3090486 G0021410 1976/77 1410 mot mot Motion 1976/77:1410 av herr Werner m. fl. Motion Motion 1410 0 1977-03-03 00:00:00 2014-11-03 20:50:40 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. av herr Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021410/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021410 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021410 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_39"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1976/77:1410</p> <p>av herr Werner m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och<br /> forskning inom högskolan m. m.</p> <p>Propositionen 1976/77:59 innebär ett fullföljande av den på U 68-utredningen<br /> vilande högskolereformen. Redan i samband med propositionen<br /> 1975:9 gav vpk i en motion sin syn på högskolereformen och högskolans<br /> organisation och uppgifter. Men det finns anledning att här inledningsvis<br /> behandla karaktären hos högskolereformen, inte minst därför att den måste<br /> sättas in i ett vidare samhälleligt perspektiv.</p> <p>Den traditionella ideologin på högskoleutbildningens område har varit<br /> idén om den s. k. akademiska friheten. Huvudtanken i denna ideologi är<br /> att den akademiska utbildningen och forskningen skall vara ”fri” från statsmakternas<br /> och andra partsintressens direkta inblandning. Forskningen skall<br /> utformas av forskarna själva, lärarna och studenterna skall själva få lägga<br /> upp sin utbildning. Denna ideologi har naturligtvis aldrig motsvarats av<br /> någon faktisk verklighet men kunde länge fungera ganska bra för att legitimera<br /> ett system med relativt stor inre självstyrelse för universiteten.</p> <p>Förutsättningen var det gamla systemet med en ”fri” universitetsutbildning,<br /> ett system där bara en ytterst liten del av befolkningen fick universitetsutbildning<br /> och där denna förbehölls borgarklassen eller till denna intimt<br /> knutna skikt. I det läget kunde studenterna också räkna med att de själva<br /> skulle komma att hamna i traditionella akademikeryrken och därmed tillhöra<br /> ett mer eller mindre privilegierat skikt.</p> <p>Fram till början på 1970-talet växte antalet studerande vid universitet<br /> och högskolor mycket kraftigt. Detta innebar emellertid bara en mycket<br /> blygsam ökning av antalet studenter från arbetarklassen; främst kom de<br /> ökande studentgrupperna från bredare tjänstemannaskikt. Dessa studenter<br /> kunde inte räkna med ekonomisk hjälp hemifrån. Han eller hon kunde<br /> heller inte vara säker på att 11 jobb inom ett traditionellt och högavlönat<br /> akademikeryrke. Det uppstod en betydande arbetslöshet bland de akademiskt<br /> utbildade. Denna förändrade situation var en viktig bakgrund till<br /> den ökade fackliga och politiska medvetenhet som växte fram bland studenterna<br /> under det sena 1960-talet.</p> <p>Orsakerna till den stora ansvällningen av studentantalet måste naturligtvis<br /> sökas i de allt större krav på utbildning och kvalificering hos arbetskraften<br /> som den teknologiskt utvecklade kapitalismen ställer. Jämsides med detta<br /> finns ett ständigt stigande behov av akademiskt utbildade i näringslivets<br /> och statsapparatens förvaltning (inkl. inom den kommunala förvaltningen).</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1410</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Det är som ett försök att lösa dessa problem som 1960-talets regeringsförslag<br /> om reformering av högskolan måste ses. De lösningar man stannade för<br /> innebar - liksom vid motsvarande reformer i t. ex. Frankrike och Danmark<br /> - en ökad styrning och kontroll av den högre utbildningen.</p> <p style="margin-left:3px;">Syftet med denna styrning är till en del ideologiskt. Vänsterströmningarna<br /> bland studenterna innebär ett hot mot etablerade värderingar. En ökad ideologisk<br /> övervakning av utbildningens innehåll har på så vis blivit angelägen<br /> för statsmakten.</p> <p style="margin-left:3px;">Men framför allt skall styrningen ses mot bakgrund av statens allt större<br /> engagemang i den ”kapitalistiska planeringen”, vilket i hög grad har kommit<br /> att prägla näringsliv och ekonomisk politik i Sverige. Staten har tagit på<br /> sig ett direkt ansvar för att kapitalismen skall fungera. Man har i det läget<br /> inte kunnat lämna den högre utbildningen som en sorts självständig ö i<br /> det övriga samhället. En av staten dirigerad anpassning av högskolorna<br /> till näringslivet i stort är målsättningen för högskolereformen.</p> <p style="margin-left:3px;">Det vidgade tillträdet till högre utbildning, som är ett av de positiva<br /> inslagen i reformen, måste också ses i detta perspektiv. Det har sin rot<br /> i ett ökat behov av utbildning också för den äldre arbetskraften. Denna<br /> utvidgade rekrytering har naturligt kopplats samman med kravet på större<br /> kontroll. I det sammanhanget är det värt att uppmärksamma att den del<br /> av arbetskraften som framför allt behöver mer utbildning är tjänstemannaskikten.<br /> Studiemedelssystemet utesluter också effektivt industriarbetarna<br /> från att i större utsträckning gå in på högre utbildning. 1 samma riktning<br /> verkar också de traditionsbundna kraven på förkunskaper liksom de diskriminerande<br /> ”frivilliga högskoleprov”, som gynnar dem som har studievana.</p> <p style="margin-left:3px;">På vilket sätt avser då högskolereformen att uppnå de skisserade målsättningarna?<br /> Huvudpunkterna är fyra.</p> <p style="margin-left:3px;">1. Själva förvaltningen av högskolan kommer genom den föreslagna beslutsorganisationen<br /> i långt större utsträckning än tidigare att skötas av företrädare<br /> för statsmakterna, byråkratin och det enskilda näringslivet (vilka<br /> alla i korporativistisk anda uppfattas som representanter för "det allmänna”).</p> <p style="margin-left:3px;">2. Fasta studiegångar ersätter de studerandes fria val av kurser. Dessa<br /> studiegångar avser att ha en klar ”yrkes- och arbetsmarknadsinriktning”,<br /> anpassad efter storfinansens intressen. De samhällsorienterande delarna hänvisas<br /> till bildningsförbunden. Utbildningen styckas upp så att helhetsperspektivet<br /> går förlorat.</p> <p style="margin-left:3px;">3. En nära nog total dimensionering införs. Genom spärrarna hoppas man<br /> kunna åstadkomma en bättre planering och anpassning till arbetsmarknadens<br /> behov.</p> <p style="margin-left:3px;">4. Genom sammanslagningar av skolor till större enheter hoppas man<br /> uppnå bättre kontroll och lättare samordning och resursutnyttjande.</p> <p style="margin-left:3px;">Utifrån den analys som här antytts ter det sig inte särskilt överraskande<br /> att folkpartiet och moderaterna nu frångått sin tidigare kritiska inställning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">till högskolereformen och i allt väsentligt ställt sig bakom de av den tidigare<br /> socialdemokratiska regeringen uppdragna riktlinjerna. 1 en oppositionsställning<br /> kunde de traditionella akademiska inflytelsegrupperna inom dessa partier<br /> göra sig gällande och ett forsvar för den ”akademiska friheten” mobiliseras<br /> i röstfiskandets tecken. Regeringsställningen har medfört ett annat<br /> läge. ”Vallöftena” har måst svikas, de ekonomiska intressenas fordringar<br /> har blivit utslagsgivande. Vad finns då att invända mot högskolereformen?<br /> En ökad planering och större samhällsinflytande över utbildningen kan knappast<br /> i sig vara något negativt. Vari ligger felen?</p> <p>För det första kan verklig planering inte tänkas för en ekonomi som<br /> fungerar efter anarkiska principer. Den svenska ekonomin styrs av opersonliga<br /> marknadskrafter som inte kan kontrolleras. Detta påverkar också,<br /> om än med en viss dämpning, den offentliga sektorn. Planeringen kommer<br /> därför inte att fungera mer än fragmentariskt.</p> <p>För det andra är planeringen avsedd att tillfredsställa kapitalisternas ekonomi.<br /> Effektivitet är inte - ens när den kan uppnås - något självändamål.<br /> Vi måste fråga: Effektivitet för vad?</p> <p>Risker som man bör peka på är att en alltför snäv och trångt uppfattad<br /> yrkesinriktning kan leda till fragmenterade och handgreppsmässiga kunskaper<br /> i stället för en kritisk och vetenskapligt grundad utbildning. Kapitalismens<br /> intresse av att dess rätta natur skyls över och fördunklas medför<br /> också att en ökad styrning kan leda till fler ovetenskapliga och borgerligt<br /> ideologiska inslag i forskningen och utbildningen.</p> <p>Vpk kräver i stället en radikal demokratisering av högskolan, som är<br /> motsatsen både till det nuvarande professorsväldet och det föreslagna byråkratstyret.<br /> En sådan demokratisering skulle lämna rum för en progressiv<br /> och kritisk rörelse att utveckla sig på högskolorna.</p> <p>Vpk vill också att individen på högskolan skall tillförsäkras en fullvärdig<br /> utbildning, som ger honom/henne yrkesförberedande fackkunskaper, grundade<br /> på förtrogenhet med relevanta vetenskapliga områden men också en<br /> kritisk träning och insikter om det samhälle han/hon lever i.</p> <p>Vpk vill ha sådana ramar för högskoleutbildningen att det blir möjligt<br /> att utveckla en kamp för en forskning och utbildning i arbetarklassens tjänst.</p> <p>Demokratisera högskolan</p> <p>En förändring av utbildning och forskning i sådan riktning att den tillgodoser<br /> arbetarklassens behov åstadkommer man inte genom att förändra<br /> organisationen hos högskolans styrelser. Däremot kan organisationen försvåra<br /> en sådan förändring eller underlätta den.</p> <p>Det förslag som riksdagen nu skall ta ställning till innebär att progressiva<br /> förändringar av högskolans verksamhet försvåras. Detta beror dels på att<br /> det införs representanter för s. k. allmänintressen och yrkeslivet, dels på<br /> att alla röster i valen till styrelser och nämnder inte väger lika tungt. I</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>t. ex. högskolestyrelsen tillsätter de ordinarie lärarna 4 eller 6 platser, medan<br /> studenterna får 3 platser. De ordinarie lärarna får alltså fler representanter<br /> än de studerande, trots att de senare är mångdubbelt flera. Ett sådant system<br /> måste karakteriseras som odemokratiskt och innebär att de etablerade uppfattningarna<br /> om vetenskap och utbildning konserveras.</p> <p>I propositionen föreslås, i linje med U 68-utredningen, att s. k. allmänintressen<br /> skall vara företrädda i högskolestyrelser och regionstyrelser. Det<br /> är principiellt riktigt att samhället får ett inflytande över den högre utbildningen.<br /> Däremot vänder vi oss emot att representanter för storfinansen<br /> och lönearbetarna jämställs och förklaras som representerande samhällets<br /> intressen.</p> <p>Enligt vår mening kan man i dagens svenska samhälle finna två intresseriktningar<br /> som är varandra rakt motsatta. Den klass som äger produktionsmedlen<br /> och därmed bestämmer om samhällets materiella grundvalar<br /> har intresse av att denna deras rätt kvarstår och att utbildningen syftar<br /> till att försvara och förstärka detta förhållande. De egendomslösa, lönearbetarna,<br /> har i motsats till kapitalägarna intresse av att produktionen underordnas<br /> demokratiska beslutsprocesser och att det privata ägandet av produktionsmedlen<br /> upphör. Därmed har man också ett annat intresse av hur<br /> utbildningen utformas.</p> <p>Slutsatsen blir att lönearbetare och storfinans inte representerar ett gemensamt<br /> ”allmänt” intresse. Försöken att bortse från den ovan skissade<br /> motsättningen leder till korporativism.</p> <p>Dessutom innebär förslaget med allmänrepresentanter och yrkeslivsrepresentanter<br /> inte att lönearbetarna får något reellt inflytande på högskoleutbildningen.<br /> Dessa representanter kommer att utses av regering eller<br /> landsting, vilket innebär att fackföreningsrörelsen inte ges självständig möjlighet<br /> att påverka högskoleutbildningen.</p> <p>Regionstyrelse</p> <p>Vi anser att samhällets kontroll av den högre utbildningen skall ske genom<br /> regionstyrelserna. Dessa skall ha till uppgift att dra upp riktlinjerna för den<br /> högre utbildningen, göra prioriteringar och ställa upp målsättningar.</p> <p>Eftersom dessa uppgifter gör att regionstyrelserna fattar politiska beslut<br /> inom utbildningsområdet, blir deras verksamhet en angelägenhet för folkflertalet<br /> och bör ges offentlighet och avgöras i politiskt tillsatta organ. Regionstyrelsernas<br /> verksamhet skall inte styras av storfinansen, ämbetsmannakåren<br /> eller av lärarna och studenterna på högskolorna. Därför anser vi<br /> att regionstyrelsernas ledamöter skall vara politiker tillsatta i proportion till<br /> antalet mandat i riksdagen, dock med viss minimirepresentation för varje<br /> parti.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Högskolestyrelse, linjenämnd och institutionsstyrelse</p> <p>Högskolestyrelser, linjenämnder och institutionsstyrelser har till uppgift<br /> att utforma och lägga upp utbildningen efter de riktlinjer regionstyrelserna<br /> dragit upp. Eftersom uppläggning och utformning hänger samman med<br /> arbetsmiljön för de verksamma på högskolan skall dessa organ väljas av<br /> lärare, studenter och administrativ personal tillsammans i en valkorporation<br /> enligt principen ”en människa - en röst”. Vårt förslag innebär också att<br /> beslutsprocesserna inom högskolan blir demokratiska och därmed i överensstämmelse<br /> med målsättningsparagrafen för offentlig verksamhet i regeringsformen.<br /> Också här skall dock gälla att var grupp har en minimirepresentation.</p> <p>Dimensioneringen</p> <p>Det är principiellt riktigt med en dimensionering av den högre utbildningen.<br /> Denna dimensionering skall emellertid grunda sig på folkflertalets<br /> behov och inte på monopolkapitalets behov av utbildad arbetskraft. I propositionen<br /> sägs att den tidigare föreslagna totalspärren av högskoleutbildningen<br /> inte skall genomföras. Samtidigt sägs dock att den ”fria tillströmningen”<br /> skall kunna korrigeras under löpande budgetår om det finns behov<br /> av det. Vad man i själva verket gör är att man på papperet avskaffar totalspärren<br /> men ändå bibehåller den och gör den avhängig av tillfälliga utvecklingstendenser.</p> <p>När det gäller dimensioneringen måste en viktig princip vara att det skall<br /> vara möjligt att få arbete inom utbildningsyrket. Staten måste ta på sig<br /> ett avgörande ansvar för att så verkligen kommer att ske. Det innebär bl. a.<br /> bättre prognosmöjligheter och ökade resurser för yrkesvägledning.</p> <p>Till frågan om dimensioneringen hör också att möjligheterna måste öppnas<br /> för att på ett helt annat sätt än hittills följa särskilda kurser vid högskolorna.<br /> Som ett tungt vägande exempel kan nämnas behovet för aktiva fackföreningsmedlemmar<br /> att under någon eller några terminer följa kurser som<br /> har att göra med arbetslivsfrågor.</p> <p>Rekryteringen till högskolan</p> <p>Trots att fler människor, framför allt unga människor, nu åtminstone<br /> i teorin ges möjlighet till bättre utbildning, är den sociala snedrekryteringen<br /> till den högre, särskilt då den längre sammanhållna, utbildningen lika stor.<br /> Här spelar naturligtvis förhållandena i den grundläggande utbildningen förskola,<br /> grundskola och gymnasieskola - en roll och måste särskilt beaktas.<br /> Vpk har i en särskild motion lagt fram förslag om en förändring av skolan<br /> i mer demokratisk riktning, varvid särskilt tagits upp också betygens negativa<br /> inverkan för utslagningen inom skolan och vikten av att den traditionella<br /> uppdelningen mellan teoretisk och praktisk undervisning bryts.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Nuvarande antagnings- och urvalsprinciper missgynnar studerande ur arbetarklassen.<br /> Urvalssystemet bygger i huvudsak på betygens bibehållande,<br /> medan arbetslivserfarenhet tillmäts alltför liten betydelse. Flera utredningar<br /> har visat att den sociala snedrekryteringen är som hårdast vid de utbildningar<br /> som är spärrade, dvs. vid de utbildningar där betygen spelar den avgörande<br /> rollen. I sammanhanget måste också beaktas att invandrarnas möjligheter<br /> att bedriva högskolestudier på ett grundläggande sätt måste förbättras. Vpk<br /> anser att betygen skall avskaffas helt inom grund- och gymnasieskolan.<br /> Betygens huvudsakliga funktion i dagens skola är att slå ut elever, i första<br /> hand dem från arbetarklassen. Det mekaniska kunskapsinhämtandet, stressen<br /> och hetsen och den ökade teknokratiseringen av utbildningens innehåll<br /> är exempel på sådana negativa drag som betygssystemet bidrar till. Betygens<br /> funktion som urvalsinstrument är därtill mycket tvivelaktig.</p> <p>I stället borde det vara självklart att skolan genom sitt innehåll och sin<br /> organisation garanterar samtliga elever vissa kunskaper, vilket inte sker i<br /> dag. Den betygsdiskussion som förs i dag gäller i första hand dem som<br /> har de högsta betygen och inte samtliga i skolan.</p> <p>Betygen som urvalsinstrument bör i stället ersättas med ett system byggt<br /> på arbetslivserfarenhet och köprincipen. Som arbetslivserfarenhet bör också<br /> vid intagningen till vissa utbildningar räknas egna erfarenheter av vårdnadsarbete.</p> <p>Så kallade studielämplighetsprov bör ej få genomföras. De mäter i stort<br /> sett samma sak som betygen och kommer på sikt att få effekter också<br /> på arbetsmarknaden genom att arbetsköparna kommer att kräva att få se<br /> resultaten av genomgångna studielämplighetsprov. Den sociala snedrekryteringen<br /> till den högre utbildningen kommer att förstärkas.</p> <p>Också inom högskolan har självfallet betygssystemet negativa verkningar.<br /> Det försvårar och förhindrar vissa arbetsformer och är till betydande men<br /> för det pedagogiska utvecklingsarbetet inom högskolan. Enligt propositionen<br /> kommer fortsättningsvis en flora av betygssystem att användas inom högskolan.<br /> Vpk anser att redan nu bör de graderade betygen avskaffas, och<br /> på sikt bör hela betygssystemet avvecklas liksom inom grund- och gymnasieskolan.</p> <p>Studielön</p> <p>En av de viktigaste orsakerna till snedrekryteringen till den högre utbildningen<br /> är den ekonomiska situationen för de studerande. Studielånesystemet<br /> gör att bara de ungdomar som är säkra på att få jobb efter avslutad<br /> utbildning och de som vuxit upp i miljöer med en stark studietradition<br /> är beredda att ta på sig den belastning som studieskulderna innebär. Ungdomarna<br /> från arbetarklassen har svårare än andra grupper att få jobb efter<br /> utbildningen, eftersom de saknar de kontakter med arbetsköpare som ofta<br /> behövs. Därför är det naturligt att de inte vill sätta sig i skuld. Detta förstärks<br /> av den tradition mot att sätta sig i skuld som finns inom arbetarklassen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>och som härstammar ur de bittra erfarenheter som denna klass har av att<br /> stå i skuld och därmed vara beroende av fordringsägare.</p> <p>För att bryta den sociala snedrekryteringen till högre studier och ge ungdomarna<br /> från arbetarklassen samma möjligheter som andra ungdomar är<br /> en av de nödvändiga åtgärderna att införa ett studielönesystem i enlighet<br /> med vad vpk under åratal har krävt. Än mer betydelsefullt blir införandet<br /> av ett sådant studielönesystem för att bereda vuxenstuderande från arbetarklassen<br /> och de lägre tjänstemannaskikten verkliga möjligheter att delta<br /> i högre utbildning.</p> <p style="text-align:right;">Återkommande utbildning</p> <p>Kravet på utbildning som en kontinuerligt återkommande företeelse har<br /> i många år förespråkats av vpk. Syftet med återkommande utbildning är<br /> att denna hela tiden varvas med annan verksamhet, i första hand yrkesverksamhet.<br /> Återkommande utbildning kan då bidra till att avskaffa den<br /> övervärdering som i dag råder av teoretiska kunskaper och minska avståndet<br /> mellan teori och praktik. Praktisk yrkeserfarenhet gör också de studerande<br /> mer medvetna om vilka problemområden som är väsentliga att studera.<br /> Det innebär också att utbildningen kontinuerligt kan tillföras viktiga erfarenheter<br /> från den praktiska tillämpningen ute i arbetslivet. En förutsättning<br /> är då att de studerande har ett reellt inflytande över kursernas uppläggning,<br /> så att dessa kan förändras under studiernas gång och de studerandes individuella<br /> yrkeserfarenheter verkligen tas till vara.</p> <p>En förutsättning för genomförandet av återkommande utbildning är att<br /> tillräcklig information om möjligheterna att studera ges och att studiestimulans<br /> och kompletteringsmöjligheter ges åt grupper som saknar studietradition.</p> <p>För stora grupper blir utbildning också ett oeftergivligt krav för att kunna<br /> hävda sig på arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt dem som hotas av arbetslöshet<br /> eller redan står utan arbete. Detta gäller också de människor<br /> som inte fått del av senare års utbyggnad av utbildningsväsendet. Kvinnor<br /> som söker sig ut på arbetsmarknaden har små möjligheter att utan utbildning<br /> kunna få ett meningsfullt arbete.</p> <p>Utbildning kan således inte ses bara som en rättighet i dagens samhälle<br /> utan även som ett tvång för att man skall kunna hävda sig på arbetsmarknaden.<br /> En förutsättning för att den återkommande utbildningen inte skall<br /> bidra till att ytterligare förstärka den sociala snedrekryteringen är, såsom<br /> tidigare framhållits, att alla ges samma möjligheter att finansiera sina studier.</p> <p style="text-align:right;">Högskoleutbildningen under ett huvudmannaskap</p> <p style="text-align:right;">Högskoleutbildningen bör organiseras under ett huvudmannaskap med<br /> en enhetlig organisation och ett enhetligt antagningssystem. Detta innebär</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>dock inte att högskolor bör slås samman till större enheter på det sätt<br /> som föreslås i propositionen. De resursmässiga vinster som kan uppnås<br /> genom sammanslagningen av mindre enheter uppväger på intet sätt de negativa<br /> efTekter som blir fallet genom att den enskilda högskolan får svårare<br /> att hävda sig och sin särart i och med att besluten fattas av utbildningsbyråkrater<br /> och ”allmänintressen” utanför den egna högskolan. Detta gäller<br /> i än högre grad på linjenämndsnivå, där de enskilda ämnenas särart och<br /> pedagogiska utvecklingsmöjligheter riskerar komma i kollision och helt förkvävas<br /> under resp. linjes standardutbildning.</p> <p>Utvecklingsmöjligheterna och dynamiken i olika ämnen och utbildningsvägar<br /> måste tas till vara och garanteras genom att beslutsbefogenheterna<br /> om den egna utbildningen ligger på institutionsnivå. Detta kan inte garanteras<br /> med de föreslagna sammanslagningarna. Sammanslagningar av nu<br /> självständiga högskolor och linjer bör alltså endast ske om pedagogiska skäl<br /> talar för detta och om en majoritet vid högskolan/linjen förordar detta.</p> <p>Obligatoriska studerandesammanslutningar</p> <p>Kårobligatoriet innebär att de studerande vid universitet och de flesta<br /> andra högre utbildningar tvingas tillhöra en studentkår. Vi är motståndare<br /> till denna tvångsanslutning, eftersom vi menar att de studerandes organisering<br /> skall bygga på ett aktivt och frivilligt engagemang.</p> <p>Vi har två grundläggande krav när det gäller obligatoriefrågan. Det ena<br /> är att de sociala åtaganden som studentkårerna påtagit sig förs över på stat,<br /> landsting eller kommun. Det innebär att vi är för att det skall finnas tillgång<br /> till hälsovård, motionsidrott, lunchservering, kaféer och bostäder för alla<br /> som är verksamma på universitet och högskolor. Men det är naturligtvis<br /> inte studenterna som skall driva eller bekosta dessa verksamheter.</p> <p>Det andra är att de studerandes inflytande på högskolans organisation<br /> och utbildningens innehåll, på studiemiljön och på sin sociala situation måste<br /> grundas på ett frivilligt engagemang och en självständig organisering. Vi<br /> har inga principiella invändningar mot att använda statligt stöd för detta,<br /> men stödet får inte kopplas till något som helst inflytande från statsapparaten<br /> över studerandeorganisationerna. De som inte vill delta eller ekonomiskt<br /> bidra till de studerandes olika organisationer skall heller inte tvingas till<br /> vare sig obligatoriskt medlemskap eller till obligatoriskt uttaxerade avgifter.</p> <p>Vi anser det också felaktigt att ansluta alla studerande till en organisation<br /> eller tvinga dem att ekonomiskt stödja en organisation. De studerande har<br /> ingen sådan naturlig intressegemenskap i flertalet viktiga frågor att detta<br /> är rimligt. De klassmotsättningar som finns i det svenska samhället i stort<br /> avspeglar sig även bland de studerande, samtidigt som t. ex. utbildningsfrågorna<br /> i grunden är klassfrågor. Inga studerandeorganisationer skall heller<br /> ges en särställning så att de t. ex. utser representanter till olika organ inom<br /> högskolan.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Vi kommunister för fram kravet på en demokratiskt styrd högskola, skild<br /> från skendemokratiska styrmodeller av typ dagens FNYS-system. FNYSsystemet<br /> kan fungera bra, framför allt på institutionsnivå, och det är i vissa<br /> fall möjligt att genom det få igenom viktiga krav. Det gäller både för de<br /> studerande och de anställda. Men själva grunden för FNYS-systemet är<br /> val i skilda korporationer, där t. ex. en professors röst ofta väger tyngre<br /> än hundratals studentröster. Detta är inte vad vi menar med demokrati.</p> <p>Vpk avvisar propositionens förslag om en elektorsförsamling, som dels<br /> skall bestämma om studenterna skall delta i de olika organ inom högskolan<br /> där de har rätt att delta, dels skall ha att utse studentrepresentanter. Elektorsförsamlingen<br /> kommer att domineras av de stora kårerna med deras manifesterade<br /> borgerliga dominans, som härrör sig ur det förhållandet att arbetarklassen<br /> är diskriminerad när det gäller tillträde till den högre utbildningen.<br /> Det finns emellertid vissa kårer som inte har denna borgerliga dominans,<br /> utan där förhållandena är motsatta. Systemet med en elektorsförsamling<br /> skulle få till resultat att progressiva studentkårer i exempelvis<br /> linjenämnd, fakultetsnämnd och institutionsstyrelse skulle företrädas av borgerliga<br /> representanter. Därmed skulle elektorsförsamlingen komma att bidra<br /> till en fortsatt borgerlig klassdiktatur inom högskolan.</p> <p>Vpk kräver en högskola där de yttre ramarna dras upp av politiskt ansvariga<br /> organ och verksamheten i övrigt styrs av de vid universitetet eller<br /> högskolan verksamma.</p> <p>Detta innebär att vi kräver en högskola där alla styrelser under regionstyrelsenivå<br /> väljs av studerande, lärare och övrig personal tillsammans i<br /> en valkorporation enligt principen ”en människa - en röst”. Alla grupper<br /> måste naturligtvis garanteras en viss minimirepresentation i varje styrelse,<br /> samtidigt som de olika styrelserna väljs i allmänna och direkta val.</p> <p>Endast genom en sådan institutionell organisation får vi en reell demokrati<br /> på universiteten och högskolorna. Endast på detta sätt kan utbildningen<br /> få en flexibel form och ett progressivt innehåll.</p> <p>Propositionen innebär att inte några nya grupper omfattas av det obligatoriska<br /> medlemskapet och det ser vi som positivt. Det är däremot viktigt<br /> att det nuvarande obligatoriska medlemskapet avskaffas omedelbart.</p> <p>Vpk avvisar således propositionens förslag till Högskolelag, Lag om obligatoriska<br /> studerandesammanslutningar och Lag om elektorsförsamling vid<br /> högskoleenhet, liksom de konsekvensändringar i annan lagstiftning som<br /> dessa lagförslag medför. I stället anser vi att en ny utredning på högskoleområdet<br /> bör genomföras, varvid ovan utvecklade principer, som kan sammanfattas<br /> i följande 9 punkter, bör vara vägledande för utredningens direktiv:</p> <p>1. Politiskt valda organ fattar beslut om den högre utbildningens resurser<br /> och riktlinjer.</p> <p>2. Utbildningens innehåll och utformning fastställs av de vid högskolan<br /> verksamma i enlighet med dessa riktlinjer.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>3. Besluten om utbildningens innehåll och utformning fattas av organ,<br /> valda efter principen ”en människa - en röst”, i direkta val och i valkorporationer<br /> bestående av alla i valet röstberättigade, varvid dock beaktas<br /> en minimirepresentation för var och en av kategorierna lärare, studenter<br /> och övrig personal.</p> <p>4. Dimensioneringen av den högre utbildningen skall ske utifrån lönearbetarnas<br /> behov. De studerande måste efter avslutad utbildning garanteras<br /> rätten till arbete.</p> <p>5. Antagningssystemet utformas på ett sådant sätt att arbetslivserfarenhet<br /> får en avgörande betydelse. Betygssystemet slopas som grund för antagning.</p> <p>6. De graderade betygen inom högskolan avskaffas.</p> <p>7. Studielön införs för alla studerande från 16 års ålder.</p> <p>8. Arbetslivserfarenhet tillvaratas bl. a. genom varvad teori och praktik.</p> <p>9. Kårobligatoriet avskaffas.</p> <p>Propositionen 1976/77:59 innehåller förutom förslagen till Högskolelag<br /> m. m. även förslag beträffande olika utbildningslinjer som det är nödvändigt<br /> att ta upp i detta sammanhang.</p> <p>Förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna</p> <p>Vpk har redan tidigare i olika sammanhang konstaterat att staten har<br /> svikit sitt ansvar när det gäller förskollärarutbildningen. I en motion i anslutning<br /> till propositionen 1975/76:89 lade vpk fram förslag till en utbyggnad<br /> av förskollärarutbildningen som är nödvändig för att tillgodose behovet av<br /> utbildad arbetskraft på barnstugorna. Utvecklingen har sedan bekräftat riktigheten<br /> i vpk:s förslag. För att täcka behovet av förskollärare behöver ca<br /> 7 000 utbildas årligen fr. o. m. 1976/77. Mot detta svarar en intagningskapacitet<br /> på 4 230 platser innevarande budgetår, som i propositionen föreslås<br /> utökad med ytterligare 300 platser. Bristen på utbildade förskollärare<br /> kommer med denna planering att ökas med ca 2 500 årligen. Situationen<br /> är likartad när det gäller fritidspedagogutbildningen.</p> <p>Vi vänder oss med skärpa mot försöken från regeringens sida att sabotera<br /> barnstugeutbyggnaden genom att hålla nere utbildningen av personal. Vi<br /> anser förfarande att den genomsnittliga utbildningen för de fem åren fram<br /> t. o. m. 1981 årligen bör uppgå till 7 700 förskollärare och 2 600 fritidspedagoger.<br /> Därför bör under budgetåret 1977/78 antalet platser vid förskollärarutbildningen<br /> ökas till 5 500 och vid fritidspedagogutbildningen till 2 350.<br /> För att sedan en rimlig utbildningskapacitet skall kunna uppnås bör dessutom<br /> under budgetåret 225 lärare för de nämnda utbildningarna utöver<br /> vad som föreslås i propositionen utbildas.</p> <p>Beträffande lokaliseringen av utbildningarna bör man eftersträva att förlägga<br /> dem till orter där personalbristen är särskilt stor. Så är exempelvis<br /> fallet i Stockholms södra förorter, varför Fittja bör vara en lämplig plats<br /> att förlägga förskollärarutbildning till.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">Sociala servicelinjen</p> <p>Antalet pensionärer närmar sig en och en halv miljon - ett stycke in<br /> på 1980-talet är var sjätte svensk pensionär. I åtskilliga kommuner har redan<br /> nu var fjärde svensk nått 65-årsåldern. Den utbyggnad av äldreomsorgen<br /> som detta kommer att medföra ställer bl. a. stora krav på välutbildad personal.</p> <p>Kommunerna satsar alltmer på den öppna åldringsvården som i huvudsak<br /> riktar sig till friska pensionärer. Detta får dock inte medföra att den institutionella<br /> åldringsvården kommer i kläm. Den nuvarande utbildningen<br /> till ålderdomshemsforeståndare är alltför mycket inriktad på sjukvård. Vid<br /> formandet av en ny utbildning bör man utgå från pensionärernas behov.</p> <p>Den utbildningsplan som vårdutbildningsberedningen (Vård 76) utarbetat<br /> tillgodoser inte de krav som ställs på personal inom åldringsvården. Den<br /> nya utbildningen innebär att specialinriktningen på åldringsvård försvinner.<br /> En stor mängd ämnen och korta splittrade praktikperioder ger eleverna<br /> mycket ytliga kunskaper.</p> <p>Berörda lärare och elever har ej deltagit i utarbetandet av utbildningsplanen.<br /> Bakom förslaget från Vård 76 ligger bl. a. en utredning som SÖ<br /> gjort kring dagens utbildning. Den är otillräcklig på många punkter. Den<br /> har inte nått alla utbildade ålderdomshemsforeståndare med sina enkäter.</p> <p>I direktiven till Vård 76 sägs det klart att man inte skall frångå dagens<br /> utbildningsmål. Detta har utredningen inte beaktat.</p> <p>Kommunförbundet/Landstingsförbundet och socialstyrelsen har bedrivit<br /> förstudier bl. a. inom områdena äldreomsorg och samverkan mellan primärkommuner<br /> och landsting. Dessa föreslås bli föremål för fortsatta gemensamma<br /> utredningar angående boende, service och vård för äldre, sjukvård<br /> i hemmet, social hemtjänst, omhändertagande av åldersdementa personer<br /> samt kartläggande av arbetsuppgifterna inom primärvården och vilka<br /> kunskaper som fordras för att lösa dem. Innan man förändrar utbildning<br /> och yrkesfunktion inom äldreomsorgen bör man veta vilken personal som<br /> kommer att behövas. Ovannämnda utredningars förslag bör bl. a. ligga till<br /> grund för en förändring av den nuvarande ålderdomshemsföreståndarutbildningen.<br /> Riksdagen bör därför inte fatta beslut om en sådan genomgripande<br /> förändring av den sociala serviceutbildningen som föreslås i propositionen.</p> <p style="text-align:right;">Teckningslärarutbildningen</p> <p>I propositionen föreslås att 24 platser skall flyttas från teckningslärarinstitutet<br /> i Stockholm till utbildningen i Umeå. Det är en uppenbar risk att<br /> man med en sådan förändring kommer att kvalitativt försämra utbildningen<br /> i Stockholm, samtidigt som man inte uppnår avsedda effekter i Umeå.</p> <p style="text-align:right;">Vpk anser att teckningslärarutbildningen i Stockholm bör fortsättas med<br /> oförändrad kapacitet. Vi anser också att en utökning av kapaciteten i Umeå</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>bör tas upp i samband med att man inför halvklassundervisning i teckning.<br /> T. v. kan dock elevantalet i Umeå ökas genom att man bereder de teckningslärare<br /> som nu tjänstgör utan att ha formell kompetens möjlighet att<br /> skaffa sig sådan kompetens.</p> <p>Social forskning</p> <p>Behovet av en förbättrad forskning inom det sociala området har länge<br /> dokumenterats såväl av fackliga organisationer som från utbildningssidan.<br /> I årets proposition föreslås en professur vid socialhögskolan i Göteborg. Självfallet<br /> är det positivt att det tillkommer en professur i Göteborg. Detta är<br /> emellertid inte tillräckligt. Vid socialhögskolan i Stockholm bedrivs redan<br /> nu en omfattande forskning i samarbete med socialstyrelsen, universitetet<br /> och de primärkommunala och landstingskommunala myndigheterna. Forskningen<br /> bedrivs emellertid under mycket knappa förhållanden, och möjligheterna<br /> att tillgodose de krav som ställs från fältet och de studerande är<br /> mycket små. Den ekonomiska utvecklingen i landet med sysselsättningskris,<br /> ökade priser och hyror, en allt snabbare utslagning och allt svårare sociala<br /> problem pekar på behovet av en progressiv social planering och förbättrat<br /> kunskapsunderlag för det sociala arbetet på fältet. Därtill kommer de speciella<br /> problem som finns i storstadsområdena med en hög ungdomsarbetslöshet,<br /> kraftig bostadssegregation och de äldres ökade isolering. Detta understryker<br /> nödvändigheten av att en professur i socialt arbete inrättas också i Stockholm.</p> <p>Utbildningar med inbyggd praktik</p> <p>Det finns i dag ett flertal utbildningslinjer med inbyggd praktik. Vpk<br /> anser att principen att varva teori och praktik bör göras allmän inom den<br /> högre utbildningen och även få en avsevärt större betydelse inom skolsystemet<br /> i övrigt.</p> <p>För vissa utbildningar gäller att skolan ordnar praktikplatser för eleverna,<br /> medan inom andra utbildningar eleverna lämnas att själva skaffa sig praktikplatser.<br /> Detta senare förhållande anser vi vara synnerligen otillfredsställande.<br /> Om en varvad utbildning verkligen skall få avsedda effekter, måste<br /> praktiken planeras in som en del av utbildningen, och det förutsätter att<br /> skolan sköter praktikplaceringarna. Den nuvarande situationen, exempelvis<br /> inom delar av den tekniska utbildningen, gör att vissa elever har stora problem<br /> med att få den praktik som är en förutsättning för deras examina.<br /> De är utlämnade åt kontakter med privata företag. Därför bör det åligga<br /> resp. skola att ordna praktikplaceringar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med godkännande av propositionen 1976/77:59 i övrigt föreslås</p> <p style="margin-left:58px;">1. att riksdagen avslår förslagen till Högskolelag, Lag om obligatoriska<br /> studerandesammanslutningar, Lag om elektorsförsamling<br /> vid högskoleenhet och därav följande lagar om ändringar<br /> i förordningar för universitet och högskolor,</p> <p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en ny utredning<br /> enligt de riktlinjer som anges i motionen och som sammanfattats<br /> i det i motionen presenterade niopunktsprogrammet,</p> <p style="margin-left:58px;">3. att riksdagen uttalar sig för en utbyggnad av förskollärar- och<br /> fritidspedagogutbildningarna motsvarande ett årligt kapacitetsgenomsnitt<br /> på 7 700 resp. 2 600 elevplatser fram t. o. m. år 1981,</p> <p style="margin-left:58px;">4. att riksdagen uttalar att 970 studerande, utöver de av regeringen<br /> föreslagna, bereds plats vid förskollärarseminarierna och att fritidspedagogutbildningen<br /> ökas med 1 380 platser, utöver de i<br /> propositionen föreslagna, och hemställer hos regeringen om<br /> förslag därom,</p> <p style="margin-left:58px;">5. att riksdagen uttalar att man bör eftersträva lokalisering av<br /> förskollärar- och fritidspedagogutbildning till orter där behovet<br /> av arbetskraft med dessa utbildningar är störst och att utbildning<br /> för förskollärare som en konsekvens därav förläggs till<br /> Fittja,</p> <p style="margin-left:58px;">6. att riksdagen beslutar avslå propositionen i vad gäller minskning<br /> av elevantalet vid teckningslärarinstitutet i Stockholm,</p> <p style="margin-left:58px;">7. att riksdagen uttalar att delningstalet vid teckningsundervisning<br /> i grundskolan bör fastställas till 16,</p> <p style="margin-left:58px;">8. att riksdagen uttalar att de teckningslärare som f. n. tjänstgör<br /> utan att ha formell kompetens snarast bör beredas möjlighet<br /> att erhålla sådan kompetens,</p> <p style="margin-left:58px;">9. att riksdagen beslutar avslå förslaget i vad gäller utbildningsplan<br /> för den sociala serviceutbildningen och hos regeringen hemställer<br /> om nytt förslag på grundval av det ytterligare material<br /> som kommer att presenteras bl. a. av Kommunförbundet,<br /> Landstingsförbundet och socialstyrelsen och efter hörande av<br /> berörda lärare och elever,</p> <p style="margin-left:58px;">10. att riksdagen uttalar att, i den mån praktik ingår som en del<br /> i utbildningen, skolan skall ansvara för att eleverna erhåller<br /> erforderlig praktik,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1410</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:57px;">11. att riksdagen uttalar att en professur i socialt arbete bör inrättas<br /> vid socialhögskolan i Stockholm och hemställer hos regeringen<br /> om förslag därom.</p> <p>Stockholm den 3 mars 1977<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)</p> <p>NILS BERNDTSON (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)</p> <p>BARBRO BACKBERGER (vpk) INGA LANTZ (vpk)</p> <p>JÖRN SVENSSON (vpk)<br /> i Malmö</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 53391 Stockholm 1977</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 2 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 3 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 4 undertecknare 0 KARIN NORDLANDER vpk 5 undertecknare 0 BARBRO BACKBERGER vpk 6 undertecknare 0 INGA LANTZ vpk 7 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 8 undertecknare G0021410 av herr Werner m. fl. mot_197677__1410.pdf 341807 pdf med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. https://data.riksdagen.se/fil/D26DCD3C-659E-48B2-B440-F9DC357EC74A