa landsdelar,<br /> vilket har medfört betydande konsekvenser för försörjningsberedskapen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>23</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Utvecklingen av de militära stridsmedlen har samtidigt gjort det möjligt för<br /> en angripare att snabbt kunna allvarligt skada tillgångar av väsentlig<br /> betydelse för vår försörjning.</p> <p>Det ekonomiska försvaret måste, i likhet med övriga totalförsvarsgrenar,<br /> vara välbalanserat. Vår försörjningsberedskap måste vara sådan att vår<br /> säkerhets- och försvarspolitik framstår som trovärdig för omvärlden. Därför<br /> måste vi se till att olika försörjningsområden - livsmedel, energi och övriga<br /> försörjningsviktiga varor-får den standard och uthållighet som fordras för en<br /> tryggad försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser.<br /> Vi måste också skapa förutsättningar för att kunna bygga upp samhället igen<br /> efter förstörelse i ett eventuellt krig.</p> <p>En vägledande princip för totalförsvaret är att den som ansvarar för en viss<br /> för totalförsvaret betydelsefull verksamhet i fred även skall ha ansvaret för<br /> denna verksamhet i krig. Genom detta möjliggörs en smidig övergång från<br /> freds- till krigssamhälle. På det sättet har också ansvaret för totalförsvaret<br /> förankrats i stats- och kommunalförvaltningen. Flertalet frågor måste lösas<br /> på såväl central som regional och lokal nivå.</p> <p>Folkhushållet kräver tillgång till varor och tjänster såsom livsmedel,<br /> kläder, bostäder, råvaror, maskiner, transporter, energi osv. Ansvaret för<br /> beredskapen är fördelat på ett stort antal myndigheter. Därför krävs<br /> samordning. Denna uppgift åvilar överstyrelsen för ekonomiskt försvar.<br /> Dessutom har överstyrelsen det direkta ansvaret för planläggningen inom<br /> områden som inte kan hänföras till någon annan myndighets fredstida<br /> verksamhet, t. ex. bränsle- och drivmedelsförsörjningen, huvuddelen av<br /> industriproduktionen och handeln m. m.</p> <p>I det ekonomiska försvarets planläggningsarbete deltar företag och<br /> sammanslutningar av skilda slag. Till skillnad från militärt försvar och<br /> civilförsvar består det ekonomiska försvaret inte av enheter som tillkommer i<br /> samband med krigsorganisering av samhället - det är snarare ett samlingsbegrepp<br /> för hur näringslivet skall anpassa sig till ändrade förhållanden vid<br /> avspärrning och krig. I krig beräknas det ekonomiska försvaret ta i anspråk<br /> dubbelt så många personer som militärt försvar och civilförsvar tillsammans.</p> <p>Även planeringen för det ekonomiska försvaret bör vara långsiktig. För det<br /> militära försvaret och civilförsvaret har en sådan metod tillämpats under lång<br /> tid. Det planeringsarbete som ägt rum för det ekonomiska försvarets del har<br /> skett bl. a. i syfte att få fram ett underlag som kan ligga till grund för<br /> statsmakternas bedömning av det ekonomiska försvarets inriktning under<br /> planeringsperioden. Det är mot den bakgrunden oroande att föredraganden<br /> inte tar en klar ställning för ett långsiktsprogram av det slag försvarsutredningen<br /> enhälligt uttalat sig för utan i stället räknar med en årlig budgetprövning.<br /> Risken är då - med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läge som<br /> den borgerliga budgetpolitiken leder till - stor för att de förstärkningar som<br /> myndigheter och utredningen ställt sig bakom kommer att stanna på</p> </div> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>24</p> </div> <div class="block ml_4"><p>papperet.</p> <p>I enlighet med försvarsutredningens förslag bör därför beslut fattas om en<br /> planeringsram för det ekonomiska försvaret - i vad gäller planering för<br /> avspärrning och krig - om ca 2 300 milj. kr. i prisläge februari 1976. Detta<br /> belopp avser de utgifter som finansieras över statsbudgeten. Detta bör av<br /> riksdagen ges regeringen till känna.</p> <p>Försvarsutredningens förslag i anledning av myndigheternas programplaner<br /> och oljelagringskommitténs betänkande innebären resursförstärkning<br /> för det ekonomiska försvaret. Även vi finner en sådan angelägen. I<br /> propositionen har dessa förslag också i stort tillstyrkts.</p> <p>Försörjningsfrågorna inom beklädnads- och skoområdena finns det anledning<br /> att särskilt uppmärksamma med hänsyn till dessa branschers utsatta<br /> läge. Vad beträffar förslagen i propositionen 1976/77:85 om försörjningsberedskapen<br /> på skoområdet finns det åtskilliga anmärkningar att rikta mot<br /> förslagen. Dessa har utvecklats i en särskild socialdemokratisk motion. 1 fråga<br /> om beklädnadsområdet läggs inga konkreta förslag fram av regeringen. För<br /> vår del vill vi understryka vikten av att förslag om försörjningsuthållighet och<br /> -standard på detta område föreläggs riksdagen för beslut.</p> <p>Försvarsutredningen förordade i sitt betänkande en fredskrislagring av<br /> vissa metaller (krommalm m. m.). Vi delar utredningens och föredragandens<br /> uppfattning att en sådan lagring behövs bl. a. med hänsyn till den politiska<br /> situationen i södra Afrika. Lagringen bör finansieras med avgifter och inte<br /> genom medel över statsbudgeten. Av praktiska skäl förordar vi ett utnyttjande<br /> av oljelagringsfondens medel. Vad vi här föreslagit innebär vissa<br /> förändringar i regeringens framställningar om anslagsmedel för nästa budgetår.<br /> Till dessa frågor återkommer vi i avsnitt 9.2.</p> <p>6. Riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av övrigt totalförsvar</p> <p>6.1 Allmänna grunder</p> <p>Vi har i avsnitt 3.1 angett de grunder enligt vilka vi anser att totalförsvaret<br /> bör utvecklas. Vi har därvid pekat på behovet av samordning och integration<br /> mellan civila och militära funktioner i samhället liksom också av att i den<br /> fredstida planeringen beakta totalförsvarets särskilda behov. Självfallet måste<br /> dock samhällets utveckling styras av medborgarnas fredstida önskemål och<br /> behov.</p> <p>Många verksamheter inom övrigt totalförsvar understödjer, som försvarsutredningen<br /> påpekar, i krig ett militärt försvar, civilförsvar och ekonomiskt<br /> försvar, medan andra verksamheter är mer fristående. För sina beredskapsåtgärder<br /> och för sin verksamhet under kriser och krig är övrigt totalförsvar<br /> beroende av främst det militära försvaret men även av civilförsvaret och det<br /> ekonomiska försvaret.</p> <p>I det följande behandlar vi inriktningen av det psykologiska försvaret och<br /> sjukvården i krig.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>25</p> </div> <div class="block ml_3"><p>6.2 Inriktning av planeringen</p> <p>6.2.1 Försvarsvilja och motståndsanda kan endast skapas genom övertygelsen<br /> hos de enskilda medborgarna att vårt land är värt att försvara. Det<br /> bästa psykologiska försvaret i fred är därför en politik som syftar till en<br /> välståndsutveckling och en demokratisering av samhället och ökad jämlikhet<br /> och solidaritet mellan medborgarna.</p> <p>I en demokrati är det medborgarnas sak att genom bred opinionsbildning<br /> och allmänna val bestämma den politik som skall föras. Åsikter och<br /> propaganda som i fred uppfattas som fientliga mot demokratin och självständigheten<br /> tas upp till granskning och debatt i press, radio, folkrörelser och<br /> andra organisationer. Vi litar här till den inneboende kraften hos vår<br /> demokrati.</p> <p>1 krig hotas inte bara landets suveränitet utan också fredssamhällets<br /> demokratiska och kulturella funktioner, bl. a. genom angriparens psykologiska<br /> krigföring. Vi måste därför slå vakt om vissa demokratiska grundvärden<br /> som bl. a. den fria nyhetsförmedlingen, rätten till sann och fullständig<br /> information och fri opinionsbildning.</p> <p>För det psykologiska försvarets verksamhet i krig fordras förberedelser i<br /> fredstid. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar har huvudansvaret för<br /> dessa förberedelser, vilket bl. a. innefattar att planlägga verksamheten vid<br /> den i krig arbetande statens upplysningscentral.</p> <p>Fri nyhetsförmedling och opinionsbildning skall enligt planläggningen<br /> kunna fortgå även under krig. Planläggningen för pressen bygger på att<br /> dagstidningar skall kunna utges även under krig.</p> <p>Den svenska försvarsplaneringen utgår från att försvaret är en hela folkets<br /> angelägenhet. Under krig spelar folkrörelserna en stor och betydelsefull roll<br /> för den inre sammanhållningen. Det är därför viktigt att folkrörelserna kan<br /> fortsätta sin verksamhet även under krigsförhållanden. Beredskapsnämnden<br /> härtill uppgift att vidta åtgärder för att detta skall kunna ske. Förberedelserna<br /> avser bl. a. anskaffning av lokaler och utbildning av personal för den centrala<br /> och regionala verksamheten som förbereds. Vidare är det viktigt att den<br /> centrala ledningen kan få kontakt med de många medlemmarna och därför<br /> planläggs också utgivningen av medlemstidningarna.</p> <p>Vi måste räkna med att en fiende i en eventuell krigssituation, genom<br /> psykologisk krigföring, försöker skapa kaos och splittring för att bryta ner vår<br /> vilja att försvara oss. Det är därför av stor betydelse att vi genom en väl<br /> fungerande nyhetsförmedling och en riktig information kan värja oss mot en<br /> sådan krigföring. Som grund för planeringen av vårt psykologiska försvar<br /> måste därför beredskapsnämnden även framdeles bedriva forskning beträffande<br /> opinionsbildning, försvarsvilja och andra attityder, psykologisk krigföring<br /> och masskommunikation. I detta sammanhang bör som försvarsutredningen<br /> framhåller uppmärksamhet ägnas åt frågan om kommunernas<br /> medverkan i informationsverksamheten.</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar skall varken under fred eller<br /> krig informera om försvaret. Detta är en uppgift som ankommer på andra.<br /> Inte minst här har folkrörelserna betydande uppgifter. Den socialdemokratiska<br /> regeringen tog initiativ till att stimulera den försvarspolitiska debatten<br /> genom att anvisa särskilda medel via Centralförbundet Folk och Försvar till<br /> ungdoms-, kvinno- och fackliga organisationer. Vi vill i detta sammanhang<br /> hänvisa till att i motionen 1976/77:344 av fru Sundström (s) och herr<br /> Svartberg (s) förslag finns om att även i fortsättningen på detta sätt stimulera<br /> den säkerhets- och försvarspolitiska diskussionen. Tyvärr har detta förslag<br /> avslagits av den borgerliga riksdagsmajoriteten.</p> <p>I diskussionen kring önskvärdheten av en breddad försvarsdebatt tar man<br /> ofta upp skolans möjligheter därvidlag. Dessa får dock anses vara tämligen<br /> begränsade bl. a. genom att ämnet samhällskunskap disponerar totalt 4 av<br /> 105 veckotimmar på grundskolans högstadium och inte finns företrätt i alla<br /> gymnasieskolans linjer. De läromedel som finns behandlar också de säkerhets-<br /> och försvarspolitiska frågorna mycket ojämnt.</p> <p>Även om skolan således får anses ha begränsade möjligheter att leva upp<br /> till de höga krav som i detta avseende ofta ställs på den bör man ägna<br /> försvarsfrågan den uppmärksamhet som det timplanemässiga utrymmet<br /> medger. Bl. a. är det angeläget att läromedlen utformas på ett sådant sätt att<br /> undervisningen rörande totalförsvaret av både elever och lärare upplevs som<br /> meningsfull. Detta skulle kunna underlättas om totalförsvarets upplysningsnämnd<br /> fortlöpande erbjöd sig att följa läromedlen om totalförsvaret och<br /> eventuellt också kunde vara läromedelsproducenter behjälpliga med<br /> underlag för de frågeställningar som kan tas upp i skolans undervisning. Ett<br /> arbete av detta slag bör givetvis bedrivas i samarbete med skolöverstyrelsen<br /> och statens institut för läromedelsinformation. Enligt vår mening bör<br /> upplysningsnämnden få i uppdrag att överväga denna fråga.</p> <p>6.2.2 1 vårt land har sjukvårdens kapacitet och kvalitet successivt byggts<br /> ut. I krig måste sjukvården väsentligen bygga på de fredstida resurserna inom<br /> sektorn. Under krigsförhållanden måste man räkna med att fredstida normer<br /> och standard för behandling och vård måste ändras. Samtidigt kommer<br /> belastningen på sjukvården att öka kraftigt.</p> <p>De studier som gjorts av sjukvårdsresurserna under avspärrning och krig<br /> visar på flera brister, vilka försvarsutredningen funnit angeläget att undanröja.<br /> Redan programplaneanvisningama innebaren ökning av ambitionerna,<br /> och försvarsutredningen har genom att ansluta sig till socialstyrelsens förslag<br /> sträckt önskemålen än längre. Vi tillstyrker förslagen om ytterligare medel<br /> som möjliggör att utrustningen för den beredskapslagrade operationsutrustningen<br /> moderniseras och nästan fördubblas samt att vårdplatsresurserna kan<br /> förstärkas. Även utbildningen behöver, som utredningen framhållit,<br /> förbättras för olika personalkategorier.</p> <p>Uthålligheten rörande sjukvårdsmateriel och läkemedel har föreslagits bli<br /> förstärkt av både försörjningsberedskapsutredningen och försvarsutred</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>27</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ningen. Vi delar för vår del uppfattningen att förstärkta insatser behövs inom<br /> detta område.</p> <p>Regeringen har i propositionen fullföljt utredningens intentioner, varför vi<br /> i denna del tillstyrker propositionens förslag.</p> <p>6.3 Datorer och samhällets sårbarhet</p> <p>Vi vill i detta sammanhang även ta upp en fråga som griper över samtliga<br /> totalförsvarsgrenar, nämligen datoriseringens konsekvenser för samhällets<br /> sårbarhet.</p> <p>Användningen av datamaskiner har fått en alltmer ökad vikt i Sverige lika<br /> väl som i andra länder för en rad samhällsfunktioner. Viktiga problem för<br /> fredssamhället har tagits upp i motionen 1976/77:980 av herr Pettersson i<br /> Lund (s) m. fl. De flesta av dessa är betydelsefulla även under kriser och krig.<br /> Det gäller t. ex. i fråga om datorer och datasystems utnyttjande för sjuk- och<br /> hälsovård, för undervisning samt för trafiksektorn. En rad av de sociala<br /> förmånerna - sjukförsäkring, pensioner, skatter, bostads- och barnbidrag administreras<br /> i betydande utsträckning med hjälp av en avancerad datateknik.<br /> På allt fler områden i samhället har således datorerna blivit en<br /> förutsättning för den högt utvecklade samhällsservicen i vårt land.</p> <p>Denna datorisering medför samtidigt en ökad sårbarhet i kris- och<br /> krigssituationer. Denna fråga är ett centralt problem i försvarsplaneringen.</p> <p>Inom ramen för försvarets studieverksamhet har man konstaterat att den<br /> ökade datoriseringen torde komma att kräva en säkerhetsberedskap av helt<br /> ny omfattning och helt annat innehåll för samhällets administration.</p> <p>Datamaskinernas känslighet för sabotage är ett betydelsefullt problem i<br /> fredssamhället, som kan få särskild vikt i eventuella konflikter. För<br /> totalförsvarets del uppstår frågan, vilka konsekvenser en framtida ökad<br /> användning av datamaskiner får för samhällets möjligheter att fungera.</p> <p>Försvarsplaneringen bör som en integrerande del avse även planering för<br /> datasystemen. Denna måste innefatta både samhällets verksamhet samt den<br /> datoriserade produktionen - i den mån denna bör upprätthållas - och enskilda<br /> företags register. Sorn nämnts har visst studiearbete ägt rum, men detta<br /> behöver vidgas och fördjupas.</p> <p>Våra datorer är till övervägande del importerade. Importbehovet kan skapa<br /> särskilda problem när det gäller tillgångar till service och reservdelar under<br /> krig och avspärrning. Det är angeläget att dessa frågor tas upp till behandling,<br /> varvid man bör söka finna lämpliga former för utnyttjande av det statliga<br /> företaget Telubs tjänster liksom av teleservicebasorganisationens resurser.<br /> Vidare bör man genomföra en planering kring vilka åtgärder som behöver<br /> vidtas för att olika känsliga register inte skall falla i orätta händer samt hur<br /> man skall kunna motverka att förlust av en enstaka centraldator kan göra<br /> flera system obrukbara. Vi vill understryka att de civila datorsystemens<br /> uppbyggnad givetvis måste utgå från fredssamhällets behov.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>28</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Vad vi här tagit upp behandlas inte i den borgerliga regeringens proposition.<br /> Vi finner det beklagligt att man lämnar denna viktiga totalförsvarsfråga<br /> åt sidan och föreslår att riksdagen hos regeringen begär att hithörande<br /> problem utreds och planeras i särskild ordning.</p> <p>Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi här<br /> anfört.</p> <p>7. Riktlinjer för det militära försvarets utveckling</p> <p>7.1 Den allmänna värnplikten</p> <p>Vårt försvar bygger på den allmänna värnplikten. Endast genom denna kan<br /> krigsorganisationen ges den kvalitet och bredd som svarar mot vårt försvars<br /> uppgifter. Värnpliktssystemet utgör därmed grunden för att bygga upp<br /> försvarsförmågan.</p> <p>När det demokratiska samhället finner sina grundläggande värden satta på<br /> spel på grund av yttre hot måste det träda upp till försvar. Detta kan bara<br /> utövas av folket självt. En stark och levande demokrati kan inte överlåta till<br /> andra att utöva försvaret mot yttre angrepp. Värnpliktsförsvaret är också en<br /> viktig garanti för att försvarsmakten blir föremål för folkets insyn, kontroll<br /> och påverkan.</p> <p>Materielanskaffning och utbildning måste anpassas till den allmänna<br /> värnplikten.</p> <p>Det är också betydelsefullt, vilket vi påpekat i motionen 1976/77:248, att<br /> värnpliktssystemet utvecklas i takt med och under inverkan av den allmänna<br /> samhällsutvecklingen. Utbildningens utformning, de värnpliktigas ekonomiska<br /> och sociala villkor samt deras möjligheteratt påverka sina utbildningsbetingelser<br /> måste ständigt granskas och prövas. Till den borgerliga regeringens<br /> förslag om ändrade värnpliktsförmåner återkommer vi under avsnitt</p> <p>9.</p> <p>I detta sammanhang vill vi ånyo understryka vikten av ett genomförande<br /> av de demokratiseringsförslag på värnpliktsområdet som lades fram i den<br /> nämnda motionen. Dessa förslag - som har sin förebild i utvecklingen på<br /> arbetslivets område - bygger på övertygelsen att demokratiska principer,<br /> samverkan och gemensamt ansvar bör prägla förhållandena inom försvaret.<br /> Vi vänder oss därför mot betoningen av de auktoritära inslagen i synen på<br /> värnplikten, vilka kommer fram i försvarsministerns skrivningar. Om denna<br /> inställning kommer att prägla den fortsatta utvecklingen inom området, finns<br /> det en betydande risk för en ökad distans mellan samhället och det militära<br /> försvaret. Detta kommer enligt vår mening att vara till förfång för folkförsvaret.</p> <p>Värnpliktsutbildningens genomförande kräver också tillgång till väl<br /> utbildat yrkesbefäl. I motionen 1976/77:248 har vi därför även föreslagit att<br /> en ny och enhetlig befälsordning genomförs under den kommande plane</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>29</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ringsperioden. Vi har beräknat medel för förbättringar av yrkesofficersutbildningen.</p> <p>7.2 Den tekniska utvecklingen</p> <p>Ett upprätthållande av den allmänna värnplikten ställer krav på att vapen<br /> med god kvalitet anskaffas i tillräckligt antal. Materielanskaffningen måste<br /> inriktas på sådana vapensystem som är anpassade till värnpliktsförsvarets<br /> behov. Det innebär bl. a. tonvikt på vapensystem som är lätthanterliga och<br /> som kan skötas effektivt av de värnpliktiga. Det innebär vidare att kvaliteten<br /> ges hög prioritet. Därigenom skapas också möjlighet att framställa de<br /> väsentligaste vapensystemen i större serier och på så sätt vidmakthålla en<br /> konkurrenskraftig inhemsk utvecklings- och produktionskapacitet.</p> <p>Utvecklingen förefaller allmänt sett gynna små nationer med hög teknisk<br /> industriell standard och med en defensiv uppbyggnad av sina militära<br /> förberedelser. Utvecklingen pekar också på behovet av att i framtiden satsa<br /> relativt sett mera på t. ex. robotar och mindre på olika typer av farkoster och<br /> vapenbärare.</p> <p>För att realisera de satsningar på modern teknik och nya tekniska<br /> tillämpningar inom försvarsplaneringen som vi förordar erfordras tillskott av<br /> medel inom några områden. Av särskild betydelse är att forskning, utveckling<br /> och produktion kan upprätthållas med en fast målinriktning och stabilitet<br /> under en följd av år. Härigenom kan även begränsade ekonomiska resurser ge<br /> god utdelning.</p> <p>Redan i samband med 1972 års försvarsbeslut togs initiativ till en<br /> omläggning av försvarsplaneringen i den riktning vi här förordar. Dessa bör<br /> nu konsekvent fullföljas. Härigenom kan ett folkförsvar på den moderna<br /> teknikens grund bibehållas och vidareutvecklas.</p> <p>7.3 Avvägningsprogrammen</p> <p>7.3.1 I likhet med försvarsutredningen redovisar vi i det följande våra<br /> förslag till grunder för utveckling av det militära försvaret och till inriktning<br /> av avvägningsprogram och funktioner. Vägledande har därvid varit att den<br /> långsiktiga beredskapen i form av utbildning av personal och anskaffning av<br /> organisationsbestämmande materiel bör prioriteras. Det innebär att verksamheten<br /> under fredsförhållanden även framgent främst inriktas på att utbilda<br /> personal och anskaffa materiel. Mot denna bakgrund och med en effektiv<br /> underrättelsetjänst under demokratisk kontroll kan insatsberedskapen för<br /> huvuddelen av det militära försvaret hållas låg.</p> <p>Genom den borgerliga regeringens uppläggning av försvarsbeslutet,<br /> nämligen att hålla flygplanfrågan öppen, föreligger inget slutligt förslag till<br /> avvägning inom det militära försvaret. Den allmänna tendens som framträder<br /> i regeringsförslaget är dock en prioritering i förhållande till tidigare av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>30</p> </div> <div class="block ml_3"><p>fjärrstridsförband och vissa andra tyngre vapensystem och vapenbärare. En<br /> sådan inriktning kan medföra betydande problem för andra avvägningsprogram<br /> och funktioner inom försvarsmakten. Det bör vara en strävan att fatta<br /> ett fast och sammanhållet försvarsbeslut. Den borgerliga regeringens förslag<br /> har spelat bort förutsättningarna härför.</p> <p style="margin-left:3px;">7.3.2 Markstridsförbanden skall i samverkan med sjö- och flygstridskrafterna<br /> lösa olika typer av stridsuppgifter under avvärjningsstrid i<br /> gräns- och kustområdena. Om nödvändigt skall de även kunna fullfölja<br /> striden på djupet av vårt territorium. Till förbanden hör bl. a. infanteribrigader,<br /> lokalförsvarsförband, fasta och rörliga kustartilleriförband, Norrlandsbrigader<br /> och pansarbrigader.</p> <p style="margin-left:3px;">Genom bibehållande av den allmänna värnplikten blir den sammanlagda<br /> kvantiteten arméförband i krigsorganisationen oförändrad. 1972 års försvarsbeslut<br /> innebar att 10 av de nuvarande infanteribrigadeina tillförs ny materiel,<br /> så att de väl kan fylla sina uppgifter. Genom att materiel och medel<br /> inplanerade för anskaffning omdisponeras, att äldre materiel utnyttjas för<br /> vissa funktioner och att civila resurser -1, ex. fordon - utnyttjas i högre grad<br /> än som hittills planerats bör det kunna vara möjligt att inrikta planeringen<br /> mot 12 infanteribrigader. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör eldkraften<br /> i form av pansarvärns- och luftvärnsvapen samt artilleri och granatkastare ges<br /> hög prioritet. Det bör övervägas att lösa frågan om personaltransport på annat<br /> och mindre kostnadskrävande sätt än som nu planerats. Personaltransportresurserna<br /> bör kunna användas flexibelt. En viktig faktor är att såväl<br /> utbildningen som den grundläggande organisatoriska uppbyggnaden av<br /> infanteriförbanden så långt möjligt är identisk. Detta är av stor betydelse för<br /> den framtida handlingsfriheten.</p> <p style="margin-left:3px;">De fyra Norrlandsbrigaderna bör bibehållas och moderniseras. Beträffande<br /> pansarförbanden vill vi framhålla betydelsen av studier och forskning kring<br /> nya utformningar av stridsfordon. Den tekniska utvecklingen kan skapa goda<br /> möjligheter att i framtiden till rimliga kostnader organisera förband med lätta<br /> och effektiva stridsfordon.</p> <p style="margin-left:3px;">Dagens tillgångar av stridsfordon, t. ex. Centurionstridsvagnar och<br /> pansarbandsvagnar, bör utnyttjas så långt möjligt. Genom att utnyttja den<br /> fast anställda personalens och de värnpliktigas kunskaper kan denna materiel<br /> behållas till begränsade kostnader.</p> <p style="margin-left:3px;">Försvarsutredningen har redan i sitt första betänkande framhållit pansarvärnsfunktionens<br /> grundläggande betydelse. Vår inhemska kapacitet för<br /> utveckling av pansarvärnsrobotar bör därför behållas och en ny lätt pansarvärnsrobot<br /> utvecklas inom landet. Den i alternativ C förutsedda anskaffningen<br /> av tunga pansarvärnsrobotar bör emellertid reduceras betydligt. I<br /> detta sammanhang vill vi också peka på betydelsen av anskaffning och<br /> modernisering av grundläggande pansarvärnsvapen även för andra förband<br /> än de som ingår i de moderniserade infanteribrigaderna.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är angeläget att äldre materiel utnyttjas så länge den till rimliga</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>31</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">underhållskostnader ger väsentliga tillskott till stridseffekten. Detta gäller<br /> såväl arméns som kustartilleriets förband och materiel. Genom en riktig<br /> kombination av utbildning, modernisering och nyanskaffning av vapen samt<br /> befästningsarbeten kan lokal förmåga till försvarsstrid skapas och vidmakthållas<br /> till låga kostnader. Denna grundläggande försvarsförmåga är av största<br /> betydelse för att de rörliga anfallsförbanden skall kunna verka med full effekt<br /> i olika situationer.</p> <p>1 fråga om kustartilleriförbanden pågår nu en förnyelse av det fasta<br /> kustartilleriet. Även de rörliga enheterna behöver förnyas, varför tungt rörligt<br /> kustartilleri bör utvecklas och anskaffas.</p> <p>Vi önskar i detta sammanhang förorda en modernisering av hemvärnets<br /> utrustning i fråga om bl. a. moderna handeldvapen, radiomateriel och<br /> personlig utrustning. Det är tillfredsställande att den borgerliga regeringen på<br /> denna punkt anslutit sig till reservationen av herrar Gustavsson i Eskilstuna<br /> och Göransson.</p> <p>7.3.3 Övervattensstridsförband - som omfattar ytattackförband,<br /> helikopterförband samt min- och minröjningsförband - skall genom<br /> anfall mot en angripares sjötransportmedel och sjöstridskrafter och genom<br /> mineringar försvåra anfall över havet. De skall även skydda vår sjöfart m. m.<br /> samt medverka i övervakning och incidentberedskap.</p> <p>Små snabba enheter för kustnära strid bör, som framförts av reservanterna<br /> Gustavsson och Göransson, prioriteras när det gäller ytattackförbandens<br /> utveckling.</p> <p>Vid den fortsatta förnyelsen av ytattackflottiljerna bör särskilt konstruerade<br /> ledarfartyg ej anskaffas. Ett flertal möjligheter när det gäller att<br /> kombinera torpeder, robotar, allmålsartilleri och utrustning för stridsledning<br /> torde föreligga. Bl. a. bör erinras om att dessa fartyg på detta sätt skulle kunna<br /> ges god eskortförmåga under vissa förhållanden.</p> <p>Ytattackförbandens beväpning är av största vikt. Striden måste kunna<br /> föras på bästa möjliga villkor. Anskaffning av sjörobot till dessa förband är<br /> angelägen och bör inte uppskjutas. Vi förordar att samma sjörobot som är<br /> avsedd att ingå i patrullfartygsdivisionerna anskaffas till ytattackförbanden.<br /> Därigenom kan utan ytterligare dröjsmål anskaffning ske av ett tillfredsställande<br /> antal robotar.</p> <p>Anskaffning av minfartyg och minjaktfartyg bör fullföljas i stort enligt<br /> hittills gällande planer.</p> <p>7.3.4 Fjärrstridsförbanden, som omfattar attackflyg- och ubåtsförbanden,<br /> utgör den främre delen av vårt djupförsvar. I krigsorganisationen<br /> ingående attackflygförband är under ombeväpning till flygplan AJ 37 Viggen.<br /> I krigsorganisationen ingår även ett antal lättare attackförband, utrustade<br /> med skolflygplanet Sk 60. Antalet divisioner av AJ 37 planeras till 5,5 och<br /> utgör av Sk 60 5.1 ubåtsförbanden ingår olika typer av ubåtar med varierande<br /> åldersläge. Ett antal av de ubåtar som blir omoderna kommer att ersättas med<br /> ubåt A 14.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>32</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Såväl AJ 37 Viggen som skolflygplanet Sk 60 behöver ersättas under nästa<br /> decennium. Detta framstod som den kanske väsentligaste frågan när<br /> försvarsutredningen tillkallades. Utredningen har också ägnat ett betydande<br /> intresse åt olika anskaffningsformer för flygplan och vilka flygplan som skall<br /> ingå i fjärrstridsförbanden i framtiden. Valet av flygplan har betydelse för<br /> omfattningen av den framtida utvecklingskapaciteten inom svensk flygindustri<br /> och på sikt även för frågan om anskaffning av nästa generation<br /> jaktflygplan.</p> <p>Överbefälhavaren förordade i de hösten 1975 redovisade perspektivplanestudierna<br /> dels att AJ 37 skulle vidareutvecklas till ett nytt medeltungt<br /> attackflygplan (A 20), dels att de nuvarande skolflygplanen skulle ersättas av<br /> ett inhemskt utvecklat lätt attackflygplan (B 3 LA). Försvarsutredningen<br /> tillstyrkte i sitt fösta betänkande vidareutvecklingen av AJ 37 till A 20 men<br /> framhöll beträffande behovet av skolflygplan att detta kunde tillgodoses på<br /> olika sätt. I den socialdemokratiska regeringens anvisningar för programplanearbetet,<br /> utfärdade i mars 1976, angavs bl. a. att medel skulle avsättas för att<br /> modifiera JA 37 till A 20, varvid olika kvalitetsnivåer skulle redovisas, samt<br /> att planeringen skulle innefatta förberedelser för anskaffning av skolflygplan<br /> efter Sk 60. Dessa skulle kunna organiseras i lätta attackdivisioner. Regeringen<br /> uppdrog samtidigt åt överbefälhavaren att översiktligt redovisa<br /> alternativa anskaffningsformer för jaktflygplan och luft värnsrobotar för 1990talets<br /> behov.</p> <p>Överbefälhavaren vidhöll i sin programplan förordet för A 20 och B 3 LA.<br /> Antalet medeltunga attackdivisioner skulle därvid oförändrat bli 5,5, antalet<br /> lätta attackdivisioner oförändrat 5. Försvarsutredningen förordade även i sitt<br /> andra betänkande anskaffningen av A 20.1 fråga om B 3 LA var meningarna<br /> delade. De borgerliga ledamöterna kunde inte enas i frågan utan lämnade den<br /> öppen och förordade ett uppskjutande av beslutet, de socialdemokratiska<br /> ledamöterna sade nej till B 3 LA.</p> <p>Den borgerliga regeringen har nu genom sitt förslag att på nytt utreda hela<br /> flygplansfrågan skapat en betydande osäkerhet om omfattningen av det<br /> militära försvarets kostnader samt inriktningen av detsamma. Man har i<br /> själva verket ryckt undan grunden för att fatta ett sammanhållet beslut<br /> genom att underlåta att presentera riksdagen ett samlat underlag.</p> <p>Frågan om anskaffningen av flygplan för fjärrstridsförband kan ses ur flera<br /> synvinklar. Det gäller de säkerhetspolitiska konsekvenserna av olika anskaffningsalternativ.<br /> Det gäller de industripolitiska och sysselsättningsmässiga<br /> konsekvenserna. Det gäller också konsekvenserna för andra delar av<br /> folkförsvaret och för andra avvägningsprogram inom det militära försvaret.<br /> Det gällerslutligende fredsorganisatoriska konsekvenserna inom flygvapnet.<br /> Vi granskar dessa frågor i det följande.</p> <p>Anskaffning av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så, att vi<br /> kommer i sådan beroendeställning till andra länder att den kan utnyttjas för<br /> påtryckningar, eller så att vi i en krissituation står utan viktig materiel. Från</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>33</p> </div> <div class="block ml_4"><p>säkerhetspolitiskautgångspunkter är inhemsk utveckling och<br /> tillverkning av flygplanssystem och andra viktiga vapensystem att föredra.<br /> Alla för oss aktuella förfaringssätt vid anskaffning av flygplan innebär<br /> emellertid ett betydande beroende av utlandet. De former som f. n. tillämpas<br /> för flygplanssystemet Viggen innebär att ca 40 % av den färdiga produkten<br /> har utländskt ursprung antingen genom direktköp av delar, komponenter och<br /> delsystem utifrån eller genom tillverkning av sådana på utländska licenser.<br /> För så avgörande delsystem som flygplansmotorer har ett förfarande med<br /> inköp av licenser samt anpassning, vidareutveckling och senare tillverkning<br /> av den utländska grundkonstruktionen tillämpats under hela efterkrigstiden.<br /> En övergång till att tillämpa detta förfaringssätt även på flygplanet skulle endast<br /> vara fråga om en gradskillnad jämfört med dagens situation. En övergång till<br /> tillverkning på licens av i utlandet konstruerade flygplan innebär därför inget<br /> nämnvärt säkerhetspolitiskt risktagande.</p> <p>Respekten för vår vilja att hävda vår säkerhetspolitik är enligt vår mening<br /> därför inte beroende av tillgången på inhemsk kapacitet för utveckling av<br /> krigsflygplanet B 3 LA. Den borgerliga regeringen har enligt vår mening i<br /> propositionen överbetonat det säkerhetspolitiska argumentet.</p> <p>Enligt av ÖB redovisat material i perspektivplanerna och i programplanerna<br /> ärdetbetydandekostnaderatt utveckla och anskaffa flygplan.<br /> Följande tabell belyser de i dessa sammanhang redovisade kostnaderna för<br /> vapenbäraren. (Beväpningskostnaderna ligger utanför dessa tal, vilka därför<br /> bör höjas med ca 15 % för att redovisa den totala kostnaden.)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Flygplan Perspektivplan (ÖB 75) Programplan (ÖB 77-82)</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p style="text-align:right;">1977/82</p> </td> <td><p /> </td> <td><p>1982</p> </td> <td><p style="margin-left:18px;">1977/82</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;">1982/87</p> </td> </tr><tr><td><p>A 20</p> </td> </tr><tr><td><p>utveckling</p> </td> <td><p style="text-align:right;">230</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:9px;">190</p> </td> <td><p style="margin-left:8px;">338</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">430</p> </td> </tr><tr><td><p>anskaffning</p> </td> <td><p style="text-align:right;">s 120</p> </td> <td><p /> </td> <td><p>4 850,</p> </td> <td><p style="margin-left:18px;" /> </td> <td><p style="margin-left:3px;">1 754 /</p> </td> </tr><tr><td><p>Milj. kr.</p> </td> <td><p style="margin-left:26px;" /> </td> <td><p>5 390</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="text-align:right;">2522</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> </tr><tr><td><p>B 3 LA</p> </td> </tr><tr><td><p>utveckling</p> </td> <td><p style="text-align:right;">1 230</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="margin-left:9px;">700</p> </td> <td><p style="margin-left:18px;">1 625</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">825</p> </td> </tr><tr><td><p>anskaffning</p> </td> <td><p style="text-align:right;">v 230</p> </td> <td><p /> </td> <td><p>2 990/</p> </td> <td><p style="margin-left:18px;">s '37</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;">1 487 /</p> </td> </tr><tr><td><p>Milj. kr.</p> </td> <td><p style="margin-left:26px;" /> </td> <td><p>5 150</p> </td> <td><p /> </td> <td><p style="text-align:right;">4074</p> </td> <td><p style="margin-left:3px;" /> </td> </tr></table> <div class="block ml_4"><p>Det bör betonas att de redovisade siffrorna i perspektivplanen (ÖB 75, s. 56)<br /> och i programplanen (ÖB 77-82, s. 52) inte är identiska. ÖB 75 redovisar en<br /> totalkostnad, ÖB 77-82 kostnaderna under en första tioårsperiod. Vidare är<br /> det inte samma prisläge det gäller. Man kan dock notera att utvecklingskostnaderna<br /> för B 3 LA för första femårsperioden ligger ca 400 milj. kr. högre i det<br /> senare underlaget.</p> <p>Med utgångspunkt i bl. a. de angivna talen kan man räkna med en<br /> styckekostnad (exkl. beväpning) för A 20 om ca 50 milj. kr. För B 3 LA torde</p> </div> <div class="block ml_4"><p>3 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1504</p> </div> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_4" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>34</p> </div> <div class="block ml_2"><p>man kunna utgå från att styckekostnaderna blir av ungefär samma storleksordning.<br /> I varje fall för det senare planet är dessutom de redovisade siffrorna<br /> behäftade med betydande osäkerhet. Enligt det underlag som chefen för<br /> flygvapnet presenterat för försvarsutredningen steg priserna på utvecklingsarbeten<br /> för flygplan enligt kontrakten med industrin under tiden februari<br /> 1974-1976 med ca 40 % trots att vissa sänkningar ägt rum av prestandakraven<br /> under tiden. Prisutvecklingen var dubbelt så snabb sorn den allmänna<br /> prisutvecklingen enligt nettoprisindex.</p> <p>Dessa förhållanden med en mycket snabb kostnadsstegring för vissa<br /> högteknologiska militära produkter är sedan länge välkända. En strukturförändring<br /> inom det militära försvaret blir därmed nödvändig. 1972 års<br /> försvarsbeslut drog konsekvenserna härav och lade fast delvis nya riktlinjer<br /> för försvarsplaneringen och materielanskaffningen. Prisutvecklingen på den<br /> teknologi det här gäller kan med fog antas bli sådan, att det allvarligt måste<br /> betvivlas att flygplanssystemet B 3 LA ens kan realiseras i mycket höga<br /> planeringsramar för den närmaste tioårsperioden. Systemet kommer att vara<br /> utsatt för ett ständigt hot om nedläggning även vid påtagligt ökande<br /> försvarsutgifter.</p> <p>Försvarsutredningen har publicerat två promemorior med material som<br /> belyser de samhällsekonomiska,industripolitiska,sysselsättningsmässigam.fl.<br /> konsekvenserna av bibehållen resp. successivt<br /> minskad utvecklingskapacitet för militärflygplan. Av detta material framgår<br /> bl. a. den utveckling i riktning mot koncentration och samverkan som<br /> kännetecknat den europeiska flygplansmarknaden. Sverige kan - med de<br /> restriktioner för vapenexport som självfallet bör finnas även framdeles väntas<br /> få betydande svårigheter att hävda sig inom denna sektor. En<br /> bibehållen utvecklingskapacitet inom flygplansindustrin kan givetvis i sig<br /> antas ha fördelar för den teknologiska nivån och för sysselsättningen, men<br /> dessa får givetvis vägas mot de positiva effekter som uppstår vid alternativutnyttjandet<br /> av resurserna.</p> <p>Bindningar i flygplanssystem är stora och avser lång tid. Utvecklings- och<br /> tillverkningsperioden sträcker sig över många år, och planen skall sedan<br /> finnas i organisationen i ca 15 år. Ju längre man kommit i framtagningsprocessen<br /> och ju större kostnader som har lagts ned i systemet, desto svårare är<br /> det att gå över till andra lösningar. Om man väljer att gå vidare med B 3 LA<br /> finns det, som framhållits ovan, risk för betydande kostnadsökningar. I den<br /> mån totalförsvarets ekonomiska ram därvid inte väsentligt vidgas, aktualiseras<br /> frågan om omavvägningar. I första hand kan sådana antas träffa<br /> övriga komponenter inom det militära försvaret. I andra hand kan därvid<br /> armén och marinen komma att ställas inför betydande problem i fråga om<br /> fredsorganisation och materielanskaffning. Personalkonsekvenser kan likaledes<br /> inträffa. Det är enligt vår mening nödvändigt att det militära försvarets<br /> utveckling får ske utan de avvägningsproblem som ett genomförande av B 3<br /> LA-projektet kan komma att innebära.</p> <p>Regeringens förslag kan även påverka antalet flygplan och därmed antalet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>35</p> </div> <div class="block ml_3"><p>flottiljer i fredsorganisationen för flygvapnet. En minskning av dessa - liksom<br /> av fredsorganisationen för övriga huvudprogram-är i och för sig ofrånkomlig<br /> men igångsättning av ett nytt och osäkert projekt kan leda till en större<br /> minskning än vad som från början bedömts vara nödvändig.</p> <p>Den sammanfattandeslutsats som vi, med beaktande av samtliga<br /> ovan angivna faktorer, kommit till är att fjärrstridsförbanden, i vad gäller<br /> flygplan, även framdeles bör omfatta ett medeltungt attackflygplan samt<br /> skolflygplan som kan ges lämplig beväpning. Härigenom kan attackflygförbanden<br /> även i framtiden ha en lätt komponent för understöd av markstrid.<br /> Utvecklingsarbetet med Viggensystemet har dragit stora kostnader. Planen<br /> har dock getts höga prestanda. Vid en vidareutveckling av JA 37 till A 20 bör<br /> det därför vara möjligt att se över prestandakraven och även på så sätt kunna<br /> minimera utvecklingskostnaderna. För skolflygplan bör man kunna utgå från<br /> att anskaffning bör ske inom landet. Det bör ankomma på överbefälhavaren<br /> att i kommande programplan göra de närmare utredningarna om dels det<br /> antal flygplan (A 20 och skolflygplan) som bör anskaffas, dels deras kvalitet<br /> inom den av oss förordade ekonomiska ramen.</p> <p>Ett beslut med denna innebörd kan leda till att färre arbetstagare sysselsätts<br /> inom försvarsindustrin. För vissa företag och också kommuner kan påfrestningarna<br /> därvid bli av inte obetydlig omfattning. Med hänsyn till att det här<br /> rör sig om förändringar på sikt bör det inom ramen för de enskilda företagens<br /> egen planering gå att möta förändringar av detta slag. Vi vill i detta avseende<br /> hänvisa till vad näringsutskottet anförde i betänkandet 1975/76:26, nämligen<br /> att en statlig planering emellertid för alternativt utnyttjande av resurser är<br /> angelägen.</p> <p>Enligt vår mening är det omfattande utredningsarbete som den<br /> borgerliga regeringen ånyo vill inleda obehövligt för försvarsbeslutets skull.<br /> Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen att detta avbrytes. Därest<br /> riksdagen inte bifaller denna hemställan, anser vi det självklart att med den<br /> omfattning utredandet av framtida flygplanesystem får detta inte skall vara<br /> en exklusiv rättighet för den borgerliga regeringen. Denna utredning måste<br /> med regeringens nya uppläggning ses som en fortsättning på den parlamentariska<br /> försvarsutredningens arbete. Vi vill erinra om att tidigare beslut om<br /> utredning av nya flygplanssystem förberetts under parlamentarisk medverkan.<br /> Regeringen anger inte några motiv för att gå ifrån detta bredare<br /> utredningsförfarande. Riksdagen bör därför anhålla hos regeringen att den<br /> tillkallade beredningen kompletteras på sätt vi föreslagit.</p> <p>Möjligheterna att inom landet tillverka och anskaffa ubåtar (nu närmast<br /> A 17) bör behållas.</p> <p>7.3.5 Luftförsvarsförbanden - som omfattar jakt-, luftvärnsrobotar<br /> och luftvärnsförband samt stridslednings- och luftbevakningsförband har<br /> till uppgift att försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land och att<br /> skydda övriga stridskrafter samt för totalförsvaret viktiga områden och<br /> anläggningar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>36</p> </div> <div class="block ml_3"><p>En ombeväpning av jaktförbanden kommer att ske genom att JA 37<br /> Viggen tas i bruk. Det blir fråga om en betydande kvalitativ förbättring.<br /> Anskaffning av flygplan A 20 leder därutöver till en påtaglig förstärkning av<br /> luftförsvarsförmågan. Vi räknar därför inte med någon ytterligare anskaffning<br /> av JA 37 utöver nu gällande planering, dvs. åtta divisioner.</p> <p>Det är i detta sammanhang även angeläget att understryka att för tidig<br /> utrangering av dugliga flygplan av typ 35 Draken kan vara oekonomisk. De<br /> fast anställdas och de värnpliktigas intresse och kunskaper bör här utnyttjas<br /> för att använda befintlig materiel så länge det är stridsekonomiskt lämpligt.</p> <p>Luftförsvarets utformning på lång sikt behöver studeras i ett totalt<br /> sammanhang, så att underlag kan föreligga under de första åren av 1980-talet.<br /> Frågor rörande ersättning av jaktversionen av Viggen är därför inte aktuell<br /> nu. Övervägandena om luftförsvarets framtida inriktning berör jaktflyget,<br /> stridslednings- och luftbevakningssystemet, luftvärnsrobot- och luftvärnsförbanden.<br /> Ett brett beslutsunderlag är därför erforderligt. Kostnaderna för<br /> att ta fram detta bör starkt begränsas genom att arbetet så långt möjligt<br /> bedrivs inom det ordinarie planeringsarbetet. Erfarenheterna från de genomförda<br /> systemstudierna rörande attackflygplan torde vara av värde vid<br /> granskningen av olika alternativ när det gäller jaktflygplan inför framtiden.<br /> Övervägandena bör koncentreras till sådana flygplan som med rätt beväpning<br /> på bästa sätt kan utnyttja bl. a. de för Sverige specifika möjligheterna att<br /> bygga upp ett uthålligt bassystem. Möjligheterna till kombination av jakt- och<br /> attackbeväpning bör även studeras.</p> <p>Modifiering av robot 67 Hawk innebär ett väsentligt tillskott till luftförsvarets<br /> effekt fram till början av 1980-talet. Samtidigt behålls och vidareutvecklas<br /> inom landet viktiga kunskaper om avancerade robotsystem.</p> <p>Det framtida luftförsvaret torde liksom dagens ha behov av olika typer av<br /> robotar. Den tekniska utvecklingen ger goda möjligheter att till rimliga<br /> kostnader utveckla och anskaffa lätta robottyper. Det bör i den fortsatta<br /> försvarsplaneringen eftersträvas att inom landet utveckla och tillverka en lätt<br /> luftvärnsrobot med mörkerkapacitet som komplement till robot 70. Härigenom<br /> säkerställs - tillsammans med utveckling av en lätt pansarvärnsrobot<br /> - en viktig förutsättning för att i framtiden kunna tillverka lätta robotar för<br /> flera olika ändamål inom landet.</p> <p>Vilka möjligheterna blir att i framtiden utveckla och tillverka tyngre<br /> robotsystem är däremot svårt att nu bedöma. Den pågående utveckligen av<br /> en inhemsk IR-robot för JA 37 Viggen är av betydelse i detta sammanhang.<br /> En fortsättning av detta utvecklingsarbete skapar en grundval för framtida<br /> bedömningar om våra möjligheter att utveckla och tillverka robotar av olika<br /> slag.</p> <p>Det är emellertid nödvändigt att noga följa det aktuella projektet för att<br /> kunna bedöma om möjligheterna att fullfölja det med önskade resultat och<br /> till rimliga kostnader kan uppnås. Ett slutgiltigt ställningstagande är således<br /> f. n. inte möjligt i denna fråga.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>37</p> </div> <div class="block ml_2"><p>För att bibehålla inhemsk utveckling och tillverkning av robotar är det<br /> nödvändigt att resurserna mycket noga samordnas, så att de kan utnyttjas på<br /> ett rationellt sätt. Bl. a. torde detta fordra en samordning mellan berörda<br /> industrier och leverantörer, privata såväl som statliga. Härigenom kan<br /> kostnaderna för utveckling och produktion reduceras och en rimlig konkurrenskraft<br /> gentemot utländska anskaffningsalternativ upprätthållas. Motsvarande<br /> åtgärder bör även övervägas vad beträffar utveckling och tillverkning<br /> av viktiga delsystem, t. ex. inom infrarödteknikens område. Även en<br /> samordning mellan de olika försvarsgrenarnas behov av robotar bör få anses<br /> som angelägen.</p> <p>Ett relativt stort antal luftvärnsförband torde behövas även i framtiden. I<br /> dag befintlig luftvärnsmateriel bör ej utrangeras i förtid. Möjligheterna att<br /> höja effekten även hos vissa av arméns luftvärnsförband genom bl. a.<br /> användning av optroniska hjälpmedel bör undersökas.</p> <p>7./ Central och högre regional ledning, allmän försvarsforskning samt gemensamma<br /> myndigheter och funktioner</p> <p>7.4.1 Utgångspunkter</p> <p>Under senare år har omfattande rationaliseringar i fredsorganisationen<br /> genomförts. Syftet med rationaliseringarna har varit att inom given ekonomisk<br /> ram skapa så stort utrymme som möjligt för investeringar i framtida<br /> försvarseffekt i form av väl utbildade och utrustade krigsförband. Dessa<br /> rationaliseringar måste fortsätta.</p> <p>Försvarets fredsorganisation sysselsätter f. n. ca 46 000 människor. Under<br /> perioden 1972-1976 minskade antalet anställda med ca 2 700 personer.<br /> Reduceringarna har i huvudsak drabbat den civila personalen som under<br /> perioden minskat med ca 2 550 personer. Även i framtiden måste personalminskningar<br /> genomföras som ett led i olika åtgärder för att begränsa<br /> kostnaderna för fredsorganisationen. Även andra åtgärder än personalreduceringar<br /> måste självfallet prövas. Vidare måste de uppgifter som åläggs<br /> fredsorganisationen ställas, så att de inte leder till ökad stress och försämrad<br /> arbetsmiljö för de försvarsanställda. Vi återkommer till dessa frågor.</p> <p>7.4.2 Utbildningsorganisationen</p> <p>Fredsorganisationen granskas f. n. av en särskild parlamentarisk utredning<br /> (FFU). Som utgångspunkt för utredningens arbete gäller de tilläggsdirektiv<br /> som den borgerliga regeringen nyss meddelat. Innebörden av propositionen<br /> är att en reduktion av antalet administrationer skall ske. Utredningens förslag<br /> är att 3-4 regementsadministrationer kan dräs in. För vår del vill vi erinra om<br /> vad som framhållits i reservationen av herrar Gustavsson i Eskilstuna och<br /> Göransson, nämligen bl. a. att en integration mellan arméns och kustartilleriets<br /> utbildningsförband i Norrland och Västsverige bör prövas. Även</p> <p>4 Riksdagen 1976177. 1 sami. Nr 1504</p> </div> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_42"><p>38</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ytterligare möjligheter till samordning över försvarsgränserna torde föreligga<br /> och bör prövas. De frågor som FFU skall beakta är av många slag och kan i<br /> flera fall strida mot varandra. Därför krävs att FFU gör en samlad bedömning<br /> av förhållanden som inte enkelt kan sammanföras i en lönsamhetskalkyl. Det<br /> gäller bl. a. regionalpolitiska, kommunalekonomiska och personalpolitiska<br /> frågor. En rationell fredsorganisation innebär inte nödvändigtvis ett fåtal<br /> stora utbildningsförband. Kopplingen mellan bygd och förband är viktig i ett<br /> folkförsvar. I takt med att avståndet mellan hemort och utbildningsförband<br /> ökar blir kostnaderna förresorm. m. större, sociala problem med avgångar ur<br /> värnpliktsutbildningen kan öka m. m. Målet bör vara att en så stor andel som<br /> möjligt av de värnpliktiga kan lokalrekryteras. Där fjärrekrytering är<br /> nödvändig måste satsningar för att skapa goda fritidsbetingelser göras. Det<br /> finns därför skäl att i sammanhanget betona även de värnpliktssociala<br /> aspekterna.</p> <p>Utredningens överväganden och förslag förutses föreligga i så god tid att<br /> proposition i ärendet kan föreläggas riksdagen hösten 1977. Först då kan<br /> slutlig ställning tas till vilka reduceringar som är nödvändiga. Vi förutsätter<br /> att utredningsarbete och övriga beslutsförberedelser sker, så att personalen<br /> bereds möjligheter att redovisa sina synpunkter på olika tänkbara alternativ.</p> <p>Vi finner det beklagligt att regeringens handläggning av de frågor som<br /> hänger samman med flygvapnets framtid lagts upp så, att ställningstagande<br /> till flygvapnets flygflottiljorganisation inte anses kunna behandlas i nu<br /> pågående utredningsarbete. En anslutning till vårt förslag i vad gäller<br /> utveckling och anskaffning av stridsflygplan skulle ge denna möjlighet.</p> <p>7.4.3 Underhål Isorganisationen</p> <p>Underhållsorganisationen skall vara så dimensionerad att den svarar mot<br /> försvarets underhållsbehov på sikt. Samtidigt som strävan måste vara att<br /> begränsa underhållskostnaderna måste dessa självfallet avpassas så att<br /> kapitalförstöring inte sker.</p> <p>Enligt inhämtade uppgifter är försvarets nuvarande underhållsbehov av<br /> sådan omfattning att entreprenadkostnaderna på verkstadssidan ökade<br /> mellan budgetåren 1974/75-1975/76 med 46 %. Som vi tidigare framhållit i<br /> motion 1976/77:248 kan en fortlöpande privatisering av försvarets underhållsbehov<br /> inte accepteras. En fortsatt personalreducering samtidigt som<br /> entreprenaderna ökar är inte acceptabel. Vi föreslår att riksdagen uttalar att en<br /> särskild studie av försvarets framtida underhållsbehov och en mot detta<br /> behov svarande verkstadskapacitet genomförs. Syftet bör vara att utforma en<br /> verkstadsorganisation som med rationella driftformer kan motsvara så stor<br /> andel som möjligt av detta behov. Vi vill i sammanhanget erinra om det<br /> utredningsarbete som den socialdemokratiska regeringen initierade, i syfte<br /> att nå ett rationellt samutnyttjande av den samlade statliga verkstadskapaciteten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>39</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Inom den regionala och lokala fastighetsdriften och byggnadsförvaltningen<br /> bör motsvarande studier genomföras. En utveckling mot en statlig samordning<br /> på området är angelägen.</p> <p>7.4.4 Staber m. m.</p> <p>Inom centrala och regionala staber måste uppgifts- och kostnadsreduceringar<br /> genomförås. I det av försvarets fredsorganisationsutredning (FLU)<br /> nyligen avlämnade betänkandet föreslås vissa rationaliseringar i de centrala<br /> staberna. Vi anser att rationaliseringar av minst den omfattning som FLU<br /> redovisat måste genomföras. Vi avser att vid senare tillfälle ta ställning till<br /> FLU:s förslag i syfte att föreslå ytterligare åtgärder i rationaliseringssyfte. På<br /> sikt börén central integrerad stab organiseras. Det fortsatta utredningsarbetet<br /> bör inriktas mot en minskning av antalet militärområdesstaber. Vidare bör<br /> första flygeskaderstaben dras in. Frågan om den särskilda organisationen för<br /> kustflottan bör vidare prövas. FLU bör få tilläggsuppdrag av denna innebörd.</p> <p>För flera centrala myndigheter och funktioner torde kostnadsbesparingar<br /> vara möjliga. Dessa kan bl. a. ske genom uppgiftsreduceringar och samordning<br /> med motsvarande statlig verksamhet på det civila området. En sådan<br /> samordning måste utformas så, att de regionalpolitiska effekterna av nyligen<br /> genomförda och förestående omlokaliseringar inte uteblir.</p> <p>Studier bör snarast initieras, varvid målsättningen om kostnadsbesparingar<br /> motsvarande 3-5 % av de nuvarande årliga kostnaderna för de centrala<br /> myndigheterna och funktionerna bör vara vägledande. Det underlag som<br /> lagts fram i ÖB:s planeringsnivå C bör utgöra grund.</p> <p>Nödvändiga inskränkningar av den allmänna försvarsforskningen kan leda<br /> till sämre möjligheter för att ta fram underlag för svenska representanter vid<br /> internationella nedrustningsförhandlingar. Kostnaderna för att upprätthålla<br /> önskvärd kapacitet på detta område måste då bestridas i särskild ordning.</p> <p>Självfallet måste en prövning av förutsättningarna att genomföra ovan<br /> redovisade kostnadsbesparingar genomföras i nära samarbete med berörd<br /> personal.</p> <p>7.4.5 Personalutveckling</p> <p>Överbefälhavaren har i sin planeringsnivå B föreslagit en fortsatt personalminskning<br /> med 2 500 personer under perioden 1977-1982. Som vi<br /> inledningsvis framhållit i detta avsnitt anser vi det nödvändigt att som ett led i<br /> att reducera kostnaderna för fredsorganisationen även genomföra personalminskningar.<br /> En rad av de förslag vi berört i det föregående leder till sådana.<br /> Samtidigt kan vissa av våra förslag innebära att det blir ekonomiskt lönsamt<br /> att bibehålla egen personal. Det gäller främst de områden där omfattande köp<br /> av tjänster förekommer.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>40</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vad beträffar militär personal anser vi att en utökning av denna inte bör<br /> komma i fråga. Samtidigt är det nödvändigt att förstärka personalresurserna<br /> på vissa håll inom utbildningsverksamheten. Detta måste främst ske genom<br /> omdisponeringar av personal från stabs- och utbildningsarbete, men även<br /> andra åtgärder kan behövas.</p> <p>Sammanfattningsvis anser vi att ÖB:s förslag till personalreduceringar t. v.<br /> bör ligga till grund i avvaktan på de utredningar och studier vi redovisat i det<br /> föregående. Först sedan dessa genomförts kan en säkrare bedömning av det<br /> framtida personalbehovet erhållas.</p> <p>Nödvändiga organisationsförändringar bör i första hand ske i form av<br /> löpande rationaliseringar. Detta kommer dock inte att räcka till. För att de<br /> personalminskningar och omorganisationer som redan beslutats och de<br /> ytterligare som kan bli aktuella under perioden skall kunna genomföras krävs<br /> omfattande personaladministrativa insatser. Största möjliga vikt måste ges åt<br /> de problem som i detta sammanhang kan uppstå för enskilda individer. Den<br /> hittills tillämpade ordningen med naturlig avgång bör i första hand gälla.</p> <p>En väg att följa upp de problem som kan komma att drabba berörd personal<br /> är den typ av undersökningar som genomförts vid 114/Fo 49. Liknande<br /> undersökningar bör genomföras på övriga arbetsplatser inom försvaret.<br /> Därmed bör myndigheterna i samråd med personalen kunna lösa viktiga<br /> arbetsmiljö- och sysselsättningsfrågor.</p> <p>7.4.6 Vissa personalfrågor m. m.</p> <p>Människorna i försvaret utgör folkförsvarets viktigaste tillgång. Det är av<br /> stor vikt att personalens behov av god arbetsmiljö, arbetstillfredsställelse och<br /> personlig utveckling tillgodoses. De värnpliktiga har rätt att fordra och skall<br /> ges en effektiv och meningsfull utbildning i samverkan med försvarets fast<br /> anställda.</p> <p>Strävan måste vara att försvarets fredsorganisation, utbildningsförband<br /> och skolor fungerar som effektiva enheter. Skillnader i arbetsutbildnings- och<br /> umgängesformer i förhållande till övriga arbetsplatser och skolor i samhället<br /> måste försvinna. Särpräglade beteenden med hänsyn till de s. k. ”krigets<br /> krav” måste begränsas till tillämpningsövningar. Trupputbildarens roll som<br /> lärare i en modem utbildningsorganisation markeras genom att de ges en<br /> förbättrad utbildning. Nödvändiga personalreduceringar bland militär<br /> personal i stabsorganisationen skall möjliggöra resursförstärkningar inom<br /> utbildningsverksamheten.</p> <p>Ett snabbt genomförande av en enhetlig yrkesofficerskår där nuvarande<br /> kategoriindelning mellan befälen avskaffas är angelägen. Den aktiva militära<br /> personalen fyller viktiga funktioner i bl. a. utbildningsorganisationen. En god<br /> rekrytering till dessa befattningar är därför av stor vikt. Mot denna bakgrund<br /> är det viktigt att en ny befälsordning genomförs så snart som möjligt under<br /> programplaneperioden. Vi har tidigare i motionen 1976/77:248 redovisat de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>41</p> </div> <div class="block ml_3"><p>principer som bör ligga till grund för reformen.</p> <p style="margin-left:3px;">I detta sammanhang finns det likaså skäl att erinra om den civila<br /> personalens behov av fort- och vidareutbildning.</p> <p style="margin-left:3px;">Ökat medinflytande</p> <p style="margin-left:3px;">Den lagstiftning beträffande medbestämmande i arbetslivet som trätt i<br /> kraft den 1 januari 1977 innebär en betydande utvidgning och decentralisering<br /> av beslutsrätt för de anställda inom försvaret. Vi vill starkt framhålla att<br /> den förhandlingsrätt för de anställda som införts genom denna lagstiftning<br /> inte får förfuskas. Budgetrutiner och administrativa system får därför inte<br /> genom sin praktiska verkan sätta anda och föreskrifter i den nya lagstiftningen<br /> ur spel.</p> <p style="margin-left:3px;">Samverkan och medinflytande syftar till en aktiv gemensam insats av de<br /> anställda och de värnpliktiga. Härigenom skapas en grund för ökad tillfredsställelse<br /> och motivation för alla personalkategorier. Lagstiftningen om<br /> medbestämmande i arbetslivet bygger på övertygelsen att demokratiska<br /> principer, samverkan och gemensamt ansvar bör prägla förhållandena på<br /> försvarets arbetsplatser. Inflytandefrågor i det vardagliga livet i försvaret bör<br /> ses som helhet, och sådana praktiska lösningar bör eftersträvas som på ett<br /> rimligt sätt tillgodoser alla personalkategoriers intressen. Nya former för<br /> inflytande på förbanden måste prövas. Det är angeläget att pröva idén med<br /> lekmannastyrelser vid regementen, flottiljer, skolor etc.</p> <p style="margin-left:3px;">Värnpliktssociala frågor</p> <p style="margin-left:3px;">Under senare år har det skett betydande förbättringar av de ekonomiska<br /> och sociala förhållandena för de värnpliktiga. Bl. a. har ett nytt system för<br /> ersättning vid repetitionsutbildning införts. Reformarbetet bör fortsätta<br /> under den kommande femårsperioden. Olika ersättningar och bidrag bör<br /> successivt höjas, så att reella förbättringar uppnås. Även de värnpliktigas<br /> möjligheter till fria resor, hälsovård, studier och fritidssysselsättningar bör<br /> kontinuerligt förbättras.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi återkommer till denna fråga under avsnitt 9.1.</p> <p style="margin-left:3px;">7.5 Ekonomiska överväganden</p> <p style="margin-left:3px;">Vi vill framhålla att det är betydelsefullt om försvarsplaneringen under den<br /> kommande femårsperioden kan genomföras under stabilitet och kontinuitet.<br /> En jämn försvarsbudget under lång tid ger alltid den största effekten i<br /> jämförelse med vad som kan uppnås om ständiga omplaneringar vidtas. Det<br /> är den långsiktiga beredskapen - förmågan att i en oviss framtid kunna<br /> mobilisera kunniga värnpliktiga med effektiv materiel - som skall prioriteras.<br /> Om försvarsplaneringen har en sådan stabil långsiktig inriktning behöver</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>42</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">tillfälliga negativa förändringar i den internationella politiken inte leda till<br /> högre försvarsutgifter.</p> <p>Planeringsarbetet och övriga förberedelser har varit inriktade på att fatta ett<br /> sammanhållet totalförsvarsbeslut för 1977/82 under våren 1977. Vi har i det<br /> föregående redovisat våra förslag till riktlinjer för samtliga totalförsvarsgrenar.<br /> För det militära försvaret börén planeringsram om 50 500 milj. kr. gälla (i<br /> prisläge februari 1976). Kostnaden för fredsförbandet i Arvidsjaur förutsätts<br /> bestridas utanför ramen till en kostnad av 163 milj. kr. i prisläge februari</p> <p>1976.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang framhålla att det under försvars beslutsperioden<br /> successivt, med hänsyn till nya informationer och erfarenheter, kan bli<br /> behövligt att göra vissa smärre omprövningar och omfördelningar av<br /> planerna. Projekt kan behöva skjutas något i tiden, beställningar fördelas över<br /> en något längre tidsperiod osv.</p> <p>Den borgerliga regeringen har emellertid med sitt beslut att uppskjuta<br /> ställningstagandet i flygplansfrågan skapat stor osäkerhet om det militära<br /> försvarets inriktning, avvägning och kostnadsmässiga omfattning.</p> <p>Som vi framhållit tidigare kan ett kommande beslut om nyutveckling av<br /> militära flygplan få betydande konsekvenser även för andra delar av det<br /> militära försvaret och i första hand då huvudprogrammen armé- och<br /> marinförband. Det är således i grunden inte möjligt att med den uppläggning<br /> den borgerliga regeringen valt att förelägga riksdagen fatta ett långsiktigt<br /> försvarsbeslut. I detta läge skulle det egentligen vara en logisk konsekvens av<br /> den borgerliga regeringens egen uppläggning av försvarsbeslutet att<br /> uppskjuta ställningstagandet till det militära försvarets fortsatta utveckling<br /> till dess att den nya beredningens utredningsmaterial i flygplansfrågan ligger<br /> på bordet, vilket enligt regeringen uppges kunna ske under höstriksdagen</p> <p>1977.</p> <p>För arbetsmarknadspolitisk! betingade byggnadsåtgärder m. m. har hittills<br /> årligen 20 milj. kr. ställts till förfogande under försvarshuvudtiteln utöver<br /> utgiftsramen. Beloppet har varit oförändrat under en följd av år. Det bör höjas<br /> till 40 milj. kr.</p> <p>Med hänvisning till vad vi angett beträffande utveckling av nya flygplan<br /> behöver det av regeringen särskilt begärda beloppet om 30 milj. kr. utanför<br /> den militära utgiftsramen inte anvisas.</p> <p>Våra synpunkter och förslag beträffande prisregleringsfrågan redovisas i</p> <p>avsnitt 8.</p> <p>8. Prisreglering för försvaret</p> <p>För det militära försvaret och civilförsvaret har alltsedan 1969 tillämpats ett<br /> system där anslagen kompenserats för pris- och löneförändringar med ett<br /> automatiskt oberoende system (nettoprisindex)</p> <p>Försvarsutredningen föreslog i sitt första betänkande en fortsatt tillämp</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>43</p> </div> <div class="block ml_2"><p>ning av nettoprisindex (NPI). Vissa smärre justeringar i hittills tillämpade<br /> regler förordades dock, nämligen att nuvarande regler för överföring av<br /> rambundna medel över budgetgränser samt vissa planerings- och budgetrutiner<br /> i övrigt ändras, så att ökad stabilitet i planeringen erhålls. Moderaternas<br /> ledamot förespråkade dock ett system, som skulle ge kompensation utöver<br /> allmän prisutveckling.</p> <p>Fcrsvarsutredningen har med sin nya majoritet i det andra betänkandet<br /> stått kvar vid huvudprincipen i majoritetslinjen från det första betänkandet,<br /> nämligen att ramarna bör prisregleras med hjälp av nettoprisindex. Som en<br /> eftergift till moderaterna har man dock samtidigt förordat att ytterligare<br /> kompensation skall erhållas för delar av de värnpliktigas förmåner i de fall ev.<br /> förbättringar går utöver vad nettoprisindex ger. Regeringen har anslutit sig till<br /> detta förslag. Vi delar för vår del den uppfattningen som utredningen angav i<br /> sitt första betänkande, nämligen att ett försvarsbeslut under normala<br /> förhållanden inte bara bör ses som en bedömning från säkerhetspolitiska<br /> utgångspunkter av försvarets omfattning och vilka reala resurser som i stort<br /> behövs, utan att det även bör ses som ett beslut om vilket samhällsekonomiskt<br /> och statsfinansiellt utrymme som försvarssektorn bör disponera. Därav<br /> följer att det är naturligt att välja ett prisregleringssystem som återspeglar den<br /> allmänna prisutvecklingen i samhället. Liksom utredningen förordar vi<br /> därvid att prisregleringen grundas på nettoprisindex.</p> <p>Vi kan dock inte finna det rimligt att plocka ut en del av kostnaderna för det<br /> militära försvaret, ”delar av de värnpliktigas förmåner”, och för denna<br /> utgiftspost utnyttja ett avvikande system. Från utredningens och regeringens<br /> sida har man inte preciserat huruvida det citerade avser både grund- och<br /> repetitionsutbildning. Vidare klargörs inte heller vilka förmåner som man<br /> anser böra behandlas i avvikande ordning. Redan på grund av dessa tekniska<br /> oklarheter bör förslaget avvisas.</p> <p>Av större vikt är dock enligt vår mening att det inom ramen för anslag på ca<br /> 12 miljarder kronor inte finns anledning att peka ut just de värnpliktigas<br /> berättigade krav på förmånsökningar som orsak till planerings- och andra<br /> problem för försvaret. De värnpliktiga utgör - tillsammans med försvarets<br /> anställda - den mest betydande tillgången i vårt folkförsvar. Att se på<br /> förbättringar av deras levnadsstandard på annorlunda sätt än man t. ex. ser på<br /> höjda kostnader utöver nettoprisindex för vapen bör inte komma i fråga.<br /> Förslaget är inget annat än en avspegling av uppfattningen att det militära<br /> försvaret skall slippa stå för sina sociala kostnader. Inom ramen för givna<br /> anslag bör det enligt vår uppfattning vara riksdagens och regeringens sak att<br /> bestämma även om förmånerna till värnpliktiga.</p> <p>Regeringens förslag i denna del bör således avslås.</p> <p>I den mån väsentliga rubbningar skulle ske för försvarsplaneringen får man<br /> överväga att möta detta genom ändringar av utgifts- och planeringsramar. Vi<br /> har i denna motion förordat en sådan justering med hänsyn till bl. a. de<br /> väsentligt ökade utgifterna för värnpliktsförmåner.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_41"><p>44</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Utredningens förslag från det första betänkandet om möjlighet att överfora<br /> medel mellan budgetår - vilka upptagits i propositionen - tillstyrker vi.</p> <p>9. Övriga frågor</p> <p>9.1 VärnpliktsfÖrmänerna m. m.</p> <p>I motionen 1976/77:248 har socialdemokratin lagt fram förslag till bl. a. en<br /> fortsatt utbyggnad av de värnpliktigas förmåner. I den borgerliga regeringens<br /> budgetproposition fanns frågan om förbättringen för de värnpliktiga ej med.<br /> När regeringen nu i propositionen lägger fram sådana förslag, föreligger alltså<br /> enighet om behovet av ytterligare förstärkningar.</p> <p>I motionen 1976/77:248 föreslog vi följande åtgärder:</p> <p>a) en höjning av dagersättningen med 1 kr./dag,</p> <p>b) en höjning av utryckningsbidraget med 200 kr.,</p> <p>c) en höjning av familjepenningen för barn med 7 kr./dag,</p> <p>d) fria sovvagnsbiljetter inom Vpl 10-systemet.</p> <p>1 detta sammanhang bör också beaktas den kraftiga höjning som skett av<br /> förmånerna till dem som deltar i repetitionsutbildning m. ra., en reform som<br /> framlades av den socialdemokratiska regeringen och som trädde i kraft den 1<br /> januari 1977.</p> <p>I propositionen föreslås</p> <p>a) en höjning av dagersättningen med 2 kr./dag,</p> <p>b) en höjning av familjepenningen för hustru med 6 kr./dag och för barn<br /> med 3 kr./dag,</p> <p>c) förbättrad förplägnadsersättningfför 2,6 milj. kr.joch ett med 50 kr./dag<br /> höjt näringsbidrag m. m.</p> <p>I propositionen 1976/77:64 har regeringen vidare, på grundval av yrkesskadeförsäkringskommitténs<br /> förslag (SOU 1975:84), bl. a. föreslagit ett<br /> statligt personskadeskydd för dem som utbildas eller tjänstgör enligt<br /> värnpliktslagen eller civilförsvarslagen samt en uppräkning av äldre livräntor.<br /> Merkostnaderna härför beräknas till 7 milj. kr. per år och skall rymmas inom<br /> försvarshuvudtiteln. För vår del tillstyrker vi att man genomför propositionens<br /> förslag i denna del.</p> <p>Som framgår av redovisningen föreligger vissa skillnader mellan vårt<br /> förslag och det som regeringen nu redovisat. Medan det socialdemokratiska<br /> förslaget upptar höjningar av både dagersättning och utryckningsbidrag, har<br /> regeringen koncentrerat höjningen till dagersättningen. Regeringsförslaget<br /> innehåller en höjd förplägnadsersättning men är däremot vagt beträffande<br /> förbättrade reseförmåner. För vår del finner vi de av oss gjorda avvägningarna<br /> bättre svara mot den av oss i motionen 1976/77:248 angivna inriktningen i<br /> fråga om värnpliktsförmånernas utveckling.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>45</p> </div> <div class="block ml_3"><p>När det gäller familjestödet har regeringen föreslagit höjningar av<br /> familjepenningen för såväl hustru som barn, medan vi i vår motion lagt<br /> förbättringarna enbart på barndelen av stödet. Kostnadsmässigt råder ingen<br /> skillnad mellan förslagen, men det är likväl fråga om en betydelsefull<br /> principiell olikhet.</p> <p>1 propositionen 1975:37 framlades förslag om bl. a. nya riktlinjer för det<br /> familjesociala stödet. I propositionen förordades att familjepenning till hustru<br /> skulle utgå endast om hon vårdade barn i hemmet eller om synnerliga skäl<br /> förelåg. Detta godkändes av riksdagen (FöU 1975:18). Det nya systemet har<br /> inte trätt i kraft i avvaktan på pågående utredningsarbete. Med den av oss<br /> föreslagna utformningen av familjestödet koncentreras de ökade medlen på<br /> familjer med barn, medan regeringens förslag ger höjda bidrag även i de<br /> familjer som saknar barn. Vi finner inte regeringens inriktning stå i<br /> överensstämmelse med 1975 års riksdagsbeslut.</p> <p>I detta sammanhang vill vi även ta upp frågan om direktiven m. m. till<br /> utredningen om formerna för de värnpliktigas medin fl ytandem,<br /> m . Regeringen har genom dessa direktiv avslutat arbetet i den i<br /> juni 1975 tillkallade utredningen om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen.<br /> 1 den nya utredningen har företrädarna för de fackliga organisationerna<br /> och de värnpliktiga fått en betydligt svagare ställning än i den tidigare<br /> utredningen. Enligt vår mening finns det goda möjligheter att i detta<br /> sammanhang likaväl som i andra kombinera ledamöter som företräder de<br /> anställda och de värnpliktiga med parlamentariskt inslag i kommittéer.<br /> Riksdagen bör som sin mening ge till känna vad här anförts om utredningens<br /> sammansättning.</p> <p>Vidare har en begränsning skett av den nya utredningens direktiv. Vi vill<br /> erinra om att i promemorian Ds FÖ 1976:3 har förslag lagts fram om vilka<br /> vägarsom skall nyttjas för att få ett utökat värnpliktsinflytande. Från den nya<br /> utredningen har undantagits spörsmålet om lekmannainflytande på lokal<br /> nivå, vilket förts över till försvarsmaktens ledningsutredning (FLU). Denna<br /> har nu kvar uppgiften i vad avser den regionala nivån. Till skillnad från FLU<br /> skall den nya utredningen behandla frågor om inflytande m. m. på lokal nivå.<br /> Eftersom den tidigare inflytandeutredningen dessutom påbörjat utredningsarbetet<br /> i lekmannafrågan, bör denna uppgift inte flyttas över till FLU.</p> <p>I de nya direktiven ingår även att utvärdera erfarenheterna av värnpliktskonferenserna<br /> och den värnpliktiga arbetsgruppen. Principiella skäl talar<br /> egentligen mot att en sådan utvärdering sker av statliga organ. Önskemål om<br /> förändringar etc. bör egentligen ha sitt upphov i diskussioner hos de<br /> värnpliktiga och deras företrädare. Vi vill dock inte motsätta oss att<br /> utredningen sysslar med denna fråga men vill kraftigt understryka vikten av<br /> att den bereds och löses i nära samband med företrädare för de värnpliktiga.<br /> Att denna fråga finns med i direktiven är också ett argument för vad vi anfört<br /> beträffande sammansättningen. Vad vi här anfört bör av riksdagen ges<br /> regeringen till känna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>46</p> </div> <div class="block ml_3"><p>9.2 Ram- och anslagsberäkningar för 1977/78</p> <p>Som framgår av vad vi tidigare anfört (7.5) bör basbeloppet för det militära<br /> försvaret för nästa budgetår fastställas till 10 100 milj. kr. i prisläge februari<br /> 1976. Härtill bör också läggas vissa omlokaliseringskostnader för försvarets<br /> myndigheter, sammanlagt 10 744 000 kr. Utgiftsramen kommer därmed att<br /> uppgå till sammanlagt 10 110 744 000 kr. Som framgår av avsnitt 7.5 avstyrker<br /> vi det särskilt begärda beloppet till flygplansutveckling. Därtill skall läggas<br /> priskompensation enligt vad vi förordat i avsnitt 8, dvs. med nettoprisindex. I<br /> propositionen beräknas priskompensationen för det militära försvaret, civilförsvar<br /> utom skyddsrum samt skyddsrum efter olika procentandelar (resp.<br /> 14,54, 14,50 och 14,64 procent). Med utnyttjande av den avrundade<br /> procentsiffran 14,50 procent blir priskompensationen för militärt försvar<br /> 1 466 milj. kr., avrundat till 1 465 milj. kr. Det beräknade utfallet för<br /> budgetåret 1977/78 kommer därvid att uppgå till 11 575 744 000 kr.</p> <p>I avsnitt 7.5 har vi förordat att för arbetsmarknadspolitiskt betingade<br /> byggnadsåtgärder bör ett belopp om 40 milj. kr. ställas till förfogande.<br /> Regeringen föreslår här oförändrat 20 milj. kr. Riksdagen bör besluta om den<br /> av oss föreslagna åtgärden.</p> <p>I avsnitt 8 har vi föreslagit att det militära försvarets utgifter regleras med<br /> nettoprisindex. Någon särbehandling av värnpliktsförmånerna bör ej ske.<br /> Regeringens begärda bemyndigande om särskild justering av utgifterna för<br /> ökningar av dessa förmåner utöver nettoprisindex bör därför avslås.</p> <p>Jämfört med den borgerliga regeringens förslag innebär vårt förslag således<br /> en besparing nästa budgetår av betydande mått, nämligen 350 milj. kr. Av<br /> den angivna summan faller 45 milj. kr. på prisregleringsmedel.</p> <p>Som framgått av det tidigare har vi på en rad olika punkter lagt fram<br /> alternativa förslag till den borgerliga regeringens inriktning av det militära<br /> försvaret. Det betyder lägre betalningsmedel och, för materiel- och forskningsanslagen,<br /> lägre bemyndiganden.</p> <p>Vi har således avstyrkt de särskilda medel om 30 milj. kr. som under<br /> anslaget Flygvapenförband: Forskning och utveckling begärs för studier av<br /> attackflygsystem m. m. Vi räknar med en i förhållande till regeringen<br /> begränsad anskaffning av tung pansarvärnsrobot och anser vidare att frågan<br /> om terrängbilar för personaltransport bör lösas på annat sätt. Regeringen har<br /> anvisat medel för dessa ändamål under anslaget Arméförband: Materielanskaffning.<br /> Vi motsätter oss att särskild flottiljledare anskaffas till ytattackflottiljer,<br /> varför de studiemedel som regeringen begär under Marinförband:<br /> Forskning och utveckling inte behövs. Likaså kan en väsentlig reduktion ske<br /> under anslaget Marinförband: Materielanskaffning, eftersom vi har en annan<br /> uppfattning än regeringen om vilken sjörobot som skall anskaffas till<br /> ytattackflottiljer. Det bör vidare vara möjligt att väsentligt nedbringa<br /> utvecklingskostnaderna för A 20-alternativet.</p> <p>Vi har vidare förordat en stramare politik än regeringen när det gäller<br /> centrala staber och myndigheter. FLU:s arbete i denna del bör bedrivas så, att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_39"><p>47</p> </div> <div class="block ml_3"><p>besparingar kan hämtas in senast fr. o. m. 1978/79. Försiktighet bör också<br /> iakttas med byggnadsverksamheten, varför anslagen under kapitalbudgeten<br /> bör kunna minskas.</p> <p>Anskaffning av materiel och byggnader bör också förläggas över en något<br /> längre tidsperiod än som planerats i regeringens förslag. Det av oss förordade<br /> utnyttjandet av äldre materiel är även av betydelse.</p> <p>Med utgångspunkt i vad vi förordat i det föregående bör det ankomma på<br /> regeringen att vidta erforderliga förändringar av bemyndiganderamar och<br /> omfördelningar - t. ex. genom utnyttjande av prisregleringsanslaget - av<br /> betalningsmedlen. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang erinra om vad som anfördes i propositionen<br /> 1975/76:100 (bil. 6 s. 36), nämligen att konsekvenserna av ökade bemyndigandeskulder<br /> och -kvoter bör undersökas. Regeringen redovisar ej några<br /> överväganden eller förslag i anledning av detta uttalande. Eftersom bemyndigandekvoterna<br /> även nästa år utvecklar sig ogynnsamt, finns det än större<br /> anledning att uppmärksamma förhållandena. Detta är liktydigt med att<br /> inteckningar i framtida resursutrymme efter hand blir allt större. Detta inger<br /> allvarliga farhågor, eftersom det minskar handlingsfriheten. Riksdagen bör<br /> begära att regeringen redovisar den i propositionen 1975/76:100 avsedda<br /> undersökningen och sina förslag i anledning härav.</p> <p>Vi har i avsnitt 5 om ekonomiskt försvar förordat att kostnaderna för den<br /> förordade lagringen främst för fredskriser av vissa metaller skall täckas av<br /> avgiftsmedel och inte av budgetmedel. Av praktiska skäl bör därvid<br /> oljelagringsfonden anlitas.</p> <p>Under anslaget Lagring/or beredskapsändamå! har regeringen begärt medel<br /> om 10 milj. kr. för lagring av metaller. I enlighet med vad vi nyss förordat bör<br /> från oljelagringsfonden disponeras medel härför. Anslaget kan därvid sänkas<br /> till 11 milj. kr. På motsvarande sätt bör under anslaget Förrddsanläggningar<br /> 167 milj. kr. disponeras ur oljelagringsfonden och anslaget sänkas med 2 milj.<br /> kr. till 33 milj. kr.</p> <p>10. Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:61px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om den svenska säkerhetspolitiken,</p> <p style="margin-left:61px;">2. att riksdagen godkänner de gemensamma grunder för totalförsvarets<br /> fortsatta utveckling som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:61px;">3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika former<br /> av motstånd, däribland civilmotstånd,</p> <p style="margin-left:61px;">4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk försvarskommitté<br /> med de uppgifter som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:61px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>48</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:22px;">motionen anförts om deltagande från de anställdas organisationer<br /> i kommande försvarsutredning,</p> <p style="margin-left:22px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känha vad i<br /> motionen anförts om långsiktsprogram för det ekonomiska<br /> försvaret,</p> <p style="margin-left:22px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om uthållighet i förvarningssystemet,</p> <p style="margin-left:22px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om kvalificerad utbildning för civilförsvarets<br /> personal,</p> <p style="margin-left:22px;">9. att riksdagen hos regeringen anhåller om att totalförsvarets<br /> upplysningsnämnd får i uppdrag att utreda i motionen angiven<br /> fråga om totalförsvaret i skolans läromedel,</p> <p style="margin-left:22px;">10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning m. m. av i<br /> motionen angivna frågor om datasystem i krig m. m.,</p> <p style="margin-left:22px;">11. att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets<br /> utveckling som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:22px;">12. att riksdagen hos regeringen begäratt arbetet inom beredningen<br /> för utvärdering m. m. av framtida flygplanssystem avbrytes,</p> <p style="margin-left:22px;">13. att riksdagen-därest yrkandet under 12 avslås-hos regeringen<br /> begär att beredningen för utvärdering m. m. av framtida<br /> flygplanssystem skall sammansättas enligt de grunder som<br /> anges i motionen,</p> <p style="margin-left:22px;">14. att riksdagen hos regeringen begär en studie av det militära<br /> försvarets framtida underhållsbehov och en häremot svarande<br /> verkstadskapacitet,</p> <p style="margin-left:22px;">15. att riksdagen hos regeringen begär att försvarsmaktens<br /> ledningsutredning får i uppdrag att lägga fram förslag om<br /> indragning av staber m. m., i enlighet med vad som anförts i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:22px;">16. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära<br /> försvaret förbudgetåret 1977/78 till 10 110 744 000 kr., i prisläge<br /> februari 1976,</p> <p style="margin-left:22px;">17. att riksdagen avslår regeringens framställan om att 30 000 000<br /> kr. anvisas för studier av attackflygsystem m. m.,</p> <p style="margin-left:22px;">18. att riksdagen avslår regeringens hemställan om bemyndigande<br /> att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret<br /> 1977/78 med den del av ökade kostnader för förmåner åt<br /> värnpliktiga vilka överstiger vad nettoprisindex ger,</p> <p style="margin-left:22px;">19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamaroch<br /> betalningsmedel för budgetåret 1977/78,</p> <p style="margin-left:22px;">20. att riksdagen hos regeringen begär redovisning m. m. av<br /> konsekvenserna av ökade bemyndigandeskulder och -kvoter,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1504</p> </div> <div class="block ml_40"><p>49</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:21px;">21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om medel för arbetsmarknadspolitiskt<br /> betingade åtgärder,</p> <p style="margin-left:21px;">22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om sammansättningen och direktiven till<br /> utredningen om formerna för de värnpliktigas medinflytande<br /> m. m.,</p> <p style="margin-left:21px;">23. att riksdagen till Lagring för beredskapsändamäl (VIII: 1) för<br /> budgetåret 1977/78 anvisar ett i förhållande till regeringens<br /> förslag med 10 000 000 kr. minskat investeringsanslag av<br /> 11 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:21px;">24. att riksdagen till Förrddsanläggningar(IX:8) för budgetåret 1977/<br /> 78 anvisare» i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000<br /> kr. minskat investeringsanslag av 33 000 000 kr.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm i mars 1977<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)</p> <p>LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br /> PAUL JANSSON (s)</p> <p>INGEMUND BENGTSSON (s)<br /> i Varberg</p> <p>HANS GUSTAFSSON (s)<br /> i Ronneby</p> <p>GÖRAN KARLSSON (s)<br /> i Huskvarna</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> i Nacka</p> </div> <div class="block ml_21"><p>VALTER KRISTENSON (s)</p> <p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p> <p>INGVAR CARLSSON (s)<br /> i Tyresö</p> <p>BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> i Eskilstuna</p> <p>ESSEN LINDAHL (s)<br /> i Lidingö</p> <p>INGVAR SVANBERG (s)</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_54" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_55" /> </div> </div> 0 na (s) 1 undertecknare 0 OLOF PALME s 2 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 3 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 4 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 5 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 6 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 7 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 8 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 9 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 10 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 11 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 12 undertecknare 0 LISA MATTSON s 13 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 14 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 15 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 16 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 17 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 18 undertecknare G0021504 av herr Palme m. fl. mot_197677__1504.pdf 1365973 pdf med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling https://data.riksdagen.se/fil/BDB2F7DD-A5B9-4DDF-A593-1F42EFF04512