3065961 FZ022555 1975/76 2555 mot mot Motion 1975/76:2555 av herr Hermansson m. fl. Motion Motion 2555 0 1976-05-06 00:00:00 2014-10-11 16:27:41 2014-10-11 00:00:00 med anledning av propostionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen av herr Hermansson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022555/text https://data.riksdagen.se/dokument/FZ022555 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/FZ022555 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Motion</p> <p>1975/76:2555</p> <p>av herr Hermansson m. fl.</p> <p>med anledning av propostionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen</p> <p>Den år 1974 slutgiltigt antagna regeringsformen utsattes i flera avseenden<br /> för hård kritik. Den opinion som då framträdde fick framgång genom att<br /> fri- och rättighetsutredningen tillsattes. Utredningens arbete visade att det<br /> som sades utgöra en omöjlighet var möjligt. Det har gått att ge en rad<br /> av de medborgerliga fri- och rättigheterna ett förbättrat grundlagsskydd.<br /> Dock ansåg sig utredningen bunden av gällande lagstiftning. Den såg inte<br /> som sin uppgift att utarbeta ett förslag till fri- och rättigheter som var oberoende<br /> av gällande lagstiftning. Detta är en av grunderna till bristerna i<br /> utredningens förslag och i regeringens förslag.</p> <p>Det bör nu, då vissa fri- och rättigheter får ett grundlagsskydd, tillsättas<br /> en utredning med uppgifterna att undersöka att de principer och den anda<br /> som uttrycks i grundlagen också verkligen präglar övrig, nu gällande lagstiftning.</p> <p>Problemet om grundlagsskydd för medborgerliga fri- och rättigheter har<br /> varken av utredningen eller regeringen angripits utifrån en diskussion av<br /> de verkliga ekonomiska och sociala förutsättningarna för medborgarnas och<br /> olika klassers - fri- och rättigheter i det kapitalistiska samhället. Klassskillnaderna,<br /> som detta samhällssystem grundas på, urholkar och begränsar<br /> för flertalet det reella innehållet i de medborgerliga fri- och rättigheterna.</p> <p>Mot den borgerliga ideologins abstrakta uppfattning av samhället som<br /> bestående av fria och jämställda avtalspartners står det kapitalistiska samhällets<br /> konkreta realiteter. Ägandet och makten över produktionen ligger<br /> i ett fåtals händer. Förmögenhet, inkomst, välfärd och politiska resurser<br /> är fördelade med grov ojämnhet. Den formella likheten inför lagen får ett<br /> tvetydigt innehåll - den kan komma att befästa de reella skillnaderna. ”Lagen<br /> förbjuder i sitt upphöjda majestät envar, rik såväl som fattig, att tigga, stjäla<br /> eller sova under Paris broar.” Samtidigt värnar den om den kapitalistiska<br /> privategendomen och de privilegier den medför.</p> <p>Att avskaffa klassamhället och klasskillnaderna mellan medborgarna är inte<br /> en uppgift för grundlagsskrivning. Det är en uppgift för politisk kamp. På<br /> en grundlag kan man däremot ställa det kravet att den ger ett sådant stöd<br /> för demokratins utveckling att kampen för bättre samhällsförhållanden inte<br /> försvåras utan tvärtom underlättas.</p> <p>Ett sådant stöd ges inte med regler om kvalificerad majoritet för betydande<br /> delar av lagstiftningen, som ger minoriteten vetorätt och i motsvarande<br /> grad befriar majoriteten från det politiska ansvaret inför folket. Men det</p> <p>1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2555</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ges heller inte med en lagprövningsrätt för domstolarna, som reellt innebär<br /> en maktdelning över lagstiftningen mellan folkvalda och dömande organ.</p> <p>Demokratin utvecklas inte genom att kapitalisternas lockouträtt skrivs<br /> in i grundlagen och heller inte av att den kapitalistiska privategendomen<br /> för grundlagsskydd. Den personliga integriteten bör skyddas men inte så<br /> att existerande klassprivilegier befästs.</p> <p>Ett grundlagsskydd för andra fri- och rättigheter är däremot av vital betydelse<br /> för demokratin. Dit hör åsiktsfriheten, rätten till fri utveckling av<br /> framför allt politiska, vetenskapliga, konstnärliga och andra samhällsåskådningar.<br /> Dit hör rätten att framföra och propagera för sina åsikter. Dit hör<br /> rätten till möten och demonstrationer. Dit hör rätten till politisk och facklig<br /> organisation, däri inbegripet strejkrätten. Dessa rättigheter är i verklig mening<br /> demokratiska fri- och rättigheter. Utan dem kan demokratin varken<br /> fungera eller utvecklas.</p> <p>De demokratiska fri- och rättigheterna bör skyddas mot ”det allmänna”,<br /> mot staten. De historiska erfarenheterna bekräftar i rikt mått behovet av<br /> ett sådant skydd. De visar naturligtvis också att enbart lag- eller grundlagsparagrafer<br /> aldrig kan ge något skottsäkert skydd mot statliga övergrepp,<br /> vilket inte hindrar att ett starkt grundlagsskydd bör eftersträvas.</p> <p>Ett enbart mot staten riktat grundlagsskydd för de demokratiska fri- och<br /> rättigheterna blir emellertid högst ofullständigt ur demokratins synpunkt.<br /> Utredningen begränsade emellertid i huvudsak sitt förslag till att behandla<br /> den enskildes förhållande till statsmakten. Regeringen delar utredningens<br /> majoritets ståndpunkt härvid och påstår, beträffande skydd av rättigheterna<br /> gentemot angrepp från enskilda, att det i de flesta fall inte heller föreligger<br /> något behov av sådant skydd. Det räcker med vanlig lag anser regeringen.<br /> Därmed bortser regeringen ifrån de flagranta övergrepp mot de demokratiska<br /> fri- och rättigheterna som den privata äganderätten till produktionsmedlen<br /> medför. En majoritet av befolkningen kommer under en stor del av dygnet,<br /> under sin arbetstid, att stå under kapitalets godtycke och makt utan viktiga<br /> demokratiska rättigheter.</p> <p>Det är på sitt sätt betecknande att på det enda stället i regeringens förslag<br /> - och i den nu gällande regeringsformen - där förhållandena på arbetsplatserna<br /> berörs, där behandlas kapital och arbete som om de vore likställda.<br /> Det heter i regeringens förslag till 2 kap. 17 § att förening av arbetstagare<br /> samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidta fackliga<br /> stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Det ger t. o. m. ”arbetsgivarna”<br /> en fördel genom att de inte binds av att kollektiva beslut<br /> skall gälla. Enskilda ”arbetsgivare”, men endast förening av arbetstagare,<br /> får vidta stridsåtgärder. De är således inte ens formellt likställda inför lagen.</p> <p>Kapitalisterna har genom sitt ägande övermakt på arbetsplatserna. Deras<br /> möjligheter att vidta åtgärder för sina intressen mot de arbetande är många.<br /> Även deras "materiella” möjligheter är flera: omorganisation, permitteringar,<br /> avskedanden, prisökningar. Arbetarnas möjligheter till stridsåtgärder och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>aktioner mot sin ”arbetsgivare” är däremot begränsade. Maskningsaktioner,<br /> strejk är deras enda direkta, materiella påtryckningsmedel.</p> <p>Men inte nog därmed. I själva striden står kapitalet starkare än arbetarna.<br /> Arbetare som går ut i strejk riskerar hela sin utkomst, en kapitalist som<br /> lockoutar arbetare löper sällan samma risk. Hans konstanta kapital finns<br /> ju kvar. Grundlagen ger ”i sitt upphöjda majestät” samma rätt till fackliga<br /> stridsåtgärder åt dem som äger produktionsmedlen och åt dem som endast<br /> äger sin arbetskraft, åt dem som har makten på arbetsplatserna och dem<br /> som måste slåss för sin rätt, åt dem som kan strida genom att förvägra<br /> andra arbete och åt dem som endast kan göra det genom att själva vägra<br /> arbeta.</p> <p>Sverige framstår som det i sin lagstiftning mest lockoutvänliga landet<br /> i världen - möjligen i konkurrens med Västtyskland. I andra kapitalistiska<br /> länder är lockouten inte likställd med strejken, i många fall är dess laglighet<br /> ifrågasatt, i vissa fall är den direkt förbjuden. Grundlagfäst lockouträtt ger<br /> sannolikt Sverige en föga smickrande, obestridlig ledarroll.</p> <p>Begreppet ”förening av arbetstagare” kan bli föremål för olika tolkningar.<br /> Det insågs redan i fri- och rättighetsutredningen och påtalas i en reservation<br /> därtill. Regeringen frångår emellertid denna viktiga fråga med tystnad. Denna<br /> oklarhet har fått kvarstå. Den kan leda till rättighetsinskränkande tolkningar'av<br /> en i och för sig djupt orättfärdig grundlagsregel. Den kan leda<br /> till att varje lokal strejk som inte har en förbundslednings - men väl den<br /> lokala fackföreningens - stöd kan tolkas som grundlagsstridig, den gör direkt<br /> grundlagsstridiga spontana strejker och kampaktioner, som man inte hinner<br /> få sanktionerade av fackförening. Om en kapitalist vägrar någon arbete<br /> är det i sin ordning, om dåligt behandlade arbetare vägrar arbeta åt kapitalisten<br /> gör de sig skyldiga till grundlagsbrott. Grundlagen blir här uttryckligen<br /> kapitalets stöd.</p> <p>12 kap. 18 § likställs all egendom. Men det är skillnad på att äga Värmlands<br /> skogar. Skandinaviska Enskilda Banken eller att äga en skjorta. Egendom<br /> skall inte få övertas av samhället genom ”symbolisk” ersättning enligt regeringen.<br /> Det är en eftergift för den borgerliga ideologin som kan få konsekvenser<br /> omedelbart inom t. ex. markpolitiken. Den accepterar också ”privategendomen”<br /> som om den i alla sammanhang vore ”privat” angelägenhet.<br /> Personliga bruksföremål, egna hem, smärre besparingar osv. är naturligtvis<br /> individernas ensak. Men den kapitalistiska privategendomen - storföretag,<br /> fabriker, naturrikedomar - är inte ”privat”. Den ger makt att köpa andras<br /> arbetskraft och tillägna sig deras arbete. Den kapitalistiska egendomen har<br /> byggts upp genom expropriationer av såväl andras arbete som egendomar<br /> utan att de exproprierade kunnat åberopa sig på någon rätt till ersättning.<br /> Den kapitalistiska ”privategendomen” bildar klasskillnadernas grundval.<br /> Om man bygger upp en skyddsbarriär som behandlar all egendom lika,<br /> då vinner de starka, de med stor egendom, medan de svagare förlorar. Sådana<br /> ”fri- och rättigheter” skärper klasskillnaderna.</p> <p>* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2555</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Yttrande- och informationsfriheten är av avgörande vikt bland de medborgerliga<br /> rättigheterna. Också yttrande- och informationsfriheten är, om<br /> än formellt lika för alla, till sitt innehåll olika för olika klasser. Den som<br /> har råd att anställa en skatteexpert skaffar sig mera information om skattelagstiftningens<br /> kryphål än den som inte har råd med sådan expertis. Yttrandefriheten<br /> får denna klasskaraktär, inte därför att det är fel på yttrandefriheten,<br /> utan därför att det är fel på klassamhället. Yttrandefriheten kan<br /> utnyttjas till att sprida information om klassamhällets realiteter och till att<br /> propagera för ett nytt samhälle.</p> <p>Det är därför viktigt att yttrandefriheten inte kan inskränkas mer än i<br /> mycket speciella och klart definierade fall. Yttrande- och informationsfriheten<br /> får enligt vår mening bara begränsas av följande sju anledningar:</p> <p>1. för att skydda rikets säkerhet,</p> <p>2. för att förebygga och beivra brott,</p> <p style="margin-left:12px;">3. för att hindra förföljelse av folkgrupp av viss ras med viss hudfärg eller<br /> etniskt ursprung,</p> <p>4. för att skydda enskildas anseende, hälsa och personliga integritet,</p> <p>5. för att reglera och begränsa kommersiell reklam,</p> <p>6. för att trygga upphovsrätt,</p> <p>7. för att skydda rösthemlighet och förtrolig kommunikation.</p> <p>Såväl fri- och rättighetsutredningen som regeringen använder emellertid<br /> långt mer oprecisa skäl i sina förslag. Enligt regeringsförslaget skall yttrandeoch<br /> informationsfriheten kunna begränsas på grund av "allmän ordning<br /> och säkerhet”. Detta begrepp har en imponerande räckvidd. Det är svårt<br /> att se vilka politiska eller sociala fördomar som inte skulle kunna rymmas<br /> inom det - och utnyttjas för begränsning av yttrandefriheten. Regeringen<br /> vill dock öppna en säkerhetsventil av än generösare mått: yttrandefrihten<br /> och rätten till information skall få begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder<br /> det. De övriga "begränsningsändamålen” ser regeringen som ”en förtydligande<br /> utläggning av huvudregelns innebörd”. Det står utan vidare klart,<br /> att en grundlagsparagraf av denna karaktär i praktiken utesluter möjligheten<br /> av att en yttrandefrihetsbegränsande lag kan stå i uppenbar strid mot grundlagen.</p> <p>En sådan brist på precision avväpnar den politiska kontroll som den demokratiska<br /> opinionen skulle kunna utöva med stöd av klara grundlagsbestämmelser.<br /> Den gör också lagprövning verkningslös.</p> <p>En formulering som står öppen för godtycklighet är också den som i<br /> regeringens förslag berör åsiktsfriheten. I förslaget till regeringsformens 2<br /> kap. 3 § heter det sålunda, att ”anteckning om medborgare i allmänt register<br /> får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning”.<br /> I 12 § föreskrivs att ”begränsning (av fri- och rättighet) får ej göras enbart<br /> på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning”.<br /> Det bör understrykas, att såväl fri- och rättighetsutredningens som re</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>geringens förslag åsyftar ett införande av förbud mot åsiktsdiskriminering i<br /> de berörda avseendena. Det framhålls uttryckligen i propositionen (s. 97-99).<br /> Det skall sålunda, när det gäller registrering eller begränsning av fri- och<br /> rättighet, inte vara möjligt för lagstiftare eller myndigheter att diskriminera<br /> på grund av åskådning.</p> <p>Diskussionen efter framläggandet av fri- och rättighetsutredningens förslag<br /> har emellertid visat, att det lilla ordet ”enbart” kan tolkas så att syftet<br /> att förhindra åsiktsdiskriminering icke uppnås. I varje fall är ordet tvetydigt.</p> <p>Å ena sidan kan ordet ”enbart” avse att förtydliga det i och för sig självklara<br /> förhållandet, att en åskådning inte skyddar mot ingripande mot handlingar,<br /> som är föranledda av åskådningen och kanske specifikt förbundna<br /> med denna. Rashets skyddas sålunda inte, inte heller när den emanerar<br /> ur en rasistisk åskådning. Om det är detta som avses, så är ordet ”enbart”<br /> oförargligt men knappast nödvändigt.</p> <p>Men å andra sidan kan ordet ”enbart” tolkas därhän att åskådning inte<br /> får utgöra den tillräckliga grunden för ingripande. I så fall är emellertid fältet<br /> fritt för just den åsiktsdiskriminering som skulle förbjudas. Myndighet kan<br /> då ingripa mot handlingar när de är förbundna med en viss åskådning men<br /> inte när de är förbundna med andra åskådningar; i sådana fall kunde det<br /> hävdas att ingripandena sker på grund av åskådning plus handlingar, således<br /> inte ”enbart” på grund av åskådning.</p> <p>Det är visserligen klart att en sådan argumentering är en advokatyr, som<br /> står i uppenbar motsättning till det uttalade syftet att förhindra åsiktsdiskriminering.<br /> Men inte desto mindre bör det klargöras, att åskådning heller<br /> inte får utgöra den nödvändiga grunden för ingripanden, den grund förutan<br /> vilken ingripandena icke skulle ha skett. Så måste nämligen grundlagsstadgandena<br /> tolkas, om de skall ha karaktären av förbud mot åsiktsdiskriminering.</p> <p>Denna tolkning torde klargöras bäst om ordet ”enbart” utgår. Det lär<br /> ändå vara klart nog att handlingar, som är föranledda av åskådning, är<br /> oskyddade av stadgandena. Åsiktsregistreringsskyddet bör-som även invandrarverket<br /> i remissen påtalat-utsträckas även till utlänningar. Enligt 2 kap. 2 §<br /> i regeringens förslag skall ingen medborgare av statsmakten få tvingas att tillhöra<br /> trossamfund, politisk sammanslutning eller sammanslutning för annan<br /> åskådning. Enligt såväl utredningen som regeringen kan inte studentkårerna<br /> ”betraktas som åskådningssammanslutningar i paragrafens mening”. Regeringsförslaget<br /> lärn nar alltså öppet för att så absurda konstruktioner som kårobligatoriet<br /> skall få finnas kvar. Studentorganisationer som skall tillvarata sina<br /> medlemmars intressen mäte ha politiska syften: studentpolitiska, utbildningspolitiska,<br /> allmänpolitiska. Så verkar även kårerna i praktiken.</p> <p>Därmed faller också de under den negativa föreningsfriheten. Den bör<br /> dock omformuleras så att härom inte kan råda någon tvetydighet. Ingen<br /> skall kunna tvingas tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan<br /> sammanslutning i vars verksamhet ingår utformning av ståndpunkter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.</p> <p>I propositionen föreslås en ändrad lydelse av den s. k. EG-paragrafen,<br /> dvs. regeringsformens 10 kap. 5 §. Det skall nu inte bli tillåtet att till överstatliga<br /> organisationer överlåta rätten att fatta beslut som innebär en begränsning<br /> av fri- och rättigheterna. Förslaget innebär en förbättring som<br /> inte skall underskattas. Det är möjligt att EG-paragrafen inte längre täcker<br /> in vad som skulle krävas vid en svensk EG-anslutning. Det skall i så fall<br /> ingalunda beklagas.</p> <p>Men förslaget löser inte alls de avgörande frågorna. Alltjämt skall svenska<br /> statsorgans befogenheter-exempelvis lagstiftningsmakt, förfoganderätt över<br /> statens tillgångar, rätt att träffa bindande internationella överenskommelser,<br /> rätt att besluta om resning i mål - i obestämd omfattning kunna överlåtas<br /> på utomstående organ, som inte behöver vara valda av eller kunna avkrävas<br /> ansvar av svenska folket. Alltjämt skall sådana överlåtelser kunna ske genom<br /> ett riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet och med förbigående av folkets<br /> ställningstagande till sådana reella grundlagsförändringar i allmänna val.</p> <p>Även med den föreslagna inskränkningen medger alltså EG-paragrafen<br /> allvarliga kränkningar av grundläggande demokratiska rättigheter. Paragrafen<br /> bör i sin helhet utgå ur grundlagen.</p> <p>Varje rättstillämpning måste naturligtvis förbindas med en prövning av<br /> tillämpade föreskrifters lagkraft, häri inbegripet lagars förenlighet med<br /> grundlagen. En kontinuerlig och med tillämpningen förbunden prövning<br /> av grundlagsenligheten hos gällande lag är dessutom önskvärd, så till vida<br /> som den kan försvåra godtycklighet både i lagstiftning och rättstillämpning.</p> <p>Frågan gäller emellertid om domstolar och andra rättstillämpande organ<br /> genom självständigt åsidosättande av lag skall kunna hävda en lag- eller<br /> grundlagstolkning, som är oberoende och eventuellt i strid med lagstiftarens<br /> och inte behöver underställas dennes prövning. En sådan lagprövningsrätt<br /> hos domstolarna innebär tydligen en reell maktdelning mellan lagstiftande<br /> och dömande makt som framstår som svårförenlig med den grundläggande<br /> demokratiska principen att folkvalda organ ensamma skall bära hela ansvaret<br /> för lagstiftningen.</p> <p>Domstolars lagprövningsrätt i Sverige har därför inte varit politiskt oomstridd.<br /> I grundlagberedningen aktualiserades - gentemot de borgerliga partiernas<br /> krav på kvalificerad majoritet vid fri- och rättighetsbegränsande lagstiftning<br /> - ett förbud mot lagprövning av rättstillämpande organ (SOU<br /> 1972:15 s. 107). Därefter enades, anmärkningsvärt nog, fri- och rättighetsutredningens<br /> borgerliga och socialdemokratiska ledamöter om ett förslag<br /> om grundlagsfästande av rättstillämparens lagprövningsrätt, som omfattar<br /> rätt att åsidosätta vanlig lag, samtidigt som fältet för potentiella konflikter<br /> mellan grundlag och vanlig lag genom utredningens förslag väsentligt vidgades.</p> <p>Regeringen föreslår nu att utredningens förslag till grundlagsfäst lagprövningsrätt<br /> för domstolar skall utgå, detta under trycket av bl. a. LO:s re</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>missutlåtande, som föreslår att domstolarnas lagprövningsrätt skall förbjudas.<br /> Samtidigt intar dock regeringen (genom sin föredragande) den ståndpunkten<br /> att domstolarna redan har den lagprövningsrätt som fri- och rättighetsutredningen<br /> åsyftade. Det innebär alltså i sak att domstolarna fr. o. m.<br /> antagandet av grundlagsändringen kan börja att vägra att tillämpa av riksdagen<br /> beslutade lagar.</p> <p>Principen för lagprövningen bör vara att rätten till tolkning av gällande<br /> lag och grundlag i sista hand vilar hos den lagstiftande makten själv. Mot<br /> detta brukar anföras att grundlagsskyddet därmed förlorar i styrka, eftersom<br /> riksdagen då endast övervakas av sig själv. Bakom det argumentet ligger<br /> föreställningen om att det till skydd för folkets fri- och rättigheter finns<br /> en upphöjt opartisk och opolitisk instans, och att denna instans är domstolarna.<br /> En mer realistisk och av historien bekräftad utgångspunkt synes<br /> vara att också domstolarna är inbäddade i det politiska kraftfältet i samhället.<br /> Det avgörande skyddet för de demokratiska fri- och rättigheterna ligger<br /> hos folkviljan. Den kan i princip påverka riksdagens sammansättning, inte<br /> domstolarnas. Dess intresse är då också att direkt folkvalda organ påtar<br /> sig ansvaret även för den riktning i vilken rättstillämpningen utvecklas.</p> <p>Lämpligaste instans för lagprövning är riksdagens konstitutionsutskott.<br /> Den som åtalas skall alltså ha rätt att få prövat om den lag som åberopas<br /> mot honom är förenlig med grundlagen. Domstol skall vara skyldig att<br /> verkställa sådan prövning. Skulle domstolen därvid finna att lagen står i<br /> strid med grundlagen, skall frågan prövas av riksdagens konstitutionsutskott<br /> för avgörande.</p> <p>Med hänvisning till ovanstående föreslås</p> <p style="margin-left:59px;">1. att riksdagen måtte besluta att med bifall i övrigt till regeringens<br /> förslag anta följande</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_43"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Förslag till<br /> Lag om ändring i regeringsformen</p> </div> <div class="block ml_23"><p>Motionärernas förslag<br /> 2 kap.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Regeringens förslag</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Varje medborgare är gentemot det<br /> allmänna skyddad mot tvång att<br /> giva till känna sin åskådning i politiskt,<br /> religiöst, kulturellt eller annat<br /> sådant hänseende. Han är därjämte<br /> gentemot det allmänna skyddad mot<br /> tvång att deltaga i demonstration eller<br /> meningsyttring eller att tillhöra<br /> politisk sammanslutning, trossamfund<br /> eller annan sammanslutning<br /> för åskådning som avses i första meningen.</p> </div> <div class="block ml_23"><p>2 §</p> <p style="margin-left:11px;">Varje medborgare är gentemot det<br /> allmänna skyddad mot tvång att<br /> giva till känna sin åskådning i politiskt,<br /> religiöst, kulturellt eller annat<br /> sådant hänseende. Han är därjämte<br /> gentemot det allmänna skyddad mot<br /> tvång att deltaga i demonstration eller<br /> meningsyttring eller att tillhöra<br /> politisk sammanslutning, trossamfund<br /> eller annan sammanslutning, i<br /> vars verksamhet ingår utformning av<br /> ståndpunkter i politiskt, religiöst, kulturellt<br /> eller annat sådant hänseende.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="text-align:right;">3</p> <p>Anteckning om medborgare i allmänt<br /> register får ej utan hans samtycke<br /> grundas enbart på hans politiska<br /> åskådning.</p> <p style="text-align:right;">12</p> <p style="margin-left:12px;">De fri och rättigheter </p> <p>Begränsning får ej göras enbart på<br /> grund av politisk, religiös, kulturell<br /> eller annan sådan åskådning.</p> <p style="text-align:right;">13</p> <p>Yttrandefriheten och informationsfriheten<br /> får begränsas endast<br /> om säkrskilt viktiga skäl föranleder<br /> det, såsom av hänsyn till</p> <p>1. rikets säkerhet eller dess förhållande<br /> till annan stat eller mellanfolklig<br /> organisation,</p> <p>2. myndighets verksamhet för inspektion,<br /> kontroll eller annan tillsyn,</p> <p>3. intresset att förebygga eller beivra<br /> brott,</p> <p style="margin-left:12px;">4. allmän ordning och säkerhet,</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">§</p> <p style="margin-left:11px;">Anteckning om medborgare i allmänt<br /> register får ej utan hans samtycke<br /> grundas på hans politiska åskådning.</p> <p style="margin-left:11px;">§</p> <p style="margin-left:11px;"> folkstyrelsens grundvalar.</p> <p style="margin-left:11px;">Begränsning får ej göras på grund<br /> av politisk, religiös, kulturell eller<br /> annan sådan åskådning.</p> <p style="margin-left:11px;">§</p> <p style="margin-left:11px;">Yttrandefriheten och informationsfriheten<br /> får begränsas endast för<br /> att</p> <p style="margin-left:11px;">1. skydda rikets säkerhet,</p> <p style="margin-left:11px;">2. förebygga och beivra brott,</p> <p style="margin-left:11px;">3. förhindra förföljelse av folkgrupp<br /> av viss ras, med viss hudfärg<br /> eller av visst etniskt ursprung,</p> <p style="margin-left:11px;">4. skydda enskildas anseende,<br /> hälsa och personliga integritet,</p> <p style="margin-left:11px;">5. reglera och begränsa kommersiell<br /> reklam,</p> </div> <div class="block ml_18" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>5. det allmännas ekonomiska intresse,</p> <p>6. skyddet för enskilds petson liga<br /> eller ekonomiska förhållanden,</p> <p>7. intresset att reglera eller begränsa<br /> kommersiell reklam.</p> <p style="margin-left:10px;">Vid bedömande </p> </div> <div class="block ml_23"><p>6. trygga upphovsrätt,</p> <p>7. skydda rösthemlighet och förtrolig<br /> kommunikation.</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:17px;">mottaga yttranden.</p> </div> <div class="block ml_22"><p>17 §</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Förening av arbetstagare samt arbetsgivare<br /> och förening av arbetsgivare<br /> äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder,<br /> om annat ejföijer av lag eller<br /> avtal.</p> </div> <div class="block ml_24"><p>Arbetstagare äger rätt att vidtaga<br /> fackliga stridsåtgärder.</p> </div> <div class="block ml_22"><p>18 §</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Varje medborgare skall tillförsäkras<br /> ersättning enligt grunder som bestämmes<br /> i lag för det fall att hans egendom<br /> tages i anspråk genom expropriation<br /> eller annat sådant förfogande.</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">Paragrafen utgår.</p> </div> <div class="block ml_22"><p>20 §</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:6px;">Utlänning här i riket ■</p> </div> <div class="block ml_26"><p style="text-align:right;">till fackliga stridsåtgärder (17 §).</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:10px;">8. Rätt till ersättning vid expropria- Stycket utgår.</p> <p>tion eller annat sådant förfogande<br /> (18 §).</p> <p style="margin-left:10px;">Om annat icke religionsfrihet (1 §).</p> <p style="margin-left:10px;">2. skydd mot tvång att giva till 2. skydd mot tvång att giva till</p> <p>känna åskådning (2 § första mening- känna åskådning och mot anteckning</p> <p>en), i allmänt register på grund av politisk</p> <p style="margin-left:169px;">åskådning (2 § första meningen och<br /> 3U</p> <p style="margin-left:10px;">3. skydd mot sina verk (19 §).</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:12px;">8 kap.</p> <p style="margin-left:12px;">20 §</p> <p style="margin-left:10px;">(Ny paragraf) Finner domstol att föreskrift står i</p> <p style="margin-left:169px;">strid med bestämmelse i grundlag eller<br /> annan överordnad författning, skall<br /> frågan om föreskriftens tillämpning<br /> underställas riksdagens konstitutionsutskott<br /> för avgörande.</p> </div> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_13" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1975/76:2555</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>10 kap.</p> <p style="margin-left:8px;">5 §</p> <p style="margin-left:12px;">Beslutanderätt Paragrafen utgår.</p> <p>- förenar sig.</p> <p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning om huruvida<br /> befintlig lagstiftning präglas av den anda och följer de<br /> principer som regeringsformen i sitt nya skick uttrycker.</p> <p>Stockholm den 6 maj 1976<br /> C.-H. HERMANSSON (vpk)</p> <p>LARS WERNER (vpk)<br /> i Tyresö</p> <p>EIVOR MARKLUND (vpk)</p> <p>GUSTAV LORENTZON (vpk)</p> </div> <div class="block ml_25"><p style="margin-left:6px;">JÖRN SVENSSON (vpk)<br /> i Malmö</p> <p style="margin-left:6px;">NILS BERNDTSON (vpk)<br /> BERTIL MÅBRINK (vpk)</p> </div> <div class="block ml_14" /> </div> </div> 0 C.-H. HERMANSSON vpk 1 undertecknare 0 LARS WERNER vpk 2 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 3 undertecknare 0 GUSTAV LORENTZON vpk 4 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 5 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 6 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 7 undertecknare FZ022555 av herr Hermansson m. fl. mot_197576__2555.pdf 239218 pdf med anledning av propostionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen https://data.riksdagen.se/fil/92E671EF-8689-47B2-8B1E-A5F021CA3A32