3090482 G0021407 1976/77 1407 mot mot Motion 1976/77:1407 av herr Palme m. fl. Motion Motion 1407 0 1977-03-03 00:00:00 2014-11-03 20:50:37 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. av herr Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021407/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021407 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021407 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p style="text-align:right;">Mot. 1976/77</p> <p style="text-align:right;">1407</p> <p>Motion<br /> 1976/77: 1407</p> <p>av herr Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och<br /> forskning inom högskolan m. m.</p> <p>Sammanfattning</p> <p>I motionen noteras med tillfredsställelse att de borgerliga partierna nu<br /> på flera punkter har frångått sin tidigare kritik mot reformarbetet inom<br /> högskoleområdet och i stället anslutit sig till socialdemokratins synsätt. På<br /> en väsentlig punkt kan vi emellertid inte godta propositionens förslag. Det<br /> gäller förslaget att frångå det planerings- och resursfördelningssystem som<br /> riksdagen beslutade om år 1975. Regeringen vill i stället infora ett av historiska<br /> skäl avgränsat område med ett obegränsat intag av studerande. Ett<br /> sådant system har många nackdelar. Bl. a. äventyras högskolans möjligheter<br /> att nå nya grupper av studerande, och decentraliseringen av högskoleutbildningen<br /> försvåras. I motionen föreslås att riksdagen beslutar om planerings-<br /> och resursramar i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut.</p> <p>I motionen föreslås bl. a. också att de lokala högskoleförvaltningarna skall<br /> få en personell förstärkning i jämförelse med regeringens förslag samt att<br /> förskollärarutbildningen byggs ut med ca 150 platser utöver regeringens<br /> förslag.</p> <p>Inledning</p> <p>Under de senaste decennierna har utbildningsväsendet undergått genomgripande<br /> förändringar. En ledstjärna för socialdemokraterna har varit strävan<br /> att ge alla ungdomar, oberoende av bostadsort och ekonomisk bakgrund,<br /> en bred grundutbildning och lika möjligheter till fortsatt utbildning efter<br /> den obligatoriska skolan. Utbildning har setts som ett väsentligt instrument<br /> för att befästa demokratin och utjämna olikheter i fördelningen av välfärd,<br /> inflytande och möjligheter till kulturell upplevelse.</p> <p>Den allmänna förskolan kommer att få stor betydelse när det gäller att<br /> ge barnen så långt möjligt lika förutsättningar att utvecklas. Det gamla<br /> parallellskolesystemet med folkskolan och realskolan har ersatts aven nioårig<br /> obligatorisk sammanhållen grundskola. Förra året beslutade riksdagen om<br /> en genomgripande reformering av skolans inre arbete.</p> <p>De gymnasiala utbildningarna har byggts ut kraftigt. Mellan 80 och 90 %<br /> av en årskull påbörjar utbildning i gymnasieskolan före 20 års ålder. De<br /> tidigare skolformerna, gymnasium, fackskola och yrkesskola, har sammanförts<br /> i gymnasieskolan.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1407</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Också den eftergymnasiala utbildningen har byggts ut och reformerats,<br /> senast genom riksdagsbeslut år 1975. Stödet till vuxenutbildning och folkbildningsarbete<br /> har kraftigt förstärkts, och nya studiemöjligheter har öppnats.</p> <p>I 1975 års högskoleproposition (prop. 1975:9) sammanfattade utbildningsministern<br /> huvuduppgifterna för reformarbetet:</p> <p style="margin-left:23px;">O att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet, särskilt för andra studerandegrupper<br /> än de traditionella, och därmed främja den sociala utjämningen</p> <p style="margin-left:23px;">O att bredda och differentiera det samlade utbildningsutbudet, särskilt<br /> med hänsyn till anknytningen till arbetsmarknaden och förnyelsen av<br /> arbetslivet</p> <p style="margin-left:23px;">0 att demokratisera utbildningens organisation och anpassa dess verksamhetsformer<br /> till en mer allsidig rekrytering av studerande.</p> <p>Ett genomgående drag i högskolereformen och det fortsatta arbetet är<br /> att underlätta för den enskilde att planera sin utbildning så att studier varvas<br /> med verksamhet i yrkeslivet, dvs. att på olika sätt främja principen om<br /> återkommande utbildning.</p> <p>Den ökade tillgängligheten åstadkoms bl. a. genom att behörighetsreglerna<br /> för tillträde till högskoleutbildning ändras. All gymnasial utbildning ger<br /> i princip tillträde till högskolan. Inte bara betyg från genomgången utbildning<br /> utan också arbetslivserfarenhet räknas som merit vid urval bland sökande<br /> till utbildning med begränsat antal platser. Allmän behörighet för högskolestudier<br /> får också de som uppnått 25 års ålder och som har varit yrkesverksamma<br /> i minst fyra år.</p> <p>Ett annat medel för att göra utbildningen lättare tillgänglig för alla och<br /> därmed minska orättvisor i utbildningshänseende mellan olika befolkningsgrupper<br /> är lokaliseringen av utbildningsutbudet. I huvudsak skall den fortsatta<br /> utbyggnaden av den grundläggande högskoleutbildningen ske utanför<br /> de äldre universitetsorterna.</p> <p>En strävan bakom reformarbetet är också att förändra den sociala snedrekryteringen<br /> till högre utbildning samt att åstadkomma jämställdhet mellan<br /> män och kvinnor.</p> <p>1 riksdagsbeslutet år 1975 slogs fast att högskoleutbildningens primära<br /> uppgift är att ge de studerande kunskaper och färdigheter som fordras för<br /> yrkesverksamhet. Men högskoleutbildningen skall inte snävt inriktas mot<br /> direkt yrkesanknutna och dagsaktuella mål, och varje enskild kurs behöver<br /> inte ges en specifik yrkesinriktning: "Bredd i utbildningen och därmed möjligheter<br /> att utnyttja den inom vidare sektorer är väsentlig på dagens och<br /> än mer på morgondagens arbetsmarknad. Detta innebär krav på förändringar<br /> av sådana utbildningar inom högskolan som f. n. är starkt specialiserade<br /> och ensidigt arbetsmarknadsanpassade" (prop. 1975:9, s. 420).</p> <p>Genom reformen vidgas högskolebegreppet. Den nya högskolan täcker<br /> betydligt mer än vad som traditionellt har varit universitet och högskolor.<br /> Denna vidgning är väsentlig för att åstadkomma en mer likartad värdering</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av skilda utbildningar efter ungdomsskolan. All högskoleutbildning skall<br /> knytas an till vetenskaplig verksamhet. Därigenom skapas ett stimulerande<br /> samspel mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning<br /> inom nya områden.</p> <p>Riksdagsbeslutet om högskolereformen innebär en demokratisering av<br /> utbildningens organisation. Företrädare för allmänintressena ingår i högskolestyrelserna<br /> och i regionstyrelserna. Samverkan mellan studerande och<br /> personal blir grunden för det dagliga arbetets utformning. En konsekvent<br /> strävan bakom reformen är att decentralisera besluten. Innehåll och uppläggning<br /> av utbildningen kommer i väsentlig utsträckning att fastställas<br /> lokalt. Detta kräver en effektivt fungerande linjenämndsorganisation. 1 linjenämnderna,<br /> som har till uppgift bl. a. att bevaka målen för och uppläggningen<br /> av utbildningslinjerna och att samordna insatser från olika berörda<br /> institutioner, ingår företrädare för lärare, studerande och yrkeslivet.</p> <p>1975 års riksdagsbeslut angående reformeringen av högskoleutbildningen<br /> var resultatet av ett ingående utredningsarbete och en livlig debatt. Från<br /> borgerlig sida riktades under hela förberedelsearbetet kritik mot de riktlinjer<br /> och principer som 1968 års utbildningsutredning (U 68) arbetade efter och<br /> mot utredningens förslag.</p> <p>Kritiken gällde inte enskildheter utan de grundläggande principerna om<br /> en samlad syn på den högre utbildningen och om att denna utbildning<br /> skulle göras mera öppen och bättre anpassad till de demokratiska strävandena<br /> i samhället i övrigt. Kritiken underströks så sent som i 1976 års valrörelse.<br /> Mot denna bakgrund fanns det skäl att frukta att den borgerliga regeringen<br /> skulle förelägga riksdagen förslag om långtgående ändringar som skulle urholka<br /> reformens innehåll. Så blev emellertid inte fallet. Vi noterar med<br /> tillfredsställelse att de borgerliga partierna nu har frångått sina tidigare ståndpunkter<br /> och i huvudsak - vi återkommer till undantagen - har anslutit<br /> sig till högskolereformen. När den nya högskolan startar den 1 juli 1977<br /> råder sålunda en bred politisk enighet om principerna och grundsynen. Detta<br /> är till stor fördel för reformens genomförande. Vi beklagar emellertid att<br /> regeringen genom sin handläggning av propositionen har försenat riksdagsbehandlingen<br /> med flera månader och därigenom skapat en besvärlig planeringssituation<br /> för de ansvariga inom skolan.</p> <p>Vi kommer i det följande endast att uppehålla oss vid de avsnitt i prop.<br /> 1976/77:59 där vi finner skäl att framföra avvikande meningar. Detta gäller<br /> framför allt planerings- och resursfördelningssystemet, där regeringen föreslår<br /> riksdagen att gå ifrån sitt beslut år 1975, och resurserna för högskoleförvaltningarna.</p> <p>Planerings- och resursfördelningssystemet</p> <p>Fördelningsfrågorna har alltid stått i centrum för den socialdemokratiska<br /> utbildningspolitiken. Under det senaste årtiondet har de särskilt präglat hög</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>skolepolitiken. Vår grundsyn är och har varit att de samlade resurserna<br /> för högre utbildning måste fördelas på ett sätt som så långt det är möjligt<br /> tillgodoser såväl individernas som samhälls- och arbetslivets behov. Det<br /> gäller både fördelningen mellan olika slag av utbildning och fördelningen<br /> mellan olika regioner och orter. Redan i direktiven till U 68 pekade dåvarande<br /> utbildningsministern på att fördelningsproblemet skulle bli svårt att lösa<br /> på sikt så länge tillträdet är fritt vid vissa och begränsat vid vissa utbildningar.</p> <p>Men en ohämmad tillströmning till en viss del av den högre utbildningen<br /> är inte bara olycklig från fördelningssynpunkt. Den för också med sig en<br /> rad andra olägenheter - för enskilda individer, för arbetsmarknaden och<br /> för universiteten och högskolorna och deras personal. Låt oss kort erinra<br /> om utvecklingen under 1960-talet och början av 1970-talet.</p> <p>Under större delen av 1960-talet ökade tillströmningen till högre utbildning<br /> mycket kraftigt. Ökningen kanaliserades i första hand till de filosofiska<br /> fakulteterna. Genom den i slutet av 1950-talet införda s. k. universitetsautomatiken<br /> garanterades utbildningen vid dessa fakulteter medel för lärarkrafter<br /> i förhållande till studerandeantalet. Inom många ämnesområden<br /> bottenskrapades, bildligt talat, lärarresurserna under denna expansionsperiod.<br /> Forskarrekryteringen liksom behoven av universitetsutbildade inom<br /> andra samhällssektorer kom att eftersättas i en kraftansträngning att klara<br /> av de omedelbara problemen: att ge utbildning åt alla ungdomar som önskade<br /> det. Det kunde inte undvikas att utbildningens kvalitet blev lidande och<br /> att över huvud taget frågor om utveckling av utbildningens innehåll och<br /> organisation kom i skymundan införde påträngande kvantitativa problemen.</p> <p>Tillströmningen till de filosofiska fakulteterna under 1960-talet stimulerades<br /> inte minst av de gynnsamma arbetsmarknadsutsikter som under<br /> större delen av årtiondet förelåg för personer med detta slag av utbildning.<br /> När mot decenniets slut antalet examinerade började öka, mättades snart<br /> den traditionella arbetsmarknaden för dessa grupper. Följden blev under<br /> en övergångstid betydande svårigheter på arbetsmarknaden, som inte hade<br /> beredskap att ta emot detta tillskott, och för de berörda individerna som,<br /> om de över huvud fick sysselsättning, inte fick arbeten svarande mot de<br /> förväntningar som byggts upp under 1960-talets mera gynnsamma förhållanden.<br /> Personliga tragedier blev i en del fall följden och kritiken från bl. a.<br /> studerandehåll mot bristen på samplanering mellan utbildning och arbetsmarknad<br /> var stark.</p> <p>Tillströmningen till de filosofiska fakulteterna började minska under 1960talets<br /> sista år. I takt med att de stora årskullarna utexaminerades började<br /> under 1970-talets första år också antalet närvarande studerande minska.<br /> Nya kvantitativa problem, av ”omvänt” slag, drabbade universiteten och<br /> högskolorna. Lärarstaben måste vid många institutioner dras ned som följd<br /> av det minskade underlaget, och friställningar fick tillgripas. Betydande insatser<br /> vid universiteten måste läggas ned på trygghetsfrågorna; situationen<br /> i fråga om lärarpersonal gav även i ”nedgångstiderna" begränsningar i möj</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ligheterna att ägna tid och resurser åt att utveckla och förnya utbildningsutbudet.</p> <p>Det är mot denna bakgrund av negativa erfarenheter av en okontrollerad<br /> tillströmning till en del av den högre utbildningen som man skall se det<br /> system för planering och resursfördelning för grundläggande högskoleutbildning<br /> som föreslogs i propositionen 1975:9. Detta system var inte - som<br /> dess kritiker ofta hävdat - tänkt som ett instrument för att utestänga människor<br /> från utbildning. Det var i stället avsett som ett hjälpmedel för att<br /> fördela resurserna för högskoleutbildning med syftet att i största möjliga<br /> utsträckning tillgodose inte minst individernas behov. Detta borde ske oberoende<br /> av den traditionella uppdelningen av den högre utbildningen i en<br /> ”fri” och en spärrad del. Ett väsentligt motiv var också önskemålet att<br /> även inom de s. k. fria fakulteterna ge förutsättningar för en sammanhållen<br /> kvantitativ och kvalitativ planering och för ett ökat lokalt engagemang och<br /> inflytande i utvecklingen av utbildningens innehåll och uppläggning.</p> <p>Vissa modifikationer i propositionens förslag beträffande formerna för<br /> beslut om antagningsbegränsning gjordes vid riksdagsbehandlingen. De angivna<br /> huvudsyftena kvarstod emellertid i riksdagens beslut. Vi erinrar om<br /> följande grundläggande avsnitt ur utbildningsutskottets betänkande 1975:17<br /> (s. 27-28):</p> <p>De negativa effekterna för den enskilda läroanstalten eller institutionen<br /> av kraftiga svängningar i studerandeantalet från år till år är påtagliga, inte<br /> minst med avseende på personalens anställningstrygghet. En ordning som<br /> medger sådana svängningar försvårar också den önskvärda utvecklingen<br /> av utbildningens innehåll och organisation genom att de kvantitativa problemen<br /> kommer att dominera i planeringen. Enligt utskottets mening är<br /> det nödvändigt att med hjälp av planeringsramar säkra en viss stabilitet<br /> i planeringen för olika orter och läroanstalter för högskoleutbildning och<br /> också ett effektivt utnyttjande av de totalt tillgängliga resurserna.</p> <p>Utskottet utgår från att de totala planeringsramarna för högskoleutbildningen<br /> skall fastställas under största möjliga hänsyn till tendenser i individernas<br /> samlade efterfrågan på högskoleutbildning. Utskottet utgår vidare<br /> från att fördelning av medel på orter, läroanstalter och utbildningsområden<br /> för varje läsår skall göras under hänsyn till hur den aktuella efterfrågan<br /> fördelar sig på olika orter och på olika slag av utbildning. Under dessa<br /> förutsättningar anser sig utskottet kunna godta att de medel som för varje<br /> budgetår anvisas för grundläggande högskoleutbildning får karaktär av resursramar<br /> för de olika högskolemyndigheterna.</p> <p>Av avgörande betydelse för utskottets ställningstagande härvidlag är de<br /> möjligheter som en sådan ordning ger att till de lokala högskolemyndigheterna<br /> föra över beslutanderätt i fråga om både utbildningens innehåll och<br /> organisation, fördelningen av utbildningsplatser melian olika linjer, grupper<br /> av linjer eller slag av kurser och användningen av tillgängliga resurser. Inte<br /> minst viktigt för att tillgodose individernas efterfrågan på utbildningen är<br /> en ökad frihet att inom de givna totalramarna fördela resurserna på olika<br /> slag av utbildning. Antalet utbildningsplatser för olika linjer eller grupper<br /> av linjer bör normalt endast i budgetpropositionen anges som en riktpunkt,<br /> på vilken den schablonmässiga medelsberäkningen grundas. Den enskilda</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>läroanstalten bör ha betydande frihet att disponera resurserna och därmed<br /> fördela utbildningskapaciteten på ett sätt som överensstämmer med lokala<br /> förutsättningar och önskemål.</p> <p>Med de ramar för kapaciteten i den grundläggande högskoleutbildningen<br /> som utskottet förordar finns det, som påpekats bl. a. i motionen 1975:1876,<br /> anledning att anta att behöriga sökande till högskoleutbildning, som för<br /> närvarande har fritt tillträde, under överskådlig tid kommer att kunna beredas<br /> önskad utbildning enligt dessa principer. Det är emellertid - med<br /> de berättigade krav på planeringsförutsättningar som de olika läroanstalterna<br /> kan ställa - inte säkert att utbildningsönskemålen alltid kommer att kunna<br /> tillgodoses vid den läroanstalt eller på den ort som den studerande söker<br /> sig till i första hand. Det bör enligt utskottets mening ankomma på den<br /> enskilda läroanstalten att slutligt avgöra hur många studerande som den<br /> inom ramen för sina givna resurser kan ta emot i en viss utbildning. Om<br /> härvid inte alla som önskar utbildning i fråga kan beredas plats, är det<br /> viktigt att det finns ett instrument som visar om önskad utbildning finns<br /> tillgänglig på annan ort. I detta läge kan en central registrering av anmälningar<br /> fylla en betydelsefull funktion även inom den del av högskolan till<br /> vilken tillträdet är fritt. Uppgiften att ha hand om denna registrering bör<br /> lämpligen läggas på den enhet som svarar för central antagning till spärrad<br /> utbildning.</p> <p>Utskottet förordar sammanfattningsvis att som ett medel i planeringen<br /> av den grundläggande högskoleutbildningen används resursramar med den<br /> innebörd utskottet i det föregående angivit.</p> <p>Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) har<br /> i förslag till högskolelag m. m. konkretiserat 1975 års riksdagsbeslut. Sammantagna<br /> ger H 75:s förslag de lokala högskolemyndigheterna stora befogenheter<br /> att besluta om utbildningsutbudets inriktning och omfattning<br /> liksom om fördelningen av medel mellan olika ändamål och om användningen<br /> av tillgängliga resurser. H 75 har vidare avgivit förslag till planeringsramar<br /> för antagningen till grundläggande högskoleutbildning läsåret<br /> 1977/78. Dessa ramar är enligt kommitténs bedömning så avvägda, att det<br /> vid ett förverkligande av förslaget inte föreligger någon risk föra» ytterligare<br /> antagningsbegränsningar skall behöva tillgripas annat än i undantagsfall.</p> <p>Det senaste årtiondets utredningsarbete, 1975 års riksdagsbeslut och det<br /> planerings- och förberedelsearbete som följde på riksdagsbeslutet har alltså<br /> haft en klar inriktning på att lösa planerings- och fördelningsproblemen<br /> för högskoleutbildningen. Det är därför med förvåning som vi nu tar del<br /> av regeringens förslag om ett s. k. fritt område.</p> <p>I årets budgetproposition skymtar en kulturpolitisk motivering för förslaget<br /> om ett ”fritt” område. Utbildningsministern talar där (prop.<br /> 1976/77:100 bil. 12 s. 3) om att utrymme för ”allmänt kulturella inslag”<br /> måste garanteras inom bl. a. högskolan och säger att denna strävan markeras<br /> i förslaget om att fritt tillträde skall behållas inom den del av högskolan<br /> som i huvudsak motsvarar de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna.<br /> Vi känner förvåning inför den koppling av ”allmänkultur” till<br /> humaniora och samhällsvetenskap som här görs. De senaste årtiondenas</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>reformer inom utbildningsväsendet har inneburit en vidgning av kulturbegreppet<br /> så att även bl. a. naturvetenskap och teknik kommit att innefattas.<br /> Utbildningsministerns i budgetpropositionen uttalade kultursyn representerar<br /> enligt vår mening ett steg tillbaka i dessa strävanden. Nu återfinns<br /> dess bättre inte i propositionen 1976/77:59 någon allmänkulturell motivering<br /> för det ”fria” området. Förklaringen till detta torde vara att det "fria” området<br /> här preciseras till att omfatta endast drygt hälften av ämnesområdena<br /> vid de nämnda fakulteterna. I detta ”fria” område ingår sålunda inte ett<br /> antal språk, t. ex. de klassiska och de utomeuropeiska. Med andra ord: den<br /> slutliga avgränsningen av det ”fria” området svarar inte ens mot det i sig<br /> snäva kulturbegrepp som användes i budgetpropositionen.</p> <p>1 själva verket redovisar regeringen inte några motiv alls för sitt förslag<br /> om ett ”fritt” område. Det förekommer inte heller någon diskussion om<br /> förslaget i förhållande till de bedömningar som låg till grund för 1975 års<br /> riksdagsbeslut. Utbildningsministern konstaterar endast att det enligt hans<br /> uppfattning bör finnas ett område inom vilket det fria tillträdet skall kunna<br /> upprätthållas. Några motiv för avgränsningen av det fria området redovisas<br /> inte heller. Det enda motivet är uppenbarligen de regler för resurstilldelning<br /> enligt universitetsautomatiken som råkar gälla i dag.</p> <p>Som återspegling av en decennielång och stundtals intensiv debatt i en<br /> central utbildningspolitisk fråga är detta magert. Det är uppseendeväckande<br /> att förslag om en principiell förändring av ett viktigt riksdagsbeslut läggs<br /> fram utan några motiveringar. Det är också nedslående att regeringen så<br /> lättvindigt lanserar ett i grunden starkt konserverande inslag i en reform<br /> som ju i hög grad syftar till att öka samspelet mellan högskolans olika<br /> delar och att stimulera planerings- och utvecklingsarbete över gränserna<br /> för de nuvarande regelsystemen för olika utbildningar.</p> <p>Ett ”fritt” område inom ett system, där resurserna i övrigt fördelas med<br /> hjälp av resursramar och vid behov antagningsbegränsning, är endast ytligt<br /> sett uttryck för en frihet för individerna att få tillträde till högskoleutbildning.<br /> Denna frihet inom en del av högskolan innebär en motsvarande ofrihet<br /> när det gäller att få tillträde till utbildning inom högskolan i övrigt. Enligt<br /> vår principiella syn måste rätten till utbildning inom ramen för tillgängliga<br /> resurser väga lika tungt inom hela högskolan.</p> <p>I 1975 års beslut slogs fast att varken individernas efterfrågan eller arbetsmarknadens<br /> behov ensamt kan läggas till grund för högskoleutbildningens<br /> planering. Denna måste i stället grundas på båda de nämnda faktorerna<br /> med de totalt tillgängliga resurserna för högskoleutbildning som<br /> ytterst bestämmande för utbildningskapacitetens omfattning och fördelning<br /> (UbU 1975:17 s. 26). Att låta enbart individernas efterfrågan styra utvecklingen<br /> av en del av högskolan - en del som därtill avgränsas på föråldrade<br /> kriterier - strider mot denna grundtanke i 1975 års beslut, som inte minst<br /> byggde på de ovan berörda negativa erfarenheterna av en sådan ordning.<br /> Det är värt att notera att dessa erfarenheter gjordes under en period då</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ännu den helt övervägande delen av de studerande i högre utbildning kom<br /> från de treåriga och teoretiskt inriktade linjerna i gymnasieskolan (motsvarande).<br /> Genom vidgningen av den allmänna behörigheten breddas nu<br /> rekryteringsunderlaget för högskoleutbildningen till att omfatta praktiskt<br /> taget alla vuxna och arbetande i landet. I detta perspektiv blir avsteget<br /> från den år 1975 beslutade principen än mer uppseendeväckande.</p> <p>Regeringen synes i sitt förslag om ett ”fritt” område över huvud taget<br /> inte ha räknat med möjligheten att det skulle finnas något tak för vad<br /> riksdagen är villig att satsa på den grundläggande högskoleutbildningen eller<br /> snarare på en viss traditionell del av den. Av budgetförslaget för budgetåret<br /> 1977/78 får man likväl inte intrycket att resurser skulle kunna anvisas<br /> för högskolan i en omfattning som gör prioriteringar överflödiga. Som redan<br /> framgått menar vi att det är utomordentligt väsentligt att hålla fast vid<br /> principen att individernas efterfrågan, arbetsmarknadens behov och resursernas<br /> begränsning skall spela samma roll över heta högskolefältet. Detta<br /> förutsätter ett system för planering och resursfördelning som - centralt,<br /> regionalt och lokalt - möjliggör avvägningar på lika villkor inom heta högskolan.<br /> Vi skall närmare utveckla vår syn på de prioriteringsfrågor som<br /> regeringsförslaget aktualiserar.</p> <p>Som framhölls i propositionen 1975:9 måste enskilda individers behov<br /> av sådan utbildning som f. n. har antagningsbegränsning kunna vägas mot<br /> behoven hos dem som nu - kanske i avsaknad av andra alternativ - söker<br /> sig till utbildning med fritt tillträde. Men man måste också kunna väga<br /> resursinsatserna per studerande - och därmed de kvalitativa kraven - inom<br /> olika utbildningar mot varandra. 1 presentationen av propositionen har från<br /> departementshåll åberopats de berörda ”filosofiska” utbildningarnas generellt<br /> låga kostnader per studerande som argument för att bevara det fria<br /> tillträdet till dem. Enligt vår bedömning är det betydligt lättare att åstadkomma<br /> kvalitativa förbättringar i utbildningar där de totala kostnaderna<br /> kan hållas under kontroll.</p> <p>Argumentet om vissa utbildningars låga kostnader är cyniskt, eftersom<br /> det får till konsekvens att de historiskt betingade standardskillnaderna, mätta<br /> i kostnader per studerande, mellan olika utbildningar bevaras. Enligt vår<br /> mening ligger det ett värde i att alla högskolans utbildningar har möjlighet<br /> att på lika villkor konkurrera om resurserna på olika nivåer i organisationen.</p> <p>Också inom de utbildningar som i dag hör till de fria fakulteterna saknas<br /> enligt vår mening skäl för en generell prioritering av vissa kurser och linjer<br /> framför andra. Det är sakligt orimligt att riksdagen skulle garantera i princip<br /> varje behörig sökande rätt att läsa t. ex. ryska men inte kinesiska eller att<br /> gå igenom t. ex. ekonomlinjen och samhällsplanerarlinjen men inte linjen<br /> för offentlig förvaltning. Vi vill också peka på det orimliga i att, allteftersom<br /> högskoleutbildningen utvecklas och förnyas, över huvud taget kunna identifiera<br /> dels de i propositionen uppräknade ämnesområdena, dels de kurser<br /> inom dem som motsvarar de ”nuvarande mera allmänna studiekurserna”.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Men det avgörande fördelningspolitiska argumentet mot den föreslagna<br /> ordningen ligger enligt vår uppfattning i att den kan äventyra högskolans<br /> möjligheter att fylla sin betydelsefulla och i reformen högprioriterade uppgift:<br /> att tillgodose nya behov av utbildning på högskolenivå hos nya grupper<br /> av studerande. Enligt 1975 års riksdagsbeslut (prop. 1975:9 s. 490, UbU<br /> 1975:17 s. 67) är det för den närmaste planeringsperioden inte fråga om<br /> att bygga ut den traditionella universitetsutbildningen utan att tillgodose<br /> det mångskiftande och starkt växande behovet av klart yrkesinriktade utbildningar<br /> på högskolenivå. Förslaget om ett ”fritt” område och den prioritering<br /> av ”mera allmänna” studier inom vissa ämnesområden vid de nuvarande<br /> filosofiska fakulteterna som det innebär betyder därmed en avgörande<br /> förändring också av utbyggnadsdelen i 1975 års beslut.</p> <p>Det finns anledning att fästa uppmärksamheten på den lokaliseringspolitiska<br /> innebörden i denna omprioritering. Visserligen är avsikten att kurser<br /> inom det ”fria” området skall kunna erbjudas på alla högskoleorter, alltså<br /> även på utbyggnadsorter där sådan utbildning traditionellt inte funnits. Det<br /> är likväl uppenbart att de större universitetsorterna f. n. kraftigt dominerar<br /> inom denna del av högskolan. En prioritering av berörda ämnesområden<br /> innebär därmed också en priotering av de redan etablerade högskoleorterna<br /> på bekostnad av utbyggnadsorterna. De senare orterna kommer att få svårt<br /> att hävda sig i konkurrensen om studerande och resurser, såväl inom det<br /> "fria” området som vid avvägningar mellan detta och andra områden. Decentraliseringsmålen<br /> i 1975 års beslut är alltså hotade.</p> <p>Vad som nu har sagts har självklart inte bara en lokaliseringspolitisk<br /> innebörd utan rör huvudfrågan vilka behov av utbildning som den nya<br /> högskolan skall tillgodose. Det är uppenbart att förekomsten av ett ”fritt”<br /> område försvårar möjligheterna att få en tillräcklig del av resurserna avsatta<br /> för ändamål som mera direkt anknyter till behov hos olika grupper av yrkesverksamma.</p> <p>Vi vill på intet sätt förneka att också studier inom de i propositionen<br /> angivna s. k. fria ämnesområdena kan spela en betydelsefull roll när det<br /> gäller att tillgodose nya gruppers behov. Men vi kan definitivt inte hålla<br /> med utbildningsministern (s. 26) om att förslaget om ett ”fritt” område<br /> ligger i linje med strävandena att vidga möjligheterna för nya studerande<br /> att få tillträde till högskoleutbildning och om att den föreslagna garantin<br /> bör möjliggöra växling mellan arbete och studier. Det är knappast för mycket<br /> sagt att detta försök att koppla det ”fria” området till grundläggande jämlikhetssyften<br /> i högskolereformen måste upplevas som en utmaning mot<br /> alla dem som stod bakom 1975 års riksdagsbeslut. Vidgningen av tillträdet<br /> är en del av demokratiseringen av den högre utbildningen. En annan, och<br /> lika viktig del, är att bredda och differentiera utbildningsutbudet så att det<br /> svarar mot behov och önskemål hos alla de grupper som ingår i den nya<br /> högskolans rekryteringsunderlag. Detta syfte måste tillgodoses över hela<br /> fältet av högskoleutbildning, och markeringen av ett speciellt område </p> <p>1* Riksdagen 7976/77. 3 sami. Nr 1407</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>utvalt enbart av historiska skäl - har snarare negativ än positiv betydelse<br /> för dessa strävanden.</p> <p>Det föreslagna systemet får också negativa konsekvenser för i första hand<br /> de lokala högskolemyndigheternas arbete och för deras möjligheter att förverkliga<br /> intentionerna i reformen. Vi skall peka på några sådana konsekvenser.</p> <p>Ett viktigt inslag i den studieorganisatoriska delen av högskolereformen<br /> är att utveckla mera sammanhållna utbildningslinjer också inom det område<br /> som svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteterna. Det är tacknämligt<br /> att utbildningsministern (s. 237) uttalar sitt stöd för sådana strävanden och<br /> förutsätter att den nya studieordningen och den vidgade lokala beslutanderätten<br /> skall göra det möjligt att intensifiera detta arbete. Det står emellertid<br /> samtidigt klart att det berörda arbetet kommer att försvåras beträffande<br /> den del av högskoleutbildningen som enligt regeringens förslag skall tillhöra<br /> det ”fria” området. Sålunda bidrar ju det ”fria" områdets avgränsning till<br /> att vidmakthålla den traditionella strukturen i utbildningen, något som måste<br /> försvåra insatser för att utveckla nya utbildningslinjer. Vidare kommer osäkerhet<br /> om studerandeantalet i ”fria”kurser att råda också i den nya organisationen.<br /> Inte heller detta är ägnat att ge den fasthet i planeringen som<br /> är önskvärd för att sammanhållna och integrerade utbildningslinjer med<br /> inslag av sådana kurser skall kunna utvecklas. I själva verket kan ett ”fritt”<br /> område ge underlag för föreställningen att traditionella ämnesstudier - antingen<br /> de sker inom en linje eller i form av enstaka kurser - kan prioriteras<br /> framför integrerade och mera yrkesinriktade studier i vad gäller både dimensionering<br /> och utvecklingsarbete.</p> <p>Som vi förut berört är ett viktigt led i reformen att öka den lokala friheten<br /> att disponera resurserna för att bl. a. utveckla och förnya utbildningsutbudet.<br /> 1 propositionens inledning säger sig utbildningsministern på några punkter<br /> komma att förorda en vidgning av denna frihet i förhållande till H 75:s<br /> förslag. Vi har emellertid bara kunnat finna en för de lokala myndigheterna<br /> betydelsefull punkt i fråga om resursdisposition, där en förändring i förhållande<br /> till H 75:s förslag förordas. Det gäller bevarandet av ett "fritt”<br /> område. Enligt vår mening är detta inte en förändring som ökar den lokala<br /> friheten att experimentera - tvärtom innebär den en restriktion i den lokala<br /> planeringen och resursanvändningen. Högskoleenheterna kommer ju att i<br /> sin planering och resursdisposition hela tiden tvingas beakta de särskilda<br /> krav som förekomsten av det ”fria” området ställer - t. ex. när det gäller<br /> att beräkna och fördela årsstudieplatser inom detta område - helt oberoende<br /> av den av riksdagen fastställda studieorganisationen i utbildningslinjer och<br /> kurser. Också kravet att omfördelningar och omdispositioner i första hand<br /> skall göras för att tillgodose de behov som föranleds av det fria tillträdet<br /> innebär begränsningar i den lokala rörelsefriheten.</p> <p>Vi vill i detta sammanhang uttala farhågor för att förekomsten av ett<br /> ”fritt” område kan få ogynnsamma styrande effekter i den lokala plane</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ringen. Det förhållandet att resurstillskott ställs i utsikt för vissa delar av<br /> högskoleutbildningen, medan andra inte har samma möjlighet, skulle kunna<br /> påverka de lokala myndigheterna så att de båda delarna av högskoleutbildningen<br /> behandlas på olika sätt i planeringen. Visar sig sådana farhågor<br /> berättigade, äventyras ett huvudsyfte i högskolereformen, nämligen decentraliseringen<br /> av beslut om den grundläggande högskoleutbildningens utformning,<br /> kvalitativt och kvantitativt. Åtgärder kommer nämligen då att<br /> framtvingas som innebär central reglering - administrativ och/eller ekonomiskt.<br /> Inslag av denna karaktär kan skönjas redan i föreliggande regeringsförslag.<br /> Även om det inte klart framgår av propositionen hur proceduren<br /> för resurstillskott till det ”fria” området kommer att utformas, är det uppenbart<br /> att den kommer att innefatta kontrollerande och justerande ingrepp på<br /> såväl regional som central nivå. För varje enskilt ärende kommer också<br /> att krävas framställning av högskolestyrelsen, yttrande av regionstyrelsen,<br /> yttrande av UHÄ, proposition av regeringen och beslut av riksdagen. Förslaget<br /> bär omisskännliga drag av byråkratisering och rimmar illa med regeringens<br /> olika uttalanden mot sådana företeelser och för ökad lokal och<br /> regional beslutanderätt.</p> <p>Från lärarpersonalens synpunkt och med hänsyn till trygghetslagstiftningen<br /> har ordningen med ett "fritt” område stora olägenheter. Osäkerhet om<br /> vilka resurser som kommer att stå till förfogande inom olika områden kommer<br /> att råda i avvaktan på den faktiska tillströmningen och på riksdagens<br /> ställningstaganden till framställningar om tilläggsanslag för den ”fria” sektorn.<br /> Detta är självfallet en omständighet som försvårar en rationell personalplanering<br /> och som kan få negativa effekter också för utbildningens<br /> kvalitet genom de ”temporära ändringar i undervisningens uppläggning”<br /> som utbildningsministern räknar med. Också de negativa konsekvenserna<br /> för den tekniska och administrativa personalens arbetsbörda av en ordning,<br /> som innebär tilläggsanslag endast för lärarkrafter, bör beaktas i sammanhanget.</p> <p>Även i andra avseenden kommer den föreslagna ordningen att innebära<br /> ytterligare krav på administrativa insatser vid främst högskoleenheterna.</p> <p>Det av 1975 års riksdag beslutade generella anmälningssystemet skall<br /> enligt propositionen utsträckas till att gälla även studerande enligt äldre bestämmelser.<br /> Vidare föranleder det ”fria” tillträdet vissa förändringar i principerna<br /> för anmälningssystemet i förhållande till det förberedelsearbete som<br /> redan har utförts. Enligt vad vi inhämtat har regeringen i ett planeringsuppdrag<br /> till universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) den 13 januari i år<br /> angivit att anmälan till ”ospärrad” allmän utbildningslinje av den som enbart<br /> söker sådan linje skall göras lokalt i stället för till UHÄ såsom hittills planerats.<br /> Den som söker ”ospärrad” linje som ett alternativ till ”spärrad”<br /> skall däremot - på hittills förutsatt sätt - anmäla sig centralt.</p> <p>Genom denna förändring kommer stora svårigheter att föreligga bl. a.<br /> i informationen till blivande studerande om anmälningssystemet inför höst</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>terminen 1977. En ökad börda i fråga om behörighetskontroll m. m. kommer<br /> vidare även i fortsättningen att ligga på de lokala myndigheterna, som för<br /> vissa linjer kommer att få utföra uppgifter i detta avseende som enligt H<br /> 75:s förslag skulle hanteras av UHÄ.</p> <p>Vi vill i sammanhanget peka på de problem som är förenade med den<br /> tänkta ordningen att alla kurser inom det ”fria” området, till vilka minst<br /> 10 studerande anmält sig i föreskriven tid, måste anordnas, även om inte<br /> så många studerande infinner sig. Risken för okynnesanmälningar eller för<br /> ett större antal anmälningar enbart i garderingssyfte är påtaglig. Konsekvensen<br /> kan bli många kurser med ett fåtal studerande och totalt sett ett ineffektivt<br /> utnyttjande av anvisade resurser. Vidare bör noteras att ökade krav<br /> ställs på kontroll av vilka anmälda studerande som verkligen infinner sig<br /> till undervisningen, detta för att det skall bli möjligt att vid läsårets början<br /> bedöma det faktiska underlaget för ev. framställningar om tilläggsanslag<br /> för det ”fria” området.</p> <p>Utbildningsministern ansluter sig verbalt till det av riksdagen beslutade<br /> och av H 75 konkretiserade systemet med planeringsramar och framställer<br /> närmast ordningen med ett ”fritt” område som en marginell komplettering<br /> av detta system. Några förslag till planeringsramar för antagningskapaciteten<br /> läsåret 1977/78, motsvarande dem som diskuterats ända sedan U 68:s arbete,<br /> presenteras emellertid inte. De närmast motsvarande siffror som redovisas<br /> gäller dels det uppskattade totala antalet nybörjare i högskolan läsåret<br /> 1977/78, dels kapaciteten i de utbildningslinjer som förutsätts även fortsättningsvis<br /> vara spärrade genom beslut av riksdagen, dels antalet årsstudieplatser<br /> per högskoleregion inom det ”fria” området. Riksdagen har därmed<br /> ingen möjlighet att relatera de dimensioneringsförslag som nu läggs<br /> fram till förarbetena, senast H 75:s förslag till planeringsramar i oktober<br /> 1976. Detta är otillfredsställande, och vi förutsätter att erforderlig klarhet<br /> kommer att kunna uppnås under utbildningsutskottets behandling av propositionen.</p> <p>Vad beträffar resursberäkningarna vill vi ytterligare framhålla följande.<br /> Enligt propositionen står strävan att undvika en ”totalspärr” inte i motsättning<br /> till riksdagens beslut om planeringsramar så länge dessa grundas<br /> på en generös beräkning av resurserna. Dessa ordalag antyder att medelsanvisningen<br /> till den grundläggande högskoleutbildningen av regeringen<br /> nu föreslås bli mindre generös med hänsyn till den samtidigt förordade<br /> möjligheten till tilläggsanslag. Detta är enligt vår mening synnerligen betänkligt.<br /> De resurser som riksdagen bedömer över huvud taget kunna anvisas<br /> för grundläggande högskoleutbildning bör självklart anvisas i den reguljära<br /> budgetprocessen på grundval av förslag i budgetpropositionen till ledning<br /> för högskolemyndigheternas avvägningar. I enlighet med H 75:s förslag<br /> bör alltså en kombination av det år 1975 beslutade planerings- och resursfördelningssystemet<br /> och en generös beräkning av resurser väljas framför<br /> den av regeringen föreslagna vägen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>I sammanhanget vill vi efterlysa motiven för att under anslaget till lokala<br /> och individuella linjer och enstaka kurser reservera ca 6,5 milj. kr. till regeringens<br /> disposition. Enligt vår mening bör detta belopp behandlas på i<br /> princip samma sätt som anslaget i övrigt. Det är principiellt fel och stridande<br /> mot decentraliseringssträvandena bakom högskolereformen att regeringen<br /> skall ha ett belopp till sin disposition för senare fördelning. Det försvårar<br /> planeringsmöjligheterna förde regionala och lokala högskolemyndigheterna.</p> <p>I det läge som nu har uppstått vill vi emellertid föreslå att dessa 6,5 milj.<br /> kr. i stället ställs till UHÄ:s disposition för fördelning på regionerna. Det<br /> bör ankomma på UHÄ att snarast menligt fördela medlen till regionerna<br /> för att de regionala och lokala högskolemyndigheterna skall veta vilka resurser<br /> som står till förfogande.</p> <p>Sammanfattningsvis strider förslaget om ett ”fritt” område mot grundläggande<br /> syften med högskolereformen och innebär betydande olägenheter<br /> för högrkolemyndigheterna och deras personal. Enligt vår uppfattning bör<br /> riksdagen därför inte godkänna de riktlinjer för verksamheten inom högskolan<br /> som förordas i propositionen 1976/77:59 i vad avser planeringsramar<br /> m. m. (s. 246-249) utan hålla fast vid det av 1975 års riksdag beslutade<br /> systemet. I linje härmed bör sista meningen i den föreslagna 11 § högskolelagen<br /> utgå.</p> <p>Enligt vår mening bör vidare första meningen i nyssnämnda paragraf<br /> få följande lydelse:</p> <p>Riksdagen kan bestämma att antalet studerande som får antagas till viss<br /> utbildning inom högskolan skall vara begränsat. Det antal studerande som<br /> får antagas till sådan utbildning bestämmes av regeringen eller myndighet<br /> som regeringen utser.</p> <p>Motivet för denna ändring är att vi anser det orimligt att genom beslut<br /> av riksdagen direkt låsa själva antagningstalet för en viss utbildningslinje.<br /> Den strävan efter decentralisering och flexibilitet som kännetecknar högskolereformen<br /> bör komma till uttryck också i fråga om sättet att dimensionera<br /> de traditionellt spärrade linjerna. Riksdagen bör besluta om antagningsbegränsningen<br /> som sådan samt anvisa medel. Inom ramen för riksdagens<br /> medelsanvisning, grundad på beräkningar i budgetpropositionen av<br /> antalet utbildningsplatser, bör vissa möjligheter till anpassningar av antagningstalen<br /> efter de lokala förutsättningarna finnas. Regeringens lagförslag<br /> i denna del innehåller en enligt vår mening omotiverad inskränkning i den<br /> lokala friheten i förhållande till förarbetena. Vårt förslag innebär att den<br /> i förarbetena avsedda kompetensfördelningen mellan, å ena sidan, riksdagen<br /> och, å andra sidan, regeringen och högskolemyndigheterna formuleras tydligare<br /> än i H 75:s förslag.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Högskolans indelning i enheter</p> <p>Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringens förslag om indelning<br /> i högskoleenheter ligger helt inom ramen för vad som föreslogs i propositionen<br /> 1975:9 men då lämnades öppet av riksdagen. Det är emellertid<br /> en punkt som vi i detta sammanhang vill ta upp.</p> <p>Det har sedan länge stått klart att sjöbefälsutbildningen skall ingå i högskolan.<br /> Redan U 68 räknade med att det skulle finnas två allmänna utbildningslinjer<br /> på området, nämligen för utbildning av sjöingenjörer och<br /> sjökaptener. I avvaktan på resultatet av det då pågående utredningsarbetet<br /> inom skolöverstyrelsen förordade emellertid U 68 ingen förändring av sjöbefälsutbildningens<br /> yttre ram, dvs. de nuvarande sjöbefälsskolorna. I propositionen<br /> 1975:9 följde utbildningsministern U 68:s förslag. H 75 förde också<br /> upp de båda nämnda linjerna i sitt förslag och förordade att linjerna<br /> skulle inordnas i organisationen av statliga högskoleenheter.</p> <p>I propositionen 1976/77:59 säger utbildningsministern att även han anser<br /> att den högre sjöbefälsutbildningen bör ingå i högskolan men att det krävs<br /> ytterligare överväganden innan slutlig ställning kan tas. Utbildningsministern<br /> utgår emellertid från att sjökaptensutbildningen och sjöingenjörsutbildningen<br /> från den 1 juli 1977 bör räknas som högskoleutbildning.</p> <p>Vi beklagar att regeringen i detta fall inte har följt H 75:s förslag och<br /> sålunda föreslagit att sjöbefälsutbildningen såväl studieorganisatoriskt som<br /> institutionellt inordnas i högskolan fr. o. m. den 1 juli 1977. Frågan har<br /> beretts på ett sådant sätt att detta nu inte är möjligt när det gäller den<br /> institutionella organisationen. Däremot bör de båda linjerna tas upp i förteckningen<br /> över allmänna utbildningslinjer. Detta är helt konsekvent med<br /> hänsyn till förslaget att utbildningarna i fråga skall räknas som högskoleutbildning<br /> fr. o. m. den 1 juli 1977.</p> <p>Kommunal högskoleutbildning</p> <p>Diskussionen i anslutning till H 75:s arbete med frågor om den kommunala<br /> högskolan har givit ytterligare belysning åt de problem som är förenade<br /> med ett delat huvudmannaskap för högskoleutbildningen. H 75 förordar<br /> mot denna bakgrund att regeringen tar initiativ till en ingående och förutsättningslös<br /> utredning av förutsättningarna för och konsekvenserna av<br /> ett förenhetligande av huvudmannaskapet för den grundläggande högskoleutbildningen.</p> <p>Utbildningsministern anför (s. 89) att även han anser att det finns skäl<br /> för ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen. Samtidigt anser<br /> han emellertid att vissa övergripande frågor om det kommunala och landstingskommunala<br /> verksamhetsområdets utveckling bör klarläggas, innan<br /> ställning tas till en utredning i frågan. Vidare anförs att några års erfarenheter<br /> av en kommunal högskoleorganisation kan vara av värde för en bedömning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av huvudmannaskapet. H 75:s förslag om en utredning får sålunda inte<br /> stöd av regeringen.</p> <p>Vi är väl medvetna om de problem som är förknippade med en förändring<br /> av huvudmannaskapet för den kommunala högskoleutbildningen. Vi är<br /> emellertid också medvetna om den starka opion, bl. a. inom löntagar- och<br /> studerandeorganisationerna, som ser det delade huvudmannaskapet och dess<br /> praktiska konsekvenser som allvarliga hinder för ett förverkligande av den<br /> nya högskolan som en helhet.</p> <p>H 75:s arbete och bestämmelseförslag har enligt vår mening på ett fullt<br /> tillräckligt sätt belyst nackdelarna med de stora skillnader som kommer<br /> att råda mellan den kommunala och den statliga högskoleutbildningen när<br /> det gäller verksamhetens ramar och förutsättningar, bl. a. i fråga om lokal<br /> frihet att besluta om användningen av tillgängliga resurser och i fråga om<br /> möjligheter till inflytande för de i utbildningen verksamma. Stora svårigheter<br /> kan förutses när det gäller att utveckla en forskningsanknytning inom utbildningarna<br /> i en separat organiserad högskola. Betydande hinder kan också<br /> uppkomma beträffande möjligheterna att skapa ett samband mellan kommunala<br /> och statliga utbildningar inom samma område. Inte minst gäller<br /> detta vårdområdet. Att i detta läge hävda att praktiska erfarenheter av den<br /> kommunala högskoleorganisationen bör avvaktas är enligt vår uppfattning<br /> överflödigt och måste mötas med förvåning av alla dem som redan i förberedelsearbetet<br /> för högskolereformen fått insikt i och påpekat de problem<br /> som de skilda regelsystemen förorsakar. Vi anser mot denna bakgrund att<br /> H 75:s förslag om en utredning om huvudmannaskapet för högskoleutbildningen<br /> bör bifallas.</p> <p>Inte bara i grundfrågan om huvudmannaskapet utan också på två andra<br /> punkter som rör den kommunala högskoleutbildningens samband med den<br /> statliga lägger regeringen nu fram förslag som enligt vår mening innebär<br /> avvikelser från strävandena mot en mer enhetlig och sammanhållen högskola.</p> <p>I propositionen 1975:9 anfördes (s. 518) att det i vissa fall vid oförändrade<br /> huvudmannaskapsförhållanden blir nödvändigt att ha för statlig och kommunal<br /> högskoleutbildning gemensamma nämnder. Riksdagen lämnade detta<br /> utan erinran. Organisationskommittéerna och de lokala intressena har<br /> mot denna bakgrund i några fall planerat för gemensamma statliga-kommunala<br /> linjenämnder.</p> <p>Utbildningsministern motsätter sig att gemensamma linjenämnder inrättas.<br /> Enligt vår mening saknas skäl för att här gå ifrån 1975 års beslut. Vi<br /> anser det angeläget att olägenheterna av det delade huvudmannaskapet blir<br /> så små som möjligt och menar att gemensamma linjenämnder kan vara<br /> ett ändamålsenligt sätt att markera planeringsmässiga och innehållsliga samband<br /> mellan olika utbildningslinjer oberoende av huvudmannaskapet. Särskilt<br /> inom sektorn för utbildning för vårdyrken bedömer vi ”gränsöverskridanden”<br /> av detta slag som väsentliga för utvecklingen av utbildnings</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>utbudet. Som exempel på diskuterade kopplingar vill vi nämna sjukgymnastoch<br /> arbetsterapeutlinjerna, tandläkar- och tandhygienistlinjerna, ADB-linjen<br /> och systemvetenskapliga linjen.</p> <p>Mot denna bakgrund förordar vi att andra stycket 21 § i den föreslagna<br /> högskolelagen kompletteras enligt följande (tillägget understruket):</p> <p>Linjenämnds verksamhetsområde skall avse grundläggande högskoleutbildning<br /> vid en högskoleenhet eller en kommunal eller landstingskommunal<br /> läroanstalt. Om det är lämpligt kan linjenämnds verksamhetsområde omfatta<br /> grundläggande högskoleutbildning vid mer än en högskoleenhet eller kommunal<br /> eller landstingskommunal läroanstalt.</p> <p>1 sammanhanget utgår vi från att med termen kommunal eller landstingskommunal<br /> läroanstalt avses hela kommunens eller landstingskommunens<br /> utbildningsorganisation. Om en och samma utbildning anordnas vid<br /> två eller flera skolenheter i en kommun eller landstingskommun, bör sålunda<br /> huvudregeln vara att utbildningen vid samtliga dessa enheter skall tillhöra<br /> samma linjenämnds ansvarsområde.</p> <p>I och med att den kommunala högskoleutbildningen blir riksrekryterande<br /> ökar kraven på samordning av antagningen, såväl mellan olika kommunala<br /> utbildningar som mellan dessa och de statliga. H 75 föreslår därför att regeringen<br /> skall ta ställning för att även antagningen till kommunal högskoleutbildning<br /> skall inordnas i den centrala antagningsorganisationen vid<br /> UHÄ samt ge UHÄ m. fl. i uppdrag att närmare utreda hithörande frågor<br /> och lägga fram erforderliga förslag.</p> <p>Utbildningsministern anför (s. 91) att det är viktigt att frågor om antagning<br /> till kommunal högskoleutbildning blir ytterligare belysta, framför allt med<br /> utgångspunkt i vad som är bäst för den enskilda sökanden. Han är därför<br /> inte beredd att biträda H 75:s nämnda förslag. Samtidigt förordas emellertid<br /> i propositionen att antagning av studerande till sjuksköterskeutbildning skall<br /> överlåtas på Landstingsförbundets antagningsnämnd. Detta förslag synes<br /> ha lagts fram utan någon ytterligare belysning av frågan med utgångspunkt<br /> i bl. a. vad som är bäst för enskilda sökande.</p> <p>Regeringens avståndstagande från principförslaget om en samordning mellan<br /> antagning till statlig och antagning till kommunal högskoleutbildning<br /> är beklagligt. Förslaget att därtill avsöndra en del av antagningen till en<br /> avnämarorganisation är betänkligt och kan rimligen inte anses vara en väg<br /> att bevara handlingsfrihet i fråga om en vidare samordning. Det måste tvärtom<br /> tolkas som ett uttryck för uppgivenhet från regeringens sida när det<br /> gäller att på sikt organisera antagningen till högskoleutbildning efter enhetliga<br /> principer. Den föreslagna ordningen bidrar enligt vår mening på ett<br /> olyckligt sätt till att isolera en av högskolans utbildningar från de andra,<br /> detta även inom den berörda sektorn: utbildning för vårdyrken.</p> <p>Vi tar avstånd från regeringens förslag beträffande antagningen till sjuk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>sköterskeutbildning och förordar i enlighet härmed att 35 § i den föreslagna<br /> högskolelagen helt utgår. I stället bör regeringen uppmanas att ta initiativ<br /> till de av H 75 förordade övervägandena om samordning av antagningen<br /> till statlig och antagningen till kommunal högskoleutbildning. Enligt vår<br /> uppfattning kan och bör detta initiativ tas oberoende av ställningstagandet<br /> till vårt förslag om en utredning i huvudmannaskapsfrågan.</p> <p>Kårobligatoriet</p> <p>Utbildningsministern anför (s. 115) att han delar den av många framförda<br /> uppfattningen att det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar<br /> är principiellt förkastligt och därför bör avskaffas. Med hänsyn till<br /> att han inte kan biträda obligatoriekommitténs förslag rörande avvecklingen<br /> av obligatoriet föreläggs emellertid inte riksdagen nu något förslag om dettas<br /> avskaffande.</p> <p>Vi kan godta de praktiska skäl som kan anföras för att inte redan den<br /> 1 juli 1977 avskaffa det obligatoriska medlemskapet, detta i avvaktan på<br /> att de av obligatoriekommittén förordade förhandlingarna om de fortsatta<br /> formerna för samhälleligt stöd till studerandefacklig och studiesocial verksamhet<br /> slutförs. Det är emellertid angeläget att övergångstiden blir så kort<br /> som möjligt. Mot bakgrund av den breda enighet som uppenbarligen råder<br /> om att obligatoriet är principiellt förkastligt bör enligt vår mening riksdagen<br /> nu klart uttala att obligatoriet bör avskaffas och samtidigt uppmana regeringen<br /> att driva de förestående förhandlingarna så, att förslag om obligatoriets<br /> avskaffande kan föreläggas riksdagen vid 1977/78 års riksmöte.</p> <p>Den provisoriska ordning för det obligatoriska medlemskapet som regeringen<br /> föreslår har många olägenheter. Vi vill här bara peka på det vanskliga<br /> i att för varje nytillkommande linje eller kurs vid statlig högskoleenhet<br /> avgöra vid vilken läroanstalt och i vissa fall fakultet utbildningen i fråga<br /> skulle ha anordnats före den 1 juli 1977, detta för att på den grunden kunna<br /> fastställa om berörda studerande skall omfattas av obligatoriskt medlemskap<br /> och i så fall i vilken eller vilka sammanslutningar. Det är naturligtvis med<br /> hänsyn till högskolereformens syften beklagligt att man på detta sätt tvingas<br /> relatera den nya högskolans utbildning till äldre förhållanden. Härigenom<br /> byggs en konserverande tendens in i den nya högskoleorganisationen.</p> <p>Den av regeringen föreslagna elektorsförsamlingen för utseende av studeranderepresentanter<br /> i högskolans olika organ är en nödlösning som inte<br /> garanterar någon representativitet. Genom kombinationen av direkta och<br /> indirekta val och genom de skilda beräkningsgrunderna för fördelning av<br /> mandat mellan de olika valkretsarna sker en otillbörlig favorisering av redan<br /> existerande obligatoriska sammanslutningar. Detta torde inte komma att<br /> underlätta de förhandlingar om obligatoriets avskaffande som förutskickas<br /> i propositionen. Direkta val vid sidan av de obligatoriska sammanslutningarna<br /> hade varit att föredra. Vi avstyrker dock inte den föreslagna provisoriska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ordningen men menar att dess principiella och praktiska olägenheter är ett<br /> starkt skäl att påskynda arbetet på en mera definitiv lösning.</p> <p>Regeringsförslagets strävan att från obligatoriskt medlemskap och avgiftsskyldighet<br /> undanta grupper som f. n. inte omfattas av dessa skyldigheter<br /> är lovvärd. Regeringen har emellertid i sammanhanget försummat frågan<br /> om sådan befrielse också för vissa studerande inom utbildningar som i dag<br /> omfattas av obligatoriet. Vi syftar här på den växande grupp studerande<br /> som inte utgörs av ”traditionella” studerande, dvs. ungdomsstuderande på<br /> heltid och med fast anknytning till högskoleorten.</p> <p>Obligatoriekommittén har i sitt betänkande (SOU 1976:14 s. 80) behandlat<br /> frågan om avgiftsreduktion för studerande som inte har möjlighet eller anledning<br /> att utnyttja studerandesammanslutningamas service, dvs. yrkesverksamma<br /> studerande, deltidsstuderande och studerande på annan ort än<br /> högskoleorten. Det är självfallet svårt att genom direkta regler avgränsa<br /> den studerandegrupp som av angivna skäl borde befrias från obligatoriet.<br /> En allmän föreskrift, grundad på ett uttalande av riksdagen, borde emellertid<br /> ge erforderligt stöd för högskolestyrelsernas bedömningar.</p> <p>Enligt obligatoriekommitténs förslag skulle befrielsen endast gälla den<br /> del av avgiftsskyldigheten som avser studiesociala anordningar, inte den<br /> del som avser facklig verksamhet och representation. Med den av regeringen<br /> förordade ordningen, där även studerande som står utanför de obligatoriska<br /> sammanslutningarna får möjlighet att påverka utseendet av studeranderepresentanter<br /> inom högskolan, finns inget skäl för denna begränsning. Högskolestyrelserna<br /> bör sålunda enligt vår mening åläggas att positivt bedöma<br /> och pröva framställningar om befrielse från obligatoriskt medlemskap, som<br /> kommer från sådana studerande som till följd av medlemskap i annan facklig<br /> organisation, stadigvarande vistelse på annan ort än högskoleorten eller annan<br /> likartad omständighet inte kan eller önskar tillgodogöra sig studerandesammanslutningarnas<br /> service i olika avseenden.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad vi här anfört om<br /> befrielse från det obligatoriska medlemskapet för vissa grupper av studerande.</p> <p style="text-align:right;">Högskolan inom jordbruksdepartementets område</p> <p>I propositionen 1975:9 (s. 532) anfördes att, med hänsyn till den särskilda<br /> organisationen för jordbrukets högskolor, regionstyrelsernas uppgifter i administrativt<br /> hänseende och beträffande yttranden över anslagsframställningar<br /> m. m. inte kan gälla dessa högskolor. 1 vad gäller den samordnande<br /> planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen borde emellertid<br /> regionstyrelserna ha att beakta verksamheten och resurserna också vid jordbrukets<br /> högskolor. Detta lämnades utan erinran av riksdagen.</p> <p>Utbildningsministern anför nu (s. 49) att de förutsättningar som förelåg<br /> i denna fråga vid 1975 års beslut har förändrats genom att jordbrukets hög</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>19</p> </div> <div class="block ml_3"><p>skolor föreslås sammanförda i en högskoleenhet, Sveriges lantbruksuniversitet.<br /> Han motiverar med denna utgångspunkt att den grundläggande högskoleutbildningen<br /> inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde bör<br /> undantas från regionstyrelsernas ansvar för samordnande planering.</p> <p>Det är självklart - och torde ha stått fullt klart för riksdagen redan vid<br /> 1975 års beslut - att styrelsen för högskoleutbildningen inom jordbruksdepartementets<br /> område själv kan svara för erforderlig samplanering inom<br /> sitt ansvarsområde. 1975 års uttalande beträffande regionstyrelsernas uppgifter<br /> i sammanhanget avsåg rimligen samordningen mellan högskoleorganisationen<br /> inom utbildningsdepartementets och högskoleorganisationen<br /> inom jordbruksdepartementets område. Vi kan inte finna att detta samordningsbehov<br /> i något avseende minskar genom de nu föreslagna förändringarna<br /> i den institutionella organisationen av jordbrukets högskolor. Vi<br /> anser det inte heller förenligt med högskolereformens allmänna decentraliseringssyfte<br /> att låta samordningsbehovet tillgodoses enbart på central nivå.</p> <p>För den del av utbildningsutbudet som skall beslutas regionalt och lokalt<br /> - dvs. lokala och individuella utbildningslinjer och enstaka kurser - är enligt<br /> vår mening regionstyrelserna lämpliga samordningsorgan för hela högskolan.<br /> Vi utgår från att även Sveriges lantbruksuniversitet, inom ramen för sitt<br /> anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel, skall kunna inrätta linjer<br /> och kurser av dessa slag. Det är uppenbart att främst universitetet i Uppsala<br /> och den del av lantbruksuniversitetet som är förlagd till Uppsala kommer<br /> att ha resurser för utbildning och forskning inom likartade områden och<br /> alltså kan komma att vilja anordna lokala linjer eller enstaka kurser med<br /> likartad inriktning. 1975 års uttalande att regionstyrelserna i sin samordnande<br /> planering skall beakta också verksamheten och resurserna vid nuvarande<br /> jordbrukets högskolor är från denna utgångspunkt väl motiverat. Innebörden<br /> blir konkret att de berörda regionstyrelserna, i Uppsala och Umeå, skall<br /> följa utvecklingen av utbildningsutbudet i resp. region och ta de initiativ<br /> som behövs för att de samlade resurserna för högskoleutbildning, oavsett<br /> departementstillhörighet, skall utnyttjas så mångsidigt och effektivt som<br /> möjligt.</p> <p>Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad vi här anfört om<br /> regionstyrelsernas förhållande till högskoleutbildningen inom jordbruksdepartementets<br /> område.</p> <p>Rektorsval</p> <p>Enligt 1975 års riksdagsbeslut skall rektor vid statlig högskoleenhet utses<br /> av regeringen efter förslag antingen av högskolestyrelsen eller av en särskild<br /> valförsamling. H 75 föreslår att, i de fall ordningen med förslag av en valförsamling<br /> tillämpas, högskolestyrelsen skall yttra sig över denna församlings<br /> förslag. Utbildningsministern tar (s. 146) avstånd från H 75:s förslag. Som<br /> motivering anförs att det normala rimligen kommer att bli att valförsam</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>lingens förslag följs.</p> <p>H 75 gjorde bedömningen att högskolestyrelsen vid samtliga enheter borde<br /> garanteras någon medverkan vid utseendet av rektor. Vi delar denna bedömning.<br /> Även om säkerligen valförsamlingens förslag normalt kommer<br /> att följas, kan det enligt vår mening uppstå situationer - i första hand då<br /> valförsamlingen är splittrad mellan olika kandidater, t. ex. då två kandidater<br /> har samma röstetal - där högskolestyrelsen med sitt inslag av företrädare<br /> för allmänna intressen kan fylla en viktig sammanjämkande funktion. Också<br /> principiellt kan ifrågasättas det rimliga i en ordning som ställer högskolestyrelsen,<br /> som ändå har det yttersta ansvaret för högskoleenheten och<br /> dess verksamhet, helt utanför förslagsproceduren.</p> <p>Vi förordar att riksdagen ger regeringen till känna vad vi här anfört om<br /> högskolestyrelsens medverkan vid avgivande av förslag till rektor.</p> <p>Journalistutbildningen</p> <p>Sedan år 1967 bedrivs journalistutbildning vid journalisthögskolorna i<br /> Stockholm och Göteborg. Utbildningen är tvåårig och omfattar en ettårig<br /> grundkurs som följs av en termins studiepraktik och en termins fördjupningsstudier.<br /> Fortbildning av journalister sker bl. a. genom kurser som anordnas<br /> av styrelsen för fortbildning av journalister (FOJO).</p> <p>Frågan om den framtida journalistutbildningen har utretts av en särskild<br /> utredning, som presenterat sina förslag i betänkandet (SOU 1975:25) Å<br /> jour om journalistutbildning.</p> <p>De förslag som nu föreläggs riksdagen har i stort utredningens förslag<br /> som grund. Vi kan i huvudsak godta dessa förslag. Det gäller bl. a. behörighetsvillkoren.<br /> Vi delar uppfattningen att arbetslivserfarenhet i detta<br /> sammanhang bör ges större tyngd än för flertalet övriga utbildningar. Vi<br /> har heller inga erinringar mot förslaget om en oförändrad intagning vid<br /> journalisthögskolorna samt att endast betygen underkänd eller godkänd skall<br /> användas i enlighet med den praxis som har utvecklats.</p> <p>På några väsentliga punkter ställer vi oss kritiska till förslagen i propositionen.<br /> Det gäller bl. a. omfattningen av praktiktiden. F. n. ingår en<br /> termins studiepraktik i den sammanlagt tvååriga utbildningen. Utredningen<br /> har föreslagit en förlängning av studietiden med en termin och därvid behållit<br /> en termins studiepraktik, dvs. 20 poäng.</p> <p>I propositionen föreslås att praktikterminen begränsas till en halv termin,<br /> dvs. 10 poäng. Som motiv anförs dels att detta borde minska de nuvarande<br /> svårigheterna att skaffa eleverna meningsfulla praktikplatser, dels att den<br /> härigenom lediggjorda tiden borde kunna användas till problemorienterad<br /> samhällsinriktad utbildning. Journalistutbildningsutredningen behandlade<br /> noga frågan om studiepraktiken. Den fann att såväl tidigare journalisthögskoleelever<br /> som journalistklubbar och tidningsföretag betraktade studiepraktiken<br /> som en mycket viktig del av utbildningen. Studiepraktiken borde</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p>därför behållas i oförändrad omfattning. Utredningen ansåg inte att det är<br /> några större problem att skaffa praktikplatser till samtliga studerande även<br /> om individuella önskemål inte alltid kan tillgodoses. Som tänkbara vägar<br /> att skaffa Iler praktikplatser inom dagspressen, där det i dag råder brist,<br /> pekade utredningen på möjligheter av överenskommelser där företag förhinder<br /> sig att upplåta praktikplatser. En annan möjlighet är att frågan löses<br /> genom ett avtal mellan Svenska journalistförbundet och arbetsgivarorganisationerna.</p> <p>För många elever på journalistlinjen är studiepraktiken den första kontakten<br /> med journalistiskt arbete. Det tar därför lång tid innan de får den<br /> överblick över och insikt i det praktiska journalistiska arbete som krävs<br /> för att de aktivt skall kunna delta i produktionen på det sätt som är en<br /> förutsättning för meningsfullt praktikarbete.</p> <p>För företagen torde en förkortad praktiktermin komma att innebära att<br /> ökade resurser måste ställas till elevernas förfogande. Kravet på handledning<br /> ökar också genom att samma företag kan komma att ha två praktikanter<br /> i stället för en. 1 nuvarande system kan företagen normalt räkna med att<br /> eleverna i slutet av praktikterminen med viss handledning aktivt deltar<br /> i produktionen. Förkortas praktikterminen kommer detta inte att bli fallet.<br /> Det är troligt att en förkortning av praktiktiden kommer att öka svårigheterna<br /> att skaffa praktikplatser, och det är risk för att många elever inte kommer<br /> att kunna få en tillfredsställande praktiktjänstgöring.</p> <p>Svenska journalistförbundet har tidigare förklarat sig villigt att med Tidningarnas<br /> arbetsgivareförening försöka avtalsfästa skyldighet för tidningsföretagen<br /> att ställa visst antal praktikplatser till förfogande. Förhandlingar<br /> i denna fråga skulle troligen försvåras om praktikterminen förkortades.</p> <p>En halvering av praktiktiden skulle allvarligt försämra de studerandes<br /> kontakter med yrkeslivet. Vi kan därför inte godta att praktiktjänstgöringen<br /> minskas. Den bör liksom hittills vara en termin, motsvarande 20 poäng.</p> <p>Journalistutbildningsutredningen fann en utökning och en fördjupning<br /> av det samhällsvetenskapliga stoffet i utbildningen nödvändig. Remissinstanserna<br /> har också bekräftat utredningens uppfattning om betydande brister<br /> i utbildningen i detta avseende. Utökningen av det samhällsvetenskapliga<br /> stoffet skulle åstadkommas genom en förlängning av utbildningstiden med<br /> en termin. Detta mera allmänna stoff borde förläggas till början av utbildningen.<br /> Den första terminen skulle sålunda bestå av en samhällsorienterande<br /> grundkurs.</p> <p>Utbildningsministern är inte beredd att förorda att en förlängning av utbildningen<br /> med en termin utformas på det sätt som utredningen har föreslagit.<br /> I stället bör enligt propositionen journalistutbildningen inledas med<br /> en utbildningsgång om fyra terminer, dvs. 80 poäng. Den femte terminen<br /> bör utformas som en påbyggnadsutbildning, och för tillträde till denna skall<br /> krävas minst ett års yrkesverksamhet inom journalistyrket eller annat informationsyrke<br /> efter fullbordad inledande journalistutbildning. Påbyggnads</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>22</p> </div> <div class="block ml_4"><p>utbildningen bör enligt föredraganden också stå öppen för journalister som<br /> inte har genomgått den inledande grundutbildningen, under förutsättning<br /> att de har minst fyra års verksamhet inom journalist- och informationsområdet.</p> <p>Föredraganden konstaterar att hans förslag minskar utrymmet för att i<br /> den inledande utbildningen lägga in ytterligare moment av samhällsorienterande<br /> karaktär. Denna brist skall emellertid kompenseras genom att undervisningen<br /> i större utsträckning ges en problemorienterad inriktning.</p> <p>Enligt vår mening är det angeläget att de samhällsorienterande momenten<br /> i utbildningen förstärks. Det gäller särskilt kunskap om kommunerna, organisationerna<br /> och folkrörelserna. Förslagen i propositionen är i detta avseende<br /> inte övertygande. Föredraganden är tveksam till en förlängning av<br /> utbildningen som uteslutande kommer de samhällsorienterande momenten<br /> till godo. Han anför vidare som motiv att många studerande när de börjar<br /> journalistutbildningen redan har inhämtat betydande kunskaper, bl. a. i samhällsvetenskapliga<br /> ämnen vid universitet. Men det är enligt vår mening<br /> inte rimligt att förutsätta tidigare högskolestudier hos dem som påbörjar<br /> journalistutbildning. Föredragandens synpunkter rimmar dessutom illa med<br /> förslaget att ge arbetslivserfarenhet som merit vid antagningen större tyngd<br /> än för övriga utbildningar. Enligt vår mening är det stor risk för att propositionens<br /> förslag inte kommer att leda till den åsyftade förstärkningen<br /> av samhällsorienteringen i utbildningen. Vi anser att en sådan förstärkning<br /> måste garanteras. Den förstärkta samhällsorienteringen bör kunna ingå i<br /> den fjärde terminen. Utrymme härför bör skapas genom att det nuvarande<br /> examensarbetet utgår. Både företag och studerande ställer sig, enligt vad<br /> utredningen har redovisat, tveksamma till examensarbetet. Det bör ankomma<br /> på universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att beakta detta vid fastställandet<br /> av utbildningsplanen.</p> <p>Föredraganden frångår utredningens förslag om en förlängning av grundutbildningen<br /> med en termin och föreslår i stället en påbyggnadsutbildning<br /> efter viss yrkespraktik. Vi är tveksamma till den föreslagna lösningen. Det<br /> finns enligt vår mening starka skäl att anta att påbyggnadsterminen endast<br /> kommer att utnyttjas av ett mindre antal elever.</p> <p>Under hela den tid som journalisthögskolorna funnits har yrkesverksamma<br /> journalister haft möjlighet att genomgå den fjärde terminen, som delvis<br /> har fyllt samma funktion som den nu föreslagna påbyggnadsutbildningen.<br /> Totalt har under hela tiden endast omkring tio personer utnyttjat den möjligheten.<br /> Det finns inget skäl att anta att intresset för att genomgå den<br /> nu föreslagna femte terminen skulle bli större bland journalister i denna<br /> kategori. Inte heller för journalister som har genomgått journalistlinjen torde<br /> ytterligare en termins allmän journalistutbildning efter ett års yrkeserfarenhet<br /> framstå som mer attraktiv.</p> <p>Vi vill dock inte, trots vad som här har anförts, motsätta oss att en femte<br /> termin inrättas som en påbyggnadsutbildning. Enligt vår mening bör på</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>23</p> </div> <div class="block ml_3"><p>byggnadsutbildningen inrättas som en försöksverksamhet och erfarenheten<br /> få visa om den bör finnas kvar. Det bör uppdras åt UHÄ att följa utvecklingen<br /> och föreslå de åtgärder som denna motiverar.</p> <p>De synpunkter som vi här har redovisat får inte leda till slutsatsen att<br /> behovet av och intresset för fortbildning är lågt bland yrkesverksamma<br /> journalister. Tvärtom visar erfarenheterna från FOJO:s verksamhet att behovet<br /> av fortbildning är stort. Utbildningen är emellertid här starkt ämnesoch<br /> yrkesinriktad och bedrivs i kurser om en till tre veckor. Den studiesociala<br /> situationen blir enbart genom kursernas längd annorlunda. Till detta kommer<br /> att de allra flesta studerande kan bevista kurserna på betald arbetstid.<br /> Antalet sökande till FOJO har ökat.</p> <p>Det är mot denna bakgrund tillfredsställande att föredraganden under<br /> anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken har beräknat medel<br /> för en viss ökning av verksamheten vid FOJO. Det är enligt vår mening<br /> angelägnare att bygga ut denna verksamhet än den i propositionen föreslagna<br /> påbyggnadsutbildningen. Dessa synpunkter bör vara vägledande för regeringen<br /> vid utformningen av nästa års budgetförslag.</p> <p>Utbildning för undervisningsyrken. Förskollärarlinjen</p> <p>Hösten 1975 träffades en överenskommelse mellan regeringen och Svenska<br /> kommunförbundet enligt vilken 100 000 daghemsplatser och 50 000<br /> fritidshemsplatser skall tillkomma under åren 1976-1980. Denna överenskommelse<br /> har riksdagen ställt sig bakom.</p> <p>En nödvändig förutsättning för att programmet skall kunna förverkligas<br /> är ati utbildad personal finns att tillgå. Hittills har ett omfattande byggande<br /> satts i gång på grundval av överenskommelsen. Det är därför viktigt att<br /> utbildningen av förskollärare byggs ut i takt med det ökade daghemsbyggandet.<br /> På initiativ av den socialdemokratiska regeringen har utbildningskapaciteten<br /> ökats väsentligt. I propositionen föreslår föredragande statsrådet<br /> en ökning med ca 300 intagningsplatser. Enligt vår bedömning är detta<br /> inte tillräckligt. Vi föreslår att medel för ytterligare ca 150 intagningsplatser<br /> anvisas. De bör så långt det är möjligt lokaliseras till sådana platser där<br /> lärarutbildningskapacitet finns att tillgå. Det bör ankomma på regeringen<br /> att, efter förslag från skolöverstyrelsen, närmare fördela utbildningsplatserna.</p> <p>Högskoleförvaltningarna</p> <p>De regionala organisationskommittéerna och H 75 har föreslagit att 130<br /> nya tjänster inrättas för högskoleförvaltningarna i samband med högskolereformens<br /> genomförande den 1 juli i år och att ytterligare 53 tjänster<br /> inrättas budgetåret 1978/79. Förslagen är grundade på ingående överväganden<br /> vid läroanstalterna och i lokala arbetsgrupper. De är redan i sig<br /> uttryck för en betydande återhållsamhet i förhållande till de behov och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>24</p> </div> <div class="block ml_4"><p>önskemål som gjorts gällande från berörda myndigheter och grupper inom<br /> högskolan. Utbildningsministern beräknar medel endast för ”närmare ett<br /> sextiotal” nya tjänster för förvaltningarna.</p> <p>Före framläggandet av propositionen för riksdagen har förhandlingar ägt<br /> rum enligt medbestämmandelagen, 11 §. Sådana förhandlingar pågick under<br /> tiden 14 januari 1977-7 februari 1977 mellan statens förhandlingsråd å ena<br /> sidan och TCO:s statstjänstemannasektion, Statsanställdas förbund och Centralorganisationen<br /> SACO/SR å andra sidan. Regeringen hade redan dessförinnan<br /> fattat beslut, varför förhandlingar av det slag som medbestämmandelagen<br /> föreskriver knappast kan anses ha förekommit. Avsikten med<br /> lagens regler är att förhandlingar skall äga rum innan beslut fattas eller<br /> åtgärd vidtas och att sådana förhandlingar skall ingå som ett normalt led<br /> i beslutsprocessen. Organisationerna har sedermera påkallat tvisteförhandling<br /> enligt gällande förhandlingsordning. Sådan påbörjades den 22 februari.</p> <p>Hanteringen av den primära förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen<br /> från regeringens sida är i hög grad anmärkningsvärd. Även<br /> om det i det här fallet är riksdagen som har att fatta det slutliga beslutet<br /> måste de i lagen föreskrivna förhandlingarna föras på sätt som är avsett<br /> med lagstiftningen om medbestämmanderätten. Förhandlingar måste självfallet<br /> innebära att man från båda parter är beredd att lyssna till och ta intryck<br /> av framförda synpunkter. Eftersom frågan nu är föremål för tvisteförhandling<br /> har vi endast velat markera vår principiella kritik mot regeringens handläggning,<br /> som innebär att några förhandlingar i medbestämmandelagens<br /> mening aldrig i praktiken har kommit till stånd.</p> <p>När det gäller resurser för de lokala högskoleförvaltningarna har regionkommittéerna<br /> och H 75 angett följande områden där det är mest angeläget<br /> med förstärkningar:</p> <p>1. Utbildningsplanering och därmed sammanhängande ekonomisk planering.<br /> Avser i första hand resurser för linjenämndernas planerings- och<br /> utvecklingsarbete samt, i fråga om den ekonomiska planeringen, för högskolestyrelsens<br /> sammanhållande planeringsfunktioner.</p> <p>2. Lokal anmälan och antagning, studiedokumentation Avser resurser<br /> för den lokala tillämpningen av behörighets-, urvals- och antagningsbestämmelserna<br /> samt för registrering av studerande och studieresultat m. m. Nära<br /> kopplade till dessa ändamål är förstärkningar av studieväglednings- och informationsresurser.</p> <p>3. Personalomsorg. Avser bl. a. resurser för tillämpning av den nya arbetsrätts-<br /> och medbestämmandelagstiftningen men också resurser för andra,<br /> inom högskolesektorn hittills förhållandevis eftersatta, personaladministrativa<br /> ändamål.</p> <p>Härutöver anger H 75 uppbyggnaden av allmänna kansliresurser vid de<br /> högskoleenheter som f. n. i stort saknar en egen administrativ bas som<br /> viktig. Detta gäller bl. a. högskolorna på flertalet utbyggnadsorter liksom<br /> den nya enheten för lärarutbildning i Stockholm.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>25</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Högskolereformen är inte en administrativ reform. Men högskolan måste<br /> få de resurser som är nödvändiga för att den skall kunna fylla sina vidgade<br /> uppgifter och ge reformen ett substantiellt innehåll. Det är oundvikligt att<br /> i detta sammanhang vissa ytterligare administrativa resurser krävs.</p> <p>Högskolereformens decentraliseringseffekter måste rimligen återspeglas<br /> också i själva förvaltningsorganisationen. I fortsättningen kommer ett stort<br /> antal ärenden, som tidigare har handlagts av utbildningsdepartementet eller<br /> av central myndighet, att ankomma på högskolestyrelser och linjenämnder.<br /> Detta förutsätter att styrelserna och nämnderna får tillgång till den service<br /> de behöver för att kunna fullgöra sitt planeringsansvar och verkligen ta<br /> den ökade lokala friheten och beslutanderätten i anspråk. Särskilt vill vi<br /> här peka på linjenämndernas behov av sekreterarresurser. Linjenämnderna<br /> skall bevaka målen för och uppläggningen av resp. utbildningslinje som<br /> helhet. De skall samordna de olika intressen och önskemål som kan göra<br /> sig gällande bl. a. från berörda institutioner. Till denna uppgift hör att ge<br /> styrelsen underlag för fördelning av de resurser som totalt står till förfogande.<br /> En annan uppgift blir att följa studieresultaten inom linjen i dess helhet<br /> och vidta eller föreslå de åtgärder som detta kan föranleda. På linjenämnd<br /> ankommer också att fastställa lokal plan för allmän utbildningslinje liksom<br /> utbildningsplan för lokal utbildningslinje.</p> <p>Resultatet av högskolereformen kommer i hög grad att bli beroende av<br /> hur linjenämnderna lyckas förnya och utveckla utbildningens innehåll och<br /> organisation. Det är därför nödvändigt att sådana resurser ställs till förfogande<br /> att linjenämnderna kan fungera enligt intentionerna.</p> <p>Genom det vidgade tillträdet till högskolan kommer behovet av information<br /> om t. ex. utbildningssystem, studievägar och tillträdesfrågor att öka.<br /> I linje med målet om en mer öppen högskola ligger också kravet att sprida<br /> kunskaper om forskningsresultat och vetenskaplig verksamhet till andra<br /> delar av samhället, inte minst till arbetslivet.</p> <p>Vi vill också hänvisa till de övriga områden som H 75 särskilt har pekat<br /> på och som i det föregående har återgivits. Det gäller resurser för utbildningsplanering<br /> och ekonomisk planering, lokal anmälan, antagning och studiedokumentation,<br /> personalomsorg samt allmänna kansliresurser.</p> <p>Under anslaget till högskoleförvaltningarna har utbildningsministern föreslagit<br /> en uppräkning med ca 21 milj. kr. Det framgår emellertid inte hur<br /> stor del av detta belopp som avser nya tjänster, inte heller hur dessa tjänster<br /> har fördelats på de olika högskoleenheterna. Såvitt vi har kunnat utröna<br /> har 58,25 tjänster lagts ut till en sammanlagd kostnad av 5 825 000 kr.</p> <p>Enligt vår mening kan högskolereformen i väsentliga avseenden komma<br /> att äventyras, om inte ytterligare resurser utgår för de lokala högskoleförvaltningarna.<br /> Med den snäva tilldelning som utbildningsministern föreslår<br /> är det risk för att de kritiker på borgerligt håll får rätt som tidigare varnat<br /> för att reformen kan bli en administrativ skenreform Vi vill betona att<br /> det nu inte gäller en slentrianmässig förstärkning av redan fungerande by</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>råkratier utan att det i hög grad är fråga om att bygga upp en administrativ<br /> basorganisation vid nya högskoleenheter, som i allt väsentligt saknar resurser<br /> av detta slag. Det är i forsta hand vikten av att ge högskolan på utbyggnadsorterna<br /> en fast grund för utveckling och behovet av service för linjenämnderna<br /> som gör att vi trots det ansträngda budgetläget är beredda<br /> att förorda en medelsanvisning till högskoleförvaltningarna som överstiger<br /> den av regeringen föreslagna med ca 3 milj. kr. Detta möjliggör att högskoleenheterna<br /> tillförs ytterligare omkring 30 administrativa tjänster, dvs.<br /> sammanlagt omkring 90 tjänster, för budgetåret 1977/78.</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts föreslår vi att riksdagen till Högskoleförvaltningarna<br /> för budgetåret 1977/78 anvisar 90 871 000 kr. samt uttalar<br /> att den förstärkning detta innebär i förhållande till regeringens förslag<br /> i första hand är avsedd för högskoleenheterna på utbyggnadsorterna samt<br /> för uppgifter i anslutning till linjenämndernas arbete.</p> <p>Enligt vårt förmenande hade det varit en riktigare ordning att de tillkommande<br /> resurserna i propositionen inte fördelats på högskoleenheterna.<br /> Den närmare fördelningen på enheter borde tillsammans med fördelningen<br /> på olika slag av tjänster göras efter förhandlingar med berörda personalorganisationer.<br /> Eftersom det finns anledning förmoda att planeringen på<br /> de enskilda högskoleenheterna nu sker med propositionens förslag som bas,<br /> vill vi emellertid inte föreslå någon ändring. Däremot yrkar vi att de resurser<br /> för ca 30 ytterligare tjänster som vi har föreslagit skall fördelas på högskoleenheterna<br /> efter förhandlingar med personalorganisationerna och med<br /> iakttagande av de riktlinjer som vi här har angivit.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>27</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:58px;">att riksdagen</p> <p style="margin-left:58px;">1. beslutar avslå propositionen 1976/77:59 i vad avser förslagen<br /> om planerings- och resursfördelningssystem,</p> <p style="margin-left:58px;">2. i överensstämmelse med 1975 års riksdagsbeslut godtar vad<br /> som i motionen anförs angående planerings- och resursfördelningssystem,</p> <p style="margin-left:58px;">3. beslutar ge regeringen till känna att sjökaptenslinjen och sjöingenjörslinjen<br /> bör tas upp i förteckningen över allmänna utbildningslinjer,</p> <p style="margin-left:58px;">4. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> angående utredning om huvudmannaskapet för högskoleutbildningen,</p> <p style="margin-left:58px;">5. beslutar godta vad som i motionen anförs om linjenämnds<br /> verksamhetsområde,</p> <p style="margin-left:58px;">6. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> om samordning av antagningen till statlig och kommunal högskoleutbildning,</p> <p style="margin-left:58px;">7. uttalar att kårobligatoriet bör avskaffas,</p> <p style="margin-left:58px;">8. beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> om förhandlingar i syfte att snarast möjligt avskaffa kårobligatoriet,</p> <p style="margin-left:58px;">9. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> om befrielse från det obligatoriska medlemskapet för vissa grupper<br /> av studerande,</p> <p style="margin-left:58px;">10. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> om regionstyrelsernas förhållande till högskoleutbildningen<br /> inom jordbruksdepartementets område,</p> <p style="margin-left:58px;">11. beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs<br /> om högskolestyrelsens medverkan vid avgivande av förslag<br /> till rektor,</p> <p style="margin-left:58px;">12. beslutar att journalistutbildningen utformas enligt de riktlinjer<br /> som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:58px;">13. till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1977/78 anvisar<br /> ett i förhållande till regeringens förslag med 1000 000<br /> kr. förhöjt reservationsanslag av 329 727 000 kr. samt ger regeringen<br /> till känna vad som i motionen anförs om ändamålen<br /> för denna förstärkning,</p> <p style="margin-left:58px;">14. beslutar att avslå regeringens förslag under anslaget Lokala och<br /> individuella linjer samt enstaka kurser att 6,5 milj. kr. skall<br /> ställas till regeringens disposition samt att motsvarande belopp<br /> i stället skall få disponeras av universitets- och högskoleämbetet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_9"><p style="margin-left:19px;">för fördelning på högskoleregionerna i enlighet med vad som<br /> anförs i motionen,</p> <p style="margin-left:19px;">15. till Högskoleförvaltningarna för budgetåret 1977/78 anvisar ett<br /> i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt<br /> förslagsanslag av 90 871 000 kr. samt ger regeringen till känna<br /> vad som i motionen anförs om ändamålen för denna förstärkning,</p> <p style="margin-left:19px;">16. vid bifall till yrkandena under punkterna 2, 5 och 6 antar vid<br /> motionen såsom bilaga fogat förslag till ändringar i förslaget</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">till högskolelag.</p> <p>Stockholm den 3 mars 1977<br /> OLOF PALME (s)</p> <p>INGVAR CARLSSON (s)<br /> i Tyresö</p> <p>BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> i Eskilstuna</p> <p>LILLY HANSSON (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> i Nacka</p> <p>ESSEN LINDAHL (s)<br /> i Lindingö</p> </div> <div class="block ml_24"><p>GÖRAN KARLSSON (s)<br /> i Huskvarna</p> <p>INGEMUND BENGTSSON (s)<br /> i Varberg</p> <p>INGVAR SVANBERG (s)</p> <p>VALTER KRISTENSON (s)</p> <p>PAUL JANSSON (s)</p> <p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)</p> <p>HANS GUSTAFSSON (s)<br /> i Ronneby</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_40"><p>29</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Förslag till Högskolelag</p> </div> <div class="block ml_38"><p>Bilaga</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens förslag</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="text-align:right;">Motionärernas förslag</p> </div> <div class="block ml_21"><p>ll§</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Riksdagen kan bestämma hur<br /> manga studerande som högst får antagas<br /> till viss utbildning inom högskolan.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>I fråga om annan utbildning än<br /> den som omfattas av riksdagens beslut<br /> enligt första stycket kan antalet<br /> studerande begränsas, om tillgängliga<br /> resurser ej räcker. Föreskrifter<br /> om sådan begränsning meddelas av<br /> regeringen eller myndighet som regeringen<br /> utser. Riksdagen kan dock<br /> för viss utbildning besluta att sådan begränsning<br /> ej får ske eller att begränsningfår<br /> ske endast om vissa villkor är<br /> uppfyllda.</p> <p style="margin-left:161px;">21 §</p> <p>För den regeringen meddelar.</p> </div> <div class="block ml_23"><p style="margin-left:6px;">Riksdagen kan bestämma att antalet<br /> studerande som får antagas till<br /> viss utbildning inom högskolan skall<br /> vara begränsat. Det anta! studerande<br /> sorn får antagas till sådan utbildning<br /> bestämmes av regeringen eller myndighet<br /> som regeringen utser.</p> <p style="margin-left:6px;">I fråga om annan utbildning än<br /> den som omfattas av riksdagens beslut<br /> enligt första stycket kan antalet<br /> studerande begränsas, om tillgängliga<br /> resurser ej räcker. Föreskrifter<br /> om sådan begränsning meddelas av<br /> regeringen eller myndighet som regeringen<br /> utser.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Linjenämnds verksamhetsområde<br /> skall avse grundläggande högskoleutbildning<br /> vid en högskoleenhet<br /> eller en kommunal eller landstingskommunal<br /> läroanstalt. Om det är<br /> lämpligt kan linjenämnds verksamhetsområde<br /> omfatta grundläggande<br /> högskoleutbildning vid mer än en<br /> högskoleenhet.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Linjenämnds verksamhetsområde<br /> skall avse grundläggande högskoleutbildning<br /> vid en högskoleenhet<br /> eller en kommunal eller landstingskommunal<br /> läroanstalt. Om det är<br /> lämpligt kan linjenämnds verksamhetsområde<br /> omfatta grundläggande<br /> högskoleutbildning vid mer än en<br /> högskoleenhet eller kommunal eller</p> </div> <div class="block ml_4"><p>landstingskommunal läroanstalt.<br /> Linjenämnd skall skall organiseras.</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_14" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1407</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Regeringens förslag Motionärernas förslag</p> <p style="margin-left:153px;">35 §</p> <p>Regeringen får överlämna till organ<br /> som Landstingsförbundet utser att antaga<br /> studerande i grundläggande högskoleutbildning<br /> som anordnas av kommun<br /> eller landstingskommun.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 53393</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 2 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 3 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 4 undertecknare 0 LISA MATTSON s 5 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 6 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 7 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 8 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 9 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 11 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 12 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 13 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 14 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 15 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 16 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 17 undertecknare G0021407 av herr Palme m. fl. mot_197677__1407.pdf 775771 pdf med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. https://data.riksdagen.se/fil/42E1321D-AB1F-4833-8E34-8D4351D113D5