3090484 G0021409 1976/77 1409 mot mot Motion 1976/77:1409 av herr Unckel och fru Diesen Motion Motion 1409 0 1977-03-03 00:00:00 2014-11-03 20:50:38 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. av herr Unckel och fru Diesen html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021409/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021409 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021409 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Motion</p> <p>1976/77:1409</p> <p>av herr Unckel och fru Diesen</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och<br /> forskning inom högskolan m. m.</p> <p>I propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan<br /> m. m. framhåller regeringen vikten av att bredda rekryteringen till högre<br /> utbildning. För att uppnå detta föreslås omfattande insatser, bl. a. stimulans<br /> av återkommande utbildning och en decentralisering av den högre utbildningen.<br /> 1 propositionen framhålls också vikten av att den högre utbildningen<br /> i större utsträckning svarar mot arbetslivets krav. Nödvändigheten av att<br /> forskning och grundutbildning även i fortsättningen samverkar intimt understryks<br /> särskilt.</p> <p>Arbetet med reformeringen av den högre utbildningen har pågått i snart<br /> tio år. 1968 års utbildningsutredning (U 68), som 1973 lade fram sitt förslag,<br /> utsattes för stark kritik. Förslaget reviderades av en av den förra regeringen<br /> tillsatt parlamentarisk kommitté, men även dess förslag - den s. k. beredningspromemorian<br /> - utsattes för betydande kritik från skilda håll. Framför<br /> allt kritiserades tanken på den s. k. totaldimensioneringen och den tungrodda<br /> byråkrati som skulle blivit resultatet om förslagen förverkligats.</p> <p>I den nu framlagda propositionen har regeringen strävat efter att tillgodose<br /> den kritik som framförts. Emellertid har det faktum att propositionen är<br /> en kompromiss mellan tre partier medfört att samtliga partier inte kunnat<br /> få igenom samtliga sina krav. Den stora tidspress som rått har också omöjliggjort<br /> en förutsättningslös prövning av det ursprungliga förslaget. För att<br /> de i propositionen angivna allmänna, positiva målformuleringarna skall slå<br /> igenom också i praktiken ställs därför stora krav på uppföljningen av reformen.<br /> Riksdagen bör uttala att vid uppföljningen av högskolepropositionen<br /> och i det fortsatta reformarbetet särskild vikt skall läggas vid säkerställandet<br /> av en fri och obunden forskning, utrymme för kritiskt tänkande i utbildningep,<br /> utbildningens forskningsanknytning, individernas frihet i utbildningsvalet,<br /> decentralisering av inflytandet inom högskolan samt en ökad<br /> tillgänglighet till högre utbildning.</p> <p>Bredare rekrytering</p> <p>Propositionens förslag att bredda rekryteringen till den högre utbildningen<br /> är centralt. En hög utbildningsstandard är en viktig förutsättning såväl för<br /> en fördjupad demokrati som för fortsatt välståndsutveckling. Utbildningens<br /> hittillsvarande expansion har möjliggjort skapandet av vårt fria öppna samhälle,<br /> där toleransen gentemot andra människors idéer och intressen fått</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1409</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>en stabil grundval i den kunskap som utbildningen förmedlat.</p> <p>För den enskilde är möjligheterna att få tillgång till god utbildning av<br /> lika vitalt intresse som för samhället i dess helhet. God utbildning är en<br /> förutsättning för verklig valfrihet. Ett samhälle som kan förmedla sådan<br /> utbildning åt alla medborgare är ett samhälle där mångfalden och öppenheten<br /> ger varje människa de bästa möjligheterna till personligt självförverkligande.</p> <p>Utbildning måste alltså ses såväl ur den enskildes som ur samhällets<br /> synvinkel. Den högre utbildningen är ett sätt att tillgodose samhällets krav<br /> på forskare och arbetskraft med viss utbildning, men i lika hög grad en<br /> möjlighet för den enskilde att få sina förväntningar om framtida yrkesverksamhet<br /> och kulturupplevelser uppfyllda. Kravet på frihet för den enskilde<br /> att själv välja utbildningsinriktning måste garanteras och utbildningen<br /> organiseras så att den enskildes rörelsefrihet inte onödigtvis begränsas av<br /> administrativa regleringar.</p> <p>Utbildningens tillgänglighet måste ökas, bl. a. genom att de lokala utbildningsenheterna<br /> ges en betydande frihet att anpassa utbildningsutbudet<br /> till de utbildningssökandes intressen och förutsättningar. Administrativa<br /> regleringar och funktioner, syftande till likformighet inom utbildningssystemet,<br /> måste därvid motverkas. Bestämmelserna för behörighet till högskolestudier<br /> måste anpassas till faktiska kompetenskrav i stället för att utvecklas<br /> till ett stelbent, formellt regelsystem. Utbildningen måste göras tillgänglig<br /> också på orter, vilka inte har egen fast högskoleutbildning.</p> <p>Ett fritt universitet</p> <p>Förutom uppgiften att förmedla grundläggande högre utbildning är universitet<br /> och högskolor centra för det fria sökandet efter kunskap. Vid universitet<br /> och högskolor skall kritisk forskning bedrivas och skolning ske till<br /> kritiskt tänkande. Högre utbildning skall inte ensidigt tjäna vissa grupper<br /> eller åsiktsriktningars intressen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt<br /> att skapa administrativa verksamhetsformer som ger universitet och högskolor<br /> frihet att verka utan beroende av etablerade värderingar och intressen.<br /> I debatten om den högre utbildningen har stundtals framförts kritiska uttalanden<br /> mot den akademiska friheten och mot det fria universitetet. Försvaret<br /> för friheten har ansetts vara ett försvar för privilegier från en svunnen<br /> tid. Så är emellertid inte fallet. Forskningens oberoende är i stället en viktig<br /> beståndsdel i det öppna samhället - en förutsättning för mångfald och öppenhet<br /> och därmed för nya idéer och ny kunskap.</p> <p>Decentraliserat beslutsfattande</p> <p>Av avgörande betydelse för universitetens och högskolornas möjligheter<br /> att spela en dynamisk roll i samhällslivet är dels dessas grad av självständighet<br /> och oberoende, dels utrymmet för enskilda utbildningssökande att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1409</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>själva välja utbildning och påverka utbildningens innehåll. Strävan måste<br /> vara, såsom anförs i propositionen, att decentralisera beslutsbefogenheter<br /> till de lokala enheterna samt att även fortsättningsvis möjliggöra ett fritt<br /> tillträde till en så stor del av högskoleutbildningen som är ekonomiskt och<br /> praktiskt möjligt.</p> <p>I propositionen föreslås att beslutsfunktioner skall flyttas ut från de centrala<br /> utbildningsenheterna till nyinrättade regionala styrelser. Denna strävan<br /> att skära ned den centrala utbildningsadministrationen är positiv.</p> <p>Regionaliseringen av centrala beslutsfunktioner kan emellertid paradoxalt<br /> nog de facto komma att förde vid de lokala utbildningsenheterna verksamma<br /> resultera i en centralisering av beslutsfunktionerna. Denna centralisering<br /> skulle i så fall bero dels på att en ny administrativ nivå inrättas mellan<br /> de centrala myndigheterna och universiteten och högskolorna, dels på att<br /> de regionala organen endast innehåller en minimal representation för de<br /> inom universiteten och högskolorna lokalt verksamma och alltså i första<br /> hand kan sägas utgöra en nedflyttning och effektivisering av universitetsoch<br /> högskoleämbetets (UHÄ) centrala styrfunktioner.</p> <p>Kompetens och sammansättning</p> <p>Den - trots propositionens positiva strävan - uppenbara risken för att<br /> den regionala administrationen sväller ut och i en omfattning som inte<br /> avsetts kommer att styra universitetens och högskolornas verksamhet samt<br /> osäkerheten om effekterna av inrättandet av ett nytt regionalt organ med<br /> stark dominans för s. k. allmänintressen motiverar en noggrann och skyndsam<br /> uppföljning och utvärdering av högskolereformen.</p> <p>Den i propositionen aviserade utvärderingen i UHÄ:s regi bör bl. a. överväga<br /> möjligheterna att ytterligare ta till varade fördelar som ett decentraliserat<br /> beslutsfattande obestridligen innebär. Förutom regionstyrelsernas kompetens<br /> bör också effekterna av sammansättningen av de regionala styrelserna<br /> särskilt uppmärksammas och eventuella förslag till förändrad sammansättning<br /> presenteras. Inte minst erfarenheterna av den s. k. FNYS-verksamheten<br /> på institutionsnivå visar att en öppenhet för nya representationsformer är<br /> angelägen. Den s. k. folkbildningsutredningen bör få i uppdrag att överväga<br /> möjligheterna att utnyttja de regionala högskoleorganen för en utökad satsning<br /> på distansundervisning i form av s. k. mediauniversitet och i samband<br /> därmed svara i första hand för kontakterna med bildningsförbund och kommuner.</p> <p>Klart står att de regionala organens primära funktion åtminstone inledningsvis<br /> kommer att vara att garantera ett utbildningsutbud och en forskningsanknytning<br /> vid nya högskoleutbildningar, främst på nya högskoleorter.<br /> Emellertid kommer regionalstyrelserna i och med införandet av det i propositionen<br /> föreslagna anslagssystemet att spela en betydande roll också för<br /> i dag existerande högskoleutbildningar. Exempelvis föreslås i propositionen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1409</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>att regionstyrelserna till de lokala enheterna skall fördela medlen såväl för<br /> lokala och individuella utbildningslinjer som för enstaka kurser.</p> <p>Resurser</p> <p>Eftersom anslagssystemet ursprungligen är utformat för att användas i<br /> en totalspärrad (totaldimensionerad) högskola, är det särskilt angeläget att<br /> undanröja riskerna för att tillämpningen av reformen kommer att leda till<br /> effekter som strider mot propositionens ställningstagande för bevarandet<br /> av en ”fri sektor” inom högskolan. Propositionens förslag att riksdagen<br /> skall garantera erforderliga resurser är härvid av största betydelse.</p> <p>Propositionens intentioner kan emellertid ändå komma att motverkas<br /> genom att i dag existerande högskoleutbildning, på grund av anslagssystemets<br /> konstruktion, kan komma att ges så begränsade resurser för enstaka<br /> kurser och lokala och individuella utbildningslinjer att de ”små” högskoleämnena<br /> måste skäras bort. Detta skulle särskilt komma att drabba ämnen<br /> inom nuvarande humanistisk fakultet. För att inte på detta sätt såväl omöjliggöra<br /> studier vid dessa kurser som på sikt rycka undan underlaget för<br /> forskning i ”små ämnen” bör riksdagen uttala som sin mening att dylika<br /> resursbegränsningar från central eller regional nivå inte står i överensstämmelse<br /> med principen om fritt tillträde och därigenom strider mot strävan<br /> att behålla och utveckla en mångfalsetterad högre utbildning och forskning.</p> <p>Fritt tillträde</p> <p>I propositionen framhålls särskilt de enstaka kursernas roll i den fria sektorn.<br /> De enstaka kurserna är också av särskilt stor betydelse när det gäller<br /> strävan att utveckla ett system med återkommande utbildning, dvs. att<br /> i ökad omfattning möjliggöra för förvärvsarbetande att under upprepade<br /> kortare perioder läsa vid högskolan. För att ge denna satsning ett reellt<br /> innehåll krävs emellertid mer än ett utbud av enstaka kurser. Utöver de<br /> stora insatser inom områden vilka inte behandlas i samband med förslaget<br /> till ny högskoleorganisation bör här nämnas frågan om den återkommande<br /> utbildningens ”status”. Inte minst är denna av betydelse när det gäller de<br /> ”nya” högskoleorternas ställning, då dessa orters utbildningsutbud till stor<br /> del utgörs av just enstaka kurser.</p> <p>Det torde stå klart att det av många människor skulle betraktas som<br /> både orättvist och nedsättande av studiemotivationen om man endast inom<br /> systemet för sammanhängande utbildningslinjer skulle ha möjlighet ta högskoleexamen.<br /> Det kan t. ex. inte vara rimligt att en person, som läst kurser<br /> omfattande totalt 120 poäng i form av enstaka kurser med återkommande<br /> uppehåll för förvärvsarbete, inte skall anses ha avlagt en fil. kand.-examen,<br /> när en annan person, som läst ungefär motsvarande kurser inom en av<br /> de tre fria sammanhängande utbildningslinjerna, ges rätten att avlägga ex</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1409</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>amen. Riksdagen bör därför garantera att - såsom också H 75 förordat genomgångna<br /> och avklarade enstaka kurser motsvarande de kurser som<br /> ingår i utbildningslinje skall berättiga till examen.</p> <p>Emellertid är frågan om de enstaka kursernas ställning inte löst genom<br /> ett ställningstagande rörande kurser motsvarande kurserna i de tre fria linjerna.<br /> I den nya högskolan kommer, oaktat det faktum att det fria tillträdet<br /> till de enstaka kurserna medför att i huvudsak de ämnen som i dag är<br /> fria också efter den 1 juli 1977 förblir fria, ett antal i dag fria utbildningslinjer<br /> att spärras i sin nya utformning.</p> <p>Detta gäller t. ex. beteendevetenskapliga linjen, samhällsvetarlinjen, fysikerlinjen<br /> och geovetarlinjen. Inom exempelvis den nuvarande humanistiska<br /> fakulteten kommer inom motsvarande område i den nya högskolan<br /> den enda linje som ges (utöver den mycket specialiserade och spärrade tolklinjen<br /> om 60 poäng), nämligen kulturkommunikationslinjen, att spärras.<br /> Endast ca 1 000 studerande kommer enligt H 75:s förslag att beredas plats<br /> på denna linje, vilket innebär att mycket få personer, jämfört med det antal<br /> som i dag årligen bereds plats inom humanistisk fakultet, kommer att kunna<br /> avlägga examen i framtiden. Denna effekt blir resultatet av att med all<br /> sannolikhet inte alla kurser som ingår i kulturkommunikationslinjen kommer<br /> att ges som enstaka kurser. 1 första hand gäller detta den inledande<br /> baskursen och den avslutande fördjupningskursen. Samma förhållande som<br /> för kulturkommunikationslinjen torde gälla också för den systemvetenskapliga<br /> linjen.</p> <p>1 linje med målsättningen att behålla den ospärrade sektorn inom högskolan<br /> ligger att samtliga ovan nämnda linjer bör vara ospärrade även fortsättningsvis.<br /> Detsamma gäller de ospärrade ämnen och linjer som i dag<br /> ligger utanför anslagsautomatiken.</p> <p>Regeringen har i propositionen aviserat att det skall få inkomma på UHÄ<br /> att fatta beslut om användandet av examensbegreppet i högskoleutbildningen.<br /> Frågan om rätten att erhålla fil. kand.-examen efter genomgångna och<br /> avklarade studier inom enstaka kurser motsvarande totalt minst 120 poäng<br /> är dock av den karaktären att riksdagen redan nu kan och bör fatta beslut<br /> om att säkerställa denna rätt.</p> <p>Högskoleorganisationen</p> <p>När det gäller den framtida högskoleorganisationen innehåller propositionen<br /> förslag till omfattande sammanslagningar av nu existerande enheter.</p> <p>I vissa fall är sammanslagningarna både organisatoriskt och utbildningsmässigt<br /> motiverade och i samklang med berörda anställdas och studerandes<br /> synpunkter. I en del fall saknas dock en tillräcklig analys av de utbildningsmässiga<br /> och pedagogiska motiven.</p> <p>Stor risk föreligger att vissa sammanslagningar blir till men för såväl utbildningarna<br /> som sådana som för berörda anställdas och studerandes si</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1409</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>tuation och möjlighet till medinflytande. Denna risk är uppenbar när det<br /> gäller t. ex. sammanslagningarna av lärarutbildningarna i Göteborg,<br /> Lund/Malmö och Uppsala samt av journalisthögskolorna med berörda universitet.<br /> Skälen för en sammanslagning av kulturutbildningarna med universiteten<br /> i Göteborg och Malmö utvecklas inte heller särskilt i propositionen.<br /> Det är mot denna bakgrund av största vikt att den i propositionen<br /> aviserade utvärderingen av högskolereformen noga studerar effekterna av<br /> sammanslagningarna för att, om så visar sig påkallat, snarast lägga fram<br /> förslag till åtgärder.</p> <p>Slutligen och för att betona vikten av reformens uppföljning och utvärdering<br /> bör den av UHÄ planerade utvärderingen ske inom ramen för en<br /> av utbildningsdepartementet tillsatt grupp med företrädare för riksdagspartierna.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med stöd av det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen uttalar<br /> att utbildningens innehåll och kvalitet skall sättas i centrum<br /> vid uppföljningen av högskolereformen och att därvid forskningens<br /> frihet, decentralisering av inflytandet, individernas valfrihet<br /> i utbildningsvalet, fostran till kritiskt tänkande samt utbildningens<br /> tillgänglighet skall betonas särskilt,</p> <p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts angående utvärderingen och uppföljningen av högskolereformen<br /> i vad avser regionstyrelsernas kompetens och sammansättning<br /> samt i vad avser sammanslagningarna av vissa<br /> utbildningslinjer,</p> <p style="margin-left:57px;">3. att riksdagen uttalar att resurstilldelningen till de nya högskoleorterna<br /> inte får ske på bekostnad av möjligheterna att ge utbildning<br /> i mindre ämnen vid de i dag befintliga enheterna,</p> <p style="margin-left:57px;">4. att riksdagen, för att garantera det fria tillträdet, beslutar att<br /> godkända studier på enstaka kurser, motsvarande totalt minst<br /> 120 poäng, skall berättiga till examen,</p> <p style="margin-left:57px;">5. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen<br /> anförts angående formerna för den föreslagna utvärderingen<br /> och uppföljningen av högskolereformen.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 3 mars 1977</p> <p>PER UNCKEL (m) INGRID D1ESEN (m)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 53392 Stockholm 1977</p> </div> </div> </div> 0 PER UNCKEL m 1 undertecknare 0 ESEN m 2 undertecknare G0021409 av herr Unckel och fru Diesen mot_197677__1409.pdf 166065 pdf med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. https://data.riksdagen.se/fil/9AF1C906-4625-4AC2-9CF8-3EFCEC95116B