3066262 FZ0267 1975/76 67 mot mot Motion 1975/76:67 av fru Frankel och herr Jonsson i Alingsås Motion Motion 67 0 1975-11-13 00:00:00 2014-10-11 17:18:40 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, av fru Frankel och herr Jonsson i Alingsås html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ0267/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ0267 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ0267 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1975/76: 67</p> <p>av fru Frankel och herr Jonsson i Alingsås<br /> med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag,<br /> m. m.</p> <p>Vid skilda tillfällen har folkpartiet i riksdagen föreslagit obligatorisk varudeklaration<br /> (t. ex. 1971:80 och 1972:153), särskild lag om produktsäkerhet<br /> (t. ex. 1973:343) samt regler för mer informativ reklam (1972:1586). Syftet<br /> med dessa förslag har varit att ge konsumenterna mer saklig och lättillgänglig<br /> information som underlag för deras beslut. Utgångspunkten har därvid varit<br /> att det är konsumenterna själva som skall bestämma vad de vill köpa av<br /> varor och tjänster och hur de vill disponera sina ekonomiska resurser för<br /> olika ändamål.</p> <p>Det är bra att riksdagen nu förelagts ett förslag som i huvudsak tillgodoser<br /> folkpartiets krav. Vi kan därför ansluta oss till det framlagda lagförslaget<br /> och dess tekniska utformning med vissa justeringar och kompletteringar.</p> <p>De föreslagna reglerna om informationsplikt och produktsäkerhet ger den<br /> nödvändiga lagliga grunden för ett varudeklarationssystem. Det är en fördel<br /> att de föreslagna bestämmelserna har en vidare räckvidd än enbart varudeklaration<br /> i traditionell mening.</p> <p>De löser dock inte alla problem rörande varudeklarationer. Tvärtom är<br /> informationsplikten avsedd att användas undantagsvis. Huvuddelen av varudeklarationerna<br /> måste därför även i framtiden vara frivilliga men enhetligt<br /> utformade på ett sätt som godkänts av konsumentverket.</p> <p>Sedan varudeklarationsnämnden upplöstes vid utgången av 1972 har det<br /> rått betydande osäkerhet beträffande efter vilka huvudlinjer varudeklarationsarbetet<br /> skall bedrivas och vilka principer som skall gälla för utformningen<br /> av varudeklarationer. Detta har bidragit till att varudeklarationerna<br /> minskat i omfattning, vilket varit till nackdel för konsumenterna.</p> <p>Det tidigare och i viss utsträckning kvarvarande systemet med varudeklarationer<br /> har kritiserats i olika avseenden. Kritiken har, som folkpartiet<br /> tidigare framhållit, delvis varit berättigad. Deklarationerna har ibland varit<br /> för tekniska, för litet funktionsanpassade etc. Det hindrar inte att det finns<br /> värden att ta till vara i det tidigare varudeklarationssystemet. Det är, som<br /> betonats i så gott som alla tidigare konsumentpolitiska sammanhang, angeläget<br /> att varudeklarationsverksamheten utvecklas och byggs ut. Därvid<br /> gäller det att finna former som ger konsumenterna verklig vägledning vid<br /> deras val av olika produkter och produktkvaliteter. Praktiska skäl och resursskäl<br /> talar för att det är nödvändigt att finna former som gör det möjligt<br /> att ta till vara den sakkunskap som finns inom berörda företag och andra<br /> organ. Konsumentverkets uppgifter blir då till stor del av samordnande<br /> och kontrollerande natur.</p> </div> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1975/76:67</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Den oklarhet som präglat varudeklarationsområdet sedan 1973 har lett<br /> till att några helhetslösningar inte kunnat genomföras. Konsumentverkets<br /> arbete på området har inte fått en bestämd inriktning, och det material<br /> som utarbetats inom verket har varit av skiftande karaktär. Tidvis har det<br /> tolkats som tecken på bristande intresse för varudeklarationer.</p> <p>Huvudansvaret för den oklarhet som gällt i fråga om varudeklarationer<br /> åvilar dock inte konsumentverket utan regeringen, som varit senfärdig när<br /> det gällt att dra upp klargörande riktlinjer. Det bör också framhållas att en<br /> del av det material konsumentverket, särskilt på senare tid, utarbetat på<br /> området haft en mer positiv utformning, där man sökt finna konstruktiva<br /> vägar för att utveckla varudeklarationsarbetet.</p> <p>Det är enligt vår mening viktigt att varudeklarationsarbetet inte upphör.<br /> Det är därför önskvärt att regeringen skyndsamt drar upp riktlinjer för vilka<br /> principer som bör gälla för arbetet i fortsättningen.</p> <p>Utöver bättre möjligheter att tillgodose konsumenternas informationsbehov<br /> öppnar den föreslagna marknadsföringslagen vissa möjligheter att<br /> förbjuda saluförande och uthyrning av varor. I en marknadsekonomi är<br /> det i sista hand konsumenterna som avgör om en vara skall finnas på marknaden<br /> eller inte. Förbud mot vissa varor bör därför förekomma endast<br /> undantagsvis och då synnerligen starka skäl föreligger. Sådana skäl kan vara<br /> att en produkt medför risk för skada på person eller egendom vid normal<br /> användning.</p> <p>Möjligheten att förbjuda en vara föreslås i propositionen gälla inte enbart<br /> farliga produkter utan också varor som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga<br /> ändamål. Mot bakgrund av inträffade fall kan det inte uteslutas<br /> att det dyker upp varor på marknaden som är så uppenbart otjänliga för<br /> sitt huvudsakliga ändamål, att det inte räcker att ingripa mot marknadsföringen,<br /> utan att åtgärder måste vidtas mot själva saluförandet. Möjligheten<br /> till sådana ingripanden måste emellertid kringgärdas av starka restriktioner,<br /> så att de endast kommer att användas undantagsvis.</p> <p>För det första bör omständigheterna vid marknadsföringen vara sådana<br /> att det föreligger ett element av vilseledande, som inte är möjligt att beivra<br /> med hjälp av lagbestämmelserna angående otillbörlig marknadsföring.</p> <p>För det andra måste otjänligheten vara otvetydigt belagd. Det har i samband<br /> med lagen om otillbörlig marknadsföring förekommit fall då en vara inledningsvis<br /> inte ansetts motsvara utfästelserna i reklamen. Fortsatta test<br /> och provningar har dock visat att dessa slutsatser varit förhastade och att<br /> det inte funnits skäl för ingripande. Sådant får naturligtvis inte inträffa.<br /> Därför måste varje förbud bygga på noggranna och otvetydiga provningsresultat,<br /> helst från flera oberoende instanser. Enbart konsumenterfarenheter bör inte<br /> räcka som grund för ett förbud.</p> <p>Den nuvarande lagen om otillbörlig marknadsföring innehåller regler om<br /> s. k. sekundär talerätt. Om KO beslutar att inte föra ett ärende vidare till<br /> marknadsdomstolen får sammanslutning av konsumenter och löntagare eller</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1975/76:67</p> </div> <div class="block ml_39"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>näringsidkare föra ärendet till domstolen. Denna möjlighet har visat sig<br /> vara värdefull. Det har förekommit fall då KO inte velat fullfölja ett ärende<br /> men då berörda näringsidkare tack vare talerätten kunnat göra det. Resultatet<br /> har i flera fall blivit att motparten fällts med hänvisning till att förfarandet<br /> bedömts som vilseledande mot konsument.</p> <p>Enligt det nu föreliggande förslaget skall den sekundära talerätten för<br /> näringsidkare bibehållas endast beträffande otillbörlig marknadsföring. I övriga<br /> fall, dvs. när det gäller bestämmelserna om information och produktsäkerhet,<br /> skall den bara tillkomma sammanslutning av konsumenter eller<br /> löntagare. Denna skillnad är både inkonsekvent och omotiverad. De skäl<br /> som motiverat att berörda näringsidkare har rätt att få ett ärende prövat<br /> i marknadsdomstolen även om KO inte vill fullfölja gäller också i fråga om<br /> informationsplikt och produktsäkerhet. KO har i vissa fall haft en benägenhet<br /> att nedvärdera betydelsen från konsumentsynpunkt av ärenden som uppfattats<br /> som främst rörande förhållanden mellan konkurrenter. Som nyss<br /> antytts har det förekommit fall där domstolen haft en annan mening än<br /> KO just med hänvisning till konsumentintresset. Otillbörliga inslag i konkurrensen<br /> drabbar ytterst konsumenterna. Detta gäller i samma mån oavsett<br /> om det är fråga om otillbörlig eller utebliven information eller om det är<br /> fråga om bristande produktsäkerhet.</p> <p>Under remissbehandlingen av de utredningsförslag som propositionen<br /> bygger på var gränsdragningen mellan konsumentverket och konsumentombudsmannen<br /> något av en huvudfråga. Med den föreslagna sammanslagningen<br /> av de båda myndigheterna undanröjs detta problem. Det är en<br /> stor fördel. 1 propositionen redovisas dock inte några närmare riktlinjer för<br /> den nya organisationen. På en punkt bör dock riksdagen ge en klar anvisning<br /> för framtiden, nämligen hur KO-funktionen inom det utvidgade konsumentverket<br /> bör organiseras.</p> <p>Enligt vår mening talar starka skäl för att man bör ha ett särskilt organ<br /> inom verket som benämns KO-ämbetet med uppgift att biträda chefen för<br /> konsumentverket i hans egenskap av KO vid talan inför marknadsdomstolen.<br /> Under den korta tid som KO-ämbetet fungerat har det lyckats göra<br /> sig känt hos allmänheten och skaffat sig en klar profil. Det skulle därför<br /> vara av stort värde att allmänheten även i framtiden har möjlighet att vända<br /> sig till en särskild institution som lämpligen kan kallas KO-ämbetet.</p> <p>Det andra skälet för den föreslagna lösningen är rättssäkerhetsskäl. Flertalet<br /> av de frågor som regleras i marknadsföringslagen kommer att lösas<br /> genom förhandlingar mellan verket och näringsidkare. I en del fall då en<br /> förhandlingslösning inte kan uppnås kommer KO att föra saken inför marknadsdomstolen.<br /> Enligt vår mening är det då viktigt att de som för förhandlingar<br /> eller tar ställning till eventuell talan inte är samma personer.<br /> Det normala förfarandet bör i stället vara att de som fört förhandlingar<br /> för konsumentverkets räkning, vilka visat sig resultatlösa, därefter överlämnar<br /> materialet till KO-funktionen, som får ta ställning till om saken</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76: 67</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>skall dras inför marknadsdomstolen. Därutöver skall naturligtvis KO-funktionen<br /> övervaka att marknadsföringslagen följs.</p> <p>Vid konsumentverkets tillkomst fick detta en styrelse på nio ledamöter.<br /> 1 en reservation till näringsutskottets betänkande på den här punkten framhöll<br /> företrädare för bl. a. folkpartiet att representanter för konsumenterna<br /> bör ha en klar majoritet i verkets styrelse. "Samtidigt är det, såsom bl. a.<br /> konsumentutredningens majoritet framhållit, önskvärt att styrelsen får en<br /> allsidig sammansättning. Det är värdefullt för dess arbete - och därmed<br /> för konsumentverksamheten i stort - om sakkunskap från näringslivets tillverknings-<br /> och handelsled finns företrädd i styrelsen.” Från denna utgångspunkt<br /> förordade reservanterna en styrelse på elva ledamöter.</p> <p>De skäl som anfördes 1972 för en allsidig och större styrelse tycker vi<br /> alltjämt är tungt vägande, och med vidgningen av konsumentverkets uppgifter<br /> framstår en ökning av antalet ledamöter i styrelsen som än mer motiverad.<br /> Vi föreslår därför att antalet ledamöter utökas med två till totalt<br /> elva. En av de tillkommande ledamöterna bör företräda handelns intressen.</p> <p>En särskild organisationskommitté kommer att lägga fram förslag om<br /> den närmare uppbyggnaden av det nya konsumentverket. Vi förutsätter<br /> att denna kommitté också kommer att få möjlighet att utarbeta närmare<br /> instruktioner och administrativa regler för verket. Som en del av detta arbete<br /> bör kommittén närmare överväga vissa erfarenheter från tillämpningen av<br /> lagen om otillbörlig marknadsföring.</p> <p>I ett par fall har det inträffat att produkter slagits ut från marknaden<br /> eller förlorat marknadsandelar enbart till följd av att produkten anmälts<br /> för KO eller att någon instans som KO anlitat ifrågasatt produktens funktionsduglighet<br /> trots att KO senare avvisat anmälan eller inte funnit grund<br /> för åtgärder. Vi anser att det är viktigt att man undviker sådana icke avsedda<br /> och negativa effekter av lagen, eftersom dessa kan drabba produkter som<br /> i och för sig är av intresse från konsumentsynpunkt. Organisationskommittén<br /> bör få i uppdrag att överväga frågan och vilka förebyggande åtgärder<br /> som kan vidtas. Grundvalen bör dock vara att offentlighetsprincipen skall<br /> gälla även i fortsättningen.</p> <p>Med stöd av det anförda hemställer vi</p> <p style="margin-left:57px;">att riksdagen</p> <p style="margin-left:57px;">1. uttalar att varudeklarationsarbetet bör fortsätta och begär att<br /> regeringen utfärdar närmare riktlinjer för det,</p> <p style="margin-left:57px;">2. ger till känna vad som anförts i motionen om förbud mot<br /> produkter som är otjänliga för sitt huvudsakliga syfte,</p> <p style="margin-left:57px;">3. beslutar att 10 § marknadsföringslagen skall ha följande lydelse:<br /> ”Fråga om av sammanslutning av konsumenter eller löntagare<br /> eller av näringsidkare av näringsidkare”,</p> <p style="margin-left:57px;">4. beslutar att en särskild KO-funktion skall organiseras inom<br /> konsumentverket,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1975/76: 67</p> </div> <div class="block ml_40"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:57px;">5. beslutar att antalet ledamöter i konsumentverkets styrelse utökas<br /> till elva,</p> <p style="margin-left:57px;">6. begär att organisationskommittén får i uppdrag att överväga<br /> hur icke avsedda verkningar av marknadsföringslagen skall<br /> kunna undvikas.</p> <p>Stockholm den 13 november 1975</p> <p>INGEGÄRD FR/ENKEL (fp) ELVER JONSSON (fp)</p> <p style="margin-left:170px;">i Alingsås</p> </div> </div> </div> 0 ENKEL fp 1 undertecknare 0 ELVER JONSSON fp 2 undertecknare FZ0267 av fru Frankel och herr Jonsson i Alingsås mot_197576__67.pdf 134725 pdf med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, https://data.riksdagen.se/fil/AEB737D4-735F-44CF-9EF9-5257363430AE