3090402 G0021335 1976/77 1335 mot mot Motion 1976/77:1335 av herr Palme m. fl. Motion Motion 1335 0 1977-02-01 00:00:00 2014-11-03 20:49:41 2014-11-03 00:00:00 med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. av herr Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G0021335/text https://data.riksdagen.se/dokument/G0021335 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G0021335 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_39"><p>Mot. 1976/77: 1335</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1976/77:1335</p> <p>av herr Palme m. fl.</p> <p>med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om<br /> särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.</p> <p>1. Villkorslagen</p> <p>Riklig tillgång på energi har varit en förutsättning för de avancerade industristaternas<br /> framväxt. Det har även varit en förutsättning för att möjliggöra<br /> en social välfärdspolitik och en ekonomisk utjämning mellan olika<br /> medborgargrupper.</p> <p>Det finns ett antal energislag att välja mellan för att tillgodose ett utvecklat<br /> lands energibehov. Bland dessa dominerar i dag kol, olja, gas och vattenkraft.<br /> Kärnkraft har under 1970-talet kommit in i ett industriellt skede men svarar<br /> alltjämt för mindre än en procent av världens energiproduktion. För Sveriges<br /> del rör det sig om ungefär 3 %. Forsknings- och utvecklingsarbete försiggår<br /> i fråga om nya energikällor såsom solenergi, geotermisk energi, vindkraft,<br /> vågkraft och fusionsenergi.</p> <p>All exploatering och användning av energi har konsekvenser av olika<br /> slag för människan och den yttre miljön, för det enskilda landets nationella<br /> oberoende och för villkoren för internationell samlevnad. Ett lands energipolitik<br /> måste utformas mot bakgrund av detta vida perspektiv. Särskilt<br /> gäller detta för ett Iand som Sverige, som för närvarande till omkring 70<br /> % av sin energiförsörjning är beroende av importerad olja och som vill<br /> göra en aktiv insats i utformandet av en rättvisare ekonomisk världsordning<br /> och för en fredlig värld.</p> <p>Frågeställningar av detta senare slag kan påverka såväl omfattningen av<br /> energianvändningen som inriktningen mot olika energislag.</p> <p>En grundläggande begränsning vid valet av energikällor utgör emellertid<br /> de risker för inre och yttre miljö som följer med användning av olika energikällor.<br /> Det finns inget energislag som är helt riskfritt och säkert. Varje<br /> energislag har sina speciella typer av risker. Det gäller även kärnkraften.<br /> Villkorslagen berör ett speciellt slag av risker som sammanhänger med kärnkraftens<br /> användning. Den behandlar alltså inte kärnkraftsproblematiken i<br /> hela dess vidd och sett mot bakgrund av den totala problematik som är<br /> knuten till användning av andra energislag. Samma begränsning gäller därför<br /> även för denna framställning. Till andra perspektiv på kärnkraft och andra<br /> energislag blir det anledning återkomma i annat sammanhang.</p> <p>Insikt om kärnkraftens risker fanns redan på 1950-talet, när man i världen<br /> på allvar började utveckla kärnkraften till en fredlig energikälla.</p> <p>För Sveriges vidkommande sattes från första början säkerhetsfrågorna</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1335</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i förgrunden. En särskild atomenergilag tillkom år 1956, sorn tillförsäkrar<br /> regeringen fullständig kontroll och tillsyn över all verksamhet på kärnenergiområdet.<br /> Kontrollen bygger på tillståndstvång för varje särskild reaktor.<br /> Strålskyddslagen från år 1958 ger kompletterande regler om skydd mot strålningsskador.<br /> Atomenergilagen ger regeringen rätt att vid tillståndsgivningen<br /> och under tillståndets hela giltighetstid uppställa de villkor som behövs<br /> av säkerhetsskäl eller eljest från allmän synpunkt. Givna tillstånd kan återkallas<br /> varvid prövning får ske av skälig ersättning för härigenom uppkomna<br /> förluster hos tillståndsinnehavaren. En särskild myndighet, statens kärnkraftsinspektion,<br /> har inrättats för att övervaka säkerheten på kärnkraftsområdet.<br /> I motsats till förhållandena i exempelvis USA har denna kontrollmyndighet<br /> från första början varit helt fristående gentemot de organ<br /> som svarar för kärnkraftens utnyttjande.</p> <p>I den nu framlagda s. k. villkorslagen föreslås att tillstånd att laddda en<br /> reaktor får ges endast om reaktorns innehavare</p> <p style="margin-left:14px;">1. har företett avtal, som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av<br /> upparbetning av använt kärnbränsle, och dessutom har visat, hur och<br /> var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna<br /> högaktiva avfallet kan ske, eller</p> <p style="margin-left:14px;">2. har visat, hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej upparbetat<br /> kärnbränsle kan ske.</p> <p>Den nu föreslagna villkorslagen ger inte regeringen några befogenheter<br /> som den inte redan har enligt atomenergilagen. Detta har också klart slagits<br /> fast av lagrådet i dess yttrande över lagen. Redan detta ger anledning att<br /> ifrågasätta behovet av den nya lagen. De i villkorslagen angivna villkoren<br /> kan i princip uppställas enligt den nu gällande atomenergilagen. Till detta<br /> kommer att även om kraftföretagen uppfyller dessa villkor kan regeringen<br /> senare med stöd av atomenergilagen föreskriva andra villkor eller i sista<br /> hand t. o. m. dra in tillstånd som meddelats enligt villkorslagen.</p> <p>Dessutom bör i princip likvärdiga säkerhetskrav ställas för samtliga reaktorer,<br /> varvid hänsyn givetvis skall tas till nya erfarenheter och kunskaper.<br /> Om inga nya reaktorer tillåts bli idrifttagna av säkerhetsskäl bör också de<br /> nuvarande reaktorerna stängas av.</p> <p>Regeringsförslaget innebär att kraft företagen har tiden från nu fram till<br /> hösten 1977 på sig för att visa att de kan uppfylla de i villkorslagen angivna<br /> villkoren. Framför allt krävs att företagen kan visa hur och var en helt<br /> säker slutlig förvaring kan ske av antingen högaktivt avfall eller av utbränt<br /> ej upparbetat kärnbränsle. För att göra det bästa möjliga i den uppkomna<br /> situationen har kraftföretagen inom ramen för det gemensamägda Svenska<br /> kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) startat ett projekt som är tidsbegränsat<br /> till 12 månader och kostar 30 milj. kr. Denna kostnad bör jämföras med<br /> att totalt i världen läggs varje år ner ca 1 000 milj. kr. på forskning och<br /> utvecklingsarbete kring kärnkraftens avfallsproblem. Hur väl än SKBF lyckas<br /> under de återstående månaderna av programmet kommer vi i höst ej</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>att veta påtagligt mer än i dag om möjligheterna att lösa problemen kring<br /> slutförvaring. Detta projekt kan således inte få någon avgörande betydelse.<br /> Den verkliga motiveringen för denna forcering torde vara att värna om<br /> regeringsinnehavet. Skrivningarna i propositionen avser att dölja att meningarna<br /> i regeringen går vitt isär och att löften från valrörelsen svikes.</p> <p>Sammantaget innebär detta att villkorslagen är både onödig och olämplig.<br /> Lagen är olämplig därför att den tvingar forskare och kärn kraftsföretag till<br /> en brådska som inte gagnar säkerheten. Villkorslagen bör därför i sin helhet<br /> avslås.</p> <p>Såsom tidigare sagts är användning av alla energislag förenade med risker<br /> och nackdelar. Riskerna för ras i kolgruvor, för oljeutsläpp till havs och<br /> för bristande vattenfördämningar är några exempel. På kärnkraftens område<br /> liksom beträffande andra energislag måste säkerhetsarbetet sikta till att<br /> åstadkomma betryggande säkerhet. Detta synsätt är vägledande för säkerhetsarbetet<br /> på kärnkraftens område i hela världen.</p> <p>Frågan uppstår nu vad regeringen i villkorslagen lägger in i orden "helt<br /> säker slutlig förvaring”. Om därmed menas att det skall vara praktiskt och<br /> teoretiskt bevisat att organiskt liv aldrig skall kunna åsamkas någon skada<br /> är villkorslagen onödig. Kärnkraften lika litet som någon annan energikälla<br /> kan någonsin uppfylla ett sådant krav. Därav följer att all kärnkraft omedelbart<br /> bör avvecklas enligt en av regeringen med det snaraste för riksdagen<br /> redovisad plan. Om med ”helt säker” egentligen menas ”tillräckligt säker”<br /> är villkorslagen också onödig eftersom detta är vad den föregående regeringen<br /> krävde enligt atomenergilagens föreskrifter.</p> <p>Kärnkraften innebär att ny teknik tas i anspråk. Historien utvisar att<br /> vid alla nya tekniska landvinningar uppmärksammas först fördelarna och<br /> senare nackdelarna. Så gällde exempelvis explosionsmotorn och kärnkraften<br /> och så kommer att gälla ny teknik avseende exempelvis vindenergi och<br /> jordvärme. Inte för någon ny teknik torde dock från början ha ställts så<br /> stränga säkerhetskrav som för kärnkraften. Under 1950-1960-talen arbetades<br /> främst för att göra själva reaktordriften tillräckligt säker. Detta var ganska<br /> naturligt. Om man inte kunde uppfylla dessa säkerhetskrav skulle avfallsproblemen<br /> inte bli aktuella. Under första hälften av 1970-talet började avfallsfrågorna<br /> undersökas närmare. Man fann ett antal problem, vars lösande<br /> krävde ökade forsknings- och utvecklingsinsatser. Den dåvarande svenska<br /> regeringen var tidigt uppmärksam på att betryggande säkerhet även på avfallsområdet<br /> var nödvändig för att kärnkraften skulle kunna accepteras som<br /> energikälla. Redan år 1972 beslöt den låta utreda frågan om hantering<br /> av högaktivt avfall från kärnkraftverk. Utredningen, som tog sig namnet<br /> Aka-utredningen, har avgivit flera betänkanden med ett slutbetänkande i<br /> april 1976. Detta sistnämnda betänkande har remissbehandlats och remisssvaren<br /> föreligger sedan oktober 1976.</p> <p>I förslaget till villkorslagen uttalar föredraganden med hänvisning till bl. a.<br /> Aka-utredningens betänkande stor oro över de risker som är förenade med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>avfallshanteringen. Han anser denna oro vara skäl för att lägga fram förslaget<br /> till villkorslag. I olika uttalanden har statsministern och energiministern<br /> sagt att avfallsproblemen troligen inte kan lösas. Regeringen lägger alltså<br /> fram ett förslag till lag som enligt statsministern och den ansvariga fackministern<br /> troligen kommer att stoppa idrifttagning av ytterligare reaktorer<br /> utan att regeringen för riksdagen på hävdvunnet sätt redovisar föreliggande<br /> utredningsmaterial med därtill hörande remissyttranden. Detta är ett nytt<br /> arbetssätt, som innebär en påfallande nonchalans gentemot- riksdagen från<br /> regeringens sida. För att i någon mån korrigera regeringens uraktlåtenhet<br /> gentemot riksdagen och för att underlätta allmänhetens ställningstagande<br /> redovisas i det följande kortfattat Aka-utredningens slutsatser och vissa<br /> remissinstansers yttranden över Aka-utredningens betänkande. Koncentration<br /> sker till dels expertmyndigheter och forskningsinstitutioner, dels frågorna<br /> om upparbetning av utbränt bränsle och slutlig förvaring av kärnkraftavfall.<br /> Redogörelsen innebär inte att regeringen kan anses befriad från<br /> sin skyldighet att redovisa ifrågavarande beslutsunderlag för riksdagen.</p> <p style="margin-left:4px;">2. Aka-utredningen och remissyttranden över Aka-utredningens betänkande</p> <p style="margin-left:4px;">Aka-utredningens viktigaste slutsatser kan helt kort sammanfattas till<br /> följande:</p> <p style="margin-left:16px;">1. Dagens teknik erbjuder tillfredsställande möjligheter att hantera och förvara<br /> använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Det breda FoU-arbete<br /> som pågår i världen kommer att ytterligare öka kunskaperna och därmed<br /> säkerheten i hanteringen.</p> <p style="margin-left:16px;">2. Det behövs en central anläggning i Sverige för lagring av använt bränsle.<br /> Den bör kunna tas i bruk senast år 1982.</p> <p style="margin-left:16px;">3. Förprojektering av en svensk upparbetningsaniäggning bör påbörjas snarast,<br /> vilket möjliggör definitivt beslut om anläggningen i början av 80talet.</p> <p style="margin-left:16px;">4. Sverige har gynnsamma geologiska förutsättningar för slutlig förvaring<br /> av högaktivt avfall i urberget p.g.a. Sveriges stabila och sedan årmiljoner<br /> tillbaka lugna berggrund. Högaktivt avfall från upparbetning av svenskt<br /> bränsle utom lands kanåtersändas till Sverige tidigast år 1990. Planeringen<br /> bör därför inriktas på att ha en förvaringsanläggning klar vid denna tidpunkt.</p> <p style="margin-left:16px;">Expertmyndigheternas synpunkter</p> <p style="margin-left:16px;">Statens kärnkraftinspektion (SK!)</p> <p style="margin-left:4px;text-align:right;">SKI ser i viss mån annorlunda på upparbetningsfrågan än Aka. Utredningen<br /> anser i princip att upparbetning av utbränt bränsle bör ske för att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ta vara på uranet (energiresursskälet). SKI menar att energiresursskälet inte<br /> är avgörande. SKI anser det väsentligaste vara att behålla handlingsfriheten<br /> "ett antal år framåt” mellan å ena sidan upparbetning med slutlig förvaring<br /> av högaktivt avfall och å andra sidan slutlig förvaring av utbränt bränsle<br /> utan upparbetning. Det första alternativet ställer krav påen tillfredsställande<br /> plutoniumhantering. Det andra alternativet är tekniskt svårare och kräver<br /> mer utvecklingsarbete. SKI anser vidare att Sverige inte bör binda sig för<br /> att bygga en egen upparbetningsanläggning förrän det är nödvändigt.</p> <p>Stålens strälskyddsinstitut (SSI)</p> <p>SSI säger inledningsvis att upparbetningsalternativet kontra icke-upparbetningsalternativet<br /> innebär olika problem från strålskyddssynpunkt och allmän<br /> säkerhetssynpunkt, men det kan inte utan vidare sägas att något av<br /> de två alternativen är klart överlägset.</p> <p>Icke-upparbetningsalternativet har främst två fördelar, nämligen (a) man<br /> slipper upparbetningsprocessen med allt vad som där tillhör och (b) plutonium<br /> blir svårare tillgängligt för missbruk. De två främsta nackdelarna<br /> är (a) uranet i det utbrända bränslet kan ej användas och tb) säkerhetsproblemen<br /> är ej fullt utredda. Beträffande upparbetningsalternativet säger<br /> SSI att upparbetningen "måste för att vara meningsfull vara kopplad till<br /> en återföring av plutoniet till nytt reaktorbränsle. Endast i så fall begränsas<br /> den ytterligare risken med att hålla plutonium lagrat i stora kvantiteter.”</p> <p>Om upparbetning säger SSI vidare att riskerna för yttre och inre miljö<br /> begränsas kraftigt om utbränt bränsle lagras 5-10 år före upparbetning. Samma<br /> internationella regler om tillåtna stråldoser gäller för kärnkraftverk och<br /> upparbetningsanläggningar. Det råder dock viss osäkerhet om vilka krav<br /> som bör ställas för att erhålla tillfredsställande arbetsmiljö vid upparbetningsanläggningar.</p> <p>Beträffande slutlig förvaring utan tillsyn menar SSI att en deponering<br /> i berg är ett irreversibelt beslut. Därför krävs hög grad av tillförlitlighet<br /> i bedömningen av bergets geologiska egenskaper och möjligheterna av framtida<br /> läckage. "Ur ren strålskyddssynpunkt kan knappast någonting vara<br /> säkrare än att förvara fast högaktivt avfall under kontroll och tillsyn.” Det<br /> är "ur strålskyddssynpunkt fördelaktigt att dröja med att avhända sig den<br /> direkta kontrollen över avfallet så länge det är ekonomiskt rimligt. Detta<br /> skulle nämligen ge handlingsfrihet beträffande alternativa metoder."</p> <p>Sammanfattningsvis säger SSI att det råder osäkerhet om de tekniska<br /> och ekonomiska konsekvenserna av den förutsatta säkerhetsambitionen vid<br /> upparbetningsanläggningar. Men eftersom upparbetning inte är ett nödvändigt<br /> villkor för kärnkraft påverkar detta inte Aka:s slutsats om att dagens teknik<br /> är tillfredsställande förutsatt att bedömningen av de geologiska förutsättningarna<br /> håller.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Sveriges geologiska undersökning (SOU)</p> <p>SGU förordar att slutförvaring av högaktivt avfall sker i urberget. SGU<br /> framhåller dock att de geologiska bedömningar som gjorts i Aka-utredningen<br /> (av SGU) är en första ansats. Ytterligare kraftfulla arbetsinsatser krävs rörande<br /> bl. a. berggrundens hydrologiska förhållanden på större djup.</p> <p>SMHI</p> <p>SMHI säger sig inte ”reservationslöst” kunna ansluta sig till Aka:s påstående<br /> att dagens teknik är tillfredsställande. Man anser bl. a. grundvattenförhållandena<br /> vara ofullständigt belysta. Vid slutförvaring av högaktivt<br /> avfall i urberget bör flera frågor ytterligare utredas för att få tillfredsställande<br /> beslutsunderlag. SMHI pekar särskilt på frågan om spridning med grundvattnet<br /> av skadliga avfallskomponenter. SMHI framhåller alltså behovet av<br /> mer kunskap om urberget men säger inte att lagring i berget är olämpligt.<br /> SMHI påpekar vidare att om en upparbetningsanläggning i Sverige inte planeras,<br /> så ”blir de av Aka föreslagna studierna rörande direkt slutförvaring<br /> av använt bränsle synnerligen angelägna”.</p> <p>Andra myndigheter</p> <p>Statens industriverk (SIND), som är central energipolitisk<br /> myndighet, delar Aka:s uppfattning att ickeupparbetningsalternativet bör<br /> klarläggas närmare. Man framhåller dock att alternativet är mindre tilltalande<br /> utifrån resurssynpunkt samt utifrån ekonomiska och säkerhetsmässiga synpunkter.<br /> Om icke-upparbetningsaltemativet väljs bör förvaringen ske så att<br /> upparbetning kan ske senare. I plutoniumfrågan framhåller SIND att arbete<br /> pågår med tekniska lösningar, som innebär att plutonium från upparbetning<br /> späds ut så att det inte kan användas för vapenändamål.</p> <p>Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) anser<br /> att använt bränsle bör upparbetas så att resturan och plutonium på nytt<br /> kan användas som bränsle. NE "förutsätter härvid att säkerhetsfrågorna<br /> kring plutoniumhanteringen kan lösas”. Programrådet för radioaktivt<br /> avfall, PRAV slutligen anser det vara för tidigt att nu starta<br /> med en konkret förprojektering av en svensk upparbetningsanläggning. Lagring<br /> av utbränt bränsle kan t. v. fortsätta utan olägenheter. PRAV påpekar<br /> att det fortfarande saknas regler för hur plutonium skall hanteras och förvaras.</p> <p>Forskarnas synpunkter</p> <p>Stockholms universitet</p> <p>Matematiskt-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet<br /> (MNSt) har skrivit ett remissvar, som 53 namngivna forskare ställer sig</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>bakom. En av dessa har i ett särskilt yttrande betonat de alternativa energikällornas<br /> betydelse.</p> <p>Inledningsvis konstateras att: ”Av tekniska skäl kommer konkreta åtgärder<br /> avseende upparbetning och slutlig disposition inte att bli aktuella<br /> här i landet förrän tidigast i början av 90-talet.” Beträffande Aka-utredningens<br /> slutsats att dagens teknik är tillfredsställande sägs: "Utredningen<br /> har emellertid inte givit någon definition av begreppet 'tillfredsställande'.<br /> Uttalandet måste därför uppfattas som uttryckande en politisk värdering<br /> snarare än ett faktiskt konstaterande.” 1 anslutning härtill betonas vikten<br /> av att riksproblematiken tas upp i ett större sammanhang och att jämförelser<br /> görs med alternativa metoder att producera energi.</p> <p>MNSt delar Aka:s bedömning att upparbetning är att föredra framför<br /> icke-upparbetning samt anser att förprojektering av en svensk upparbetningsanläggning<br /> bör påbörjas snarast möjligt. Internationella alternativ beträffande<br /> upparbetning bör analyseras före beslut om en svensk anläggning.</p> <p>MNSt ifrågasätter om rörelserna i Sveriges berggrund är tillräckligt väl<br /> kända för att motivera Aka-utredningens kategoriska uttalanden rörande<br /> slutförvaring i urberget.</p> <p>Beträffande den slutliga förvaringen framhålls att det finns olika metoder<br /> och därmed många kombinationsmöjligheter. Det kan ifrågasättas om man<br /> inte med andra metoder än de av Aka-utredningen diskuterade kan få en<br /> för den totala säkerheten mer optimal slutförvaring. Alla handlingsalternativ<br /> bör därför t. v. hållas öppna. "För tidigt fattade beslut resulterar i att FoUprojektet<br /> avseende alternativa metoder nedlägges.”</p> <p style="text-align:right;">Chalmers tekniska högskola (CTH)</p> <p>Vid CTH finns ett energitekniskt centrum vars utlåtande CTH tagit som<br /> sitt eget.</p> <p>Som en allmän bedömning sägs att Aka:s utredning gör i huvudsak en<br /> balanserad avvägning av samhälleliga och tekniska aspekter. Som en kompletterande<br /> synpunkt påpekar CTH att varje år läggs i världen ner mer<br /> än en miljard kronor på forskning om avfallshantering på kärnkraftområdet.<br /> Denna FoU-verksamhet kommer att starkt påverka den upparbetningsteknik<br /> som behövs på 1990-talet och den slutförvaringsteknik som behövs omkring<br /> år 2 000. Aka har inte tillräckligt uppmärksammat att världens FoU-insatser<br /> på dessa områden ökat kraftigt fr. o. m. år 1974. Direkt slutförvaring (utan<br /> upparbetning) tillbakavisas p.g.a. bristen på energiråvara och riskerna med<br /> stora mängder plutonium i marken.</p> <p>CTH anser att Sverige bör ta längre tid på sig (6 år i stället för 4 år)<br /> för förberedande studier rörande en egen upparbetningsanläggning. Man<br /> anser vidare att Aka:s starka koppling lokaliseringsmässigt av slutförvaringsplats<br /> och upparbetningsplats inte är motiverad.</p> <p style="text-align:right;">CTH delar Aka:s åsikt att de geologiska förutsättningarna är goda för<br /> en säker förvaring av det högaktiva avfallet i svensk berggrund. Underlaget</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>för utredningens slutsatser anses väl underbyggt.</p> <p>Sammanfattningsvis anför CTH om betänkandet:</p> <p>Utredningen har behandlat frågeställningen sakligt och balanserat. Vi delar<br /> i huvudsak utredningens slutsatser. Vi bedömer det således fullt möjligt<br /> att redan nu på ett betryggande vis omhänderta och förvara radioaktivt<br /> avfall uppkommet inom landet. Vi anser upparbetning vara att föredra framför<br /> direkt lagring av förbrukat bränsle, då detta leder till energibesparing<br /> och ett säkrare avfall.</p> <p>Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH)</p> <p>En särskild arbetsgrupp på 13 forskare har utformat KTH:s remissvar.<br /> Till detta yttrande är fogat ett antal särskilda yttranden av vissa forskare.</p> <p>I sitt remissvar framhåller KTH att inga tekniska hinder bör föreligga<br /> vad gäller en ev. svensk upparbetningsanläggnings första steg - separation<br /> - eftersom det här föreligger omfattande industriell erfarenhet. Beträffande<br /> val av solidifieringsmetod och sammansättning av det fasta högaktiva avfallet<br /> återstår ännu omfattande FoU-arbeten. Aka har inte tillräckligt beaktat<br /> de process- och materialtekniska problem som kan uppstå vid solidifiering.<br /> KTH menar att rent principiellt vore ett kristallint oorganiskt icke metalliskt<br /> material bättre än glas som solidifieringsmetod. Man menar vidare att ickeupparbetning<br /> har riskmässiga fördelar i vad avser riskerna för stöld av plutonium.</p> <p>KTH kritiserar Aka för att inte ha behandlat korrosionsproblemen på<br /> ett sakkunnigt sätt i vad avser behållarna för högaktivt avfall. (Samtidigt<br /> hävdar prof. Westermark i ett särskilt yttrande att även med pessimistiska<br /> antaganden är det ofarligt om avfallet efter något 1 000-tal år kommer upp<br /> till jordytan - exempelvis i samband med en ny istid i norra Europa). KTH<br /> anser att det fasta avfallet t. v. bör lagras i betongbunkers eller i torra bergrum<br /> över grundvattennivån varvid inga korrosionsproblem finns. Slutlig förvaring<br /> bör ske först efter 50-100 år.</p> <p>KTH är kritiskt även beträffande Aka:s slutsatser om berggrunden. Man<br /> menar att det icke är ”klarlagt att det verkligen existerar urberg med extremt<br /> låg sprickbildning och vattenföring, som utredningen tveklöst förutsätter".<br /> Man menar att berget kan förändras så att grundvattentransporten ger oacceptabla<br /> risker för spridning av avfallet (jfr parentesen ovan om Westermarks<br /> beräkningar). Sedimentära bergarter kan därför vara bättre än urberget.</p> <p>Uppsala universitet</p> <p>Den matematiskt-naturvetenskapliga fakulteten säger i sitt yttrande att<br /> Aka-utredningen visar att dagens teknik erbjuder tillfredsställande lösningar.<br /> Däremot saknas relevanta ekonomiska jämförelser mellan olika metoder.<br /> Upparbetning bör ske. Slutsatserna om bergrumsförläggning tycks vara väl<br /> underbyggda.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Göteborgs universitet</p> <p>Den medicinska fakulteten avvaktar energi- och miljökommitténs betänkande<br /> innan man tar ställning.</p> <p>Den matematiskt-naturvetenskapliga fakulteten underkänner i en av 11<br /> personer undertecknad skrivelse om en sida helt och hållet Aka-utredningens<br /> analys och slutsatser. Man kräver att kärnkraftsutbyggnaden avbryts, att<br /> existerande aggregat utnyttjas minimalt och att FoU-arbetet nu inriktas på<br /> att i liten skala ta hand om utbränt bränsle.</p> <p>Professor Jan Rydberg tar i ett eget yttrande avstånd från fakultetens<br /> uttalande och ansluter sig till CTH:s linje.</p> <p>Lunds universitet</p> <p>De medicinska och matematiskt-naturvetenskapliga fakulteterna anser att<br /> utredningen har genomfort sitt uppdrag med stor noggrannhet och initierat<br /> undersökningar och studier av största värde. De överväganden och förslag<br /> som utredningen slutligen kommer fram till får därför också anses som<br /> väl avvägda i förhållande till det på vissa punkter bristfälliga faktamaterialet.</p> <p>Den tekniska fakulteten delar utredningens uppfattning i de tre stora<br /> principiella frågorna: det använda bränslet bör upparbetas, tillgång till upparbetningsanläggning<br /> för svenskt kärnbränsle måste säkras och den slutliga<br /> deponeringen av högaktivt avfall kan ske i glasad eller keramisk form i<br /> urberg. Medan Sverige har osedvanligt goda förutsättningar för en riskfri<br /> slutlig deponering av det högaktiva avfallet kan upparbetningen måhända<br /> förläggas på annat håll. Endast noggranna tekniska och ekonomiska studier<br /> utan bundenhet vid en från början bestämd lösning kan ge svar på dylika<br /> frågor.</p> <p>Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)</p> <p>IVA framhåller att kärnenergi verksamhet, med dagens teknik, kan bedrivas<br /> med mycket hög säkerhet. Ytterligare FoU om upparbetning kan<br /> ge ännu säkrare systemlösningar. Man bör därför vänta med beslut om<br /> en svensk upparbetningsanläggning. I fråga om slutlig förvaring anser IVA<br /> att det finns goda förutsättningar att finna berg med låg permeabilitet<br /> (genomsläppsförmåga) och tillstyrker Aka:s förslag och utrednings- och undersökningsarbeten.</p> <p>Kungl. Vetenskapsakademien (K V)</p> <p>KV tar främst upp slutförvaringsproblematiken. Man anser alt Aka:s geologiska<br /> slutsatser för mycket baseras på osäkra antaganden. Det saknas kunskaper<br /> om sprickförekomst på 300-500 meters djup. Man vet inte heller</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>vad som händer med berget när man spränger ut bergrum. KV anser att<br /> man inte vet om glas verkligen är det bästa materialet för sol idi Hering.</p> <p>Vissa forska/ organ</p> <p>AB Atomenergi instämmer i allt väsentligt i Aka-utredningens slutsatser.</p> <p>FOA är mycket positiv till utredningens rapport men framhåller att<br /> icke-upparbetningsalternativet bör analyseras bättre innan en meningsfull<br /> jämförelse mellan de båda alternativen (upparbetning kontra icke-upparbetning)<br /> kan göras. Icke-upparbetning är ett effektivt hinder mot plutoniummissbruk.<br /> FOA framhåller dock att ” det för ett stort och växande</p> <p>antal stater är såväl tekniskt och ekonomiskt helt rimligt att producera vapenplutonium<br /> i enkla specialreaktorer eller på sikt eventuellt höganrika uran<br /> för egna små kärnvapenprogram". Beträffande slutförvaring anser FOA<br /> grundvattensfrågan vara fundamental. Man vet i dag för litet om transuranernas<br /> kemi i samband med spridning med grundvattnet.</p> <p>Statens geotekniska institut (SGI) delar Aka:s bedömning<br /> att urberget ”sannolikt” är bäst för slutlig förvaring. SGI delar också ”i<br /> stort sett” Aka:s uppfattning att risken för avfallsspridning p. g. a. långsiktiga<br /> berggrundsdeformationer är liten. På vissa punkter är dock SGI<br /> kritisk mot Aka. Man menar att Aka behandlat förhållandena i berggrunden<br /> för schematiskt. Den mest svårbedömbara spridningsrisken hänger samman<br /> med grundvattnets strömning i berggrunden. Man finnér det vara orealistiskt<br /> att med ”rimliga” tätningsåtgärder få undermarkanläggningar helt täta mot<br /> grundvatten. Därför förordas installation av pumpar, som suger upp läckande<br /> grundvatten och därmed förhindrar spridning av radioaktivitet. Grundvattnet<br /> i omgivningen bör kontrolleras kontinuerligt, vilket är tekniskt enkelt.<br /> SGI menar att sådan kontroll jämte pumpning skyddar mot ”det oväntade”.</p> <p>Sammanfattande bedömningar</p> <p>Som ett allmänt omdöme kan sägas att remissvaren tillsammans ger en<br /> allsidig och god belysning av den här behandlade problematiken. Aka-utredningen<br /> får till helt övervägande del positiva recensioner. I det sammanhanget<br /> finns det anledning att erinra om att problematiken är oerhört<br /> svår och komplicerad. Det är därför inte förvånande att sannolikt berättigad<br /> kritik kan riktas mot enstaka punkter i Aka-utredningens resultat. Det är<br /> bl. a. för att hitta sådana punkter som vi har det internationellt sett unika<br /> remissförfarandet i Sverige. Bortser man från olika detaljpåpekanden kan<br /> man göra vissa mera övergripande bedömningar av expertopinionen.</p> <p>För det forsla finns inte något vetenskapligt underlag för påståendet att<br /> kärnkraften erbjuder oiösliga problem - problem som människor inte förmår<br /> lösa. Visst återstår det problem men reaktionen bland forskare och experter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>är att man skall öka FoU-insatsen tor att lösa dessa - inte motsatsen. I<br /> stor utsträckning är det egentligen inte grundforskning som behövs utan<br /> utvecklingsarbete, mätningsarbeten och provningsarbeten.</p> <p>För det andra varnar många experter för att alltför snabbt låsa sig vid<br /> en viss bestämd lösning, exempelvis beträffande slutlig förvaring. Man anser<br /> att det finns gott om tid och att handlingsfriheten bör bevaras ett antal<br /> år.</p> <p>För det tredje råder tämligen stor enighet om att mer kunskaper behövs<br /> om urbergets förhållanden på större djup och om vilka skyddsbarriärer runt<br /> avfallet som behövs för att komma ner till acceptabla risker. Detta är ett<br /> arbete som tar viss tid - en tid som vi kan ta oss.</p> <p>För det fjärde vill forskarna ha närmare undersökt alternativet med slutlig<br /> förvaring utan upparbetning innan ställning tas till utformningen av kärnbränslecykelns<br /> senare del. Motivet härför - ibland ej uttalat - är främst<br /> inte tekniskt utan politiskt. Vid upparbetning frigörs nämligen plutonium,<br /> och det finns en risk för att detta kan komma till icke avsedd användning.<br /> Om tillfredsställande skydd inte kan åstadkommas och om plutonium inte<br /> kan återföras för användning i energiproduktionen på ett tillfredsställande<br /> sätt är det bättre att avstå från upparbetning av utbränt bränsle.</p> <p>3. Slutsatser och förslag</p> <p>Att villkorslagen juridiskt sett är onödig har redan visats både av lagrådet<br /> och genom analysen tidigare i denna motion. Villkorslagens utformning<br /> innebär inte strängare säkerhetskrav jämfört med tidigare. Däremot har en<br /> betydande osäkerhet skapats om regeringens verkliga avsikter. Begreppet<br /> ”helt säker” är ett kamouflage. Tolkningen blir i verkligheten ett politiskt<br /> beslut, vars innehåll kraftverksföretagen inte kan förutse.</p> <p>Kärnkraftens avfallsfrågor är alltför allvarliga för att hanteras på det lättsinniga<br /> sätt som regeringsdeklarationen och villkorslagen bär vittnesbörd<br /> om. En ansvarsfull politik, som sätter säkerheten i centrum, bör låta sakliga<br /> och inte taktiska skäl vara vägledande för beslutsfattandet.</p> <p>Det bör då först konstateras att Aka-utredningens arbete får ett relativt<br /> gott betyg av expertmyndigheter och forskare. Detta nya kunskapsunderlag<br /> ger alltså ingen anledning att frångå det energipolitiska program som riksdagen<br /> med bred majoritet fattade beslut om år 1975.</p> <p>Av särskilt intresse är remissinstansernas varningar till politikerna att<br /> alltför snabbt låsa sig vid en viss bestämd lösning av avfallsfrågorna. Det<br /> pågående omfattande FoU-arbetet i världen innebär att existerande lösningar<br /> förbättras och att nya tillkommer. Man anser att handlingsfriheten bör bevaras<br /> ett antal år och att denna tid står till förfogande. Detta gäller även<br /> slutlig förvaring av högaktivt avfall, som för Sveriges del inte kan bli aktuellt<br /> förrän i början på 1990-talet.</p> <p>Expertmyndigheternas och forskarnas syn på en ansvarsfull politik står</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i skarp kontrast till regeringsdeklarationens krav på att det inom ett år skall<br /> föreligga ett förslag till en i alla avseenden bestämd lösning beträffande<br /> upparbetning och slutlig förvaring. Regeringens ställningstagande till detta<br /> förslag skall avgöra vilka villkor som i framtiden skall gälla för kärnkraften<br /> i Sverige. Denna kollision mellan forskarnas och regeringens bedömning<br /> mildras något i villkorslagen där den förändringen i förhållande till regeringsdeklarationen<br /> skett att även slutlig förvaring av utbränt, ej upparbetat,<br /> kärnbränsle sägs vara tänkbar.</p> <p>Det väsentligaste är emellertid tidsaspekten. Villkorslagen innebär i direkt<br /> strid med uppfattningen hos en överväldigande majoritet av forskare och<br /> ansvariga myndigheter att man före 1977 års utgång skall ta ställning till<br /> om då föreliggande lösningar visar hur och var en helt säker slutlig förvaring<br /> kan ske. Forskaropinionens inställning är ju att förvaringsfrågan icke erbjuder<br /> problem som människan ej förmår lösa men att det behövs ett fortsatt<br /> forsknings- och utvecklingsarbete för att i alla avseenden nå fram till de<br /> absolut bästa lösningarna och att det finns gott om tid härför.</p> <p>Regeringen har inte anfört ett enda sakligt motiv för sin handlingslinje.<br /> Kraftföretagens insats på 30 milj. kr. kan säkerligen ge värdefulla kunskaper<br /> men förändrar inte på något avgörande sätt beslutsunderlaget. Detta inses<br /> lätt om man betänker att årligen i världen läggs ner ca 1 000 milj. kr. i<br /> FoU-arbete på kärnavfallsområdet. Kraftföretagen skall också före årets utgång<br /> presentera godtagbara upparbetningskontrakt. Företagen förhandlar via<br /> SKBF sedan en tid med den europeiska upparbetningsorganisationen United<br /> Reprocessors GmbH (URG) om ett avtal som täcker 1980-talets behov. Villkorslagens<br /> formuleringar gör att URG efter gottfmnande kan diktera de<br /> ekonomiska villkoren i ett sådant avtal. Det aktuella förhandlingsläget visar<br /> också att URG är väl medvetet om detta. 1 detta avseende har regeringsdeklarationen<br /> och förslaget till villkorslag redan åsamkat landet onödiga<br /> ekonomiska kostnader.</p> <p>En ansvarsfull politik beträffande kärnkraftsavfallet bör ha som ledstjärna<br /> att bevara handlingsfriheten så länge som möjligt. Man bör inte låsa sig<br /> för en viss bestämd lösning onödigt tidigt. Den tidsfrist man har bör utnyttjas<br /> för att finna ännu bättre lösningar än de som i dag finns och för att fördjupa<br /> kunskaperna på vissa områden. Detta är också den linje som har stöd hos<br /> en överväldigande majoritet av forskare och experter.</p> <p>Det är framför allt på två områden som vi enligt forskarna behöver fördjupade<br /> kunskaper. För det första behövs mer kunskaper om förhållandena<br /> på större djup i det svenska urberget. Även om det svenska urberget är<br /> ovanligt stabilt behöver vi genom mätningar få mer kunskaper om sprickbildning,<br /> grundvattenrörelser, förkastningar, krosszoner m. m. För det andra<br /> behöver närmare undersökas alternativet med slutförvaring av utbränt bränsle<br /> utan upparbetning. Detta alternativ är intressant av två skäl. Man slipper<br /> det tekniskt komplicerade upparbetningsledet i kärnbränslecykeln. Än viktigare<br /> är emellertid att man undviker att framställa plutonium i ren form.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 den internationella debatten om kärnkraftens säkerhetsfrågor har en<br /> allt starkare fokusering skett på plutoniumhanteringen, inte av tekniska skäl<br /> utan av politiska och administrativa. Meningarna är visserligen delade om<br /> hur stora plutoniumriskerna är, men eftersom frågan är av så allvarlig karaktär<br /> bör vi avvakta ett bättre kunskapsunderlag. Kan tillfredsställande<br /> garantier inte skapas kan det vara bättre att kvarhålla plutoniumet otillgängligt<br /> i det utbrända bränslet även om detta innebär att man inte återvinner<br /> kvarvarande uran för energiändamål.</p> <p>Av dessa skäl bör Sverige behålla handlingsfriheten beträffande upparbetning<br /> och slutförvaring genom att lagra det utbrända bränslet i ca 15<br /> år. Under denna tid bör det klarare framgå vilket alternativ som är bäst,<br /> upparbetning med slutförvaring av högaktivt avfall eller slutförvaring utan<br /> upparbetning av det utbrända bränslet.</p> <p>Någon förprojektering av en svensk upparbetningsanläggning bör inte nu<br /> igångsättas. Ej heller bör svenska kraftföretag själva eller via SKBF träffa<br /> avtal om upparbetning utomlands. Avsteg från denna huvudprincip om upparbetning<br /> utomlands bör endast få göras i begränsad utsträckning när detta<br /> är ett direkt led i ett önskvärt internationellt utvecklingssamarbete där Sverige<br /> har att ta sin del av ansvaret. Redan träffade avtal skall hållas.</p> <p>Sverige bör delta aktivt i det internationella samarbetet för att finna bästa<br /> möjliga lösningar beträffande utbränt kärnbränsle. Sverige bör ha en positiv<br /> attityd till internationella samarbetslösningar.</p> <p>Regeringen bör omgående ta nödvändiga initiativ för att SKBF i samråd<br /> med Programrådet för radioaktivt avfall måtte utarbeta ett konkret förslag<br /> till centrallager för utbränt bränsle. Arbetet bör bedrivas med skyndsamhet.<br /> Kraftföretagen bör finansiera alla med centrallagret förenade kostnader. Med<br /> hänsyn till att nya arbetsuppgifter påläggs SKBF bör dess styrelse breddas<br /> genom att två parlamentariska ledamöter utses. Vidare bör ordföranden<br /> vara oberoende i förhållande till kraftföretagen. Slutligen bör självfallet centrallagret<br /> stå under tillsyn av statens kärnkraftsinspektion.</p> <p>Samhället bör även i fortsättningen bära ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbetet<br /> beträffande hantering av utbränt kärnbränsle och inte överlåta<br /> detta på kraftföretagen. Självfallet skall arbetet genomföras i samarbete<br /> med berörda parter och rent praktiskt ske vid de organ och institutioner<br /> som är mest kompetenta.</p> <p>Ökade insatser på Foll-området bör göras med tonvikten lagd på det svenska<br /> urbergets egenskaper och på slutförvaring av utbränt bränsle utan upparbetning.<br /> En flerårsplan bör utarbetas för detta FoU-arbete. De ökade insatser<br /> som syftar till att finna betryggande metoder för hantering av använt<br /> kärnbränsle bör finansieras genom avgifter på kraftföretagen.</p> <p>Genom regeringens agerande har ersättningsfrågorna vid ett ev. kärnkraftsstopp<br /> kommit att få stort utrymme i debatten. Det är då väsentligt att<br /> erinra om att av de hittills 12 koncessionerade kärnkraftsreaktorerna ägs<br /> 7 st. helt (Ringhals 1-4) eller till helt övervägande del (Forsmark 1-3) av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>statens vattenfallsverk. För statens vidkommande är här ersättningsfrågan<br /> närmast en bokföringsleknisk detalj. Skattebetalarna drabbas under alla förhållanden.<br /> Av övriga fem reaktorer ägs två (Barsebäck 1-2) av AB Sydkraft,<br /> som till helt övervägande del ägs av kommuner i Sydsverige. Den största<br /> icke-kommunala ägaren är Kooperativa Förbundet. Sydkraft äger också 35<br /> % av Oskarshamns Kraftgrupp (OKG) som innehar de återstående tre reaktorerna<br /> (Oskar 1-3). Stockholms kommun har vidare ett begränsat ägarintresse<br /> i OKG. Därutöver består ägarna främst av industriföretag. Den<br /> renodlade ersättningsfrågan gäller alltså främst i vilken utsträckning ersättning<br /> skall utgå till de icke statliga företag och kommunala organ som har<br /> ägarintressen i Sydkraft och OKG resp. begränsade ägarintressen i Forsmarksbolaget.</p> <p>Det är förståeligt om berörda parter efter regeringens utspel känner oro<br /> för sina engagemang, även om atomenergilagen förutsätter att statlig ersättning<br /> skall utgå vid indragen koncession. I det läge som uppstått (till<br /> följd av regeringens agerande) är det nödvändigt att riksdagen klart deklarerar<br /> sin syn på ersättningsfrågorna. En självklar utgångspunkt bör vara att om<br /> meddelad koncession dras in av säkerhetsskäl, ägare till kärnkraftverk skall<br /> hållas skadeslösa genom ersättning från staten. Därmed kan också kreditgivare<br /> och leverantörer anses säkerställda, liksom de anställda i den utsträckning<br /> det till följd av lag eller avtal finns direkta förpliktelser för berörda<br /> företag i egenskap av arbetsgivare. Förpliktelserna mot de berörda arbetstagarna<br /> kan emellertid enligt vår mening inte stanna vid detta. Det föreligger<br /> här en helt unik situation - om den skulle inträffa. Riksdagen har med<br /> bred majoritet lagt fast en utbyggnadsplan för kärnkraften. Berörda företag<br /> och deras anställda har inrättat sig efter denna planering. Riksdagen bör<br /> därför uttala sig för att - om meddelad koncession dras in - de anställda<br /> vid kärnkraftverk och även i företag som arbetar med uppförande av kärnkraftverk<br /> hålls skadeslösa genom ersättning från staten, i den mån det inte<br /> sker genom ersättning från arbetsgivarna.</p> <p>Vidare bör självfallet staten känna ett ansvar för de kommuner och övriga<br /> berörda som indirekt kan komma att drabbas av ekonomiska förluster i<br /> en sådan situation. Om ersättning skall utgå även till denna vidare krets<br /> av intressenter får dock bedömas efter en skälighetsprövning i varje särskilt<br /> fall.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p> <p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen avslår regeringens proposition med förslag till<br /> lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle,<br /> m. m.</p> <p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad<br /> som anförs i motionen i fråga om</p> <p style="margin-left:56px;">a. förprojektering av svensk upparbetningsanläggning,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1976/77:1335</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:16px;">b. avtal om upparbetning utomlands,</p> <p style="margin-left:16px;">c. det internationella samarbetet,</p> <p style="margin-left:16px;">d. projektering och finansiering av ett centrallager för utbränt<br /> bränsle,</p> <p style="margin-left:16px;">e. sammansättningen av styrelsen för Svensk kärnbränsleförsörjning<br /> AB,</p> <p style="margin-left:16px;">f. ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbetet beträffande<br /> hanteringen av utbränt kärnbränsle,</p> <p style="margin-left:16px;">g. utarbetande av en flerårsplan för forsknings- och utvecklingsarbete<br /> beträffande det svenska urbergets egenskaper och slutförvaring<br /> av utbränt kärnbränsle utan upparbetning,</p> <p style="margin-left:16px;">h. ökade insatser på det under punkt g. angivna forsknings- och<br /> utvecklingsområdet samt finansieringen av dessa insatser,</p> <p style="margin-left:16px;">3. att riksdagen uttalar</p> <p style="margin-left:16px;">a. att ägare till kärnkraftverk kommer att hållas skadeslös genom<br /> ersättning av staten, om meddelad koncession dras in av säkerhetsskäl,</p> <p style="margin-left:16px;">b. att anställda vid kärnkraftverk och i företag som arbetar med<br /> uppförande av kärnkraftverk i motsvarande situation kommer<br /> att hållas skadeslösa genom ersättning av staten, i den mån<br /> det inte sker genom ersättning från arbetsgivaren,</p> <p style="margin-left:16px;">4. att riksdagen hemställer att av regeringen varje år få en särskild<br /> redogörelse för läget beträffande kärnkraftens säkerhetsfrågor<br /> samt resultatet av pågående forsknings- och utvecklingsarbete<br /> nationellt och internationellt.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Stockholm den 1 februari 1977</p> </div> <div class="block ml_3"><p>OLOF PALME (s)</p> <p>INGVAR CARLSSON (s)<br /> i Tyresö</p> <p>BENGT GUSTAVSSON (s)<br /> i Eskilstuna</p> <p>LILLY HANSSON (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>ANNA-GRETA SKANTZ (s)</p> <p>ERIK ADAMSSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> i Nacka</p> <p>ESSEN LINDAHL (s)<br /> i Lidingö</p> </div> <div class="block ml_23"><p>GORAN KARLSSON (s)<br /> i Huskvarna</p> </div> <div class="block ml_23"><p>INGEMUND BENGTSSON (s)<br /> i Varberg</p> <p>INGVAR SVANBERG (s)</p> <p>VALTER KRISTENSON (s)</p> <p>PAUL JANSSON (s)</p> <p>ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)</p> <p>HANS GUSTAFSSON (s)<br /> i Ronneby</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 53065 Stockholm 1977</p> </div> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 2 undertecknare 0 BENGT GUSTAVSSON s 3 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 4 undertecknare 0 LISA MATTSON s 5 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 6 undertecknare 0 ERIK ADAMSSON s 7 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 8 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 9 undertecknare 0 GORAN KARLSSON s 10 undertecknare 0 INGEMUND BENGTSSON s 11 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 12 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 13 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 14 undertecknare 0 ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON s 15 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 16 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 17 undertecknare G0021335 av herr Palme m. fl. mot_197677__1335.pdf 494972 pdf med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. https://data.riksdagen.se/fil/684243C9-2E1E-4751-9702-E1E9EA564353