2458274FZ0371975/767propproppropProposition 1975/76:7PropositionProposition701975-07-03 00:00:002024-12-27 15:18:302008-06-12 17:21:45Regeringens proposition med förslag till lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande m. m.importeradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/FZ037/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/FZ037https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ037
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition nr 7 år 1975/76</span><span
style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>Nr 7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition med förslag till lag om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande m. m.;</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Deslutad den 3 juli 1975.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regeringen föreslår riksdagen att
antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll
ovannämnda dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På regeringens vägnar</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>OLOF PALME</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:229.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>CARL LIDBOM</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Propositionens hu\'udsakliga innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 propositionen föreslås ny lagstiftning angående järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:88.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är 1966 slöts i Bern — som tillägg
till det internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och
resgods (CIV) — en konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas
eller skadas. Konventionen är endast tillämplig beträffande resande i
internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I propositionen föreslås en för
inrikes och internationell befordran gemensam lag om järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande. Lagen bygger på konventionens reglering. Bestämmelserna i
lagen är tvingande till den resandes förmån.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagens huvudprincip är att
järnvägen skall svara för personskada som den resande åsamkats medan han
befinner sig ombord på tåget eller är i färd med att stiga på eller av detta.
Järnvägen ansvarar på objektiv grund, dvs. ansvaret är oberoende av om någon på
järnvägens sida har gjort sig skyldig lill fel eller försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagen innehåller även regler
angående järnvägens ansvar för skada på handresgods. Har skadan uppkommit i
samband med personskada skall skadan ersättas enligt samma grunder som
personskadan. I annat fall krävs för att järnvägen skall bli ansvarig att fel
eller försummelse ligger den till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:88.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagen hänvisar beträffande
skadeståndets beräkning i huvudsak till skadeståndslagens regler. Järnvägens
ansvar för sakskada är dock begränsat till visst högsta belopp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagen innehåller vidare bl. a. regler om preskription och
laga domstol.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För internationell befordran meddelas vissa särregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Riksdagen 1975)76. I sand. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:32.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om
järnvägs ansvarighet vid befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom föreskrives följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inledande bestämmelser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Denna lag är tillämplig på befordran av resande med
järnväg. Vad i<br>
2-11 §§ föreskrives om järnväg skall ha motsvarande tillämpning på<br>
tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna i 12-19 §§ gäller
endast i fråga om sådan befordran enligt internationell färdhandling som avses
i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det internationella fördraget
om befordran med järnväg av resande och resgods (internationell befordran).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Bestämmelserna i denna lag får ej åsidosättas genom
avtal till den<br>
resandes nackdel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förutsättningar för ansvarighet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Har resande medan han uppehöll sig i eller steg på
dier av<br>
järnvägsfordon tillfogats personskada i följd av järnvägsdriften, skall<br>
järnvägen ersätta skadan, även om fel eller försummelse ej ligger<br>
järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen är fri från ansvarighet
enligt första stycket, om skadan har orsakats av omständighet, som ej är
hänförlig till själva järnvägsdriften och som järnvägen icke hade kunnat undgå
eller förebygga följderna av, även om den hade vidtagit alla åtgärder som
rimligen kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Har i samband med personskada, för vilken järnväg är
ansvarig enligt<br>
3 §, egendom som den skadade bar på sig eller medförde som<br>
handresgods helt eller delvis gått förlorad eller skadats, skall Järnvägen<br>
ersätta sådan skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har i annat fall än som avses i
första stycket egendom, som resande har på sig eller medförde som handresgods,
under befordringen helt eller delvis gått förlorad eller skadats är Järnvägen
ansvarig endast om fel eller försummelse ligger Järnvägen till lasl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Om järnväg blir nödsakad att tillfälligt avbryta
järnvägsdriften och<br>
befordrar eller låter befordra resande med annat transportmedel saml den<br>
resande till följd av denna befordran lider personskada eller sådan<br>
sakskada som avses i 4 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>regler som gäller för det använda befordringssättet.
Bestämmelserna i 9 och 10 §§ skall dock tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnvägen är
ansvarig för vad den som är anställd hos Järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för Järnvägsdriften gör eller underlåter i tjänsten eller eljest under
medverkan i Järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om atomskada
gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 § I fråga om skadestånd enligt denna lag gäller 5 kap.
samt 6 kap. 1<br>
och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid sakskada är Järnvägens ersättningsskyldighet begränsad
till 5 000 kronor för varje resande, såvida icke uppsåt eller grov vårdslöshet
ligger Järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om rättegång m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 § Rätten att erhålla ersättning av järnvägen för skada
som avses i denna<br>
lag är förlorad, om talan icke har väckts inom tre år från del den händelse<br>
inträffade som orsakade skadan eller, i fråga om anspråk som grundas på<br>
att händelsen lett till den resandes död, inom tre år från dödsfallet, dock<br>
högst fem år från det händelsen inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 § Talan rnot Järnväg om ersättning for skada som avses
i denna lag får<br>
väckas i Sverige endast om den skadeorsakande händelsen inträffat i<br>
samband med trafik på bana inom Sverige eller trafik med svensk<br>
tågfärja.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Talan får väckas, förutom vid
domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen i avreseorten,
bestämmelseorten eller, om skadan inträffat i samband med traflk med svensk
tågfärja, ort på tågfärjelinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 § Bestämmelse i denna lag om förutsättningar för eller
begränsning av<br>
Järnvägens ansvarighet för skada till följd av järnvägsbefordran skall<br>
tillämpas även om anspråk, som hade kunnat grundas på 3 eller 4 §, göres<br>
gällande mot Järnvägen på annan grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad i första stycket sägs gäller
även om anspråk som avses där riktas mot någon, för vilken Järnvägen svarar
enligt 6 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilda bestämmelser om internationeU befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Vid internationell befordran skall i stället för 6
kap. 1 § skade-<br>
slånd.slagen gälla, att skadestånd Jämkas i den mån vållande på den<br>
skadelidandes sida har medverkat till skadan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>4</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Ersättning
för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställes i form av
engångsbelopp, om den skadelidande ej begär annat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>14<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har Järnväg
vid internationell befordran ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 4 §
första stycket skall vid tillämpning av 8 § andra stycket i stället för 5 000
kronor gälla ett belopp om 2 000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en
vikt av tio trettioendels gram och niohundra tusendelars finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>15<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ På fordran
som avser ersättning enligt 3 § eller 4 § första stycket utgår ränta med fem
procent per är från och med den dag då förfarande som avses i 18 § första
stycket inleddes eller, om sådant förfarande ej har inletts, från och med den
dag då talan väcktes. Avser ersättningen kostnader vid personskada,
inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med
den dag då Järnvägen har fått tillgång till den utredning som behövs för att
ersättningens belopp skall kunna bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>16<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som vill
kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall inom tre månader
från det han fick kännedom om skadan lämna meddelande om skadefallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Meddelande skall lämnas till någon
av följande järnvägar, förutsatt att Järnvägen har sitt säte i Sverige eller
annan stat som är ansluten till den i 1 § andra stycket nämnda konventionen;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnväg som
trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnväg i
avreseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnväg i
bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnväg i den
resandes hemort eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har skadan vållats genom fel eller
försummelse från Järnvägens sida eller har Järnväg, som trafikerar den sträcka
på vilken skadefallet inträffade, på annat sätt fått kännedom om detta, behöver
meddelande ej lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>17<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som ej
iakttagit skyldighet enligt 16 § att lämna meddelande om skadefallet har
förlorat rätten till ersättning, om ej underlåtenheten beror på förhållande som
icke kan läggas honom till last som försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>18<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som utan
alt väcka talan vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran
skall framställa kravet skriftligen hos någon av de Järnvägar som anges i 16 §.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Järnvägs handläggning av sådant
ersättningskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:14.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Framställes anspråk på ersättning enligt första stycket,
skall uppehåll göias i beräkningen av den tid inom vilken talan skall väckas
intill den dag då Järnvägen skriftligen bestrider anspråket och
återsänder de handlingar som åtföljt framställningen. Medges anspråket delvis,
fortsät-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:30.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ter angivna tid alt löpa endast beträffande vad som
kvarstår såsom tvisligt. Påstår någon atl krav eller svar på detta har
mottagits av motparten eller att handlingarna återställts, ankommer det på
honom att styrka att så har skett. Förnyat krav rörande samma sak medför ej
ytterligare uppehåll i beräkningen av den tid inom vilken talan skall väckas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:32.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 § 1 fall som avses i 5 § skall vid internationell
befordran, förutom 9 och 10 §§, även 16-18 §§ lUlämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om
ändring i lagen (1886.7 s. 1) angående ansvarighet för skada i</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>följd
av järnvägs drift</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:32.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dels atl 2 § skall ha nedan angivna lydelse,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:32.0pt;margin-bottom:
19.0pt;margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av
nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har i
följd av Järnvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada, och ligger
vållande därtill Järnvägens förvaltning eller befläning till last, skall
Järnvägens innehavare utgiva skadestånd enligt de i straffiagen stadgade grunder
såsom om han själv vållat skadan.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har i följd av Järnvägs drift någon ljutit döden eller
lidit kroppsskada, och ligger vållande därtill järnvägens förvaltning eller
betjäning till last, skall järnvägens innehavare utgiva skadestånd enligt de i
skadeståndslagen (1972: 207) stadgade grunder såsom om han själv vållat skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:9.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>/ fråga om personskada, som
tillfogats resande medan han uppehöll sig i eller steg på eller av
järnvägsjordon, gäller lagen (1975: 00) om järnvägs ansvarighet vid befordran
av resande.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>6a</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan hinder av föreskrifterna i 5 och 6 §§ gäller i (råga
om skada</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:155.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>beträffande egendom, som resande bar på sig eller medförde
som handresgods under befordran, lagen (1975:00) om järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i lagen (1974:744) om verkställighet av
utländsk dom</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som meddelats enligt vissa internationella jämvägsfördrag
m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom förordnas att 1 § lagen
(1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella Järnvägsfördrag m. m-. skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Dom som grundas på det
internationella fördraget om godsbefordran med Järnväg (CIM) eller på det
internationella fördraget om befordran med Järnväg av resande och resgods
(CIV), vilka fördrag avslutades i Bern den 7 februari 1970, får verkställas här
i riket enligt denna lag. Detta gäller dock ej sådan föreskrift i dom som
ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala skadestånd på grund av
att hans talan har ogillats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Motsvarande gäller dom som<br>
grundas på tilläggskonventionen<br>
till det internationella fördraget<br>
om befordran med järnväg av re<br>
sande och resgods, avslutad i Bern<br>
den 26 februari 1966.<br>
Med Järnväg förstås i denna lag</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med Järnväg
förstås i denna lag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>transportföretag inom eller utom transportföretag inom
eller utom<br>
riket, vars trafik omfattas ay för- riket, vars trafik omfattas av//iftY-<br>
drag som avses i första stycket.</span></i><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>nationell överenskommelse som</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>avses i
första eller andra stycket.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:39.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:52.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:168.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utdrag<br>
JUSTITIEDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:171.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1975-04-17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, .Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist,
Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Lidbom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådsremiss med förslag till lag om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande, m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:52.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>1 Inledning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är 1966 slöts i Bern som tillägg
till det internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och
resgods (CIV) en konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller
skadas. Konventionen, som nu gäller mellan 23 europeiska och några
utomeuropeiska stater, trädde i kraft den 1 januari 1973.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med stöd av Kungl. Maj :ts
bemyndigande uppdrog jag i juni 1972 åt en särskild sakkunnig att lägga fram
förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg. 1 direktiven angavs att
den sakkunnige så snart som möjligt borde lägga fram förslag till den
lagstiftning som är nödvändig för Sveriges tillträde lill 1966 års
tilläggskonvention och de författningsändringar sotn därvid bör göras för att
samordna reglerna om inrikes och internationell befordran av passagerare och
bagage. Under en andra etapp borde utarbetas förslag till en samlad
lagstiftning om Järnvägsbefordran, innefattande den civilrättsliga regleringen
av såväl passagerar- som godsbefordran. Är 1974 avgav utredningen
delbetänkandet (SOU 1974:89) Ny Järnvägslagstiftning 1 - Järnvägs ansvarighet
vid befordran</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;text-indent:7.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 Hovriittsriidet Äke Weidstam.
E,\perter: departementsrådet Birgitta Blom, lagmannen Gunnar Torails och
byråchefen Sven Leffler.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>av resande. De lagförslag som lagts fram i delbetänkandet
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Yttranden över betänkandet har
avgivits av Justitiekanslern, hovrätten för Nedre Norrland, statens Järnvägar
(SJ), konsumentombudsmannen (KO), Stockholms läns landsting. Svenska
kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska Försäkringsbolags riksförbund
och Folksam. Stockholms läns landsting har bifogat yttranden från landstingets
trafiknänind och från Aktiebolaget Storstockholms lokaltrafik (SL).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>2 Nordiskt samarbete</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Danmark, Finland och Norge har
tillträtt tilläggskonventionen. Konventionen har i dessa länder gjorts direkt
tillämplig och har således inte transformerats till nationell lag. Danmark och
Finland har särskild lagstiftning om inrikes järnvägsbefordran, vilket däremot
saknas i Norge.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägsrätten håller på att
omarbetas i samtliga tre länder. Längst har arbetet fortskridit i Norge, där en
kommitté med uppdrag att utarbeta lagstiftning om Järnvägens passageraransvar
vid inrikes befordran beräknas lägga fram ett lagförslag under våren 1975. I
Finland syftar man till en geinensam lag för alla former av
järnvägsansvarighet, vilken man avser att arbeta fram under år 1975. 1 Danmark
beflnner sig utredningsarbetet ännu i ett inledningsskede.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De fyra nordiska utredningarna har
haft två gemensamma överläggningar under 1973. Därjämte har nordiska
departementsöverläggningar hållits i Stockholm den 4 februari 1975. De skilda
utgångspunkterna för lagstiftningen i de olika länderna gör att något gemensamt
nordiskt lagförslag ej kommit i fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Gällande rätt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:201.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3.1 Inrikes befordran 3.1.1 Lagstiftning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De grundläggande reglerna om
järnvägens ansvarighet för personskada och för skada pä egendom som ej av
järnvägen mottagits för befordran finns i lagen (1886:7 s. 1) angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt 1886 ärs lag är Järnvägs
innehavare skyldig atl utge skadestånd om någon har avlidit eller lidit
kroppsskada till följd av Järnvägsdriften och dödsfallet eller kroppsskadan har
vållats av någon som tillhör järnvägens förvaltning eller betjäning. Järnvägens
innehavare har alltså principalansvar för sin personal men svarar inte för
andra skadliga följder av järnvägsdriften än sådana som uppkommit genom personalens
fel eller försummelser. Vilka former av skada som skall
ersättas och hur</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skadeståndet skall beräknas bestäms av allmänna
skadeståndsregler, dvs. numera av skadeståndslagen (1972:207). Det saknar
betydelse för ansvarigheten om den skadade är resande, anställd hos järnvägen
eller utomstående.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Etl motsvarande ansvar har
Järnvägen enligt 1886 års lag för sakskada med undantag för skada på egendom
som Järnvägen mottagit till befordran. Ansvarigheten omfattar således
handresgods men inte inskrivet resgods. Särskilda regler gäller dock för
gnistskador, dvs. sådana skador som uppkommit genom att eld kommit lös från
lokomotiv eller eldstad i annat Järnvägsfordon. Vidare är ansvarigheten för
skador genoni inverkan av elektrisk ström och för atomskador särskilt reglerad
genom lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar resp. atomansvarighetslagen (1968:45).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1886 års lag gäller enligt
uttryckligt stadgande endast järnväg på vilken befordringen sker medelst
ångkraft. Lagens bestämmelser har dock utsträckts att gälla eldriven Järnväg
genom lagen (1916:238) angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg av
bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift. 1 praxis har därjämte skada som orsakats av dieseldrivet
Järnvägsfordon och av spårväg ansetts hänförlig under 1886 års lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ansvarigheten åvilar järnvägens
innehavare. Härmed förstås enligt rättspraxis den som i eget namn och för egen
räkning innehar spåranläggningen även om själva utförandet av järnvägsdriften
uppdragits åt annan. Enligl uttrycklig föreskrift skall den personal som
faktiskt ombesöfler Järnvägsdriften anses vara i den trafikerande järnvägens
flänst även om personalen i verkligheten är anställd hos annan järnvägsinnehavare
eller endast tillfälligt anlitas för järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En järnvägsinneliavare är således
ensam ansvarig inom sitt egel Järnvägsområde men bär i gengäld inte någon
ansvarighet enligt 1886 års lag när han trafikerar en främmande bana. Särskilda
regler finns för det fall att skadan uppkommit på sådant område, t. ex. en
bangård, som begagnas gemensamt av flera järnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadestånd enligl 1886 års lag
preskriberas efter två är från den dag skadan inträffade. För avbrott av
preskriptionstiden krävs att talan väcks vid domstolen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förutom i 1886 års lag flnns i
järnvägstrafikstadgan (1966:202) bl. a. vissa bestämmelser om befordran av
handresgods. För det fall att handresgods har gått förlorat, minskats eller
skadats föreskrivs i Järnvägstrafikstadgan att järnvägen kan göras ansvarig
endast om fel eller försummelse ligger järnvägen flll last. Järnvägen är
ansvarig för fd eller försummelser som dess anställda eller personer som den
anlitat för järnvägsdriften gör sig skyldiga till i flänsten. Den skadelidande
är, om järnvägen är ansvarig för skadan, berättigad till full ersättning för
denna. För s. k. dyrbarheter, dvs. pengar, värdepapper, dokument, föremål av
ädel metall, ädelstenar, konstföremål och liknande behöver dock Järnvägen inte
utge högre ersättning än 1 000 kr för en och samma resande, om inte
skadefallet har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>orsakals med uppsåt eller grov oaktsamhet från järnvägens
sida. Tillämpningen av järnvägstiaflkstadgans regler kan således undantagsvis
leda till annat resultat än om 1886 års lags regler används.
Järnvägstrafikstadgans regler anses då böra tillämpas i den mån parterna får
anses ha ingått det aktuella befordringsavtalet på grundval av dessa regler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägstraflkstadgan innehåller
dessutom bl. a. regler om reklamation och preskription.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3.1.2 Formulärrätt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägens befordran av en resande
får i princip anses ske till uppfyllande av ett privaträttsligt avtal. Utrymmet
för individuella variationer av innehållet i personbefordringsavtalet blir
emellertid obetydligt då avtalsslutet sker genom att den resande utan några
förhandlingar ansluter sig till standardvillkor som Järnvägen ensidigt uppställt.
Dessa villkor, som benämns normalvillkor, utarbetas gemensamt av SJ och Svenska
Järnvägsföreningen, som är ett centralorgan för enskilda järnvägar. De olika
järnvägarnas normalvillkor skiljer sig till innehållet inte från varandra och
de är anpassade efter de föreskrifter som ges i järnvägstrafikstadgan vars
regler är tvingande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fräga om ansvarighet för
personskada som drabbat resande ges endast en hänvisning till tillämplig
lagstiftning, i främsta rummet 1886 ärs lag. Emellertid förbehåller sig
Järnvägen att tvist om ersättning skall avgöras av skiljemän, varför
skiljeavtal skall anses ingånget i och med att befordringsavtal sluts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande järnvägens ansvarighet
för handresgods innebär normalvillkoren att järnvägen friskriver sig från
ansvar i andra fall än då vållande ligger järnvägen till last och i övrigt
förbehåller sig de begränsningar som medges i järnvägstrafikstadgan. Den nämnda
skiljeklausulen gäller även ersättning för skada på handresgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Få personbefordran med tunnelbana
eller spårväg kan föreskrifter i lokala förordningar vara tillämpliga.
Standardvillkor liknande järnvägarnas normalvillkor lär ej förekomma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3.2 Internationell befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ar 1924 slöts det första
internationella fördraget om internationell järnvägsbefordran av resande och
resgods, vanligen kallat CIV efter den franska titeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det ursprungliga fördraget har
flera gånger ersatts med nya fördrag med samma benämning, senast 1961 och 1970.
1970 års CIV trädde i kraft den 1 januari 1975. Sverige har efter hand anslutit
sig till fördragen. Genom kungörelse (1974:748) om internationell
Järnvägstransport har förordnats att 1970 års CIV skall lända till
efterrättelse i Sverige. Vissa, främst exekutionsrätlsliga frågor regleras i
lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m. m.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>H</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>CIV innehåller vissa civilrättsliga
regler om transportavtalet och om järnvägens ansvarighet vid befordran av
inskrivet resgods och handresgods. Såvitt avser ansvarighet för personskador
som åsamkas resande innehåller CIV emellertid inte några materiella regler utan
endast en internationellt privaträttslig regel av innebörd att lagstiftningen i
det land där skadan inträffade skall tillämpas. Beträffande handresgods
föreskriver CIV att järnvägen bär ett culpaansvar. I övrigt innehåller CIV
administrativa bestämmelser saml vissa process- och exekutionsrätlsliga regler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som ett samordnande organ i det
internationella järnvägssamarbetet fungerar sedan slutet av 1800-talet
centralbyrån för internationella järnvägstransporter vilken har sitt säte i
Bern.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>4 1966 års tilläggskonvention till CIV</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>4.1 Konventionens tillkomst och anslutning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som tidigare nämnts (avsnitt 3.2)
innehåller CIV inte några materiella regler om Järnvägs ansvarighet för
personskada som tillfogas resande. Försök att i CIV inarbeta sådana regler
gjordes visserligen på ett tidigt stadium men ledde inte till något resultat.
Först på 19SO-talet tog man ånyo upp frågan. Av olika skäl ansågs det
emellertid inte lämpligt att ta in regler om Järnvägens skadeståndsansvar för
skador på resande i CIV. 1 stället utarbetades en särskild konvention som fick
formen av en tilläggsöverenskommelse till CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen avslutades den 26
februari 1966 i Bern och flck benämningen Tilläggskonventionen till del
internationella fördraget angående befordran å järnväg av resande och resgods
(CIV) av den 25 februari 1961 om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas
eller skadas. Sedan beslut fattats om att 1961 års CIV från och med den 1
januari 1975 skulle ersättas av 1970 års CIV, träffades den 9 november 1973 en
överenskommelse om förlängning av tilläggskonventionens giltighetstid. Enligt
denna överenskommelse skall tilläggskonventionen ha samma giltighetslid som
1970 års CIV. Samtidigt som beslutet om föriängning av tilläggskonventionens
giltighetstid fattades, beslöts vissa redaktionella ändringari
konventionstexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionstexten i den ändrade
lydelsen jämte svensk översättning bör fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 2.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen har tillträtts
av praktiskt taget alla västeuropeiska stater, de flesta östeuropeiska stater
och några utomeuropeiska stater. Den gäller numera mellan 30 stater, nämligen
Algeriet, Belgien, Bulgarien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Grekland, Irak, Iran, Irland, Jugoslavien, Liechtenstein, Luxemburg,
Marocko, Nederiänderna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien,
Storbritannien, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Turkiet, Tyska Demokratiska
Republiken, Ungern och Österrike.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>12</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4.2 Konventionens huvuddrag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen är tillämplig på
skador som åsamkas resande inom konventionsstats område i samband med en
internationell befordran. Den gäller dock bara skador som uppkommer medan den
resande befinner sig i Järnvägsvagn eller stiger pä eller av tåget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen åläggs ett objektivt
skadeståndsansvar, dvs. ett ansvar som är oberoende av oni någon på Järnvägens
sida har gjort sig skyldig till fel eller försummelse, I vissa fall är dock
Järnvägen befriad frän skadeståndsansvar. Detta gäller om skadan orsakats av
en omständighet som inte sammanhänger med järnvägsdriften (t. ex. stenras)
eller av tredje man, under förutsättning alt Järnvägen inte ens med iakttagande
av en långt driven omsorg kunnat undvika händelsen eller dess följder.
Järnvägen går också fri från ansvar om den skadelidande själv har vållat
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen innehåller vissa
regler om vad som är ersättningsgill skada. Om den resande dödas utgår
ersättning för begravningskostnader och andra nödvändiga kostnader som
dödsfallet har medfört. Vidare utgår ersättning till efterlevande för förlust
av lagstadgat underhåll. Har. den resande tillfogats kroppsskada skall
ersättning betalas för vårdkostnader och andra nödvändiga kostnader samt för
inkomstförlust och för ökade levnadsomkostnader. Frågan om Järnvägen är skyldig
att utge ersättning för andra skador än som nu nämnts, t. ex. för sveda och
värk, avgörs enligt nationell lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen gäller i princip bara
i fråga om personskador. Har den resande i samband med personskada också
förlorat eller fått sitt handbagage skadat är emellertid järnvägen ansvarig
enligt konvenflonens regler för sädan sakskada. Detta ansvar är begränsat lill
2 000 s. k. C.Ierminalfrancs per resande vilkef i svenskt mynt motsvarar ca 3
600 kr. Har skador orsakats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet från
järnvägens sida gäller dock inle denna begränsning av ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Talan om ersättning får enligt
konventionen bara föras vid domstol i den stal där olyckshändelsen inträffat.
För att inte rätten att framställa ersättningskrav skall gå förlorad måste
vissa reklarnationsfrister iakttas. Ersättningsanspråk preskriberas efter tre
år, räknat från dagen för olyckshändelsen. Vid dödsfall räknas dock
preskriptionstiden från dödsfallet men för delta fall gäller en yttersta
preskriptionstid av fem år räknat från dagen för olyckshändelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen innehåller också vissa
regler om förfarandet när resande vill framställa krav mol järnväg utan all
inleda rättegång. Slutligen innehåller den bestämmelser om verkställighet av
dom, om konventionens lillänipligliet vid s. k, kombinerad befordran samt om
frihet från ansvar för atomskador.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:41.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4.3 De enskilda bestämmelsema i konventionen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Art. 1: 1 denna artikel slås till
en början fast att konventionen inte har lill ändamål alt reglera järnvägens
ansvarighet i andra fall än då resande kommit till skada. Få skador som
tillfogats järnvägens anställda i flänsten eller utomstående personer, t. ex.
en vägtrafikant som påkörts av tåget, kan konventionen således inte tillämpas.
Med resande i konventionens mening förstås i huvudsak endast sådana resande,
vilkas befordran regleras av CIV, dvs. resande med internationell
befordringshandling utfärdad för sträcka som berör minst två fördragsstaters
områden och som uteslutande oinfallar linjer, vilka är upptagna på
centralbyråns lista över ClV-linJer. Som resande skall dock även anses personer
som åtföljer en sändning som är underkastad bestämmelserna i det
internationella fördraget om godsbefordran med Järnväg (CIM), exempelvis
djurskötare eller ledsagare av avlidens stoft.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 art. 1 anges vidare konventionens
geografiska användningsområde. Så som delta angivits är konventionen i princip
tillämplig så snart en resande kommit till skada inom stat som tillträtt
konventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som förut nämnts kan det självfallet inträffa att en resa,
under vilken en tågolycka inträffat, för vissa av offren varit en inrikes resa
medan den för andra inneburit en internationell resa. Få ersättningsanspråk
frän de senares sida är konvenlionen, enligt vad nyss sagts, tillämplig medan
övriga anspråk blir alt bedöma enligt gällande nationella regler. 1 länder
vilkas regler om inrikes befordran skiljer sig från konventionens regelsystem
kan det te sig otillfredsställande att passagerare i samma tåg skall behandlas
olika, i vart fall om det leder till inbördes skillnader i behandlingen av
statens egna medborgare eller utlänningar som stadigvarande uppehåller sig i
staten. Varje konventionsstat har därför beretts möjlighet att samtidigt som
den undertecknar, ratificerar eller biträder konventionen avge en förklaring
att den förbehåller sig rätten att inte tillämpa konventionen, när statens egna
medborgare eller utlänningar, som stadigvarande Uppehåller sig i staten,
kommer till skada på statens eget territorium. Denna reservationsrätt anges i
§ 2 av förevarande artikel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 2: 1 denna artikel anges förutsättningarna för att en
järnväg skall bli ersättningsskyldig för skada som drabbat en resande.
Konventionen gäller i princip endast personskada, dvs. skada som uppkommit till
följd av att den resande dödats eller tillfogats kroppsskada eller eljest
drabbats av kroppslig eller själslig ohälsa, men däremot i allmänhet inte skada
genom att den resandes egendom går förlorad eller skadas. Hndasl i det fallet
att en resande, som utsatts för personskada, i samband därmed också lidit skada
i fråga om egendom, som han bar pä sig eller förde med sig som handresgods,
omfattar järnvägens ansvarighet också egendomsskada. Beträffande orsaken till
skadan gäller att järnvägen blir ansvarig endast</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>om den inträffade person- eller sakskadan är en följd av
en händelse, som sammanhänger med järnvägsdriften. Utanför konvenlionsregleringen
faller således i allmänhet situationer av typen att en resande misshandlats av
en med resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tidrymden för Järnvägens
ansvarighet är begränsad till den resandes vistelse på tåget, inbegripet
påstigningen och avstigningen. Kommer en resande flll skada medan han går över
perrongen för att byta tåg, medan han befinner sig i väntsalen eller medan han
uppehåller sig någon annanstans inom järnvägsområdet, får frågan om Järnvägens
ersättningsskyldighet avgöras efter andra regler än konventionens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att den som lidit skada, som är
ersättningsgill enligt konventionen, skall bli berättigad till ersättning av
järnvägen för skadan räcker det med att han visar, att skadan är en följd av
att den resande under den nyssnämnda tidrymden utsatts för en skadeorsakande
händelse som sammanhänger med järnvägsdriften. Någon utredning om vad som gett
upphov till händelsen behöver den skadelidande inte förebringa. Även om det
inte kan fastställas vad den skadeorsakande händelsen beror på blir järnvägen
ansvarig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förmår emellertid Järnvägen visa
att skadan beror på en i konventionen särskilt angiven omständighet, kan
järnvägen undgå ansvarighet fastän skadan är en följd av järnvägsdriften.
Konventionen anger tre typer av fall, i vilka inverkan på järnvägsdriften av sådana
omständigheter medför ansvarsfrihet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den första typen omfattar sådana
fall i vilka den skadeorsakande händelsen inte primärt utgör en aktualisering
av en i järnvägsdriften inneboende risk (såsom vid hjulringsbrolt, urspårning
till följd av för hög hastighet eller brand till följd av varmgäng) utan
uppkommit därför att ett skeende som ligger utanför järnvägsdriften har
inverkat på denna. Exempel på sådana skeenden är att sten till följd av ras i
en bergssluttning blockerat spåren, atl rälsen brutits till följd av sättningar
i marken, att en stoppsignal satts ur funktion genom blixtnedslag. Järnvägen
blir emellertid inte utan vidare befriad från ansvarighet genom att visa, att
den skadeorsakande händelsen utlösts av en omständighet som utifrån inverkat
på järnvägsdriften. Järnvägen måste dessutom visa att det inte ens med
iakttagande av den omsorg som förhållandena påkallat gått atl hindra den
inverkan som förekommit. Därutöver måste emellertid Järnvägen för att undgå
ansvarighet också visa, att den trots iakttagande av särskild omsorg inte
heller kunnat hindra, att den inverkan som förekommit fick skadliga följder.
Eftersom järnvägen genom fortlöpande inspektion av banan i stor utsträckning
kan fastställa, om driften hotas av inverkan utifrån, och i sådant fall
undanröja hotet eller inställa driften, synes tillämpligheten av förevarande
ansvarsfrihetsgrund bli begränsad lill situationer, i vilka det antingen
förflutit endast en kort tid från det inverkan utifrån uppkom och till det
skadan inträffade eller det varit svårt eller omöjligt att innan skadan
inträffade upptäcka atl inverkan utifrån liolade eller redan hade förekommit.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den andra typen av fall, i vilka
järnvägen kan undgå ansvarighet, kännetecknas av att den resande själv helt
eller delvis orsakat skadan genom att bete sig oriktigt. Också dessa fall kan,
åtminstone delvis, rymmas under den förut nämnda ansvarsfrihetsgrunden; den
skadefram-kallande faktorn är Ju inte någon i järnvägsdriften inneboende risk
utan den resandes oriktiga beteende. Emellertid skiljer sig förevarande ansvarsfrihetsgrund
från den tidigare nämnda genom att det för ansvarsfrihet inte krävs att
järnvägen vidtagit särskilda åtgärder för att hindra det oriktiga beteendet
eller förebygga dess skadliga följder. I sin beskrivning av de beteenden från
den resandes sida, som kan medföra ansvarsbefrielse för järnvägen, skiljer
konventionen mellan två slag, vårdslösa beteenden och beteenden "som inte
motsvarar resandes normala beteende". Båda uttrycken avses emellertid
täcka samma faktiska handlingssätt från den resandes sida. Det senare uttrycket
har valts främst för att beteckna ett objektivt oriktigt beteende av
sinnessjuka, minderåriga och andra personer, vilkas handlingar på grund av den
handlandes otillräknelighet inte kan läggas honom flll last som culpa och som
därför inte ansetts kunna betecknas som vårdslösa. Omfattningen av den
ansvarsbefrielse som iärnvägen kan uppnå på förevarande grund bestäms med
hänsyn till den större eller mindre betydelse som den resandes beteende haft
för skadans uppkomst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som en tredje ansvarsfrihetsgrund
anges i förevarande artikel att den skadeorsakande händelsen framkallats genom
etl förfarande från tredje mans sida. Ansvarsfrihet kan emellertid inte heller
enligt denna grund komma i fråga om järnvägen genom att iaktta den omsorg som
förhållandena påkallade kunnat hindra tredje mans inverkan på järnvägsdriften
eller åtminstone kunnat förebygga, att denna inverkan flck skadliga följder för
den resande. Ehuru fallet att den skadeorsakande händelsen framkallats av
tredje man nämns särskilt (art. 2 § 4 första stycket), utgör förfarandena av
tredje man i själva verket endast ett speciellt slag av sådana för själva
järnvägsdriften främmande omständigheter som kan medföra befrielse från
ansvarighet enligt den första ansvarsfrihetsgrunden (art. 2 § 2). Att fallet
ändå nämns särskilt kan sammanhänga med att den skadelidande i detta fall kan
vara berättigad till ersättning av tredje man och att frågan därför kan
uppkomma hur järnvägens ansvarighet förhåller sig till tredje mans. Denna fråga
besvaras i art. 2 § 4 andra stycket så, att Järnvägen, om den över huvud taget
är ansvarig, gentemot dtin skadelidande skall svara på samma sätt som om den varit
ensam ansvarig. Den rätt till regress mot tredje man som enligt regler utanför
konventionen kan tillkomma järnvägen påverkas emellertid inte av denna
bestäninielse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som framgått av redogörelsen för
konventionens ansvarighetsregler tar dessa sikte på skador som drabbat resande
under deras vistelse i tåget eller vid på- eller avstigning. Inga regler ges
däremot om skador som genom järnvägsdriften tillfogats resande i andra
sammanhang eller tillfogats andra personer än resande. Detta
innebär självfallet inle att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>järnvägen skall vara utan ansvarighet för sådana skador.
De regler som gäller i dessa avseenden påverkas inte av tillkomsten av
konventionen. En uttrycklig erinran härom återfinns i art. 2 § 5.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller skador som omfattas av CIM eller CIV är
frågan pä vilken jårnvägssträcka skadan uppkommit i regel av underordnad
betydelse för den skadelidande. Enligt de båda fördragen är nämligen samtliga
järnvägar som deltagit i den aktuella befordringen solidariskt ansvariga för
skadesländsbetalningen. Någon sådan solidarisk ansvarighet är däremot inte
föreskriven i tilläggskonventionen. Enligt § 6 av denna artikel vilar
ansvarigheten enbart på den järnväg, som driver den sträcka, pä vilken den
resande kom till skada. Vilken järnväg som driver en viss sträcka framgår av
den hos centralbyrån för internationella järnvägstransporter förda listan över
järnvägslinjer sotn är underställda CIV. Beträffande vissa linjer anges i
listan alt de drivs gemensamt av två järnvägar. Har en resande kommif till
skada på en sädan linje, kan vilken som helst av de båda järnvägarna göras
ansvarig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 3: 1 denna artikel anges de former av skada som
järnvägen är skyldig atl ersätta om den beflnns vara ansvarig för resandes död.
Det åligger järnvägen att betala alla kostnader, som nödvändiggjorts av
dödsfallet. Av dessa nämns särskilt kostnader för transport av den döde och begravningskostnader.
Enligl konventionstexlen har järnvägen inle skyldighet att ersätta kostnader
som inte är "nödvändiga". Av förarbetena flll konventionen framgår
emellertid att man inte åsyftat någon alltför snäv tolkning av detta uttryck
utan förutsatt, att järnvägen skall vara ersältningsskyldig även vad beträffar
kostnader, som visserligen inte är oundgängligen nödvändiga men är brukliga
enligt sedvänjan i den ort det gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om den resande avlider först någon
lid efter det alt han kommit till skada, skall självfallet ersättning utgå
också för värdkostnader, inkomstbortfall m. m. i enlighet med vad som närmare
anges i art. 4. En uttrycklig hänvisning till denna artikel finns upptagen i
art. 3 § 1 under b).</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den ekonomiskt mest betydelsefulla posten i
skadeståndsanspråk på grund av dödsfall utgörs oftast av efterlevandes krav på
kompensation för lörlust av försöflare. Vilka efterlevande som bör anses
berättigade till sådan ersättning är en fråga som inte fått någon enhetlig
lösning i de skilda nationella rättsordningarna och som därför endast delvis
erhållit en materiell reglering i konventionen. I art. 3 § 2 fastslås
emellertid att järnvägen är skyldig att ersätta det bortfall av underhåll som
den resandes död medför för efterlevande, gentemot vilka han hade eller
framdeles skulle komma att fä laglig underhållsskyldighet. Vad beträffar rätten
till skadestånd för personer som genom den resandes död gått miste om
underhåll, till vilket de varit berättigade på grund av privaträttsligt avtal
eller som utgått utan att del förelegat någon rättslig grund härför, inskränker
sig konventionen till att förklara, att frågan huruvida rätt flll</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skadestånd föreligger skall avgöras i enlighet med
nationell rätt. Den rättsordning som i första hand skall tillämpas vid
bedömningen av frågan är, som framgår av art. 18 § 2, rättsordningen i den stat
där den resande kom flll skada. Hänvisningen till denna rättsordning innefattar
emellertid också dennas internationellt —privaträttsliga regler. Ehuru själva
de centrala skadeståndsfrågorna bör bedömas enligt lex loci delicti, synes det
inte vara uteslutet att frågan om möjligheten för efterlevande utan laglig
underhållsrätt att erhålla ersättning för mistat underhåll bör avgöras
exempelvis med tillämpning av samma rättsordning som reglerade den dödes
lagliga underhållsskyldighet. En sådan tillämpning har i vart fall stöd i
konventionens förarbeten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 4: Denna artikel innehåller bestämmelser om
ersättningsskyldighet för kroppsskada. Enligt dessa bestämmelser skall
ersättning utgå dels för de under a) angivna kostnaderna för att återställa den
skadade till hälsa, dvs. kostnaderna för läkarbehandling, vård, transporter m.
m., dels för de under b) angivna ekonomiska förlusterna på grund av
inkomstbortfall flll följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga eller på
grund av att den resandes skador medfört fördyring av hans levnadskostnader. En
sådan fördyring kan föranledas av den skadades behov av fortlöpande vård, diet
eller liknande. Kostnader av denna typ kan uppenbarligen i och för sig hänföras
under såväl a) som b). Ehuru det knappast kan utläsas ur konventionstexten, har
avsikten, enligt vad som framgår av förarbetena, varit att under a) skall
hänföras kostnader som redan uppkommit när skadeståndsfrågan prövas, medan
framtida kostnader skall anses falla under b). Denna uppdelning kan vara
betydelsefull, eftersom poster som avses under a) alltid skall ersättas till
fullo, medan skadestånd som grundas på bestämmelserna i b) kan bli föremål för
summamässig begränsning (jfr art. 6).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art 5: Ursprungligen avsåg man att i denna artikel endast
behandla s. k. ideell skada. 1 sin slutliga formulering omfattar den emellertid
all skada som inle avses i artiklarna 3 och 4, således även ekonomisk skada som
inte är hänförlig under dessa artiklar. Frågan huruvida ersättning skall utgå
för andra former av skada än som avses i artiklarna 3 och 4, såsom sveda och
värk, vanprydande ärr etc, regleras emellertid inle direkt i konventionen, som
i stället hänvisar till innehållet i tillämplig nationell lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 6: Skadeslåndsskyldighet kan fullgöras antingen genom
erläggande av engångsbelopp eller genom periodiska utbetalningar (livränta).
Särskilt när det gäller skadestånd som inte utdöms i den skadelidandes hemland
torde det regelmässigt vara en fördel för denne att få ersättningen i form av
engångsbelopp. Genom reglerna i § 1 av denna artikel tillförsäkras han också
rätt härtill. 1 den män tillämplig nationell rält tillåter att skadeståndet
utdöms i form av livränta, skall dock den skadelidande ha rätt att i</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>stället välja denna form. Det ligger i sakens natur att
livränteformen inte används vid ersättning av kostnader som redan uppkommit.
Bestämmelserna i förevarande paragraf tar, som klart framgår av texten, heller
inte sikte på sådana kostnader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 motsats till flera andra
transporträttsliga konventioner innehåller inte tilläggskonventionen någon egen
regel om begränsning av skadeståndets storlek vid personskada. Vad beträffar
skadeståndets storlek hänvisar konvenlionen i stäUet tUl nationell rätt (art. 6
§ 2 första punkten). Denna hänvisning är trots sin allmänt hållna formulering
avsedd att utsäga, att konventionen tillåter att skadeståndets slorlek
begränsas genom nationella rättsregler. Om den tillämpliga nationella rätten
innehåller en begränsningsregel, enligt vilken den maximala ersättningen
understiger 200 000 guldfrancs (ca 360 000 kr.), får dock denna regel inle
tillämpas på skada, som omfattas av konventionen. I sådant fall skall i stället
gälla en maximigräns för ersättningens storlek om 200 000 guldfrancs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionens reglering av
frågan om summamässig begränsning av skadeståndet avviker också i ett annat
avseende från motsvarande regler om ersättning i t. ex. Warszawakonventionen om
internationell luftbefordran. Enligt tilläggskonventionen skall nämligen i det
angivna maximibeloppet inräknas endast sådana belopp som utgår enligt art. 3 §
2 eller art. 4 lill. b). Även om ersättning för t. ex. den akuta vården av den
skadade har uppgått till betydande belopp, kan således hela det inom
maximigränsen beflntliga utrymmet disponeras för invaliditetsersättning eller
ersättning lill efterlevande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 7: I motsats till vad som är fallet vid personskada
innehåller konventionen en regel om begränsning av skadeståndets storlek, när
det gäller sakskada. Enligt denna artikel är nämligen järnvägen, om den beflnns
ansvarig för skada beträffande egendom som den resande bar på sig eller förde
med sig som handresgods, inte skyldig att betala högre skadestånd än 2 000
guldfrancs (ca 3 600 kr.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 8: Varken konventionens subsidiära begränsningsregel
i art. 6 § 2 eller begränsningsregeln i art. 7 eller någon i nationell rätt
föreskriven begränsningsregel får tillämpas, när skadan uppkommit under sådana
omständigheter att uppsåt eller grov vårdslöshet kan läggas järnvägen till
last. Denna regel, som har motsvarigheter i vissa andra konventioner, återfinns
i förevarande artikel. Någon större praktisk betydelse får regeln först när den
sammanställs med bestämmelserna i art. 11, enligt vilka varje handling eller
underlåtenhet i flänsten av järnvägens personal eller andra som järnvägen
anlitar för utförandet av befordran skall tillräknas Järnvägen. Innebörden av
begreppet "grov vårdslöshet" är inte närmare preciserad i
konventionen. Begreppet har emellertid länge använts i CIM och CIV. 1 motsats
till vad som är fallet enligt CIM och CIV skall enligt tilläggskonventionen den
omständigheten att skadan vållats genom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>grov vårdslöshet medföra obegränsad ersättningsskyldighet
också när det gäller sakskada. Enligt CIM och CIV medför grov vårdslöshet
endast en fördubbling av det belopp som eljest utgör högsta möjliga skadeersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art 9: Denna artikel innehåller i § 1 regler om beräkning
av ränta på ersättningsbelopp. Enligt dessa regler är den skadelidande
berättigad att erhålla ränta efter 5 % om året på det skadestånd han har att
fordra. Räntan böflar i princip löpa så snart skriftlig framställning om
ersättning har ingetts flll järnvägen. Om den skadelidande utan atl först göra
någon sådan framställning väcker skadeståndstalan vid domstol, räknas räntan
från den dag då talan väcktes. I vissa fall skall dock räntan räknas först från
en senare tidpunkt. Detta gäller i fråga om sådana i artiklarna 3 och 4 avsedda
skadeståndsposter vilkas storlek det inte varit möjligt att bestämma redan vid
den tidpunkt då framställning om ersättning ingavs eller talan väcktes. På
sådana skadeståndsbelopp räknas ränta först från den tidpunkt då alla
omständigheter som lagts till grund för skadeståndets beräkning blivit
förebragta. Den skadelidandes ränteanspråk skall, enligt vad som framgår av
konvenflonens förarbeten, inte anses omfatta rätt till ränta på ränta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt artikelns § 2 föreligger
återbetalningsskyldighet för vafle belopp som någon mottagit som skadestånd
utan att rätt därtill förelegat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 10: Konventionens ansvarighetsregler är avsedda att
vara tvingande gentemot Järnvägen. Detta resultat uppnås genom bestämmelserna i
denna artikel om ogiltighet av vissa villkor, som Järnvägen intagit i sina
tariffer eller betingat sig i särskilda avtal med resande. Ogiltighelen drabbar
följande i artikeln uppräknade villkor, nämligen sådana som syftar till att i
förväg helt eller delvis utesluta den ansvarighet som åvilar järnvägen enligt
konventionen, sådana som syftar till att befria järnvägen från bevisskyldighet
som den enligt konventionen har att fullgöra samt sådana som syftar till att
fastställa lägre maximigränser för ersättningens storlek än som anges i art. 6
§ 2 och art. 7. Att villkor av angivna slag blir ogiltiga påverkar inte
giltigheten av befordringsavtalet i övrigt. Befordringsavtalet som sådant
omfattas allflämt av CIV och tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 11: Som framgått av redogörelsen för innehållet i
art. 8 behandlas i förevarande artikel frågan om järnvägens ansvarighet för de
personer som utför de i Järnvägsdriften ingående göromålen. Enligt
konventionstexten ansvarar Järnvägen för två kategorier medhjälpare, nämligen
dels Järnvägens anställda, dels andra personer, av vilkas flänster järnvägen
begagnar sig vid utförandet av befordran. Denna uppdelning av medhjälparna i
två grupper förekommer också i CIM och CIV. Det har ibland gjorts gällande att
järnvägens ansvarighet inte är densamma för båda grupperna. Sålunda har det
hävdats atl Järnvägens ansvarighet för andra medhjälpare än anställda
inskränker sig tiU dessas verksamhet vid just den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>befordran, vid vilken den resande kom tiU skada. Alt
järnvägen inte skulle vara ansvarig för alla i dess drift sysselsatta personer
är emellertid en tolkning som det förefaller svårt att acceptera. Den har också
avvisats av flera kommentatorer. Det synes rimligt att förutsätta alt
Järnvägens ansvarighet enligl denna artikel omfattar alla personer som
Järnvägen använder för att upprätthålla Järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>A andra sidan kan Järnvägen inte
anses ansvarig för vad dess anställda och övriga medhjälpare företar sig utom
tjänsten. Huruvida en viss handling skall anses som företagen inom eller utom
tjänsten är emellertid inte alltid lätt att avgöra. För bedömningen av denna
fråga ges vissa riktlinjer i artikelns andra stycke. Enligt detta skall
Järnvägens anställda, om de på en resandes begäran utför någon tjänst som det
inte åligger järnvägen att lämna, anses handla på uppdrag av den till vilken
tjänsten lämnades. Den avsedda innebörden av denna bestämmelse synes först och
främst vara att man i den angivna situationen inte skall anse, att det
föreligger någon sådan bindning mellan den anställde och Järnvägen att den
anställdes handlande kan tillräknas järnvägen. Det har beträffande motsvarande
bestämmelse i CIM gjorts gäUande, atl bestämmelsen inle bara fastslår frånvaron
av ansvarighet på järnvägens sida utan också positivt fastslår en ansvarighet
för den person, för vilken den anställde var verksam, för det fall att den
anställdes handlande orsakat skada för Järnvägen eller tredje man. Emellertid
synes avsikten med den aktuella bestämmelsen i tilläggskonventionen inte ha
varit att tiU någon del reglera det utanför konventionens ram liggande
spörsmålet vem som är ansvarig för skada, för vilken inte järnvägen kan göras
ansvarig. Artikelns rubrik "järnvägens ansvarighet för sin personal"
tyder också på atl syftet med andra stycket enbart varit att närmare ange
gränserna för denna ansvarighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 12: Har en resande tillfogats skada som omfattas av
konventionen, torde det oftast vara gynnsamt för honom att som grund för sina
anspråk åberopa konventionens regler. Förutom dessa kan emellertid andra
skadeståndsrättsliga regler, t. ex. allmänna regler om ansvar för eget vållande
eller om principalansvar, i och för sig vara tillämpliga på skadan.
Konventionen hindrar inte att sådana regler i stället åberopas. Enligt första
stycket av denna artikel får emellertid järnvägens ansvarighet för skada som
omfattas av konventionen, oavsett vilken grund som åberopas för anspråket, bara
bestämmas med beaktande av de förutsättningar och begränsningar som anges i
konventionen. Syftet med denna bestämmelse torde i första hand vara att
utesluta eventuell konkurrens mellan konventionens ansvarighetsregler och de
materiella reglerna i annan skadeståndsrätt. Dessutom torde den innebära att
konventionens regler om preskription i art. 17 skall tillämpas, när anspråk
riktas mot järnvägen med stöd av andra skadeståndsregler än konventionens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen reglerar endast förhållandet
mellan den resande och järnvägen och berör därför i princip inte frågan om den
resandes rätt till skadestånd av järnvägens medhjälpare. Huruvida medhjälpare
till följd av vållande eller på annan grund kan göras ansvarig för resandes
skada får</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>således avgöras på grundval av vanliga regler. Om
skadeståndsanspråk med stöd av sådana regler framställs mot medhjälpare till
Järnvägen, får dock, enligt vad som föreskrivs i artikelns andra stycke,
skadeståndsskyldighet inte åläggas medhjälparen med mindre sådan kunnat åläggas
järnvägen, om den varit den skadelidandes motpart.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 13: Ersättningsanspråk mot järnvägar handläggs i
mycket stor utsträckning utom rätta. Ofta bestäms ersättningen utan annan
prövning än den som Järnvägen själv företar. Ett sådant förfarande kan erbjuda
den skadelidande vissa fördelar. Genom bestämmelserna i denna artikel har
möjligheter öppnats för den skadelidande att på ett enkelt sätt göra gällande
sina anspråk, även om han har svårt att sätta sig i direkt förbindelse med den
ansvariga järnvägen. Krav framställda på detta sätt benämnes i konventionen
"anspråk i administrativ ordning".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som framgår av § 2 har den som vill
framställa anspråk i denna ordning i princip endast att ange kraven i en
skrivelse som inges till någon av de i § 1 angivna järnvägarna. Dessa är den
järnväg — eller en av de järnvägar — som trafikerar den sträcka på vilken
skadan inträffade, den järnväg som avresestationen tillhör, den järnväg som bestämmelsestationen
tillhör och slutligen varje järnväg i den resandes hemort eller vanliga
uppehållsort. En förutsättning för att framställning om ersättning skall kunna
inges till dessa järnvägar är dock att järnvägen i fråga har sitt säte i stat
som har tillträtt tilläggskonventionen. Beträffande järnväg i den resandes
hemort eller vanliga uppehållsort krävs emellertid inte att järnvägen finns
upptagen på centralbyråns lista över CIV-linJer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art 14: 1 stället för att framställa kravet direkt till
järnvägen kan den skadelidande väcka talan vid domstol. Talan kan enligt denna
artikel väckas endast mot järnväg som trafikerar den linje på vilken skadan
inträffat. Om två järnvägar gemensamt trafikerar linjen i fräga, kan talan
väckas mot vilken som helst av dessa. Sedan talan väckts mol den ena Järnvägen,
bortfaller emellertid rätten till talan mot den andra.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 15: Denna artikel innehåller jurisdiklionsregler.
Domsrätt föreligger endast i den stat på vars territorium den resande kommit
till skada. Undantag från denna regel kan dock förekomma till följd av
mellanstatliga överenskommelser eller bestämmelser i meddelade koncessioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sammanställd med art. 1 8 innebär
denna artikel att domstolarna alltid får tillämpa det egna landets lag. 1 regel
får också järnvägarna svara inför domstol i det egna landet. 1 den mån en
järnväg trafikerar en sträcka inom främmande stats territorium, kan järnvägen
emellertid bli skyldig att svara vid domstol i den främmande staten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 16: Konventionens ansvarssystem är så konstruerat,
att det i regel är till järnvägens nackdel, om det inte går att utreda hur den
resandes skada uppkommit. Det har därför ansetts rimligt atl järnvägen ges
tillfälle att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>påbörja utredning om orsakerna till inträffad skada, innan
så lång tid förflutit att möjligheterna att klarlägga det skadeorsakande
händelseförloppet påtagligt försämrats. För Järnvägen kan det emellertid vara
svårt att skaffa sig kännedom om uppkomna skador, eftersom dessa inte behöver
ha uppstått i samband med något egentligt tågmissöde och eftersom antalet
resenärer i ett tåg vanligen är betydligt större än antalet passagerare i ett
flygplan eller en buss. Av dessa skäl har i konvenlionen införts regler som i
princip gör rätten till skadestånd beroende av att Järnvägen inom viss kortare
tid underrättas om att den ifrågavarande resanden kommit tUl skada.
Bestämmelser härom återfinns i denna artikel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt dessa bestämmelser går
rätten att göra ersättningsanspråk gällande förlorad, om inte den skadelidande
inom tre månader från det han fick kännedom om att den resande kommit flll
skada underrättar järnvägen härom. Underrättelsen kan lämnas till vilken som
helst av de järnvägar som nämns i art. 13, dvs. till den järnväg - eller någon
av de Järnvägar - som trafikerar den linje på vilken den resande kom till
skada, till avresejärnvägen, till bestämmelsejärnvägen eller till Järnväg i den
resandes hemort eller vanliga uppehållsort. Någon särskild form för underrättelsen
är inte föreskriven. Att en muntlig anmälan är tillfyllest framgår av
föreskriften i artikelns § 1 andra stycket, enligt vilken den järnväg som tar
emot en muntlig anmälan självmant skall utfärda en bekräftelse på mottagandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det kan synas vara en mycket hård
sanktion att rätten att kräva ersättning går förlorad, om skadefallet inte
anmäls hos Järnvägen inom den relativt korta fristen av tre månader från det
den berättigade fick vetskap om skadan. Emellertid bortfaller
underrättelseskyldigheten i ett stort antal fall enligt artikelns § 2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I denna paragraf ges först den
ganska självklara föreskriften att utebliven underrättelse inte skall medföra
förlust av rätten att kräva ersättning, om den skadelidande inom den nämnda
fristen framställt krav mot järnvägen enligt art 13. Fallet att den
skadelidande i stället före fristens utgång väcker talan vid domstol nämns
visserligen inte i texten, men det är uppenbart att utebliven underrättelse
inte heller i detta fall medför förlust av rätten att kräva ersättning, och
detta bekräftas också av förarbetena. Kravet på underrättelse bortfaller
vidare, om den skadelidande kan visa, att skadan orsakats genom vållande på
järnvägens sida. Har den omständigheten att underrättelsen uteblivit eller
lämnats först efter fristens utgång berott på förhållande som inte kan
tillräknas den skadelidande, skall han likaledes anses ha kvar rätten att kräva
ersättning. Underlåtenhet att lämna underrättelse är också utan betydelse, om
skadefallet ändå före fristens utgång blivit känt för den Järnväg - eller någon
av de järnvägar - som traflkerar den linje på vilken den resande kom lill
skada. För att underrättelseplikten skall bortfalla är det emellertid inte
tillräckligt att järnvägen känner till att ett tågmissöde inträffat. Järnvägen
måste också ha fått kännedom om att ifrågavarande resande kommit till skada.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 17: Har skadeständsfordran som grundas på
konventionen inte prekluderats enligt reglerna i art. 16 kan fordringen göras
gällande inom en frist av tre år. Sker inte detta, förlorar den skadelidande
enligt de i denna artikel intagna preskriptionsbestämmelserna rätten att göra
fordringen gällande. Som utgångspunkt för beräkningen av preskriptionstiden
gäller den dag då den resande kom till skada, om ersättningen av<;er skada
som tillfogats den resande själv. Avser ersättningen skada som tillfogats
annan, dvs. framför allt den resandes underhållsberättigade efterlevande,
räknas preskriptionsfristen från dagen för den resandes död. 1 detta fall står
emellertid treårsfristen till den skadelidandes förfogande endast till den del
den infaller inom en tidrymd av fem år från den dag då den resande kom till
skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 och med att elt ersättningskrav
framställs hos järnvägen enligt art. 13, upphör preskriptionstiden enligt
artikelns §2 att löpa. Preskriptionen är sedan suspenderad så länge kravet är
under Järnvägens prövning. Om järnvägen helt eller delvis tUlbakavisar kravet,
fortsätter preskriptionen att löpa från den dag då järnvägen lämnar skriftligt
besked om sitt ställningstagande och återsänder de handlingar som den skadelidande
eventuellt hade fogat till framställningen om ersättning. Skulle ,den
skadelidande på nytt framställa samma anspråk, leder detta inte till suspension
av preskriptionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har etl anspråk preskriberats, får
anspråket, enligt vad som föreskrivs i artikelns § 3, inte göras gällande ens
genom genkäromål eller kvittnings-invändning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt artikelns § 4 skall sådana
frågor rörande preskription som inte regleras i konventionen avgöras i enlighet
med nationell rält. Härav följer att exempelvis frågan om sättet för avbrytande
av preskriptionen regleras av intern rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 18: Som framgått av redogörelsen för artiklarna 3, 5,
6 och 17 anges i konventionstexten beträffande vissa frågor uttryckligen, att
dessa skall avgöras i enlighet ined nationell lag. Självfallet kan i tvister,
som omfattas av konventionen, också uppkomma frågor, som över huvud taget inte
berörs i konventionen. På sådana frågor skall enligt denna artikels § 1
likaledes nationell lag tillämpas. Med nationell lag skall enligt artikelns § 2
förstås rättsordningen i den stat, på vars territorium den resande kom till
skada. Hänvisningen till denna rättsordning avser, enligt vad som uttryckligen
anges, inte bara dess saknormer utan också dess kollisionsnormer. Del är
emellertid en vanlig internationellt—privaträttslig regel att skadegörande
handlingar skall bedömas efter lagen på den plats där den skadegörande
handlingen ägde rum, lex loci delicti commissi. Man kan därför räkna med att
det regelmässigt blir de materiella reglerna i den stat där den resande kom
till skada som skall komplettera konventionsreglerna vid bedömningen av frågan
om järnvägens skadeslåndsskyldighet. Tillämpningen av lex loci delicti
synes</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>24</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>emellertid böra avse endast bedömningen i stort och torde
således inte utesluta att särskilda spörsmål, t. ex. frågan om den resandes
underhållsskyldighet, kan bedömas i enlighet med lagen i hans hemland.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 19: I denna artikel behandlas frågan vilka
processuella regler som skall tillämpas på rättstvister som omfattas av
konventionen. Härvidlag föreskrivs att konventionens hithörande bestämmelser i
första hand skall gälla. 1 den mån sådana bestämmelser saknas, skall
domstolslandets egna processregler tillämpas. Denna reglering överensstämmer
med vad som är föreskrivet i CIM art. 55 och CIV art. 55 och ansluter till den
allmänna principen att en domstol, när det gäller rättegångsförfarandet, alltid
tillämpar sitt eget lands lag, lex fori. Huruvida en fråga skall anses vara av
materiell eller processuell natur saknar med den reglering konventionen
innehåller nämnvärd betydelse. Betraktas frågan som materiell blir enligt art.
18 lex loci delicti i regel tillämplig. Eftersom talan enligt huvudregeln i
art. 15 kan föras endast i den stal där den resande kom till skada, är lex loci
delicti i allmänhet domstolslandets lag, dvs. samma lag som skall tillämpas om
frågan betraktas som processuell och enligt denna artikel skall avgöras enligt
lex fori.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art.20: Enligt CIM art. 56 och CIV art. 56 skall domar som
grundas på bestämmelserna i fördragen under vissa förutsättningar vara
verkställbara också i andra fördragsstater än domstolsstaten. Motsvarande
gäller enligt förevarande artikel beträffande dom, som grundats på
lilläggskonventio-nens bestämmelser. Förutsättningarna för att sådan dom skall
vara verkställbar utom domstolslandet är alt domen meddelats av domstol, som är
behörig enligt konventionen, och blivit verkställbar i domstolslandet. Är
dessa förutsättningar uppfyllda, och fullgör sökanden vad som kan åligga honom
enligt bestämmelserna för exekvaturförfarandet i den stat där verkställighet
söks, skall verkställighet medges i den staten utan avseende pä invändningar
beträffande domens materiella innehåll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För verkställighet i främmande stat
kan, enligt vad som uttryckligen anges i artikeln, även användas tredskodomar
och förlikningar, som träffats inför behörig domstol och intagits i dess
protokoll. Däremot tillerkänner konventionen inte internationell
verkställbarhet åt domar med endast provisorisk verkställbarhet eller åt sådana
i samband med dom meddelade beslut, varigenom kärande, vars talan ogillats,
ålagts utge skadestånd till motparten utöver ersättning för hans
rättegångskostnader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikelns § 2 innehåller en
processuell bestämmelse, vilken avser att beträffande käromäl som grundas pä
konventionen hindra tillämpningen av nationella regler av innebörd all käranden
skall ställa säkerhet för skada eller kostnad som hans talan kan förorsaka
motparten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 21: De maximigränser för storleken av vissa
skadeståndsposter, vilka återfinns i artiklarna 6 och 7, är som nämnts angivna
i francs. 1 denna artikel anges närmare vad som i konventionen menas med
en franc.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>nämligen en guldfranc med en vikt av 10/31 gram och en
finhet av 0,900. Denna franc, den s. k. Germinalfrancen, är ett fiktivt mynt,
som i åtskilliga konventioner används som värdeenhet. Sveriges Riksbank har i
skrivelse den 25 september 1974 förordat att omräkning av guldfranc sker enligt
det guldpris som baseras på kronans centralkurs och guldinne-liållet i de s. k.
Special Drawing Rights. En matematisk beräkning enligt dessa grunder skulle ge
till resultat att en Germinalfranc för närvarande motsvarar kr. 1,7971 2 i
svenskt mynt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 22: Enligt CIV art. 2 kan även bil- eller
sjöfartslinjer upptagas på centralbyråns lista över ClV-linJer. En befordran
kan i enlighet därmed omfattas av CIV, trots att den endast delvis eller rent
av inte alls utförs med järnväg. Passagerare som befordras på bil- eller
sjöfartslinjer kan till följd därav vara att anse som resande enligt tilläggskonventionen
art. 1 § 1. Enligt förevarande artikels § 1 är emellertid konventionen i regel
inte tillämplig på skada som tillfogas en resande under befordran på bil- eller
sjöfartslinje. Undantag kan emellertid förekomma när det gäller befordran med
tågfärja. Om en järnvägsvagn transporteras med fäfla skall nämligen
konventionen vara tillämplig på skada som tillfogats resande under hans
uppehåll i järnvägsvagnen eller i samband med hans på- eller avstigning av
vagnen. En förutsättning för att järnvägen skall bli ansvarig enligt
konventionens regler är emellertid att skadan uppkommit till följd av
järnvägsdriften. Huruvida en skada skall anses orsakad av järnvägsdriften
eller av fartygsdriften torde ofta vara svårt att avgöra. Skador i samband med
alt järnvägsvagnen körs ombord på färjan eller i land från denna och att
anordningarna för av- och påstigning varit otillfredsställande torde
emellertid sotn regel få anses orsakade av järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skada som inträffat ombord på
tågfäfla skall anses ha inträffat i den stat vars flagga fäijan för. Domsrätt i
tvist angående skadan skall således enligt art. 15 i regel föreligga endast i
denna stal. Som nationell lag i tilläggskonventionens mening skall enligt art.
18 samma stats rättsordning användas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det förefaller naturligt att järnvägens ansvarighet enligt
konventionen i princip inte omfattar befordran på bil- eller sjöfartslinje. Att
befordringen på dessa linjer inte skulle ulföras med Järnväg bör också från
början ha stått klart för den resande. Annorlunda blir förhållandet om
befordran på en sträcka, som normalt trafikeras med järnväg, i visst fall
utförs med annat transportmedel. Denna situation behandlas i förevarande
artikels § 3. Som anledning till all befordringen på en järnvägssträcka i
verkligheten utförs med annat transportmedel synes konventionsförfattarna
endast ha räknat med sådana utomordentliga omständigheter som tvingar järnvägen
att tillfälligt inställa tågtraflken. Kommer en resande flll skada under en
befordran som avses här - t. ex. när han efter en tågurspärning får fortsätta
färden med buss - kan han allflämt rikta sina ersättningskrav mot järnvägen.
Denna svarar emellertid i sådana fall inte enligt de järnvägsrättsliga
skadeståndsreglerna utan efler de skadeståndsregler som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1915176:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gäller för det använda transportmedlet. Riktar den
skadelidande sina anspråk mot järnvägen skall emellertid, trots att den
materiella bedömningen av skadeständsfrågan skall ske med tillämpning av andra
regler än järnvägsrätlens, förfarandet i åtskilliga avseenden gestaltas efter
konventionens regler. Sålunda härden skadelidande exempelvis också i detta
fall möjlighet alt framställa sina anspråk i den ordning som anges i art. 13,
han har samma skyldighet som eljest att lämna Järnvägen underrättelse om
skadefallet, och han har att göra gällande sina anspråk inom den
preskriptionsfrist som följer av art. 17.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som tidigare nämnts reglerar
tilläggskonventionen bara förhållandet mellan järnvägen och den resande.
Förevarande stadgande inverkar därför inte på den skadelidandes möjligheter att
kräva ersättning av den transportör som utförde befordringen med det andra
transportmedlet, om denne transportör var annan än järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 23: Denna artikel innehåller en ytterligare
ansvarsfrihetsgrund, vilken ger Järnvägen möjlighet att undgå
ersättningsskyldighet, när skadefallet varit en följd av en atomolycka.
Förutsättningen för ansvarsbefrtel-se för järnvägen är att en innehavare av en
atomanläggning eller annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligt
de "i en konventionsstat" gällande särskilda reglerna om
ansvarigheten på atomenergins område. Avsikten är att järnvägen skall gå fri
från ansvarighet för atomskada sä snart det är möjligt för den resande att
erhålla ersättning enligt atomansvarighetsreglerna i någon konventionsstat.
Även om den resande för att göra atoniansvarigheten gällande mäste väcka talan
i annan konventionsstat än den som har domsrätten beträffande anspråk mot
järnvägen, hör således existensen av atomansvarigheten anses utesluta
järnvägsansvarighet. Däremot kan järnvägen inte till sitt fredande åberopa, att
skadan omfattas av atomansvarighetslagstiftningen i en icke-konventionsstat. 1
sådant fall, liksom när skadan eljest faller utanför konventionsstaternas
samlade atomansvarighetslagsliftning, får frågan om järnvägs ansvarighet prövas
enligl huvudreglerna i art. 2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 24: Denna artikel, som reglerar undertecknandet av
konventionen, saknar numera aktualitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 25: Enligt denna artikel krävs för tillträde flll
konventionen ratifikation från signatarstaternas sida. Eftersom Sverige inte
undertecknat konventionen, blir ratifikation inte aktuell för Sveriges del.
Artikeln inneliåller vidare bestämmelser om förfarandet för atl sätta
konventionen i kraft. Sedan konventionen den 1 januari 1973 trätt i kraft
saknar också dessa bestämmelser intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 26: En stat, som bar tillträtt 1970 års CIV men inte
undertecknat tilläggskonventionen, kan enligt denna artikel ansluta sig till
konventionen genom att meddela den schweiziska regeringen sin
önskan om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>anslutning. Det åligger den schweiziska regeringen att
underrätta övriga konventionsstater om hänvändelsen. Anslutningen träder i
kraft en månad efter det att underrättelsen lämnats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om Sverige skall tillträda tilläggskonventionen, måste det
ske genom anslutning i enlighet med denna artikel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 27: Enligt denna artikel skall tilläggskonventionen
ha samma giltighetstid som 1970 års CIV, vilket innebär att giltighetstiden i
och för sig är obegränsad men att en stat kan frånträda konventionen efter den
31 december 1977. Konventionen skall kunna revideras i samma ordning som gäller
för CIV. Detta innebär bl. a. att frågan om revision av konventionen skall tas
upp till behandling senast när konventionen varit i kraft i fem år. Det
förutsätts också att tilläggskonventionen framdeles skall kunna inarbetas i
CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Art. 28: I denna artikel konstateras att tilläggskonventionen
slutits och undertecknats på franska språket och att konventionstexten dessutom
föreligger i form av officiella översättningar lill tyska, engelska, italienska
och arabiska språken. 1 händelse av avvikelser mellan den franska texten och
annan text skall den förra ha vitsord.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>5 Utredningen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som tidigare nämnts har utredningen
enligt sina direktiv haft i uppdrag att i en första etapp av arbetet lägga fram
förslag till den lagstiftning som erfordras för att Sverige skall kunna
tillträda tilläggskonventionen och för att en samordning av reglerna om inrikes
och internationell passagerarbefordran skall kunna åstadkommas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen framhåller att
konventionen nu gäller mellan ett stort antal europeiska och några
utomeuropeiska stater, vilket får anses tyda på att konventionen allmänt
uppfattats innebära en tillfredsställande reglering av berörda frågor.
Utredningen, som delar denna uppfattning, föreslår att Sverige snarast skall
ansluta sig till konvenlionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen erinrar om att en svensk anslutning lill
tilläggskonventionen inte innebär någon skyldighet för Sverige att tillämpa
konventions-reglerna på andra resande än sådana som befordras på grund av
internationell befordringshandling. Om nu gällande regler för järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande bibehålls i fråga om inrikes befordran,
skulle det emellertid uppstå en skillnad i den skadeständsrätts-liga
behandlingen av tågpassagerare på internationell resa och tågpassagerare på
inrikes resa. Konventionen ålägger Järnvägen ett tämligen strängt ansvar, medan
däremot gällande svensk rätt innebär att Järnvägen blir ansvarig endast om
Järnvägen eller någon för vilken den svarar har giort sig skyldig till fel
eller försummelse. Såsom förutsatts i direktiven har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>utredningen till undvikande av denna olikhet i
behandlingen av olika passagerare föreslagit en långtgående samordning av
reglerna för internationell och inrikes passagerarbefordran. Med hänsyn härtill
finns enligt utredningen ingen anledning för Sverige att i samband med
anslutningen till tilläggskonventionen göra förbehåll enligt art. 1 § 2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I utredningens förslag till lag om
Järnvägs ansvarighet vid befordran tas i en första avdelning upp regler som är
gemensamma för såväl inrikes som internationell befordran. Dessa regler
föreslås få motsvarande tillämpning på tunnelbana och spårväg. I en andra
avdelning återfinns särskilda bestämmelser om internationell befordran.
Konventionens disposition har ej följts utan dess sakinnehåll har
transformerats till lagtext av svensk typ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I överensstämmelse med konventionen
föreslås att lagen blir tillämplig på resande som uppehåller sig i Järnvägsvagn
eller är i färd med att stiga på eller av tåget. Som resande bör enligt
utredningen i princip anses envar som på vanligt sätt har berett sig tillträde
till tåget och faktiskt befordras med detta och som utan alt försöka dölja sig
uppehåller sig i de för allmänheten upplåtna utrymmena. Det bör således inte
krävas att ett befordringsavtal har ingåtts. Klara fall av fluvåkare bör dock
inte omfattas av lagen. Som resande bör enligt utredningen inte heller
betraktas den Järnvägspersonal som flänstgör på tåget eller fullgör
servicefunktioner i samband med befordringen, t. ex. personal i restaurangvagn.
Enligt utredningens mening bör inte heller den betraktas som resande som,
medan tåget står stilla, går ombord på tåget i annan avsikt än att företa resa,
t. ex. variibud eller en person som hjälper en resande upp på tåget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 fråga om ansvarighetens
utformning föreslår utredningen i enlighet ined konventionen att järnvägen
skall åläggas ett objektivt ansvar för personskada som tillfogas resande genom
händelse som sammanhänger med järnvägsdriften och för förlust av eller skada på
handresgods som inträffar i samband med sådan personskada. Om den skadevållande
händelsen framkallats genom inverkan av en för Järnvägsdriften främmande
omständighet och järnvägen ej kunnat undvika eller förebygga följderna av denna
inverkan även oin den vidtagit alla rimliga åtgärder, är järnvågen dock fri
från ansvarighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För handresgodsskada utan samband
med personskada föreslår utredningen att järnvägen endast skall svara om fel
eller försummelse visas ligga den lill lasl. Utredningen erinrar om all denna
lösning är föreskriven i CIV. Enligt utredningens mening bör denna reglering av
ansvarsfrågan accepteras också för annan befordran. Ifrågavarande egendom
befinner sig mer eller inindre omedelbart i den resandes besittning medan det
regelmässigt är omöjligt för järnvägen alt utöva någon kontroll av den.
Järnvägen måsle därför i allmänhet antas sakna möjlighet all bevisa hur
inträffad skada har uppkommit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid skada som inträffat medan den
resande befordrats med annat transportmedel, t. ex. buss, till följd av att
järnvägsdriften tillfälligt måst avbrytas, ger utredningens förslag den
resande möjlighet atl vända sig</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>med krav mot järnvägen. Dess ansvarighet skall då bedömas
enligt de regler som gäller för det använda befordringssättet, varvid dock
lagförslagets preskriptionsregler och regler om laga domstol skall tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen åläggs enligt
utredningsförslaget principalansvar för sina anställda och andra medhjälpare
vid järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens regler om
skadeståndets beräkning och om ansvarsfrihet vid medvållande har av
utredningen ansetts förenliga med motsvarande regler i skadeståndslagen, vilka
genom en hänvisning gjorts tillämpliga vid skador som omfattas av lagförslaget.
Utredningen framhåller alt det är tveksamt om den i svensk rätt gällande
principen, att den efterlevandes egen försörjningsförmåga skall beaktas vid
bedömningen av om ersättning bör utgå för mistat underhåll, är förenligt med
konventionens art. 3 § 2. Utredningen anser dock att konventionsbeslämmelsen
bara fastslår principen att rätt till ersättning för förlust av försörjare
föreligger men alt de närmare förutsättningarna för denna skadeståndsrätt
skall bedömas enligl den nationella lagen. Även i denna del kan därför enligt
utredningen en hänvisning till skadeståndslagen göras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligl konventionen är
ersättningsskyldigheten vid sakskada begränsad till ett i guldfrancs angivet
belopp f n. motsvarande omkring 3 600 kr. Denna begränsningsregel har medtagits
i lagförslaget men begränsningsbeloppet har beträffande inrikes befordran
fastställts i kronor i stället för till ett belopp i guldfrancs. Utredningen
föreslär att detta belopp fastställs till 5 000 kr. Begränsningen avseende sakskada
får ej göras gällande när uppsåt eller grov vårdslöshet ligger järnvägen till
last. Konventionens möjlighet att införa ett begränsningsbelopp även för
personskada föreslår utredningen att man ej skall utnytfla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De preskriptionsregler som ges i
konventionen skall enligl förslaget gälla även beträffande inrikes befordran.
Däremot ges de detaljerade reklamalionsföreskrifterna ej motsvarande
tillämpning. Utredningen anser alt frånvaron av lagregler möjliggör för
trafikföretagen att i sina befordringsvillkor ta in reklamationsbestämmelser,
vilka förutsätts ej bli strängare än de som gäller för internationell
befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande internationell
befordran måste däremot enligt utredningen särskilda reklamationsregler tas in
i lagen svarande mot dem som konventionen innehåller. Reglerna innebär atl
reklamation i princip måste ske inom tre månader från det att den skadelidande
fick kännedom om skadan. Har skadan vållats genom fel eller försummelse från
Järnvägens sida eller har järnvägen på annat sätt fåll kännedom om skadan
behöver reklamation dock inte ske.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag till
forumregel gör i den resandes intresse domstol i avreseorten, bestämmelseorten
eller, vid skada i samband med lågfärje-trafik, ort på tågfärjelinjen behörig
förutom de domstolar som kan vara behöriga enligt rättegångsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Genom en regel som avses bli
flllämplig även för inrikes befordran görs lagförslagets regler om
förutsättningar för och begränsningar av järnvägens ansvarighet tillämpliga
även på anspråk som riktas mot Järnvägen på annan grund eller mot någon som
järnvägen ansvarar för.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section65>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förutom de redan nämnda reglerna om
beloppsbegränsning av ansvarigheten vid sakskada och om reklamation innehåller
lagförslagets andra avdelning viss särreglering beträffande internationell
befordran. Den skadelidande ges en ovillkorlig rätt att få ut ersättning i form
av ett engångsbelopp för hinder eller förlust i sin näring eller för förlorat
underhåll. Vidare ges särskilda regler om ränta på ersättningsbelopp och om
skadeståndskrav som framställs utan domstols- eller skiljemannaförfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens förslag skall
lagförslagets regler ej få åsidosättas genom avtal till den resandes nackdel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6
Remissyttrandena</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6.1 Allmänt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag har i allt
väsenfligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Endast
i ett fåtal detaljfrågor har några remissinstanser förordat andra lösningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.2 Svensk anslutning till tilläggskonventionen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag att Sverige
snarast skall ansluta sig till tilläggskonventionen tillstyrks av de
remissinstanser som särskilt uttalat sig i frågan, nämligen justitiekanslern,
hovrätten för Nedre Norrland, KO och Sveriges advokatsamfund.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SJ, som inte har uttalat sig i
frågan om svensk anslutning till konventionen, framhåller att de av utredningen
föreslagna reglerna för internationell befordran, vilka bygger på konventionen,
i vissa avseenden är niindre fördelaktiga för de resande än de regler som
föreslås gälla vid inrikes befordran. Den resandes rätt till ersättning för
förlorat eller skadat handbagage i samband med personskada är sålunda till
beloppet mer begränsad vid internationell befordran. Vidare gäller vissa
reklama-tionsfrister vid sådan befordran. Resande med internationell biljett
tillerkänns å andra sidan en förmånligare behandling genom att de har en
ovillkorlig rätt att vid personskada erhålla ersättning med engångsbelopp.
Särskilt med hänsyn till att järnvägsdriftens allmänna struktur - bortsett från
fäfletrafiken - är sådan att varje järnvägsföretags verksamhet är begränsad
till del egna landet är det enligt SJ :s mening svårmotiverat att upprätthälla
skillnader i järnvägens förhållande till de resande beroende på om de har sin
avrese- eller bestämmelseort vid Järnväg i annat land. Med den förbättrade
lagstiftning som utredningen föreslagit beträffande järnvägens ansvar gentemot
resande i allmänhet synes behovet och lämpligheten av särregler för ClV-resande
bli att bedöma med hänsyn endast til] angelägenheten i och för sig alt skapa
sådan formell överensstämmelse med konventionsinnehållet som krävs för svensk
anslutning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section66>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section67>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Genom att utredningen föredragit
att samordna reglerna för internationell och inrikes befordran i en gemensam
lag med i huvudsak samma regler för järnvägens ansvarighet i båda fallen
förfaller enligt hovrättens för Nedre Norrland mening frågan om förbehåll
enligt art. 1 § 2 tUläggskonventionen. Inte heller SJ anser att sådant förbehåll
bör göras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.3 Samordning av reglerna för internationell och inrikes
befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag att i huvudsak samma regler skall gälla för järnvägens
ansvarighet vid såväl internationell som inrikes befordran. Även den
lagtekniska lösningen att reglerna meddelas i en gemensam lag har godtagits vid
remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Hovrätten för Nedre Norrland
uttalar att tilläggskonventionens ansvarssystem är lämpat även för inrikes
befordran. Reglerna för sådan befordran bör därför bringas i principiell
överensstämmelse med tilläggskonventionens innehåll. Hovrätten anser att
utredningens lagförslag är väl disponerat och ägnat att läggas till grund för
lagstiftning. KO uttalar sig i samma riktning. Justitiekanslern och Sveriges
advokatsamfund ger likaså uttryck för uppfattningen att reglerna för inrikes
och internationell befordran i princip bör vara enhefliga. Justitiekanslern
erinrar också om att formen för lagstiftning i fall av förevarande art
diskuterats i olika sammanhang och även blivit föremål för särskild utredning
men framhåller samfldigt som sin mening att den metod utredningen förordar
klart är alt föredraga i fall som det nu aktuella.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SJ finner, mot bakgrund av att
tilläggskonventionen enligt SJ:s mening godtyckligt begränsats till all avse
ClV-resande i gränsöverskridande trafik, att det är utomordentligt
tillfredsställande atl utredningen föreslagit en reglering som för svensk rätts
del i betydande omfattning uflämnar eljest ofrånkomliga skillnader i
behandlingen av resande som onifattas av konventionen och andra resande. Att
denna utjämning inte blivit fullständig bör enligt SJ:s mening inte föranleda
kritik av förslaget som sådant dä det får tillskrivas egenheter i konventionen
som till stor del torde sammanhänga med dess olyckligt snäva inriktning på
ClV-resande i formell mening. Den teknik utredningen begagnat i sitt förslag
vinner SJ:s gillande. Enligt SJ:s mening är det angelägel att införlivande av
konventionens innehåll med svensk lagstiftning sker i den för vår lagstiftning
i allmänhet begagnade formen, även om den i konventionstexten använda
systematiken därvid kan behöva frångås. Såvitt SJ kan flnna har utredningen på
ett förtjänstfullt sätt bemästrat de ingalunda lättlösta problem som är
förenade med konventionsinnehållets överföring till svensk lag. Delsamma gäller
den företagna anpassningen av reglerna beträffande inrikes befordran till
konventionsinnehållet. Även SJ tillstyrker därför - trots vissa invändningar
mot konventionens sätt att angripa ämnet - att förslaget läggs till grund för
lagstiftning i den form det framlagts i betänkandet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section68>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section69>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>32</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.4 Lagens tiUämpningsområde</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Justitiekanslern ansluter sig till
utredningens förslag i fråga om lagförslagets sakliga tillämpningsområde. EJ
heller hovrätten för Nedre Norrland har någon erinran därvidlag. I det av
Stockholms läns landsting åberopade yttrandet av SL erinras om att all trafik
som SL med dotterföretag bedriver på tunnelbanor, spårväg och järnvägar redan
nu är underkastad reglerna i 1886 och 1916 års lagar. Enligt SL kan några
erinringar knappast göras mot atl också de nu föreslagna reglerna görs
tillämpliga på dessa trafikmedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Några remissinstanser uppehåller
sig vid utredningens uttalanden om resandebegreppet, dvs. vilka personer som
skall anses utgöra resande i lagens mening och därmed omfattade av dess regler.
KO anser att utredningen anfört övertygande skäl för atl lagförslagets regler
om personskada även vid inrikes befordran bör begränsas till atl avse skada som
tillfogas den resande när han uppehåller sig i järnvägsvagn eller stiger på
eller av denna. Den personkrets som omfattas av lagförslagets lesandebegrepp är
vidare än vad som följer av konventionsreglerna. Sålunda uppställs inte
förekomsten av ett befordringsavtal som en nödvändig förutsättning för att en
person skall betraktas som resande. KO delar den uppfattning utredningen
framför härvidlag. Det kan däremot enligt KO ifrågasättas om den skadades
avsikt att företa en resa skall vara avgörande i de fall skada inträffar i
samband med en persons av- eller påstigning eller då någon uppehåller sig på
tåget före dess avgång eller efter dess ankomst till bestämmelsestationen.
Detta kan exempelvis leda lill all ersättningsfrågorna bedöms olika för två
personer, om dessa av samma orsak drabbas av likartade skador och en av
personerna är resande i lagens mening medan den andre endast tillfälligt
befunnit sig på tåget. I fråga om skador som inträffar under pågående befordran
har valts ett vidsträckt resandebegrepp. Personer som faktiskt befordrats har,
oberoende av reseavsikt, i slor utsträckning det utökade skydd lagen ger. Det
flnns enligt KO:s mening inte anledning till annorlunda reglering då skador
inträffar under tågs uppehåll. Inträffar skador i sådant fall genom händelse
som sammanhänger med järnvägsdriften bör säledes järnvägens ansvar även omfatta
de personkategorier som nämnts av utredningen, nämligen varubud, personer som
hjälpt resande upp på lägel m. fl, KO instämmer vidare med utredningen i alt
bestämmelsernas karaktär av minimiregler, sett från den resandes synpunkt,
skall framgå av lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.5 Förutsättningar för ansvarighet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De av utredningen föreslagna
reglerna om grunderna för järnvägens ansvarighet har över lag godtagits av
remissinstanserna. SJ har framhållit att Sveriges anslutning till konventionen
och genomförande i anslutning härtill av del föreliggande förslaget leder till
en skärpning av järnvägens juridiska ansvar gentemot skadelidande passagerare
Jämfört med vad som följer av nu gällande regler. Såsom utredningen samtidigt
framhållit har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section70>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section71>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>33</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>emellertid SJ då det gäller passagerarskador sedan lång
tid tillbaka anlagt ett betraktelsesätt på frågan om sitt ansvar som i princip
låter sig väl förena med grunderna för det objektiva ansvar som nu föreslås
lagfäst. SJ har därför icke anledning att räkna med någon nämnvärd ökning av
sin reella ekonomiska risk om förslaget genomförs. Folksam riktar kritik mot
den bestämmelse i lagförslaget (3 § 2 st) som innebär att järnvägen i vissa
fall går fri från ansvarighet om skadan orsakats av händelse av force
majeure-karaktär. Folksam finner att undantaget ter sig rimligt och
överensstämmer med konvenflonen men anser att det knappast harmonierar med den
nuvarande tendensen inom skadeståndsrätten alt så långt som möjligt
tillförsäkra den skadelidande ersättning vid personskada. Enligt utredningen
kan bestämmelsen bli tillämplig vid naturhändelse och sabotage.
Omständigheterna kan emellertid vara sädana att järnvägen inte går fri från
ansvar och Järnvägen inåste därför räkna med möjligheten av att få bära fullt
ansvar. KO anser å andra sidan att de föreslagna ansvarsfrihetsgrunderna får
anses godtagbara från konsumentsynpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag till
ansvarighetsregler beträffande egendom som den skadade bar på sig eller
medförde som handbagage behandlas i några remissyttranden. KO ifrågasätter om
inte den föreslagna begränsningen av det objektiva ansvaret till att avse skada
som uppkommer i samband med personskada är alltför långtgående. Utredningens
förslag innebär att motsvarande regler i tilläggskonventionen (artikel 2 § 1
st. 2) överförts i oförändrat skick. Att konventionen begränsat ansvarigheten
på ifrågavarande sätt bör enligt KO:s mening inte nödvändigtvis vara
vägledande vid den reglering som rör inrikes befordran. De skäl som utredningen
åberopat som grund för en differentierad bedömning av ersättningsfrågor vid
skada på handresgods kan inte anses tillräckliga. De av utredningen angivna
bevissvårigheterna för järnvägen föreligger även vid personskada. Järnvägen kan
inte anses ha större möjlighet att utöva kontroll över den resande än över det
bagage denne medför. Den resandes möjligheter att visa fel eller försummelse pä
järnvägens sida är i de flesta fall begränsade. För det fall järnvägens
objektiva ansvar generellt får omfatta även handresgods uppnås en lösning som
enligt KO:s mening på ett rimligt sätt tillgodoser konsumenternas intressen.
Mot den nu förordade lösningen skulle kunna riktas den invändningen att den kan
ge upphov till oberättigade krav. Emellertid åligger det resenären att visa atl
skadan orsakats av händelse som sammanhänger med järnvägsdriften. Härigenom
föreligger en inte obetydlig garanti för atl bestämmelserna inte kan komma all
missbrukas. Järnvägens möjlighet alt begränsa ersättningsskyldigheten (jfr 8
§) bör även tillmätas betydelse, i vart fall då man bedömer vilka ekonomiska
konsekvenser som en utvidgad ansvaisregel avseende handresgods kan medföra för
järnvägen. SJ anser, å andra sidan, att det är opåkallat att göra järnvägens
ansvar objektivt även då skadan uppkommit utan samband med personskada. SJ
delar utredningens uppfattning att den skillnad som görs i ansvarsreglerna,
beroende på om personskada</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section72>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section73>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>uppkommit samtidigt eller ej, är systematiskt mindre
lycklig men framhåller att förhållandet sammanhänger med konventionens
reglering av det förra fallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.6 Skadeståndets storlek och beräkning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SJ konstaterar atl hänvisningen
till skadeståndslagen i lagförslagets 8 § ej i och för sig ger anledning till
invändning från de synpunkter SJ närmast har att anlägga. Såsom utredningen
själv utvecklat finns det emellertid skäl att ifrågasätta om hänvisningen
medför övertagande fullt ut av konventionsinnehållet i fråga om
skadeståndsberäkningen vid försörjarskador. Vad utredningen anför till stöd för
sin slutsats att så ändå skulle vara fallet finner SJ icke övertygande. Enligt
SJ:s bestämda mening — som också synes sammanfalla med den tolkning varåt
Centralbyrån givit sitt förord - bygger konventionen på den uppfattningen att
den lagliga underhållsplikt som avses i art. 3 § 2 bestäms av tillämpligt
personalslatut. Man måste därför — tvärleinol vad utredningen antagit - räkna
med risken att en tillämpning av den svenska skadeståndslagen i denna del med
dess i Jämförelse med utländsk rätt i allmänhet inskränkta ersättningsplikt kan
befinnas innebära bristande Uppfyllelse av konventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 fråga om begränsningen av
järnvägens ansvarighet för skada beträffande personliga effekter och
handresgods anför KO alt denna bör godtas. Han anser emellertid atl man bör
överväga att som utgångspunkt för beräkningen välja basbeloppet för allmän
försäkring i stället för ett fast. i kronor angivet belopp. SJ erinrar om att
begränsningsbeloppet vid internationell befordran i svenskt mynt utgör omkring
3 600 kr. Enligt Sj:s mening bör motsvarande belopp i annan trafik sättas vid
närmaste runda belopp, dvs. 4 000 kr., i stället för det belopp om 5 000 kr.
som utredningen föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6.7 Reklamation, preskription och laga domstol</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag att särskilda
reklamationsbestämmelser inte skall tas in i lagen såvitt avser inrikes
befordran har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. KO erinrar om
att utredningen ansett alt delta lämnar möjligheten öppen för Irafikföretagen
alt i sina villkor för inrikes befordran la in strängare
reklamationsbestämmelser än som avses gälla vid internationell befordran.
Enligl utredningen finns del - bland annat hänvisas till yttrande från SJ -
inte anledning anta att det i framtiden blir aktuellt alt införa sådana
bestämmelser. KO är beredd acceptera att särskilda reklaniationsregler inte
införs i den nya lagen. Villkoren för reklamation kommer att prövas av KO
enligt avtalsvillkorslagen i anslutning till granskningen av SJ:s och andra
järnvägsförelags villkor för person- och godsbefordran. Därvid kommer alt
beaktas all skilda villkor kan vara motiverade för olika typer av
tågtransporter (lokaltrafik, fjärrtrafik etc).</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section74>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section75>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SJ ställer sig dock avvisande till
förslaget atl i inrikes trafik upphäva reklamationsplikten vid skada på
handbagage. Även om SJ för sin del finner enhetliga regler böra eftersträvas
för internationell och inrikes befordran anser SJ det inindre välbetänkt att
helt avskaffa reklamations-plikten beträffande angivna typ av skador då de
inträffar utan samband med personskada. Visserligen är ersättningsrätten i
dylika fall beroende av att den skadelidande visar att järnvägen vållat skadan,
men det synes ändå tillbörligt att järnvägen får underrättelse om kravet i
sådan tid att den kan företa meningsfull utredning i ärendet. Med tanke icke
minst på förhållandena i den omfattande lokaltrafik SJ bedriver framstår en
kortfristig reklamationsplikt som önskvärd ur SJ:s synpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reglerna om reklamation vid internationell befordran har
kommenterats av ett par remissinstanser. Sveriges advokatsamfund betonar att
frågan huruvida viss skada beror på fel eller försummelse från Järnvägens sida
liksom culpafrågor i allmänhet oftast lär bli svårbedömd. Enligt lagförslaget
behöver frågan om culpa normalt inte heller utredas på grund av järnvägens
strikta ansvar. 1 överensstämmelse med konventionen föreslår emellertid
utredningen en regel om att reklamation inte behöver .ske när skadan vållats
genom fel eller försummelse på järnvägens sida. Enligt advokatsamfundet
förefaller det olyckligt om en culpautredning skall behövas endast för
ställningstagande till reklamationsfrågan. Som utredningen påpekat, torde det
också vara sällsynt att Järnvägen inte på annat sätt fått kännedom om skadan.
Samfundet vill därför ifrågasätta om inte reklamationsbestämmelserna kan utgå.
Något hinder i konventionen synes inte möta mot att Sverige på så sätt
genomför en Justering till den resandes förmån, anser samfundet. - Stockholms
läns landsting åberopar i denna fråga ett yttrande från SL. I yttrandet erinrar
SL om att reklamation enligt förslaget kan lämnas — förutom till den järnväg
som trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade eller till
Järnvägen i avreseorten eller bestämmelseorten - till järnvägen i den
skadelidandes hemort eller vanliga uppehållsort. Det sistnämnda betyder att
även järnvägar som inte själva utför internationell befordran berörs av
reglerna om internationell befordran i så måtto att meddelande om skadeorsakande
händelse vid internationell befordran kan lämnas även till dem. Enligt SL:s
mening är denna konstruktion inte särskilt välbetänkt. Atl meddelande skall
kunna lämnas till exempelvis Järnvägs AB Roslagsbanan, som inte alls utför
internationell befordran, synes icke rationellt och måste anses innebära en
onödig omgång och dessutom viss risk för missförstånd. Även om denna fräga i
praktiken inte torde kunna bli särskilt betydelsefull, föreslår SL alt
utredningens förslag ändras därhän att meddelande om reklamation skall kunna
lämnas endast lill sådan järnväg i den resandes hemort eller vanliga
uppehållsort som i Sverige omfattas av CIV. Med en sådan konstruktion kommer SL
med dotterföretag att inte alls beröras av bestämmelserna om internationell
befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag till
preskriptionsregler berörs i två, remissyttranden. Hovrätten för Nedre
Norrland delar utredningens uppfattning att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section76>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section77>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>preskriptionsfristerna även vid inrikes befordran bör ha
denlängd som anges i tilläggskonventionen. Enligl uttryckligt stadgande i art.
17 är konventionens regler om preskription tillämpliga endast pä anspråk som
grundas på konventionen. Hovrätten ansluter sig till utredningens förslag att
preskriptionsbestänimelserna i lagen görs tillämpliga på vafle talan om ersättningsanspråk
som omfattas av lagen, oavsett vilken grund som åberopas till stöd för
anspråket. KO flnner det otillfredsställande att ersättningsanspråk på grund av
dödsfall kan preskriberas innan anspråket över huvud tagel uppkommit. Som grund
för att överföra konventionens regler om preskription vid dödsfall - absolut
gräns om fem år räknat från den tidpunkt då den avlidne skadades - har
utredningen åberopat ett äldre rättsfall (NJA 1903 s. 368), Äldre rättspraxis
bör enligt KO inte nu hindra en annoriunda reglering. En gräns vid tre år från
dödsfallet är lämplig för de fall det här är fråga om, anser KO.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Endast en remissinstans har haft
erinringar mot de av utredningen föreslagna forumreglerna. SJ ifrågasätter
behovet av att beträffande talan mot Järnvägar öppna fora utöver dem där talan
kan väckas enligt rättegångsbalken. Den jämförelse som utredningen i denna del
gör med lagen om inrikes vägtransport finner SJ i vart fall knappast relevant
för bedömningen av forumfrågan när det gäller passagerarbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>7 Föredraganden</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.1 Svensk anslutning lill tilläggskonventionen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den transporlrätlsliga lagstiftningen i Sverige är till
stor del grundad pä olika internationella överenskommelser. Dessa
överenskommelser har i regel även bildat mönster för lagstiftningen angående
inrikes befordran trots att de i och för sig inte är tillämpliga på sådan
befordran. Så är fallet också inom järnvägsrälten där järnvägstraflkstadgan
(1966:202) i stor utsträckning bygger på de internationella fördragen om godsbefordran
med Järnväg (CIM) och om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det internationella
Järnvägssamarbetet har gamla anor. Tyngdpunkten har länge lagts på
godsbefordran och den första versionen av CIM kom till redan i slutet av 1
800-talet. Det första fördraget om befordran av resande och resgods (CIV) slöts
under 1920-talet. Detta fördrag, som sedermera har reviderats vid flera
tillfällen, innehåller inte några materiella regler rörande Järnvägens
ansvarighet för personskada. Del upptar främst regler om transportavtalet,
process- och exekutionsrättsliga regler samt regler om behandling av
ersättningsanspråk i utomprocessuell ordning. Fördraget upptar även regler om
ansvar för skada på resgods och handresgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Avsikten var ursprungligen att i
CIV inarbeta också regler om Järnvägens skadeståndsansvar för personskador som
tillfogas resande. Man lyckades emellertid inte uppnå enighet härom och först
på 1950-talet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section78>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section79>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76.7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>togs frågan upp pä nytt. Det ansågs emellertid av olika
skäl lämpUgast att järnvägens ansvarighet för personskador reglerades i form av
en tilläggsöverenskommelse till CIV. Vid en diplomatisk konferens i Bern år
1966 avslutades tilläggskonventionen till det internationella fördraget om
befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) av den 25 februari 1961 om
järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas. Sedan 1961 års CIV
ersatts av ett nytt CIV-fördrag år 1970 har år 1973 träffats en särskild
överenskommelse varigenom tilläggskonventionen i stället anknyts tiU 1970 års
CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen har fått en
myckel bred anslutning. Inte mindre än 30 stater har numera tillträtt
konventionen, bland dem Danmark, Finland och Norge (jfr avsnitt 4.1). Sverige
är nästan det enda land i Västeuropa som ännu inte har anslutit sig tUl
konventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen är tillämpUg
på resande i internationell trafik. Den reglerar det fall att den resande dödas
eller skadas medan han uppehåller sig i järnvägsvagn eller är i färd med att
stiga på eller av tåget. Skador som åsamkas den resande medan han beflnner sig
på perrong eller i vänlsal lämnas således utanför konventionens
tillämpningsområde. Konventionen bygger på ett objektivt ansvar för Järnvägen,
som även svarar för anställdas och andra medhjälpares handlingar i samband med
befordringen. Förutom på personskada är konventionen tillämpUg när egendom som
resande bär på sig eller medför som handresgods skadas i samband med att den
resande skadas. Beträffande beräkning av skadeståndet hänvisar konventionen
till nationell lag. 1 konventionen anges dock de slag av kostnader och
förluster som under aUa förhållanden skall ersättas. Hit hör bl. a. förlust av
försörjare, förlorad arbetsförtjänst och kostnader för sjukvård. Konventionen
begränsar ansvaret för sakskada till ett belopp motsvarande ca 3 600 kr. Den
medger även att ansvaret för personskada begränsas i naflonell lag, dock inte
under ett belopp motsvarande omkring 360 000 kr per resande. Konventionsstaterna
kan alltså föreskriva en högre beloppsbegränsning eller ett obegränsat ansvar
för personskador. Konventionen innehåller vidare bl. a. regler om reklamation,
preskription och verkställighet av dom. Konventionen innebär i Jämförelse med
nu gällande regler i lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift ett avsevärt förbättrat skadeståndsskydd för de resande. 1886
års lag uppställer beträffande personskada endast ett culpaansvar för
järnvägen, varvid järnvägen ansvarar även för sin "förvaltning eller
befläning". Motsvarande gäller i princip sakskada. Därutöver innehåller
Järnvägstrafikstadgan regler om beloppsbegränsning beträffande skada på
handresgods av visst slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att
Sverige skall ansluta sig till tilläggskonventionen. Förslaget har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Konventionen har nu tillträtts
av praktiskt taget alla västeuropeiska stater, elt stort antal öststater samt
dessutom ett antal utomeuropeiska stater vilket innebär att det måsle krävas
starka skäl för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section80>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section81>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att Sverige skall avstå från att ansluta sig till
konventionen. Några sädana skäl föreligger enligt min mening inte. Även jag
anser därför att Sverige bör tillträda konventionen. Dess reglering av
Järnvägens ansvar för person-och handresgodsskador är enligt min mening i stort
ändamålsenlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Såsom SJ har antytt i sitt
remissyttrande medför visserligen en anslutning tUl konventionen att vi på
några punkter måste införa vissa särregler för resande i internationell trafik,
som inle bör gälla för inrikes trafik. I förhållande till huvudprinciperna i
ansvarsregleringen avser emellertid dessa regler mindre väsentliga frågor.
Beträffande en del av dem är det dessutom sakligt motiverat med särskilda
bestämmelser för internationell trafik. Detta gäller t. ex. i fråga om rätten
för den skadelidande som så önskar att få ersättning för förlorad
arbetsförtjänst eller förlust av underhåll i form av ett engångsbelopp. En
sådan regel är av praktiska skäl främst motiverad för skadelidande som är
bosatta utomlands.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.2 Samordning av reglema för internationell och inrikes
befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen är som nämnts endast tillämplig på
resande i internationell trafik. Dessa resande utgör endast en Uten andel av
det totala antalet järnvägsresande i vårt land. Om Sverige ansluter sig lill
tilläggskonventionen och därmed blir skyldigt att tillämpa dess regler
beträffande sådana resande i internationell traflk men samtidigt behåller de nu
gällande reglerna för resande i inrikestrafik skulle betydande och för de
senare ogynnsamma skillnader i den rättsliga behandlingen av i övrigt likartade
fall av personskador kunna uppstå. Detta anser Jag inte vara en godtagbar ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag har nämnt i det föregående har inom
transporträtten de internationellt överenskomna regler som gäUer för
internationell be-, fordran av passagerare och gods ofta tagits som förebild
för motsvarande regler rörande inrikes transport. Detta gäller t. ex. i fråga
om såväl flyg-soni fartygsbefordran av passagerare. Det senaste exemplet är de
år 1973 genomförda reglerna i 6 kap. sjölagen (1891:35 s. 1) om passagerarbefordran
till sjöss som byggde på ett utkast till en internationell konvention i ämnet.
För godstransporternas del kan nämnas att lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport i stor utsträckning bygger på 1956 års konvention om fraktavtalet
vid internationell godsbefordran pä väg (CMR). Ett motiv för denna anpassning
till det internationella regelsystemet är att det för alla berörda parter </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Arial'>■</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> transportörer, passagerare, lastägare,
försäkringsgivare m. fl. - är en klar praktisk fördel om reglerna för
internationell och inrikes befordran i huvudsak är desamma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En förutsättnmg för att man skaU kunna
anpassa lagstiftningen om inrikes befordran till vad som gäller för
internationell befordran är givetvis att konventionsreglerna ger passagerare
resp. lastägare ett tillfredsställande skydd. Tilläggskonventionen innebär som
jag förut har nämnt ett långt bättre skydd för passageraren än den nuvarande
svenska</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section82>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section83>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>lagstiftningen ger honom. I Ukhet med utredningen och
remissinstanserna anser Jag därför att reglerna för inrikes trafik bör anpassas
till konventionssystemet. Jag delar också utredningens uppfattning att detta
laglekniskl bör åstadkommas genoni att en för inrikes och internationell
befordran gemensam lag meddelas, i vilken konventionen transformeras lill
svensk lag i enlighet med svensk lagstiftningsteknik. Särregler beträffande
internationell befordran bör undvikas, där de inte är sakligt motiverade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt art. 1 § 2 kan stat som
tillträder konventionen göra förbehåll om att inte lillämpa konventionen
beträffande egna medborgare eller personer med hemvist i den staten. Genoni en
lagstiftning med förut nämnda målsättning kan en sådan enhetlig reglering
åstadkommas att förbehåll enligt art. 1 § 2 inle blir påkallat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.3 Lagens tillämpningsområde</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om Sverige ansluter sig till tiUäggskonventionen måste den
nya lagen innehålla bestämmelser som i enlighet med konventionen reglerar
Järnvägens ansvarighet för personskada som drabbar den resande och skada på
egendom, som den resande har på sig eUer har med som handresgods och som skadas
i samband med personskada. Dessa regler bör i konsekvens med vad Jag tidigare
har anfört även bli tillämpliga beträffande inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att de
nya reglerna skall göras tiUämpliga också på spårvägsbefordran. 1886 års lag
har i rättspraxis ansetts tillämplig på sådan befordran men någon uttrycklig
bestämmelse om delta finns inle i lagen. Remissinstanserna har inte haft någon
erinran mot förslaget och jag anser också för egen del att det bör godtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen är tillämplig bara på
resande som innehar internationell biljett. Beträffande internationell
befordran måste detta godtas. Motsvarande krav på anknytning till ett
befordringsavtal bör enligt utredningen i princip gälla för tillämpningen av
reglerna om inrikes befordran. Utredningen förordar dock en liberal praxis sä
att varje person med reseavsikt, oberoende av om han innehar biljett, anses som
resande. Endast flagranta fall av tjuvåkning bör vara undantagna från
flilämpning av passagerarreglerna. 1 sådana fall blir i stället reglerna om
järnvägens ansvar för skada som drabbar tredje man tillämpliga. Detsamma bör
enligt utredningen gälla i fråga om sådana personer som går ombord på tåget
medan det står stUla, t. ex. varubtui eller någon som hjälper en resande att
stiga på tåget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konsuirientombudsmannen (KO) har
kritiskt granskat utredningens förslag i denna del och därvid förordat en
utvidgning av resandebegreppet vid inrikes befordran till atl avse alla som
befinner sig ombord på tåget under dess uppehåll på järnvägsstation oberoende
av om de har för avsikt att företa någon resa. Liknande synpunkter
har vid de nordiska</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section84>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section85>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>40</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>departementsöverläggningarna framförts från norsk sida
varvid det gjorts gällande att alla ombord på tåget bör betraktas som resande,
alltså, förutom de kategorier som KO avser, även tågpersonal,
restaurangvagns-personal o. d.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För egen del ansluter Jag mig tiU
utredningens uppfattning att innehavet av biljett vid inrikes befordran inte
bör vara ett avgörande kriterium för lagens tillämpUghet. Det är i praxis
accepterat att biljett får köpas på tåget under resan och lagen bör självfallet
vara tillämplig på en sådan resa oavsett om den resande skadas före eller efter
biljettköpet. Motsvarande bör gälla om en resande av någon anledning har
försummat att stiga av vid bestämmelsestationen eUer av misstag har sflgit på
"fel" tåg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Däremot anser jag det vara en
olämplig lösning alt alla personer ombord på ett järnvägståg skall behandlas som
resande oavsett av vilken anledning de befinner sig på tåget. Den principiella
anknytningen till ett befordringsavtal bör krävas även för inrikes befordran.
Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att behandla frågan om ansvar vid
skada som åsamkas tredje man och anställda. Enligt direktiven för utredningens
arbete bör denna fråga tas upp sedan en översyn av bilansvarighets- och
trafikförsäkringslagstiftningen har skett och om möjligt lösas efter samma
rikllinjer som på biltraflkområdet. Elt förslag till ny trafikskadelag har
nyligen remitterats lill lagrådet. Om lösningar moisvarande dem som har
föreslagits pä trafikskadeområdet väljs också när det gäller järnvägens ansvar
gentemot tredje man och anställda finns inte något behov av att låta passagerarreglerna
omfatta dessa personkalegorier. Den utvidgning av resandebegreppet som har
föreslagits anser jag därför inte bör ske.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens huvudsakliga syfte är
att reglera ansvarigheten vid personskada. Konventionen innehåller dessutom
regler om ansvarigheten vid skada på egendom som den resande bär på sig eller
har med sig som handresgods och som skadas i samband med personskada. Skälet
härtill är att dessa krav oftast kommer alt te sig bagatellartade i jämförelse
med personskadan och att det ter sig praktiskt att låta samma ansvarsregler
gälla för samtliga krav från en och samma resande beträffande ett visst
skadetiUfäUe. Jag delar utredningens uppfattning alt de nu berörda reglerna bör
gälla även vid inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens mening talar praktiska
hänsyn för att den nu aktuella lagen får omfatta samtliga fall av skada på
egendom som resande bär på sig eller medför som handbagage, och således inte
bara sådana skador som uppkommer i samband med personskada. I likhet med
remissinstanserna godtar jag utredningens förslag. Som jag har nämnt i det
föregående finns regler om skada på handresgods upptagna i CIV förutom i
tilläggskonventionen. Att grunderna för järnvägens ansvarighet bör utformas
olika beroende på om skadan uppstår i samband med personskada eller inte skaU
jag återkomma till i följande avsnitt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section86>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:33.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section87>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>41</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.4 Förutsättningar för ansvarighet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 886 års lag ålägger som nämnts Järnvägen skyldighet att
utge skadestånd om en resande åsamkas personskada till följd av Järnvägsdriften
men endast under förutsättning att järnvägens personal har orsakat skadan
uppsåtligen eller av vårdslöshet. De regler som finns i 1886 års lag utgår i
första hand från det klassiska skadeståndstänkandet, där skadeståndets
preventiva funktion att utgöra en påföljd för klandervärda beteenden betonades
i högre grad än dess reparativa sida. Endast i några detaljfrågor finns en
annan ansvarsfördelning (Jfr avsnitt 3.1.1).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Även annan skadeståndsrättslig
lagstiftning från denna tid ger uttryck för liknande tankar. Efterhand som de
ökade skaderisker som följde med den tekniska och industriella utveckUngen blev
mer uppenbara, uppstod emeUertid ett behov av att förstärka den enskildes
skadeståndsskydd på områden där han är speciellt utsatt. TUl de områden som har
fått specialregler om skadeståndsansvar hör kommunikationsväsendet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>På trafik- och transporträttens
områden har utvecklingen gått i riktning mot etl objektivt ansvar. Som
teoretisk grund för elt objektivt ansvar har anförts dels
kommunikationsväsendels egenskap av "farlig verksanihet", dels
allmänna förelagsekonomiska teorier enligt vilka skadefallen betraktas som en
oundviklig följd av viss verksamhet och därvid fär karaktären av en omkostnad i
denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen ålägger
järnvägen ett objektivt ansvar för personskada som resande tiUfogas genom en
olyckshändelse som har samband med Järnvägsdriften och som inträffar medan den
resande befinner sig i Järnvägsvagn eller stiger på eller av sådan vagn. För
skador som orsakas av själva Järnvägsdriften bär järnvägen ett helt strikt
ansvar. Har skadan orsakats av någon omständighet som inte är hänförlig till
.själva järnvägsdriften kan Järnvägen emellertid i vissa fall gå fri från
ansvarighet. Som exempel på sådan omständighet kan nämnas att spåret blockeras
på grund av snö- eller stenras eller alt tåget utsätts för sabotage. För
ansvarsfrihet i dessa fall krävs emellertid att järnvägen kan visa att den har
iakttagit allt som rimligen kan begäras för atl undvika den skadeorsakande
händelsen och förebygga dess följder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligl utredningens mening bör
konvenflonens ansvarssyslem gälla även vid inrikes befordran. Förslaget har
godtagits av remissinstanserna. Från något håll har dock ifrågasatts om inte
delta undantag borde slopas, eftersom det i viss mån strider mot den nuvarande
tendensen att så långt som möjligt tillförsäkra den skadelidande ersättning vid
personskada. Vid departementsöverläggningama har från norsk sida särskilt
undantaget för inverkan av tredje man på driften kritiserats. Därvid har man
pekat på att denna bestämmelse kan få mindre godtagbara konsekvenser t. ex. när
fotgängare eller cyklist tvingar spårvagn all Ivärbromsa med resandeskador som
följd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För egen del anser jag att ett
objektivt ansvar för järnvägen gentemot personer som befordras med denna är mer
ändamålsenligt än nuvarande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section88>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section89>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>42</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ordning. Den nuvarande ordningen uppfattas också som
otidsenlig av Järnvägarna själva och de tillämpar därför i regel en liberalare
ersättningspolitik än gällande lagregler kräver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det kan givetvis ifrågasättas om
inte järnvägen bör bära ett helt strikt ansvar mot de resande även om skadan
har orsakats av omständighet som inte har med järnvägsdriften att göra. Det
synes mig emellertid tveksamt om det föreligger något praktiskt behov av en
sådan reglering såvitt avser järnvägarnas ansvarighet mot resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av SJ:s slalistik för åren
1965-1974 framgår att det totala antalet resande som dödats under perioden uppgår
till 80 personer. Antalet skatlatle resande under samma period uppgår till 220
personer. Den alldeles övervägande delen av dessa dödsfall och skadefall har
orsakats av sådana omständigheter som har ett klart samband med
järnvägsdriften, främst tågsammanstölningar. 1 dessa fall bär järnvägen enligt
det förut anförda under alla förhållanden ell rent strikt ansvar enligt
konventionen. Endast en mycket ringa del av personskadorna (2 dödade och 29
skadade) har under tioårsperioden orsakats på sådant sätt att en tillämpning av
de förut nämnda ansvarsfrihetsgrunderna möjligen kunnat bli aktuell. Dessa fall
utgörs nästan uteslutande av plankorsnings-olyckor, varvid tåg har koUiderat
med motorfordon. Även dessa olyckor torde i regel få anses orsakade av omständigheter
som är att hänföra till järnvägsdriften. Om järnvägen undantagsvis enligt de av
utredningen föreslagna reglerna skulle kunna vara fri från ansvarighet utgår i
skadefall av tlcnna lyp ersäUning till de resande på tåget från motorfordonets
trafikförsäkring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De här återgivna statistiska
uppgifterna avser bara SJs trafik. Det finns emellerfld inte anledning anta att
bilden på något väsentligt sätt är annorlunda i fräga om enskilda järnvägar,
tunnelbanor eller spårvägar. En tillämpning av de speciella ansvarsfrihet.sgrunderna
vid skador orsakade av omständigheter som inte är hänförliga flll själva
järnvägsdriften kan således antas bU aktuell bara i ett ringa antal fall.
Ersättning till de skadelidande kommer i det helt övervägande flertalet sådana
fall att utgå frän trafikförsäkringen. Det förut berörda fallet att en
fotgängare eller cyklist tvingar en spårvagn till en häftig inbromsning med
skador som följd torde trots tredje mans inverkan praktiskt taget undantagslöst
kunna ses som en följd av spårvägsdriften och därmed ådraga spårvägen an.svar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Även om den skadeorsakande
omständigheten ligger helt utanför järnvägens konlroll och inte innebär alt en
för järnvägsdriften säregen risk förverkligas måste järnvägen därutöver för att
gå fri från ansvar uppfylla de krav som konventionen ålägger den när det gäller
atl förebygga alt skador uppkommer. Som jag närmare skall beröra i
specialmotiveringen måste stränga krav ställas på järnvägsföretagen i det
hänseendet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section90>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:33.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section91>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av vad jag nu har anfört framgår
att konventionens ansvarsregler innebär att ansvarsfrihet för Järnvägen bara
kan komma i fråga i mycket exceptionella fall. Jag anser därför atl det inte
finns tillräckliga skäl att frångå konvenflonens ansvarssystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En förutsättning för Järnvägens
ansvarighet är enligt konventionen att skadefallet inträffar medan den resande
befinner sig i Järnvägsvagn eller stiger på eller av sådan vagn. Jag erinrar
här om vad jag har anfört i det föregående angående resandebegreppet. En
resande kan även bli skadad till följd av Järnvägens drift när han uppehåUer
sig på perrongen, i vänlsal eller dylikt. Att för sådana faU ha regler som
innebär att resande behandlas på annat sätt än andra personer som skadas på
järnvägsområdet förefaller mig inte befogat. Sjölagens och luftfartslagens
passagerarregler innebär också en motsvarande avgränsning flll skada som har
uppkommit i samband med själva befordringen. Utredningens förslag att konventionens
begränsning till skada åsamkad ombord på Järnvägsfordon eller i samband med av-
och påstigning skall gälla vid säväl internationell som inrikes befordran har
ej rönt kritik vid remissbehandlingen och Jag ansluter mig till förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt konventionen skall Järnvägen
gå fri från ansvarighet i den mån den skadelidande själv har vållat skadan.
MedvåUande på den skadelidandes sida har i svensk rätt traditionellt
behandlats inte som en ansvarsfrihetsgrund utan som en grund för jämkning av
skadeståndet. Utredningen har i enUghet härmed föreslagit att lagen skall
innehålla en hänvisning lill skadeståndslagens regler om jämkning på grund av
medvållande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligl konvenlionen skall
bedömningen av frågan om järnvägens ansvarighet skall jämkas eller bortfalla
göras uteslutande på grundval av graden av vållande på Järnvägens och den
skadelidandes sida. Denna princip, som hittills i huvudsak också har varit
svensk rätts ståndpunkt, måste godtas för internationell befordran om Sverige
skall kunna tillträda konventionen. Någon större betydelse har detta inte.
Enligt SJ :s statistik är det förhållandevis sällsynt att en inträffad skada
helt eller delvis berott på den resandes eget beteende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadeståndslagens (1972:207)
bestämmelse om jämkning på grund av medvållande har nyligen setts över och i
prop. 1975:12 har lagts fram förslag till nya regler i ämnet. Dessa innebär att
möjligheten att på grund av skadelidandes medvållande jämka skadestånd med
anledning av personskada avsevärt begränsas. Jämkning av sådant skadestånd
skall enligt förslaget få ske bara om den skadelidande själv uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Skadestånd med anledning av
att någon har dödats kan dessutom jämkas om den avlidne uppsåtligen har
medverkat till dödsfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De föreslagna nya Jämkningsreglema
vid personskador är avsedda alt tillgodose socialt motiverade ersättningsbehov
samfldigt som de leder till en samhällsekonomiskt rationeU fördelning av de
ekonomiska förlusterna genom skadefall.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section92>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section93>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>44</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med hänsyn till de skäl som har
motiverat de nya jämkningsreglerna anser jag atl de bör ges så vidsträckt
tillämpning som möjligt. Även om del är relativt sällsynt att en
järnvägsresande är medvållande till personskada som han åsamkas förekommer det
dock atl så är fallet. Den vanligaste typen av sådant medvållande är att den
resande skadas vid hopp eller fall från tåg eller vid på- eller avstigning
medan läget är i rörelse. Skadeståndslagens jäinkningsregler bör därför enligt
min mening tillämpas vid inrikes befordran. Med hänsyn till konventionens
lösning på denna punkt blir det emellertid nödvändigt att införa en på
konvenlionen grundad särskild jämkningsregel för internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen omfattar som nämnts
även skador pä egendom som en skadad resande har på sig eller som han har med
som handresgods och som skadas i samband med att personskadan uppkommer.
Konventionen ålägger beträffande dessa skador järnvägen samma objektiva ansvar
som för personskador. Utredningen anser att denna reglering är lämplig också
beträffande inrikes befordran. Särskilt gäller detta enligt utredningen i fråga
om skada på egendom, som den resande bär på sig, eftersom det ofta föreligger
ett nära samband mellan sådana skador och personskadan. Men även i fråga om
handresgods synes del enligt utredningen motiverat ull järnvägens ansvarighet
inte grundas enbart på culpa, när den resande också har råkat ut för
personskada. Motiveringen för att järnvägen i fråga om handresgods inte skall
ha något ansvar utöver culpaansvaret har nämligen varit, att det måste åligga
den resande själv alt ha sitt handresgods under vård och uppsikt. Drabbas han
av personskada, blir han emellertid, typiskt sett, ur stånd att utöva denna
vård och uppsikt. Utredningen framhåller vidare att det från praktisk synpunkt
måste te sig mindre ändamålsenligt att vid bedömningen av ersättningskrav från
en resande, som har drabbats av personskada och i samband därmed också sådan
sakskada som det här gäller, skilja ut behandlingen av den i förhållande liU
personskadeersältningen regelmässigt mycket blygsamma sakskadeersättningen och
beträffande denna kräva, att den resande förebringar särskild utredning om
järnvägens skuld till det inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen föreslår atl den nya
lagen också skall omfatta skador som utan samband med personskada uppstår på
egendom som den resande bär på sig eller för med sig som handresgods. För dessa
fall föreslår utredningen ett culpaansvar för Järnvägen. Utredningen erinrar om
att, såvitt avser befordran som är underkastad CIV, denna lösning av
ansvarsfrågan är given genom beslämmelserna i CIV art. 25 § 2. Också i fräga om
inrikes befordran måste den enligt utredningens mening accepteras som
huvudregel. Ifrågavarande egendom befinner sig mer eller niindre omedelbart i
den resandes besittning, medan det regelmässigt är omöjligt för järnvägen att
utöva någon närmare kontroll över den. Järnvägen måsle därför i allmänhet antas
sakna möjlighet att bevisa hur inlräffad skada har uppkommit. En reglering, som
skulle medföra ansvar för järnvägen, om denna inte visade någon
ansvarsfrihetsgrund vara för hantlen, måste därför enligt utredningens mening i
flertalet fall framstå som oriktia.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section94>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section95>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen diskuterar också det
fallet att sakskadan har tillfogats en resande i samband med en Järnvägsolycka,
vid vilken personskador har uppstått utan att den resande lidit någon sådan
skada. Utredningen framhåller att det synes mindre tiUtalande att den resande,
för att få rätt till ersättning för skadat handresgods, måste visa, att olyckan
har sin grund i vållande på järnvägens sida. Emellertid torde sådana
situationer som den nu nämnda mera sällan uppkomma, och del kan enligl
utredningen förutsättas att Järnvägarna, när ett sådant fall undantagsvis
inträffar, visar en liberal attityd i ersättningsfrågan. Detta har också,
åtminstone såvitt angår SJ, hittills varit fallet. Under alla omständigheter
synes några anmärkningar inte ha riktals mot den reglering som järnvägslrafiksladgan
och CIV innehåller och som i förevarande avseende har samma innebörd som
utredningsförslaget. Enligt utredningens mening kan det därför knappast vara
motiverat atl komplicera lagtexten med en bestämmelse, som skärper järnvägens
ansvarighet för sakskada för det fall atl denna har uppkommit i samband med en
järnvägsolycka vid vilken personskador har uppstått utan att dock den resande
som har tillfogats den aktuella sakskadan har lidit någon personskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna skillnad i ansvarsreglerna
för likartade skador har kritiserats av KO som förordar ett generellt objektivt
ansvar för all handresgodsskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Även jag anser att praktiska hänsyn
talar för en samordnad skadereglering av person- och sakskadorna enligt samma
ansvarighetsregler när handresgodsskada uppkommer i samband med personskada.
Däremot har Jag vissa betänkligheter mot atl utsträcka järnvägens an.svar vid
inrikes befordran så långt som KO föreslår. Med tanke på att ganska låga krav
bör ställas på resanden när det gäller att visa orsakssamband mellan järnvägsdriften
och liden skada, kan det inte uteslutas att en regel om objektivt ansvar för
skada på handresgods, som inle har samband med personskada, skulle inbjuda till
inissbruk. Den reglering som gäller för internationell befordran anser jag
rimlig. Intresset av samordnade regler för inrikes och internationell befordran
minskar ytterligare min benägenhet att införa särregler beträffande inrikes
befordran. Detta gäller även för clet fall att en resande får enbart sitt
resgods skadat vid en olycka, t. ex. en tågsammanstötning, då andra resande har
åsamkats personskador. En särreglering för sådana fall kan i och för sig
tänkas. Det praktiska behovet av en särskild regel om objektivt ansvar för
dessa fall, som då måste begränsas flll inrikes befordran, torde emellertid
vara ringa. Har en tågolycka givit upphov till både person- och
handresgodsskador torde järnvägarna av såväl praktiska som psykologiska skäl
utge ersättning för båda slagen av skador enligl samma grunder utan
särbehandling av resande som enbart fåll sitt handbagage skadat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.5 Skadeståndets storiek och beräkning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen anger de slag av skador som
ersättning enligt konventionen skall omfatta men lämnar till nationell rätt
att bestämma</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section96>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section97>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>storleken av ersättningen. För sakskada ges i konventionen
en regel om det högsta belopp som kan krävas, nämhgen 2 000 s. k.
Germinalfrancs, vilket i svenskt mynt motsvarar ca 3 600 kr. Beträffande
personskada gäller enligt konventionen att konventionsstaterna i den nationella
lagen får införa regler om begränsning men begränsningsbeloppet får i så fall
inte understiga 200 000 Germinalfrancs (ca 360 000 kr). Om skadan har orsakats
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet från järnvägens sida får
begränsningsregler ej tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Mellan konventionens uppräkning av
ersättningsgilla skadetyper och skadeståndslagens bestämmelser om bestämmande
av skadestånd finns långtgående överensstämmelser. 1 huvudsak kan därför
konventionens regler i denna del tillgodoses genom att i lagen tas in en
hänvisning till motsvarande bestämmelser i skadeståndslagen. För internationeU
befordran bUr det dock nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om rätt
för den skadelidande att få ut skadeståndet i form av engångsbelopp, när
ersättning skall utgå för förlorad arbetsförtjänst eller förlust av underhåll.
Jag återkommer tUl detta i specialmotiveringen till 8 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regler om begränsning av ansvaret
vid skada på handresgods finns i Järnvägstrafikstadgan och i Järnvägarnas
normalvillkor. Den där upptagna begränsningen gäller endast s. k. dyrbarheter,
beträffande vilka järnvägen inte behöver utge högre ersättning än 1 000 kr per
resande. Regler om begränsning av ansvaret vid personskada saknas inom järnvägsrätten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad först gäller personskador har
utredningen ansett att det saknas skäl att i järnvägsrätten införa en regel om
summamässig begränsning av ansvaret. Utredningen framhåller i detta sammanhang
att de lättnader i ekonomiskt hänseende som en sädan regel skulle innebära för
järn- och spårvägarna skulle bli tämligen betydelselösa med hänsyn till den
ganska ringa skadefrekvensen i den spårbundna trafiken. Utredningens förslag
har godtagits under remissbehandlingen. Jag anser också för egen del att utredningen
har anfört övertygande skäl för sin ståndpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I frågan om begränsning av
ansvarigheten för handresgodsskada framhåller utredningen att en obegränsad
ersättningsskyldighet ibland skulle kunna tvinga trafikföretagen all betala
stora summor i ersättning för sakskador, något som i sista hand skulle drabba
de resande i gemen. Enligt utredningen kan det därför med visst fog hävdas att
en resande i princip inle bör ha rält till skadeersättning i fråga om annan
egendom än som det kan anses brukligt och rimligt att en tågpassagerare för med
sig på resan. En liknande synpunkt framfördes i förarbetena tUl 1966 ärs
järnvägstrafiksladga. Utredningen erinrar om att det också inom samtliga övriga
grenar av transporträtten gäller begränsningar för transportörens skyldighet
att ersätta skada beträffande handresgods. Till grund för dessa
begränsningsregler ligger överväganden av det slag som nyss har redovisats.
Framför allt torde man ha fäst avseende vid synpunkten atl transfiorlören bör
ges möjlighet till en någorlunda säker bedömning av den risk för
skadeståndsskyldighet som han löper genom befordringen av handresgodset, något
som självfallet är betydelsefullt för bl. a. frågan om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section98>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section99>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansvarsförsäkring. Mot bakgrund av rättsläget beträffande
övriga transportmedel finner utredningen det rimligt att också de företag som
bedriver spårbunden befordran får möjlighet att åberopa en i lagstiftningen
föreskriven begränsning av ansvarigheten. Den reglering som utredningen
föreslår utgör inte något hinder mot att trafikföretagel åtar sig längre gående
ansvarighet än lagförslaget förutsätter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När det gäller den närmare
utformningen av begränsningsreglerna kan det enligt utredningen diskuteras,
huruvida man bör behäUa del nuvarande systemet med, en snäv begränsning av
ersättningen för dyrbarheter och ingen begränsning alls av ersättningen för
annan egendom eller övergå till metoden med en högre men för all egendom
gällande maximigräns för ersättningens storlek. Även om man bortser från
önskemålet om likhet mellan reglerna för internationell befordran och inrikes
befordran, är enligt utredningens uppfattning den senare metoden att föredra,
främst med hänsyn tiU att man med denna metod undgår det stundom besvärliga problemet
att avgöra om viss egendom skall hänföras till kategorin dyrbarheter eller
inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid jämförelse med de
begränsningsregler som gäller vid befordran med andra kommunikationsmedel,
framstår den i tilläggskonventionen föreskrivna begränsningsregeln enligt
utredningen som tämligen generös mol den resande. Det har också i praktiken
visat sig att uppkomna skador regelmässigt kunnat täckas inom den angivna
ramen. Utredningen förordar därför, all ansvarighetsgränsen vid inrikes
befordran läggs på ungefärligen samma nivå som enligt tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det är emellertid enligt
utredningens mening inte lämpligt att direkt göra konventionens i franc
uttryckta ansvarsgräns tUlämplig också för inrikes befordran. Denna teknik har
visserligen använts i sjölagen. EmeUertid är förhållandena annorlunda vid
spårbunden befordran. .4lt skadan omfattas av tilläggskonventionen kommer att
bli ett förhållandevis sällsynt fall. Begränsningsregeln kommer i flertalet
fall att tillämpas vid skador under inrikes järnvägsbefordran eller befordran
med tunnelbana eller spårväg. Med hänsyn härtill bör ansvarsgränsen för skada
på handresgods i inrikes trafik uttryckas i kronor. Utredningen föreslår att
beloppet bestäms lill 5 000 kr. Vid internationell befordran bör gälla den
ansvarsgräns som konventionen föreskriver, dvs, 2 000 Germinalfrancs, vilket f,
n, motsvarar cirka 3 600 kr.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag har i
allmänhet godtagils av remissinstanserna. SJ har dock ansett att det belopp som
skall gälla vid inrikes befordran bör bestämmas till 4 000 kr, som i runda tal
närmast motsvarar konventionens begränsningsbelopp. KO har uttalat att det bör
övervägas all som utgångspunkt välja basbeloppet för allmän försäkring i
stället för ett fasl, i kronor angivet belopp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För egen del anser jag i likhet med
utredningen och remissinstanserna att en generell begränsning av järnvägens
ansvar för handresgods är befogad. Begränsningsbeloppet vid inrikes befordran
bör enligl min mening anges i kronor samt bestämmas på sådant sätt all det kan
behållas</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section100>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section101>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>under etl antal år utan att behov av förändringar uppstår
på grund av penningvärdets fall. Del belopp om 5 000 kr som utredningen har
kommit fram flll anser jag väl avvägt. Jag ansluter mig också till utredningens
förslag till begränsning av ansvaret för sakskada vid internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen bör emellertid inte ha
rätt att begränsa sitt ansvar om skadan har orsakats uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. Detta gäller enligt konvenflonen och bör som utredningen har
föreslagit gälla också vid inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.6 Reklamation, preskription och laga domstol</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tilläggskonventionens regler om reklamation är relativt
komplicerade. Huvudregeln är att reklamation skall ske inom tre månader. Den är
emellertid försedd med så viltgående undantag atl det kan flnnas anledning alt
ifrågasätta om reklamationsreglerna i praktiken har stor funktion att fVlla.
För resande i internationell trafik kan det dock anses'innebära en fördel atl
reklamation kan göras inle bara hos den ansvariga järnvägen ulan även hos
järnvägarna på avrese- eller bestämmelseorten och på den resandes hemort.
Somjag närmare skall utveckla i specialmotiveringen till 16 § anser jag i
likhet med utredningen att konventionens reklamationsregler måste tas in i
lagen såvitt gäller internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att
regler om reklamation inle skall tas in i lagen sävill avser inrikes befordran.
Utredningen erinrar om att det f. n. i svensk Järnvägsrätt saknas regler om
reklamation vid personskador. Från praktisk synpunkt torde det också vara av
tämligen ringa betydelse för järnvägen om skyldighet att anmäla personskada
föreligger, eftersom allvarligare personskador sällan inträffar ulan atl
järnvägen tämligen omgående får kännedom om dem. Utredningens förslag i denna
del har inle rönt några invändningar under remissbehandlingen. Jag anser även
för egen del att förslaget bör godtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande reklamation av
handresgodsskador finns i järnvägstrafikstadgan en bestämmelse om atl
järnvägen har rätt att förbehålla sig atl reklamation skall ske inom tio dagar
efter det resan avslutades vid äventyr att den resande förlorar sin talan.
Utredningen har föreslagit att denna bestämmelse ändras på det sättet atl
fristen förlängs lill tre månader så atl den överensstämmer med den i
lagförslaget upptagna fristen för internationell befordran. I sammanhang
häi-med uttalar utredningen att den omständigheten att lagförslaget inte
innehåller reklamationsregler inte hindrar transportföretagen från att avtala
om alt rätten lill talan prekluderas om den skadelidande inte reklamerar inom
utsatt tid. Den föreslagna regeln i järnvägstrafikstadgan innebär emellertid
enligt utredningen att kortare reklamationsfrister än tre månader inte kan avtalas.
Förslaget har under remissbehandlingen kritiserats bara av SJ som ansett att en
kortfristig reklamationsskyldighet bör införas beträffande skada på
handresgods.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section102>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section103>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag anser för egen del att någon
reklamationsskyldighet över huvud taget inte bör gälla beträffande skada på
handresgods. Jag kan inte dela utredningens uppfattning att frånvaron av
reklamationsregler innebär att järnvägarna avtalsvägen — dvs. i praktiken i
sina normalvillkor - kan föreskriva att reklamation skaU ske. I enlighet med
vad jag uttalade i samband med 1973 års sjölagsändringar (prop. 1973:137 s.
107) anser Jag att det av lagens tvingande karaktär följer att Järnvägen inte i
befordrings-villkoren eller på annat sätt med bindande verkan kan föreskriva
reklamation vid äventyr av talans förlust. Detta kan tyckas betungande för
Järnvägen. Jag tror dock att ett sådant synsätt är missvisande. Det åligger den
skadelidande att visa att skadan har uppkommit till följd av järnvägsdrift.
Allteftersom tiden går bUr det aUt svårare för den skadelidande alt uppfylla
denna bevisskyldighet. Det ligger därför i den resandes intresse att så snart
som möjUgt anmäla att handresgods har förlorats eller skadats. Tidpunkten för
en sådan anmälan kan vara av betydelse vid bedömningen av om den skadelidande
kan anses ha styrkt sitt påstående om hur skadan har uppkommit. Ä andra sidan
kan det inte uteslutas att en resande på grund av sjukdom eller av andra skäl
har varit förhindrad att kort tid efter skadan anmäla denna till Järnvägen. Kan
den resande trots att sådan anmälan inte har skett ändå bevisa att skadan har
uppkommit i samband med resan bör han inte av lagen förhindras att göra sin
rätt gällande. Någon anledning atl befara att för järnvägen okända krav i
större omfattning kommer att resas mer än tre månader från det den skadelidande
fått vetskap om skadan — vilket är konventionens reklamationsfrist - finns det
inle.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen föreskriver en
preskriptionstid av tre år från dagen för olyckshändelsen eller från dödsfallet
om den resande har avlidit, i sistnämnda fall dock högst fem år från dagen för
olyckshändelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Preskriptionsbestämmelser ar främst
dikterade av hänsyn till den skadeståndsskyldige och syftar till att ge en
yttersta tidsgräns för ansvarigheten för följderna av en olyckshändelse. Även
utredningstekniska synpunkter spelar in. Inom transporträtten har
preskriptionsfristerna som regel varit kortare än inom den allmänna
skadestånds- och förmögenhetsrätten. Nuvarande bestämmelser om järnvägens
ansvar föreskriver exempelvis en preskriptionstid som i princip omfattar två
år. Konventionens regler är alltså här något förmånligare för den skadelidande
än nuvarande reglering och bör kunna godtas. För en treårsgräns talar även att
en sådan övervägs för fordringsanspråk i allmänhet i samband med det arbete på
en revision av preskriptionslagstiftningen som nu pågår inom
justitiedepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>KO har riktat kritik mot atl en
definitiv tidsgräns räknad från olyckshändelsen införs beträffande anspråk med
anledning av en resandes dödsfall, eftersom sådana anspråk därigenom kan
preskriberas redan innan de uppkommer. Jag kan inte dela KO:s synpunkter på
denna fråga. En definitiv tidsgräns anser jag även i dessa fall motiverad för
att inte</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Riksdagen 1975/76. 1 saml Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section104>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section105>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tanken bakom preskriptionsbestämmelsen skall bli förfelad.
En yttersta preskriptionstid om fem år får enligt min mening anses väl avvägd.
Jag anser därför att utredningens förslag bör godtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De i lagen meddelade preskriptionsreglerna bör, som
utredningen har föreslagit, gälla oavsett vilken grund som åberopas för talan
mot Järnvägen. Detsamma bör enligt min mening gälla om talan förs mot
Järnvägens anställda och medhjälpare. Jag skall närmare behandla denna fråga i
specialmotiveringen till 11 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen innehåller särskUda
regler för utomprocessuella skadeståndsanspråk mot järnvägen. Bland dessa
regler finns regler om suspension av preskriptionsfristen medan
utomprocessuella förhandlingar pågår. Utredningen har föreslagit att dessa
regler införs i lagen endast beträffande internationell befordran. Jag ansluter
mig till utredningens förslag. Vid inrikes befordran torde" eventuella
förhandlingar med järnvägen inte behöva regleras i lag. Det behöver inte heller
befaras att förhandlingarna drar ut på tiden så länge att preskriptionsfristen
löper ut. Regler om suspension av preskriptionsfristen är också främmande för
svensk rätt. Erfarenheterna av motsvarande regler i CIM och CMR ger vid handen
att de ger upphov till åtskUliga problem, främst bevissvårigheter. Jag delar
därför utredningens uppfattning att regler av delta slag inte bör gälla vid
inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>TiUäggskonventionen öveflåter till
nationell rätt att ge regler om behörig domstol. Typiskt för en skada som
drabbar en resande är att den ofta inträffar långt från den resandes hemort och
atl det därför kan bereda den skadelidande praktiska svårigheter att föra sin
talan vid domstolen i den ort där skadan uppkom. Det är inte heller säkert att
rätten i den ort där järnvägens styrelse har sitt säte är mer välbelägen för
den skadelidande. Även vissa andra fora kan bli aktuella men med enbart
rättegångsbalkens regler om behörig domstol riskerar den skadelidande ändå att
få processa vid en för honom ogynnsamt belägen domstol.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Detta problem aktualiseras även
inom andra delar av transporträtten. Utredningen har med förebild i lagen om
inrikes vägtransport velat utvidga den resandes möjlighet att välja forum genom
att föreskriva att talan får väckas även vid domstol i avrese- eller
bestämmelseorten eller, om skadan har inträffat i samband med trafik med svensk
tågfärja, i ort på tågfärjelinjen. Jag ansluter mig till detta förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.7 Övriga frägor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som Jag förut har nämnt anser jag atl vissa regler i
lagen, som grundas på tilläggskonventionen, bara bör tillämpas vid
internationell befordran för vilken tilläggskonventionen gäller. Detta är
fallet med reglerna om medvållande på den resandes sida, rätlen att begära
ersättning i form av engångsbelopp samt begränsningsbeloppet vid sakskada, I
dessa delar bör vid inrikes befordran i stället gälla skadeståndslagens regler
resp, ett i lagen särskilt upptaget och i kronor uttryckt
begränsningsbelopp för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section106>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section107>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sakskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Även vissa andra på konventionen
grundade särregler för internationell befordran bör tas in i lagen. Detta är
fallet beträffande sättet att beräkna dröjsmålsränta och regler om framställande
av krav mol järnvägen i utomprocessuell ordning. Jag återkommer till detta i
specialmotiveringen tiU 15 och 18 §§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens förslag behöver
en del av konventionens regler inle återges i den föreslagna lagen. Jag
hänvisar till redogörelsen i betänkan-del, s. 81 94. För egen del anser jag att
lagen bör innehålla en hänvisning till skadeståndslagens regel om solidarisk
ansvarighet när flera är skadeståndsskyldiga. Denna fråga behandlas i
specialmotiveringen till 3 §. I övrigt godtar Jag utredningens överväganden i
denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen innehåller
vissa regler om verkställighet av dom som har meddelats i annan
konventionsstat. De överensstämmer nära med motsvarande regler i CIM och CIV.
Regler om verkställighet av dom som har meddelats enligt CIM och CIV finns i
lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m. in. Dessa regler bör göras tillämpliga också
på dom som har meddelats enligt tilläggskonvenflonen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den nya lagen bör träda i kraft
samtidigt som tUläggskonventionen blir bindande för Sverige. Det bör därför
överlämnas till regeringen att bestämma om lagens ikraftträdande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den nya lagen nödvändiggör viss
följdlagstiftning, främst ändringar i 1886 års lag. Dessa ändringar skall
behandlas närmare i specialmotiveringen. När övriga delar av utredningens
arbete har slutförts får formen för järnvägslagstiftningen tas upp för en
samlad bedömning. Förutsättningar torde finnas för att alla regler om
järnvägens ansvarighet skall kunna samlas i en lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 Upprättade lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
jusliliedepartenientet upprättats förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:-10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2. lag om ändring i lagen (1886:7
s. 1) angående ansvarighet för skada i<br>
följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:-10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>3. lag om ändring i lagen
(1974:744) om verkställighet av utländsk,dom<br>
som. meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslagen bör fogas lill
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.'</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt;text-indent:7.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>' Bilagan har uteslalits här.
Frånsett några redaktionella ändringar är förslagen likalydande med dom som är
fogade till propositionen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section108>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section109>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>52</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>9 Specialmotivering</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9.1 Förslaget till lag om järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 enlighet med utredningens förslag har lagen disponerats
på det sättet att i en inledande paragraf (1 §) anges lagens tillämpningsområde
samt i de därpå föflande paragraferna (2-1 1 §§) ges bestämmelser som är
tillämpliga på all slags resandebefordran med Järnväg, inrikes såväl som
internationell, samt på befordran av resande med tunnelbana och spårväg. I etl
sista avsnitt (12-19 §§) meddelas vissa bestämmelser som är tillämpliga enbart
vid internationell järnvägsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inledande bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Den motsvarar
1 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen. Enligt denna paragraf skall lagen vara
tillämplig på "befordran av resande med järnväg". En
"befordran" bör i princip anses föreligga så snart någon färdas med
ett transportmedel som tillhandahålls av annan och framförs genom dennes
försorg. En färd som endast avser förflyttning inom ett mycket begränsat
område, t. ex, en tur med berg-och dalbana eller miniatyrtåg på en nöjesplats,
bör inte betraktas som en befordran. Den omständigheten att färden leder
tillbaka till utgångspunkten eller att färden har enbart nöjeskaraktär
utesluter inte att det rör sig om en befordran. Att vederlag skall utgå för
färden är visserligen det vanligaste fallet i praktiken men utgör inte någon
nödvändig förutsättning för att befordran skall anses vara för handen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vem som skall anses som
"resande" anges inte närmare i lagtexten. Enligt tilläggskonventionen
art, 1 § 1 skall som resande i konventionens mening betraktas dels sådana
resande för vilkas befordran CIV gäller, dels personer vilka som skötare eller
i liknande egenskap åtföljer en godssändning enligl reglerna i CIM. För att en
personbefordran skall kunna hänföras under CIV, krävs bl. a. att befordringen
sker med internationell befordringshandling. Man torde därför kunna utgå från
att enligt tilläggskonvenflonen endast den skall betraktas som resande vilken
genom innehav av befordringshandling eller - i undanlagsfall - på annat sätt
kan styrka, all han på grund av befordringsavtal hafl rätt lill den aktuella
befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Åtskilliga skäl talar emellertid
enligt utredningens mening för all det förbättrade skadeståndsskydd som
lagförslaget syftar lill bör komma en vidare personkrets till del än som följer
av det nyss sagda. Att den föreslagna lagen använder etl vidsträcktare
resandebegrepp än tilläggskonventionen medför självfallet inga komplikationer,
såvitt angår inrikes</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section110>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section111>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>befordran. Vad beträffar personer, som med järnväg reser
in i Sverige från utlandet ulan att vara resande i tilläggskonventionens
mening, blir de särskilda bestämmelserna om internationell befordran inte
tillämpliga. I andra stycket av förevarande paragraf föreskrivs nämligen att
dessa bestämmelser är tillämpliga bara i fråga om befordran som avses i
tilläggskonventionen. Däremot bör 2-11 §§ kunna tillämpas, om personen i fråga
kan anses som resande i lagens mening. Motsvarande bör gälla vid utresa från Sverige.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagförslagets resandebegrepp inrymmer självfallet först
och främst alla som befordras med Järnvägen på grund av ingånget
befordringsavtal. Vid inrikes befordran förekommer det emellertid ofta, att
resenärer utan att befordringsavtal ingåtts lämnas tillträde flll tåget och
befordras med detta, varvid förutsätts att befordringsavtal kommer att slutas
under befordringens gång. Om någon under dessa förutsättningar påböflar en resa
men skadas innan han blivit i tillfälle att ingå befordringsavtal, skulle det
uppenbariigen vara orimligt att inte betrakta honom som resande. Förhållandet
är detsamma om någon kommit lill skada, sedan han råkat somna och därför åkt
förbi den station till vilken han hade biljett. Uppenbarligen bör någon som
befordras med tåget inte heller kunna frånkännas egenskap av resande på den
grund att det av honom ingångna befordringsavtalet till följd av hans bristande
rättsliga handlingsförmåga fär anses ogiltigt. 1 åtskilliga andra situationer
måste resandebegreppet likaledes utsträckas alt omfatta personer som faktiskt
befordrats, fastän något befordringsavtal över huvud taget inte slutits eller i
vart fall inte gällde vid den tidpunkt då skadan uppkom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Atl man inte uppställer förekomsten
av ett befordringsavtal som en nödvändig förutsättning för att en person skall
betraktas som resande innebär naturligt nog, alt järnvägen i åtskilliga fall
kan bli skadeståndsskyldig enligt det stränga järnvägsansvaret, fastän
motparten ulnytflat befordringen med avsikt atl undandra sig de förpliktelser
denna bort medföra för honom. Emellertid torde denna effekt vara oundviklig om
nian inle väljer den - enligt utredningens mening icke godtagbara -lösningen,
atl endast den skall anses som resande vilken vid olyckstillfället innehade
giltig biljett. Det är nämligen i allmänhet mycket svårt att avgöra huruvida en
person, som anträffas på tåget utan biljett, haft avsikt att undandra sig
betalning för befordringen. Även om bevissvårigheter kan leda lill att
skadelidande, som med visst fog kan misstänkas vara fripassagerare, i
ersättningshänseende får behandlas som resande, bör dock järnvägen i klara fall
av fluvåkning inte behöva svara enligt det skärpta järnvägsansvaret. En
fripassagerare, som skadats när han färdats gömd i en resgodsvagn, bör således
betraktas som en tredje man och därmed få sina anspråk bedömda enligt 1886 års
lag eller eventuellt enligt de allmänna skadeståndsreglerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som resande bör självfallet inte
heller betraktas den järnvägspersonal soin flänstgör på tåget och inle heller
sådan personal som fullgör vissa servicefunktioner i samband med befordringen,
t. ex. personal i restau-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section112>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section113>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>rangvagn.</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>"</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Arial'>■</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Huruvida den skadelidande i det
särskilda fallet bör betraktas som "resande" eller ej får ytterst
överiämnas flll domstolarnas avgörande. 1 princip bör emellertid enligt
utredningens mening som resande anses envar som på vanligt sätt har berett sig
tillträde till tåget och faktiskt befordras med detta utan att tillhöra den i
samband med befordringen flänstgörande personalen och som därvid utan att söka
dölja sig uppehåller sig i de för allmänheten upplåtna utrymmena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad som hittiUs har sagts tar sikte
på det vanliga fallet att skadan uppkommer under själva befordringen. Enligt
förslaget skaU emellertid det skärpta Järnvägsansvaret kunnat tillämpas även på
skada, som inträffar när någon är i färd med att stiga på eller av tåget eller
uppehåller sig på tåget före dess avgång eller efter dess ankomst till bestämmelsestationen.
Skada som uppkommer under angivna tid bör emellertid inte regleras enligt den
föreslagna lagen, om den skadade gått ombord på tåget i annan avsikt än att
företa en resa. Det skärpta Järnvägsansvaret bör således inte tillämpas, när
ett varubud, som lämnat förnödenheter till restaurangvagnen, eller en person,
som hjälpt en resande upp på tåget, skadar sig vid avstigningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Inte heller begreppet
"järnväg" definieras i den föreslagna lagtexten. Någon egentlig
definition av järnvägsbegreppet finns inte heller i 1886 års lag. En sådan
definition synes också vara obehövlig. 1 förevarande paragraf betecknar
uttrycket järnväg, liksom i 1886 års lag, närmast en viss sorts spåranläggning.
Däremot används ordet Järnväg i lagförslaget i övrigt i regel i betydelsen
transportföretag, dvs. som beteckning på de speciella rättssubjekt som kan
åläggas att svara för skada enligt de föreslagna reglerna. Det är från
ansvarssynpunkl av mindre intresse alt fastställa om en bana skall anses vara
en järnvägsanläggning eller en tunnelbana eller en spårväg, eftersom
ansvarsreglerna föreslås bli de samma för dessa bantyper. Däremot skulle det
kunna tänkas inträffa fall, där det gäller att avgöra huruvida en inrättning
för spårbunden färd bör hänföras flll nämnda grupp av banor eller bör anses
falla utanför lagens tillämpningsområde. Eftersom ett utmärkande drag för de
nämnda kommunikationsmedlen är att även drivkällan är rörlig längs spåren,
torde t. ex. en bergbana, som drivs från en fast kraftkälla, liksom hittills få
anses falla utanför Järnvägslagstiftningen. Vilket slag av drivmedel som
används (ångkraft, elektricitet, olja) spelar däremot ingen roll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna i lagförslagets 2-11
§§ avses bli tillämpliga även på tunnelbana och spårväg. Det föreligger för
närvarande inte någon sädan bindning av tunnelbane- och spårvägsnätel till
järnvägsnätet alt en tunnelbane- eller spårvägsbefordran rättsligen kan utgöra
en del av en internationell befordran. De särskilda reglerna om internationell
befordran saknar således aktualitet för tunnelbanor och spårvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Också för.vissa delar av
järnvägsnätet saknar de särskilda bestämmelser-naom internationell befordran
aktualitet. För att en järnvägsbefordranskall vara hänförlig under
tilläggskonventionen ~ och således enligt den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section114>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section115>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>terminologi som anges i andra stycket av denna paragraf
kunna anses som en internationell befordran - krävs, som tidigare nämnts, att
CIV eller i vissa fall CIM är tillämplig på befordringen. För att detta skall
vara fallet krävs i sin tur att befordringen försiggår uteslutande på linjer
som av centralbyrån redovisas på särskilda listor över linjer, som blivit
underställda CIV respektive CIM. Befordran av personer som åtföljer en godssändning
enligt CIM kan emellertid hänföras under tilläggskonventionen endast i den
utsträckning befordringen försiggår på linjer som underställts CIV. Även
järnvägar som inte själva utför internationell befordran i den mening som anges
i andra stycket av denna paragraf berörs emellertid av reglerna om
internationell befordran i så måtto att meddelande om skadeorsakande händelse
vid internationell befordran i vissa fall kan lämnas till dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissyttrandena. SJ uttalar sig kritiskt mot den renodlat
formella avgränsningen av konventionens tillämplighet och framhåller alt konventionen
därigenom endast delvis täcker de internationella resor vid vilka Järnväg
anlitas. SJ framhåller att betydelsen härav dock minskas genom att reglerna för
inrikes och internationell befordran i stor utsträckningar lika. SJ erinrar
vidare om att innehavet av internationell biljett synes</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>konstilutivt för ClV:s och därmed också för
tilläggskonventionens tillämplighet. Nu innehåller emellertid CIV också en
bestämmelse om skyldighet för resande alt erlägga tilläggsavgift för den
händelse han ej kan uppvisa giltig biljett (art. 9). Logiken kan möjligen ändå
hävdas, om man antar att en resande kvarblir i hägnet av CIV om det framgår att
biljett utfärdats för honom och att han förlorat den under omständigheter som
inte har medfört förlust av hans rätt till befordran. Enligt stadgande i samma
artikel i CIV skall biljett som försetts med otillåten ändring anses ogiltig
och omhändertas av Järnvägspersonalen. Resande med sådan biljett torde inte
tillhöra kategorin CIV-resande men blir ändå behandlad som resande, ehuru i
inrikes trafik. En resande med internationell biljett i 2 klass torde, ehuru
texterna är otydliga på denna punkt, få betraktas som CIV-resande också under
färd som han företar i 1 klass eller i sovvagn mol lösen av inrikes
tillåggsbiljett härför. Också den som olovligen begagnar 1 klass torde få anses
som internationell resande om han innehar giltig internationell biljett för
resa i 2 klass. Rena "fluvåkare" synes inte i något fall kunna
hänföras lill kategorin CIV-resande oavsett att resan som sådan är
internationell. Mera osäkert är till vilken kategori man har att hänföra
resande som visserligen har internationell färdhandling men som enligt art. 12
CIV ej äger tillträde till del låg han färdas med.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sveriges advokatsamfund ger uttryck
för etl önskemål om att uttrycket "internationell befordran"
definieras direkt i lagen och inte genom hänvisning till en svårtillgänglig
konventionstext.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. I första stycket första
punkten föreskrivs att lagen är tillämplig på befordran av resande med järnväg.
Vad utredningen har anfört angående innebörden av uttrycket
"befordran" föranleder inte</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section116>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section117>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>56</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>någon erinran från min sida. Några nämnvärda
gränsdragningsproblem torde knappast uppkomma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av väsentlig betydelse för
avgränsningen av lagens tillämpningsområde är vad som skall förstås med
begreppet "resande". 1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
mofiveringen (avsnitt 7.3) bör i princip endast den anses som resande som har
slutit ett befordringsavtal eller avser att ingå ett sådant avtal under resan.
Något krav på atl den resande har löst biljett bör således inte uppställas.
Liksom utredningen anser jag atl en liberal praxis bör tillämpas i de fall då
befordringsavtal inte har kommit till stånd och att endast uppenbara tjuvåkare
bör vara undantagna från lagens tillämpning. Anknytningen till befordringsavtal
som förutsättning för lagens tillämpning innebär vidare, som Jag också har
berört i den allmänna motiveringen, att Järnvägens anställda och personer, som
uppehåller sig på tåget exempelvis medan detta står inne på en station och som
inte avser att resa med tåget, inte skall anses som resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som Jag inledningsvis har nämnt
innehåller lagen i 2--1 1 §§ bestämmelser som är gemensamma för all befordran
av resande med järnväg, oavsett om denna är av inrikes eller internationell
natur. Enligl första stycket andra punkten skall dessa bestämmelser också
tillämpas på resandebefordran med tunnelbana och spårväg. Som utredningen har
framhållit saknar de särskilda bestämmelserna för internationell befordran
aktualitet för tunnelbanornas och spårvägarnas del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag har tidigare framhållit att en
strävan har varit att så långt möjligt ha gemensamma regler för inrikes och
internationell Järnvägsbefordran. Vissa av tilläggskonventionens regler har
emellertid inte ansetts lämpligen böra gälla för inrikes befordran. För att
Sverige skall kunna ansluta sig till konvenlionen krävs emellertid alt dessa
regler återges i den svenska lagen. Särreglerna (12-19 §§) har placerats i etl
särskilt avsnitt i lagen. De skall tillämpas bara på sädan internationell
befordran för vilken tilläggskonventionen gäller. Eftersom tilläggskonventionen
för sin tillämplighet i princip kräver att den resande innehar en
internationell befordringshandling kan det undanlagsvis förekomma alt
omständigheterna är sådana att tilläggskonventionen inte är flllämplig, trots
att befordringen lill sin natur är internationell. I sådant fall skall enbart
2-11 §§ tillämpas. 1 enlighet häriTied har i andra stycket tagits in en
föreskrift om att 12-19 §§ endast gäller i fråga om befordran som avses i
tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Andra stycket har i förhållande
till utredningsförslaget undergått en viss redaktionell jämkning. 1
utredningsförslaget angavs att de berörda paragraferna skulle gälla i fråga om
"befordran som avses i tilläggskonventionen". Tilläggskonventionens
tillämpningsområde framgår av dess art. 1 § 1 som dels anger att konvenlionen
reglerar järnvägens ansvarighet för skada, som åsamkas resande inom
konvenlionsstats område, dels definierar resande som den vars befordran är
underkastad CIV eller person som åtföljer en godstransport som är underkastad
CIM, Advokatsamfundet har med viss rätt kritiserat den av utredningen
föreslagna bestämmelsen för att vara svårtillgänglig, ClM:s och ClV:s regler
angående tillämpnings-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section118>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section119>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>57</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>området är emellertid synnerligen tletaljerade och
detaljregleringen berör flll övervägande del förhållanden .som nästan helt
saknar praktisk betydelse. Att tynga lagtexten med ett fullständigt återgivande
av konventionernas regler om deras tillämpningsområden kan därför enligt min
mening inte komma i fråga. Däremot har lagtexten förtydligats så att det
framgår, att de särskilda reglerna om internationell befordran för sin
tillämpning förutsätter att det är fråga om sådan befordran enligt
internationell färdhandling som avses i tilläggskonvenflonen. Härmed har det
viktigaste kriteriet för tilläggskonventionens tillämplighet angivits i själva
lagtexten. I tveksamma fall står SJ till flänst med upplysningar. SJ är för
övrigt enligt kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport skyldigt
atl på begäran hålla CIM och CIV jämte tilläggsprotokoll och linjelislor
tillgängliga för envar som önskar la del av dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som SJ i sitt remissyttrande har
påpekat är tilläggskonvenlionens avgränsning tämligen formeU. Resande som efter
inresa i etl land på internationell biljett fortsätter resan bortom den
bestämmelseort som anges i biljetten eller som kommer in i bestämmelselandet
med annat transportmedel för att sedan fortsätta med Järnväg anses ej vara
under internationell befordran. För sådana resande blir i stället endast de
allmänna reglerna 12-11 §§ tillämpliga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionens krav på att
en resande måste inneha en internationell befordringshandling får emellertid
inte tolkas alltför bokstavligt. Kan den resande visa att han har löst sådan
biljett men alt den förkommit blir de för internationell befordran givna
reglerna lilläinpliga. Detsamma får anses gälla om den resande innehar biljett
men olovligen eller efler betalning av inrikes fllläggsbiljell färdas i andra
utrymmen än dem ,som den internationella biljetten gäller. Den omständigheten
att järnvägen har rätt atl avvisa den resande från tåget bör inte heller
påverka bedömningen av om han skall anses vara resande i tilläggskonventionells
mening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har inle an.sett all
någon definition av begreppet "järnväg" behöver las in i lagen
eflersom tunnelbana och spårväg omfattas av samma ansvarsregler såvilt avser
inrikes befordran. Även jag anser en definition obehövlig. Spårbundna bergbanor
anser jag dock böra omfattas av lagen. 1 den mån anläggning för spårbundna
svävare kominer all byggas i Sverige bör även en sådan betraktas som järnväg.
Någon ändring av den av utredningen föreslagna lagtexten föranleder ej dessa
överväganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen anger lagens tvingande natur och dess karaktär
av minimiregler från resandens synpunkt. Den överensstämmer med 2 § i
utredningens förslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section120>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section121>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Enligl
tilläggskonventionen art. 10 får järnväg inte genom tariffbeslämmelser eller
genom särskilda avtal med de resande söka i förväg uppnå befrielse från eller
lindring i den ansvarighet som åvilar Järnvägen enligt konventionen. Inte
heller får järnvägen söka betinga sig en överflyttning av den bevisbörda som
konventionen lagt på Järnvägen eller en nedsättning av gällande maximigränser
för skadeersättningens storlek. Bestämmelser eller avtal med sådant innehåll
som här nämnts skall anses ogiltiga utan alt dock befordringsavtalet som sådant
blir ogiltigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Genom reglerna i art. 10 görs
konventionens kärnpunkt, ansvarssystemet, till tvingande rätt gentemot
järnvägen. Vid internationell befordran är således den resande under alla
förhållanden garanterad det skydd konventionen erbjuder. Resande i inrikes
trafik bör enligt utredningens mening åtnjuta samma skydd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Att konventionsförfatlarna endast i
fråga om ansvarssyslemet uttryckligen angett att föreskrifterna är tvingande,
skulle kunna föranleda till antagandet, att konventionens övriga regler är att
anse som dispositiva. Åtminstone när det gäller regler som har nära samband med
de egentliga a.isvarighetsreglerna, torde det emellertid vara mycket osäkert om
man får dra en sådan slutsats. Snarast torde det få betvivlas, att Järnvägen
enligt tilläggskonventionen skulle ha frihet att som avtalsvillkor stipulera t.
ex. kortare preskriplionsfrister än konventionen föreskriver i fråga om
resandes skadeståndsanspråk. Oavsett vilken ståndpunkt konventionen själv intar
till frågan om dess bestämmelser skall anses vara dispositiva eller tvingande,
synes det inte flnnas något hinder för att i Sverige tillämpa bestämmelserna
som tvingande mol järnvägen, om detta skulle befinnas ändamålsenligt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 enlighet härmed föreslår
utredningen, att i denna paragraf upptages en regel av innehåll att lagens
bestämmelser inte får åsidosättas genom avtal till den resandes nackdel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regeln innebär, på samma sätt som
tilläggskonventionen art. 10, att järnvägen inte har möjlighet all genom
avtalsvillkor eller eljest genom överenskommelse, som träffats före
olycksfallet, uppnå någon lindring i den ansvarighet som följer av
beslämmelserna i 3--6 och 8 §§ .samt, såvitt angår internationell befordran,
även 13, 14ochl8§§(14,15ochl9§§i det remitterade förslaget).</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sammanställd med 9 § innebär den nu föreslagna
bestämmelsen, att järnvägen inte kan åberopa villkor eller föreskrift, som
stadgar kortare preskriptionsfrister än nämnda paragraf. Vad beträffar
preskription av anspråk, som uppkommit vid internationell befordran, innebär
den föreslagna bestämmelsen vidare, alt den som framställer anspråket i
administrativ ordning inte i förväg kan berövas den förmån som tillkommer honom
enligt 17 § andra stycket (18 § andra stycket i det remitterade förslaget) och
som består däri, att preskriptionen skall anses</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section122>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section123>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>suspenderad under den tid då kravet är under prövning hos
Järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I förbindelse med reglerna i 10 §
kommer den föreslagna bestämmelsen att medföra, att avtal om att talan skall
väckas vid viss domstol inte får derogationsverkan. Den skadelidandes möjlighet
atl väcka talan vid någon av de i 1 O § avsedda domstolarna påverkas därför
inte av att annan domstol gjorts behörig genom prorogation. Vidare kommer
bestämmelsen att medföra rätt för den skadelidande att föra talan vid domstol
utan hinder av eventuell skiljeklausul.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Reglerna i 12 § (13 § i det
remitterade förslaget) avser att i överensstämmelse med tilläggskonventionen
art. 6 § 1 säkerställa, att den som blivit berättigad till ersättning på grund
av skada vid internationell befordran får uppbära ersättningen i form av ett
engångsbelopp, om han så önskar. Det torde knappast förekomma att formen för
ett eventuellt framlida skadestånd blir föremål för någon överenskommelse
mellan parterna, innan skadan inträffat. Däremot synes del inte otänkbart alt
en järnväg i sina befordringsvillkor kan hänvisa till allmänna rättsregler
beträffande denna fråga. En sådan hänvisning skulle, om den bleve gällande, för
svensk rätts del kunna leda till etl resultat, som avviker från regleringen i 1
2 §. Detta gäller såväl om avgörandet skulle grundas på nu gällande regler som
om de av skadeståndskommittén föreslagna nya bestämmelserna i ämnet skulle
tillämpas. Genom den i förevarande paragraf upptagna regeln blir emellertid en
sådan hänvisning ulan verkan mot den som är berättigad till skadestånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad beträffar reglerna om
reklamation i 1 5 och 16 §§(16 och 17 §§i det remitterade förslaget) får
bestämmelsen i 2 § först och främst betydelse därigenom att Järnvägen vid
internationell befordran inle kan betinga sig kortare reklaniationsfrist än tre
inånader. Vidare kan Järnvägen vid sådan befordran inte uppställa krav på
reklamation, när den skadelidande visar att skadan uppkommit genom vållande på
Järnvägens sida eller inom iremånadersfristen blivit bekant för järnvägen eller
annan Järnväg, som trafikerar den sträcka där skadan uppkom. Ej heller kan
järnvägen åstadkomma någon begränsning av det antal järnvägar, hos vilka den
skadelidande enligt 15 § andra stycket kan fullgöra sin reklamationsskyldighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För tillämpningen av övriga delar
av utredningens lagförslag torde 2 § sakna praktisk betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Liksom utredningen
anser Jag atl lagens regler bör vara tvingande i den meningen att de inle genom
avtal kan åsidosättas lill nackdel för den resande. Fn uttrycklig bestämmelse
härom har tagils upp i denna paragraf. Denna ordning är i linje med vad som
gäller inom andra delar av transporträtten och följer såvitt avser de centrala
ansvarsbestämmelserna redan av tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens genomgång av
betydelsen av atl lagens regler görs tvingande föranleder mig till några
kommentarer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Del är helt klart atl 2 § innebär att Järnvägen inte har
möjlighet atl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section124>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section125>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>60</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>genom standardavtal eller eljest genom annan
överenskommelse träffad före skadetillfället stipulera för den resande mindre
förmånliga villkor för sin ansvarighet än som följer av 3-6 och 8 §§ samt såvitt
avser internationell befordran, även 12-15 och 19 §§. Genom all uttryckliga
regler ges om preskriplionsfrister, laga domstol och om reklamation vid
internationell befordran kan inte heller i dessa avseenden avtalsvis göras
avsteg från lagen lill den resandes nackdel. Delta innebär bl. a. att
skiljeklausuler liknande den som nu finns i järnvägarnas normalvillkor bör
utmönstras ur dessa villkor. Oavsett om så faktiskt sker kommer den
skadelidande alltid att kunna föra talan vid domstol.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Några särskilda regler om
reklamation har inte föreskrivits såvitt avser skada som har uppkommit vid
inrikes befordran. Jag vill erinra om vad jag i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.6) har anfört om att bestämmelsen i 2 § får anses hindra all Järnväg
i sina befordringsvillkor intar regler om reklamation av innebörd att rätten
att föra talan går förlorad om reklamationsfrislen inte iakttas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelsen i denna paragraf utgör
bara liinder för sådana avvikelser från lagen som är till den resandes nackdel.
Ingenting hindrar således att järnvägarna i sina normalvillkor exempelvis åtar
sig ansvarighet för handresgods med högre belopp än som anges i 8 § andra
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förutsättningar för ansvarighet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna om
järnvägens ansvarig-hel för personskada. Den motsvarar 3 § i utredningens
förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Denna paragrafs<span
style='text-transform:uppercase'>/öj-,5</span>Ca stycke motsvarar art. 2 § 1
första slyckel i tilläggskonventionen. Enligt konventionstexlen skall
järnvägens ersättningsskyldighet avse den skada som uppkommer genom atl en
resande döilas, genom atl han tillfogas kroppsskada eller genom "loute
autre atteinte å rintégrilé physitiue ou nienlale d'un voyageur". Som en
sammanfattande term för dessa skadetyper används i lagförslaget efter mönster
av skadeståndslagen uttrycket "personskada". Denna term är inte
närmare definierad vare sig i skadeståndslagen eller i annan lagtext.
Avsaknaden av en sådan legal definition torde emellerfld, som också
skadeslåndskommiltén funnit, inte medföra några större svårigheter att bestämma
begreppets innebörd. Med personskada bör förstås den fysiska eller psykiska
defekt hos den skadelidande som utgör en direkt följd av skadehandlingen. Det
bör således anses som personskada, när en skadehandling orsakar all någon
avlider, att någon erhåller direkta kroppsliga skador såsom sår, benbrott etc.
eller får sina kroppsliga funktioner rubbade genom förgiftning, strålning etc.
eller att någon, även om han i övrigt förblir oskadd, drabbas av psykisk chock.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section126>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section127>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Orsaken till personskadan skall
enligt konventionstexten vara "un accident". Utredningen har
emellertid velat undvika en formulering som anknyter till begreppet
"olycka" och i utredningens lagförslag används i stället uttrycket
"händelse". 1 detta uttryck bör inläsas ett krav på att det
skadeorsakande skeendet är något som inte är helt normalt för en
järnvägsbefordran. Blir en resande sjuk av tågets vanliga krängningar och
skakningar, kan detta inle medföra ansvar för järnvägen, eflersom de nämnda
fenomenen är så alldagliga, att de inte kan betecknas som händelser. Motsatsen
blir givetvis fallet, om en resande blir .sjuk tfll följd av att koloxid från
lokomotivets motorer kommit in i vagnen. För att man skall kunna tala om en
händelse, måste också krävas att det skadeorsakande skeendet försiggår med en
viss plötslighet. För skador sotn resande ådragit sig genom regelbundet
tägäkande under lång tid svarar järnvägen inte enligt det föreliggande
förslaget, även om skadorna uppkommit till följd av förhållande som inte kan
anses söm helt normalt för järnvägsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En förutsättning för atl järnvägen
skall bli ansvarig för en viss skada är enligt förslaget att den skadeorsakande
händelsen "sammanhänger med Järnvägsdriften". 1 likhet med 1886 års
lag saknar lagförslaget en närmare beskrivning av vad som är att hänföra under
"järnvägsdriften". Under de överläggningar som föregick tillkomsten
av 1886 års lag föreslogs att järnvägsdrift skulle i lagen definieras som
"lokomotivs och vagnars rörelse å jernvägen och hvad dermed stode i
omedelbart sammanhang". Fastän denna definition inte upptogs i lagen,
synes den i stort sett ha blivit vägledande för tolkningen av begreppet
järnvägs drift. En viss utvidgning av detta begrepp har dock skett i rättspraxis.
De rättsfall som föreligger gäller emellertid i stor utsträckning skador, som
drabbat Järnvägens anställda i situationer vilka knappast kan uppkomma för
resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Inte heller tilläggskonventionen
innehåller någon definition av begreppet järnvägsdriften. Det kan ifrågasättas
om inte delta begrepp i utländska rättsordningar ofla fåll en mera vidsträckt
innebörd än hos oss. Som exempel kan nämnas atl det i tysk rätt ansetts vara en
följd av järnvägsdriften när en tågpassagerare blivit biten av en annan passagerares
hund. Även om en sådan tolkning av begreppet järnvägs drift synes gå väl långt,
torde det ligga i linje med konventionsförfaftarnas avsikt att som händelser
som sammanhänger med järnvägsdriften uppfatta inte bara effekterna av tågefs
rörelser utan också verkningarna av den trängsel och brådska hos passagerarna
som ofta är ett oundvikligt inslag i tågtrafiken. En resande som faller och
skadar sig, sedan han i brådskan trampat fel eller blivit knuffad i trängseln,
torde få anses ha ådragit sig sina skador till följd av järnvägsdriften. Skador
som inträffar vid användandet av järnvägsmatcriel av specifikt slag, t. ex.
Järnvägsvagnarnas branta trappor, torde också få ses som följder av
Järnvägsdriften, även om materielen varit i fullgott skick. Däremot torde
skador som resande avsiktligt tillfogas av medresande i regel få anses sakna
samband nieil järnvägsdriften. Detsamma torde vara fallet när
skador orsakas av sådana</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section128>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section129>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>prestationer som lämnas endast som ett komplement till
själva befordringen, t. ex. när en resande blir matförgiftad som gäst i
restaurangvagnen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 enlighet med allmänna bevisbörderegler får det anses
ankomma pä den skadelidande att visa. att skadan orsakats av händelse som
sammanhänger med järnvägsdriften. Kravet på bevisning bör emellertid inte
ställas särskilt högt. Skadan bör således -- om inle järnvägen bevisar
motsatsen - antagas vara en följd av järnvägsdriften, om den skadelidande
visar att skadan uppkommit medan den resande befann sig på tåget eller var i
färd med att stiga på eller av detta och dessutom visar att det föreligger
omständigheter, som innebär en viss sannolikhet för att skadan verkligen beror
på järnvägsdriften. Att det föreligger ett klart orsakssammanhang mellan
skadan och en händelse som sammanhänger med Järnvägsdriften behöver däremot
inte innebära, att skadan skall anses vara tillfogad genom händelsen. Om detta
skall anses vara fallet får avgöras i enlighet med vanliga grundsatser i fråga
om adekvat kausalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Frågan vad som bör hänföras under
Järnvägsdriften får mindre betydelse enligt lagförslaget än den har för
tillämpningen av 1886 års lag. Detta beror bl. a. på att järnvägens ansvarighet
enligt förslaget endast omfattar tiden då den resande uppehåller sig i
järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon. Några svårigheter
att avgöra huruvida den resande vid skadetillfället uppehöll sig i
järnvägsfordon eller ej torde sällan kunna uppkomma. På- eller avstigning bör
endast anses omfatta den tid då den resande verkligen är i färd med att ta sig
in i vagnen eller atl lämna denna. I enlighet härmed boren resande ipte anses
ha påbörjat påstigningen, om han står på perrongen och väntar på att andra
resande skall bli färdiga med sin påstigning. På rnolsvarande sätt bör
avstigningen an.ses avslutad, så snart den resande kan böija avlägsna sig från
vagnen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligl uttrycklig föreskrift i tilläggskonventionen art.
22 § 2 gäller Järnvägens ansvarighet för skada, som till följd av händelse som
sammanhänger med järnvägsdriften tillfogas resande under vistelse i
Järnvägsvagn eller vid på- eller avstigning, även när järnvägsvagnen befinner
sig ombord på lågfärja. Som sammanhängande nied järnvägsdriften torde i dessa
situationer huvudsakligen sådana skadeorsakande händelser kunna betraktas vilka
inträffar till följd ay vagnarnas rörelser när de körs ombord eller i land
eller när de kommit i rullning på grund av atf de inte fastgjorfs ordentligt
ombord på färjan. Också skador som beror på beskaffenheten av anordningarna för
av= eUer påstigning av vagnarna torde få anses vara förknippade med
Järnvägsdriften. Däremot kan händelser som beror på färjans navigering inte
anses sammanhänga med Järnvägsdriften. Något behov av särskilda föreskrifter
angående skador som inträffat ombord på tågfäija föreligger inte vid inrikes
befordran, eftersom lågfäflor inle används i inrikeslrafiken. Däremot kan det
på de svenska fäijeförbindelserna med utlandet tänkas inträffa skadefall i
vilka svensk järnväg skall vara ersättningsskyldig enligl
tilläggskonventionen art. 22 § 2, På det sätt järnvägens
ansvarighet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section130>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section131>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>bestämls i förevarande paragraf, synes emellertid
ansvarigheten utan ytterligare föreskrifter omfatta också de nyssnämnda
skadefallen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För atl ange det rättssubjekt som i förekommande fall
ådrar sig skadeståndsskyldighet enligt denna paragraf används i lagförslaget
endast uttrycket "järnvägen". Liksom enligt 1 886 års lag skall
enligt lagförslaget den järnväg anses ansvarig, på vars nät skadan inträffat.
Det är därvid utan betydelse om den vagn, i vilken den resande färdades när
skadan inträffade, tillhör en annan Järnväg. Även om skadan inträffat vid
traflk, som viss järnväg med egna tågsätt regelbundet bedriver på annan
järnvägs bana, är det enligt lagförslaget sistnämnda järnväg som är den
ansvariga. Med hänsyn till att de svenska Järnvägarna är fåtaliga och i
huvudsak driver sin verksamhet på väl åtskilda nät, torde det sällan komma att
uppstå någon tvekan om vilken Järnväg som är den ansvariga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Avslutningsvis sägs i paragrafens
första stycke att det för Järnvägens skyldighet att ersätta uppkommen skada är
utan betydelse, om järnvägen eller någon för vilken den svarar har vållat
skadan. Med denna formulering, som har motsvarighet i t. ex.
luftfartsskadelagen, avses atl understryka att den ansvarighet som enligt
lagförslaget kommerall åvila Järnvägen vid personskada går utöver det ansvar
för egen och anställdas culpa som är regel i svensk skadeståndsrätt. Järnvägens
ansvar är vad som brukar betecknas som ett rent objektivt ansvar. För att
Järnvägen skall bli skyldig att ersätta personskada, som tillfogats en resande,
är del således i regel tillräckligt att konstatera, att skadan uppkommit medan
den resande befann sig på tåget eller höll på atl stiga på eller av detta samt
all den orsakats av en händelse som sammanhänger med Järnvägsdriften. Har en
skada orsakats av t. ex. ett häftigt ryck i tåget, behöver anledningen till rycket
inte klarläggas för att Järnvägen skall bli ansvarig. Emellertid kan Järnvägen
i vissa fall undgå ersättningsskyldighet. Härför krävs att Järnvägen visar, att
den skadeorsakande händelsen utlösts av någon sådan speciell omständighet som
anges i andra stycket i denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De fall, i vilka Järnvägen kan bli
befriad från den ansvarighet som annars följer av huvudregeln i art. 2 § 1,
räknas i'tilläggskonventionen upp i art. 2 §§ 2 4. Den första av dessa
ansvarsfrihetsgrunder (art. 2 § 2) lar sikte på situationen att den
skadeorsakande händelsen framkallats av en omständighet, som i och för sig inle
har med järnvägsdriften atl göra men som inverkar på denna på sådant sätt att
järnvägen inte kan avväfla denna inverkan och inle heller kan förebygga, att denna
inverkan leder till den aktuella skadan. De typiska exemplen på omständigheter
som järnvägen kan åberopa i detta sammanhang är naturhändelser, såsom alt ett
ras oförutsett inträffar i en bergssluttning, varvid sten rasar ner framför
tåget och orsakar urspårning med därav följande personskador. För att Järnvägen
skall bli fri från ansvarighet krävs, som nyss antytts, atl järnvägen handlat
på ett godtagbart sätt när del gällt atl skydda Järnvägsdriften från inverkan
av ifrågavarande slag och att tillse att sådan inverkan - om den trots allt
inträffar inte leder lill skador för de resande. Den handlingsstandard
soni i delta sammanhang skall anses</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section132>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section133>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>64</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>godtagbar beskrivs i tilläggskonventionen så, att
Järnvägen i sina försök att hindra inverkan pä järnvägsdriften och att
förebygga skadliga följder av denna inverkan skall använda den omsorg som
påkallas av föreliggande förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Konventionens ordval på denna punkt har rätt stora
likheter med formuleringar i svenskt lagspråk, vilka avser att beskriva
vårdslöshet. Av förarbetena till konventionen framgår emellertid med full
tydlighet atl den omsorg som i detta sammanhang krävs av järnvägen inte bara är
en sådan omsorg som minst måste vara för handen för att culpa skall anses
utesluten. Det är i stället fråga om den slörre omsorg som måste föreligga för
att den trots allt inträffade skadan skall kunna betecknas som ell fall ä\'
force majeure.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En likartad ansvarsfrihetsgrund
anges i konventionen i art. 2 § 4. Denna tar sikte på fallet alt den
skadeorsakande händelsen framkallats av en inverkan på järnvägsdriften från
tredje mans sida. Också i detta fall gäller att järnvägen kan undgå
ansvarighet, endast om den visat den särskilt höggradiga omsorg som varit
påkallad för alt avväfla inverkan på järnvägsdriften och undgå skadliga följder
av sådan inverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Gemensamt för de båda nämnda
ansvarsfrihelsgriinderna är således att den skadeorsakande händelsen, vilken
självfallet måste sammanhänga med järnvägsdriften, inte har sin upprinnelse i
själva järnvägsdriften utan ytterst kan härledas till en utanför denna liggande
omständighet -naturhändelse eller förfarande från tredje mans sida vilken
inverkat på järnvägsdriften. Gemensamt för dem båda är vidare kravet på
särskild omsorg från järnvägens sida när det gäller atl hindra utifrån kommande
inverkan pä järnvägsdriften och att förebygga skadebringande följder därav. Det
har därför synts naturligt att söka utforma lagförslaget så, att de siluationer
i vilka järnvägen undgår ansvarighet enligt de båda nämnda
ansvarsfrihelsgriinderna i konvenlionen kan beskrivas i ett enda lagrum såsom
skett i andra stycket av förevarande paragraf. För att beteckna en skadeorsak,
som har sitt ursprung i något annat än järnvägsdriften själv, används i
lagförslaget formuleringen "för Järnvägsdriften främmande
omständighet". Som "främmande" bör således framför allt räknas
naturhändelser (ras, översvämningar etc.) och förfaranden av tredje man (sabotage
mot spåren, påkörning med vägfordon etc.) men inte t. ex. sammanstötning med
annat tåg eller urspårning till följd av för hög fart eller till följd av
rälsbroll, som inle uppkommit genom åverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den största svårigheten erbjuder
det emellertid att träffande ange storleken av de insatser som Järnvägen för
alt undgå ansvarighet måsle göra i syfte all motverka främmande inverkan pä
järnvägsdriften eller förebygga, alt denna inverkan leder till skada för de
resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ansvarsfiihet kan komma i fråga
endast om skadan har uppkommit, fastän järnvägspersonalen i den konkreta
faresitualionen handlat med den särskilda omsorg, som kan krävas av sakkunniga
och erfarna fackmän, och fastän järnvägen med förutseende och förnuft använt de
resurser ett Irafikföretag bör förfoga över för att förhindra uppkomsten av
faresilua-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section134>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section135>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tionen. För att beskriva måttet av de insatser järnvägen
för att undgå ansvarighet måste göra för att förutse, förebygga och avvärja
faran används i lagförslaget uttrycket "alla rimliga åtgärder".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om skada visserligen har orsakats
av tredje mans inverkan på järnvägsdriften men järnvägen inte har visat, att
den vidtagit alla rimliga åtgärder tiU förhindrande av skadan, och ansvarighet
för järnvägen således inte är utesluten, föreskriver konventionen i art. 2 § 4
andra stycket atl Järnvägen gentemot den skadeUdande skall svara för hela den
ersättnings-gilla skadan utan att dock Järnvägens eventuella regressrätt mot
tredje man påverkas. Den rätt som sålunda medges den skadeUdande att oavsett
tredje mans ansvarighet utkräva hela skadeståndet av järnvägen, torde han
enligt svensk rätt kunna grunda pä bestämmelserna i skadeståndslagen om två
eller flera skadeståndsskyldigas soUdariska ansvarighet. Någon motsvarighet till
den nämnda konventionsbestämmelsen har därför inte upptagits i förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utöver de förutnämnda båda
ansvarsfrihetsgrunderna innehåller konventionen i art. 2 § 3 en tredje
ansvarsfrihetsgrund. Enligt denna skall Järnvägen vara fri från ansvarighet, i den
mån den resande genom sitt eget beteende orsakat skadan. Svensk rätt har här
tradiflonellt en något annorlunda konstruktion. Enhgt denna tänker man sig inte
något bortfall av ansvarigheten som sådan men medger att
ersättningsskyldigheten nedsätts, stundom ända till noll. Utredningen har
föredragit att också på denna punkt använda svensk lagteknik och har därför i 8
§ första stycket infört en hänvisning till bl. a. skadeståndslagens regler om
Jämkning av skadestånd på grund av medvållande på den skadeUdandes sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissyttrandena. Hovrätten för
Nedre Norrland anmärker att denna paragraf i utredningens lagförslag erhåUit en
utformning som synes avvika från gängse svensk lagstil. Hovrätten ifrågasätter
för det första om något uttryck motsvarande tilläggskonventionens
"accident" är erforderligt för saksammanhanget och föreslär i stället
följande formulering: "Har resande medan han uppehöll sig i eller steg på
eller av Järnvägsfordon tiUfogats personskada i följd av Järnvägsdriften, skall
järnvägen ersätta skadan även om varken järnvägen eller någon för vilken den
svarar har vållat skadan." Reglerna om ansvarsfrihet i paragrafens andra
stycke föreslår hovrätten vidare omformulerade med exempelvis 24 § köplagen
eller 58 § järnvägstraflkstadgan som förebild. 1 vart fall anser hovrätten att
uttrycket "främmande" bör bytas ut mot "ovidkommande" eller
liknande uttryck och att uttrycket "alla rimliga åtgärder" hellre bör
formuleras "alla åtgärder som rimUgen kunnat krävas av järnvägen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SJ understryker vikten av atl
uttrycket "händelse som sammanhänger med järnvägsdriften" ges en
sådan tolkning att ansvaret ej utsträcks till att omfatta händelser som endast
på indirekt väg kan härledas från driften. Beträffande paragrafens andra stycke
betonar SJ att en förutsättning för att en åtgärd frän järnvägens sida flll
förebyggande eller avvärjande av skada skall anses rimlig är att åtgärden,
förutom att den är praktiskt genomförbar, omfattas av järnvägens rättsliga
befogenhet. En</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section136>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section137>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vansklig bedömningsfråga synes enligt SJ uppkomma då
ingrepp i tredje mans rätt krävs för farans avvärjande och sådant ingrepp kan
anses rättsligen grundat endast i den mån nödrätt kan åberopas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Mina allmänna
överväganden rörande utformningen av järnvägens ansvarighet för personskada har
Jag redogjort för i det föregående (avsnitt 7.4).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Första stycket innehåUer
huvudregeln att järnvägen bär ett objektivt ansvar för personskada som till
följd av Järnvägsdriften tillfogas en resande medan han uppehåller sig i eller
stiger på eller av ett Järnvägsfordon. Liksom utredningen anser jag att
uttrycket "personskada" inte behöver definieras i lagtexten. Den
avgränsning begreppet givits i den allmänna skadeståndsrätten - Jämför t. ex.
prop. 1975:12 s. 20 - bör gälla även vid personskada till följd av järnvägsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens förslag till
transformering av konventionens uttryck "un accident" har kritiserats
av hovrätten för Nedre Norrland. Den av hovrätten i stället föreslagna lydelsen
kan möjligen anses ha en något vidare innebörd omfattande även skador till
följd av helt normala skeenden såsom allergisjukdom på grund av överkänslighet
mot järnvägsvagnarnas textilier, ryggbesvär efter långa resor, rörelsesjuka o.
d. Ä andra sidan kan utredningens formulering, även om den i och för sig väl
ansluter sig till konventionens lydelse, ge en i mitt tycke väl snäv
avgränsning av de skadeorsaker för vilka Järnvägen bör svara. Det av
utredningen nämnda fallet att en resande drabbas av koloxidförgiftning torde
således, om utredningens formulering bibehålls, kunna konstituera
ersättningsskyldighet för järnvägen endast om den händelse som orsakat
koloxidläckaget inträffat medan den skadelidande befann sig på tåget eller höll
på att stiga av eller på detta. Skillnaden mellan de bägge föreslagna
formuleringarna torde under alla förhållanden vara av ringa betydelse. Jag har
därför föredragit att utforma lagtexten i enlighet med hovrättens förslag, som
har en enklare och mera lättillgänglig utformning och som ansluter sig till
2 § 1886 års lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag kan i huvudsak ansluta mig till
utredningens uttalanden om innebörden av kravet på att skadan skall ha
uppkommit "till följd av Järnvägsdriften". Detta begrepp har inte
definierats. Den tolkning av begreppet som följer av förarbetena till 1886 års
lag får numera anses som alltför snäv med hänsyn till bl. a. praxis utomlands
och inom andra områden av fransporträtten. Till skillnad från utredningen anser
jag att järnvägsdriften bör anses omfatta, förutom själva befordringen, också
den serviceverksamhet som järnvägen eller självständiga entreprenörer bedriver
på tåget t. ex. restaurangrörelse. All verksanihet som kan sägas vara ell
naturligt komplement till befordringen anser Jag böra hänföras till
järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ansvarsreglerna gäller även vid
tågfärjelraflk och i vissa fall vid tillfällig ersättningstraflk med annat
transportmedel än järnväg (5 §). Utrymmet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section138>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section139>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>för järnvägens ansvarighet vid tågfäfletrafik kan inte bli
särdeles stort, då händelser som beror på färjans navigering inte kan anses
sammanhänga med järnvägsdriften. Utredningens uttalanden i denna del föranleder
ingen erinran från min sida. De särskilda problem som uppstår vid
ersältningstrafik med annat transportmedel än järnväg berör jag i
specialmotiveringen till 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I likhet med utredningen anser jag
att kravet på den bevisning, som den skadelidande måste prestera för att visa
att skadan tillfogats honom i följd av järnvägsdriften, inte bör ställas
särskilt högt. SJ:s farhågor atl ansvaret härigenom kan komma atl utsträckas
alltför långt förefaller mig vara ogrundade. Ansvarsfrihetsgrunderna i
paragrafens andra stycke och de allmänna reglerna om adekvat kausalitet får
anses utesluta risken för en alltför vid tillämpning av ansvarsregeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligl tilläggskonventionen art. 2 § 6 åvilar
ansvarigheten för Järnvägsdriften den Järnväg som enligt centralbyråns lista
över ClV-linJer driver den linje på vilken den resande kom till skada. Detta
gäller även om skadan i det enskilda fallet har inträffat när annan järnväg med
användande av egen personal och egen rullande materiel har utfört befordran på
sträckan. Denna konventionsbestämmelse överensstämmer i princip med regleringen
i 1886 års lagenligt vilken "järnvägens innehavare", dvs. det
rättssubjekt som i eget namn och för egen räkning driver banan, kan göras
ansvarig för skada som har inträffat under befordran på banan oavsett vem som
har utfört befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med hänvisning till att det sålunda
blir fråga om fortsatt tillämpning av en hävdvunnen princip och att
Järnvägsnäten i Sverige är fåtaliga och lätt åtskiljbara har utredningen ansett
att en uttrycklig bestämmelse, som anger vilken Järnväg som har att bära
järnvägsansvarigheten, kan undvaras. Jag är av samma uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vissa sträckor drivs enligt CIV:s
lista gemensamt av två Järnvägsföretag. Enligt konventionen blir dä vart och
ett av järnvägsföretagen ansvarigt vid skada. Någon bestämmelse härom utöver en
hänvisning till skadeståndslagens bestämmelse om solidariskt skadeståndsansvar
(jämför specialmotiveringen till 8 §) anser jag i likhet med utredningen inte
behövlig. Frågan har liten praktisk betydelse eftersom sådan samtrafik
förekommer i Sverige bara på sträckan Haparanda-Torneå och på vissa
lågfärjelinjer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket finns en undantagsbestämmelse om att
Järnvägen i vissa fall går fri från ansvarighet. Utredningens lagförslag
föreskriver atl järnvägen är fri från ansvarighet om den skadebringande
händelsen har framkallats genom att en för järnvägsdriften främmande
omständighet inverkat på denna och Järnvägen inte hade kunnat undvika detta
eller förebygga följderna härav, även om den vidtagit alla rimliga åtgärder.
Under uttrycket "främmande omständighet" faller enligt utredningen
sådant som olika naturhändelser samt inverkan av tredje man. Formuleringen,
som är resultatet av en nordisk kompromiss, har kritiserats vid</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section140>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:32.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section141>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>68</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>remissbehandlingen. För egen del anser jag att uttrycket
"främmande omständighet" är något oklart till sin innebörd. En
ordalydelse som närmare anknyter till konventionens uttryck "omständighet
som inte är hänförlig till själva järnvägsdriften" är att föredra. 1
enlighet härmed och den i första stycket företagna ändringen föreskrivs i andra
stycket att Järnvägen är fri från ansvarighet om skadan har orsakals av en
omständighet, som inte är hänförlig till själva Järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den
vidtagit alla åtgärder som rimligen kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande den närmare innebörden
av bestämmelsen kan Jag i huvudsak ansluta mig till utredningens uttalanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att ansvarsfrihet skall kunna
komma i fråga krävs till en början atl skadan har orsakats av omständighet som
inte är hänförlig till själva järnvägsdriften. Detta innebär att järnvägen bara
i rena undantagsfall kan gå fri från ansvar, eftersom de skador som uppkommer i
samband med järnvägsdrift nästan alltid är att hänföra flll denna. I
rättsvetenskapUga kommentarer till motsvarande bestämmelse i konventionen' har
betonats att konventionens reglering bygger på ett presumerat kausalansvar för järnvägen
beträffande alla skadeorsakande händelser som är ett uttryck för de risker
Järnvägsdriften för med sig och som inträffar under den egentliga befordringen.
De ansvarsfrihetsgrunder som konventionen upptar sägs endast utgöra
deflnitioner av de fall där orsakssambandet mellan järnvägsdriften och den
skadeorsakande händelsen saknas eller inte är adekvat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sin främsta betydelse torde
bestämmelsen därför få när en skada har orsakals av naturhändelser eller
sabotage mot järnvägen. I sådana fall saknas sambandet mellan den
skadeorsakande händelsen och järnvägsdriften. Järnvägen bör därför gå fri från
ansvar under förutsättning att den uppfyllt kraven på skadeförebyggande
åtgärder. Till denna senare fråga skall Jag återkomma i det följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det är något tveksamt hur långt
konventionens bestämmelser om an.svarsfrihet sträcker sig när det är fråga om
skada orsakad av tredje man. Att detta fall nämns särskilt i konventionens art.
2 § 4 torde sammanhänga med att den resande, om skadan visserligen har
orsakats av tredje man men Järnvägen ändå ar ansvarig, kan vara berättigad flll
ersättning av såväl järnvägen som tredje man. Det har därför ansetts nödvändigt
alt fastslå atl den skadelidande i etl sådant fall kan vända sig mot järnvägen
med hela sitt skadeståndskrav, vilket emellertid inte utesluter regress från
järnvägens sida mot tredje man. Av bestämmelsens utformning och uttalanden som
har gjorts i anslutning till konventionstexten torde följa att järnvägen skall
anses ansvarig för skador orsakade av tredje man i samma utsträckning som när
skador har orsakats av andra omständigheter som inte är hänförliga till själva
järnvägsdriften. Konventionens ansvars-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:7.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>' Se exempelvis Peyer i Bulletin de
transports internalionaux par chemins de fer No 1/2 1973.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section142>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section143>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>system har avsetts innebära att järnvägen skall gå fri
från ansvar bara i situationer som har karaktären av force majeure.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Frågan i vilken utsträckning
Järnvägen skall kunna gå fri från ansvar när skadan har orsakats av tredje man
är av stor betydelse när det gäller skador orsakade av motorfordon vid
plankorsningar mellan väg och järnväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Att dessa korsningar och särskUt de som inte är utrustade
med hel-eller halvbommar representerar särskilda olycksrisker är uppenbart.
Skador som uppkommer vid sådana olyckor har ett sådant klart samband med
järnvägsdriften att de måste anses orsakade av omständigheter som är att
hänföra till denna. Bestämmelserna om ansvarsfrihet i andra slyckel av denna
paragraf bör därför enligt min mening inte vara tillämpliga på skador som har
uppkommit vid plankorsningsolyckor annat än om mycket speciella omständigheter
föreligger, såsom att en bil kör igenom nedfällda bommar och därefter
kolliderar med elt järnvägståg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att järnvägen enligl andra stycket skall gå fri från
ansvar krävs inte bara alt skadan har orsakats av en omständighet som inte har
med Järnvägsdriften att göra. Dessutom krävs att järnvägen inte hade kunnat
undvika atl denna omständighet medförde skada även om järnvägen iakttagit alla
åtgärder som rimligen kunnat krävas av den. Som utredningen har framhållit
räcker det inte atl järnvägen visar den grad av omsorg som krävs för att culpa
skall anses utesluten. I stället måste järnvägen vidta sådana skadeförebyggande
åtgärder alt inte bara den skadeorsakande händelsen utan även den därav
följande skadan skall kunna betecknas som ett fall av force majeure. Det måste
t. ex. anses åligga Järnvägen att i första hand kontinuerligt inspektera banan
och kringliggande områden för alt säkerställa att det inte föreligger risk för
att sten- eller snöras eller underminering av banan på grund, av häftiga regn
eller liknande skall kunna inverka på Järnvägsdriften med skador som följd.
Ansvarsfrihet bör inte kunna komma i fräga annat än om den skadeorsakande
händelsen har aktualiserats plötsligt eller av andra skäl inte rimligen hade
kunnat förutses. Dessutom bör det kunna krävas av järnvägen att den vidtar
sådana säkerhetsåtgärder att verkningarna av en inträffad olycka begränsas,
exempelvis genom att tågen utrustas med brandskydds- och sjukvårdsmateriel i
rimlig omfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med anledning av vad SJ anfört vill
jag framhålla atl även sådana skadeförebyggande åtgärder som innebär ingrepp i
tredje mans rätt i vissa fall bör kunna krävas av Järnvägen. Hur långt denna
Järnvägens skyldighet bör sträcka sig får i vafle enskUt fall bedömas av
domstolarna med utgångspunkt från allmänna nödrättsliga regler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om såväl tredje man som Järnvägen
är ansvarig för en skada följer av skadeståndslagen (6 kap. 3§ enligt prop.
1975:12) atl båda svarar solidariskt för skadeståndet. En liknande bestämmelse
finns i tUläggskonventionen. En erinran om skadeståndslagens bestämmelse har
tagits in i 8§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I likhet med utredningen anser Jag att tilläggskonventionens
bestäm-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section144>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section145>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>melse om ansvarsfrihet vid medvållande från den
skadelidandes sida i enlighet med svenska rättsprinciper laglekniskl bör
behandlas som en fråga om Jämkning av skadeståndet. Som har anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 7.4) bör skadeståndslagens Jämkningsregler
tillämpas vid inrikes befordran. En hänvisning till dessa har därför tagits in
i 8 §. Med hänsyn till tilläggskonventionens system att vid bedömandet av i vilken
utsträckning Järnvägen är skadeståndsskyldig hänsyn skall tas enbart till
graden av vållande pä ömse sidor, måste emellertid en särskild Jämkningsregel
för internationell befordran tas in i lagen. Denna bestämmelse återfinns i 12
§. Jag hänvisar i denna del till specialmotiveringen lill dessa paragrafer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen reglerar Järnvägens
ansvarighet för egendom som resande bär på sig eller medför som handresgods.
Den motsvarar 4 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Vad den resande får
medföra som handresgods framgår av Järnvägstrafikstadgan 12 § och av
normalvUlkoren art. 10. 1 fllläggs-konventionen påpekas särskilt att också
djur, som den resande för med sig, skall betraktas som handresgods. Det har
emellertid inte ansetts behövligt att ta in ett sådant påpekande i lagtexten.
Bagage betraktas som handresgods, även när det är placerat i sådant från
passagerarplatserna avskilt utrymme i vagnen vUket är särskilt avsett för
bagage. Som handresgods betraktas däremot inte föremål, som överlämnas i
Järnvägens vård ("polletteras").</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enhgt gällande rätt kan Järnvägen i
regel ej göras ansvarig för sådana skador som här avses, om inte skadan visas
bero på vållande av Järnvägen eller dess personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också enligt det föreliggande förslaget är Järnvägens
ansvarighet för ifrågavarande skador i huvudsak ett culpaansvar. Ett undantag
från denna regel framgår emellertid av första stycket av denna paragraf. Enligt
detta stycke skall järnvägen, om den resande tillfogats både personskada och
sakskada som avser egendom som han bär på sig eller medför som handresgods,
svara för både personskadan och sakskadan enligt reglerna för personskada.
Järnvägen avses således i detta fall ha ett objektivt ansvar även för sakskada.
Denna reglering följer, väd beträffar internationell befordran, av
tilläggskonventionen art. 2 § 1 andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt paragrafens andra stycke
skall järnvägen, när den resande tUlfogats sakskada utan samband med
personskada, bli ersättningsskyldig endast om Järnvägen eller dess personal
visas ha varit vållande till skadan. Vad beträffar befordran som är underkastad
CIV grundas bestämmelsen på CIV art. 25 § 2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att de strängare
ansvarighetsreglerna i paragrafens första stycke skall bli tillämpliga krävs
att sakskadan uppkommit "i samband med" att den resande tUlfogats
personskada för vilken Järnvägen är ansvarig enligt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section146>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section147>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>71</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 §. Det är däremot inte nödvändigt alt personskadan och
sakskadan inträffat samtidigt eller att sakskadan varit en direkt följd av den
händelse som orsakade personskadan. Stadgandet kan tillämpas, även om det
.skulle föreligga ett mera avlägset orsakssammanhang mellan personskadan och
sakskadan, såsom när en resande blir frånstulen egendom, som han till följd av
personskadan inte kan väfla, eller om det över huvud taget inte föreligger
något sådant orsakssammanhang, såsom när handresgods måste ges till spillo
under röjningsarbetet efter en tågolycka. Ett orsakssammanhang måste dock
föreligga mellan sakskadan och den händelse som orsakade personskadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Medan första stycket bara omfattar
fall, i vilka den skadeorsakande händelsen inträffade när den resande uppehöll
sig i tåget eller befann sig under på- eller avstigning, krävs för tillämpning
av andra stycket inte att den resande hade sådan kontakt med tåget. Det räcker
här med att den skadade egendomen fanns på tåget, när den händelse inträffade
som orsakade skadan. Att den resande vid denna tidpunkt hade lämnat tåget t.
ex, för att ta en promenad på perrongen på en station där tåget gör uppehåll,
saknar i och för sig betydelse. För att ange ansvarsperiodens längd används
uttrycket "under befordringen". Härmed bör normalt förstås tiden från
det egendomen tas ombord på tåget på avresestationen till dess den avlägsnats från
tåget eller till dess skälig tid därför gåtl till ända efter framkomsten till
bestämmelsestationen. Den fld egendomen befinner sig utanför tåget när den
resande byter tåg, bör inte anses falla in under befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För avgörande av frågan om Järnvägen är ansvarig för sådan
sakskada som det här är fräga om torde det oftast vara utan betydelse atl
fastställa om skadan inträffat under befordringen eller ej, eftersom grunderna
för järnvägens ansvarighet i båda fallen är nära nog desamma. Däremot utgör det
faktum att skadan inträffat under befordringen förutsättningen för tillämpning
av lagförslagets regler om begränsning av ersättningsskyldigheten till visst
belopp. Har skadan inträffat vid annan tidpunkt än under befordringen kan den
skadelidande grunda sina ersättningskrav på reglerna i 1886 års lag eller
eventuellt på allmänna skadeståndsregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Som framgår av vad
jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) har bestämmelserna i
denna paragraf utformats i enlighet med utredningens förslag. 1 andra stycket
har dock vissa redaktionella jämkningar företagits som en följd av den ändrade
lydelsen av 3 § första stycket. Utredningens uttalanden rörande bestämmelsernas
innebörd föranleder ingen erinran från min sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen reglerar järnvägens ansvar
för skada som uppkommit vid befordran med annat transportmedel som satts in vid
tillfälligt avbrott i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen. Den föreslagna lagen skall enligt 1 §
kunna tillämpas</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section148>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section149>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>72</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>endast på befordran med Järnväg eller med sådant
befordringsmedel som enligt den särskilda föreskriften i I § första stycket
andra punkten likställs med Järnväg, dvs. tunnelbana eller spårväg. I den mån
företag, som driver sådan befordran, åtar sig att utföra befordran med annat
befordringsmedel, faller denna befordran utanför lagförslagets tillämpningsområde.
Innebär åtagandel, alt befordringen helt eller på viss sträcka skall utföras
med buss eller båt, blir den föreslagna lagen således inte tUlämplig pä buss-
eller båtsträckan ens om denna sträcka är en sädan bil- eller sjöfartslinje,
som upptagils på den av centralbyrån förda listan över linjer som är
underställda CIV. Däremot avses lagen vara tUlämplig på fallet att resande
befordras i Järnvägsvagn ombord på tågfäfla. I enlighet med reglerna i 3 §
skall emellertid det särskUda järnvägsansvaret gälla endast om skadan uppkom,
medan den resande befann sig i järnvägsvagnen eller höll på att stiga av eller
stiga på denna, och endast om skadan orsakats genom händelse som sammanhänger
med järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det kan emellertid inträffa att en befordran, som skolat
utföras med järnväg, på grund av särskUda omständigheter i stället delvis måste
utföras med annat befordringsmedel. Detta kan t. ex. vara fallet när en
järnvägslinje blockerats av ett urspårat tåg. I sådana situationer får vanligen
den fortsatta befordringen ske med buss en viss sträcka. Det kan också länkas
fall då den resande får fortsätta färden med båt eller t. o. m. med luftfartyg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vilka regler som bör lUlämpas, om den resande lider skada
under sådan befordran med främmande befordringsmedel, synes inte vara utan
vidare givet. A ena sidan kan sägas att en resande, som valt att färdas med
järnväg och därmed fått ett särskUt skadeståndsrättsligt skydd, inte till någon
del bör berövas detta skydd enbart av det skälet att Järnvägen för atl
fullföfla befordringen måsle anlita annat befordringsmedel. A andra sidan kan
det innebära svårigheter att tillämpa för Järnvägsbefordran avpassade
ansvarighetsregler på andra befordringssätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med hänsyn tUl ovissheten om hur de
nu aktuella fallen bör bedömas har det ansetts nödvändigt att införa särskUda
bestämmelser härom i tUläggskonventionen. Dessa, som har sin plats i art. 22 §
3, återges i förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beslämmelserna innebär att resande, som tillfogats
personskada eller sådan sakskada som avses i 4 §, får göra ersättningskrav
gällande mot järnvägen, även om skadan inte uppkommit under järnvägsbefordran
utan under befordran med annat transportmedel, som järnvägen varit tvungen att
anlita för atl befordra de resande, sedan Järnvägsdriften tUl följd av någon
extraordinär omständighet tillfälligtvis fått inställas. Det är för uppkomsten
av ansvarigheten likgUtigt om järnvägen själv utfört befordringen med det
andra transportmedlet eller om denna utförts av någon av järnvägen anlitad
transportör.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ehuru den skadelidande således
också i dessa fall kan vända sig mot Järnvägen, kan han dock inte i materiellt
avseende åberopa de vanliga</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section150>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section151>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>järnvägsreglerna. Järnvägen har i stället alt svara enligt
de ansvarighetsregler som gäller för det använda transportmedlet, dvs. de
tUlämpliga ansvarighetsreglerna i bilansvarighetslagen, sjölagen eller
luftfartslagen. När det gäller själva talan mot järnvägen, är avsikten däremot
att den föreslagna Järnvägslagstiftningens vanliga bestämmelser skall kunna
tillämpas. I de fall som nu är i fråga bör således vid talan mot järnvägen
preskription-sreglerna i 9 § och forumreglerna i 10 § komma till användning,
även om skadeståndsanspråket grundas på exempelvis bilansvarighetslagen. Detta
ger den skadelidande en förmånligare ställning än om också i nu nämnda
avseenden bilansvarighetslagens bestämmelser skulle ha gällt. Vid
internationell befordran bör också reglerna i 15-17 §§ (16—18 §§ i det
remitterade förslaget) tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har befordringen med det andra
transportmedlet utförts av annan än järnvägen, föreligger inte något hinder för
den skadelidande att rikta sina ersättningskrav mot den, som enligt de regler
som gäller för det använda transportmedlet är ansvarig för skadan, i stället
för mot järnvägen. För sådant krav gäller dock i alla delar reglerna för det
ifrågavarande befordringsmedlet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissyttrandena. SJ påpekar att
utredningens lagförslag uppvisar en mindre avvikelse från tiUäggskonventionens
bestämmelse. Utredningens lagförslag anger att järnvägen varit nödsakad att
befordra resandena med annat transportmedel. Vad järnvägen finner sig nödsakad
tUl enligt konventionstexten är inte att utföra befordringen med annat
transportmedel utan att avbryta järnvägsbefordringen. Regeln i
tilläggskonventionen gäller således vid det faktiska förhåUandet att järnvägen
utför eller låter utföra ersättningsbefordringen oavsett om den är nödsakad
härtill, enligt SJ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. 1 denna paragraf,
som motsvarar tilläggskonventionens art. 22 § 3, regleras det fallet att
Järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta Järnvägsdriften och tiU följd
härav befordrar eller låter befordra den resande med annat transportmedel. För
skada som uppkommer under sådan ersättningsbefordran är Järnvägen ansvarig
enligt de regler som gäller för det använda transportmedlet. De i denna lag
meddelade preskriptions- och forumreglerna skall dock tillämpas vid talan mot
Järnvägen. Den av utredningen föreslagna lydelsen har undergått en mindre
redaktionell Jämkning med anledning av vad SJ påpekat. I art. 22 § 3 föreskrivs
också att vissa andra processuella bestämmelser skall tillämpas vid talan mot
järnvägen i fall som nu avses. Häremot svarande bestämmelser har i lagförslaget
tagits upp i 19 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna i denna paragraf och
19 § ärbara tillämpliga när yttre omständigheter, t. ex. blockering av banan på
grund av tågurspärning eller snöras, gör det nödvändigt att avbryta
Järnvägsdriften. Det kan emellertid också förekomma att Järnvägen av
företagsekonomiska, servicebetonade eller andra icke tvingande orsaker ersätter
Järnvägsbefordran på någon sträcka med annat transportmedel, t. ex. dä
anslutande tåg inte inväntat vid försening. Vilka regler som skall gälla i
sådana</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section152>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section153>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>situationer besvaras inte i tilläggskonventionen. Jag
anser det inte heller påkallat att reglera denna fråga i lagen. Någon större
praktisk betydelse har den inte eftersom ersättningsbefordran nästan alltid
utförs med bil eller buss och den resandes rätt till ersättning i sådant fall
är tryggad genom trafikskadelagstiftningen. Skulle undantagsvis en
ersättningsbefordran utföras med fartyg eller flyg kan det emellertid inträffa
att en flilämpning av sjö- resp. luftfartslagens bestämmelser om ansvarighet
och beloppsbegränsning av ansvaret leder flll att den skadelidande försätts i
en sämre situation än om järnvägen varit ansvarig enligl
järnvägsansvarig-hetsreglerna, 1 sådant fall bör järnvägens ansvarighet kunna
regleras enligt järnvägsansvarighetslagen, varvid dess ansvarsbestämmelser får
tillämpas analogt på del andra transportmedlet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För det fall, slutligen, att det
redan vid resans böflan stått klart att befordringen eller en del av denna
skulle komma att utföras med annat transportmedel — dvs. i praktiken oftast med
buss - får det anses att ett avtal om s. k. kombinerad befordran har ingåtts. I
sådant fall skall givetvis järnvägsansvarsreglerna tillämpas bara pä skador som
inträffar i samband med Järnvägsbefordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen reglerar järnvägens
ansvar för personal och andra medhjälpare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Paragrafens regler
återspeglar innehållet i tilläggskonventionen art. 1 1, som ordagrant
överensstämmer med CIV art. 39 och i sak också med CIM art. 39. Den reglering
paragrafen innehåller har länge gällt enligt järnvägstrafikstadgan och
återfinns i 1966 ärs stadga i 8 §. Regleringen innebär, att Järnvägen blir
ansvarig för varje åtgärd eller underlåtenhet, som företas eller begås i
tjänsten av järnvägens anställda eller av andra, som järnvägen anlitar som
medhjälpare i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den ansvarighet som påläggs
Järnvägen genom detta stadgande kan måhända tyckas vara mycket omfattande. 1
själva verket torde emellertid stadgandets räckvidd vara ganska begränsad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller personskada föreslås Järnvägen få ett i
princip rent objektivt ansvar. Den avgörande frågan blir om den skadeorsakande
händelsen sammanhänger med järnvägsdriften. Är detta fallet, kommer det i och
för sig inte att spela någon roll om skadan beror på brister i
järnvägsanläggningen, i den rullande materielen eller i personalens sätt att
sköta sin tjänst. Också i fråga om personskada har emellertid förevarande
stadgande intresse såtillvida som det rycker undan vafle grund för ett
antagande, att järnvägen skulle kunna till ansvarsbefrielse enligt 3 § andra
stycket åberopa, att skadan orsakats av främmande inverkan på järnvägsdriften,
t. ex. när Järnvägen på sitt nät använt en järnvägsvagn, som tillhör en annan
järnväg, och skadan vållats av denna Järnvägs personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Större betydelse har emellertid
förevarande paragraf när det gäller Sakskada, dvs. skada på egendom
som den resande bar på sig eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section154>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section155>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>75</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>medförde som handresgods. Har sådan skada uppkommit utan
samband med personskada, skall järnvägen enligt 4 § andra stycket i förslaget
bli ansvarig "endast om fel eller försummelse visas ligga järnvägen flll
last". Denna bestämmelse kompletteras nu med förevarande stadgande, vilket
ger till resultat, att allt vad järnvägens medhjälpare gör eller underlåter i
tjänsten kan tillräknas Järnvägen. Det bör observeras, att ansvarighet för
järnvägen inte nödvändigtvis förutsätter att medhjälparen genom sin åtgärd
eller underlåtenhet förfarit culpöst. Omständigheterna kan vara sådana att man,
trots atl medhjälparen måste anses vara utan personlig skuld till skadan, får
betrakta hans handlande eller underiåtenhet som ett fel eller en försummelse
från Järnvägens sida gentemot den resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den ansvarighet som Järnvägen genom
denna paragraf föreslås få för sina medhjälpare går således längre än det i
skadeståndslagen föreskrivna principalansvaret genom att ansvarigheten kan
inträda utan att culpa hos medhjälparen, anonym culpa eller kumulerade fel
påvisas. Också i ett annat avseende går ansvarigheten enligt förevarande regler
längre än det nämnda principalansvaret. Ansvarigheten avses nämligen gälla alla
medhjälpare, inte bara anställda utan också självständiga medhjälpare. Järnväg
kan i enlighet härmed bli ansvarig för skada, som orsakats av främmande Järnväg
under trafik på den förstnämnda Järnvägens nät.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ersättningen vid sakskada föreslås
i 8 § andra stycket bli begränsad till det maximibelopp som anges där eller,
vad beträffar internationell befordran, i 13 § (14 § i det remitterade
förslaget). Begränsningsreglerna avses emellertid inte bli tillämpliga, om
skadan åstadkommits under sådana omständigheter att uppsåt eller grov
vårdslöshet måste ansesjigga järnvägen till last. Detta anges också i 8 § andra
stycket. TiUämpningen av denna bestämmelse förutsätter - frånsett det föga
praktiska fallet att Järnvägens högsta organ orsakat skadan uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet - att medhjälpare åt Järnvägen vållat skadan uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet under sådana omständigheter all det skadegörande
handlingssättet med stöd av bestämmelserna i förevarande paragraf kan
tillräknas järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen kan bli
ersättningsskyldig, även när tredje man har orsakat skadan uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet. Detta blir fallet, när den skadeorsakande händelsen
framkallats av tredje mans uppsåtliga eller grovt vårdslösa inverkan på
järnvägsdriften och järnvägen inte lyckats undvika denna inverkan eller
förebygga dess följder, trots att Järnvägen med rimliga åtgärder skulle ha
lyckats med detta. För sakskada som uppkommit under dessa omständigheter svarar
Järnvägen emellerfld endast med begränsat belopp. Som motsättningsvis framgår
av förevarande paragraf kan nämligen tredje mans uppsåt eller grova
vårdslöshet inte tillräknas järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I tilläggskonventionen art. 11
andra stycket anges uttryckligen att Järnvägen inte svarar för sina anställda när
dessa på resandes begäran tillhandagår med någon flänst som del inle åligger
Järnvägen alt lämna. Någon sådan uttrycklig bestämmelse har inte tagits med i
lagförslaget,</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section156>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section157>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>76</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>men det sakliga syftet med konventionsbeslämmelsen har
tUlgodosetts genom att i lagtexten särskUt påpekats, att järnvägens ansvarighet
för sina anställda endast gäller dessas handlande i tjänsten. Så som lagtexten
utformats gäller denna begränsning inte bara de i art. 11 andra stycket angivna
fallen utan generellt för medhjälpares agerande. Det skulle kunna tänkas att
denna begränsning går längre än konventionsförfatlarna avsett; det har nämligen
hävdats att man i art. 11 första stycket gjort en skillnad mellan Järnvägens
anställda å ena sidan och dess övriga medhjälpare å den andra. Denna skillnad
skulle innebära, att järnvägen i fråga om sistnämnda grupp skulle svara för
medhjälparens åtgärder eller underlåtenheter, endast i den män dessa varit
förknippade med utförandet av den aktuella befordringen, medan däremot
ansvarighet för anställdas förfaranden skulle föreligga, även om den anställde
inte haft någonting med befordringen att göra. Enligt utredningens mening kan
emellertid en ordning, enligt vilken Järnvägen skulle bli ansvarig för sina
anställdas förfarande, även när den anställde enligl vanligt synsätt uppträder
som resande eller som en utomstående tredje man, inte rimligen antas vara
avsedd. Från praktisk synpunkt torde frågan vara föga betydelsefull, eftersom
det sällan torde inträffa att Järnvägsanställda utom tjänsten inverkar på
Järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Enligt denna
paragraf är järnvägen ansvarig för varje åtgärd eller underlåtenhet i tjänsten
av den som är anställd hos järnvägen eller eljest anlitas för järnvägsdriften.
Jag ansluter mig till vad utredningen anfört angående denna bestämmelse. I
sammanhanget vUl jag erinra om att jag anser at.t uttrycket
"Järnvägsdriften" bör ges en något mera extensiv tolkning än
utredningen har förordat — Jämför specialmotiveringen till 3 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen hänvisar i fråga om atomskada till särskilda
bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Enligt
tilläggskonventionen art. 23 skall konventionens regler om järnvägens
ansvarighet för skada inte tillämpas, om skadan uppkommit till följd av
atomolycka och innehavare av atomanläggning eller annan person är ansvarig för
skadan enligt en konventionsstats regler om atomansvarighet. Tillfogas en
resande i samband med internationell befordran i Sverige eller pä färja, som
för svensk flagg, skada till följd av en atomolycka under sådana omständigheter
att järnvägens ansvarighet inte är utesluten enligt 3 eller 4 §, skall således
Järnvägen ändå inte kunna göras ansvarig, om ersättning för skadan kan krävas
av annan i enlighet med atomansvarighetslagen (1968:45) eller den motsvarande
lagstiftning i främmande konventionsstat som är flllämplig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Redan enligt nu gällande
lagstiftning är järnvägen befriad från ersättningsskyldighet för atomskada i de
fall då atomansvarighetslagens kanalisationsregler medför, att
ersättningsskyldigheten läggs på något annat rättssubjekt. Detta anges i 1886
års lag genom en i 12 § andra</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section158>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section159>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>77</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>stycket upptagen erinran av innehåll att särskilda
bestämmelser gäller om atomskada. En motsvarande erinran återflnns i 77 §
järnvägstrafik-stadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt konventionen skall järnvägsansvarigheten, som
nämnts, falla bort inte bara när atomansvarighetslagen är tUlämplig utan också
när den skadelidande är berättigad till ersättning enligt främmande konventionsstats
regler om atomansvarighet. Teoretiskt sett skulle säledes tilläggskonventionen
art. 23 lämna ett något större utrymme för ansvarsbefrielse för jämvägen än vad
de nyssnämnda lagrummen ger vid handen. Emellertid måste det vara en
försvinnande liten risk att skador — t. ex. under en svensk tågfärjas uppehåll
i utländsk hamn - tillfogas järnvägspassagerare under sådana omständigheter att
utländsk alomansvarighet kan komma i fråga utan att Järnvägen undgår
ansvarigliet enligt de vanliga ansvarsfri-helsgrundema. Utredningen anser
därför, att det för Sveriges del inte finns något praktiskt behov av
föreskrifter om ansvarsfrihet för Järnvägen vad beträffar skada som omfattas av
främmande konventionsstats atomansvarighetslagsliftning. I förevarande paragraf
har i enlighet härmed endast införts en erinran av det slag som återfinns i 12
§ andra stycket 1886 års lag och 77 § Järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden.
Atomansvarighetslagen innehåller speciella regler om ersättning för atomskada.
Lagen innebär i korthet att sådan skada skall på objektiv grund ersättas av
innehavare av atomanläggning, att ersättningsansvaret är begränsat men iQl
mycket höga belopp samt atl anläggningsinnehavaren i princip är skyldig att
täcka sin ansvarighet genom ansvarsförsäkring eller likvärdig säkerhet. Vid
transport av atomsubstans skall i vissa fall fraktföraren vara ansvarig i
stället för innehavaren, varvid bestämmelserna i lagen om innehavaren i stället
avser fraktföraren. Lagen innehåller vidare regler som mycket snävt begränsar
möjligheterna för en skadelidande att begära skadestånd för atomskada av annan
än atomanläggningsinnehavare. Lagens bestämmelser är grundade på den s. k.
Pariskonvenfionen om skadeståndsansvar på atomenergins område. Sverige är
bundet av denna konvention.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I enlighet med utredningens
överväganden har i denna paragraf tagits in en erinran om denna
specialreglering av ansvarighet för atomskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen hänvisar beträffande
skadeståndets bestämmande till skadeståndslagens bestämmelser. Vidare ges en
regel om beloppsbegränsning av Järnvägens ansvarighet vid sakskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Har en resande lidit
kroppsskada eller eljest tillfogats något fysiskt eller psykiskt men, skall
Järnvägen, om den befinns vara ansvarig för skadan, enligt tilläggskonventionen
art. 4 ersätta den resande dels hans kostnader för behandling och vård, däri
inbegripet transportkostnader, dels den föriust han lider genom minskning
eller bortfall av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section160>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section161>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>arbetsförmåga eller genom att hans levnadskostnader ökas
tUl följd av skadan. De skadeståndsposter som är uppräknade i art. 4 återfinns
samtliga i 5 kap. 2 § skadeståndslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt tilläggskonventionen art. 5 skall det bero på
innehållet i nationell rätt om ersättning skall lämnas för andra former av
skada än sådana som enligt art. 3 och 4 ovillkorligen skall ersättas. Bland de
skadetyper som sålunda skall anses ersättningsgilla endast under förutsättning
att ersättningsskyldighet är föreskriven i tillämplig nationell lag-märks
sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men. För dessa skadetyper är
ersättningsskyldighet föreskriven i skadeståndslagen 5 kap. 2 §. Några
ytterligare skadetyper med aktualitet i detta sammanhang torde den svenska
skadeståndsrätten inte erkänna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En beskrivning av vilka skador som
skall ersättas enligt tilläggskonventionen art. 4 och 5 torde således för
svensk rätts del kunna göras genom en hänvisning till 5 kap. 2 §
skadeståndslagen. En sådan hänvisning har därför intagits i.första stycket av
förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad beträffar ersättningsskyldighetens omfattning när
resande dödats föreskrivs i tilläggskonventionen art. 3 § 1, att alla
nödvändiga kostnader som orsakats av dödsfallet skall ersättas, i första hand
kostnaderna för transport av den döde och begravningskostnaderna. Om olyckan
inte omedelbart medfört döden, skall självfallet ersättning enligt reglerna i
art. 4 kunna konima i fråga. Enligt art. 3 § 2 skall Järnvägen, om någon,
gentemot vilken den döde hade eller framdeles skulle komma att få laglig
underhållsskyldighet, flll följd av dödsfallet föriorat sin försöflare, lämna
ersättning också för denna förlust. Underhöll den omkomne någon utan att laglig
skyldighet härtill förelåg, skall rätten flll ersättning för underhäll, som
bortfallit lill följd av dödsfallet, bedömas efler nationell lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ehuru uttryckliga bestämmelser om
ersättning för bl. a. begravningskostnader för närvarande saknas i svensk
skadeståndsrätt, råder det ingen tvekan om alt denna har samma innehåll som
tilläggskonventionen, när det gäller skyldigheten atl ersätta de kostnader som
dödsfallet framtvingar. Av de nya bestämmelser som på denna punkt föreslås av
skadeståndskommittén (SOU 1973:51) kommer detta att framgå klart. När det
gäller efterlevandes rätt till ersättning för förlorat underhäll kan det
däremot ifrågasättas om inte svensk lag intar en mera restriktiv ståndpunkt än
konventionen. Det kan nämligen göras gällande atf konventionen med hänsyn till
ordalydelsen i art. 3 § 2 är att förstå så, att en efterlevande, till vilken
den omkomne i sin livstid lämnat underhåll i överensstämmelse med en honom
åliggande underhållsplikt, skall så länge del kan antas att underhållsplikten
skulle ha bestått vara berättigad till ersättning för det mistade underhållet,
oavsett om den efterlevande på annat sätt kunnat få sin försöflning. Skulle
denna tolkning av tilläggskonventionen art. 3 § 2 vara riktig, skulle den
efterlevandes rätt till skadestånd vara väsentligt större enligt denna
bestämmelse än enligt de motsvarande svenska reglerna i skadeståndslagen 5 kap.
3 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section162>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section163>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Efter en närmare analys av
konventionsbestämmelsen (jfr. betänkandet s. 118 — 120) finner utredningen
emellertid att det synes rimligast att utgå från att denna endast fastslår
principen om att rätt till ersättning för förlust av försöflare föreligger men
att de närmare förutsättningarna för denna skadeständsrätt skall bedömas enligt
den nationella lagen. Utredningen föreslår därför, att
konventionsbestämmelserna i art. 3 § 2 återges genom en hänvisning till
skadeståndslagen 5 kap. 3 §. Om detta lagrum framdeles ersätts med de av
skadeståndskommittén föreslagna nya reglerna om försörjarskada kan
hänvisningen, utan att detta synes orsaka någon konflikt med konventionen,
ändras att avse dessa regler. När man 1 enlighet med dessa regler skall ta
hänsyn till "den efterlevandes förmåga och möjligheter" att själv
bidraga till sin försörjning, måste man emellertid enligt utredningens mening i
fall som omfattas av konventionen särskUt beakta de sedvänjor och sociala
värderingar som råder i den skadelidandes hemland.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av de tre ansvarsfrihetsgrunder som
anges i tilläggskonventionen art. 2 avser den i artikelns § 3 upptagna grunden,
att den resande själv medverkat till skadans uppkomst. Enligt nämnda paragraf
bortfaller järnvägens ansvarighet för skada, som åsamkats resande, i samma mån
som skadan beror pä fel eller försummelse av den resande själv eller på ett
beteende från hans sida, som inte motsvarar en resandes normala beteende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens uttryck "un
comportemenl . . . qui n'est pas conforme å la conduite normale des
voyageurs" kan synas mångtydigt och skulle måhända kunna föranleda
missuppfattningen att rätten flll skadestånd skulle förutsätta ett
mönsleruppförande av varje passagerare. Av konventionens förarbeten framgår
einellertid klart, att uttrycket syftar på sådana beteenden som allmänt sett är
att betrakta som culpösa men som i det särskilda fallet infe kan tillräknas den
resande som culpa, därför aft denne inte varit tillräknelig. Som exempel pä
beteende, som utan att vara culpöst i den mening som här angivits medför
ansvarsbefrielse för järnvägen, nämns att en sinnesförvirrad person störtar sig
ut från del farande tåget. I fråga om sådana skadeorsakande beteenden av
otillräkne-liga personer används i skadeståndslagen 2 kap. 2 och 3 §§ termen
"vällande" pä samma sätt som när det gäller motsvarande beteenden av
tillräkneliga personer. Det synes därför inte flnnas någon anledning att i
lagtexten särskilt nämna fallet att ansvarsbefrielse grundas på den resandes
"onormala beteende".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det faktum att den resande genom
oriktigt beteende själv medverkat till skadan utgör, som nämnts, enligt
konventionens systematik en ansvarsfrihetsgrund. Skulle konventionens
systematik föflas på denna punkt, borde regleringen av följderna av den
resandes medverkan till sin skada i lagförslaget ha sin plats i 3 § andra
stycket. I svensk rätt brukar man emellertid i inedverkaii_sfallen använda den
konstruktionen, alt ansvarigheten i princip står fast men att ersättningen
Jämkas till sin storlek, stundom sä mycket att ingenting alls återstår för den
ansvarige</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section164>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section165>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>atl betala i skadestånd. De båda nämnda konstruktionerna
leder tUl samma resultat, och utredningen har ansett det lämpligast att utforma
ifrågavarande regler i enlighet med den traditionella svenska tekniken. Regleringen
av järnvägens ansvarighet för skada, tUl vUken den resande själv medverkat,
föreslås således ske genom en jämkningsbestämmelse, vUken bör placeras bland
reglerna om beräkning av skadeståndets storlek.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid bedömningen av frågan om
järnvägen helt eller delvis skall gä fri från skyldighet att ersätta skada, tUl
vars uppkomst den resande själv medverkat, skall man enligt konventionen
uteslutande ta hänsyn till vUken betydelse den resandes beteende haft för
skadans uppkomst. Pä motsvarande sätt har graden av den skadades medverkan tUl
skadan varit det avgörande i den hiltUlsvarande tUlämpningen av de svenska
medvål-landereglerna, vilka nu återfinns i skadeståndslagen 5 kap. 5 §. Del
förefaller därför naturligt att frågan, vUken inverkan den resandes eget vållande
skall ha på Järnvägens ersättningsskyldighet, regleras genom en hänvisning tUl
nämnda lagrum. Detta bör enligt utredningen kunna ske även om bestämmelsen får
det innehåll som skadeståndskommittén föreslagit i betänkandet SOU 1973:51.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konvenflonen innehåller inte några
föreskrifter om grunderna för beräkning av ersättning för sakskada. Därmed är
det klart att nationell rätt skall tillämpas i detta avseende. När det gäller
handresgods kan de indirekta skadorna ibland vara relativt betydande. I likhet med
vad som gäller eiUigt allmänna regler men i motsats till vad ofta är fallet
inom transporträtten bör sädan skada betraktas som ersättningsgill, och detta
bör komma till klart uttryck i lagtexten. I enlighet härmed har utredningen i
första stycket av förevarande paragraf också tagit upp en hänvisning lill
skadeståndslagen 5 kap. 4 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen föreslår i andra
stycket av denna paragraf en regel av innebörd, att Järnvägens ansvarighet för
sakskada blir begränsad till 5 000 kr. per resande. Beträffande sakskada som
omfattas av tilläggskonventionen föreslås undantagsbestämmelser i 13 §, enligt
vUka maximibeloppet i stället skall vara 2 000 francs, vilket för närvarande
får anses motsvara i det närmaste 3 600 kr.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reglema om begränsning av ansvarigheten föreslås
emellertid ej bli tillämpliga när skadan orsakats på sådant sätt att uppsåt
eller grov vårdslöshet kan läggas Järnvägen tUl last. Att full ersättning skall
utgå vid de nämnda allvarliga formerna av vållande följer vad beträffar
internationell befordran av tilläggskonventionen art. 8. Motsvarande regler
återflnns på de flesta håll i den transporlrätlsliga lagstiftningen, bl. a. i
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissyttrandena. SJ konstaterar att det finns skäl att
ifrågasätta om hänvisningen till skadeståndslagen medför övertagande fullt ut
av konventionsinnehållet i fråga om skadeståndsberäkningen vid försörjarskador.
Vad utredningen anför tUl stöd för sin slutsals att så ändå skuUe vara fallet
finner SJ inte övertygande. Enligt SJ:s mening — som också synes sammanfalla
med den tolkning varåt centralbyrån givit sitt förord</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section166>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section167>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>- bygger konventionen på den uppfattningen att den lagliga
underhållsplikt som avses i art. 3 § 2 bestäms av tillämpligt personalstatut.
Det finns därför risk alt en tUlämpning av den svenska skadeståndslagen i denna
del kan innebära bristande uppfyllelse av konventionenl</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Sedan utredningen
lade fram sitt betänkande har i prop. 1975:12 föreslagits ändringar i
skadeståndslagen på grundval av skadeståndskommitténs betänkanden (SOU 1971:83)
Skadestånd III och (SOU 1973:51) Skadestånd V. Lagändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1976. Då de i vissa hänseenden avviker från såväl gällande
rätt som skadeståndskommitténs förslag har vissa ändringar i utredningens
förslag i denna del blivit nödvändiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5 kap. skadeståndslagen har i
förslaget fått rubriken "Skadeståndets bestämmande". Kapitlet upptar
i 1 § regler om skadeståndets omfattning vid personskada. Ersättning skall utgå
för sjukvårdskostnad och andra utgifter, inkomstföriust, sveda och värk, lyte
eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan.
Enligt tUläggskonven-tionens art. 4 skall ersättningen omfatta nödvändiga
kostnader, särskUt kostnader för vård och transport, gottgörelse för
inkomstbortfall tUl följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och för
ökning av levnadskostnaderna. 1 den mån nationell lag så föreskriver må enligt
art. 5 även ersättning för andra skador, såsom för själsligt lidande, sveda och
värk och förändring i utseendet utgå. Skadeståndslagens reglering är här mer
vittgående än de tvingande reglema i tUläggskonventionen. Något hinder mot att
ange ersättningsskyldighetens omfattning genom en hänvisning till denna
paragraf i skadeståndslagen föreligger därför ej.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I 5 kap. 2 § skadeståndslagen föreslås regler för det fall
personskada lett till döden. Ersättning utgår då för begravningskostnad och, i
skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet samt förlust av
underhåll. 1 paragrafen stadgas dessutom att ersättning för föriust av
underhåll tillkommer efterlevande som enligt lag hade rätt flll underhäll av
den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning, om
underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antas att underhåll
skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Föriusten ersätts i
den omfattning som är skälig med hänsyn tUl den efterlevandes förmåga och
möjligheter att genom eget arbete eller eljest själv bidra till sin
försöflning. TiUäggskonventionens art. 3 föreskriver att ersättningen skall —
förutom de beträffande personskada upptagna posterna om döden ej varit
ögonblicklig — omfatta nödvändiga kostnader som föranletls av dödsfallet, såsom
kostnaderna för transport av kvarlevorna, begravning och eldbegängelse, saml
föriust av underhåll för person, gentemot vilken den döde var eller i framtiden
skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag och som genom dödsfallet berövas
sitt underhåll. I fråga om ersättningskrav av någon, som den resande, utan att
vara förpliktad därlUl enligt lag, åtagit sig alt underhåUa, skall enligt
konventionen nationell lag lUlämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Såväl utredningen som SJ har uttryckt tvivel om
skadeståndslagens</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section168>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section169>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>82</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>reglering här är konvenlionseiUig. Utredningen har dock
slutligen stannat för att sä torde vara fallet. Den har dä utgått frän att art.
3 endast fastslär principen att rätt till ersättning för förlust av underhåll
föreligger men att de närmare förutsättningarna fö"f denna rätt tUl
skadestånd skall bedömas enligt nationell lag. Tydligt är - som utredningen har
framhållit - att någon långtgående enhetlighet i skadeståndsberäkning för
förlust av underhåll inte föreligger ens inom Västeuropa. Det är även klart att
konventionen inte minst på denna punkt tolererar stora differenser med hänsyn
tUl skilda länders nationella lag. I art. 18 § 1 sägs sålunda generellt att nationell
lag gäller i den mån tUlämpliga regler saknas i konventionen och i art. 6 § 2
sägs att storleken av bland annat ersättning för föriust av underhåll skall
bestämmas efter nationell lag. Med hänsyn härtUl biträder jag utredningens
ståndpunkt att en hänvisning till skadeståndslagens bestämmelser om skadestånd
vid dödsfaU är förenlig med konventionen. Som SJ har påpekat kan frågan om vem
som är aft anse som försörjare komma att bedömas enligt utländsk rätt på grund
av gällande internationellt privaträttsliga regler medan skadeständsfrågan
bedöms enligt svensk rätt. Vid skadeståndsberäkningen måste vidare, som också
utredningen påpekar, hänsyn tas fill sedvänjor och sociala värderingar i den
skadelidandes hemland. Sådana faktorer kan exempelvis påverka bedömningen av en
efterievande makes möjligheter att själv bidra tUl sin försörjning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5 kap. 3 § skadeståndslagen ger
regler om avräkning för vissa slag av försäkringsersättningar m. m. vid
bestämmandet av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll.
Konvenfionen saknar tnotsvarande regler. Art. 6 § 2 ger emellertid möjlighet
att ge bestämmelser om storleken av ersättning av förevarande slag i nationell
lag. En hänvisning till denna paragraf i skadeståndslagen bör därför göras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 kap. 4 § stadgar att ersättning för framtida
inkomstförlust eller förlust av underhäll fastställs i form av livränta,
engångsbelopp eller en kombination av livränta och engångsbelopp men att, om'
inte särskilda skäl talar emot det, livränta skall väljas om ersättningen är av
väsentlig' betydelse för den skadelidandes försöflning. Paragrafen ger även
möjlighet att utbyta fastställd livränta mot engångsbelopp. Här överensstämmer
skadeståndslagen ej med tilläggskonventionen, som i art. 6 § 1 föreskriver att
ersättning för inkomstförlust, ökning av levnadskostnader och förlust av
underhäll skall utgå som engångsbelopp, om den skadelidande ej begär att
ersättningen skall utgå som livränta. Liksom utredningen anser jag att den
allmänna skadeståndsrättens regler härvidlag bör gälla vid inrikes befordran.
Detta nödvändiggör en särregel för internationell befordran vilken återfinns i
1 3 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5 kap. S § ger möjlighet fill
omprövning av ersättning för inkomstförlust eller föriust av underhåll. För
ändring krävs atl de förhållanden som har legat till grund för ersättningens
bestämmande väsenfligt har ändrats. Ersättning som fastställts i form av
engångsbelopp kan bara ändras i höjande riktning. Paragrafen hänvisar vidare
till de särskilda bestämmelser</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section170>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section171>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som gäller för indexreglering av skadeståndslivräntor.
Dessa bestämmelser ligger helt inom det område som konventionen avsett skola
regleras genom nationell lag och det är naturligt att de genom hänvisning görs
tUlämpliga även på Järnvägsskador av aktuellt slag. Frågan om rätten tiU
omprövning kan preskriberas och vilken preskriptionstid, som i så fall skall
gälla, får — som Jag anfört i prop. 1975:12 (s. 225) - tas upp i samband med
pågående översyn av reglerna om fordringspreskription.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5 kap. 7 § anger skadeståndets
omfattning vid sakskada. Sådant skadestånd skall omfatta ersättning för sakens
värde eller för reparationskostnad och värdeminskning. Vidare utgår ersättning
för annan kostnad tUl följd av skadan samt för inkomstförlust eller intrång i
näringsverksamhet. Motsvarande bestämmelser saknas i konventionen. Även i
denna del bör skadeståndslagens regler gälla och en hänvisning lUl 5 kap. 7 §
har därför tagits in i denna paragraf</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En hänvisning tUl hela 5 kap. skadeståndslagen
skulle förutom nämnda bestämmelser komma att inbegripa 5 kap. 6 §, som upptar
regler om publicering av dom vid skadeståndsskyldighet på grund av ärekränkning
och dylika brott. Denna bestämmelse saknar betydelse i Järnvägsskade-mål. Jag föredrar
trots detta att ge en hänvisning tUl hela 5 kap. skadeståndslagen för att på
elt enkelt sätt visa alt skadeståndslagens regler om skadeståndets bestämmande
gäller även i mål som avses i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förutom i 5 kap. föreslås i prop.
1975:12 regler i 6 kap. skadeståndslagen som kan påverka skadeståndels
slorlek. Jag flnner här anledning alt kommentera reglerna om Jämkning på grund
av medvållande eller med hänsyn tUl den skadeståndsskyldiges ekonomiska
förhåUanden samt om solidariskt skadeståndsansvar (6 kap. 1—3 §§).</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen har i art. 2 § 3 en bestämmelse som
fritar Järnvägen från ansvarighet i den mån olyckshändelsen beror på fel eller
försummelse av den resande eller på ett beteende av denne, som avviker från
resandes normala beteende. Som utredningen har klarlagt avser formuleringen
"avviker från resandes normala beteende" ett beteende som objektivt
sett framstår som culpöst men som inte kan tillräknas den resande med hänsyn
tUl hans mentala tillstånd e. d. Konventionens konstruktion med medvållande som
ansvarsfrihetsgrund överensstämmer inte med vad som är brukligt inom svensk
skadeständsrätt, där medvållande i stället betraktas som en Jämkningsgrund.
Som utredningen framhållit leder detta i huvudsak till samma resultat i
praktiken. Sakligt sett skiljer sig emellertid den i prop. 1975:12 föreslagna
regeln om Jämkning på grund av medvållande såvitt avser personskada markant
från tilläggskonventionens bestämmelse. 1 6 kap. 1 § skadeståndslagen sägs att
skadestånd kan Jämkas om vållande på den skadelidandes sida medverkat till
skadan. Skadestånd med anledning av personskada får dock Jämkas endast om den
skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat fill
skadan. Skadestånd med anledning av att någon har dödats kan dessutom
jämkas om den avlidne uppsåtligen har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section172>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section173>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>84</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>medverkat till dödsfallet. Slutligen sägs att jämkningen
sker efter vad som är skäligt med hänsyn fill graden av vållande på ömse sidor
och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den begränsning av möjligheten till
jämkning på grund av medvållande vid personskada som ändringarna i
skadeståndslagen innebär medför en väsentlig förstärkning av den skadelidandes
ställning. Denna reglering bör enligt vad Jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.4) så långt som möjligt få tillämpning även vid
järnvägsskadeansvar enligt den nu aktuella lagen. En hänvisning fill 6 kap. 1 §
skadeståndslagen har därför tagits upp i denna paragraf. Med hänsyn till
konventionens bestämmelser om verkan av medvållande krävs emellertid en
särregel härom beträffande internationell befordran. Denna regel har placerats
i 12 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadeståndslagen har även en allmän
jämkningsregel i 6 kap. 2 §. Den tar sikte på sådana fall när den
skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden medför att ett ojämkat skadestånd
skulle vara oskäligt betungande. Som jag har anfört i prop. 1975:12 (s. 178)
torde det endast i undantagsfall finnas utrymme för tillämpning av denna regel
på områden där skärpt skadeståndsansvar utöver vällande gäller. 1 den nu
aktuella lagen föreslås beträffande sakskada en beloppsbegränsning som får
anses utesluta en ytterligare jämkning med hänsyn till järnvägens ekonomi. De
flesta av de rättssubjekt, som kan bli skadeståndsskyldiga enligt lagen, har
dessutom en sådan ekonomisk ställning att jämkning redan av den orsaken är
utesluten. Jag har därför ansett alt en hänvisning till 6 kap. 2 §
skadeståndslagen inte bör fas in i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>6 kap. 3 § skadeståndslagen upptar
en regel om solidariskt skadeståndsansvar. Som jag har anfört i
specialmotiveringen till 3 § kan frågan om tillämpning av denna bestämmelse
uppkomma då såväl Järnvägen som tredje man är ansvariga för skadan. En
hänvisning till denna paragraf har därför tagits upp här.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I enlighet med vad jag nu har
anfört innehåller första slyckel en erinran om alt 5 kap, och 6 kap. 1 och 3 §§
skadeståndslagen gäller vid bestämmande av skadestånd enligt
järnvägsansvarighetslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 paragrafens (7/if//a stycke
återfinns en regel om beloppsbegränsning av skadeståndsansvaret för sakskada.
Järnvägens ansvarighet för sakskada begränsas enligt denna bestämmelse till 5
000 kr per resande. En sådan ansvarsbegränsning gäller dock inte om uppsåt
eller grov vårdslöshet ligger järnvägen till last. Jag hänvisar i denna del
till den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5). För befordran som är underkastad
tilläggskonvenflonen gäller en särskild regel som tagits upp i 14 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om rättegång m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen innehåller
preskriptionsbestämmelser. Den motsvarar 9 § i utredningens förslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section174>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section175>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>85</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Vad beträffar
internationell befordran medför en svensk anslutning till tUläggskonventionen
alt bestämmelserna i denna paragraf måste stå i överensstämmelse med reglerna i
konventionens art. 17. Huvuddelen av dessa regler kan enligt utredningens
uppfattning med fördel ges tillämpning också på inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I enlighet härmed föreslår
utredningen, atl preskriptionsfristerna såväl vid inrikes som vid
internationell befordran skall ha den längd som anges i konventionen. I
förhållande tUl gällande rätt innebär detta, såvitt angår anspråk pä ersättning
för skada som vid inrikes befordran drabbat den resande själv, i allmänhet en
förlängning av preskriplionsfristen. Denna föreslås nämligen för angivna fall
bli tre år. Moisvarande tid är enligt 1886 års lag två år, men denna tid har i
järnvägarnas normalvillkor vad beträffar handresgods förkortals tUl ett år, utom
när skadan vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, i vUka fall
preskriptionstiden är tre är.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt konventionen art. 17 § 4
skall preskriplionsfrågor avgöras enligt nationell rätt i den mån de inte
regleras i konventionen. Denna innehåller inle några bestämmelser om sättet all
avbryta preskriptionen. I fråga om special preskription gäller enligt svensk
rält regelmässigt att preskriptionen inte kan avbrytas på annat sätt än genom
att talan väcks. Detta bör uppenbarligen gälla också i detta sammanhang, och
texten i förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ett ulomprocessuellt krav är
således enligt reglerna i denna paragraf infe tillräckligt för att åstadkomma
avbrott i preskriptionen. Som framgår av 17 § (18 § i det remitterade förslaget)
står emellertid ett särskilt ulomprocessuellt förfarande lUl buds för den som
vUl kräva ersättning för skada vid internationell befordran. Anlitande av detta
förfarande åstadkommer visseriigen inte preskriptionsavbrolt men medför i
enlighet med konventionen art. 17 § 2 att den tid, under vilken kravet prövas
av järnvägen, inte skall inräknas i preskriptionstiden. Denna regel skall
enligt förslaget inte gälla vid inrikes befordran. Däremot bör järnvägens
erkännande av krav liksom utomprocessuell förlikning anses medföra
preskriptionsavbrott vid såväl inrikes som internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande preskriptionens verkan
föreskrivs i konventionen art. 17 § 3 atl elt preskriberat anspråk inte kan
göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning. Denna reglering
slår i motsättning till bestämmelser i 7 § preskriptionsförordningen (1862:10
s. 1) men överensstämmer med vad som ofta gäller när viss kortare
preskriptionstid föreskrivits i speciallagstiftning. Uttryckliga föreskrifter
om att preskriberad fordran inte får göras gällande återfinns t. ex. i 41 §
lagen (1974:610) om inrikes vägtransport och har även intagits i Järnvägarnas
normalvillkor med stöd av 89 § Järnvägstraflkstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens uppfattning bör
också i detta avseende samma regler gälla för inrikes som för internationell
befordran. Utredningen föreslår säledes, atf preskriberad fordran inte skall
kunna göras gällande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section176>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section177>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76.7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>på något sätt. Det synes emellertid inte nödvändigt att i
lagtexten ta in en motsvarighet tUl bestämmelsen i art. 17 § 3. All
preskriptionen avses ha den angivna verkan uttrycks i den föreslagna lagtexten
i stället genom att det sägs vara "rätten att erhäUa ersättning" och
inte blott rätten att väcka talan som går förlorad i och med preskriptionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens preskriptionsregler
är, som uttryckligen anges i art. 17, tUlämpliga endast pä anspråk som grundas
på konventionen. Ingenting hindrar emellertid att preskriptionsreglerna i den
aktuella lagstiftningen ges ett vidsträcktare tUlämpningsområde. Av skäl som
närmare redovisas i special motiven ngen till 11 § anser utredningen att de
föreslagna preskriptionsbestämmelserna bör — oavsett vUken grund som åberopas
— lUlämpas på varje anspråk som riktas mot den ansvariga järnvägen och angår
skada som omfattas av den föreslagna lagen. Delta anges i paragrafens
inledning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissyttrandena. Hovrätten för
Nedre Norrland delar utredningens uppfattning att preskriberat anspråk inte bör
få göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning men anser att
detta bör ges klart uttryck i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. 1 denna paragraf
föreskrivs att rätten att få ersättning av Järnvägen preskriberas efter tre år
från det den skadeorsakande händelsen inträffade. Om talan rör anspråk på grund
av att händelsen lett till den resandes död räknas treårstiden frän dödsfallet.
Sådan talan preskriberas dock under alla förhållanden efler fem år räknat från
det den skadeorsakande händelsen inträffade. Bestämmelsen överensstämmer med
utredningens förslag och har närmare motiverats i det föregående (avsnitt 7.6).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt konventionstexten skall
preskriptionstiden räknas från dagen efter olyckshändelsen resp. dödsfallet. Av
förarbetena till konventionen framgår att härmed avses atl dagen för
olyckshändelsen resp. dödsfallet inte skall inräknas i preskriptionstiden utan
att denna skall löpa från och med den därpå följande dagen. I enlighet med
svenskt lagspråk anges detta i paragrafen genom uttrycket "från"
händelsen resp. dödsfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad utredningen har anfört angående
avbrott av preskriptionstiden föranleder ingen erinran från min sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har genom att ange all
rätten tUl ersättning är förlorad när talan inte har väckts inom
preskriptionstiden velat markera att preskriberade anspråk inte heller får
göras gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning. Vid
remissbehandlingen har hovrätten för Nedre Norrland uttryckt önskemål om att
detta på ett klarare sätt kommer till uttryck i lagtexten. Jag har med
anledning härav övervägt att införa efl nytt stycke motsvarande 41 § tredje
stycket vägtransportlagen. Med tanke på att det torde vara ytterligt sällsynt
att Järnvägen har en fordran mot den resande och då en vanlig tolkning av den
av utredningen på denna punkt föreslagna lagtexten ger samma resultat, anser
jag emellertid att det saknas anledning att införa en sådan bestämmelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 sak är jag ense med utredningen om att preskriptionsreglerna
bör vara</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section178>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section179>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tUlämpliga på varje anspråk mot den ansvariga Järnvägen
som angår skada som omfattas av denna lag, oavsett om lagen eller andra
skadeståndsrättsliga regler åberopas som grund för kravet. Enligt min mening
följer detta redan av 11 § som bl. a. föreskriver att lagens regler om
förutsättningar för ansvarighet skall tillämpas även om anspråket görs gällande
på annan grund. En uttrycklig erinran härom även i denna paragraf anser Jag
därför inte behövlig. Denna fråga behandlas ytterligare i motiveringen fill 11
§, tUl vilken jag hänvisar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>10 </span></b><b><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen ger regler om svensk
domsrätt och om laga domstol. Den motsvarar 10 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Enligt tilläggskonventionen
art. 15 får talan, som grundas på konventionen, väckas endast i den stat pä
vars område den resande kom till skada, om inteannat bestämts genom
mellanstatlig överenskommelse eller i beslut om koncession. Såvitt utredningen
kunnat finna gäller inte några sädana överenskommelser eller beslut för
Sveriges del. Svensk domstol skall således i princip inte anses behörig att
pröva tvist, som omfattas av konventionen, i annat fall än. då skadan inträffat
pä svenskt territorium.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vissa modifikationer i denna regel
följer emellertid av bestämmelsen i konventionen art. 22 § 2 andra stycket.
Enligt denna bestämmelse skall skada, som inträffat ombord på tågfäfla, anses
ha inträffat i den stat vars flagga fäflan för. Svensk domstol skall på grund
härav anses behörig atl pröva tvist rörande skada, som inträffat ombord på
svensk tågfäfla, även om skadan inträffat utanför svenskt territorium. Har
skada inträffat ombord på tågfärja, som för annan konventionsstafs flagg, skall
å andra sidan svensk domstol anses, sakna behörighet att pröva tvist härom,
även om skadan inträffat på svenskt territorium.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med stöd av tilläggskonventionen
art. 22 § 3 kan anspråk på skadeersättning under vissa förhållanden göras
gällande mot Järnväg, fastän skadan inträffat under befordran med annat
transportmedel än järnväg. Därvid skulle det undantagsvis kunna hända, att en
resande tillfogas skada, medan han befinner sig utanför svenskt territorium.
Utan hinder härav bör emellertid svensk domstol vara behörig att pröva tvist
rörande skadan, om befordringen med del andra transportmedlet utgjorde en
ersättning för en järnvägsbefordran som helt eller delvis skulle ha utförts
inom Sverige eller för en befordran ined svensk tågfäfla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 första stycket av förevarande
paragraf har utredningen angett de fall i vilka svensk domsrätt'enligl det nu
sagda bör föreligga. Som framgått av den förut lämnade redogörelsen är det
endast vid ordinär Järnvägsbefordran som den omständigheten all skadan
inträffat på svenskt territorium är helt och hållet avgörande för frågan om
domsrätt föreligger i Sverige. Utredningen har därför velat undvika att använda
begreppet territorium och har i stället valt uttrycket "trafik på svensk
bana" för att beteckna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section180>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section181>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ordinär Järnvägsbefordran inom Sverige. På motsvarande
sätt används för tågfärjefallen uttrycket "trafik med svensk
tågfärja". Som synes inrymmer detta uttryck inte någon geografisk
begränsning, men det anger molsättningsvis, atl svensk domsrätt inle kan föreligga
i tvist om skada, som avses i tUläggskonventionen och som inträffat ombord på
utländsk tågfärja, ens om skadan inträffat när fäflan låg i svensk hamn. Atl
regeln om svensk domsrätt i tvist om skada i trafik på svensk bana eller med
svensk tågfärja skall kunna tUlämpas också när skadan uppkommit under befordran
som utgör ersättning för sådan trafik bör anses framgå av formuleringen
"inträffat i samband med" sådan trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För de fall, i vilka domsrätt
enligt första stycket föreligger i Sverige, föreslås i andra stycket regler om
behörig domstol. I detta avseende bör i första hand gälla samma regler som för
tvistemål i allmänhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadeståndstalan mot enskUt eller
kommunalt järnvägsförelag kan för närvarande med stöd av RB 10 kap. 1 § tredje
stycket föras vid domstolen i den ort, där förelagets styrelse har sitt säte.
Riktas anspråk mol statens järnvägar kan talan enligt RB 10 kap. 2 § under alla
omständigheter väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan mot ett järnvägsföretag
om ersättning för skada kan vidare enligt RB 10 kap. 8 § väckas vid domstolen i
den ort, där den skadegörande handlingen företogs eller där skadan uppkom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen föreslär att behörighet
atl handlägga talan om skadestånd enligl denna lag dessutom skall tillkomma
domstolen i avreseorlen och domstolen i bestämmelseorten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När talan mot utländsk Järnväg
enligt konventionen får föras endast i Sverige, kan den skadelidandes
möjligheter att välja forum i vissa fall bli tämligen begränsade. 1 regel kan
dock talan väckas vid domstol, som avses i RB 10 kap. 8 §, även om talan riktas
mot utländsk Järnväg. Sådan talan torde också kunna väckas vid domstol, som
avses i RB 10 kap. 4 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har skada lill föfld av Järnvägsdriften inträffat ombord
på svensk tågfärja på tågfärjelinje, som trafikeras gemensamt av SJ och
utländsk järnväg, torde enligt tilläggskonventionen art. 2 § 6 och art. 14
ansvarigheten efter den skadelidandes val kunna göras gällande antingen mot SJ
eller mot den utländska Järnvägen. Talan mot den utländska Järnvägen får
emellertid enligt art. 15 jämförd med art. 22 § 2 andra stycket föras endast i
Sverige. 1 sådant fall skulle det kunna visa sig omöjligt att finna en behörig
domstol med hjälp av de tidigare angivna forumreglerna. Motsvarande torde gälla
när skadan inträffat under befordran, som utförts som ersättning för en
tillfälligt avbruten Järnvägsbefordran ombord på tågfärja. Utredningen
föreslår därför att i denna paragraf också tas upp en kompletterande forumregel
av innehåll, att talan rörande skada, som inträffat i samband med trafik med
svensk tågfäfla, får väckas vid domstolen i ort på tågfäflelinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som anförts i special motiveringen
tUl 2 § får ett genomförande av den reglering som föreslås i förevarande
paragraf också tUl resultat alt den resande varken genom prorogationsavtal
eller genom skiljeavtal i förväg</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section182>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section183>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kan frånhändas rätten att väcka talan vid domstol som är
behörig enligt paragrafens bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna. Sveriges advokatsamfund
finner jurisdiktionsregeln föredömligt enkel men framhåller att problem synes
kunna uppkomma vid tågfärjetrafik om vederbörande rederi exempelvis på grund av
tonnagebrist befraktar fartyg av främmande nationalitet. För att undvika för
den resande obilliga konsekvenser föreslår samfundet att den svenska lagen för
dessa fall subsidiärt till flaggan skall föreskriva det kontraheran-de
rederiels hemort som anknytningsfaktor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. TiUäggskonventionen
har som huvudregel att talan grundad på konventionen endast får väckas vid
behörig domstol i den stat pä vars territorium olyckshändelsen har inträffat.
Från denna regel finns i art. 22 § 2 ett undantag som både inskränker och
utvidgar rätten att väcka talan i ett visst land. Vid skada som faller under
konventionen och som har inträffat vid tågfärjetrafik skall nämligen
flaggstaten anses vara den stal på vars territorium olyckshändelsen inträffat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har i sitt lagförslag
formulerat motsvarande regel så att den ger möjlighet att väcka talan i Sverige
om skadan inträffat i samband med trafik på svensk bana eller med svensk
tågfäfla. Härigenom har laglekniskl sett en smidigare lösning uppnåtts.
Uttrycket "svensk bana" är dock enligt min mening inte helt entydigt
med tanke på att vissa sträckor såväl inom som utom Sverige drivs gemensamt av
svensk och utländsk Järnväg. Formuleringen "trafik på bana inom
Sverige" finner jag bättre ägnad att utesluta missförstånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Advokatsamfundet har pekat på de
ölägenheter som kan uppstå när främmande tonnage används i tågfäfletrafik.
Dessa olägenheter följer direkt av konventionens bestämmelser. Den av samfundet
föreslagna subsidiära anknytningen skulle därför vara konventionsstridig och
kan av denna anledning inte godtas. Enligt vad Jag har inhämtat är dock detta
etl övervägande teoretiskt problem. Tågfärjetrafiken tUl och från Sverige
bedrivs undantagslöst ombord på fartyg hemmahörande i de båda länder mellan
vilka färjelinjen upprättats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 enlighet med vad jag nu har
anfört föreskrivs i första stycket att talan mot järnväg om ersättning för
skada som avses i lagen får väckas i Sverige endast om skadan har inträffat i
samband med trafik på bana inom Sverige eller trafik med svensk tågfärja.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag delar utredningens uppfattning
angående svensk domstols behörighet vid ersättningsbefordran med annat
transportmedel. 1 den mån järnvägsbefordran endast delvis skolat ske inom
Sverige blir dock svensk domstol behörig endast beträffande skada vid den del
av ersättningsbefordran som kan anses motsvara Järnvägsbefordran inom Sverige.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 enlighet med de överväganden som
redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6) föreskrivs i andra stycket
alt talan fär väckas, förutom vid domstol som är behörig enligt
rättegångsbalken, vid domstolen i avreseorten eller bestämmelseorten. Om skadan
har inträffat i samband med trafik med svensk tågfärja får talan vidare enligt
paragrafen föras i ort på tågfärjelinjen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section184>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section185>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>90</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen gör lagens bestämmelser
om omfattningen av Järnvägens ansvarighet tillämpliga även på anspråk som -
ehuru de kunnat grundas på denna lags bestämmelser -- görs gällande mot
Järnvägen på annan grund. Motsvarande gäller anspråk som riktas mot sådan
medhjälpare som avses i 6 §, Paragrafen motsvarar 11 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Om en resande
tillfogats skada, som omfattas av den föreslagna lagen, torde det regelmässigt
vara mest förmånligt för honom att som grund för sina ersättningsanspråk
åberopa den särskilda ansvarighet som lagförslaget lägger på järnvägen.
Undantagsvis skulle det emellertid kunna länkas vara fördelaktigare för den
skadelidande att i stället stödja sig på andra skadeståndsrättsliga regler. Så
skulle uppenbarligen kunna bli fallet om ersättningen för en sakskada skulle
beräknas efter skadeståndslagens regler, eftersom någon summamässig begränsning
av ersättningens storiek då inte skulle komma i fräga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionen reser i och för sig
inte några hinder mot att den skadelidande använder andra ansvarighetsregler än
konventionens för att motivera sina anspråk mot järnvägen. Emellertid innebär
bestämmelserna i konventionen art., 12, att omfattningen av järnvägens
ansvarigliet skall avgöras enligt konventionens regler, oavsett vilken
skadeståndsrättslig grund som åberopas för anspråket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samma lösning som konventionen
sålunda ger vad beträffar frågan om konkurrens mellan konventionen och annan
skadeståndsrättslig reglering bör enligt ultedningens mening användas, när del
gäller konkurrens mellan Järnvägsansvarighet vid inrikes befordran och annan
skadeståndsrätt. Utredningen föreslår därför i denna paragraf en för
internationell befordran och inrikes befordran gemensam reglering av ämnet,
vilken reglering ansluter till bestämmelserna i konventionen art. 12.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I huvudsaklig överensstämmelse med konventionens
uttryckssätt föreskrivs i paragrafens första stycke, att lagförslagets
bestämmelser om förutsättningar för eller begränsning av järnvägens ansvarighet
skall tillämpas även om anspråk, som kunnat grundas på lagförslagefs 3 eller 4
§, görs gällande mot järnvägen på annan grund. Att lagförslagets bestämmelser
om förutsättningarna för Järnvägens an.svarighet på defta sätt görs
tillämpliga, oavsett vilken grund som åberopas för anspråket, innebär att
Järnvägen inte på någon skadeståndsrättslig grund kan göras ansvarig för skada,
som omfattas av den föreslagna lagen, om tillämpningen av denna skulle ha
medfört ansvarsfrihet. Någon egentlig praktisk betydelse synes denna reglering
för närvarande inte ha, eftersom del sällan inträffar skador vid vilka man med
nu gällande skadeståndsregler skulle kunna ålägga järnvägen en strängare
ansvarighet än lagförslaget föreskriver. Den enda typ av skada vid vilken del
kan ligga nära till hands aft som grund för skadeståndsanspråk åberopa annan
lagstiftning än den nu föreslagna synes vara personskada genoni inverkan av
elektrisk ström. Den ansvarighet som Järnvägen enligt 1902 års lag har för
sådan skada</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section186>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section187>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>91</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kan emellertid i praktiken knappast anses strängare än den
ansvarighet som följer av den föreslagna lagen. Skulle detta i något fall ändå
vara förhållandet, bör bestämmelserna i denna lag tUlämpas. Med hänsyn härlUl
och flll möjligheten av en konflikt mellan konventionens ansvarig-helsregler
och framtida skadeståndslagsliftning har förutsättningarna för järnvägens
ansvarighet uttryckligen nämnts i denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det däremot gäller lagförslagels bestämmelser om
begränsning av järnvägens ansvarighet, blir föreskrifterna i denna paragraf av
praktisk betydelse genom att järnvägen kan åberopa den i 8 § andra stycket
resp. 13 § angivna begränsningen av ersättningens storlek, även om den
skadelidande som grund för sitt anspråk åberopar allmänna skadeståndsregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Frågan om konkurrens mellan
järnvägsrättslig speciallagstiftning och allmänna skadeståndsregler synes i
svensk rättspraxis ha aktualiserats huvudsakligen vad beträffar preskription.
Det har därvid gällt att avgöra huruvida preskription inträtt enligt regeln om
tvåårig preskriptionstid i 10 § 1886 års lag eller om preskriptionstiden, såsom
vanligen är fallet när anspråk grundas på aUmänna skadeståndsregler, skall
bestämmas i enlighet med de allmänna reglerna om tioårig preskription. I
rättsfallet NJA 1972 s. 296 fördes skadeståndstalan mot järnväg under anförande
att skadan vållats av ett underordnat organ hos järnvägen. På skada, som
uppkommit på detta sätt, är 1886 års lag tillämplig, men käranden åberopade som
grund för sin talan allmänna regler om arbetsgivarens ansvarighet för
underordnades vållande. Trots detta ansågs emellertid talan preskriberad enligt
bestämmelserna i 10 § 1886 års lag. Enligt detta rättsfall bör säledes 1886 års
lag anses exklusivt reglera åtminstone preskriptionsfrågan när det gäller talan
om ersättning för skada, på vilken lagen i och for sig är tillämplig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En annan uppfattning hade
emellertid dessförinnan redovisats av departementschefen i propositionen till
skadeståndslagen (1972:5 s. 486 f). Enligt departementschefen borde preskriptionsbestämmclserna
i 1886 års lag inte kunna åberopas, när den skadelidande grundar sitt anspråk
på skadeståndslagens bestämmelser om principalansvar. Som skäl härför angavs
bl. a. att det inte synes finnas anledning att i preskriptionshänseende sätta
järnvägsdrift i någon särställning i förhållande flll industriell verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skada som anges i lagförslagets 3 §
första stycket eller 4 § första stycket kan omfattas av den föreslagna
ansvarighetsregleringen oavsett om skadeorsaken är Järnvägsinnehavarens eget
vållande, hans medhjälpares vållande eller en casuell händelse. Enligl det
betraktelsesätt som kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1972 s. 296 skulle
lagförslagets preskriptionsbestämmelser bli tillämpliga på varje talan, som i
och för sig kunnat grundas på den föreslagna lagen. Skulle däremot den av
departementschefen hävdade uppfattningen vara vägledande, skulle talan, som
grundas på reglerna i skadeståndslagen 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 §, kunna
prövas utan hänsyn till bestämmelser om specialpreskription.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section188>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section189>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>92</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens mening talar
praktiska skäl för att längden av preskriptionsfristerna för talan mol den
ansvariga Järnvägen om ersättning för skada som avses i lagförslaget skall
vara oberoende av vilken grund som åberopas för talan. Utredningen vill därför
för sin del biträda den ståndpunkt som uttryckts i rättsfallet. Detta
överensstämmer också med den reglering som sedermera har införts beträffande
gods- och passagerarbefordran till sjöss (jfr 122 § första stycket och 195 §
sjölagen samt prop. 1973:137 s, 121) och inrikes vägtransporter (Jfr 37 §
vägtransportlagen och departementschefens uttalande i prop. 1974:33 s. 194).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonventionen reglerar,
naturiigt nog, inte hur talan skall föras, när denna infe grundas på
konventionen. Denna kan således inte innebära något hinder för nationell
lagsflftning om preskription av sådan talan. Vid utformningen av de nationella
reglerna i ämnet .synes det emellertid vara av vikt att fasthålla, att
uttrycket "les conditions et limites" varken i CIM, CIV eller
tilläggskonventionen är avsett att inbegripa preskriptionsreglerna. Detta
förhållande återspeglas, såvitt angår befordran av resgods och gods, i 78 §
Järnvägstraflkstadgan, vilket lagrum är avsett atl efter förebild av CIM och
CIV ge Järnvägen och dess medhjälpare möjlighet att gentemot ett
extrakontraktuellt anspråk göra samma materiella invändningar som varit
möjliga, om anspråket grundats på avtal, men som däremot inte är avsett alf i
övrigt ge regler för extrakontraktuell talan. Den sakliga överensstämmelse som
sålunda föreligger mellan 78 § järnvägstraflkstadgan och motsvarande
fördragsbestämmefser bör också efiersfrävas näi' det gäller förhällandet mellan
förevarande paragraf och dess förebild i tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det i paragrafen använda uttrycket
"förutsättningar för eller begränsning av järnvägens ansvarighet"
bör därför inte anses ha vidsträcktare betydelse än tilläggskonventionens
motsvarande uttryck. I praktiken bör det således endast betyda, att den
summamässiga begränsningen av crsältningsskyldiglieten för sakskada skall gälla
även när ersättnings-anspräkcl grundas på andra skadeståndsregler än den
föreslagna lagen. Den av utredningen förordade utvidgningen av tillämpningsomrädel
för de frän tilläggskonventionen hämtade preskriptionsreglerna bör därför
genomföras genom all själva preskriptionsbestämmelserna formuleras så, att det
klart framgår alt de är tillämpliga på varje mot den ansvariga Järnvägen riktat
anspråk på ersättning för skada som omfattas av den föreslagna lagen, oavsett
vilken grund som åberopas för anspråket. I enlighet härmed har utredningen, som
redan framgått, utformat bestämmelserna i 9 § så, atl de täcker alla fall av
talan mot järnvägen om ersäUning för skada som avses i 3 eller 4 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konvenlionen berör i princip inte
rättsförhållandet mellan den resande och järnvägens medhjälpare. I den mån den
skadelidande har en rättslig grund för ersättningsanspråk gentemot
medhjälparen, kan han utan hiniler av konvenlionen göra anspråket gällande.
Emellertid har del ansetts all skadeslåndsskyldighet, som åläggs järnvägens
medhjälpare, i realiteten</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section190>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section191>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ofla kunde komma att övervältras på järnvägen. Man har
därför i tilläggskonventionen, liksom i CIM och CIV, uppställt regeln att
medhjälparens ansvarighet inte får bedömas efter strängare regler än som gäller
för Järnvägens egen ansvarighet. Inte heller får medhjälparens
ersättningsskyldighet bestämmas till högre belopp än vad järnvägen själv kunnat
förpliktas att betala.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna ordning föreslås genom
bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf bli gällande såväl vid
internationell som vid inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad beträffar medhjälpare som har
ställning av arbetstagare hos järnvägen synes den föreslagna regleringen ha
liten betydelse. Personlig ansvarighet för arbetslagaren kan komma i fråga
endast om vållande visas ligga honom till last och del föreligger sådana
"synnerliga skäl" för ansvarighet som anges i skadeståndslagen 4 kap.
1 §,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Möjliglieterna att kräva ersättning
av andra medhjälpare är teoretiskt sett större. Eftersom det för närvarande
inte torde kunna åberopas någon grund som skulle medföra strängare ansvarighet
än lagförslagels, torde emellertid bestämmelsens praktiska betydelse inskränka
sig flll att medhjälparens ersättningsskyldighet för sakskada begränsas till
visst belopp pä samma sätt som den ansvariga järnvägens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som nämnts reglerar konvenfionen inte frågan om den
skadelidandes rätt till ersättning av järnvägens medhjälpare i annan mån än atf
det slås fast, dels att medhjälparen inte skall svara för skada till följd av
åtgärd eller underlåtenhet i samband med sin medverkan till befordringen, om
inte skadan omfattas av Järnvägsansvarigliefen, dels atf medhjälparen infe
skall vara skyldig att ersätta sakskada till högre belopp än järnvägen skulle
ha varit skyldig att göra. Det kan emellertid ifrågasättas om inte
Järnvägsmedhjälparnas skydd mot skadeståndskrav borde överenssfämina med den
ansvariga järnvägens också när def gäller preskripflon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Detta spörsmål får antas ha mycket
liten praktisk betydelse, såvitt angår skador som omfattas av den föreslagna
lagen. Däremot kan det tänkas ha större betydelse, när del gäller skada belräfflmde
gods och inskrivet resgods. Såvitt angår sådana skador har man vid utarbetandet
av järnvägstrafikstadgan valt aft inte ge de järnvägsrättsliga preskriptionsreglerna
tillämpning på anspråk mot rättssubjekt, som inte bär järnväg.s-ansvar. För den
ståndpunkt som järnvägstrafikstadgan härvidlag intar talar flera skäl. Delta
utesluter .självfallet inte alt den motsatta ståndpunkten kan visa sig vara atf
föredra. Eftersom frågan huvudsakligen har betydelse när det gäller skada vid
befordran av gods och inskrivet resgods, bör den emellerfid avgöras i samband
med den kommande lagregleringen av sådan befordran. Utredningen föreslår därför
för närvarande inte några bestämmelser om tillämpning av specialpreskription
vid talan mot annat räflssubjekt än den ansvariga Järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Anspråk på
ersättning för skada som omfattas av denna lag kommer självfallet att
regelmässigt grundas på bestämmelserna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section192>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section193>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>94</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>i densamma även om skadeståndsansvaret emellanåt kunnat
grundas på andra skadeståndsregler. Något hinder mot att åberopa dessa andra
skadeståndsregler föreligger inte. De överväganden som ligger tUl grund för
denna lags bestämmelser om Järnvägens skadeståndsansvar gör sig emellertid
gällande även när talan grundas på exempelvis allmänna skadeståndsregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 enlighet med konventionen
föreskrivs därför i första stycket att lagens bestämmelser om förutsättningar
för eller begränsning av Järnvägens ansvarighet för skada tUl följd av
Järnvägsbefordran skall flllämpas även om anspråk, som kunnat grundas på 3
eller 4 §, görs gällande mot Järnvägen på annan grund. Enligt andra stycket
gäller motsvarande om anspråket riktas mot någon för vilken järnvägen svarar
enligt 6 §. Såsom utredningen anfört torde bestämmelsen ha praktisk betydelse
främst i de fall, då fråga är om skada på handresgods vUken överstiger lagens
begränsningsbelopp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen har som sin mening
uttalat att konventionens uttryck "förutsättningar för och begränsning
av" inte innefattar de i konventionen meddelade
preskriptionsbeslämmelserna. En konsekvens av denna tolkning blir att de
personer som järnvägen ansvarar för inte kan åberopa preskriptionsreglerna om
talan förs mot någon av dem. Utredningen framhåller att konventionen inle
reglerar vilka preskriptionsregler som skall gälla när talan förs på annan
grund än konvenflonen. Såvitt avser sådan talan mot den ansvariga Järnvägen
föreslår utredningen emellertid att lagens preskriptionsregler skall vara
tUlämpliga. Däremot har utredningen ansett att en motsvarande regel i vart
fall infe f. n. bör införas såvitt avser talan mot järnvägens anställda eller
andra medhjälpare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag kan för egen del inte ansluta
mig tfll utredningens ståndpunkt i denna fråga. Enligt min mening bör de i
lagen meddelade preskriptionsreglerna tUlämpas också om talan förs mot
järnvägens anställda eller andra medhjälpare. Som utredningen har framhållit
utgör konventionen under alla förhållanden inte något hinder för en sådan
reglering. Enligt min mening torde emellertid art. 12 i konventionen i själva
verket ha den nyss angivna innebörden. I denna artikel sägs att anspråk på
ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, får göras gällande mot järnvägen
endast under de förutsättningar och med de begränsningar ("conditions et
limites") som föreskrivs i konventionen. Enligt andra stycket skall vad nu
sagts gälla också anspråk mot envar för vilken Järnvägen svarar enligt art. 11.
En av de i konvenfionen angivna förutsättningarna för talan mot Järnvägen är att
denna förs inom den i art. 17 angivna preskriptionstiden. Den omständigheten
att art. 17 talar om ersättningsanspråk som "grundas" på denna
konvention kan därför inte tillmätas någon självständig betydelse. Detsamma
gäller det av utredningen åberopade förhällandet att mot art. 1 1 svarande
bestämmelser finns i CIM och CIV samt att 78 § järnvägstrafikstadgan har
begränsats tUl att avse Järnvägens och dess medhjälpares rätt att göra
materiella invändningar vid utomobli-gaforiska krav. Oavsett vilken tolkning
som bör ges åt ifrågavarande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section194>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section195>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>95</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>bestämmelser i CIM och CIV, vUl jag erinra om att
järnvägstrafikstadgan enbart reglerar inrikes befordran och att därför någon
fullständig överensstämmelse mellan denna, å ena, samt CIM och CIV, å andra
sidan, inte eftersträvades vid dess tillkomst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Frågan om transporträttsliga
preskriptionsreglers tillämpning vid talan mot transportföretagets anställda
och andra medhjälpare har under senare år aktualiserats i andra
lagstiftningsärenden, senast i samband med att lagen om inrikes vägtransport
genomfördes. Därvid ansågs att preskriptionsbestänimelserna skall tillämpas
också vid talan mot medhjälpare. Jag uttalade (prop. 1974:33 s. 194) att defta
torde föfla av 37 § lagen som bl. a. anger att de bestämmelser i lagen som
utesluter fraktförarens ansvarighet eller begränsar ersättningens storlek
tillämpas i fråga om vafle talan som riktas mot någon som fraktföraren svarar
för, även om sädan talan inte grundas på fraktavtalet. Jag erinrade om att
motsvarande bestämmelse i sjölagen avsetts ha denna innebörd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:8.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I enlighet med vad jag nu har
anfört får föreskriften i denna paragraf anses innebära att även lagens
preskriptionsregler skall tillämpas om talan förs mot Järnvägen eller dess
anställda och andra medhjälpare på annan grund än lagen. Däremot följer inte av
paragrafen att forumreglerna i 10 § skall tUlämpas vid talan mot någon annan än
järnvägen. Det saknas anledning atf ålägga järnvägens anställda och andra medhjälpare
att svara inför där upptagna specialfora.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilda bestämmelser om internationell befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen innehåller en
bestämmelse om Jämkning på grund av medvållande vid internationell befordran.
Den saknar motsvarighet i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Som jag anfört i
specialmotiveringen till 8 § avviker den allmänna skadeståndsräftens
jämkningsregler numera så väsentligt från tilläggskonventionens reglering i
art. 2 § 3, att en särregel för internationell befordran blivit nödvändig. Den har
upptagits i denna paragraf. Jag hänvisar till vad jag anfört i
specialmotiveringen fill 8 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen ger den skadelidande vid
internationell befordran rätt att erhålla ersättning för inkomstföriust eller
förlust av underhåll i form av engångsbelopp. Paragrafen motsvarar 1 2 § i
utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Skadestånd som avser
kostnader för framfida vård, ersättning för inkomstbortfall och ersättning för
föriust av försörjare skaU enligt vissa rättsordningar företrädesvis utges i
form av livränta. Denna ersättningsform kan emellertid lätt medföra
olägenheter, om den används i internationella förhållanden. I
tUläggskonventionen art. 6 § 1 har därför föreskrivits att den
skadelidande, när det gäller nämnda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section196>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section197>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>96</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skadeständsposter, alltid skall vara berättigad att fä ut
ersättningen i form av ett engångsbelopp. Skulle han emellertid begära att
erhålla skadeståndet genom periodiska utbetalningar, skall skadeståndet
bestämmas att utgå pä delta sätt, om detta är förerUigt med domstolslandets
lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt skadeståndslagen kan
ersättning för förlorat underhåll bestämmas att utgå på en gång eller på
särskilda tider. När det gäller ersättning tiil den skadade själv, finns inte
någon motsvarande föreskrift. Detta har dock inte ansetts utgöra något hinder
mot att också i sådana fall utdöma engångsbelopp. Emellertid fastställs
skadestånd för framlida inkomstförlust eller föriust av försörjare i de allra
flesta fall i form av livränta. De nu tillämpade principerna för bestämmande av
skadeståndets form kan således inte alltid väntas ge samma resultat som
konventionens regler. Om skadesfändskonimitténs förslag tUl ändring av reglerna
om skadeståndets form genomförs, kommer dessa att få större likhet med
konventionens motsvarande regler. Förslaget innebär nämligen en ökad användning
av engångsbelopp som ersättningsform. Emellertid innebär inte förslaget, att
den skadelidande, såsom förutsätts i konventionen, har en ovillkorlig rätt att
erhålla hela ersättningen som engångsbelopp. Livränta avses även i
fortsättningen vara den dominerande ersättningsformen, så snart den
skadelidandes försörjning i nämnvärd utsträckning skall baseras på
skadeståndet. Engångsbelopp skall därför enligt skadeståndskommitténs förslag i
regel infe användas, om ersättningsskyldigheten omfattar mera än som motsvarar
tio basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En konventionsenlig bedömning av frågan hur betalningen av
ersättning för skada vid internationell befordran skall fullgöras torde med
hänsyn till def sagda inte kunna säkerställas utan aft särskilda föreskrifter i
ämnet tas upp i lagen. Utredningen föreslår därför, aft behövliga föreskrifter
införs i denna paragraf. Den reglering paragrafen innehåller torde vara sakligt
berättigad främst när det gäller skadelidande som är bosatt utomlands. Enligt
utredningens mening saknas def emellertid anledning att i detta avseende göra
skillnad mellan olika kategorier av internationella passagerare. Också när en i
utlandet bosatt passagerare kommit till skada under inrikes befordran i
Sverige, kan def självfallet finnas skäl atf bestämma skadeståndet i form av
engångsbelopp. Något hinder härför föreligger inte enligt de av
skadeslåndskommiltén föreslagna bestämmelsema. .\ andra sidan torde det inte
finnas behov av att för angivna fall fastslå en ovUlkorlig rätt för den
skadelidande att få skadestånd i form av engångsbelopp. Bestämmelserna om
skadeståndets form har därför placerats i det avsnitt som enbart rör
internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna. SJ påtalar att
förevarande bestämmelse i viss mån är diskriminerande genom att den medför en
förmånligare behandling av resande med internationell biljett framför andra
resande. SJ anser att delta knappast på elt adekvat sätt ger effekt ät det i
betänkandet tillkännagivna ändamålet att tillgodose resande med hemort i
Sverige.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden. Utredningen har i denna del i sin
motivering utgått</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section198>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section199>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>97</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>från gällande rätt och de ändringar som föreslagits av
skadeståndskommittén i dess betänkande (SOU 1973:51) Skadestånd V. De förut
nämnda lagändringarna (prop. 1975:12) avviker även i denna del något frän
skadeståndskommitténs förslag. Någon regel att ersättningen inte bör utgå i
form av engångsbelopp om den överstiger visst belopp saknas. Å andra sidan
föreskrivs att ersättning, som är av väsenflig betydelse för den skadelidandes
försörjning, skall utgå som livränta om inte särskilda skäl talar däremot.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag har anfört i det föregående (specialmofiveringen
fill 8 §) anser jag att den allmänna skadeståndsrättens regler bör gälla vid
inrikes befordran. Dessa ger i motsats till konvenlionen inte ovillkorlig rätt
till ersättning i form av engångsbelopp för inkomstförlust eller förlust av
underhåll. För att erhålla en konventionsenlig reglering krävs följaktligen en
särskild bestämmelse för befordran som är underkastad tilläggskonventionen.
Praktiskt sett torde skillnaden bli ringa. De i prop. 1975:12 föreslagna
allmänna skadeståndsreglerna lämnar stort utrymme för hänsynstagande till
omständigheter av skilda slag vid valet av ersättningsform. 1 den mån den
skadelidande är bosatt utomlands kommer engångsbelopp ofta att framstå som det
naturligaste även om skadan har uppkommit till följd av inrikes befordran. Även
i övrigt torde järnvägen endast i undantagsfall motsätta sig att utge
ersättningen i form av engångsbelopp när den skadelidande begär det. Detta får
förväntas bli fallet endast när sociala hänsyn talar för att livränta bör utgå.
Att sådana hänsyn i enstaka fall av internationell befordran inte kan beaktas
finner jag inte vara någon betydande olägenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att ersättning
för framtida inkomstförlust eller föriust av underhåll fastställs i form av
engångsbelopp, om inle den skadelidande begär annat. Vissa redaktionella
Jämkningar har gjorts i den av utredningen föreslagna lydelsen i syfte att
anpassa den till terminologin i de nya reglerna i skadeståndslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>14 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen begränsar järnvägens
ersättningsskyldighet beträffande viss sakskada vid internationell befordran.
Den överensstämmer med 13 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen. Tilläggskonventionen behandlar i princip inte
frågan om järnvägs ansvarighet för sakskada. Endast om skadan gäller egendom,
som den resande bar på sig eller förde med sig som handresgods, kan det konima
i fråga att tUlämpa konventionen. Har sådan sakskada uppkommit i samband med
att den resande tUlfogats personskada, svarar järnvägen enligt art. 2 § 1 för
sakskadan under samma förutsättningar som för personskadan. Denna regel återges
i lagförslaget i 4 § första stycket, vilket lagrum avses bli tillämpligt på
såväl internationell som inrikes befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt konventionen art. 7 (jämförd med art. 8) skall
emellertid järnvägen i allmänhet inte vara skyldig att ersätta den del av
sakskadan</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section200>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section201>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som överstiger ett visst maximibelopp. Också beträffande
inrikes befordran bör eiUigt utredningens uppfattning Järnvägens
ersättningsskyldighet i princip vara begränsad, när det gäller sakskada. Både
för internationell befordran och för inrikes befordran föreslås således
avvikelser från den allmänna grundsatsen atf uppkommen skada skall ersättas
fill fullo. Detta framgår av 8 § andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Gränsen för ersättningens storlek
är i konventionen bestämd till 2 000 francs, varvid enligt art. 21 med franc
skall förstås en guldfranc med en vikt av 10/31 gram och en finhet av 0,900. Konventionen
innehåller inte - som exempelvis Warszawakonventionen - någon bestämmelse som
medger omräkning i runda tal till nationellt mynt. När det belopp, som enligt
konventionen gäller som högsta gräns för ersättningens storlek, skall anges i
svensk lagtext, torde det därför inte finnas andra möjligheter än att antingen
uttrycka det i francs eller också tämligen exakt ange det i kronor och ören.
Den sistnämnda metoden synes emellertid av olika skäl inte vara lämplig. Med
hänsyn fill den rådande situationen på den internationella valutamarknaden
föreligger för närvarande vissa svårigheter att bestämma ett exakt värde pä
den angivna francen. Def är också ovisst om ett sådant värde kan väntas äga
giltighet någon längre fld. Utredningen har därför funnit det lämpligast att
ange beloppet i francs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av skäl som närmare utvecklats i
specialmotiveringen till 8 § har utredningen valt att i huvudregeln i nämnda
paragraf ange ansvarsgränsen i kronor. Eftersom konventionens ansvarsgräns
enligt vad nyss sagts bör uttryckas i francs, måste undantag göras från
tillämpningen av huvudregeln i 8 §, när det gäller atf fastställa
maximiersåttningen för sakskada som omfattas av konvenflonen. Därvid skall, som
följer av förevarande paragraf, maximiersåttningen i stället motsvara värdet av
2 000 guldfrancs med angiven vikt och finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som nyss antytts kan def vara tveksamt hur en omräkning av
den angivna guldfrancen till svenskt mynt rätteligen bör göras. Något
officiellt guldpris noteras för närvarande inte i Sverige. Som utgångspunkt
för omräkningen bör därför i detta .sammanhang -</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Arial'>■</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> liksom skett i andra liknande sammanhang - tas det i USA noterade
officiella guldpriset. Detta har i anmälan fill internationella valutafonden i
maj 1972 angetts med parivärdet 38 dollar per uns fint guld. Sedermera har
emellertid ett nytt värde på dollarn anmälts fill internafionella valutafonden.
Detta värde utgör 0,828948 SDR (=särskilda dragningsräf fer) per dollar,
motsvarande ett guldpris av ca 42,22 dollar per uns flnt guld. Den till internationella
valutafonden anmälda riktkursen för den svenska kronan är för närvarande 4,56
kronor per dollar. Uttryckt i SDR är kursen 5,50094 kronor per SDR. Med
utgångspunkt frän SDR:s guldinnehåll, 0,888671 gram fint guld per SDR, kan man
således räkna fram ett svenskt guldpris av 6 190 kronor 8 öre per kilogram fint
guld. Värdet av en guldfranc med en vikt av 10/31 gram och en finhet av 0,900
kan därmed bestämmas till 1,79712 kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 den mån den nu angivna metoden för beräkning av
guldmynts värde</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section202>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section203>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skulle visa sig bli obrukbar, fär det ankomma på
rättstillämpningen aft på annat sätt fastställa vUket belopp i kronor som
motsvarar den i konvenfionen angivna maximiersåttningen för sakskada. Det måste
emellertid anses strida mot konventionen att direkt lägga det fria
marknadspriset på guld tUl grund för en beräkning av maximiersätt-ningens
storlek.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden. Som jag har anfört i den allmänna
motiveringen bör begränsningsbeloppet för sådan sakskada som avses i
tilläggskonventionen anges med det i konventionen angivna guldfrancbeloppet, 2
000 francs. En bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf som också
innehåller en definition av vad som i detta sammanhang avses med "franc".
Härmed avses inte någon nationell myntenhet utan endast en räkneenhet med visst
guldinnehåll. Den på detta sätt bestämda räkne-eiiheten brukar kallas
Germinalfranc. Den begagnas också i CIM, CIV och CMR för atf ange storleken av
de begiänsningsbelopp som finns i dessa konventioner. 1 lufträttsliga och
sjörättsliga konventioner begagnas en liknande fiktiv myntenhet. Den har ett
annat guldinnehåll och brukar kallas Poincaréfranc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag ansluter mig fill utredningens
uttalanden om den metod som i. n. bör användas vid omräkning av
Germinalfrancens värde flll kronor. De överensstämmer med vad jag i annat
sammanhang anfört angående beräkningen av Poincaréfrancens värde Ofr prop:
1973:137 s. 152 och prop. 1973:140 s. 56).</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inom ramen för det internationella valutasamarbetet övervägs
f. n. att helt slopa valutasystemets anknytning lUl guld. Om den situationen
skulle uppkomma att guldets roll i valutasystemet upphör kan den förut angivna
beräkningsmetoden inte längre direkt tillämpas. 1 sådant fall ligger det
närmast till hands aft utgå från def enligt denna metod beräknade värdet på
Germinalfrancen med de justeringar som föranleds av .senare inträffade
förändringar pä valutamarknaden, t. ex. en revalve-ring av den svenska kronan.
Som utredningen har anfört får denna fråga överlämnas till rättstillämpningen.
Jag vill emellertid i detta sammanhang upplysa alt, med hänsyn lill
svårigheterna att tillämpa konvenfionsbasera-de guldklausuler i
transporträtten, lagstiftning om angivande av guld-francernas värde f. n.
övervägs inom justiliedeparlementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelsen är bara tillämplig pä sakskada som avses i
tilläggskonvenflonen, dvs. skada som i samband med personskada uppkommer på
egendom som den resande bär på sig eller medför såsom handresgods. Om vid
internationell befordran sådan egendom skadas utan att personskada samfldigt
uppkommer gäller begränsningsregeln i 8 § andra stycket, vilken är mera
förmånlig för den resande..</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>15§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen ger regler om ränta pä
ersättning för skada vid internationell befordran. Den motsvarar 14 § i
utredningens förslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section204>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section205>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>100</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Konventionen
innehåller i art. 9 § 1 särskilda regler om beräkning av ränta på
ersättningsbelopp. Dessa avviker i viss utsträckning från de allmänna regler om
ränteberäkning som nu flllämpas hos oss. Skillnaden mellan dessa regler och
konventionens motsvarande regler blir i vissa avseenden större, om de förra
kommer att utformas i enlighet med det förslag tUl räntelag som
köplagsutredningen lagt fram i maj 1974. Även om de sålunda föreslagna
ändringarna i de svenska reglerna för ränteberäkning inte skulle komma till
stånd, är överensstämmelsen mellan dessa regler och konventionens regler inte
tUlräcklig för att konventionsförpliktelserna skall kunna anses uppfyllda, om
de interna ränfeberäkningsreglerna tillämpas också vid internationell
befordran. För sådan befordran måste därför den i konventionen föreskrivna
regleringen gälla. Ä andra sidan finns inte tUlräckliga skäl atl göra denna
reglering tillämplig på inrikes befordran. Fördelen av att ha enhetliga regler
för internationell och inrikes befordran torde i detta fall inte uppväga den
nackdel del skulle innebära att inte kunna tillämpa allmänna
ränteberäk-ningsregler vid inrikes Järnvägsbefordran. Dessutom kan det
ifrågasättas om man inte snart kommer att överge metoden atl i internationeUa
fördrag ange en bestämd räntefot, vilken gäller oberoende av de tidsmässiga och
geografiska förändringarna av den allmänna räntenivån.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av skäl som nu angivits återger
utredningen konventionens ränteberäk-ningsregler i det avsnitt av lagförslaget
som innehåller särskilda bestämmelser om internationell befordran. Enligt
dessa regler skall ränta alltid beräknas efter fem procent. Som framgår av
paragrafens inledning är järnvägen inte skyldig att självmant betala ränta på
ersättningsbelopp. Endast när ränta uttryckligen yrkas, kan skyldighet att
eriägga ränta komma i fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Räntan börjar i princip löpa vid den tidpunkt då anspråket
i fråga framställs. TiU skillnad från vad som gäller enligt nuvarande interna
ränteregler räcker ett utomprocessuellt krav för atf ränta skall börja löpa.
Det förutsätts dock att de föreskrifter iakttagits som avses skola gälla för
framställande av anspråk i administrativ ordning. Att så sker torde emellertid
regelmässigt bli fallet bl. a. därför att det bör åligga järnvägarna att
tillse att dessa föreskrifter följs. Gör någon, utan föregående
utomprocessuellt krav, anspråk gällande genom att väcka talan därom vid
domstol, bör utgångspunkten för ränteberäkningen vara tidpunkten för talans
väckande, dvs. i regel den tidpunkt dä stämningsansökan inkom till domstolen.
Detta innebär en obetydlig skillnad i förhållande till gällande interna regler,
enligt vilka ränta räknas först från fidpunklen för stämningens delgivning. I
rättegäng, som inletts sedan krav i administrativ ordning infe gett det
resultat som den skadelidande önskat, kan det emellertid bli aktuellt att räkna
ränta redan från den tidpunkt då det utomprocessuella kravet framställdes.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad beträffar den exakta tidpunkten
för räntebcräkningens början anger konventionen, att räntan löper från dagen
för det utomprocessuella kravet eller dagen för talans väckande. Konvenflonens
uttryckssätt är här</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section206>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section207>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>101</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ett annat än del som används i art. 17 § 1 för att ange
när preskriptionsfristen börjar löpa. 1 sistnämnda paragraf sägs nämligen all
fristen skall räknas från första dagen efter det skadefallet eller dödsfallet
inträffat. Frånvaron av en sådan tidsbestämning i art. 9 § I torde göra det
berättigat atl anta att ränta skall räknas redan för den dag under vilken
kravet framställdes eller talan väcktes. Denna tolkning synes också vara
vedertagen när det gäller räntebestämmelserna i CIM och CIV. En strikt
tillämpning av tUläggskonventionen torde således föratsätta att ränta räknas
från och med begynnelsedagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den ränta som kan krävas enligt
tUläggskonventionen är till sin rättsliga natur en moraränta. Jämvägen skall
därför inte vara skyldig att betala ränta på ersättningsbelopp för tiden innan
beloppet förfallit lUl betalning. Detta synes vara den principiella innebörden
av den i och för sig något svårtUlgängliga bestämmelsen i art. 9 § 1 tredje
punkten, enligt vilken ränta på ersättning för skada som avses i artiklarna 3
och 4 skall löpa först från den dag då de fakta blivit tillgängliga som måste
fläna som grund för beräkningen av skadeståndet, om denna dag ligger senare i
tiden än dagen då krav framställdes i administrativ ordning eller talan
väcktes. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i CIM och CIV, är uppenbariigen
föranledd av det förhållandet att personskador inte på samma sätt som sakskador
är "färdiga" i och med att den skadeorsakande händelsen inträffat.
TiU den del en skadeståndsfordran enligt art. 3 eller 4 på grund härav inte går
att bestämma tUl storleken vid den tidpunkt då den görs gällande bör fordringen
alltså inte anses förfalla till betalning, förrän det framkommit godtagbart
underlag för dess beräkning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I regel torde det ankomma på den
skadelidande att tillhandahålla detta underlag. Konventionsregleringen på denna
punkt synes därför i sak ha vissa likheter med den reglering som
köplagsutredningen föreslagit i fråga om rätten till ränta på
skadeståndsfordran. Enligt denna reglering skall ränta börja räknas "efter
trettio dagar från den dag borgenären framställt krav på ersättning samt
förebragt utredning som ankommer på honom". Liksom enligt
räntelagsförslaget är således utgångspunkten för ränteberäkningen enligt
konventionen den dag då den skadeståndsskyldige (teoretiskt) fått tillgång lUl
det underlag som han kan kräva för sin bedömning av anspråket. Enligt
konventionen är det emellertid endast fråga om underiag för bedömningen av
ersättningens storiek, medan det enligt räntelagsförslaget gäller underlaget
för bedömningen av skade-slåndsskyldigheten i dess helhet. Någon motsvarighet
till den betänketid om trettio dagar, vilken den skadeståndsskyldige enligt
räntelagsförslaget bör åtnjuta innan räntesanktionen inträder, finns inte
heller föreskriven i konventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeln att ränta på framställd fordran inte skall böfla
löpa förrän skadeståndet blivit beräkningsbart gäller, enligt vad som
uttryckligen anges i konventionen, endast i fråga om skada som avses i art. 3
eller 4. Den enklare huvudregeln, att räntan skall räknas frän den tidpunkt då
anspråket gjordes gällande, kan således alltid åberopas i fråga om sakskada och
även i fråga om ersättning för sveda och värk samt lyte eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section208>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section209>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>annat stadigvarande men. Med hänsyn till de relativt
blygsamma ersättningsbelopp som kan bli aktuella när det gäller sakskada är det
lämpligt, att utgångspunkten för ränteberäkningen på detta sätt är given. Det
samma får anses gälla i fråga om ersättning för sveda och värk och andra former
av ideell skada, eftersom storieken av sådana ersättningar i väsenflig mån
bestäms genom skönsmässiga bedömningar. Eftersom det måste antas ha myckel
liten praktisk betydelse hur utgångspunkten för ränteberäkningen bestäms i de
nu angivna fallen, har utredningen ansett sig böra undvika alt tynga lagtexten
med särskilda regler härom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med dagen då anspråk framställdes i
administrativ ordning eller dagen då talan väcktes vid domstol avses dagen då
krav gjordes gällande i huvudsaken. Att yrkande om ränta framställts först vid
en senare tidpunkt hindrar inte atl räntan skall beräknas redan från tidpunkten
för kravet i huvudsaken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna. SJ påpekar helt
allmänt att olikheten i ränteberäkning för resande med internationell biljett
medför komplikationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sveriges advokatsamfund föreslår
att räntestadgandet revideras när den nya svenska räntelagen träder i kraft.
Endast en särbestämmelse om den förmånligare utgångspunkten för
ränteberäkningen torde därefter vara nödvändig enligt samfundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden. Ett förslag till räntelag (prop. 1975:102),
som är grundat på köplagsutredningens betänkande (SOU 1974:28), har nyligen
lagts fram. Räntelagen föreslås träda i kraft den 1 Januari 1976.
Ränteberäkningen utgår i den nya lagen frän det av riksbanken fastställda, vid
vafle tid gällande diskontot med - såvitt avser bl. a. skadeståndsfordran — ett
tUlägg av fyra procentenheter. På skadeståndsfordran och annan sädan
ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning utgår ränta på
förfallet belopp från den dag som infaller en månad efler det borgenären har
framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan begäras av honom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De nya räntebestämmelserna i
räntelagen skiljer sig markant från tilläggskonventionens reglering. I det
övervägande antalet fall blir räntelagens bestämmelser väsentligt förmånligare
för den skadelidande. Den i konventionen föreskrivna regleringen bör därför
endast gälla vid internationell befordran. Jag vill emellertid erinra om att
Järnvägarna givetvis har möjlighet att åla sig alt erlägga ränta enligt för den
skadelidande mera förmånliga regler. Jag förutsätter alt järnvägarna kommer att
tillämpa de i räntelagen angivna principerna för länle-beräkning såväl vid
inrikes befordran som i fall som här avses. Frågan får vidare beaktas vid de
förhandlingar som, enligt vad jag har inhämtat, KO avser atl ta upp med
järnvägsföretagen angående järnvägarnas normalvillkor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sakskador utan samband med
personskada omfattas inle av tilläggskonventionen. Med hänsyn till vad jag
nyss har anfört anser jag det ej motiverat att utsträcka konventionens
ränteregler till att omfatta även krav på ersättning för vid internationell
befordran uppkomna skador av detta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section210>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section211>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>slag. De för de resande mera förmånliga bestämmelserna i
räntelagen bör ges så vidsträckt tillämpning som möjligt. Paragrafen har därför
uttryckligen gjorts tillämplig endast beträffande ersättning för skada som
avses i 3 § eller 4 § första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:8.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som utredningen har framhållit
gäller regeln om uppskjutande av tidpunkten för ränteberäkningens början vid
bristande utredning endast i fråga om skada som avses i art. 3 eller 4 i
konventionen. 1 dessa artiklar upptas bestämmelser om ersättning för vissa
kostnader och föriust av underhåll vid dödsfall samt för kostnader och
inkomstföriust m. m. vid personskada. Denna regel gäller alltså varken de
ideella delarna av skadestånd vid personskada eller sakskada. Ersättning för
detta slag av skador kan stundtals uppgå till betydande belopp och Jag finner
del befogat atf sådana skador ej omfattas av undantagsregeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I övrigt godtar Jag utredningens ståndpunkter
i denna del. 1 enlighet härmed föreskrivs i första punkten att på fordran som
avser ersättning enligl 3 § eller 4 § första stycket utgår ränta med fem
procent per år från och med den dag då förfarande som avses i 1 8 § första
stycket inleddes eller, om sådant förfarande ej inletts, från och med den dag
då talan väcktes vid domstol. Avser ersättningen kostnader vid personskada,
inkomstföriust eller förlust av underhåll utgår eiUigl andra punkten ränta dock
först från och med den dag då järnvägen fått tillgång till den utredning som
behövs för alt ersättningens belopp skall kunna bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen ger regler om
reklaination vid internationell befordran. Den inotsvarar 15 § i utredningens
förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. 1 denna och närmast följande
paragraf återges bestämmelserna i konventionen arl. 16, enligt vilka den
resandes rätt att erhålla skadeersättning i vissa fall är beroende av att
järnvägen underrättas om atl den resande kommit till skada. Utredningen har
funnit det lämpligt att vid återgivandet av dcs.sa bestämmelser i viss
utsträckning frångå konventionens systematik. Där\'id har bestämmelserna i arl.
16 fördelats på två paragrafer. Skyldigheten att lämna underrättelse och sättet
atl fullgöra denna skyldighet behandlas i denna paragraf, medan följderna av
underlåtenhet att iaktta underiältelseskykligheten tas upp i nästa paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagförslagets regler om
underrättelseskyldigliet kan synas vara mera omfattande än konventionens,
såtillvida som de formellt kan anses tillämpliga också beträffande det i 4 §
andra stycket reglerade fallet att den resande åsamkas sakskada utan samband
med personskada. I detta fall avses Järnvägen emellertid bli ansvarig endast
när fel eller försummelse ligger den till last. Föreligger fel eller försummelse,
behöver dock enligt tredje stycket av förevarande paragraf underrättelse inte
lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt paragrafens/ö/-.?to stycke
skall den som vill kräva ersättning för skada, som uppkommit vid internationell
befordran, inom tre månader från det han fick kännedom om skadan göra anmälan
om skadefallet. 1</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section212>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section213>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>104</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>den föreslagna lagtexten anges inte närmare vad en sådan
anmälan skall innehålla. Det torde emellertid vara uppenbart att anmälan måste
innehålla uppgift om vUken resande den gäller samt om liden och platsen för den
händelse som gav upphov tUl skadan. Däremot torde inte någon närmare
redogörelse för skadans arl och omfattning behöva lämnas i detta sammanhang.
Lagtexten upptar inte heller några föreskrifter om formen för anmälan. En sådan
kan, som framgår av konventionen art. 16 § 1 andra stycket, göras muntligen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I den föreslagna lagtexten har
uttryckligen angivits att särskild underrättelse inte behövs, om själva kravet
framställs inom den angivna fristen. Vad här sägs kan måhända anses vara en
självklarhet. Eftersom ifrågavarande fall uttryckligen nämns i konvenflonen
(art. 16 § 2 a), har utredningen emellertid ansett det vara av visst värde att
fallet redovisas i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vart den skadelidande skall vända
sig med sin anmälan om skadan framgårav paragrafens andra stycke. Detta lagrum
tar, liksom lagförslaget i dess helhet, endast sikte på fallet atf den
skadeorsakande händelsen inträffat i Sverige eller pä svensk tågfärja. Svenska
järnvägars skyldighet att ta emot och vidarebefordra meddelanden om skador som
inträffat utomlands föreslås bli reglerad i särskild ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att en järnväg skall vara
behörig att la emot meddelande om skada krävs till en början att den har sitt
säte i Sverige eller i annan konventionsslat. Sedan praktiskt taget alla
ClV-stater tiUträtt tilläggskonventionen, synes det emellertid knappast kunna
inträffa att en järnväg som deltar i en befordran, vilken är underkastad CIV,
inte har sitt säte i en konventionsslat. Förevarande bestämmelse synes därför
vara av egentlig betydelse endast såvitt angår tillämpningen av andra stycket
punkt 4, enligt vilken meddelande får lämnas hos järnvågen i den resandes
hemort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt detta stycke punkt 1 kan
meddelande lämnas till Järnväg som trafikerar den sträcka på vilken skadefallel
inträffade. Vilket eller vilka järnvägsföretag som trafikerar denna sträcka
framgår av den hos centralbyrån förda listan över ClV-linjer. Om enligt denna
lista två järnvägsföretag gemensamt trafikerar ifrågavarande sträcka, kan meddelandet
lämnas till vilket som helst av dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Meddelande kan enligt punkt 2 i
stället lämnas till järnvägen i avreseorten. Med detta uttryck bör enligt
utredningens uppfattning i allmänhet förstås den järnväg, till vilken den
station hör som i den resandes biljett angivils som avreseslalion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Möjlighet föreligger enligt punkt 3
också att lämna meddelandet till järnvägen i bestämmelseorten. Som
"järnvägen i bestämmelseorten" torde man i allmänhet få betrakta den
järnväg, flll vilken den station hör som i den resandes billett angivits som
bestämmelsestation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Meddelande kan slutligen enligl
punkt 4 lämnas till järnväg i den resandes hemort eller vanliga uppehållsort.
Skyldigheten att lämna meddelande kan fullgöras hos sådan järnväg, även om
denna inte är</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section214>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section215>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>105</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>upptagen på centralbyråns lista över CIV-järnvägar.
Däremot krävs, som tidigare har nämnts, att Järnvägen har sitt säte inom
konventionsslat. Vid tillämpning av förevarande bestämmelse får tunnelbana och
spårväg, som framgår av 1 § första stycket andra punkten, inte likställas med
järnväg. Underrättelseskyldighet kan således infe fullgöras hos företag som
driver tunnelbana eller spårväg, om inte företaget därjämte driver Järnväg i
samma orl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den skadelidande kan i vissa fall underlåta att lämna
meddelande om skadefallel. Del har redan nämnts, atl särskilt meddelande inte
behövs, om ersättningsanspråk görs gällande inom tremånadersfristen. Sådant
meddelande behöver heller inte lämnas, om den skadelidande kan visa, att skadan
har uppkommit genom vållande av järnvägen. Vidare kan den skadelidande
underiåta att lämna meddelande, om den Järnväg — eller någon av de Järnvägar —
som trafikerar den sträcka på vilken skadefallel inträffade på annat sätt fåtf
kännedom om skadefallet före tremånaders-fristens utgång. Sisfnämnda båda
undantag från underrättelseskyldigheten, vilka framgår av bestämmelserna i
konvenfionen art. 16 § 2 c och d, behandlas i tredje stycket av förevarande
paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>fiemissinstanserna. Sveriges
advokatsamfund finner det olyckligt att bestämmelserna i tredje stycket av
denna paragraf nödvändiggör en svårbedömd culpautredning med det enda syftet
atl klargöra om reklamation behövt ske. Det torde dessutom enligt samfundet
vara sällsynt att järnvägen inte på annat sätt fåtl kännedom om skadan.
Samfundet vill därför ifrågasätta om infe hela reklamafionskravet i denna och
följande paragraf kan utgå. Något hinder i konvenlionen synes inte möta mot att
Sverige på så sätf genomför en juslering till den resandes förmån, anser
samfundet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Stockholms
läns landsting åberopar elt yttrande från SL, vari SL påpekar atf bestämmelsen
om reklamation hos järnvägen i den resandes hemort eller vanliga uppehållsort
kan beröra jiirnv;ig-ar som inte själva utför internationell befordran. Detta
finner SL inte särskilt välbetänkt, då det måste anses innebära en onödig
omgång och dessutom viss risk för missförstånd. SL föreslår därför aft
bestämmelsen ändras så atf reklamation enligt denna punkl skall kunna lämnas
endast till sådan järnväg i den resandes hemort eller vanliga uppehållsort som
i Sverige omfattas av CIV. Föredraganden. Tilläggskonvenlionens regler om
reklamation är tämligen detaljerade och jag finner liksom utredningen atl en
uppdelning av dem på två paragrafer är att föredra. All man därvid gått ifrån
konventionens systematik i någon utsträckning anser Jag sakna betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamalionsbestämmelserna kommer formellt sett all
omfatta alla slag av skador, som uppkommer vid internationell befordran och
omfattas av denna lag, alltså även sakskador utan samband med personskada.
Genom reklamationsieglernas utformning kommer dock, som utredningen har
påpekat, reklamation inle att krävas i den mån den skadelidande förmår visa att
skadan vållals genom fel eller försummelse från järnvägens sida. Detta är
beträffande skatlor av sistnämnda slag etl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section216>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section217>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>106</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>krav redan föi' alt järnvägen skall vara
skadeståndsskyldig och reklama-tionsreglerna tillför säledes inte något nytt i
dessa fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Några formella krav på anmälans
innehåll kan knappast ställas. Dess ändamål är i första hand atf rikta
järnvägens uppmärksamhet på vad som har hänt, vilket framgår av att reklamation
inte behövs om Järnvägen på annat sätt fått kännedom om all skada har uppstått.
De minimikrav utredningen nämner motsvarar i stort sett vad som krävs för att
järnvägen skall fä sådan kännedom och Jag finner dem därför rimliga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna om vart meddelande
om skadefallet får lämnas är utformade med tanke på att detta skall kunna ske
på ett för den skadelidande smidigt sätt. Förutom hos ansvarig Järnväg och
Järnväg i avrese- eller bestämmelseorten får meddelande lämnas till Järnväg i
hemorten. Detta har kritiserats under remissbehandlingen, då därigenom
järnvägar som inte alls ägnar sig åt internationell befordran kan bli skyldiga
alt la emot och vidarebefordra meddelanden av nu avseft slag. Konventionen ger
emellertid ej utrymme för en så snäv tolkning som SL förespråkar. Centralbyrån i
Bern har också på särskild förfrågan som sin mening uttalat att art. 13 § 1
punkl 4 avser vafle järnväg i den resandes hemort eller vanliga uppehållsort
utan hänsyn till om denna järnväg finns med på listan över ClV-linjer eller
inle. Jag medger att den ordning, som sålunda får anses vara den enda med
konventionen förenliga, framstår som mindre väl vald. Några egentliga praktiska
problem torde den emellertid inte ge upphov till. Jag har svårl att tro att en
resande som skadats i samband med internationell befordran vänder sig till t.
ex. Roslagsbanan med sin reklamation, i vart fall kan delta befaras uppkomma
bara i undantagsfall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De undantag från
reklamalionsplikten som upptas i denna och följande paragraf är lelativt
vidsträckta. Järnvägen torde till exempel normalt få kännedom om personskador
som till följd av driften drabbar de resande. Del kan därför kanske lyckas alt
reklamalionsbestämmelserna - som advokatsamfundet föreslår - liell kunde utgå.
Om Sveiigc skall kunna tillträda konventionen måste eniellerlid dess
reklamationsbestämmelser återges i den svenska lagstiftningen. Jag har ilärför
funnit atl utredningens förslag bör godtas,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen behandlar verkan av
utebliven reklamation enligl 16 §, Den motsvarar 16 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen. Har den skadelidande, i fall då
underrättelseskyldighet föreligger enligt föregående paragraf, underlåtit atl
lämna medlidande om skadefallet, skall hans rätt lill skadeersättning anses
prekluderad. Denna rättsföljd. soni är föreskriven i konvenflonen art. 16 § 1
första stycket, anges i förevarande paragraf. Preklusion av rällen till
ersättning skall dock enligt konventionens art. 16 § 2 c inte inträda, om
orsaken till att underrättelse inte lämnats eller lämnats först efter
frislens utgång</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section218>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section219>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>107</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>varit något förhållande, som inte kan läggas den
skadelidande lill lasl. Detta undantag anges också i paragrafen. Om en skadeständsfordran
prekluderats enligt denna paragraf, skall fordringen inte anses existera ens
som en s. k. naturlig fordran. Den kan således varken användas fill kvittning
eller på annat sätt göras gällande mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. I överensstäminelse
med utredningens förslag föreskrivs i denna paragraf att den som inte har
iakttagit skyldighet enligt 16 § att lämna meddelande om skadefallet har
förlorat rätten till ersättning om inte underlåtenheten beror på förhållande
som inte kan läggas honom till last som försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid bedömningen av om
underlåtenheten atf lämna meddelande om skadan skall läggas den skadelidande
till last som försummelse kan rättegångsbalkens regler om laga förfall fläna
flll ledning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt första stycket skall krav
som riktas mot järnvägen utan att talan väcks framställas skriftligen fill
någon av de järnvågar som avses i 16 §. Regeringen bemyndigas att utlärda
närmare regler angående handläggningen av sådana ersättningskrav. I andra
stycket ges regler om suspension av preskriptionstiden medan sådana anspråk
behandlas. Paragrafen motsvarar 17 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen. Handläggningen av
skadeståndsanspråk mol järnväg är en uppgift som i stor utsträckning legat på
järnvägarna själva. 1 flera länder har möjligheten för den skadelidande att få
sådana anspråk prövade av domstol varit utesluten eller begränsad. 1 sainband
med tillkomsten av tilläggskonventionen förekom också förslag om att anspråk,
som grundades på konventionen, inte skulle kunna handläggas i annan ordning än
genom administrativt förfarande hos järnvägen. Som framgått av vad som tidigare
sagts genomfördes emellertid inte dessa förslag, Enligl konventionen står det
den skadelidande frid att väcka talan vid domstol. Han har emellertid också
möjlighet atl kräva ersättning av järnvägen i administrativ ordning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I syfte att göra del lättare för
den skadelidande atl utnyttja denna möjlighet har man i konventionen infört en
reglering av innebörd atl även andra järnvägar än den ansvariga är skyldiga att
medverka i skaderegleringen genom all la emot och vidarebefordra
skadeståndskrav. Till följd härav är det, som framgår av art. 13 § 1, i regel
möjligt för den skadelidande att med sina krav vända sig fill en järnväg, som
han har lätt atl nå. Andra regler, som ger den skadelidande en båttre ställning
vid krav i administrativ ordning än vid eft vanligt utomprocessuellt krav, är
bestämmelserna i art. 17 §2. enligt vilka preskriplionstitlen inle skall löpa
så länge etl ersätlningsanspråk är under prövning i administrativ ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligl arl. 13 § 2 skall
framställning om skadeersältning i administrativ ordning ske skriftligen. Om en
skadelidande inleder förhandlingar med en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section220>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section221>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>108</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>järnväg om ersättning på grundval enbart av ett muntligt
krav, fortsäller således preskriptionstiden att löpa under förhandlingarnas
gång. Delta skulle någon gång kunna tänkas leda lill rättsförlust för den
skadelidande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För atl utesluta denna möjlighet
har utredningen i första stycket av förevarande paragraf föreslagit en
bestämmelse, som avser att åstadkomma, att anspråk på ersättning för skada vid
internationell befordran alltid framställs på säll som antingen föranleder
preskriplionsavbrotl eller också medför att preskriptionen suspenderas.
Bestämmelsen bör uppfattas som ett förbud för järnväg att medverka till att
utomprocessuella krav på ersättning för skada till följd av internationell
befordran behandlas i en ordning, som inle medför att konventionen art. 17 § 2
blir tillämplig. Närmare föreskrifter om järnvägs handläggning av
skadeståndskrav, som uppkommit vid internationell befordran, bör enligl
utredningens mening lämnas i en särskild kungörelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid inrikes befordran avses som tidigare nämnts ett
ulomprocessuellt krav inte skola inverka på beräkningen av preskriptionstid
vare sig kravet är muntligt eller skriftligt. Vid internationell befordran
skall däremot preskriptionstiden tills vidare upphöra atf löpa, så snart
skriftligt krav inkommit till Järnväg, som är behörig atf ta emot sådant krav.
Regler om suspension av preskriptionstiden har tagits upp i andra stycket.
Redan den dag då kravet sålunda inkom till Järnvägen torde böra borträknas från
preskripfionsfristen. För atf preskriptionen skall suspenderas torde krävas atf
den inkomna skriften innehåller ett bestämt anspråk på ersättning och inte
endast allmänt hållna uppgifier om alt skador uppkommit. Del synes emellertid
inle nödvändigt atf anspråket preciseras till beloppet. Suspensionen gäller
inte i fråga om andra anspråk än som angetts i kravet, även om anspråken kan
härledas från samma skadeorsakande händelse. För aft preskriptionstiden åter
skall böfla löpa krävs att järnvägen skriffligen bestrider kravet och atf den
återsänder de handlingar som åtföljt kravet, varmed självfallet också menas
handlingar som den skadelitlande i efterhand insänt för alt underbygga sill
krav. Skulle järnvägen översäntla bestridande och övriga handlingar vid olika
lidpunkter, börjar preskriptionstiden inle all åter löpa, förrän den skadelidande
erhållit den sista handlingen. Atl suspensionen inle upphör förrän alla
hanillingar återsänts motiveras principielll med att preskriptionstiden inle
skall börja löpa, förrän den skadelidande återfall alla handlingar, som han kan
ha anledning all åberopa som bevis i rättegång. Regeln all suspensionen varar
till dess järnvägen återlämnat alla handlingar gäller emellertid, oavsett om
resterande handlingar skulle sakna bevisvärde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den dag då den skadelidande mottar
bestridandet och övriga handlingar - eller den dag han mottar den sista av
dessa - räknas in i preskriplionsfristen. Denna löper sedan till dess den
sammanlagda tiden före och efter uppehållet, motsvarar frisfens hela längd
eller fill dess preskriptionen avbryts. Någon ny suspension kan infe
åstadkommas föi-anspiåk, som redan föranletl suspension.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Medger järnvägen anspråk helt eller delvis,
avbryts preskriptionen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section222>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section223>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>såvitt angår del medgivna. Den medgivna fordringen blir därmed
endast underkastad den allmänna tioåriga preskriptionen, som räknas från
medgivandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid tvist åligger del den
skadelidande att visa när suspension inträtt och järnvägen all visa när
suspensionen upphört.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissyttrandena. SJ riktar kritik
mot uttrycket "administrativ ordning" som använts i utredningens
förslag, då det ej svarar mot SJ.s primära egenskap av affärsdrivande
institution, och föreslår i stället uttrycket "i sårskild ordning".</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden. Särskilda regler om utomprocessuellt
förfarande behövs endast för befordran som omfattas av konventionen. Som utredningen
framhållit är det nödvändigt att utfärda närmare föreskrifter angående detta
förfarande. Då sådana föreskrifter i viss mån är av civilrätlslig karaktär, bör
huvuddragen av förfarandet anges i lag. 1 enlighet härmed föreskrivs i första
stycket att utomprocessuella krav skall framställas skriftligen och vidare
anges lill vilken järnväg kravet kan lämnas. Detaljregleringen av förfarandet
bör däremot överiåtas till regeringen. Även för denna reglering skall
självfallet konventionens regler vara utgångspunkten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag ansluter mig till utredningens
förslag till bestämmelser om suspension av preskriptionstiden och de uttalanden
som utredningen har gjort i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Paragrafen gör även
reglerna i 16-18 §§ lillämpliga vid skada som uppkommit vid internationell
ersättningsbefordran enligt 5 §. Paragrafen motsvarar 18 § i utredningens
förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som framgår av 5 § skall den
skadelidande enligl lagförslaget i vissa fall kunna göra järnvägen ansvarig för
inträffad skada även om skadan uppkommit under befordran med annat
transportmedel än järnväg. Detta gäller när järnvägen, sedan det till följd av
tillfälligt avbrott i järnvägsdriften blivit omöjligt att fortsätta
befordringen ined järnväg, i stället befordrar eller låter befordra de resande
med annat transportmedel. Vänder sig någon mot järnvägen med krav på ersäUning
för skada som under sädana onistäntligheter inträffat vid befordran med annat
transportmedel än järnväg, skall ansvarsfrågan i materiellt avseende bedömas
enligt de regler som gäller för det andra transportmedlet. I fråga om
förfarandet skall däremot samma regler tillämpas som gäller för anspråk på
ersättning för skada till följd av egentlig järnvågsdrift. Detta innebär, som
anges i 5 § andra punkten, att preskriptionsreglerna i 9 § och forumreglerna i
10 § blir tillämpliga i nu avsedda fall vid såväl internationell som inrikes
befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 fråga om anspråk på ersättning
för skada lill följd av inlernalioneU Järnvägsbeforilran gäller ytterligare
regler för förfarandet, nämligen bestämmelserna om skyldighet aft inom viss fid
underrätta järnvägen om skadefallet samt bestämmelserna om framställandet av
utomprocessuella</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section224>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section225>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>anspråk (jff 16-18 §§). Dessa bestämmelser är, i enlighet
med vad konventionen föreskriver i art. 22 § 3 andra punkten, avsedda all
tillämpas också när skadan inträffat medan en internationell befordran
fullgjordes med annat transportmedel under sådana omständigheter som avses i 5
§. Detta anges i förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9.2 Förslaget flll lag om ändring i lagen (1886:7 s. </span></b><b><span
lang=EN-US style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I) </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>angående<br>
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:8.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Den nya lagen läcker
delvis samma ämnesområde som 1886 ärs lag. Denna reglerar emellertid också
åtskilliga förhållanden som inte berörs av lagförslaget, främst ansvarighet för
personskada som tillfogats tredje man och för sakskada beträffande egendom som
inte befordras med tåget. Hur ansvarigheten härvidlag bör utformas utreds under
den nu pågåentle etappen av utredningens arbete. I avvaktan på resultatet av
detta arbete bör 1886 ärs lag fortsätta alt gälla. Den bör dock inte vara
tillämplig på skada som omfattas av den nya lagen. En erinran om detta bör
införas i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen föreslår även en
ändring i lagen (1916:238) angående tilläinpning med avseende å elektrisk
järnväg av beslämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för
skada i följd av Järnvägs drift. Denna lag gör i motsats till den nya lagen om
järnvågs ansvarighet vid befordran av resande bl. a. undanlag för skada genom
inverkan av elektrisk ström och hänvisar härvid lill vad som är särskilt
stadgat. Utredningen finner att detta undantagssfadgande kan fe sig förvillande
och föreslår en uttrycklig bestämmelse för att klargöra att undantaget inte
gäller skada som omfattas av den nya lagen. Jag kan inte dela utredningens
uppfattning på denna punkt. 1916 års lag utvidgar med visst undantag 1886 års
lag till att avse även skada i följd av elektrisk järnvägs drift, (ienom att
vissa frågor undantas från 1886 års lags tillämpningsområde - såsom sker genom
den nya lagen - blir inle heller 1916 års lag tillämplig på dessa frågor.
Enligt min mening erfordras därför inte någon' sådan bestäninielse som
utredningen föreslagit,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9.3 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1974:744) om
verkställighet av<br>
utländsk dom som meddelats enligt vissa intemationella järnvägsfördrag<br>
m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föredraganden. Tilläggskonventionens
regler om ansvarig Järnväg i förening med domsrättsrcglerna gör aft
domstolsavgöranden som grundas pä konventionen i regel kommer att meddelas i
ilen stal där den ansvariga iärnvägen har sina huvudsakliga tillgångar.
Undanlagsvis kan situationen emellertid bli en annan. Konventionen tar med
tanke på sådana läll i art. 20 upp regler om verkställighet i övriga
konventionsstaler av domslolsav-göraiulen som medilelats i en konventionsslat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tilläggskonventionens regler om
ilomsverkställighet är utformade i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section226>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section227>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>111</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i 1970
års CIM och CIV. De särskilda reglerna om kvarstad och utmätning i CIM och CIV
saknas tlock i tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Domsverkställighetsreglerna i 1970
års CIM och CIV är jämte regler om exekvaturförfarandet upptagna i 2-4 §§ i
1974 års lag. Dessa regler föreslår jag bli tillämpliga även beträffande dom
.som grundas på tilläggskonventionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>10 Hemställan</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag luMiiställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag 0111
ändring i lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk iloiii soni meddelats enligt
vissa internationella järnvägsfördrag m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>11 Beslut</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:14.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section228>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:122.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section229>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:210.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 1 Utredningens förslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom förordnas som följer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inledande bestämmelser</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Denna lag är tillämplig på befordran av resande med
järnväg. Vad i<br>
2-11 §§ föreskrives om Järnväg skaU ha motsvarande tillämpning på<br>
tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna i 12-18 §§ gäller
endast i fråga om befordran som avses i tilläggskonventionen den 26 februari
1966 till det internafionella fördraget om befordran med järnväg av resande och
resgods (internationell befordran).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Bestämmelserna i denna lag får ej åsidosättas genom
avtal till den<br>
resandes nackdel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förutsättningar för ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Har resande tillfogats personskada genom händelse som
samman<br>
hänger med järnvägsdriften och som inträffat medan han uppehöll sig i<br>
eller steg pä eller av järnvägsfordon, skall järnvägen ersätta skadan även<br>
om varken järnvägen eller någon för vilken den svarar har vållat skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen är dock fri från
ansvarighet, om händelsen framkallats genom alf en för järnvägsdriften
främmande omständighet inverkat på denna och järnvägen icke hade kunnat undvika
detta eller förebygga följderna därav, även om den vidtagit alla rimliga
åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Har i samband med personskada, för vilken järnviigen
är ansvarig<br>
enligt 3 §, egendom som den skadade bar på sig eller medförde som<br>
handresgods helt eller delvis gått förlorad eller skadats, är järnvägen<br>
ansvarig även för sådan skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har i annat fall egendom som
resande bar på sig eller medförde som handresgods helt eller delvis gått förlorad
eller skadats genom händelse som sammanhänger med järnvägsdriften och inträffat
under befordringen, är järnvägen ansvarig endast om fel eller försummelse
visas ligga järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Om järnvägen till följd av tillfälligt avbrott i
järnvägsdriften är<br>
nödsakad aft befordra eller låta befordra resande med annat transport<br>
medel och den resande till fÖljd av denna befordran lider personskada</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section230>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section231>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>113</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>eller sådan sakskada som avses i 4 §, skall järnvägens
ansvarighet bedömas efler de regler som gäller för det använda
befordringssättet. Bestämmelserna i 9 och 10 §§ skall dock tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnvägen är
ansvarig för vafle åtgärd eller underlåtenhet i tjänsten av den som är anställd
hos järnvägen eller eljest anlitas för järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om
atomskada gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek m. m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 § Skadestånd som utgår enligt denna lag bestämmes med
tillämpning av skadeståndslagen 5 kap. 2-5 §§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid sakskada är järnvägens
ersättningsskyldighet begränsad till 5 000 kronor för en och samma resande,
såvida icke uppsåt eller grov vårdslöshet ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om rättegång m. m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 § Rätten att erhålla ersäUning av järnvägen för skada
som avses i<br>
denna lag är, oavsett vilken grund som åberopas för talan, förlorad om<br>
talan icke väckts inom tre år från det den händelse inträffade som<br>
orsakade skadan eller, om talan avser anspråk på grund av att händelsen<br>
lett till resandes död, inom tre år från dödsfallet, dock högst fem år från<br>
det händelsen inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 § Talan mot Järnväg om ersättning för skada som avses i
denna lag<br>
får väckas i Sverige endast om skadan inträffat i samband med trafik på<br>
svensk bana eller med svensk tågfäfla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Talan fär väckas, förutom vid
domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen i avreseorten,
bestämmelseorten eller, om skadan inträffat i samband med trafik med svensk
tågfäfla, i ort på tågfäflelinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span lang=EN-US style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>11 </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§ Bestämmelse i denna lag om förutsättningar för eller begränsning<br>
av järnvägens ansvarighet skall tillämpas även om anspråk, som kunnat<br>
grundas på 3 eller 4 §, göres gällande mot järnvägen på annan grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Motsvarande skall gälla om anspråk som avses i första
stycket riktas mot någon, för vilken Järnvägen svarar enligt 6 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilda bestämmelser om internationell befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Är järnväg skyldig att flll följd av skada vid
internationell befordran utge ersättning för hinder eller förlust i den
skadades näring eller för</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section232>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section233>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>114</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>förlorat underhåll, skall ersättningen utges som
engångsbelopp, om ej den skadelidande begär annat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har järnväg
vid internationell befordran ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 4 § första
stycket skall vid tillämpning av 8 § andra stycket i stället för 5 000 kronor
gälla ett belopp om 2 000 franc. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av
tio trettioendels gram och niohundra tusendelars finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>14<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som är
berättigad till ersättning för skada vid internationell befordran kan fordra
ränta pä ersättningsbelopp med fem procent per år från och med den dag då
förfarande som avses i 17 § första stycket inleddes eller, om sådant förfarande
ej inletts, från och med dagen då talan väcktes vid domstol. Hade järnvägen vid
angivna tidpunkt icke tillgång till uppgifter om de omständigheter, på vilka
beräkningen av ersättningens storlek grundats, skall ränta dock ej utgå för
tiden innan järnvägen fått kännedom om dessa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>15<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Vill någon
kräva ersättning för skada vid internationell befordran, skall han, om han ej
framställer kravet inom tre månader från det han fick kännedom om skadan, inom
denna tid lämna meddelande om skadefallel till Järnväg som anges i andra
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Meddelande enligt första stycket
får lämnas till vilken som helst av följande järnvägar, förutsatt att järnvägen
har sitt säte inom Sverige eller annan stat som är ansluten till den i 1 §
andra stycket nämnda konventionen:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnväg som trafikerar den sträcka
på vilken skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägen i avreseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägen i bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen i den resandes hemort
eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har skadan vållats genom fel eller
försummelse från järnvägens sida eller har järnväg, som trafikerar den sträcka
på vilken skadefallet inträffade, på annat sätf fått kännedom om händelsen,
behöver meddelande ej lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>16<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har den som
vill kräva skadestånd underlåtit att länina meddelande fastän skyldighet
därtill förelegat enligt 15 §, skall han anses ha förlorat rätten fill
ersättning, om ej underlåtenheten beror på förhållande som icke kan läggas
honom till last som försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>17<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Vill någon
utan domstols-eller skiljemannaförfarande kräva ersättning för skada vid
internationell befordran, skall anspråket framställas i administrativ ordning
på sätt regeringen föreskriver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Framställes anspråk på ersättning i
administrativ ordning, skall uppehåll göras i beräkningen av den fld inom
vilken talan skall väckas intill</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section234>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section235>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>115</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section236>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:21.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>den dag då järnvägen skriftligen bestrider anspråket och
återsänder de handlingar som åtföljt framställningen. Medges anspråket delvis,
fortsätter angivna tid att löpa endast beträffande vad som kvarstår såsom
tvisligt. Påstår någon att krav eller svar på detta mottagits av motparten
eller att handlingarna blivit återställda, ankommer det på honom att styrka att
så skett. Förnyat krav rörande samma sak medför ej ytterligare uppehåll i den
tid inom vilken talan skall väckas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18 § Utan hinder av att Järnvägs ansvarighet till följd av
bestämmelserna i 5 § första punkten är att bedöma efter regler som gäller för
annat transportmedel, skall vid internationell befordran förutom 9 och 10 §§ även
15-17 §§ tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den dag regeringen förordnar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2. Förslag flll</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om
ändring i lagen (1886 nr 7 s. 1) angående ansvarighet för skada i</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>följd
av järnvägs drift</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1886 nr 7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av Järnvägs drift</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
18.0pt;margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av
nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section237>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Har i följd av järnvägs drift någon ljutit döden eller
lidit kroppsskada, och ligger vållande därtill Järnvägens förvaltning eller
befläning till last, skall järnvägens innehavare utgiva skadestånd enligt de i
strafflagen stadgade grunder såsom om han själv vållat skadan.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Har i följd av järnvägs drift någon ljutit döden eller
lidit kroppsskada, och ligger vållande därtill järnvägens förvaltning eller
betjäning till last, skall järnvägens innehavare utgiva skadestånd enligt de i
skadeståndslagen (1972: 207) stadgade grunder såsom om han själv vållat skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>/ fråga om personskada, som tillfogats resande medan han
uppehöll sig i eller steg på eller av järnvägsfordon, gäller bestämmelser i
lagen (1975:00) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resan-de.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section238>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section239>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7 Nuvarande lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>116</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse 6 a § Utan hinder av föreskrifterna i
5 och 6 §§ gäller i fråga om skada beträffande egendom, som resande bar på sig
eller medförde som handresgods under befordran, bestämmelser i lagen (1975:00)
om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section240>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den dag regeringen förordnar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section241>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:161.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section242>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>117</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section243>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:228.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 2</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:19.0pt;
margin-left:229.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1966 års
tilläggskonvention till CIV</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section244>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'>Convention
additionnelle</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:11.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonvention</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section245>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>å la Convention internationale concernant le</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>till det internationella fördraget om beford-</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>transporf
des voyageurs et des bagages par</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ran med
järnväg av resande och resgods</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>chemins de
fer (CIV) du 7 février 1970,</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>(CIV)
av den 7 februari 1970,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>relative å la responsabilité du chemin de fer</span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om järnvägs ansvarighet i fall
resande dödas</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>pour la mört et les blessures de voyageurs</span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>eller skadas</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section246>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>LES
PLENIPOTENTIAIRES SOUSSIGNÉS,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ayant reconnu rutilité d'une
unification des régles de responsabilité du chemin de fer pour les dommages
survenus au cours d'un transport international et résultant de la mört, des
blessures ou de toute autre atteinte ä rintégrilé physique ou mentale d'un
voyageur, ainsi que de favarie ou de la perte des objels qu'il avait avec lui,</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ont résolu de compléter par une Convenflon additionnelle
la Convention internationale concernant le transport des voyageurs et des
bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février 1970,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>et sont convenus des artides suivants:</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>UNDERTECKNADE
BEFULLMÄKTIGADE OMBUD,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>som är övertygade om fördelarna med
en enhetlig reglering av järnvägs ansvarighet för skada som uppkommit under
internationell befordran genom att resande dödats eller åsamkats kroppsskada
eller eljest utsatts för kroppsligt eller själsligt men eller genoni att
föremål, som han förde med sig, skadats eller gåtl förlorat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>har beslutat att med en tilläggskonverition komplettera
det internationella fördraget om befordran med Järnväg av resande och resgods
(CIV) av den 7 februari 1970</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>och har enats om följande artiklar:</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section247>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section248>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:49.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:48.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article premier. Champ d
'application</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. La présente Convention régle
la responsabilité du chemin de fer pour les dommages causés aux voyageurs par
un accident survenu sur le territoire d'un Etat partie å la présente
Convention. Au sens de la présente Convention, on entend par
"voyageurs":</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>les voyageurs dont le transport est
regi par la Convention internationale concernant le transport des voyageurs et
des bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février 1970,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>les convoyeurs des envois effeclués
conformément å la Convention inter-</span></p>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:49.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:49.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:22.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 1 Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Denna konvention reglerar
järnvägs ansvarighet för skada som åsamkas resande genom olyckshändelse, vilken
inträffat inom område tillhörande stat som är bunden av konventionen. I
konventionen förstås med "resande":</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>resande vars
befordran är underkastad det internationella fördraget om befordran med järnväg
av resande och resgods (CIV) av den 7 februari 1970,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den som åtföljer sändning, vilken
befordras enligt det internationella fördraget</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section249>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section250>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>118</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section251>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section252>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>nationale
concernant le transport des marchandises par chemins de fer (CIM) du 7 février
1970.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
godsbefordran med järnväg (CIM) av den 7 februari 1970.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section253>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section254>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Chaque Etat conlractant pourra, au moment ou il signe
la présente Convention ou dépose son instrument de ratification ou d'adhésion,
déclarer qu'il se réserve le droit de ne pas appliquer la présente Convention
aux voyageurs victimes d'accidents survenus sur son territoire, lorsque ceux-ci
sont ses ressortissants ou des personnes ayant leur résidence habituelle dans
cet Etat.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>.§2.1 samband med att stat undertecknar konventionen eller
deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument får staten förklara,
att den förbehåller sig rätten att ej tillämpa konventionen på resande, som kommit
till skada inom dess eget territorium och som är medborgare i den staten eller
har hemvist där.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section255>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section256>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:39.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:38.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 2. Etendue de la
responsabilité</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Le chemin de fer est
responsable des dommages résultant de la mört, des blessures Ou de toute autre
atteinte å rintégrilé physique ou mentale d'un voyageur causées par un
accident en relation avec rexploitalion ferroviaire survenu pendant que le
voyageur séjourne dans les véhicules, qu'il y entré ou qu'il en sort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Le chemin de fer est, en outre,
responsable des dommages résultant de Tavarie ou de la perte totale ou
partidle des objels que le voyageur victime d'un tel accident avait, , soit sur
lui, soit avec lui comme colis å main, y compris les animaux.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:7.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Le chemin de fer est déchargé
de cette responsabilité si faccident a été causé par des circonstances
extérieures å rexploitalion que le chemin de fer, en dépit de la diligence
requise d'aprés les particularités de 1'espéce, ne pouvait pas éviter et aux
consequences desquelles il ne pouvait pas obvier.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:36.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:36.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 2 Ansvarighetens omfattning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Järnvägen är ansvarig för
skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller åsamkas kroppsskada
eller eljest utsattes för kroppsligt eller själsligt men genom olyckshändelse,
som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande
befinner sig i Järnvägsvagn eller stiger på eller av sådan vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen är däflämte ansvarig för
fullständig eller partiell förlust av eller skada pä föremål, vilket resande,
som kommit till skada på sådant sätt, hade på sig eller hade med sig som
handresgods, däri inbegripet djur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Järnvägen är fri från denna
ansvarig-hel, om olyckshändelsen orsakats av omständighet som ej är hänförlig
till själva järnvägsdriften och som järnvågen, även om den iakttagit den
omsorg som förhållandena påkallat, ej kunnat undvika och vars följder den ej
kunnat förebygga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section257>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:20.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 3. Le chemin de fer est déchargé en</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 3. Järnvägen är helt eller
delvis fri från</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tout ou en partie de cette responsabilité dans</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>demia ansvarighet i den mån
olyckshändel-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>la mesure oil Faccident est du å une faute du</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sen beror på fel eller
försummelse av den</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>voyageur ou å un comportement de celui-ci</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>resande eller av ett beteende av denne, som</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>qui n'est pas conforme å la conduite normale</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>avviker från resandes normala
beteende,<br>
des voyageurs.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section258>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section259>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>119</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section260>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section261>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 4. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité
si raccident est du au comportemenl d'un tiers que le chemin de fer, en dépit
de la diligence requise d'aprés les particularités de fespéce, ne pouvait pas
éviter el aux consequences duquel il nC pouvait pas obvier.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Si la responsabilité du chemin de
fer n'est pas exdue selon falinéa précédent, le chemin de fer répond pour le tout
dans les limites de la présente Convention et sans prejudice de son recours
éventuel contre le tiers.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 4. Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om
olyckshändelsen beror av sådant beteende av tredje man som järnvägen, även om
den iakttagit den omsorg som förhållandena påkallat, ej kunnat undvika och
vars följder den ej kunnat förebygga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om järnvägens ansvarighet ej är
utesluten enligt föregående stycke, svarar Järnvägen för hela skadan inom de
gränser som anges i denna konvention, dock utan inskränkning i den rätt till
regress som järnvägen kan ha mot tredje man.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section262>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§5. La présente Convention n'affecte pas</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§5. Denna konvention berör ej den an-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>la responsabilité qui peut incomber au che-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>svårighet som kan åvila järnvägen i annat fall</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>min de fer pour les cas non prévus au § 1.</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>än som avses i § 1.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ ö. Le "chemin de fer responsable" au</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§ 6. Med "ansvarig järnväg" förstås i den-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sens de la présente Convention est celui qui,</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>na konvention den järnväg som enligt den i</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>d'aprés la liste des lignes CIV, exploite la</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>CIV nämnda listan över linjer driver den linje</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ligne sur laquelle faccident s'est produit. S'il</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>på vilken olyckshändelsen inträffade. Före-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>y a, d'aprés la liste mentionnée, coexploita-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>ligger enligt denna lista samtrafik av två</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tion par deux chemins de fer, chacun de ces</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägar, är var och en av dessa järnvägar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:0cm;margin-bottom:12.0pt;
margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>chemins de
fer est responsable.</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ansvarig.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section263>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>A
rticle 3.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Dommages-inléréts en cas</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>de
rnort du voyageur</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. En cas de mört du voyageur,
les dommages-inléréts comprennent:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>les frais
nécessaires consécutifs au dé-cés, notamment ceux du transport du corps,
d'inhumation et dMncinération;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>si la mört n'est pas survenue immédiatemenl,
les dommages-inléréts définis å Tartide 4.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Si, par la mört du voyageur,
des personnes envers lesqueUes il avait ou aurait eu å Favenir une obligaflon
alimentaire, en vertu de la loi, sont privées de leur soutien, il y a également
lieu de les indemniser de cette perte, L'action en dommages-inléréts des
personnes dont le voyageur assumait Tentre-</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:33.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:39.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 3 Ersättning om resande
dödas</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Om resande dödas, skall
ersättningen omfatta:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>de nödvändiga
kostnader som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av
kvarlevorna, begravning och eldbegängelse;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om döden ej inträffat omedelbart,
de ersättningsposter som anges i artikel 4.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Kommer genom den resandes död
någon, gentemot vilken den döde var eller framdeles skulle ha blivit underhållsskyldig
enligt lag, att berövas sitt underhåll, skall ersättning likaledes lämnas för
sådan förlust. 1 fråga om ersättningskrav av någon, som den resande, utan att
vara förpliktad därtill enligt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section264>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section265>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>120</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section266>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
17.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>tien
sans y étre tenu par la loi reste soumise lag, åtagit sig att underhålla,
skall nationell<br>
au droit national.</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag tillämpas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section267>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artide
4.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Dommages-inléréts
en cas de</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>blessures du voyageur</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En cas de blessures ou de toute
autre alteinte å rintégrilé physique ou mentale du voyageur, les
dommages-intéréts comprennent:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>les frais
nécessaires, notamment ceux de traitement et de transport;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>la reparation du prejudice causé,
soit par rincapacité de travail totale ou partidle, soit par Taccroissement des
besoins.</span></p>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:32.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:40.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 4 Ersättning om resande
skadas</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om resande tillfogas kroppsskada
eller eljest utsattes för kroppsligt eller själsligt men, skall ersättningen
omfatta:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>nödvändiga
kostnader, särskilt kostnader för vård och transport,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>gottgörelse för inkomstbortfall
till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och för ökning av
levnadskostnaderna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section268>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section269>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:29.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:42.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 5. Reparation d'autres
préjudices</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Le droit national déterminé si el
dans quelle mesure le chemin de fer est tenu å verser des dommages-intéréts
pour des préjudices autres que ceux prévus aux artides 3 et 4, notamment les
préjudices moral et physique (pretium doloris) el eslhétique.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:36.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:36.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 5 Ersättning för annan
skada</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nationell lag avgör om och i vilken
mån Järnvägen är skyldig att betala ersättning för andra skador än sädana som
avses i artiklarna 3 och 4, särskilt för själsligt lidande, sveda och värk och
förändring av utseendet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section270>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section271>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article
6.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Forme et limitation des dommages-intéréts</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>en cas
de inort ou de blessures</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>du
voyageur</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Les dommages-intéréts prévus å
Partide 3, § 2, et ä rarticle 4, lettre b), doivent étre alloués sous forme de
capital; toutefois, si le droit national permet rallocafion d'une rente, ils
sont alloués sous cette forme lorsque le voyageur lésé ou les ayants droit
désignés å Tarticle 3, § 2, le demandent.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Le montant des
dommages-intéréts å allouer en vertu du § 1 est déterminé selon le droit
national. Toutefois, pour rapplicalion de la présente Convention, il est fixé
une limite maximale de 200 000 francs en capital ou en rente annuelle
correspondanl ä ce capital, pour chaque voyageur, dans le cas oii le droit
national prévoil une limite maximale d'un montant inférieur.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>A
rtikel 6</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ersättningens
form och begränsning</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
resande dödas eller skadas</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Ersättning som avses i artikel
3 § 2 och i artikel 4 under b) skall utges som engångsbelopp. Ersättningen
skall dock utgå som livränta, om nationell lag tillåter det och resande som
lidit skadan eller rättsinnehavare som avses i artikel 3 § 2 begär det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Storleken av tlen ersättning som
skall utges enligt § 1 bestämmes efter nationell lag. Vid tillämpning av denn-a
konvention gäller dock en begränsning av engångsbelopp eller mot sådant belopp
svarande livränta fill 200 000 francs per resande, om den nationella lagen
föreskriver begränsning till ett lägre belopp.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section272>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section273>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>121</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section274>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section275>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:16.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:19.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:48.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 7. Limitation des
dommages-intéréts en cas d'avarie ou de perte d'objels</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Quand, en vertu des disposiflons de
la présente Convention, des dommages-intéréts pour avarie ou pour perte totale
ou partidle des objels que le voyageur victime d'un accident avail, soil sur
lui, soit avec lui comme colis ä main, y compris les animaux, sont mis å la
charge du chemin de fer, il peut étre réclamé la reparation du dommage,
jusqu'å concurrence de 2 000 francs par voyageur.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:27.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:45.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 7 Begränsning av
ersättningen för skadad eller förlorad egendom</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är järnvägen enligt denna
konvention skyldig att betala ersättning för att sådan egendom skadats eller
helt eller delvis gått förlorad som resande, vilken kommit till skada, hade på
sig eller med sig såsom handresgods, däri inbegripet djur, kan skadestånd
krävas nied högst 2 000 francs per resande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section276>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section277>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>A rticle 8.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Montant des dommages-intéréts en</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>cas de dol ou de faute lourde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Les dispositions des arflcles 6 el
7 de la présente Convention ou celles prévues par le droit national qui
limitent å un montant déterminé les indemnilés ne s'appliquent pas si le
dommage résulte d'un dol ou d'une faute lourde du chemin de fer.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 8</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens belopp vid uppsåt</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>eller grov vårdslöshet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De bestämmelser i artiklarna 6 och
7 i denna konvention eller de bestämmelser i nationell lag vilka begränsar
ersättningen till visst belopp är ej tillämpliga om skadan orsakats uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet från järnvägens sida.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section278>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section279>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:16.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:17.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:54.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>A rticle 9. Intéréts et restitution
des indemnilés</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. L'ayant droit peut demander
des intéréts de rindemnité, qui sont calculés ä raison de cinq pour cent Tan.
Ces intéréts courent du Jour de la réclamation administrative ou, s'U n'y a
pas eu de réclamation, du jour de la demande en justice. Toutefois, pour les
indemnités dues en vertu des artides 3 et 4, les intéréts ne courent que du
jour oii les faits qui ont servi å la determination de leur montant se sont
produits, si ce jour est posférieur å celui de la réclamation ou de la demande en
justice.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:15.0pt;text-indent:56.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikd 9 Ränta och återbetalning av
ersättning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Den som har rätt till
ersättning fär kräva ränta på denna efter fem procent per år. Räntan beräknas
från den dag då anspråk framställdes i administrativ ordning eller, om sådant
anspråk ej framställts, från den dag då talan väcktes. På ersättning enligt
artiklarna 3 och 4 utgår dock ränta först från den dag då de omständigheter
förebragts vilka lagts till grund för fastställandet av ersättningsbeloppet,
om denna dag är senare än dagen för anspråkels framställande eller talans
väckande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section280>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section281>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Toute indemnité indiiment pergue doit étre
restituée.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Ersättning som erhållits utan
att rätt därtill förelegat skall återbetalas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section282>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 7</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section283>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section284>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>122</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section285>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section286>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article
10.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Interdiction
de limiter la.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>responsabilité</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Les dispositions tarifaires et les
accords particuUers conclus entré le chemin de fer et le voyageur, qui tendent
å exonérer d'avance, totalement ou partiellement, le chemin de fer de sa
responsabilité en vertu de la présente Convention, ou qui ont jjour effet de
renverser le fardeau de la preuve incombant au chemin de fer, ou qui
établis-sent des limites intérieures å celles qui sont fixées å rarlide 6, § 2,
et å rarlide 7, sont nuls de plein droit. Cette nullité n'entrafne toutefois
pas celle du contrat de transport, qui reste soumis aux dispositions de la CIV
et de la présente Convention.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel
10</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förbud mot inskränkning av</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansvarigheten</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tariffbestämmelser eller särskilda
överenskommelser rnellan järnvägen och den resande med syfte att i förväg helt
eller delvis befria järnvägen från dess ansvarighet enligt denna konvention
eller att omkasta bevisbörda som åvilar järnvägen eller att sätta lägre gränser
för ersättningens storlek än som fastställts i artikel 6 § 2 och artikel 7, är
ogiltiga. Denna ogiltighet medför dock ej att befordringsavtalet blir
ogiltigt. Detta förblir underkastat beslämmelserna i CIV och denna konvenflon.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section287>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section288>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 11.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Responsabilité du chemin de fer</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>pour
ses agents</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Le chemin de fer est responsable
des agents attachés å son service et des autres personnes qu'il emploie pour
Fexécution d'un transport dont il est charge.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Toutefois, si, ä la demande des voyageurs, les agents du
chemin de fer leur rendent des services qui n'incombent </span><span
lang=EN-US style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><a href="http://pas.au/"><span
style='color:windowtext;text-decoration:none'>pas.au</span></a> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>chemin de fer, ils sont considérés
comme agissant pour le compte des voyageurs å qui ils rendent ces services.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikd 11</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sin personal</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen är ansvarig för personer
som är anställda i dess flänst och för andra personer som den anlitar för
utförandel av befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om järnvägens personal på resandes
begäran utför flänst som det ej åligger järnvägen att lämna, skall dock
personalen anses handla på uppdrag av den resande åt vUken tjänsten lämnas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section289>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section290>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article
12.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Excrcice d'actions non prévues</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>par la présente Convention</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Dans les cas prévus ä rarticle 2, §
1, toute action en responsabilité, å quelque titre que ce soit, ne peut étre
exercée contre le chemin de fer que dans les conditions et limites prévues par
la présente Convention.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>11 en est de méme pour toute action
exercée contre les personnes dont le chemin de fer répond en vertu de rarticle
11.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel
12</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Anspråk
som framställs på annan grund</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>än konventionen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fall som avses i artikel 2 § 1
får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras gällande
mot järnvägen endast under de förutsättningar och med de begränsningar som
föreskrives i denna konvention.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad nu sagts gäller också anspråk mot envar, för vilken
järnvägen svarar enligt artikel 11.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section291>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section292>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>123</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section293>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section294>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:16.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:31.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:37.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 13. Rédamalions
adininistratives</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Les rédamalions en
dommages-intéréts en vertu de la présente Convention sont facultatives; elles
peuvent étre pré-sentées ä Tun des chemins de fer suivants, pour autant qu'il
att son siége social sur le territoire d'un Etat partie å la dite Convention:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>1)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>le chemin de fer responsable; si
d'aprés fartide 2, § 6, deux chemins,de fer sont responsables, å fun de
ceux-ci;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>le chemin de fer de départ;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>le chemin de fer de destination;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>4)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>le chemin de fer du domicile ou de
la résidence habituelle du voyageur.</span></p>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 13</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Framställande av anspråk i</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>administrativ ordning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Anspråk på ersättning enligt
denna konvention får göras gäUande i administrativ ordning genom att anspråket
framställes hos järnväg som nämns nedan och som har sitt säte inom
konventionsstats område:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>1)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den ansvariga Järnvägen eller, om
enligl artikel 2 § 6 två järnvägar är ansvariga, en av dessa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägen i avreseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen i bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>4)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägen i den resandes hemort
eller vanliga uppehållsort.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section295>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section296>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Les rédamalions doivent étre adressées par écrit.
Les piéces que 1'ayant droit juge utile de joindre ä sa réclamation doivent
étre présentées soit en originaux, soit en copies, celles-ci dument légalisées
si le chemin de fer le demande.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Framställning om ersättning skall inges skriffligen.
Handlingar, som bifogas framstäUningen, skaU inges i original eUer i avskrift,
som skall vara behörigen bestyrkt, om järnvägen begär det.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section297>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section298>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 14.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Chemin de fer contre lequel radion '</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>judiciaire peut étre exercée</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>L'action judiciaire en
dommages-intéréts fondée sur la présente Convention ne peut étre exercée que
contre le chemin de fer responsable.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En cas de coexploitation par deux chemins de fer, le
demandeur a le choix enlre ceux-ci. Ce droit d'option s'éteint dés que radion
est intentée contre Fun d'eux.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 14</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägar mot vilka rättegång</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>får föras</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Rättegång om ersättningsanspråk som
grundas på denna konvention får föras endast mot den ansvariga järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid samfrafik mellan två järnvägar
har käranden fritt val meUan dem. Denna valrätt upphör, så snart talan har
anhängiggjorts mot en av dem.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section299>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section300>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:52.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:65.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 15. Competence</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Les actions Judiciaires fondées sur
la présente Convention ne peuvent élre intentées que devant le juge competent
de FEtat sur le territoire duquel raccident du voyageur s'est</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:55.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:56.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:13.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 15 Behörig domstol</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Talan som grundas på denna
konvention får föras endast vid behörig domstol i stat, på vars område
olyckshändelsen inträffat, om ej annat föreskrives i mellanstatlig över-'</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section301>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section302>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>124</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section303>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section304>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>produit, å
moins qu'il n'en soit décide autrement dans les accords enlre Etats ou les
actes de concession.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>enskommelse eller i koncessionsbeslut.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section305>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section306>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:33.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:48.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:23.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 16. Extinclion des actions</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. L'ayanl droit perd son droit
d'action s'U ne signale pas raccident du voyageur, dans les trois mois å
compter de la connaissance du dommage, å Fun des chemins de fer auxquels une
réclamation administrative peut étre présentée selon rarticle 13.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lorsque raccident est signalé
verbalemenl par Fayant droit, attestation de cet avis verbal doit lui étre
délivrée par le chemin de fer auquel raccident a été signalé.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Toutefois, Facfion n'est pas éteinte:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>si, dans le délai prévu au § 1,
Fayant droit a présente une réclamation administrative auprés de Fun des
chemins de fer désignés ä 1'article 13, § 1;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>si Fayant droit fournit la preuve
que Faccident a eu pour cause une faute du chemin de fer;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>c)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>si Faccident n'a pas été signalé,
ou a été signalé en retard, å la suite de circonstances qui ne sont pas
imputables å Fayant droit;</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>d) si, pendant le délai mentionné
au § 1,<br>
le chemin de fer responsable, ou, si d'aprés<br>
Fart. 2, § 6, deux chemins de fer sont res<br>
ponsables, Fun de ceux-ci, a eu connaissance<br>
de Faccident du voyageur par une autre voie.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:15.0pt;text-indent:57.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 16 Förlust av rätlen att
framställa anspråk</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Den som lidit skada föriorar
sin rätt att framställa anspråk på ersättning, om han ej inom tre månader från
def han fick kännedom om skadan lämnar meddelaiide om den olyckshändelse, som
drabbat den resande, tiU en av de järnvägar hos vilka anspråk i administrativ
ordning kan framställas enligt artikel 13.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lämnas sådant meddelande muntligen,
skall den Järnväg som mottagit det muntliga meddelandet utfärda bekräftelse på
mottagandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Rätten att göra anspråk
gällande är Ukväl icke förlorad,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>a)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om den
skadelidande inom den frist som anges i § 1 i administrativ ordning har
framställt krav på ersättning hos någon av de järnvägar som anges i artikel
13 § </span><span lang=EN-US style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>b)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om den skadelidande visar att
olyckshändelsen orsakats av fel eller försummelse från järnvägens sida,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>c)<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om meddelande
om olyckshändelsen ej lämnats eller ej lämnats i lid till följd av omständighet
som ej kan läggas den skadelidande till last,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>d) om den ansvariga Järnvägen
eller, när<br>
enligt artikel 2 § 6 tvä järnvägar är ansvari<br>
ga, en av dem inom den frist som anges i § 1<br>
på annat sätt fått kännedom om att den re<br>
sande kommit till skada.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section307>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section308>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:33.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:43.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:26.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 17. Prescription des
actions</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Les actions en
dommages-intéréts fondées sur la présente Convention sont prescrites:</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>a) pour la victime, par trois ans ä compter du lendemain
de Faccident;</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:43.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:26.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 17 Preskription av anspråk</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Ersättningsanspråk som grundas
på denna konvention preskriberas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>a) för resande, som kommil till
skada, efter tre år, räknat från dagen efter olyckshändelsen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section309>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section310>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>125</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section311>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>b) pour les autres ayants droit, par trois</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>b) för annan skadelidande efter tre år,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ans å compter du lendemain du décés de la</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>räknat från dagen efter den resandes bort-</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>victime,
sans que ce délai puisse toutefois</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>gång,
dock senast efter fem år, räknat från</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:52.0pt;margin-bottom:
12.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>dépasser
cinq ans å compter du lendemain de</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>dagen
efter olyckshändelsen.<br>
Faccident.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section312>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. En cas de réclamation administrative adressée au
chemin de fer conformément å 1'article 13, les trois délais de prescription
prévus au § 1 sont suspendus Jusqu'au jour oil le chemin de fer rejelte la réclamation
par écrit et restitue les piéces qui y étaient joinles. En cas d'acceptation
partielle de la réclamation, la prescription ne reprend son cours que pour la
partie de la réclamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la
réclamation ou de la réponse et celle de la restitution des piéces sont å la
charge de la partie qui invoque ce fait.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Les rédamalions ultérieures ayant
le méme objet ne suspendent pas la prescription.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Framställes anspråk mot järnvägen i administrativ
ordning enligt artikel 13, göres uppehåll i beräkningen av de tre i § 1 nämnda
preskriptionsfristerna till den dag då järnvägen skriftligen avslår
framstäUningen och återlämnar de handUngar som bifogats denna. Medgives
anspråket delvis, böflar preskriptionstiden ånyo att löpa endast såvitt angår
den del av anspråket som alltjämt är tvistig. Skyldigheten att bevisa att krav
eller svar därpå har mottagits eller att handlingarna har återlämnats åvilar
den part som påstår att så har skett.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förnyat krav, som avser samma sak,
medför ej uppehåll i preskriptionstiden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section313>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section314>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 3. L'action prescrite ne peut plus élre exercée, méme
sous forme d'une demande reconventionnelle ou d'une exception.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 3. Anspråk som har preskriberats får ej göras gäUande
ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section315>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 4. Sous réserve des dispositions qui pré-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 4. Med undantag för vad
ovan sagts</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
12.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>cédent,
la prescription est réglée par le droit gäller för preskription nationell
lag. national.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section316>
<p class=MsoNormal style='text-indent:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 18. Droit national</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:5.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 18 Nationell lag</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section317>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 1. A défaul de stipulations dans la pré-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§1.1 den mån tillämpliga regler saknas i</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:17.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sente Convention, le droit national est ap- denna
konvention gäller nationell lag. plicable.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Pour Papplication de cette Conven-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§2. Vid tillämpning av denna konvention</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>tion, on
entend par "droit national" le droit</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>förstås med "nationell lag" rättsreglerna,</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>de FEtaf
sur le territoire duquel Faccident</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>däri
inbegripet den internationellt-privat-</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>du
voyageur s'est produit, y compris les</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>rättsliga
regleringen, i den stat pä vars om-</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>régles
relatives aux conflits de lois.</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>rade
den resande kom till skada.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section318>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:38.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section319>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>126</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section320>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section321>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:16.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:30.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:39.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 19. Régles générales de
procédure</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Pour tous les litiges auxquels
donne lieu 1'application de la présente Convention, la procédure å suivre est
celle du Juge competent, sous réserve des dispositions conlraires insérées
dans cette Convention.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:14.0pt;text-indent:55.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 19 Allmänna föreskrifter om
rättegången</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 tvist rörande anspråk som
omfattas av denna konvention tillämpas det rättegångsförfarande som gäller för
den behöriga domstolen, om ej annat föreskrives i konventionen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section322>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section323>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article
20.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Execution des jugements.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Cautions</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Lorsque les Jugements
prononcés, en vertu des dispositions de la présente Convention,
contradictoirement ou par défaul par le juge competent sont devenus exécutoires
d'aprés les lois appliquées par ce juge, ils deviennent exécutoires dans chacun
des autres Etats contractants aussitöt apres ac-complissement des formalités
prescrites dans FElat intéressé. La revision du fond de Faffaire n'est pas
admise.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Cette disposition ne s'applique pas aux jugements qui ne
sont exécutoires que provisoirement, non plus qu'aux condamnations en
dommages-intéréts qui seraient pronon-cées, en sus des dépens, contre un demandeur
å raison du rejet de sa demande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Les transactions condues entré les
parlies devant le Juge competent, en vue de mettre fin å une contestation, et
au sujet desquelles un procés-verbal a été dressé judiciairement, ont valeur de
jugemenl.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikd 20</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Verkställighet
av domar.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ställande av .säkerhet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Har dom meddelats på grundval
av denna konvenflon av behörig domstol efter parternas hörande eller tredskovis
och får domen verkställas enligt den lag som tillämpas av den domstolen, är
den verkställbar i annan konveniionsstat, så snart de formföreskrifter
uppfyllts som gäUer i den staten. Omprövning av domens sakinnehåU får ej äga
rum.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna bestämmelse är ej tillämplig
på dom, som får verkstäUas endast interimistiskt, och ej heller på sådan
föreskrift i dom varigenom en kärande ålagts att utöver rättegångskostnader
betala skadestånd med anledning av att hans talan ogillats., </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Arial'>■</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förlikning, som parterna ingått inför domstol för att
bilägga tvist och som intagits i domstolens protokoll, likställes med dom.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section324>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. La caution å fournir pour assurer le</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§ 2. Krav på säkerhet för rättegångskost-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>paiement des dépens ne peut étre exigée å</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>nad med anledning av talan" som grundas på</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
12.0pt;margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Foccasion
des actions judiciaires fondées sur</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>denna
konvention får ej framställas.<br>
la présente Convention.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section325>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 21. Unité monétaire</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel
21 Mynlenhet</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section326>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Les sommes indiquées en francs dans la</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>När belopp i denna konvention anges i</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>présente
Convention sont considérées</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>franc avses guldfranc med en vikt av 10/31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:52.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>comme se rapportant au franc or d'un poids</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>gram och en finhet av 0,900.<br>
de 10/31 de gramme au titre de 0,900.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section327>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section328>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>127</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section329>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section330>
<p class=MsoNormal style='text-indent:15.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>A rticle 22. Transports mixtes</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:24.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 22 Kombinerad befordran</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section331>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:11.0pt;
margin-left:0cm;text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§ 1. Sous réserve de la disposiflon du § 2,</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>§ 1. Utom i fall som avses i § 2 är denna<br>
la présente Convention n'est pas applicable</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>konvention
ej fillämplig på skada, som upp-<br>
aux dommages survenus pendant le transport</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>kommer under befordran på bil- eller sjö-<br>
sur des lignes de services automobiles ou de</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>fartslinje
vilken upptagits på den enligt CIV<br>
navigation inscrites sur la liste des lignes</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>upprättade
listan över linjer.<br>
CIV.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section332>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Toutefois, lorsque les véhicules ferro-viaires sont
transportés par ferry-boat, la présente Convention est applicable aux dommages
vises å 1'article 2,'§ F, et causés par un accident en relation avec
1'exploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur séjourne dans les
dits véhicules, qu'il y enlre ou qu'il en sort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Pour 1'application du present
paragraphe, on entend par "Etat sur le territoire duquel Faccident s'est
produit", FEtat dont le ferry-boat bat le pavillon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 3. Lorsque, par suite de
circonstances exceptionnelles, le chemin de fer se trouve dans Fohligation
d'interrompre provisoirement son exploilalion et transporte ou fait
transporter les voyageurs par un autre moyen de transport, il est responsable
d'aprés le droit afférent ä ce moyen tle transport. Néanmoins, les dispositions
des artides 13 å 17, 18, § 2, 19 et 20 de la présente Convention denieurent
applicables.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>§ 2. Befordras Järnvägsvagn med färja, är dock denna
konvention tillämpUg på skada som avses i artikel 2 § 1 och som orsakas av en
med järnvägsdriften sammanhängande olyckshändelse, vUken inträffar medan den
resande befinner sig i järnvägsvagnen eller stiger på eller av denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid tillämpning av denna paragraf
förstås med. "stat på. vars område olyckshändelsen inträffat" den
stat vars flagga färjan för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ 3. Om järnvägen till följd av
särskilda omständigheter finner sig nödsakad att tiU-fäUigt avbryta
järnvägsdriften och befordrar eller låter befordra de resande med annat
transportmedel, svarar järnvägen enligt de regler, som gäller för detta
transportmedel. Bestämmelserna i artiklarna 13 — 17, 18 § 2, 19 och 20 i denna
konvention är likväl tillämpliga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section333>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section334>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:33.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:45.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:22.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 23. Responsabilité en cas
d'accidents nucléaires</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Le chemin de fer est déchargé de la
responsabilité qu) lui incombe en vertu de la présente Convention, lorsque le
dommage a été causé par un accident nucléaire et que, en vertu des
prescriptions spéciales en vigueur dans un Etat contraclant réglant la
responsabilité dans le domaine de Fénergie</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:35.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:34.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 23 Ansvarighet vid
atomolycka</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen är fri från ansvarighet
enligt denna konvention för skada som orsakats av atomolycka för vilken
innehavaren av atomanläggning eller annan person i dennes ställe är ansvarig
på grund av särskilda bestämmef ser om ansvarighet på atomenergins område som
är gällande i konventionsstat.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section335>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section336>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>128</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section337>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:194.0pt;margin-bottom:
18.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>nucléaire,
1'exploitant d'une installation nucléaire ou une autre personne qui lui est
substituée est responsable de ce dommage.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section338>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:69.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:72.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 24. Signature</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:12.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>La présente Convention demeure
ouverte jusqu'au 1"" juillet 1966 ä la signature des Etats qui ont
été invités å se faire représenter å la Conférence tenue å Berne du 2 1 au 26
février 1966.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:52.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:57.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:12.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Arrikel 24 Undertecknande</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:9.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna konvention är fram till den 1
juli 1966 öppen för undertecknande av de stater som inbjudits alt vara
företrädda vid den konferens som avhölls i Bern den 21-26 februari 1966.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section339>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section340>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:16.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:28.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:41.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>A rticle 25. Ratification et mise
en vigueur</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>La présente Convention sera
ratifiée et les instruments de ratification seront déposés le plus löt possible
auprés du Gouvernement suisse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lorsque la Convention aura été ratifiée par quinze Etats,
le Gouvernement suisse se mellra en rapport avec les Gouvernemenls inléressés å
Feffet de fixer avec eux la date d'entrée en vigueur.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:26.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:42.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 25 Ratifikation och
ikraftträdande</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna konvention skall ratificeras,
och ratifikationsinstrumenten skall snarast möjUgt deponeras hos den
schweiziska regeringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När konventionen ratificerats av femton stater, skall den
schweiziska regeringen sätta sig i förbindelse med berörda regeringar för all
med dem bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section341>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section342>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:65.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:71.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 26. Adhésion</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Si un Etat partie å la Convention
internationale concernant le transport des voyageurs et des bagages par
chemins de fer (CIV) du 7 février 1970, qui n'a pas signé la présente
Convention, veut adhérer å celle-ci, il en informera le Gouvernement suisse,
qui en donnera connaissance aux Etats contractants.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Toute adhésion produit ses effets un mois apres la dale a
laquelle le Gouvernement suisse a donné connaissance de la demande aux Etats
contractants.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:69.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:67.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 26 Anslutning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om stat som har tillträtt det
internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods
(CIV) av den 7 februari 1970 men som ej har undertecknat förevarande
konvention önskar ansluta sig till denna, skall staten därom underrätta den
schweiziska regeringen, som meddelar detta till samtliga konventionsstater.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Anslutning till konventionen blir giltig en månad efter
den dag då den schweiziska legeringen har lämnat konventionsstaterna meddelande
om begäran om anslutning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section343>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:44.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section344>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>129</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section345>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section346>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:49.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:55.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:13.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Article 2 7. Durée et revision</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>La présente Convention a la méme durée
que la Convention internationale concernant le transport des voyageurs et des
bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février 1970; elle peut étre révisée
suivant la procédure prévue par celle-ci et, éventuellement, lui étre
inté-grée.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:33.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:39.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:32.0pt'><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Artikel 27 Giltighetstid och
revision</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna konvention har samma
giltighetstid som det internationella fördraget om befordran med järnvåg av
resande och resgods (CIV) av den 7 februari 1970. Den kan revideras i den
ordning som anges i CIV och eventuellt inarbetas i CIV.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section347>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section348>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Article 28.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Textes
de la Convention.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Traductions
officielles</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>La présente Convention a été
conclue et signée en langue frangaise selon 1'usage diplo-matique établi.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Au texte frangais sont Joirits un texte en langue
allemande, un texte en langue anglaise, un texte en langue italienne et un
texte en langue arabe, qui ont la valeur de traductions officielles.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En cas de divergence, le texte frangais fait foi.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Artikel 28</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Konventionstexl.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Officiella
översättningar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna konvention har i
överensstämmelse med diplomatisk sedvänja slutits och undertecknats på franska
språket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till den franska texten är fogade en texl pä tyska
språket, en text pä engelska språket, en text på italienska språket och en
lext pä arabiska språket, vilka gäller som officiella översättningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid bristande överensstämmelse äger den franska texten
vitsord.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section349>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:109.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section350>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>130</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:228.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utdrag<br>
LAGRÅDET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:231.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid sammanträde 1975-05-30 </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Arial'>■</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: justitierådet Conradi, regeringsrådet
Paulsson, Justitierådet Fredlund, justitierådet Mannerfelt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt lagrådet den 29 maj 1975
lillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 1975
har beslutats att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättade förslag lUl</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1974:744) om verkstäUighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, har den 12-23
maj 1975 inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Anders lacobaeus. Lagförslagen
föranleder följande yttranden inom lagrådet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagen om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Såsom berörts i reniissprotokollet,
fär förevarande paragraf sammanställd med 10 § bl. a. flll effekt, att
skiljeavtal som tUlkommit före skadefallet ej kan göras gällande mot den
resande. För tydlighets skull må påpekas, att någon prövning av om ett avtalat
skiljemannaförfarande innebär ett oförmånligare alternativ än en
domstolsprocess inte är erforderlig enligt förslaget. Ett skiljeavtal är
nämligen med förslagets terminologi till nackdel för den resande redan
därigenom, att det betager honom den möjlighet att vända sig till domstol som
tillkommer honom enligt 10 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om den skadeorsakande händelsen
inträffat ombord på svensk tågfärja i utländsk hamn, torde i åtskilliga, kanske
flertalet fall - enligt svensk internationell privaträtts huvudregel i vad
gäller skadeståndsrätten -lagen på den ort där händelsen inträffade (lex loci
delicti) vara atl tillämpa av svensk domstol, som jämlikt 10 § prövar
skadeståndsfrågan (jfr utredningens belänkande s. 82 och 92). Det är alltså i
sådant fall inte fräga om skadestånd som utgår enligt svensk lag, vilket gör
atl bl. a. nu förevarande paragraf ej blir tillämplig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Övriga lagförslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslagen lämnas utan erinran.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section351>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section352>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>131</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>JUSTITIEDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:168.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:169.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1975-07-03</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Bengtsson,
Norling, Lidbom, Feldt, Zackrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Lidbom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Proposiflon med förslag till lag om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande, m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om Järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen (1886:7 s.
1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen (1974:744)
om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella
Järnvägsfördrag m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad lagrådet har uttalat i anslutning till 2 och 8 §§ i
förslaget till lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande föranleder
ingen erinran från min sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vissa redaktionella ändringar bör göras i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:11.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med hänvisning flll vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att</span></p>
<p class=MsoNormal style='text-indent:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>dels godkänna den i Bern den 26
februari 1966 avslutade tilläggskonvenflonen till det internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) av den 7
februari 1970.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:40.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I Beslut om lagrådsremiss fattat den 17 april 1975.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section353>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section354>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>132</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Propositionen ................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Proposilionens huvudsakliga innehåll.............................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagförslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagom järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:-10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om ändring
i lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:-10.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om ändring
i lagen (1974:744) om verkställigliet av utländsk dom som meddelats enligt
vissa internationella järnvägsfördrag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>m. m.............................................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Udrag av regeringsprotokollet den 17 april 1975.</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Inledning .................................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nordiskt
samarbete .................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Gällande rätt................................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3.1 Inrikes befordran ................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.1.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagstiftning
.................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.1.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Formulärrätt ................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3.2 InlernalioneU befordran ....................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>4 1966
års tilläggskonvention till CIV.............................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>4.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens
tillkomst och anslutning . ,............. </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>4.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konventionens
huvuddrag .................................... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>12</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>4.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De enskilda
bestämmelserna i konventionen ....... </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen .............................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissyttrandena
...................... ;............................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Allmänt..................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Svensk
anslutning till tilläggskonventionen .......... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:-23.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>6.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samordning av
reglerna för internationell och inrikes befordran </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagens
tillämpningsområde .................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förutsättningar
för ansvarighet............................... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadeståndets
storlek och beräkning ................... </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>6.7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Reklamation,
preskription och laga domstol ......... </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7 Föredraganden
........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Svensk
anslutning till tilläggskonventionen.............. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:-23.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>7.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samordning av
reglerna för internationell och inrikes befordran </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagens
tillämpningsområde .................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förutsättningar
för ansvarighet............................... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Skadeslåndels
storlek och beräkning .................... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Reklamation,
preskription och laga domstol ......... </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>7.7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Övriga frägor............................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Upprättade
lagförslag ............................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Specialmotivering.......................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>9.1
Förslaget till lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section355>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section356>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1975/76:7</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>133</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:24.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>resande ............................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>9.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till
lag om ändring i 1886 års lag ........... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:-23.0pt'><span
style='font-size:9.0pt'>9.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till
lag om ändring i lagen (1974:744) om verkställighet av ufländsk dom som
meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m. .................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Hemställan.................................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>..... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ill</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beslut ...................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ill</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga I Utredningens förslag ................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 2 1966 års tilläggskonvention till CIV ........... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>117</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag av lagrådets protokoll den 30 maj 1975 ........... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>130</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag av regeringsprotokoll den 3 juli 1975 ................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>131</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section357>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:157.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section358>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section359>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:229.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
FZ037prop_197576__7.pdf5646921pdfRegeringens proposition med förslag till lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande m. m.https://data.riksdagen.se/fil/790A2264-FDEB-44DC-AE1D-0F54206F3B9B